Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:31 Tisdagen den 29 november
ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:31
Riksdagens protokoll
1994/95:31
Tisdagen den 29 november
Kl. 14.00-15.48
Protokoll
1994/95:31
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 23 november.
2 § Meddelande om svar på interpellation
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1994/95:31
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1994/95:31 av Gustaf von Essen, Åtgär-
der mot människosmuggling, får jag meddela att jag inte kan besvara
denna inom föreskrivna fyra veckor.
Skälet härtill är hög arbetsbelastning.
Jag återkommer med besked när interpellationen kan besvaras.
Stockholm den 25 november 1994
Leif Blomberg
3 § Svar på fråga 1994/95:173 om avvisning av barn
Anf. 1 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Ragnhild Pohanka har frågat mig om jag avser att vidta
några åtgärder så att sjuka barn inte skickas tillbaka till länder där det
mesta i fråga om sjukvård saknas.
Inledningsvis vill jag redogöra för den praxis som utvecklats när det
gäller medicinskt humanitära skäl som grund för uppehållstillstånd.
Regeringen prövade i februari 1994 ett antal ärenden för att ge vägled-
ning. Där konstaterades bl.a. att tillstånd för bosättning kan beviljas
endast i undantagsfall när det är fråga om en livshotande sjukdom för
vilken vård inte kan beredas i hemlandet eller när det föreligger ett
handikapp av synnerligen allvarlig art. Det poängterades dock att en-
bart den omständigheten att vården i Sverige håller en högre kvalitets-
nivå än den i hemlandet inte kan utgöra grund för tillstånd. Däremot
Svar på frågor
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 31
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
fastslogs att det i vissa fall kan finnas anledning till en mer generös
bedömning. Detta kan gälla barn, när sjukdomen på ett livsavgörande
sätt skulle påverka barnets utveckling vid ett återsändande.
Det är sedan Invandrarverkets och Utlänningsnämndens uppgift att
avgöra enskilda ärenden utifrån den praxis som utformats.
Anf. 2 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Tack för svaret. Det var inte riktigt enbart detta jag
tänkte på.
Barnets bästa skall alltid gå i första rummet. Många beslut i flykt-
ingärenden har dock varit direkt skadliga för barn. Barn med allvarliga
sjukdomar och handikapp har avvisats. Andra barn har sänts i väg till
miljöer där de riskerar misshandel och vanvård.
Jag tror inte att det är aktuellt med misshandel i de fall jag nämner i
min fråga, som i första hand gäller hivsmittade barn. Men i dessa fall är
också ofta modern hivsmittad. Det är inte bara barnet. Hur skall då
modern kunna ta hand om barnet när hon kommer tillbaka? Hon är ju
sjuk och kan efter en kort tid inte ens ge barnet den behandling en mor
annars kan ge ett sjukt barn. Det kan också vara syskon som blir avvi-
sade och åker tillbaka. Sedan blir modern sjuk och dör och lämnar även
det barnet efter sig.
Jag vet att vi inte kan ta emot alla hivsmittade barn från Afrika. Det
är inte frågan om det. Men den lilla rännil som har kommit hit skulle vi
väl ändå kunna ge en fristad. Jag tror att det rör sig om 9-20 barn. De
som är hivsmittade löper en mycket stor risk att insjukna i aids. Vi
skulle kunna ge dem en värdig avslutning på livet. De kunde få vara
barn de år de lever. Detta har vi möjlighet att ge dem. Det kan man inte
göra i Afrika. Där har man inte de möjligheterna.
Både minister Blomberg och jag är överens om att vi skall ha en
human och generös flyktingpolitik. Hur går det ihop med att avvisa
sjuka flyktingbarn och även ensamma barn, som man har gjort i vissa
fall?
Anf. 3 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Jag har varit i kontakt med Socialdepartementet, och
där påpekar man att Sverige är ett mycket aktivt land internationellt vad
avser bl.a. aidsvård. Sverige är den största enskilda bidragsgivaren till
WHO:s, Världshälsoorganisationens, aidsprogram. Vi stödjer dessutom
aktivt många andra projekt i WHO:s regi. Sverige för också i dessa
avseenden en mycket humant inriktad politik, i syfte att underlätta för
andra länder att ge människor den vård som rimligen kan krävas för de
sjukdomar de kan ha. Ändå ser vi att det finns mycket olika förutsätt-
ningar i olika länder. Den högkvalitativa sjukvård vi har i Sverige finns
inte i så många andra länder. I den meningen är det riktigt.
När det gäller barnen känner jag naturligtvis med hjärtat. Nu har vi
en ganska restriktiv tillämpning. Vi har inte prövat något fall av detta
slag som gäller barn i regeringen. Det finns en utvecklad praxis i Ut-
länningsnämnden. Den dag vi får upp ett ärende på vårt bord har vi att
ta ställning till den frågan. Den förra regeringen gav oss inte någon
möjlighet att själva ta upp ärenden för prövning och avgörande. Jag vill
ändå påstå att vi har en i huvudsak generös inställning, samtidigt som
det naturligtvis är omgärdat med stora restriktioner. Det är i mycket
allvarliga fall som uppehållstillstånd kan beviljas av dessa skäl.
Anf. 4 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Jag tycker att detta är just sådana allvarliga fall. Jag är
stolt över att vi för en så generös politik när det gäller aidsbehandlingen
i andra länder. Det tycker jag är bra. Men det hjälper inte just dessa
barn. Så långt räcker inte våra bidrag heller. De små rännilar som ham-
nar här, dessa svårt sjuka barn, tycker jag att vi skulle ta hand om. Jag
önskar att ett fall av detta slag kommer upp på regeringens bord, så att
vi får känna på både hjärta och hjärna när det gäller dessa fall.
Anf. 5 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! I regeringsformen är det klart utsagt att regeringen inte
kan plocka upp enskilda ärenden från Utlänningsnämnden. För närva-
rande arbetar en utredningsman, som är tillsatt av Birgit Friggebo, med
en översyn. Om hon inte hade tillsatt den utredningen så hade jag gjort
det. Utredningsmannen ser över regeringens styrformer när det gäller
Utlänningsnämnden och våra myndigheters hantering inom detta områ-
de. Det är alltså Invandrarverket och Utlänningsnämnden det är fråga
om. Det handlar om på vilket sätt vi skall kunna välja att ta över ratten.
Jag säger inte vilka fall det kan vara. Det är viktigt att vi kan ha de
möjligheterna i vissa, för oss själva från politiska utgångspunkter prin-
cipiellt viktiga fall. Vi ser för närvarande över detta.
Vi utgår från att det under våren kommer förslag som kan underlätta
en politisk styrning av dessa ärenden i vissa fall, även om jag tycker att
Utlänningsnämnden i princip är en bra instans att hantera dessa frågor
i.
Anf. 6 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Jag tycker kanske inte att Utlänningsnämnden har be-
handlat just denna fråga bra, eftersom det har fått till följd att man har
skickat ut både sjuka barn och andra barn. Det var t.ex. en liten pojke
med klumpfot, som så småningom fick den hjälp han behövde. Sådant
har hänt upprepade gånger. Jag skulle vara glad om det blev en föränd-
ring i dessa frågor.
Anf. 7 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Jag skall gärna säga att jag månar om barnen precis lika
mycket som Ragnhild Pohanka. Vi har fått kritik från olika håll i landet
för att vi inte skulle följa andan och meningen i FN:s barnkonvention.
Vi tillsatte en kommitté i förra veckan, som har fått i uppdrag att sär-
skilt se över frågan huruvida vi följer andan och meningen i konventio-
nen. Riksdagen har ju sagt att vår lagstiftning uppfyller konventionens
anda och mening. Om vi har åsidosatt barnens rättigheter vid tillämp-
ningen av lagen skall vi omedelbart rätta till det. Självklart skall vi se
till att följa den. Om vi inte har begått några egentliga brott mot vår
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
|
Prot. 1994/95:31 29 november |
egen lagstiftning i dessa avseenden, har vi hanterat frågan rätt. Det |
|
Svar på frågor A |
Anf. 8 RAGNHILD POHANKA (mp): Fru talman! Det kan hända att vi inte har begått något brott mot Anf. 9 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s): Fru talman! Det här är frågor som har varit uppe sedan många år Överläggningen var härmed avslutad. 4 § Svar på fråga 1994/95:175 om de irakiska feilikurderna Anf. 10 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s): Fru talman! Ragnhild Pohanka har frågat mig om jag är beredd att Sverige har sedan 1950 en särskild ordning för att inom ramen för Riktlinjer för kvotens användning ges budgetårsvis av regeringen Anf. 11 RAGNHILD POHANKA (mp): Fru talman! Jag kan inte heller tänka mig att vi kan ta emot de ca |
medborgarskap. Man kan nästan behandla dem som statslösa. De får ett
grönt ID-kort. På det står det ”icke giltigt”. När de har lyckats fly från
Iran har de inte kunnat komma tillbaka till Iran. Det har hänt upprepade
gånger.
Vi har ungefär 350 feilikurder här i Sverige. Några av dem har fått
uppehållstillstånd. Sedan finns det en grupp som söker asyl. Det var
egentligen dessa jag tänkte på. Flyktingkvoten är också behjärtansvärd
i det här fallet, men jag tänker i första hand på dem som redan är här
och som har varit utsatta för tortyr, och som har fått syskon och andra
släktingar avrättade. Det är en liten grupp här i Sverige. Jag undrar om
man ändå, inte generellt men i alla fall, borde se över deras situation.
Det sitter människor i häkte. Man kan inte utvisa dem därför att de inte
tas emot.
Redan i dokumentationen från FN:s fredsförmedlare i kriget mellan
Irak och Iran, Olof Palme och Jan Eliasson, tas frågan upp: I förhand-
lingarna mellan Irak och Iran har den iranska sidan gång på gång tagit
upp frågan. Det fjärde iranska kravet för att stoppa kriget med Irak var
att de deporterade måste tillbaka till Irak. Det är alltså en ganska stor
risk de löper. Men jag vet att vi inte kan lösa problemen för alla, men
kanske för dem som ändå har lyckats ta sig hit.
Anf. 12 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Jag har själv engagerat mig mycket i kurdernas sak. Jag
var med, precis som Ragnhild Pohanka, i den s.k. Kurdkommittén i
Sverige. Jag känner väldigt starkt för människor som förföljs eller
förtrycks av olika skäl. Till dem hör väldigt många av våra kurder. Det
är också av det skälet som många kurder har fått uppehållstillstånd i
Sverige.
Jag inser naturligtvis de svårigheter som många av kurderna, och
andra folkgrupper i olika delar av världen, kan leva under. Just skälet
till att inrätta en flyktingkvot var att vi skulle kunna ha en möjlighet att
ta emot människor som kanske inte finns i Sverige eller söker asyl inom
vårt lands gränser, utan att vi i samverkan med UNHCR skulle kunna
säga att vi är beredda att ta emot ett antal personer från den ena eller
den andra regionen med en viss bakgrund, i det här fallet feilikurder.
Det är UNHCR och Invandrarverket som måste göra bedömningen om
det bland dessa människor finns ett antal personer som skulle komma i
fråga för att få komma till Sverige. Det är Invandrarverkets sak att ta
ställning i den frågan och göra det i samverkan med UNHCR. Det är
väldigt viktigt att det är så.
Anf. 13 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! I en del av fallen har faktiskt UNHCR skrivit till Ut-
länningsnämnden och dokumenterat att det är personer med flyktingsta-
tus. Ändå har de blivit utvisade för andra eller tredje gången - jag vet
inte vilket, för det är olika i olika fall.
Därför tycker jag att det är märkligt att man inte låter dessa få up-
pehållstillstånd när även UNHCR har lämnat sina papper.
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
1 * Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 31
|
Prot. 1994/95:31 29 november |
Anf. 14 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s): Fru talman! Vi talar kanske om litet olika saker. Jag talar om flyk- |
tingkvoten, om att kunna ta emot människor från länder utanför vårt
|
Svar på frågor |
land, som feilikurder i norra delen av Irak, som lever sitt liv där, och de Jag tog reda på innan jag kom hit hur många kurder det finns i för- Anf. 15 RAGNHILD POHANKA (mp): Fru talman! De feilikurder som jag talar om måste vara några av de Invandrarministern och jag - jag sitter fortfarande i kommittén - Anf. 16 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s): Fru talman! Det är svårt att veta hur många det är för vi för ingen Det är viktigt att notera att varje sådant här fall i alla avseenden Anf. 17 RAGNHILD POHANKA (mp): Fru talman! En sista fråga. När UNHCR har dokumenterat att en Anf. 18 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s): Fru talman! Vi fäster väldigt stort avseende vid vad UNHCR säger |
Ibland har vi litet olika syn på saker och ting, men det är undantagsfal-
len. Jag vill gärna framhålla att viljan att samarbeta med UNHCR är
stark både från våra myndigheters sida och från regeringens sida. Det
är väldigt viktigt.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1994/95:139 om användningen av antipersonel-
la minor
Anf. 19 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Anders Svärd har frågat mig vilka åtgärder jag tänker
vidta för att det svenska försvaret skall upphöra med att använda anti-
personella minor.
Runt om i världen förorsakar antipersonella landminor stort mänsk-
ligt lidande.
Våren 1994 beslutade en enhällig riksdag att Sverige, i samband
med nästa års konferens om översyn av 1980 års konvention om sär-
skilt inhumana vapen, borde klargöra att ett internationellt förbud mot
antipersonella minor utgör den enda verkliga lösningaen på de humani-
tära problem som användningen av sådana minor ger upphov till.
Sverige har också - i enlighet med riksdagsuttalandet - vid det ex-
pertgruppmöte som i augusti i år ägde rum i Geneve lagt fram ett för-
slag om totalförbud för antipersonella landminor. Regeringen kommer i
det pågående arbetet inför den kommande översynskonferensen att
kraftfullt verka för att få internationellt gehör för den av Sverige intag-
na ståndpunkten. Starkt delade meningar råder emellertid om denna
ståndpunkt.
En internationell överenskommelse om totalförbud mot antiperso-
nella landminor i enlighet med Sveriges förslag kommer givetvis att
innebära att sådana minor inte längre kommer att användas av det
svenska försvaret.
Anf. 20 ANDERS SVÄRD (c):
Fru talman! Tack så mycket för svaret. Jag känner till att regeringen
arbetar för ett internationellt totalförbud enligt riksdagens beställning,
och det är bra.
Svaret avslutas med: ”En internationell överenskommelse om total-
förbud mot antipersonella landminor i enlighet med Sveriges förslag
kommer givetvis att innebära att sådana minor inte längre kommer att
användas av det svenska försvaret.” Fattas bara annat! Men det var inte
detta som jag frågade om.
Min fråga handlade i stället om ifall försvarsministern är villig att
medverka till att Sverige går före när det gäller att få bort dessa
truppminor, trots den negativa inställningen i många länder - jag kän-
ner till att inställningen på många ställen är negativ.
Arméchefen har sagt att truppminor inte är av avgörande betydelse
för det svenska försvaret. Han kan tänka sig att direkt ta bort truppmina
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
10. Dessa minor har enligt många experter den egenheten att de är lika
farliga för de egna soldaterna som för fienden. Framför allt drabbas
civilbefolkning och i stor utsträckning barn av dessa minor. Därför
skulle det nog ha en väldigt stor betydelse om Sverige genom ett gott
exempel visade att man oberoende av andra länders uppfattningar är
beredd att ta konsekvenserna av den uppfattning som Sveriges riksdag
har.
Jag undrar om försvarsministern, oberoende av den internationella
opinionen, inte skulle kunna tänka sig att ändå verka för ett avskaffande
av dessa minor.
Anf. 21 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! För att ett totalförbud mot antipersonella landminor
skall bli effektivt krävs det en internationell överenskommelse som
binder parterna i både mellanstatliga konflikter och inbördeskrig. Såväl
den förra som den nuvarande regeringen har klargjort en entydig stånd-
punkt, nämligen att Sverige vill ha ett totalförbud.
I den nu pågående förhandlingsprocessen i Geneve deltar Sverige
synnerligen aktivt - och det vill jag verkligen intyga för Anders Svärd
- för att stärka det regelsystem som skall skydda civilbefolkningen i
krigsdrabbade länder mot de gigantiska problem som just kvarliggande
antipersonella landminor utgör.
Den svenska delegationen består utöver representanter för regering-
en och försvarsmakten också av representanter för Rädda barnen. Den
agerar mycket aktivt för att skärpa reglerna och för att få stöd för det
svenska förslaget om totalförbud när det gäller landminor.
Jag vill avluta detta inlägg med att till Anders Svärd säga att detta
inte är någon lätt uppgift. Flera länder har tagit avstånd från det svens-
ka förslaget, och detta gäller också tyvärr inom den nordiska kretsen.
Anf. 22 ANDERS SVÄRD (c):
Fru talman! Jag kan vidimera det som försvarsministern säger, att
det är svårt att få gehör för det svenska förslaget. De flesta länder är
motståndare till detta. Enligt min uppfattning borde det ha desto större
betydelse om vi som enskilt land visade att vi sätter humaniteten före
användandet av den här typen av minor. Vi har sådana i vår vapenarse-
nal, men jag har svårt att tänka mig att vi skulle använda dem.
Det övergripande målet, ett internationellt förbud, kan uppnås på
olika sätt, t.ex. genom argumentering i internationella forum. Men att
gå före brukar också ibland ha stor betydelse för att öka pressen på de
länder som vi vill påverka. Jag vidhåller alltså att vi borde kunna göra
mera.
Anf. 23 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Vi sätter ju humaniteten främst. Vi arbetar kraftfullt
med den här frågan. Det viktigaste är att nå konkreta resultat till skydd
för civilbefolkningen i krigsdrabbade länder. Det är ju där som proble-
met finns. Problemen är inte stora i Sverige.
Då har ett ensidigt svenskt avskaffande av antipersonella landminor
inte någon betydelse. Det är därför som vi måste se internationellt på
denna fråga, och vi måste eftersträva ett internationellt förbud. Här har
både den förra och den nuvarande regeringen gjort den bedömningen
att om det gick att få internationell anslutning kring ett förbud, skulle
de humanitära fördelarna ur ett globalt perspektiv uppväga den egna
militära nackdelen.
Ett ensidigt svenskt avskaffande skulle inte åstadkomma de humani-
tära effekter som vi båda så varmt och intensivt eftersträvar.
Anf. 24 ANDERS SVÄRD (c):
Fru talman! Arméchefen är mycket tveksam till betydelsen av om
den skulle innebära någon större nackdel att redan nu ensidigt ta bort
dessa minor.
Vi sätter humaniteten främst. Men på vilket sätt skulle vårt ageran-
de minska i styrka om vi gick före? Frågan är viktig. Det skulle ha ett
stort symbolvärde om vi utöver att vi med kraft agerar också kunde
säga att vi hade tagit bort de antipersonella minorna ur vår egen arse-
nal. Då kunde vi visa att vi inte bara pratade utan att vi också satte
handling bakom orden. Det skulle vara ett starkare agerande. Frågan är
så pass angelägen att den vore värd detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1994/95:164 om posten och formerna för adres-
ser
Anf. 25 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Sigge Godin har frågat mig om vilka åtgärder jag äm-
nar vidta för att i lagstiftningen skydda byanamn och ortnamn.
Enligt vad jag har erfarit från Posten AB är det viktigt att adresser
finns fastställda på landsbygden och att dessa tillämpas konsekvent för
att Posten skall kunna sköta postutdelningen. Kommunerna är ansvari-
ga för sättandet av adresser i såväl tätort som glesbygd. Ett samarbete
finns därför mellan Kommunförbundet och Posten AB vad gäller just
adresser i glesbygd. I avtalet mellan Posten AB och Kommunförbun-
det, som slöts under förra mandatperioden, finns ingen skrivning om
åsättande av gatu- eller vägnamn. Posten AB skall stå neutral i fråga
om vilket adressbegrepp som kommunen vill fastställa.
Det är således kommunens ansvar att fatta beslut i adressfrågor,
men Posten ser gärna adressering i form av byanamn eller gårdsnamn,
vilket ligger i linje med den utredning som riksdagen tillsatte för att
skydda ort- och gårdsnamn.
Posten är positiv till att medverka till bevarande av gamla ortnamn,
och detta finns också uttryckt i Postens policy, som ej förordar gatu-
och vägnamn.
Kulturarvsutredningen kommer till sommaren 1996 med ett förslag
om lagstiftning på området. Eftersom det är kulturministern som ansva-
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
rar för ort- och gårdsnamn har jag inte för avsikt att föreslå några änd-
ringar i liggande direktiv för utredningen.
Med anledning av vad jag anfört ser jag för min del inte någon an-
ledning till att vidta några ytterligare åtgärder för att skydda byanamn
och ortnamn.
Staten har vidare möjlighet att genom sitt ägarinflytande se till att
den påverkan som Posten AB kan utöva genom sina adresseringskrav
när det gäller valet av ortnamn inte strider mot god ortnamnssed.
Anf. 26 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det är precis som stats-
rådet säger, att riksdagen enhälligt har beslutat att det skall finnas ett
lagskydd för ortnamnen. Statsrådet Friggebo tillsatte en utredning som
skall komma med förslag. Därför blev jag väldigt förvånad över att
Posten och Kommunförbundet var i full färd med att skapa nya adress-
register. Som statsrådet säkert vet hålls i dagarna konferenser ute i
landet, men man vill inte ha med några deltagare från hembygdsrörel-
sen eller några andra kulturintresserade och företrädare från de olika
bygderna. Det framgår klart och tydligt av sättet att sprida information
om dessa konferenser. Det är litet konstigt att man nu inte vill avvakta
vad utredningen kommer fram till när det gäller hur man skall skydda
ort- och byanamnen.
Frågan är, statsrådet, vem som skall ta hänsyn till vem. Skall rege-
ring och riksdag dansa efter myndigheters och verks pipa, eller är det
möjligen så att de borde avvakta den här utredningen som de förmodli-
gen känner till? Om inte, har de väl fått kännedom om den just nu.
Sedan säger statsrådet att det inte finns några planer på att vidta
några åtgärder och att frågan så småningom kommer att hamna på
kulturministerns bord. Men det går inte till på det sättet i det här landet.
Regeringen är ett kollektiv. Frågan är då ytterst: Om kommunika-
tionsministern inte vill göra något, vill då kulturministern göra det?
Eller är det möjligen så att ni inte har talat med varandra. Det brukar ju
förekomma en del korrespondens inför svar på frågor osv. Kulturminis-
tern skymtar ju här i faggorna. Det går väl kanske att fråga henne nu,
om det inte gjorts tidigare. Eller tycker regeringen att det är så här det
skall gå till?
Anf. 27 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! När det gäller det ansvar som åligger Posten i de här
frågorna menar jag att det har tydliggjorts att Posten inte har någon
avsikt att arbeta för att ta bort vare sig byanamn eller gamla gårdsnamn.
Tvärtom ligger det i Postens uttalade målsättning att vi skall bevara
gamla ort- och byanamn. Därför kan jag inte se någon anledning till att
jag skall utöva någon form av ministerstyre gentemot Posten i de här
frågorna. Det är såvitt jag vet en uppfattning som helt delas av mig och
Sigge Godin men också av Posten.
10
Anf. 28 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Det finns ingen skrivning i avtalet om kulturaspekterna,
men däremot finns det kommentarer till avtalet. Där räknas upp att man
kan använda sig av traktnamn och nummer eller av byanamn och
gårdsnamn eller av vägnamn och nummer.
Frågan är då vilket av de tre sätten att skylta som skall användas.
Vägverket vill inte ha en massa vägskyltar ute på landsbygden, för de
är till bekymmer och problem för snöröjning osv.
Kan jag lita på att frågan hanteras på samma sätt i hela landet? Ris-
ken är att det blir det ena, det andra eller det tredje och att det inte finns
några garantier. Frågan är ju då ytterst varför man inte kan invänta
utredningen.
Måste jag ställa samma fråga till kulturministern om vad hon tycker
i den här frågan? Vad Sveriges riksdag tycker vet vi ju. Statsrådet satt
dessutom i riksdagen när beslutet fattades.
Anf. 29 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Avslutningsvis vill jag bara säga att jag när det gäller
användandet av gamla ortnamn och byanamn inte alls tror att vi har
delad uppfattning. Men det är samtidigt så att det är kommunerna, var
och en av Sveriges drygt 280 kommuner, som är ansvariga för att sätta
dessa adresser. Det handlar om många olika myndigheter och intressen
som man skall ta hänsyn till. Därför tycker jag att det är en rimlig ord-
ning att varje kommun har det slutgiltiga ansvaret.
Anf. 30 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Jag tycker inte att det skall gå till på det här sättet. Det
finns ett normalavtal som vi har talat om, och det finns företrädare för
länskultur och annat som hävdar att de här namnen skall bort. Vi skall
rasera ett tusenårigt kulturarv bara för att våra verk och myndigheter
tycker att man kan göra det. Att man går till väga på det här sättet är
som en framtidsskildring av Orwell, säger en del av länsmyndigheter-
na.
Jag konstaterar att statsrådet i stort sett rycker på axlarna och tycker
att detta är en bagatell - låt dem köra vidare fram till 1996. Post och
kommunförbund jobbar snabbt när de vill. Vi vet då att detta blir rase-
rat. Då blir det för sent för kulturministern, som sitter här i kammaren,
att göra någonting. Det är inte så vi skall hantera kulturfrågorna.
Vi måste också tänka på att de människor som vill återvända till si-
na rötter skall möta en bygd som har samma ortnamn och kulturnamn
som på den tid när de bodde där. Som statsrådet vet är omflyttningen
här i landet ganska stor. Därför bör människor ha en chans att känna
igen sig.
Anf. 31 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Som absolut sista inlägg i den här frågan vill jag säga
till Sigge Godin att vi har varit överens i Sverige om att vi skall ha den
kommunala självstyrelsen till vissa saker och andra saker skall vi be-
stämma i Sveriges riksdag.
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
11
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
I det här fallet är jag övertygad om att just alla de aspekter som
Sigge Godin tar upp, vilka jag delar i sak, är kommunerna helt kompe-
tenta att själva ta ansvar för.
Anf. 32 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Jag konstaterar bara att statsrådet inte har något intresse
av de här frågorna utan hänskjuter dem till andra inrättningar. Det gör
att de kan ordna det här fram till 1996 eller 1997, då regeringen för-
modligen presenterar ett förslag. Jag tycker inte att vi skall hantera de
beslut som Sveriges riksdag har fattat på det sättet. Det är inte så man
behandlar parlamentariker i ett demokratiskt land.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1994/95:161 om uppsägning av kommunal- och
landstingsanställda
Anf. 33 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Lars Stjernkvist har frågat mig vilka åtgärder jag är be-
redd att vidta för att förhindra uppsägningar av kommunal- och lands-
tingsanställda under år 1995.
AMS och länsarbetsnämnderna har tillsammans med kommuner och
landsting runt om i landet slutit avtal om att ej säga upp personal under
innevarande budgetår. De medel som tagits i anspråk har kommit från
anslaget för utbildning i företag. Två miljarder kronor har avsatts för
detta ändamål. AMS har meddelat att det för innevarande budgetår inte
finns anledning att tillföra ytterligare medel i detta syfte. Vad gäller
nästa budgetår återkommer regeringen till detta i budgetpropositionen.
Dessa avtal har totalt sett inneburit att ca 40 000 människor beretts
möjlighet att utbilda sig och höja sin kompetens i stället för att bli upp-
sagda.
Flertalet av de avtal som har slutits löper ut någon gång under år
1995, ett fåtal omfattar första kvartalet 1996.
Jag anser att kommunerna bör göra sitt yttersta för att undvika fri-
ställanden i rådande konjunkturläge. Detta är inte enbart ett ansvar för
regeringen. Ansvaret åvilar även kommuner och landsting.
Anf. 34 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag är hyfsat nöjd, men jag hop-
pas att jag skall vara helt nöjd när vi är klara med den här pratstunden.
Det krävs nog ett litet förtydligande.
Först vill jag ge en kort bakgrund till att jag ställde frågan. Jag är
medveten om att det kommer att bli svårt att nå balans i många kom-
muner och landsting utan att säga upp anställda, detta med tanke på hur
besvärlig situationen tyvärr ser ut. Det betyder ändå inte att det är rätt
att göra uppsägningar nu, vilket statsrådet också säger i sitt svar, för så
länge alternativet för uppsägningar är arbetslöshet är det ingen poäng
12
med att säga upp anställda. Följden blir att vården och omsorgen för-
sämras utan att man egentligen gör någon ekonomisk vinst.
Som statsrådet sade vidtog den förra regeringen en del åtgärder,
visserligen alldeles för sent och enligt min mening dessutom för tamt.
Men ändock innebar de att man kunde förhindra en del uppsägningar i
år.
Jag har all respekt för att vi inte här och nu kan klara ut budgetdis-
kussionen. Det pågår ju ett budgetarbete som måste avvaktas. Men
eftersom jag ändå inte är riktigt lugn inför vad som kommer att hända
under nästa år vill jag fråga: Om arbetslösheten kommer att ligga kvar
på en oacceptabelt hög nivå, vilket jag tyvärr befarar, och det inte sker
någon dramatisk sänkning, är statsrådet i så fall beredd att vidta åtgär-
der som gör att man kan förlänga den typ av avtal som i dag finns till
att gälla under hela 1995? Ett besked vore bra för kommunerna, så att
de vet vilka villkor som kommer att gälla.
Anf. 35 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill först säga att den möjlighet som AMS har ut-
nyttjat sig av - att genom utbildningsinsatser i kommunerna förhindra
uppsägningar - är bra. Den är dock inte ett resultat av ett initiativ från
regering eller riksdag, utan det är faktiskt ett eget initiativ som AMS
tog därför att pengarna för utbildningsresurser i företagen inte kom att
användas under det pågående budgetåret. Jag gillar det initiativet från
AMS.
Det andra jag vill säga är att det oftast har blivit politiskt maktskifte
i de kommuner som har visat sig gå hårt fram med nedskärningar i vård
och omsorg. Jag tror att det kan vara klokt för de nya majoriteterna att
komma ihåg detta under 1995 och inte dra ned sysselsättningen i ett
läge när det leder till arbetslöshet. Den finansiella situationen för kom-
munerna är betydligt bättre än för staten.
Det tredje jag vill säga rör Lars Stjernkvists fråga: Kommer dessa
resurser att finnas kvar också i nästa budget? Det kan jag inte ge be-
sked om i dag, utan det måste vänta till den 10 januari när regeringen
presenterar sin budgetproposition.
Anf. 36 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Det är möjligt att jag var litet överdrivet generös gen-
temot statsrådets företrädare, men faktum är att AMS gavs möjligheten
att använda resurserna litet friare. Det var en kraftfull opinionsbildning
som åstadkom detta. Vi kan åtminstone säga att den förra regeringen
inte förhindrade åtgärden. Det var i alla fall bra.
Jag frågade vad som kommer att hända när avtalen löper ut. I det
konkreta fall jag nämner, Östergötland, är det så att avtalen löper ut
redan i april månad. Det innebär tyvärr att man redan i dag på tjänste-
mannanivå planerar för att varsla under våren med utgångspunkt i att
säga upp under hösten. Det ser jag väldigt allvarligt på. Jag hoppas
verkligen att regeringen nu ser sig föranledd att snabbt fundera på åt-
gärder som gör att man kan förhindra uppsägningar - också under
hösten.
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
1** Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 31
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
14
Vi tycks vara helt överens i grundsynen. Någon dramatisk sänkning
av arbetslösheten kan jag tyvärr inte se.
Anf. 37 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill bara säga att den information jag har fått från
AMS innebär att i stort sett alla avtal som är slutna med kommuner och
landsting är formulerade så, att varsel om uppsägning kan ske först när
avtalet löper ut. Det innebär i detta fall att huvudmannen kan avvakta
de ställningstaganden som riksdagen gör i vår då det gäller nästkom-
mande budgetår.
Anf. 38 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag har respekt för att
statsrådet inte vill ge ett klart och entydigt svar i dag. Om det inte ges
väldigt tydliga och konkreta besked i budgetpropositionen kan jag lova
statsrådet att återkomma till denna fråga.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1995/96:170 om nya arbetstillfällen
Anf. 39 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Dan Ericsson har frågat mig vilka åtgärder jag är be-
redd att vidta för att åstadkomma nya arbetstillfällen.
I våras presenterade socialdemokraterna i riksdagen ett program
som skulle skapa ca 90 000 arbetstillfällen. Dessa förslag avvisades då
av den borgerliga majoriteten.
Det finns flera skäl till att regeringen i den ekonomisk-politiska
propositionen inte återkommer med exakt samma förslag som social-
demokraterna presenterade i våras. Det förändrade konjunkturläget gör
att vi måste göra en ny analys av möjligheterna att bäst bekämpa arbets-
lösheten.
Inriktningen kvarstår emellertid oförändrad. Det är en huvuduppgift
för regeringen att bekämpa arbetslösheten med alla de medel som står
till förfogande. I den ekonomisk-politiska propositionen tog vi ett
första steg. I budgetpropositionen återkommer vi till hur detta arbete
skall föras vidare i nästa steg.
Arbetslösheten skall bringas ner. Sysselsättningen, som rasat under
föregående mandatperiod, skall öka steg för steg med sikte på de höga
nivåer vi hade tidigare.
Anf. 40 DAN ERICSSON (kds):
Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret.
I valrörelsen lovade ju Socialdemokraterna att ordna 90 000 nya ar-
beten och 30 000 nya utbildningsplatser - totalt 120 000 sysselsätt-
ningstillfällen. Jag har läst innantill i era egna papper.
I regeringsställning har ni så här långt presenterat ett förslag som på
papperet ger 80 000 platser. Men LO har konstaterat att regeringen har
räknat fel. LO måste väl ändå räknas till en av era bundsförvanter i
detta avseende. LO har hamnat på en siffra som innebär en halvering av
ert program i förhållande till utfästelserna i valrörelsen, dvs. 60 000
platser.
Till detta skall läggas alla de förslag som regeringen nu presenterat
och som kommer att få en sysselsättningsdämpande effekt. Det handlar
om ökade skatter och avgifter som minskar den vanlige svenskens
konsumtionsutrymme och därmed också så småningom sysselsättning-
en. Det handlar om ökade arbetsgivaravgifter och försämrade möjlighe-
ter för provanställning för företagare, vilket också minskar möjligheten
att få arbete. Hur kan för övrigt ökade skatter ge fler jobb, Anders
Sundström?
En del i svaret gör mig extra upprörd. Det hänvisas till ”det föränd-
rade konjunkturläget”, som gör att regeringen nu måste göra en ny
analys av möjligheterna att bäst bekämpa arbetslösheten. Detta ges som
förklaring till att man inte lagt fram de förslag för riksdagen som man
lovade i valrörelsen.
Vad har ni då egentligen sysslat med i departementet sedan ni till-
trädde? Nu är insittningsperioden faktiskt över. Nu krävs det handling.
Jag efterlyser fortfarande de förslag som skall ge dessa tusentals nya
sysselsättningstillfällen. Var finns de, Anders Sundström?
Anf. 41 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag tycker att det är roligt att Dan Ericsson blir upprörd
över arbetsmarknadsläget. Det hade varit kul om det hade inträffat ett
par år tidigare än just i dag. Under de senaste tre åren har det försvunnit
i storleksordningen en halv miljon jobb. Min och regeringens uppgift är
att se till att det förs en ekonomisk politik och en arbetsmarknadspolitik
som för oss tillbaks till de gamla fina höga nivåerna. Upprördheten
delar jag med Dan Ericsson. Han är välkommen med i laget.
Det stod så här i kommentarerna till valmanifestet: Det krävs en ny
inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Eftersom riksdagen i våras
avslog våra förslag kan vi inte lova att sänka den öppna arbetslösheten
till 5 % redan nästa år. Den försämrade ekonomiska situationen måste
leda till en ny analys. Vad vi kan säga är att vår politik leder till en klart
lägre arbetslöshet än regeringens politik.
Jag kan bara konstatera att prognoserna för 1995 redan nu är betyd-
ligt bättre än de som den förra regeringen presenterade. Jag har gott
hopp om att varken jag eller Dan Ericsson behöver vara upprörd över
arbetslösheten när mandatperioden är slut, utan att vi har återgått till en
mer normal svensk situation.
Anf. 42 DAN ERICSSON (kds):
Fru talman! Som vanligt för arbetsmarknadsministern bort fråge-
ställningen till ett annat område. Det är faktiskt så, Anders Sundström,
att jag var mycket upprörd över den situation som rådde under förra
mandatperioden. Anders Sundström vet att den situationen i hög grad
berodde på den politik som bedrevs under 80-talet, då Socialdemokra-
terna bar huvudansvaret. Det var den som orsakade den stora arbetslös-
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
15
|
Prot. 1994/95:31 29 november |
het vi har haft och som vi har försökt bekämpa med all kraft och också |
i den debatt som kommer i kammaren om några veckor.
|
Svar på frågor |
Det intressanta är fortfarande, Anders Sundström, vad ni gör i Ett annat exempel är ungdomsgarantin. Den är jag väldigt nyfiken Anf. 43 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s): Fru talman! Dan Ericsson ställer en ny fråga om ungdomsgarantin. Jag tror, Dan Ericsson, att det är rätt rimligt att vi jobbar under någ- Vi har hittills tagit fram åtgärder för att skapa 80 000 jobb. Vi har Anf. 44 DAN ERICSSON (kds): Fru talman! Det är inte dåligt att ministern nu tar åt sig äran av att Jag uppfattade hundradagarsgarantin så att efter hundra dagar skall Huvudfrågeställningen, Anders Sundström, gäller de 120 000 plat- Anf. 45 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s): Fru talman! Jag kan lova Dan Ericsson och alla andra att när vi re- |
|
16 |
dovisar vår mandatperiod kommer vi med bred marginal att kunna |
överträffa alla de prognoser och löften som vi ställde ut i valrörelsen
när det gäller arbetslöshetsbekämpning.
Det är litet lustigt att Dan Ericsson säger att den höga arbetslöshe-
ten under den gångna mandatperioden var ett resultat av socialdemo-
kratin på 1980-talet. Att arbetslösheten nu minskar igen när en social-
demokratisk regering tillträdde skulle också vara ett resultat av den
borgerliga regeringen. Ni får försöka bestämma er för om ni ökade eller
minskade arbetslösheten under er period.
Anf. 46 DAN ERICSSON (kds):
Fru talman! Svaret är mycket enkelt. Vi gjorde allt för att bekämpa
effekterna av den skadliga ekonomiska politik som socialdemokraterna
bedrev och som ledde till den höga arbetslöshet vi har. Det arbetet
börjar nu ge resultat.
Jag konstaterar nu också att Anders Sundström försöker vara en stor
profet. Det skall bli intressant att, när mandatperioden är slut, få läsa
protokollet. Anders Sundström har nu utlovat att regeringen med bred
marginal skall ha klarat alla de mål man satte upp i valrörelsen när det
gäller sysselsättningen. Vi hoppas att detta kommer att besannas. Jag är
emellertid rädd för att den politik regeringen nu bedriver kommer att få
motsatt effekt. Det oroar mig.
Jag är fortfarande litet upprörd, Anders Sundström, över att ni sitter
och analyserar. Ni har ännu inte har lagt fram förslag till hur ni skall
skapa de 120 000 nya platserna ni har utlovat. Var finns förslagen?
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på frågorna 1994/95:150 och 158 om åtgärder mot un-
derhållningsvåldet
Anf. 47 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Sivert Carlsson och Agne Hansson har båda frågat mig
om åtgärder mot våldsskildringar i film, video och television. Jag sva-
rar på båda frågorna i ett sammanhang.
Vi är alla upprörda över det som hänt i Trondheim och i Bjuv. Des-
sa tragedier får dock inte förleda oss till att söka syndabockar, exem-
pelvis företeelser som ”underhållningsvåldet”, för att hitta enkla för-
klaringar till svåra sammanhang.
Samhällets strävan att motverka skadliga effekter av våldsskildring-
ar i filmer, TV och på video måste handla om samverkan av många
personer, institutioner, företag och organisationer. Det allmänna, för-
äldrar, TV-programföretag, filmbolag och medierna utanför filmbran-
schen har alla ett ansvar. Det finns inte en enda enskild åtgärd eller en
enda typ av åtgärder som kan lösa de problem som vi står inför.
Staten har sedan gammalt genom filmcensur försökt begränsa
våldsskildringarna i den, numera ganska lilla, del av filmvisningarna
som sker på bio. Dessutom finns förbud i brottsbalken mot extrema
våldsskildringar i filmer som sprids på annat sätt.
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
17
|
Prot. 1994/95:31 29 november |
Rådet mot skadliga våldsskildringar, i dagligt tal kallat Våldsskild- |
gram på detta område. Genom Våldsskildringsrådets arbete har vi nu en
|
Svar på frågor |
hel del material och erfarenheter om våldsskildringar till förfogande om Tillgången till filmer och underhållningsprogram i TV, och därmed Det är enligt min mening nu tid att mera sammanhållet gå igenom Enligt min uppfattning bör det fortsatta arbetet först och främst ta Vi har också anledning att närmare överväga precis vad föräldra- Stöd till kvalitetsfilm och TV-programverksamhet för barn och Det internationella arbetet inom Europarådet och andra organisatio- Med denna inriktning avser regeringen att fullfölja det arbete som Anf. 48 SIVERT CARLSSON (c): Fru talman! Jag vill först tacka kulturministern för svaret som jag i Anledningen till min fråga är givetvis att vi dagligen ser och upple- Det måste bli ett slut på, vad jag vill kalla, låt-gå-mentaliteten gen- ”Han vill göra karate. Inte jag. Då sparkar de ned mig.” Vad berät- |
18
Jag är medveten om att vi i ett demokratiskt samhälle med allt stör-
re programutbud inte kan lösa den här frågan genom rop efter censur
och förhandsgranskning. Som vuxna och som nation borde vi hjälpa
föräldrarna att skydda barnen genom att åtminstone slå fast två saker i
nuläget.
För det första accepterar vi inte nuvarande acceleration och sprid-
ning av våldet. För det andra skall vi nu tillsammans starta, via en
mängd olika åtgärder som kulturministern menade, en handlingsplan
mot våld i allmänhet och mot underhållningsvåld i synnerhet.
Jag har följande fråga till kulturministern. Delar kulturministern
min uppfattning och är kulturministern beredd att medverka till och i en
sådan handlingsplan? Jag uppfattade nästan svaret som ett ja.
Anf. 49 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag ber också att få tacka kulturministern för svaret på
min fråga. Jag tycker att kulturministern har rätt anslag i sitt svar. Det
finns inga enkla förklaringar. Det är självklart inte fråga om att hitta
enskilda syndabockar. Vi behöver ha en samverkan.
Det är dock lika farligt att försöka skylla ifrån sig att enskilda före-
teelser också kan vara ett observandum på ett brett sammansatt pro-
blemkomplex. Varhelst våldet sticker fram sitt tryne måste vi se till att
det motas tillbaka. Det gör man inte med en åtgärd utan med ett samlat
åtgärdsprogram. Det är uppenbart att våldet har tilltagit under den
senaste tiden.
Kulturministern säger att hon är beredd att gå igenom det samman-
tagna frågekomplexet. Det är bra att man gör det. Jag beklagar att man
egentligen inte har kommit längre i det här huset när det gäller att kri-
minalisera innehav av bilder, videogram, o.dyl.
Men det är inte bara frågan om att följa upp och titta närmare på det
här. Det är viktigt att gå i bräschen och ta initiativ. Jag undrar om kul-
turministern är beredd att ta upp en diskussion direkt med programbo-
lagen och att i internationella forum, t.ex. EU, ta upp detta, så att vi blir
pådrivande.
Anf. 50 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Det är egentligen väldigt lätt att svara på båda dessa
frågor. Jag kan rakt av säga ja.
Sivert Carlsson hade ett utmärkt inlägg. Det handlar precis om det-
ta. Det måste till ett samarbete också över partigränserna. Jag tror inte
att detta är en partiskiljande fråga. Detta engagemang kan vi hitta hos
alla partier och hos alla grupper av ansvarskännande vuxna. Därför är
det väsentligt att vi jobbar vidare.
Ni var kanske för snälla mot mig. Jag hade väntat mig några frågor
om hur jag exakt tänker mig det fortsatta arbetet och om hur nästa steg
skall tas.
Jag tror att det handlar om fyra punkter, som också Agne Hansson
var inne på.
Jag tror för det första att det handlar om TV-företagens och pro-
gramproducenternas roll, inköparnas roll. Vi måste faktiskt ställa dem
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
19
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
20
till ansvar. Vi kanske också bör titta på Granskningsnämndens instruk-
tioner. Det är ju den myndighet som vi faktiskt har gett i uppdrag att
följa upp det här väldigt noggrant. Såvitt jag förstår vill också Barnom-
budsmannen att vi skall titta extra noga på detta. Det är jag absolut
beredd att göra. Det är ju en f.d. partikollega till er som leder arbetet
med våldsskildringsrådet. Det är viktigt att arbeta i samklang med det.
Nästa punkt handlar om det internationella samarbetet. Jag är helt
inställd på att vi måste jobba internationellt, Agne Hansson.
Den tredje punkten handlar om föräldrarnas ansvar. Vi kan säkert
göra mer i fråga om att bilda nätverk och hjälpa dem som inte riktigt
orkar.
Den fjärde punkten handlar naturligtvis om att man skall erbjuda
goda kulturupplevelser, att man skall se till att ge kvalitet till barn och
ungdomar i högre utsträckning än hittills.
Anf. 51 SIVERT CARLSSON (c):
Fru talman! Det känns bra, kulturministern, att vi i grunden resone-
rar lika. Det skall vara samförstånd, och flera olika åtgärder skall vid-
tas.
Förra året anmäldes mer än 1 000 barn under 15 år för misshandel.
Jag har i min skolverksamhet upplevt att de aggressiva barnen har blivit
ett allt större problem. 12 % av pojkarna i högstadiet i en svensk stad
bär dagligen vapen. Detta är tecken på någonting som inte är bra och
som måste stävjas.
Förutom de förslag till åtgärder som kulturministern nämnde tror
jag att det handlar mycket om utbildning. Det handlar om normer och
om att sätta gränser. Det handlar om forskning. Det kan handla om att
granska och diskutera TV-budskapet tillsammans. Kanske skall det
t.o.m. vara en extramoms för kommersiella kanaler. Den kan då använ-
das till alternativa produktioner. Det handlar om gemensamma etiska
överenskommelser, som Agne Hansson var inne på, med programbola-
gen i Sverige och i internationella sammanhang.
Jag förutsätter också att kulturministern, med den öppenhet som
hon har visat, skall spela på hela registret nästa gång.
Det är mycket som vi har att slåss för - att rädda barnen och rädda
framtiden.
Tack för ett gott svar! Det borde följas av handling.
Anf. 52 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Det var ett bra besked, ett klarläggande, i den här om-
gången. Jag försökte i mina frågor mer styra åt det håll som jag ansåg
vara viktigt. Jag har i första hand fokuserat min fråga på mediernas roll
i detta sammanhang. Jag tror nämligen att de har en viktig roll. Jag vet
att kulturministern känner till detta, eftersom hon har arbetat med me-
dier.
Jag har haft förmånen att en gång i tiden vara ordförande i Filmin-
stitutets kvalitetsfilmråd. Det är naturligtvis viktigt att verka förebyg-
gande, men det är också viktigt att ta upp debatten om etiska principer
med programbolagen. Jag ser fram emot att få förslag på åtgärder så
småningom. Jag hoppas att vi gemensamt kan fortsätta kampen mot
våldet. Det är viktigt.
Anf. 53 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Samtidigt som man hör många alarmerande uppgifter
om hur det är ställt med våldet bland barn och ungdomar skall man
komma ihåg att det är tio gånger fler vuxna än barn som tittar på un-
derhållnings våld. Det är vuxna som begår de allra flesta våldshandling-
ar både mot barn och mot andra vuxna. Vi har det slutgiltiga ansvaret.
Det handlar om ett problemkomplex som måste behandlas metodiskt,
tålmodigt och med full respekt för svårighetsgraden på alla fronter
samtidigt.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1994/95:165 om professurer vid de mindre och
medelstora högskolorna
Anf. 54 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Fru talman! Erik Arthur Egervärn har frågat mig om jag är beredd
att ändra högskoleförordningen så att de högskolor till vilken fakultets-
nämnd inte är knuten har möjlighet att inrätta tjänst som professor.
Jag vill inledningsvis påpeka att högskolorna i dag är knutna till fa-
kulteterna genom den särskilda bilaga i högskoleförordningen som
reglerar fakulteternas verksamhetsområden. Därigenom skapas en vik-
tig koppling mellan forskningsmiljöerna vid universitet och fackhög-
skolor och den forskning som bedrivs vid högskolorna.
Jag har sedan jag tillträdde som utbildningsminister klart deklarerat
att jag inte kan se något principiellt hinder emot att högskolor får egna
professurer. Det är viktigt också för utbildningens kvalitet att forsk-
ningsanknytningen säkras vid lärosäten som i dag saknar egna fasta
forskningsresurser. Jag är beredd att vidta de åtgärder som behövs,
inklusive ändringar i högskoleförordningen, men denna utveckling
måste ske stegvis. En möjlighet är att låta universitetskanslern pröva
den vetenskapliga miljön vid de högskolor som vill inrätta egna profes-
surer. Därigenom garanteras den vetenskapliga kvaliteten för de profes-
surer som inrättas vid högskolorna.
Detta är en principiellt viktig fråga som jag avser att återkomma till
i den kommande budgetpropositionen.
Anf. 55 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för det här sva-
ret. Det är i grunden ett mycket positivt svar, som jag tolkar det. I Mitt-
högskolans newsletter nr 3 konstaterar utbildningsministern själv att de
små högskolorna har visat sig livaktiga och kreativa. Han säger att han
inte ser några principiella skäl mot att de skall få egna professurer.
Detta framgår också av dagens svar. Vi är med andra ord helt överens i
sakfrågan. Det är mycket glädjande att kunna konstatera det.
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
21
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
Jag vill ändå passa på att komplettera min fråga. Möjligen skulle en
följdfråga kunna formuleras ungefär så här: När skall det ske och under
vilka former? Utbildningsministern säger i sitt svar att han avser att
återkomma i budgetpropositionen. Då frågar jag mer konkret: När kan
en ändring av högskoleförordningen vara genomförd, så att den formel-
la delen när det gäller att inrätta professorstjänster kan tillgodoses?
Anf. 56 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Fru talman! Jag är övertygad om att vi i grunden ser likartat på den
här frågan.
Jag är inte beredd att i dag exakt säga hur det kommer att bli i bud-
getpropositionen, eftersom budgetarbetet fortfarande pågår. Min strä-
van är att vi i samband med budgetpropositionen skall kunna ge ett
principiellt besked i den här frågan.
Anf. 57 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):
Fru talman! Jag kan förstå att det inte går att få något mer exakt
svar när det gäller tidpunkten. Jag skulle vilja gå vidare i utbildnings-
ministerns svar när det gäller prövningen av den vetenskapliga miljön,
som utbildningsministern menar att universitetskanslern skall göra.
Jag har självfallet ingenting att invända mot en sådan formulering.
Jag skulle möjligen vilja veta vad det innebär rent praktiskt, om det
finns några principer för vad som ligger i begreppet att pröva den ve-
tenskapliga miljön. Jag kan peka på en sådan miljö som finns vid Mitt-
högskolan i Östersund. Där har man redan i dag en avancerad forskning
inom ekotekniken och turismen, och man har ett samarbete med Mili-
tärhögskolans managementinstitution osv.
Anf. 58 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Fru talman! Detta är en idé som har uppkommit också utifrån de
små och medelstora högskolornas egen rektorsorganisation. Själva
förfarandet liknar det då kanslern prövar högskolornas examensrätt.
Kanslern gör en bedömning av den vetenskapliga kvaliteten och av
undervisningens karaktär osv. På motsvarande sätt kan givetvis en
bedömning av själva forskningsmiljön göras.
Jag menar att en sådan prövning också skulle undanröja den oro
som man på sina håll har för att en rätt för högskolorna att ha egna
professorer skulle innebära en kvalitetsförsämring. Vi är säkert överens
om att någon sådan inte är aktuell.
Anf. 59 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):
Fru talman! Jag vill tacka utbildningsministern för ett i grunden
positivt svar. Jag ser fram emot budgetpropositionen. Vi kanske får
anledning att återkomma till frågan i ett annat sammanhang. Tack så
mycket.
Överläggningen var härmed avslutad.
22
V älkomsthälsning
Anf. 60 TALMANNEN:
We see the delegation with members from the Dutch parliament
listening to our debate here today. We wish you warmly welcome to
the Swedish parliament.
11 § Svar på fråga 1994/95:162 om Rwanda
Anf. 61 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Ingrid Näslund har frågat mig om jag är beredd att ta
initiativ till freds- och försoningsskapande insatser i Rwanda, likt de
båda försoningskonferenserna som den förra regeringen tog initiativ till
vad gäller Burundi.
Jag håller med om att ett grundligt försoningsarbete i Rwanda är
nödvändigt för att bryta den onda cirkeln av konflikter och massmord.
Det kommer att ta mycket lång tid att hela de klyftor i samhället som
förlusterna i människoliv har skapat. Utan en genomgripande förso-
ningsprocess kommer de miljontals människor som flytt inte att våga
återvända hem. Att halva befolkningen befinner sig på annan ort än
hemorten kan i sig skapa nya konflikter. I flyktinglägren i Zaire försäm-
ras säkerhetsläget kontinuerligt på grund av närvaron av den slagna
förra regeringsarmén. Ytterligare problem är att Rwandas regering har
så begränsade resurser att den inte kan betala löner till armén, och
landets poliskår är slagen i spillror.
Sverige stöder på olika sätt försoningsfrämjande och konfliktföre-
byggande insatser i Rwanda, och det är viktigt. Sverige har bidragit till
den av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter inledda insatsen
med observatörer som dels skall främja försoning, dels undersöka re-
spekten för mänskliga rättigheter. Sverige har vidare bidragit till ge-
nomförandet av ett expertseminarium om Rwanda i USA i oktober.
Syftet med seminariet var att diskutera möjliga vägar att uppnå förso-
ning och i förlängningen fred i Rwanda. Seminariet anordnades av Liv
och Fredsinstitutet i Uppsala på uppdrag av FN. Seminariet kan komma
att följas av en konferens för rwandiska intellektuella i Rwanda samt ett
uppdrag från FN till Liv och Fredsinstitutet att inleda försoningsarbete
på gräsrotsnivå. Jag vill även nämna att Lutherska Världsförbundet och
All Africa Council Of Churches nyligen inlett förhandlingar med kyr-
korna i Rwanda och rwandiska regeringsföreträdare om ett utbildnings-
och diskussionsprogram i syfte att närma olika grupper i samhället till
varandra. En ansökan om stöd till detta program sägs vara på väg till
SIDA. Regeringen ser positivt på detta initiativ.
Det är viktigt att se Rwandakonflikten i ett regionalt perspektiv.
Konflikter och flyktingströmmar spiller lätt över från ett land till ett
annat. OAU och Global Coalition för Africa höll nyligen en konferens
om demobiliseringsproblem i regionen, och Sverige bidrog genom
SIDA till konferensens genomförande. Vi har vidare uttryckt vårt stöd
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
23
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
24
för den av OAU initierade konferensen om flyktingar och internflyk-
tingar i regionen som planeras äga rum i början av nästa år i Burundi.
Anf. 62 TALMANNEN:
Då frågeställaren inte synes vara närvarande i kammaren ber jag
med tack till biståndsministern att få förklara överläggningen i denna
fråga avslutad.
12 § Svar på frågorna 1994/95:145 och 166 om biståndet till Gaza
m.m.
Anf. 63 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Erling Bager har frågat mig på vilket sätt regeringen
avser tillvarata de enskilda organisationernas kunskaper och erfarenhe-
ter i uppbyggnadsarbetet i Gaza.
Berndt Ekholm har frågat mig om regeringen är beredd att snabbt
utöka det svenska biståndet till Gazaremsan och medverka till att olika
givarländer forcerar sina biståndsinsatser.
Jag besvarar de två frågorna i ett sammanhang.
Det svenska biståndet till det palestinska folket uppgår under inne-
varande budgetår till minst 250 miljoner kronor. Drygt 100 miljoner av
dessa går på olika sätt direkt till Gaza, Västbanken och den palestinska
administrationen. SIDA har i uppdrag att bereda och genomföra insat-
ser till stöd för det palestinska folket och till stöd för fredsprocessen. I
detta sammanhang har regeringen angett fem mål för det svenska stö-
det.
Det första målet är att förbättra det palestinska folkets levnadsvill-
kor genom sociala och humanitära insatser. Detta sker genom stöd till
FN-organisationen UNRWA, men även genom bilateralt stöd genom
svenska enskilda organisationer inom hälsosektorn.
Det andra målet är att bidra till att bygga upp palestinska demokra-
tiska institutioner och samhällsstrukturer för självstyre. Detta sker ge-
nom direkt stöd till palestinska institutioner, såsom enheten för häl-
soplanering, stöd till utbildning av palestinsk civilpolis samt allmänt
budgetstöd.
Det tredje målet är att bidra till ekonomisk utveckling och syssel-
sättning, t.ex. genom s.k. infrastrukturinsatser. På detta område pågår
för närvarande ett intensivt förberedelsearbete. Att snabbt skapa syssel-
sättning och inkomster i framför allt Gaza är av största betydelse för
fredsprocessens fortsättning.
Det fjärde målet är att verka för demokratisk samhällsutveckling
och ökad respekt för mänskliga rättigheter. Inom detta område bedrivs
ett omfattande arbete med palestinska enskilda organisationer, bl.a. den
oberoende MR-kommission som leds av Hanan Ashrawi.
Det femte och sista målet är att bidra till den multilaterala fredspro-
cessen genom att fungera som samordnare av frågor rörande palestins-
ka flyktingbarns välfärd. Detta arbete, som leds av en arbetsgrupp inom
UD/SIDA under ledning av ambassadör Thomas Hammarberg, går ut
på att identifiera, analysera, delfinansiera och mobilisera ett internatio-
nellt stöd till insatser för palestinska flyktingbarn.
Som svar på Erling Bagers fråga om på vilket sätt regeringen avser
tillvarata enskilda organisationers kunskaper och erfarenheter i upp-
byggnadsarbetet i Gaza, vill jag därför understryka att det svenska
biståndet under många år till stor del har kanaliserats genom enskilda
organisationer, såväl svenska som palestinska och i viss mån israeliska.
Erfarenheterna av detta samarbete har varit och är mycket goda. Det är
självklart att även i forsättningen i stor utsträckning arbeta genom
kompetenta enskilda organisationer och att fortsätta den mycket öppna
och värdefulla dialogen med organisationerna.
Berndt Ekholm frågar om en utökning av det svenska biståndet till
Gaza. Det är regeringens uttalade avsikt att på ett påtagligt sätt öka det
svenska engagemanget och stödet för fredsprocessen i Mellanöstern.
En naturlig del av ett sådant ökat engagemang är ett ökat svenskt bi-
stånd till området. Diskussioner om detta pågår för närvarande. Som ett
led i regeringens arbete med att öka engagemanget i Mellanöstern har
en särskild arbetsgrupp nyligen återigen inrättats på Utrikesdeparte-
mentet.
Berndt Ekholm frågar även om regeringen är beredd att medverka
till att andra givarländer forcerar sina biståndsinsatser till området.
Denna fråga kan jag enkelt besvara med ett ja. Regeringen har redan
inlett dialog med en rad givarländer om gemensamma ansträngningar
för att påskynda genomförande av biståndsinsatser i Gaza.
Anf. 64 ERLING BAGER (fp):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det var ett positivt
och utförligt svar.
Det är viktigt att vi från svensk sida bidrar till fredsprocessen i
Gaza och på Västbanken. Den svenska regeringen har ju tidigare beslu-
tat att stöda uppbyggnaden av exempelvis bostäder och VA-ledningar i
Gaza och att förbättra infrastrukturen. Jag tror att det är väldigt viktigt.
SIDA har också, som framgår av svaret, fått i uppdrag att se till att
de etablerade kontakter som finns med exempelvis svenska fristående
organisationer kan tillvaratas. Det är viktigt att det görs. Handfasta,
omedelbara insatser för att förbättra levnadsförhållandena i flyktingget-
tona i Gaza är mycket nödvändiga för att fredsprocessen skall kunna
fortsätta och för att lugna den snart explosiva situation som råder i de
självstyrande områdena. Det är viktigt för att fredsprocessen skall kun-
na säkras och möjligheter tillvaratas.
Det framgår också av statsrådets svar att de goda kontakter som
ideella föreningar har haft skall fortsätta och att Utrikesdepartementet
avser att inom kort inbjuda berörda svenska enskilda organisationer till
ett samrådsmöte om biståndet i Gaza och på Västbanken. Det är väldigt
positivt.
Jag vill då peka på att vi i Sverige har Jabbokfonden, som har direk-
ta kontakter med Palestinian Housing Council, och att man kan pröva
de vägar som finns och som är upparbetade. I det här fallet handlar det
i första hand om att få till stånd hjälp för flyktinglägrets folk. Jag tycker
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
25
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
att man skall fortsätta använda den kunskap som finns i svenska organi-
sationer.
Anf. 65 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Också jag vill tacka biståndsministern för svaret. Det är
inte alltid man har anledning att vara nöjd med ett svar, men det här är
ett mycket positivt svar - det är utförligt, och det är också klarläggan-
de. Jag hoppas verkligen att det blir möjligt för regeringen att nå fram-
gång i det interna arbetet med att konkret utöka stödet, så att man också
kan öka det ekonomiska engagemanget i området. Läget är ju nu akut.
Efter de palestinska dödsskjutningarna av palestinier har naturligt-
vis läget blivit oerhört spänt. Detta bottnar i djupgående motsättningar,
vilka ytterst får sin näring i de utomordentligt dåliga levnadsförhållan-
dena i Gazaområdet; jag har själv under flera resor kunnat se hur illa
det är. Egentligen har palestinierna nu satts att administrera ett enda
stort flyktingläger, som består av 800 000 människor, och det är natur-
ligtvis inte särskilt lätt. Befolkningen i området är beroende av att kun-
na arbeta i Israel, men gränserna är som en följd av oroligheterna
stängda, och situationen blir därför förvärrad.
Nu har vi fått fred i området, och då gäller det att verkligen ta vara
på de möjligheter som finns. Av 2,4 miljarder dollar, varav 700 miljo-
ner skall utbetalas i år, har endast 70 miljoner utbetalats. Detta är na-
turligtvis inte till fyllest.
Jag undrar därför: Vilka möjligheter har regeringen att föra en dis-
kussion med Världsbanken om konkreta åtgärder som underlättar mot-
tagandet? Det finns naturligtvis brister på palestinsk sida, men det finns
också brister i givarländerna. På vilket sätt kan regeringen utöva på-
tryckningar på Världsbanken så att man snabbare ser till att bidra till att
de här insatserna kommer i gång?
Anf. 66 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Jag vill först ge en kommentar till vad Erling Bager sa-
de. Vi står nu inför ett nytt, mycket aktivt skede i svensk Mellanöstern-
politik. Vi kommer på nytt att gå in som en aktör och vara närvarande
på platsen med ett stort bistånd och med en utökad personal. Vi ser i
detta läge medverkan av de svenska och internationella enskilda orga-
nisationerna som synnerligen viktig, och det är därför jag har inbjudit
representanter för alla de svenska organisationer som är verksamma i
Mellanöstern, och särskilt i de ockuperade områdena, till ett sam-
rådsmöte som skall äga rum inom kort, före jul. Vi skall då diskutera
det vidare samarbetet, och vi skall orientera om våra planer.
Vi är, Berndt Ekholm, nu inne i ett mycket intensivt skede av dialog
med andra länder och olika organisationer, t.ex. FN-organ som UNDP
och UNWRA, och vi skall i denna fråga också ha ett samtal med repre-
sentanter för Världsbanken.
Över huvud taget sker nu en kraftsamling för att vi i mitten av de-
cember, närmare bestämt den 12 december, när Yasser Arafat och
Shimon Peres kommer till Stockholm, skall kunna presentera ett samlat
26
svenskt paket rörande insatser av den typ som både Berndt Ekholm och
Erling Bager har efterlyst.
För att stämma av och förbereda det här ordentligt hade jag i förra
veckan överläggningar dels med palestiniernas planeringsminister, dels
med den amerikanske chefsförhandlaren Dennis Ross i Washington,
och jag träffar nu på torsdag Shimon Peres för vidare diskussion. Paral-
lellt med detta har också utrikesministern haft ingående samtal med den
norska regeringen, så att vi skall vara väl samordnade.
Vi skall därför göra det vi skall göra i området. Det finns en hel del
att göra, och alla krafter behövs i medverkan.
Anf. 67 ERLING BAGER (fp):
Fru talman! Som framgick av mitt förra inlägg är jag nöjd med sva-
ret. Det går i den riktning jag själv strävar, nämligen mot att vi skall
driva på fredsprocessen, se till att ideella organisationer, svenska or-
ganisationer som har kontakter, kan användas i fredsprocessen. Det är
viktigt att det här kommer till stånd snabbt. Det framgick av statsrådets
senaste inlägg att träffen sker före årsskiftet, vilket är positivt.
Det finns en organisation nere i Israel som arbetar med något som
kanske är den svåraste uppgiften, nämligen att verka för fred och för-
soning mellan de människor som bebor landet. Denna förening i Israel
kan också användas i det viktiga fredsarbetet.
Anf. 68 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Jag är naturligtvis väldigt glad över att regeringen är
beredd att trappa upp insatserna och engagemanget för Palestinafrågan.
Det är helt enkelt också nödvändigt i den situation som vi nu befinner
oss i.
Jag ser det som väldigt angeläget med påtryckningar på Världsban-
ken om att man därifrån i vissa sammanhang kanske inte skall ställa så
höga krav som man nu ställer på mottagarna. Man måste ju ha förståel-
se för att de palestinska myndigheterna har ett utomordentligt svårt
utgångsläge att arbeta utifrån, och man måste ta stor hänsyn till det. Det
är inte fråga om någon modern statsbildning, utan i praktiken en form
av u-land, och man kan därför inte ställa hur höga krav som helst.
En fråga som jag tycker är väldigt viktig och som jag vill höra bi-
ståndsministerns synpunkt på är i vad mån vi kan påverka Israel att
öppna sina gränser. Många av palestinierna i det här området har ju
arbete i Israel. Jag tror inte att det är någon konstruktiv politik att sluta
gränserna, utan jag tror snarare att man bygger upp motsättningar på
det viset. Även om jag kan förstå varför Israel sluter gränserna, tror jag
inte att det är en särskilt klok politik. Det vore bättre att öppna gränser-
na och därigenom ge palestinierna arbete.
Anf. 69 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Det är en mycket känslig fråga som Berndt Ekholm tar
upp på slutet. De olika terrordåd som har ägt rum mot israeliska med-
borgare och även bosättare har i Israel skapat en opinion, som kanske
till sin majoritet också börjar bli negativ gentemot fredsprocessen.
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
27
|
Prot. 1994/95:31 29 november |
Därför har regeringen i Israel funnit sig tvingad till att vidta åtgärder |
ligheten över gränsen mellan Gaza och Israel. Detta leder bl.a. till att
|
Svar på frågor |
palestinier i Gaza förlorar sina arbeten. Detta är en diskussion som den israeliska regeringen är mycket Jag kan nämna att ett av de projekt som vi nu försöker förbereda Anf. 70 BERNDT EKHOLM (s): Fru talman! Till sist vill jag bara understryka, precis som det står i Det innebär att palestinier också kan arbeta i Israel, precis som man Jag hoppas att det skall vara möjligt för Sverige att påverka i en god Överläggningen var härmed avslutad. 13 § Svar på fråga 1994/95:171 om reningen av Dalälven Anf. 71 Miljöminister ANNA LINDH (s): Fru talman! Ragnhild Pohanka har frågat mig om hur långt projektet Regeringen beslöt att i november 1987 tillsätta en särskild delega- Dalälvsdelegationens arbete har bl.a. resulterat i ett åtgärdsprogram |
|
28 |
tats kontrollprogram för att minska oljeutsläppen från vattenkraftverk, |
att kontrollen av bilvårdsanläggningar har skärpts och att kemikalietill-
synen och myndigheternas beredskap för olyckor har förbättrats. Ett
informationssystem för miljöfrågor är vidare under utveckling vid
Länsstyrelsen i Kopparberg.
Delegationen konstaterar också i sin åtgärdsplan att det inte helt
klart framgick av miljöskyddslagen vem som hade det juridiska ansva-
ret för att genomföra återställningsåtgärder vid vissa områden. Enligt
den bedömning som gjordes skulle det bli kostsamt och ta lång tid att
rättsligen pröva detta.
Det var bakgrunden till att regeringen 1991 tillsatte en förliknings-
man med uppgift att tillsammans med berörda företag och myndigheter
träffa en överenskommelse om genomförandet av erforderliga åtgärder.
Förhandlingar upptogs med såväl Boliden Mineral AB som Stora Kop-
parbergs Bergslag AB.
Med Stora Kopparbergs Bergslag AB ingicks ett avtal i september
1992 om åtgärder för att minska metalläckaget från gruvavfall i Falun.
Regeringen godkände avtalet i december samma år, och under tidsperi-
oden fram till år 2002 uppskattas statens insatser till ca 39 miljoner
kronor. De stora åtgärderna kommer att genomföras under åren 1997—
2001.
Trots stora ansträngningar kunde tyvärr inte något liknande avtal
komma till stånd med Boliden Mineral AB om gruvavfallet i Garpen-
berg. I våras föreslog därför förlikningsmannen att förhandlingsarbetet
skulle avbrytas, och regeringen beslöt i augusti i år att arbetet skulle
avslutas både för förlikningsmannen och Dalälvsdelegationen. Enligt
uppgift har Naturvårdsverket för avsikt att hos Koncessionsnämnden
för miljöskydd pröva ansvarsfrågorna för att återställa gruvavfallsde-
ponierna i Garpenbergsområdet. Förberedelser för en sådan prövning
pågår.
Projektet med att rena Dalälven kommer inte att kunna genomföras
till 1997 men väl till år 2002. De stora saneringsåtgärderna kommer att
genomföras under åren runt sekelskiftet.
Anf. 72 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Tack för svaret. Detta är ju en långdragen process. Jag
har full förståelse för att man inte har lyckats göra detta på tio år, som
var målet. Detta är kanske mycket större än man trodde från början.
Dalälven har ju länge stått för de största utsläppen av tungmetaller i
Östersjön. Vi kan inte enbart belasta öststaterna för den dåliga miljön i
Östersjön. Vi är också medansvariga. De största utsläppen kommer från
gruvavfallet både i Falun och i Garpenberg.
I Falun kommer Stora att satsa 40 miljoner och staten 39 miljoner -
jag trodde att det var 40 miljoner. Det kommer säkert att åstadkomma
en hel del förbättringar, även om det inte löser problemen. Jag tror inte
att man når upp till en minskning på 95 %, som målet är. Det är någon-
ting som framtiden får utvisa.
I Garpenberg har Boliden inte velat ta sin del av ansvaret, och det
är det stora problemet. Riksdagen och regeringen måste naturligtvis
försöka att påverka Boliden så att det händer något. Om man inte
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
kommer någon vart där kvarstår kanske nästan hälften av utsläppen -
jag kan inte säga exakt.
Det går nu att bada på flera håll i älven, t.ex. i min hemstad Bor-
länge, utom vid vissa stora reningsverk och industrier. Det betyder att
det inte går på många ställen. Det går också att fiska på stora områden,
och man kan även äta fisken - så visst har det skett stora förbättringar.
Men det finns fortfarande problem kvar.
Jordbruket har minskat sina utsläpp, men det kommer fortfarande
stora utsläpp av urea från Dala Airport. Jag kan återkomma till det i
mitt nästa inlägg.
Anf. 73 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Fru Pohanka och jag är eniga om hur viktigt det är att
rena Dalälven både för Dalälvens skull och för Östersjöns skull. Det
viktigaste är inte om det tar 10 eller 15 år, utan det viktigaste är att det
blir gjort och att någon är framsynt nog att börja. Därför vill jag också
ge en eloge till fru talmannen som tog initiativ till det här viktiga arbe-
tet.
Sedan kan vi bara beklaga att vi inte har fått något avtal med Boli-
den. Nu går det tyvärr via Koncessionsnämnden för miljöskydd, vilket
gör att det kan ta litet längre tid. Men å andra sidan räknar vi med att
det förr eller senare skall bli klart också med Boliden.
Anf. 74 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Jag hade ju interpellationer och frågor tillsammans med
talmannen under min förra riksdagsvistelse. Detta är ingen ny fråga.
Jag kommer att återkomma till den igen.
Flygplatsen Dala Airport har ju varit föremål för koncessionshand-
lingar. Där har man byggt upp vallar runt om, men det är så vansinnigt
gjort att när man skottar snö kommer snön med föroreningar utanför.
Sedan tar de vägen ner i vattensystemet i alla fall. Det finns brister där,
även om det har hänt litet grand. Föroreningarna går så småningom
genom vattensystemet ut i Dalälven och hamnar i naturskyddade få-
gelområden m.m.
Nu har ju Dalälvsdelegationen upplösts, och Naturvårdsverket har
tagit över ansvaret. Jag tycker att det är synd att den upplöstes, men det
finns säkert skäl för det.
Vi hade ju tre pilotprojekt som pågick samtidigt. Det var Sundsvall,
Hisingen och Dalälven. Efter tio år borde man kunde fortsätta efter att
ha utvärderat dessa. Vad säger miljöministern om det?
Anf. 75 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Jag har ju inte suttit på min stol så många veckor ännu,
men jag tycker att det är viktigt att vi utvärderar de projekt som ha varit
och lär av det som har fungerat bra och tittar på problemen för att kun-
na göra liknande lyckosamma projekt i framtiden. Vi får komma tillba-
ka till det.
30
Anf. 76 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Detta är inget litet projekt. Det är kanske det största av
dem. Därför är det särskilt viktigt att titta på det. Man har fortfarande
inte utrett skogsbruket och trafiken ordentligt.
Trafiken är ju den största förorenaren. Man har inte tagit reda på
hur mycket som kommer ner i Dalälven från trafiken. Jag tycker att det
också hör till bilden. Nu ökar ju timmertransporterna genom Dalarna.
De förs över från tåg till lastbilar. Hur mycket ökar det utsläppen? De
berör ju även Dalälven eftersom vägarna till stor del går längs älven.
Det finns saker kvar att göra, men jag är mycket glad för det som
har blivit gjort. Det vill jag betona. Men det finns kanske ytterligare
saker som kan utredas av Miljödepartementet.
Anf. 77 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Det finns mycket kvar att göra på miljöområdet. Allt
går väl inte in under projektet att rena Dalälven ens i Dalarna. Trafik-
frågorna och skogsfrågorna måste ju också ses i ett större sammanhang.
Där kommer regeringen att komma tillbaka när det gäller en trafik-
kommission. Vi kommer också tillbaka till sektorsprogrammen för att
hitta bra miljömål inom respektive sektorer.
Jag hoppas att vi får chansen till fortsatta debatter om hur vi skall
klara trafiken, skogen m.m. i framtiden.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1994/95:163 om indirekt tobaksreklam
Anf. 78 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):
Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig hur arbetet med lag-
förslaget om ett förbud mot indirekt tobaksreklam kommer att bedrivas.
I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen om Vissa
ändringar i tobakslagen gav riksdagen regeringen till känna (bet.
1993/94:SoU17, rskr. 1993/94:149) att regeringen skyndsamt bör utre-
da frågan om ett förbud mot förtäckt tobaksreklam och därefter åter-
komma till riksdagen.
Den 1 september i år beslutade regeringen om direktiv (Dir.
1994:88) för en utredning om förbud mot indirekt tobaksreklam. En
särskild utredare kommer att utses denna vecka.
Anf. 79 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Skälet till att riksdagen
också ville förbjuda indirekt reklam är att reklamen har ändrat karaktär,
från att från början vara produktinformation till att nu vara livsstils-
reklam. Reklam för välkända tobaksvarumärken åsätts ju inte bara
tobaksvaror utan också fritidskläder, ryggsäckar, solglasögon m.m.
Genom att kringgå reklamrestriktionerna driver tobaksbolagen på
ett cyniskt sätt gäck med dem som bedriver nationell folkhälsopolitik.
Allmänheten möts av dubbla budskap. Att reklam har försäljningsdri-
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
31
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
vande effekt ifrågasätts av industrin. Men man skulle ju inte satsa så
mycket pengar på reklamen om det inte gav resultat i kassan.
Reklamförbud anses av många strida mot tryckfrihetsförordningen.
Men sedan mitten av 7O-talet finns det ett avsnitt i svenska tryckfrihets-
förordningen där det sägs att det är möjligt att förbjuda annonsering av
såväl tobaksvaror som alkoholhaltiga drycker.
I debatten om den indirekta reklamen har man, tycker jag, över-
drivit svårigheten att införa förbud.
Inom EU har EG-domstolen klarlagt att det faktum att ett visst va-
rumärke används på tobaksvaror i ett EU-land inte hindrar ingripande
mot sådan användning i ett annat land. För övrigt har EU-
kommissionen också lagt fram ett direktivförslag om förbud mot direkt
och indirekt tobaksreklam.
Tobak är faktiskt den enda lagligt försålda produkt i världen som
leder till allvarliga skador och död när den används så som tillverkaren
har avsett.
Hade det inte varit möjligt att använda Tobaksutredningens lagför-
slag här i stället för att gå på utredning? Och om man nu går på utred-
ning, vilken tidsram skall utredaren då arbeta med?
Anf. 80 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):
Fru talman! Vi är helt överens om att det - om hjärtat får tala - inte
råder något tvivel om att varje form av tobaksreklam borde förbjudas.
Problemet är att alla inte är riktigt lika eniga om att frågan ännu ut-
retts i botten vad gäller tryckfrihet och grundlag. Därför får utred-
ningsmannen, som för övrigt är hovrättslagman Nils-Olof Berggren, det
här uppdraget. Han skall vara färdig den 31 maj 1995. Sedan får vi se
om och på vilket sätt det kan vara möjligt att ge sig i kast med frågan
igen.
Anf. 81 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Det är bra att man har både en person och en tidsram
för det här. Detta brådskar ju inte bara när det gäller vad som händer i
Sverige utan faktiskt också när det gäller vad som händer i andra län-
der.
I Baltikum satsar tobaksbolagen, inte minst det svenska företaget,
väldigt hårt nu. Det gäller reklam riktad mot främst kvinnor och barn.
Det senaste jag sett är att Svenska Tobaks AB har skickat ut en inbju-
dan till Sveriges tidningsredaktioner att delta i en pressresa till Tallinn
den 29 - den 30 november. Resan betalas av Svenska Tobaks AB och
innefattar naturligtvis besök på det svenska företaget. Var man landar
här vet vi väl först när resan är verkställd. Detta visar i alla fall på ak-
tiviteten från tobaksbolagens sida.
Jag ser fram emot den sista maj och hoppas att alla problem då är
lösta när det gäller den indirekta reklamen och lagstiftningen.
32
Anf. 82 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):
Fru talman! Tyvärr har den lagstiftning som vi i Sverige kan tänkas
genomföra inte någon effekt på vad som händer i Tallinn, utan där
bestäms på annat håll om den saken.
Naturligtvis är det inte svårt att reagera mot en del av den reklam-
verksamhet som äger rum och inte minst mot det försåtliga i just den
indirekta tobaksreklam som har dykt upp under senare tid. Det gör att
också jag ser fram emot att få ta emot nämnda utredning. Sedan får vi
se vad som kan göras åt saken vid en senare tidpunkt.
Anf. 83 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Naturligtvis bestämmer baltstaterna själva vilken re-
klam de vill ha. Men vad vi i vårt land gör påverkar väldigt mycket.
Det gäller också andra länder, t.ex. Frankrike och Finland, som är inne
på samma linje.
En av de viktigaste mänskliga rättigheterna är ju rätten till hälsa.
Den rätten hotas av tobaksreklamen, som är ägnad att påverka barn och
ungdom i den ålder då de är mycket mottagliga för sådana här budskap.
Alla länder tvingas göra avvägningar och att dra upp gränser för
mänskliga och medborgerliga rättigheter när utövandet av en rättighet
hotar en annan. Jag tycker att Sverige borde höra till föregångsländerna
när det gäller att värna om våra medborgares hälsa och ha ett heltäck-
ande program i fråga om att förebygga tobakens skadeverkningar. Det
inbegriper också reklamen.
Anf. 84 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):
Fru talman! Också på denna punkt är vi överens. Frågor som gäller
både livsstil och folkhälsa, och det gör tobaksfrågorna, är viktiga. Här
är internationell samverkan väsentlig.
Vi importerar mycket av den kultur som det sist och slutligen
handlar om i dessa frågor. Men naturligtvis exporterar vi också vår lilla
del av kulturen. På de här områdena är det viktigt att utveckla samver-
kan. Det är också viktigt att göra rätt hemma.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Hänvisning av ärenden till utskott och beslut om förkortad
motionstid
Föredrogs och hänvisades
Proposition 1994/95:114 Ytterligare medel till översättning av EG:s
regelverk till utrikesutskottet
Regeringen hade föreslagit att riksdagen skulle besluta att motions-
tiden för denna proposition förkortades till sju dagar.
Kammaren beslöt att förkorta motionstiden till att utgå måndagen
den 5 december.
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
33
Prot. 1994/95:31
29 november
Svar på frågor
Motioner
1994/95 :K4 - K9 till konstitutionsutskottet
16 § Kammaren åtskildes kl. 15.48.
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
LISBET HANSING ENGSTRÖM
/Barbro Nordström
34
Innehållsförteckning
Prot. 1994/95:31
29 november
1 § Justering av protokoll.................................................................1
2 § Meddelande om svar på interpellation......................................1
3 § Svar på fråga 1994/95:173 om avvisning av barn.....................1
Anf. 1 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...............................1
Anf. 2 RAGNHILD POHANKA (mp):...................................2
Anf. 3 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...............................2
Anf. 4 RAGNHILD POHANKA (mp):...................................3
Anf. 5 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...............................3
Anf. 6 RAGNHILD POHANKA (mp):...................................3
Anf. 7 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...............................3
Anf. 8 RAGNHILD POHANKA (mp):...................................4
Anf. 9 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...............................4
4 § Svar på fråga 1994/95:175 om de irakiska feilikurderna.........4
Anf. 10 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.............................4
Anf. 11 RAGNHILD POHANKA (mp):.................................4
Anf. 12 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.............................5
Anf. 13 RAGNHILD POHANKA (mp):.................................5
Anf. 14 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.............................6
Anf. 15 RAGNHILD POHANKA (mp):.................................6
Anf. 16 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.............................6
Anf. 17 RAGNHILD POHANKA (mp):.................................6
Anf. 18 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.............................6
5 § Svar på fråga 1994/95:139 om användningen av anti-
personella minor..........................................................................7
Anf. 19 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):..........7
Anf. 20 ANDERS SVÄRD (c):...............................................7
Anf. 21 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):..........8
Anf. 22 ANDERS SVÄRD (c):...............................................8
Anf. 23 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):...........8
Anf. 24 ANDERS SVÄRD (c):...............................................9
6 § Svar på fråga 1994/95:164 om posten och formerna för
adresser.........................................................................................9
Anf. 25 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):.....9
Anf. 26 SIGGE GODIN (fp):................................................10
Anf. 27 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s): ... 10
Anf. 28 SIGGE GODIN (fp):................................................11
Anf. 29 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s): ... 11
Anf. 30 SIGGE GODIN (fp):................................................11
Anf. 31 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s): ... 11
Anf. 32 SIGGE GODIN (fp):................................................12
35
Prot. 1994/95:31 7 § Svar på fråga 1994/95:161 om uppsägning av kommu-
29 november nal- oc^ landstingsanställda.....................................................12
Anf. 33 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................12
Anf. 34 LARS STJERNKVIST (s):......................................12
Anf. 35 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................13
Anf. 36 LARS STJERNKVIST (s):......................................13
Anf. 37 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................14
Anf. 38 LARS STJERNKVIST (s):......................................14
8 § Svar på fråga 1995/96:170 om nya arbetstillfällen.................14
Anf. 39 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................14
Anf. 40 DAN ERICSSON (kds):..........................................14
Anf. 41 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................15
Anf. 42 DAN ERICSSON (kds):..........................................15
Anf. 43 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................16
Anf. 44 DAN ERICSSON (kds):..........................................16
Anf. 45 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................16
Anf. 46 DAN ERICSSON (kds):..........................................17
9 § Svar på frågorna 1994/95:150 och 158 om åtgärder mot
underhållningsvåldet.................................................................17
Anf. 47 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s):......17
Anf. 48 SIVERT CARLSSON (c):.......................................18
Anf. 49 AGNE HANSSON (c):............................................19
Anf. 50 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s):......19
Anf. 51 SIVERT CARLSSON (c):.......................................20
Anf. 52 AGNE HANSSON (c):......................... 20
Anf. 53 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s):......21
10 § Svar på fråga 1994/95:165 om professurer vid de
mindre och medelstora högskolorna........................................21
Anf. 54 Utbildningsminister CARL THAM (s):..................21
Anf. 55 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):.........................21
Anf. 56 Utbildningsminister CARL THAM (s):..................22
Anf. 57 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):.........................22
Anf. 58 Utbildningsminister CARL THAM (s):..................22
Anf. 59 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):.........................22
Välkomsthälsning.............................................................................23
Anf. 60 TALMANNEN:.......................................................23
11 § Svar på fråga 1994/95:162 om Rwanda................................23
36 Anf. 61 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):.............................23
Anf. 62 TALMANNEN:.......................................................24
12 § Svar på frågorna 1994/95:145 och 166 om biståndet till
Gaza m.m....................................................................................24
Anf. 63 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):..............................24
Anf. 64 ERLING BAGER (fp):.............................................25
Anf. 65 BERNDT EKHOLM (s):.........................................26
Anf. 66 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):..............................26
Anf. 67 ERLING BAGER (fp):.............................................27
Anf. 68 BERNDT EKHOLM (s):.........................................27
Anf. 69 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):..............................27
Anf. 70 BERNDT EKHOLM (s):.........................................28
13 § Svar på fråga 1994/95:171 om reningen av Dalälven...........28
Anf. 71 Miljöminister ANNA LINDH (s):...........................28
Anf. 72 RAGNHILD POHANKA (mp):...............................29
Anf. 73 Miljöminister ANNA LINDH (s):...........................30
Anf. 74 RAGNHILD POHANKA (mp):...............................30
Anf. 75 Miljöminister ANNA LINDH (s):...........................30
Anf. 76 RAGNHILD POHANKA (mp):...............................31
Anf. 77 Miljöminister ANNA LINDH (s):...........................31
14 § Svar på fråga 1994/95:163 om indirekt tobaksreklam.........31
Anf. 78 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):...........................31
Anf. 79 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................31
Anf. 80 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):...........................32
Anf. 81 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................32
Anf. 82 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):..........................33
Anf. 83 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................33
Anf. 84 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):...........................33
15 § Hänvisning av ärenden till utskott och beslut om för-
kortad motionstid.......................................................................33
16 § Kammaren åtskildes kl. 15.48....................................................34
Prot. 1994/95:31
29 november
37
gotab 48059, Stockholm 1995