Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:25 Fredagen den 18 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:25

Riksdagens protokoll

1994/95:25

Fredagen den 18 november

<_____

Protokoll

KL 9.00-11.23

1994/95:25

1 § Svar på interpellation 1994/95:19 om onödiga företagskonkur- Svarpå interpellatio-
ser                                                                      ner

Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! Agne Hansson har ställt ett antal frågor till mig rörande
konkursinstitutet och förmånsrättsordningen.

Den första frågan han ställer är vilka åtgärder regeringen är beredd
att vidta för att undvika onödiga och konstruerade konkurser. Han
frågar för det andra om jag kommer att vidta några åtgärder för att
ändra förmånsrätten vid konkurser och för det tredje om jag i så fall
kommer att initiera en beredning med uppgift att skyndsamt belysa
dessa frågor med inriktning på ett förslag under 1995.

På den första och den tredje frågan vill jag svara följande.

En åtgärd som är nära förestående avser en proposition om en ny
lag om företagsrekonstruktion. Propositionen skall grundas på ett för-
slag som Insolvensutredningen lämnade för snart två år sedan. Genom
den föreslagna lagen ges ett instrument att rekonstruera företag med
ekonomiska problem, utan att de skall behöva försättas i konkurs.

Jag vill dessutom tillägga följande i denna del av mitt svar.

Konkursinstitutet har en viktig plats i en fungerande marknadseko-
nomi. Verksamheter som inte är bärkraftiga skall kunna avvecklas
under ordnade former. Att så kan ske är inte ”onödigt” utan tvärtom
nödvändigt. Den nuvarande utformningen av konkurslagstiftningen
fyller den funktionen mycket väl. Detta till trots kan lagstiftningen
inom området givetvis förbättras. Inom Justitiedepartementet pågår
olika projekt med sådan inriktning. I de fall det är fråga om en i grun-
den livskraftig verksamhet som på sikt kan uppnå lönsamhet är konkur-
sen inte alltid ett tillfredsställande alternativ. Denna brist är det me-
ningen att det kommande förslaget till lag om företagsrekonstruktion
skall bota.

En annan sak är att konkursinstitutet ibland missbrukas och används
som ett led i planerad ekonomisk brottslighet. Detta måste bekämpas på
alla fronter. Det kan ske genom att man ger möjligheter till en effekti-
vare konkursutredning, effektivare polis- och åklagarinsatser och ef-
fektivare skatterevision. Jag kan försäkra Agne Hansson om att den
nuvarande regeringen och jag som justitieminister kommer att ägna
dessa frågor den största uppmärksamhet och att Agne Hansson under

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 25

Prot. 1994/95:25 18 november

den nuvarande mandatperioden kommer att få se ett antal regeringsför- slag inom dessa områden.

Jag övergår så till den andra frågan som ställs, nämligen den om jag

Svar på interpellatio- ner

kommer att vidta åtgärder för att ändra förmånsrätten vid konkurser. Insolvensutredningen föreslog i sitt slutbetänkande dels att det s.k. skatteprivilegiet, dvs. statens förmånsrätt i konkurs för skatte- och avgiftsfordringar, skulle avskaffas, dels att en mycket framskjuten förmånsrätt skulle ges för s.k. produktiv lön, dvs. sådan lön som intjä- nats under eller kort tid före en konkurs. I den remiss som sedan över- lämnades till Lagrådet fanns dessa förslag inte med. För närvarande pågår inom Justitiedepartementet slutlig beredning av ärendet, med sikte på att - som jag nyss nämnde - regeringen inom kort skall kunna överlämna en proposition till riksdagen. Jag vill inte föregripa rege- ringens ställningstaganden i den kommande propositionen genom att ge något mer bestämt svar i denna del. Anf. 2 AGNE HANSSON (c): Fru talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret på min interpellation. Tyvärr var det inte särdeles konkret. För det första tror jag att vi för tydlighetens skull måste klara ut om vi är överens om att det finns ett konkursmissbruk eller inte. Vi måste också klara ut om vi är överens om att ett missbruk bör stävjas genom en förändrad konkurslagstiftning. Är vi överens om detta? Från Centerns sida menar vi att konkurslagstiftningen måste skär- pas. Det faktum att konkurserna totalt sett just nu inte ökar innebär inte att problemet med missbruket av konkursinstitutet är ur världen. Det finns stora regionala skillnader härvidlag. Antalet konkurser ökar t.ex. fortfarande i mitt eget hemlän Kalmar. För det andra är det häpnadsväckande att justitieministern ser kon- kurserna och konkursinstitutet som det nödvändiga och naturliga sättet att avveckla en verksamhet som inte är bärkraftig. Enligt min uppfatt- ning är varje konkurs som följer på en icke bärig verksamhet en i grun- den onödig företeelse. En seriös företagare bör naturligtvis ha ett så- dant grepp över sin verksamhet att vederbörande på ett tidigt stadium kan avveckla en verksamhet som inte är bärig utan att tillgripa just konkursinstitutet. En väl fungerande marknadsekonomi måste alltid utgå ifrån att varje konkurs i den meningen är onödig. Mina frågor avsåg i första hand missbruket. Det borde inte ha und- gått justitieministern att det många gånger är enkelt och bekvämt att försätta ett företag i konkurs och låta staten betala lönekostnaderna en tid för att sedan starta i ny skepnad med samma typ av verksamhet. Under tiden har det forna företaget också blivit av med alla skulder till underleverantörer och till staten. Denna företeelse får förödande kon- sekvenser för många småföretag. Det märks inte minst tydligt i ett småföretagarlän som mitt hemlän, Kalmar län. Det här problemet löser man inte enbart med effektivare konkursut- redningar eller enbart genom att skicka effektivare poliser och åklagare på företagare och andra eller genom att åstadkomma effektivare skatte- revision - även om det är viktiga åtgärder i sig.

2

Med en annan utformning av förmånsrätten tror jag att många kon-
kurser skulle bli onödiga. Jag har i svaret från justitieministern fått en
försäkran om att jag och riksdagen kommer att få se ett antal regerings-
förslag inom de områden som jag nyss berörde - effektivare konkursut-
redningar, effektivare polis- och åklagarinstanser och effektivare skat-
terevision. Det är bra. Men när det gäller förändringar av konkurslag-
stiftningen som mina frågor i första hand avsåg är svaret tomt och inne-
hållslöst.

Hur blir det? Tänker justitieministern vara lika aktiv på det här om-
rådet? Kommer det några förslag om en förändrad förmånsrätt? Skall
kreditinstitutets fordringar fortfarande gå före s.k. produktiva löner och
därmed förhindra att bankerna också medverkar till att undvika konkur-
ser? Skall staten först driva in skatter, innan underleverantörerna får
vara med och dela på det som sedan finns kvar? Det finns dock sällan
något kvar.

Anf. 3 SYLVIA LINDGREN (s):

Fru talman! En viktig fråga i samband med konkurser är huruvida
de snedvrider konkurrensneutraliteten eller inte. Det är därför oerhört
viktigt att konkurrenslagstiftningen får en sådan utformning att konkur-
ser inte kan användas som ett medel i konkurrens mellan olika företag.
Den ekonomiska brottsligheten måste stävjas för att vi skall få ett sunt
näringsliv.

De seriösa företagarna måste också känna samhällets stöd. Jag är
glad över att regeringen planerar att redan i december 1994 lägga fram
en proposition om lag om företagsrekonstruktion. Lagrådsförfarande
pågår också för närvarande.

Det är oerhört viktigt att komma till rätta med konkursmissbruket.
Antalet konkurser ökade också dramatiskt mellan åren 1990 och 1992.
Det dröjde länge innan den borgerliga regeringen vaknade för att pri-
oritera bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Ja, man ville
inte ens prioritera detta. Det har knappast stått högst på dagordningen
hos den föregående borgerliga justitieministern.

Det är därför min förhoppning att den nuvarande ministern inom
detta område verkligen med kraft tar tag i dessa för samhället och dess
utveckling så viktiga frågor.

Det förekommer inte minst konkurser inom vissa speciella bran-
scher. Det vet vi. Vi vet också att många fall har preskriberats, beroen-
de på att det inte har funnits resurser för utredningar. Det gäller inte
minst tjänsteföretag och, särskilt här i Stockholm, hotell-, restaurang-
och taxinäringen. Det är bara några exempel på sådana här branscher.

Konkurser av olika slag drabbar också underleverantörerna hårt.
Om inte samhället förmår hävda samhällets och marknadens spelregler
kommer det inte att finnas något utrymme för en sund och seriös före-
tagsverksamhet.

Anf. 4 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! Jag vill naturligtvis understryka att det är mycket all-
varliga problem som vi har att tampas med när företag går i konkurs.

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

Prot. 1994/95:25 18 november

De problemen har vi oberoende av om konkursen är föranledd av eko- nomiska oegentligheter eller av en misslyckad affärsverksamhet.

Konkurser drabbar enskilda individer och samhället på ett ibland

Svar på interpellatio- ner

mycket ingripande sätt. Det är anledningen till att regeringen kommer att ägna mycket stor uppmärksamhet inte bara åt ekonomisk brottslig- het som förekommer i samband med konkurser utan också åt annan ekonomisk brottslighet. När det gäller konkurslagstiftningen säger Agne Hansson att jag inte är konkret, att det inte finns något innehåll i mitt svar. Jag tycker att det var mycket konkret att säga att vi nu överväger den lagrådsre- miss som den borgerliga regeringen lade fram. Vi vill se om vi kan göra förbättringar i den. Vi kommer med en proposition inom en nära framtid. Däremot kan jag inte finna något konkret eller sakligt innehåll i det som Agne Hansson säger. Vilka förändringar av konkurslagstiftningen vill Agne Hansson se utförda? Jag undrar framför allt vilka ändringar i konkurslagstiftningen som Centern ville att den borgerliga regeringen skulle genomföra, men inte genomförde, och som man nu kanske vill att Socialdemokraterna skall genomföra. Jag skall med mycket stort intresse lyssna på de konkreta förslag som Agne Hansson har. När det gäller förmånsrättsordningen vill jag inte för närvarande sä- ga något annat än att vi bereder den frågan. Insolvensutredningen hade en uppfattning och kom med ett förslag. Den borgerliga regeringen ansåg att det inte kunde göras någon lagstiftning. Vi överväger nu den- na fråga och jag återkommer, som sagt, inom mycket kort tid till riks- dagen i den här frågan. Anf. 5 AGNE HANSSON (c): Fru talman! Är vi fortfarande överens, fru justitieministern, om att det finns ett missbruk? Eller finns det inte? Skall vi göra någonting åt konkurslagstiftningen? Vi är överens när det gäller den ekonomiska brottsligheten och in- satserna mot den. Insolvensutredningen tillkom under den borgerliga regeringens tid. Den syftar till att rekonstruera företag utan att tillgripa konkurser. Centern vill ha ändringar i förmånsrätten. Jag ställde en rad konkre- ta frågor, som jag inte fick något svar på, i slutet av mitt förra anföran- de. Det gäller för det första statens förmånsrätt i fråga om skatter och avgifter i förhållande till underleverantörernas fordringar. Skall statens fordringar fortfarande prioriteras före underleverantörernas? Vi menar att det inte får vara så, eftersom det snedvrider konkurrensen. Många småföretag kan tvingas gå i konkurs som en följd av en annan konkurs. Vi vill för det andra att förmånsrätten skall förstärkas i fråga om s.k. produktiva löner, dvs. löner som utgår alldeles innan eller under en konkurs, i förhållande till företagshypotek och andra, så att de också får vara med och ta ett ansvar för att undvika konkurser. Om man inte gör den ändringen finns det mycket stor risk för att företag råkar i konkurs, om det ställs sådana krav.

4

Detta är två konkreta förslag som Centern hela tiden har drivit, både
i regeringsställning och i opposition. Min fråga till justitieministern var:
Är vi överens om att vi skall jobba i den här riktningen? Det var den
frågan som jag ville ha svar på.

Anf. 6 SYLVIA LINDGREN (s):

Fru talman! Jag håller med justitieministern om att det är nödvän-
digt att se över hela konkursinstitutet för att komma åt avarterna. Det är
avarterna som måste belysas.

Det är inget tvivel om att de små leverantörernas ställning också
måste förbättras. Principen måste dock vara att ett företag som har en
utvecklingspotential skall kunna rekonstrueras, men det får inte ske på
ett sådant sätt att det skapar en osund konkurrens. Detta är för mig, som
är ledamot av näringsutskottet, en oerhört viktig fråga.

För mig är avarter t.ex. de fall då konkursen i praktiken fungerar
som ett sätt för företagen att lyfta av skulder och andra rättsliga åtagan-
den för att sedan fortsätta med verksamheten.

Självfallet måste man kunna ställa frågor, t.ex. om leverantörer
skall ha en laglig insyn i konkurser. Bör små fordringsägare och leve-
rantörer få tillgång till kontrollbalansräkningar osv.? Det finns mycket
kring dessa frågor som man måste belysa. Men så länge konkurserna är
av ondo och snedvrider konkurrensen, vilket vi vet att de gör, måste det
till förändringar.

Bristen på respekt för rättsordningen skärper kraven på en noggrant
genomtänkt utformning av lagarna.

Anf. 7 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! Jag skall börja med att kommentera Sylvia Lindgrens
anförande. Att de ohederliga företagen sätter den fria och rättvisa kon-
kurrensen ur spel är naturligtvis en av de grundläggande utgångspunk-
terna för hela arbetet mot den ekonomiska brottsligheten. Det förstör
marknadens möjligheter att fungera på ett effektivt sätt.

Att vi kan se att det finns ett missbruk av systemet är naturligtvis
anledningen till att vi intresserar oss för konkurser. Man försöker skaffa
sig förmåner på någon annans bekostnad. Det är oacceptabelt.

När det gäller Sylvia Lindgrens konkreta förslag vill jag säga att det
är klart intressant att t.ex. titta på om leverantörernas insyn i konkurser
är tillräcklig. De har en viss insyn i dag. Det är viktigt att i samband
med konkursutredningen konstatera att de och andra intressenter har en
viss insyn. Detta är en fråga som man kan se över. Finns det möjlighet
att öka insynen? Vad skulle det kunna ge för positiva effekter?

Jag konstaterar fortfarande att Agne Hansson inte har några som
helst konkreta förslag som har att göra med konkursinstitutet som så-
dant. Agne Hansson frågade om vi är överens om att konkurser utnytt-
jas i samband med ekonomisk brottslighet. Jag vet inte riktigt det. Men
jag kan än en gång försäkra Agne Hansson om att detta är något av en
hjärtefråga.

Jag vill också påpeka att Insolvensutredningen inte kom till under
den borgerliga regeringens tid. Det var jag som tillsatte den.

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

Prot. 1994/95:25 18 november

Agne Hanssons konkreta förslag har att göra med förmånsrättsord- ningen. Det förelåg, som sagt, inget förslag i lagrådsremissen. Därför

måste jag faktiskt få litet tid att överväga huruvida vi skall ha någon

Svar på interpellatio- ner a

annan uppfattning än den tidigare regeringen hade. Anf. 8 AGNE HANSSON (c): Fru talman! Jag får väl ändå tolka justitieministern som att vi är överens om att vi skall finna åtgärder som gör att vi kommer bort ifrån ett konkursmissbruk. Jag tycker mig se en nyansskillnad mellan Sylvia Lindgren och justitieministern när det gäller intresset, men jag hoppas att vi skall komma framåt på den här vägen. Det är naturligtvis viktigt att titta på alla tänkbara åtgärder, även om en ökad insyn i sig inte är tillräcklig. När det gäller diskussionen om möjligheterna till förmånsrätt är det självklart att man ändå borde kunna få någon fingervisning om på vil- ket sätt regeringen är beredd att ta itu med frågan. Är regeringen be- redd att omedelbart lägga fram förslag? Det kan finnas anledning att ytterligare fördjupa analysen kring effekterna. Ett ytterligare analysar- bete borde påbörjas innan ett förslag läggs fram. Men jag kan inte ens utläsa den färdriktningen i förslaget. För att vi skall få en sundare konkurrens och inte slå ut de små före- tagen - vilket är oerhört viktigt - måste vi fundera på förmånsrätten i dessa sammanhang och vidga insynen. Jag är beredd att från min och mitt partis sida noga pröva de förslag till åtgärder som läggs fram för riksdagen på området. Jag hoppas att vi skall få se ett aktivt arbete när det gäller att för- bättra möjligheterna att driva en sundare konkurrens och att det skall bli en bra företagsamhet som är bra för sysselsättningen i vårt land. Anf. 9 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s): Fru talman! Ja, vi håller just på med ett ytterligare analysarbete. Vi återkommer så fort vi har slutfört det arbetet till riksdagen. Överläggningen var härmed avslutad. 2 § Svar på interpellation 1994/95:3 och frågorna 1994/95:90 och 91 om vapenexporten, m.m. Anf. 10 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s): Fru talman! Jag skall här i ett sammanhang besvara två frågor från Jan Jennehag och en interpellation från Eva Zetterberg. Alla tre ankny- ter till exporten av krigsmateriel från Sverige. Jan Jennehag har frågat mig om jag avser att godkänna export av nya krigsmaterielsystem till Indonesien. Min uppfattning är att läget i Indonesien i dag är sådant att jag inte avser att föreslå regeringen att ge tillstånd för någon export av nya krigsmaterielsystem till detta land.

Jan Jennehag har också frågat mig om regeringen kommer att ge
tillstånd för export av några nya krigsmaterielsystem till de s.k.
Gulfstaterna. Frågan ställs med hänvisning till uttolkningar i media av
mitt svar här i kammaren för precis en månad sedan, när Bengt Hurtig
ställde motsvarande fråga.

Mitt svar är detsamma nu som då: Men hänsyn till rådande säker-
hetspolitiska läge i Mellanösternområdet avser jag att föreslå regering-
en att inte ge tillstånd för ny vapenexport till området. För övrig krigs-
materiel ställer riktlinjerna för krigsmaterielexport delvis annorlunda
krav än vad som gäller beträffande krigsmateriel för strid. Detta beak-
tas vid prövningen av enskilda ärenden. Jag vill understryka att pröv-
ningen kommer att vara mycket restriktiv också när det gäller sådan
export till Mellanösternområdet. Försvarsindustrin kan därför inte
påräkna nya affärer med övrig krigsmateriel i denna region som något
givet.

Fru talman! Eva Zetterberg har i en interpellation till utrikesminis-
tern ställt tre frågor om den svenska vapenexportpolitiken. Arbetet
inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på denna
interpellation.

Den första frågan är om den socialdemokratiska regeringen kommer
att verka för en mer restriktiv svensk vapenexportpolitik.

Svaret på frågan är ja.

Den andra frågan är om regeringen avser att stoppa
krigsmaterielexport till länder som nu är öppna för export, och vilka
länder som i så fall skulle vara aktuella.

Svaret är att vårt regelverk är så utformat att inget land i och för sig
är öppet eller stängt för export från Sverige. Varje potentiell export-
produkt prövas för sig så att alla relevanta förhållanden kan beaktas.
Det är min avsikt att tolka regelverket restriktivt. Denna avsikt exemp-
lifieras bäst av de svar jag nyss lämnade på Jan Jennehags frågor.

Den tredje frågan är om den socialdemokratiska regeringen kommer
att ta initiativ i enlighet med motionen U227 för 1993/94, rörande bl.a.
vapenexport till Indonesien.

Det är viktigt att i detta sammanhang klargöra att regeringen inte tar
några initiativ i vapenexportsammanhang; det gör försvarsindustrin.
Det enda undantaget från denna regel är om det föreligger ett s.k. ovill-
korligt exporthinder, t.ex. ett FN-embargo. Regeringens funktion i
normalfallet är att ta ställning till om det är möjligt att medge undantag
från det generella utförselförbud som lagstiftningen uppställer i de fall
försvarsindustrin ansöker om detta.

Jag har i ett frågesvar nyss till Jan Jennehag gett uttryck för min re-
striktiva inställning vad gäller export till Indonesien. Detta är samma
restriktivitet som kommit till uttryck i motionen Eva Zetterberg hänvi-
sat till.

Anf. 11 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag vill tacka Mats Hellström för svaret. Jag vill också
ge en kortfattad bakgrund till min interpellation. Bakgrunden är själv-
klart den dubbla roll som Sverige spelar internationellt.

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

Prot. 1994/95:25 18 november

Å ena sidan har vi den ljusa, mycket progressiva, rollen med ett förhållandevis högt bistånd per invånare och uttalad solidaritet för

världens fattiga. I den progressiva bilden ingår också vårt ställningsta-

Svar på interpellatio- ner

gande mot förtryck av mänskliga rättigheter i olika delar av världen. Sverige anses ha spelat en mycket viktig roll i kampen mot apartheid i Sydafrika. Vi öppnade famnen för tusentals chilenare som tvingades fly efter kuppen i Chile 1973. Den andra mörka sidan är den hårdnande attityd som finns i Sverige mot dem som flyr från krig och förtryck och som befästes under den borgerliga regimen under den förra perioden. Beklagligtvis har jag ännu inte sett att den förefaller ersättas av en mer humanitär flykting- politik. Jag vill understryka ännu, eftersom jag självklart snart hoppas märka en attitydskillnad från den socialdemokratiska regeringen. I den mörka sidan av Sverige finns också vapenexporten. Vänster- partiet anser att ingen form av vapenexport borde vara tillåten. Trots alla regler är det uppenbarligen oundvikligt att vapen, svenska vapen, hamnar i fel händer. Vi kan gardera oss mot att exportera till länder där det råder konflikt i dag eller där mänskliga rättigheter inte respekteras i dag. Men vem av oss kan i dag avgöra vilka konflikter som är aktuella om tio år? Ett tydligt exempel på detta är ju de svenska vapen som såldes till ett värde av 1,7 miljarder kronor till Jugoslavien under 80- talet. Själva syftet med att tillverka vapen är att de skall användas. Väns- terpartiet hävdar att om Sverige menar allvar i nedrustningsarbetet är det enda konsekventa att lägga upp en plan för att minska all vapenex- port och på sikt upphöra med all vapenproduktion i Sverige och inter- nationellt. Självklart kommer en sådan omställning till civil produktion att ta några år, men det är fullt möjligt att genomföra. Sysselsättningen i Sverige behöver inte bli lidande på grund av detta. Vapenindustrin är inte särskilt arbetsintensiv, utan kan bedrivas på hög teknisk nivå. Det finns ett konkret exempel i dag. Bofors har med stor framgång lagt ut tillverkningen av Volvos sidokrockkuddar till Liab i Lindesberg. Fru talman! Jag har i min interpellation frågat Mats Hellström om den socialdemokratiska regeringen kommer att verka för en mer re- striktiv vapenexport. Hans svar är ja. Det är naturligtvis bra. Jag gör samma bedömning i en del frågor som Mats Hellström redovisar. Men det blir praktiken som får utvisa om så är fallet. Min andra fråga gäller om regeringen avser att stoppa krigsmaterie- lexport till länder som nu är öppna för export. I så fall, vilka? Den frågan besvaras med att inget land i och för sig är öppet eller stängt för export. Men, Mats Hellström, det är väl uppenbarligen så att det finns länder där det sedan decennier råder en sådan politisk situation att det inom överskådlig tid är otänkbart med export. Där vore det väl mycket lämpligt med klara signaler till industrin? De behöver ju besked. Jag har i interpellationen tagit upp Indonesien som ett konkret ex- empel. Men eftersom Jan Jennehag kommer att konkretisera frågan ytterligare går jag inte in på situationen där. Men jag menar att det räcker inte med diskussionen om nya leveranser. Mats Hellström svarar att han inte tänker föreslå tillstånd för nya leveranser. Men hur är det

8

med följdleveranserna? Under 1993 exporterades faktiskt ”övrig
krigsmateriel” för 0,6 miljoner till just Indonesien. Kommer Mats
Hellström se till att regeringen inte heller i framtiden tillåter den typen
av följdleveranser? Det är lika viktigt som vad gäller nya produkter.

I sitt svar till Jan Jennehag säger Mats Hellström att vad gäller
Mellanöstern kan inte försvarsindustrin ”påräkna nya affärer med övrig
krigsmateriel i denna region som något givet.”

Men, Mats Hellström, den 17 september, dagen före valet, uttryckte
sig ministern på ett annat sätt. På en direkt fråga från Svenska Freds- o.
Skiljedomsföreningen svarade Mats Hellsröm: ”Det vore direkt olämp-
ligt att godkänna nya krigsmaterielaffärer med länderna i Mellanös-
tern.” Varför denna ändring från uttrycket olämpligt till uttrycket inte
något givet?

Företaget Ericsson Radar Electronics AB rapporterar i sin perso-
naltidning att man demonstrerat spanarradarn Giraffe i fyra av Gulfsta-
terna. Har det företaget fått något förhandsbesked av regeringen?

Jag undrar också hur det förhåller sig med följdleveranserna. Hur
länge kan man acceptera att man måste hålla på med följdleveranser?
Jag har hört talas om att vi även i dag är skyldiga att acceptera följdle-
veranser för produkter som levererats under 50-talet. Hur kan detta
vara möjligt? Jag kan ta fler exempel än Gulfstaterna, exempelvis Tur-
kiet.

Jag vill också få veta om möjligheterna till nya leveranser. Chile har
nämnts som ett exempel på tänkbart land för ny export. Är detta möj-
ligt? Den f.d. diktatorn Pinochet är ju fortfarande chef för försvarsmak-
ten!

Anf. 12 JAN JENNEHAG (v):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är bra att Mats
Hellström så klart säger att det inte blir fråga om någon krigsmaterie-
lexport till Indonesien vare sig det gäller krigsmateriel för strid eller
övrig krigsmateriel. Frågan om följdleveranserna har Eva Zetterberg
kommenterat, så den ger jag mig inte in på nu.

Man kan däremot naturligtvis säga att Bofors haft arbete i Indonesi-
en. Den förra regeringen gav hösten 1993 Bofors klartecken att lämna
offert på kanoner. Nu kan naturligtvis Mats Hellström hänvisa till att
detta är följdleveranser och att samma typ av kanoner levererats tidiga-
re samt att man inte kan göra något åt det. Jag skulle vilja veta vad
Mats Hellström tycker i detta fall. Går det att göra något åt det?

I svaret sägs vad gäller ny vapenexport att det inte kan bli fråga om
krigsmateriel för strid till Gulfstaterna, däremot är det fritt fram för
följdleveranser. Vad gäller prövningen av övrig krigsmateriel sägs det
att den skall vara mycket restriktiv. Men det är den naturligtvis alltid.
Jag tolkar detta som att det är fritt fram för övrig krigsmateriel att le-
vereras till Gulfstaterna. Det faktum att försvarsindustrin inte kan på-
räkna nya affärer som något givet gäller också generellt. Enligt lagen
kan man ju aldrig göra det.

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

1 * Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 25

Prot. 1994/95:25 18 november

Anf. 13 AGNE HANSSON (c): Fru talman! Det finns i dag en allmän uppslutning kring uppfatt-

ningen om att man bör ha en restriktiv vapenexportpolitik. I det fallet

Svar på interpellatio- ner

finns det anledning att hänvisa till lagen som är en direkt förbudslag med dispensmöjligheter. I sitt svar på Eva Zetterbergs fråga om regeringen ämnar driva en mer restriktiv svensk vapenexport svarar utrikesministern ja. Frågan är då: restriktivare politik i förhållande till vad? Man skulle lätt kunna få uppfattningen av svaret att det tidigare inte bedrivits någon restriktiv politik på detta område. Så är det naturligtvis inte. I det sammanhanget finns det anledning att erinra om att Sverige minskade sin export av krigsmateriel för strid med ca 33 % mellan åren 1992 och 1993. Det är den senaste siffran som jag för närvarande har. Det finns också anledning att notera att den nya lagen, som infördes år 1993, nyanserar begreppet krigsmateriel. Begreppet krigsmateriel indelas nu i två kategorier, nämligen krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Det är viktigt med konsekvens i politiken på detta områ- de, och det finns ett behov av att nyansera denna debatt. Jag noterar att utrikeshandelsministern gör denna nyans i sitt svar angående krigsmateriel till Mellanöstern. Han säger ju att det för övrig krigsmateriel till Mellanöstern delvis ställs annorlunda krav än vad som gäller beträffande krigsmateriel för strid. Jag tycker det är bra och viktigt att göra denna distinktion. I ett tidigare uttalande kunde man få uppfattningen att export av alla slag skulle stoppas, eller inte skulle prövas, till hela regionen i Mellanöstern. Exporten till Mellanöstern måste också ses i förhållande till hur vi handlar på andra områden, exempelvis vid köp av olja från vissa länder i denna region. Från Centerns sida anser vi det vara viktigt att försätta arbetet med att utveckla en övergång från militär till civil produktion. Det är viktigt från regionalpolitisk synpunkt och också sett i ett sysselsättningspers- pektiv. Krigsmaterielexport får inte motiveras ur sysselsättningspoli- tiskt perspektiv. Ett sådant utvecklingsarbete är viktigt att fortsätta med, inte minst med tanke på att det inte skall få förödande effekter för Sveriges sysselsättning. Det är viktigt att mottagarländerna respekterar mänskliga rättigheter och går mot en demokratisk utveckling. Även följdleveranser till krigsmateriel, som i ett tidigare skede beviljats tillstånd, måste ske inom ramen för att mänskliga rättigheter och demokrati respekteras i mottagarlandet. Anf. 14 STEN TOLGFORS (m): Fru talman! Även jag, liksom Agne Hansson, noterade att statsrådet svarade ja på frågan om en socialdemokratisk regering kommer att verka för en mer restriktiv svensk vapenexportpolitik. Jag har också noterat att statsrådet vid ett tidigare tillfälle sagt detta i TV. Men dess värre uppkommer nästan fler frågor än svar av statsrådets svar som han lämnat i kammaren i dag.

10

Den nya restriktiva hållningen handlar den om en annan bedömning
gällande vissa länder? Eller handlar den om en ny förordning, en ny
lista över vad som skall anses gälla för krigsmateriel? Eller handlar den
t.o.m. om en ny lagstiftning?

Tidigare har det rått stor samstämmighet mellan åtminstone de stör-
re partierna gällande den svenska exporten av krigsmateriel, både vad
gäller lagen som stiftades 1992 och vad gäller agerandet i den rådgi-
vande nämnden, såvitt jag förstår. Då uppstår frågan: Kommer Social-
demokraterna att gå ifrån denna samstämmighet? Jag förutsätter att så
inte är fallet, utan att man strävar efter att behålla en så hög grad av
samstämmighet som möjligt vad gäller krigsmaterielexporten.

Även jag tycker att det är viktigt att betona att den liberalisering av
krigsmaterielexporten som togs upp i interpellationen delvis är en chi-
mär. Det är den av den enkla anledningen att en tredjedel av det som
var krigsmaterielexport 1993 utgjordes av varor som bara året innan
inte var klassade som krigsmateriel. Det som i praktiken skett är alltså
en ökad kontroll över krigsmaterielexporten i vid bemärkelse. Många
av de produkter som befunnit sig i gränslandet för civil och militär
användning, och som tidigare inte omfattades av regeringens kontroll,
omfattas numera faktiskt av sådan kontroll. Man skulle lika gärna kun-
na vinkla detta och säga att det skett en ökning av kontrollen av gräns-
landsprodukter.

Det är också värt att notera att den nya krigsmaterielförteckningen
numera stämmer bättre överens med internationella förteckningar. Det
innebär att Sverige inte längre kan användas som genomgångsland för
vidareexport av övrig krigsmateriel.

Jag noterar när jag läser Eva Zetterbergs interpellation att hon skri-
ver att de ekonomiska och säkerhetspolitiska faktorerna får väga lätt
när det gäller krigsmaterielexporten. Vi är få som betvivlar att Vänster-
partiet tycker det.

Som jag ser det, ligger det också en dubbel, allvarlig underton i
detta, dels för det svenska försvaret långsiktigt, dels för de människor
som i dag arbetar och är beroende av den svenska försvarsindustrin.

Det svenska försvaret är för litet för att självt bära en tekniskt avan-
cerad försvarsindustri, som vi av olika säkerhetspolitiska skäl behöver.
Om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet får bestämma, kommer
försvaret och dess möjlighet att beställa materiel kanske att minska
framöver. Det gör att försvarsindustrin får det än svårare att klara
svackor i beställningarna.

Men det handlar också om att klara svenskt oberoende för framti-
den, att klara av att inom Sverige försörja en god del av försvarets
behov med materiel och inte bli sittande i knät på andra länder på det
området.

Det finns alltså säkerhetspolitiska motiv som man i ett parti inte så
lättvindigt kan förbise, genom att säga att man tar lätt på det.

Det gäller också människorna i försvarsindustrin. Jag kommer från
det län där Bofors och Karlskoga ligger. Man kan inte heller lämna
dem och säga att man kan ta lätt på detta. Man måste fråga sig vad vi

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

11

Prot. 1994/95:25 18 november

skall göra för dem, hur detta skall ställas om. Det är en fråga som reses när man läser det material som har kommit till kammaren i dag.

I en tidigare debatt sade Miljöpartiet genom Yvonne Ruwaida att

Svar på interpellatio- ner

man skulle ge otroliga bidrag till Karlskoga för att möjliggöra en om- ställning till civil produktion. Jag säger inte att det inte går att skapa nya jobb i Karlskoga med utgångspunkt i försvarsindustrin - inte alls; vi har sett att det går, t.ex. genom avknoppning av företag och nya produkter i civil sektor. Försvarsindustrin har varit mycket teknikdrivande. Det sker alltså stora spridningseffekter i tekniskt hänseende ut till samhällsekonomin i övrigt. Det här är en aspekt som Vänsterpartiet bortser från. Man kan inte bortse från människors oro också i Karlskoga för sin framtid. Det skall man tänka på. Huvudpoängen är, precis som Agne Hansson sade, att den här de- batten bör nyanseras. Man bör se siffrorna för vad de är och inte an- vända dem på det sättet att de ger en felaktig bild av hur krigsmaterie- lexporten har utvecklats. Man bör se att vi har förändrat innehållet i betydelsen av krigsmateriel. Anf. 15 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s): Fru talman! Först vill jag säga att jag instämmer i en del av den analys som Eva Zetterberg har gjort, men jag återkommer till en punkt där jag vill ställa en fråga till henne. När det gäller enskilda länder går det till så att regeringen fattar be- slut först när det föreligger ett yrkande om utförsel. Konkreta besked om ja eller nej lämnas först när ett ärende skall bedömas. Man kan inte bedöma ärenden i förväg. Både Eva Zetterberg och Jan Jennehag har ställt frågor om följdle- veranser. Än så länge har inte någon export till Indonesien varit aktuell sedan jag tillträdde som statsråd. Det föreligger inte heller något sådant ärende för beslut. Enligt tidningsuppgifter kan ärenden komma upp, och då tar jag ställning till dem, i den anda som jag har beskrivit. Vad jag gör nu, som företrädare för en nytillträdd regering, är att ange in- riktningen. Eva Zetterberg har ställt en fråga just om principställnings- taganden. Jag kan då uttala mig om ny vapenexport till Indonesien och Mellanöstern. Men vi får ta ställning till hur konkreta ärenden skall karakteriseras, om och när de kommer upp, i framtida debatter, jag i regeringen och vi här i kammaren. Min uppfattning om vapenexport till Mellersta Östern är densamma nu som när jag fick en fråga av Svenska freds- och skiljedomsförening- en på ett torgmöte i Stockholm före valet. Det är verkligen en seriös debatt som Eva Zetterberg tar upp, och det är icke helt lätt att analysera alla argument för och emot. Eva Zet- terberg säger att Vänsterpartiet inte anser att någon vapenexport skall tillåtas. Nu har vi fört en lång diskussion i folkomröstningskampanjen om medlemskap i EU, och där har Vänsterpartiet, lika väl som mitt parti, mycket starkt slagit vakt om den militära alliansfriheten i Sverige. Vi

12

skall alltså vara militärt alliansfria och bygga på ett eget försvar. Sam-

tidigt har, såvitt jag vet, många partier här i riksdagen uppfattningen att
försvarets kostnader måste minska, av kostnadsskäl och andra skäl.

Vi bygger ganska mycket av vårt försvar på svensk försvarsindustri.
Det är uppenbart för alla som har deltagit i debatten, som Eva Zetter-
berg har gjort, att om den svenska försvarsindustrin enbart skall funge-
ra med hjälp av leveranser till det svenska försvaret kommer delar av
den inte att kunna fortsätta utan kommer att få läggas ned. Det svenska
försvarets beställningar kommer nämligen med oregelbundna mellan-
rum, ibland ganska stora mellanrum. Man måste alltså ha en viss export
av krigsmateriel om det skall vara möjligt att bibehålla en svensk för-
svarsindustri. Det torde råda en stor samstämmighet om det.

Då vill jag ställa en fråga till Eva Zetterberg, eftersom hon och hen-
nes parti starkt talar för en militär alliansfrihet och ett svenskt försvar:
Är beskedet från Vänsterpartiet att det svenska försvarets försörjning
skall bygga så gott som helt på import av krigsmateriel? Det är en vik-
tig fråga, som Eva Zetterberg bör svara på, när hon i debatten har tagit
upp dessa principfrågor - av goda skäl.

Jag vill säga till Agne Hansson och Sten Tolgfors att jag avser att
föra en mer restriktiv politik. Jag kan ge ett exempel. Jag anser inte att
den form som har tillämpats för s.k. positiva förhandsbesked är bra.
Det är fullt förenligt med regelverket, men detta regelverk medger
ganska många tolkningsmöjligheter, i restriktiv eller mer liberal anda.

Begreppet positivt förhandsbesked finns inte i regelverket. Jag an-
ser att det är rimligt att ett företag tidigt kan få ett nej, dvs. ett besked
om att det i det här landet är utsiktslöst att ens marknadsföra varor,
därför att det är uppenbart att det inte kommer att få tillstånd.

Att i förväg lämna något som kallas just positivt förhandsbesked är
alltså förenligt med riktlinjerna, men det är inte vad jag vill göra. Jag
anser nämligen att det är viktigt att ge signaler till företagen att de icke
skall räkna med att få en order enbart därför att de har satt i gång en
marknadsföring och inte mött något hinder därvidlag.

Jag vet, av rätt lång erfarenhet, att här förekommer en utomordent-
ligt stark lobbyverksamhet. Försvarsindustrin är en mycket kraftfull
påtryckningsfaktor. Från deras synpunkt är det legitimt att göra det,
men då är det också viktigt att industrin får signalen att vårt regelverk
utgår från att det är i första hand för det svenska försvarets behov som
produktionen skall förekomma. Export enbart för exportens skull är
inte, som bekant, förenligt med regelverket, utan det skall i så fall
handla om export av sådana produkter som också det svenska försvaret
efterfrågar. Det är exempelvis inte tillåtet med export av produkter som
enbart skall exporteras och icke försäljas i Sverige.

Den typen av signaler är viktiga för försvarsindustrin, dvs. att det är
det svenska försvarets försörjning som är huvudsaken. Därutöver är en
viss export nödvändig, av de skäl som jag har redovisat i mitt svar till
Eva Zetterberg.

Jag har velat uttrycka detta så, att det står helt klart för försvarsin-
dustrin att det inte handlar om att man kan räkna med framtida leveran-
ser till alla de länder där man nu marknadsför sina varor.

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

13

Prot. 1994/95:25 18 november

Anf. 16 EVA ZETTERBERG (v): Fru talman! Jag skall börja med att svara på Mats Hellströms fråga

om Sverige behöver någon svensk vapenproduktion i framtiden för

Svar på interpellatio- ner

egen försörjning. Mitt svar är att vi i Vänsterpartiet vill att all vapen- produktion upphör i vårt land på sikt. Vi vill inte ha ett militärt försvar utan anser att det kan ersättas med en annan typ av försvar. Men jag är klar över att det här tar tid och att det kräver en omställning från in- dustrin. Det gäller precis det som Sten Tolgfors tog upp, nämligen hur sysselsättningen skall garanteras för de människor som i dag arbetar i försvarsindustrin. Vi är klara över att det inte går att genomföra detta på ett år. Just därför tog jag exemplet med Bofors, som har gått före och visat hur man kan ställa om till civil produktion. Det är vårt svar; det är det vi vill åstadkomma. Det första steget är att se till att all svensk vapenex- port upphör, för att därefter trappa ned även produktionen för eget syfte. Jag vill också ta upp frågan om följdleveranser, som jag inte fick något svar på av Mats Hellström. Där finns helt andra regler. Det kan fortsätta nästan hur länge som helst. Agne Hansson och Sten Tolgfors tog upp detta med uppdelningen i krigsmateriel för strid respektive övrig krigsmateriel. Jag är mycket klar över den uppdelningen. Jag undrar om ni som diskuterar detta tror att ”övrig krigsmateriel” inte är särskilt eldfängt material. Det handlar dock om - jag läser från den lista som finns - finkalib- riga eldrörsvapen, kanoner, övningsammunition, övningsraketer osv. Jag menar att det är fullt i klass med krigsmateriel för strid. Till slut, fru talman, hade jag en tredje fråga till Mats Hellström som jag inte hann kommentera i svaret. Mats Hellström menar att re- geringen inte skall lägga sig i - det är vapenindustrin, försvarsindustrin, som själv skall tala om hur man skall gå vidare. Jag menar att den motion från socialdemokraterna - Vänsterpartiet och Folkpartiet har haft liknande - kräver att regeringen skall göra någonting aktivt, inte bara avvakta vad försvarsindustrin har för intres- sen. Socialdemokraterna har i den här motionen själva krävt att Sveriges regering skall aktivt agera ute i världen vad gäller Indonesien för att utöva påtryckningar, stoppa alla kränkningar av de mänskliga rättighe- terna och all tillägnelse av Östtimors naturresurser och tillgångar. Jag tog detta ur motionen. När Sverige nu står i begrepp att träda in i Europeiska unionen är väl det ett gyllene tillfälle att agera mycket aktivt. Man bör följa Euro- parådets resolution om att på alla sätt inte bara minska eller se till att det inte finns någon svensk export av vapen, utan även försöka påverka andra länder. Vi vet att exempelvis England står i begrepp att exportera vapen för 22 miljarder till Indonesien. Är inte detta något som Sverige mycket aktivt måste ta upp och agera för ute i världen? Vi kan väl inte förvänta oss att försvarsindustrin tar sådana initiativ. Det är ju en regerings uppgift, eller hur?

14

Anf. 17 AGNE HANSSON (c):

Fru talman! Statsrådet talar om hur viktigt det är att ge tydliga sig-
naler. Det var egentligen det som föranledde mig att ge mig in i den här
debatten mot bakgrund av de uttalanden som har gjorts. Här har nu
utrikeshandelsministern sagt att han har samma uppfattning nu som när
han debatterade på torget med Svenska Freds i valrörelsen.

Av dessa uttalanden kan man få den uppfattningen att det skulle bli
en radikal omläggning av den breda samsyn i den här politiken som har
varit för handen under många år.

Jag vill understryka vad Sten Tolgfors sade här: Vad innebär utta-
landet också här i dag från utrikeshandelsministern om en restriktivare
vapenexportpolitik i dessa sammanhang? Kommer regeringen nu att gå
emot den breda samsyn vi haft tidigare?

Detta har givit eko med en ökad oro på de platser och i de områden
där man har en sysselsättning baserad på försvaret. Jag talar inte här för
några lobbyister på det området, men självklart har dessa uttalanden
tytts på ett sätt som har gjort att man nu upplever att debatten behöver
nyanseras ytterligare.

Det är alltså viktigt att få dessa klara signaler. Ligger den tidigare
politiken fast? Är man beredd att fortsätta arbetet med att se till att man
får ersättningssysselsättning när vi successivt skall minska produktio-
nen av krigsmateriel och dra ned kostnaderna i försvaret? Det är vi ense
om och behöver inte diskutera. Men vad kommer att gälla för export av
övrig krigsmateriel i framtiden? Vad har man att förvänta sig av syssel-
sättningsåtgärder på de platser där man kan förlora arbeten på grund av
att vi måste dra ner kostnaderna?

Anf. 18 JAN JENNEHAG (v):

Fru talman! Jag har ett behov av att efter den här diskussionen göra
en sammanfattning för att jag skall få klar sikt i den mängd av besked
som har getts.

Hittills tycker jag det är klarlagt att det inte skall bli någon krigsma-
terielexport till Indonesien - vad gäller nya affärer. Däremot är det
mycket möjligt att det kan bli fråga om både följdleveranser av krigs-
materiel för strid och naturligtvis också övrig krigsmateriel.

Vad gäller Gulfstaterna kan det inte bli fråga om ny krigsmateriel
för strid. Däremot kan det bli fråga om övrig krigsmateriel och natur-
ligtvis i båda fallen följdleveranser.

Mats Hellström påstår att försvarsindustrin världen över är en kraf-
tig påtryckargrupp. Ja, självklart är det så. Det är en av de få verksam-
heter i denna värld som till hundra procent är bidragsfinansierad, of-
fentligfmansierad eller hur vi nu skall kalla det. Detta gäller också
svensk krigsmaterielindustri, även i fråga om leveranser till utlandet.
Det är inte några stora andelar som inte betalas via skattepengar nå-
gonstans ifrån.

Självklart är det också så att försvarsindustrin är teknikdrivande.
Men det är den icke i funktionen av just försvarsindustri, utan därför att
det är fråga om kvalificerade samhällsbeställningar. Det är den funktio-

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

15

Prot. 1994/95:25 18 november

nen försvarsindustrin har runt om i världen, att vara mottagare och utförare av kvalificerade samhällsbeställningar.

Skulle vi rikta sådana beställningar mot andra sektorer av industrin,

Svar på interpellatio- ner

så skulle också de bli teknikdrivande. Det ligger i sakens natur. Som sagt, jag för min del tycker att det är bra att så klara besked getts av statsrådet när det gäller Indonesien. Så sent som i januari i år framlade socialdemokraterna en riksdagsmotion, som så långt jag vet också var undertecknad av Mats Hellström, om ett omedelbart vape- nembargo mot Indonesien. Man ville också att det internationella sam- fundet omedelbart skulle inställa stödet till Indonesien. Jag tycker det är beklagligt att detta inte stämmer med dagens si- tuation, men det är i alla fall, som sagt, ett klart besked. Anf. 19 STEN TOLGFORS (m): Fru talman! Jag inledde här i dag med att säga att jag tyckte att Mats Hellströms svar hade väckt fler frågor än det gav svar. Hans se- naste inlägg väckte faktiskt en fråga till. Han tar upp att han vill ändra formen för positiva förhandsbesked. Vad innebär då detta? Det handlar ju också om, Mats Hellström, att försvarsindustrin skall få rimligt stabila och förutsebara grunder för verksamheten i framtiden. Det är ju inte bara på ena sidan det finns en påtryckargrupp - deras verksamhet styrs också på väldigt många sätt från politisk sida. Sedan skulle jag gärna vilja veta mer om vad det innebär att föränd- ra formerna för de positiva förhandsbeskeden. Eva Zetterberg sade att hon inte vill ha ett militärt försvar. Då vill hon naturligtvis inte heller ha en försvarsindustri. Därvidlag är allt logiskt och klart. Men jag vill göra starka invändningar när hon mer eller mindre sä- ger att det inte skulle vara några större problem att ställa om till civil produktion och tar ett exempel från Bofors. Jag hävdar tvärtom att det skulle vara förödande för Karlskoga om den svenska försvarsindustrin skulle försvinna. Det skulle bli en mycket jobbig process att ställa om. Visst kan man med teknikspridning och annat avknoppa företag med civila uppfinningar som man sedan kan bygga nya företag omkring. Det är ingen tvekan om detta. Men därifrån och till att tro att detta skulle vara en process som man löser ganska enkelt är steget stort. Jag vill hävda att Sverige av säkerhetspolitiska intressen - såväl som ekonomiska - bör behålla en tekniskt avancerad försvarsindustri som i hög utsträckning kan fylla det svenska försvarets behov. Jag tror inte vare sig Vänsterpartiet eller någon annan kan tänka sig att avveckla det svenska militära försvaret på kort sikt. Men jag in- stämmer i statsrådets fråga till Vänsterpartiet: Om ni tycker att vi inte skall ha en försvarsindustri, hur skall vi då försörja oss? Vi har ett kommande presidentval i Ryssland. Efter det vet vi inte vart Ryssland tar vägen. Vi har ett Östeuropa som till god del är oroligt framöver. Att då av- skaffa den svenska försäkringen för vår frihet och vårt oberoende tyck- er jag är något förundrande.

16

Avslutningsvis vill jag poängtera tre saker i den nya lagen. Den in-
nebar alltså, som vi konstaterade tidigare, en ökad kontroll över gräns-
landsprodukter mellan civil och militär användning och skärpta riktlin-
jer för export till länder som kränker mänskliga rättigheter. Det tycker
jag är viktigt att poängtera. Export borde ej ske till länder som kränker
mänskliga rättigheter med hjälp av materiel som man skulle exportera,
hette det tidigare. Numera skall export ej ske över huvud taget till län-
der som kränker mänskliga rättigheter. Det är en viktig skärpning som
jag noterar att Eva Zetterberg över huvud taget inte tog upp.

Jag tycker därmed att det går åt rätt håll.

Anf. 20 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Fru talman! Först till Eva Zetterberg. Det var en tydlig beskrivning
av vad Vänsterpartiet önskar med den gradvisa minskningen av försva-
ret. Men kvar står frågan om det som vi diskuterar med anledning av
Eva Zetterbergs interpellation: Vill Eva Zetterberg att Sverige under
den relativt långa tid som det skulle ta att avveckla ett svenskt militärt
försvar huvudsakligen så gott som helt skall vara beroende av import
av krigsmateriel? Den frågan kvarstår, Eva Zetterberg, för det kommer
att ta lång tid.

Frågan om initiativ som Eva Zetterberg ställde gällde ju, som jag
uppfattade det, försvarsindustrin. Det är ganska givet att svaret är att
regeringen tar ställning när det finns ett yrkande. Då blir det ja eller
nej. Som framgår av mitt svar vill vi självfallet arbeta i den anda som
vår motion om Indonesien är utvecklad i. När vi nu har fått beskedet i
folkomröstningen att vi blir medlemmar i EU, är det min avsikt att vi
också inom EU skall driva en linje med en restriktiv vapenexportpoli-
tik. Det är ett område där EU har diskuterat - det finns inget tvingande
- att minska vapenexporten, eller i varje fall dämpa den, inom EU-
länderna. Självfallet hör Indonesien till den diskussion som Sverige
borde ta upp i EU, anser jag.

Jag tycker att Agne Hansson ger intryck av att regelverket är nå-
gonting automatiskt och visar tydligt hur det faller ut i olika länder och
för olika produkter. Så är det ju inte, utan regelverket utgår ifrån att
regeringen till sist skall göra en helhetsbedömning av varje situation.
Där finns utan tvekan en stor spännvidd mellan olika typer av situatio-
ner i olika länder och olika typer av produkter.

”Övrig krigsmateriel” talade Agne Hansson om. Men det handlar
också det om väldigt många olika typer av produkter. Det handlar i
huvudsak om, om jag förstått det rätt, produkter som fram till 1993 var
civila men som man då ville klassa som övrig krigsmateriel för att ha
kontroll över den. Där medger riktlinjerna en annan behandling än när
det gäller krigsmateriel för strid. Det är alltså produkter som fram till
nyligen över huvud taget inte betraktades som krigsmateriel i Sverige.
Det handlar också om sådana produkter som Eva Zetterberg läste upp,
men det är andra typer av produkter. Det är alltså en väldigt stor
spännvidd. Det måste därför göras en bedömning - det vet Agne Hans-
son - i varje fall för sig. Den kan bli mycket olika beroende på materie-
lens karaktär och situationen i det land som det handlar om.

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

1 ** Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 25

Prot. 1994/95:25 18 november

Till Jan Jennehag: Nej, Jan Jennehag kan inte dra slutsatser om hur jag i framtiden kommer att bedöma följdleveranserna. Som jag sade har

vi inte haft några ärenden att bedöma ännu. När de kommer, kommer vi

Svar på interpellatio- ner

att bedöma dem utifrån det regelverk som vi har och i restriktiv anda, eftersom regelverket och den helhetsbedömning som görs i högsta grad medger olika tolkningar. Jan Jennehag kan inte dra slutsatsen att jag kommer att antingen godkänna eller avslå. Ärendena skall jag bedöma enligt regelverket var för sig när det gäller följdleveranser och liknan- de. Någon slutsats av detta går alltså inte att dra. Några sådana ärenden har jag inte haft att bedöma, men när de kommer, kommer jag att re- dovisa hur jag bedömer dem. De kommer att bedömas, som jag sagt här, i den anda som vi anser att vapenexportärendena bör behandlas, nämligen i en restriktiv anda. Till Sten Tolgfors och Agne Hansson vill jag säga följande om in- nebörden i restriktiviteten. Jag gav ett exempel på begreppet positivt förhandsbesked, som ju inte finns angivet specifikt i regelverket. När företagen ger sig in i marknadsföring i en del av världen där det finns instabilitet, där politiska förändringar inom stora regioner kan ske mycket snabbt och inflammerade konflikter lätt kan uppstå, tar de ris- ker. Det måste företagen vara medvetna om. Det är viktigt att ha klart för sig att det faktum att man inte har fått ett nej i ett skede till mark- nadsföring inte innebär att man kan påräkna ett positivt beslut. 85 % av vapenexporten går dess bättre till OECD-länder och länder som har en stor stabilitet och där företagen normalt rimligen kan se att sannolikhe- ten för framtida konflikter inte är särskilt stor. Det är positivt att en så stor del av exporten går till länder med huvudsakligen stabilitet, men även där görs en bedömning från till fall. Det finns givetvis många företag som så att säga på marginalen vill marknadsföra i andra delar av världen. Då måste de räkna med att de inte kan påräkna ett ja enbart därför att de inte fått ett nej, en avrådan, i ett tidigt skede. Man tar risker om man vill satsa på export inom för- svarsindustrin. Vårt regelverk utgår från att det i första hand är för det svenska försvarets behov som försvarsproduktion får förekomma. Det är därför som vi har en reglerad vapenexport. Sedan behövs det dess- utom en viss annan vapenexport, men det får aldrig bli huvudsaken. Anf. 21 EVA ZETTERBERG (v): Fru talman! Jag skall vara ännu tydligare. Nej, Vänsterpartiet vill inte ha någon vapenexport till de aktuella länder som vi har talat om på det direkta omedelbara planet. Därutöver vill vi att vapenexporten på sikt totalt skall upphöra. Vi vill dessutom att den svenska vapenpro- duktionen på sikt skall upphöra helt. Självklart vill vi därmed inte hel- ler ha någon import av vapen till Sverige. Det vore att direkt motverka sina egna syften. Andra talare här har tagit upp frågan om att lagen har blivit mer re- striktiv. Ja, det har jag klart för mig. Den går i rätt riktning, men från Vänsterpartiets synpunkt är det långt ifrån tillräckligt, för det finns alldeles för många luckor. Diskussionen om följdleveranser visar på

18

detta. Jag tror på utrikeshandelsministerns försäkran om att nya leve-

ranser inte är aktuella till de områden som vi har talat om. Det finns en
rad andra konfliktområden där det också förekommer export, som
Indien, Pakistan, Malaysia, Kina. Det finns många områden där jag
skulle önska att man från regeringens sida över huvud taget inte talade
om positiva förhandsbesked utan i stället mycket tydligt gav negativa
förhandsbesked och talade om att det över huvud taget inte inom över-
skådlig tid är påtänkt med export till dessa länder.

Jag tycker inte att vi har fått svar på våra frågor om följdleveranser,
inte ens när det gäller de speciella konfliktområdena Indonesien, Tur-
kiet eller Gulfstater som vi har nämnt. Där tycks följdleveranserna
kunna få pågå hur länge som helst.

Agne Hansson, och likaså Sten Tolgfors, tog upp frågan om den
ökade oro som finns på de orter som har vapenproduktion i dag. Jag
förstår självklart den oro som människor som är beroende för sitt arbete
av vapenproduktionen känner om den skall läggas ned. Det får stora
konsekvenser, Sten Tolgfors. Vänsterpartiet tror inte för ett ögonblick
på att det går att göra på kort tid. Det tar lång tid med en omställning,
men självklart är det möjligt. Det är möjligt att ersätta produktionen
med civil produktion, som människor har glädje av i stället för att an-
vändas för att förstöra livet för andra människor. Oron på de här orter-
na skall ställas i relation till den befogade oro för att förlora livet som
människor i Indonesien eller Turkiet som kämpar för mänskliga rättig-
heter i dag faktiskt utsätts för med hjälp av svenska vapen.

Jag vill avsluta debatten med Mats Hellström med att säga att jag
hoppas verkligen att den nya socialdemokratiska regeringen kommer
att infria förhoppningarna med en mer restriktiv politik, så att vi får se
mindre av det dubbla budskapet från Sverige i världen, att det framför
allt är den ljusa bilden av Sverige som manar på att främja mänskliga
rättigheter runt om i världen, i stället för att Sverige framstår som ett
land som huvudsakligen tänker på egna intressen, nämligen den svens-
ka sysselsättningen och den svenska vapenindustrins intressen.

Anf. 22 JAN JENNEHAG (v):

Fru talman! Självfallet kan inte försvarsindustrin räkna med att affä-
rer med krigsmateriel är något givet. Jag är helt överens med Mats
Hellström på den punkten.

Men svaret på mitt tidigare inlägg innebär en klar bekräftelse på
mina farhågor. Det noterar jag. Det är bra att det är utsagt, för det ren-
sar diskussionen och ger en klarare utgångspunkt för den fortsatta dis-
kussionen.

Anf. 23 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Fru talman! Jag vet inte riktigt vad det är för farhågor som Jan Jen-
nehag har. Jag har ju tidigare sagt till Eva Zetterberg, och jag säger det
igen, att det inte går att dra vare sig positiva eller negativa slutsatser av
vad jag har sagt om följdleveranser. Jag drar inga slutsatser om dessa,
utan varje följdleverans som blir aktuell kommer att bedömas på sina
egna meriter i den situation, i det land och med avseende på den typ av
materiel som det kommer att handla om. Det är så det skall bedömas.

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

19

Prot. 1994/95:25 18 november

Därför går det inte att ha vare sig farhågor eller förhoppningar, utan när frågorna hamnar på mitt bord kommer jag att i varje enskilt fall försöka

göra en så grannlaga bedömning som jag kan. Det går alltså inte, och

Svar på interpellatio- ner

det skall inte gå, att i en interpellationsdebatt dra slutsatser när det gäller ärenden som man ännu inte haft att behandla. Överläggningen var härmed avslutad. 3 § Svar på interpellation 1994/95:17 om subsidiaritetsprincipen inom EU Anf. 24 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s): Fru talman! Andreas Carlgren har frågat civilministern på vilket sätt hon avser att verka för en förstärkt tillämpning av subsidiaritetsprinci- pen inom EU samt därmed en ökad decentralisering inom Sverige. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande. Genom Maastrichtfördraget infördes i Romfördragets artikel 3 b en subsidiaritetsprincip med allmän räckvidd inom EU. Principen innebär att gemenskapen på de områden där den inte en- sam är behörig skall vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås på gemenskapsnivå. Principens allmänna innebörd kan - som Andreas Carlgren anför - sägas vara att beslut skall fattas på så låg nivå som sakfrågans karaktär tillåter. För att ge vägledning för subsidiaritetsprincipens tillämpning beslöt Europeiska rådet i Edinburgh år 1992 att utfärda vissa riktlinjer. Ambi- tionen är att begränsa det gemensamma beslutsfattandet till frågor som är gränsöverskridande till sin karaktär eller som inte bör hanteras på nationell nivå. Subsidiaritetsprincipens tillämpning måste, enligt min mening, analyseras sakområde för sakområde. Vissa områden lämpar sig mer än andra för gemensamma regler. Som exempel kan nämnas den fria rör- ligheten och miljöområdet. För ett land som Sverige som värnar om miljön kan gemensamma regler vara en styrka gentemot länder som av ekonomiska eller andra skäl önskar bevara sin nationella handlingsfri- het. EU:s subsidiaritetsprincip reglerar inte medlemsländernas inre för- hållanden. Den är alltså inte tillämplig när det gäller fördelningen av uppgifter mellan staten, landstingen och kommunerna i Sverige. I många frågor som statsmakterna hanterar är det däremot motiverat att i subsidiaritetsprincipens anda eftersträva att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt. I själva verket är det så, att den svenska kommunala självstyrelsen med dess långvariga traditioner har främjat decentralisering och lokala beslut. Därför kan, enligt min uppfattning, den svenska modellen tjäna som inspiration för hur subsidiaritetsprin- cipen kan tillämpas i medlemsländerna. Sveriges agerande i EU bör syfta till att åstadkomma gemensamma beslut som förbättrar medbor-

20

garnas levnadsvillkor men motverka gemenskapsbeslut på områden
som bättre lämpar sig för nationellt eller lokalt självbestämmande.

En sådan strävan kan ses som ett uttryck för subsidiaritetsprincipens
allmänna anda, och jag är självfallet beredd att verka för att principen
tillämpas när det är lämpligt. Sveriges representanter kommer att få
sådana instruktioner eller politiska mandat.

Anf. 25 ANDREAS CARLGREN (c):

Fru talman! Jag vill tacka utrikeshandelsministern för svaret. Inter-
pellationen ställdes ursprungligen till civilminister Marita Ulvskog,
men det är möjligt att hon har satts litet i karantän för att begrunda den
senaste tidens händelse.

Det beslut som svenska folket har fattat är ju ett historiskt beslut.
Makten har flyttat utomlands till följd av att internationaliseringen har
gått så långt i världen, som vi är en del av. Genom EU-medlemskapet
kan vi ju åter erövra möjligheten att påverka de beslut som annars bara
skulle fattas utomlands. Därför har både Mats Hellström och jag arbetat
väldigt hårt för att Sverige verkligen skulle bli medlem i EU.

Men vi flyttar ju inte in i ett färdigbyggt hus, utan vi kommer att
medverka i ett husbygge. Då är frågan hur vi vill att detta europeiska
hus skall se ut.

Många är oroliga för ett stort och väldigt unionsbygge, långt ovan-
för de vanliga medborgarnas huvuden. Vad jag menar är att vi tvärtom
skall bygga det europeiska huset så att besluten kommer så nära med-
borgarna som möjligt, för att säga det enkelt: Inte ett beslut skall flytta i
onödan till Bryssel.

Principen subisidiaritet skall inte bara bli något luftigt och fluffigt
löfte, dvs. att vi använder oss av ett ord som inte har något riktigt kon-
kret innehåll. Problemet är att Mats Hellström i interpellationssvaret
inte heller ger några konkreta besked, utan beskeden är t.ex. att
”subsidiaritetsprincipens tillämpning skall analyseras sakområde för
sakområde” eller att ”vissa områden lämpar sig mer än andra för ge-
mensamma regler”.

Det är allvarligt att det inte finns några besked, därför att vi skall ju
1996 vara med och omarbeta EU:s grundlagar. Det är ju då vi skall
vara med och göra ritningarna för detta husbygge. Jag tror att ritningar-
na måste göras om en del för att det skall bli ännu tydligare att besluten
skall ligga så nära medborgarna som möjligt. Då måste vi i Sverige
formulera ståndpunkter för att förstärka det som också brukar kallas
närhetsprincipen, så att vi kan öka demokratin och insynen.

Det är viktigt att Sverige gör det snart och inte väntar för länge och
att vi ser till att göra detta gemensamt i Sverige, för jag tror att det är
värdefullt att vi som svenskar tillsammans bidrar med någonting i Eu-
ropa. Först då kan vi se till att EU växer på bredden och inte på höjden.

Jag vill beskriva några idéer som jag tror är riktiga.

För det första måste det ännu tydligare slås fast att besluten skall
fattas på så låg nivå som möjligt. Subsidiaritetsprincipen måste bli än
mer tydligt inskriven i fördragen. Då behöver fördragen, dvs. EU:s
grundlagar, få sådana tillägg att de tydligt slår vakt om medlemsländer-

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

21

Prot. 1994/95:25 18 november

nas särdrag och uttryckligen säger att gemensamma beslut bara får fattas i frågor som medlemsländerna uttryckligen delegerar till EU. Det

skulle stärka medlemsländernas ställning i sådana här s.k. kompetens-

Svar på interpellatio- ner

strider på EU-nivå. För det andra menar jag att EU inte skall fatta några beslut som strider mot nationellt garanterade fri- och rättigheter. Fördragen borde förändras också på den punkten så att detta blir tydligt inskrivet. För det tredje är det viktigt att öka öppenheten inom EU. Vi har själva från svensk sida sagt att vi kommer att verka för detta genom att helt enkelt vara öppna och offentliggöra sådant som inte annars skulle offentliggöras. Men vi bör också verka för att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten skrivs in i EU:s fördrag. För det fjärde skulle jag vilja stärka miljögarantin i EU. Den måste betyda att ett land skall få behålla eller få gå före och införa strängare miljöregler än andra länder. Detta borde också ännu tydligare skrivas in i fördragen. Samtidigt måste vi mycket kraftfullt decentralisera här hemma i Sverige. Det är också ett område där jag saknar besked från utrikeshan- delsministern. Vi har ju all möjlighet att flytta makt från staten till regionerna. Utrikeshandelsministern säger att detta inte regleras av EU:s subsidiaritetsprincip, och det är ju bra. Men den svenska rege- ringen kan ta initiativ, och här i riksdagen kan vi fatta sådana beslut. Vi kan stärka det kommunala självstyret och verka för att göra det mer möjligt att dela stora kommuner. Jag tror själv att det skulle vara bra för Sverige och för det kommunala självstyret om vi fick ett hund- ratal nya kommuner. När vi diskuterar de svenska grundlagarna skulle vi kunna se till att nya områden inte kan flyttas till gemensamma beslut i Bryssel utan att de först har föregåtts av folkomröstning här hemma i Sverige. Då vet vi att bygget på det europeiska huset aldrig kan rusa vidare utan att också ritningarna har godkänts av folket. Vi har en rad möjligheter, men frågan återstår: Skall Sverige ta konkreta initiativ till att förstärka tillämpningen av subsidiaritetsprinci- pen inom EU? Anf. 26 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s): Fru talman! Först vill jag säga till Andreas Carlgren att slängen i början av hans anförande var tämligen onödig. Jag var här för ett par veckor sedan för att besvara interpellationen. Då var Andreas Carlgren inte här. Det är fullt acceptabelt. Jag besvarade då ett antal andra inter- pellationer från centerpartister. Men att frågan har skjutits upp till efter folkomröstningen beror faktiskt på interpellanten, inte på regeringen. Så det var litet onödigt med den där slängen. Det finns i vart fall två sätt att se på subsidiaritetsprincipen. Jag tror att vi delar det ena synsättet, men jag är inte riktigt säker. Det bör vara en allmän riktlinje för ett pragmatiskt förhållningssätt att beslut inte skall fattas onödigt högt upp i systemet. Tvärtom bör besluten föras ner. Ett exempel på att man arbetar i den riktningen är den kommis- sionsrapport som kom för drygt ett halvår sedan, i slutet av förra året.

22

Man föreslår att 158 förslag till rättsakter skall dras tillbaka. Man har
gjort en inventering av 30 år gamla akter för att se om det verkligen är
nödvändigt att fatta beslut så högt upp i systemet och om det inte går att
decentralisera besluten. Det är ett väldigt klokt och allmänt riktmärke
för hur man skall hantera frågor, tycker jag.

Det finns ett annat synsätt, och det förutsätts också inom EU. Det
går ut på att subsidiaritetsprincipen skall ha en legal funktion, dvs. att
man med hänvisning till subsidiaritetsprincipen skall kunna föra upp
mål till EG-domstolen. Det är en mer problematisk fråga som då också
rymmer politiska bedömningar. Frågan om huruvida en minimiregel för
miljön skall beslutas lokalt eller av EU är en rent politisk fråga. Det
finns även fördelningspolitiska frågor där lokalt beslutsfattande kan
innebära att de som har det bra ställt aldrig behöver göra uppoffringar.
Fördelningspolitik handlar ju i någon mening om omfördelning av
centrala beslut. Om vi har en legalistisk tolkning, skall vi då överlåta
till domstolen att göra de politiska ställningstagandena när det gäller
vad som är fördelningspolitiskt riktigt? Det anser inte jag, och jag tror
inte heller att Andreas Carlgren anser det. Men också det synsättet finns
representerat.

I det sammanhanget tyckte jag att Andreas Carlgren var litet oklar
just när det gällde miljön. Jag vill ställa frågan till Andreas Carlgren:
Anser Andreas Carlgren att subsidiaritetsprincipen bör gälla beträffan-
de miljöfrågorna när det gäller miniminivåer? Jag anser inte det. Jag
anser att det är viktigt att alla länder lyfter sina miljöregler, och det
kräver gemensamma beslut. Men vi vet att det finns de - i vart fall
inom vissa grupper i Storbritannien inom EU - som skulle önska att det
inte vore så.

Andreas Carlgren gick igenom ett antal förslag. Ett, och kanske fle-
ra av förslagen, tyckte jag lät intressant. Några av förslagen är jag tvek-
sam till mot bakgrund att jag inte vill ha en legalistisk syn på subsidiari-
tetsprincipen. Det är naturligtvis viktigt att bättre förankra fri- och
rättigheterna i EU-systemet. Det är frågor som jag tror kommer att
spela en stor roll vid 1996 års regeringskonferens. Det är bra att And-
reas Carlgren framställde den här interpellationen. Vi har nu gott om
tid att diskutera frågan i Sverige inför 1996 års regeringskonferens. De
frågor som Andreas Carlgren av goda skäl har tagit upp är ju sådana
som då skall diskuteras.

Vår planering - jag utgår ifrån att det också är andra länders plane-
ring - är att Sverige någon gång under hösten 1995 bör ha sina positio-
ner klara. Det är möjligt att det kan bli aktuellt tidigare. Men den ar-
betsgrupp som formellt skall sätta i gång arbetet kommer att börja
arbeta först i juni nästa år, om jag har förstått saken rätt. Det innebär att
vi i Sverige har gott om tid att diskutera dessa frågor. Det är viktigt att
det finns en öppenhet mellan partierna och att vi i regeringen lyssnar på
riksdagens partier. Jag kommer senare i dag att träffa riksdagens EU-
delegation, och då kommer jag att säga ungefär samma sak. Det är
viktigt att partierna nu tar tid på sig och tänker igenom vilka förslag
som man anser vara angelägna att debattera med andra länder i EU för
att man skall kunna åstadkomma koalitioner så att vi får ett genomslag.

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

23

Prot. 1994/95:25 18 november

Vi från regeringen vill alltså ha en öppenhet i förhållande till riks- dagen. Vi kommer verkligen att lyssna till partiernas ståndpunkter. Jag

kommer sedermera att läsa igenom också Andreas Carlgrens inlägg här

Svar på interpellatio- ner

och ta del av hans förslag. Vi har tid på oss att under den fria debatten lyssna till såväl företrädare för dem som har velat tillstyrka ett EU- medlemskap som företrädare för dem som har sagt nej till EU. Det- samma gäller riksdagens partier. Jag hoppas och ser fram emot en in- tensiv och spännande debatt om vad Sverige skall ha för inriktning när vi närmar oss hösten 1995, då vi skall ta ställning till vad som skall vara vårt bidrag till regeringskonferensen 1996. Anf. 27 ANDREAS CARLGREN (c): Fru talman! Jag vill först säga att slängen var politisk och ingenting annat. Jag trodde att det fanns något skäl till att det var utrikeshan- delsministern och inte civilministern som svarade på en interpellation som naturligen kunde ha legat på civilministern. Är det så att jag har missat att utrikeshandelsministern var här för att svara på min interpel- lation, ber jag självfallet gärna om ursäkt. Men jag hade inte blivit informerad. När det gäller frågan om miljön är det inte alls min tanke att vi skall låta domstolen avgöra när miljöfrågor skall avgöras på en gemensam nivå. Vad jag vill är att vi politiskt skall se till att stärka vår möjlighet att gå före på miljöområdet. Det är bra och viktigt om vi kan höja EU:s miljöribba, men vi skall inte bli hindrade att gå vidare på egen hand. Då uppnår vi målet att vara föredömen inom unionen. Jag har inte trott på dem som vill göra Sverige till ett föredöme utanför unionen. Då skulle ju våra möjligheter att samspela med dem som vi vill vara före- döme för minska. En tanke - det kan säkert finnas fler - återfinns i art. 100 a 3 i Romfördraget, där det sägs: ”Kommissionen skall i sina för- slag ---om hälsa, säkerhet och miljö- samt konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå.” Man skulle också kunna tillägga: ”---samt utforma förslagen så att de inte hindrar någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder.” Det skulle ge Sverige och andra länder som är progressiva på miljöområdet en starkare ställ- ning. Det andra jag vill ta upp är principen om suveräniteten och demo- kratin, som finns beskriven i den ganska tjocka utredning som togs fram innan medlemskapet var beslutat. Där står det på litet torr och tråkig utredningssvenska: ”---Romfördraget i stor utsträckning, i motsats till subsidiaritetsprincipen, kan sägas handla om att utveckla gemenskapskompetensen i endast en riktning, nämligen fördjupning.” Om man talar vanlig svenska betyder det att grundlagarna i EU är så- dana att det är lättast eller bara möjligt att flytta beslut uppåt, inte neråt. Jag tycker att det är bra att Mats Hellström säger att regeringen vill vara öppen, men ni borde också ge en politisk signal. Frågan kvarstår alltså: Vill ni när EU:s grundlagar skall göras om 1996 också ta initia- tiv? I så fall är det dags att formulera de svenska initiativen här i Sveri- ge. Vidare: Vill ni ta initiativ här hemma för att decentralisera makt och

24

beslut i Sverige? Såvitt jag har hört har Mats Hellström inte alls besva-
rat den frågan.

Anf. 28 DAN ERICSSON (kds):

Fru talman! Jag är egentligen här för att delta i nästa interpella-
tionsdebatt, men när jag kommer in i kammaren och hör den här intres-
santa diskussionen mellan Socialdemokraternas och Centerpartiets
företrädare om subsidiaritetsprincipen kan jag inte avhålla mig från att
göra ett kort inlägg.

Subsidiaritetsprincipen är ju en kristdemokratisk grundpelare. Den
har antagits av de kristdemokratiska partierna i Europa, och de finns
också i Europaparlamentet. Den har förstärkts mycket kraftfullt i Ma-
astrichtfördraget. Det gäller att arbeta vidare med detta.

För att klargöra en del missuppfattningar om vad subsidiaritet är
skulle jag vilja läsa några korta rader i principprogrammet där man
oerhört starkt betonar värdet av subsidiaritet och att man skall driva
detta.

Det står där: ”Med subsidiaritet menas att makt och ansvar skall ut-
övas på den nivå som bäst uppfyller kraven på solidaritet, effektivitet
och medborgarinflytande. Uppgifter som kan utföras på en lägre nivå
får inte överlåtas på en högre, men subsidiaritet innebär också att den
högre nivån hjälper den lägre när uppgifterna skall fullgöras.”

Det är den här dubbla betydelsen som är viktig att poängtera. Man
kan egentligen inte försöka översätta detta till närhetsprincip, som
Andreas Carlgren gör. Det finns egentligen inget motsvarande svenskt
ord för subsidiaritet. Det är viktigt att ha med båda dessa delar och inte
bara betona det lokala beslutsfattandet. Det finns också tillfällen då vi
har att fatta beslut på en högre nivå, men vi skall vara stödjande för den
lägre nivån.

Andreas Carlgren var också inne på en annan punkt när han talade
om de mänskliga rättigheterna och respekten för dem. Det ligger i själ-
va principen. Så här står det: ”Denna princip bygger på kravet att ut-
formningen av samhället skall äga rum i frihet. Den offentliga makten
måste alltså respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggan-
de friheterna, och erkänna de sociala gruppernas autonomi.”

Respekten för de mänskliga rättigheterna ligger också i själva prin-
cipen. Vi får inte begränsa principen till decentraliseringsfrågor eller
närhetsfrågor. Den innehåller så mycket mer.

Jag hoppas att vi kommer att få en omfattande svensk debatt kring
detta med subsidiaritet så att vi verkligen förstår innebörden av det. Jag
inser att det kommer att ta flera år, men principen har så mycket i sin
kärna.

Det diskuteras ju också vad detta innebär för de internationella re-
lationerna och för konventioner och sammanslutningar. Då står det så
här, och det är målet för EPP som kristdemokraterna heter i Europapar-
lamentet: ”1 enlighet med subsidiaritetsprincipen har EPP som mål att
skapa respektive stärka redan existerande mellanstatliga och internatio-
nella konventioner och sammanslutningar, som tillsammans kan hitta
lösningar på de aktuella problemen.---Subsidiariteten ökar dess-

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

25

Prot. 1994/95:25 18 november

utom medvetandet om nödvändigheten av ett äkta internationellt sam- arbete som bör leda till en allt mer samordnad förvaltning av världs-

samfundet och mänsklighetens gemensamma arv.”

Svar på interpellatio- ner

Den här principen är egentligen oerhört maktpåliggande. Jag tycker att den vidgningen av debatten är väsentlig. Anf. 29 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s): Svar på interpellationerFru talman! När det gäller protokollsfrågan vill jag säga till Andreas Carlgren att det inte behöver vara någon poli- tisk släng heller. Det är ganska naturligt att jag besvarar den här typen av interpellationer eftersom jag har ansvaret för EU-samordningen i regeringen. Andreas Carlgren behöver inte dra några speciella politiska slutsatser av detta. Det är riktigt att Romtraktaten på många punkter skiljer sig från Andreas Carlgrens tolkning av subsidiaritetsprincipen. Romtraktaten uttrycker målet om ett allt tätare förbund. ”Ever closer union” heter det på engelska, jag vet inte vad den bästa svenska översättningen är. Ty- värr har vi ju översatt det engelska ordet ”union” med union på svens- ka, vilket jag inte tycker är någon bra översättning. Det har vi debatte- rat förut i kammaren. Jag tycker att förbund är en naturligare svensk översättning, men nu är det ju som det är. Detta ”ever closer union” eller detta allt fastare förbund är en poli- tisk målsättning om gemenskap. Samtidigt byggdes väl Romtraktaten, som är hela EG:s historia, på mångfald. Det är det som också gör EG spännande. Det är ett av de få försöken i modern historia till ett fast samarbete som bygger på att man respekterar mångfalden. Om EU inte hade klarat den ambitionen hade EU förmodligen spruckit för länge sedan. Det tror jag att vi är överens om. Dan Ericssons inlägg visar att det finns skäl att varna för att bygga alltför mycket på subsidiaritetsprincipen i en svensk positionsbestäm- ning. Jag sade att jag tycker att den skall tolkas på ett allmänt sätt som pragmatism, enkelhet och liknande. Dan Ericssons inlägg är alldeles korrekt. Det är inte en närhets- princip eller decentraliseringsprincip, utan det är en princip som kom- mer ur katolskt tänkande, om jag har förstått det rätt. Den bygger på att det är decentralisering på låg nivå så länge det fungerar, sedan har nivån ovanför ett ansvar. Det kan t.ex. gälla socialpolitiken. Om familjen inte fungerar har nivån ovanför, t.ex. kommunala myndigheter eller kyrkor, ett ansvar. Det är en del av subsidiaritetsprincipen som inte alls berörs i Andreas Carlgrens interpellation. Det har blivit så att man i många länder talar om subsidiaritetsprincipen ungefär som Andreas Carlgren och jag har gjort här. Det är i och för sig inget konstigt med det. Dan Ericssons intressanta inlägg visar att det inte finns skäl att hårdrida på det här begreppet. Vi kan göra de tolkningar som vi anser är viktiga för svensk del. Den svenska fördelningen av kompetens mellan stat, kommuner, län och landsting berörs inte av subsidiaritetsprincipen. Därför har jag av

26

naturliga skäl inte tagit upp den i interpellationssvaret.

I EU betyder regioner ofta mer än här. De tar fler egna initiativ än
vad vi kanske är vana vid i vårt nationalstatssystem. Jag tror att det
kommer att bli så också i Sverige, och även mellan Sverige och andra
nordiska länder. EU uppmanar ju också till ett gränsregionalt samarbe-
te. Man har särskilda fonder med pengar för detta. Jag tror nog att det
kommer att bli så att regioner kommer att ta fler egna initiativ, och det
är säkert en positiv utveckling. Jag hoppas att det inte kommer att gå ut
över kommunernas lokala självstyre. Jag tror att Andreas Carlgren och
jag är överens om det.

Anf. 30 ANDREAS CARLGREN (c):

Fru talman! Avsikten med mina frågor har inte varit att vi skall ge
oss in på juridiska spetsfundigheter och tolkningsdiskussioner om vad
subsidiaritetsprincipen betyder. Min poäng ligger i att i och med att den
finns inskriven i det som vi enkelt kan kalla EU:s grundlagar har vi en
möjlighet att se till att det husbygge som Sverige nu kommer att vara
med om inte blir ett jättelikt unionsbygge på höjden. Vi bör tvärtom
utnyttja och förstärka möjligheterna att även flytta beslut neråt.

Det var därför jag frågade om regeringen hade några idéer. Jag får
det intrycket att de inte finns ännu. Det är bra att det finns en öppenhet
att ta emot idéer från andra. Vi i Centern ställer gärna upp och ger
dessa idéer eftersom vi sedan gammalt har drivit decentraliseringsfrå-
gorna.

Detta blir en variant av debatten som har varit inför folkomröst-
ningen om att moderaterna vill in och skapa moderaternas EU och
socialdemokraterna vill skapa socialdemokraternas EU. Nu får vi höra
av Dan Ericsson att det egentligen är kds EU eftersom det är en krist-
demokratisk princip.

Jag har i andra lärda sammanhang hört att man kan koppla detta
tillbaka till Aristoteles, till Thomas av Aquino på 1200-talet och till den
protestantiske filosofen Althusius på 1500-talet och 1600-talet. Det är
många som vill vara med och dela på äran av subsidiaritetsprincipen.

Själv är jag litet mer praktisk. Jag vill helt enkelt få fram en svensk
hållning - och inte bara en partipolitisk hållning - där vi säger att vi
som svenskar vill göra något i Europa och även gärna vill vara med och
ändra på ritningarna till husbygget och se till att det blir annorlunda så
att vi får ner besluten närmare medborgarna. Då skall inga beslut i
onödan flyttas till Bryssel. Däremot skall vi se till att länderna blir så
sammanflätade med varandra att unionen inte enkelt kan falla isär. Det
är mycket viktigt. Då kan unionen växa på bredden och inte på höjden.
Då blir den en del i visionen av ett skapande av ett decentraliserat Eu-
ropa, ett Europa där vi lever i fred och där besluten fattas nära männi-
skorna.

Jag har i den här debatten gett några idéer för hur det skall vara
möjligt. Jag hoppas att regeringen tar vara på möjligheten att göra detta
till gemensamma svenska ståndpunkter. Då kan även vi få ett stort
inflytande på hur bygget i Europa skall gå vidare.

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

27

Prot. 1994/95:25 18 november

Anf. 31 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s): Fru talman! Det är inget fel på att Andreas Carlgren hänvisar till

Thomas av Aquino. Vi kanske skulle göra det mer här i riksdagen, vad

Svar på interpellatio- ner

vet jag. När det gäller frågan om hur man skall definiera våra mål för sub- sidiaritetsprincipen innebär det inlägg Andreas Carlgren gör att han sätter fingret på oklarheten. Han säger att vi inte i onödan skall skicka beslut till Bryssel. Det kan vi alla instämma i. Men vad är ”i onödan”? Det är här som det partipolitiska, som Andreas Carlgren nyligen avvi- sade, kommer in. Vi kommer att ha olika uppfattningar om vad som är i onödan och onödigt, t.ex. när det gäller fördelningspolitiken. En sådan debatt förs ju i dag exempelvis mellan olika grupperingar i Europaparlamentet. Det är bra att de politiska uppfattningarna om fördelningspolitik debat- teras. När det gäller vad som måste omfördelas är det centrala beslut. När det krävs att alla länder måste lyfta sig är det också centrala beslut. Där kommer vi att ha olika meningar. Det har man i dag när det gäller mil- jöpolitiken mellan de konservativa i Storbritannien och de flesta andra. Det är inget fel i det. Det är tvärtom så, hoppas jag, som den euro- peiska unionen skall fungera, med ett något så när vitalt politiskt liv. Men jag är överens med Andreas Carlgren om att när det gäller ramen och regelverket är det bra om vi i Sverige kan komma fram till en ge- mensam uppfattning. Andreas Carlgren sade i sitt sista inlägg att man inte i onödan skall bygga alltför höga hus. Det är ganska många i det här landet som har samma uppfattning. Men låt oss ta det år som ligger framför oss för att mer i detalj ordentligt diskutera och ge möjligheter för olika grupper att komma till tals, så att vi kanske någon gång nästa höst kan formulera den svenska positionen i dessa frågor. Överläggningen var härmed avslutad. 4 § Svar på interpellation 1994/95:23 om ekologiskt katastrofbi- stånd till Ryssland Anf. 32 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Dan Ericsson har frågat mig om Sverige kan ge ekolo- giskt katastrofbistånd till Ryssland för sanering av oljeutsläppet vid Usinsk. Han undrar vidare om vi är beredda att erbjuda dels expertis på skadebedömning och oljesanering, dels ekologisk expertis för att ut- värdera de långsiktiga miljöeffekterna av oljekatastrofen. Jag önskar att jag hade kunnat svara ja på den frågan, men verkligheten är komplice- rad. De stora utsläppen av olja drabbar inte bara befolkningen utan är också ett allvarligt hot mot det ekologiskt sårbara området i Komi- republiken. Om Ryssland inte lyckas med att sanera det enorma ol-

28

jespillet finns det en uppenbar och allvarlig risk för att oljan kommer

att föras vidare till det känsliga arktiska ishavet. Trots dumpning av
stora mängder radioaktivt och miljöfarligt avfall, är detta hav fortfaran-
de ett rent och fiskrikt hav.

De ekologiska skador som följer på de senaste oljeutsläppen och än
mer de potentiella riskerna i Barentsområdet är inte endast en rysk
angelägenhet. Konsekvenserna av oljeutsläppen berör även i hög grad
grannländerna runt Arktis, och däribland Sverige.

Reformpolitiken i Ryssland har skapat en möjlighet att komma bort
från det resursslöseri och den miljöförstöring som karakteriserade
planekonomin. Dess värre har Ryssland efter snart tre år av reformer
inte kommit så långt på vägen mot en miljömässigt hållbar
energiförsörjning, vilket utsläppet i Usinsk visar. Oljeindustrin saknar
tillräckliga resurser för underhåll av utrustning, för utvinning och
distribution av olja. Utrustningen lämnades i ett förfärande dåligt skick
av den kollapsande planekonomin. Huvudanledningen till att resurser
för underhåll saknas är att energipriserna fortfarande är reglerade.

Ryssland har tyvärr tackat nej till erbjudanden från flera länder om
internationell hjälp, vilket är att beklaga. Bl.a. USA och Kanada har
begärt att få sända oberoende expertis till området. Sverige har varit i
fortlöpande kontakt med FN:s organ för katastrofhjälp, Joint
ENEP/DHA Environment Unit, som är det organ som samordnar inter-
nationella miljöskyddsinsatser. Om Ryssland skulle be om hjälp kom-
mer DHA att sända en grupp experter till området.

Hittills har Ryssland inte heller tagit fasta på EU:s erbjudande att
sända en grupp på tre personer - varav en svensk - för att bedöma
katastrofens omfattning. Frågan om experthjälp har också diskuterats
inom ramen för den s.k. Rovaniemiprocessen, Arctic Environment
Protection Strategy, som är den grupp av miljöministrar från de åtta
arktiska staterna som bildades år 1991. En utvärdering kan beräknas
ske inom ramen för arbetsgruppen för förebyggande av, beredskap mot
och insatser vid olyckor. Sverige har där ordförandeskapet.

Från rysk sida har man svarat att man har tillräcklig inhemsk kvali-
ficerad teknisk expertis och personella resurser. En rysk regerings-
kommission med bl.a. representanter från miljö- pch katastrofministe-
riet har kartlagt utsläppens omfattning och de ekologiska konsekven-
serna av oljespillet. Upprensningsarbete av vattendrag och land pågår.
Reparationen av oljeledningen beräknas vara klar den 1 december
1994.

Från rysk sida varierar uppgifterna om oljespillets omfattning. En-
ligt en uppgift är oljeutsläppet 14 033 ton, och enligt en annan 60 000
ton. Det är viktigt att de ryska myndigheterna ger tillförlitlig informa-
tion och visar största möjliga öppenhet i fråga om både katastrofens
omfattning och dess konsekvenser på miljön.

Skulle Ryssland begära hjälp med saneringen eller uttrycka en öns-
kan om att få assistans av utländsk expertis för att bedöma skadorna
och miljöeffekterna är Sverige självfallet berett att undersöka förut-
sättningar för att bidra med sådan hjälp. Sverige kommer naturligtvis
också att följa upp händelsen i det internationella samarbetet, bl.a.
inom arbetet till skydd för Arktis miljö.

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

29

Prot. 1994/95:25 18 november

Anf. 33 DAN ERICSSON (kds): Fru talman! Jag vill börja med att tacka biståndsministern för sva-

ret.

Svar på interpellatio- ner

Bakgrunden till interpellationen är den miljökatastrof som nu inträf- far på grund av oljeutsläppen i Usinsk i Ryssland. Den förra regeringen arbetade bl.a. med miljöbistånd till våra östli- ga grannar. Just denna händelse är ett exempel på situationer då det vore helt naturligt för Sverige att göra en insats, inte minst med tanke på den höga kompetens som finns, för att lindra den typ av skador som sker vid ett oljeutsläpp. Det är därför intressant att se vilken vikt den nya regeringen fäster vid den här typen av insatser. Dess värre får jag här nu intrycket att biståndsministern inte har dessa frågor särskilt högt på sin agenda. Tyvärr får jag inte heller något egentligt svar på min fråga om bi- ståndsministern ämnar erbjuda Ryssland ekologiskt katastrofbistånd. Nu sade Pierre Schori här visserligen att han önskade att han hade kunnat svara ja på den frågan. Men i verkligheten ges inget svar. I stället får jag en beskrivning av problemen och riskerna i samband med oljekatas trofén. Av svaret framgår att konsekvenserna av oljeutsläppen i hög grad berör grannländerna runt Arktis. Desto mer anmärkningsvärt är det då att Sverige inte tagit kontakt och erbjudit Ryssland ett ekologiskt ka- tastrofbistånd. Så måste jag läsa svaret, och det bekräftades också nu av ministern. Andra länder har erbjudit hjälp, men inte Sverige. Det är väl inte bara när det gäller ubåtar, eller den typen av frågor, som man kan begära bilaterala överläggningar med Ryssland, Pierre Schori? När en miljökatastrof nu inträffar i vår närhet - en katastrof som enligt svaret i hög grad berör också vårt närområde - måste man väl reagera och agera? Varför denna brist på handling? Att USA och Kanada enligt frågesvaret inte kommit till kan ha sin förklaring. Men det är kanske annorlunda med Sverige. Dessutom berör ju detta oss i hög grad. Jag tycker att hela svaret på min interpellation andas passivitet. Har man exempelvis från svensk sida tagit några ini- tiativ för att få det s.k. Barentsrådet att diskutera den här frågan? Rådet består av Ryssland och de nordiska länderna. Även EU finns med i bilden. Att frågan om experthjälp har diskuterats i Rovaniemiprocessen är väl bra. Men leder det till praktisk handling? Att en utvärdering av olyckan, som det heter, kan beräknas ske i processens särskilda olycks- fallsgrupp är också intressant. Men det leder inte heller till någon prak- tisk handling nu när olyckan pågår. Av svaret framgår också de osäkra uppgifter som finns om omfatt- ningen av oljeutsläppet. Det nämns några siffror. Det finns också andra uppgifter som pekar på att det kan handla om 300 000 ton olja. Då räcker det inte med att notera vikten av att de ryska myndighe- terna visar öppenhet och, som Pierre Schori nu sade, visar största möj- liga öppenhet. Vad är det som skulle vara svårt att få fram i det här sammanhanget? Är det några andra saker som gör att man inte vill ha öppenhet? Det handlar faktiskt om att ställa krav.

30

Nej, Pierre Schori, det blir bakläxa på det här, som jag ser det. Jag
hoppas att ministern nu går hem och aktiverar sig i den här frågan. Det
är regeringens ansvar att ta initiativ när ekologiska katastrofer inträffar
i vår närhet. Det krävs faktiskt politiskt ledarskap också i dessa frågor.
Än så länge saknas det från regeringens sida.

Anf. 34 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! Jag måste säga att jag blir förbluffad över den här reak-
tionen. Det vittnar kanske litet om bristande internationell erfarenhet,
inte vet jag.

Det jag har redovisat i mitt svar är att Ryssland även i den här frå-
gan vill ge intryck av att man fortfarande är en stormakt. Man behöver
inte internationell hjälp. Man behöver inte internationella råd. Man vill
inte ens ha insyn utifrån.

Jag tycker detta är att beklaga, och det sade jag också. Jag under-
stryker mycket tydligt att det här inte bara är en fråga för Ryssland.
Den har att göra med vår gemensamma säkerhet. Men vi kan inte slå
oss in i deras beslutanderum. Det vi kan säga från riksdagens och från
regeringens sida är att vi beklagar den här slutenheten, bristen på of-
fentlig redovisning.

Nu har de sagt i de samtal och de kontakter vi har haft - Dan Eriks-
son har fel, vi har inte legat på latsidan - att man kommer att avsluta
sina egna undersökningar per den 1 januari. Först då är de beredda att
svara på de enträgna frågorna från omvärlden, bl.a. från Sverige om de
skulle behöva och vilja ha internationell hjälp.

För det första är realiteten att den här katastrofen, som påverkar den
gemensamma säkerheten, angår oss alla.

För det andra är det att djupt beklaga att ryssarna inte visar öppen-
het här.

För det tredje är Sverige berett att ha stor handlingsberedskap och
god expertis för att gripa in med en gång när ryssarna ger tillstånd. Men
vi kan inte tvinga oss på dem. Det borde också Dan Ericsson förstå.

Vår beredskap är oerhört hög. Vår kapacitet är god. Vi vill göra en
insats, för det angår oss också. Jag förstår inte varför Dan Ericsson
försöker göra sak av den här historien.

Anf. 35 DAN ERICSSON (kds):

Fru talman! Det kanske inte är så svårt att förstå varför man försö-
ker göra sak av detta. Det gäller faktiskt att få till stånd insatser och att
aktivera sig även när det gäller ekologiska katastrofer, speciellt när de
sker i vår närhet.

Pierre Schori säger att det kan bero på bristande internationell erfa-
renhet att jag nu ställer de här kraven. Men jag har bara stillsamt frågat
om Sverige har erbjudit katastrofbistånd. Av svaret framgår att man
inte har det. Då undrar jag på vilken nivå man har tagit kontakt. Varför
kan inte ministern själv agera i den här frågan?

Det klagas på den slutenhet som finns. Men då finns det väl anled-
ning att verkligen diskutera på hög nivå varför man har den här sluten-
heten. Det är, som Pierre Schori säger, inte bara en fråga för Ryssland.

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

31

Prot. 1994/95:25 18 november

Han förstärker nu vikten av den genom att betona den gemensamma säkerheten. Då finns det väl än större anledning att agera.

Det vore intressant att få veta om det har utvecklats några fler ak-

Svar på interpellatio- ner

tiviteter. Jag tog upp frågan om detta har diskuterats i Barentsrådet, om det har tagits några svenska initiativ i det sammanhanget. Ryssland vill inte ha internationell hjälp och råd, säger Pierre Schori. Det är möjligt att man har den hållningen. Men detta var ju en fråga av så stor vikt, både ekologiskt och nu även säkerhetsmässigt. Då finns det väl anledning att från svensk sida reagera betydligt kraftfulla- re än man har gjort hittills. Anf. 36 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Vi har reagerat från första stund då denna olycka ägde rum. Vi har tillsammans med arbetsgruppen inom EU varit på de ryska myndigheterna om detta. Så sent som i förrgår tackade Ryssland på nytt nej till att ta emot den hjälp som erbjöds från EU, där Sverige ingår som en part i arbetsgruppen. Vi har inte tid att vänta, Dan Ericsson, på att sammankalla Barents- rådet, där även Ryssland ingår. Vi måste agera snabbare. Vi har tillfälle att ta upp den här frågan direkt med den ryske utrikesministern när Lena Hjelm-Wallén besöker Moskva. Men under tiden är vi i daglig kontakt med Europeiska unionen och andra berörda stater, och natur- ligtvis med ryssarna, om att få en lösning på detta. Men vi kommer ingen vart om inte ryssarna själva går med på detta. Det är det som Dan Ericsson måste förstå. Vi måste bryta ned den val- len. Det pågår alla möjliga försök från alla håll, svenskt och internatio- nellt, för att få dem att försöka inse, som jag sade i mitt svar, att detta inte bara är en rysk angelägenhet. Anf. 37 DAN ERICSSON (kds): Fru talman! Pierre Schori redovisar att man får besked gång på gång om att ryssarna inte är intresserade av insatser. Men ännu har jag inte hört någon redovisning av om man på Pierre Schoris nivå har tagit några initiativ. Vad jag förstår har det inte gjorts. Det hänvisas nu till att utrikesministern skall ta upp detta i samtal. Jag vet inte när de kom- mer att äga rum. Men detta är bråttom. Jag blir litet förvånad, inte minst med tanke på de ständiga angrepp som förekom i den här kammaren mot den förra regeringen för bristan- de initiativ beträffande miljön på det internationella området. I varje fråga, i stort sett, tyckte den dåvarande oppositionen att regeringen inte agerade, trots att man agerade i en rad frågor. Men nu, Pierre Schori, när ni själva har ansvaret och det sker en katastrof precis i vårt närområde handlar ni inte så som ni tidigare efterlyste av den förra regeringen i internationella frågor. Där tycker jag att det finns en stor diskrepans mellan det man säger i opposition och det man gör när man själv har fått regeringsmakten. Jag efterlyser återigen att Pierre Schori själv engagerar sig i den här frågan och tar upp detta med de ryska myndigheterna.

32

Anf. 38 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! Nu börjar jag och publiken nog inse vad det här handlar
om egentligen. Det handlar om att föra en retroaktiv valkampanj, att i
bitterhet försöka ta poäng när det gäller en så stor fråga som en miljö-
katastrof, som berör oss alla.

Jag har redovisat att den svenska regeringen, liksom hela den euro-
peiska unionen, liksom Kanada och USA genom dagliga kontakter
försöker påverka de ryska myndigheterna och den ryska regeringen att
inse att detta inte bara är en rysk angelägenhet. Jag sade det i mitt svar.
Jag beklagar detta.

Jag tycker att president Jeltsin borde kunna visa omvärlden att den
oerhörda katastrof som har skett, som är minst lika stor som Exxon
Valdez i Alaska, är ett resultat av arvet från tidigare regimer och att
man nu måste göra det yttersta med gemensamma ansträngningar för att
lösa problemet.

Tyvärr visar man denna omedgörlighet. Man vill inte ens tillåta ut-
ländsk insyn. Man har hittills sagt nej till internationell hjälp av den typ
som Dan Ericsson efterlyser och som jag också har talat om i mitt svar.
Vi är beredda. Så fort det kommer en sådan begäran trycker vi på
knappen, och så är det klart.

Jag behöver inte redovisa för Dan Ericsson de dagliga kontakter vi
har med ryssarna. Vi kommer att fortsätta internationellt. Låt oss hålla
oss till saken: kampen för gemensam säkerhet och att bekämpa miljöka-
tastrofer. För inte en valkampanj i efterhand! Det tycker jag frågan är
för stor för.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1994/95:21 om byggandet i Stockholms-
regionen

Anf. 39 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s):

Fru talman! Kenneth Kvist har frågat mig vad regeringen har för ut-
gångspunkter, förslag och tidsplan för att snabbt få i gång byggandet i
Stockholmsregionen och andra regioner där behoven av nya bostäder
och annat byggande är överhängande.

Bakgrunden till frågan är den kraftiga tillbakagång som byggandet
drabbats av och som starkt bidragit till arbetslösheten. Den låga nivån
på byggandet bäddar enligt interpellanten också för en svår bostadsbrist
inom några få år.

Regeringen delar uppfattningen att byggandet genom den tidigare
borgerliga majoritetens politik har trängts tillbaka på ett sätt som ger
starka farhågor för framtiden. Sverige är inte färdigbyggt, och vi kom-
mer att behöva en stark och utvecklingskraftig byggsektor allt fram-
gent.

En förutsättning för att vi skall kunna upprätthålla och utveckla väl-
färden är att investeringarna ökar och att Sveriges produktionsförmåga
höjs varaktigt. Investeringsuppgången måste åstadkommas i första hand

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

33

Prot. 1994/95:25 18 november

inom näringslivet. Den nya socialdemokratiska regeringen har tidigare denna månad för riksdagen lagt fram en politik för tillväxt, sysselsätt-

ning och välfärd. Där förordas att betydande resurser omfördelas för att

Svar på interpellatio- ner

öka byggandet: Halva byggkostnaden för näringslivets investeringar i mark och byggnader under tiden från november 1994 till maj 1996 föreslås få skrivas av direkt. Det sänker kraftigt kapitalkostnaderna under de inle- dande åren och beräknas leda till omkring 18 000 nya årsarbeten under nästa år. Sammanlagt drygt 4,7 miljarder kronor föreslås i ökat statligt stöd för att förbättra vägar, järnvägar, skolor och bostäder samt för investe- ringar i anläggningar och byggnader inom miljö- och kulturområdet. Den stimulans det ökade statliga stödet ger inom dessa områden beräk- nas leda till ytterligare mer än 30 000 nya arbetstillfällen på årsbasis. Tillsammans leder dessa åtgärder således till att uppemot 50 000 nya byggarbeten och därtill knutna arbeten säkras under nästa år inom i första hand de orter och regioner där behoven av fortsatt bostadsbyg- gande och annat byggande framdeles kommer att vara störst. Regeringen har inte nu föreslagit något nytt tillfälligt stöd för att öka nybyggandet av bostäder. Det hänger samman med de långsiktiga svårigheterna att förränta nya bostäder under de förutsättningar som gäller i dag. Höga produktionskostnader, höga realräntor och ett in- stabilt subventionssystem med låg trovärdighet gör att problemen i dag i första hand handlar om hur de byggda bostäderna skall kunna använ- das av dem som behöver dem, och först därefter om hur vi skall få någon att bygga nytt. Vi kan inte - innan dessa frågor är lösta - som tidigare ge tillfälliga stimulanser för att öka bostadsbyggandet under lågkonjunktur. Det skulle nämligen redan på ganska kort sikt leda till att vi lämnade åt de boende att ensamma betala av arbetslöshetens kostnader. Det är inte rimligt. Vi måste snabbt diskutera de centrala målen för bostadspolitiken och hur bostadspolitikens instrument skall förnyas för att säkra den framtida välfärden i boendet. Bland det viktigaste är att de politiskt beslutade regler som styr boendet blir så hållbara och stabila att de olika aktörer som påverkar boendets villkor kan utgå från att dessa regler kommer att bestå. Det fanns tidigare en hög grad av samstäm- mighet om huvudlinjerna i bostadspolitiken mellan flertalet av de parti- er som nu ingår i riksdagen. Jag räknar med att denna samsyn nu skall uppstå på nytt och också kunna fördjupas i ljuset av de erfarenheter vi alla gjort av de senaste årens förändringar. Jag avser därför att inbjuda dessa partier att delta i detta arbete - som måste utföras skyndsamt - och kommer inom kort att återkomma till dem i frågan. För mig är det självklart att bostadspolitikens uppgift fortsatt är att trygga alla människors behov av en god bostad och en trevlig och trygg närmiljö. Vi vet alla att det kommer att bli nödvändigt att de boende själva bär en större del av kostnaderna än tidigare, men för bostadspo- litiken är uppgiften att se till att kostnaderna fördelas rättvist, att finan- siering och byggande sker på ett kostnadseffektivt sätt och att spekula-

34

tiva inslag motverkas, så att vi får en reell valfrihet för alla och inte
bara för de resursstarka - en valfrihet utan segregation.

Det är detta som är statens ansvar. Kan vi lösa denna uppgift, kom-
mer kommunerna att ha de instrument som är nödvändiga för att de
skall kunna fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsörjningen.

Men det finns ytterligare en nödvändig förutsättning - att den eko-
nomiska utveckligen åter går åt rätt håll. Viktigast av allt är att ränte-
kostnaderna i bostadsbyggandet går ner. Det ställer krav på en hård -
men rättvis - budgetpolitik, men också på byggare och långivare. Detta
är för stunden regeringens viktigaste uppdrag.

När förhållandena förbättras, är det i Stockholmsregionen och övri-
ga tillväxtorter som de ekonomiska förutsättningarna för ett fortsatt
bostadsbyggande först kommer att uppstå. Av mina kontakter med
politikerna i dessa kommuner vet jag att de står redo att i det läget
snabbt och effektivt ta vara på de nya förutsättningarna och se till att
allt som kan byggas också blir byggt. Finns det då något ytterligare som
regeringen kan göra för att underlätta genomförandet, kommer vi att
vara mycket lyhörda för sådana önskemål.

Anf. 40 KENNETH KVIST (v):

Fru talman! Jag tackar statsrådet Andersson för svaret på min inter-
pellation.

Den uppgiften som en ny majoritet i riksdagen står inför är att vän-
da den utveckling som i grunden skapades av krisen men som accentue-
rades och förvärrades av den borgerliga regeringspolitiken.

Under sin regeringsperiod lyckades de borgerliga försämra på snart
sagt alla områden inom bostadspolitiken. De försämrade kommunernas
möjligheter till god stadsplanering och de minskade bidragen till ny-
produktion av bostäder, vilket ledde till det kraftigaste raset i byggan-
det sedan 30-talets kris.

Resultatet har blivit en katastrofal nedgång i antalet byggnadsarbe-
ten - en utslagning inom en viktig yrkeskår som kan komma att bli ett
mycket allvarligt problem när byggkonjunkturerna åter vänder uppåt.
Det här har också lett till att vi åter hotas av en akut bostadsbrist, inte
minst i Stockholmsregionen.

I statsrådets svar finns många positiva inslag. Jag är överens med
honom om att vi måste skaffa hållbara regler inom boendet som kan ge
en stabil grund för bostadspolitiken. Det finns också inslag i statsrådets
svar som antyder, vilket vi säkert också skulle kunna vara överens om,
att det skall bli en social bostadspolitik.

Det finns positiva inslag även i den ekonomiska proposition som
statsrådet hänvisar till, som ökar sysselsättningen något inom bygg-
nadsområdet. Beräkningar som gjorts av byggfacket visar, något högt
räknat, att ca 10 000 byggnadsarbetare kan få jobb genom dessa insat-
ser och ytterligare knappt 30 000 personer i andra sektorer. Det är gott
- men otillräckligt. Framför allt saknas där konkreta insatser för att på
kort sikt öka bostadsbyggandet.

Bostadssituationen i Stockholmsområdet - och det är ju framför allt
den min interpellation handlar om - håller på att bli alltmer prekär. Vi

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

35

Prot. 1994/95:25 18 november

är på väg mot en oroande gettoisering och ökad segregation. Men vi är också åter på väg mot en ny period av akut bostadsbrist. De lediga

lägenheterna i Stockholms kommun utgör 0,9 % av bostadsbeståndet

Svar på interpellatio- ner

och 1,5 % i länet som helhet. Behovet brukar anges till 2 %, för att man skall klara normala omflyttningar som människor gör. Bostadsbristen är alltså redan här, och byggandet är katastrofalt lågt. Vi vet att bostadsbrist leder till ökade sociala klyftor. Den leder också till den ökande spekulation som vi, vilket framgår av interpella- tionssvaret, är överens om att bekämpa, och den leder till att tendenser- na till segregation skärps. De mänskliga och sociala problem som kommer att öka härigenom åstadkommer oerhörda skador i livet för enskilda, för många familjer och också för samhället. Därför är det nödvändigt att ge bostadsbyggandet en extra stimulans i detta läge. Vi vet att bostadsbyggande är bra för ekonomin. Ett skapat byggjobb leder till tre ytterligare jobb. I en sektor som har en sådan positiv multiplikator, som det brukade heta tidigare i den nationaleko- nomiska litteraturen, finns det alltid en stor samhällsekonomisk vinst att hämta av investeringsstimulanser. Med en hög arbetslöshet till stora kostnader borde en satsning inom detta område vara självklar. Men regeringen tycks tveka. Tror ni inte längre på att bostadsbyggandet skapar arbete på ett sådant positivt sätt? Nybyggandet av bostäder har minskat och fortsätter att minska, inte minst i Stockholmsområdet. Där behövs ett tillfälligt stöd. I januari föreslog Socialdemokraterna ett 10-procentigt stöd till nyproduktion av bostäder. Vänsterpartiet ansåg då att det krävdes något mer, men skulle givetvis acceptera att Socialdemokraterna stod fast vid det förslag man då hade. Det finns alltså en majoritet för att genomföra ett ökat stöd till bostadsbyggandet och få fart på verksamheten. Verkligheten har ju inte förändrats. Fru talman! Jag tycker alltså att delar av statsrådets svar innehåller mycket positiva inslag när det gäller bostadspolitiken i allmänhet. Men jag tycker att den passivitet svaret trots detta andas när det gäller inter- pellationens kärnfråga - bostadsbyggandet i Stockholmsregionen - är något oroväckande. Jag nödgas tolka det så, att regeringen för dagen inte tycks ha några konkreta förslag för att snabbt få till stånd ett ökat bostadsbyggande i Stockholmsregionen och andra regioner där bo- stadsbrist hotar. Jag vill uppmana statsrådet att ta sig en ny funderare och återkomma med sådana förslag. Anf. 41 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s): Fru talman! Kenneth Kvist och jag är överens om det mesta. Som gammal byggnadsarbetare vet jag vad det betyder för Sverige och för sysselsättningsaktiviteterna att man håller uppe byggandet. Det är därför regeringen lägger fram förslag om så vittgående sti- mulanser i den ekonomisk-politiska propositionen. Vi vill få i gång byggverksamheten när det gäller kulturområdet, miljöområdet och underhåll av vägar och järnvägar. Vi har också anslagit 1,5 miljarder

36

för ROT-insatser på lägenhetssidan. Regelverket håller nu på att skri-
vas.

Bekymret när det gäller nyproduktion av bostäder är ju att ett vitt-
gående investeringsbidrag enligt vår och även branschens bedömning
inte skulle vara tillräckligt stimulerande för att bostadsbyggandet skulle
sättas i gång. Det beror på de höga realräntor vi har i dag. Den enkla
orsaken är att man inte kan räkna hem kalkylerna. Därmed har ingen
råd att bo där.

Jag delar Kenneth Kvists uppfattning om att det är nödvändigt att få
i gång bostadsproduktionen. I år färdigställs endast 9 000 lägenheter.
Det bästa medlet för detta är ett föra en ekonomisk politik som gör att
räntorna kommer ned. Vi måste ha ned räntorna rätt rejält för att få i
gång bostadsbyggandet. Under den tid det tar måste vi övervintra med
stimulanser av ROT-verksamhet och annat.

Jag kan citera ur Byggentreprenörernas konjunkturbedömning: ”För
den tid vi någorlunda kan överblicka förefaller det som om vi befinner
oss i en gryende inledning av en återhämtning inom byggindustrin,
samtidigt som den allmänna konjunkturen befinner sig i en klar upp-
gång. Det bör leda till att efterfrågan på bostäder kan ta fart under
1996. Därmed skulle tidigareläggningar under 1995 kunna växlas över
till en ökad produktion av bostäder räknat från 1996.”

Det är precis det som är regeringens utgångspunkt. Vi skall hålla i
gång byggsektorn till dess att den ekonomiska politiken får bärkraft och
räntorna sjunker, och då skall vi växla över till att få i gång bostads-
produktionen.

AMS prognoser kom häromdagen. Arbetsmarknadsstyrelsen har
också räknat ut att det pågår en kraftig återhämtning. AMS förespår
35 000-45 000 nya byggjobb fram till år 1996, varav hälften tillkom-
mer redan under 1995. AMS befarar att det kan bli brist på arbetskraft
inom vissa yrkesgrupper inom byggindustrin under 1996 och 1997.

Kenneth Kvist och jag har säkert samma utgångspunkter när det
gäller hur viktigt byggandet är och hur viktig bostadspolitiken är. Vi
skiljer oss åt litet grand när det gäller vilken politik vi skall föra för att
få i gång nyproduktionen.

Det är tyvärr på det viset, Kenneth Kvist, att de bekymmer som
statsfinanserna befinner sig i begränsar möjligheterna att subventionera
nyproduktionen. Därför måste vi ta sikte på att styra den ekonomiska
politiken så att vi får ned räntorna. Då får vi också i gång bostadspro-
duktionen. Jag delar Kenneth Kvists uppfattning om att det är nödvän-
digt.

Anf. 42 KENNETH KVIST (v):

Fru talman! Vänsterpartiet delar bekymren för statsfinanserna. Vi
har också medverkat och kommer att medverka till genomförandet av
den första ekonomiska propositionen. Det är viktigt.

Men för att få ordning på statsfinanserna är faktiskt ett ökat byg-
gande av bostäder en god hjälp. Vi är ju överens om att ett byggnads-
arbete leder till tre andra arbeten. Ett byggnadsarbete skulle, om det så

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

37

Prot. 1994/95:25 18 november

t.o.m. vore helfinansierat av staten, ge vinst för samhället. Därför är en subvention av byggandet i just detta konjunkturläge egentligen bra.

Det märkliga är ju att Socialdemokraterna för tio månader sedan

Svar på interpellatio- ner

ställde krav på en 10-procentig byggstimulans. Så mycket har inte hänt på tio månader. Vi har litet olika uppgifter. Jag skall inte söka sak om det, för även Byggentreprenörerna är en bra källa. Jag läste ett papper som lämnats ut från Byggfackets utredningsavdelning. Där står det att man hoppas att regeringen dammar av detta krav snarast för att få fart på byggandet i Stockholmsområdet. På litet sikt är man inom Stockholmsområdet beredd att satsa be- lopp i 20-miljardersklassen på nya motorvägsprojekt, som dessutom en bred folklig opinion är helt emot av berättigade miljöskäl. Men man är uppenbarligen inte beredd att satsa en extra krona på att stimulera bo- stadsbyggandet - åtminstone inte för tillfället - vilket en bred folklig opinion säkert inser är helt nödvändigt. Vi är överens om mycket. Jag tror att en kommunikation mellan vå- ra partier gör att vi kan utveckla och återupprätta en socialt anständig bostadspolitik i landet. Men jag tror också att det är nödvändigt att vi på kort sikt ser till att vända denna katastrofala nedgång i byggandet - inte minst i en storstadsregion som Stockholm. Anf. 43 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s): Fru talman! Jag vill heller inte söka sak i denna fråga, för jag tror att det är väldigt angeläget att vi framöver får en bred parlamentarisk enighet kring byggandet och bostadspolitiken. Vi kommer från rege- ringens sida att söka en sådan enighet. Långsiktighet i dessa frågor är av väsentlig betydelse för många aktörer inom branschen. Det som har hänt på tio månader, Kenneth Kvist, är att vi i stället för prognoser från den tidigare regeringen om ett budgetunderskott på 150 miljarder har sett att underskottet i verkligheten är 200 miljarder. Vår uppläggning är då att föra en sådan politik att vi trycker ned rän- torna så att de nästa höst ligger på nivåer som gör det möjligt att möta den efterfrågan av bostäder som kommer att finnas. Då kommer bo- stadsbyggandet i gång. Intill dess att den politiken har fått genomslagskraft måste vi göra allt för att övervintra. Då sätter vi in stimulansåtgärder för att hålla uppe byggandet. Detta är vår politik. Om vi kan enas om den tror jag att vi har goda förutsättningar att få fart på byggandet, vilket vi båda önskar. Jag delar helt uppfattningen att byggandet spelar en stor roll för att förhindra den tudelning av ekonomin som vi i dag lider så mycket av i vårt land. Anf. 44 KENNETH KVIST (v): Fru talman! Jag hoppas att det finns anledning att återkomma i des- sa frågor och att inleda ett samarbete för att utveckla bostadspolitiken och få i gång bostadsbyggandet. Jag vill ändock åter slå fast att i detta statsfinansiella läge är ett ökat bostadsbyggande viktigt för att minska budgetunderskottet. Jag ser inte

detta som ett problem. Det är positivt att få ned budgetunderskottet,
eftersom bostadsbyggande är en verksamhet med så kraftig multiplika-
toreffekt. Det leder till en mängd andra arbeten. Olof Palme målade på
sin tid ut detta mycket pedagogiskt och tydligt. Han talade t.o.m. om att
gardinfabrikerna får mera att göra när det byggs fler bostäder. Detta
resonemang håller faktiskt streck än i dag.

Vi är nog överens i grunden. Det är väl bara när det gäller tempot
som vi i dag har olika meningar. Det finns anledning till ett konstruktivt
samarbete mellan våra partier.

Anf. 45 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s):

Fru talman! Vi är helt överens, Kenneth Kvist, och det gläder mig.
Det kan bilda en grund för en bred uppslutning kring en kommande
bostadspolitik.

Jag hoppas också att vi är överens om att det är nödvändigt att få
ned räntorna i detta land.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motioner

1994/95:Sk3 - Skl 1 till skatteutskottet

1994/95:So2 - So4 till socialutskottet

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Förslag

1994/95 :TK1 Skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av
förslag angående en nämnd i riksdagen för Europeiska unionen
m.m.

Motioner

med anledning av prop. 1994/95:55 Försäljningsskatten på motorfor-
don

1994/95:Sk 12 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

1994/95:Skl3 av Jan Sandberg (m)

1994/95:Skl4 av Liselotte Wågö (m)

1994/95:Skl5 av Holger Gustafsson (kds)

med anledning av prop. 1994/95:56 Nya lagar om tobaksskatt och
alkoholskatt, m.m.

1994/95:Skl6 av Leif Carlson och Agne Hansson (m, c)

1994/95:Skl7 av Tom Heyman (m)

1994/95: Sk 18 av Per Stenmarck (m)

39

Prot. 1994/95:25

18 november

med anledning av prop. 1994/95:72 Omprövning av beslutet om avreg-
lering av järnvägstrafiken

1994/95:T2 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds, c, fp)

1994/95:T3 av Göran Hägglund m.fl. (kds, m, c, fp)

med anledning av prop. 1994/95:73 Köp av interregional persontrafik
på järnväg m.m.

1994/95 :T4 av Lennart Fremling (fp)

1994/95:T5 av Maud Björnemalm m.fl.

1994/95 :T6 av Owe Hellberg (v)

1994/95:T7 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)

1994/95:T8 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)

1994/95 :T9 av Kjell Ericsson (c)

1994/95:T10 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)

1994/95:T11 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

1994/95:T12 av Ulf Björklund (kds)

1994/95:T13 av Birgitta Hambraeus och Karin Starrin (c)
1994/95:T14 av Wiggo Komstedt m.fl. (m)

med anledning av prop. 1994/95:76 Förändring av vissa arbetsrättsliga
regler

1994/95:Al av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1994/95:A2 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c, m, fp, kds)

med anledning av prop. 1994/95:85 Betyg i det obligatoriska skolvä-
sendet

1994/95:Ub7 av Margitta Edgren och Conny Sandholm (fp)

1994/95:Ub8 av Britt-Marie Danestig-Olofsson m.fl. (v)

1994/95:Ub9 av Kia Andreasson m.fl. (mp)

1994/95:UblO av Lars Tobisson m.fl. (m, c, fp, kds)
1994/95:Ubl 1 av Andreas Carlgren m.fl. (c)

1994/95 :Ub 12 av Inger Davidson och Tu ve Skånberg (kds)

Konstitutionsutskottets betänkanden

1994/95:KU8 Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt
(vilande beslut m.m.)

1994/95 :KU9 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Eu-
ropeiska unionen (vilande grundlagsbeslut)

Lagutskottets betänkanden

1994/95 :LU2 Ideella föreningar, franchising och godtrosförvärv

1994/95 :LU3 Förmynderskapslagstiftningen

Utrikesutskottets betänkanden

1994/95 :UU1 Krigsmaterielexport

1994/95:UU3 Nordiskt samarbete

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1994/95:SfU4 Stimulansbidrag till kommuner

Jordbruksutskottets betänkanden

1994/95:JoU2 Vatten- och luftvård m.m

1994/95:JoU4 Insatser på miljöområdet till Central- och Östeuropa

Näringsutskottets betänkande

1994/95 :NU1 Redogörelse för avregleringsarbetet

8 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 17 november

1994/95:27 av Sten Andersson (m) till finansministern om
totalisatorskatten:

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabb-
protokoll tisdagen den 22 november.

9 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 17 november

1994/95:136 av Sven-Åke Nygårds (s) till kommunikationsministern
om Arlandabanan

1994/95:137 av Lennart Nilsson (s) till kommunikationsministern om
utbyggnad av väg E6 genom Bohuslän

1994/95:138 av Conny Sandholm (fp) till näringsministern om bo-
lagsbildningen till följd av elmarknadens avreglering

1994/95:139 av Anders Svärd (c) till försvarsministern om använd-
ningen av antipersonella minor

1994/95:140 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Leif Blomberg om
samarbetet med FN:s flyktingkommissariat

1994/95:141 av Bengt Silfverstrand (s) till justitieministern om friköp
av historiska arrenden

1994/95:142 av Inger René (m) till justitieministern om kriminalise-
ring av barnpornografi

den 18 november

1994/95:143 av Chatrine Pålsson (kds) till statsrådet Anna Hedborg
om flerbarnstillägget

1994/95:144 av Göthe Knutson (m) till kommunikationsministern om
bilregistren

Prot. 1994/95:25

18 november

41

Prot. 1994/95:25

18 november

1994/95:145 av Erling Bager (fp) till statsrådet Pierre Schori om upp-
byggnadsarbetet i Gaza

1994/95:146 av Pär Nuder (s) till arbetsmarknadsministern om skär-
gårdarna

1994/95:147 av Ulla Hoffmann (y) till statsrådet Leif Blomberg om de
kurdiska flyktingarna i Estland

1994/95:148 av Per Lager (mp) till miljöministern om Kynnefjäll och
högaktivt kärnbränsleavfall

1994/95:149 av Dan Ericsson (kds) till arbetsmarknadsministern om
ändringar i arbetslöshetsersättningen

1994/95:150 av Sivert Carlsson (c) till kulturministern om åtgärder
mot underhållningsvåldet

1994/95:151 av Mats Odell (kds) till kommunikationsministern om
byggandet av motorvägar

1994/95:152 av Rose-Marie Frebran (kds) till utbildningsministern
om högskoleplatser för distansstudier

1994/95:153 av Per Lager (mp) till utbildningsministern om Wal-
dorfseminariet i Kungälv

1994/95:154 av Eva Eriksson (fp) till miljöministern om miljöpoliti-
ken

1994/95:155 av Per Lager (mp) till finansministern om yrkesfiskarnas
avdrag för ökade levnadsomkostnader

1994/95:156 av Chatrine Pålsson (kds) till jordbruksministern om
avbytartjänsten

1994/95:157 av Dan Ericsson (kds) till jordbruksministern om miljö-
politiken

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 22 november.

10 § Kammaren åtskildes kl. 11.23.

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen från sammanträdets
början t.o.m. 4 § anf. 37 (delvis) och

av talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

42

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:25

18 november

1 § Svar på interpellation 1994/95:19 om onödiga företags-

konkurser......................................................................................1

Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):...................1

Anf. 2 AGNE HANSSON (c):................................................2

Anf. 3 SYLVIA LINDGREN (s):............................................3

Anf. 4 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):...................3

Anf. 5 AGNE HANSSON (c):................................................4

Anf. 6 SYLVIA LINDGREN (s):............................................5

Anf. 7 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):...................5

Anf. 8 AGNE HANSSON (c):................................................6

Anf. 9 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):...................6

2 § Svar på interpellation 1994/95:3 och frågorna

1994/95:90 och 91 om vapenexporten, m.m...............................6

Anf. 10 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.........................6

Anf. 11 EVA ZETTERBERG (v):..........................................7

Anf. 12 JAN JENNEHAG (v):................................................9

Anf. 13 AGNE HANSSON (c):............................................10

Anf. 14 STEN TOLGFORS (m):..........................................10

Anf. 15 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................12

Anf. 16 EVA ZETTERBERG (v):........................................14

Anf. 17 AGNE HANSSON (c):............................................15

Anf. 18 JAN JENNEHAG (v):..............................................15

Anf. 19 STEN TOLGFORS (m):..........................................16

Anf. 20 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):........................17

Anf. 21 EVA ZETTERBERG (v):........................................18

Anf. 22 JAN JENNEHAG (v):..............................................19

Anf. 23 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................19

3 § Svar på interpellation 1994/95:17 om subsidiaritets-

principen inom EU.....................................................................20

Anf. 24 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................20

Anf. 25 ANDREAS CARLGREN (c):..................................21

Anf. 26 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................22

Anf. 27 ANDREAS CARLGREN (c):..................................24

Anf. 28 DAN ERICSSON (kds):...........................................25

Anf. 29 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................26

Anf. 30 ANDREAS CARLGREN (c):..................................27

Anf. 31 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................28

4 § Svar på interpellation 1994/95:23 om ekologiskt ka-

tastrofbistånd till Ryssland.......................................................28

Anf. 32 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):..............................28

Anf. 33 DAN ERICSSON (kds):...........................................30

Anf. 34 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):..............................31

Anf. 35 DAN ERICSSON (kds):...........................................31

43

Prot. 1994/95:25           Anf. 36 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):.............................32

18 november             Anf. 37 DAN ERICSSON (kds):..........................................32

__________________         Anf. 38 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):.............................33

5 § Svar på interpellation 1994/95:21 om byggandet i

Stockholmsregionen..................................................................33

Anf. 39 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s):..................33

Anf. 40 KENNETH KVIST (v):...........................................35

Anf. 41 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s):..................36

Anf. 42 KENNETH KVIST (v):...........................................37

Anf. 43 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s):..................38

Anf. 44 KENNETH KVIST (v):...........................................38

Anf. 45 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s):..................39

6 § Hänvisning av ärenden till utskott...........................................39

7 § Bordläggning.............................................................................39

8 § Anmälan om interpellation.......................................................41

1994/95:27 av Sten Andersson (m) till finansministern om totalisa-
torskatten:...........................................................................................41

9 § Anmälan om frågor...................................................................41

1994/95:136 av Sven-Åke Nygårds (s) till kommunikationsminis-
tern om Arlandabanan........................................................................41

1994/95:137 av Lennart Nilsson (s) till kommunikationsministern
om utbyggnad av väg E6 genom Bohuslän........................................41

1994/95:138 av Conny Sandholm (fp) till näringsministern om
bolagsbildningen till följd av elmarknadens avreglering....................41

1994/95:139 av Anders Svärd (c) till försvarsministern om an-
vändningen av antipersonella minor...................................................41

1994/95:140 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Leif Blomberg
om samarbetet med FN:s flyktingkommissariat.................................41

1994/95:141 av Bengt Silfverstrand (s) till justitieministern om
friköp av historiska arrenden..............................................................41

1994/95:142 av Inger René (m) till justitieministern om kriminali-
sering av barnpornografi....................................................................41

1994/95:143 av Chatrine Pålsson (kds) till statsrådet Anna Hed-
borg om flerbarnstillägget..................................................................41

1994/95:144 av Göthe Knutson (m) till kommunikationsministern
om bilregistren...................................................................................41

1994/95:145 av Erling Bager (fp) till statsrådet Pierre Schori om
uppbyggnadsarbetet i Gaza................................................................42

1994/95:146 av Pär Nuder (s) till arbetsmarknadsministern om
skärgårdarna.......................................................................................42

1994/95:147 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Leif Blomberg
om de kurdiska flyktingarna i Estland................................................42

1994/95:148 av Per Lager (mp) till miljöministern om Kynnefjäll
och högaktivt kärnbränsleavfall.........................................................42

44

1994/95:149 av Dan Ericsson (kds) till arbetsmarknadsministern
om ändringar i arbetslöshetsersättningen............................................42

1994/95:150 av Sivert Carlsson (c) till kulturministern om åtgär-
der mot underhållningsvåldet..............................................................42

1994/95:151 av Mats Odell (kds) till kommunikationsministern
om byggandet av motorvägar..............................................................42

1994/95:152 av Rose-Marie Frebran (kds) till utbildningsminis-
tern om högskoleplatser för distansstudier..........................................42

1994/95:153 av Per Lager (mp) till utbildningsministern om Wal-
dorfseminariet i Kungälv....................................................................42

1994/95:154 av Eva Eriksson (fp) till miljöministern om miljö-
politiken..............................................................................................42

1994/95:155 av Per Lager (mp) till finansministern om yrkesfis-
karnas avdrag för ökade levnadsomkostnader....................................42

1994/95:156 av Chatrine Pålsson (kds) till jordbruksministern om
avbytartjänsten....................................................................................42

1994/95:157 av Dan Ericsson (kds) till jordbruksministern om
miljöpolitiken.....................................................................................42

10 § Kammaren åtskildes kl. 11.23....................................................42

Prot. 1994/95:25

18 november

Svar på interpellatio-
ner

45

gotab 48057, Stockholm 1995