Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:22 Tisdagen den 15 november
ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:22
Riksdagens protokoll
1994/95:22
Tisdagen den 15 november
Kl. 14.00-16.07
Protokoll
1994/95:22
1 § Avsägelse
Talmannen meddelade att Lena Klevenås (s) avsagt sig uppdraget
att vara suppleant i valberedningen.
Kammaren biföll denna avsägelse.
2 § Anmälan om kompletteringsval
Talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen på
grund av uppkommen vakans anmält Ingegerd Sahlström som supple-
ant i valberedningen efter Lena Klevenås.
Talmannen förklarade vald till
suppleant i valberedningen
Ingegerd Sahlström (s)
Svar på frågor
3 § Svar på fråga 1994/95:89 om ärvdabalkens regler om dödför-
klaring
Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Agne Hansson har frågat mig om regeringen är beredd
att vidta några åtgärder för att ändra ärvdabalkens regler om dödförkla-
ring av saknade personer från t.ex. fartygskatastrofer.
Svaret på frågan är ja. Regeringen har redan vidtagit åtgärder som
syftar till att ändra reglerna om dödförklaring vid svåra olyckor till
havs.
Estoniakatastrofen har inneburit stora påfrestningar för de anhöriga,
men även prövat samhällets förmåga att lösa de problem som uppstår i
en så svår situation. En sak som har kommit att stå i fokus är möjlighe-
ten att få en officiell bekräftelse på att en saknad anhörig också är död.
En dödförklaring tar i dag minst två år. Tidsfristen syftar till att mini-
mera risken för att någon som är i livet blir dödförklarad.
1
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 22
|
Prot. 1994/95:22 15 november |
I syfte bl.a. att underlätta för de anhöriga har polisens identifie- |
som var med på färjan. Det arbetet har nu lett till att alla kända saknade
|
Svar på frågor o |
svenskar eller andra bosatta i Sverige kommer att kunna antecknas som För det fall det skulle ha visat sig vara många som inte kunde an- Det finns ändå ett behov av en översyn av reglerna om dödförkla- Anf. 2 AGNE HANSSON (c): Fru talman! Jag ber att fä tacka justitieministern för svaret. Det är Bakgrunden till att jag ställde frågan är att lagutskottet fattade ett Det är naturligtvis hela tiden fråga om svåra och viktiga avvägning- Jag har ett par små följdfrågor. I Norge har man övervägt andra frå- Anf. 3 Justitieminister LAILA FRE1VALDS (s): Fru talman! Direktiven till utredningen är öppna. Utredningen Jag kan inte direkt svara på vilken tid utredningen har givits. Jag Anf. 4 AGNE HANSSON (c): Fru talman! Jag ber att få tacka för de kompletterande svaren. Vi |
över reglerna så fort det är möjligt. Jag tycker också att det är riktigt
och bra att göra noga överväganden och att ett förslag läggs fram. Jag
tackar för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på fråga 1994/95:95 om skadestånd med anledning av
felaktig myndighetsutövning
Anf. 5 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Bengt Harding Olson har frågat mig om jag är beredd
att vidta någon åtgärd för att, som han uttrycker det, förbättra myndig-
hetsoffrens rättsställning. Han syftar på reglerna om statens och kom-
munernas skadeståndsansvar vid felaktig myndighetsutövning.
Reglerna om det allmännas skadeståndsansvar skärptes år 1989. Då
togs bl.a. den s.k. standardregeln bort. Den regeln innebar att skade-
stånd ibland inte kom i fråga även om en myndighet hade felat och en
enskild lidit skada på grund av felet. Enligt de nu gällande reglerna
ansvarar stat och kommun för alla skador som vållas genom fel eller
försummelse vid myndighetsutövning (3 kap. 2 § skadeståndslagen).
Samtidigt som reglerna skärptes tillsattes den utredning som Bengt
Harding Olson nämner i sin fråga, Kommittén för översyn av det all-
männas skadeståndsansvar. I sitt betänkande (Det allmännas skade-
ståndsansvar, SOU 1993:55) föreslår kommittén att den grundläggande
regeln om ansvar vid fel eller försummelse behålls. Men kommittén
föreslår också vissa skärpningar av skadeståndsansvaret, bl.a. för felak-
tiga upplysningar eller råd som en myndighet lämnar. Betänkandet har
remissbehandlats, med därefter ledde det inte till något förslag av den
borgerliga regeringen.
Det är ännu for tidigt att säga vilka åtgärder den socialdemokratiska
regeringen kommer att vidta med anledning av kommittébetänkandet.
Men jag kommer att gå igenom förslagen och remissutfallet noggrant
och därefter lägga fram de förslag som kan vara motiverade.
Anf. 6 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Får jag först och främst hälsa justitieministern väl-
kommen tillbaka till posten som justitieminister med, hoppas jag, ny
och nyttig erfarenhet.
Dagens fråga är egentligen symtomatisk. Ärendet pågick när justi-
tieministern slutade, och när nu justitieministern återkommer på posten
är ärendet fortfarande aktuellt.
Låt mig ändå tacka för svaret, även om jag inte är nöjd - men jag
antar att det hade förvånat justitieministern.
Det konkreta problemet är att detta handlar om människor som
drabbats av felaktig myndighetsutövning. Det kan vara felaktigt på det
sättet att de har blivit frihetsberövade, gripna, anhållna, häktade eller
t.o.m. dömda. Människor och företagare har drabbats av felaktig myn-
dighetsinformation och har åsamkats skada. Detta sker förhoppningsvis
Prof. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
|
Prot. 1994/95:22 15 november |
inte varje dag. Men i ett sant rättssamhälle skall det inte finnas några |
Det riksbekanta fallet är naturligtvis bilhandlaren Halvar Alvgard i
|
Svar på frågor A |
Vimmerby. Han fick efter sju sorger och åtta bedrövelser ersättning Jag tycker att det avlämnade svaret är oklart och utan varje löfte. Jag skulle vilja ställa följande kompletterande frågor: Är justitie- Anf. 7 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s): Fru talman! Det gladde mig att se att Bengt Harding Olson fortfa- Precis som jag sade, skall jag noga överväga det förslag som utred- Anf. 8 BENGT HARDING OLSON (fp): Fru talman! Jag hoppas att det förtroende som justitieministern tol- Jag förväntade mig naturligtvis en attack vad gäller dröjsmålet och För inte så länge sedan har vi fått reda på remissutfallet. Och jag Anf. 9 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s): Fru talman! Det som Bengt Harding Olson väljer att kalla attack |
Bengt Harding Olson, som under tre års tid i riksdagen inte ställt en
enda fråga med anknytning till detta ämne. Det var bristen på intresse-
eller vad det nu berodde på - som jag uttryckte en viss förvåning över.
Av utredningens förslag kan jag notera att det ingalunda sträcker sig
så långt som Bengt Harding Olson har önskat i debatten.
Låt mig anknyta till det tidigare fallet med Alvgard. Som jag redan
på den tiden sade i riksdagen hade den lagändring som vi genomförde
då inte lett till annan bedömning i domstolarna än den som redan före-
låg vid den tidpunkten. De förslag som utredningen har lagt fram leder
inte heller till någon annan slutsats. Kopplingen mellan det enskilda
fallet och det lagstiftningsarbete som pågår har mycket svag grund.
Anf. 10 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Låt oss nu inte strida om senfärdighet. Det är ju ändå
så, vilket jag hoppas att justitieministern inte har glömt, att man inte
kan lägga fram en proposition enbart därför att en utredning gjorts.
Man kan inte heller lägga fram en proposition bara därför att man haft
en remisstid och gjort en remissammanställning. Det måste också få
finnas en tid för övervägning; ett visst antal månader är rimligt för det.
Remissutfallet blev klart någon gång under senhösten- eller fram
emot årsskiftet. Jag tycker faktiskt att man bör tänka först innan man
lägger fram ett förslag.
Det finns faktiskt en koppling till hela utredningsförslaget och fallet
Halvar Alvgard. Men det gäller ju inte bara honom. Låt oss inte enbart
intressera oss för det. Det finns i dag ett antal myndighetsoffer; jag kan
plocka fram ytterligare exempel här och nu, om justitieministern vill.
Det handlar alltså om att generellt sett förbättra en lag som alla anser
vara dålig.
Anf. 11 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag noterar med tacksamhet den förståelse för rege-
ringsarbetet som Bengt Harding Olson uttrycker. Naturligtvis skall man
tänka först innan man lägger fram ett förslag.
Jag ser fram emot att, om så blir nödvändigt, få en ny fråga från
Bengt Harding Olson i detta ämne - om ett år.
Anf. 12 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Jag hoppas verkligen att jag skall slippa ställa den frå-
gan. Jag hoppas nämligen att justitieministern inom ett år kommit fram
med det förslag som alla efterlyser. Jag tycker att det är oerhört viktigt.
Det är nämligen inte rimligt i ett rättssamhälle att någon - oavsett om
denne är statsråd, justitieminister eller något annat- struntar i myndig-
hetsoffer. Det borde alltså läggas fram ett förslag inom rimlig tid, dvs.
inom ett år.
Det kan ju inte vara så att justitieministern tycker att allt är bra och
att ingenting behöver förbättras.
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
Anf. 13 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag vill endast erinra om att det var jag som gav direk-
tiven för den utredning som sedermera kom fram till ett förslag år
1993.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på frågorna 1994/95:113 och 131 om finansiering av Gen-
tekniknämndens verksamhet
Anf. 14 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig hur jag tänker lösa
Gentekniknämndens ekonomiska problem. Inga-Britt Johansson har
frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta for att Gentekniknämnden
skall kunna börja arbeta. Jag besvarar båda frågorna i ett sammanhang.
Den 1 juli i år trädde lagen om genetiskt modifierade organismer i
kraft. Genom den nya lagen införlivades regler i två EG-direktiv om
genteknik i svensk rätt. Samtidigt inrättades Gentekniknämnden, som
har till uppgift att följa utvecklingen på genteknikområdet, bevaka de
etiska frågorna och ge råd om användningen av gentekniken. Nämnden
övertog den tidigare Hybrid-DNA-delegationens arbetsuppgifter och
fick samtidigt ett bredare verksamhetsansvar än delegationen kan sägas
ha haft. Gentekniknämndens ordförande har besökt mig och redogjort
för det arbete som nämnden har börjat bedriva.
Hybrid-DNA-delegationens verksamhet finansierades genom ett
ramanslag som for budgetåret 1994/95 beräknades till drygt 1 miljon
kronor. Dessa medel har övertagits av Gentekniknämnden. Det före-
kom vid riksdagsbehandlingen av gentekniklagen inga diskussioner om
att anslaget till en nyinrättad nämnd skulla komma att behöva höjas.
Enligt Gentekniknämndens uppfattning är det emellertid inte möj-
ligt att fullgöra ålagda arbetsuppgifter inom ramen for tilldelat anslag.
Nämnden har därför begärt ytterligare medel för såväl innevarande
budgetår som budgetåret 1995/96.
Det råder ingen tveksamhet om att Gentekniknämndens verksamhet
är en för hela samhället angelägen uppgift, särskilt mot bakgrund av
den snabba utveckling som pågår på genteknikområdet och de orepa-
rabla effekter som en missbedömning av användningen av tekniken kan
medföra. Jag är medveten om att införlivandet av EG-direktiven inne-
bär hårdare regler for användningen av genteknik i Sverige och att detta
givetvis ställer ökade krav på Gentekniknämndens verksamhet.
Som Barbro Westerholm och Inga-Britt Johansson väl känner till är
den ekonomiska situationen i landet mycket ansträngd. Detta präglar
naturligtvis det budgetarbete som för närvarande pågår. Jag kan dock i
dag inte uttala mig om i vilken utsträckning en ökad tilldelning av me-
del kan ske till nämnden. Frågan om ytterligare medelstilldelning för
innevarande budgetår behandlas i samband med det övriga budgetarbe-
tet.
Anf. 15 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Jag får tacka justitieministern för svaret. Men jag kan
inte säga att jag jublar över det. Det var ju en miss att riksdagen inte
anslog mer medel i våras. Det var en miss i regeringskansliet; det kan
vi väl tillstå.
När vi nu sitter i denna Gentekniknämnd, som har fått vidgat man-
dat jämfört med Hybrid-DNA-delegationen, och ser på det arbete som
vi förväntas utföra, inser vi att vi inte klarar det mandatet. Vi har därför
också lagt fram en budget som visar hur mycket medel som behövs till;
det rör sig om ytterligare ett par miljoner kronor. Det stämmer ganska
väl med den budget som mitt eget parti för några år sedan lade fram
beträffande en kommande gentekniknämnd, nämligen att det skulle
komma att röra sig om ca 4 miljoner kronor på grund av dels EU-
arbetet, dels det informationsansvar som Gentekniknämnden har. Na-
turligtvis ingår även bedömningen av de etiska frågor som ligger inom
denna nämnds ansvarsområde.
I nämnden har vi haft en mycket allvarsam diskussion om hur vi
skall förfara. Ordföranden är exempelvis beredd att arbeta med dessa
frågor på halvtid, men naturligtvis inte gratis. Det svar som vi nu fick
av justitieministern gav oss väldigt litet hopp om att det skall kunna
komma en förstärkning. Jag hoppas naturligtvis ändå på att man i rege-
ringskansliet besinnar sig och återkommer i budgetpropositionen.
Vi kommer naturligtvis att aktualisera detta svar när vi har samman-
träde i nämnden nästa vecka och då se hur vi kan fortsätta med arbetet,
om vi skall begära att få begränsa uppgifterna avsevärt eller vad vi skall
göra.
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
Anf. 16 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag ber också att få tacka för svaret. Jag tänker inte be
om mera pengar. När ledamöter från Gentekniknämnden kom till mig
och ville att jag skulle ta upp frågan sade de att de inte hade några
pengar alls. De hade inte råd att anställa en kanslichef. De hade haft ett
enda sammanträde under tiden från den 1 juni. Detta var alltså för två
veckor sedan. Det tyckte jag lät alldeles förfärligt.
Samtidigt vill jag säga att jag tillhör den grupp som i en reservation
menade att det bästa skulle vara att Hybrid-DNA-delegationen fick
jobba vidare även med de nya arbetsuppgifterna, för att jobbet skulle
fortskrida och det inte skulle bli något glapp. Jag är alltså inte helt för-
vånad över att det har blivit litet knepigt så här i början.
Jag skulle vilja fråga om detta har inneburit att det inte har givits
några tillstånd under dessa månader. Nämnden skall ju vara rådgivande
innan tillstånd ges för ny teknik. Om nämnden inte har fullgjort sina
arbetsuppgifter borde det rimligtvis innebära att det också har blivit
stopp på den punkten.
Jag är glad över att ha fått information om att pengarna från Hybrid-
DNA-delegationens verksamhet följde med över till Gentekniknämn-
den. Det var nämligen inte den information som de styrelseledamöter
som uppvaktade mig hade med sig. Jag hoppas att detta viktiga arbete
kan komma i gång på ett ordentligt sätt.
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
Jag kan ställa en fråga till. Man skulle ju ta in en del pengar genom
avgifter. Hur har det gått på den fronten? Har man kunnat börja utnyttja
den möjligheten? Det borde i så fall underlätta den finansiella situatio-
nen för nämnden.
Anf. 17 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Till Barbro Westerholm vill jag säga att vid Genteknik-
nämndens tillkomst uttalades under riksdagsbehandlingen att nämndens
verksamhet skulle finansieras med de medel som tidigare använts för
Hybrid-DNA-delegationens verksamhet. För att ge en litet mera positiv
attityd till det hela vill jag ändå säga att nämndens verksamhet är oer-
hört viktig och väsentlig. Vad jag kan göra i det pågående budgetarbetet
är att se till att Gentekniknämnden tillförs de medel som krävs for att
den skall kunna fullgöra de uppgifter som riksdagen har ålagt nämnden.
Till Inga-Britt Johansson vill jag säga följande. När det gäller till-
ståndsgivningen har jag ingen information om att Arbetarskyddsstyrel-
sen, Fiskeriverket eller Statens jordbruksverk, som är de tillståndsgi-
vande myndigheterna, inte har kunnat bedriva sin tillståndsverksamhet
med anledning av något som har med Gentekniknämnden att göra.
De tillståndsgivande myndigheterna finansierar sin verksamhet i
den delen med avgifter. Det har inte förutsatts när det gäller Gentek-
niknämnden. I det kärva ekonomiska läge som råder tänker jag under-
söka vilka förutsättningar som kan finnas for att finansiera även Gen-
tekniknämndens verksamhet på det sättet.
Anf. 18 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Vi har haft flera sammanträden än det enda som nämn-
des. Det är då vi har diskuterat den framtida verksamhetsplaneringen.
Det är helt klart att nämnden har gjort precis som Hybrid-DNA-
delegationen gjorde tidigare när det gäller tillstånd. Det är de vidgade
uppgifterna som jag talar om, att ligga före när det gäller att ta till sig
forskningsresultat och att gå ut med information till allmänheten, som
inte inryms i det arbete vi gör nu.
När det gäller avgifterna vill jag säga att det finns en gräns för hur
höga avgifter man kan ta ut av forskare som får sina pengar från bl.a.
Medicinska forskningsrådet. Vi tror inte att avgifter ger ett särskilt stort
tillskott till denna budget.
Anf. 19 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag kan då utgå från att alla dessa myndigheter har be-
gärt in de utlåtanden från Gentekniknämnden som de skall göra enligt
den proposition vi antog i våras.
Jag läste igenom handlingarna från den aktuella riksdagsdebatten
innan jag gick hit. Faktum är att den gamla majoriteten där utgick från
att Gentekniknämnden skulle kunna ta ut avgifter för att bättra på sin
finansiella situation. Det är ingenting som jag har hittat på själv.
I övrigt är jag nöjd med justitieministerns svar och skall ta upp en
ny diskussion med de ledamöter som har varit i kontakt med mig i
denna fråga.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
6 § Svar på fråga 1994/95:115 om brott där de misstänkta skyller
på varandra
Anf. 20 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Jeppe Johnsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att ansvar skall kunna utkrävas vid brott där de misstänkta
skyller på varandra. Frågan har ställts mot bakgrund av ett fall där tre
personer misstänktes för stöld i butik. Åklagaren beslutade att inte
väcka åtal på grund av att brott inte kunde styrkas då de misstänkta
skyllde på varandra.
Som Jeppe Johnsson mycket riktigt påpekat kan jag som justitiemi-
nister inte uttala mig om något enskilt fall. Allmänt sett kan ändå sägas
att våra nu gällande straffrättsliga regler inte lägger något hinder i vä-
gen för att döma flera för deras delaktighet i ett och samma brott. An-
svar kan utkrävas av deltagarna som gärningsmän, medhjälpare eller
anstiftare. Även vid ett begränsat deltagande kan den som främjat
brottet dömas som medhjälpare.
Rättsordningen kräver emellertid att den som döms för ett brott
skall vara överbevisad om sin skuld och åklagaren skall, för att väcka
åtal, på objektiva grunder kunna motse en fallande dom. Det problem
som Jeppe Johnsson tar upp är alltså främst en fråga om vilken bevis-
ning som finns och hur den kan värderas. Om åklagaren inte kan motse
en fallande dom skall han inte åtala med anledning av brottsmisstanken.
Jag är övertygad om att Jeppe Johnsson instämmer i att ingen skall
dömas utan att det är bevisat att han är skyldig till brottet. Efter den
uppmärksammade händelsen i Lindome gjordes en översyn av reglerna
om medverkansansvar vid brott. Professor Madeleine Leijonhufvud,
som utförde översynen, tog avstånd från tanken att sänka beviskraven.
Och jag tror inte heller att det är någon lösning att sätta beviskraven
lägre och riskera att människor döms för något de inte gjort.
Det kommer därför inte heller i fortsättningen att kunna uteslutas att
den situationen uppstår att ingen kan dömas för ett brott, när två eller
flera personer som varit närvarande vid brottet skyller på varandra.
Detta är givetvis inte tillfredsställande. Möjligheten att genom ändring-
ar i regelsystemet undvika sådana situationer är emellertid begränsade.
Det bör ändå nämnas att det pågår en utredning som skall se över reg-
lerna på området. Utredningen, som skall vara klar den 1 juli 1996,
skall överväga möjligheten att utvidga ansvaret för medverkan till brott
och ansvaret för underlåtenhet att hindra, anmäla och avslöja brott.
Den viktigaste åtgärden för att minska den aktuella problematiken
är att polis och åklagare gör allt för att utreda brotten och säkra bevis-
ning.
Riksåklagaren gav nyligen tidigare biträdande riksåklagaren Axel
Morath i uppdrag att utreda polis och åklagares metoder vid förunder-
sökningen vid ärenden av denna karaktär. Utredningen har till syfte att
1 * Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 22
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
förbättra och förfina metoder för bl.a. förhör, brottsplatsundersökningar
och tekniska undersökningar. Det är min förhoppning att utredningen
kommer att resultera i att polisens arbete med att säkra bevisning under
förundersökningar ytterligare förbättras.
Enligt min uppfattning bör frågan om lagstiftningsåtgärder från re-
geringens sida avvakta resultaten av de utredningar som nu pågår.
Anf. 21 JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Jag instämmer
i stort sett i det svar jag har fått och speciellt i att ingen får dömas
oskyldig. Det känns bra att justitieministern delar min företrädares åsikt
att det är angeläget att komma till rätta med dessa brott där de inblan-
dade skyller på varandra så att ingen kan ställas till svars.
1 det aktuella fallet fann man över 60 olika varor från sex olika bu-
tiker. I ett par fall hade de misstänkta två ytterjackor på sig, varav den
innersta jackan kom från en av de drabbade butikerna. Det inträffade
ger signaler om att det går bra att ta för sig av andras egendom och
ändå gå fri genom att skylla på varandra. Händelserna och resultatet av
utredningen stämmer inte överens med den vanlige svenskens uppfatt-
ning om vad som är rätt eller fel. Det är demoraliserande att fall som
detta inte ens leder till åtal och prövas av domstol.
I det aktuella fallet såg affärsinnehavaren att det låg obetalda varor i
barnvagnen när en av kvinnorna lämnade affären. Det är mycket svårt
att förstå att de tillgripna varorna ej behöver lämnas tillbaka. Butiksin-
nehavaren har kunnat identifiera de tillgripna varorna. Noterbart är
också att man bland stöldgodset fann specialtänger som kunde använ-
das till att klippa bort larmbrickor med.
Åklagaren anser sig ej kunna styrka vem som har begått brottet.
Men det står helt klart att brott har begåtts. Jag förstår att justitieminis-
tern inte kan kommentera enskilda fall, men anser justitieministern att
det är riktigt att man i fall liknande de beskrivna lämnar tillbaka varor-
na till de misstänkta? Är justitieministern beredd att se över dessa reg-
ler?
Anf. 22 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Vare sig jag eller Jeppe Johnsson har tillgång till förun-
dersökningen i det ärende som Jeppe Johnsson åberopar. Jag vet inte
vilken information som Jeppe Johnsson grundar sin fråga på.
Jag vill dock ta tillfället i akt och påpeka att man bör vara försiktig
när det gäller att lita på andrahandsuppgifter, särskilt om de kommer
från tidningsartiklar. Det är tyvärr inte ovanligt att tidningarna i den här
typen av fall ger en ofullständig eller direkt felaktig beskrivning av det
inträffade. Jag anser därför att det finns anledning att noga kontrollera
informationen innan man drar några som helst slutsatser.
Som jag sade i mitt svar anser jag att detta är en fråga framför allt
för åklagarna. De skall kontrollera att förundersökning och införskaf-
fande av fakta och bevisning som skall ligga till grund för åklagarnas
beslut sker på bästa tänkbara sätt, detta för att undvika situationer där
10
man inte kan utreda ett brott i botten på grund av att personerna skyller
på varandra.
När det gäller återlämnandefrågan är det ju så, att om man inte kan
finna att visst gods har tillgripits genom brott, har man inte heller någon
möjlighet att ta ifrån någon dessa varor.
Anf. 23 JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! Detta tillgrepp skedde den 10 september 1993. Åklaga-
ren fick utredningen den 14 december 1993. Efter diverse komplette-
ringar fick åklagaren slutgiltigt ärendet den 11 januari. Sedan gick det
10 månader till dess att åklagaren fattade beslutet att icke väcka åtal,
eftersom brott ej kunde styrkas. Då skulle jag vilja ställa frågan: Även
om det här brottet kan anses bagatellartat, anser justitieministern att det
är rimligt att det skall ta så här lång tid att komma fram till att åtal inte
skall väckas?
Anf. 24 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Som Jeppe Johnsson säkert förstår har jag ingen som
helst möjlighet att ha någon som helst uppfattning om hanteringen av
ett enskilt ärende.
Anf. 25 JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! I justitieministerns svar kan man läsa: ”Den viktigaste
åtgärden för att minska den aktuella problematiken är att polis och
åklagare gör allt för att utreda brotten och säkra bevisningen.”
Precis som justitieministern påpekade är det oerhört viktigt att man
kan göra en ordentlig utredning så att man senare har något att ta på.
Med utgångspunkt i den polisbrist som rådde 1991 och som avhjälptes
under de tre borgerliga regeringsåren vill jag fråga justitieministern om
justitieministern är beredd att verka for att bibehålla antalet poliser och
för att fortsätta att ge de medel som polis och åklagare behöver för att
kunna åstadkomma de resultat som vi alla är betjänta av.
Anf. 26 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag kan försäkra Jeppe Johnsson att såväl polis som
åklagare och domstolsväsende skall tillförsäkras de medel som är nöd-
vändiga för att rättsväsendet skall kunna fungera fullt ut på ett till-
fredsställande sätt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
7 § Svar på fråga 1994/95:112 om nedläggning av I 20
Anf. 27 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Ulla Löfgren har frågat mig om besparingarna inom
försvarsbudgeten innebär en nedläggning av I 20 i Umeå.
Regeringen har mot bakgrund av landets svåra ekonomiska läge fö-
reslagit att utgiftsbesparingar om 2 miljarder kronor vidtas inom För-
11
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
svarsdepartementets verksamhetsområde med full effekt senast vid
utgången av år 1998.
Regeringen har uttalat att nästa försvarsbeslut tidigareläggs till år
1996. Då kommer vår framtida säkerhets- och försvarspolitik att läggas
fast. I det sammanhanget kommer Försvarsmaktens grundorganisation
att prövas.
I nuvarande läge går det inte att ge ett entydigt svar på Ulla Löf-
grens fråga.
Anf. 28 ULLA LÖFGREN (m):
Fru talman! Tack, herr försvarsminister, för svaret. Jag är inte för-
vånad över att det i dag inte går att ge ett entydigt svar på frågan. Men
jag är förvånad över att Socialdemokraterna för inte mindre än två år
sedan väckte en partimotion om en nedläggning av I 20.
Jag tycker att försvarspolitiken är en viktig fråga för Sverige. Spe-
ciellt i den svåra ekonomiska situation som landet befinner sig i vill det
till att man lägger fram förslag till försvarsbeslut som är bra och som
framför allt är försvarspolitiskt betingade.
Därför är jag förvånad över partimotionen. Jag kan inte se vilka för-
svarspolitiska skäl som ligger bakom förslaget. Jag tolkar denna för-
svarspolitiska motion om en nedläggning av I 20 som ett omvänt regi-
onalpolitiskt förslag. Det skrämmer mig litet grand inför det nya för-
svarsbeslutet.
Anf. 29 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Jag är medveten om vad som framfördes i motionen
från 1992. Men regeringen kommer att förutsättningslöst pröva frågan
om förändrigar i försvaret. Jag känner mig oförhindrad att lägga fram
förslag som avviker från tidigare motioner. Ingen militär enhet eller
försvarsmaterielbeställning har fått fribrev. Innan ett beslut om ned-
läggningar av fredsförband fattas måste naturligtvis mycket noggranna
överväganden göras. Här har Försvarsmakten ett stort ansvar att lägga
fram förslag till förändringar i sin organisation som leder till att vi med
en mindre summa pengar kan ha kvar ett modernt och effektivt försvar.
Fru talman! Det vore fel av mig om jag innan denna beredningspro-
cess ens har kommit i gång skulle ha en bestämd uppfattning om vilka
förband som kan komma i fråga för en nedläggning. Detta får vi åter-
komma till.
Anf. 30 ULLA LÖFGREN (m):
Fru talman! Jag tackar för det beskedet. Jag hoppas att jag kan lita
på att försvarsministern i det kommande förslaget till nytt försvarsbe-
slut låter de försvarspolitiska övervägandena vara de som gäller och
inte några eventuella andra överväganden, t.ex. regionalpolitiska eller
kortsiktigt ekonomiska överväganden.
Överläggningen var härmed avslutad.
12
8 § Svar på fråga 1994/95:109 om vården av demenssjuka
Anf. 31 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! My Persson har frågat mig om vilka åtgärder jag tänker
vidta för att tillförsäkra varje misstänkt demenssjuk i sjukhemsboende
utredning och diagnos.
Låt mig först konstatera att ÄDEL-reformen, som trädde i kraft den
1 januari 1992 och som bl.a. innebar att kommunerna fick ta ansvaret
för sjukhemmen, i stort blivit en framgång. Den femåriga utvärderingen
av ÄDEL som Socialstyrelsen ansvarar för har också gett oss en unik
möjlighet att följa äldreomsorgens utveckling i landet. Olika studier
visar också att de äldre själva ger vården och omsorgen ett gott betyg.
Men detta allmänt positiva omdöme om ÄDEL-reformen skall inte
skymma det faktum att det finns brister i äldreomsorgen.
I den senaste ÄDEL-årsrapporten påtalar Socialstyrelsen vissa
gränsdragningsproblem mellan kommuner och landsting, inte minst när
det gäller rehabiliteringen för äldre. Beträffande sjukhemmen konstate-
rar Socialstyrelsen att dessa i allmänhet är en väl fungerande länk i
äldreomsorgskedjan. Dock finns det på en del håll allvarliga kvalitets-
brister. Det är inte heller tillfredsställande att så många av de boende,
som uppfattas som dementa, inte genomgått någon demensutredning.
Regeringen har i årets regeringsförklaring slagit fast att stat, lands-
ting och kommun måste säkerställa att de äldre får den vård och om-
sorg de behöver. De nämnda förhållandena är självklart oacceptabla.
Ansvaret for utredning och diagnos av personer med misstänkt de-
menssjukdom ligger på landstingen. Men konstruktiv samverkan mel-
lan de båda huvudmännen är nödvändig for att komma till rätta med de
samlade problemen. Jag vill här påminna om att riksdagen hösten 1993
beslutade avsätta 50 miljoner kronor for att utveckla kvaliteten och
säkerheten i den kommunala hälso- och sjukvården, de s.k. ÄDEL-50-
medlen. Ett viktigt inslag i detta arbete är bl.a. att utveckla hälso- och
sjukvårdens insatser vid sjukhemmen.
Jag vill dessutom nämna, att även i de just nu pågående Dagmarför-
handlingama har frågan om vård och rehabilitering för äldre uppmärk-
sammats.
Anf. 32 MY PERSSON (m):
Fru talman! Jag vill först tacka socialministern for svaret.
Att jag har tagit upp just den här delen av ÄDEL-utvärderingen -
jag skall be att få återkomma så småningom med en interpellation med
litet större frågor - beror på att jag anser att det är mycket allvarligt när
en boende, eller en patient, som jag ofta säger, på ett sjukhem inte får
en diagnos ställd. Det är speciellt allvarligt när det gäller demens. Det
är nämligen viktigt att ha kunskap i fråga om det verkligen är demens
eller ej som en människa lider av. Det är viktigt att konstatera att det är
demens, for att kunna tala om vilken form av demens det är. Det finns
ett stort antal demenssjukdomar, och Alzheimer är den vanligaste. Det
är viktigt for att man skall kunna ge rätt omvårdnad. Vi kan inte bota
Prof. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
13
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
14
demenssjukdomar i dag, men vi kan ge lindring. Det är också viktigt
för personalen - det får vi inte glömma.
Det är väl så viktigt att kunna utesluta demens. Många gamla män-
niskor lider av symtom som kommer från sjukdomar som liknar de-
mens. Åldersdepression är en mycket vanlig sådan sjukdom. Om man
då kan utesluta demens kan man alltså behandla och bota den sjukdom
som den gamla människan lider av. Därför tycker jag att det är otroligt
viktigt med utredning och diagnos. Det är en rättighet som vi alla har.
I svaret sägs det, helt riktigt, att landstingen har ansvaret för sjuk-
vården. Vi vet att kommunerna har övertagit det stora ansvaret för de
gamla på sjukhemmen. Men vi vet att det finns ett glapp däremellan,
som socialministern också påtalar.
Jag skulle vilja precisera frågan: Vem skall ha ansvaret for att initi-
era en demensutredning?
Anf. 33 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Den person som uppmärksammar att en gammal män-
niska ser ut att behöva vård, behandling eller en utredning har natur-
ligtvis, i egenskap av befattningshavare på t.ex. ett sjukhem, skyldighet
att slå larm och säga att det ser ut som om fru Pettersson eller herr
Andersson är i behov av vård. Men det är landstinget som har ansvar
för att man gör utredningen och därmed också ställer diagnosen. Det är
en fråga om samverkan. Det är också en fråga om täta kontakter och
närhet mellan sjukhemmen och deras personal och landstinget och dess
personal.
Socialstyrelsen och Socialdepartementet diskuterar för närvarande
på vilket sätt man skall kunna ge information och erfarenhetsspridning
liksom spridning av de goda exemplen när det gäller just samverkan
och samarbete. Socialstyrelsen är på gång att tillsammans med de båda
huvudmännen söka möjligheter att just gemensamt få fatt i bristerna i
fråga om kontakter. Det finns många sätt att arbeta med det.
Ett sätt kan vara att dra i gång ett antal sammankomster eller konfe-
renser, där man belyser och arbetar både på det lokala och på det regio-
nala planet, så att man tar vara på just de erfarenheter som finns. På
vissa områden fungerar det ju mycket bra, men det hindrar inte att vi
skall gå vidare och se till att det fungerar bra över hela landet när det
gäller att göra de äldres sjukdomar och behov av vård och stöd synliga.
Anf. 34 MY PERSSON (m):
Fru talman! Jag håller helt med om att det finns områden där det
fungerar mycket bra. Det beror ofta på personer och på kunskap. Att
detta påtalas i ÄDEL-utvärderingen beror på att personalen på sjuk-
hemmen har slagit larm, utifrån den gedigna kunskap som de nu börjar
få om demenssjukdomar, mycket tack vare Apoteksbolagets demensår,
som så här långt har varit mycket lyckat.
Ministern säger att den som på ett sjukhem märker tecken på att en
patient skulle behöva en utredning skall slå larm. Ja visst! Men till
vem? Om t.ex. MAS, dvs. en medicinskt ansvarig sköterska, märker
detta, vem skall hon slå larm till?
Det stora problemet är att vi inte har någon länk mellan sjukvården
och kommunen på det sätt som skulle behövas. Vi har inte den medi-
cinskt ansvarige läkaren att slå larm till. Det kanske handlar om ett stort
antal husläkare, som har olika kompetens när det gäller att sköta sådana
här saker.
Jag undrar hur ministern ser på detta att vi kanske måste gå tillbaka
till eller nyinrätta någon form av funktion där det finns ett medicinskt
ansvar på läkamivå på varje sjukhem.
Anf. 35 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Frågan om husläkeri och hur det skall organiseras när
det gäller den öppna vården får vi återkomma till framöver.
Jag tycker inte att det finns skäl att säga att man inte skall ta initia-
tiv därför att det finns ett antal olika läkarkontakter som är knutna till
ett sjukhus. Om man vet eller ser att en person inte mår bra finns det
alltid en arbetsledning på ett sjukhem. Jag tror inte att det är där som
det stora problemet ligger. Möjligen ligger det i att man kanske inte
alltid observerar, och då måste man fortsätta att fördjupa kunskaper,
erfarenheter och information om att man måste vara observant. Sedan
finns det alltid möjligheter att ta kontakt, via de ansvariga på sjukhem-
men, med läkare på landstinget. Landstingen är ansvariga för att se till
att åtgärda de rapporter som de får in.
Anf. 36 MY PERSSON (m):
Fru talman! Jag tror faktiskt att det är så att man på sjukhemmen
verkligen observerar och slår larm till MAS, men där kan det ibland
stanna därför att det inte finns någon medicinskt ansvarig över henne.
Det viktiga där är att de läkare som man har att tala med kanske inte
alltid är de specialister inom geriatrin som skulle behövas och kanske
inte är de som klart ser att behovet av utredning av demenssjukdomar
är otroligt viktigt, såväl för den som är sjuk som för personalen inte
minst och för samhället i övrigt, när antalet gamla dementa blir allt
större.
Anf. 37 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag håller med My Persson på den punkten att det finns
skäl att se till att Socialstyrelsen tillsammans med Landstingsförbundet
och Kommunförbundet, dvs. de båda huvudmännen, är mer observanta
och tydliga när det gäller att ge information och erfarenhetsspridning i
det här fallet. Men det finns ingen anledning att avstå från de arbets-
ledningar som finns på sjukhemmen, av det skälet att man anser sig inte
ha tillräckligt med specialistkompetens inom geriatri. Alla läkare som
blir kontaktade i sådana här frågor har ett ansvar för att se till att frågan
utreds vidare. Det måste vi verkligen slå fast.
Anf. 38 MY PERSSON (m):
Fru talman! Slutligen vill jag återigen tacka för svaret och speciellt
för det sista tillägget, att vi kanske skall försöka att på bred front se
över hur vi skall lösa de här frågorna.
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
15
Prot. 1994/95:22
15 november
Överläggningen var härmed avslutad.
Svar på frågor
16
9§ Svar på fråga 1994/95:119 om ansvaret för arbetet med kvin-
nors hälsa
Anf. 39 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig om ansvarsfördel-
ningen mellan Delegationen för jämställdhet mellan kvinnor och män
respektive Folkhälsoinstitutet när det gäller arbetet med kvinnors hälsa.
Regeringen beslutade i torsdags att det inom regeringskansliet skall
inrättas en delegation för jämställdhet mellan kvinnor och män. Dele-
gationen skall ta fram idéer och förslag som kan ligga till grund för att
vidareutveckla jämställdhetspolitiken.
Delegationen skall i sitt arbete vara fri att ta upp frågor inom alla
samhällsområden. Men det finns vissa frågor som den särskilt skall
uppmärksamma. Det gäller arbete, löner och inflytande men också
kvinnors hälsa och våld mot kvinnor.
Folkhälsoinstitutets uppgift är att som central myndighet förebygga
sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets
arbete skall också vara inriktat på att skapa likvärdiga förutsättningar
för god hälsa. Med tanke på att ohälsotalet är högre för kvinnor än för
män och att kvinnor oftare söker vård och använder mer mediciner än
män är det naturligt att ett av institutets programområden är kvinnors
hälsa.
Delegationens utgångspunkt är alltså jämställdhet mellan kvinnor
och män ur ett brett samhällsperspektiv - Folkhälsoinstitutets är att
förebygga ohälsa. Jag är övertygad om att Folkhälsoinstitutets arbete
kan vara en bra kunskapskälla och underlag för delegationen när den tar
upp frågor som berör kvinnors hälsa.
Anf. 40 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Jag får tacka socialministern för svaret.
Det här är en av flera frågor som jag har ställt därför att jag inte fick
svar på dem under den allmänpolitiska debatten.
I det här fallet var regeringsförklaringen, som jag läste den, litet
otydlig. Man kunde tolka det så att det kan bli ett dubbelarbete mellan
Jämställdhetsdelegationen och Folkhälsoinstitutet just när det gäller
kvinnors hälsa. Men jag tolkar detta svar så att det finns en mycket
tydlig gräns och att det arbete som Folkhälsoinstitutet utför sedan
kommer att presenteras för Jämställdhetsdelegationen och användas
där.
Eftersom jag har tid vill jag ta upp Folkhälsoinstitutets arbete. Det
leds av en styrgrupp med mycket bred representation från olika kun-
skapsfält. Den arbetar med frågor som gäller både unga kvinnors hälsa
och medelålders och äldre kvinnors hälsa. Man försöker här att sy ihop
kunskap från forskning i andra länder och arbetar tvärsektoriellt. För
detta arbete har man anslagit 10 miljoner för det närmaste året. Vi
börjar redan se bra resultat. Man har dels gått ut med anorexi-bulimi-
skrifter, dels en skrift om ensamma mammors situation samt en skrift
om kvinnors ordkunskap och annat. Detta tror jag kan bli ett bra under-
lag för delegationens arbete.
Anf. 41 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Det är alldeles riktigt. Om det var detta som var under-
laget for Barbro Westerholms fråga, kan jag verifiera att det inte finns
någon som helst anledning att tro att det skall uppstå någon sorts kom-
petenstvister. Lika litet behöver man vara orolig över delegationens
arbete med att förbättra synsättet när det gäller kvinnors arbete eller i
fråga om lönepolitik som gynnar kvinnors förvärvsarbete osv. Det finns
ordentliga gränsdragningar mellan dessa.
Jag kan också i detta sammanhang nämna den förra regeringens
initiativ till utredningen om hur kvinnor blir bemötta inom sjukvården.
Denna utredning kommer naturligtvis också att bli ett bra underlag för
Delegationen for jämställdhet mellan kvinnor och män.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
10 § Svar på fråga 1994/95:122 om utvärdering av smittskyddslag
Anf. 42 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig om jag avser att ut-
värdera smittskyddslagen.
Smittskyddslagen har varit i kraft i drygt fem år och är enligt min
mening ett stöd för arbetet med att förhindra att smittsamma sjukdomar
sprids bland människor.
Socialdepartementet behandlar för närvarande förslag till ändringar
i smittskyddslagen som aktualiserats av bl.a. Socialstyrelsen, Dom-
stolsverket och Europarådets tortyrkommitté. Härutöver bör smitt-
skyddslagen moderniseras och göras klarare i vissa avseenden.
Av särskilt intresse är att de tvångsisolerades rättigheter till t.ex.
fritidssysselsättning, fysisk träning, möjlighet att dagligen vistas utom-
hus, att fora telefonsamtal, att ta emot besök och att sända och ta emot
brev eller andra försändelser blir lagreglerade- allt detta för att förbätt-
ra de tvångsisolerades möjlighet till att leva ett så normalt liv som möj-
ligt. Om inskränkningar i de tvångsisolerades rättigheter är nödvändiga
med hänsyn till syftet med isoleringen bör dessa givetvis kunna över-
klagas.
Avsikten är att utarbeta en departementspromemoria som efter re-
missbehandling skall ligga till grund for en proposition.
Det pågår alltså en översyn av vissa delar av smittskyddslagen just
nu. Om det därutöver är behövligt med en mer omfattande utvärdering
av lagen har jag för närvarande inte tagit ställning till.
1** Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 22
|
Prot. 1994/95:22 15 november |
Anf. 43 BARBRO WESTERHOLM (fp): |
Detta är ju en fråga som påbörjades under den förra regeringen. Den
|
Svar på frågor |
har sin bakgrund i att vår smittskyddslagstiftning har ifrågasatts när det Det svar som jag nu har fått, vilket jag inte fick i den allmänpolitis- Anf. 44 Socialminister INGELA THALÉN (s): Fru talman! Precis som framgår av mitt första svar menar jag att om Anf. 45 BARBRO WESTERHOLM (fp): Fru talman! Jag vill understryka att inte minst remissbehandlingen Överläggningen var härmed avslutad. 11 § Svar på fråga 1994/95:123 om glömda och gömda sjukdomar Anf. 46 Socialminister INGELA THALÉN (s): Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig om man i direktiven Inom Socialdepartementet pågår för närvarande arbetet med Jag vill emellertid framhålla att i de gällande direktiven till HSU |
|
18 |
grundläggande betydelse och även bör gälla som utgångspunkt för |
utredningens fortsatta arbete. Det är knappast förenligt med denna
inriktning av arbetet att därvid lyfta fram någon särskild patientgrupps
behov.
Anf. 47 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Bakgrunden till frågan är att det varje år under allmän-
na motionstiden väcks ett antal motioner som gäller patientgrupper som
inte får sina sjukvårdsbehov tillgodosedda beroende på att grupperna är
för små för att tas omhand inom det egna landstinget. Detta kan ses
som en riksangelägenhet. Vi har avslagit motionerna och sagt att det är
landstingens ansvar och hänvisar ibland till rikslistan. Men när jag
sedan tittade i rikslistan som Socialstyrelsen och Landstingsförbundet
har gjort fann jag att dessa sjukdomar inte fanns med, utan de har ham-
nat mellan två stolar.
Jag menar att när man gör en sjukdomsutredning bör man rent
principiellt lyfta fram detta behov. Man kan exemplifiera med några
sjukdomar, men man behöver inte plocka fram någon särskild. Vad
man måste få fram är hur sjukvården kan tillgodose dessa patientgrup-
pers behov när det ligger på riksplanet att skapa en resurs för dem och
ett enskilt landsting inte kan tillhandahålla den expertis och kompetens
som behövs.
Kenth Skårvik och jag väckte en motion om detta i januari förra
året. Då förutsatte socialutskottet utan tillkännagivande att detta var
något som man kunde se över i den pågående sjukvårdsutredningen.
Min fråga är därför föranledd av en viss oro över att någonting nu skall
tappas bort i samband med regeringsskiftet.
Anf. 48 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Nej, det är inte avsikten att man på den här punkten el-
ler på någon annan punkt heller skall tappa bort någonting. Min ut-
gångspunkt var bara, vilket framgår av mitt svar, att HSU 2000 har en
mer allmän, övergripande och principiell inriktning. Men det är klart att
om man från den principiella utgångspunkten tar upp en diskussion om
hur man rent allmänt skall handskas med grupper eller sjukdomar som
inte omfattar mer än någon enstaka individ eller någon väldigt liten
grupp, så kan man naturligtvis ta upp detta antingen i HSU 2000 i
tilläggsdirektiven - det skall jag faktiskt överväga - eller i något annat
sammanhang, exempelvis vid överläggningar med Landstingsförbun-
det.
Det finns ju faktiskt olika vägar att gå för att lyfta fram den här ty-
pen av frågor. Men jag skall överväga vilka vägar man kan tänka sig att
välja utan att för den skull här binda mig vid att skriva in det i tilläggs-
direktiv till HSU 2000.
Anf. 49 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Det här tycker jag låter mycket bra. Jag vill inte heller
begära att vi här skall binda upp oss för vilken modell som skall väljas.
Det är ju särskilt viktigt nu i besparingstider, när man ser hur sjuk-
vårdshuvudmännen i köp-sälj-system och annat riskerar att vissa frågor
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
19
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
kommer bort. Jag har t.ex. följt porfyrikemas situation, där den utmärk-
ta vård som de har fått vid S:t Görans sjukhus här i Stockholm höll på
att äventyras genom att den skulle foras ut i landet med risk för en
mindre kompetent vårdinsats.
Jag tycker att denna diskussion har landat väl i dag. Tack.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1994/95:124 om bidrag till frivilliga organisa-
tioner
Anf. 50 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig om regeringen avser
att dra in bidragen till frivilliga organisationer.
Ansvaret för den sociala tryggheten vilar ytterst på samhället. Det
sker inom ramen för offentligt finansierade trygghetssystem. Sedan
lång tid tillbaka utgör dock folkrörelserna och frivilliga organisationer
ett viktigt komplement till det arbete som olika myndigheter bedriver
inom det sociala området. De enskilda organisationerna kan utforma
sina insatser utifrån den egna organisationens särart. Detta ser jag som
en styrka.
Statsbidrag utgår dels i form av centralt organisationsstöd, dels som
projektmedel till viktiga sociala insatser. Det gäller såväl förebyggande
insatser som hjälp och stöd till socialt utsatta grupper. Statliga bidrag i
olika former kommer även fortsättningsvis att avdelas för stöd till folk-
rörelserna och andra organisationer som är verksamma inom det sociala
området.
Anf. 51 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Jag får tacka för detta svar, som också var positivt.
Bakgrunden till frågan är att i början av 80-talet, när jag arbetade i
Socialstyrelsen, sågs inte detta med ideella insatser med särskilt blida
ögon. När det blev aktuellt med regeringsskifte har det uttalats en del
oro över vad som skall hända nu, eftersom man har upplevt en period
av positiv inställning till ideella organisationers insatser.
Jag tolkar socialministerns svar så, att även den nuvarande rege-
ringen ser folkrörelsernas och de frivilliga organisationernas insatser
som ett viktigt komplement till det arbete som myndigheter bedriver
inom det sociala området och att det kommer att finnas organisations-
stöd och projektmedel för viktiga sociala insatser. Därför är jag nöjd.
Anf. 52 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Det gläder mig att Barbro Westerholm är nöjd. Men jag
vill ändå ännu en gång understryka det som var inledningen i mitt svar,
nämligen att grunden för samhällets välfärd skall vila på samhällets
insatser och att organisationernas bidrag skall grundas på organisatio-
nernas särart.
20
Jag vill rekommendera en artikel som Bengt Lindqvist har skrivit
med anledning av detta ämne. Den är en mycket intressant inlaga i
debatten.
Anf. 53 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Även Folkpartiet liberalerna ser dessa insatser som ett
komplement och anser att det skall finnas en solidarisk finansiering av
den sociala tryggheten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
13 § Svar på fråga 1994/95:125 om tortyrskadecenter
Anf. 54 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig om hur långt man
har kommit med inrättandet av ett tortyrskadecenter.
Jag vill börja med att instämma i det som Barbro Westerholm tar
upp i sin fråga, nämligen att tortyrskadades behov av olika typer av
insatser är stort. Den mest grundläggande förutsättningen för att insat-
serna skall kunna ges är enligt min mening att vård och stöd till tor-
tyrskadade fungerar väl inom landsting och kommuner. Även frivilli-
gorganisationema gör stora insatser inom detta område.
Riksdagens beslut om statligt stöd till rehabilitering av tortyrskada-
de flyktingar m.fl. innebär bl.a. att 50 miljoner kronor skall avsättas för
att förbättra rehabiliteringen av tortyrskadade flyktingar. Inom rege-
ringskansliet tillsätts för närvarande en särskild grupp för att närmare
bereda förslag om hur medlen skall användas.
Enligt min mening är det angeläget att vårdgivarnas insatser kan
förstärkas så att flyktingar och invandrare med fysiska och psykiska
skador kan ges bra vård och stöd. En av arbetsgruppens uppgifter bör
vara att pröva om det finns behov av ett nationellt institut.
Ett alternativ till att inrätta ett särskilt institut skulle kunna vara att
förstärka existerande verksamheter och utveckla olika former av nät-
verk mellan t.ex. landsting, kommuner och frivilligorganisationer.
Anf. 55 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Bakgrunden till denna fråga är naturligtvis dels Psyki-
atriutredningens understrykande av att vi behöver en resurs som kan
bidra till att hjälpa de tortyrskadade, dels socialutskottets behandling av
propositionen. Där lyfte vi också fram detta behov.
Det finns nu enheter ute i landet som väntar på besked om vem som
skall ha ansvar och hur det skall organiseras. Att vänta på besked inne-
bär alltid litet av en kall hand på utvecklingen. Beskedet får inte dröja
för länge.
Jag antar att utredningsgruppen kommer till snarast och att den ock-
så får en ganska tuff tidsram, så att arbetet inte fördröjs.
21
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
Anf. 56 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Nej, Barbro Westerholm, det skall inte fördröjas. Jag
delar helt uppfattningen att det är angeläget att fatta beslut i denna
fråga.
När det gäller själva organisationsformen vill jag bara poängtera att
riksdagen förutsätter att frågan om ett eventuellt tortyrcenter beaktas
när man överväger hela frågeställningen om hur medlen skall användas
och fördelas. Det är just mot den bakgrunden som jag tycker att grup-
pen också bör titta på om det finns ett alternativt sätt att använda den i
och för sig inte särskilt stora summan pengar. Risken är annars att den
slukas upp av ett institut och inte kommer till användning ute på de
enheter som så väl behöver denna samverkan.
Jag är angelägen om att man skall överväga möjligheterna både att
ha ett särskilt institut eller center och att bygga upp ett nätverk där man
kan samverka, byta erfarenheter och ge varandra stöd i det fortsatta
arbetet med att ta hand om tortyrskadade.
Anf. 57 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Jag tycker att nätverkstanken är intressant och att det är
bra att man prövar den. Det finns resurser på litet olika håll och med
litet olika inriktning. Det som är viktigt i det sammanhanget är ändå att
man får med forskningsaspekten och att någon har ansvar för den. Vår
kunskap om hur vi på bästa sätt skall hjälpa dem som har tortyrskador
är begränsad, och vi behöver följa upp hur våra olika insatser landar
och vilka effekter de har.
Anf. 58 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Just den sista punkt Barbro Westerholm tar upp när det
gäller forskning är naturligtvis en oerhört viktig del i det arbete som
pågår nu.
Anf. 59 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Jag får tacka socialministern för svaren på de frågor jag
inte fick svar på förut. Det återstår en fråga om tobaken, men den har
statsrådet Anna Hedborg ansvar för.
Överläggningen var härmed avslutad.
22
14 § Svar på fråga 1994/95:121 om företagshälsovård
Anf. 60 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig om jag avser att gö-
ra något för att stärka företagshälsovårdens ställning.
För att uppfylla kraven på en bra arbetsmiljö och utifrån en helhets-
syn medverka till att förebygga arbetsskador och arbetssjukdomar är
företagshälsovården en mycket viktig resurs.
Företagshälsovården genomgår för närvarande en strukturföränd-
ring. Samtidigt pågår ett arbete som syftar till att utveckla ett system
för kvalitetssäkring inom företagshälsovården. I en nyligen avlämnad
rapport har Statskontoret undersökt hur företagshälsovården har påver-
kats av att det generella statsbidraget tagits bort och av det förhållandet
att kollektivavtal om företagshälsovård fortfarande saknas för stora
delar av arbetsmarknaden. Undersökningen pekar bl.a. på en viss
minskning av antalet personer som är anslutna till företagshälsovården,
men att en stor del av denna förändring beror på att antalet personer i
arbetskraften minskat.
Inom Arbetsmarknadsdepartementet överväger vi för närvarande
vilka åtgärder som behöver vidtas för att man skall kunna upprätthålla
en bra företagshälsovård.
Anf. 61 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret.
I Sverige finns en mångårig tradition av förebyggande arbete. Möd-
ra- och barnhälsovården, skolhälsovården och så småningom företags-
hälsovården är resultaten av denna insikt. De var också resultatet av en
insikt om att det är svårt att kombinera individinriktat arbete i hälso-
och sjukvården och samhällsinriktat förebyggande arbete. De vårdsö-
kandes behov går alltid före det förebyggande arbetet, vilket därför
riskerar att inte bli utfört om man inte har särskilda resurser för det. Det
är därför denna nedrustning - jag vill kalla det nedrustning - av före-
tagshälsovården är allvarlig. Man skall inte tro att husläkama kan ta sig
an denna uppgift. Företagshälsovård ingår faktiskt inte i deras utbild-
ning. Deras arbete är i princip individinriktat.
Det var också därför staten lämnade bidrag till utbyggnad av före-
tagshälsovård under 80-talet fram till 1992. Det är att beklaga att man
under denna tid inte genomförde studier av vilka samhällsekonomiska
vinster företagshälsovård för med sig, för det hade i dagsläget varit
utomordentligt bra. Det sunda förnuftet säger att det är bra med före-
tagshälsovård och att det är bättre att förebygga ohälsa och att rehabili-
tera än att sjukskriva personer, men det borde också finnas dokumente-
rat vad det ger i pengar.
Nu ser vi en nedrustning av företagshälsovården framför allt för
människor som arbetar i små och medelstora företag. Detta har vi upp-
märksammat i socialutskottet under förra mandatperioden. Vi har
skrivit att socialutskottet utifrån de synpunkter utskottet har att beakta
förutsätter att den kompetens i form av kunskaper och erfarenheter som
finns inom företagshälsovården tas till vara och tryggas, så att man
skall kunna säkerställa hög kvalitet. Men det händer inte så mycket.
Anf. 62 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag tycker att det är ett riktigt konstaterande, Barbro
Westerholm. I en motion från förra verksamhetsåret föreslog den soci-
aldemokratiska riksdagsgruppen att det skulle göras en översyn när
man kopplar ihop företagshälsovården med den yrkesmässiga rehabili-
teringen. Det är det arbetet som vi nu känner oss förpliktigade att ge oss
på och försöka att hitta en bra lösning för. Det kräver en dialog mellan
Socialdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet.
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
23
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
Jag delar Barbro Westerholms kritik när det gäller att man inte bor-
de ha tagit bort statsbidraget innan man hade tittat på vilka konsekven-
ser det skulle få. Det var därför motionen kom till en gång i tiden. Jag
känner att socialministern och jag skall jobba efter det uppdraget.
Anf. 63 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Man har väntat år ut och år in på att parterna skall sluta
ett avtal. Det finns såvitt jag förstår ett lagförslag om företagshälsovård
i någon låda ute på departementet - i Regeringskansliet. Ett avtal tycks
sitta väldigt långt inne. Det kanske beror på avsaknaden av företagshäl-
soekonomiska beräkningar av vinsten av att ha företagshälsovård.
Jag tror att det är utomordentligt bra om man sätter fart på utred-
ningen. Yrkeskåren splittras och försvinner till andra verksamheter, och
det kommer att ta tid att bygga upp den.
Anf. 64 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill gärna säga att jag kommer från en verksamhet
ute i kommunerna. Jag har ägnat mycket tid under årens lopp åt att
bygga upp företagshälsovården både i den verksamhet jag själv var
direkt ansvarig för, men också genom att hjälpa småföretagen med att
få i gång företagshälsovården.
Jag känner väldigt mycket for denna verksamhet, men jag tycker att
det är rimligt att jag får några veckor på mig i det nya jobbet innan vi
bestämmer hur vi skall gå fram. Jag delar den kritik som framförts i
motionen från Ingvar Carlsson m.fl.
Anf. 65 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Jag har förståelse för att det kan ta tid. Jag kommer
igen och ställer frågan på nytt fram på vårkanten.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1994/95:129 om ROT-avdraget
Anf. 66 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Dan Ericsson har frågat mig om jag avser att verka för
en förlängning och utvidgning av det s.k. ROT-avdraget som medger
skattereduktion för arbetskostnader vid reparations-, om- och tillbygg-
nadsåtgärder på bostäder.
I den ekonomisk-politiska proposition som just har presenterats re-
dovisas en rad åtgärder för att stimulera byggverksamhet. Omfattande
satsningar görs på ROT-åtgärder av olika slag. Även stöd for repara-
tion, om- och tillbyggnad av bostäder ingår. Mot denna bakgrund är det
inte nu aktuellt att förlänga eller utvidga det ROT-avdrag som Dan
Ericsson frågat om.
24
Anf. 67 DAN ERICSSON (kds):
Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Jag
ställde denna fråga tidigare och fick då inget besked. Jag var väldigt
förvånad över den vaga beskrivning som då gavs av ministern angående
eventuella satsningar på byggsidan. I dag kan jag förstå varför minis-
tern var så vag.
Det framgår av regeringens nyligen framlagda förslag på arbets-
marknadsområdet att man inte lever upp till valrörelsens ord om sats-
ningar. Det investeringsprogram som socialdemokraterna talade om i
valrörelsen är nu halverat.
När det gäller reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadsområdet
blir det enligt förslaget avsevärda försämringar - om inte ROT-
avdraget får en förlängning vid årsskiftet. Det var min förhoppning.
Nu har jag fått ett mycket klart besked av ministern. Det blir ingen
förlängning. Det är beklagligt.
Förutom att ROT-avdraget givit tusentals nya jobb har det enligt
Målarförbundets beräkningar också inneburit en vinst för statskassan på
1,5 miljard.
Min fråga gäller varför man nu avskaffar något som fungerar, som
ger arbete, som är lönsamt och som är inarbetat.
Den föreslagna subventionen på 15 % för ROT-åtgärder ger defini-
tivt inte samma effekt som nuvarande ROT-avdrag. Det stimulerar inte
bostadsägare till denna typ av ROT-åtgärder. Hur skall subventionen
förresten fungera? Finns det ett beloppstak för bidragets storlek? Vilka
begränsningar finns när det gäller ROT-åtgärdema? Är det bostadsin-
nehavaren som skall ansöka om bidraget? Hur skall det fungera? Det
finns ingenting skrivet i propositionen om det. Det oroar mig också,
särskilt nu när vi har fått beskedet att ROT-avdraget avskaffas. Jag tror
att det kommer att slå hårt mot de arbetstillfällen som finns inom denna
sektor.
Anf. 68 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Först vill jag ge ett par reflexioner: Vad är arbetsmark-
nadspolitik för någonting? Arbetsmarknadspolitik är ingen evig skatte-
rabatt. Arbetsmarknadspolitikens åtgärder när det gäller investerings-
program är att tidigarelägga investeringarna och för det ge en subven-
tion i form av en skatterabatt eller ett bidrag. I den meningen har det
ROT-avdrag som Dan Ericsson nu talar om fungerat. Det har tidigare-
lagt investeringarna. Men permanentar man ett sådant system leder det
inte till tidigareläggningar, utan då är det egentligen bara en skatterabatt
för att underhålla fastigheter som samhället bjuder på.
Jag har mycket svårt att tänka mig att vi med tanke på den statsbud-
get vi har tagit över skall kunna börja vårt regeringsinnehav med att
införa nya skatterabatter.
Däremot har vi infört nya tidsbegränsade avdrag för nya typer av
investeringar. Det vi framför allt har infört är direktavskrivningar på
byggnader för näringslivet för att på det sättet snabba upp utbyggnaden
av näringslivet och anställningar av folk. Vi har också infört en rabatt
Prof. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
25
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
vad gäller ROT i bostäder. Den är också tidsbegränsad. Det är det som
är viktigt att komma ihåg.
Vi försöker den vägen åstadkomma 50 000 jobb i byggsvängen. Det
ligger inget negativt i det faktum att vi också kan göra det med pengar
som den gamla riksdagen avsatte, Dan Ericsson. Det är väl ganska
klokt att använda pengar som tyvärr inte används i arbetsmarknadspo-
litiken.
Anf. 69 DAN ERICSSON (kds):
Fru talman! Med anledning av det sista arbetsmarknadsministern
säger måste jag ändå konstatera att socialdemokraterna i valrörelsen
talade om ett omfattande investeringsprogram. Om jag inte minns fel
handlade det om 15 miljarder. Vad man nu har lagt fram är ett program
som innebär ungefär 4,7 miljarder. Precis som ministern säger tas
pengarna inom de ramar som finns. Det är alltså inga nya satsningar
som görs, vilket man förespeglade väljarna i valrörelsen.
Arbetsmarknadspolitiken skall självfallet inte syssla med eviga
skatterabatter. Men inte menar väl ministern att situationen för
byggjobbarna har förändrats så drastiskt sedan den nya regeringen
tillträdde att man nu kan avskaffa de åtgärder som behövs för att få
byggjobbare i arbete? Det skulle vara mycket märkligt om ministern
verkligen tycker det.
Jag har slagits för en förlängning av systemet med avdrag för att det
fungerar. Det ger jobb, och det ger sysselsättning. Direktavskrivningar
är mycket tveksamma, Anders Sundström. Det har riksdagen tidigare
uttalat sig om.
Anf. 70 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Återigen vill jag säga att vi har presenterat ett förslag
som kostar i storleksordningen 5 miljarder för statsbudgeten och som
ger investeringar för i storleksordningen 10 miljarder. Det är nya åtgär-
der. Pengarna fanns i budgeten, men arbetade inte. Det är väl något
positivt. Dan Ericsson kan inte mena att vi ingenting gör. Sedan kan det
hända att vi från tid till annan väljer att byta åtgärd. Jag vill gärna
skicka ut signalen att när vi sätter en bortre gräns för direktavskrivning-
en för näringslivet är det en bortre gräns. Jag vill uppmana näringslivet
att nyttja den skatterabatten. Tro inte att vi i maj 1996 återkommer och
säger att vi förlänger den bortre gränsen. Då skulle inte arbetsmark-
nadspolitiken fungera som den skall, nämligen att utjämna skillnaderna
i konjunkturen.
Anf. 71 DAN ERICSSON (kds):
Fru talman! Jag fick faktiskt ingen dementi från ministern när det
gäller min fråga. Tycker arbetsmarknadsministern att situationen på
arbetsmarknaden för byggjobbarna har förändrats så drastiskt att han nu
medverkar till att försämra möjligheterna att få arbete? Detta blir fak-
tiskt effekten av förslaget om att dra in avdragsmöjligheten. Sedan kan
vi diskutera tidslängden och om det skall vara fråga om ytterligare ett
26
eller två år. Vid årsskiftet avskaffas de facto avdragsmöjligheten. Det
innebär färre jobb och minskade inkomster för statskassan.
Vi har inte heller fått några besked om den föreslagna subventionen.
Hur skall den fungera? Vilka begränsningar kommer att finnas? Är det
bostasinnehavaren själv eller är det byggföretagen som skall göra en
ansökan? Det finns inga besked i den framlagda propositionen. Jag tror
att många i byggsektorn vill ha ett besked om detta.
Anf. 72 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill återigen säga att vi tillför åtgärder som ökar in-
vesteringarna i byggsektorn med 10 miljarder i förhållande till vad den
gamla regeringen gjorde. Det innebär att vi tar arbetslöshetsbekämp-
ningen på allvar. Vi tillför nya åtgärder. Vi gör klart för alla aktörer att
arbetsmarknadspolitik innebär tillfälliga åtgärder. Det gäller för aktö-
rerna att nyttja den skatterabatt som de kommer i åtnjutande av. Jag är
övertygad om att näringslivet och bostadsföretagen verkligen försöker
använda den skatterabatt som de nu kan få.
Anf. 73 DAN ERICSSON (kds):
Fru talman! Jag får inga besked när det gäller hur subventionen
skall fungera och om den på något sätt skulle kunna väga upp att rege-
ringen nu avskaffar avdragsmöjligheten. Detta avskaffande kommer i
sig att medföra färre jobb i den här sektorn. Det kommer ministern inte
ifrån.
Det handlar således om 4,7 miljarder. Tidigare har man sagt 15
miljarder. Detta skall tas inom befintlig ram. Det innebär att man tar
ifrån andra områden som också är angelägna. Det kommer inte heller
ministern ifrån. Det är inte så att det inte kommer att hända något på de
områden varifrån pengarna tas. Detta kommer även att slå på de områ-
dena.
Anf. 74 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill säga två saker. Dan Ericsson tar nu upp ett antal
frågor som inte ingick i hans ursprungliga frågeställning. Dessa frågor
får han gärna återkomma med.
De pengar vi talar om användes faktiskt inte. Den gamla regeringen
anvisade åtgärder på arbetsmarknadspolitikens område som inte funge-
rade. Pengarna låg och dammade i byrålådor utan att bidra till att ar-
betslösa människor får sysselsättning. Vi tar nu fram dessa pengar ur
byrålådorna och använder dem i aktiva åtgärder. Detta är faktiskt san-
ningen.
Anf. 75 DAN ERICSSON (kds):
Fru talman! Ministern sade att jag tar upp en annan frågeställning
än vad jag gjorde från början. Jag hade faktiskt hoppats på att få ett
positivt besked. När jag inte fick det, blev jag tvungen att fråga vad det
finns för alternativ. På den punkten har jag inte fått något besked.
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
27
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
28
16 § Svar på fråga 1994/95:117 om försäljning av Assidomäns
skogsmark
Anf. 76 Näringsminister STEN HECKSCHER (s):
Fru talman! Sven-Erik Österberg har frågat mig på vilket sätt rege-
ringen tänker förhindra att statlig skogsmark som tillhör Assidomän
framgent fortsätter att försäljas och privatiseras av ideologiska skäl.
Sven-Erik Österberg konstaterar att regeringen beslutat avveckla
Privatiseringskommissionen. Det är riktigt. De ideologiskt motiverade
privatiseringarna av statens företag har upphört. Kommissionen behövs
inte. Den försäljning av det allmännas egendom som kan bli aktuell
kommer att hanteras på annat sätt. Någon försäljning av aktier i Assi-
domän är inte aktuell. Jag avser inte att ta något initiativ i den frågan.
Riktlinjerna för Assidomäns försäljning av mark till enskilda fast-
ställdes av riksdagen våren 1992. Det var i samband med beslutet att
föra över verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform. Syftet
med försäljningarna skulle vara att stärka det enskilda jord- och skogs-
bruket. Med utgångspunkt från riktlinjer som riksdagen fastställde
reglerades senare vilka särskilda bestämmelser som skulle gälla för
mark som skall säljas till enskilda. Det gjordes i avtalet mellan staten
och Domän AB om bolagiseringen av Domänverket. Enligt avtalet
skall försäljningen pågå t.o.m. utgången av juni 1996. Assidomän har,
som aktiebolag, på sedvanligt sätt ett självständigt ansvar för försälj-
ningarna i enlighet med riksdagens riktlinjer. Regeringen har for närva-
rande ingen avsikt att föreslå någon ändring av riksdagens beslut i den-
na del. Jag vill emellertid gärna lyssna på vilka synpunkter Sven-Erik
Österberg kan ha på dessa försäljningar.
Anf. 77 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret på min
fråga. Jag har inte så många synpunkter på de riktlinjer som riksdagen
har dragit upp vid försäljning för att stärka befintliga jordbruksföretag
och där man t.ex. har sålt ut jordbruksfastigheter. De är nog ganska
tidsenliga och riktiga i sig.
Min fråga gäller däremot de fall då Domänverket har sålt ut sin
mark inom sina befintliga kärnområden, när det gäller skog osv. Man
har sålt till privatpersoner som inte behöver ha förstärkning till sina
befintliga företag. Marken har gått till kapitalstarka personer som kan-
ske har skaffat sig skogsmark för rekreation och jakt. Min följdfråga till
näringsministern blir därför: Är näringsministern beredd att se över på
vilket sätt man i praktiken följer upp riksdagens riktlinjer för försälj-
ning?
Anf. 78 Näringsminister STEN HECKSCHER (s):
Fru talman! Det är helt riktigt att det när sådan här verksamhet på-
går är angeläget att ständigt se över i vilken utsträckning man lever upp
till de riktlinjer och de syften som har legat bakom försäljningen. Så är
det naturligtvis också i det här fallet. Den naturliga mekanismen är att
bolaget i sina regelbundna redovisningar till sin ägare beskriver hur det
har gått till. Ägaren, i det här fallet staten och regeringen via Närings-
departementet, skall vid sådana tillfällen ställa de frågor som är ange-
lägna med utgångspunkt från redovisningarna.
Vi har naturligtvis ett ansvar för den sortens uppföljning i efterhand
för att verkligen se till att syftet med försäljningarna uppnås. Så kom-
mer naturligtvis även att ske i det här fallet vid nästa redovisningsperi-
od.
Anf. 79 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Jag tackar för den upplysningen. Jag är mycket tacksam
för att näringsministern tar denna fråga på mycket stort allvar. Jag
tolkar svaret som mycket positivt och förväntar mig att man ser över
dessa riktlinjer. I de fall felaktigheter har begåtts förväntar jag mig att
de inte upprepas.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1994/95:114 om uppehållstillstånd för utlän-
ningar som är verksamma vid svenska företag
Anf. 80 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Lars Björkman har frågat mig vilka åtgärder jag är be-
redd att vidta for att ge mindre företag möjlighet att i Sverige utbilda
utlandsverksam personal.
Sverige har en reglerad invandring, och därför skall en utlänning för
att arbeta i Sverige ha arbetstillstånd, om inte utlänningen har perma-
nent uppehållstillstånd eller är medborgare i de nordiska länderna eller
EES-kretsen.
Tillstånd inom ramen for s.k. internationellt utbyte är begränsade
såväl till tiden som yrket och vissa bestämda arbetsgivare. Det kan
också ges för insatser inom bl.a. kultur, pedagogik och forskning och
kan avse utländska forskare vid svenska vetenskapliga institutioner,
lärare vid språkinstitut m.fl. yrkesgrupper.
Tillstånd för internationellt utbyte omfattas till större delen av gene-
rella yttranden till Statens invandrarverk. Övriga ärenden remitteras till
Länsarbetsnämnden för prövning. Om Länsarbetsnämnden finner att en
ärendegrupp bör karaktäriseras som internationellt utbyte skall nämn-
den aktualisera frågan om generellt yttrande hos Arbetsmarknadsstyrel-
sen.
Tillståndsprövningen skall vara generös och flexibel. Det skall dock
vara en strikt prövning av att ansökningsärendet kan hänföras till inter-
nationellt utbyte och att den sökandes kvalifikationer motsvarar verk-
samhetens syfte, och här spelar företagets storlek ingen roll.
Regeringen har för avsikt att göra en total översyn av invandrings-
och flyktingpolitiken. I denna utredning kommer även det här området
att ses över. Så länge vi i Sverige har en reglerad invandring måste
dock även i framtiden någon form av ansökningsforfarande och pröv-
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
29
Prot. 1994/95:22
15 november
ning ske även om en generös tillämpning med ett minimum av byrå-
krati alltid är önskvärd.
Svar på frågor
30
Anf. 81 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Jag tackar invandrarministem för svaret. Jag får väl ta
det som ett tecken på att man ändå tänker se över frågan, även om
slutsatsen i sista stycket inte uttrycker någon överdriven handlingskraft.
Bakgrunden till frågan är att det i dag finns ett ganska stort antal fö-
retag som bygger upp sina företag via internationella kontakter. De
försöker utvidga sin verksamhet utanför Sveriges gränser och även
utanför EES- och EU-området. Jag tror att alla partier är eniga om att
det är bra. Företagen satsar på helt nya marknader. Då krävs det själv-
fallet att man via lokal rekrytering kan anställa människor, förutom den
personal som kommer från Sverige, som kan fullgöra de uppgifter som
krävs för företagsutveckling, för att sälja och tillverka produkter, ut-
veckla tjänster osv.
Jag tror att vi är fullständigt överens om att småföretagsgruppen är
en nyckelgrupp. Vi hörde talas om att den t.o.m. är en spjutspets inför
framtiden. Det är viktigt att vi kan utveckla denna sida. Det gäller att
man vad avser dessa specifika frågor inte bygger byråkratiska hinder
som gör att företagen känner sig motarbetade och att de inte snabbt och
smidigt kan utveckla de idéer som de jobbar aktivt med på fältet.
I det sista stycket i statsrådets svar säger han att en tillämpning med
ett minimum av byråkrati är önskvärd.
Jag hoppas att detta är ett sätt att uttrycka sig och att det inte är ett
sätt att visa att man egentligen inte har någon speciellt stark vilja, att
man låter det hela bero tills andra invandrings- och flyktingpolitiska
frågor skall behandlas. Detta är en fråga som måste lösas när den är
aktuell. Den är aktuell nu.
Vad tänker invandrarministem göra för att ge dessa ord någon form
av realism?
Anf. 82 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Jag har inget annat svar att ge än det som jag har givit.
Jag delar Lars Björkmans uppfattning att detta är en viktig fråga, men
vi vill inte bryta ut den speciellt. Det äger sin riktighet att frågan är
aktuell nu, men det finns också möjligheter att åstadkomma åtgärder i
den här riktningen redan nu. Det finns alltså förutsättningar för att
komma till Sverige, även om man råkar vara utanför EES-kretsen eller
Norden.
Det finns alltså möjligheter, även om det kan vara litet krångligare
för de mindre företagen. Det erkänner jag gärna.
Denna fråga är inte mindre aktuell om ett halvår eller ett år. Då är
den snarare ännu mer aktuell. Vi avser alltså att se över den. Något
annat svar kan jag inte ge i dag.
Anf. 83 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Jag tror att frågan är mest aktuell nu, när det finns en
arbetslöshet som vi alla bekämpar. Det finns idéer som bygger på möj-
ligheten att foretag med utlandet som bas för nya produkter skall bygga
upp ett nätverk. Därmed kan de också få en bättre snurr på den inhems-
ka verksamheten här i Sverige.
Vi är tydligen överens om att systemet är överbyråkratiskt och har
hinder i sig som man med relativt enkla metoder skulle kunna förändra.
Det är inte någon större vilja som ministern här demonstrerar när han
säger att vi är överens om detta men att det kan ta ett år eller ännu
längre tid innan man kommer till skott i dessa frågor.
Är ministern beredd att över huvud taget diskutera om det finns
mycket enkla åtgärder att vidta vad gäller Invandrarverkets handlägg-
ningsrutiner?
Anf. 84 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Lars Björkman pratar ungefär som om det vore omöj-
ligt för personer utanför EES-kretsen eller den nordiska kretsen att
komma till Sverige. Så är inte fallet.
Däremot sker det en viss prövning av företagen. Man tittar bl.a. på
seriositeten, och man prövar om de kunskaper som företagen vill hämta
in inte finns i Sverige. Man kan diskutera om den prövningen går att
göra effektivare, bättre och mindre byråkratisk. Vi skall se över det.
Det är inte omöjligt, Lars Björkman, för människor från andra län-
der att komma till Sverige i dessa syften. Jag erkänner att det kan vara
litet krångligare för småföretag, men omöjligt är det inte. Dörren är
öppen.
Anf. 85 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Invandrarministem får det att låta som om läget ändå är
positivt. Jag får väl ge mig till tåls tills vi får någon bekräftelse på att
det verkligen händer någonting. Låt mig bara komplettera med en yt-
terligare frågeställning.
För att få ta hit någon utifrån måste man i dag gå till länsarbets-
nämnden och i vissa fall även till fackliga organisationer för att stämma
av om de har något intresse av eller underlag för att göra en bedömning
av företagens anspråk på att få ta hit folk.
Jag upplever att detta är en byråkrati som är fullständigt onödig. Det
kan inte vara rimligt att ett fackorgan för svenska fackliga medlemmar
skall göra en bedömning av om ett litet företag har ett behov av att
utbilda arbetskraft för internationella verksamheter. Är det rimligt att
man försöker ta bort den typen av hinder? I så fall tror jag att vi skulle
ta ett stort steg på vägen för att lösa upp de akuta knutarna.
Anf. 86 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fm talman! Jag anser inte att det är något hinder att man hör fack-
föreningar eller länsarbetsnämnden. Det är snarare fråga om en seriös
prövning. Jag ser inget skäl till att särskilt titta på de frågorna.
Anf. 87 LARS BJÖRKMAN (m):
Fm talman! Jag skall alltså tolka invandrarministem så att svenska
fackföreningsrörelsen har intresse av att bedöma om ett företag har en
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
31
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
utvecklingspotential baserad på utländsk tillverkning eller utländsk
verksamhet över huvud taget. Det förefaller något långsökt.
Utöver att det är långsökt bidrar det till att vi får en ärendehantering
som visserligen sägs vara flexibel, lätthanterlig och generös, men den
drar ut på tiden. Och tiden är i detta fall en nyckelfaktor. Om vi får en
smidigare hantering, kortare tider i handläggningen, kommer företagen
snabbare ut med sin verksamhet, och vi får över huvud taget en bättre
möjlighet att jobba med dessa frågor.
Jag hoppas att invandrarministem är beredd att jobba för att dessa
frågor skall få en bättre lösning.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1994/95:127 om tillämpningen av den s.k. barn-
praxisförordningen.
Anf. 88 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fm talman! Ulla Hoffmann har frågat mig om regeringen avser att
vidta några åtgärder för att säkerställa att praxis vid tillämpningen av
den s.k. tidsförordningen ändras för att bättre överensstämma med
humanitära principer.
De fall som Ulla Hoffmann refererar till gäller tillämpningen av
tidsförordningen, dvs. de avser barnfamiljer som sökt asyl före den 1
januari 1993. Det är fråga om personer som inte har något skyddsbehov
och därmer inte har rätt till asyl. Därför är jag av den uppfattningen att
man rent allmänt i dessa ärenden måste kunna ha som krav att de inte
gjort sig skyldiga till något brott i Sverige. Om ett avslag skulle komma
att ge orimliga konsekvenser kan det naturligtvis finnas skäl att i vissa
enskilda ärenden göra en annan bedömning. Att avvisa en stor barn-
familj för att ett av barnen begått en mindre förseelse skulle kunna vara
ett sådant exempel.
Avslutningsvis vill jag dock framhålla att det är Utlänningsnämnden
som genom beslut i enskilda ärenden bestämmer praxis. Det är endast i
de fall som Utlänningsnämnden eller Invandrarverket överlämnar till
regeringen som regeringen kan ge vägledning. Några ärenden av denna
typ har dock icke överlämnats. För närvarande pågår en utredning som
skall överväga formerna för regeringens styrning av praxis.
Anf. 89 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Jag tackar statsrådet Blomberg för svaret. Det är bra att
statsrådet har för avsikt att se över reglerna om hur tillämpningen har
utvecklats vad gäller just den s.k. bampraxisförordningen.
Invandrarpolitiska kommittén skrev i sitt betänkande att
”handläggningen måste ske generöst med sunt förnuft och med sådan
inlevelse att man kan förhindra beslut som för en allmän rättsuppfatt-
ning framstår som stötande”. Den praxis som har utvecklats vad gäller
bampraxisförordningen om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden
32
av de särskilda skälen framstår som stötande för en allmän rättsupp-
fattning.
Det kan inte vara rimligt att det särskilda skälet, t.ex. då familjer
omfattas av bampraxisförordningen, tolkas så att Sverige avvisar en
familjemedlem i de fall då det inte finns någon anknytning i hemlandet
för att därigenom kunna påvisa anknytning så att resten av familjen kan
utvisas.
Vad gäller de asylsökande ställer Sverige krav på en exemplariskhet
som inte krävs av någon svensk medborgare. Vilken svensk medborga-
re är utan skuld, så att han eller hon kan kasta första stenen?
Jag hoppas alltså att de ändringar i förordningen som nu kommer att
göras blir mycket tydliga, detta för att Utlänningsnämnden inte skall få
något tolkningsutrymme som gör det möjligt att utveckla en praxis som
strider mot humanitet och förnuft.
Jag utgår också från att förordningen ges en sådan utformning att de
som redan har fått avslag medges en ny prövning efter förändringen i
förordningen som baseras på hänsyn till barnens bästa.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1994/95:128 om asyl för judiska familjer från
f.d. Sovjetunionen
Anf. 90 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Dan Ericsson har frågat mig om jag tänker vidta några
åtgärder med anledning av Utlänningsnämndens avslagsbeslut rörande
en judisk familj från Ukraina.
Jag avser inte att vidta några åtgärder med anledning av nämndens
beslut. Utlänningsnämnden är en självständig myndighet som har att
följa gällande lagar och förordningar. Nämnden har möjlighet att över-
lämna enskilda ärenden till regeringen för prövning, och det är endast
då som regeringen har möjlighet att påverka utformningen av praxis.
Enligt den information jag har fått del av är det inte någon ändrad
praxis i detta fall. Nämndens beslut ryms inom nu gällande praxis och
är varken det första eller det enda avslagsbeslutet för judiska asylsö-
kande från f.d. Sovjetunionen.
Anf. 91 DAN ERICSSON (kds):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka invandrarministem för sva-
ret.
Bakgrunden till min fråga är ett beslut av Utlänningsnämnden som
enligt min mening innebär att man går ifrån det det praxisbildande
beslut som fyrklöverregeringen fattade angående asylsökande judar
från f.d. Sovjetrepubliker.
Beslutet fattades den 25 november förra året, dvs. för knappt ett år
sedan. Av beslutet framgår att uttryck för folklig antisemitism hade
ökat i Ryssland, vilket kunde medföra att enskilda judar utsattes för
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
33
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
allvarliga trakasserier. Många gånger kunde någon hjälp från de
rättsvårdande myndigheterna inte påräknas.
Med hänvisning även till tidigare regeringsbeslut fann regeringen
att praxis var fastlagd för bedömingen av asylskäl för personer av ju-
diskt ursprung från f.d. Sovjetunionen. Regeringen konstaterade då att
det inte under senare tid inträtt någon sådan förändring av förhållande-
na för judar i Ryssland som ger anledning att ompröva praxis.
Slutsatsen blev, i ett då aktuellt ärende, att regeringen biföll asylan-
sökan med hänvisning till de trakasserier som de berörda hade utsatts
för. Nu har vi ett motsvarande fall av sådana trakasserier.
Om regeringen nu inte reagerar eller agerar mot att Utlännings-
nämnden beslutat avslå en asylansökan för judar från f.d. Sovjetunion-
en innebär det i praktiken att en ny praxis införs.
Jag vill, efter det besked jag fått, återigen ställa frågan till invand-
rarministem: Innebär detta att regeringen står för en omorientering i
den här frågan?
Anf. 92 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Nej, det gör vi inte. Vi följer den av fyrklöverregering-
en fattade praxisbeslutet av den 25 november 1993. Då fattade rege-
ringen ett beslut i ett ärende rörande en judisk familj från Ryssland. Det
var fråga om en ny ansökan där det tillkommit nya omständigheter.
Därför upphävdes beslutet om avvisning, och familjen fick stanna.
I detta beslut slog regeringen fast att den praxis som utformats ge-
nom regeringsbeslut år 1991 och 1992 skulle bestå, dvs. att den all-
männa situationen för judar i f.d. Sovjetunionen inte är sådan att de
som folkgrupp generellt kan anses vara utsatta för förföljelse eller att
de skulle vara i behov av skydd i annat land.
Regeringen konstaterade vidare i beslutet år 1993 att utvecklingen i
Ryssland under senare år varit positiv, bl.a att antisemitism sanktione-
rad av staten inte längre förekommer.
I maj 1994 gjorde Utlänningsnämnden en informationsresa till Uk-
raina och har dämed en uppdaterad bild av situationen där. Ukraina har
genomgått en liknande utveckling som den i Ryssland i detta avseende,
dvs. den från staten sanktionerade antisemitismen förekommer inte
längre.
Det är mot denna bakgrund som den tidigare regeringen har fattat
dessa beslut. Utlänningsnämnden följer nu den praxis som har utveck-
lats under den borgerliga regeringens tid.
Anf. 93 DAN ERICSSON (kds):
Fru talman! Det kanske inte längre finns stöd i lagen eller hos staten
för att trakassera människor av judisk härkomst. Men trots vad som har
sagts från myndigheternas sida har det de facto ändå förekommit den
typen av trakasserier från grupper och enskilda, och de rättsvårdande
myndigheterna har ofta inte tagit sig an dessa fall. Det är därför man
har gett möjlighet till asyl för dem som flytt under sådana omständighe-
ter.
34
Invandrarministem säger att man nu ser ytterligare förbättringar.
Jag har inte sett något underlag för att kunna säga att det skett en för-
ändring under 1994 och att dessa trakasserier upphört eller minskat i
omfattning. Invandrarministem säger att de har minskat i omfattning
och att det därför finns anledning att ha ett annat synsätt på detta. Jag
vill ha ett klargörande på denna punkt.
Anf. 94 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fm talman! Jag vill säga två saker, Dan Ericsson.
För det första avgörs, och det vet både Dan Ericsson och jag, asylä-
renden genom prövning av varje enskilt fall. Det görs en seriös pröv-
ning om man har skyddsbehov eller inte. I detta fall har Utlännings-
nämnden konstaterat att man inte har det.
För det andra åberopar jag enbart sådana fakta som är kända när det
gäller praxisutvecklingen som också slagits fast av den tidigare borger-
liga regeringen. Det är inte någon ny politik som förs, utan det är enbart
fullföljande av den praxis som den tidigare regeringen har fastlagt.
Jag har också svarat Dan Ericsson att jag inte finner någon anled-
ning att försöka ändra på den praxisen i detta fall. Jag tycker att detta
fall är ganska klart, och det är också praxisen i detta sammanhang. De
rapporter från den förra regeringens tid som har givits oss är de som jag
har redovisat här.
Anf. 95 DAN ERICSSON (kds):
Fm talman! Nu kanske vi har litet olika uppfattning om vad praxis
egentligen är. Min uppfattning är att den typen av trakasserier som
människor av judisk härkomst drabbas av i länder som Ryssland eller
Ukraina utgör tillräckligt skäl för att få asyl här.
Det anmärkningsvärda i det nu aktuella fallet är att nämnden i sitt
beslut skriver att trakasserier mot personer av judiskt ursprung före-
kommer såväl från grupper i samhället som från enskilda personer. Det
är ju det som är grunden för tidigare regeringsbeslut i dessa frågor när
man låtit människor stanna här och beviljat asyl.
Nu har jag precis fått veta att det också i detta ärende har fram-
kommit nya omständigheter. Jag misstänker därför att det kommer in
en ny ansökan. Det är mycket möjligt att detta ärende hamnar på rege-
ringens bord. Då vore det intressant att få ett ytterligare förtydligande
om att man från regeringens sida inte tänker lägga om praxis när det
gäller judar som kommer från f.d. Sovjet.
Anf. 96 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Praxis utformas utifrån en bedömning av hur situatio-
nen är vid ett visst tillfälle och vilken utveckling som har skett. Just nu
kan man säga att det skett en positiv utveckling. Det innebär inte att allt
är bra.
Det innebär inte att man kan säga att alla judar är fria från trakasse-
rier och annat från befolkningen eller från vissa grupper i samhället.
Men de trakasserier som tidigare förekommit från statens och samhäl-
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
35
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
lets sida har upphört både i Ryssland och Ukraina, och det är det vikti-
ga-
Vi följer självfallet dessa frågor mycket nära. På det sättet kan vi
uppdatera oss och också ändra praxis via Utlänningsnämnden om så
skulle krävas. Jag kan försäkra Dan Ericsson att vi inte med berått mod
skickar tillbaka någon som omedelbart skulle utsättas för förföljelse av
sådan art att man skulle ha asylgrundande skäl att få stanna i Sverige
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1994/95:111 om riksidrottsgymnasierna
Anf. 97 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Beatrice Ask har frågat mig om vilka åtgärder rege-
ringen avser att vidta med anledning av Skolverkets översyn av syste-
met med riksrekryterande idrottsgymnasier.
Beatrice Ask framhåller mycket riktigt i sin fråga till mig att utred-
ningen mynnar ut i ett förslag som innebär att ett antal riksidrottsgym-
nasier måste ifrågasättas samt att idrottsrörelsen framgent får ta ett
större ansvar för utbildningarnas specialidrottsdel. Till denna beskriv-
ning av förslaget vill jag tillägga att förslaget även innebär ett ökat
lokalt ansvar för dessa frågor genom att en uppdelning av idrottsgym-
nasiema görs i lokala, regionala och riksrekryterande gymnasier. De
kommuner som i egen regi eller i samverkan med andra kommuner vill
starta ett lokalt alternativt regionalt idrottsgymnasium kan göra detta
redan nu.
Skolverkets förslag, som har remissbehandlats, bereds for närvaran-
de i Utbildningsdepartementet. Jag räknar med att frågan kan behandlas
i den kommande budgetpropositionen.
Anf. 98 BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Beske-
det är att regeringens slutsatser när det gäller riksidrottsgymnasierna
kan förväntas i budgetpropositionen.
Besked på den här punkten brådskar, eftersom Skolverkets förslag
innebär ändrade regler helst från nästa höst. Jag vet inte om regeringen
kommer att fatta det beslutet. Men om det är på det sättet krävs det
ganska snabba ryck.
Det handlar om drygt 1 000 elevplatser och de 32 specialidrottsför-
bund som skall ta över en viktig del av ansvaret för denna utbildning.
Det gäller också de 44 miljoner kronor som specialidrottsundervisning-
en kostar. Förslaget är att idrotten skall ta över en del av kostnaderna.
Det kommer att bli en debatt och diskussion om hur man skall hantera
detta.
Men det är så - och det är både Kommunförbundet och Riksidrotts-
forbundet med på - att det krävs och kommer att krävas en viss sane-
ring. En del utbildningsenheter kommer alltså att försvinna. Jag ställer
36
därför frågan, eftersom man ganska snabbt måste få veta vilka slutsat-
ser som dras.
För idrotten i Sverige är det här väldigt viktigt. Vi har många id-
rottsgymnasier, inte minst på skidsportens område. Norrmännen har ju
satsat hårt på att se till att elitidrottande ungdomar får bra utbildning-
det är bakgrunden till våra skolor.
Nu finns det en oro. Det finns en risk for att vi inte har sanerat till-
räckligt mycket och att kvaliteten därmed brister. På en del orter tving-
as man emellertid inse att underlaget för ortens gymnasieskola kan
fallera om man får det ökade lokala ansvar som skolministern pratar
om. Då tvingas kommunerna nämligen inte att betala interkommunal
ersättning, och då minskar underlaget och elevers möjligheter att gå en
idrottsutbildning. Och det är ju där knäckfrågan ligger.
Anf. 99 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag delar Beatrice Asks uppfattning att det är mycket
angeläget att frågan får sin lösning. Just därför kan Beatrice Ask och
alla andra räkna med att få besked i budgetpropositionen.
Anf. 100 BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Är det skolministerns mening att i det här arbetet verka
för att idrotten får någon typ av kompensation for de ökade utgifter
man kommer att få då man får ansvaret for specialidrotten? Eller skall
man räkna med att idrotten skall klara detta ökade ansvar med egna
medel?
Det är också intressant att fundera över om eleverna på något sätt
kommer att skyddas, så att man även om man bor i en njugg kommun
kan fortsätta sin satsning på en idrottsgren som man kanske har hållit
på med länge. Utan åtminstone någon bindning finns ju risken att
många ungdomar inte får den chansen.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1994/95:126 om ökad utbildning av tekniker
och naturvetare
Anf. 101 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Ulf Melin har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
för att öka antalet elever som läser naturvetenskapliga, tekniska och
matematiska ämnen i gymnasieskolan.
Jag delar Ulf Melins uppfattning att det är oroande att intresset för
tekniska och naturvetenskapliga utbildningar på gymnasienivå är så lågt
samtidigt som ett flertal undersökningar pekar på ett växande behov av
tekniker, ingenjörer och civilingenjörer i framtiden.
Problemet med den dåliga rekryteringen till det naturvetenskapliga
programmet har uppmärksammats under de senaste åren. Flera initiativ
har tagits for att öka intresset för detta utbildningsområde. Skolverket
och Verket för högskoleservice (VHS) fick sommaren 1993 i uppdrag
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
37
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
att under en period av fem år gemensamt ansvara för att inom skolans
och den högre utbildningens område initiera åtgärder som syftar till att
öka ungdomars intresse för teknik och naturvetenskap.
Skolverket och VHS har med utgångspunkt i uppdraget startat ett
gemensamt projekt, det s.k. NOT-projektet. Målsättningen med arbetet
är att öka rekryteringsunderlaget för högre tekniska och naturveten-
skapliga utbildningar genom
- att ändra attityden till NT-utbildningar,
- att stärka teknikens och naturvetenskapens ställning i allmänbildning-
en,
- att intressera fler flickor för tekniska utbildningar och
- att lyfta fram de nyskapande och aktiverande verksamheter i lärar-
fortbildningen som finns inom många teknik-/naturvetarcentra.
Jag kommer att följa detta arbete med stort intresse samt överväga
ytterligare åtgärder.
Anf. 102 ULFMELIN(m):
Fru talman! Fru statsråd! Jag tackar för svaret.
Det är bra att Ylva Johansson lyfter fram NOT-projektet, att hon
lyfter fram just problemet att rekrytera fler elever till de tekniska och
naturvetenskapliga ämnena i gymnasieskolan och vikten av att öka
intresset på det området i grundskolan. Med tanke på den framtida
arbetsmarknaden måste vi se till att öka intresset för de här ämnena-
det finns ju redan i dag ett behov av ingenjörer, tekniker och kvalifice-
rade yrkesarbetare. Det är därför bra att Ylva Johansson lyfter fram den
delen.
Detta är emellertid det enda statsrådet tar upp i sitt svar, och jag är
förvånad över att hon inte också lyfter fram andra delar. Man måste ju
också titta litet grand på hur gymnasieskolan ser ut. Exempelvis de
specialutformade programmen, där man kan integrera de teoretiska
programmen med de yrkesförberedande för att just öka antalet tekniker,
nämns inte med ett enda ord i svaret. Jag måste därför fråga: Avser
Ylva Johansson att stimulera utvecklingen av de specialutformade
programmen, eller avser hon att ta bort dem?
En annan sak är kursutformningen, möjligheten att i gymnasiesko-
lan läsa exempelvis tekniska kurser. Inte heller detta nämns i svaret.
Detta är naturligtvis nödvändiga åtgärder för att vi skall kunna öka
intresset för de här ämnena.
I slutet av sitt svar säger statsrådet att hon skall överväga ytterligare
åtgärder. Vad innebär dessa ”ytterligare åtgärder”?
Anf. 103 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Det finns i dag en stor frihet inom gymnasieskolorna att
lokalt genomföra olika integreringar av utbildningar och genomföra
lokala kurser. Vilken utveckling vi kommer att få inom gymnasieskolan
återstår att se.
38
Ulf Melin ingår ju själv som ledamot i den parlamentariska kommit-
té som har till uppgift att följa reformerna inom gymnasieskolan, och
jag väntar med spänning på vad den kommittén kommer att kunna dra
för slutsatser av utvecklingen. Utifrån det får vi sedan överväga ifall det
blir aktuellt med ytterligare åtgärder.
Anf. 104 ULF MELIN (m):
Fru talman! Jag ställer dessa frågor därför att jag tror att det är oer-
hört viktigt att departementet och statsrådet ger de här signalerna. När
man läser det här svaret börjar man undra om det som statsrådet skall
göra bara är att följa NOT-projektet och dess utveckling under de när-
maste fem åren. Det tror jag inte räcker, utan man måste göra mycket
mycket mer. Man måste t.ex. stimulera kommunerna till att ta fram
specialutformade program och till att skapa en mer kursutformad gym-
nasieskola. Framför allt tror jag att man måste börja redan i grundsko-
lan, att man där måste se till att fånga elevernas intresse på de här om-
rådena.
Detta är ju ett stort problem. Eleverna, både de på grundskolan och
de på gymnasieskolan, upplever faktiskt de matematik- och naturorien-
terade ämnena som de tråkigaste, och detta är ju utomordentligt allvar-
ligt för framtiden.
Anf. 105 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):
Fru talman! När det gäller grundskolan finns det anledning att vara
en smula orolig utifrån de signaler som Skolverkets utvärdering ger i
fråga om just den naturvetenskapliga utbildningen men också matema-
tiken.
Skolverkets utvärdering visar att många elever har ytliga kunskaper
i NO-ämnena, att man inte har någon reell insikt i fråga om de naturve-
tenskapliga begreppen och att man inte har den förståelse som krävs för
att ämnena skall bli intressanta. Det visar sig också att pojkar har
mycket bättre resultat än flickor i grundskolan när det gäller NO-
ämnena.
Jag tycker att detta ger anledning att känna en smula oro, och det
kan också vara grund för ytterligare åtgärder från min sida.
Anf. 106 ULF MELIN (m):
Fru talman! Jag har tagit upp rekryteringen till den högre utbild-
ningen även på andra områden än ingenjörs- och teknikerutbildning,
exempelvis sådana lärarutbildningar som kräver att man har gått på ett
naturvetenskapligt program eller motsvarande. Detta tycker jag i och
för sig är bra.
Men om vi skall klara av att fånga elevernas intresse för de här äm-
nena, måste det också finnas behöriga, utbildade lärare, och ett stort
bekymmer i lärarutbildningen i dag är att vi har alldeles för få sökande
till dessa utbildningar.
Jag tror därför att även detta, hur vi skall klara rekryteringen, ger
oss anledning att fundera ganska mycket över hur vi skall utforma
gymnasieskolan så att fler elever läser de här utbildningarna. Som det
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
39
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
ser ut i dag rekryteras nämligen många lärare som kanske inte har be-
hörighet att undervisa i de här ämnena i grundskolan. Jag menar därför
att man redan där sänder signaler till eleverna om att detta inte är spe-
ciellt viktiga ämnen.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på fråga 1994/95:130 om betygssystemet i gymnasiesko-
lan
Anf. 107 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Eva Johansson har frågat mig om jag tänker göra någon
förändring vad gäller betygssystemet i gymnasieskolan som kan under-
lätta lärarnas arbete med betygssättning.
Eva Johansson motiverar sin fråga med att många lärare tycker att
det är svårt att finna de rätta betygsnivåerna i det nya betygssystemet
för gymnasieskolan. De nya betygskriterierna sägs vara alltför vaga.
Jag har förståelse för stora delar av den kritik som nu riktas mot
gymnasieskolans betygssystem. Vi skall dock komma ihåg att betygs-
sättning alltid rymmer stora svårigheter.
Vi går nu över från ett grupprelaterat relativt betygssystem till ett
målrelaterat. Centrala betygskriterier skall tolkas lokalt och konkretise-
ras i den aktuella undervisningsplaneringen. Det är ingen lätt uppgift,
och det ställer stora krav på lärarna.
Tidsplanen för att genomföra det nya betygssystemet i gymnasie-
skolan förslogs av den förra, borgerliga regeringen och har fastställts av
riksdagen. Jag hade gärna sett att det hade skett i en lugnare takt.
Med den tidsplan som nu gäller tvingas lärarna tolka betygskriteri-
erna parallellt med att de skall tillämpa dem på en årskull gymnasieele-
ver. Detta har skapat problem i flera fall.
Jag är dock inte beredd att nu gå in och föreslå några förändringar i
gymnasieskolans betygssystem.
Däremot kommer Skolverket att följa upp hur de nya kriterierna tas
emot ute på skolorna. Skolverket får därigenom signaler om vad som
kan behöva revideras och kompletteras.
Jag räknar med att Skolverket vartefter kommer att kunna presente-
ra ytterligare kommentarmaterial som kan vara till hjälp för lärarna vid
betygssättningen.
Jag har dessutom för avsikt att föreslå att regeringen ger den parla-
mentariska kommitté som har till uppgift att följa den pågående ut-
vecklingen i gymnasieskolan (U 1994:02) tilläggsdirektiv som innefat-
tar en uppföljningen av betygssystemet.
När det gäller grundskolan har regeringen nyligen lagt fram en pro-
position om betyg i det obligatoriska skolväsendet. Propositionens
tidsplan innebär att grundskolorna får god tid på sig att diskutera de nya
betygskriterierna innan de skall tillämpas.
40
Anf. 108 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Först vill jag tacka Ylva Johansson för svaret. Det här
är kanske den allra vanligaste frågan som jag får från lärare och elever.
De undrar hur de skall handskas med ett betygssystem som egentligen
har gett dem tre olika betygssystem under ett och samma läsår. Jag
förstår deras oro och deras funderingar. Detta är en övermäktig uppgift.
Vi varnade för den här situationen redan när den förra riksdagen
fattade beslutet. Ingen skulle vara gladare än jag om jag hade behövt stå
här i dag och säga att vi tyvärr hade fel och att detta gick riktigt bra.
Men det är dess värre inte på det sättet.
Nu har den här situationen uppstått. Tidspressen har varit enorm ute
på skolorna. Man har inte kunnat testa fram detta och fått en trygghet i
hur systemet skall användas. Jag har i och för sig inte så många syn-
punkter på själva systemet.
Jag tror att skolministern gör en riktig bedömning när det gäller att
gå in och göra förändringar i själva systemet. Det vore att röra till det
ännu mer. En ny betygsreform skulle naturligtvis medföra ytterligare en
lång tid av oro. Det skulle förmodligen skapa ett ännu större kaos än
det som har uppstått. Jag tycker att det är en bra bedömning.
Jag tolkar det som skolministern säger så att hon vill göra det som
går för att underlätta införandet av det nya betygssystemet utan att
utsätta elever och lärare för ytterligare press genom förändringar av
själva systemet. Jag tolkar det också så att skolministern har nåtts av
signalen att skolan nu behöver arbetsro.
Anf. 109 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Eva Johansson gör en helt riktig tolkning av det jag sa-
de. Nu är vår uppgift att göra det bästa av situationen. Vi måste visa
tilltro till lärarna i deras svåra uppgift och underlätta deras arbete på de
sätt som vi kan utan att klåfingrigt gå in och skapa nya problem.
Anf. 110 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag tror att detta besked i sig är en hjälp. Ute på en del
skolor har man endera med en viss förväntan sett fram emot en reform
eller också - och kanske oftare - varit rädd för att det skulle ske. Det
här beskedet är en bra signal till dem att jobba vidare med det som de
har börjat med. De skall få den hjälp som går utan att vi rör till det ännu
mer för dem.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1994/95:22
15 november
Svar på frågor
23 § Hänvisning av ärenden till utskott och beslut om förkortad
motionstid
Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1994/95:43 till jordbruksutskottet
1994/95:78 till finansutskottet
41
Prot. 1994/95:22
15 november
1994/95:109 till socialutskottet
1994/95:112 till konstitutionsutskottet
1994/95:113 till näringsutskottet
Motioner
1994/95 :L8 - L12 till lagutskottet
1994/95 :N2 till näringsutskottet
Beträffande proposition 1994/95:78 Ett Sverigehus i S:t Petersburg
hade regeringen föreslagit att riksdagen skulle besluta att motionstiden
förkortades till tio dagar.
Kammaren beslöt att förkorta motionstiden för denna proposition
till att utgå torsdagen den 24 november.
Beträffande proposition 1994/95:113 Ändring av avtalet om Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet): System för ga-
ranti av insättningar hade regeringen föreslagit att riksdagen skulle
besluta att motionstiden förkortades till åtta dagar.
Kammaren beslöt att förkorta motionstiden för denna proposition
till att utgå tisdagen den 22 november.
24 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1994/95:KU1 - KU7, KUU och
KU12
Skatteutskottets betänkande 1994/95 :SkUl
Utrikesutskottets betänkanden 1994/95 :UU2 och UU4
Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1994/95 :SfUl och SfU2
Socialutskottets betänkanden 1994/95:SoUl - SoU5
Kulturutskottets betänkanden 1994/95:KrUl och KrU2
Jordbruksutskottets betänkanden 1994/95 :JoU3 och JoU5
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95 :AU3
25 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1994/95:110 bidrag för information om Sverige i samband med
världsmästerskapen i friidrott i Göteborg år 1995
42
26 § Kammaren åtskildes kl. 16.07.
Prot. 1994/95:22
15 november
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
TOM T: SON THYBLAD
/Barbro Nordström
43
Prot. 1994/95:22
15 november
Innehållsförteckning
1 § Avsägelse......................................................................................1
2§ Anmälan om kompletteringsvaL.................................................1
3 § Svar på fråga 1994/95:89 om ärvdabalkens regler om
dödförklaring...............................................................................1
Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..................1
Anf. 2 AGNE HANSSON (c):................................................2
Anf. 3 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..................2
Anf. 4 AGNE HANSSON (c):................................................2
4 § Svar på fråga 1994/95:95 om skadestånd med anledning
av felaktig myndighetsutövning..................................................3
Anf. 5 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..................3
Anf. 6 BENGT HARDING OLSON (fp):...............................3
Anf. 7 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..................4
Anf. 8 BENGT HARDING OLSON (fp):...............................4
Anf. 9 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..................4
Anf. 10 BENGT HARDING OLSON (fp):............................5
Anf. 11 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):................5
Anf. 12 BENGT HARDING OLSON (fp):............................5
Anf. 13 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):................6
5 § Svar på frågorna 1994/95:113 och 131 om finansiering
av Gentekniknämndens verksamhet..........................................6
Anf. 14 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):.................6
Anf. 15 BARBRO WESTERHOLM (fp):...............................7
Anf. 16 INGA-BRITT JOHANSSON (s):..............................7
Anf. 17 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):................8
Anf. 18 BARBRO WESTERHOLM (fp):...............................8
Anf. 19 INGA-BRITT JOHANSSON (s):..............................8
6 § Svar på fråga 1994/95:115 om brott där de misstänkta
skyller på varandra......................................................................9
Anf. 20 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):................9
Anf. 21 JEPPE JOHNSSON (m):..........................................10
Anf. 22 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............10
Anf. 23 JEPPE JOHNSSON (m):..........................................11
Anf. 24 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............11
Anf. 25 JEPPE JOHNSSON (m):..........................................11
Anf. 26 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............11
44
7 § Svar på fråga 1994/95:112 om nedläggning av 120................11
Anf. 27 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):........11
Anf. 28 ULLA LÖFGREN (m):...........................................12
Anf. 29 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):........12
Anf. 30 ULLA LÖFGREN (m):...........................................12
8 § Svar på fråga 1994/95:109 om vården av demenssjuka.........13
Anf. 31 Socialminister INGELA THALÉN (s):...................13
Anf. 32 MY PERSSON (m):.................................................13
Anf. 33 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................14
Anf. 34 MY PERSSON (m):.................................................14
Anf. 35 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................15
Anf. 36 MY PERSSON (m):.................................................15
Anf. 37 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................15
Anf. 38 MY PERSSON (m):.................................................15
9 § Svar på fråga 1994/95:119 om ansvaret för arbetet med
kvinnors hälsa............................................................................16
Anf. 39 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................16
Anf. 40 BARBRO WESTERHOLM (fp):............................16
Anf. 41 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................17
10 § Svar på fråga 1994/95:122 om utvärdering av smitt-
skyddslag....................................................................................17
Anf. 42 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................17
Anf. 43 BARBRO WESTERHOLM (fp):............................18
Anf. 44 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................18
Anf. 45 BARBRO WESTERHOLM (fp):............................18
11 § Svar på fråga 1994/95:123 om glömda och gömda sjuk-
domar .........................................................................................18
Anf. 46 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................18
Anf. 47 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................19
Anf. 48 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................19
Anf. 49 BARBRO WESTERHOLM (fp):............................19
12 § Svar på fråga 1994/95:124 om bidrag till frivilliga or-
ganisationer................................................................................20
Anf. 50 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................20
Anf. 51 BARBRO WESTERHOLM (fp):............................20
Anf. 52 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................20
Anf. 53 BARBRO WESTERHOLM (fp):............................21
13 § Svar på fråga 1994/95:125 om tortyrskadecenter.................21
Anf. 54 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................21
Anf. 55 BARBRO WESTERHOLM (fp):............................21
Anf. 56 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................22
Prot. 1994/95:22
15 november
45
Prot. 1994/95:22 Anf. 57 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................22
15 november Anf. 58 Socialminister INGELA THALÉN (s):...................22
--------------- Anf. 59 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................22
14 § Svar på fråga 1994/95:121 om företagshälsovård.................22
Anf. 60 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):..................................................................22
Anf. 61 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................23
Anf. 62 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):..................................................................23
Anf. 63 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................24
Anf. 64 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):..................................................................24
Anf. 65 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................24
15 § Svar på fråga 1994/95:129 om ROT-avdraget......................24
Anf. 66 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):..................................................................24
Anf. 67 DAN ERICSSON (kds):...........................................25
Anf. 68 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):..................................................................25
Anf. 69 DAN ERICSSON (kds):...........................................26
Anf. 70 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):..................................................................26
Anf. 71 DAN ERICSSON (kds):...........................................26
Anf. 72 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):..................................................................27
Anf. 73 DAN ERICSSON (kds):...........................................27
Anf. 74 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):..................................................................27
Anf. 75 DAN ERICSSON (kds):...........................................27
16 § Svar på fråga 1994/95:117 om försäljning av Assido-
mäns skogsmark.........................................................................28
Anf. 76 Näringsminister STEN HECKSCHER (s):.............28
Anf. 77 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):..............................28
Anf. 78 Näringsminister STEN HECKSCHER (s):.............28
Anf. 79 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):..............................29
17 § Svar på fråga 1994/95:114 om uppehållstillstånd för
utlänningar som är verksamma vid svenska företag..............29
Anf. 80 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...........................29
Anf. 81 LARS BJÖRKMAN (m):.........................................30
Anf. 82 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):..........................30
Anf. 83 LARS BJÖRKMAN (m):.........................................30
Anf. 84 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...........................31
Anf. 85 LARS BJÖRKMAN (m):.........................................31
46
Anf. 86 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...........................31
Anf. 87 LARS BJÖRKMAN (m):........................................31
18 § Svar på fråga 1994/95:127 om tillämpningen av den s.k.
bampraxisförordningen............................................................32
Anf. 88 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...........................32
Anf. 89 ULLA HOFFMANN (v):.........................................32
19 § Svar på fråga 1994/95:128 om asyl för judiska familjer
från f.d. Sovjetunionen..............................................................33
Anf. 90 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...........................33
Anf. 91 DAN ERICSSON (kds):.........................................33
Anf. 92 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...........................34
Anf. 93 DAN ERICSSON (kds):..........................................34
Anf. 94 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...........................35
Anf. 95 DAN ERICSSON (kds):..........................................35
Anf. 96 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...........................35
20 § Svar på fråga 1994/95:111 om riksidrottsgymnasierna.......36
Anf. 97 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):.......................36
Anf. 98 BEATRICE ASK (m):.............................................36
Anf. 99 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):.......................37
Anf. 100 BEATRICE ASK (m):...........................................37
21 § Svar på fråga 1994/95:126 om ökad utbildning av tek-
niker och naturvetare................................................................37
Anf. 101 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):.....................37
Anf. 102 ULF MELIN (m):..................................................38
Anf. 103 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):.....................38
Anf. 104 ULF MELIN (m):..................................................39
Anf. 105 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):.....................39
Anf. 106 ULF MELIN (m):..................................................39
22 § Svar på fråga 1994/95:130 om betygssystemet i gymna-
sieskolan ........................ 40
Anf. 107 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):.....................40
Anf. 108 EVA JOHANSSON (s):........................................41
Anf. 109 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):.....................41
Anf. 110 EVA JOHANSSON (s):.........................................41
23 § Hänvisning av ärenden till utskott och beslut om för-
kortad motionstid......................................................................41
24 § Förnyad bordläggning............................................................42
25 § Bordläggning...........................................................................42
26 § Kammaren åtskildes kl. 16.07...................................................43
Prot. 1994/95:22
15 november
47
gotab 47769, Stockholm 1995