Riksdagens protokoll

1994/95:16

Torsdagen den 27 oktober

Kl 12.00-16.06

Protokoll

1994/95:16

1 § Justering av protokolls

Justerades protokollet för den 21 oktober.

2 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott, m.m.

Talmannen meddelade

att Miljöpartiet de grönas riksdagsgrupp på grund av uppkomna
vakanser

efter Claes Roxbergh anmält Per Lager som ledamot i valbered-
ningen samt Kia Andreasson som ledamot i justitieutskottet och som
suppleant i utbildningsutskottet samt

efter Krister Skånberg anmält Eva Goés som ledamot i näringsut-
skottet och som suppleant i skatteutskottet samt Peter Eriksson som
suppleant i den svenska delegationen till dels Europeiska ekonomiska
samarbetsområdets (EES) gemensamma parlamentarikerkommitté,
dels EFTA-staternas parlamentarikerkommitté.

Talmannen förklarade valda till

ledamot i valberedningen

Per Lager (mp)

ledamot i justitieutskottet

Kia Andreasson (mp)

ledamot i näringsutskottet

Eva Goés (mp)

suppleant i skatteutskottet

Eva Goés (mp)

suppleant i utbildningsutskottet

Kia Andreasson (mp)

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 16

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

suppleant i den svenska delegationen till dels Europeiska ekonomiska
samarbetsområdets (EES) gemensamma parlamentarikerkommitté,
dels EFTA-staternas parlamentarikerkommitté

Peter Eriksson (mp)

3 § Svar på interpellation 1994/95:10 om offentlighetsprincipen
vid ett EU-medlemskap

Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! Andreas Carlgren har frågat mig om jag anser att of-
fentlighetsprincipen kan fortsätta att gälla oinskränkt vid ett svenskt
EU-medlemskap och, som jag uppfattat frågan, vilka åtgärder som från
svensk sida bör vidtas för att få till stånd en ökad öppenhet inom EU
och dess beslutsprocess.

På frågan om den svenska offentlighetsprincipen kommer att bestå
vid ett svenskt medlemskap i EU svarade jag med ett tveklöst ja i förra
veckans frågestund här i kammaren. Med tanke på frågans betydelse
och de missförstånd som rått angående våra möjligheter att bevara den
svenska offentlighetsprincipen vid ett inträde i EU är jag glad att jag
här får tillfälle att förklara varför jag är så säker på att den svenska
öppenheten kommer att bestå.

Beträffande Andreas Carl grens första fråga, om offentlighetsprin-
cipen kan fortsätta att gälla oinskränkt vid ett svenskt EU-
medlemskap, vill jag först påminna om att vår svenska offentlighets-
princip ingalunda är utan undantag. Det finns ett stort antal inskränk-
ningar för fall där behovet av sekretess är tillräckligt starkt. Inskränk-
ningarna i allmänhetens rätt att ta del av handlingar hos myndigheter
finns i sekretesslagen och gäller till skydd för vissa intressen som finns
uppräknade i tryckfrihetsförordningen. Det gäller sådant som rikets
säkerhet, den centrala finans- och penningpolitiken, brottsbekämp-
ningen och skyddet för enskildas personliga integritet. Dessa undantag
från den annars grundläggande offentlighetsprincipen måste finnas,
och det gäller oavsett om vi är med i EU eller inte.

Varje EU-land har sina egna regler om offentlighet och sekretess.
Danmark och Nederländerna hör till de länder som är mest öppna,
medan Storbritannien och Irland kan sägas hålla till i andra änden av
skalan. Däremellan befinner sig de andra medlemsländerna med varie-
rande grad av öppenhet. Det finns alltså inte några EG-regler som
harmoniserar medlemsländernas lagstiftning på detta område. Det är i
själva verket på det sättet, att EU:s grundfördrag inte ger institutioner-
na någon behörighet att fatta beslut om generella regler om vad som
skall gälla i fråga om offentlighet och sekretess i medlemsländerna.
Först måste i så fall grundfördragen ändras, och det kan bara ske om
samtliga medlemsländer är eniga. Som medlem skulle Sverige alltså få
vetorätt mot varje framtida fördragsändring som skulle möjliggöra en
harmonisering av offentlighetslagstiftningen inom hela EU.

I Konstitutionsutskottets av riksdagen godkända betänkande (bet.
1993/94:KU21) om grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i

EU finns uttalanden som innebär att Sverige vid en anslutning till EU
inte överlåter lagstiftningsmakten på detta område till EU:s institutio-
ner. Om institutionerna mot all rimlig förmodan skulle börja harmoni-
sera offentlighetslagstiftningen skulle svenska myndigheter och dom-
stolar därför inte behöva ta hänsyn till sådana rättsakter, utan våra
svenska lagar fortsätter att gälla. Detta resonemang är inte något öns-
ketänkande från min sida, utan det är grundat på rättsliga fakta. Det
ligger också helt i linje med det synsätt som bl.a. den tyska författ-
ningsdomstolen tidigare har utvecklat.

Sverige kommer som medlem inte att vika från offentlighetsprinci-
pen i EU-samarbetet. Denna fasta föresats har manifesterats i två dek-
larationer som har fogats till det svenska anslutningsavtalet. I den
svenska deklarationen förklarar Sverige att vi välkomnar utvecklingen
mot ökad öppenhet inom EU och att offentlighetsprincipen, och då
särskilt allmänhetens tillgång till allmänna handlingar och meddelar-
friheten, är och förblir grundläggande element i Sveriges konstitutio-
nella, politiska och kulturella arv. EU-sidan noterar i sin svarsdeklara-
tion det svenska uttalandet och förutsätter att Sverige följer gemen-
skapsrätten i detta avseende.

De båda deklarationerna står inte i motsättning till varandra. Den
svenska deklarationen innebär att Sverige har lagt fast sin linje och
talat om vilka regler som gäller här. Medlemsstaterna har å sin sida
noterat detta och inte sett det som något hinder för ett svenskt med-
lemskap. Deklarationerna utgör tillsammans den rättsligt-politiska
plattformen för Sveriges fortsatta agerande när det gäller att hävda
öppenheten i vårt system.

Därmed kommer jag över på Andreas Carlgrens andra fråga, som
gäller hur Sverige skall kunna verka för ökad öppenhet vad gäller insti-
tutionerna inom EU. Detta är en stor och för oss viktig fråga, för även
om det under de senaste åren skett en förändring i synen på öppenhe-
ten inom EU:s institutioner så är vi från svensk sida inte nöjda med
situationen som den är i dag. Hur skall Sverige då som medlem kunna
åstadkomma en förbättring av sakernas tillstånd inom EU, och vilken
strategi skall vi använda oss av?

Först skall vi komma ihåg att Sverige har mycket att ge på just
detta område. Vi har bl.a. en unikt långvarig tradition på det tryckfri-
hetsrättsliga området. Vi har en offentlighetsprincip som saknar egent-
lig motsvarighet i andra länder och som inte bara är fastlagd utan ock-
så utvecklad i grundlag. De erfarenheter som detta har givit oss är vi
angelägna om att få dela med oss av i det europeiska samarbetet.

Vi vet ockaså att EU:s medlemsstater och institutioner ser på de
svenska lösningarna med både respekt och intresse. Rådet och kom-
missionen har nyligen med den svenska tryckfrihetsförordningen som
uttrycklig förebild infört en slags offentlighetsprincip som omfattar
sådana handlingar som upprättas inom dessa institutioner. Vid Europe-
iska rådets möte på Korfu, då anslutningsavtalet undertecknades, för-
klarade samtliga EU-länders stats- och regeringschefer att man väl-
komnade den svenska öppenheten och att denna kunde bidra till en
ökad öppenhet inom EU. Stats- och regeringscheferna gjorde samtidigt

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

den självkritiska iakttagelsen att öppenhet är ett viktigt begreppp som
måste utvecklas mera inom EU.

Förutsättningarna för att Sverige skall få gehör för sina uppfatt-

Svar på
interpellationer

ningar när det gäller offentlighet och öppenhet är alltså goda. I EU-
samarbetet skall vi begagna oss av denna på förhand positiva inställ-
ning och utnyttja varje tillfälle som ges till att få till stånd en ökad
öppenhet och insyn i EU:s organ och beslutsprocess. Vi vill driva en
offensiv strategi, inte nöja oss med betraktarens roll, utan driva på
utvecklingen i den riktning vi önskar. Våra möjligheter till detta ökar
naturligtvis om vi kan agera tillsammans med andra likasinnade med-
lemsländer. Utsikterna till detta är goda och förbättras ytterligare ge-
nom att fler nordiska länder kan bli medlemmar i EU. Men för att en
offensiv svensk strategi skall bli trovärdig i EU-samarbetet måste den
ha en stark förankring inom landets gränser. I en förestående proposi-
tion avser regeringen att föreslå förändringar av reglerna om utrikes-
sekretess som syftar till ökad öppenhet.

Offentlighetsprincipen måste sätta sin prägel på och genomsyra
den svenska förvaltningen så att den verkligen tillämpas också i det
praktiska vardagslivet. Egentligen borde varje svensk invånare själv
känna att offentlighetsprincipen verkligen är ”en omistlig del av vårt
konstitutionella, politiska och kulturella arv”, som det sägs i deklara-
tionen. Ett aktivt försvar för offentlighetsprincipen på den internatio-
nella nivån måste nämligen bygga på att vi nationellt i handling lever
upp till innehållet i tryckfrihetsförordningen. Vår strävan mot en större
öppenhet och insyn i EU-samarbetet måste börja hos oss själva.

Då Andreas Carlgren, som framställt interpellationen, anmält att
han var förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen
att Olof Johansson i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 2 OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag tackar justitieministern för ett ganska omfattande
svar, även om det naturligtvis finns mycket mer att tillägga i den här
frågan, som juridiskt sett är ganska besvärlig att analysera. Eftersom
Andreas Carlgren befinner sig i EU:s huvudstad Bryssel, tar jag emot
svaret i hans ställe. Jag hoppas att det går bra.

Sedan vi ställde den här interpellationen har Laila Freivalds svarat
på en enkel fråga. Jag har tagit del av den debatten, så hon behöver
inte repetera det hon sade då.

För Centern är frågan om offentlighetsprincipens tillämpning - det
är mycket det det handlar om - vid ett eventuellt svenskt medlemskap i
EU utomordentligt viktig. Det tror jag gäller för alla partier. Därför
krävs att vi här i riksdagen klart deklarerar vår viljeinriktning, vår vilja
att stå för våra grundläggande värderingar i det här avseendet, även vid
konflikter. Det går nämligen inte att förneka att konflikter kan komma
att uppstå. Jag återkommer till det.

Av denna anledning har vi framställt den här interpellationen till
den nya regeringen.

Offentlighetsprincipen förutsätter också meddelarfrihet, med dess
förutsättningar av källskydd för medier, efterforskningsförbud och
anonymitetsskydd. Därför är också meddelarffiheten en viktig del av
den här debatten.

Sverige måste om vi blir medlemmar arbeta för ett öppnare EU -
det är den andra aspekten, och därför finns också den med i det här
sammanhanget. Åtgärder bör initieras för att göra dokument
tillgängliga för allmänheten och för media.

EU har visserligen en betydande öppenhet för att vara en interna-
tionell samarbetsorganisation, men det är ändå otillräckligt utifrån den
ambitionsnivå vi hittills haft i Sverige. De ansatser till större öppenhet
inom EU:s olika organ, såväl kommission som ministerråd, som bl.a.
Danmark har tagit initiativ till måste med kraft föras vidare vid ett
medlemskap. Jag utgår från att vi är helt ense på den punkten, vilket
också kan utläsas av svaret.

Europaparlamentet måste få en mer aktiv och kontrollerande roll,
samtidigt som medlemsländernas kontroll över beslutsfattande står
kvar. Centern anser det vara självklart att vi skall bibehålla våra öppna
beslutsformer och vår offentlighet, även om det skulle skapa friktioner
med EU-kommissionen och med medlemsländer.

Det vore mot den bakgrunden självfallet intressant att höra justi-
tieministern utveckla det som i svaret förutskickas om förändringar
vad avser utrikessekretessen, där en proposition är aviserad. En del av
detta framgick vid den frågedebatt som Laila Freivalds hade med
Bengt Hurtig.

Jag förstår i vilket fall som helst att s.k. rakt skaderekvisit för utri-
kessekretessen inom regering och utrikesrepresentation kommer att
finnas med i en kommande proposition. Det betyder alltså att öppenhet
skall vara ett prioriterat alternativ. Jag vill gärna få detta bekräftat. Det
är naturligtvis ett nödvändigt steg i rätt riktning för att ytterligare un-
derstryka hur viktigt det här är.

Det finns en annan fråga som ibland tangeras i debatten men som
egentligen har politiskt praktisk innebörd. Det brukar sägas att mycket
av utrikessekretessen tidigare har varit ren inrikespolitik, men vad
innebär det egentligen? Jo, det innebär att det nu blir fråga om en för-
ändring i volymer. Vi kommer på det här området att få en tröskelef-
fekt som är betydande, dvs. väldigt mycket av det som har varit svensk
inrikespolitik kommer att bli utrikespolitik och därmed falla in under
ett nytt område och en ny hantering.

Det problemet skall man inte underskatta, för det berör verkligen
demokratins inre kärna. Det är här inte fråga om att så att säga vänja
om svenska folket till en lägre målsättning, utan den gamla målsätt-
ningen för öppenhet och offentlig insyn skall behållas samtidigt som vi
skall kunna hantera dessa mycket större volymer. Det här kommer
verkligen att i hög grad sätta myndigheter och regeringskansli på prov.
Alla som har behandlat den här sortens frågor i förhållande till svenska
journalister, alla som i egenskap av statsråd har haft att bedöma möj-
ligheterna att lämna ut hemligstämplat material, vet att detta inte är
något som är självklart från fall till fall.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Jag vill särskilt betona att vid ett svenskt medlemskap kommer
mycket större anspråk att ställas på regeringskansliets hantering - det

kan jag säga mot bakgrund av mina egna erfarenheter av den här typen

Svar på
interpellationer

av ärenden - än vad vi förmodligen har klart för oss i dag. Jag utgår
från - och i detta ligger en frågeställning - att den nya regeringen är
medveten om detta problem och är beredd att satsa de resurser som
behövs för att hantera problemet.

Anf. 3 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Först vill jag säga till Laila Freivalds att jag tycker att
det är väldigt bra att den här frågan kommer upp till mer utförlig be-
handling i riksdagen, eftersom ett frågesvar inte lämnar utrymme för så
mycket diskussion och utförligare ställningstaganden.

Laila Freivalds säger i sitt svar till Andreas Carlgren vad gäller of-
fentlighetsprincipen och EU-rätt att vi i Sverige har en lång tradition
på det här området men att vi också redan i dag har betydande undan-
tag, och det är ju alldeles riktigt.

I en hel del fall - det är vi helt överens om - är undantagen från of-
fentlighetsprincipen, där det i stället är sekretess som gäller, mycket
befogade när det gäller enskilda människors förehavanden, men i and-
ra fall finns det uppenbart alldeles för mycket av sekretess, även i
Sverige. Det gäller vapenexport, det gäller ekonomiska förehavanden
och en rad andra områden.

Jag och många andra svenskar som är angelägna om att bevara den
svenska offentlighetsprincipen menar att mycket mer säkert kan göras
för att mer av de väsentliga politiska och ekonomiska frågor som dis-
kuteras i vårt land i större utsträckning skall komma ut till människor-
na i landet. Frågan är nu om besluten i större utsträckning skall flyttas
till Bryssel och Strasbourg, men vi vet samtidigt att det redan i dag
finns väldigt många människor i vårt land som inte känner sig de-
lansvariga, som menar att informationen i väsentliga politiska frågor
redan nu, då vi inte är medlemmar i EU, inte i tillräckligt stor ut-
sträckning når ut i vårt eget land.

I det svar som Laila Freivalds har lämnat framgår hur Sverige som
ett enskilt land vid ett medlemskap liksom andra EU-medlemmar har
rätt till en egen lagstiftning. Jag ifrågasätter inte den bedömningen, att
vi som medlem i EU på en rad områden kommer att ha rätt att fatta
självständiga beslut utifrån vår egen lagstiftning.

Problemen uppstår ju när det blir en konflikt, Laila Freivalds, när
det finns EU-beslut som Sverige skall följa och leva upp till och där
det kan finnas konflikter med vår egen lagstiftning. Det är först då som
problemen kommer i dagen.

Vi vet hur beslut i EU i mycket stor utsträckning fattas i slutna rum
till skillnad mot vad som sker i vårt eget land. Det är ministerrådet
eller kommissionen som fattar besluten i stället för parlamentet av
valda politiker genom en öppen debatt. Det är en avgörande skillnad.

Vi vet ju också, Laila Freivalds, i vilken stor utsträckning som oli-
ka lobbygrupper med starka finansintressen bakom sig kan påverka

utan att det på något sätt syns i de beslut som sedan fattas i de olika
slutna rummen.

Om Sverige blir medlem i Europeiska unionen är det naturligtvis
bra att vi skall påverka detta och verka för en ökad öppenhet inom
Europaunionen. Men jag menar ändå att förutsättningarna för detta är
obetydliga, för att inte säga obefintliga. Jag uppfattar detta som en
from förhoppning från dem som för Sveriges talan i de här samman-
hangen. Det är ett sätt att få med Sverige i EU trots att vi fullt ut inser
att det kommer att bli ökade begränsningar för vår yttrandefrihet och
för offentlighetsprincipen i Sverige.

I svaret tar Laila Freivalds upp att det i propositionen talas om
fortsatta utredningar om hur obefogad sekretess skall kunna undvikas.
Jag instämmer naturligtvis i att det är bra att detta undersöks och att
sekretessen minskas. Men grundfrågan kvarstår ju. Vid ett medlem-
skap kommer inte Sverige på samma sätt som tidigare att kunna full-
följa principen om öppenhet i beslut där det finns en konflikt med EU
och där beslut i EU inte tillgodoser Sveriges behov.

I den proposition som nyligen har lagts fram om EU-medlemskapet
framhävs Sveriges roll och svensk offentlighetsprincip mycket tydligt.
Men det är långt ifrån tillräckligt. Frågan om offenlighetsprincipen är
ju en av många frågor som hänger samman med EU-medlemskapet.
Men för många av oss svenskar är det en tung fråga. Jag menar att det
svar som har lämnats inte är till fyllest. Problemen kommer att bli
mycket uppenbara, och därför finns det bara ett sätt att bevara svensk
offentlighet och inte behöva styras av EU:s lagar och bestämmelser.
Det är att inte gå med i Europeiska unionen.

Anf. 4 PETER ERIKSSON (mp):

Fru talman! Frågan om den svenska offentlighetsprincipen är en av
de allra viktigaste och allvarligaste frågorna inför ett eventuellt svenskt
medlemskap i den europeiska unionen. Offentlighetsprincipen är ett
slags försäkring mot mygel och korruption som vi har i Sverige. Den
gör att den svenska demokratin faktiskt är litet bättre än i de flesta
andra länder i världen.

Jag tycker att statsrådet gör en skönmålning av möjligheten att be-
hålla den svenska offentlighetsprincipen. Det gör mig upprörd. Jag
tycker inte att hon tar på allvar de uppenbara risker och problem som
finns i konflikten mellan den svenska lagstiftningen och EU:s. I sken
av den debatt som varit mycket utbredd under de senaste åren tycker
jag att den här skönmålningen saknar all trovärdighet.

I praktiken är det redan i dag så att den svenska offentlighetsprin-
cipen har fått grundskott. Strax före riksdagsvalet för en dryg månad
sedan gick det ut en PM från Statsrådsberedningen om hur man inom
regeringskansliet och svenska myndigheter skall hantera frågan om
offentlighetsprincipen.

Trots att man försökte se det ganska positivt och försökte hävda of-
fentlighetsprincipen i den allmänna texten har denna PM lett till att
man ökat användningen av paragrafen om utrikessekretess. I väldigt
många fall i det inledande arbetet mellan EU och Sverige är det redan

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

så att man använder utrikessekretessen för handlingar som enligt
svensk lag borde vara offentliga. Inom regeringskansliet har man redan

hemligstämplat handlingar när svenska journalister har försökt att få

Svar på
interpellationer

reda på vad de har handlat om.

Det har t.ex. gällt ärenden där svenska tjänstemän från Naturvårds-
verket har varit med på ett EU-möte och skrivit ner protokollsanteck-
ningar och delgett dem till andra myndigheter. Den svenska regeringen
har förvägrat journalister att ta del av dessa.

Detta är viktigt eftersom man kan anta att det faktiskt handlar om
huvuddelen av det utbyte som sker mellan Sverige och EU vid ett
eventuellt medlemskap. Det gäller just sådana här handlingar av in-
formell eller halvinformell karaktär, anteckningar som görs av olika
tjänstemän, som förs vidare till andra myndigheter och verk för be-
handling. Med den praxis som redan har börjat användas i Sverige
kommer dessa att hamna utanför svensk offentlighet. Därmed hamnar
de utanför en offentlig debatt som kan påverka den framtida hantering-
en.

Den enda reella möjligheten att hävda den svenska offentlighets-
principen i den här konflikten är genom en lagändring som innebär att
utrikessekretessen inte gäller för handlingar som berör EU-samarbetet
genom att göra EU-samarbetet och EU-handlingarna till ett slags inri-
keshandlingar.

Den avgörande frågan är då om Laila Freivalds och regeringen är
beredda att gå med på en sådan ändring. Det skulle åtminstone rädda
en del av den svenska offentlighetsprincipen kvar även vid ett med-
lemskap. Så bedömer jag saken. Men efter vad jag förstår är det inte
den lagändringen som Laila Freivalds syftar på i sitt anförande. Hon
syftar snarare på det omvända bevisrekvisitet som har varit uppe i dis-
kussionen.

Den ändringen är mer av kosmetisk karaktär. Den innebär inte nå-
gon avgörande förändring av sakläget. Den innebär fortfarande att den
svenska offentlighetsprincipen till mycket stor del offras vid ett EU-
sam arbete.

Anf. 5 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! Låt mig först säga till Olof Johansson att jag har note-
rat att det finns en stor enighet kring ambitionen att bevara den svens-
ka offentlighetsprincipen, utveckla den i det utvecklade internationella
samarbete som ett medlemskap i EU innebär och iaktta att de principer
den står för också bevaras. Jag tror att detta är en stor styrka när vi går
in i det europeiska samarbetet som medlemmar.

Som jag sade tidigare är det enda sättet för oss att hävda dessa för
oss så viktiga principerna att vi visar att vi i Sverige tillmäter dem en
oerhört stor betydelse. Jag återkommer litet grand till ytterligare preci-
seringar av vissa förhållanden som har att göra med situationen att vi
blir medlemmar i EU. Men först vill jag svara Eva Zetterberg och Pe-
ter Eriksson.

När jag lyssnar på er förstår jag hur svår den här frågan är. Detta är
ett mycket komplicerat ämne. Det är mycket svårt att förklara innebör-
den av den något förändrade situation som ett medlemskap medför.

Av Peter Erikssons inlägg förstår jag att okunnigheten, på grund av
den svårigheten, är väldigt stor. Därför skall jag försöka utveckla det
här litet närmare och börjar med: Vad innebär den förändring i sekre-
tesslagstiftningen som vi föreslår?

Peter Eriksson anser det vara en kosmetisk ändring och vill i stället
att vi skall införa en lag som innebär att vi avskaffar utrikessekretessen
och gör alla handlingar till inrikeshandlingar. Jag förstår ärligt talat
inte riktigt vilken tanke som finns bakom det.

Utrikessekretessen innebär ju bara det att vi i Sverige, när vi be-
dömer om en handling kan lämnas ut eller inte, gör en bedömning av
huruvida detta kan skada Sveriges intressen eller inte. Vad det är för
handling, var någonstans den har skrivits, har ingen betydelse, utan det
är fråga om bedömningen av innehållet i handlingen och konsekven-
serna av ett offentliggörande. Det är de regler som gäller i dag.

Den förändring vi gör av reglerna om utrikessekretess är just den
att vi nu vänder på skaderekvisitet, så att bedömningen av en handling
som har aspekten av utrikesintresse skall göras precis på samma sätt
som i fråga om andra handlingar utifrån andra kriterier. Om jag har
förstått Peter Eriksson rätt, vilket jag i och för sig inte är säker på att
jag har gjort, har vi tillgodosett Peter Erikssons krav i det här avseen-
det.

Sedan vill jag komma till frågan: Vad innebär då den förändrade
situationen? Vi kan ju i Sverige alltid agera så att vi öppet redovisar
alla ställningstaganden som vi gör i EU-sammanhang. Vi bör t.ex.
ansluta oss till Danmarks linje, som innebär att man konsekvent talar
om hur vi röstar inför beslut som tas i ministerrådet. Vi kan alltså före-
gå med vårt exempel.

Det kan däremot ligga i Sveriges intresse att inte mot andra med-
lemsstater vilja avslöja hur de agerar och hur de röstar. Det kan ju vara
en fråga som just är av det slaget att det kan kan skada Sverige som
nation. Vår uppgift är snarare att få dem att vilja vara mera öppna om
sina ställningstaganden.

För att driva på utvecklingen mot en ökad öppenhet har Danmark i
en del fall, efter noggrant övervägande, offentliggjort dokument som
EU:s institutioner och andra medlemsstater har betraktat som hemliga.
Danmark har tagit den här konflikten, och den metoden har fungerat.
Det har aldrig hänt att Danmark på något sätt har bestraffats för sitt
agerande.

En omdömesgill tillämpning av den danska metoden att påverka
utvecklingen kan vara ett sätt för Sverige att ytterligare driva på ut-
vecklingen.

Inom rådet och inom kommissionen finns det dessutom någonting
som kallas för en uppförandekod, som bl.a. innehåller ett slags ofull-
gången offentlighetsprincip. Den skall omprövas om ett år inom EU,
och då har Sverige ett bra tillfälle att påverka utvecklingen.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Uppförandekoden har de facto lett till att en stor mängd handlingar
som annars skulle vara hemliga faktiskt har lämnats ut av EU:s institu-
tioner. Varje gång frågor om utlämnande av handlingar kommit upp
till avgörande har Sverige, så länge som vi har fått vara med, stött de
medlemsstater som varit för ett utlämnande.

Kanske borde jag något erinra om vad det är för värld vi lever i,
när vi talar om handlingar i Sverige och i EU. Det gäller att minnas att
det finns en intern EG-rätt, som reglerar EG:s institutioner, och så
finns det som vi kallar EG-rätten och som vi anpassar vår lagstiftning
efter.

Den lagstiftning som vi anpassar oss efter har ingenting med of-
fentligheten att göra. Den egentliga EG-rätten innehåller på de särskil-
da sakområdena naturligtvis åtskilliga sekretessregler som medlems-
staterna är skyldiga att följa - även vi, om Sverige är medlem. Det är
precis samma typ av regler som vi har i dag och som vi måste följa, att
ta hänsyn till enskildas personliga ekonomiska förhållanden t.ex.

Anf. 6 OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag skall gå direkt på det huvudproblem som jag ville
lyfta fram i mitt förra inlägg. Det är alltså volymproblemet inom ramen
för utrikessekretessen, dvs. rikets förhållande till annan stat eller mel-
lanfolkligt organ, t.ex. EU.

Det kommer att bli mycket mer av den sortens ärenden, som vi i
dag ibland hanterar som renodlade inrikesärenden. Där kvarstår min
fråga, därför att det här är det viktigt att vi kan hantera, klargöra, in-
formera om, så att människor får en riktig bild av vad det handlar om
vid ett eventuellt medlemskap. I annat fall tappar vi bort en del av
tilltron till den svenska offentlighetsprincipen.

Av det skälet att volymproblemet är så mycket större - så mycket
mer kan sekretessbeläggas - blir det naturligtvis intressant att diskute-
ra den grupp av ärenden som redan har nämnts i debatten, där vi ham-
nar i en konfliktsituation, där vi gör olika bedömningar.

Det är där, naturligtvis, som vi kommer att testas, för jag utgår
ifrån att justitieministern delar min uppfattning att visst kommer det att
finnas den typen av ärenden, där obalans inträffar, där EU säger en sak
och vi, med utgångspunkt i vår praxis och tillämpning av offentlig-
hetsprincipen, egentligen vill frisläppa, ha öppenhet.

Tror vi inte att det är ett problem, då är det klart att det här är en-
kelt, men faktum är att det är ett problem. Initiativet, första steget, det
som händer antingen enligt EU:s egna regler, alltså EU-rätten, eller
internt i dess institutioner, styr litet grand vad som händer därefter. Det
är nämligen om ärendet är initierat där och inte här som konfliktsitua-
tioner kan uppstå, och det är den frågan som jag tycker har varit för
litet diskuterad i Sverige, för det är en tillämpningsffåga.

Jag har alltså tillsammans med partikamrater, Andreas Carlgren i
det här fallet, resonerat kring hur viktigt det är att svenska politiska
partier bekänner färg, bekänner sig till de här principerna, före folk-
omröstningen, så att man vet att det finns en nationell hållning som har
bred förankring.

Anf. 7 PETER ERIKSSON (mp):

Fru talman! Laila Freivalds, liksom den tidigare justitieministerns,
godmodiga och aningslösa attityd är kanske det som gör mig mest
bekymrad. Att hålla fast vid inställningen att det inte finns några pro-
blem, trots att problemen hopar sig omkring en och redan har uppträtt
och gått i dagen, gör ju att man så att säga kan gå rakt in i helvetet utan
att känna att det bränns till slut. Det tycker jag är en otäck attityd.

T.ex. säger Laila Freivalds att Danmark har tagit konflikten, och
det kan väl vi också göra. Men Sverige har ju inte tagit konflikten!
Danmark väljer att släppa ut ett dokument som EU säger att man vill
hålla hemligt, men från svensk sida gör vi inte det.

Den svenska attityden i de här frågorna är ju att inte hävda offent-
lighetsprincipen i praxis, utan den är den gamla svenska tjänsteman-
naattityden att följa vad överordnade säger. Den attityden har vi till
skillnad från många av EU-länderna, och den förvärrar sakproblemet,
tycker jag.

Den största frågan gäller naturligtvis användningen av utrikessekre-
tessen. Man hänvisar redan nu i många stycken till denna paragraf i
sekretesslagen, och man kommer att göra det.

Om man kan få fram en ordning där man inte använder utrikessek-
retessen skulle vi få en delvis annan situation. Genom utrikessekretes-
sen får man ständigt den i förhållande till normal svensk offentlighets-
lagstiftning omvända situationen. Vid varje enskilt fall skall man avgö-
ra om en handling är offentlig eller inte.

Om man inför en ändring i lagstiftningen så att utrikessekretessen
inte gäller för EU-handlingar slipper vi den konflikten. Då kan åtmins-
tone en betydande del av de handlingar som annars skulle ha varit of-
fentliga också fortsätta att vara det.

Anf. 8 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! Olof Johanssons påpekande om volymproblemet - det
faktum att så oerhört många fler handlingar kommer in i den svenska
statsförvaltningen och skall hanteras där - är naturligtvis riktigt. Det
kommer kanske att fattas fler beslut än i dag vad gäller begäran om
utlämnande, och då man får pröva handlingarna i förhållande till våra
regler om offentlighet och sekretess.

Vad gäller det material som kommer från EU:s institutioner och i
hemligstämplat skick når Sverige - det är ju det vanliga - har hemlig-
stämpeln satts dit med stöd av någon bestämmelse i en EG-rättsakt i
endast ett litet antal fall. Som regel är handlingen hemlig endast därför
att vederbörande EU-funktionär har ansett att handlingen bör vara
hemlig. Hur man ser på offentlighet och sekretess påverkas av det ba-
gage man har med sig från sitt land.

Om det vid prövning enligt svensk lag befinns att en sådan hand-
ling inte skall vara hemlig skall den naturligtvis lämnas ut. Man måste
i det sammanhanget bl.a. överväga huruvida Sveriges intressen i för-
hållande till annat land skulle skadas vid utlämnandet.

Det är denna tunga punkt som Peter Eriksson har så svårt att förstå.
Han menar att vi plötsligt över huvud taget inte skall ta hänsyn till

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

huruvida Sveriges intressen i förhållande till annan stat kan skadas om
vi lämnar ut en viss handling. Vi skall alltså sluta upp att göra det som

vi har gjort i årtionden hittills för att upprätthålla goda relationer med

Svar på
interpellationer

vår omvärld. Det går nästan inte att diskutera med Peter Eriksson i
dessa frågor på grund av våra grundläggande skillnader i synsätt.

Jag vill till Peter Eriksson avslutningsvis säga att beslutet i det fall
som jag tror att han syftar på - ett fall då en viss handling inte blev
utlämnad - fattades då sekretessreglerna såg ut som de ser ut i dag.
Det är bl.a. för att inte hamna i den typen av beslut som vi ändrar sek-
retesslagen.

Vi kommer naturligtvis att hävda offentlighetsprincipen i praxis,
men vi gör det utifrån de lagar vi har. Man släpper inte helt och hållet
taget om lagstiftningen för att bygga vidare på praxis. Därför ändrar vi
sekretesslagens regler. Utifrån dem bygger vi en ny praxis när det gäl-
ler att bedöma Sveriges intressen i förhållande till andra stater.

Jag är övertygad om att den grundläggande motsättningen i denna
diskussion trots allt väldigt mycket bygger på huruvida man ser posi-
tivt på Sveriges medlemskap i EU eller inte.

Anf. 9 OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag är tacksam för vidareutvecklingen av svaret i den
del som gäller volymen. Det är klart att alla frågor inte är av samma
karaktär eller har samma grund. Rent juridiskt måste det ske en mycket
strikt sortering. Det måste finnas någon sorts fäste för hemligstämpeln
i EU-rätten för att det skall kännas riktigt. Vi måste naturligtvis också
göra vår egen prövning av om offentligheten skadar relationen.

Jag tror att en del av missförstånden i denna debatt bygger på att
vi inte alltid är så öppna som vi kanske själva inbillar oss att vi är. Det
finns exempel på att man skulle kunna frisläppa betydligt mer inom
Utrikesdepartementets ansvarsområde. Det tror jag att alla som har läst
utrikespromemorior håller med om. Hemligstämpeln sitter där för att
man skall gardera sig mot att omdömen om andra citeras. Så enkelt är
det nog i allmänhet. Det är enklare att sätta på den röda stämpeln än att
granska i sak.

Jag tycker att Utrikesdepartementet måste skärpa sig för att inte
hamna i ett betydande volymproblem. Handlingarnas antal kommer
annars att bli ett problem. De har ofta uppfattats gälla inrikespolitik.
Det är det jag vill varna för.

De kan också bli problem i de lägen då vi drar olika slutsatser och
bedömningen av öppenheten hamnar på olika nivåer. EU är initiator
och vi har att hantera en handling med den utgångspunkten. Då måste
vi kunna stå emot. Jag vill gärna ge en av de tidigare debattörerna rätt i
påståendet att det finns en risk i detta. Om det inte finns mycket starka,
tydliga och kraftiga signaler från central nivå - från ett regeringskansli
t.ex. - ut till myndigheter, är det risk att man på grund av rädsla eller
osäkerhet eller på grund av att man är för dåligt påläst inte får någon
stark barriär mot hemligstämplandet. Det har vi redan sett exempel på
hos någon myndighet. Därför tycker jag att det är viktigt att regeringen
understryker detta.

Den promemoria från den gamla regeringens tid som nämndes var
en tjänstemannapromemoria. Jag tror jag vet vilken som åsyftas. Den
hade en något olycklig formulering i slutet, men den har ingen politisk
förankring.

Anf. 10 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! Jag delar Olof Johanssons uppfattning att regerings-
kansliet har ett särskilt ansvar för att se till att frågan om värnandet och
utvecklandet av den svenska offentlighetsprincipen sker på hög nivå -
framför allt i den situationen att vi blir medlemmar i EU.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1994/95:18 om åklagarväsendets orga-
nisation

Anf. 11 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! Christel Anderberg har frågat mig vilka åtgärder jag
avser att vidta vad gäller åklagarväsendets organisation.

Bakgrunden till Christel Anderbergs fråga är det uppdrag som då-
varande regeringen i november 1993 gav åt Riksåklagaren, vilket bl.a.
innebar att se över indelningen i åklagardistrikt och de lokala åklagar-
myndigheternas dimensionering. Syftet med översynen var att om
möjligt åstadkomma en mer effektiv organisation och ett optimalt ut-
nyttjande av resurserna. Uppdraget innefattade att genom en rikstäck-
ande kartläggning utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av
sammanläggningar av åklagarmyndigheter, såväl lokalt som regionalt,
liksom ändringar av existerande gränser mellan åklagardistrikt. Riks-
åklagaren skulle även utreda och redovisa principer för åklagarmyn-
digheternas dimensionering.

Riksåklagaren har den 7 oktober i år redovisat sitt uppdrag till re-
geringen och föreslagit sammanläggningar av ett antal distrikt. Genom
dessa sammanläggningar skulle antalet åklagarmyndigheter med en-
dast två respektive tre åklagare minska med tio. Förslaget skall ses mot
bakgrund av att små åklagarmyndigheter av naturliga skäl är mycket
sårbara. Om t.ex. en åklagare vid en tvååklagarmyndighet är sjuk och
den andra är upptagen av domstolsförhandlingar finns det inte någon
åklagare tillgänglig vid myndigheten för att besluta i sådana frågor
som kräver omedelbara åtgärder. Jag tänker då närmast på frågor om
anhållande och andra processuella tvångsmedel. De små myndigheter-
na är svaga även från administrativ synpunkt.

Riksåklagarens förslag till ändring i den lokala och regionala or-
ganisationen remissbehandlas för närvarande. Jag kommer att avvakta
remissbehandlingen innan jag tar ställning till Riksåklagarens förslag.
Av detta skäl kan jag inte nu lämna något närmare besked i organisa-
tionsfrågan. Detta gäller givetvis också förslaget i den del som rör
åklagarmyndigheterna i Avesta, Borlänge och Falun.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Rent allmänt vill jag dock framhålla vikten av att man inom all of-
fentlig verksamhet verkligen tar till vara de möjligheter till effekti vi-
seringar och kostnadsbesparingar som bjuds. Något ”fribrev” i det
avseendet kan inte utfärdas till vare sig åklagarväsendet eller rättsvä-
sendet i övrigt. Rättssäkerheten och rättstryggheten får naturligtvis inte
äventyras. Jag är också starkt medveten om de regionalpolitiska aspek-
terna på frågor av detta slag. Mer varken kan eller vill jag säga i dag.

Anf. 12 CHRISTEL ANDERBERG (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret, även
om det tyvärr inte var särskilt klargörande.

Jag vet inte om justitieministern hunnit läsa Riksdagens revisorers
rapport ”Den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället”. Om inte,
skulle jag varmt vilja rekommendera den till studium. Däri tecknas en
bild av åklagarna som är, vill jag säga, näst intill ömsint - fram tonar
bilden av en litet strävsam, luggsliten kår, som alltid har levt under
knapphetens kalla stjärna, med brist på resurser, brist på tekniska
hjälpmedel, stor arbetsbörda, utsatthet och ett löneläge som i förhål-
lande till andra, jämförbara juristkarriärers är katastrofalt dåligt.

Revisorerna understryker också att en framgångsrik bekämpning av
ekobrott är påtagligt beroende av att det finns eldsjälar. Min egen 20-
åriga erfarenhet av åklagarverksamhet säger mig att detsamma gäller
bekämpning av alla sorters brott.

Det finns emellertid en gräns även för vad eldsjälar tål. Enligt Ar-
betsmiljöinstitutets rapport 1993:25 Åklagares arbetsvillkor övervä-
ger så många som 40 % av åklagarna allvarligt att byta yrke, trots hög
arbetsmotivation och stort intresse för arbetsuppgifterna. För många av
dem är inte frågan om utan när de skall byta arbete.

De organisatoriska förändringar som krävs är enligt AMI mera av
kvantitativ än av kvalitativ art, dvs. att det handlar om att med olika
insatser minska arbetsbelastning, underbemanning och oacceptabel
tidspress.

Frågan är då om Riksåklagarens nu föreliggande förslag är ägnat
att leda till en bättre tingens ordning. Jag och många med mig anser
inte det. Vi ser detta som ännu ett bland många förslag där man med
kosmetiska åtgärder försöker att skyla över bristen på resurser och
organisera bort det faktum att Sverige är ett avlångt och delvis glest
befolkat land. Riksåklagarens förslag verkar dessutom vara en kraftig
övertolkning av regeringens direktiv i vad avser sammanläggning av
åklagardistrikt.

Jag är inte bara oroad av en försämring av åklagarnas arbetsvillkor
utan framför allt också av den negativa inverkan som ett genomföran-
de av Riksåklagarens sammanläggningsförslag skulle få på åklagar-
verksamheten, främst på åklagarens möjlighet att vara en drivande
kraft såsom förundersökningsledare.

I alla andra sammanhang har under senare år, inte minst i olika de-
batter i denna kammare, åklagarens nyckelposition betonats när det
gäller vår kamp för att vända brottskurvan nedåt. Mer och mer börjar
man också att understryka vikten av ett nära samarbete mellan åkla-

garna och polisen. Detta har tagit sig flera uttryck. Bl.a. har chefsåkla-
garen numera rätt att närvara och yttra sig vid polisstyrelsens samman-
träden. Den sistnämnda möjligheten är till för att ge åklagarna ett ökat
inflytande över hur polisen använder sina resurser.

Ett sådant inflytande får åklagarna också genom att aktivt leda för-
undersökningar, så att de begränsas till sådana delar som är relevanta
från påföljdssynpunkt och sådana delar som man bedömer som fram-
komliga med hänsyn till bevisläget.

En aktiv åklagarinsats kräver närhet till polisen. Också den lokala
förankringen är viktig. Justitieministern anförde som ett exempel att
den ena åklagaren på orten är sjuk och den andre upptagen av dom-
stolsförhandlingar. Det blir ju vid en eventuell indragning av en myn-
dighet det normala tillståndet för polisen på den orten. Det kommer
aldrig någonsin att finnas någon åklagare tillgänglig för att fatta beslut
i frågor som kräver omedelbara åtgärder.

Låt mig ta ett exempel från Dalarna. Där skulle åklagarna enligt
förslaget sitta i Falun, 75 km från Avesta enkel väg. Ingen kan väl
rimligen anse att det vore ett optimalt utnyttjande av resurserna om
åklagarna skulle tillbringa större delen av sin arbetstid i bilen.

Konsekvenserna av RÅ:s förslag lyser också med sin frånvaro.
Dalarna blir enligt förslaget särskilt hårt drabbat. Bl.a. föreslås att man
skall dra in Borlänge åklagardistrikt, som med sina fyra fasta åklagar-
tjänster är den, från RÅ:s egna utgångspunkter, enda myndighet i länet
som är bärkraftig. Borlänge svarar för 34 % av länets totala brottslig-
het och för mer än 40 % av de personella tvångsmedlen i länet. Försla-
get synes bygga på att närheten till domstolen skulle vara viktigare än
närheten till polisen. Det är en uppfattning som åklagarna i Borlänge
tar bestämt avstånd ifrån. Vi uppträder i domstolen då och då, men vi
samarbetar med polisen dagligen och stundligen.

Anf. 13 BARBRO ANDERSSON (s):

Fru talman! Vad som har sagts här om Avesta och Borlänge gäller
även oss i Uppsala län, där Tierps tingsrätt är berörd av utrednings-
förslaget. Vi i Norduppland ser naturligtvis med oro på vad som skulle
kunna hända.

Det finns i dag polisdistrikt i Tierp, en tingsrätt och en åklagar-
myndighet. Dessa tre myndigheter samarbetar på ett sätt som är bra för
oss som bor i de norra länsdelarna. För några år sedan gjordes en ut-
redning om tingsrätterna. Då levde Tierps tingsrätt litet farligt, men
sedan kom man fram till att det var bäst att den får vara kvar.

Det fördes en diskussion om att det skulle finnas ett polisdistrikt i
Uppsala län och att de nuvarande tre distrikten skulle slås ihop till ett.
Vår polismästare visade i sin utredning att det skulle bli betydligt dyra-
re att slå ihop dem till ett distrikt än att fortsätta med nuvarande ord-
ning. Skulle åklagarmyndigheten nu försvinna från Tierp, är vi rädda
för att det skulle bli ett slags dominoeffekt: om en försvinner, försvin-
ner flera. Vi tror att det är viktigt att denna verksamhet finns ute i or-
ten, att polischefen och åklagaren finns och visar sig ute i samhället.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

I Enköping, som också ligger i Uppsala län, föreslås att man skall
utöka antalet åklagare till tre. Det bästa för länet vore att man gjorde

detsamma också för Tierp. Det är självklart att justitieministern vill

Svar på
interpellationer

avvakta den remissbehandling som nu genomförs, men det är ändå
viktigt att vi diskuterar frågan.

Jag noterar i svaret att justitieministern säger att hon också är starkt
medveten om de regionalpolitiska aspekterna på frågor av detta slag.
Det inger oss trots allt ett visst hopp. Det är klart att man inom den
offentliga verksamheten skall ta till vara de möjligheter till effektivi-
seringar och kostnadsbesparingar som bjuds, som det anförs i svaret.

Om man kommer fram till samma slutsats för åklagaren som för
polisen, nämligen att det är mycket bättre att det ser ut som det gör i
dag än att slå samman myndigheterna till en, så finns det väl ändå vissa
möjligheter och visst hopp även för Tierps tingsrätt?

Anf. 14 IRÉNE VESTLUND (s):

Fru talman! Effektivisering inom givna ramar skall självfallet ge-
nomsyra våra förvaltningar. Där har vi inga delade meningar. Men hur
effektiviseringen skall ske kan det däremot råda delade meningar om.
Att Riksåklagaren i det här fallet föreslår att man skall sammandra alla
åklagarresurser i södra Dalarna till Falun har självfallet väckt mycket
stor uppmärksamhet i våra kommuner. Det leder naturligtvis till den
oro som Barbro Andersson ger uttryck för, att om man drar in det ena
så kanske man också drar in det andra.

För kommuner av våra kommuners karaktär är den sammantagna
kompetensen inom kommunerna och dess arbetsplatser av mycket stor
strukturell betydelse. Den betyder också mycket för attraktiviteten för
en kommun. Den faktiska grunden för det som vi nu talar om är också
närhet och kunskap om befolkningen i dessa områden.

Vi har i denna kammare vid ett flertal tillfällen talat om ökade re-
surser för bekämpandet av ekobrottsligheten. Detta med bekämpande
av ekobrottslighet har vi upplevt också betyder att man måste ha vissa
kunskaper om de människor som finns i närheten. Jag har i alla fall
den mycket bestämda uppfattningen att en del av en effektivisering är
att använda sig av en kunskap, en närhet, och att man därmed kanske
också ger möjligheter till snabbare behandling.

Man kan naturligtvis tycka att detta är en mindre fråga i de stora
sammanhang som vi annars talar om. Jag kan i dessa EU-debatternas
dagar inse att våra åklagarmyndigheter kanske inte riktigt får den
uppmärksamhet som just vi tycker att de borde ha.

Effektivisering ställer jag naturligtvis upp på. Men jag menar som
Barbro Andersson att det finns anledning att göra en bedömning av om
just detta förslag ger de besparingar som är åsyftade.

Anf. 15 URBAN AHLIN (s):

Fru talman! Det är allmänt känt att effektiviteten i arbetet med att
beivra brott är avhängig av ett nära samarbete mellan polis och åklaga-
re.

Slagkraften i brottsbekämpningen är beroende av god lokalkänne-
dom vid såväl åklagare som polis. Effektiviteten i åklagarens arbete är
beroende av att det finns en domstol på orten. Det är också klarlagt
genom andra utredningar att storleken på en åklagarmyndighet inte har
någon nämnvärd betydelse för en rationell åklagarverksamhet och att
den teoretiska sårbarheten för mindre distrikt i realiteten är försumbar.

Det svar som Laila Freivalds gav om en åklagare som är sjuk och
den andre som är upptagen av domstolsförhandlingar ter sig litet löjligt
med tanke på förhållandet i min hemort Mariestad, där såväl polisen,
åklagarväsendet som tingsrätten finns inom ett mycket kort avstånd
och t.o.m. i samma hus. Jag tror att man löser detta problem alldeles
utmärkt.

Om åklagarmyndigheten i Mariestad läggs ned kommer arbetet
med brottsutredningar i stället att ledas från Skövde. En sådan lösning
inverkar mycket menligt på samarbetet mellan åklagare och polis.
Även om arbetet måhända till viss del kan utföras med hjälp av telefon
och telefax kan det aldrig ersätta det nära samarbetet mellan åklagare
och polis som är möjligt när åklagare och polis är på samma ort och,
som i Mariestad, också i samma hus. En förflyttning till Skövde med-
för försämrad lokalkännedom för åklagarens vidkommande.

Många har här oroat sig för en dominoeffekt. När det konkret gäl-
ler frågan om nedläggning av Åklagarmyndigheten i Mariestad vill jag
säga vi också är oroliga över att detta inte bara riktar sig mot åkla-
garmyndigheten, utan att det i förlängningen även blir ett hot mot
kriminalavdelningen vid polisen, länshäktet och Mariestads tingsrätt.
Om så skulle bli fallet, skulle flyttningskarusellen enligt min bedöm-
ning innebära ett nationalekonomiskt vansinne som bara inte får ske.
Omständigheten att kapitalförstöringen huvudsakligen är betingad av
att det är just offentliga myndigheter som flyttas från en ort till en an-
nan gör att situationen framstår som direkt stötande. Det handlar om
en kapitalförstöring i storleksordningen miljontals kronor bara när det
gäller Mariestad.

Om Åklagarmyndigheten i Mariestad läggs ned, kommer åklagar-
nas restid att öka markant. Detta gäller såväl för det fortlöpande ut-
redningsarbetet som i samband med tingsrättsförhandlingarna i Mari-
estad. Resorna medför ett helt onödigt resursbortfall under restiden
och genererar samtidigt helt onödiga kostnader.

En nedläggning medför även resursbortfall i samband med inställ-
da huvudförhandlingar i tingsrätten. Vi vet ju att det alltför ofta före-
kommer vid ting att någon inte kommer och att målet därmed blir in-
ställt. Normalt kan åklagaren utnyttja sådan spilltid om åklagarmyn-
digheten finns på orten.

Om Åklagarmyndigheten i Mariestad läggs ned, kommer arbetet i
tingsrätten med stor sannolikhet att påverkas negativt med onödiga
arbetsmoment samt längre väntetider och förseningar, vilket bl.a.
drabbar brottsoffren.

Jag vill vädja till justitieministern att i sitt kommande förslag noga
överväga de fördelar ett intensifierat samarbete mellan åklagare och
polis ger för rättssäkerheten.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 16

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Anf. 16 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! En översyn av rättsväsendets olika organisationer -

polis, åklagare och domstolar - har pågått i ganska många år vid det

Svar på
interpellationer

här laget. Det har gjorts försök till en djupgående analys för att se på
vilka sätt vi kan komma fram för att underlätta för våra mycket arbet-
styngda myndigheter på detta område genom effektiviseringsåtgärder
som i sin tur förutsätter förändringar i administrativt hänseende, i or-
ganisation, i arbetsmetoder och annat.

I vissa avseenden har vi kommit en bit på väg. Vi har faktiskt ut-
vecklat samarbetet mellan t.ex. polis och åklagare på ett utomordent-
ligt bra sätt på många håll. Visserligen har de förändringar av polisens
organisation som har genomförts under senare år inneburit vissa stör-
ningar i utvecklingen av samarbetet. Men man kan också se att den nya
organisationen har inneburit möjligheter till ett förbättrat samarbete på
många håll.

Det är naturligtvis viktigt när man gör förändringar av olika slag att
man i samband med förändringarna just överväger vilken inverkan de
har, inte bara på den egna myndighetens möjligheter att bedriva ett
bättre arbete utan också hur ett samarbete med de övriga kan förbätt-
ras. Detta är en av kärnpunkterna i ett förändringsarbete.

Problemet när man försöker komma vidare med diskussioner om
bl.a. organisatoriska frågor är att man ganska snabbt blir hämmad av
diskussioner av olika slag som naturligtvis har att göra med ett vär-
nande om den egna regionen, arbetstillfällen och annat. Det är natur-
ligtvis respektabelt. Men för min egen del vill jag nog i den kommande
diskussionen ändå hävda rättsmyndigheternas behov av att utvecklas
och möta de nya krav som framtiden ställer med en modernare admi-
nistration, organisation och arbetsformer etc. Jag blev mycket glad när
jag såg att den förra regeringen och den moderata justitieministern
hade givit Riksåklagaren i uppdrag att se över åklagarmyndigheternas
indelning i åklagardistrikt. Detta var äntligen ett konkret steg, som togs
efter en lång tid av svår diskussion, som aldrig har kommit fram till
någon konkretion.

Jag är däremot förvånad över Christel Anderbergs direkta påståen-
de att Riksåklagaren på något vis skulle ha feltolkat direktiven. Vad
gäller det uppgiften gick ut på står det på detta sätt i direktiven:

En sådan rikstäckande kartläggning bör avse förutsättningarna att
slå samman vissa lokala åklagarmyndigheter. Det kan även finnas skäl
att på vissa håll ändra gränserna mellan existerande distrikt.

Det är klara direktiv, och jag utgår från att RÅ har följt dem. Jag
har ännu inte i detalj tagit del av hans förslag. Jag har ännu mindre haft
möjlighet att ta del av remissvaren. Det är först nu frågan har gått ut på
remiss.

När vi får in svaren kommer jag att ta ställning till detta förslag,
som får ses som ett första steg, äntligen, till att även försöka komma
till rätta med de frågeställningar som har att göra med organisationen.
Det är mycket otillfredsställande, vill jag återigen säga, att oavbrutet
diskutera vilken svår situation åklagarna befinner sig i - för det gör de

verkligen - utan att samtidigt vara villig att ta tag i de svåra frågorna,
som bl.a. handlar om organisationen och distriktsindelningen.

Vi måste få effektivitet i hela rättskedjan. Det kräver förändringar,
moderniseringar och anpassningar till de olika delarna.

Jag tar upp några av de mindre frågor som tidigare debattörer har
nämnt. Låt mig till Christel Anderberg säga att ekobekämpning inte är
någonting som sker särskilt lokalt. Ekoåklagare har vi i Falun och i
Gävle, inte i varje åklagardistrikt. En förändring och en effektivisering
av åklagarväsendet kommer inte att försämra möjligheterna att bekäm-
pa den ekonomiska brottsligheten.

Till Urban Ahlin vill jag säga att jag inte alls förstår det löjliga i att
påpeka att det blir problem vid en åklagarmyndighet som bara har två
åklagare om en av dem är sjuk. Polis och åklagare sitter inte ens i Ma-
riestad i samma hus som domstolen. De sitter i olika hus, och det blir
problem att ta hand om häktningsförhandlingen när en av de två åkla-
garna ligger sjuk.

Det är så lätt att försöka raljera om de här problemen, men det
handlar om realiteter och möjligheter att bedriva ett effektivt arbete.
Jag skulle gärna vilja se att ni alla som här uttalar ert så starka stöd för
åklagarnas arbetssituation och möjligheter på allvar också tar tag i den
uppgift som vi har framför oss, nämligen att modernisera vårt åklagar-
väsende. Alla säger sig vara för effektivitet, men alltid blir svaret: Men
inte detta förslag.

Anf. 17 CHRISTEL ANDERBERG (m):

Fru talman! Jag är den första att instämma i att rättsväsendet behö-
ver utvecklas, men jag har svårt att se att en sådan utveckling kan
starta genom avveckling.

Visst finns ekoåklagarna bara vid de 13 regionåklagarmyndighe-
terna ute i landet. Skillnaden mellan ekobrott och vanlig brottslighet är
emellertid att när man skall göra frihetsberövanden, husrannsakningar
eller vad det är fråga om vid ekobrott, är det en planerad aktion. Alla
vet en vecka eller en månad i förväg att de just den dagen måste vara
på plats. Den vanliga vardagsnära brottsligheten slår ned när man
minst kan ana det. Därför måste det alltid finnas en lokal beredskap.

Som jag sade har Borlänge mer än 40 % av alla frihetsberövanden i
länet. Där fattas mer än ett beslut per arbetsdag.

Justitieministern har i flera olika sammanhang talat om hur angelä-
get det är att vi ägnar oss mer åt brottsförebyggande verksamhet. Jag
tycker att krafttag gentemot vardagsbrottsligheten är en viktig brotts-
förebyggande åtgärd. Det understryker bl.a. Brottsförebyggande rådet i
sin kriminalpolitiska framtids- och omvärldsanalys. Det är viktigt att
uppdaga och beivra även lindrigare brott, därför att de oftast utgör
inkörsporten till allvarlig kriminalitet.

Riksdagens revisorer påpekar i sin rapport att det resonemanget är
tillämpligt också när det gäller ekobrott. Det är sällan någon börjar sin
kriminella karriär med en La Reine-härva. Det börjar med lindrigare
saker. Revisorerna säger att rättsväsendet måste behålla sin förebyg-
gande signalfunktion genom snabba och tidiga åtgärder, även mot

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

mindre allvarliga överträdelser. Det är just signalfunktionen som det är
så viktigt att åklagaren lokalt får möjlighet att bibehålla.

Åklagarväsendet begär inte några fribrev, justitieministern. Det är

Svar på
interpellationer

bara det att åklagarväsendet nu har varit föremål för ständiga organi-
sationsöversyner i 20 års tid. Vissa har lett till förändringar, andra har
stannat vid skrämskott. Åklagarkåren begär inga fribrev, men den har
en vädjan till justitieministern: Låt oss nu få arbetsro!

Anf. 18 URBAN AHLIN (s):

Fru talman! Jag vill instämma i det justitieministern säger. Det är
klart att vi måste sträva efter rationaliseringar och effektiviseringar i
hela den offentliga sektorn. Det gäller naturligtvis även det här områ-
det.

Jag ber om ursäkt om jag var så oklar att jag sade att tingsrätten,
åklagarmyndigheten och polisen finns i samma hus. Så är det inte i
Mariestad. Polis och åklagare finns i samma hus. Det är gångavstånd
till tingsrätten.

Jag vill ändå fråga justitieministern om hon menar att det är ett mer
effektivt resursutnyttjande att åklagarna sitter i Skövde och reser till
Mariestad för förhandlingar, som tyvärr i många fall blir inställa av
orsaker som är väl kända. Är det ett bättre resursutnyttjande än det vi
har i dag?

Anf. 19 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! Vilket som är det bästa resursutnyttjandet när man le-
ver i ett land som är så stort som Sverige och så glest befolkat är en
knepig fråga. Det är bl.a. därför vi behöver utreda den frågan ordent-
ligt. Men varje gång vi försöker göra det möts vi av invändningen: Låt
oss i stället få arbetsro!

Jag tycker att Christel Anderberg har gjort en förvånansvärt snabb
ändring, från att vara en politiker som arbetat under en borgerlig rege-
ring till att bli oppositionspolitiker igen. Är det inte litet väl kort tid,
att två veckor efter det att den borgerliga regeringen har avgått och
den moderata justitieministerns uppdrag till Riksåklagaren föreligger
omedelbart börja opponera mot det? Hade det inte varit bättre att op-
ponera mot den politik som den borgerliga regeringen förde och mot
den moderata justitieministerns åtgärd att ge detta uppdrag till Riksåk-
lagaren? Det blir inte riktigt trovärdigt att man gör den ena saken i
regeringsställning och efter två veckor i opposition återigen står här
och opponerar mot det som gjordes under den regeringsperiod då man
själv hade ett inflytande.

Visserligen är Christel Anderberg åklagare, men så är även riksåk-
lagaren. Han har nu kommit med ett förslag, och jag tycker att vi på
allvar skall granska det förslaget och lyssna på vad remissinstanserna
har att säga om det.

Anf. 20 CHRISTEL ANDERBERG (m):

Fru talman! Jag har inte bytt skepnad i så stor utsträckning och så
snabbt som justitieministern tror. Jag blev nämligen mycket oroad och

litet upprörd redan när jag läste direktiven som Riksåklagaren fick av
den förra regeringen. Det var just därför som vi bad förutvarande jus-
titieministern besöka den moderata justitiekommittén, vilket hon gjor-
de den 7 juni 1994. Det framgår av interpellationen. Hon gav oss då
lugnande besked.

Hon sade att det uppdrag som hon hade lämnat till RÅ framför allt
rörde möjligheten att föra över vissa kommuner från ett distrikt till ett
annat och endast undantagsvis sammanläggning av distrikt. Sedan får
man se resultatet som faktiskt innebär en storslakt av åklagardistrikt,
om förslaget genomförs, i synnerhet i Dalarna.

Om vi dalmasar däremot tittar västerut kan vi konstatera att försla-
get inte innefattar en enda sammanläggning i Värmlands- och Örebro-
regionen, trots att där finns inte mindre än fem tvååklagarmyndigheter.
I vissa fall skulle geografin i och för sig tala för en lämplig samman-
läggning. Det är därför som jag menar att förslaget inte är genomtänkt
och att det framstår som synnerligen inkonsekvent.

Åklagarväsendet begär, som sagt, inga fribrev. Som dess talesman
just nu vill jag dock hävda att det inte går att organisera bort brist på
resurser. Det är där som grundproblemet ligger, hur länge vi än försö-
ker att låtsas någonting annat.

Jag vill påminna om Lindbeckkommissionens rapport. Man skriver
att det finns vissa kärnuppgifter som endast staten kan sköta, och dessa
uppgifter bör skötas väl. Enligt Lindbeck har dessa kärnuppgifter un-
der de två senaste decennierna tenderat att skötas allt sämre. Som ett
exempel på detta fenomen framhåller man just rättsväsendet.

Vi avvaktar naturligtvis med stort intresse remissbehandlingen. När
detta ärende börjar bli färdigt för beslut hoppas jag att justitieministern
vid bedömningen tar med de synpunkter som har kommit fram här i
dag, både från mig och från de övriga som har deltagit i debatten.

Anf. 21 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! Jag vill bara notera den häpnadsväckande insyn som vi
alldeles nyss har fått i det inre partipolitiska arbetet inom Moderata
samlingspartiet. Det förefaller som att den moderata justitieministern
har givit ett direktiv, tydligt utsagt i skrift - jag läste här upp den cent-
rala delen - och i andra interna politiska sammanhang säger man nå-
gonting annat. Det är naturligtvis beklagligt för RÅ att han inte har
tillgång till direktiven i någon annan form än i den officiella skrivna
formen, och det är dessa direktiv som gäller.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1994/95:12 om utrikes- och säkerhets-
politiken vid ett EU-medlemskap

Anf. 22 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Olof Johansson har frågat mig om regeringen har för
avsikt att slå vakt om Sveriges alliansfrihet och vid ett eventuellt

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

medlemskap i Europeiska unionen avvisa svenskt deltagande i en
framtida gemensam försvarspolitik.

Sverige kommer vid ett medlemskap i EU att delta i utformningen

Svar på
interpellationer

av unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. EU är ingen
försvarsallians. Därför följer inga som helst militära förpliktelser av ett
medlemskap.

Det västeuropeiska försvarssamarbetet bedrivs inom ramen för
Västeuropeiska unionen (VEU), som är en separat internationell or-
ganisation. Vår militära alliansfrihet består. Medlemskap i VEU kan
följaktligen inte komma i fråga för Sveriges del.

Frågan om en framtida gemensam försvarspolitik kommer att dis-
kuteras vid EU:s regeringskonferens 1996. Hur långt unionens med-
lemsstater skulle vara beredda att gå på detta område är i dag oklart.
Grundläggande är dock att inget medlemsland mot sin vilja kan tving-
as in i en försvarsgemenskap. I denna fråga har Sverige, vad gäller vårt
eget deltagande, i varje skede en absolut och självklar vetorätt.

Sverige kommer alltså inte att gå in i ett förpliktande samarbete på
försvarsområdet. Därom råder bred enighet i riksdagen. Denna enighet
ser jag som en stor tillgång.

Jag vill vidare erinra om att två av EU:s medlemsstater, nämligen
Danmark och Irland, redan i dag står utanför det förpliktande västeu-
ropeiska försvarssamarbetet. Österrike och Finland avser som med-
lemmar i EU att hålla fast vid sin militära alliansfrihet. Sverige har
samtidigt ett intresse av att delta i den breda diskussionen om säkerhet
och samarbete i Europa, som följt efter omvälvningarna i Central- och
Östeuropa och framväxten av ett demokratiskt Ryssland. Denna dis-
kussion rör grundläggande frågor, som i dag saknar entydiga svar. Vi
vet inte hur snabbt länder som önskar bli upptagna i den europeiska
politiska och ekonomiska gemenskapen kan inlemmas i det tidigare
enbart västeuropeiska samarbetet. Det gäller t.ex. våra baltiska grann-
länder. Det är vidare oklart om det på lång sikt vore möjligt för alla
Europas stater, även Ryssland, att delta i ett förpliktande försvars-
sam arbete.

Fru talman! Det finns alltså ingen anledning till oro för alliansfrihe-
ten. Däremot består bekymren om säkerheten i Europa. Vi bör nu in-
rikta oss på att tillsammans med andra stater i Europa bekämpa de nya
allvarliga säkerhetsproblem om vilka utvecklingen i Bosnien och andra
delar av det tidigare Jugoslavien nästan dagligen påminner oss.

Till ett sådant samarbete, över alla europeiska gränser, mellan alli-
ansfria och alliansbundna stater, är det naturligt att Sverige fortsätter
att ge sitt bidrag.

Anf. 23 OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det gläder mig
att regeringen vill att den militära alliansfriheten skall vara kvar. Nå-
gonting annat hade varit en mindre sensation.

Min avsikt med denna interpellation, liksom med en del andra in-
terpellationer som vi i Centern har framställt, är att på viktiga politiska
områden som berörs av folkomröstningen den 13 november eftersträva

ett bra informationsunderlag för medborgarnas ställningstaganden. Jag
söker och eftersträvar ett klarläggande av de politiska gemensamma
nämnare som finns här på hemmaplan för att man skall kunna göra en
bedömning av de nationella förhållningssätt som kommer att kunna bli
aktuella vid ett eventuellt medlemskap inom de ramar som fördrag och
avtal anger.

Om vi har en tillräckligt bred enighet kring vår svenska hållning
står vi naturligtvis mycket starkare inom EU vid ett eventuellt med-
lemskap. Varför behövs då det? Jo, alla vet att i internationella sam-
manhang kan politiken ibland gå ut på att utsätta enskilda medlemmar
och stater för politisk press. Jag tycker att det är naivt att bara lämna
detta åt sidan. Vi diskuterar detta kanske alltför litet i Sverige.

Även om det formellt inte finns några hinder för en svensk position
- alltså ”formellt” - är en nationell hållning och en bred parlamenta-
risk förankring avgörande. Vi skall själva avgöra våra ställningstagan-
den när det gäller de viktiga områden som behandlas i interpellations-
svaret. Annars kan vi bli offer för andras vilja.

Det finns uppenbara skillnader mellan ja- och nej-sidan när det
gäller tolkningar av frihetsgrader, av vad olika avtal och fördrag inne-
bär. Den frågan är lätt att hantera i folkomröstningen. Man får väl läg-
ga sin röst efter sina bedömningar. Jag bara konstaterar det. Vi har vår
uppfattning och andra kan ha en annan uppfattning. Det avgörande blir
då till sist: Vad skall människor tro på? Om det finns en politisk håll-
ning här i riksdagen som är stabil över tiden och som upplevs som
förpliktande av politiska partier är detta en viktig signal till den svens-
ka allmänheten och till Bryssel. Därför anser jag att den här debatten
är värd att föra. Det är viktigt att dessa svar kommer före folkomröst-
ningen.

Som parti klargjorde Centern tidigt ståndpunkten att den svenska
alliansfriheten måste bestå och att Sverige inte skall delta i något för-
pliktande försvarssamarbete. Det innebär samtidigt att vi som EU-
medlemmar måste slå vakt om att de olika medlemsstaternas särart på
det här området respekteras. Det finns ju sådana uttalanden från EU-
håll. Det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet skall även fort-
sättningsvis bygga på konsensus i beslutsfattandet.

Sverige får inte gå in i något militärt samarbete eller ett gemensamt
försvar som är förpliktande i den meningen att vi inte själva bestäm-
mer om vi vill delta eller inte. Vad jag därmed syftar på är naturligtvis
att Sverige inte skall vara medlem i den västeuropeiska unionen, som
inte är någon formell del av EU men ändå finns i dess närhet och där-
med spelar en roll så till vida att man kan underkastas förpliktande
ställningstaganden. Samtidigt är möjligheterna för att skapa en bestå-
ende europeisk säkerhetsordning större än någon gång under 1900-
talet. Det kalla krigets uppdelning av Europa får inte återuppstå. Utri-
kes- och säkerhetspolitiska och militära samarbetsformer som motver-
kar en sådan klyvning bör stödjas. Det gäller exempelvis ESK och
Partnerskap för fred. Detta gör Sverige. Jag har själv medverkat till att
försöka så klart som det över huvud taget är möjligt ange precis de
principer som ju följer av Partnerskap av fred, att man själv bestäm-

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

mer, att ingen kan tvinga oss, att man klart anger vad som är syftet
med ett svenskt deltagande.

Tyngdpunkten för att skapa en gemensam europeisk säkerhetsord-

Svar på
interpellationer

ning bör även framgent ligga inom ESK. Att vi i stället gradvis utvid-
gar västliga organisationer riskerar att skapa nya spänningar. Alla Eu-
ropas stater skulle inte kunna delta på samma villkor, inte heller Nord-
amerika.

Centern vill medverka till att Sverige fördjupar det säkerhetspoli-
tiska samarbetet i den riktning som jag har angett. Detta skall ske med
bibehållen militär alliansfrihet. Vi skall försvara vårt eget land och
territorium. Skulle det om några år inom EU:s ram bli aktuellt med nya
åtaganden på det utrikes- och säkerhetspolitiska området i form av ett
nytt fördrag, måste detta underställas svenska folket i en folkomröst-
ning. Det är vår uppfattning. Då samtliga medlemsländer måste god-
känna att man ratificerar en sådan överenskommelse kan inget land
tvingas in i ett förpliktigande försvarssamarbete. Det är de nuvarande
gällande reglerna. Vad framtiden kommer att utvisa vet vi inte allting
om i dag.

Anf. 24 GUDRUN SCHYMAN (v):

Fru talman! Med anledning av svaret från utrikesministern känner
jag mig föranledd att läsa högt ur Maastrichtfördraget. Det här är inte
frågor som står skrivna i stjärnorna eller frågor där vi inte vet hur de
kommer att behandlas samt vilken målsättning man har inom den eu-
ropeiska unionen. Det står faktiskt att läsa i det fördrag som ligger till
grund för den ansökan om medlemskap som Sverige har skickat in och
vill säga ja till.

I interpellationssvaret står det att EU inte är någon försvarsallians,
utan försvarssamarbete bedrivs inom ramen för den västeuropeiska
unionen, som är ”en separat internationell organisation”. Men i Ma-
astrichtfördragets avdelning 5, som omfattar utrikes- och säkerhets-
politiken, står i artikel J.4 2 § så här: ”Unionen anmodar Västeurope-
iska unionen (VEU), som är en integrerad del av unionens utveckling,
att utarbeta och genomföra unionsbeslut och unionsaktioner som berör
försvaret.”

VEU är alltså redan i dag enligt Maastrichtfördraget en integrerad
del av unionens utveckling. Själva den faktiska sammanslagningen
kommer man väl att fatta beslut om år 1996. Men det är allstå inte en
separat internationell organisation, utan en integrerad del av unionens
utveckling.

Vidare står det i interpellationssvaret: ”Frågan om en framtida
gemensam försvarspolitik kommer att diskuteras vid EU:s
regeringskonferens 1996. Hur långt unionens medlemsstater skulle
vara beredda att gå på detta område är i dag oklart.” Nej, det är det
inte. I Maastrichtfödragets artikel J.4 1 § står det att läsa följande:
”Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla
frågor som berör unionens säkerhet, inbegripet utformningen på lång
sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda

till ett gemensamt försvar.” Det är inte oklart. Det är väldigt klart,
svart på vitt. Det finns inga oklarheter i det.

Sedan säger utrikesministern att vi i i den svenska riksdagen är
överens om att vi inte skall gå in i något samarbete på försvarsområ-
det. Det spelar väl ingen roll om vi är överens här, om vi i Bryssel har
sagt att vi fullt ut skall stödja detta fördrag. Det är just vad vi har sagt.
Regeringens förhandlare har inte begärt undantag och har naturligtvis
heller inte fått det. Vad står det då om bestämmelserna om en gemen-
sam utrikes- och säkerhetspolitik? Hur skall det uttolkas, och vad skall
medlemsländerna göra? Jo, det står så här i Maastrichtfördragets av-
delning 5 i artikel J.l 4 §: ”Medlemsstaterna skall aktivt och förbe-
hållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av
lojalitet och ömsesidig solidaritet. De skall avstå från varje handling
som strider mot unionens intressen eller kan minska dess effektivitet
som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna.” Det
har vi också sagt ja till, dvs. att vi inte säger att vi skall lägga in något
veto mot den här utvecklingen, utan vi har förbundit oss att stödja
denna utveckling också vad gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.

I förhandlingsavtalet, som har skrivits under, står det så här vad
gäller förklaringen om gemensam utrikes- och säkerhetspolitik:
”Unionen samt Norge, Österrike, Finland och Sverige är överens om
att de nya medlemsstaterna vid anslutningen fullständigt och förbe-
hållslöst skall anamma alla de mål som fördraget har, de bestämmelser
som finns i dess avdelning 5.” Det var just dessa jag läste upp.

Det är nonsens att komma och tala om att vi inte skall gå in i ett
försvarssamarbete, att vi inte skall delta i någonting som kan vara ho-
tande för Sveriges alliansfrihet eller för vår förmåga att bedriva en
självständig utrikes- och säkerhetspolitik, vår förmåga att bedriva en
aktiv neutralitetspolitik, som ju inte bara innefattar försvarsfrågorna
utan också våra ställningstaganden i konflikter runt om i världen.

Sverige skulle inte, om vi hade varit medlem i den europeiska
unionen, ha kunnat behålla sanktionerna mot Sydafrika så länge som vi
gjorde. Jag tror att många i Sverige är väldigt till freds med att vi var
det land som längst och ihärdigast stödde Nelson Mandelas kamp mot
apartheid. Sverige hade inte som medlem kunnat föra en så aktiv neut-
ralitetspolitik och offensiv politik i sina ställningstaganden under Viet-
namkriget och vara med och skapa den internationella opinion som
fick pendeln att svänga. Jag tror att vi är många i Sverige som är stolta
över att Sverige var ett land som hade en hög svansföring i dessa frå-
gor och som självständigt stod upp till försvar för små länders rätt till
självbestämmande - det är ju detta det här handlar om - och att själv
få utforma sin utrikes- och säkerhetspolitik. Detta är inte möjligt över
huvud taget om vi säger ja till ett medlemskap i unionen, för då har vi
förbundit oss att driva detta gemensamt och rätta oss efter just det som
jag har läst upp. Allting annat är politisk propaganda.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Anf. 25 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Jag delar helt och hållet de synpunkter som Olof Jo-

hansson framförde. För mig är det en självklarhet att så viktiga frågor

Svar på
interpellationer

som vår alliansfrihet måste ha en bred parlamentarisk förankring. Det
har de också, tack och lov. Vi är nu inne in en period som man kan se
som turbulent eller mycket spännande.

Visionen om en alleuropeisk säkerhetsordning har många av oss
haft. Nu finns det större möjligheter till det än någonsin tidigare. Ändå
vet vi inte alls om vi kommer därhän, men möjligheterna finns.

Så till Gudrun Schyman, som har en annan åsikt än interpellanten
och jag i de flesta avseenden här. Det gäller tolkningar som man gör
av hur Maastrichtfördraget på olika sätt binder länder. Jag tar då först
upp VEU.

Det är självklart att VEU är kopplat till EU - det är därför som jag
nämner det i detta sammanhang. Men jag tycker inte att det är fel att
säga att det är en separat organisation. Det framgår av det väldigt
enkla faktumet att Danmark och Irland inte är medlemmar, vilket de är
i EU. Men den frågan kan vi väl lämna därhän. Det blir ju så många
stickspår i en sådan här debatt.

Sedan till frågorna om de andra ländernas önskan. Det är ju många
länder som önskar gå in i en försvarsgemenskap. Det här återfinns
också i Maastrichtbeslutens anda. Vi har varit väldigt tydliga på den
här punkten. Vad vi förbundit oss är att vi inte skall motsätta oss andra
länders strävan till försvarssamarbete. Vi har dock inte svävat på målet
vad gäller vår egen politik. Vi går inte med i det försvarssamarbetet,
och det kan inte påtvingas oss.

Man kan i de olika EU-länderna ha funderingar kring önskningarna
när det gäller försvarssamarbetet. Det är ju en ganska splittrad bild
man får i det sammanhanget. Många av medlemsländerna ser nog att
NATO är deras försvarsgemenskap och vill inte gärna bygga upp så
mycket annat. Vi får väl se vad det blir av detta.

När det gäller utrikespolitiken mera generellt kan man fråga sig: Är
vi också här förpliktade att, som Gudrun Schyman beskrev detta, ställa
oss bakom allting? Vad det handlar om är ju att man i en organisation
som EU skall försöka få största möjliga samstämmighet också vad
gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.

För det första handlar det om den utfästelse som vi har gjort att
delta i fråga om den inriktningen. Det handlar då bara om beslut om
utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i
den nuvarande tappningen. Det är inte det steg 2 som Gudrun Schy-
man gärna för in i samma omgång.

För det andra finns det ett förbehåll här: att vi skall göra det här så
långt som möjligt. Det har inte någon som helst tillämplighet på de
diskussioner som var utgångspunkten i varje fall för den här interpel-
lationen. Det gäller då en utvidgning av gemenskapen till att också
omfatta det försvarspolitiska området eller till en direkt försvarsge-
menskap. De delar som Gudrun Schyman där tog upp är inte tillämpli-
ga-

Anf. 26 GUDRUN SCHYMAN (v):

Fru talman! Jag förstår mig inte på det förda resonemanget. Det
står ju, svart på vitt, i fördraget vad man vill, vad som är den politiska
målsättningen och vad som är den långsiktiga målsättningen. Sverige
har sagt ja och amen när det gäller allt detta. Vi har inga undantag
över huvud taget.

Varför tror utrikesministern att Danmark har begärt undantag från
det försvarspolitiska samarbetet? Kan de inte läsa innantill, eller har de
efter 20 års medlemskap i EU inte begripit vad det handlar om? Varför
tror alltså utrikesministern att de har begärt undantag? Jo, därför att de
ser den här utvecklingen komma. De vet naturligtvis hur diskussioner-
na går - de har ju suttit med vid bordet i 20 år och vet vad man har för
planer - och därför begär de undantag. De vill inte vara med och byg-
ga upp en annan, eller en ny, försvarsallians skild från eller i samarbe-
te med NATO.

Detta är tänkt att bli NATO:s europeiska pelare osv. Målsättningen
är fullständigt klar. Det står nämligen fullständigt klart att Sverige inte
har begärt undantag från detta utan tvärtom förbundit sig att i en anda
av lojalitet arbeta för ett förverkligande av unionens politiska målsätt-
ningar.

Om man inte ville detta, vore det rimligt att säga ifrån och att få ett
juridiskt bindande undantag som sade att vi inte skall delta i det här.

Det finns faktiskt ingen som tror på att Sverige kommer att sitta
med och utforma en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, inklusive
ställningstaganden som man skall göra till konflikter runt om i världen.
I de fall man kommer fram till att vi behöver göra en militär insats -
det skall ju finnas en gemensam armé, eller hur? - skall Sverige
plötsligt delta i alla diskussioner fram till dess. Men ingen tror väl att
man då säger: Vi tänker inte delta i det gemensamma försvaret. Vi är
gärna med och formulerar besluten och formulerar att det skall göras
en militär insats. Men vi tänker inte delta.

Absolut ingen tror på allvar att det skulle gå till på det sättet.
Fredsforskare och människor som har jobbat med internationell säker-
hetspolitik i tiotals eller tjugotals år säger att det naturligtvis inte går
till så, utan detta blir en enhet, en helhet.

Jag saknar en intellektuell hederlighet i den här debatten där man
talar om att det är detta vi skall ta ställning till och att vi också skall ta
ställning till det här med att lämna över beslutanderätten, att flytta
beslutanderätten i utrikes- och säkerhetspolitiken från denna kammare
till ministerrådet i Bryssel. Det finns ju de som vill det. Jag respekterar
att människor har en annan uppfattning, att människor tycker att det
här med alliansfrihet och neutralitetspolitik har spelat ut sin roll. Själv
tycker jag inte det, utan jag tycker fortfarande att det är viktigt att häv-
da alliansfriheten, en aktiv neutralitetspolitik och den egna rösten i den
internationella politiken för att hävda fred och nedrustning samt små
länders rätt till självbestämmande.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Anf. 27 OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det blir naturligtvis en något underlig triangel här. Vi

har intagit våra positioner. Jag utgår från att den position som Gudrun

Svar på
interpellationer

Schyman intagit är ärlig. I så fall tycker jag att respekten för andra
kräver att hon uppfattar saken på samma sätt. Gudrun Schyman tillhör
inte ett särskilt folkslag. Hon tillhör bara ett av de politiska partierna
här i riksdagen. Ärligheten är väl, hoppas jag, någorlunda jämnt förde-
lad mellan partierna. På den punkten vill jag alltså göra en klar mar-
kering.

Det är klart att det är möjligt att göra olika tolkningar här. Men det
är inte möjligt att gå så långt att man säger att saken redan är klar. Det
skulle ju innebära att besluten redan fattats. Vi från de svenska stats-
makternas sida - jag talar avsiktligt om statsmakterna - har mycket
klart deklarerat att vår alliansfrihet inte är förhandlingsbar. Vi har allt-
så inte förhandlat där, och detta har vi anmält. Men naturligtvis kan
man hela tiden ifrågasätta det hela och fråga sig på vilket sätt man
kommer att tolerera vår hållning. Just det tog jag upp inledningsvis, för
jag visste att den här debatten skulle komma upp.

Därför är det så viktigt att ha en nationell hållning som har en bred
förankring här hemma. Det är självklart att vi vid ett medlemskap
kommer att vara utsatta för en press att delta. Men att tvinga in Sverige
i ett förpliktande militärt samarbete är inte möjligt. I mitt inlägg efter
det att svar getts här sade jag ju att jag anser att den frågan är så stor
att svenska folket i det läget, om frågan kommer upp om att fördraget
ändras på ett sådant sätt att t.ex. kravet på enhällighet inte längre finns
kvar som en barriär för våra ställningstaganden, skall avgöra den i en
folkomröstning. Jag tvekar inte ett ögonblick på den punkten.

För mig är det här avgörande för om jag säger ja eller nej. Därför
måste man ha den här hållningen i förhållande till folket. Men natur-
ligtvis tycker jag att den frågan, förhoppningsvis, är för tidigt väckt.
Jag väcker den inte i folkomröstningssammanhang, utan jag bara kon-
staterar klart kyligt intellektuellt att det är så frågan måste hanteras, om
nu någon försöker tvinga oss och fördraget ändras på ett sätt som vi
inte kan acceptera.

Anf. 28 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Gudrun Schyman, vi är faktiskt välkomna in i EU med
vår alliansfrihet i behåll. Vi har inte behövt förhandla om den. Vi har
inte, som Gudrun Schyman säger, behövt de här undantagen, utan vi är
accepterade med vår alliansfrihet.

Det är väl inte heller så konstigt, eftersom EU har alliansfria stater
som medlemmar redan i dag och kommer att få det också med de nya
medlemmar som nu är på väg in. Att det också finns alliansfria stater
inom EU tycker jag är någonting som man inte kan ifrågasätta, efter-
som verkligheten faktiskt ser ut så.

Som med all tolkning av fördrag kan man naturligtvis dra åt olika
håll. Gudrun Schyman är duktig på att dra i väg åt ena hållet på ett sätt
som gör att jag nästan inte känner igen grunddokumenten, även om
hon läser högt ur dem. Gudrun Schyman ser till att det hela tiden

glöms bort att vi faktiskt har möjligheter att säga nej, att vi faktiskt har
en vetorätt. Utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU är av det slaget.

Framför allt gäller det naturligtvis de frågor som interpellationen i
grunden handlade om, nämligen att ingå i en försvarsgemenskap. Där
är våra möjligheter att både säga nej och direkt stå utanför om andra
länder vill gå vidare i detta så genomdiskuterat att vi inte borde vara
oeniga i den delen.

Jag tycker att det visar på en väldigt statisk syn på EU när man ba-
ra är rädd i de här delarna. Man kan ju också - om vi går över till den
andra sidan - se EU som ett fantastiskt fredsprojekt. Det gör jag. Det
handlar ju om att vi, genom att folk, nationer och stater sammanflätas,
skapar en helt annan säkerhet - en gemensam säkerhet - där männi-
skorna finns i centrum. Det är det som långsiktigt borde vara säker-
hetspolitiken.

Det finns många organ inom Europa som arbetar på det sättet. Men
EU är ändå det mest långtgående. För gemensam säkerhet i Europa,
men också för oss svenskar, tror jag att det här är någonting synnerli-
gen positivt.

Anf. 29 GUDRUN SCHYMAN (v):

Fru talman! Den här sista debatten är ju en helt annan debatt, Lena
Hjelm-Wallén. Är EU ett fredsprojekt eller inte? Jag har en helt annan
uppfattning där också, men jag hinner inte reda ut det på tre minuter.
Jag kan bara konstatera att jag har väldigt många av utrikesministerns
partikamrater med mig när jag säger att detta inte är ett fredsprojekt.
Men vi kan ha en särskild interpellationsdebatt om den frågan.

När det gäller den andra frågan sade Lena Hjelm-Wallén att vi är
välkomna med vår alliansfrihet. Ja, det är vi så länge som vi klart och
tydligt säger att vi ställer oss bakom detta, dvs. att vi inte kommer att
protestera mot att EU utvecklar sin gemensamma utrikes-, säkerhets-
och försvarspolitik. Det är väl ointressant för EU vad det heter här, så
länge som vi förbinder oss att följa Maastrichtfördraget, så länge som
vi förbinder oss att medverka aktivt i en anda av lojalitet när det gäller
att bygga upp denna gemensamma utrikes- och försvarspolitik.

Det är inte ett problem för EU. Det är ett problem för oss, eller
hur? För EU spelar det ingen roll. Det är ju vi som definierar vår alli-
ansfrihet. Om vi definierar den som att vi kan samarbeta i en gemen-
sam utrikes- och säkerhetspolitik och, på sikt, i ett gemensamt försvar
är ju det okej för EU. Vi kan kalla det alliansfrihet eller någonting
annat. Det är vårt problem. Det är här som vi gör den distinktionen.
Vad innebär alliansfriheten? Vi definierar den ju själva.

Om den svenska speciella alliansfriheten innebär att vi kan gå in i
militära allianser är det klart att EU säger att det är okej. Det är ju vi
som diskuterar detta. Det är för oss som det är ett problem och inte för
EU så länge som vi förbinder oss att följa detta fördrag. Det är den
stora skillnaden. Det är därför som vi måste tala klarspråk i de här
frågorna, i detta land, i den politiska debatten, innan vi går till folkom-
röstning.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Det är därför som jag efterlyser en hederlighet i den här debatten.
Jag efterlyser inte vad man tror på eller inte, utan att man skall kunna

läsa de här texterna innantill, se vad som står och kunna läsa det avtal

Svar på
interpellationer

som Sveriges förhandlare har skrivit under där det står att vi förplikar
oss att följa detta.

Sedan kan man naturligtvis, som Olof Johansson, säga att det här
inte är förhandlingsbart och att vi därför inte har förhandlat om det.
Det var likadant med debatten om offentlighetsprincipen, som var den
första interpellationsdebatten i dag. Det är inte förhandlingsbart. Där-
för har vi inte förhandlat om det. Därför begär vi inget undantag. Så
kan vi hålla på att säga, men det är inte särskilt juridiskt bindande om
det skulle komma till en prövning. Det är ensidiga deklarationer som
vi kan stå här och uttala. Men vid en juridisk prövning och när man
sätter politisk press på dessa frågor är det inte särskilt gångbart. Så är
det ju.

Jag tror inte alls att någon behöver tvinga oss in, som Olof Johans-
son säger. Det är ingen som kan tvinga oss till ett försvarssamarbete.
Nej, det kommer inte att behövas, eftersom vi redan har sagt ja! Det är
ju bara att peka på det. Det är enkelt! Men vi skall ta ställning där in-
nan folkomröstningen.

Anf. 30 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Gudrun Schyman har fel i den grundläggande frågan,
nämligen när det gäller att ingen kan tvinga oss att överge alliansfrihe-
ten. Det är vi själva som beslutar om den. Om det skall vi ha en bred
politisk enighet i Sveriges riksdag. Inte heller kan EU tvinga någon
annan stat till det.

Om man skall ha en gemensam försvarspolitik på det här sättet
kräver det ett nytt fördrag. Ett nytt fördrag kräver att staterna som skall
ingå i det fördraget säger ja till det. De här leden hoppar Gudrun
Schyman över. Hon bara slår samman dem och säger att nu, i och med
att vi har accepterat Maastrichtfördraget, har vi också accepterat nå-
gonting som kanske kommer så småningom som ett nytt fördrag. Så
kan man alltså inte resonera. Man måste faktiskt ta ett steg i taget och
se vad det är som vi faktiskt har förbundit oss.

Hela den här diskussionen om säkerhetspolitiken ger i dag många
öppningar som borde kunna vara spännande för en internationalist.
Men det är klart att man också kan vara rädd för allting och bara säga
nej, nej, nej och se mörkt på det som andra vill utnyttja.

Jag vill som internationalist vara med i den här samverkan och tro
att vi har mycket att ge när det gäller utrikespolitik och säkerhetspoli-
tik. EU är en bra plattform för att vara med och påverka, och vi kan
göra det. Då kan också EU vara ett fredsprojekt på sikt även för Gud-
run Schyman, hoppas jag.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1994/95:4 om asylsökande som byter
kommun

Anf. 31 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Fru talman! Sten Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag är
beredd att medverka till för att lösa kommunernas problem som upp-
står då asylsökande byter kommun. Av frågan framgår att Sten An-
dersson avser personer som beviljats uppehållstillstånd. Under den tid
asylansökan behandlas är det Invandrarverket som svarar för ekono-
miskt bistånd och mottagandet i övrigt.

Den svenska invandrarpolitiken syftar till lika rättigheter och möj-
ligheter för invandrare i förhållande till den övriga befolkningen i lan-
det.

Statens invandrarverk träffar överenskommelser med kommunerna
om att ta emot flyktingar för bosättning och introduktion i det svenska
samhället. Det är vanligt att flyktingar inledningsvis får socialbidrag
enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller introduktionsersättning enligt
lagen (1992:1068) om introduktionsersättning. För dagen har ca 50
kommuner infört introduktionsersättning.

Det är naturligtvis viktigt att kommunerna gör stora ansträngningar
att introducera flyktingen i det svenska samhället så snart som möjligt,
så att rimliga förutsättningar ges för att erhålla arbete och egen för-
sörjning. Kommunerna förutsätts att inom ramen för det kommunala
flyktingmottagandet göra upp en plan för den enskilde flyktingens
introduktion. Introduktionsplanen innehåller vanligtvis svenskunder-
visning och annan utbildning, arbetsplatspraktik o.d. som bedöms som
viktigt för den enskildes behov.

Jag är införstådd med att det i vissa fall kan skapa problem för en-
skilda kommuner om flyktingar efter kommunplacering på eget initia-
tiv flyttar till en annan kommun. Det innebär bl.a. att introduktions-
programmet avbryts. Särskilt den nya kommunen ställs inför besvärli-
ga planeringsproblem i och med att ytterligare personer utöver vad
som redan har planerats skall tas emot i ett i vissa fall redan överbelas-
tat mottagningssystem.

I den schabloniserade engångsersättningen till kommunerna för
flyktingmottagningen ingår även ersättning för ekonomiskt bistånd.
Ersättningen räknas upp årligen med hänsyn till bl.a. kostnadsutveck-
lingen. Vid utbetalning av ersättningen tas särskild hänsyn till flytt-
ningar som sker under 18 månader efter det första mottagandet i en
kommun.

Som jag redan inledningsvis har konstaterat syftar den svenska in-
vandrarpolitiken till att invandrare, i förhållande till övriga invånare i
Sverige, skall ha likvärdiga förutsättningar att bo, leva och verka här.
Att införa en särbestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att in-
vandrare med uppehålls- och arbetstillstånd inte ges samma rättigheter
som svenska medborgare skulle stå i motsättning till de uttalade målen
för invandrarpolitiken.

Att flyktingar och invandrare såväl som svenskar drabbas av ar-
betslöshet och därmed i vissa fall kan behöva socialbidrag beror inte i

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

första hand på att de flyttat till en annan kommun. Arbetslöshet är ett
problem som måste lösas i annan ordning än genom flyttningsförbud

för flyktingar. Invandrarpolitiken är för närvarande föremål för över-

Svar på
interpellationer

syn av en parlamentarisk kommitté. Inom regeringskansliet pågår arbe-
te med nya direktiv för denna översyn. I direktiven kommer bl.a. att
anges att kommittén skall behandla frågor som gäller flyktingarnas
flyttningar under den första tiden i Sverige och koncentrationen av
invandrare till vissa kommuner och bostadsområden.

Huruvida det kan finnas skäl att genomföra förändringar av social-
tjänstlagen, statsbidragen eller organisationen för flyktingmottagandet
får regeringen ta ställning till när utredningen redovisat sitt arbete.

Anf. 32 STEN ANDERSSON (m):

Herr talman! Fru statsråd! Jag tackar för svaret på min interpella-
tion.

Asylpolitiken är som den är. Det vore ett mycket stort understate-
ment att påstå att den är förankrad hos våra uppdragsgivare utanför det
här huset. Tingens ordning är som den är. Det får vi acceptera och leva
med tills en ändring sker.

Herr talman! Malmö har tagit ett stort ansvar när det gäller den
asylpolitik som riksdagen har fattat beslut om. I Malmö har man teck-
nat omfattande avtal, och det har kostat mycket. Man har visserligen
delvis fått ersättning, men det har ändå kostat kommunen stora sum-
mor. Det har skapat problem med kapaciteten i kommunen. Det här
har i dag en mycket stor omfattning. I dag verkar man i Malmö vara
överens över de politiska gränserna, såvitt jag kan bedöma, om att man
framöver kommer att vara mycket restriktiv när det gäller nya avtal
med Invandrarverket.

I förbigående vill jag också ha sagt att jag är litet ledsen över den
debatt som ibland förs i Sverige i dessa frågor. I medierna kan vi se att
ett kommunalråd i en liten kommun eller stad säger att man har tagit
sitt ansvar, eftersom man har tagit emot 40-60 personer varje år. I en
del fall är dessa kommunalråd väl medvetna om att de aldrig har sett
de personer som har beviljats asyl. De har bara sett checkarna från
Statens invandrarverk. Det är storstäderna, t.ex. Malmö, Stockholm
och Göteborg, som i praktiken har fått betala.

Malmö har drabbats i så måtto att man har tvingats ta emot ett be-
tydligt större antal personer som har beviljats asyl än vad man tecknat
avtal för med Invandrarverket. Under 1980-talet fick vi t.ex. i Malmö
ta emot ett antal iranier, som trots den tidens högkonjunktur inte kunde
erhålla arbete. I dag är situationen exakt densamma när det gäller and-
ra folkgrupper. Mot bakgrund av den konjunktur vi har i dag hoppas
jag att alla inser att det kommer att bli mycket svårt att lösa det här
problemet på ett sätt som gynnar alla.

Statsrådet säger att hon inser problemet men att hon inte vill ändra
lagstiftningen. Det är ändå en viss öppning när hon säger att det finns
en tillsatt kommitté som skall se över dessa frågor.

Herr talman! Vad handlar då min interpellation egentligen om? Jo,
det gäller t.ex. personer som har beviljats asyl och som sitter på för-

läggningar. De har först accepterat att bli placerade i en viss kommun.
De åker till den kommunen. Efter ett fåtal dagar eller möjligen ett par
månader lämnar de kommunen och åker till en större stad som är mera
attraktiv. Problem kan också uppstå med personer som har beviljats
asyl men som inte har blivit kommunplacerade. Innan beslut har fattats
om i vilken kommun en viss person skall tas emot flyttar personen från
förläggningen till en kommun som befinns vara attraktiv. Både privata
och, måste jag säga, kommunala bostadsbolag bedriver en verksamhet
i syfte att få outhyrda lägenheter uthyrda som inte direkt gagnar ett
förtroende i framtiden.

Jag tror att den situation som råder i dag kan skapa misstro och
främlingsfientlighet som vi annars inte skulle behöva ha. Jag är inte för
någon form av kommunarrest. En person kanske har sökt sig till Sveri-
ge därför att han eller hon är desperat och behöver skydd. I Sverige
ger vi personen i fråga skydd. Sedan säger vi att personen skall place-
ras i en viss kommun. Det innebär inte att personen måste vara kvar
där. Han eller hon kan åka runt till andra kommuner och besöka vän-
ner och släktingar och söka arbete. Däremot får personen inte flytta
från kommunen inom t.ex. två år, om han eller hon inte har erhållit
arbete och en garanterad utkomst i en annan kommun. Detta är långt
ifrån den kommunarrest som vi diskuterade i riksdagen för några år
sedan.

Herr talman! Avslutningsvis skulle jag vilja ställa två frågor till
statsrådet. Vad tror statsrådet att en asylsökande hade svarat om han
eller hon vid gränsen fått frågan - när han eller hon var i ett desperat
behov av hjälp - om han eller hon accepterar att under några år blir
placerad var som helst i Sverige? Tycker inte även statsrådet att
asylsökande och personer som har beviljats asyl borde ha en skyldig-
het att hjälpa till litet grand för att förbättra sin egen situation?

Anf. 33 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Min utgångspunkt är en ganska sund normal inställ-
ning, nämligen att oavsett var vi kommer ifrån har vi rätt att röra oss i
det land dit vi har flyttat. Detta är min utgångspunkt.

Ytterligare en utgångspunkt är att vi skall underlätta för de kom-
muner som får ta emot väldigt många personer som inte har arbete
men som får en bostad i kommunen. Detta gäller inte bara Malmö utan
även en del andra kommuner i landet.

Under 1994 har det faktiskt skett en hel del förändringar som har
underlättat för väldigt många kommuner. För det första har man peri-
odiserat det bidrag som går till kommunerna från tidigare två till nu-
mera tre perioder. Man delar upp utbetalningen så att om en person
flyttar ifrån en kommun till en annan finns det en möjlighet att till den
nya kommunen föra över hälften av beloppet plus 25 %. Om en person
skulle flytta under den tredje delen av perioden överförs 50 % till den
nya kommunen.

För det andra har man förlängt perioden från 12 till 18 månader.

För personer som inte är arbetsföra - äldre, sjuka och funktions-
hindrade flyktingar som inte kan försörja sig själva - ersätts kommu-

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 16

Prot. 1994/95:16

27 oktober

nerna dessutom för de faktiska kostnaderna för försörjning, vård och
stöd i boende och med färdtjänst.

Problemet med arbetslösheten är samma för dessa människor som

Svar på
interpellationer

för alla andra arbetslösa. Det är naturligtvis kampen mot den öppna
arbetslösheten som är den viktigaste insatsen. Och det är viktigt att
man med hjälp av olika insatser, via arbetsmarknadspolitiken och and-
ra stimulansåtgärder, underlättar för människor att skaffa sig en egen
försörjning.

Sten Andersson och jag är helt överens om att det viktigaste man
kan göra är att erbjuda alla människor möjlighet till en egen försörj-
ning. På den punkten tror jag att vi kan komma mycket längre om Sten
Andersson stöder regeringens förslag framöver.

Anf. 34 STEN ANDERSSON (m):

Herr talman! Hur detta förslag ser ut kan vi ta ställning till den dag
det blir aktualiserat och presenterat i den här kammaren.

Jag vet inte om det är mitt skånska ursprung som gör att jag miss-
uppfattas. Jag har aldrig diskuterat att man skulle begränsa rörligheten.
Jag har sagt att man skall ha möjlighet att åka runt i Sverige, besöka
släkt och vänner, t.o.m. titta på Sverige eller söka jobb där det kan
tänkas finnas ett ledigt arbete som passar. Detta är långt från den de-
batt som vi förde i riksdagen för en del år sedan om kurders kommu-
narrest.

Jag medger att det under den borgerliga regeringens tid har åstad-
kommits en del förbättringar vad gäller kommunernas ersättning. Men
jag talar framför allt om vad som händer när ersättningstiden har löpt
ut, när statliga bidrag inte längre utgår. Då drabbas en attraktiv kom-
mun ensidigt och får ingen som helst ersättning.

Jag respekterar och vill slåss för rätten att man i princip skall kun-
na bo var man vill i det här landet. Men jag tror inte att socialtjänstla-
gen, när den skrevs, var avsedd att tillämpas i den situation som nu
råder.

I Malmö, och säkert även i en del andra storstäder, förs det nu en
diskussion om att avtalen med Invandrarverket framöver skall frysas.
Det kommer inte att tecknas nya. Är statsrådet nöjd med en sådan si-
tuation och utveckling?

Anf. 35 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Jag är övertygad om att man säkert kommer fram till
en bra lösning när företrädare för regeringen och Invandrarverket får
möjlighet att resonera med företrädare för Malmö kommun. Då kan
Malmö också fortsättningsvis, precis som många andra kommuner, ta
sin del av ansvaret för dem som söker skydd och har fått arbets- och
uppehållstillstånd i Sverige.

Jag skall också ta upp det ekonomiska stödet till kommunerna. Om
flyktingarna fortfarande är i behov av ett ekonomiskt stöd efter 18
månader är det nog i stort sett uteslutande arbetslösheten som är det
stora problemet. Under detta ett och ett halvt år deltar flyktingarna i en

introduktionsplan. De får svenskundervisning och möjlighet att intro-
duceras i Sverige.

Min mycket bestämda uppfattning är att det väsentligaste vi kan
göra är att bekämpa arbetslösheten och underlätta för invandrare att
komma in i arbetslivet under den 18 månader långa introduktionen.

På den punkten finns det all anledning att hysa en hygglig opti-
mism, trots det svåra läget.

I och med periodiseringen av bidraget har också inflyttningskom-
munen möjligheter att få tillgång till ett ekonomiskt bidrag.

Det pågår en diskussion i Socialtjänstkommittén, och som jag sade
i mitt inledande svar ser nu en parlamentarisk kommitté, som får nya
direktiv, över invandrarpolitiken. Om man där kommer fram till för-
slag om förbättringar när det gäller möjligheten att utjämna kostnader-
na mellan olika kommuner har jag ingen som helst anledning att säga
nej till sådana förslag. Men jag är för närvarande inte alls beredd att
verkställa några förslag som innebär att människor som har fått arbets-
och uppehållstillstånd i Sverige skulle förbjudas att flytta och bosätta
sig i vilken kommun de så önskar, precis på samma sätt som alla andra
medborgare i Sverige.

Anf. 36 STEN ANDERSSON (m):

Herr talman! Låt mig ta det sista först. Om statsrådet har den stora
plånbok som kan ge kommunerna ersättning för dem som flyttar litet
hur de vill är jag tacksam. Med tanke på den debatt som ägde rum
precis innan valet verkade det som om Sverige var vid en något sämre
ekonomisk vigör.

Statsrådet säger att hon tror att storstäder, som Malmö och Göte-
borg, kommer att teckna nya avtal. Jag vet inte på vad statsrådet byg-
ger uppfattningen att dessa kommuner, som har fått stora problem, nu
skulle ändra sin åsikt. Om statsrådet har nya pengar, nya argument och
kommunerna ändrar sig säger jag å la bonheur, men jag är inte säker
på att så blir fallet.

I mitt första anförande ställde jag två frågor till statsrådet. Den ena
frågan gällde vad statsrådet tror att de asylsökande skulle svara om de
vid gränsen skulle få följande fråga: Accepterar ni, om ni får era an-
sökningar beviljade, att bo på den plats i Sverige som vi tycker att ni
under några år borde bo på?

Svaret från statsrådet på den frågan uteblev och uteblir förmodli-
gen också.

Den andra frågan gällde om man kan begära att den som har
kommit till Sverige och sökt asyl därför att han eller att hon har varit
utsatt för en massa elände också skall göra sin lilla del för att det prak-
tiskt skall fungera så bra som möjligt.

Jag noterade att statsrådet skakade på huvudet mot talmannen. Så
det blir inget svar. Då är alltså frågorna obesvarade.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

7 § Svar på interpellation 1994/95:13 om det nordiska samarbetet
och EU

Svar på
interpellationer

Anf. 37 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Olof Johansson har frågat mig hur jag avser verka för
att det nordiska samarbetet stärks och får genomslag också inom ra-
men för EU, även vid olika relationer till EU.

Först vill jag instämma med Olof Johansson i att det nordiska sam-
arbetet kommer att ha en viktig roll i den europeiska integrationspro-
cessen, oavsett hur många av de nordiska länderna som blir medlem-
mar i EU. Det ligger därför i allra högsta grad i Sveriges intresse att
stärka det nordiska samarbetet. Jag kommer med all kraft att verka för
det.

Självfallet kommer en utvidgning av EU att påverka det nordiska
samarbetet på olika sätt. Men det innebär inte att samarbetet skulle bli
mindre viktigt, tvärtom.

Det gäller även om inte alla de länder som har förhandlat om med-
lemskap verkligen blir medlemmar. Detta skulle självfallet skapa en
besvärlig situation för det nordiska samarbetet. Jag tycker att det är
mycket svårt att smälta tanken att EU:s yttergräns skulle gå antingen i
Tornedalen eller vid Charlottenberg. Nordens folk skulle uppleva det
som ett stort steg tillbaka, tror jag. Folkomröstningarna är alltså ett
viktigt avgörande också för det nordiska samarbetet.

Jag skulle vilja vidga Olof Johanssons fråga något. Det är viktigt
att vi tar ställning till både hur vi kan förbättra det hittillsvarande, in-
terna, samarbetet mellan de nordiska länderna och hur de nordiska
länderna gemensamt kan få gehör för nordiska intressen, värderingar
och lösningar inom EU.

Jag börjar med det externa samarbetet, våra möjligheter att gemen-
samt verka för nordiska intressen och värderingar, framför allt inom
EU. I allt väsentligt är de nordiska länderna överens om vilka uppgif-
ter som är viktiga framöver.

Det gäller åtgärder mot arbetslösheten, där det krävs gemensamma
europeiska insatser för att nå verkliga resultat. Det gäller miljöfrågor;
de nordiska länderna har redan gått före i många frågor och har erfa-
renheter och lösningar att dela med sig av. Detsamma gäller jämställd-
hets- och konsumentpolitiken och andra områden. Det gäller en ökad
öppenhet, offentlighet, i EU:s arbete. Här kan de övriga nordiska län-
derna ge ett starkt stöd till Danmark, som nu är pådrivande i EU. På
samma sätt gäller det att verka för att de stora infrastruktursatsningar
som kommer att ske utformas så att de också tillgodoser nordiska in-
tressen. Framöver bör kartorna inte sluta vid Öresund när nya europe-
iska tåglinjer planeras. Men det gäller också ansträngningarna att ska-
pa en stabil europeisk fredsordning och ett EU som är öppnare mot
omvärlden. I vårt närområde gäller det framför allt att verka för att EU
utvidgas till de östeuropeiska länderna och Baltikum. På samma sätt
gäller det att verka för att EU engagerar sig i Östersjöområdet och i
Barentsområdet. Här finns enorma miljöproblem som bara kan be-
mästras genom en gemensam europeisk satsning.

De nordiska länderna kommer i EU framför allt att samarbeta di-
rekt genom sina respektive ministrar som är ansvariga inför sina par-
lament. En sådan samverkan har redan ägt rum i viss utsträckning un-
der medlemskapsförhandlingarna. Täta samråd har skett, bl.a. om re-
gionalpolitiken, där man gemensamt lyckats uppnå stor förståelse för
de speciella förhållandena i de nordiska länderna. Det gäller också
miljöfrågor, alkoholpolitik och den gemensamma handelspolitiken,
inte minst frihandeln med de baltiska staterna. Detta samarbete fortsät-
ter.

Island har inte ansökt om medlemskap i EU. Därför är det ofrån-
komligt att de nordiska länderna inte fullt ut kan agera från samma
plattform. Det gäller självfallet i än högre grad om ytterligare något av
kandidatländerna inte skulle bli medlem. Det gäller då att så långt
möjligt utnyttja de etablerade kontakterna mellan de nordiska länderna
och försöka verka i samma riktning på var sin sida genom bl.a. EES-
avtalet.

På samma sätt bör det ske ett nära, direkt samarbete mellan de le-
damöter i ländernas parlament som har ett särskilt ansvar för dessa
frågor. Därmed sker en samordning och förankring också på parlamen-
tariskt plan, som bara kan stärka de nordiska ländernas ställning.

Det är viktigare än någonsin att de ståndpunkter som de nordiska
länderna framför i EU-sammanhang är ordentligt förankrade på hem-
maplan. Som bekant ligger det ett medlemsförslag i Nordiska rådet om
att utarbeta ett nordiskt program för Europafrågor och att Nordiska
rådet skulle få en central roll i samordningen av det nordiska ageran-
det. Det är en fråga som angår såväl medlemmarna i Nordiska rådet
som andra ledamöter av de nordiska parlamenten.

Ett viktigt element i förankringen är den starka ställning som folk-
rörelserna har i de nordiska länderna. Folkrörelsernas roll i samhället
har långa traditioner av stor betydelse för att ge de nordiska länderna
deras sociala profil. Även på detta område har Norden goda erfarenhe-
ter att bidra med inom EU.

Det interna nordiska samarbetets styrka ger basen för våra möjlig-
heter att verka gemensamt också utåt i EU-sammanhang.

En del av det nordiska samarbetet har, som sagt, redan påverkats
av EES-avtalet och det kommer också att påverkas när fler länder går
in i EU. När det gäller t.ex. handelshinder, transporter, kapitalmarknad
etc. har ett arbete tidigare gjorts på nordiskt plan, men man kan knap-
past påstå att vi nått ända fram.

EES-avtalet har skapat andra förutsättningar för detta arbete. Den
fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer har gett ökade
möjligheter för företag och enskilda personer att verka över gränserna,
inte minst mellan de nordiska länderna. Det innebär att vi, inom en
europeisk ram, har fått en lösning på problem som vi bara delvis har
klarat av själva tidigare.

Om flertalet av de nordiska länderna blir medlemmar i EU innebär
det också att vi får frihandel mellan de nordiska länderna för jord-
bruksvaror, som vi inte har i dag, och att tullkontrollen i handeln mel-

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

lan länderna tas bort. Det ger självfallet ännu större förutsättningar för
det rent nordiska samarbetet.

Men om inte alla de länder som sökt om medlemskap blir med-

Svar på
interpellationer

lemmar så innebär det att EU:s yttre gräns i högre grad än nu kommer
att gå mellan de nordiska länderna. Det skulle också innebära att det
gränstullsamarbete som länge funnits med våra grannländer måste
göras om, att de nuvarande gränskontrollerna skulle kvarstå och att de,
om än på ett begränsat antal punkter, skulle skärpas.

Det finns mycket kvar att göra i det nordiska samarbetet. Ett EU-
medlemskap löser inte alla problem mellan de nordiska länderna. När
det gäller personers rörlighet har Norden varit föregångare och nått väl
så långt som EU. Men många av de problem som drabbar medborgare
som arbetar, studerar eller bor i andra nordiska länder beror inte på
någon avsiktlig diskriminering, utan helt enkelt på att länderna har
olika traditioner, olika skatte- och socialförsäkringssystem m.m. En
uppgift för det nordiska samarbetet är att hitta praktiska lösningar på
dessa problem. Den uppgiften finns oavsett hur det går i folkomröst-
ningarna.

På samma sätt har de nordiska länderna all anledning att intensifie-
ra sitt samarbete i infrastrukturfrågor, när det gäller energiinvestering-
ar, forsknings- och utbildningssamarbete och när det gäller en vettig
samordning och arbetsfördelning i den offentliga förvaltningen.

När det gäller områden som i huvudsak ligger utanför EU:s verk-
samhet har man i det nordiska samarbetet ju redan beslutat om en vä-
sentligt ökad satsning på kultur- och utbildningsområdena.

Det hänger helt på oss själva vad vi gör av det nordiska samarbetet.
I EES-avtalet finns som bekant en klausul om det nordiska samarbetet.
Anslutningsfördraget till EU innehåller en gemensam deklaration, där
alla parter förklarar sig införstådda med att det nordiska samarbetet
kommer att fortsätta.

Sammanfattningsvis skulle det innebära en stark stimulans för det
nordiska samarbetet om flertalet av de nordiska länderna vore med-
lemmar av EU. Det skulle ge oss möjlighet att söka sätta en nordisk
prägel på olika delar av EU-samarbetet.

Det handlar inte om fasta fraktioner. Det vore främmande för EU-
samarbetet. I stället handlar det om att vi presenterar nordiska lösning-
ar och värderingar på ett sådant sätt att andra länder finner våra lös-
ningar attraktiva och intressanta för dem själva, för deras medborgare
eller för hela EU.

Anf. 38 OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag tackar statrådet för svaret.

Dessutom vill jag passa på att även här i riksdagen hälsa Mats
Hellström välkommen i ämbetet som nordisk samarbetsminister.

Vi i Norden har en stor gemensam tillgång i vår historiska, kultu-
rella och värderingsmässiga gemenskap. Norden har naturligtvis ett
viktigt bidrag att ge till Europa. Det är ur den aspekten som jag har
tagit upp den här frågan.

Bakgrunden är helt enkelt de många interpellationer som vi har
väckt från centerns sida. Vi tycker det är väldigt viktigt att man inför
en folkomröstning av det här slaget bidrar till politiska klarlägganden
om vad vi vill efter folkomröstningarna om vi blir medlemmar i EU.

Naturligtvis vill vi också diskutera den situation som kan uppstå
vid ett nej i folkomröstningarna. Det är därför jag har lagt in ett
”också” i frågan som jag ställde inledningsvis och som Mats Hellström
därefter vidgade något. Det finns en tanke bakom.

Det krävs en nordisk sammanhållning om detta bidrag till Europa
skall kunna få genomslag och betydelse. Därför är det viktigt att värna
om och vidareutveckla den nordiska samsynen, de nordiska institutio-
nerna och det finmaskiga samarbetsnät mellan vänner och grannar som
vuxit fram genom åren.

Det är viktigt att understryka att det nordiska samarbetet har vuxit
fram från basen, som vi båda vet. Det är inte något toppstyrt samarbe-
te. Det började egentligen med föreningarna Norden.

Verkligheten talar för att, precis som Mats Hellström har påpekat
vad gäller Island, hela Norden under överskådlig tid inte kan samlas
inom EU, lika litet som motsatsen, eftersom Danmark är medlem se-
dan länge.

Därför är det viktigt att även fortsättningsvis utforma det nordiska
samarbetet så att det kan omfatta både medlemsländer och icke med-
lemsländer. Ett förstärkt och utvecklat nordiskt samarbete inom ramen
för det europeiska är nödvändigt. Men när tillfälle ges får den nordiska
länderkretsen och andra likasinnade inte tveka att i olika samarbetspro-
jekt gå längre.

Varför tar jag upp just denna aspekt? Jo, under förhandlingarna med
EU har det framkommit attitydskillnader - också i den nordiska län-
derkretsen - som kanske är naturliga mot bakgrunden av våra erfaren-
heter. Jag tycker inte man skall blunda för dem. Våra danska vänner
markerar exempelvis en ganska restriktiv hållning i relationen mellan
det nordiska samarbetet som sådant och det danska. I samband med
diskussionen om nordiska klausuler framgick detta mycket tydligt och
uppenbart.

Det är viktigt att vi också i det europeiska samarbetet inte nöjer oss
med att från och till bara fungera som ländergrupp - jag menar inte
som block utan som ländergrupp.

Låt mig ta ett exempel som jag har haft anledning att fördjupa mig
i. Det är ganska typiskt för vad det hela handlar om. På många områ-
den är vi starkt beroende av andra länder, inte minst när det gäller
miljöområdet.

De nordiska länderna har internationellt varit en pådrivande kraft,
oavsett vilka organ de har verkat i. Alla länder har inte fungerat som
denna pådrivande kraft alla gånger, men de flesta gångerna. Det kom-
mer sannerligen att behövas i förhållande till EU. Det kommer sanner-
ligen att behövas i förhållande till vår egen närmaste omgivning även
utanför det nordiska området och för närvarande utanför EU. Därför är
miljöpolitiken ett bra exempel på ett område där man också i fortsätt-
ningen måste skapa gemensamt förhållningssätt när det gäller det nor-

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

diska området, för att genom exempelvis gemensam finansiering skapa
förutsättningar för kunna att gå vidare. Den förebild som krävs för att

olika finansieringsinstitutioner skall vakna och ta sitt ansvar, och för

Svar på
interpellationer

att andra länder i Europa skall göra det, måste skapas, exempelvis när
det gäller hanteringen av miljöproblemen i Östersjön eller i Östeuropa.

Det är uppenbart att Sverige inte ensamt kan lösa Östersjöns eller
Baltikums miljöproblem. Det är mot den bakgrunden som jag anser att
vi i de nordiska länderna också i fortsättningen har mycket viktiga
uppgifter framför oss när det gäller att tillsammans forma en framtid
inom olika politikområden, som kan driva på andra. Några av slutsat-
serna blir därför, om vi skall kunna samla den kraft som finns i det
nordiska samarbetet, att vi får lov att ”gilla läget” - oavsett om vi gil-
lar det eller inte, dvs. oavsett om en del hamnar utanför eller innanför
- och som nationer får vi lov att avstå från pekpennar till varandra
inför de folkomröstningar som återstår.

Anf. 39 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill först tacka Olof Johansson för hans väl-
komsthälsning. Jag tar gärna del av hans erfarenheter som nordisk
samarbetsminister. Jag är övertygad om att jag har en del att lära av de
insatser som han gjort under sin tid som nordisk samarbetsminister.
Närmast kommer de frågor som nu tagits upp att diskuteras vid sessio-
nen i Tromsö.

Det finns många försök att spåra det nordiska samarbetets rötter.
Det finns intressanta studier som går något längre än de som Olof Jo-
hansson tog upp om Föreningen Norden. I ett norskt inlägg i debatten
hävdas att den nordiska tanken kom till uttryck i Norge först i ljuset av
julirevolutionen 1830. Två ”nycklar” nämndes. Det ena källsprånget
var ett tyskt försök att sänka tullarna mellan alla de olika tyska stater-
na. Försöket misslyckades, men detta stod för en ambition att rensa
bort handelshinder. Det andra källsprånget var självbestämmandet,
demokratin - jag tänker då på Eidsvoll. Det här var ett av många de-
battinlägg om hur det nordiska samarbetets ursprung ser ut. Uppfatt-
ningen att det kring år 1830 fanns sådana här ambitioner är rätt etable-
rad. Dessförinnan var länderna mest i krig med varandra. Så demokrati
och tullfrihet är kanske inte någon dålig koppling i dagens debatt om
Europasam arbetet.

Olof Johansson! Vi bör nog inte bara gå längre, vilket vi visserli-
gen bör. Men jag tror också att man nu inom EU på många håll förvän-
tar sig att nya kandidatländer kommer att ta initiativ och presentera
lösningar som är attraktiva, spännande och annorlunda för andra län-
der. Man väntar säkerligen på nordiska initiativ när det gäller miljö-
politiken - som Olof Johansson själv tog upp - arbetsmarknadens sys-
selsättning och inte minst när det gäller det som utvecklats längre i
Norden än i EU, nämligen medborgarnas Europa. Det talar man nu om
i EU, och man försöker förverkliga det. Det talas även om kul-
tursamarbete inom EU. I alla dessa frågor har vi i Norden ett historiskt
sett längre gående samarbete. Och det finns säkert en hel del som and-
ra länder vill lära av Sverige.

Jag delar Olof Johanssons uppfattning att Sverige bör gå längre
och ta initiativ för att få fart på europeiska finansieringskällor utanför
Sverige. Ett exempel på hur Norden agerat är Östersjösamarbetet kring
Baltikum. I det samarbetet har de nordiska regeringarna tillsammans
etablerat olika typer av finansiella stödformer för att få i gång investe-
ringar. Man har också önskat knyta Europeiska utvecklingsbankens
resurser till det specifikt nordiska. Det är exempel på den goda anda
man agerat i, och som Olof Johansson tar upp. Jag delar hans uppfatt-
ning på den punkten.

Avslutningsvis vill jag ta upp ett exempel som gäller Barentsområ-
det - jag menar att vi för framtiden bör agera på ett sådant sätt. I ett
ganska färskt samarbete har ett antal miljoner svenska, danska och
norska kronor och finska mark satsats. Men EU-kommissionen som är
medlem i Barentsrådet har hittills varit en relativt passiv sådan. Om
både Norge och Sverige - när man nu i Finland röstat ja - också blir
medlemmar av EU, skulle alla de nordiska länderna kunna utgöra ett
bra exempel på samarbete. Resurser kan då dras från den europeiska
unionen till det för oss i Norden så viktiga, regionala samarbetet i norr.
Det är viktigt för miljön, men också för stabiliteten i området, med
tanke på förhållandena i nordvästra Ryssland. Jag tror att detta är ett
mycket konkret exempel på hur ett medlemskap i Europeiska unionen
skulle stärka samarbetet med Ryssland för alla de i Barentssamarbetet
ingående nordiska länderna när det gäller bl.a. de svåra frågorna om
miljön och kommunikationerna i Barentsområdet. Dessutom skulle
som sagt resurser kunna dras från det europeiska samarbetet, resurser
som annars skulle stanna i Centraleuropa och inte komma befolkning-
arna på Nordkalotten till del.

Anf. 40 OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Enigheten är bedövande, och det är väl ”risk” för att
debatten fortsätter så. Men jag vill betona det utomordentligt viktiga
konstaterandet att det nordiska samarbetet har en särskild styrka i att
det vuxit från basen. Ibland har styrelseformen, konsensusmodellen,
ofta kritiserats för att vara ineffektiv och långsam. Samtidigt visar alla
opinionsmätningar som man kan komma över att det kring det nordis-
ka samarbetet finns en verkligt stor folklig uppslutning. Det är denna
styrka som man måste ta vara på, inte förskingra.

Naturligtvis kan vi i Sverige ha folkomröstningar som leder till pro-
blem efteråt, och som lett till problem i andra länder. I det nordiska
sammanhanget har vi inte haft den sortens problem, utan arbetet har
varit självklart och tålmodigt för att folkligt förankra politiken hela
vägen. Det har funnits en förståelse för att detta innebär en viss lång-
samhet och, som det brukar kallas, ineffektivitet. Men det finns inte
särskilt många klagomål på demokratiska underskott, trots att tillväga-
gångssättet är indirekt, dvs. via parlamenten och Nordiska rådet till-
sammans med regeringen. Den styrkan måste vi värna om för framti-
den. Den är användbar på många olika sätt.

Vi har i de budgetförslag som lagts fram på senare år prioriterat
kultur, utbildning och forskning, och miljön tillhör också de områden

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

som vi inte har skurit ner på. Där måste vi kunna gå vidare i samver-
kan och gå längre än man är beredd att göra på en del andra håll i vår

närhet.

Svar på
interpellationer

Jag vill i högsta grad instämma i att en av våra stora uppgifter
framöver är just omvärldskontakter, att hantera problem i Nordens
närhet. Barentsregionen, Östersjön, Baltikum och östra Europa tillhör
dem, för att inte tala om det arktiska området. Här har vi en hög grad
av närvaro och sakkunskap, och det gäller att använda detta för att
knyta också andra kontakter till oss.

Jag är glad över att vi har en gemensam principiell uppfattning i de
här frågorna.

Anf. 41 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Olof Johansson säger att det nordiska samarbetet har
en stark folklig förankring och har tagits upp underifrån. Jag håller
med om det. Jag vill dock lägga till att det finns en fara i att det nor-
diska samarbetet får en alltför slentrianmässig karaktär. Just därför att
det har funnits en så genuin, folklig förankring har kanske så pass
mycket tagits för givet att det ibland har blivit alltför litet udd i de nya
verksamheterna. Jag tror att vi är ganska överens om det.

Därför tror jag att det som nu sker, med en relativt dramatisk för-
ändring på Europas kontinent - revolutionerna i Östeuropa, strävan
efter reformer i Västeuropa, erbjudandet om medlemskap i den euro-
peiska unionen - kanske också innebär en förändring i institutioner
m.m. och leder till att vi tvingas att skärpa och profilera vårt nordiska
samarbete på ett nyttigt sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på interpellation 1994/95:7 om handelspolitiken vid ett
EU-medlemskap

Anf. 42 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Marie Wilén har frågat om jag är beredd att vid ett
svenskt EU-medlemskap arbeta för en öppen politik mot omvärlden,
motarbeta protektionism, främja bättre villkor för de fattiga länderna
och ta ansvar för globala miljöproblem också inom ramen för interna-
tionella handelsöverenskommelser.

Mitt svar på Marie Wiléns fråga är ja.

Den svenska handelspolitiken har traditionellt varit frihandelsinrik-
tad. Att bekämpa protektionism och främja ett multilateralt regelsys-
tem är viktiga hörnstenar. Denna öppna handelspolitik har utgjort en
viktig bas för vår ekonomiska tillväxt. Det finns också en bred politisk
enighet om denna politik.

Vid ett svenskt EU-medlemskap kommer Sverige att medverka i
EU:s gemensamma handelspolitik. Detta är en förutsättning för att vi
skall kunna delta fullt ut i den inre marknaden och för att svenskt nä-

ringsliv skall komma i åtnjutande av lika konkurrensvillkor som övriga
EU-företag.

Den svenska handelspolitiken och EU:s handelspolitik överens-
stämmer i stora delar. Båda är i grunden inriktade på öppna marknader
och vill frigöra världshandeln. EU är ju i sig ett stort frihandelsprojekt.

I vissa delar är dock EU:s handelspolitik mer restriktiv än den
svenska. Jag tänker då naturligtvis på teko och jordbruk. Detta är om-
råden där Sverige har varit föregångare när det gäller reformer och
frihandel. Det kommer därför att vara en naturlig uppgift för Sverige
att som EU-medlem - om det blir ja i folkomröstningen - verka för att
EU:s politik snarast möjligt frigörs på dessa områden.

Att motarbeta protektionism i alla former är och kommer alltid att
vara en angelägen uppgift. Främsta anledningen till detta är att protek-
tionism utgör ett ekonomiskt resursslöseri, som vi i dagsläget har
mindre råd med än någonsin. Protektionism riskerar också att leda till
att nationer blir mer inåtvända, och farliga spänningar i relationerna
mellan världens handelspartner kan skapas. Det finns dess värre gott
om exempel på detta i historien. Också av denna anledning måste
protektionism motarbetas.

I detta sammanhang är det givet att Uruguayrundan har stor bety-
delse för att stärka det multilaterala handelsregelsystemet och de kraf-
ter som verkar för en alltmer öppen och fri handel. Sverige har aktivt
medverkat till att skapa klara och respekterade internationella handels-
regler, som tillvaratar såväl stora som små länders intressen på ett
jämlikt sätt. Det är därför ett angeläget intresse att den nya världshan-
delsorganisationen kan träda i kraft snarast möjligt.

Herr talman! Detta för mig naturligen in på frågan rörande bättre
villkor för de fattiga länderna. Dessa har under den senaste tioårsperi-
oden själva uppmärksammat fördelarna med en öppen och regelbase-
rad handelspolitik. Efter att tidigare i stor omfattning ha förlitat sig på
höga tullskydd och främjande av inhemsk ersättningsindustri, har deras
ekonomiska politik i många fall reformerats kraftigt. Detta har bl.a.
yttrat sig i att många har anslutit sig till GATT. Uruguayrundan inne-
bär också ett viktigt trendbrott, så till vida att u-länderna denna gång
medverkat aktivt och satt sin prägel på förhandlingarna. Därför nåddes
också, för första gången bland GATT:s åtta förhandlingsrundor, fram-
steg på områden som är av särskilt intresse för u-länderna. Jordbruks-
avtalet och utfasningen av importrestriktionerna på tekoområdet är
naturligtvis de främsta exemplen.

Som jag sade tidigare, är det den svenska regeringens avsikt att in-
om EU slå vakt om fortsatta reformer på dessa och andra områden.
Det är också vår avsikt att sträva efter att de preferenssystem som EU
har för u-länder utformas på ett sådant sätt att de innebär största möjli-
ga marknadstillträde för dessa länder.

Jag avser dessutom att inom den närmaste tiden återkomma med
konkreta förslag på hur man inom ramen för nuvarande GATT och
blivande WTO ytterligare skall kunna bidra till att frigöra handeln med
produkter som är av speciellt intresse för u-länderna.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Herr talman! Slutligen tar jag upp miljöfrågorna. Sverige och Nor-
den har sedan slutet av 1980-talet varit pådrivande för att integrera

miljöaspekter i det multilaterala handelssystemet. Detta har bl.a. lett

Svar på
interpellationer

till att arbetsgrupper för handel och miljö nu har satts i gång inom så-
väl GATT som OECD. En främsta prioritering för svensk del är och
kommer också i framtiden att vara att anpassa GATT-reglerna så att de
underlättar multilaterala lösningar på globala och regionala mil-
jöproblem.

I frågor som rör handel och miljö har förhållandet mellan Sverige
och EU präglats av en långtgående samsyn. Inom ramen för OECD
kommer Sverige att fortsätta att vara pådrivande när det gäller att
analysera relationen mellan handel och miljö och söka finna fram-
gångsvägar. Ett EU-medlemskap innebär här ingen skillnad. I världs-
handelsorganisationen är det EU-kommissionen som för medlemslän-
dernas talan, och Sverige kommer därför att delta mycket aktivt i för-
beredelserna inom EU. Detta är något som såväl kommissionen som
de nuvarande medlemsländerna förväntar sig och som det är vår avsikt
att uppfylla.

Det är alltså min fasta ambition att på ett engagerat och positivt sätt
arbeta för att vid ett svenskt EU-medlemskap uppfylla de handelspoli-
tiska krav som Marie Wilén har ställt i interpellationen.

I regeringsförklaringen uttryckte vi det så att vi vid ett ja i folkom-
röstningen skall arbeta för att ”den europeiska unionen bör vara öppen
mot omvärlden, främja frihandel och vidga sitt ekonomiska samarbete
med Central- och Östeuropa och utvecklingsländerna” för att bidra till
att ”göra Europa till en progressiv kraft i världen som kan åstadkomma
ekonomiska och sociala framsteg, rättvisa och delaktighet”.

Anf. 43 OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Interpellanten Marie Wilén är konvalescent efter en sjukhusvistel-
se, så det är inte ett utslag av centralisering eller maktkoncentration
när jag på hennes vägnar har erbjudit mig att ta emot svaret.

Den europeiska unionen är och kommer under överskådlig tid att
förbli en av de viktigaste aktörerna i det globala samarbetet. Det är då
viktigt att vi i våra egna strävanden är klara över att EU inte får bli
någon sorts fort, som uppfattas som mera riktat utåt, mot andra, än just
som en utvecklingsmöjlighet, bl.a. i det alleuropeiska perspektivet men
också i förhållande till omvärlden i övrigt.

Det är självklart att en del av de spänningar och maktkamper som för-
siggår på det internationella planet har sin grund i att vi ibland har en
tendens att se de rika områdena som konkurrerande - de är också kon-
kurrerande. Frågan är om vi som politiker skall gå med på den upp-
ställningen och hur mycket vi kan göra för att detta skall bli ett kon-
struktivt samarbete. Jag tänker främst på de tre viktiga områdena
Nordamerika, Europa och Östasien.

Det är självklart att EU måste värna den globala frihandeln. Vi an-
ser att tullar bör sänkas och importkvoter tas bort. Det måste vara en
svensk strävan. Självfallet måste de fattigaste ländernas intressen och

miljökraven tas till vara. Sverige som EU-medlem måste motarbeta
protektionism och främja bättre villkor för de fattiga länderna. Sverige
bör verka för att sociala hänsyn och miljöhänsyn förs in i den nya
världshandelsorganisationen WTO:s regelverk. Det arbetet befinner
sig i inledningsskedet. Det finns mycket kvar att göra för att verkligen
få en någorlunda likvärdig behandling av sociala hänsyn och miljöhän-
syn i det sammanhanget. I annat fall kommer vi att se mer och mer
diskussioner kring social dumpning och miljöproblem som ett hinder
för handel.

Det är naturligtvis intressant och viktigt att andra har börjat inse
detta viktiga samband, dvs. om inte problemen hanteras kommer vi att
få en felaktig motsättning dels mellan olika delar av världen, dels
mellan olika politiska sakområden. Det gläder mig naturligtvis att
Mats Hellström delar denna principiella uppfattning. Jag tolkar svaret
på interpellationen så.

En av de grundläggande uppgifterna för framtiden är för Sverige
som nation att medverka till att sociala hänsyn och miljöhänsyn kan
förenas med en fri handel.

EU:s biståndspolitiska utveckling måste styras mot de fattigaste
länderna. Miljöhänsyn och främjande av utvecklingen av landsbygden
måste betonas ytterligare. Jag vill göra en sådan markering på den
punkten.

Vi har inte så mycket motsättningar på det här området. Jag skall
inte förlänga den här diskussionen. Vi vet att den konkreta handeln är
tungrodd och svår. Jag utgår från att vi båda vill att EU skall kunna
användas som ett effektivare medel än vad vi själva som ensam nation
kan klara i sammanhanget.

Det fanns en formulering som jag måhända reagerade en aning
mot. Vi talar om att integrera miljöhänsyn i handelsregelverket. Då
talar regeringen om att anpassa för att underlätta samt att vara pådri-
vande i analysen av relationen mellan handel och miljö. Jag utgår från
att detta är början och att Mats Hellström instämmer i mina krav.

Det har väckts en serie interpellationer. När jag nu talar med Mats
Hellström i hans egenskap av utrikeshandelsminister vill jag säga att vi
naturligtvis uppskattar att trots den korta svarstiden har vi fått svar på
fyra interpellationer. Vi har fått svar på dem i dag. Men det skulle vara
bra om regeringen skulle kunna svara på de andra interpellationerna
före folkomröstningen. Det är viktigt att vi i riksdagen, som en demo-
kratisk aktion, är beredda att klart redovisa våra attityder för att under-
lätta svenska folkets val.

Anf. 44 STEN ANDERSSON (m):

Herr talman! Herr statsråd! Jag anmälde mig till debatten eftersom
det ämne som diskuteras är intressant och livsviktigt för hela vår värld,
nämligen frihandeln. I den mån frihandeln framöver inte kommer att
tillämpas, kommer framför allt de tyvärr alltför många fattiga länderna
att råka ut för enorma problem. De kommer aldrig att klara sig ur sin
mycket besvärliga situation.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Denna fråga handlar också om EU. Jag är väl medveten om, herr
talman, att EU inte innebär paradiset. Men min uppfattning är att vi

snabbt kommer att närma oss den raka motsatsen om det blir ett nej till

Svar på
interpellationer

EU den 13 november.

Skälet till mitt inträde i debatten är följande. Nu har de som säger
nej till EU sagt att EU är någon form av Festung Europa. EU skall
skyddas mot den fattiga tredje världen. I stället vill de införa interna-
tionella överenskommelser långt förbi Europas gränser för att motver-
ka det negativa i ett EU-medlemskap. I och med att det finns en väns-
terpartist med i dagens debatt vill jag fråga följande. Det går att kon-
trollera i riksdagens protokoll: Vänsterpartiet sade för inte så länge
sedan, ibland tillsammans med Miljöpartiet, nej till utökade former av
frihandel. Varför har ni ändrat er? Är det rent taktiskt för att ni har sagt
nej till EU och desperat söker argument? Är det baserat på känslor?
Hade ni fel när ni i riksdagen sade att svensk textilindustri skall skyd-
das eftersom det är en svensk basnäring? I dag säger ni tydligen precis
tvärtom. Det skulle vara intressant att få ett klargörande i den frågan.

Anf. 45 LENNART BEIJER (v):

Herr talman! Ett EU-medlemskap innebär högre importpriser på en
rad varor samt fortsatt subventionerade livsmedel. Hemelektroniken,
dvs. TV-apparater, videobandspelare, CD-spelare och faxar, kommer
att bli 7-10 % dyrare för svenska konsumenter. På grund av EU:s im-
portkvoter från Asien, framför allt Kina, blir kläder dyrare. I fråga om
livsmedelspriser kommer de fortsatta subventionerna i produktionen
att vara en tung kostnad.

Denna utveckling är naturligtvis allvarlig för Sverige. Ännu värre
är dock konsekvenserna för utvecklingsländerna i Asien och Afrika.
Det står ändå ganska klart att EU:s nuvarande tull-, kvot- och jord-
brukspolitik dels är ett hinder för ekonomisk och social utveckling i de
fattigaste länderna, dels konserverar föråldrade strukturer i Europa
genom att konkurrens utestängs, dels försvårar en egen livsmedelspro-
duktion i de fattiga länderna.

Ett EU-medlemskap innebär att frihandelslandet Sverige åter
gömmer sig bakom olika handelshinder. EU-medlemskapet får till
följd att Sveriges röst i världen tystnar samt att Sverige i praktiken
medverkar till en politik som hindrar utvecklingen i de fattiga länder-
na.

Kan det verkligen ligga i linje med Sveriges handels- och utrikes-
politiska intentioner, Mats Hellström?

Till frågan, som jag i och för sig var något förberedd på, angående
Vänsterpartiets tidigare ställningstagande i fråga om handels- och tull-
frågor. Tiderna har förändrat sig och kunskaperna om vikten av fri-
handel har ökat. Frågorna har kommit på en annan nivå i dag. Men i
fråga om ja eller nej eller om vi hade fel då och rätt i dag, tycker jag
naturligtvis att vi har mer rätt i dag.

Anf. 46 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Det är bara att välkomna att Vänsterpartiet har för-
ändrat sig så mycket. Det är bara att ta emot och glädja sig över detta.
Så sent som detta årtionde har Vänsterpartiet konsekvent röstat emot
det som Beijer nu talar för, t.ex. avreglering av teko i Sveriges, EES-
avtalet och tidigare frihandelsavtalet. Men det är utmärkt att Vänster-
partiet har bytt politik i det avseendet. Jag tycker att riksdagen skall
välkomna att Vänsterpartiet i samband med EU-debatten så totalt har
bytt uppfattning i fråga om frihandel.

Olof Johansson tog upp frågan om de viktigaste ekonomiska aktö-
rerna. Han nämnde då förstås EU, USA och Japan. Det är där viktigt
att tänka på att den GATT-runda som nu är avslutad har skilt sig väl-
digt mycket från alla tidigare GATT-rundor.

Det är också en del av svaret till Lennart Beijer. För första gången
har u-ländernas intressen - särskilt inom jordburk och teko, men även
inom andra områden - spelat en sådan roll att det enligt min mening
har varit omöjligt för USA och EG att göra upp över deras huvuden.

Min kritik mot förhandlingarna var att det i slutfasen varit för
mycket av bilaterala förhandlingar mellan USA och EG, inte minst för
att bryta igenom de svåra motsättningarna när det gäller jordbruket.
Men USA och EG hade en restriktion, som de inte själva kunde lösa
upp.

Om de inte tagit hänsyn till att frigöra jordbrukshandeln, hade det
inte blivit något resultat av GATT-rundan. Där skiljer sig den här för-
handlingen på ett glädjande sätt mot alla tidigare GATT-rundor.

U-länderna är i dag - inte alla u-länder, men väldigt många av dem
- viktiga aktörer som man inte kan förbigå i de internationella handels-
förhandlingarna. Därför har vi också fått ett resultat som jag tror är
mer betydande när det gäller att frigöra jordbrukshandeln än många av
oss vågat hoppas när dessa förhandlingar en gång började.

Om vi blir medlemmar i EU får vi gå in i en ny tekoreglering, vil-
ket jag beklagar. Det är dock under en mycket begränsad tid som det
kommer att ske. Redan om några år frigörs tekohandeln. Kvoterna tas
bort gentemot Östeuropa, och år 2004 skall alla kvoter, även gentemot
u-länderna, vara borta.

Sammantaget kan man säga, om man skall ha något perspektiv på
förhandlingar om världshandeln, att EU har fungerat som en av de
krafter i världen som har arbetat för frihandel. Det finns undantag som
är icke obetydliga. De kan tvärtom vara mycket irriterande. Men sam-
mantaget är EU en kraft som verkar för frihandel.

EU-länderna inom OECD-länderna har bland de lägsta tullnivåerna
bland de rika länderna. I Sverige har vi en något lägre nivå. Vi har 3,1
% i genomsnitt, och EU har 3,5 %. Men även EU ligger i underkant av
vad de rika OECD-länderna har i tullhänseende. Det är också viktigt
när vi talar om våra relationer med EU.

På alla de områden där det förs en kamp mellan frihandel och pro-
tektionism inom EU är det mycket viktigt att Sverige, om vi blir med-
lemmar, agerar kraftfullt tillsammans med andra länder. Här finns en
intern kamp i en rad konkreta frågor.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Det är en kamp mellan olika industriintressen, jordbruksintressen
och frihandelsintressen i skilda länder. Skulle samtliga EFTA-länder

som nu har sökt medlemskap också bli medlemmar i EU är det alldeles

Svar på
interpellationer

givet att den vågskål där frihandelsintressena redan väger över kom-
mer att väga än kraftigare över. Jag tror att det är viktigt.

Avslutningsvis finns det handelsproblem som man inte uppmärk-
sammar tillräckligt i debatten. När nu tullarna sänkts utnyttjar USA,
EU och andra aktörer enligt min uppfattning allför mycket andra va-
pen, som t.ex. antidumpningsvapnet. Det används av många olika län-
der för att förhindra förment dumpning. Ibland kan det vara fråga om
riktig dumpning, ibland är det mer en ursäkt för någonting annat.

Ett allt flitigare utnyttjande av antidumpningvapnet - vare sig det
är USA, EU eller andra som använder det - vore farligt. Det skulle
kunna begränsa de fördelar som uppnåtts genom att man genomfört
betydande tullsänkningar genom GATT-avtalet.

Sverige kommer vid ett EU-medlemskap på den punkten att till-
sammans med de andra frihandelskrafterna verka för att antidump-
ningvapnet inte blir ett nytt handelspolitiskt vapen som tas till på ett
orent sätt när tullarna väl har sänkts. Jag vill göra denna deklaration,
eftersom det här handlar om vad den nya regeringen vill göra.

Anf. 47 LENNART BEIJER (v):

Herr talman! I sitt svar säger Mats Hellström: ”Den svenska han-
delspolitiken och EU:s överensstämmer i stora delar. Båda är i grun-
den inriktade på öppna marknader och vill frigöra världshandeln. EU
är ju i sig ett stort frihandelsprojekt.”

Läser man i propositionen om EU del 1 s. 359 framgår emellertid
att EU för närvarande har ett 70-tal antidumpningstullar, vilket Mats
Hellström berörde, som framför allt gäller varor inom det kemiska
området, stålområdet samt elektronik- och verkstadsområdet. I Sverige
har åtgärder av detta slag vidtagits i ytterst få fall. För närvarande
finns, såvitt jag förstår, inte någon åtgärd i kraft.

Bevisar inte detta faktum att det egentligen är en mycket stor skill-
nad mellan den nuvarande svenska handelspolitiken och den nuvaran-
de handelspolitiken inom EU?

Anf. 48 OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag har naturligtvis lätt att instämma i att den senaste
GATT-rundan i sitt resultat skilde sig på ett fördelaktigt sätt gentemot
de tidigare. Det tog en förfärlig tid, men det uträttades också en del.

Det kommer också att avslöja en del av de brister som återstår att
avhjälpa för att främja en friare handel i världen. Det gäller bl.a. mil-
jödumpning och social dumpning och även de exempel som senast
nämndes om antidumpningregler. Det kommer att kräva en betydligt
snabbare hantering av dessa frågor. I annat fall kommer vi att märka
att vi tar ett steg framåt och två tillbaka.

Detta har att göra med - vilket har uppmärksammats också i den
svenska EU-debatten - friare handel med livsmedel. Där är GATT för

närvarande problemet när det gäller att ställa kvalitetskrav, inte pri-
märt EU.

Det är ett typexempel på att vi här går i otakt. När vi frigör handel
på livsmedelsområdet får det dessa tydliga konsekvenser.

Jag är inte ute för att försöka argumentera emot en frigörelse på
denna punkt. Jag är i stället angelägen att betona hur mycket som
återstår att göra för att det som man strävar mot skall kunna fungera i
verkligheten, utan återfall.

Ett annat sådan exempel är naturligtvis den debatt i EU-debatten
som vi haft under senare tid som handlar om hur man behandlar sina
egna näringsutövare på hemmaplan i förhållande till näringsutövare
inom EU. Det gäller t.ex. hur man skall finansiera bidraget till EU.

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen - och jag antar att det är
med utrikeshandelsministerns goda minne - har väckt en motion som
bara kommer att leda till problem. I den sägs att vi inte skall utnyttja
de möjligheter som andra länder och näringsutövare i andra länder
skall kunna utnyttja, utan vi skall avstå. Det betyder att vi skall vara
heligare än alla andra, men det innebär bara skenhelighet.

Anf. 49 STEN ANDERSSON (m):

Herr talman! Jag noterar både med glädje och tacksamhet reträtten,
eller kanske klargörandet, från Vänsterpartiets sida avseende attityden
gentemot frihandel.

Det sägs att när fan blir gammal, blir han religiös. Det kan man inte
begära av Vänsterpartiet. Men det kan bli klokare. Vi har i denna
kammare i dag noterat att det, om än under galgen, kommit att tillhöra
det senare sällskapet. Det är dock, herr talman, litet farligt att sitta på
två stolar samtidigt. Många har försökt, men resultatet blir ofta att man
hamnar precis mittemellan, och det är inte bra vare sig för kroppen
eller för samvetet.

När nu Vänsterpartiet gör denna omsvängning under galgen kanske
vi efter en 14 dagar, efter att vi förhoppningsvis har fått ett ja till EU,
kommer att få se Vänsterpartiet medverka till en utökad och förbättrad
frihandel för de tyvärr alltför många fattiga länderna i Europa.

Anf. 50 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill nog inte, Lennart Beijer, säga att skillnaden
mellan svensk handelspolitik och EU:s är så oerhört stor enbart däri-
genom att EU på ett i mitt tycke mycket negativt sätt tillämpar detta
antidumpningsvapen alltför mycket. Sverige är ett land som tillämpar
det mycket litet. Både den regering som jag tillhörde tidigare och den
regering som Olof Johansson tillhörde har sett till att vi inte har använt
det här vapnet särskilt mycket.

Jag tror nog att man kan säga att den större handelsaktör som i
varje fall vållat Sverige mest problem när det har gällt antidumpnings-
frågor är USA snarare än EU. Jag tror nog att jag vågar säga att vi har
haft större problem med USA än med EU vad gäller just den här typen
av ”orena” antidumpningsinsatser.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 16

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Vi tycker som sagt inte om EU:s användning av vapnet, lika litet
som vi tycker om USA:s.

Ett skäl till att EU i högre grad än vi har det här problemet är att

Svar på
interpellationer

man där har en betydligt mycket större handel med Östeuropa, som är
ett av de områden där det här vapnet används, än vad Sverige har.
Friktionsytan, de möjliga konfliktytorna, är så kolossalt mycket större.
Vi måste också komma ihåg att EU faktiskt relativt sett, i förhållande
till ländernas storlek, handlar mer med omvärlden än vad vi gör i Sve-
rige.

Jag svarade i mitt tidigare inlägg inte på Olof Johanssons fråga om
handeln och miljön. Det är riktigt att det inte bara är analyser det
handlar om, utan genom Sveriges ursprungliga initiativ - genom Anita
Gradin, tror jag - och sedemera genom EFTA:s initiativ har GATT-
rundan kommit att ta upp miljöfrågorna. GATT har nu ett arbetspro-
gram som omfattar hela regelverket.

Där kommer det andra problemet som Olof Johansson, och även
Lennart Beijer, har tagit upp, nämligen att det i så många u-länder
finns ett massivt motstånd mot en integrering av miljökraven i handels-
regelverket. Så har det alltid varit.

Vi försöker att argumentera för att miljöfrågorna har sitt eget vär-
de, men kvar står att väldigt många u-länder uppfattar direkta mil-
jökrav i handelsregelverket som ett sätt för de rika länderna att fortsät-
ta hålla u-länderna nere i handelssammanhang. Man resonerar som så,
att de rika länderna kunde industrialiseras och att vi här kunde bygga
upp våra industrier med lättvindigare villkor och att vi nu vill tvinga
på u-länderna kostnader som vi själva inte har haft.

Det gäller då för oss både som politiker och förhandlare att verkli-
gen övertyga u-länderna om att det är till deras egen skada att inte
åtgärda miljöproblemen samt att också medverka med bistånd. Detta
arbete pågår nu.

För att inte få blockeringar så att den här frågan går i stå, vilket
vore det värsta, gäller det också att prioritera, att arbeta med det som
är mest akut och realistiskt för att uppnå enighet. På så vi kan vi kan-
ske - vilket nu börjar hända - få u-länder att förstå och acceptera att
miljökrav måste ställas också inom handelspolitiken.

Jag tror inte att GATT innebär den typ av besvärligare hinder när
det gäller livsmedelsstandarden som Olof Johansson antydde. Ett avtal
har slutits inom GATT-rundan, ett avtal som uttryckligen tillåter att
man upprätthåller en högre standard och högre gränsvärden när det
finns vetenskapligt underlag för det. De underlagen tycker vi att vi har.
Jag tror inte att vi behöver riskera att svenska välgrundade krav på
livsmedel tar stryk vid en GATT-prövning.

Olof Johansson tog av något skäl upp den jordbrukspolitiska mo-
tion som har väckts av socialdemokrater i riksdagen. I den mån som
den motionens krav på ökad stramhet när det gäller en del av jord-
bruksstödet i EU har en bäring på det vi talar om i dag, handelspoliti-
ken, är det just att vi inte tycker om den typ av stöd till jordbruksex-
port som försvårar för u-länderna att exportera till oss, den typ av

gammaldags överskottsdumpning som slår ut u-ländernas jordbruk.
Det är den typen av stöd som vi i hög grad är motståndare till.

Anf. 51 LENNART BEIJER (v):

Herr talman! Det var väl knappast mig Sten Andersson skulle de-
battera med vid det här tillfället; det får han göra en annan gång.

Nog oroas man litet grand över att det finns 70 antidumpningsavtal
i EU och 0 i Sverige. Naturligtvis har EU mycket större handel, men
man kan väl ändå tycka att det är märkligt att Sverige har klarat sig
utan några antidumpningsåtgärder.

Jag konstaterar sedan att Mats Hellström, naturligtvis i synnerhet i
dessa dagar, är enbart positiv till EU - såvitt jag kan förstå gäller det
på nästan alla punkter. Det finns egentligen inte på något område
minsta osäkerhet, och det är just den här väldigt okritiska inställningen
som mest oroar mig och många andra.

Anf. 52 STEN ANDERSSON (m):

Herr talman! Det finns ett gammalt talesätt som låter: Bättre fly än
illa fakta. Det talesättet stämmer enligt min uppfattning väl överens
med det som Vänsterpartiet har framfört i debatten i dag.

Även om den här debatten initialt inte var mellan mig och Lennart
Beijer har vi nu kunnat konstatera att Vänsterpartiet totalt har tagit
avstånd från det som var dagens sanning för tre år sedan, nämligen att
svensk industri skulle bevaras och försvaras och att man skulle strunta
i u-länderna. I sin desperata jakt på poäng i EU-debatten har nu samma
parti framfört exakt raka motsatsen.

Jag tror, herr talman, att detta spel på sikt, inom 14 dagar, kommer
att avslöjas.

Anf. 53 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tycker nog att Lennart Beijers argumentering är
litet sökt, minst sagt. Han hävdar att jag inte skulle ha några kritiska
synpunkter på EU:s handelspolitik, när jag just i mitt interpellations-
svar har talat om vad det är Sverige vill ändra på och vilka frågor vi
vill driva om Sverige blir medlem. Det var faktiskt jag och inte Len-
nart Beijer som först tog upp just frågan om antidumpningstullar, den
fråga som måste vara väldigt viktig för Vänsterpartiet, som så nyligen
har kommit över till oss i frihandelslägret.

När ni nu har tänkt om på den punkten, vore det då inte skäl att
också tänka om på den andra punkten? Ni har tidigare sagt att ett Sve-
rige som står ensamt har bättre möjligheter att påverka frihandeln i
världen. I ett EU där frihandeln redan väger tyngre i vågskålen än
protektionismen, men där protektionismen, som den alltid gör i många
länder, någon gång visar upp sitt fula ansikte, vore det där inte bättre
om Sverige arbetade tillsammans med andra frihandelskrafter i vår
egen världsdel, tillsammans med EFTA-länder som Finland och Ös-
terrike och förhoppningsvis också Norge, för att få till stånd en större
öppenhet mot Östeuropa och mot u-länderna? Ger inte det bättre resul-
tat?

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Överläggningen var härmed avslutad.

Svar på
interpellationer
o

9 § Svar på interpellation 1994/95:2 om EES

Anf. 54 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! I en interpellation ställd till utrikesministern, som har
överlämnats till mig för besvarande, frågar Birgitta Hambraeus hur
Sverige har utnyttjat möjligheterna att påverka EU:s nya lagar genom
EES-avtalet sedan det trädde i kraft samt hur regeringen avser fortsätta
påverkan genom EES om det skulle bli nej i folkomröstningen om
medlemskap i EU.

EES-avtalet bygger till övervägande del på EU:s regelverk om den
inre marknaden. Det är själva grunden. Detta regelverk ses ständigt
över och kompletteras med nya bestämmelser. Gällande direktiv och
förordningar modifieras eller ersätts efter hand av nya regler. Det är en
dynamisk process.

För de delar av den inre marknaden som EES-avtalet omfattar har
de EFTA-länder som deltar rätt till fortlöpande information från
kommissionen om de förslag till nya direktiv och andra rättsakter som
förbereds för senare beslut i EU:s ministerråd. EFTA-länderna har rätt
att när som helst begära konsultationer om förslag till nya regler. Ex-
perter från EFTA-länderna skall inbjudas att delta i de kommittéer som
biträder kommissionen med att utarbeta förslag till nya regler som
sedan skall underställas ministerrådet för beslut. Experter från EFTA-
länderna medverkar i ett stort antal sådana kommittéer. Deras uppgift
är att bidra med expertsynpunkter innan kommissionen fastställer sina
slutliga förslag till ministerrådet. I sådana fall där en kommitté har till
uppgift att fatta beslut om t.ex. modifieringar av ett visst direktiv har
EFTA-experter inte rätt att delta i den delen av processen. Allmänt kan
därför sägas att EFTA-länderna genom EES-avtalet deltar i beslutsför-
beredelserna om nya EU-regler för den inre marknaden, men inte i
själva beslutsfattandet, vilket är förbehållet EU-länderna. Här ligger en
avgörande skillnad i förhållande till ett medlemskap.

Sedan EES-avtalets ikraftträdande har experter från Sverige och
övriga EFTA-länder deltagit i möten i ett stort antal kommittéer. De
har fått mycket värdefull information om föreliggande planer på nya
EU-regler, och de har haft möjligheter att framföra synpunkter. I flera
fall har kommissionen lyssnat på EFTA-sidans synpunkter och tagit
hänsyn till dessa. Någon garanti för att så sker regelmässigt ger EES-
avtalet emellertid inte. Vidare har EES-kommittén börjat fatta beslut
om att ta in nya EU-regler i avtalet, men här föreligger tyvärr förse-
ningar på EU-sidan. Om förseningarna fortsätter kan det uppstå pro-
blem med att tillförsäkra människor och företag lika villkor i hela
sam arbetsområdet.

Sverige har efter bästa förmåga sökt utnyttja de möjligheter till in-
flytande och påverkan som EES-avtalet ger. Vi har i flera fall tagit
initiativ till konsultationer om förslag till nya regler. Som exempel vill

jag peka på förpackningsdirektivet, regler för handel med levande
nötkreatur och svin samt mått och vikter för lastbilar. Vi har också
deltagit, som jag redan har framhållit, i en lång rad kommittéer. Birgit-
ta Hambraeus frågar på den punkten om EU har nekat oss tillträde
genom EES till någon viktig kommitté. Svaret på den frågan är tyvärr
ja. Vi har, trots betydande ansträngningar, inte fått gehör för våra krav
att delta i de nya kommittéer som etablerats för att hantera EU:s nya
system för att kontrollera och godkänna nya läkemedel, något som är
av stor betydelse inte minst för svensk industri. Ett annat exempel är
de s.k. sektorkommittéerna för ömsesidigt erkännande av examina och
yrkesbehörigheter. Ytterligare ett exempel på en viktig kommitté till
vilken vi tyvärr har nekats tillträde är den rådgivande kommittén för
arbetsmilj öfrågor.

Som svar på Birgitta Hambraeus fråga vad regeringen gör för att
olika instanser skall kunna lämna synpunkter på nya regler innan Sve-
rige deltar i beslut i EES-kommittén vill jag svara att riksdagens
EFTA-delegation regelbundet får information om det svenska delta-
gandet i EES-kommittén. Detta gäller inte endast i de ärenden där
riksdagens godkännande erfordras, utan generellt. Jag vill också fram-
hålla att det finns ett fortlöpande samrådsförfarande med berörda för-
valtningsmyndigheter och andra instanser under beredningen inför
beslut i EES-kommittén. Jag vill tillägga att beslut i den kommittén om
nya regler alltid föregås av regeringsbeslut i Sverige.

Jag vill också kommentera det som Birgitta Hambraeus kallar ”den
svenska vetorätten i EES”. Som så mycket annat är EES ett givande
och tagande. Det skall råda en balans mellan rättigheter och förpliktel-
ser. Om vi skall få några fördelar kan vi inte räkna med att bara plocka
russinen ur kakan. Enligt min uppfattning kan det stöta på betydande
hinder att systematiskt försöka blockera beslut i EES-kommittén. Skä-
len är följande. För det första bygger EES på att människor och företag
skall kunna verka på lika villkor i hela området. Det betyder att vi
strävar efter lika regler för hela EES, och det är också en av grundtan-
karna. För det andra. Om vi ändå skulle säga nej till en viss ny regel i
EES-kommittén kan den juridiska följden bli att EES-avtalet upphävs
på hela det aktuella området för samtliga EFTA-stater. För det tredje
är möjligheten till upphävande inte lämplig för dagligt bruk, utan den
är en yttersta sanktionsmöjlighet som är inskriven i avtalet. Ett uppre-
pat användande av denna skulle - förutom att det blir en urholkning av
EES-avtalet - leda till att det nödvändiga förtroendet mellan parterna
riskerar att snabbt försvinna.

Om det blir ett nej i folkomröstningen kommer regeringen givetvis
att göra det bästa av situationen. Vårt mål blir då att i första hand söka
bibehålla det uppnådda EES-regelverket och säkra något sånär lika
villkor på Europamarknaden för människor och företag i Sverige. Våra
grundförutsättningar för det kommer emellertid att försämras med ett
mindre och svagare rest-EFTA. Hittills har vi med EFTA-ländernas
gemensamma tyngd haft vissa möjligheter att framföra våra synpunkter
till EU-sidan. I det EES som vi skulle delta i efter ett nej i folkom-
röstningen skulle EFTA-sidan maximalt bestå av Sverige, Norge, Is-

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

land och Liechtenstein. Självfallet saknar inte denna grupp ekonomisk
betydelse för EU, men vår röst blir svagare jämfört med tidigare. Vårt

inflytande beror dessutom inte bara på vår ekonomiska tyngd, utan

Svar på
interpellationer

också på det förtroende vi kan skapa hos motparten samt på hur högt
EU prioriterar relationerna med just oss.

Efter det att avtalet om ett svenskt inträde i EU blev klart fick Sve-
rige möjlighet att under perioden fram till ett inträde delta som s.k.
aktiv observatör i EU:s ministerråd och dess viktiga arbetsgrupper.
Det är ju här som de slutliga EU-besluten formas. Till denna struktur
har vi inte tillträde alls genom EES-avtalet. Häri ligger den stora skill-
naden mellan de två alternativen vad avser möjligheter till inflytande.

Herr talman! Sammanfattningsvis är det min övertygelse att vi
med ett EU-medlemskap har betydligt större möjligheter att driva
svenska intressen och ta vårt ansvar i Europa och världen än vi skulle
ha utanför, med en svagare EES-anslutning.

Anf. 55 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka för det utförliga och klargörande
svaret på min interpellation. Det finns så många felaktiga föreställ-
ningar och påståenden om EES. Jag tycker att Mats Hellström på ett
föredömligt sätt reder upp begreppen.

Det är viktigt att regeringen slagit fast att vi genom EES faktiskt
har ett inflytande på de nya EU-regler som vi förväntas ta över. Miss-
förstånden grasserar när det gäller EES. Ren desinformation sprids,
närmast av okunnighet skulle jag tro. Nu måste fakta komma fram, och
det gör de genom detta utmärka svar från regeringen i dag.

Man talar om hängavtal, om lydstatsavtal och om att vi bara kan
påverka om vi blir medlemmar. Vi får uppträda som en gift kvinna på
Viktorias tid, som det står i Dagens Nyheter. Skämtteckningen i
Svenska Dagbladet i dag visar statsministrarna som sitter på ett cykel-
ställ bakpå EU-bussen och bara hänger med. Det här ger verkligen en
skev bild av verkligheten och kan missleda många i folkomröstningen.

Regeringen slår nu alltså nu fast att vi faktiskt kan påverka genom
EES-avtalet. Klart är att vi är med i kommissionens arbetsgrupper på
samma villkor som EU-länderna. Där utarbetas EU:s lagförslag. Vi får
tidigt reda på vad som är på gång.

Jag trodde faktiskt - men där hade jag fel - att vi också kunde vara
med i ministerrådets arbetsgrupper där den slutliga utformningen av
reglerna sker. Det stämmer alltså inte. Men enligt riksdagsbeslutet
innebär avtalet att kommissionens lagförslag lämnas till EES-
kommittén samtidigt som ministerrådet får det. Frågan behandlas där-
efter parallellt inom EES genom en fortgående informations- och sam-
rådsprocess. Så står det i riksdagsbeslutet. Innebär inte det att EU tar
reda på vad vi tycker i de fall där de tänker ändra på kommissionens
förslag som vi varit med och utarbetat och för det vidare till de arbets-
grupper som sysslar med frågan åt ministerrådet? Jag är tacksam för en
belysning av den frågan.

Vi kan alltså också ta initiativ till nya regler, eller som Mats Hell-
ström säger, när som helst begära konsultationer om förslag till nya

regler. Det är ju faktiskt mer än vad ett medlemsland kan göra. De
måste ju se till att kommissionen lägger ett förslag. Vi har alltså tagit
initiativ till nya regler. EFTA-delegationen har fått information om
Sveriges initiativ, men det är efter vad jag förstår först i dag som det
här har blivit offentligt och kommit till allmän kännedom. Jag tror att
det vore mycket värdefullt om regeringen regelbundet kunde redovisa
vilka initiativ man tar så att allmänheten får klart för sig att det är en
aktiv process som vi deltar i.

Mats Hellström berättar om konsultationer rörande förpackningsdi-
rektiv. Enligt uppgift har ett svenskt företag verksamt motarbetat mil-
jömässigt radikala förslag på det området.

Det här tycker jag är ganska viktigt. Ett svenskt företag har motar-
betat radikala initiativ på förpackningsområdet, och fyra storföretagare
inom skogsindustrin skriver i dagspressen att de önskar att Sverige
skall gå med i EU så att de, företagen alltså, får större möjligheter att
påverka ministerrådet. De önskar mindre användning av returpapper,
att man verkligen skall se till att förpackningar används mer och mer,
osv.

Jag vore tacksam om Mats Hellström ville redogöra för syftet med
vårt initiativ när det gäller förpackningar.

Vissa arbetsgrupper har vi inte fått vara med i. Vill statsrådet berät-
ta om tänkbara orsaker till det?

Eftersom EU rimligen vill fortsätta att sälja till oss, har EU ett in-
tresse av att vi tar över deras regler och inte ger våra företag fördelar
som diskriminerar deras. Jag tror inte att EU är intresserat av ett han-
delskrig med oss utan föredrar att försöka hitta gemensamma lösning-
ar, helt enkelt därför att det gynnar både dem och oss. Vi plockar fak-
tiskt gemensamt russin ur en gemensam kaka här.

Frihandelsavtalet har fungerat utan byråkratiskt krångel i 20 år,
trots att det kan sägas upp med ett års varsel och trots att det upphävs
om man inte kommer överens. Frihandelsavtalet, som gör att vi har
tullfrihet, finns fortfarande kvar, om EES skulle knaka, och i EES har
vi vetorätt. Det är ett väldigt starkt förhandlingskort. Man kan alltså
inte bli överkörd i EES.

Regeringen godkänner alla nya regler, säger Mats Hellström, innan
EES-kommittén gör det, och när det gäller lagar krävs också riksda-
gens godkännande. Vi har alltså inte gett upp någon suveränitet genom
EES, och det är viktigt.

Jag är enig med Mats Hellström om att man bara kan använda sin
vetomakt i yttersta nödfall, annars blir det klent med förtroendet som
kan göra andra villiga att lyssna till oss. Men det här är kanske någon-
ting att tänka på också när det gäller avdelning 5 i Maastrichtavtalet
om en gemensam utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, som håller på
att utarbetas. Vi kan inte heller där, vad jag förstår, använda vetot sär-
skilt ofta.

För att sammanfatta: Regeringen har nu bekräftat att EES ger oss
tidig information om vad EU har på gång och stora möjligheter att
påverka det. Vi kan ta egna initiativ, och vi har vetorätt.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Skulle det bli ja den 13 november och Sverige ansluts till EU, har
vi inte längre någon initiativrätt utan måste vänta på att kommissionen

tar initiativ. Vi kommer visserligen att sitta med vid bordet vid be-

Svar på
interpellationer

slutstillfället, men vi har ingen vetorätt utan måste ta över de regler
som ministerrådet beslutat, antingen vi vill eller inte. Då har vi gett
upp vår suveränitet. Med EES-avtalet är Sverige fortfarande en suve-
rän nation.

Anf. 56 GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr talman! I sitt svar säger Europaministern att vårt mål vid nej i
folkomröstningen blir att i första hand söka bibehålla det uppnådda
EES-regelverket och säkra något så när lika villkor på Europamarkna-
den för människor och företag i Sverige. Det är, förstår jag, en naturlig
utgångspunkt för regeringen, om det blir ett nej i folkomröstningen.

Jag har dock två kompletterande frågor. Den ena gäller just EES-
avtalet. Måste det omförhandlas, om nu Österrike och Finland efter
sina folkomröstningar går ur EES? Så skedde, om jag minns rätt, när
Schweiz inte fullföljde EES. Vid en omförhandling är det inte alldeles
säkert att avtalet kommer att förlängas. Det finns ju krafter i Stortinget
som kanske inte är beredda att fullfölja, om det blir en omförhandling.

Jag är medveten om att det kanske är litet abrupt att ställa frågor så
här till en minister, men en följdfråga tycker jag att det är viktigt att
beröra före folkomröstningen: Vad händer med den s.k. EFTA-
fonden? När Schweiz försvann ur EES, fick ju de kvarvarande länder-
na dela på kostnaden som Schweiz skulle ha stått för.

Nu försvinner Österrike och Finland med säkerhet ur denna fond.
Vad innebär det för Sveriges del? Om det blir en omförhandling, för-
väntas vi då gå in och parera de kostnaderna för att få ett balanserat
avtal?

Låt mig slutligen säga att jag tycker att det sätt varpå vi har infly-
tande via EES inte är tillfredsställande i det långa loppet. Jag tycker att
det är helt otillfredsställande att inte vara med när besluten fattas. Att
finnas med i kommittéer och det förberedande arbetet må vara hänt,
men det är själva beslutstillfället, när beslut fattas, som är det centrala.

Det finns ett franskt ordspråk som säger att en frånvarande alltid
har fel. Eftersom vi är frånvarande vid förhandlingsbordet, är risken
stor att vi ofta får fel när för oss viktiga beslut fattas, det som i slutän-
den inkorporeras i svensk lagstiftning. Sveriges riksdag har antagit
2 200 rättsakter som har sitt ursprung just i EU-lagstiftningen.

Anf. 57 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Birgitta Hambraeus menar att debatten om EES har
blivit skev. Jag måste nog säga att om den har blivit skev, så beror det
väl också på Birgitta Hambraeus sätt att föra den debatten.

Enligt min mening har Birgitta Hambraues utomordentligt kraftigt
övertolkat möjligheterna till inflytande via EES-avtalet i förhållande
till ett medlemskap. Det har ju retts ut, tycker jag, ganska väl ändå vad
vi inte får vara med i - besluten, ministerrådets arbetsgrupper, att

verkligen föra vår talan när de olika expertförslagen kommer fram till
den politiska nivån och bryts där. Då är vi inte med.

Vi kan se vad som har hänt under det här året. Jag har tidigare som
oppositionsföreträdare lyssnat till den dåvarande regeringen och har
deltagit i olika parlamentariska sammanhang, och jag tror att jag har
något grepp över den förändring som har skett mellan de två skedena.

Under det första halvåret satt Sverige en gång i månaden i EES-
kommittén mitt emot en företrädare för EG-kommissionen. Han eller
hon - oftast en han - förde unionens talan och lämnade ut utvald in-
formation. En och annan observatör från EU:s medlemsländer var med
och lyssnade. Det var ett traditionellt mellanstatligt samarbete, även
om det var nära, omfattande och förtroendefullt.

Under andra halvåret är Sverige aktiv observatör i EU. Skillnaden i
praktiken, säger de som deltagit i bägge de här formerna, är mycket
mycket stor. Nu gäller det att som en fullvärdig part i en ständig pro-
cess, där de olika länderna lyhört lyssnar på varandra, försöka lösa
gemensamma frågor. Man pressas alltså till att finna lösningar. Där
sitter vi mitt i processen tillsammans med de andra runt bordet, inte
mitt emot en företrädare för EU-kommissionen, på andra sidan av bor-
det.

Till de missförstånd om EES som Birgitta Hambraeus bidrar till att
sprida med sitt sätt att föra debatten hör diskussionen om vetorätten.
Birgitta Hambraeus jämför den med den vetorätt som tillkommer oss
som alla andra i det mellanstatliga samarbete som är den andra pelaren
i Maastrichtavtalet, där vi har rätt fullt ut att säga nej till förslag som
kan föras fram i det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet.

Men skillnaden är ju bl.a. att det finns ingen enkel vetorätt för just
Sverige i EES-avtalet, något som Birgitta Hambraeus försöker ge in-
tryck av att det finns. Om vi säger ifrån att vi inte vill delta i en del av
EES-avtalet, faller den delen i avtalet bort inte bara för Sverige utan
också för de andra EFTA-staterna. Hela avtalet urholkas på just det
området, och det är en något besvärligare situation, må man väl säga,
än den andra situation som Birgitta Hambraeus tog upp i sitt inlägg.

Ett avtal som successivt urholkas blir ostadigare, också ju färre
länder som deltar. Som Göran Lennmarker mycket riktigt påpekade,
måste det givetvis bli en form av i vart fall teknisk omförhandling efter
det att Finland lämnat EFTA. Om sedan Sverige skulle rösta nej och
stå kvar tillsammans med Norge, Island och Liechtenstein, måste det
bli en omförhandling för denna mindre grupp. Hur den ser ut är omöj-
ligt att spekulera om i dag.

Vad man kan säga är att hittills i förhandlingarna har många länder
på EG-sidan noga bevakat att balansen upprätthålles. När Schweiz
lämnade samarbetet, fördes det ganska hårda förhandlingar om att
EFTA-sidan inte skulle få för mycket fördelar, som man bedömde det.
Det skulle vara balans i avtalet. Det fanns EG-länder som ansåg att när
Schweiz lämnade blev det en förlust för deras del, att avtalet tippade
över på ett sätt som de inte kunde acceptera och att balansen måste
återställas.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 16

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Det är inte så att EU-sidan i en sådan omförhandling kommer att ge
ytterligare förmåner till de kvarvarande EFTA-länderna, utan det är

väl snarast fråga om hur mycket högre pris vi i så fall får lov att betala.

Svar på
interpellationer

Om EFTA-fondens roll kan jag bara säga att den diskuteras nu
mellan EFTA-länderna, men det finns inga beslut fattade.

Anf. 58 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag tycker verkligen att Göran Lennmarker tar upp
relevanta frågor. Vad händer om allt färre blir kvar i EES? Det kan
hända att vi skall överväga att låta det tona bort.

Schweiz har ju sedan man sade nej till EES inte på något sätt haft
bekymmer. Såvitt jag förstår blomstrar deras ekonomi, och de får nya
avtal med EU. Jag är övertygad om att vi t.ex. kan upprätthålla den
gemensamma arbetsmarknaden, som är väldigt fin, i alla fall. Vi kan-
ske inte behöver överbyggnaden med ESA, övervakningsorgan och
domstol osv. Vi har lyckats upprätthålla ett frihandelsavtal i 20 år utan
att ha den sortens byråkrati.

Näringslivet kanske upptäcker att det inte är så förfärligt viktigt att
ta över alla lagar. Vi handlar ju med USA utan att ta över deras lagar.
Man kanske upptäcker att det som behövs för att klara sig i konkurren-
sen är förtroende hos sin motpart. Man behöver ha goda varor. Det är
inte alls säkert att man behöver ha samma lagar alltid och att det är det
som det hela kommer an på.

Det fanns en sorts nervositet hos näringslivet i slutet av 80-talet för
att man skulle utestängas, men vi har ju hört här att EU inte är någon
protektionistisk organisation. Varför skulle de sluta handla med oss?

Ofta kommer man fram till att vi har fått ta över massor med lagar
genom EES. Det är på något sätt bekymmersamt. Det var det jag var
väldigt bekymrad över när vi diskuterade EES första gången. Det var
förödmjukande att ta över tusentals lagar som ingen människa hade
haft tid att sätta sig in i. Men det gäller de lagar som det redan beslu-
tats om. Det är precis samma sak om vi blir medlemmar. Då måste vi
också ta över hela 1’aquis communautaire, som vi inte haft en möjlig-
het att påverka, på ett bräde. Det är ingen som helst skillnad om det är
EES eller EU. Det gäller de nya lagarna.

Mats Hellström menar att jag har överdrivit. Han sade att man satt
med i EES-kommittén det första halvåret. Men Mats Hellström hoppa-
de över det som såvitt jag förstår är det allra viktigaste, nämligen att
man kan få vara med på lika villkor när kommissionen utarbetar för-
slag. Brydde man sig inte om det? Det är ju det som är det intressanta.
Inte nog med att vi får sitta med på lika villkor på det tidiga stadium
då kommissionen - den enda instans som har initiativrätt - börjar
komma med förslag, vi har dessutom egen initiativrätt och kan väcka
frågor som vi tycker är viktiga genom EES. Brydde vi oss bara inte om
det under det där halvåret? Vi kanske var så inriktade på medlem-
skapsförhandlingarna att vi struntade i detta.

Anf. 59 GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr talman! Jag tackar Mats Hellström för svaret. Det var bra att
han kunde ge detta svar, särskilt med tanke på att det kom med så kort
varsel. Det är ett mycket långtgående svar.

Om det är så att det krävs omförhandlingar av EES-avtalet innebär
det i praktiken att vi inte vet om det finns ett EES-avtal efter ett nej i
den svenska folkomröstningen. Det är i högsta grad osäkert.

Skulle så bli fallet vet vi inte om våra medparter är beredda att ac-
ceptera ett sådant. Jag vill erinra om att det i norska Stortinget krävs
tre fjärdedels majoritet för att godkänna ett EES-avtal, och återigen om
förhandlingarna om EFTA-fonden.

Jag vill fråga statsrådet om man därmed kan säga att ett nej i den
svenska folkomröstningen kan innebära att Sverige har ett avtalslöst
tillstånd om EES-avtalet sägs upp. Man kanske inte kommer fram till
någon omförhandling för att det inte finns förutsättningar för detta.
Sverige kan därmed befinna sig i ett ytterst prekärt läge. I klartext kan
det innebära att ett nej i folkomröstningen innebär ett alternativ som
närmast är kaotiskt vad gäller Sveriges handelsrelationer i Europa.

Anf. 60 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag hoppas verkligen att det inte skall bli som Göran
Lennmarker befarar, dvs. att vi får ett avtalslöst tillstånd. Om det den
14 november visar sig att svenska folket har röstat nej måste det vara
min uppgift som utrikeshandelsminister att med alla medel försöka
förhindra en sådan utveckling. Jag kan inte utesluta den, men jag tror
dock inte att den skulle uppkomma. Jag hoppas att den inte uppkom-
mer. Det blir svårt nog ändå.

Jag var i ett tidigare skede som handelsminister delaktig i förstär-
kandet av EFTA i syfte att göra det till en kompetent motpart till EU:s
kommission. Det lyckades av olika skäl, som tiden förbjuder mig att
gå in på just nu. Det var ett starkt EFTA som kunde gå in i diskussio-
ner med EG. Av detta starka EFTA har ett land ställts utanför EES -
Schweiz. Österrike har valt att lämna EFTA och bli medlem av den
europeiska unionen. Finland väljer att lämna EFTA och bli medlem av
den europeiska unionen. Kvar skulle i så fall den 14 november vara
Sverige, Norge, Liechtenstein och Island. Det är givetvis en helt annan
och svagare konstellation när det gäller att försvara våra intressen. Det
är också en bräckligare konstellation - särskilt om man skulle gå på
den linje Birgitta Hambraeus förespråkar och flitigt utnyttja ett veto
och också urholka själva avtalet.

Det skulle givetvis vara min främsta uppgift att förhindra att just
det avtalslösa tillstånd som Lennmarker talar om uppkommer.

Birgitta Hambraeus bagatelliserar enligt min uppfattning återigen
det samarbete som sker inom EU och övervärderar kraftigt det som
sker inom EES. Hon talar om den nervositet som skulle ha spritt sig
alldeles i onödan hos näringslivet. Hon talar om att näringslivet i själ-
va verket inte alls har brytt sig om verkligheten, dvs. att det finns ett
fungerande avtal. Hon säger att handeln pågår som tidigare och att
näringslivet inte får försämrade förutsättningar.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Vad hon då bortser från är det som händer i framtiden när EU går
till ett mer fördjupat samarbete och vi lämnas utanför. Hur reagerar de

svenska företagen då? Har de inte skäl för en nervositet i ett sådant

Svar på
interpellationer

läge? Har de inte skäl att fundera över hur de skall få tillgång till den
stora och fördjupade EU-marknaden i ett läge då Sverige står utanför?
Det är väl det som leder så många företag i de enkäter som har gjorts
under den senaste tiden att säga att man tror på investeringar i Sverige
vid ett medlemskap i EU, medan man tvingas flytta investeringar ned i
den stora europeiska unionen om Sverige beslutar sig för att stå utan-
för.

Det perspektiv vi talar om - det som händer fr.o.m. den 14 novem-
ber - finns inte i Birgitta Hambraeus föreställningsvärld. Birgitta
Hambraeus talar om det som har varit, men folkomröstningen handlar
om det som skall komma och den fördjupning vi vet finns inom EU:s
samarbete. Många av oss som är med i den kampanj som nu pågår vill
delta i detta samarbete just därför att svenskt näringsliv skall ha möj-
lighet att investera också i vårt land på bra villkor och få tillgång till
den stora marknaden.

Det är ännu viktigare för mig och många i denna kammare att Sve-
rige skall kunna delta i ett samarbete där vi har samma inflytande som
andra och inte passivt måste anpassa oss. De expertkommittéer som
Birgitta Hambraeus har talat om och som vi har lyckats förhandla fram
tillträde till ger oss inte möjlighet att delta i de viktiga arbetsgrupper
där dessa förslag förändras. Vi har sett hur förslag förändras i rådsar-
betsgrupperna. Där är vi inte med. Än mindre är vi med när besluten
sedan skall fattas. Hela den processen innebär att vi kan lägga förslag
tidigt, men vi kan inte påverka hur de förslagen sedan hanteras. Tyvärr
visade det sig att vi inte heller i praktiken har kunnat agera med den
kraft vi hade önskat. EU-sidan bestämmer relativt snävt vilka kommit-
téer vi skall få delta i. Tyvärr har vi stängts ute från kommittéer där vi
borde haft möjlighet att delta.

Anf. 61 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag har nu tyvärr mycket bråttom, eftersom jag snart
skall debattera med Ines Uusmann i Borlänge.

Men, Mats Hellström, Sverige är inte utestängt från handel med
USA, och vi har ändå inte gått med i USA. Sverige är inte heller ute-
stängt från handel med Kina, men vi har ändå inte anslutit oss till Ki-
na. Är EU en så fruktansvärt protektionistisk union att den stänger ute
de länder som inte går med i den? Det är fullständigt bisarrt.

Jag kan tyvärr inte här lyssna på det som Mats har att säga om det-
ta, men jag skall med spänning läsa det i protokollet.

Vad jag är ute efter är att Sverige skall kunna behålla sin suveräni-
tet, att Sverige skall slippa att ändra sin grundlag och att ta över var-
enda lag som EU har hittat på, men att Sverige ändå skall kunna
handla med EU. Schweiz kan det - varför skulle inte Sverige kunna
det? Visar det sig att det blir dyrt, krångligt och byråkratiskt med den
överbyggnad som EES innebär, låt oss då långsamt och förståndigt
tillsammans upplösa den.

Vad menar ni vidare med ett avtalslöst tillstånd? Ni är ju båda
kunniga människor. Vi har mängder av avtal, bl.a. frihandelsavtalet,
som löper och som vi inte har sagt upp. Vi kan mycket väl få nya avtal.
Ni målar upp en bild av EU som jag verkligen inte skulle drömma om
att måla upp - som någon sorts egendomlig konstruktion som, om vi
inte vill gå med i den inte vill ha med oss att göra. Jag tycker att det är
upprörande.

Jag vill sammanfattningsvis också säga några ord i frågan om ve-
tot, som togs upp av Mats. Det är alldeles riktigt att man inte ofta kan
använda vetot, men vi kan naturligtvis ha det som en påtrycknings-
möjlighet. Om vi nu har samma lagar inser man att man kanske skall
kontakta oss för att se om vi kan finna en gemensam nämnare. Det är
en mycket bra form av påtryckning. Man får intresse av att lyssna på
oss, och Mats Hellström sade också i sitt första tal att det är just det
som man gör.

Men om vi lägger in ett veto mot hela utrikes-, försvars- och säker-
hetspolitiken, hindrar vi hela unionen från att komma vidare. Vi kan
såvitt jag förstår säga att ni andra kan gå in i ett försvarssamarbete
medan vi håller oss utanför, men hur är det med försvarspolitiken, med
säkerhetspolitiken och med utrikespolitiken? Vi skulle alltså med vårt
veto hindra de andra medlemmarna från att ha en gemensam politik på
dessa områden. Detta måste man väl använda med yttersta restriktivitet
om man går in i en union.

Den slutsats som jag drar av detta är att det finns många sätt att
samarbeta. Vårt näringsliv är framgångsrikt över hela världen, inte
beroende på att vi tar över lagar utan på att våra näringslivsföreträdare
är duktiga, möts av förtroende och har bra produkter till bra priser. Det
är detta som är vettigt för näringslivet.

Däremot skall vi behålla vår suveränitet och självständighet och
våra möjligheter att i samarbete med näringslivet utforma vårt land
efter vad vi själva tycker är riktigt.

Nu måste jag tyvärr gå.

Anf. 62 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Frihandelsavtalet sedan 1972 har vi självfallet kvar,
men vi har varit rörande överens om - senast med anslutning från
vänsterpartiet, som varit emot detta avtal - att denna samarbetstyp är
alldeles för begränsad i en modem värld. Det är också därför, Birgitta
Hambraeus, som det har blivit så mycket av integration efter 1972.

Göran Lennmarker frågade om EES-avtalets framtid. Det finns
naturligtvis en osäkerhet omkring detta, även om jag självfallet kom-
mer att verka för att rädda vad som räddas kan av EES-avtalet.

Birgitta Hambraeus har nu lämnat kammaren, men låt mig ändå till
protokollet peka på ett perspektiv som Birgitta Hambraeus helt tappar
bort. Naturligtvis har inte EU, lika litet som USA, någonting emot att
handla med oss. Vi behöver inte gå med i USA för att handla med
USA. Än mindre har EU någonting emot att det finns länder i Europa
som passivt anpassar sig till EU:s regler. Det är en ganska lättvindig
situation för EU. Men EU har framför sig den enormt krävande uppgif-

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

ten att genomföra förhandlingar för att integrera Östeuropa. Inte kom-
mer EU att lägga ned kraft på att omförhandla villkoren med ett land

som har sagt att det inte vill vara med i Europeiska unionen.

Svar på
interpellationer

Många regeringar i EU uppfattar för sin del att de har givit Sverige
och andra kandidatländer mycket bra avtal, som en del tycker för bra
avtal. Det är deras värderingar. Det är inte rimligt att tänka sig att de
skall ägna mental kraft åt att omförhandla ett EES-avtal i en för oss
positiv riktning när vi väl säger nej. De har tillräckligt stora uppgifter
i de nya förhandlingarna för att de östeuropeiska länder som verkligen
vill bli medlemmar i Europeiska unionen också verkligen skall bli det.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på interpellation 1994/95:1 om en rättvis och tillförlitlig
EU-omröstning

Anf. 63 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Per Gahrton har i en interpellation till statsministern
ställt ett antal frågor om bl.a. informationen inför folkomröstningen
om EU-medlemskap. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag
som skall svara på interpellationen.

Riksdagen ställde sig redan hösten 1990 bakom utrikesutskottets
uttalande att ytterligare informationsinsatser var nödvändiga i syfte att
främja en allsidig belysning av och diskussion om Sveriges Europa-
samarbete. Riksdagen har därefter i stort samförstånd behandlat infor-
mations- och kampanjfrågorna i samband med behandlingen av två
budgetpropositioner och av propositionen om folkomröstning om EU-
medlemskap.

Statsminister Ingvar Carlsson lämnade som bekant den 1 juli 1991
över den svenska ansökan om medlemskap i Europeiska unionen. Un-
der budgetåren 1991/92 till 1994/95 har därefter sammanlagt 181
miljoner kronor avsatts för information och för kampanj verksamhet
inför den folkomröstning som vi nu står inför. Av de 181 miljonerna
har 70 miljoner anslagits för direkt kampanj verksamhet från ja-
respektive nej-sidan, varav 10 miljoner genom den s.k. Fäll-
din-delegationen.

Under perioden sedan 1991 har en folkbildnings- och informations-
insats av mycket stor omfattning genomförts i Sverige. Bred, saklig
och i medlemskapsfrågan neutral information har spritts genom folk-
bibliotek och på postkontoren, en telefonpanel för allmänheten har
kunnat svara på frågor på vardagar och helger och hjälpa till att tala
om var det finns ytterligare information osv. Genom Fäll-
din-delegationens arbete har en mycket omfattande studieverksamhet
kunnat genomföras, framför allt genom folkrörelsernas försorg.

Det är min uppfattning att den samlade information som har läm-
nats svenska folket och som jag nu har nämnt, inklusive trycksaker
från UD:s handelsavdelning, givit en rättvisande bild av EU och av

avtalet om medlemskap i EU. Den har därför bidragit till att svenska
folket får ett allsidigt beslutsunderlag den 13 november.

Per Gahrton ställer, herr talman, sju konkreta frågor i sin interpel-
lation.

För det första frågar Per Gahrton huruvida statsministern är villig
att ta initiativ till ett särskilt beslut i riksdagen under oktober om att
blankröster över huvud taget inte skall spela någon roll och att den av
ja- respektive nej-sidan som får minst en röst mer än den andra skall
betraktas som segrare. På detta vill jag svara följande.

Enligt folkomröstningslagen skall det i rådgivande folkomröstning-
ar finnas röstsedlar tillgängliga för blankröster. I lagen om folkom-
röstning om EU finns angivet att det finns tre olika alternativ - ja, nej
eller blankröst.

I formell mening är folkomröstningen rådgivande. Emellertid har
riksdagspartierna förpliktigat sig att följa folkomröstningens resultat.
Det innebär, som framgår av konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU50, att den meningsyttring som får flest röster skall avgöra
frågan om ett svenskt medlemskap i EU. Det står alltså alldeles klart
att om ja-alternativet får flest röster gäller ja-alternativet, får nej-sidan
flest röster gäller nej-alternativet. Blankrösterna spelar här ingen roll.
Detta har också bekräftats av olika uttalanden under innevarande riks-
dag.

För det andra frågar Per Gahrton huruvida statsministern är villig
att ge besked om att efter en nej-seger inga nya förhandlingskontakter
med EU eller medlemsinitiativ kommer att tas av denna regering.

Denna fråga kan besvaras med det besked som lämnats vid uppre-
pade tillfällen tidigare.

Säger svenska folket nej gäller detta för överskådlig tid för rege-
ring och riksdag.

För det tredje frågar Per Gahrton huruvida statsministern är beredd
att ge besked om att den vilande grundlagsändringen om ny EU-
paragraf i regeringsformen inte skall fullföljas om det blir nej-seger i
folkomröstningen.

Jag antar att Per Gahrton, när han begär besked om detta menar att
han vill att grundlagsförslagen om det blir nej i folkomröstningen skall
förkastas och inte förbli obehandlade under mandatperioden. Riksda-
gen har genom ett beslut i våras vilandeförklarat grundlagsförslagen.

Den socialdemokratiska gruppen i konstitutionsutskottet har uttalat
att den grundlagsändring som återstår att fatta beslut om inte skall be-
handlas av riksdagen före den 13 november. Efter den 13 november
skall det självfallet göras bara om svenska folket har sagt ja. Det
kommer inte att fullföljas om det blir ett nej i folkomröstningen. Andra
grupper har gjort liknande uttalanden.

För det fjärde frågar Per Gahrton huruvida statsministern är beredd
att ge Folkrörelsen mot EU ett tilläggsanslag som motsvarar kostnaden
av ett utskick av samma slag som den broschyr om medlemskapsavta-
let som UD skickat till alla hushåll.

Av utrymmesskäl måste naturligtvis information i en broschyr av
detta slag bli översiktlig och kortfattad. I broschyren finns emellertid

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:16

27 oktober

en hänvisning till var ytterligare och mer fullständig information kan
sökas.

Som jag tidigare har framhållit anser jag att UD:s broschyr om av-

Svar på
interpellationer

talet ger en rättvisande bild av förhandlingsresultatet. Broschyren ingår
också som en del av den stora informationsinsats som jag har beskri-
vit. Det är lätt tillgängligt att gratis ta del av grunddokumenten t.ex.
vid de 1 400 folkbiblioteken.

Ja- och nej-sidan har fått 70 miljoner kronor för att ge uttryck åt si-
na uppfattningar. Dessa medel används nu intensivt under slutveckorna
inför omröstningen. Några ytterligare kampanjmedel är därför inte
aktuella.

Den femte frågan är om statsministern är beredd att ta initiativ till
att Maastrichtfördraget trycks i en upplaga på minst en miljon exemp-
lar och tillhandahålls gratis till väljarna, på samma sätt som skedde i
Danmark 1992.

Som Per Gahrton mycket väl känner till är Maastrichtfördraget ett
fördrag med ändringar i tidigare överenskommelser mellan EU:s
medlemsländer. 1992 och 1993 års folkomröstningar i Danmark gällde
om dessa ändringar i avtal som Danmark redan var del av skulle ge-
nomföras. I Sverige är frågan en helt annan, nämligen om Sverige vill
ansluta sig till EU genom att anta de fördrag som EU bygger på, in-
klusive de ändringar som Maastrichtfördraget innebär och i enlighet
med villkoren i medlemskapsavtalet.

I Sverige brukar vi inte inför riksdagsvalen skicka ut alla de många
lagändringar som är aktuella till alla hushåll. Inför den nu aktuella
folkomröstningen har vi dock, för att skapa underlag för svenska fol-
kets beslut, genomfört den folkbildnings- och folkinformationsinsats
som jag redan har nämnt. Alla de grundläggande fördragen finns att
läsa utan kostnad, som jag sagt, i svensk översättning på landets 1 400
folkbibliotek.

Det finns inte anledning att nu ta initiativ till någon ytterligare in-
formationsinsats. Vi befinner oss nu i ett kampanjskede. Vi har nått
den punkt då folkets beslut skall fattas.

För det sjätte frågar Per Gahrton vilka åtgärder statsministern är
beredd att vidta för att utjämna den ekonomiska ojämlikheten mellan
ja- respektive nej-sidan som är ett resultat av att ja-sidan stöds av re-
sursstarka näringslivs- och arbetsgivarorganisationer.

För det sjunde frågar Per Gahrton vilka åtgärder statsministern är
beredd att vidta för att garantera att ja- respektive nej-sidan får samma
möjlighet att framträda inför väljarna i alla sammanhang, däribland
arbetsplatser, skolor, sjukhus och andra institutioner.

Jag besvarar dessa två frågor i ett sammanhang.

Folkomröstningen föregås av mycket breda informationsinsatser av
både ja- och nej-sidan. Fördelningen av de statliga medlen gick så till
att de fördelades lika mellan ja- och nej-sidan efter överenskommelse
mellan partiledarna. Att sedan en rad stora organisationer och folkrö-
relser med olika ekonomiska resurser stöder ja- respektive nej-sidan är
ett naturligt inslag i det pluralistiska samhälle som Sverige utgör. Sta-
ten bidrar till att möjliggöra mångas aktiva och engagerade deltagande

i folkomröstningskampanjen genom att ge betydande och likvärdiga
resurser till både ja- och nej-sidan.

Herr talman! Sjutton dagar återstår till folkomröstningen om EU.
Beslutet gäller bl.a. om vi vill ta steget för att bidra till att vidga de-
mokratin i en internationaliserad ekonomi, om vi gemensamt och på
europeisk nivå vill angripa arbetslösheten, om de fackliga skall få
möjligheter att liksom företagen samarbeta över organisationerna
gränserna, om vi skall kunna angripa de gränsöverskridande miljöföro-
reningarna med tvingande europeiska regler, om vi tillsammans med
andra länder skall kunna arbeta för ett fredligt och stabilt Europa. Det
här är bara en del av de frågor som vi står inför.

Låt oss inte nu föra en skendebatt om debatten. Låt oss nu uppehål-
la oss vid de avgörande sakfrågorna. På det viset skapar vi underlag
för det svenska folkets beslut. Jag är övertygad om att en saklig debatt
skapar ett gott underlag för det svenska folket att värdera internatio-
nellt och europeiskt samarbete.

Då Per Gahrton, som framställt interpellationen, anmält att han var
förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talman-
nen att Thomas Julin fick delta i överläggningen i stället för interpel-
lanten.

Anf. 64 THOMAS JULIN (mp):

Herr talman! På Per Gahrtons vägnar vill jag tacka Mats Hellström
för interpellationssvaret. Tyvärr kunde han själv inte motta svaret.

Han och vi är nöjda med svaren på de tre första frågorna. Däremot
är vi inte nöjda med svaren på frågorna 4-7. Tack så mycket.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Svar på
interpellationer

11 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1994/95:31 till utrikesutskottet

1994/95:41 till socialförsäkringsutskottet

1994/95:46 till justitieutskottet

1994/95:82 till näringsutskottet

1994/95:83 till socialförsäkringsutskottet

Motioner

1994/95:L7 till lagutskottet

1994/95 :Sf3 till socialförsäkringsutskottet

1994/95:Sol till socialutskottet

1994/95:Jo2 och Jo3 till jordbruksutskottet

Prot. 1994/95:16

27 oktober

12 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositioner

1994/95:28 Höjning av vattenföroreningsavgiften

1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap

1994/95:54 Ny lag om skatt på energi, m.m

1994/95:64 Ändring av lagen (1986:1242) om försöksverksamhet med
kooperativ hyresrätt

1994/95:65 Fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om undantag för vissa
kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser, m.m.

1994/95:66 Ändring i bilaga XXII till EES-avtalet

1994/95:77 Vissa frågor om personlig assistans och om kostnads-
ansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade

1994/95:81 Upphävande av skeppsklarerarförordningen (1934:119)

1994/95:86 EG-regler om tilläggsskydd för läkemedel

Skrivelse

1994/95:15 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen

Motioner

med anledning av försl. 1994/95:RR4 Riksdagens revisorers förslag
angående insatser mot den ekonomiska brottsligheten

1994/95:Jul 1 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

1994/95:Jul2 av Per Rosengren m.fl. (v)

1994/95 Jul3 av Inge Carlsson och Rinaldo Karlsson (s)

1994/95:Jul4 av Agne Hansson m.fl. (c)

13 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation hade framställts

den 27 oktober

1994/95:20 av My Persson (m) till socialministern om Ädelreformen

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabb-
protokoll tisdagen den 1 november.

14 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor hade framställts

den 26 oktober

1994/95:109 av My Persson (m) till socialministern om vården av
demenssjuka

den 27 oktober

1994/95:110 av Inger Lundberg (s) till finansministern om skatt på
reklamfinansierade TV-kanaler

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 1 november.

15 § Kammaren åtskildes kl. 16.06.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 31 (delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 63 (delvis) och

av tredje vice talmannen därefter till sammnträdets slut.

Vid protokollet

LENA JÖNSSON

/Barbro Nordström

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Innehållsförteckning

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott, m.m............1

3 § Svar på interpellation 1994/95:10 om offentlighetsprin-

cipen vid ett EU-medlemskap.....................................................2

Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):...................2

Anf. 2 OLOF JOHANSSON (c):............................................4

Anf. 3 EVA ZETTERBERG (v):............................................6

Anf. 4 PETER ERIKSSON (mp):...........................................7

Anf. 5 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..................8

Anf. 6 OLOF JOHANSSON (c):..........................................10

Anf. 7 PETER ERIKSSON (mp):.........................................11

Anf. 8 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):................11

Anf. 9 OLOF JOHANSSON (c):..........................................12

Anf. 10 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............13

4 § Svar på interpellation 1994/95:18 om åklagarväsendets

organisation...............................................................................13

Anf. 11 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............13

Anf. 12 CHRISTEL ANDERBERG (m):.............................14

Anf. 13 BARBRO ANDERSSON (s):..................................15

Anf. 14 IRÉNE VESTLUND (s):.........................................16

Anf. 15 URBAN AHLIN (s):................................................16

Anf. 16 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............18

Anf. 17 CHRISTEL ANDERBERG (m):.............................19

Anf. 18 URBAN AHLIN (s):................................................20

Anf. 19 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............20

Anf. 20 CHRISTEL ANDERBERG (m):.............................20

Anf. 21 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............21

5 § Svar på interpellation 1994/95:12 om utrikes- och sä-

kerhetspolitiken vid ett EU-medlemskap.................................21

Anf. 22 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):......21

Anf. 23 OLOF JOHANSSON (c):........................................22

Anf. 24 GUDRUN SCHYMAN (v):.....................................24

Anf. 25 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):.......26

Anf. 26 GUDRUN SCHYMAN (v):.....................................27

Anf. 27 OLOF JOHANSSON (c):........................................28

Anf. 28 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):......28

Anf. 29 GUDRUN SCHYMAN (v):....................................29

Anf. 30 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):......30

6 § Svar på interpellation 1994/95:4 om asylsökande som

byter kommun............................................................................31

Anf. 31 Socialminister INGELA THALÉN (s):..................31

Anf. 32 STEN ANDERSSON (m):......................................32

Anf. 33 Socialminister INGELA THALÉN (s):...................33

Anf. 34 STEN ANDERSSON (m):.......................................34

Anf. 35 Socialminister INGELA THALÉN (s):...................34

Anf. 36 STEN ANDERSSON (m):.......................................35

7 § Svar på interpellation 1994/95:13 om det nordiska sam-

arbetet och EU............................................................................36

Anf. 37 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................36

Anf. 38 OLOF JOHANSSON (c):.........................................38

Anf. 39 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................40

Anf. 40 OLOF JOHANSSON (c):.........................................41

Anf. 41 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................42

8 § Svar på interpellation 1994/95:7 om handelspolitiken

vid ett EU-medlemskap..............................................................42

Anf. 42 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................42

Anf. 43 OLOF JOHANSSON (c):.........................................44

Anf. 44 STEN ANDERSSON (m):.......................................45

Anf. 45 LENNART BEIJER (v):..........................................46

Anf. 46 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................47

Anf. 47 LENNART BEIJER (v):..........................................48

Anf. 48 OLOF JOHANSSON (c):.........................................48

Anf. 49 STEN ANDERSSON (m):.......................................49

Anf. 50 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................49

Anf. 51 LENNART BEIJER (v):..........................................51

Anf. 52 STEN ANDERSSON (m):.......................................51

Anf. 53 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................51

9 § Svar på interpellation 1994/95:2 om EES................................52

Anf. 54 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................52

Anf. 55 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):...............................54

Anf. 56 GÖRAN LENNMARKER (m):...............................56

Anf. 57 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................56

Anf. 58 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):...............................58

Anf. 59 GÖRAN LENNMARKER (m):...............................59

Anf. 60 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................59

Anf. 61 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):...............................60

Anf. 62 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................61

10 § Svar på interpellation 1994/95:1 om en rättvis och till-

förlitlig EU-omröstning.............................................................62

Anf. 63 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................62

Anf. 64 THOMAS JULIN (mp):...........................................65

11 § Hänvisning av ärenden till utskott.........................................65

12 § Bordläggning............................................................................66

13 § Anmälan om interpellation.....................................................66

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Prot. 1994/95:16 1994/95:20 av My Persson (m) till socialministern om

27 oktober Ädelreformen..........................................................................66

14 § Anmälan om frågor.................................................................67

1994/95:109 av My Persson (m) till socialministern om
vården av demenssjuka...........................................................67

1994/95:110 av Inger Lundberg (s) till finansministern om
skatt på reklamfinansierade TV-kanaler.................................67

15 § Kammaren åtskildes kl. 16.06....................................................67

gotab 48285, Stockholm 1995

Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:16 Torsdagen den 27 oktober

Riksdagens protokoll

1994/95:16

Kl 12.00-16.06

Protokoll

1994/95:16

1 § Justering av protokolls

2 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott, m.m.

3 § Svar på interpellation 1994/95:10 om offentlighetsprincipenvid ett EU-medlemskap

4 § Svar på interpellation 1994/95:18 om åklagarväsendets orga-nisation

5 § Svar på interpellation 1994/95:12 om utrikes- och säkerhets-politiken vid ett EU-medlemskap

6 § Svar på interpellation 1994/95:4 om asylsökande som byterkommun

11 § Hänvisning av ärenden till utskott

13 § Anmälan om interpellation

14 § Anmälan om frågor

Prot. 1994/95:16

27 oktober

Innehållsförteckning

3 § Svar på interpellation 1994/95:10 om offentlighetsprincipen
vid ett EU-medlemskap

4 § Svar på interpellation 1994/95:18 om åklagarväsendets orga-
nisation

5 § Svar på interpellation 1994/95:12 om utrikes- och säkerhets-
politiken vid ett EU-medlemskap

6 § Svar på interpellation 1994/95:4 om asylsökande som byter
kommun