Riksdagens protokoll

1994/95:14

Tisdagen den 25 oktober

Kl. 14.00-15.43

Protokoll

1994/95:14

1 § Utökning av antalet suppleanter i vissa utskott

Valberedningen hade, enligt ett till kammaren inkommet proto-
kollsutdrag, på begäran av Moderata samlingspartiets riksdagsgrupp
tillstyrkt att antalet suppleanter skulle utökas enligt följande:

från 18 till 20 i finansutskottet

från 18 till 19 i skatteutskottet

från 20 till 21 i utrikesutskottet

från 18 till 20 i försvarsutskottet

från 18 till 19 i socialutskottet

från 19 till 20 i utbildningsutskottet

från 18 till 19 i jordbruksutskottet

från 18 till 20 i näringsutskottet
från 19 till 20 i arbetsmarknadsutskottet

Kammaren medgav dessa utökningar.

2 § Val av extra suppleanter i vissa utskott

Företogs val av extra suppleanter i vissa utskott.

Kammaren valde i enlighet med valberedningens förslag till
suppleanter i finansutskottet

Margit Gennser (m)

Bo Lundgren (m)

suppleant i skatteutskottet

Stig Rindborg (m)

suppleant i utrikesutskottet

Gustaf von Essen (m)

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 14

Prot. 1994/95:14

25 oktober

suppleanter i försvarsutskottet
förste vice talman Anders Björck (m)
Wiggo Komstedt (m)

suppleant i socialutskottet

Gullan Lindblad (m)

suppleant i utbildningsutskottet

Per Unckel (m)

suppleant i jordbruksutskottet

Göte Jonsson (m)

suppleant i näringsutskottet

Olle Lindström (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

suppleant i arbetsmarknadsutskottet
Sonja Rembo (m)

3 § Ny riksdagsledamot, m.m.

Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövnings-
nämnden inkomna

Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot, m.m.

Till valprövningsnämnden har från Riksskatteverket inkommit be-
vis om att Eva Goes (mp), Härnösand, utsetts till ny ledamot av riks-
dagen fr.o.m. den 21 oktober 1994 sedan Krister Skånberg (mp) av-
sagt sig sitt uppdrag som riksdagsledamot. Från Rikskatteverket har
också inkommit nya bilagor till tidigare utfärdade bevis för ersättare
för riksdagsledamöter.

Valprövningsnämnden har denna dag granskat beviset för den nye
ledamoten och de nya bilagorna till bevis för ersättare och därvid
funnit att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.
Stockholm den 25 oktober 1994

Lars Tottie/

Sven-Georg Grahn

4 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 18 och 19 oktober.

5 § Meddelande om svar på interpellationer

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1994/95:3

Beträffande interpellation 1994/95:3 av Eva Zetterberg (v) om
vapenexporten får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom
föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är arbetsanhopning.

Jag kommer att besvara interpellationen den 18 november 1994.
Stockholm den 19 oktober 1994

Mats Hellström

Interpellation 1994/95:19

Beträffande interpellation 1994/95:19 av Agne Hansson (c),
”Onödiga företagskonkurser”, får jag meddela att jag inte kan besvara
denna inom föreskrivna fyra veckor.

Skälet härtill är att riksdagen har en plenifri och en sammanträdes-
fri vecka (vecka 44 och 45).

Jag kommer att besvara interpellationen den 18 november 1994.
Stockholm den 19 oktober 1994

Laila Freivalds

6 § Svar på fråga 1994/95:104 om regeringens samarbete med
övriga partier

Anf. 1 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):

Fru talman! Dan Ericsson har frågat mig vad jag kommer att vidta
för åtgärder för att förverkliga regeringsförklaringens ambitioner om
samarbete, samförstånd och nytt samarbetsklimat.

Min ambition är att i riksdagen söka samförstånd i olika sakfrågor.
Målsättningen är att åstadkomma ett så brett samförstånd som möjligt
för regeringens politik. Regeringen kommer konsekvent att ta kontakt
med de olika partierna i riksdagen för att tidigt undersöka möjligheter-
na till samråd med inriktning på att finna breda lösningar.

Jag är därför i hög grad öppen för samarbete med kds och de övri-
ga borgerliga partierna. Och jag tycker att det är bra att Dan Ericsson
nu ger klara signaler om att kds är berett att föra en konstruktiv dialog
med regeringen.

Sven Hulterström har i en tidningsintervju tolkat de första reaktio-
nerna från den borgerliga oppositionen. Han säger sig ha förståelse för
att det kan vara svårt för de borgerliga partierna att så snart efter valet
träffa uppgörelser med regeringen. Jag har också stor förståelse för
detta. Men om det nu visar sig att kds och de andra borgerliga partier-
na är beredda att föra konstruktiva diskussioner i olika sakfrågor redan
nu är detta utmärkt.

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Jag kommer för min del att lyssna på och värdera alla goda förslag
som kan leda fram till breda lösningar. Skall vi klara de svåra problem
vi har framför oss är det helt nödvändigt att skapa ett nytt samar-
betsklimat. Här har både regering och opposition ett stort ansvar.

Anf. 2 DAN ERICSSON (kds):

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsministern för svaret.

Bakgrunden till frågan är vad som sades i regeringsförklaringen:
”Mer än något annat behöver vårt land nu samarbete och samför-
stånd.” Vidare sades det att det kommer att ställas krav på vilja och
förmåga till samarbete. Den nya regeringen utmålades rent av som en
sam ar betsregering.

Så långt lät det väldigt bra. Jag tror nämligen på ett politiskt ledar-
skap som strävar efter det som förenar och som tar hänsyn också till
minoritetsuppfattningar. Det är det som demokratin ytterst handlar om.
Sedan blev jag besviken när jag i fredags - två veckor efter regeringens
tillträde - kunde läsa i Dagens Nyheter om den praktiska handlingen.
Den socialdemokratiske gruppledaren i riksdagen säger där: ”Några
konkreta resonemang kommer vi nog inte att ha med dem” -
underförstått de tidigare regeringspartierna - ”denna valhöst---.”

Vilket värde har då alla ord om samarbete?

Statsministern säger i sitt svar att han är öppen för samarbete med
Kristdemokraterna. Men vilken praktisk handling visas? Finns det
någon tanke på praktisk handling bakom allt tal om samförstånd, sam-
arbete och vilja att söka gemensamma lösningar?

Ett avskaffande av vårdnadsbidraget utan en seriös prövning av
kostnader och vinster med ett vårdnadsbidrag och utan eftertanke när
det gäller föräldrarnas möjligheter att själva kunna välja omsorg om
sina barn är ju inte ett sätt att direkt skapa ett samarbetsklimat. Det är
nästan det enda besked vi har fått hittills när det gäller frågor som är
viktiga för kds.

Återigen vill jag fråga statsministern: Vad är det för konkret hand-
ling som avses med de här orden i regeringsförklaringen?

Anf. 3 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):

Fru talman! Vårdnadsbidraget har en lång historia, som går tillbaka
ända till krisöverenskommelsen. Där fanns en överenskommelse som
sedan bröts. Det är dock inte huvudfrågan för mig. Om det bara hade
handlat om det skulle det inte ha varit så svårt, även om moralen är
viktig i politiken.

Det är naturligtvis svårt att förklara, inte minst för gamla männi-
skor, att vi, samtidigt som det finns brister i vården och omsorgen, har
råd med en ny reform som trots allt kostar väldigt mycket pengar.

Visst hade vi på respektive sidor låst oss ganska hårt i vissa frågor
under valrörelsen, men jag är övertygad om att det finns områden där
kds och Socialdemokraterna står varandra nära. Jag har noga följt vad
kds har sagt om den ekonomiska brottsligheten, för att ta ett konkret
område. Det finns i kds besparingsprogram från valrörelsen punkter
som jag tror att det är möjligt att resonera om.

Sven Hulterström är närvarande här i kammaren och lyssnar på vår
diskussion, och jag är säker på att han tar till sig Dan Ericssons ut-
sträckta hand och att det finns möjligheter att resonera.

Anf. 4 DAN ERICSSON (kds):

Fru talman! Det har alltid gått att resonera med kristdemokraterna.
Kds är ett parti i politikens mittfält. Det är uppenbart i Europa och på
kontinenten. Det finns olika skiftningar, men det är uppenbart att kds
är ett parti i politikens mittfält.

Det är intressant att höra vilka konkreta förslag som finns från So-
cialdemokraternas sida. Det gäller just att kunna skapa ett samar-
betsklimat som håller. River man upp ett förslag som har varit tungt
för vårt parti skapar man inget bra samarbetsklimat.

Statsministern fortsätter att framhärda i att det är svårt att förklara
kostnaderna. Kostnaderna blir större när vårdnadsbidraget avskaffas.
Varför inte pröva denna fråga seriöst och diskutera ekonomin med
kommunerna? Vad innebär ett avskaffande av vårdnadsbidraget?
Måste därmed mer pengar skjutas till från staten för att klara barnom-
sorgen? Jag tycker inte riktigt andan i det statsministern säger följer
orden i regeringsförklaringen.

Aftonbladet skriver i dag: ”Valrörelsen är över. Nu krävs handfasta
beslut. De tvivel som samarbetsinviterna möter måste skingras i hand-
ling.” Det är vad jag efterlyser.

Anf. 5 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):

Fru talman! Vi klarar naturligtvis inte av att förhandla i talarstolen.
Det är inte heller meningen. Jag svarar att vi principiellt är öppna för
diskussioner. Vi är beredda att se på frågor som direkt rör ekonomin
och som finns med i kds besparingsalternativ. Vidare gäller det den
ekonomiska brottsligheten. Vi är öppna för förslag från kds sida angå-
ende de områden partiet anser vara viktiga.

Vi är inne i ett oerhört hektiskt skede, vilket Dan Ericsson säkert
förstår. Vi har efter valet tagit över regeringsansvaret, och vi förbere-
der den ekonomiska propositionen. Snart är det folkomröstning om
EU. Om inte varje kontakt sker så snabbt som ni kanske hade väntat,
behöver det inte bero på dålig vilja. Det kan faktiskt vara praktiska
problem.

Anf. 6 DAN ERICSSON (kds):

Fru talman! Jag kan ha förståelse för att det finns mycket att göra
för den nytillträdda regeringen. Men icke desto mindre är orden om att
skapa ett gott samarbetsklimat precis det som skall göras i början av en
mandatperiod. Det är då förutsättningarna finns. Det blir svårare när
man gräver ned sig i skyttegravarna och direkt markerar att det inte
finns ett reellt intresse för förhandlingar eller diskussion. Det gäller
speciellt när man går på en fråga som är viktig för kristdemokraterna.

Nu säger statsministern att han är öppen för andra förslag som kds
tycker är viktiga. Varför inte titta litet mer på familjepolitiken och det
samlade familjestödet? Det kanske finns möjligheter att gå framåt.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Vårdnadsbidraget är en rättvisereform och en valfrihetsreform. Varför
skall man börja med att ge sig på den?

Vidare säger statsministern att det hela handlar om ekonomin. I re-

Svar på frågor

geringsdeklarationen talas det om en konstruktiv anda när det gäller
att stärka de offentliga finanserna. Men om vi skall vara med i ett så-
dant arbete blir det fråga om flera fält. Det går inte att bryta ut en sak.
Det måste vara en helhet i politiken.

Anf. 7 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):

Fru talman! Jag skall avsluta detta meningsutbyte med att under-
stryka att vi tog ett snabbt initiativ för att skapa ett bra klimat genom
att visa öppenhet och generositet i fråga om utskottsplaceringar. Jag
hoppas att det noteras av kds.

Anf. 8 DAN ERICSSON (kds):

Fru talman! Vi har noterat detta. Kds finns därmed representerat i
utskotten som ytterligare ett parti som det går att diskutera med. Det är
så jag har uppfattat det hela. Sedan får vi se om det kommer några

på bättring, Ingvar Carlsson.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1994/95:60 om Colombia och de mänskliga rät-
tigheterna

Anf. 9 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Eva Zetterberg har fråga mig vad den socialdemokra-
tiska regeringen avser göra i fallet Colombia och de mänskliga rättig-
heterna. Colombia har som bekant en lång demokratisk tradition, sam-
tidigt som våldssituationen i landet är ytterst allvarlig.

Många våldsbrott kan härledas till den sedan länge pågående kon-
flikten mellan regeringen och olika väpnade grupper samt till narkoti-
kaproblemen. Det råder föga tvivel, som Eva Zetterberg också poäng-
terar, om att många av våldsbrotten begås av militär. Den colombians-
ka regeringen tar tydligt avstånd från dessa brott mot de mänskliga
rättigheterna.

Ett allvarligt problem i detta sammanhang, som ofta påtalats, är
den strafffihet som tyvärr fortfarande ofta råder för de militärer som
begår brott mot de mänskliga rättigheterna. Alla brott mot mänskliga
rättigheter begångna av såväl militären som av de gerilla- och pa-
ramilitära grupper som opererar i Colombia måste fördömas.

Samtidigt ser vi positivt på såväl den förre presidenten Gavirias
som den nytillträdde presidenten Sampers aktiva engagemang för att
åstadkomma en förbättring av situationen i landet. Sedan Sampers
tillträde i augusti i år har flera FN-rapportörer om mänskliga rättighe-
ter besökt Colombia på regeringens inbjudan, och FN:s kommissionär
för mänskliga rättigheter väntas också på regeringens inbjudan besöka
landet inom kort. Det kan också nämnas att Amnesty International

bjudits in att öppna ett permanent kontor i Colombia för övervakning
av de mänskliga rättigheterna.

Möjligheten till svenskt bistånd för de insatser som den colombi-
anska regeringen gör för att främja de mänskliga rättigheterna har ock-
så diskuterats. En ansökan om sådan typ av bistånd mottogs i augusti
och behandlas nu av SIDA.

För svensk del har vi också anledning att uppmärksamma att den
nya regeringen i Colombia har förelagt senaten ett förslag om att lan-
det skall ansluta sig till 1977 års andra tilläggsprotokoll till 1949 års
Genévekonventioner. Detta innebär att Genévekonventionernas regle-
ring av civilbefolkningens rätt till skydd skulle tillämpas också i inter-
na konflikter. Många länder, inte minst i Sydamerika, har ännu inte
erkänt att krigets lagar tillämpas i interna konflikter. Såsom ordföran-
deland i den alliansfria rörelsen tar Colombia ett viktigt steg som fö-
rebild i och med denna anslutning - ett steg som torde sända en klar
signal till de egna väpnade styrkorna.

Trots dessa positiva steg som den colombianska regeringen tagit är
våldssituationen fortfarande mycket allvarlig. Jag anser att vi bör söka
dialog och samarbete med Colombias regering i den här frågan. Den
öppenhet och till synes goda vilja som finns hos den colombianska
regeringen bör återgäldas, samtidigt som vi kommer att följa utveck-
lingen i landet noga och kritiskt. Samperadministrationen har flera
positiva löften att leva upp till. Om konkreta resultat inte uppnås,
kommer detta att föranleda reaktioner från Sveriges och säkert också
andra länders sida.

Anf. 10 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag vill tacka Lena Hjelm-Wallén för svaret på min
fråga.

Jag kan inledningsvis konstatera att våra värderingar överensstäm-
mer i fråga om den oro vi har anledning att hysa vad gäller situationen
för mänskliga rättigheter i Colombia. Det är en mycket svår situation
som Colombias invånare har levt i under många år och lever i för när-
varande. Politiska mord hör till vanligheterna varje dag.

Vidare var det frågan om de diskussioner som råder om vilka åt-
gärder som kan väntas från svensk sida. Jag är glad för att det har läm-
nats in en ansökan om möjligheten att arbeta med bistånd till utveck-
ling av demokrati och mänskliga rättigheter. Jag hoppas att den ansö-
kan är så pass seriös att den kan bifallas av SIDA.

Det är bra att man från den colombianska regeringens sida kommer
att se till att civilbefolkningen skyddas på ett helt annat sätt än tidigare.
Den goda viljan finns förhoppningsvis från regeringens sida. Men den
är långt ifrån nog.

Jag frågade om den nya socialdemokratiska regeringen är villig att
ta mer konkreta steg än vad den tidigare borgerliga regeringen gjorde.
Den tidigare regeringen uttryckte oro, men vidtog inte på något sätt
några konkreta åtgärder.

Jag har velat jämföra situationen i Colombia med situationen i
Guatemala. Den norska regeringen har varit ett föredöme. Norge har

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

visat att det går att aktivt gå in och ägna sig åt förhandlingar och bidra
till fredsprocessen i Guatemala. Jag menar att Sverige skall kunna
spela den motsvarande viktiga rollen i Colombia.

Svar på frågor

Anf. 11 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Det är sant att Norge gör goda insatser inom den här
stödgruppens arbete vad gäller Guatemala. Men det har man gjort på
direkt begäran av berörda parter. FN:s generalsekreterare har förmed-
lat denna begäran. Något liknande initiativ finns inte beträffande Co-
lombia.

Vi i regeringen är naturligtvis intresserade av att i alla länder där
det råder allvarliga brister i respekten för mänskliga rättigheter göra
vad vi kan. Nu har ju inte den nya regeringen suttit så lång tid, men jag
kan försäkra Eva Zetterberg att regeringen kommer att fortsätta att
bevaka detta, för att se vilka möjligheter som finns. Den modell som
gäller Guatemala går dock ännu inte att tillämpa, eftersom det inte
tagits något initiativ i den riktningen.

Anf. 12 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Den svenska regeringen kan väl ta egna initiativ! Den
kan påtala sin beredvillighet. Jag tror det vore oerhört väsentligt. Man
behöver ju inte alltid vänta på initiativ utifrån.

Den goda vilja som den colombianska regeringen uttrycker hoppas
jag finns. Men det visar sig mycket tydligt att man inte har situationen
under kontroll i landet, bl.a. på grund av de paramilitära grupper som
agerar mycket fritt och på grund av den strafffihet som Lena Hjelm-
Wallén själv tar upp i svaret. Denna straffrihet gör ju att militärer i
mycket liten utsträckning döms för de grova övergrepp som de ägnat
sig åt när det gäller de mänskliga rättigheterna. Det är mycket stora
komplikationer på detta område.

Anf. 13 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Låt mig försäkra Eva Zetterberg att regeringen vill fö-
ra en konstruktiv dialog med Colombia, både bilateralt och i de multi-
laterala fora som finns.

Anf. 14 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Det hoppas jag att regeringen fortsätter med. Men ett
steg på vägen, innan det tas något initiativ, är att tillgodose begäran
om en svensk delegation till Colombia för att se över hur de mänskliga
rättigheterna respekteras. På det området skulle regeringen, utan att
avvakta några initiativ från regeringssidan i Colombia, kunna gå i brä-
schen.

Regeringen skulle kunna föreslå en svensk delegation för detta på
motsvarande sätt som man gjort när det gäller Kina, Tibet och en rad
andra områden i världen, där det råder uppenbara problem med beak-
tandet av de mänskliga rättigheterna. Det skulle väl vara mycket till-
lämpligt i fallet Colombia, eller hur Lena Hjelm-Wallén?

Anf. 15 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Det är mycket bra att riksdagsledamöter engagerar sig
och att det finns ett brett engagemang för de mänskliga rättigheterna,
både allmänt och för det land som vi nu diskuterar. Det kan komma till
uttryck i olika besöksutbyten. Likaväl som det kan komma delegatio-
ner hit från Colombia kan det åka delegationer dit. Men karaktären av
denna typ av delegationer är jag inte beredd att stå här i talarstolen och
diskutera. Det finns det bättre forum för.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Anf. 16 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag förväntar mig inte ett exakt och detaljerat svar på
denna fråga nu. Men jag vill gärna skicka med de önskemål som finns
från dem som inifrån och utifrån Colombia kämpar för mänskliga rät-
tigheter. Det finns mycket starka önskemål om att Sverige skall enga-
gera sig mer. Det kan ta sig olika uttryck; det kan vara i form av en
delegation, och det kan vara i form av en part i fredsprocessens för-
handlingar.

Jag kommer med intresse att följa regeringens agerande i fallet
Colombia. Jag ser fram emot konkreta initiativ.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1994/95:64 om sanktionerna mot Serbien-
Montenegro

Anf. 17 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Lennart Rohdin har frågat mig om den svenska rege-
ringen står bakom beslutet i FN:s säkerhetsråd att partiellt häva sank-
tionerna mot Serbien-Montenegro.

Svaret är ja. Från svensk sida ser vi åtgärden som en del i de inter-
nationella försöken att nå en förhandlingslösning på den fruktansvärda
konflikten i f.d. Jugoslavien.

Låt mig beskriva bakgrunden. FN:s säkerhetsråd antog den 23
september tre nya resolutioner om situationen i f.d. Jugoslavien. I en
första resolution fördömdes de bosniska serbernas fortsatta etniska
rensning, i en andra skärptes sanktionerna mot de bosniska serberna
och i en tredje suspenderades vissa begränsade sanktioner mot Serbi-
en-Montenegro. Frågan måste med andra ord ses i ett helhetsperspek-
tiv med en varaktig lösning av hela Jugoslavienkonflikten som mål.

Det senaste försöket till en förhandlingslösning för Bosnien som
det internationella samfundet arbetar med är det fredsförslag som den
s.k. kontaktgruppen bestående av USA, Ryssland, Storbritannien,
Frankrike och Tyskland föreläde parterna i juli. Förslaget, som innebär
en delning av Bosnien mellan de bosniska serberna och federationen
mellan muslimer och kroater, men med Bosnien-Hercegovina som en
statsbildning, har accepterats av samtliga parter utom de bosniska ser-
berna.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

För att sätta press på de bosnisk-serbiska ledarna att acceptera
fredsförslaget har Milosevic gått med på att stänga gränsen mot Bosni-
en för att förhindra att vapen, ammunition och drivmedel passerar. I
gengäld har vissa sanktioner mot Serbien-Montenegro suspenderats.

Internationella observatörer, utsända av den s.k. Jugoslavienkonfe-
rensen under ledning av den svenske översten Bo Pellnäs, kontrollerar
att endast av säkerhetsrådet godkända humanitära transporter passerar.
Observatörerna övervakar kontinuerligt gränsen och rapporterar regel-
bundet till FN:s generalsekreterare via konferensens båda ordförande
Owen och Stoltenberg.

Generalsekreteraren i sin tur skall enligt säkerhetsrådets beslut där-
efter varje månad rapportera till rådet. Om generalsekreteraren anser
att de serbiska myndigheterna inte effektivt håller gränsen stängd
kommer de suspenderade sanktionerna att återinföras.

Som en viktig del i de internationella fredsansträngningarna ingår
naturligtvis också de skärpta sanktionerna mot de bosniska serberna,
den enda part som motsätter sig en förhandlingslösning. En annan vik-
tig förutsättning är givetvis att sanktionerna när som helst kan återinfö-
ras mot Belgrad om inte detta försök får önskvärd utgång. För att en
lösning av konflikterna i f.d. Jugoslavien skall bli varaktig måste den
ha samtliga parters accept, inklusive den serbiska ledningens. Därför
är det av största vikt att den serbiske presidenten Milosevic har börjat
samarbeta med kontaktgruppen i ansträngningarna att nå en uppgörel-
se.

Givetvis kan det uppfattas som märkligt att det internationella sam-
fundet till synes premierar den serbiske presidenten Milosevic, trots
det ansvar som han personligen har för konflikten. Samtidigt är det
viktigt att påpeka att den alldeles övervägande delen av den omfattan-
de sanktionsregimen mot f.d. Jugoslavien fortfarande består. De sank-
tioner som tillfälligt suspenderats rör lättnader i förbudet mot civil
luftfart, färjeförbindelser och förbudet mot internationellt utbyte inom
idrott och kultur. Lättnaderna kan förhoppningsvis leda till att Milo-
sevic och befolkningen i Serbien-Montenegro får ökad motivation att
verka för fred. Avsikten är alltså att uppmuntra den serbiske ledaren
att ta ytterligare nödvändiga steg mot fred och att medverka till att den
bosnisk-serbiska parten tvingas acceptera det internationella samfun-
dets vilja.

Anf. 18 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Låt mig först få gratulera utrikesministern till utnäm-
ningen. Jag vill också tacka för svaret som definitivt var ett rakt så-
dant.

För tre veckor sedan i morgon landade det ryska sändebudet Tjur-
kin på Belgrads flygplats sedan FN-sanktionerna partiellt hävts. Han
hyllades på flygplatsen för att den internationella isoleringen var över.

Är det då åter fred i Bosnien? Nej långt därifrån, kanske så långt
därifrån som man varit under de 900 dagar som varat sedan Sarajevos
belägring. Varför lyfts då sanktionerna? Jo, de lyfts som belöning för

visad god vilja. Efter 900 dagars folkmord, tillåter Milosevic att ett
hundratal FN-observatörer får bevaka gränsen till Bosnien.

Men omvärlden bortser då helt från att Milosevic varit arkitekten
till ett folkmord på Europas jord. Karadzic och Mladic fullföljer bara
den uppgift de en gång fick av Milosevic.

Har då Milosevic själv kommit på bättre tankar? Häromdagen gav
han själv svaret: ”Kriget i Bosnien måste upphöra. Bosnienserberna
har uppnått sina mål.” Just det!

De internationella fredsansträngningarna syftar bara till att ge kapi-
tulationen inför de serbiska fascisterna en anständighetens slöja, så att
man kan glömma och gå vidare. Det demokratiska Europa har helt
glömt följderna av eftergivenheten inför 30-talets fascister.

Tystnaden inför folkmordet är bedövande. Sverige har spelat med.
Sveriges röst har inte hörts i en värld som väntar på någon som talar
för folkrätten och för de små staternas och folkens rätt. Regeringen
Bildt uppvisade en beklämmande följsamhet mot de europeiska stor-
makterna.

I regeringsförklaringen för två veckor sedan, dagarna efter det att
sanktionerna hävts mot Milosevic, nämns inte Bosnien med ett ord.
Dagens svar från regeringen gör den nya regeringen medansvarig till
den svenska icke-politiken inför folkmordet i Bosnien.

Anf. 19 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Man kan ha olika åsikter om vad som skall göras. Len-
nart Rohdin måste ändå inse att både den tidigare regeringen och den-
na regering självfallet har gjort och kommer att göra allt vad man kan
för att få en helhetslösning och åstadkomma fred i f.d. Jugoslavien.
Det är den viktigaste frågan.

Man kan ha olika åsikter om mått och steg. Vi har ställt oss bakom
de beslut som har fattats av FN:s säkerhetsråd. Jag tror inte att det är
någonting att skämmas för i detta sammanhang.

Anf. 20 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Sverige är givetvis inte någon huvudaktör eller huvud-
ansvarig, och vi har gjort mycket för att lindra följderna av det fruk-
tansvärda som har skett i Jugoslavien de senaste tre åren. Men genom
att ställa oss bakom den politik som förs först och främst av stormak-
terna stöder vi en politik som innebär att omvärlden har accepterat att
krigsmålen för Milosevic och hans handgångna i Bosnien har upp-
fyllts. Det har ju Milosevic också bekräftat. Förlorare är i första hand
det bosniska folket och det multietniska samhälle som fanns i Bosnien,
som nu delas enligt fredsförslaget. Förlorare är också de som står för
grundläggande värderingar om respekten för gränsers okränkbarhet.
Förlorare är dessutom fredsoppositionen i Serbien, där nu Milosevic
också på hemmaplan framstår som den slutlige segraren. Detta tycker
jag är beklämmande.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Anf. 21 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Jag vill bara anmäla att jag inte tycker att den tolkning
som Lennart Rohdin gör av säkerhetsrådets beslut och den svenska
regeringens instämmande i det är en rättvis tolkning.

Anf. 22 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Jag inser också att det har varit svårt, och säkert också
är det fortfarande, för små stater att påverka utvecklingen åt ett annat
håll. Sverige har, historiskt sett, varit bland de stater som har kunnat
tala högt när andra stater har känt det svårt att göra det i fråga om
grundläggande internationella principer.

Jag har svårt att uppfatta det beslut som nu har fattats i FN:s säker-
hetsråd som annat än ett steg för att försöka komma ifrån en konflikt
där FN och världssamfundet har misslyckats. De observatörer som
övervakar gränsen är, som utrikesministern vet, mycket få. Bara för ett
par dagar sedan bekräftade även Bo Pellnäs själv internationellt att han
inte har fått de observatörer som krävs. Medlemsstaterna, som ju är
FN, klarar som vanligt inte av att leva upp till de löften de har gett om
att se till att det finns resurser för att fullfölja detta. Gesten har ändå
använts för att tillgodose Milosevic.

Överläggningen var härmed avslutad

9 § Svar på fråga 1994/95:87 om offentliggörande av uppgifter
om främmande undervattensverksamhet

Anf. 23 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Johan Lönnroth har frågat om statsministern avsett att
ta några initiativ för att avlägsna hemligstämpeln på handlingar som
rör materialet om samtalen i ubåtsfrågan med Ryssland.

Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Låt mig börja med att säga att ubåtsfrågan har bedömts vara så
viktig att det i regeringsförklaringen tillkännagavs att en nationell
kommission skall tillsättas för att granska rapporterna om främmande
undervattensverksamhet riktad mot Sverige. Kommissionen skall till-
sättas så snart överbefälhavaren lämnat sin årliga incidentrapport över
kränkningarna, vilket torde ske i början av nästa år.

Det material Lönnroth hänvisar till är omfattande. Tidigare beslut
om avslag på begäran av hävande av sekretess i detta fall har grundats
på att dokumenten innehåller uppgifter som rör Sveriges förbindelser
med annan stat, och på att det inte står klart att uppgifterna i dokumen-
ten kan röjas utan att detta stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser
eller på annat sätt skadar landet.

När de expertsamtal som pågått i snart två år med Ryssland inled-
des, grundades de på förutsättningen att vad som behandlades under
samtalen och de dokument som förekommer i samband med dessa inte
skall ges offentlighet så länge samtalen pågår. Dessa samtal pågår fort-
farande och beräknas kunna avslutas inom kort. Därefter kommer en

ny prövning av handlingarnas offentlighet att kunna göras. Fram till
dess anser jag att regeringens prövning av just detta material bör grun-
das på samma förutsättningar som tidigare.

Regeringens strävan att öka öppenheten kring utbåtsfrågan torde
vara väl känd. Vår strävan till största möjliga öppenhet ligger till
grund för beslutet att tillsätta en kommission. Den kommer också att
vara vägledande för framtida prövningar av vilket material som kan
frisläppas.

Anf. 24 JOHAN LÖNNROTH (v):

Fru talman! Jag skall till att börja med också sälla mig till gratulan-
terna. Jag är ganska säker på att vi vänsterpartister kommer att föredra
den utrikespolitik som nu skall gälla framför den politik som gällde
under den förra regeringen.

Jag tycker att det är bra att en kommission skall tillsättas. Utri-
kesministern säger att man beräknar att samtalen med Ryssland kom-
mer att avslutas inom kort. Jag skulle vilja fråga vad som menas med
det. Handlar det om dagar, veckor eller månader?

Jag hade fått uppfattningen att den hemligstämpel som regeringen
Bildt och den särskilde förhandlaren i Ryssland beslutade om var en
hemligstämpel som hade Bildts egen prägel. Det var ju ganska stark
socialdemokratisk kritik mot hemligstämpeln. Jag hade trott att den
nya regeringen skulle vara mera ivrig att snabbt få bort denna hemlig-
stämpel.

Jag skulle vilja höra vad utrikesministern säger om uppgifterna i
tidningen Arbetet om att det finns en risk att den f.d. sovjetiska marin-
chefen är så irriterad över att svenskarna inte vill häva hemligstäm-
peln, att han kommande helg går ut med uppgifter. Det är väl rimligt
att tänka sig att det kommer att skada de mellanfolkliga förbindelserna
mer än om Sverige ensidigt visade denna öppenhet och hävde hemlig-
stämpeln på uppgifterna.

Anf. 25 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Min utgångspunkt är att det skall visas största möjliga
öppenhet. Jag vill återigen understryka det. Den andra utgångspunkten
är att man måste leva upp till de överenskommelser som har gjorts
mellan den svenska och den ryska regeringen när dessa samtal inled-
des. Därför gäller det som tidigare har sagts. Expertsamtalen och det
material som har samband med dem kan inte ges offentlighet förrän
samtalen är avslutade. Eftersom det är samtal det är fråga om kan man
inte vara så exakt i bedömningen. Jag utgår dock från att de kommer
att avslutas under detta år.

När sedan expertsamtalen har avslutats kommer frågan i ett annat
läge. Då kommer regeringen att gå igenom materialet och pröva vilket
material som kan frisläppas. Jag kan berätta att jag redan nu har upp-
dragit till berörda tjänstemän inom Utrikesdepartementet att gå igenom
detta synnerligen omfattande material, så att det inte behöver bli någon
tidsutdräkt i dessa avseenden när vi väl kommer till den dag då samta-
len är avslutade.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Anf. 26 JOHAN LÖNNROTH (v):

Fru talman! Det är mycket bra att största möjliga öppenhet nu skall
gälla.

Utrikesministern säger att vi måste leva upp till den överenskom-
melse som har gjorts med den ryska sidan. Men jag har uppfattat det
som att det är ett svenskt krav att dessa överläggningar skall vara
hemligstämplade. Det kanske är en missuppfattning. Det har alltså inte
varit ett ryskt krav. Därmed skulle också rimligtvis den ryska sidan
välkomna om den svenska regeringen tog ett initiativ till att släppa
dessa uppgifter omedelbart. Jag tror att vi kan vara överens om att en
del av diskussionerna kring ubåtskränkningarna, de berömda uttrarna
osv., börjar bli litet pinsamma. Det skulle vara välgörande om man nu
kunde rycka undan grunden för en del av de teorier, även konspira-
tionsteorier, som cirkulerar i landet och få en öppenhet redan nu.

Anf. 27 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Jag kan naturligtvis inte utgå från olika tidningsupp-
gifter, utan jag måste utgå från det som hela tiden har hävdats gäller
för dessa samtal, nämligen förtrolighet. Det är två parter som träffar en
överenskommelse om förtrolighet. Den gäller tills samtalen är avsluta-
de. Sedan kommer frågan i ett nytt läge.

Jag skall med stor iver försöka hantera denna fråga med största
möjliga öppenhet, eftersom den så länge har kringgärdats av så mycket
av hemlighetsmakeri.

Anf. 28 JOHAN LÖNNROTH (v):

Fru talman! Jag skall avsluta med att uttala den förhoppningen att
utrikesministern skaffar sig information om det som kommer att hända
kommande helg, då en del av nyckelpersonerna på den ryska sidan
kommer hit. Även om uppgifterna kommer via medierna är det ändå
ganska intressant att f.d. sovjetiska marinchefen tydligen sagt att han
nu är så trött på detta att han kommer att berätta öppet. Då kan det
vara ett visst intresse för oss att följa upp vad han egentligen säger.
Det kanske inte vore så dumt om utrikesministern tog sig tid att träffa
honom för att höra vad han har att säga.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1994/95:80 om förvar av militära vapen

Anf. 29 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):

Fru talman! Åke Carnerö har - i ett brottsförebyggande perspektiv
- frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att hanteringen av
militära vapen skall bli så säker som möjligt.

Låt mig börja med att konstatera att frågan om stölder av militära
vapen har varit föremål för uppmärksamhet vid flera tillfällen. Inte
minst till följd av stölden i Botkyrka år 1992 har frågan diskuterats.

Regeringen har ett flertal gånger under de senaste åren uppdragit åt
försvarsmakten att genomföra åtgärder för att minska stölderna och
redovisa resultatet av dessa åtgärder. Av naturliga skäl kan jag inte gå
in på några detaljer, men jag kan här nämna att de åtgärder som redo-
visats rör sig om t.ex. utökad bevakning, flera larminstallationer,
flyttning av vapen till säkrare förvaringsplatser, bättre utbildning av
personalen och bättre kontroll av efterlevnaden av bestämmelser.

Mycket har således gjorts. En del av åtgärderna, t.ex. olika inves-
teringar, pågår och har ännu inte hunnit ge effekt.

Jag ser utomordentligt allvarligt på stölder av militära vapen. Om
det visar sig att de åtgärder som jag här omnämnt inte får avsedd ef-
fekt, kommer jag naturligtvis att ta upp frågan om ytterligare åtgärder.
Det är min avsikt att hålla mig informerad om utvecklingen inom om-
rådet.

Anf. 30 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Först vill jag tacka försvarsministern för svaret och
önska honom framgång i arbetet som försvarsminister i vårt land.

Jag vill inledningsvis förklara att försvarsmakten naturligtvis inte i
mina ögon nonchalerar den här frågan. De allra flesta vapenstölderna
handlar om civila vapen. Rikspolisstyrelsens statistik över det totala
antalet anmälda stulna eller förkomna vapen från 1981 och framåt
visar ett trendbrott i utvecklingen år 1989. Då passerade man tusen-
gränsen, dvs. att fler än 1 000 vapen förlorades det året. 1993 förlora-
des totalt 1 774 vapen, varav 39 militära - alltså en liten del. Det är
väldigt glädjande att många av vapnen återfinns. I de vapen som för-
svinner är oftast en vital del borta. Det visar att det finns en kontroll
och säkerhet inbyggd.

Vilka åtgärder avser försvarsministern att prioritera i det fortsatta
arbetet? Arbete pågår ju, det är inget som skall börja nu.

Anf. 31 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):

Fru talman! Jag lovar Åke Carnerö att verkligen hålla mig informe-
rad om denna fråga. Skulle det visa sig att de många åtgärder som har
vidtagits inte är tillräckliga, är jag beredd att diskutera ytterligare åt-
gärder.

Jag vill gärna poängtera det som Åke Carnerö har påpekat, att av
det totala antalet stulna vapen i Sverige under 1993 är 10 % militära
vapen. Det gör naturligtvis inte stölderna av militära vapen mindre
allvarliga, men det ger ett visst perspektiv på frågan som samhälls-
problem. Vapenstölderna är en allvarlig fråga, och jag tycker, fru tal-
man, att det är bra att Åke Carnerö har ställt sin fråga.

Anf. 32 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Vapenhanteringen totalt sett inom försvarsmakten
handlar också om beredskapsplanering och beredskapshänsyn. Med
tanke på att försvarsbeslutet 1992 har det strategiska överfallet som
planeringsförutsättning är det nödvändigt med snabba militära insatser.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Man planerar utifrån det, och i det ingår naturligtvis tillgången till
vapen.

Anser försvarsministern att det är viktigt att se över vapenhante-
ringen utifrån beredskapskraven och beredskapshänsyn?

Anf. 33 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):

Fru talman! Jag vill gärna säga att det är just detta som gör den här
frågan litet komplicerad. När det gäller åtgärder för att göra vapenför-
varingen säkrare måste man göra en avvägning mellan å ena sidan de
krav som måste ställas för att snabbt kunna ha vapnen till hands om
det skulle bli höjd beredskap eller mobilisering - krigsförbanden
måste ändå kunna räkna med att ha vapenförråden i sin närhet - och å
andra sidan kraven på en hög säkerhet t.ex. när det gäller förvaring av
vapen på regementen. Det innebär avvägningar. Man får inte centrali-
sera vapenförvaringen så mycket att det blir störande i den verksamhet
som ändå är grunden för bevakningen av säkerheten.

Som jag lovat Åke Carnerö i mitt svar skall jag se till att vi noga
följer denna fråga. Skulle de åtgärder som vidtagits inte vara tillräckli-
ga får vi vidta ytterligare åtgärder.

Anf. 34 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Jag tror att vi är helt överens om allvaret i frågan. Det
är hemskt att så många civila vapen försvinner. I försvarsmaktens va-
pen är det naturligtvis den kraftiga eldverkan som gör dem mycket
farligare. Riksdagen har ju fattat ett beslut där man säger att det är
oacceptabelt att militära vapen stjäls och att slutmålet naturligtvis är
att förlusterna upphör. Som jag skrev i min fråga går det inte att helt
gardera sig mot försummelser, slarv och liknande.

Jag är glad åt att försvarsministern i svaret säger att han tänker
hålla sig väl informerad om utvecklingen. Jag tror att det allra viktigas-
te är att man snabbt kan ge signaler, om det skulle visa sig att det finns
brister någonstans.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1994/95:96 om förskrivningsrätten för dist-
riktssköterskor

Anf. 35 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Fru talman! Margitta Ed gren har frågat mig om regeringen avser
att ta initiativ till att reformen med förskrivningsrätt för distriktsskö-
terskor kan genomföras på avsett sätt.

Bakgrunden till frågan är att läkarnas aktiva motstånd mot refor-
men, enligt Margitta Edgren, snarast ökat, vilket medfört att enskilda
distriktssköterskor inte ”vågat” anmäla sig till utbildning.

Också jag har fått signaler om att det fortfarande kan finnas läkare
som är negativa till och försöker motarbeta möjligheterna för distrikts-
sköterskor att förskriva läkemedel. Om detta motstånd har förstärkts

eller är en funktion av att den tidigare försöksverksamheten permanen-
tats och utvidgats har jag för dagen inte tillräckligt underlag för att
kunna bedöma. Men motstånd från läkarhåll som skulle medföra att
distriktssköterskor förhindras eller avstår från att utvidga sin kompe-
tens kan inte accepteras.

Riksdag och regering har skapat förutsättningarna för att distrikts-
sköterskor skall kunna få förskriva vissa läkemedel. Staten lämnar
också bidrag till de huvudmän som anordnar den utbildning som är
nödvändig för sådan verksamhet.

Men det är i första hand sjukvårdshuvudmännen som kan och bör
se till att denna möjlighet också utnyttjas. Landstingsledningarnas in-
ställning är självfallet en viktig signal, och jag har uppfattningen att
sjukvårdshuvudmännen arbetar med dessa frågor. Bl.a. tyder antalet
distriktssköterskor som för närvarande går den utbildning som erford-
ras på detta.

Jag är också övertygad om att de attitydförändringar som krävs för
att distriktssköterskorna på bästa sätt skall kunna använda förskriv-
ningsrätten till gagn för patienterna lättast kommer till stånd genom ett
utvecklat samarbete mellan olika personalkategorier inom primärvår-
den. Regeringen kommer också i en proposition att ange riktlinjer för
hur primärvården kan utvecklas i samband med att husläkarlagen av-
vecklas, där bl.a. möjligheterna till samarbete mellan olika personal-
grupper kommer att uppmärksammas.

Anf. 36 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Jag är synnerligen glad och tacksam för svaret. Det är
helt klart att vi har en gemensam uppfattning. Är det så att detta bete-
ende finns, måste det på något vis motarbetas. Det kan alltså inte ac-
cepteras.

Jag skulle vilja tillägga att angående de exempel som Ingela Thalén
sade sig inte ha, vill jag hänvisa till Inga-Lisa Johansson, som är ord-
förande för Distriktsföreningen för distriktssköterskor i Västerbotten.
Hon säger bl.a. att ledningarna för vissa vårdcentraler tydligt har utta-
lat att utbildningen är ett lågprioriterat område. Detta gör då självfallet
distriktssköterskorna osäkra. De låter bli att söka denna utbildning för
att inte göra sig obekväma.

I Umeå har chefsöverläkargruppen skrivit till landstinget och be-
gärt en konsekvensanalys av läkemedelsförskrivningsrätten för sjuk-
sköterskor. Man påpekar att det blir dyrt genom att kostnaderna för
vikarier ökar.

Läkarförbundets ordförande Anders Milton säger att man visserli-
gen accepterar riksdagens beslut, men man anser att läkare sköter re-
ceptförskrivning bättre än sjuksköterskor. I och med att det nu finns
fler läkare blir behovet av distriktssköterskor med förskrivningsrätt
mindre.

Detta är mina utgångspunkter för mitt påstående att motståndet har
ökat. Jag vill alltså klart markera - vilket också Ingela Thalén gjorde -
att vi är överens om att detta inte är acceptabelt. Dessutom visar Lä-
karförbundets uttalande att man ser distriktets sjuksköterska mera som

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 14

Prot. 1994/95:14

25 oktober

doktorns sjuksköterska än som distriktets sammanhållande kraft i öp-
penvården, inte minst i det förebyggande arbetet.

Hela reformen - vilket vi ju är väl kunniga om - föregicks ju av en

Svar på frågor

mycket långsam och noggrann undersökning i regi av Socialstyrelsen.

Anf. 37 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Fru talman! Det är alldeles rätt det som Margitta Edgren säger, att
det här och var finns uttalanden åt det hållet, vilket jag tycker är
olyckligt.

När det gäller påståendet om att det skulle finnas underlag för att
den sammantagna förskrivningen hade ökat, visade ju de försök som
gjordes innan man gav möjlighet till förskrivningsrätt för distriktsskö-
terskor att det inte var fråga om någon ökad användning av läkemedel.
Det blev helt enkelt en omdisposition mellan läkare och distriktsskö-
terskor.

Eftersom det är drygt 1 000 distriktssköterskor som går igenom
denna kompletterande utbildning, är detta ändå några steg tagna på
vägen. Det har inte kommit några mera officiella uppgifter om att läka-
re har motarbetat eller förhindrat förskrivningsrätt för distriktssköters-
kor.

Här spelar det en viss roll vilken attityd vi har och på vilket sätt vi
uttalar att detta är en rätt som riksdag och regering har beslutat om och
att det är en rätt för distriktssköterskorna att utnyttja denna möjlighet.
Det finns anledning för både Margitta Edgren och mig att påtala detta i
olika sammanhang, så att det blir alldeles klart vilken uppfattning riks-
dagen och regeringen har.

Anf. 38 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Det är helt korrekt. Med anledning av det som Ingela
Thalén anförde i slutet av sitt svar vill jag ändå kolla upp att vi är
överens. Distriktssköterskan är en nyckelperson som håller samman
öppenvården i ett distrikt. Hon är viktig som samarbetspartner för so-
cialtjänst och barnomsorg. Det är klart att denna nyckelroll kan använ-
das på olika sätt, men framför allt måste den ju erkännas och respekte-
ras av andra yrkesgrupper inom vården. Därmed minimerar man ju
inte läkarnas betydelse, absolut inte. Men det finns alltså en omvård-
nadens nyckelperson, och enligt vårt sätt att se är det disktriktssköters-
kan.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1994/95:88 om jämställdhet i utbildningsvä-
sendet

Anf. 39 Utbildningsminister CARL THAM (s):

Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig om jag avser att
låta den s.k. JÄST-gruppen fortsätta med sitt arbete. JÄST-gruppen är

Utbildningsdepartementets arbetsgrupp för jämställdhet i högre ut-

bildning och forskning. JÄST-gruppen bedriver ett synnerligen värde-
fullt arbete. Därför är mitt svar att JÄST-gruppens arbete skall fortsät-
ta.

Utöver mitt skrivna svar vill jag också tillägga att jag har frågat
JÄST-gruppens ordförande om hon vill kvarstå som ordförande och
fortsätta sitt arbete i gruppen.

Anf. 40 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Fru talman! Jag får tacka utbildningsministern för ett kort och tyd-
ligt svar. Jag gläder mig särskilt åt att Margitta Edgren får fortsätta att
leda JÄST-gruppen. Denna grupp har inlett ett svårt och betydelsefullt
arbete. Nu har man byggt upp ett förtroende för den här verksamheten,
som ju inte precis har applåderats i den akademiska världen.

Universitet och högskola är fortfarande i många avseenden en
värld för män. Karriärvägarna för kvinnor är fortfarande steniga och
mödosamma. Utbildningarna inom högskolan är i flera fall kraftigt
könssegregerade. Endast 6 % av Sveriges professorer är kvinnor.

Jämställdheten inom högskolan är i dag inte en fråga om lagstift-
ning och regelsystem. Svårigheterna hänger mera samman med attity-
der och traditioner i organisationen. Sommarens professorstillsättning-
ar ger bevis för detta. Det är långt kvar innan vi får en jämställdhet
mellan kvinnor och män inom vetenskapens område.

Trots allt vackert tal om att stimulera fler kvinnor att forska har
den ena mannen efter den andra utnämnts till professor. I juni avslogs
en kvinnlig forskares besvär över att hon inte kom ifråga för en profes-
sur. Jag gick noga igenom handlingarna och fann att det hade kommit
in personliga värderingar beträffande värdet av kvinnors forskning
kontra mäns forskning.

Själv blev jag tillfrågad om jag ville vara sakkunnig vid tillsättan-
det av en professur. Jag svarade ja, men jag blev ratad av fakulteten på
grund av att jag ägnade mig åt jämställdhetsfrågor.

Jämställdhets gruppen inom en fakultet har svårt att finna ordföran-
de, eftersom man faktiskt bränner fingrarna om man ägnar sig åt jäm-
ställdhetsfrågor. Jag är väldigt glad över utbildningsministerns klara
och tydliga svar. Annars kommer inte kvinnor att nedlåta sig till att ta
emot den behandling som de riskerar att utsättas för inom universitets-
världen när det gäller professorstillsättningar.

Anf. 41 Utbildningsminister CARLTHAM(s):

Fru talman! Jag kan försäkra Barbro Westerholm att detta är en frå-
ga som ligger mig synnerligen varmt om hjärtat, vilket också i någon
mån torde ha framgått av några uttalanden som jag har gjort.

Jag är också helt på det klara med att detta är en fråga som har att
göra med attityder, värderingar och beteenden som inte ändras omedel-
bart. Det krävs opinionsbildning och alla politiska åtgärder som är
tänkbara att ta fram. Därvidlag bedömer jag att JÄST-gruppen redan
har uträttat ett betydelsefullt arbete, och jag hoppas på än mer i framti-
den.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Jag är också övertygad om att riksdagen och riksdagens ledamöter
har en väldigt viktig roll att spela som pådrivande krafter när det gäller

att bidra till denna opinionsbildning. Det handlar väsentligen om att

Svar på frågor

skapa en annan förståelse för dessa frågor inom den akademiska värl-
den och om att skapa en insikt om att det nuvarande tillståndet är oef-
terrättligt, inte bara från en principiell utgångspunkt utan att det också
innebär ett ofantligt slöseri med mänskliga resurser. Det är det som jag
i någon mån hoppas kunna bidra till att ändra på.

Anf. 42 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Fru talman! Jag är ordförande i FRN:s kommitté för kvinno- och
jämställdhetsforskning. Jag ser där alla ansökningar som kommer in
och den bredd och det nytänkande som kommer upp i dagen och som
jag tror att Sverige kommer att gagnas väldigt mycket av, både på det
humanistiska och på det tekniska området. Det gäller här att inte skapa
ett krig mellan manliga och kvinnliga forskare, utan det gäller att ska-
pa förståelse för att vi ser litet olika på de problem som finns i samhäl-
let, hur de skall beforskas och hur resultaten sedan skall användas.
Men det behövs en tydlig politisk signal om att denna forskning måste
stöttas, och inte minst de kvinnor som utför den.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1994/95:98 om det s.k. SVUX-stödet m.m. till
vissa skolelever

Anf. 43 Utbildningsminister CARL THAM (s):

Fru talman! Britt-Marie Danestig-Olofsson har frågat statsrådet
Ylva Johansson om regeringen kommer att vidta några åtgärder för att
trygga möjligheterna för dem som nu har SVUX eller SVUXA-stöd att
fullfölja sina studier till gymnasiekompetens och gå vidare till fortsatta
studier. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall
svara på frågan.

Särskilt vuxenstudiestöd, s.k. SVUX, kan beviljas för studier på
gymnasial nivå under sex terminer. Resurserna för SVUX är emellertid
begränsade. Genom ett urvalsförfarande styrs stödet till dem som har
kort utbildning och stort behov av stöd. Det är mycket ovanligt att
någon som är under 25 år får stöd.

Resurserna för det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa, det
s.k. SVUXA, är en akut satsning riktad direkt till arbetslösa personer.
Reglerna för att få detta stöd är liberalare än för SVUX. Något urval
bland de sökande görs inte. Stöd beviljas så länge pengarna räcker.

Även SVUXA kan beviljas för studier på gymnasial nivå, men för
högst två terminer. Jag utgår från att de studerande informeras om
gällande regler. Skall stöd beviljas för längre tid än två terminer måste
man räkna med betydande kostnadsökningar eller att färre studerande
över tiden får del av det. Jag vill också nämna att för studier på grund-

skolenivå finns ingen sådan begränsning.

Det är min avsikt att inom kort tillkalla en parlamentariskt sam-
mansatt kommitté för en översyn av hela studiestödet. Kommittén skall
bl.a. utvärdera de nuvarande vuxenstudiestöden och ta ställning till
behovet av förändringar.

Anf. 44 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v):

Fru talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret på mina
frågor. Efter det att det s.k. krisanslaget, alltså de gemensamma peng-
arna till folkhögskolor och studieförbund, överfördes från Arbetsmark-
nadsdepartementet till Folkbildningsrådet har ett mycket stort antal
kurser för arbetslösa, många av dessa kortutbildade, anordnats på folk-
högskolor runt om i landet. Med den flexibilitet som utmärker folkhög-
skolan lyckades man trots en extrem tidspress möta det uttalade beho-
vet.

Hos många elever som saknade gymnasiekompetens och påbörjade
studierna väcktes ett studieintresse, och målet blev snart allmän behö-
righet. Elever som tidigare hade setts som förlorare i skolan fick ökad
självkänsla och förhoppningar om att genom att öka den egna kompe-
tensen också kunna bli mera konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden.
Ur dessa erfarenheter utvecklades också drömmen om att kanske kun-
na studera vidare på universitet och högskolor.

Under studietiden har dessa elever erhållit särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa, SVUXA. De har tagit steget att studera med SVUXA,
trots att de då får endast 52 % av eventuell arbetsinkomst innan de
blev arbetslösa. De får bara 65 % av a-kasseersättningen och kan
dessutom få låna en del.

När dessa elever började sina studier för två terminer sedan var det
mycket oklart vad som skulle gälla från CSN:s sida. Många av dem
upplever att de påbörjade studier under helt andra premisser. När de
nu ansöker om bidrag för fortsatta studier en tredje eller fjärde termin
för att nå den allmänna behörigheten avslås detta. Vad de nu har att
välja på är antingen att ansöka om SVUX - vilket är omöjligt att få,
eftersom pengarna inte kommer att räcka också till dem - eller att an-
söka om studiemedel. Det senare är ett mycket stort steg att ta för de
många av dem som har en besvärlig social situation, försörjningsplik-
ter osv.

Anf. 45 Utbildningsminister CARL THAM (s):

Fru talman! Det är naturligtvis beklagligt om man inte har känt till
reglerna, men faktum är att det före den 1 januari 1994 var ännu mera
begränsat än nu. Då gällde att man kunde få SVUXA bara om man
gick i en gymnasial utbildning som beräknades pågå totalt två termi-
ner. Det var först efter ett uttalande från socialförsäkringsutskottet här
i riksdagen som dessa regler ändrades så att stödet nu kan beviljas
även för längre utbildningar på gymnasial nivå, men naturligtvis fortfa-
rande begränsat till högst två terminer. Jag har, som sagt, utgått från att
de studerande har fått nödvändig information om detta.

Jag vill också påpeka, även om jag självklart har stor förståelse för
detta problem, att studiemedlen finns tillgängliga och att de som går

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

vidare från studier på grundskole- och gymnasienivå till högskolan har
möjlighet att få hälften av det studielån som utnyttjats inom t.ex. gym-
nasieskolan avskrivet. Detta minskar i så fall den ekonomiska belast-
ningen. Men det är alltså beroende av om vederbörande går vidare i
högre studier.

Anf. 46 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v):

Fru talman! Jag förstår utbildningsministerns synpunkter och skulle
vilja markera att jag är tacksam och glad över det initiativ som utbild-
ningsministern kommer att ta till en översyn av studiestödet över hu-
vud taget. Jag vill ändå markera det samhällsekonomiskt kanske oklo-
ka i att låta dessa elever gå tillbaka till arbetslöshet - så ser tyvärr den
faktiska situationen ut. Det är ett samhällsekonomiskt slöseri och de-
finitivt ett slöseri med det humana kapitalet.

Jag har närt en liten förhoppning att utbildningsministern skulle
kunna göra något i detta sammanhang. Det gäller inte så många och
det är inte fråga om så stora pengar. Jag hoppas ändå med dessa syn-
punkter att utbildningsministern i översynen verkligen beaktar de vux-
enstuderandes ganska svåra situation. Detta är viktigt också med tanke
på den sociala snedrekryteringen till våra universitet och högskolor.

Anf. 47 Utbildningsminister CARL THAM (s):

Fru talman! Självfallet är detta en viktig fråga, och kommittén
kommer naturligtvis att mycket noga studera dessa problem. Jag hade
naturligtvis gärna uppträtt litet mera frikostigt här, men som alla vet
har regeringen ett betydande budgetunderskott att gripa sig an med,
och det finns då inte möjlighet att utlova ökade förmåner och stöd av
olika slag.

Jag vill också understryka att det för den enskilde genom SVUXA
ändå har getts en möjlighet att få två terminer finansierade något så när
hyggligt. Med även ett blygsamt studiemedelsbidrag skulle man kunna
fullfölja sina studier. Min förhoppning är självfallet att de berörda
personerna utnyttjar detta tillfälle att fullborda sina studier, även om
de inte kan få SVUXA hela tiden ut.

Anf. 48 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v):

Fru talman! Den förhoppningen delar jag med utbildningsminis-
tern.

Vad jag ser som viktigt är att vi får en helhetssyn. Jag är medveten
om svårigheterna i det ekonomiska läget, men samtidigt vet vi att det
kostar oerhört mycket att skicka tillbaka människor till arbetslöshet.
Det vore värdefullt om vi på något sätt kunde balansera dessa faktorer
mot varandra. För min del är det viktigt att människor använder den
här tiden positivt, dvs. till att öka sin kompetens. Det måste vara bra
för människorna och även för landet.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1994/95:97 om Haiti

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Anf. 49 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! Karl-Göran Biörsmark har frågat mig vilka omedelba-
ra åtgärder regeringen ämnar vidta för att ge stöd åt den demokratiska
processen i Haiti.

Bakgrunden till frågan är bl.a. det besök som Karl-Göran Bi-
örsmark nyligen genomförde i Haiti på uppdrag av organisationen
Parliamentarians for Global Action. Det är naturligtvis ytterst värde-
fullt att Sverige på detta sätt varit närvarande i detta känsliga och his-
toriska skede för Haiti.

Sverige har sedan länge med djupaste oro följt den svåra situatio-
nen i Haiti. Haiti förknippas med svåra kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. Antalet försvinnanden, mord, tortyr och godtyckliga
frihetsberövanden har präglat nyhetsrapporteringen. Övergrepp har
begåtts av såväl militär och polis som av s.k. attachéer, dvs. civilper-
soner med anknytning till säkerhetsstyrkorna. Förhoppningen är nu att
dessa övergrepp skall upphöra och att Haiti skall kunna påbörja upp-
byggnaden av ett fungerande rättssamhälle.

Sverige har helhjärtat stött FN:s och OAS ansträngningar att åter-
upprätta demokratin i Haiti och har vid olika tillfällen fördömt den
tidigare haitiska militärledningens ovilja att följa ingångna avtal.

I samband med att president Aristide återvände till Haiti den 15
oktober uttryckte utrikesministern den svenska regeringens tillfreds-
ställelse med att den demokratiska återuppbyggnaden i Haiti nu kan
inledas.

Det är angeläget att kommunal- och parlamentsvalen i januari
1995, liksom nästa års presidentval, kan genomföras på ett sådant sätt
att de blir ytterligare steg i den demokratiska processen.

Sverige har, i enlighet med säkerhetsrådets resolution, nu upphävt
handelssanktionerna mot Haiti.

Vikten av internationell samverkan för att bistå det haitiska folket i
dess strävan efter ett fritt och rättvist samhälle kan inte nog understry-
kas. De framgångar som uppnåtts understryker FN-systemets betydelse
för att främja fred, utveckling och demokrati i ett land som Haiti.

Sverige har beredskap att bidra till omvärldens kommande stödin-
satser. Nästa vecka avser regeringen att ansluta sig till en internationell
skuldlättnadsinsats för Haiti, i vilken även USA, Japan, Schweiz,
Frankrike, Kanada, Nederländerna och Mexico deltar. Syftet med in-
satsen är att på ett effektivt sätt skapa en grund för Haitis ekonomiska
återhämtning, vilken är en förutsättning för att demokratin skall ha en
chans att slå rot.

Sverige har redan tidigare bidragit med insatser i Haiti genom bl.a.
Unicef och svenska enskilda organisationer. Så sent som den 7 oktober
anslogs katastrofmedel genom Svenska röda korset för hälsoinsatser,
matdistribution och rehabiliteringsinsatser för återvändande flyktingar.
FN förbereder för närvarande en samlad appell om insatser i Haiti.
Sverige har beredskap att medverka även i ett sådant sammanhang.

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Anf. 50 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Fru talman! Jag tackar så hjärtligt för svaret. Jag säger hjärtligt, för
det var ett positivt svar i precis den anda som jag hade hoppats att det
skulle vara.

Vad frågan gällde var omedelbara insatser. Jag trycker just på or-
det omedelbara, därför att Haiti just nu är inne i ett skört och bräckligt
läge. Att det råder lugn i dag beror mycket på att Aristide har kommit
tillbaka, men det beror också på den massiva amerikanska närvaron -
det är ju 20 000 trupper på plats.

Nu skall val ske inom tre månader. Därför är det viktigt att vi är
observanta på vad vi kan hjälpa till med i just detta skede.

Jag träffade i förra veckan några av de parlamentariker som har
levt utanför Haiti under de svåra åren. De kunde inte komma till ett
möte som vi hade avtalat, för de hade inte pengar till bensin. De har
inga telefoner, inga skrivmaskiner och inga faxar. Det är mycket av
sådant som de politiska arbetarna inte har tillgång till i dag.

Om vi skall stödja den demokratiska processen, måste vi snabbt
vara på plats och hjälpa till. Det finns nu tankar inom enskilda organi-
sationer, bl.a. Parliamentarians for Global Action, om att upprätta nå-
gon form av servicekontor, där sådana enkla saker skall finnas plats.
Det skulle ge dem redskapen att föra ut politiska budskap och att säkra
den demokratiska processen i det kommande valet.

Jag vill nu vädja till statsrådet om att hjälpa till med detta arbete
och ta reda på hur vi snabbt kan få pengar på plats för att lösa sådana
här enkla saker som är så små i förhållande till allt det andra som man
ser när man är på plats när det gäller det militära.

Anf. 51 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! Karl-Göran Biörsmark har genom sitt inlägg här
åskådliggjort värdet av att han själv har varit på plats. Jag håller helt
och hållet med honom om att det inte räcker med att störta en diktator
eller att få bort en militärdiktatur. Det räcker inte att anslå humanitära
hjälpinsatser. Man måste också hjälpa demokratins kultur att slå rot.
Då är det också viktigt att omvärlden ger ett stöd när det behövs till
demokratins arbetare, i det här fallet parlamentariker och andra.

Det finns i Latinamerika ett institut som heter Interamerikanska
institutet för mänskliga rättigheter. De kan göra och har gjort den här
typen av insatser för stöd till parlamentariker i olika länder. Det finns
också andra mer direkta kanaler.

Om en svensk enskild organisation söker stöd hos SIDA för den
här typen av insatser, finns det möjligheter och prejudikat för detta. På
detta skulle jag själv se mycket välvilligt, om jag hade haft att be-
stämma över det.

Det är viktigt att demokratins arbetare stöds i det viktiga arbetet att
konsolidera demokratin i den sköra situation som Haiti befinner sig i.

Anf. 52 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Fru talman! Under de överläggningar som vi hade dels med parla-
mentariker och dels med Aristide var det tre konkreta frågor som dis-

kuterades just för processen under de närmaste tre månaderna och
strax efter det val som skall ske i januari.

Den första frågan handlade om hjälp med praktiska hjälpmedel
kring ett kontor, dvs. det som jag tidigare nämnde om skrivmaskiner,
telefoner och kanske även pengar till bensin så att de åtminstone kan ta
sig runt för att tala med människor på andra platser än Port-au-Prince.

Den andra frågan handlade om en stor internationell närvaro under
valet. Man vill ges legitimitet och stadga genom att folk tas in från
andra demokratiska länder för att övervaka valet.

Den tredje frågan handlade om att kunna ordna ett seminarium ef-
ter valet, ett demokratiseminarium där man får diskutera demokratins
villkor och arbetssätt. De tar ju nu, som sagt var, de första stapplande
stegen på den vägen.

Anf. 53 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! Jag instämmer med vad Karl-Göran Biörsmark här har
sagt. UD:s ambassadör för området samt också för Haiti, Lennart
Klackenberg, kommer att besöka Haiti vid årsskiftet och skall då kun-
na ta upp dessa tankar.

Anf. 54 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1994/95:42 om regler om miljöhänsyn i fastig-
hetsbildningslagen

Anf. 55 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Urban Ahlin har frågat mig om regeringen avser att
komma med förslag som stävjar de missförhållanden som följer av att
en miljöhänsynsbestämmelse motsvarande den i skogsvårds- och jord-
brukslagstiftningen inte finns i fastighetsbildningslagen.

Efter förslag av den borgerliga regeringen beslutade riksdagen un-
der förra mandatperioden om ändringar i fastighetsbildningslagen som
gör det möjligt att bilda mindre jordbruks- och skogsbruksfastigheter.
Bl.a. har det företagsekonomiska villkoret jämkats för att göra det
möjligt att kombinera skogsbruk eller jordbruk med annan verksamhet
på orten.

Med stöd av skogsvårdslagen har Skogsstyrelsen föreskrivit att för
fastigheter som omfattar mer än 100 hektar skogsmark får högst hälf-
ten av skogsbeståndet vara yngre än 20 år. Före den 1 januari 1994
gällde bestämmelsen för fastigheter med över 30 hektar skogsmark.

Som frågeställaren pekat på framhålls i en artikel i nummer 5 av
tidningen Sveriges Natur att de nya bestämmelserna i fastighetsbild-
ningslagen och skogsvårdslagen gör det möjligt att stycka upp större
skogsfastigheter i mindre för att lättare kunna avverka skogen. Det
framhålls att det kanske sker helt lagligt, men det är knappast i linje

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

med de riktlinjer för biologisk mångfald som riksdagen har fastslagit. I
artikeln beskrivs att kort efter det att en fastighet såldes av Assidomän
AB har fastigheten genom fastighetsbildning delats upp i flera mindre.
De nybildade fastigheterna har omfattat en mindre areal än 100 hektar
skogsmark. Det har därmed varit möjligt att avverka all slutavverk-
ningsbar skog på hela det område som avsåg den ursprungliga fastig-
heten.

Jag vill framhålla att jag delar uppfattningen att det är viktigt att
bestämmelserna om miljöhänsyn i de areella näringarna beaktas och
efterlevs. Som jag nämnde inledningsvis är syftet med ändringarna i
fastighetsbildningslagen att främja sysselsättning och bosättning på
den ort där fastigheten är belägen. Av vad som framgår i den aktuella
tidningsartikeln har detta knappast varit aktuellt i det här fallet.

Jag vill framhålla att jag kommer att nära följa och analysera till-
lämpningen av och samspelet mellan de nya bestämmelserna i fastig-
hetsbildningslagen och skogsvårdslagen.

Anf. 56 URBAN AHLIN (s):

Fru talman! Jag tackar för svaret från statsrådet och miljöministern
Anna Lindh.

Jag har full förståelse för att regeringen inte redan nu kan säga att
man vill ändra fastighetsbildningslagen utan att man kommer att följa
ärendet för att se vad som händer. Men jag vill ändå framhålla att äga-
re till stora arealer i dag kan begära en ny fastighetsbildning och
stycka upp fastigheten i mindre enheter. På det sättet kan de avverka
all mark.

På det sättet kommer man undan de miljöhänsynsbestämmelser
som finns i skogsvårdslagen. Det kan naturligtvis inte vara meningen,
men det är på det sättet man har gjort. Detta har stått mycket tydligt i
Sveriges natur. Det har skett i mina hemtrakter, och därför har jag in-
formation om ärendet.

I det aktuella fallet är fastighetsbildningen inte avslutad. Det räcker
med att man går in och begär en förändring i fastighetsbildningen för
att man skall få tillstånd av skogsvårdsmyndigheten att avverka.

För att få ett riktigt Västgötaklimax på ärendet skulle ägaren kunna
säga att han ångrar sig och dra tillbaks avstyckningsärendet. Då är
skogen redan avverkad. Det hade han inte fått göra om han hade be-
hållit den stora areal han hade från början.

Detta är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Har regeringen någ-
ra planer på att täppa till luckan mellan dessa båda lagar?

Anf. 57 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Om de nya reglerna kommer att användas på det sätt
som Urban Ahlin pekar på är det naturligtvis viktigt att man förändrar
dem. Det är helt oacceptabelt att de utnyttjas på det sättet.

Däremot är det inte säkert att det är fastighetsbildningslagen som
skall förändras. Det kan också vara skogsvårdslagen som skall föränd-
ras. Jag tycker att det är litet för tidigt att säga vilken. En del av be-
stämmelserna har varit i kraft endast under detta år. Det finns skäl att

följa ärendet ytterligare ett litet tag, men sedan naturligtvis återkomma
med förslag till åtgärder om det inte blir bättre.

Anf. 58 URBAN AHLIN (s):

Fru talman! Som ny ledamot och i min första frågedebatt i kamma-
ren kanske jag inte kan begära annat än att göra regeringen uppmärk-
sam på problemet. Det har jag full förståelse för.

Den nya regeringen har sagt sig vilja återkomma till en general-
klausul i skattesystemet. Ett slags generalklausul mot miljöflykt kanske
vore någonting att tänka på när det gäller alla dessa lagar. Det är fak-
tiskt miljöflykt det handlar om när man försöker utnyttja en lag för att
komma undan miljöbestämmelserna i en annan.

Jag hoppas att miljöministern nogsamt kommer att bevaka utveck-
lingen. Jag lovar att se till så att miljöministern är uppmärksam på
detta ärende.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på frågorna 1994/95:79 och 92 om norsk oljeprospek-
tering i Skagerrak

Anf. 59 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Elving Andersson har frågat mig om vilka åtgärder jag
ämnar vidta för att förhindra norsk oljeprovborrning i Skagerrak. Per
Lager har vidare frågat om vad regeringen kommer att göra för att
förhindra norsk oljeprospektering i Skagerrak. Jag har valt att besvara
dessa frågor i ett sammanhang.

Både Elving Andersson och Per Lager hänvisar till den ekologiskt
känsliga miljö som finns i Skagerrak.

Den svenska regeringen är väl medveten om oron inför hotet att
öppna ett område i Skagerrak för provborrning efter olja. Därför har
Sverige vid flera tillfällen under våren 1994, första gången redan i
januari, begärt samråd med den norska regeringen med anledning av
planerna på att öppna Skagerrak för provborrning efter olja och gas.
Vidare har det redan i våras begärts kompletterande information från
Norge om vilka effekter en sådan verksamhet kan medföra för Sverige.

Något samråd med den norska regeringen har ännu inte kommit till
stånd.

I juni månad tog Stortinget ställning till den norska regeringens
proposition om petroleumverksamhet på kontinentalsockeln. I den har
området för undersökningsverksamheten begränsats. Dessutom skall
den norska regeringen genomföra en utredning om miljöeffekter av
kemikalieutsläpp från oljeborrning innan ett slutgiltigt beslut tas.

Ett sådant beslut kommer tidigast att fattas under år 1997. Tidsfris-
ten kommer vi att utnyttja för att göra en grundlig bedömning av de
begärda kompletteringarna och miljökonsekvenser för den svenska
kusten av eventuella provborrningar.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Från norsk sida arbetar man nu med att ta fram dessa komplette-
ringar. Därefter kommer svenska myndigheter att få tal del av materia-
let och yttra sig över det.

Den svenska regeringen kommer med utgångspunkt från myndighe-
ternas yttranden att utarbeta sitt ställningstagande, vilket skall avges
till den norska regeringen som en grund för samråd enligt den nordiska
miljöskyddskonventionen. Den svenska regeringens begäran om sam-
råd kvarstår. Enligt svensk uppfattning bör ett samråd komma till stånd
före den norska regeringens beslut om att öppna området i Skagerrak
för provborrning efter olja och gas.

Anf. 60 ELVING ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag vill först tacka miljöministern för svaret på frågan,
även om det inte var fullt så uttömmande som jag hade hoppats.

De planer som finns från norsk sida på att gå in i Skagerrak och
prospektera efter olja utgör ett väldigt allvarligt miljöhot. Skagerrak är
ett av världens fiskrikaste havsområden. Det är ett av Europas viktigas-
te övervintringsområden för sjöfågel. Det utgör ur svensk synpunkt
dessutom ett nationellt intresse vad gäller rörligt friluftsliv och rekrea-
tion på Bohuskusten, vilka skulle utsättas för risker och hot genom
oljeutvinningsverksamhet i Skagerrak.

Även vid normal drift sker det läckage vid oljeborrning. Det kom-
mer ut olja. Risken för större utsläpp finns naturligtvis alltid. Skulle ett
sådant ske kan det få helt oöverskådliga konsekvenser för den ekolo-
giska balansen i Skagerrak.

Miljöministern redovisar i svaret på ett bra sätt vad som har skett
hittills. Det visar sig att man från norsk sida inte har velat föra denna
diskussion på det sätt man borde ha gjort med den svenska regeringen.
Man har inte ställt upp på samråd osv.

Jag saknar miljöministerns och den nuvarande regeringens syn på
verksamheten som sådan i svaret. Miljöministern säger att hon är
medveten om den oro som finns. Delar miljöministern denna oro?
Delar miljöministern min och många andras uppfattning om att Sveri-
ge med alla till buds stående medel måste agera gentemot Norge för att
söka förhindra att verksamheten kommer till stånd i Skagerrak?

Anf. 61 PER LAGER (mp):

Fru talman! Statsrådet Anna Lindh! Jag skall inte upprepa det El-
ving Andersson har sagt, men jag kan tillägga att Skagerrak enligt
många forskare är en soptunna. Där finns väldigt mycket krigsmateriel.
Man har räknat ut att det är 170 000 ton. Av det är 5 000 ton senaps-
gas. Det finns polyaromatiska kolväten lagrade i djupbottnarna. Det
kommer in förfärligt mycket skräp från Elbe och Rhen i vårt hav Ska-
gerrak.

Jag har varit väldigt engagerad i denna fråga. Väldigt många är en-
gagerade. Alla utefter bohuslänska och norska kusten står på samma
sida. Alla partier har ställt sig på samma sida.

Statsrådet har svarat att ett samråd bör komma till stånd. Det skall
självfallet komma till stånd.

Man har redan fattat ett beslut i Stortinget. Regeringen skall göra
en komplettering. Jag är rädd för att man inte säger nej kraftigt nog
från svensk sida, utan att det blir fråga om att förhandla om hur mycket
som skall släppas ut.

Frågan är så viktig för oss och för hela Sverige, tycker jag. Detta
hav måste fredas för all framtid. Det är ett så viktigt hav. Det är en
flodmynning för hela Norden.

Anf. 62 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Jag delar denna oro. Skagerrak är ett känsligt område,
och det är oerhört viktigt att värna det. Svenska regeringen tycker ock-
så att det är mycket viktigt. Det är därför vi har begärt samråd.

Den tidsplan som innebär att beslut skall fattas 1997 ger oss or-
dentligt med tid för att samla fakta och argument och för att ha samråd
med den norska regeringen. Jag beklagar att inget samråd skedde in-
nan propositionen lades fram i det norska Stortinget. Jag anser att vi
skall ha ett samråd.

Anf. 63 ELVING ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag tackar för det kompletterande svaret. Det är posi-
tivt att miljöministern säger att hon delar den oro hon vet finns inför
denna verksamhet. Det är ett bra första steg.

Det är bra att vi driver frågan kring ett samråd vidare. Jag tror att
det krävs att vi tar i litet grand mot den norska staten. Där verkar man
inte särskilt intresserad. Det är bra om vi gemensamt kan driva frågan.

Vad vill vi att samrådet skall syfta till? Jag skulle gärna vilja ha ett
klart uttalande från miljöministern om huruvida hon delar uppfattning-
en att vi från svensk sida måste agera för att oljeprospekteringen och
oljeutvinningen i Skagerrak inte skall komma till stånd. Är det detta
som är syftet med det samråd regeringen eftersträvar?

Det skulle vara väldigt positivt med ytterligare klarlägganden på
den punkten.

Anf. 64 PER LAGER (mp):

Fru talman! Jag tackar statsrådet. Jag vill komplettera med försla-
get att regeringen skulle kunna ta upp frågan i Nordiska rådet om att
freda Skagerack från borrningar efter olja och gas under överskådlig
framtid. Detta är ett förslag som jag kommer att försöka driva vidare
på många olika plan. Jag vill lämna över det till statsrådet. Jag hoppas
att regeringen tar förslaget ad notam och driver frågan. Som jag ser det
är det nog det enda som kan stoppa norrmännen i det här äventyret.
Om man finner olja eller gas under provborrningarna går en exploate-
ring av fyndigheterna inte att stoppa. Det finns så stora ekonomiska
intressen bakom detta.

Anf. 65 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Jag har redan sagt att jag delar denna oro och att jag
tycker att det här är en allvarlig fråga. Tiden gör det möjligt för mig,

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Elving Andersson och Per Lager att se vilka ytterligare insatser vi kan
göra för att slippa det här problemet.

Svar på frågor

Anf. 66 ELVING ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för denna komplettering. Jag inser
att vi nog inte kan komma så mycket längre i dag. Det här är en bra
start på denna diskussion, även om jag gärna hade sett att miljöminis-
tern skulle ha varit ännu tydligare. Det är som sagt en bra start.

Vi får väl anledning att diskutera frågan i olika fora. Jag hoppas att
vi kan samla alla goda krafter för att få stopp på det här.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1994/95:81 om strandstädning i kustkommu-
ner

Anf. 67 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Åke Carnerö har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidta så att våra kustkommuner får någon form av ersättning för de
kostnader som den årliga strandstädningen medför.

Låt mig inledningsvis konstatera att nedskräpningen av Västkusten
är ett allvarligt problem. Det pågår flera olika verksamheter för att
minska problemet. Kommunerna i Bohuslän och Länsstyrelsen i Göte-
borgs- och Bohus län har utfört ett värdefullt arbete på området under
de senaste åren. Inom ramen för statliga arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder finns det möjlighet för kommunerna att få visst stöd till arbets-
insatser för att städa stränderna.

Jag vill också nämna det arbete som i övrigt utförs både nationellt
och internationellt. Stiftelsen Håll Sverige Rent bedriver ett kontinuer-
ligt arbete i hela landet där man bl.a. engagerar skolklasser och före-
ningar i arbetet. Man har även ett internationellt erfarenhetsutbyte med
Norge, Danmark och Storbritannien i frågorna.

Sverige har vidare aktualiserat frågan internationellt inom ramen
för Oslo-Paris-kommissionens arbete. En kartläggning av problemet
har utförts av Naturvårdsverket och planeras presenteras under kom-
missionens möte i december 1994. Några av de åtgärder som enligt
uppgift kommer att föreslås är bl.a.: samordning av hamnavgifter, bätt-
re kontroll och straffsanktionering till havs och ökad information till
allmänheten.

Anf. 68 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Som statsrådet
säger är nedskräpningen ett stort problem för Bohuskusten. Tråkigt
nog verkar det som om mängden skräp ökar. Det handlar om allt möj-
ligt skräp - även en hel del farligt avfall. Människor, djur och växtliv
hotas.

I en artikel i tidningen Bohuslänningen från den 18 oktober om-
nämns en båt som har tappat en container innehållande ett giftigt ke-

miskt bekämpningsmedel. Man kan nu befara att det skulle kunna dri-
va upp till vår kust med havsströmmarna. Det kan då bli tal om mera
noggrann sanering. Det handlar således inte bara om att plocka skräp.

Det kostar naturligtvis mycket pengar att få bort skräpet och sane-
ra. Det är inte skäligt att kustkommunerna ensamma skall stå för dessa
kostnader.

Efter att ha hört statsrådets svar skulle jag mera konkret vilja ha
reda på - med tanke på den oro som finns - vilka åtgärder miljöminis-
tern vill vidta inför nästa år och i framtiden.

Anf. 69 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Det här handlar om att vi både skall åtgärda grund-
problemet - nedsmutsningen till havs - och symtomen - att stränderna
blir smutsiga och skräpiga.

Som jag sade arbetar Sverige internationellt med denna fråga. Jag
tror att det är mycket viktigt att vi fortsätter med det arbetet. Nationellt
handlar det bl.a. om att ställa beredskapsmedel till förfogande. Det är
så kommunerna har arbetat hittills.

Frågeställaren säger att det finns anledning till oro, men jag tror
inte det. Mina uppgifter säger att det inte finns någon anledning till
oro. Det här kommer inte att ändras. Det kommer att finnas bered-
skapsmedel till förfogande för dessa uppgifter även i framtiden.

Anf. 70 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Det statsrådet säger är mycket glädjande och helt rik-
tigt - det gäller att komma åt själva nedskräpningskällan.

Jag skulle ändock vilja dra en parallell till oljesaneringen. Vi kan
se på fördelningen av ansvar mellan olika myndigheter. Sjöfartsverket
har ansvaret för förebyggande åtgärder. Kustbevakningen ansvarar för
miljöräddningstjänst till sjöss. Det ankommer på kommunerna att be-
kämpa olja eller kemikalier som har flutit i land. Gränsen går i princip
vid strandlinjen. Enligt räddningstjänstlagen är kommunerna under
vissa förutsättningar berättigade till ersättning från staten för sanering
vid oljeutsläpp.

Anser miljöministern att det kan finnas skäl att göra en ändring av
lagen så att man kan få ersättning, liknande den som utgår vid oljesa-
nering, vid sanering och strandstädning i övrigt?

Anf. 71 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! I dag kan jag inte - särskilt inte med tanke på de eko-
nomiska villkor vi lever under - utlova ”nya” pengar eller lagändring-
ar som skulle ge detta område större ekonomiska resurser. Däremot
kan jag upprepa att mina kontakter säger att finns precis samma möj-
ligheter att upprätthålla beredskapsresurser som tidigare.

Anf. 72 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Det är glädjande att det kommer att utgå någon form
av ersättning eller hjälp - det behöver inte handla om pengar. Det be-
hövs hjälp för att man skall kunna få bort skräpet.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Eftersom det i de flesta fall inte går att finna någon som är skyldig
till nedskräpningen gäller det att försöka påverka människorna i Sveri-
ge och i vår närmiljö i Europa. Jag hoppas att miljöministern får möj-
lighet att tillsammans med miljöministrarna i EU aktivt arbeta för det-
ta. En början på det internationella arbetet kan vara att presentera den
kartläggning som Naturvårdsverket har gjort.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1994/95:94 om slutförvaring av kärnbränsle-
avfall

Anf. 73 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Maggi Mikaelsson har frågat jordbruksministern om
vilka åtgärder hon tänker vidta för att arbetslöshetssiffrorna inte skall
styra beslut om var förstudier om konsekvenserna av förvaring av ut-
bränt kärnbränsle skall göras. Arbetet i regeringen är så fördelat att det
ankommer på mig att svara på frågan.

Vid de beslut som regeringen kommer att fatta med anledning av
lokaliseringen av ett slutförvar av använt kärnbränsle och kärnavfall
kommer enbart säkerhets- och strålskyddsfrågorna att ha betydelse.
Behovet av sysselsättning kommer inte att påverka regeringens beslut.

Regeringen kommer under hösten att ta ställning till det komplette-
rande forskningsprogram - FUD-program 92 - som SKB lämnat in till
Statens kärnkraftinspektion och som nu är föremål för remissbehand-
ling. Regeringen avser då att fatta beslut om riktlinjer beträffande kri-
terier och metoder för val av platser lämpliga för slutförvar, till väg-
ledning för såväl SKB som myndigheterna.

Anf. 74 MAGGI MIKAELSSON (v):

Fru talman! Jag vill be att få önska miljöministern välkommen till
riksdagen. Jag hoppas att det skall gå bra med avfallsförvaringen, både
när det gäller maskar och annat avfall.

Jag vill tacka så mycket för svaret. Det är bra att det nu så tydligt
kommer fram att miljöministern och regeringen anser att det enbart är
säkerhetsaspekten och strålskyddsfrågorna som skall avgöra var avfal-
let skall förvaras. Jag håller helt med om att det är viktigt.

Frågan om förvaring av kärnavfall är en del av kärnkraftsfrågan. Vi
väntar fortfarande på ett svar på hur det skall bli med den. Det talas
mycket tyst om kärnkraftsfrågan i dag. Det är självklart att det mest
ansvarsfulla är att minska mängden avfall. Det gör man genom att på-
börja avvecklingen.

Bakgrunden till min fråga är att två kommuner, som i dag inte är
kärnkraftskommuner, har ansökt om en förstudie för förvaring av ut-
bränt kärnbränsle. Det gäller Malås och Storumans kommuner i Väs-
terbotten. Kommunförbundets jurister har sagt att det är självklart att
kommuner som visar intresse ligger litet bättre till när det är dags för
det avgörande beslutet. Det är då allvarligt att det är arbetslöshetssiff-

rorna som har tvingat dessa båda kommuner att ta detta steg. I Malå
var majoriteten mycket knapp. Ordförandens utslagsröst fällde avgö-
randet att man skulle begära att få en studie gjord.

Det finns ju en risk att man har gjort ett misstag som man kommer
att få betala väldigt dyrt för någon gång i framtiden. Därför vill jag
fråga om man kan garantera att det här misstaget - många tycker näm-
ligen i dag att det var just ett misstag som har fått konsekvenser som
man inte riktigt kunnat förutse - inte skall ligga till last för de här
kommunerna när man slutligen skall avgöra var avfallet skall förvaras.

Anf. 75 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Jag kan bara än en gång understryka att en berednings-
process pågår. Det är än så länge bara SKB som har ansvaret för be-
redningen när det gäller Storuman och Malå. Det har ännu inte gått så
långt att det ens handlar om att förbereda det konkreta beslutet. Själv-
fallet är det bara säkerhetsaspekter - inte sysselsättningsskäl - som
ligger till grund för regeringens beslut.

Anf. 76 MAGGI MIKAELSSON (v):

Fru talman! I den ena kommunen är förstudien klar. Den är inte
fullt klar i den andra kommunen. Man måste självfallet granska för-
studierna väldigt noga när man skall se till hur man skall ta nästa steg.

Här finns det ett stort problem, eftersom det rör sig om små och
fattiga kommuner. Det finns inte pengar för att göra den här gransk-
ningen.

Jag vill ställa en kompletterande fråga till miljöministern: Är mil-
jöministern beredd att se till att det blir en annan instans än SKB som
utför granskningen av förstudierna? Det kan ju rimligen inte vara
lämpligt att det är den instans som har gjort förstudien som också skall
granska dess lämplighet.

Anf. 77 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Än så länge rör det sig som sagt bara om förstudier.
Men när SKB har kommit så långt i sina studier att man skall börja
pröva frågan om val av plats skall det prövas dels enligt naturresursla-
gen, dels enligt kärntekniklagen. Det är regeringen som i båda fallen
fattar beslut, som jag sade. Man kommer naturligtvis att involvera
berörda parter. Då är det inte längre bara SKB som är ansvarigt för
beredningsprocessen, utan då kommer fler att vara med i berednings-
processen.

Anf. 78 MAGGI MIKAELSSON (v):

Fru talman! Jag tackar för det svaret. Jag kommer att följa den här
frågan noggrant.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 14

Prot. 1994/95:14

25 oktober

19 § Svar på fråga 1994/95:103 om bevarande av fjällnaturen

Anf. 79 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Svar på frågor

Fru talman! Ulf Björklund har frågat mig om jag avser att ta initia-
tiv till en samlad strategi för utarbetande av ett hållbart nyttjande av
fjällnaturen.

Ett av problemen när det gäller markanvändningen i fjällvärlden är
att det är så många aktörer som har anspråk på nyttjande av fjällen.
Samtidigt har skilda myndigheter olika uppgifter att bevaka när det
gäller utvecklingen i dessa områden.

Naturvårdsverket har i samråd med bl.a. Jordbruksverket, inom
ramen för konventionen om biologisk mångfald, nyligen redovisat en
svensk landsstudie med en beskrivning av läget för den biologiska
mångfalden i Sverige. I landsstudien beskrivs bl.a. påverkan på mång-
falden i fjällen genom renskötsel, jakt och skotertrafik samt indirekta
exploateringseffekter i fjällen som vägar och liknande.

Regeringen har den 28 juli 1994 uppdragit åt Jordbruksverket att
utarbeta aktionsplaner för biologisk mångfald avseende bl.a. rennä-
ringen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1995.

Jordbruksverket har den 10 oktober 1994 redovisat en plan för
renbetesinventeringar och lämpliga metoder för inventeringarna. Ut-
redningen bereds för närvarande inom Jordbruksdepartementet.

Sedan i somras pågår ett för Naturvårdsverket, Världsnaturfonden
och länsstyrelserna i Kopparbergs och Jämtlands län gemensamt pro-
jekt med att följa vegetationens utveckling i fjällen, främst på kalfjäl-
let. Man avser att tolka och jämföra ny tagna flygbilder med sådana
som togs på 1970-talet. Preliminära resultat av projektet väntas vid
årsskiftet, och slutresultat väntas om två år.

Inom regeringskansliet bereds för närvarande tre utredningar rö-
rande användningen av snöskotrar, nämligen Skoterkörning på jord-
bruks- och skogsmark, Snöskotern i naturen och Projekt för översyn
av skotertrafiken. Berörda länsstyrelser har vidare fått i uppdrag att
göra en översyn om utökat skydd mot buller från snöskotrar och flyg i
vissa fjällområden.

Frågorna om barmarkskörning och småviltsjakt behandlades av
riksdagen under den förra mandatperioden.

Det framgår av vad jag nu har sagt att en hel del aktiviteter pågår
som har direkt beröring med nyttjandet av fjällnaturen.

Jag instämmer i att frågan om den på sina håll sargade fjällnaturen
är en synnerligen viktig fråga. Mot bakgrund av den nuvarande situa-
tionen inom vissa delar av fjällvärlden kommer jag att ha som en av
mina prioriterade uppgifter att noga följa utvecklingen.

Som svar på Ulf Björklunds fråga vill jag avslutningsvis säga att
jag har för avsikt att snarast inhämta en samlad problembeskrivning.
Ett sådant underlag måste föreligga för att jag skall kunna föreslå åt-
gärder som kan leda till att markanvändningen i fjällvärlden inte utöv-
as på ett sådant sätt att effekterna blir större än vad naturen tål.

Anf. 80 ULF BJÖRKLUND (kds):

Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret som jag i stort
sett tycker är bra. Det är helt riktigt att det här finns många aktörer.
Det är därmed faktiskt ett väldigt komplext problem att lösa. Som
ensam minister har man kanske inte ens överblick över hela fältet.

Som miljöministern själv påpekade anser faktiskt Världsnaturfon-
den och naturskyddsföreningarna att t.o.m. småviltsjakten, som det
också hänvisas till här och som vi beslutade om förra mandatperioden,
kan vara ett problem för den ekologiska balansen. Inte minst när det
gäller jaktfalk, fjällräv och kungsörn pekar man på de faror och risker
som finns utöver vad som självfallet gäller rennäringen och som direkt
berör samema.

Samerna känner sig ju trots allt litet överkörda i den här frågan. De
skulle väldigt gärna vilja vara med och presentera ett samiskt alterna-
tiv. Det hade varit intressant om miljöministern hade någon syn på det
här med det samiska alternativet, nämligen att samebyarna eller same-
tinget i framtiden kan ges en möjlighet att, vid en utvärdering av
småviltsjakten få ta över handläggningen av en utökad småviltsjakt.
De borde få det psykologiska lyftet och stödet som det ändå innebär att
ändå få vara med att administrera frågan. Det vore intressant att få
höra om miljöministern har någon syn på den frågan, som ju ändå be-
rör det här litet grand.

Anf. 81 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! En av mina första åtgärder som miljöminister var fak-
tiskt att begära ett underlag om situationen i fjällen. Jag blev litet
chockerad när jag såg hur många händer ansvaret var spritt på.

Det är bra att många känner sig ansvariga. Men det är också en fara
i att många känner sig ansvariga. Det är ju då svårt att få en samlad
problembild.

När det gäller just småviltsjakten är det nog i huvudsak min kolle-
ga jordbruksministern som måste svara på det. Men personligen kom-
mer jag att göra allt, inklusive att titta på frågan om småviltsjakten, för
att få fram en samlad problembeskrivning så att vi sedan också kan ta
fram ett samlat åtgärdsprogram.

Eftersom jag tillhör de stora tillskyndarna av allemansrätten tycker
jag också att det är viktigt att man noga ser över de problem som bl.a.
allemansrätten ibland kan föra med sig.

Anf. 82 ULF BJÖRKLUND (kds):

Fru talman! I dagspressen de senaste veckorna har vi kunnat läsa
just vad allemansrätten för med sig när det gäller slitage och erosions-
problem på marken, inte minst i många av fjällområdena i Härjedalen
och i Jämtland.

Det är självklart att det inte bara handlar om buller när det gäller
snöskoter och över huvud taget fyrhjulingar ute i naturen. Det handlar
om mycket mer än buller. Det handlar självfallet om ifall fritidsintres-
set i det här fallet skall få väga tyngre än rennäringen när det gäller att

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

nyttja markerna. Det här är naturligtvis ett problem som kräver ett
samlat grepp.

När det gäller betesinventeringen, som också nämns här, har själv-
fallet samebyar - inte minst Tännäs sameby, och vi har i dag haft be-
sök i bostadsutskottet av representanter från denna sameby - bekym-
mer med sina marker och med att över huvud taget ha tillräckligt med
renbete. Renbetet sliter väldigt mycket på markerna. Det är markfrågor
som behöver lösas. Det behövs stöd från Jordbruksdepartementet och
från regeringen för att lösa markfrågorna i Tännäs sameby t.ex. Väger
man in sådant här i tankarna, miljöministern? Tydligen har ju miljö-
ministern övervägt detta.

Anf. 83 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Jag kan inte ge så konkreta besked i dag. Jag kan bara
säga att det blir en av de många frågor som vi får titta på när det gäller
hur vi skall klara fjällnaturen.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1994/95:105 om en miljöbalk

Anf. 84 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Dan Ericsson har frågat mig om vilka ändringar jag
ämnar göra i ett nytt förslag till miljöbalk.

Det återkallade miljöbalksförslaget var inte tillräckligt tydligt i frå-
ga om det skydd för miljön som bör gälla inom olika sektorer. Ambi-
tionen bör också vara att den kritik som Lagrådet framförde bör tillgo-
doses. De frågor som mot bakgrund härav uppkommer bör belysas
särskilt. Frågan om miljöbalkens utformning bereds därför vidare.

Anf. 85 DAN ERICSSON (kds):

Fru talman! Jag vill börja med att tacka miljöministern för svaret.
Dess värre var det i stort sett helt innehållslöst.

Min fråga grundar sig på vad miljöministern tidigare har sagt om
miljöbalken. Den kritik som jag har uppfattat att Anna Lindh har mot
denna miljöbalk gäller att vattenlagen saknas och att miljöorganisatio-
nerna skulle få talerätt.

På dessa punkter hade vi lätt kunnat finna varandra. Det är väl inte
obekant att kds har riktat en del kritik mot det liggande förslaget som
är likalydande med den som jag tidigare har hört miljöministern utta-
la?

Hur ligger det till med vattenlagen? I det betänkande som Miljö-
skyddskommittén lade fram var det faktiskt kds som drev frågan om
att vattenlagen skulle vara med. Socialdemokraterna stöttade inte för-
slaget då. Nu kan vi bara konstatera att det skulle ta oändligt mycket
längre tid att få fram en miljöbalk om vattenlagen skulle inkorporeras.
Det handlar om flera år. Det hade varit bra om vi hade gjort det från

början. Jag tycker minst sagt att det låter märkligt att man nu vill göra
det när man tidigare har motarbetat det.

Frågan om miljöorganisationernas talerätt hade vi också kunnat lö-
sa. En majoritet i kommittén var för i den frågan. Jag tror att det även
finns en sådan majoritet här i kammaren. Det hade varit lätt att göra
dessa justeringar i utskottsbehandlingen och i kammaren.

Frågan är varför miljöministern på detta sätt medvetet försenar hela
lagstiftningsarbetet. När kommer vi att få ett eventuellt nytt förslag på
riksdagens bord?

I det svar som jag fick sades det ingenting om vilka konkreta
punkter det handlar om. Jag skulle gärna vilja veta mer konkret vad
ministern vill ändra på i miljöbalken. Jag väntar fortfarande spänt på
ett svar.

Anf. 86 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Baserat på vad Dan Ericsson säger tror jag att vi
kommer att få lätt att komma överens om den nya miljöbalken.

Det handlar konkret bl.a. om en sammansmältning av miljö- och
hälsoskyddssreglerna och om delar av vattenlagen som rör miljön, som
bör finnas i miljöbalken. Det handlar om att det bör finnas en koppling
till de areella näringarna i miljöbalken och om miljöorganisationernas
talerätt, som Dan Ericsson nämnde. Det handlar också om det som
Lagrådet sade, nämligen att man bör samordna straffbestämmelserna i
miljöanknutna lagar utanför miljöbalken.

Detta är tillräckligt många och svåra frågor. Det går tyvärr inte att
ta upp alla dem i samband med utskottsbehandlingen. Om det hade
gått hade jag naturligtvis valt den vägen.

Jag räknar med att dessa förändringar innebär att balken kommer
att försenas ett till ett och ett halvt år. Det är beklagligt, men det är
viktigare att det blir en bra miljöbalk, även om den kommer något
senare, än att det blir en dålig och otydlig miljöbalk.

Anf. 87 DAN ERICSSON (kds):

Fru talman! Nu fick vi ett första konkret besked. Det gäller tid-
punkten. Det skall alltså kunna dröja ända upp till ett och ett halvt år
innan vi har ett nytt förslag liggande på bordet.

Det innebär att ett ikraftträdande kanske kommer att kunna ske i
slutet av mandatperioden. Detta är ett besked som jag tror att inte
minst Miljöpartiet undrar över. Såvitt jag förstår var Miljöpartiets enda
egentliga krav, när ni diskuterade i regeringsförhandlingarna, att denna
miljöbalk skulle dras tillbaka. Det är i sig mycket märkligt, i och med
att vi nu har fått fram ett samlat förslag till en miljölagstiftning.

De punkter som Anna Lindh nu räknar upp låter väldigt komplice-
rade, men både Anna Lindh och jag vet att underlaget finns. Det finns i
Lagrådet. Det finns i förarbetena i Miljöskyddskommittén.

Om den politiska viljan hade funnits att finna en uppgörelse hade
vi kunnat ordna det, men nu vet vi besked. Miljölagstiftningen kom-
mer att dröja. Det kommer inte att bli en modern och effektiv samord-
nad miljöbalk på flera år. Det hade kunnat gå fortare om vi hade kun-

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 14

Prot. 1994/95:14

25 oktober

nat få en behandling här. Detta tror jag är ett besked som inte minst
miljörörelsen är mycket negativ till.

Svar på frågor

Anf. 88 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Problemet är att vi över huvud taget inte hade fått en
modern och bra miljölagstiftning om vi bara hade gjort några smärre
korrigeringar i den föreslagna miljöbalken. Förslaget var inte i ett så-
dant skick.

För att få en sådan lagstiftning är vi tvungna att göra om en del av
arbetet. Därvid kommer vi att ta hänsyn till en hel del av den kritik
som bl.a. kds hade mot det urvattnade förslag som lades fram om mil-
jöbalken.

Jag tror att Dan Ericsson kommer att vara nöjd med att se en mil-
jöbalk som är betydligt bättre än den föreslagna.

Vi räknar alltså med att ikraftträdandet kan bli försenat ca 1,5 år.
Vi kommer inte att göra större förändringar när det gäller miljöbalken
än att det fortfarande kommer att handla om en rimlig tidsperiod.

Det är fullständigt omöjligt att göra så pass stora ändringar i ut-
skottsbehandlingen, om man inte vill riskera att det blir en dålig lag.

Anf. 89 DAN ERICSSON (kds):

Fru talman! Alla som ser huvudbetänkandet och ytterligare ett antal
betänkanden som har kommit från Miljöskyddskommittén måste ändå
inse att det har lagts ned ett omfattande arbete. Det har skrivits bra
förslag. Det handlar om ett sätt att ändå sammanjämka olika lagstift-
ningar för att det skall bli en effektiv miljölagstiftning.

Ingen har väl i detta arbete trott att miljöbalken skulle bli fullkom-
lig redan från början? Jag tror att man hela tiden kommer att få revide-
ra och förbättra.

Det allvarliga är nu att det blir en sådan försening. Det innebär att
det inte blir en samordnad miljölagstiftning. Det blir inte en skärpt
miljölagstiftning. Det blir inga verkande rättsregler. På en rad punkter
innebär det att det kommer att stå still på miljöområdet ytterligare,
som miljöministern säger, minst ett och ett halvt år.

Jag hinner säga ytterligare en sak. Det gäller preskribtionstiden för
miljöbrott. Vi var överens i Miljöskyddskommittén när det gällde den
frågan. Det fanns en majoritet för att den preskribtionstiden skulle
förlängas. Den frågan har jag saknat i detta förslag. Jag hoppas att
miljöministern vill ta med den.

Anf. 90 Miljöminister ANNA LINDH (s):

Fru talman! Det är glädjande att vi kommer att fortsätta att bereda
miljöbalken. Då finns det möjligheter att göra ytterligare komplette-
ringar av det slag som Dan Ericsson föreslår. Därmed är jag, som sagt,
övertygad om att det kommer att bli en betydligt bättre miljöbalk.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1994/95:20 om avvisning av bosnier till Kroa-
tien

Anf. 91 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Fru talman! Gustaf von Essen har frågat mig om det är säkerställt
att inga bosnier med kroatiska pass som avvisas från Sverige till Kroa-
tien sänds vidare till Bosnien.

Jag vill börja med att påpeka att den kategori asylsökande som
Gustaf von Essen syftar på såväl har bosniskt som kroatiskt medbor-
garskap. Om de inte vore kroatiska medborgare skulle de inte erhålla
kroatiska pass.

Jag vill även påpeka att såväl regeringen som de ansvariga myn-
digheterna, Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden, noga följer
utvecklingen i det f.d. Jugoslavien. Bl.a. har delegationer med företrä-
dare för såväl regeringskansliet som myndigheterna besökt Kroatien
för att vinna klarhet i den fråga som Gustaf von Essen ställt. Det har i
samband med dessa besök från kroatiskt håll försäkrats att ingen med
kroatiskt medborgarskap tvångsvis sänds till Bosnien-Hercegovina.
Ett sådant tvångsvis återsändande skulle vara i strid med kroatisk
lagstiftning. Kroatiens utrikesminister har i brev till Sveriges Kroatie-
nambassadör framhållit att Kroatien tar emot alla kroatiska medborga-
re och tar hand om dem oavsett var de varit bosatta. Företrädare för
regeringskansliet och myndigheterna har vidare varit i kontakt med
FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, Internationella Röda kors-
kommittén m.fl. internationella organ och har av dessa inte fått uppgif-
ter som på någon punkt motsäger de uppgifter som kroatiska företräda-
re lämnat.

Mitt svar blir därför att inga bosnier med kroatiskt medborgarskap
tvångsvis sänds vidare från Kroatien till Bosnien-Hercegovina sedan
de avvisats från Sverige till Kroatien. Jag vill avslutningsvis åter un-
derstryka att regeringen liksom ansvariga myndigheter noga följer
frågans utveckling.

Anf. 92 GUSTAF VON ESSEN (m):

Fru talman! Jag tror att frågan är mer komplicerad än vad det här
svaret kan ge vid handen. Många av bosnierna med kroatiska pass har
fått passen som en sorts livlina. De kan inte komma ut ur Bosnien på
något annat sätt. Eftersom de är kroater boende i Bosnien har de också
fått en chans att få bosniska pass.

Det är intressant att notera att de av kroaterna inte betraktas som
fullvärdiga kroatiska medborgare utan som kroater boende i Bosnien.
Det innebär att de inte har något fullgott skydd när de återförvisas.

Det stämmer att representanter från myndigheterna nu har varit där
nere. Ambassadören ger sina rapporter. Jag har också en rapport från
Caritas som var nere under förra veckan. Jag tror att Caritas har redo-
visat sina synpunkter till invandrarministeriet. Caritas har också varit
på Invandrarverket här i dag.

Jag vill säga att det icke är säkerställt att bosnier med kroatiska
pass i praktiken inte återsänds till Bosnien. Det sker inte med tvång,

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

kedjor och handfängsel. Det sker därför att de inte bereds en möjlighet
att i praktiken vistas i Kroatien när de har kommit dit ner.

Frågan är om inte kroaterna egentligen betraktar de kroatiska om-
rådena i Bosnien såsom varande just Kroatien. Därför tycker de att de
kan sända tillbaka dessa personer till Bosnien.

Jag menar att det inte är säkerställt. Jag hoppas att invandrarminis-
tern är beredd att här uttrycka en förhoppning att få upp några fall till
praxisbedömning så att invandrarministern kan få titta på detta igen.

Anf. 93 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Fru talman! I våra undersökningar och de kontakter som vi haft i
dessa sammanhang har det inte framkommit, som jag redovisade i mitt
svar, några som helst grunder för att kunna säga att det sker ett
tvångsvis återsändande. Däremot vet vi att det finns människor som
återvänder frivilligt.

De försäkringar och de rapporter som vi har fått både från rege-
ringshåll i Kroatien och från myndigheter och organisationer har varit
entydiga, och det är att det inte sker några tvångsvisa återsändanden.

Vi har ingenting annat att gå på än alla dessa uppgifter, och de är
samstämmiga. Därför menar vi att vi har säkerställt att det inte sker
några tvångsvisa återsändanden.

Anf. 94 GUSTAF VON ESSEN (m):

Fru talman! Låt oss först konstatera att vi möjligen skulle kunna
vara överens på en punkt, nämligen att de bosnier med kroatiska pass
som finns i Kroatien inte har samma medborgerliga rättigheter som de
kroater som är uppväxta och har bott i Kroatien. Det finns alltså en
viss skillnad, och det tror jag vi kan vara överens om. Det är det ena.

Det andra är att avvisade bosnier med kroatiska pass inte får chans
till ett uppehälle, möjligheter till jobb eller möjligheter till vistelse.
Deras invandrarverk har sagt att människor kan återvända till de säkra
områdena inne i Bosnien, även om de har kroatiska pass, och man gör
allt för att de skall komma dit. Det framgår mycket klart av den rap-
port som har givits.

Detta gör att vi nog skall betrakta den här frågan mycket mer nog-
grant och inte bara hålla oss till semantik. Det är inte tvång i den be-
märkelsen att man i handfängsel för dessa människor över gränsen,
men i praktiken är det ett sorts tvång.

Anf. 95 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Fru talman! Jag kan försäkra Gustaf von Essen att vi tar detta på
mycket stort allvar och har mycket seriösa kontakter. Det är inte så att
myndigheterna förfuskar rapporter eller på annat sätt försöker dölja
och undanhålla fakta. Det är inte så. Vi tar detta mycket seriöst.

Det är för dessa människor mycket väsentliga frågeställningar som
Gustaf von Essen har tagit upp, och jag har gett det svar jag kan ge.

Anf. 96 GUSTAF VON ESSEN (m):

Fru talman! I andra sammanhang, vid utfrågningar beträffande si-
tuationen i Kosovo och liknande, fru talmannen har själv varit med vid
dessa, har det efterfrågats att vi nu skall lyssna på frivilligorganisatio-
nernas olika uppgifter. De gör ju sina egna utredningar.

Här har de levererat synpunkter som är så pass klara att man verk-
ligen måste ta dem på allvar. Jag hoppas att invandrarministern är be-
redd att pröva ytterligare några praxisfall, om det kommer upp sådana,
för att säkerställa att det inte sker något som är egendomligt utifrån vår
utlänningslagstiftning.

Jag är litet oroad över de händelser som nu inträffat. Vi måste nu
vara beredda att en gång titta ordentligt på detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1994/95:77 om behandlingen av asylsökande i
väntan på beslut om utvisning

Anf. 97 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Fru talman! Juan Fonseca har frågat mig om jag kommer att med-
verka till en förändring så att asylsökande inte sätts i fängelse i avvak-
tan på beslut om utvisning ur landet.

Jag utgår från att Juan Fonseca i sin fråga syftar på de utlänningar
som fått av- eller utvisningsbeslut, och som i avvaktan på verkställig-
het har tagits i förvar.

Inledningsvis vill jag poängtera att ett förvarsbeslut är en ingripan-
de åtgärd för den enskilde individen och får därför bara förekomma i
situationer där det är oundgängligen nödvändigt. Förutsättningarna för
att ta en utlänning i förvar är därför noga preciserade i utlänningsla-
gen.

Det är polismyndigheten som är ansvarig för verkställandet av ett
förvarsbeslut, och de har ett antal olika typer av förvarslokaler till sitt
förfogande. Dels finns särskilda förvarslokaler som t.ex. den i Carl-
slund, dels använder man sig av polisarrest vid korta förvar, samt all-
männa häkten och kriminalvårdsanstalter.

I mars 1994 beviljade den dåvarande regeringen polisen medel för
iordningställande och drift av särskilda förvarslokaler för utlänningar
med avvisningsbeslut. Särskilda förvarslokaler finns nu i Carlslund,
Marieberg utanför Karlstad och Flen. Iordningställande av lokaler
pågår också i Göteborg och Malmö.

Min uppfattning är att det naturligtvis är de särskilda förvarsloka-
lerna som skall användas i första hand, och endast i undantagsfall bör
man inkvartera någon i häktet eller på kriminalvårdsanstalt. Av de
uppgifter som nått mig har jag förstått att t.ex. förvarslokalen i Flen
inte används i full utsträckning. Detta är enligt min mening något för-
vånande, när det samtidigt finns utlänningar tagna i förvar på Krono-
bergshäktet.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Avslutningsvis kan nämnas att en särskild utredare för närvarande
gör en översyn av verkställighetsfrågor. I hans uppdrag ingår bl.a. att
närmare utreda om bevakning och drift av förvarslokaler även på läng-
re sikt bör vara en uppgift för polisen eller om det finns andra alter-
nativ.

Anf. 98 JUAN FONSECA (s):

Fru talman! Jag vill tacka invandrarministern för svaret. Jag är i
det stora hela överens med invandrarministern. Men jag saknar något
slags uttryck från invandrarministern att det är viktigt att samhället
visar respekt för de människor som kommer till vårt land och söker
asyl, oberoende av de motiv som dessa människor har.

Genom att sätta asylsökande som väntar på utvisningsbeslut i
fängelse kan allmänheten tro att dessa människor har begått kriminella
handlingar i vårt land. Detta kan leda till att människor kan få upp-
fattningen att asylsökande kan behandlas som brottslingar.

I ett rättssamhälle skall man på ett civiliserat sätt säga nej till en
ansökan om man anser att det saknas grund för asyl. Att säga nej är
inte detsamma som att sätta människor i fängelse.

Jag är väldigt glad att Leif Blomberg har konstaterat att det finns
andra alternativa lokaler för att ta människor i förvar och att de inte
skall sättas direkt i fängelse.

Anf. 99 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Fru talman! Jag vill gärna hålla med Juan Fonseca om att vi skall
visa respekt för människor även i sådana här situationer. Jag har ingen
annan uppfattning.

Det är bl.a. mot den bakgrunden som polisen fick anvisat särskilda
medel för att iordningställa särskilda förvarslokaler och undvika att
dessa människor skulle vistas i fängelsemiljö, utan de skulle i stället få
en annan miljö.

Jag tycker att det är beklagligt att de lokaler som man nyligen har
iordningställt inte utnyttjas.

Anf. 100 JUAN FONSECA (s):

Fru talman! Med detta förväntar jag mig att invandrarministern
omedelbart kommer att se till att de alternativa lokaler som finns an-
vänds i stället för fängelse för de människor som väntar på avvisnings-
beslut.

Anf. 101 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Fru talman! Det är Utlänningsnämnden och/eller Invandrarverket
som bestämmer om en person skall tas i förvar. Det är polisen som
verkställer besluten. Alltså är detta en fråga för polisen att hantera.

Jag har försökt beskriva hur hela hanteringen går till. Det finns le-
diga lokaler till förfogande till detta ändamål för personer i den situa-
tion som dessa utlänningar befinner sig i.

Anf. 102 JUAN FONSECA (s):

Fru talman! Jag är nöjd med svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1994/95:85 om länderbedömningar vid be-
handling av asylansökningar

Anf. 103 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Fru talman! Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder regering-
en kommer att vidta för att Statens invandrarverk och Utlännings-
nämndens bedömningar av de mänskliga rättigheterna i ett land inte
skall stå i strid med de bedömningar regeringen gör. Frågan har en
direkt koppling till den bangladeshiska författarinnan Taslima Nasrin.

Sedan den 1 januari 1992 är det Invandrarverket och Utlännings-
nämnden som har att handlägga asylansökningar. Varje sådan ansökan
avgörs individuellt mot bakgrund av de skäl som den asylsökande
framför. En förutsättning för prövningen är vidare länderkunskapen.
Invandrarverket och Utlänningsnämnden följer ständigt utvecklingen
och förändringen i t.ex. Bangladesh. Man inhämtar information från så
många olika källor som möjligt, och det är myndigheternas uppgift att
göra en samlad bedömning av all information av läget i landet. Invand-
rarverket avser också att vid månadsskiftet göra en informationsresa
till Bangladesh för att ta reda på den aktuella situationen. Jag vill här
tillägga att en allmänt svår situation i ett visst land inte betyder att
varje enskild asylsökande har skyddsbehov och skall få stanna i Sveri-
ge eller omvänt att förföljelse och trakasserier av vissa enskilda perso-
ner alltid uttrycker en allmän repression av oppositionella i landet i
fråga.

Härtill kommer, som jag tidigare sagt, att varje ärende avgörs in-
dividuellt. Såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden har möjlig-
het att överlämna ett ärende till regeringen för prövning om de anser
att regeringen bör ta ställning i en viss fråga.

För närvarande pågår en utredning rörande regeringens ansvar för
styrningen av praxis i utlänningsärenden och prövningsförfarandet vid
ansökan om uppehållstillstånd. Utredaren skall här särskilt belysa hur
nuvarande styrmedel fungerar och överväga vilka styrmedel regering-
en bör ha i utlänningsärenden. Detta utredningsarbete skall vara avslu-
tat senast den 31 mars 1995.

Anf. 104 ULLA HOFFMANN (v):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet Blomberg för svaret, trots att
det faktiskt inte helt och hållet besvarade min fråga.

I Bangladesh finns en speciallag, Special Powers’ Act, SPA, och
en terroristlag, och enligt SPA kan den som misstänks ha begått en
skadlig handling som skulle kunna äventyra den allmänna säkerheten
eller ordningen gripas och hållas fängslad utan någon rättslig pröv-
ning. Medlemmar i oppositionspartier grips och hålls fängslade, och

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

fram till i juni 1993 hade 1 300 människor gripits och 90 rannsakats
med stöd av terroristlagen. Människor torteras till döds i häktet, och
inga utredningar görs. Med stöd av SPA grips och avrättas människor
utomrättsligt. Många människor dödas också av säkerhetsstyrkorna
under oklara omständigheter.

Dessutom, ovanpå detta, rannsakar och dömer byråden människor
till spöstraff och dödsstraff. Byråden tillämpar en islamisk lagstiftning,
och trots att byrådens verksamhet strider mot civilrätten i Bangladesh
underlåter myndigheterna att vidta några som helst åtgärder för att
förhindra dessa egenmäktiga bestraffningar.

Mot den bakgrunden är det helt förståeligt att den borgerliga rege-
ringen gav Taslima Nasrin en fristad i Sverige. Vad som däremot blir
helt obegripligt är att andra flyktingar från Bangladesh i situationer
som liknar den berömda författarinnans förvägras asyl i Sverige.

Genom Taslima Nasrin visar Sverige att vi aktivt försvarar yttran-
defriheten och de mänskliga rättigheterna, men det försvaret bör enligt
min mening utsträckas till att gälla alla flyktingar från Bangladesh i
samma eller liknande situation. Det borde med andra ord finnas en
samsyn hos regeringen, Utlänningsnämnden och Invandrarverket.

Jag har gått igenom asylansökningar från personer från Bangladesh
som har avslagits av Utlänningsnämnden och Invandrarverket. De
visar just på bristen i samsyn mellan regeringens ståndpunkt å ena
sidan och Utlänningsnämndens och Invandrarverkets bedömningar å
andra sidan vad gäller de allvarliga kränkningar av yttrandefriheten
och de mänskliga rättigheterna som just nu pågår i Bangladesh.

Jag förutsätter alltså att regeringen är lika intresserad som jag av att
de signaler vi ger är entydiga vad gäller försvaret av just de mänskliga
rättigheterna och yttrandefriheten.

Anf. 105 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Fru talman! Jag är ense med Ulla Hoffmann om att det är viktigt att
vi ger tydliga signaler och att vi står upp till försvar för de mänskliga
rättigheterna. I den frågan har jag ingen annan uppfattning.

Det är väldigt viktigt att notera att det i varje enskilt fall prövas om
den sökande har rätt till asyl eller inte. Det bedöms utifrån den berät-
telse som den asylsökande själv har att avge, och därefter fattat man
beslut. Jag försökte i mitt svar beskriva det här på ett tydligt sätt.

Genom att representanter från Invandrarverket reser ner till Bang-
ladesh inom loppet av någon eller några veckor, kommer vi att kunna
få klarhet i om situationen i landet är en annan än vad vi har utgått
ifrån i våra bedömningar. Vi borde på detta sätt kunna få större klarhet
i hurdant läget faktiskt är där nere och också få en rapport som kan
ligga till grund för Invandrarverkets bedömning av fall som gäller
asylsökande från Bangladesh.

Anf. 106 ULLA HOFFMANN (v):

Fru talman! Det gläder mig att statsrådet har den inställningen. Jag
har hämtat min information från Amnesty International, men läser man
i Utlänningsnämndens praxis ser man att uppgifterna där inte ser lika-

dana ut. Det finns alltså ingen överensstämmelse. Det är viktigt att det
blir en överensstämmelse, en samsyn, att inte regeringen säger en sak
och de olika nämnderna sedan säger någonting annat.

Jag ser fram emot att en större samsyn kanske kommer till stånd
efter den resa som representanter från Invandrarverket gör.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1994/95:86 om avvisning av asylsökande

Anf. 107 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Fru talman! Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder regering-
en kommer att vidta med anledning av att en peruansk medborgare
som avvisats från Sverige gripits vid ankomsten till hemlandet

Som Ulla Hoffmann säkert känner till kan jag som statsråd inte gå
in och kommentera ett enskilt ärende. Jag vill dock upplysa om att
enligt den information jag erhållit har till Statens invandrarverk inläm-
nats en ansökan om att personen i fråga skall tas ut på flyktingkvoten.
Invandrarverket har nu att självständigt pröva denna ansökan.

Anf. 108 ULLA HOFFMANN (v):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet Blomberg för det svaret. Jag är
medveten om att regeringen inte kan kommentera ett enskilt fall, men
Aponte är inget enskilt fall. Hos Solnapolisen sitter ytterligare en man
från Peru med avvisningsbeslut. Hans och andra peruaners situation är
liknande. Om Utlänningsnämnden avslår hans överklagan riskerar han
att bli ett nytt Aponte-fall.

Liksom statsrådet Blomberg är ny på sin post är jag ny i riksdagen,
och jag får därför lägga ner mycket möda för att sätta mig in i olika
ärenden. Det var för mig glädjande att finna Socialdemokraternas re-
servation vad gäller förra regeringens handläggning av asylsökande
från Peru efter en anmälan till KU av Vänsterpartiet och Socialdemo-
kraterna. De socialdemokratiska ledamöterna ansåg så sent som i maj i
år att förra regeringen ”har underskattat det förtryck och den rättslöshet
som enligt samstämmiga rapporter råder i Peru.” Man menade vidare
att statsrådet Birgit Friggebo därför inte kunde undgå kritik för hand-
läggningen av de aktuella asylärendena. Socialdemokraterna ansåg att
Friggebo inte tog tillräcklig hänsyn till uppgifterna om att återvändande
arresterades vid återkomsten till Peru, och det är precis vad som hänt
Aponte.

Det är svårt att rätta till ett misstag, men det finns tre saker den nya
regeringen kan göra för Aponte.

För det första kan man engagera den svenska ambassaden, så att
man därifrån besöker honom för att därmed undvika tortyr.

För det andra kan man betala advokatkostnaderna. Enligt en rap-
port från Peru är det nämligen förenat med livsfara för advokater att
engagera sig i fall liknande Apontes.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 14

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

För det tredje kan man informera Invandrarverket och Utlännings-
nämnden om innehållet i den reservation angående förtrycket och
rättslösheten i Peru som den socialdemokratiska gruppen i KU avläm-
nade i maj 1994.

Den borgerliga regeringen såg till att Sverige hamnade i Amnesty
International’s senaste årsrapport, och anledningen är en utvisning till
Peru. Det är ingen merit. Jag förutsätter att den socialdemokratiska
regeringen inte har någon som helst önskan att meritera sig på samma
sätt genom att inte handla vad gäller Aponte och hans landsmän.

Anf. 109 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Fru talman! Jag kan inte gå in och kommentera enskilda ärenden.
Aponte, det fall som åberopas här, är ett enskilt ärende, och den per-
son som sitter och väntar på besked är också ett enskilt ärende. Jag kan
inte kommentera dessa.

Jag har självfallet ingen annan uppfattning än att det, om en person
grips, är väldigt viktigt för oss att i medmänsklighetens anda via våra
ambassader och på annat sätt bevaka att övergrepp inte begås och att
de mänskliga rättigheterna inte åsidosätt. Det är självklart.

Anf. 110 ULLA HOFFMANN (v):

Fru talman! Jag instämmer i det. De beslut som vi ser i dag på det
här området är ju rester eller ett utflöde av den borgerliga regeringens
flyktingpolitik.

Jag ser därför fram emot att Invandrarverket och Utlänningsnämn-
den får del av den socialdemokratiska reservationen just vad gäller
läget i Peru. Jag tror nämligen att det är väldigt viktigt. Jag ser också
fram emot att en förändring kan komma till stånd vad gäller behand-
lingen av flyktingarna från Peru.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1994/95:84 om åtgärder mot segregerat boen-
de

Anf. 111 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):

Fru talman! Inger Lundberg har frågat statsrådet Jörgen Andersson
om han är beredd att ta initiativ till konkreta åtgärder för att bryta seg-
regationen i boendet. Frågan har överlämnats till mig.

Jag vill inledningsvis framhålla att jag delar den oro för ökade seg-
regationstendenser i vissa stadsdelar och bostadsområden som Inger
Lundberg ger uttryck för i sin fråga.

Socialstyrelsen har i sin ”Social rapport 1994” pekat på att kom-
munala besparingar får störst genomslag i delområden med hög kon-
centration av invandrare, ekonomiskt svaga grupper och människor
med psykosociala problem. Socialstyrelsen framhåller att mycket talar
för att de negativa utvecklingstendenserna i sådana områden förstärks.

Mot bl.a. den bakgrunden tillkallade dåvarande socialministern en
särskild utredare med uppgift att belysa och analysera den sociala ut-
vecklingen i ett antal bostadsområden i storstadsregionerna. Utredaren
skall därutöver föreslå eventuella åtgärder på såväl det centrala som
det lokala och regionala planet för att förändra en dålig situation och
bryta en negativ utveckling.

Jag har funnit att jag kan ställa mig bakom intentionerna i utred-
ningsdirektiven. Utredningen kommer att ges de resurser som krävs för
att den skall kunna fullfölja sitt uppdrag.

Anf. 112 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det är utomordent-
ligt angeläget att det vidtas åtgärder mot segregationen. Under senare
år finns det starka indikationer på att segregationen har ökat. Det beror
på ökade klyftor i samhället, men också på att många av samhällspla-
neringsinstrumenten rustats ner, att allmännyttan har fått en roll som
ett företag bland andra företag på marknaden, att bostadsanvisningsla-
gen tagits bort och att skattepolitiken utvecklats så att det lönar sig att
flytta till mer välbärgade och kanske lugnare områden.

Det behövs åtgärder inom hela samhällssektorn. Det måste till
mycket kraftfulla åtgärder för att ett land skall kunna bryta så allvarli-
ga segregationstendenser som dem som finns i vårt land. Jag tyckte att
det var skönt att statsministern skrev i regeringsdeklarationen att det
inte får finnas ett Sverige för dem och ett Sverige för oss. Han avsåg
där invandrarpolitiken, men jag tror att man kan sätta det epitetet på
utvecklingen i samhället som helhet.

Det är bra att det skall göras en utredning om segregationen. Men
jag vill peka på vikten av att man inte bara tittar på konsekvenser av
besparingar och sådant. Det är viktigt att det tas ett helhetsgrepp när
det gäller bostadspolitiken. Man får inte bara se på de tre egentliga
storstadsområdena. Det är också viktigt att man tittar på Uppsala, Öre-
bro, Karlstad, Linköping och Västerås. Dessa tendenser finns i hela
Sverige. De finns i Karlskoga och kanske i Borlänge. De är utomor-
dentligt allvarliga.

Därför vill jag fråga om dessa utredningar kommer att vägas sam-
man med en större och mer genomgripande bostadspolitisk utredning.

Anf. 113 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):

Fru talman! Jag håller helt med Inger Lundberg om att det finns
tendenser i samhällsutvecklingen som är mycket oroande. I den här
sociala rapporten visar det sig t.ex. ganska tydligt att svenska barn i
allmänhet inte får det sämre, men de barn som har det sämst får det
sämre. Och det är just ett uttryck för hur olika fenomen lagras ovanpå
varandra och drabbar samma grupp, dvs. segregation.

Jag kan försäkra att den nya regeringen ser detta som ett mycket
viktigt område att ta itu med och ta reda på hur det förhåller sig för att
sedan återkomma och föreslå åtgärder över hela fältet.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Anf. 114 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Jag tycker att det är skönt att höra det. Det är också
skönt att höra med vilket allvar statsrådet och regeringen som helhet
ser på segregationsfrågorna. Det är så lätt att man tappar bort dem, att
man inte ser dem när man diskuterar skattepolitik och att man inte ser
att det också behövs kraftfulla fysiska åtgärder. Det är mycket som
talar för att det kommer en hel del ganska kraftfulla insatser på bo-
stadsområdet för att motverka problemen med arbetslösheten.

Finns det en beredskap att då även ta upp en diskussion om åtgär-
der för att bryta segregationen?

Anf. 115 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)

Fru talman! Det är mycket viktigt att man tar varje tillfälle i akt,
precis som Inger Lundberg säger. Det som ger segregation är i mycket
hög grad en brist på helhetssyn och gemensamt ansvarstagande för
helheten. Det är lika viktigt att man tänker på att ett samhälle skall
fungera för alla människor i varje delområde av den sociala välfärds-
politiken. Inom alla politikområden är det naturligt att ta hänsyn till
den generella välfärdspolitikens krav och behov.

Anf. 116 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för de här svaren. Låt mig av-
slutningsvis säga att jag hoppas att regeringen också tänker på den
viktiga roll som allmännyttan kan spela i det här arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1994/95:102 om utredning om föräldrars syn
på vårdnadsbidraget m.m.

Anf. 117 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):

Fru talman! Gunnar Hökmark har frågat socialministern vilka åt-
gärder hon avser vidta för att klargöra föräldrarnas inställning inför ett
eventuellt avskaffande av vårdnadsbidraget och avdragsrätten för
barntillsynskostnader. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som skall svara på frågan.

Statistiska Centralbyrån gör varje år en undersökning bland föräld-
rar till förskolebarn om behov av barntillsyn. Undersökningen omfat-
tade i år föräldrar till 95 000 barn i åldrarna sex månader till sex år. I
årets undersökning, som genomfördes under våren, ställdes två frågor
om det planerade vårdnadsbidraget. Frågorna gällde dels om man
skulle utnyttja kommunal barnomsorg i mindre eller större utsträck-
ning när vårdnadsbidraget införts, dels hur föräldrarnas arbetstid skulle
förändras om vårdnadsbidraget infördes. Frågorna ställdes enbart till
de föräldrar som hade barn i åldrarna ett och två år.

Bland föräldrar som hade kommunalt daghem eller familjedaghem
uppgav 4 % att de skulle utnyttja dessa i mindre utsträckning. Bland

föräldrar med privat betald tillsyn angav 7 % att de skulle utnyttja den
i mindre utsträckning.

När det gäller frågan om arbetstiden skulle förändras uppgav 9 %
av kvinnorna att de trodde på en kortare arbetstid medan hälften räk-
nade med en oförändrad arbetstid.

Den undersökning Gunnar Hökmark efterfrågar är således redan
genomförd. Resultatet ger inte anledning för mig eller regeringen till
något ändrat ställningstagande när det gäller avskaffande av vård-
nadsbidraget.

Anf. 118 GUNNAR HÖKMARK (m):

Fru talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret på min
fråga, även om jag måste säga att det är ett underligt svar.

Statsrådet hänvisar till en opinionsundersökning som har genom-
förts innan vårdnadsbidraget blev en konkret verklighet. När vård-
nadsbidraget genomfördes ledde det till att föräldrar till mer än
160 000 barn ansökte om vårdnadsbidrag.

Detta är självfallet en ideologisk fråga. Det är ingen hemlighet att
den socialdemokratiska regeringen är emot den valfrihet som vård-
nadsbidraget och andra motsvarande reformer öppnar. Men det är ock-
så en personlig fråga. Alla de föräldrar som vi talar om här ansåg ju
faktiskt att vårdnadsbidraget var något som kunde ge dem en möjlighet
att välja en barnomsorg som var intressant och bra för den egna famil-
jen i deras personliga situation.

Det är mot den bakgrunden som jag har ställt min fråga. Det antal
som ansökte om vårdnadsbidrag var ju långt större än vad någon opi-
nionsundersökning kunde antyda innan det var genomfört.

Det är därför som det verkar underligt att hänvisa till en opinions-
undersökning. Det handlar faktiskt om mängder av småbarnsfamiljer
som har valt en barnomsorg som de anser vara så bra att de själva vill
pröva den.

Mot den bakgrunden vill jag ställa en fråga till statsrådet. Finns det
inte skäl att tala med de föräldrar som nu har valt vårdnadsbidrag och
fråga vad de anser om den barnomsorg de har? På vilka grunder kan
regeringen döma ut de alternativ som föräldrarna har valt? Det är vad
som sker. Ni rycker upp den möjlighet till barnomsorg som föräldrarna
skapat.

Anf. 119 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):

Fru talman! Den massiva slutsats som man kan dra ur den här un-
dersökningen och av andra erfarenheter under den korta tid som vård-
nadsbidraget har funnits är att det förändrade beteendet till följd av
vårdnadsbidraget är marginellt. Det betyder inte att 160 000 föräldrar
har valt en barnomsorgsform på grund av vårdnadsbidraget. Man har i
dessa fall funnit att man kan utnyttja vårdnadsbidraget i den situation
man ändå skulle befinna sig i.

Vi kan ju tycka att det är trevligt för en del familjer att få ett visst
tillskott till sin ekonomi under förutsättning att vi har råd att ge dem

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

det. Men det är synnerligen obevisat att detta skulle leda till ett annor-
lunda val av barnomsorg.

Anf. 120 GUNNAR HÖKMARK (m):

Fru talman! Då måste jag nog be att statsrådet redovisar på vilka
grunder som hon påstår detta. Jag tycker att det är mycket slående att
landets olika kommuner har kunnat rapportera om ett minskat tryck på
den kommunala barnomsorgen.

Än mer slående är det enkla faktum att det faktiskt är föräldrar till
mer än 160 000 barn som har ansökt om vårdnadsbidrag. Det handlar
om människor, inte om en opinionsundersökning bland ett antal statis-
tiskt urvalda personer som gjorts innan vårdnadsbidraget var genom-
fört.

Min enkla fråga till statsrådet är: Vilken grund har statsrådet för
sitt påstående om att vårdnadsbidraget inte påverkar människors barn-
omsorg - och om det inte påverkar människors barnomsorg, av vilken
anledning vill då statsrådet lägga fram ett förslag om ett avskaffande
av vårdnadsbidraget?

Anf. 121 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):

Fru talman! Det är ganska svårt att hitta undersökningar som un-
derstöder ett beteende i den riktningen, dvs. att man skulle välja annor-
lunda beroende på vårdnadsbidraget. I den senaste stora undersök-
ningen från SCB:s sida konstaterar man t.ex. att ökningen av efterfrå-
gan har gått mycket snabbt sedan föregående år. Den totala efterfrågan
har från förra året ökat med 25 000 platser till närmare 500 000 plat-
ser. Andelen barn som nu efterfrågar en plats har ökat från 60 % till
63 %.

Den starka önskan som speglas i de flesta undersökningar av det
här slaget pekar alltså på ett allt större behov av kommunal barnom-
sorg. Något annat kan knappast utläsas av de undersökningar som har
gjorts.

Anf. 122 GUNNAR HÖKMARK (m):

Fru talman! Det må vara så att statsrådet har rätt i den delen, men i
så fall har det inte funnits något skäl alls från socialdemokratisk ut-
gångspunkt att avskaffa vårdnadsbidraget. De småbarnsföräldrar som
vi nu talar om - oavsett om de ansöker om vårdnadsbidrag eller ej -
har ju full frihet att ansöka om en kommunal daghemsplats.

Vad det handlar om är att de föräldrar som väljer något annat eko-
nomiskt faktiskt bidrar till ett minskat tryck när det gäller skattebeta-
larnas pengar. Men framför allt kan de här föräldrarna välja en barn-
omsorg som de tycker är en bättre barnomsorgsform.

Eftersom statsrådet hänvisar till opinionsundersökningar undrar
jag: Vilken opinionsundersökning hänvisar statsrådet nu till? Är det
hela fortfarande baserat på frågor som gäller en opinionsundersökning
gjord innan vårdnadsbidraget var infört? Varför inte ta kontakt med
alla föräldrar som har ansökt om vårdnadsbidrag? De har ju gjort det
därför att de anser att det är en bra barnomsorgsform.

Anf. 123 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):

Fru talman! Det finns ett mycket gott skäl att avskaffa vårdnadsbi-
draget: Det är dyrt - ja, för dyrt i nuvarande ekonomiska situation

Anf. 124 GUNNAR HÖKMARK (m):

Fru talman! Jag konstaterar att statsrådet inte kunde svara på min
fråga: Är det så att allt man har att hänvisa till är en opinionsunder-
sökning gjord innan vårdnadsbidraget var infört?

Jag tror mig ändå kunna utläsa av statsrådets svar att det anses re-
levant att uttolka vad föräldrarna tycker. Varför då inte se till att man
skapar sig en grund för att kunna bedöma vad det är för typ av barn-
omsorg som vi nu ser växa fram och hur föräldrarna värderar det?

Kostnadsargumentet kan vi bara avföra genom att helt enkelt säga
att vårdnadsbidraget kostar väsentligt mycket mera än det alternativ
som den kommunala omsorgen innebär. Låt oss därför inte fastna vid
kostnadsfrågan!

Det är utan tvivel så att ett avskaffande av vårdnadsbidraget leder
till ökade kommunala kostnader. Men varför vill statsrådet inte pröva
vad det är för typ av barnomsorg som småbarnsföräldrarna nu kan
skapa sig med vårdnadsbidraget?

Anf. 125 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):

Fru talman! Sådana undersökningar görs årligen, och de visar
mycket tydligt på en både stark och växande önskan hos småbarnsför-
äldrarna att få kommunal barnomsorg.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1994/95:38 om uppsägning av statligt anställ-
da

Anf. 126 Statsrådet JAN NYGREN (s):

Fru talman! Bengt Hurtig har frågat arbetsmarknadsministern om
han är beredd att ta initiativ till att staten i fortsättningen skall ha målet
att vara en mönsterarbetsgivare som ser till att andra arbetstillfällen
skapas innan den själv säger upp sina anställda.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara
på frågan.

Ansvaret för att genomföra strukturrationaliseringar vilar på myn-
digheterna och deras ledningar. Enligt det statliga trygghetssystemet
har arbetsgivarna ett betydande ansvar att göra allt vad de kan för att
skapa förutsättningar för att de uppsagda skall få nytt arbete. Det för-
utsätts att arbetsgivaren arbetar effektivt med trygghetsåtgärderna och
därvid använder trygghetssystemets möjligheter och resurser så att
arbetslöshet så långt som möjligt undviks.

Trygghetsavtalet på det statliga området trädde i kraft i april 1990,
och samtidigt inrättades Trygghetsstiftelsen. Trygghetsstiftelsens verk-

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

samhet finansieras genom avsättningar av lönesumman som parterna
kommer överens om.

Hittills har till stiftelsen anmälts sammanlagt ca 36 000 uppsagda,
de flesta sedan 1992. Trygghetsstiftelsen arbetar med en mycket mar-
kant arbetslinjeprofil. Mellan 85 % och 90 % av stiftelsens kostnader
för de uppsagda avser den typen av aktiva åtgärder. Detta har bidragit
till att arbetslösheten hittills kunnat hållas nere. Trygghetsstiftelsen
uppskattar arbetslösheten inom trygghetsavtalets område för närvaran-
de till under 2 %. I den siffran ingår ett stort antal 55-åringar och äld-
re. Dessa utgör en dominerande del av de arbetslösa inom området.

Trygghetsstiftelsen har utvecklat goda samarbetsformer med ar-
betsgivare och fackliga organisationer på olika nivåer för att i överta-
lighetssituationer komma i gång med åtgärder snabbt och effektivt,
men också för att kunna vidta förebyggande åtgärder. Bl.a. har dåva-
rande Postverket, Arbetsmarknadsverket och Trygghetsstiftelsen sam-
verkat i syfte att 2 000 personer skall få utbildning. Därmed behöver
1 500 årsarbetare inte sägas upp. En likartad trepartsuppgörelse har
nyligen tecknats för 700 SJ-anställda.

Inom regeringskansliet finns sedan 1991 ett handläggningscirkulär
som är till hjälp för dem som inom regeringskansliet arbetar med
strukturförändringar. Syftet med cirkuläret har varit att förbättra styr-
ningen av förändringsarbetet och att öka regeringskansliets kompetens.

Av vad jag här har sagt framgår att en hel del görs inom statsför-
valtningen för att så långt det är möjligt motverka arbetslöshet vid
strukturrationaliseringar. Mer kan säkert göras. Men det bör enligt min
mening inte ske genom att särregler skapas för att skydda statsanställ-
da mer än andra på arbetsmarknaden. Det bör i stället ske genom att de
statliga arbetsgivarna i ännu högre grad tar sitt arbetsgivaransvar enligt
trygghetsavtalet och använder sig av avtalets förmåner.

Anf. 127 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag tycker mig skymta något av
ett erkännande här. Mer kan säkert göras, sägs det. Det låter bra. Det
sägs också att de statliga arbetsgivarna i ännu högre grad skall ta sitt
ansvar enligt trygghetsavtalet och använda sig av avtalets förmåner.

Jag är inte ute efter att det skall skapas särregler för statligt anställ-
da. Naturligtvis har staten som arbetsgivare full frihet att vara en
mönsterarbetsgivare och försöka lösa sådana här problem så långt det
går.

Det har ju hetat att statens kaka är liten men säker. Men vi har fått
erfara att det kanske inte är så alla gånger. Särskilt i mitt hemlän har
nedskärningarna varit omfattande. Det är naturligtvis nödvändigt. Det
kommer ju ny teknik för dem som jobbar i skogen. Vidare börjar man
skicka fax i stället för brev. Då kan verksamheten naturligtvis inte fort-
sätta som förut. I stället måste man försöka hitta andra verksamheter
för att det skall vara möjligt att ha folk kvar.

Som jag tolkar nyheterna har finansministern nu gått ut med hårda
förslag om framtida nedskärningar. Statens myndigheter och förvalt-

ningar skall komma in med bedömningar beträffande stora nedskär-
ningar i verksamheten.

Jag hoppas att man fortsätter med och även stärker den linjen och
att man hittar verksamheter, så att den oro kan minskas som finns på
många håll inom den statliga sektorn. Rädda människor inom den stat-
liga sektorn är ju ofta människor som inte fungerar särskilt bra inom
sin verksamhet. Jag hoppas också att svaret här innebär att man är
beredd att vidta effektiva åtgärder.

Anf. 128 Statsrådet JAN NYGREN (s):

Fru talman! Jag vill bara ytterligare poängtera att jag som samord-
ningsminister i den nya regeringen också har ansvaret för den statliga
förvaltningspolitiken. Det skall tolkas som en ambitionshöjning. I den
statliga förvaltningspolitiken ligger inte bara utvecklingsfrågor och
frågor av mer framåtriktad karaktär, utan där ligger också personal-
politik, lönepolitik, m.m. Ansvaret för den typen av frågor har lyfts in i
statsrådsberedningen. I detta ingår naturligtvis att ta ett ökat ansvar för
helheten.

Jag vill samtidigt understryka att klok arbetsgivarpolitik ändå är att
tidigt försöka se till att myndigheterna tar det arbetsgivaransvar som
de faktiskt har, är noggranna i sin planering och att man lär sig att i
högre grad utnyttja de system som nu står till buds.

Alltför mycket konstlade regler i avsikt att ”rädda människor” kan
också skapa problem. Det är alltså inte bara rädda människor som inte
presterar utan också människor som i alla lägen anser sig ha rätten att
bli räddade. Det kan skapa vissa problem.

Anf. 129 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! De här problemen diskuteras också i många andra län-
der i Europa, där man har mycket stora behov av rationaliseringsåtgär-
der och offentlig verksamhet. Man har haft hög arbetslöshet under en
lång följd av år. Arbetslösheten ligger på kanske 10 - 15 %.

Där sker inte någon större statsfinansiell vinst genom att man
skickar i väg hundratusentals människor, som det kanske rör sig om i
stora länder, därför att den offentliga sektorn då får andra kostnader i
form av socialbidrag och kostnader för arbetslöshet. Vad som är vet-
tigt måste naturligtvis också vägas in i en sorts samhällsekonomisk
bedömning.

Jag tycker nog att statliga verk ibland har varit litet tröga och inte
nog uppfinningsrika när det gällt att ta vara på alla möjligheter att för-
ändra statlig verksamhet, för att kanske fylla nya behov som finns i
samhället. Det finns trots allt behov i det här samhället som vi skall
möta gemensamt. Då kan de också tillgodoses inom statlig verksam-
het.

Anf. 130 Statsrådet JAN NYGREN (s):

Fru talman! Huruvida verken har varit uppfinningsrika nog eller
inte skall jag avstå från att bedöma.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Svar på frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

I övrigt har jag ingen annan uppfattning än Bengt Hurtig.

Överläggningen var härmed avslutad.

Svar på frågor

28 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motion

1994/95:T1 till trafikutskottet

29 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositioner

1994/95:36 Övergången från EES till EU - vissa kompletterande be-
stämmelser

1994/95:47 Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar
Motioner

med anledning av prop. 1994/95:27 Fortsatt reformering av instansord-
ningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna

1994/95:Ju9 av Kenth Skårvik (fp)

1994/95:JulO av Börje Nilsson (s)

30 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 21 oktober

1994/95:107 av andre vice talman Görel Thurdin (c) till justitieminis-
tern om kriminalisering av bruk av dopingmedel

den 24 oktober

1994/95:108 av Göte Jonsson (m) till socialministern om val av dag-
hem

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 1 november.

31 § Kammaren åtskildes kl. 16.43.

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

LISBET HANSING-ENGSTRÖM

/Barbro Nordström

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Innehållsförteckning

1 § Utökning av antalet suppleanter i vissa utskott........................1

2 § Val av extra suppleanter i vissa utskott....................................1

3 § Ny riksdagsledamot, m.m...........................................................2

4§ Justering av protokoll.................................................................2

5 § Meddelande om svar på interpellationer..................................3

6 § Svar på fråga 1994/95:104 om regeringens samarbete

med övriga partier.......................................................................3

Anf. 1 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):...................3

Anf. 2 DAN ERICSSON (kds):..............................................4

Anf. 3 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):...................4

Anf. 4 DAN ERICSSON (kds):..............................................5

Anf. 5 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):...................5

Anf. 6 DAN ERICSSON (kds):..............................................5

Anf. 7 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):...................6

Anf. 8 DAN ERICSSON (kds):..............................................6

7 § Svar på fråga 1994/95:60 om Colombia och de mänskli-

ga rättigheterna...........................................................................6

Anf. 9 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):..........6

Anf. 10 EVA ZETTERBERG (v):..........................................7

Anf. 11 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):........8

Anf. 12 EVA ZETTERBERG (v):....................... 8

Anf. 13 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):........8

Anf. 14 EVA ZETTERBERG (v):..........................................8

Anf. 15 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):........9

Anf. 16 EVA ZETTERBERG (v):..........................................9

8 § Svar på fråga 1994/95:64 om sanktionerna mot Serbien-

Montenegro..................................................................................9

Anf. 17 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):........9

Anf. 18 LENNART ROHDIN (fp):......................................10

Anf. 19 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):......11

Anf. 20 LENNART ROHDIN (fp):......................................11

Anf. 21 UTRIKESMINSTER LENA HJELM-

WALLÉN (s):.........................................................................12

Anf. 22 LENNART ROHDIN (fp):......................................12

9 § Svar på fråga 1994/95:87 om offentliggörande av upp-

gifter om främmande undervattensverksamhet.....................12

Anf. 23 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):......12

Anf. 24 JOHAN LÖNNROTH (v):..................... 13 Prot. 1994/95:14

Anf. 25 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):.......13 25 oktober

Anf. 26 JOHAN LÖNNROTH (v):.......................................14

Anf. 27 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s):........14

Anf. 28 JOHAN LÖNNROTH (v):.......................................14

10 § Svar på fråga 1994/95:80 om förvar av militära vapen.......14

Anf. 29 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):.........14

Anf. 30 ÅKE CARNERÖ (kds):...........................................15

Anf. 31 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):.........15

Anf. 32 ÅKE CARNERÖ (kds):...........................................15

Anf. 33 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):.........16

Anf. 34 ÅKE CARNERÖ (kds):...........................................16

11 § Svar på fråga 1994/95:96 om förskrivningsrätten för

distriktssköterskor.....................................................................16

Anf. 35 Socialminister INGELA THALÉN (s):....................16

Anf. 36 MARGITTA EDGREN (fp):...... 17

Anf. 37 Socialminister INGELA THALÉN (s):...................18

Anf. 38 MARGITTA EDGREN (fp):....................................18

12 § Svar på fråga 1994/95:88 om jämställdhet i utbild-

ningsväsendet .............................................................................18

Anf. 39 Utbildningsminister CARLTHAM (s):..................18

Anf. 40 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................19

Anf. 41 Utbildningsminister CARLTHAM(s):...................19

Anf. 42 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................20

13 § Svar på fråga 1994/95:98 om det s.k. SVUX-stödet

m.m. till vissa skolelever............................................................20

Anf. 43 Utbildningsminister CARLTHAM(s):...................20

Anf. 44 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v):.......21

Anf. 45 Utbildningsminister CARLTHAM(s):...................21

Anf. 46 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v):.......22

Anf. 47 Utbildningsminister CARLTHAM(s):...................22

Anf. 48 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v):.......22

14 § Svar på fråga 1994/95:97 om Haiti........................................23

Anf. 49 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):..............................23

Anf. 50 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):.......................24

Anf. 51 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):..............................24

Anf. 52 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):.......................24

Anf. 53 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):..............................25

Anf. 54 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):.......................25

15 § Svar på fråga 1994/95:42 om regler om miljöhänsyn i

fastighetsbildningslagen............................................................25

Anf. 55 Miljöminister ANNA LINDH (s):...........................25

Anf. 56 URBAN AHLIN (s):................................................26

Anf. 57 Miljöminister ANNA LINDH (s):...........................26

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Anf. 58 URBAN AHLIN (s):................................................27

16 § Svar på frågorna 1994/95:79 och 92 om norsk oljepro-
spektering i Skagerrak..............................................................27

Anf. 59 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................27

Anf. 60 ELVING ANDERSSON (c):...................................28

Anf. 61 PER LAGER (mp):..................................................28

Anf. 62 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................29

Anf. 63 ELVING ANDERSSON (c):...................................29

Anf. 64 PER LAGER (mp):..................................................29

Anf. 65 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................29

Anf. 66 ELVING ANDERSSON (c):...................................30

17 § Svar på fråga 1994/95:81 om strandstädning i kust-
kommuner..................................................................................

Anf. 67 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................30

Anf. 68 ÅKE CARNERÖ (kds):...........................................30

Anf. 69 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................31

Anf. 70 ÅKE CARNERÖ (kds):...........................................31

Anf. 71 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................31

Anf. 72 ÅKE CARNERÖ (kds):...........................................31

18 § Svar på fråga 1994/95:94 om slutförvaring av kärn-

bränsleavfall ..............................................................................32

Anf. 73 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................32

Anf. 74 MAGGI MIKAELSSON (v):..................................32

Anf. 75 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................33

Anf. 76 MAGGI MIKAELSSON (v):..................................33

Anf. 77 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................33

Anf. 78 MAGGI MIKAELSSON (v):..................................33

19 § Svar på fråga 1994/95:103 om bevarande av fjällnatu-

ren...............................................................................................34

Anf. 79 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................34

Anf. 80 ULF BJÖRKLUND (kds):.......................................35

Anf. 81 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................35

Anf. 82 ULF BJÖRKLUND (kds):.......................................35

Anf. 83 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................36

20 § Svar på fråga 1994/95:105 om en miljöbalk.........................36

Anf. 84 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................36

Anf. 85 DAN ERICSSON (kds):..........................................36

Anf. 86 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................37

Anf. 87 DAN ERICSSON (kds):..........................................37

Anf. 88 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................38

Anf. 89 DAN ERICSSON (kds):..........................................38

Anf. 90 Miljöminister ANNA LINDH (s):..........................38

21 § Svar på fråga 1994/95:20 om avvisning av bosnier till

Kroatien.....................................................................................39

Anf. 91 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Anf. 92 GUSTAF VON ESSEN (m):.........

Anf. 93 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Anf. 94 GUSTAF VON ESSEN (m):.........

Anf. 95 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):

Anf. 96 GUSTAF VON ESSEN (m):.........

39 Prot. 1994/95:14

39 25 oktober

40 ----------------

22 § Svar på fråga 1994/95:77 om behandlingen av asylsö-

kande i väntan på beslut om utvisning.....................................41

Anf. 97 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...........................41

Anf. 98 JUAN FONSECA (s):..............................................42

Anf. 99 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):...........................42

Anf. 100 JUAN FONSECA (s):............................................42

Anf. 101 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.........................42

Anf. 102 JUAN FONSECA (s):............................................43

23 § Svar på fråga 1994/95:85 om länderbedömningar vid

behandling av asylansökningar................................................43

Anf. 103 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.........................43

Anf. 104 ULLA HOFFMANN (v):.......................................43

Anf. 105 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.........................44

Anf. 106 ULLA HOFFMANN (v):.......................................44

24 § Svar på fråga 1994/95:86 om avvisning av asylsökande......45

Anf. 107 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.........................45

Anf. 108 ULLA HOFFMANN (v):.......................................45

Anf. 109 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.........................46

Anf. 110 ULLA HOFFMANN (v):.......................................46

25 § Svar på fråga 1994/95:84 om åtgärder mot segregerat

boende.........................................................................................46

Anf. 111 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):.........................46

Anf. 112 INGER LUNDBERG (s):......................................47

Anf. 113 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):.........................47

Anf. 114 INGER LUNDBERG (s):.......................................48

Anf. 115 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)..........................48

Anf. 116 INGER LUNDBERG (s):.......................................48

26 § Svar på fråga 1994/95:102 om utredning om föräldrars

syn på vårdnadsbidraget m.m...................................................48

Anf. 117 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):.........................48

Anf. 118 GUNNAR HÖKMARK (m):..................................49

Anf. 119 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):.........................49

Anf. 120 GUNNAR HÖKMARK (m):..................................50

Anf. 121 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):.........................50

Anf. 122 GUNNAR HÖKMARK (m):..................................50

Anf. 123 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):.........................51

Anf. 124 GUNNAR HÖKMARK (m):..................................51

Anf. 125 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):.........................51

Prot. 1994/95:14 27 § Svar på fråga 1994/95:38 om uppsägning av statligt

25 oktober anställda.....................................................................................51

Anf. 126 Statsrådet JAN NYGREN (s):...............................51

Anf. 127 BENGT HURTIG (v):...........................................52

Anf. 128 Statsrådet JAN NYGREN (s):...............................53

Anf. 129 BENGT HURTIG (v):...........................................53

Anf. 130 Statsrådet JAN NYGREN (s):...............................53

28 § Hänvisning av ärende till utskott...........................................54

29 § Bordläggning...........................................................................54

30 § Anmälan om frågor.................................................................54

1994/95:107 av andre vice talman Görel Thurdin (c) till
justitieministern om kriminalisering av bruk av dopingme-
del...........................................................................................54

1994/95:108 av Göte Jonsson (m) till socialministern om
val av daghem.........................................................................54

31 § Kammaren åtskildes kl. 16.43...................................................55

gotab 48284, Stockholm 1995

Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:14 Tisdagen den 25 oktober

Riksdagens protokoll

1994/95:14

Kl. 14.00-15.43

Protokoll

1994/95:14

1 § Utökning av antalet suppleanter i vissa utskott

2 § Val av extra suppleanter i vissa utskott

3 § Ny riksdagsledamot, m.m.

4 § Justering av protokoll

5 § Meddelande om svar på interpellationer

6 § Svar på fråga 1994/95:104 om regeringens samarbete medövriga partier

8 § Svar på fråga 1994/95:64 om sanktionerna mot Serbien-Montenegro

9 § Svar på fråga 1994/95:87 om offentliggörande av uppgifterom främmande undervattensverksamhet

10 § Svar på fråga 1994/95:80 om förvar av militära vapen

11 § Svar på fråga 1994/95:96 om förskrivningsrätten för dist-riktssköterskor

14 § Svar på fråga 1994/95:97 om Haiti

15 § Svar på fråga 1994/95:42 om regler om miljöhänsyn i fastig-hetsbildningslagen

16 § Svar på frågorna 1994/95:79 och 92 om norsk oljeprospek-tering i Skagerrak

17 § Svar på fråga 1994/95:81 om strandstädning i kustkommu-ner

18 § Svar på fråga 1994/95:94 om slutförvaring av kärnbränsle-avfall

20 § Svar på fråga 1994/95:105 om en miljöbalk

21 § Svar på fråga 1994/95:20 om avvisning av bosnier till Kroa-tien

22 § Svar på fråga 1994/95:77 om behandlingen av asylsökande iväntan på beslut om utvisning

23 § Svar på fråga 1994/95:85 om länderbedömningar vid be-handling av asylansökningar

24 § Svar på fråga 1994/95:86 om avvisning av asylsökande

25 § Svar på fråga 1994/95:84 om åtgärder mot segregerat boen-de

26 § Svar på fråga 1994/95:102 om utredning om föräldrars synpå vårdnadsbidraget m.m.

27 § Svar på fråga 1994/95:38 om uppsägning av statligt anställ-da

28 § Hänvisning av ärende till utskott

29 § Bordläggning

30 § Anmälan om frågor

Prot. 1994/95:14

25 oktober

Innehållsförteckning

6 § Svar på fråga 1994/95:104 om regeringens samarbete med
övriga partier

8 § Svar på fråga 1994/95:64 om sanktionerna mot Serbien-
Montenegro

9 § Svar på fråga 1994/95:87 om offentliggörande av uppgifter
om främmande undervattensverksamhet

11 § Svar på fråga 1994/95:96 om förskrivningsrätten för dist-
riktssköterskor

15 § Svar på fråga 1994/95:42 om regler om miljöhänsyn i fastig-
hetsbildningslagen

16 § Svar på frågorna 1994/95:79 och 92 om norsk oljeprospek-
tering i Skagerrak

17 § Svar på fråga 1994/95:81 om strandstädning i kustkommu-
ner

18 § Svar på fråga 1994/95:94 om slutförvaring av kärnbränsle-
avfall

21 § Svar på fråga 1994/95:20 om avvisning av bosnier till Kroa-
tien

22 § Svar på fråga 1994/95:77 om behandlingen av asylsökande i
väntan på beslut om utvisning

23 § Svar på fråga 1994/95:85 om länderbedömningar vid be-
handling av asylansökningar

25 § Svar på fråga 1994/95:84 om åtgärder mot segregerat boen-
de

26 § Svar på fråga 1994/95:102 om utredning om föräldrars syn
på vårdnadsbidraget m.m.

27 § Svar på fråga 1994/95:38 om uppsägning av statligt anställ-
da