Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:13 Fredagen den 21 oktober
ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:13
Riksdagens protokoll
1994/95:13
Fredagen den 21 oktober
Kl 9.00-12.37
Protokoll
1994/95:13
1 § Avsägelser
Andre vice talmannen meddelade att Krister Skånberg (mp) an-
hållit om att fr.o.m. den 21 oktober bli entledigad från uppdraget som
ledamot av riksdagen.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Andre vice talmannen meddelade att Kristina Persson (s) avsagt
sig uppdraget att vara ledamot i finansutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
2 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott
Andre vice talmannen meddelade
dels att Socialdemokratiska riksdagsgruppen på grund av uppkom-
na vakanser anmält Susanne Eberstein som ledamot i finansutskottet
efter Kristina Persson och Kristina Persson som suppleant i finansut-
skottet efter Susanne Eberstein,
dels att Moderata samlingspartiet riksdagsgrupp under Bertil Pers-
sons ledighet anmält hans ersättare Percy Liedholm som suppleant i
utrikesutskottet och i socialutskottet.
Andre vice talmannen förklarade valda till
ledamot i finansutskottet
Susanne Eberstein (s)
suppleant i finansutskottet
Kristina Persson (s)
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 13
|
Prot. 1994/95:13 21 oktober |
suppleant i utrikesutskottet Percy Liedholm (m) suppleant i socialutskottet Percy Liedholm (m) 3 § Ny riksdagsledamot, m.m. Upplästes och lade till handlingarna följande från valprövnings- Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot, m.m. Till valprövningsnämnden har från Riksskatteverket inkommit be- Valprövningsnämnden har denna dag granskat beviset för den nye Lars Tottie/ Sven-Georg Grahn 4 § Hänvisning av ärenden till utskott Föredrogs och hänvisades 1994/95:17 till lagutskottet |
|
Allmänpolitisk debatt |
5 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot. 12) |
|
Socialpolitik m.m. 7 |
Socialpolitik m.m. Anf. 1 GULLAN LINDBLAD (m): Fru talman! Utan någon som helst sidvördnad mot statsrådet Hed- Enligt regeringsförklaringen ser den socialdemokratiska regeringen |
För oss moderater är själva grunden till välfärd en god stabil sam-
hällsekonomi, väl fungerande små gemenskaper och ett personligt
ansvarstagande för sig själv och sina närstående, samtidigt som det
skall finnas ett gemensamt ansvar för att alla skall kunna känna social
trygghet vid t.ex. sjukdom, arbetslöshet eller ålderdom. Det skall fin-
nas stor frihet att utforma sitt eget liv under ansvar för sig själv och
andra. Det skall också finnas valfrihet mellan olika alternativ även när
det gäller vård, omsorg och sociala trygghetssystem, som vi alla på
något sätt blir beroende av i olika skeden av livet.
Det är också viktigt att ta till vara all den idealitet som finns hos
organisationer och enskilda i arbete för sina medmänniskor.
Regeringen anser att årets val har visat att medborgarna slår vakt
om ”den svenska modellen” och att den generella välfärdspolitiken
skall utvecklas.
Vad menas då med ”den svenska modellen”, ett begrepp som hit-
intills närmast har sammanknippats med arbetsmarknadspolitiken? Är
det en fullständig återgång till offentliga monopol och till politikers
totala beslutanderätt över människors liv? Regeringsförklaringen som
helhet är en mycket flummig produkt. Och efter att ena dagen ha hört
skolministerns uttalande om skolpengen och nästa dag ett återtagande
av hennes utsago från en ledamot i utbildningsutskottet, vet man över
huvud taget inte vad som gäller. Men så mycket framstår klart att det
mesta av vad den borgerliga regeringen har åstadkommit av valfrihets-
reformer kommer att rivas upp. Vårdfrågorna kommer senare att tas
upp av Liselotte Wågö, men jag vill gärna veta om det som har sagts
om vården och om en återgång till landstingsmonopolet äger giltighet
även för den övriga sociala sektorn.
”Starta inte eget”, säger socialministern i tidningen Dagens Medi-
cin myndigt, t.ex. om läkare och sjukgymnaster i vården. Gäller sam-
ma bistra besked för sjuksköterskor, ålderdomshemsföreståndare och
bamomsorgspersonal i kommunerna? Jag har inte minst i valrörelsen
mött många kvinnor inom barnomsorg och äldreomsorg som är lyckli-
ga över att finna utlopp för sin kreativitet, sina idéer och sin längtan att
göra det allra bästa för barn eller åldringar i egen småskalig verksam-
het. Skall det sättas stopp för fortsatta kommunala entreprenader nu
när kommuner och landsting har färgats röda? Kommer lex Pyssling-
en, som förbjuder alternativ barnomsorg, att återinföras eller kommer
bamomsorgspersonal även fortsättningsvis att kunna bedriva egen
verksamhet? Detta är viktiga frågor när det gäller människors valfrihet
mellan olika alternativ inom omsorgen och också när det gäller alla de
kvinnor som tidigare har varit helt beroende av de offentliga monopo-
len.
Skall vi nu gå tillbaka till kommunala och landstingskommunala
monopol? Det är en viktig fråga. Är det detta som avses med ”den
svenska modellen”? Är det inte ens det faktum att privat bedriven om-
sorg oftast ställer sig billigare för det offentliga en anledning till att
tillåta även alternativ verksamhet? Det är viktigt att statsrådet ger oss
ett svar på denna fråga till ledning för kommunerna.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Och familjepolitiken? Vi vet nu att regeringen tänker göra allvar av
sitt hot i valrörelsen om att ta bort vårdnadsbidraget och därtill införa
vissa sanktioner om man inte lever som regeringen lär. Statsrådet torde
vara väl medveten om att ca 75 % av alla berättigade familjer har an-
sökt om vårdnadsbidrag. Det är inte av ekonomiska skäl som rege-
ringen gör sin bortoperation. Vårdnadsbidraget är redan finansierat,
och det skulle innebära en betydande besparing för kommunerna med
ett fortsatt vårdnadsbidrag och avdragsrätt för barnomsorgskostnader.
För många familjer är det just detta lilla tillskott som vårdnadsbidraget
ger som gör att familjen själv kan handha vården och fostran av de
små barnen under något år. Det är många småbarnsföräldrar som i dag
är förtvivlade över att behöva ställa sig i arbetslöshets- och socialbi-
dragskön. Är detta den svenska modell som regeringen berömmer sig
av? Är detta att sätta ”barnens behov och rättigheter i första rummet”,
som det står i regeringsförklaringen? Och för att inte tala om de kom-
munalskattehöjningar som nu väntar i många kommuner! Det är just de
små - låginkomsttagarna och deras familjer - som kommer att drabbas
hårdast av socialdemokratisk politik. Det är dessa familjer som social-
demokraterna säger sig värna mest om. Detta framgick tydligt av ett
TV-program häromkvällen.
Så till den generella välfärden. Hur pass generell är den egentligen
i dag? Den är generell i den bemärkelsen att de flesta människor om-
fattas av de sociala systemen, men det enda riktigt generella systemet
är faktiskt barnbidraget som utgår lika för alla. Socialförsäkringssys-
temen ger mycket varierande belopp och ställer också vissa krav för att
ersättning skall kunna utgå. Det generella system som den borgerliga
regeringen införde med en allmän arbetslöshetsförsäkring skall ni nu ta
bort. Återigen handlar det om ideologiska skäl. Det är viktigare med
fackets makt än med en generell arbetslöshetsförsäkring. Regeringen
talar sannerligen med kluven tunga.
För närvarande pågår det en utredning om sjuk- och arbetsskade-
försäkringarna. Det är en from förhoppning att utredarna skall vara
lika konstruktiva som Pensionsarbetsgruppen har varit - det vill jag
gärna ge en eloge för. Det är därför litet svårt att debattera just social-
försäkringarna i dag. I pensionsfrågan har vi ju redan fattat ett princip-
beslut, och en uppföljningsgrupp, där statsrådet själv ingår, arbetar nu
med frågan.
Låt mig slutligen säga några ord om den moderata inställningen till
socialförsäkringarna. Det är nödvändigt att göra det, eftersom det i den
politiska debatten - inte minst i fackförbundspressen under valrörelsen
- florerat de mest befängda påståenden om vad moderat socialpolitik
innebär. Låt mig erinra om att vi när det gäller många av de stora för-
ändringar som har skett på senare år har haft en bred enighet, bl.a. vid
krisuppgörelserna. De besparingar som har gjorts har varit nödvändiga
av samhällsekonomiska skäl. Men de borde ha gjorts långt tidigare
enligt de förslag som vi moderater har lagt fram under många år. Då
hade besparingarna inte drabbat människor så hårt. Man hade haft tid
på sig.
Systemen tilläts att gå så långt att de urartade och inte kunde bära
sina egna kostnader. Förändringarna har nu bidragit till att vi har fått
ett sundare förhållningssätt till försäkringarna, ett större eget an-
svarstagande och en ökad respekt för de sociala systemen. I förläng-
ningen torde detta innebära att vi också i framtiden kommer att kunna
ge människor ett gott skydd.
I det moderata handlingsprogrammet slår vi fast att medborgarna
skall vara obligatoriskt försäkrade, att försäkringen skall motsvara en
viss del av inkomsten och att det alltid skall finnas en viss miniminivå
för alla, oavsett om man betalar sina avgifter eller ej. Det förutsätter en
offentlig finansiering, dvs. en skattefinansiering.
Vi vill öka den enskildes ansvar genom något lägre ersättningsni-
våer men med möjlighet till kompletterande försäkringar. Vi vill ha ett
ökat samband mellan avgifter och förmåner. Vi håller öppet för att
även privata försäkringsbolag skall kunna teckna försäkringar. Men
observera: Ingen skall stå utanför den sociala tryggheten.
Vi menar att egenavgifter bör införas, men då skall dessa avgifter
vara avdragsgilla. Vi anser vidare att arbetsskadeförsäkringen bör vara
parternas ansvar. För närvarande förs en, vill jag säga, konstruktiv
debatt vad gäller socialförsäkringarna, ofta mycket långtgående, av
inte minst socialdemokratiska debattörer. Att döma av vad som synes
har den debatten tyvärr inte nått detta hus eller regeringen. Men den
debatten är nödvändig. Vi har alla ett ansvar för att försäkringarna är
robusta och stabila och att vi även i framtiden kan räkna med en social
trygghet.
Fru talman! I regeringsförklaringen talas det mycket om samarbete
och samförstånd. Det är därför av mycket stort intresse för oss som
arbetar med de sociala frågorna - personligen har jag gjort det i över
30 år, dvs. hela min arbetsföra tid. Jag vill veta om det finns någon
innebörd bakom dessa ord, eller om det är som vi misstänker och som
vi hittills har funnit det vara, att det egentligen enbart rör sig om åter-
ställarpolitik, dvs. en politik som vill riva upp allt den borgerliga re-
geringen har åstadkommit och att söka konfrontation.
Anf. 2 ROLAND LARSSON (c):
Fru talman! Fru statsråd, av socialpolitik intresserade ledamöter!
Sverige behöver ett nytt välfärdssystem, ett välfärdssystem som är
rättvisare mot de ekonomiskt svagaste grupperna än det vi har i dag
och som omfattar alla, även dem som i dag faller mellan maskoma i
trygghetsnätet. Vi behöver ett välfärdssystem där den enskilde alltid
har möjlighet att välja hur han skall inrätta sitt liv och formerna för
den vård han behöver.
Vi behöver ett välfärdssystem som är hållbart över tiden och som
oavsett upp- eller nedgångar i ekonomin är fullt ut finansierat, som inte
lämnar stora underskott efter sig till våra barn och barnbarn, ett system
där varje generation betalar för sig och där samhället har full kontroll
över kostnaderna.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Centerpartiet har utvecklat och kan erbjuda ett sådant nytt och bätt-
re välfärdssystem, som både är generellt i ordets rätta bemärkelse och
ger en bättre grundtrygghet för alla.
Huvudkomponenterna i detta nya välfärdssystem är:
En arbetslvisförsäkring skapad genom en sammanslagning av den
nuvarande arbetslöshetsförsäkringen och socialförsäkringen.
Ett barnkonto skapat genom en sammanslagning av den nuvarande
föräldraförsäkringen, vårdnadsbidraget och barnbidraget.
Ett nytt pensionssystem som i huvudsak följer Pensionsberedning-
ens förslag.
En förändrad socialtjänstlag som fångar upp de selektiva behoven
och som ger ökad valfrihet för den enskilde.
En vidareutveckling av valfriheten inom vård och omsorg.
Sist men inte minst en förändrad finansiering som i allt väsentligt
bygger på principerna: betalningsansvar efter bärkraft, att varje gene-
ration betalar för sig och att den som beslutar också skall bära kostna-
derna.
På Centerns initiativ har vi nu fått en arbetslöshetsförsäkring som
omfattar alla. Det har varit en oerhörd svaghet i det gamla socialde-
mokratiska systemet att väldigt många människor, framför allt yngre,
har stått utan försörj ningsskydd vid arbetslöshet. Det vore ytterst be-
klagligt om nu socialdemokraterna skulle ändra på detta. På den
punkten är det därför på sin plats att väljarna och alla berörda omgå-
ende får ett besked.
Från Centern har vi sett den allmänna arbetslöshetsförsäkringen
som ett första steg mot vad vi kallar en allmän arbetslivsförsäkring.
Vi föreslår att arbetslöshetsförsäkringen och socialförsäkringen
förs samman till en försäkring, som omfattar alla som står till arbets-
marknadens förfogande och där ersättningen är densamma både vid
arbetslöshet och vid sjukdom.
Denna nya försäkring skall vara uppbyggd och finansierad på tre
nivåer. Den första nivån med ett grundskydd innebär att ersättning,
oavsett arbetsinkomst, utgår lika till alla motsvarande ungefär dagens
ersättning från KAS. Denna grundnivå skall vara finansierad över
statsbudgeten.
Den andra nivån skall ha en inkomstrelaterad del där ersättning ut-
går med 80 % av inkomstbortfallet upp till en normalinkomst för en
industriarbetare. Denna nivå skall vara obligatorisk och finansierad
med egenavgifter enligt försäkringsprinciper.
En tredje nivå skall täcka 80 % av inkomstbortfallet över vad en
normal industriarbetare tjänar. Den delen i försäkringen skall vara
frivillig och helt baserad på privata försäkringslösningar.
På det här viset skapas både ett bättre grundskydd för dem som ge-
nom dagens kvalifikationsregler inte omfattas av nuvarande system
och en större rättvisa för dem som har låga inkomster.
En av fördelarna med vår arbetslivsförsäkring är att den lyfter ut en
stor del av finansieringen ur statsbudgeten. Det innebär naturligtvis i
sig inte lägre kostnader. Men det kräver att det alltid finns en fullstän-
dig balans mellan kostnader och intäkter i systemet. Varje generation
måste svara för sina kostnader.
Den andra komponenten i Centerns nya välfärdssystem är barnkon-
tot. Barnkontot är en vidareutveckling av vårdnadsbidraget och inne-
bär att vårdnadsbidraget, föräldraförsäkringen och barnbidraget för
förskolebarn slås samman till ett barnkonto. Beloppet blir lika för alla
barn och utgår således från barnets behov och inte från föräldrarnas
inkomst.
Rigmor Ahlstedt kommer senare under debatten att återkomma till
förslaget till bamkonto.
Den tredje komponenten i Centerns nya välfärdssystem är ett nytt
pensionssystem. Centern står i allt väsentligt bakom Pensionsbered-
nings förslag och de principer som riksdagen lagt fast. Det står helt i
överenstämmelse med de principer för ett nytt välfärdssystem som jag
nyss redovisade. Det ger ett bättre grundskydd, det ökar valfriheten
och det har en över tiden hållbar finansiering.
Visserligen skulle vi gärna ha sett en högre nivå än den som i dag
föreslås. Men det är mer en resursfråga som vi kan återkomma till se-
nare.
Fru talman! En ljärde komponent är en förändring av socialtjänst-
lagen så att den blir tydligare än dagens både vad gäller de skyldighe-
ter som kommunerna har i fråga om vård och service och vad gäller
finansieringsansvaret. Lagen behöver naturligtvis anpassas till den
föreslagna arbetslivsförsäkringen.
Det ekonomiska bistånd som i dag betalas ut inom ramen för soci-
albidragsnormen skulle tillgodoses och finansieras helt inom ramen för
en arbetslivsförsäkring. Därmed skulle socialtjänsten kunna koncentre-
ra sitt arbete på vård och behandling och på sådant som ligger utanför
dagens socialbidragsnorm. Problemet med frågan om det är kommu-
nerna själva eller staten som skall besluta om socialbidragsnormen
löses av sig självt med vårt system.
Däremot kommer Centern inte att ställa sig bakom ett förslag som
innebär att staten skall besluta om socialbidragsnormerna men att
kommunerna skall betala. För Centern är det en självklarhet att be-
slutsansvar och betalningsansvar skall ligga på samma ställe.
Fru talman! Under den borgerliga regeringen har det inom vården
och omsorgen tagits ett rejält steg mot valfrihet. Det gäller bl.a. rätten
att välja barnomsorg, rätten för handikappade att välja personlig assi-
stent, rätten att välja läkare, för att nämna några.
Vi vill från Centern fortsätta att utveckla denna valfrihet. Det vore
t.ex. önskvärt att överföra den valfrihet som i dag finns inom barnom-
sorgen att gälla även äldrevården. Centern har länge arbetat för att
införa ett system med familjeläkare, där var och en har rätt att välja
egen primärvårdsläkare. Den nu gällande husläkarlagen skapar till
stora d ‘.lar förutsättningar för detta.
Samtidigt är det viktigt att sjukvårdshuvudmännen ges frihet att ut-
forma verksamheten efter lokala förutsättningar. Bl.a. är det angeläget
att kunna integrera läkarinsatserna med primärvårdens övriga delar.
För att kunna förena valfriheten med kraven på rättvis fördelning
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
måste såväl husläkaretableringen som den fria etableringen av special-
läkare baseras på vårdavtal. Det är en förutsättning för att sjukvårds-
huvudmannen skall kunna ta det övergripande ansvaret för planering
och finansiering av hälso- och sjukvården. Centern är alltså på den
punkten öppet för diskussion om vissa förändringar.
Med utgångspunkt från det jag nu har redovisat skulle jag vilja
ställa några frågor till Anna Hedborg och socialdemokraterna.
Kan regeringen tänka sig ett grundtrygghetssystem som omfattar
även dem som i dag står vid sidan av arbetslöshetsföräkringen och
socialförsäkringen, naturligtvis förutsatt att det kan finansieras inom
befintliga resurser?
Kommer regeringen att föreslå en sådan ändring av arbetslöshets-
försäkringen att de arbetslösa som förut stod utanför ånyo kommer att
skickas tillbaka till socialkontoren.
Vad kommer regeringen att göra för de flerbarnsfamiljer som
kommer att hamna i inkomstlägen under socialbidragsnormen när man
tar bort vårdnadsbidraget?
Kommer rätten att välja en egen läkare att finnas kvar, och i så fall
hur?
Kan regeringen tänka sig att ge valfrihet inom äldreomsorgen på
samma sätt som inom barnomsorgen?
Regeringen har sagt att man önskar samförstånd och bredare poli-
tiska lösningar. För Centern är det viktigt att få svar på dessa frågor för
att vi skall kunna bedöma värdet av regeringens inviter. Är de allvar-
ligt menade, eller är det bara tomma ord?
Anf. 3 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Fru statsrådet, ärade riksdagsledamöter! Vi liberaler
har som utgångspunkt för vårt handlande den enskilda individen, inte
kollektivet. Människans fria och spontana utveckling samt möjlighet
att hävda sig mot kollektiv av olika slag är en hörnsten i vår ideologi.
Det är därför inte en slump att fyra grundläggande lagar inom det so-
ciala fältet utarbetats inom regeringen - Socialdepartementet - när
Folkpartiet liberalerna ingått i dess ledning.
Det var under mandatperioden 1979-1982 som gällande social-
tjänstlag och hälso- och sjukvårdslag utarbetades. Under förra man-
datperioden infördes handikappreformen och husläkarlagen, och vi
fick som tillägg till socialtjänstlagen en barnomsorgsgaranti. Alla des-
sa lagar flyttar makten från vård- och omsorgsgivaren till den enskilde.
De ger den enskilde rätt till valfrihet och till beslut om den vård och
omsorg som skall förmedlas.
Socialdemokraterna har motsatt inställning till var makten skall
ligga. Det är samhället med kommuner och landsting som skall be-
stämma vem som skall förmedla t.ex. barnomsorg och sjukvård.
Frågan är då vad som kommer att hända under den kommande
mandatperioden. Kommer de rättigheter beträffande valfrihet inom
socialtjänsten och hälso- och sjukvården som den enskilde i dag har att
beskäras? Regeringsförklaringen ger här väldigt litet information, men
jag hoppas att vi under den här debatten kan få mera klarhet i vad som
kommer att hända.
Jag börjar med familjepolitiken. Barnomsorgsgarantin ger etable-
ringsfrihet och möjlighet för föräldrar att välja den barnomsorgsform
som de tycker är bäst för deras barn. Kommunen och plånboken kan
inte hindra dem från det. Avser den socialdemokratiska regeringen att
ändra på denna fri- och rättighet?
Vi är överens om att vi måste göra besparingar inom många olika
områden. Men vilka besparingar kommer att göras inom familjepoliti-
ken? Vårdnadsbidraget skall slopas. Men vad händer med garantida-
garna? Kommer de att återinföras?
En oroande signal i det socialdemokratiska valmanifestet är att
man till följd av den statsfinansiella krisen avser att reducera alla in-
dex. Gör man det generellt, så blir avindexeringen av vårdbidraget till
familjer med funktionshindrade barn kännbar för berörda familjer.
Tillsammans med handikappersättningen innebär det här 67 miljoner
kronor - ett litet belopp i den stora statsbudgeten men ett stort belopp
för familjerna. Avser regeringen att göra en avindexering också för
dessa grupper?
I början av 8O-talet var det uteslutet att tala om ideella insatser i
vården. Socialdemokraterna och vänstern öste kritik över oss som för-
de fram ideella insatser som ett värdefullt komplement till samhällets
insatser. Den kartläggning och kunskapsöversikt som Socialtjänst-
kommittén lämnade förra året visar att frivilligt arbete är betydligt
vanligare i Sverie än vad man tidigare trott. I dag stöds många ideella
organisationer inom det sociala området med skattemedel. Avser re-
geringen att gå tillbaka till sitt gamla synsätt i fråga om ideellt arbete
och dra in bidragen?
Hälso- och sjukvården bygger sitt arbete på principerna förebygga,
bota och lindra samt rehabilitera. Det finns helt kort några rader i re-
geringsförklaringen om att folkhälsoarbetet kommer att intensifieras.
En delegation skall tillsättas för att vidareutveckla politiken för jäm-
ställdhet och särskilt uppmärksamma frågor kring kvinnors hälsa.
Folkhälsoinstitutet har ju ett särskilt program här. Hur tänker man sig
att delegationen skall arbeta med hänsyn till Folkhälsoinstitutets arbe-
te?
Läkares och övrig hälso- och sjukvårdspersonals kunskaper om
kvinnors hälsa är otillräckliga på grund av brister i utbildningen. Där-
för bör man vid de medicinska högskolorna inrätta en särskild enhet
ledd av en professor med ansvar för undervisning och forskning just
kring kvinnors hälsa. Det här är nödvändigt, därför att området ned-
värderas och nedprioriteras både i undervisning och forskning och vid
professorstillsättningar. Jag hoppas att regeringen nappar på detta för-
slag.
Tobaksbruket är den största enskilda hälsorisken i vårt samhälle.
Mycket av arbetet med att förebygga ohälsa på grund av tobaksbruk
sker ju ute i kommuner och landsting, på arbetsplatser, i skolor etc.
Det är riksdagens ansvar att stifta lagar som understöder detta arbete.
Dit hör lagen om förbud mot direkt och indirekt tobaksreklam. Det
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
ankommer nu på regeringen att komma med ett lagförslag. Jag hör till
dem som anser att svårigheterna att stifta en sådan lag är klart över-
drivna. Hur ser regeringen på direktiven och den fortsatta behandling-
en av frågan? Det brådskar. Märkesreklamen ökar med hög hastighet.
Själv fick jag gå i fyra affärer innan jag hittade en ryggsäck utan ett
stort Camelmärke.
Företagshälsovården har ansvar för både förebyggande och reha-
biliterande insatser. Det är en viktig resurs i hälso- och sjukvården,
men dess framtid är osäker. Det finns inget avtal mellan parterna och
ingen lagstiftning om företagshälsovård. Vad avser regeringen att göra
på denna punkt?
Smittskyddslagen har kritiserats från många håll. Det finns de som
anser att den är ett bra instrument i kampen mot hiv. Andra hävdar att
den motverkar sitt syfte. Det har talats om en utvärdering av lagen.
Avser regeringen att genomföra en sådan?
I regeringsförklaringen anges att arbetet i den pågående sjuk-
vårdsutredningen HS 2000, som ju Socialdemokraterna och vänstern
lämnade under förra mandatperioden, skall fortsätta. Bl.a. skall åtgär-
der för förbättringar och effektiviseringar föreslås. Hur tänker man gå
vidare?
Valet av styrsystem får ju aldrig bli enbart ett medel, utan det skall
också vara ett mål för hälso- och sjukvården. Köp-sälj-systemen, som
stötts av partierna över blockgränserna, är i vissa stycken medel där
man har tappat bort målet.
Ett konkret förslag för att öka kostnadsmedvetenheten - det är ju
den som man är ute efter - och det hälsoekonomiska tänkandet är att
utveckla den medicinska revision som läkarna själva kan driva. Inom
läkemedelsområdet har sådan revision lett till en sänkning av läkeme-
delskostnaderna med 10 %, samtidigt som behandlingen har blivit
bättre och säkrare. Detta skulle man kunna göra när det gäller sjuk-
skrivningar, remisser och mycket annat. Jag hoppas att regeringen tar
vara på denna idé.
Folkpartiet liberalerna har alltsedan Bertil Ohlins tid värnat om
glömda och gömda grupper i samhället. En sådan grupp som både
Psykiatriutredningen och riksdagen uppmärksammade i våras är de
tortyrskadade. Riksdagen har beslutat om ett tortyrskadecenter, och det
brådskar. Det är nämligen fler än vi anar som behöver den här hjälpen.
Avser regeringen att ge denna fråga förtur?
Riksdagen förutsatte i våras utan särskilt tillkännagivande vid be-
handlingen av en folkpartimotion att Sjukvårdsutredningen skulle ta
upp frågan om hur vården av människor med mycket sällsynta sjuk-
domar skall organiseras. Det gäller sjukdomar som inte finns med på
den lista över så att säga rikssjukdomar som Socialstyrelsen och
Landstingsförbundet gjort upp. Som exempel kan jag nämna spelbero-
endet, som är att jämställa med andra beroendesjukdomar - t.ex. alko-
holism och narkomani. En annan grupp är de människor som har drab-
bats av psykiska problem sedan de försökt göra sig fria från medlem-
skap i destruktiva sekter. Svensk psykiatrisk förening visar att vi i
10
Sverige inte har kompetens att behandla dessa patienter på ett effektivt
sätt.
När nu regeringen skriver om direktiven till Sjukvårdsutredningen
är det angeläget att behovet av att se på vården för människor med
sällsynta sjukdomar kommer med. Avser regeringen att tydliggöra
dessa glömda och gömda patienters behov i utredningen?
I regeringsförklaringen anges dels att de enskilda skall ha rätt att
välja läkare, dels att husläkarlagen som ger invånarna denna rätt skall
avvecklas. Kerstin Heinemann kommer senare i debatten att gå närma-
re in på denna fråga. För mig hänger regeringsförklaringen på den här
punkten dock inte ihop.
Tillsammans med Socialdemokraterna genomförde vi den s.k.
ÄDEL-reformen. Den har i långa stycken visat sig vara mycket bra,
men den har en akilleshäl: sjukhemsvården. Här är kvaliteten på me-
dicinska insatser, inklusive läkemedelsterapi, inte vad den borde vara.
Vad avser regeringen att göra här?
Fru talman! Därmed hoppas jag att vi i den här debatten får klarhet
på en rad av de punkter som jag har tagit upp i mitt anförande och där
regeringsförklaringen ligger på ett så generellt plan att vi inte kan utlä-
sa svaren.
Anf. 4 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag vill börja med att hälsa Anna Hedborg välkommen
till riksdagen som, såvitt jag förstår, regeringsledamot för första gång-
en utan att tidigare ha suttit med i riksdagen. Välkommen! Jag ser fram
emot ett bra samarbete.
Fru talman! I regeringsdeklarationen för regeringen fram hur väl-
färdspolitiken skall utvecklas, inte avvecklas. Därefter är utgångspunk-
ten olika konkreta frågor. För oss i Vänsterpartiet är den här utgångs-
punkten självklar. Dessutom slås det fast att familjepolitiken skall
möjliggöra både arbete och föräldraskap. Det är där vi måste ha av-
stampen.
I regeringsdeklarationen tar man upp hur husläkarlagen och eta-
bleringen av privatläkare, som har dränerat landstingets ekonomi, skall
avvecklas. Det är mycket bra.
Även vårdnadsbidraget, det har man deklarerat, skall upphöra -
framför allt av ekonomiska skäl, men också därför att det inte är ett
särskilt rättvist system. Vänsterpartiet instämmer i detta.
Vad det däremot inte sägs något om i regeringsdeklarationen, och
det tycker jag är mycket bra, är frågan om karensdag vid vård av barn.
Jag hoppas att man från regeringens sida inte ämnar återkomma med
ett sådant förslag. Jag vill understryka att jag tror att ett sådant förslag,
med alla de möjligheter till undantag som aviserats från regeringens
sida, skulle göra att det blev väldigt mycket av byråkrati och väldigt
litet av besparing i finanserna.
I regeringsdeklarationen finns det dock andra frågor som inte är
särskilt väl utvecklade. Jag börjar med handikappolitiken. Där sägs det
att de flesta av oss någon gång blir sjuka. En del är handikappade.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
11
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Man skall öka de handikappades tillgänglighet. Det kommer att vidtas
åtgärder på det området.
Då måste jag fråga Anna Hedborg: Vad innebär detta konkret? I
valrörelsen har både socialdemokrater och vänsterpartister talat om
hur vi vill förverkliga Handikapputredningens förslag som helhet. Det
finns ju rätt många förslag. Vad gäller tillgängligheten är det säkert
fler än jag som för några år sedan såg en bild på en serieteckning. Det
var en bild på en person som satt i rullstol och som frågade en annan
person på en busshållplats: Hur länge har du väntat på bussen? Fem
minuter, blev svaret. Personen i rullstol däremot har väntat i mer än tio
år på förverkligandet av tillgänglighet i kollektivtrafiken! Detta visar
på proportionerna här och på att det är väldigt bråttom att göra något
på detta område.
Sedan finns det en rad annat i handikappolitiken som måste för-
verkligas. Vi har fattat beslut om Handikappombudsmannen. Men den
rollen blev inte processförande, vilket både Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet ansåg vara viktigt. Hur blir det nu?
Jag undrar också hur det blir med lagstiftad rätt till sysselsättning
för psykiskt störda. Hur blir det med hjälpmedlen? Det finns alltså en
rad områden där vi måste gå fram skyndsamt, därför att det fattas väl-
digt mycket i handikappolitiken.
Fru talman! Ett annat område gäller barnen. Det börjar ju med bar-
nen. Barnens behov och rättigheter skall ställas i främsta rummet, som
det heter. Jag är den första att instämma i det. Jag kan berätta för Anna
Hedborg att vi under den gånga perioden hade en tvärpolitisk barn-
grupp här i riksdagen som gemensamt har sett hur vi kan agera till-
sammans för att stärka utsatta barn och deras rättssäkerhet. Jag kan
försäkra att vi inte kommer att vara tysta under den här perioden. Det
finns en rad områden där vi måste gå vidare.
Från FN har vi fått en uppföljning av hur vi sköter barnfrågorna. Vi
har fått kritik på en hel del punkter. Det gäller då barn i fängelse, han-
dikappade barn, flyktingbarn osv. Vi har också kunnat ta del av Soci-
alstyrelsens olika rapporter om barn i förändringstider, om hur barn i
nedskärningstider drabbats oerhört hårt. Dessa rapporter måste vi ta på
allvar.
Barnombudsmannen har nyligen avlämnat en rapport till riksdagen.
Bl.a. tar man där upp frågan om flyktingbarn. Dessutom tas där upp
kravet på att utlänningslagen måste ändras, så att man även som flyk-
ting är barn till dess att man fyllt 18 år. Barnombudsmannen har också
pekat på att kommunerna i sina barn- och ungdomspolitiska planer
måste kunna visa hur man uppfyller barnkonventionens krav. Hur blir
det med den saken?
Vidare föreslår Barnombudsmannen att regeringen i samband med
budgetpropositionen skall redovisa sin samlade syn på barn- och ung-
domsfrågorna. Det här är andra frågor som måste komma upp på detta
område. Journalisten Margareta Norlin har i en debattbok om barnets
århundrade frågat vart det tog vägen. Jag hoppas att vi skall kunna
återkomma till detta tema och hävda att det nu är barnets århundrade.
12
Fru talman! En annan stor fråga som har diskuterats mycket gäller
socialtjänstlagen. Där har vi ju haft en stor utredning som pågått i mer
än tre år. Man är ännu inte färdig. Vissa delar återstår. Men hittills har
man kommit med flera bra förslag. Det gäller då frågan om en
riksnorm. Där vill jag gärna ha besked om hur Anna Hedborg kommer
att gå vidare. Vi vet ju att det där finns en bred uppslutning från Soci-
aldemokraterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet. Fler har kanske an-
slutit sig efter det att beslut fattats när det gäller att kunna få stöd i
riksdagen.
Såvitt jag förstår är det mycket bra förslag som Socialtjänstkom-
mittén kommer med. Där blir det ett ökat skydd för barn. Där skrivs
barnkonventionen in, och där handlar det om rätten till ökat stöd för
anhöriga. Dessutom skall vistelsekommun kunna få ersättning från
hemkommun i de fall där det uppstår tvister om ekonomin. Det här är
oerhört viktigt, eftersom det har funnits problem i detta avseende ute i
kommunerna.
Vad som finns kvar och som man skall arbeta vidare med - jag
hoppas att det arbetet sker ytterst skyndsamt - gäller myndighetsbe-
greppet. Den långtgående privatiseringen i kommuner och landsting
har ju lett till avsevärda problem. Därför är det oerhört viktigt att gå
vidare i det arbetet och att klarlägga var kommunen är skyldig att ha
hand om myndighetsutövandet. Man får inte lämna ut exempelvis
vårdnadsutredningar på entreprenad till privata firmor. Som jag tolkar
Socialtjänstkommittén finns det en väldigt bred politisk majoritet. Det
är ju oerhört viktigt att gå vidare med detta.
Fru talman! Hälso- och sjukvården har under den gångna perioden
utsatts för stora prövningar. Köp-sälj-systemet har fått enorma kon-
sekvenser. Hela sjukvårdsapparaten har fördyrats. Mycket kritik före-
kommer vad gäller akutsjukhusen. Socialstyrelsen har nyligen tagit
fram fakta.
Vi vet från tidigare att speciellt äldre människor råkat mycket illa
ut på just akutavdelningar. Vi vet också hur mycket resurser som av-
satts i onödan just när det gäller administration, husläkare eller ersätt-
ning till privatläkare. I Stockholms läns landsting har ersättningen till
privatläkare kostat mer än 200 miljoner kronor extra, utöver vad som
budgeterats.
Trots de stora problemen i hälso- och sjukvården vill jag under-
stryka att vi har mycket som är bra och som vi skall ta vara på. Nyli-
gen fick jag personligen erfarenhet av barnsjukvården. En röntgenun-
dersökning förbereddes med lekterapi, varvid man utgick från barnet.
Sådant är en viktig form av sjukvård som vi i Sverige har. Där är vi
rätt unika, och där kan vi inte acceptera några nedskärningar.
Jag vill också peka på hur försöksverksamhet med sex timmars ar-
betsdag, exempelvis på Gullberna i Blekinge, har lett till en bättre om-
vårdnad och mera tid för patienten. De som mottar vården är oerhört
positiva. Här kan vi se hur det går att utveckla sjukvården. Jag vill
också understryka att det är viktigt att Hälso- och sjukvårdsutredning-
en snabbt sätter i gång med sitt arbete.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
13
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Fru talman! Den gångna perioden var i många avseenden mycket
dyster. Men vi fattade flera viktiga beslut. Barbro Westerholm var inne
på några av dem. Jag tänker på barnomsorgslagen, på detta med ökat
stöd för psykiskt störda samt på inrättandet av Barnombudsmannen
och Handikappombudsmannen. Vi fick också vissa extra resurser, men
långt ifrån tillräckligt. Det här har skapat problem ute i kommunerna.
Man har ju inte fått de resurser som behövs för att kunna ha en bra
vård och omsorg.
I Stockholms stad kommer det, trots den skattehöjning som man är
överens om, inte att bli en avsevärt höjd kvalitet. I stället gäller det att
vidmakthålla en någorlunda standard. Där krävs det väldigt mycket
mera.
Vi vet att äldreomsorgen inte är tillfredsställande. Detta leder till
ökade kostnader på sjukvårdens område. Där måste mycket mer av
resurser sättas in.
Barbro Westerholm talade om tobakslagen. Jag instämmer i vad
hon sade, men jag undrar: När får vi ett lagförslag mot indirekt tobaks-
reklam? När kommer ett förslag om smittskyddslagen, som vi i Väns-
terpartiet är mycket missnöjda med?
Till slut, fru talman! Vi i Vänsterpartiet vet att denna valperiod inte
kan innehålla några stora kostnadskrävande reformer. Vi kräver inte
heller det. Men vi har en rad förslag om hur man kan förbättra saker.
På några få områden måste man dock se till att de människor som for
mest illa under förra perioden kan få kompensation. Jag tänker då på
de långtidssjukskrivna. Anna Hedborg, kommer vi inte att kunna få
något förslag på det området?
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet vill verkligen understryka detta
med hur vi skall utveckla välfärden. Där måste vi gå fram tillsammans.
Vi instämmer i värderingarna i samband med olika undersökningar där
svenska folket har svarat att man är beredd att betala, därför att välfär-
den är vårt gemensamma ansvar. Det får inte bara handla om den som
har pengar och som kan betala för sig.
Anf. 5 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Fru statsrådet Anna Hedborg, riksdagsledamöter! Vad
jag här vill säga är mera en programförklaring än ett debattinlägg. Det
är ju den första sociala debatten i riksdagen sedan vi i Miljöpartiet
kom tillbaka till riksdagen. Vårdfrågorna kommer Thomas Julin att ta
upp senare i debatten här.
Miljöpartiet de grönas politik vilar på tydliga grundprinciper:
1. miljöpolitiken, som också innehåller energipolitiken och det här
med ekologiskt jordbruk,
2. fredspolitiken, och där skall vi driva en sådan utrikes-, handels-
och biståndspolitik att riskerna för krig minskar, samt
3. socialpolitiken, som sätter människan i centrum - vi skall ge
människor en grundtrygghet alltifrån barndomen, under de aktiva åren
och även under ålderdomen.
14
Om människor inte har en ekonomisk och mänsklig grundtrygghet
och om människor inte har arbete och inte klarar hyran, blir socialpo-
litiken passiv och den fysiska miljöpolitiken ogenomförbar.
Kan man inte betala sin hyra och en vräkning väntar, och om man
inte klarar sina lån eller avbetalningar, så struntar man i att sortera
sopor och orkar inte heller vara en god förälder för sina barn. Man
passiviseras och mister sitt självförtroende.
Människor som inte känner att de kan påverka sin situation och
inte tror på sin egen förmåga, deltar inte i samhällslivet. De har delvis
gett upp.
Fru talman! Miljöpartiet de gröna vill föra en socialpolitik och en
skolpolitik som i alla sina delar ger självtillit, tro på den egna förmå-
gan hos barn, ungdomar och vuxna och tro att det också finns utrymme
att påverka i skolan, på arbetsplatsen och i samhället i övrigt.
Vi har inte råd att skära ner mera inom utbildningssektorn. Man
talar om ökad forskning, och det är väl bra. Men för att öka den och få
t.ex. flera kvinnliga professorer är den helt avgörande grunden den
obligatoriska skolan och gymnasiet. Att i dagens läge tala om en dator
åt varje skolelev är närmast ett hån. Skolans elever får ej egna läro-
böcker. Skolsköterskor och kuratorer skall klara allt fler elever per
tidsenhet. Antalet elever i klasserna ökar. De får inte längre färsk mat i
skolorna. Man använder koka-kyl. Allt detta slår hårdast mot elever
med större eller mindre problem.
Folkhälsan kan också påverkas av detta. Förebyggande vård och
generell vård som ges till alla i vissa åldersgrupper är billig och ger
mycket för pengarna. Vi har sett exempel på detta inom tandvården,
mödravården och vid barnavårdscentralerna. Skolhälsovården är vik-
tig. Varken kvantitet eller kvalitet får skäras ner. Höga kvalitetskrav
måste säkras. Varje elev behöver tid och inte bara rullandebandsprin-
cipen och teknik.
Fru talman! När det gäller ungdomar i tonåren vill Miljöpartiet, ut-
över en god utbildning och bra hälsovård, stödja de initiativ som tas i
många kommuner för drogfria danser och andra drogfria miljöer. Alla
initiativ som tas i avsikt att motverka missbruk bland ungdomar och
äldre ser Miljöpartiet som oerhört viktiga. Missbruket bland yngre
ungdomar har börjat öka igen, särskilt när det gäller narkotika.
Alkoholmissbruket orsakar kostnader på omkring 100 miljarder per
år. Cirka var fjärde sjukhussäng upptas av människor som lider av
alkoholrelaterade sjukdomar. Vi vet också vilket mänskligt lidande
och vilka kostnader narkotikan och tobaken orsakar. EU:s liberala
alkohol- och narkotikapolitik är bara det ett starkt skäl till att säga nej
till ett EU-medlemskap.
Miljöpartiet de gröna vill att samhället skall ha en mycket restriktiv
narkotikapolitik. Inom alkoholpolitiken vill vi ha bl.a. hög beskattning,
alkoholfri offentlig representation och samtidigt visa på fördelarna
med alkohol-, drog- och tobaksffia miljöer samt ge en allsidig infor-
mation.
Fru talman! När det gäller handikappolitiken är Miljöpartiet stolt
över den svenska rättighetslagstiftningen, även om mycket behöver
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
15
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
förbättras. Miljöpartiet de gröna anser att alla nya samhällsmiljöer från
början skall handikappanpassas såväl när det gäller bl.a. hörselslingor
och entréer för rullstolsbundna som i fråga om allergiker. När det gäl-
ler allergier är det svårt att uppnå en anpassning på hundra procent,
men kunskapen är stor och mycket kan göras. Befintliga byggnader
skall också allergisaneras och handikappanpassas. Skolor, sjukhus och
daghem bör ges förtur. Allergisanering och handikappanpassning av
nya och gamla miljöer ger en hel del byggnadsarbeten. Miljö ger jobb,
och dessa jobb ger bättre hälsa och bättre ekonomi på längre sikt.
Miljöpartiet vill ha en rörlig pensionsålder mellan 60-70 år och en
grundpension som är lika för alla och betydligt högre än i dag. Det
betyder att ATP-systemet sakta trappas ner. Vill man ha högre pen-
sion, får man teckna en pensionsförsäkring. Det blir extra viktigt att
noga syna övergången så att ingen faller igenom skyddsnätet.
Fru talman! Miljöpartiet vill ta bort vårdnadsbidraget som enbart är
fickpengar. Vad hjälper det en ensamstående arbetslös mamma? I
stället vill Miljöpartiet ge lön för vård av eget barn. Fyra fem barn,
beroende på ålder, skall ge en dagbarnvårdarlön med sociala förmåner
åt en hemarbetande förälder. Han eller hon skall erbjudas samma ut-
bildning som dagmammor erbjuds i dag. Barnen, förutom det egna
barnet, tas ur barnomsorgskön.
När lagen om alla barns rätt till barnomsorsgsplats genomförs blir
kostnaden blygsam eller ingen. I vissa situationer kan det t.o.m. bli en
besparing. Förslaget om karensdag för vård av sjukt barn skall tas bort.
Varför skall småbarnsföräldrar ha dubbla karensdagar?
När vi i dag behandlar socialpolitiken måste ändå något om arbets-
lösheten nämnas. Den är ju vårt största akuta sociala problem. Den
kostar oss omkring 100 miljarder om året.
Rationaliseringarna inom industrin, tjänstemannasektom och den
offentliga sektorn har slagit hårt. Den konkurrens och de övertidskrav
som arbetstagarna utsätts för slår ut människor och sliter ner dem. Bå-
da dessa faktorer, de hundratusentals arbetslösa och de pressade ar-
betstagarna, bäddar för utslagning. Risken för långtidsarbetslöshet är
uppenbar.
Miljöpartiet anser att det är helt felaktigt att arbetslöshetsperioder-
na enbart skall få vara 2 x 300 dagar innan man blir utförsäkrad. Kost-
naderna hamnar då hos socialnämnderna i kommunerna, och man tar
ifrån människor deras självtillit.
Jag vill avsluta, som jag började, med självtillit och Miljöpartiets
tro på människors förmåga. Socialpolitiken skall bygga på förståelse
och hjälp till självhjälp, på humanism och en positiv människosyn.
Anf. 6 INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Jag skall i dag ägna hela mitt anförande åt en enda del
av socialpolitiken, nämligen familjepolitiken. Jag gör det därför att jag
hoppas att få svar på en del frågor på området, eftersom socialdemo-
kraterna har aviserat så stora förändringar. Chatrine Pålsson kommer
senare att ta upp andra delar av socialpolitiken.
16
Vårdnadsbidrag är ett laddat ord som väcker starka reaktioner. Det
associeras till hemmafruns återkomst, en rak snitslad bana tillbaka till
spisen - beviset på kvinnofrigörelsens nära förestående död.
Sådana missuppfattningar vädras ofta, särskilt av vissa stor-
stadskvinnor och företrädesvis socialdemokratiska politiker. Men
många många vanliga dubbelarbetande, arbetstyngda föräldrar har
länge efterlyst ett system som skulle ge dem möjlighet att ägna mer tid
åt barnen och att utforma barnomsorgen som den passar just dem.
Vårdnadsbidraget är helt enkelt ett sådant system.
För 40 år sedan ansågs det naturligt att alla barn togs om hand av
sina egna mammor. På 60- och 70-talen började daghemsutbyggnaden
att ta fart, och efter hand började dagis ses som det naturliga sättet att
ge barn omsorg. Sanningen är väl att det inte går att säga att det ena
eller det andra är det naturliga. En kombination, som anpassas efter
barnets ålder och behov och där både mamman och pappan tar ansvar
för omsorgen, är säkert det som de flesta i dag eftersträvar och tycker
är det mest naturliga.
Få, om ens någon, vill återgå till 50-talsmodellen med en hemma-
fru som ägnar hela sitt vuxenliv åt att sköta man och barn. Få, om ens
någon, vill å andra sidan lämna ifrån sig sin ettåring under 8-10 tim-
mar per dag för att förvärvsarbeta på heltid. Detta borde vara utgångs-
punkten för en mer nyanserad diskussion än den som ofta förs i dag.
Många undersökningar visar att väldigt många föräldrar skulle vilja
förlänga tiden tillsammans med barnet, åtminstone några månader eller
ett par år efter föräldraförsäkringen, gärna på heltid, men om det inte
är möjligt så åtminstone på halvtid. Vi politiker kan tycka vad vi vill
om det. Vi kan moralisera över det, vilket är vad en del politiker ofta
gör. De kvinnor som vågar förlänga föräldraledigheten, utöver den tid
föräldraförsäkringen gäller, anses ha fastnat i något slags skickligt
gillrad kvinnofälla som bara är till för att undertrycka dem och ute-
stänga dem från arbetsmarknaden under resten av livet. Inom parentes
sagt är dess bättre inställningen än så länge en annan om en man gör
samma val.
Det är detta som gör att vårdnadsbidraget upplevs som så farligt.
Det öppnar ju för nya valmöjligheter som framför allt vi lättledda
kvinnor inte förväntas klara av och som därför kommer att leda oss i
fördärvet. Däri ligger förklaringen till det hårdhjärtade motståndet mot
det från socialdemokraternas sida. Sedan kan de tala om ekonomi hur
mycket som helst.
Det finns många tänkbara sätt att utnyttja vårdnadsbidraget. De far-
och morföräldrar som i dag åtagit sig att sköta om sina barnbarn, ofta
därför att mammorna är ensamstående, kan t.ex. få en liten ersättning
för den insatsen.
Ett par familjer kan slå sig samman och dela på barnomsorgen. För
några, som gärna vill det, kan vårdnadsbidraget göra det möjligt att
vara hemma några månader extra på heltid. De som sparat dagar från
föräldraförsäkringen kan kanske dryga ut pengarna med vårdnadsbi-
draget och sköta barnet själva ytterligare några månader, om det är vad
de vill göra.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 13
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Kort sagt öppnas ett antal möjligheter att välja den barnomsorgs-
form som passar barn och föräldrar bäst.
För oss kristdemokrater är detta, dvs. föräldrarnas möjlighet att an-
passa barnomsorgen efter barnens behov, den viktigaste anledningen
till att vi arbetat så intensivt för ett vårdnadsbidrag och att det också
infördes den 1 juli i år.
Men det finns fler orsaker. Kostnaderna för de olika formerna av
familjepolitiskt stöd är i dag mycket stora. Trots detta är det ca
100 000 barn som inte får del av de subventionerade barnomsorgsfor-
merna. Det kan ha flera orsaker. Det kan vara så att deras föräldrar
skiftarbetar och inte kan anpassa sig efter de tider som erbjuds inom
den offentliga barnomsorgen. Det kan också bero på att föräldrarna
bor i glesbygd, där det inte finns någon subventionerad barnomsorg.
De kan också ha valt att vara hemma på heltid med sina barn, trots
ansträngd ekonomi. Vårdnadsbidraget minskar åtminstone delvis de
stora orättvisor mellan olika barnfamiljer som det tidigare systemet
åstadkom, även om summan självfallet är för liten för att helt utjämna
orättvisorna.
Under valrörelsen användes vårdnadsbidraget ständigt som ett
slagträ av Socialdemokraterna. Felaktigheterna var mer regel än un-
dantag när man talade om det här systemet. Introduktionskostnaden
överdrevs kategoriskt. Det påstods att högavlönade kunde få både
vårdnadsbidrag och subventionerad barnomsorg. Ena gången var det
bara direktörsfruar som skulle ha glädje av vårdnadsbidraget, och and-
ra gången uppmanades föräldrarna att inte anpassa sig till det nya sys-
temet, eftersom det ändå skulle rivas upp snarast, utan övergångsreg-
ler. Tala om maktfullkomlighet!
Hur ser då facit ut efter tre månader med vårdnadsbidrag? Det
finns statistik t.o.m. september månad. Föräldrarna kan inte sägas ha
tagit avstånd från systemet. Det finns tydligen fler direktörsfruar i
Sverige än vi trodde. Sju av tio familjer väljer nämligen vårdnadsbi-
drag för att kunna kombinera jobb och barn på ett mer flexibelt sätt.
Av dem som får vårdnadsbidrag tar nästan 70 % ut hela bidraget,
vilket innebär att de antingen har privat barnomsorg eller själva är
hemma. Drygt 25 % arbetar deltid, har barnet mellan 15 och 30 tim-
mar i kommunal barnomsorg och får ett tillskott på 700 kr i form av
vårdnadsbidrag. Återstående 5 % utnyttjar kommtinal omsorg upp till
15 timmar och får därmed ett tillskott på 1 350 kr i form av vårdnads-
bidrag. För de 30 % av barnfamiljerna som inte alls valt vårdnadsbi-
drag har ingenting förändrats. Tvärtemot vad många förutspådde har
dessutom antalet som tar ut vårdnadsbidrag ökat under september må-
nad.
Fru talman! När jag lyssnade på Ingvar Carlssons regeringsförkla-
ring fick jag ett litet hopp om att även Socialdemokraterna hade upp-
märksammat föräldrarnas stora intresse för vårdnadsbidraget och åt-
minstone ville räkna något på vad det skulle innebära att riva upp det
innan vallöftet, eller snarare valhotet, förverkligades. Men det var ty-
värr en missuppfattning.
18
Anna Hedborg har redan sagt här i kammaren att Socialdemokra-
terna står fast vid att vårdnadsbidraget skall avskaffas. Det gjorde hon
i ett frågesvar i tisdags kväll. Av det framgår mycket tydligt att Anna
Hedborg inte tycks ha förstått hur systemet fungerar. Hon påstår näm-
ligen att föräldrarna mer eller mindre tvingats ta emot det mot sin vilja,
eftersom man inte kan tacka nej till ett bidrag som erbjuds. Det är ett
mycket märkligt påstående.
Konstruktionen är ju gjord så att man antingen väljer kommunalt
subventionerad barnomsorg eller vårdnadsbidrag och därmed ordnar
barnomsorgen på annat sätt. Menar Anna Hedborg verkligen att för-
äldrar som har sitt barn på dagis och helst vill fortsätta med det tvingas
lämna den platsen och i stället ansöka om vårdnadsbidrag? I så fall är
det en så stor andel som 70 % som känner sig tvingade.
Nej, Anna Hedborg; trots vissa brister, som också jag kan se, har
systemet med vårdnadsbidrag på mycket kort tid lett till att fler och
fler föräldrar kunnat anpassa sin arbetstid och utforma sin barnomsorg
på ett sätt som passar dem själva. Vilket sätt det är vet varken jag eller
Anna Hedborg. Skillnaden mellan oss är att jag accepterar det, medan
Anna Hedborg vill gå tillbaka till ett system där allt sker i endast en,
lätt kontrollerad form.
Fru talman! Nu är ju inte vårdnadsbidraget den enda reform som
beslutats på familjepolitikens område under den förra mandatperioden.
Den 1 januari 1995 träder barnomsorgslagen i kraft. Den innebär att
barn över ett år har rätt till kommunal barnomsorg om föräldrarna ar-
betar eller studerar.
I en intervju som SKTF nyligen genomfört svarar 45 % av kom-
munerna att de inte klarar att leva upp till den lagen. Kommunförbun-
dets beräkningar visar att det innebär en merkostnad för kommunerna
på minst 3 miljarder kronor. Men inga nya pengar har aviserats till de
redan hårt pressade kommunerna.
Den enda möjligheten att få ekvationen att gå ihop någorlunda är
faktiskt kombinationen barnomsorgslag-vårdnadsbidrag. Om vård-
nadsbidraget skrotas drabbas alltså inte bara alla de föräldrar som valt
det och inrättat sig efter det, utan också alla de föräldrar som inte kan
få den dagisplats de efterfrågar och har rätt till, eftersom kommunernas
dåliga ekonomi gör det omöjligt. Vårdnadsbidraget lättar på trycket,
inte bara för arbetstyngda småbarnsföräldrar utan också för budget-
tyngda kommunpolitiker. Det sambandet borde åtminstone finansmi-
nistern fundera över, om Anna Hedborg väljer att inte göra det.
Anf. 7 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):
Fru talman! Det känns högtidligt att för första gången få tala i Sve-
riges riksdag. Det känns extra högtidligt att frågan gäller den svenska
välfärds- och socialpolitiken.
Tre grundpelare bär upp den svenska välfärdspolitiken. Den första
av dem är arbete.
Det finns åtminstone tre klassiska argument för att arbete är så vik-
tigt för välfärden.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
19
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
20
För det första: Arbete är grundläggande för individens välfärd. Ar-
bete är inte bara en källa till försörjning - den kan ordnas på annat
sätt - utan arbete ger också delaktighet och gemenskap.
Att det är så märks inte minst om arbetet går förlorat. Forskning
visar på samband mellan arbetslöshet och sjukdom, för att inte tala om
känslor av otillräcklighet och sviktande självkänsla för så gott som
alla som drabbas.
Ett innehållsrikt och stimulerande arbete ger mening och utveck-
lingsmöjligheter. Ja, t.o.m. förlusten av ett okvalificerat arbete ger
upphov till svåra välfärdsförluster. Att ha ett arbete är grundläggande
för individens välfärd.
För det andra: Ingen fråga är viktigare för jämlikheten än arbetet.
Samhällets inkomster fördelas till helt övervägande del genom er-
sättningen för arbete. Ingenting utjämnar inkomster mera än en hög
och jämn sysselsättning. Också jämställdheten avgörs av rätten och
möjligheten till förvärvsarbete. Hög kvinnlig förvärvsfrekvens ökat
den andel av samhällets inkomster som disponeras av kvinnor.
För det tredje: Arbete är källan till allt välstånd. Även små arbets-
löshetstal ger upphov till enorma produktionsförluster och därmed
förlust av resurser att använda i samhället. I ett samhälle med stora
offentliga åtaganden och höga skatter kommer en stor del av förluster-
na av resurser att drabba det offentliga välfärdssystemet. Arbetslöshet
leder till att utgifterna ökar men också till att inkomsterna minskar.
Denna kniptång är välfärdssamhällets akilleshäl. Därför är en minsk-
ning av arbetslösheten nu välfärdspolitikens absolut viktigaste fråga.
Arbetets dubbla betydelse för välfärden - för individen och för vad
vi kollektivt har råd med - speglar också ett förhållningssätt inom väl-
färds- och socialpolitik. Det leder till arbetslinjen i socialförsäkringen.
Aktiva insatser är alltid att föredra framför att passivt betala ut stöd.
Rehabilitering både ökar välfärd och minskar kostnader. Förebyggan-
de arbete är alltid att föredra framför att tvingas ingripa när något re-
dan har hänt.
Fru talman! Välfärdspolitikens andra grundpelare handlar om in-
dividuella och lika rättigheter. Låt mig använda mödra- och barnavår-
den som en bild av hur det är tänkt att fungera.
Alla svenska barn ges en så lika start i livet som det är möjligt ge-
nom mödra- och barnavården. Alla svenska blivande mödrar fångas
upp av en mödravård där ingen möda sparas om man bedömer att det
föreligger några risker för det kommande barnet eller för modern. Den
allmänna offentliga mödra- och barnavården håller absolut högsta
klass. Bara det bästa är gott nog för våra ännu inte födda och alldeles
nyfödda barn.
Och så skall det fortsätta; bra dagis till alla barn och en bra skola
för alla barn som tar hänsyn till barnens särskilda behov.
De som är på väg in i vuxenlivet drömmer nästan alla om samma
sak; ett bra arbete som man trivs med och den lyckliga familjen, kärle-
ken till en partner, friska och trygga barn, så småningom ett gemen-
samt åldrande. Men för många blir det inte riktigt så, och för nästan
ingen blir det så under hela livet. Kärleken är inte alltid så lätt att finna
eller att behålla. Skilsmässor finns, liksom också sjukdom, arbetslöshet
och död. Samhällets välfärdspolitik kan inte förhindra att livet drabbar
oss på alla dessa sätt, som för de flesta någon gång blir en verklighet.
Men när det sker kan samhällets välfärdspolitik, om den fungerar väl,
ändå förhindra att människor blir dubbelt drabbade - både av den sorg
och smärta som följer av livets påfrestningar och av de sociala och
ekonomiska följder som i värsta fall dessutom inträffar.
Medmänsklighet, vänner, familjens och släktens stöd kan alltid
lindra och aldrig ersättas, men rätten till sjukvård och sjukförsäkring,
arbetslöshetsunderstöd, bidragsförskott, pension, äldreomsorg eller
vad det nu kan vara som är behovet i det enskilda fallet ger också en
trygghet som ändå för de allra flesta är långt större än den man skulle
kunna uppnå om man bara var utlämnad åt sig själv och den egna fa-
miljen.
Den svenska välfärdspolitikens tredje grundpelare är det gemen-
samma ansvarstagandet för välfärdspolitiken. Man kan argumentera
för våra offentliga allmänna system utifrån allmänna, ideologiska de-
mokratisynpunkter, men man kan faktiskt också göra det utifrån effek-
tivitetssynpunkter. Här finns en intressant diskussion i en nyligen ut-
kommen bok från ESO om socialförsäkringarna av Jan Bröms m.fl.
Socialförsäkringen har i grunden två syften.
Det ena är att ge ekonomisk trygghet så att få tvingas anlita det yt-
tersta skyddsnät som socialtjänsten utgör. Socialförsäkringen handlar
på det sättet om att bevara den personliga integriteten och slippa den
närgångna granskning som socialtjänstens prövning ändå måste bygga
på.
Det andra syftet med socialförsäkringen är just att vara en försäk-
ring, dvs. ett system som ger medborgaren ett skydd mot att drastiskt
behöva sänka sin levnadsstandard när omständigheterna i livet föränd-
ras.
Det här kan bara hanteras med en offentlig socialförsäkring.
Beräkningar i ESO-rapporten visar tydligt att de risker som social-
försäkringen hanterar är systematiska och förutsägbara. En liten grupp
står för en stor del av försäkringsfallen. Exempelvis visar beräkningar-
na att 10 % av försäkringstagarna står för hälften av utbetalningarna
från sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och förtidspension.
Den som får stora bidrag, t.ex. sjukpenning eller arbetslöshetsstöd,
under ett år löper stor risk att uppbära bidrag också kommande år. Det
går med andra ord att göra ganska säkra prognoser för hur stor risken
är för varje individ att hamna i situationen att han eller hon i framtiden
behöver stöd från socialförsäkringen.
Med ett försäkringstänkande på det sätt som ett privat försäkrings-
bolag skulle anlägga - som det för övrigt skulle vara tvingat att anläg-
ga för att klara sig på marknaden - skulle premiema variera mycket
kraftigt. Stora grupper skulle i praktiken ställas utan försäkringsskydd.
För att kartlägga och fördela risker och differentiera premier skulle det
privata försäkringsbolaget få lov att satsa stora administrativa resurser.
Den extra administrationsinsatsen har ett enda syfte: att utestänga dem
från försäkringen som har det största behovet av den.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
21
|
Prot. 1994/95:13 21 oktober |
Vad ESO-rapporten visar är att socialförsäkringen verkligen är om- |
säkringar aldrig kan vara ett alternativ om alla skall få del av försäk-
|
Allmänpolitisk debatt |
ringsskyddet. Därför är det också viktigt att värna om en försäkring baserad på |
|
Socialpolitik m.m. |
inkomstbortfall. Grundtrygghet skulle innebära att stora grupper ställs Fru talman! Det brukar vara så med grundpelare att de alla behövs Vi lever med en ekonomisk kris som kommer att tvinga oss att göra Fru talman! Jag har fått ett nästan oändligt antal frågor. Om jag ha- Jag skulle i dag bara vilja göra en liten reflexion med anledning av Det förefaller mig som om det för var och en av talarna är rege- Men kan inte också ni visa litet respekt för våra hjärtefrågor och Över huvud taget kan man säga om de frågor som har ställts om |
22
att ta ansvar för att bygga det lokala samhället. Många av frågorna om
på vilket sätt man skall åstadkomma valfrihet kommer att kunna lösas i
den lokala demokratin. Också den är en mycket viktig del av det
svenska välfärdssystemet.
Anf. 8 GULLAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Jag skall använda mitt anförande dels till att något
kommentera vad de övriga talarna har sagt, dels till att säga några ord
med anledning av statsrådet Hedborgs anförande.
Jag vill anknyta till vad Roland Larsson sade. Jag tycker att det är
viktigt att lägga ansvaret lågt - att det läggs på kommunerna när det
gäller t.ex. socialtjänstlagen och socialbidragsnormer. Det är faktiskt
inte vi i Sveriges riksdag som skall bestämma socialbidragsnormen i
Tomelilla och Gällivare - det är de lokala politikerna. Det är lika fel
att sätta en riksnorm som det är att domstolarna i dag avgör hur hjäl-
pen skall utformas. Lägg det ansvaret lågt! Där hänvisar jag till den
kommunala självbestämmanderätten.
Jag tycker också - vilket vår representant i utredningen har fram-
fört - att det bör finnas ett visst eget ansvar även i socialtjänsten. Jag
tycker att det är bra att ni utformar det klarare än det har varit. Social-
tjänstlagen är en ramlag, och den är delvis ganska flummig, så det är
bra om ni ger den ett mer konkret innehåll. Ett visst eget ansvar, rätt
att ställa krav på dem som tar emot bidrag, är också viktigt. Det är bra
för den enskilde; ställer man krav bryr man sig verkligen om.
Till Folkpartiet och Miljöpartiet vill jag säga att jag tycker att det
är fint att ni vill sätta individen i centrum. Det är precis vad också mo-
derat politik går ut på. Men då gäller det också att vi ger möjlighet för
individen att forma sitt liv så fritt som möjligt och att inte vi lagstiftare
totalt binder de enskilda människorna genom lagar som helt och hållet
styr deras liv. Vi har på den punkten haft alltför mycket klåfingrighet.
Vänstern har en rad krav och önskemål. Man påtalar brister och
framhåller hur viktigt det är med fördelningspolitik. Naturligtvis tycker
också vi moderater att det är oerhört viktigt att vi verkligen förbättrar
samhällets insatser där det finns eftersatta behov och att kanske fram-
för allt äldrevården får en bättre utformning än i dag. Jag tycker att de
äldres villkor i samhället ofta förbises till förmån för friska barn till
friska föräldrar. Jag står för den uppfattningen.
Det finns eftersatta behov. Men, mina vänner, skall vi då inte tänka
tanken litet längre? Är det inte rimligt att vi börjar ställa frågan: Kan
vi inte bättre hjälpa dem som verkligen har stora behov, om vi sockrar
litet mindre över oss andra? Systemen bör kanske trots allt bli litet mer
selektiva, så att hjälpen kan ges där den bäst behövs. Jag anser att det
är nödvändigt att vi ställer oss den frågan när resurserna är begränsa-
de.
Sedan verkar det som om Vänstern inte inser att - som Anders
Isaksson sade - pengarna är slut. Nu handlar det om att skapa resurser
innan vi kan göra en fördelning.
Jag vill här anknyta till vad Gösta Bagge redan för 50 år sedan sa-
de i sin bok Frihet eller socialism, nämligen att om vi verkligen skall
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
23
|
Prot. 1994/95:13 21 oktober |
utvidga socialpolitiken, så förutsätter detta en ökad produktivitet och |
framåtskridandet; förutsättningarna måste skapas innan man kan
|
Allmänpolitisk debatt |
åstadkomma önskvärda sociala förändringar. Jag blev ledsen när jag i går när jag lyssnade till den ekonomiska |
|
Socialpolitik m.m. |
debatten, för där sades det faktiskt ingenting om att vi behöver ökade Fru talman! Jag återkommer i mitt nästa anförande till vad Anna Anf. 9 ROLAND LARSSON (c): Fru talman! Jag behöver hjälp med en sak av statsrådet. Jag behö- Jag är en kristen människa, och jag vet att det står i Bibeln att den Jag känner många unga människor vilkas enda misstag är att de rå- Dessa unga människor har inte kunnat kvalificera sig för arbetslös- Det är bl.a. dessa grupper som det grundtrygghetssystem som Sedan kan man diskutera hur mellandelen skall finansieras, men vi Varför har Socialdemokraterna så svårt att acceptera dessa tanke- |
|
24 |
gångar? Varför har Socialdemokraterna så svårt att ens ta upp en dis- |
kussion om detta? Det borde ligga väl i linje med tankar som även
Socialdemokraterna har - i varje fall om man skall tro på Anna Hed-
borg när hon redovisat de grundidéer som Socialdemokraterna står för.
Vårdnadsbidraget är i första hand en rättvisereform, mina vänner.
Det är precis vad det är, Eva Zetterberg: en rättvisereform! 15 å 16
miljarder kronor går i dag till barnomsorgen - det är en gissning, och
någon får rätta mig om jag har fel. Det finns många människor som
inte får någon som helst del av dessa resurser. Nu har det satsats 2,3
miljarder på vårdnadsbidraget - pengar som till stora delar kommer
tillbaka genom de kostnadsminskningar som kommunerna får. Jag
förstår inte varför man skall ha så svårt att acceptera vårdnadsbidraget.
Även detta är en del av det system som är till för dem som inte får
någon eller i varje fall bara en begränsad del av den välfärdspolitik
som gäller för barnfamiljerna.
Anf. 10 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Statsrådet Hedborg kom här med en utvidgad rege-
ringsförklaring. Den innehöll ganska mycket om de mål som jag har
uppfattat att vi är överens om här i riksdagen. De anges i regerings-
formen, i hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen, osv. Alla garan-
teras lika behandling, och målen i socialtjänstlagen och hälso- och
sjukvårdslagen är mycket högt satta, och de preciserar välfärdsmålen -
välfärd och trygghet åt alla samt rättvis behandling.
Det är när det gäller medlen att nå målen och våra bedömningar av
konsekvenserna för olika grupper i samhället av de olika medlen som
vi skiljer oss åt politiskt. Jag tog i mitt första anförande som exempel
avindexeringen av ersättningarna som kommer att drabba en ganska
liten grupp i samhället som har det väldigt knepigt, nämligen de han-
dikappade familjerna.
Det är därför som jag tycker att det är viktigt att vi får svar på en
rad av de frågor som jag ställde och som kanske kan synas vara av
detaljkaraktär. Jag uppfattade det ändå så att statsrådet Hedborg be-
handlade dessa frågor i positiv anda. Det gäller bl.a. en rad frågor som
var under behandling i regeringskansliet när vi lämnade detta efter
valet.
Vi är också överens om målen för socialförsäkringarna, men vi
skiljer oss åt när det gäller utformningen av dessa.
Vi i Folkpartiet liberalerna ser det som att finanseringen i ökad ut-
sträckning bör ske genom försäkringsmässigt utformade egenavgifter.
Vi tycker att arbetsskadeförsäkringen bör utformas som en riskförsäk-
ring för arbetsgivare och att det bör ske en fortsatt samordning för dem
som mottar ersättning.
Vi lägger ett tak på 7,5 basbelopp. Ersättningen för det som inte är
pension tycker vi i princip skall sättas till 80 %. Vi värnar om in-
komstbortfallet, medan andra partier vill ha en form av grundtrygghet.
Här skiljer vi oss alltså åt.
Vi vill pröva utformningen av självrisker och andra incitament i
ljuset av praktiska erfarenheter och ny forskning. Det gäller inte minst
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
25
|
Prot. 1994/95:13 21 oktober |
arbetslöshetsförsäkringen. Jag skulle gärna vilja att statsrådet kommen- |
Det finns ett område som vi inte har belyst särskilt mycket. Det
|
Allmänpolitisk debatt |
handlar om medel för att en tryggad ålderdom skall uppnås. Ett sådant |
|
Socialpolitik m.m. |
De skall inte behöva vänta. Vi har talat om sex månader. Vi tycker att Daniel Tarschys brukar tala om sitt Beatlesro som en symbol för Anf. 11 EVA ZETTERBERG (v): Fru talman! Anna Hedborg talade brett om den socialdemokratiska Mycket av detta var naturligtvis redan känt av oss andra. Jag hade Anna Hedborg krävde respekt även för socialdemokratiska hjärte- Fru talman! Inger Davidson ägnade sig åt familjepolitiken. Det är Kds värnar om familjen och om barnens framtid. Därför förstår jag Inger Davidson tog upp att många tvingas lämna sina barn på dagis Roland Larsson tar upp frågan om rättvisa i systemet. Jag vill upp- |
26
en rättvis reform. Man utgår inte från om det finns behov eller inte.
Vårdnadsbidraget utgår till dem som i många fall har det väldigt gott
ställt. Andra ensamstående föräldrar kan inte utnyttja det därför att de
är tvungna att arbeta heltid. Jag kan alltså inte se vårdnadsbidraget
som en rättvisereform.
Jag undrar också hur ni ser på jämställdheten. Roland Larsson sä-
ger att det när det gäller sjukförsäkringar bara skall finnas en grund-
trygghet. Vi vet att många män inte skulle vara föräldralediga i så fall.
Hur går det med sjukförsäkringen?
Flera har tagit upp frågan om hur man skall kunna kapa toppen.
Både Centern och Miljöpartiet var inne på det. Vi tror att det är en
farlig lösning. Det öppnar för privata försäkringar på ett brett fält. Man
överger den allmänna generella välfärdsmodellen. När det gäller ex-
empelvis sjukförsäkringen har vi angett att man bör kunna sänka taket.
Annars har man ingen chans att höja underifrån. Det ser vi som en
möjlighet.
Gullan Lindblad säger att pengarna är slut och att vi har problem.
Vänsterpartiet har insett det för länge sedan, Gullan Lindblad. Just
därför har vi inte krävt en rad nya kostnadskrävande reformer. Jag
sade det i mitt första anförande. Jag pekade på några få områden.
Något som kostar är ersättningen för långtidssjukskrivna, men det
kostar inte så särskilt mycket jämfört med hur det ser ut på en rad and-
ra områden. Det är extremt orättvist att man har sänkt ersättningen till
70 %. Det måste till en förändring, Gullan Lindblad.
Självfallet måste vi få i gång en produktionsökning. Vi måste få en
tillväxt. Det finns nämligen en rad andra reformer som är väldigt ange-
lägna.
Till sist, Gullan Lindblad, skall jag ta upp frågan om en riksnorm.
Varför kan vi inte ha det när det gäller socialbidragen? Vi har ju sam-
ma nivåer för sjukbidrag, sjukpenning, arbetslöshetsförsäkring och
föräldrapenning över landet. Skall dessa bidrag också vara olika i t.ex.
Stockholm och Vetlanda?
Anf. 12 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! De nära sambanden mellan arbetsmarknaden, skolan,
sjuk- och hälsovården och socialförsäkringarna blir uppenbara i en
sådan här debatt. Den är allt för vittomfattande för en förmiddag.
Egentligen hör också delar av flyktingpolitiken hit.
Vi har hoppat mellan många olika frågor. Det är viktigt att man
ändå håller ihop dem på något sätt. Dessa frågor ligger så nära varand-
ra att man inte kan annat än stiga över gränserna.
Det är viktigt att vi har människorna i centrum. Vi vill ha ett stats-
finansierat socialt skydd med fina nätmaskor. Annars hamnar inte
människan i centrum. Då ramlar hon undan. Frivilliga försäkringar kan
aldrig ersätta generella socialförsäkringar.
Sedan tänkte jag tala om husläkarreformen. Dalamodellen är i och
för sig inte Miljöpartiets favoritmodell, men med den har det blivit
möjligt att helt fritt välja läkare. Detta skedde långt före husläkarre-
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
27
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
28
formen. Det har varit en alldeles utmärkt form som visar att det inte
behöver finnas husläkare.
Det är märkligt att vårdnadsbidraget är den enda sociala fråga som
intresserar kds. Andra partier har tagit upp en mängd viktiga frågor.
Själv känner jag mig klart otillräcklig, eftersom jag bara hinner med en
bråkdel av de viktiga frågorna.
Jag tycker att familjepolitiken är viktig. Jag tycker inte om vård-
nadsbidraget, av olika skäl. Det måste finnas andra hjärtefrågor även
för kds.
Vårt förslag om att man skall kunna vara dagbamvårdare åt egna
barn är ett bra komplement när det gäller att det skall finnas barnom-
sorg åt alla barn. Det är klart bättre än vårdnadsbidraget. Det ger den
förälder som har dagbamvårdarlön - för vård av egna och andras barn
- sociala skyddsförmåner. Det ger ATP, semesterersättning, sjuker-
sättning osv. Man kan också ha en halv dagbamvårdarlön.
Jag vill än en gång betona frågan om allergisaneringen av byggna-
der. Det är så oerhört viktigt. Upp till hälften av alla barn som börjar
skolan i dag har allergiska problem. Vi måste göra någonting åt detta.
Vi har helt enkelt inte råd att vänta. Dessutom ger det en massa arbe-
ten. Är det 30 % arbetslöshet inom byggsektorn? Kanske är den ännu
högre. Detta skulle vara ett bra tillfälle att utnyttja dessa människor till
någonting viktigt. En miljökonsekvensutredning skall göras inför byg-
gandet av nya hus, dvs. man skall titta på trafik, buller, luft- och vat-
tenkvalitet. Detta ger också möjligheter till nya arbetstillfällen.
Anf. 13 INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Nej, Ragnhild Pohanka, detta är verkligen inte den en-
da socialpolitiska fråga vi intresserar oss för. Men jag bedömer att
detta är den enda gången vi har chansen att få en ordentlig debatt om
detta i kammaren innan Socialdemokraterna river upp beslutet. Jag
hade hoppats på en debatt, även om det nu inte blev så.
Jag vill fortsätta att rikta mig till Ragnhild Pohanka ett tag. Hon sä-
ger att vårdnadsbidraget är en fickpeng, och hon undrar hur den kan
hjälpa en arbetslös ensamstående mamma. Om mamman är arbetslös
tror jag att 2 000 kr per månad kan vara ett bra tillskott till arbetslös-
hetsersättningen.
Däremot tycker jag Ragnhild Pohanka i övrigt har framfört en po-
äng. Konstruktionen kom att bli så att ensamstående mammor har haft
svårt att utnyttja vårdnadsbidraget för att kunna skära ned på arbetsti-
den. Det var ju egentligen en av grundtankarna med reformen. Jag vill
gärna vara med om att förändra 30-timmarsregeln. Men det är en helt
annan sak än att hela systemet skulle vara orättvist.
Anna Hedborg säger att många frågor kommer att lösas på kom-
munal nivå. Det tycker jag låter lovande. Jag håller med om att kom-
munen ofta är den bästa platsen, eftersom den kommunala nivån ligger
närmare människorna än den statliga. Då blir besluten ofta bättre.
Men Anna Hedborg vet lika väl som jag att lagstiftningen sätter
gränser för vad kommunerna får och inte får göra. Det gäller inte minst
på familjepolitikens område. Den barnomsorgslag som beslutades un-
der förra perioden kommer att vara kvar, men vårdnadsbidraget - som
var den naturliga kopplingen till bamomsorgslagen - försvinner.
Kommunalt utformade vårdnadsbidrag är inte tillåtna i dag. Kom-
munallagen förbjuder sådana. Kan Anna Hedborg tänka sig att föreslå
ändringar i den regeln i kommunallagen, så att den kommunala demo-
kratin får blomstra även på det området? Då kanske vi får se helt nya
lösningar, litet olika lösningar i olika kommuner. Det behöver inte
vara någon nackdel.
På vilket sätt, Eva Zetterberg, är vårdnadsbidraget inte särskilt
rättvist? Kan det system som vi tydligen skall återgå till anses rättvisa-
re? Var ligger rättvisan för föräldrarna till de hundra tusen barn som
innan vårdnadsbidraget infördes inte fick del av den subventionerade
omsorgen? De kommer antagligen inte heller i framtiden att få del av
omsorgen, därför att de bor på fel ställe eller har andra förhållanden
som gör det omöjligt.
Hur vill Eva Zetterberg lösa problemet med finansieringen till
kommunerna när barnomsorgslagen införs? Kommunförbundet har
räknat ut att lagen kommer att kosta 3,4 miljarder kronor. Varifrån
skall de pengarna tas? Vilka andra områden skall drabbas inom den
kommunala sektorn som redan, mycket riktigt, har en kärv ekonomi?
Anf. 14 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):
Fru talman! Den svenska socialförsäkringen omfattar en femtedel
av BNP. Under en 15-årsperiod sedan 1980 har kostnaderna för social-
försäkringarna ökat med 90 miljarder kronor, eller 38 %. Det motsva-
rar 2,8 procentenheter av BNP. Under 70-talet var expansionstakten
mer än dubbelt så hög. Mätt som andel av BNP ökade utgifterna med
6,5 procentenheter i förhållande till BNP från 1970 till 1980.
Statistiken ger således bilden av en kraftigt växande socialförsäk-
ringssektor som tar en allt större del av de yrkesaktivas inkomster i
anspråk. Det är också den bilden vi är vana vid i den politiska debat-
ten. Men det är till stora delar en missvisande bild. En stor och växan-
de del av transfereringar som betalas ut från de offentliga socialför-
säkringssystemen kommer tillbaka i form av skatter. I synnerhet har
pensionärernas skattebetalningar ökat kraftigt. Som mått på socialför-
säkringarnas belastning i form av skatter och avgifter från medborgar-
na är det nettobetalningarna som är relevanta.
I den ESO-studie jag tidigare nämnde finns beräkningar av social-
försäkringens nettokostnader. Dessa beräkningar visar att det inte bara
är nivån på utbetalningarna till hushållen som överskattats. Det riktigt
intressanta är att utvecklingen över tiden ser så helt annorlunda ut när
vi räknar netto efter skatt.
Ökningarna i de totala transfereringarna till hushållen under 1970-
och 1980-talen, som brutto utgick till över 8 procentenheter av BNP,
krymper till 3 procentenheter när vi beaktar skatteeffekterna. Räknat
brutto har ökningen av pensionsutbetalningarna under 80-talet motsva-
rat en fjärdedel av BNP-tillväxten. Men efter skatt krymper siffran till
en dryg tiondel.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
29
|
Prot. 1994/95:13 21 oktober |
I själva verket var den andel av våra samlade inkomster, som om- |
ändrad från mitten av 70-talet ända fram till början av 90-talet. De
|
Allmänpolitisk debatt |
senaste årens ekonomiska kris har dock kraftigt ökat transfereringarnas |
|
Socialpolitik m.m. |
Om man så vill kan man säga att det är under den borgerliga rege- Också jämförelsen med andra länder blir missvisande om vi inte Fru talman! Trots allt är det uppenbart att de utgiftsnedskämingar Men tyvärr gäller även det omvända. Om allt fler måste få sin för- Anf. 15 GULLAN LINDBLAD (m): Fru talman! Nu har statsrådet Hedborg hållit två anföranden som Jag hade några frågor som är övergripande och viktiga. Hur kom- |
|
30 |
barn. Jag delar kds syn därvidlag. |
Men den socialistiska familjepolitiken emanerar från Alva Myrdal
som säger: Det finns tydligen inom det husliga arbetet, både som hus-
mor och som tjänare, fortfarande möjligheter för klena, imbecilla, in-
dolenta och ambitionslösa eller i övrigt mindre väl rustade individer
att stanna kvar och dra sig fram. Och detta har varit receptet för soci-
aldemokratisk socialistisk familjepolitik.
Vi är säkert överens om mycket vad gäller socialförsäkringarna.
Men det är sannerligen inte den borgerliga regeringens fel att social-
försäkringssystemet urartade. Låt mig erinra om att hösten 1990 var
det stort kaos i riksdagen. Allan Larsson försökte få till stånd en del
besparingar. I mars 1991 klarade vi i socialförsäkringsutskottet det.
Över en natt gjordes svenska folket 25 % friskare genom att det mins-
kades ned i en del försäkringar. Försäkringarna hade urartat så mycket
att det lönade sig bättre att vara sjukskriven än att jobba. T.o.m. de
fackliga organisationerna protesterade till slut. Detta var inte borgerlig
politik; det var socialdemokratisk sådan!
Anf. 16 ROLAND LARSSON (c):
Fru talman! Statsrådet återfaller till sin tidigare yrkesroll som eko-
nom. Det var i och för sig intressant det som Anna Hedborg redovisa-
de, men det ger inte några bevis för att det system som vi har inte hål-
ler. Det är ju tvärtom så att inkomsterna till systemet har minskat med
anledning av lågkonjunkturen, vilket Anna Hedborg också bekräftade.
Inkomster som minskar eller utgifter som ökar är ju lika illa. Slutsatsen
blir ju ändå att det system som vi haft, och fortfarande har, inte hade
hållit i den nedgång i ekonomin som nu har varit. Och sådana ned-
gångar kan vi räkna med kommer även i framtiden.
Fru talman! Socialdemokraterna står under denna mandatperiod
inför ett vägval. Det gäller såväl på detta område som på andra områ-
den i politiken. Antingen söker man stöd mot vänster, mot återställar-
politik, mot överbud och mot verklighetsfrämmande finansieringar.
Eller så vänder man sig mot mitten, mot fortsatt förändring av system
och mot fortsatt reformering - naturligtvis med hänsyn till att Social-
demokraterna vunnit valet och självfallet i första hand måste utgå från
vad väljarna sagt - med en dialog med mittenpartierna.
Om man gör det måste man vara beredd att föra en dialog om re-
formeringen av socialförsäkringssystemet, om valfriheten inom vården
och om stödet till barnfamiljerna. Men om man inte är beredd att föra
den dialogen, undrar jag vad som återstår att föra dialog om med mit-
tenpartierna. Om inte husläkarsystemet kan diskuteras, om inte vård-
nadsbidraget kan diskuteras och om inte socialförsäkringssystemet kan
diskuteras, vad återstår för Socialdemokraterna i detta vägval?
Anf. 17 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Dagens debatt har rört sig över ett mycket brett fält,
med vissa djupdykningar. Rader av frågor har vi inte fått svar på. Men
det kanske vi får när statsrådet är mer varm i kläderna.
Det som vi i Folkpartiet liberalerna är angelägna om är att det arv
som vi lämnade efter oss i Socialdepartementet inte förfuskas. Det är
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
31
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
viktigt att det glömda Sverige och välfärd med valfrihet inte kommer
bort för de stora gruppernas önskemål.
Barnkonto var något som Folkpartiet liberalerna förde fram under
valrörelsen 1991. Det är inte oproblematiskt, men det är bra att Cen-
tern tar upp frågan. Men det viktiga är att man får ett system där det
fortfarande lönar sig att arbeta. Vi i Folkpartiet liberalerna fastnade i
att det kunde bli en hemmafrufalla. Roland Larsson nämnde just att vi
haft delade meningar om vad vårdnadsbidraget skulle kunna leda till.
Men det är viktigt att vi här i riksdagen i fortsättningen får koncentrera
debatten mer till vissa områden, så att vi mer kan gå in på hur just
familjepolitiken, äldreomsorgen osv. bäst kan finansieras. I dag har vi
mest åkt rullskridskor mellan olika områden.
Anf. 18 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Fru talman! Anna Hedborg tar återigen upp frågan om arbetets be-
tydelse för att man skall kunna behålla en välfärd. På den punkten är vi
alla överens, tror jag. Vi måste få ned arbetslösheten, vi måste kunna
satsa de pengar vi har i välfärdssystemet på just välfärd, inte på att
betala ut arbetslöshetsersättning. Arbete är grunden för hela det svens-
ka samhället.
Men vi måste också gå vidare med de andra frågor som här har
ställts. Inger Davidson frågar hur vi i Vänsterpartiet skall finansiera
barnomsorgslagen. Vänsterpartiet var det enda parti som under förra
mandatperioden lade fram ett förslag om hur kommunernas ekonomi
skulle stärkas genom en s.k. kommunakut. Det finns säkert fler sätt att
göra detta på. Men vi var det enda parti som i valrörelsen och i vår
ekonomiska motion lade fram sådana konkreta förslag.
Jag har däremot inte fått svar på min fråga om sex timmars arbets-
dag.
Det är fantastiskt att Gullan Lindblad, i dag, år 1994, måste dra till
med att nämna Alva Myrdal i en socialpolitisk debatt. Det visar på
bristen på argument i dagens debatt från Socialdemokrater och Mode-
rater.
Fru talman! Till slut vill jag komma till en fråga som vi över hu-
vud taget inte hunnit diskutera, men som borde vara den stora frågan i
dag. Frågan var delvis uppe till debatt häromkvällen med invandrar-
ministern Leif Blomberg och Juan Fonseca, nämligen integreringen av
flyktingar och invandrare i vårt samhälle. Det här är vår stora sam-
hällsbomb. Hittills har vi inte på något särskilt bra sätt lyckats åtgärda
det, och vi måste med kraft ta itu med det. Leif Blomberg hade inga
konkreta förslag att komma med. Men både regering och riksdag
måste tillsammans med kommuner och landsting återkomma med kon-
kreta förslag om hur vi skall kunna skapa fler jobb för invandrare och
hur det sociala systemet skall kunna utformas för ett brett deltagande, i
stället för att vidmakthålla de klyftor som redan i dag finns mellan oss
som är födda i Sverige och dem som invandrat till Sverige. Den frågan
måste vi ta itu med på ett helt annat sätt än vi lyckats med hittills. Jag
beklagar att denna debatt inte kunnat ägnas mer åt den frågan.
32
Anf. 19 INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Anna Hedborg vägrar att ens diskutera någon annan
modell än den som hennes parti vill ha. Det är bara att beklaga. Men
jag kan ha viss förståelse för det, eftersom det antagligen är bäst att
ligga så tyst som möjligt i denna fråga, så att reformen kan avskaffas i
så stor tysthet som möjligt.
I regeringsförklaringen står att barnens behov och rättigheter skall
ställas i första rummet. Men hur skall det genomföras om föräldrarna
inte har någon valfrihet? Det finns ju nästan lika många olika behov
som det finns barn; det är ju sanningen.
Vårdnadsbidraget ligger i dag maximalt på 24 000 kr. Vad vill An-
na Hedborg säga till de 167 185 familjer som utnyttjar vårdnadsbidra-
get, därför att de själva valt att ordna barnomsorgen på ett annat sätt,
ett sätt som de tycker är bättre?. Men om det inte finns, skulle dessa
familjer behöva dagisplats som kostar ca 80 000 kr. De kommer knap-
past att falla för argument som att detta är en nödvändig besparing på
grund av det svåra ekonomiska läget.
Visserligen kan avskaffandet av vårdnadsbidraget ge en kortsiktigt
positiv effekt på statsbudgeten; det håller jag med om. Men den inne-
bär samtidigt att utgifterna ökar för den totala offentliga sektorn. Det
gäller även om man tar hänsyn till skatteeffekter som uppstår av att
den som arbetar utanför hemmet ger staten högre skatteinkomster än
den som får vårdnadsbidrag och som eventuellt arbetar helt eller delvis
hemma under något år.
Föräldrarna vet detta, och de kräver svar på varför de skall accep-
tera att minska på sitt blygsamma bidrag, trots att det inte ger sam-
hällsekonomin som helhet någon förbättring.
Anf. 20 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):
Herr talman! Det har varit mycket tal om valfrihet här i riksdagen i
dag, och i samhället i allmänhet under några år. Valfrihet är sannerli-
gen viktigt. Men ofta talar man om valfrihet som något mycket mindre
än det som egentligen är på dagordningen.
Valfrihet i välfärdspolitiken handlar ju egentligen om ingenting
mindre än frihet att välja sina egna livsprojekt, att bestämma över sin
egen tillvaro, att styra sitt liv. Det handlar om att få välja utbildning
och yrkesbana, var man vill bo, hur man vill bo, med vem man vill
leva, hur man vill leva.
Visst är det viktigt att få välja läkare själv och få möjlighet att välja
skola och dagis för sina barn. Särskilt om man är missnöjd med kvali-
teten eller har kommit på kant med någon av dem man har blivit bero-
ende av är det viktigt att kunna gå någon annanstans.
Men låt oss inte glömma det stora för det som ändå är litet mindre.
Först kommer ändå, för den sanna valfriheten, de verkligt grundläg-
gande tingen. Valmöjligheter är mycket, men grundläggande är ändå
att det finns bra arbeten för alla, att det finns åtminstone ett bra dagis i
närheten av alla barn, att det finns åtminstone en skola som är bra i
närheten av alla barn, att det finns äldreomsorg och sjukvård av hög
kvalitet som är tillgänglig var man än bor och vem man än är.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 13
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Låt oss inte göra valfrihetsbegreppet till något mera uttunnat och
smalt marknadsmässigt än vad det är. Först när alla har någorlunda
lika chanser kan man tala om att det finns en verklig valfrihet.
Då kommer också allt fler att vilja ha och och försvara rätten att
välja doktor och dagis och skola och en del annat som också kan vara
mycket viktigt, så länge inte någras val inkräktar på allas frihet.
Anf. 21 LISELOTTE WÅGÖ (m):
Herr talman! Jag skall i mitt inlägg här i dag i kammaren enbart
koncentrera mig på hälso- och sjukvården. Den frågan har debatterats
litet här i dag.
Mycket tyder på att det samhällsekonomiska utrymmet för hälso-
och sjukvården kommer att vara begränsat under de närmaste åren. I
det perspektivet och av många andra skäl så är det självklart viktigt att
de resurser som ställs till förfogande utnyttjas på allra bästa sätt. Vi
måste ställa allt högre krav på effektivisering av verksamheten för att
kunna finansiera ny teknik och nya behov.
Nya, effektiva behandlings- och operationsmetoder gör att man be-
höver minska antalet vårdplatser på sjukhusen. Detta arbete har i sig
redan påbörjats. Man kan konstatera att sedan 1980 har faktiskt drygt
25 % av vårdplatserna inom den medicinska och kirurgiska korttids-
vården tagits bort.
Två frågor i svensk sjukvård borde därför ha hög prioritet, nämli-
gen sjukvårdens framtida finansiering och dess struktur eller, tydligare
uttryckt, landstingens framtida roll.
Går det att reformera ett system som i allt väsentligt är utformat
som ett planhushållningssystem eller en kommandoekonomi? Ja, herr
talman, självklart går det, men då måste man också veta vad man vill
göra.
Genom att ge stort utrymme för valfrihet och konkurrens kan man
faktiskt finna både organisationsformer och finansieringslösningar. Det
är därför angeläget att den socialdemokratiska regeringen inte upphäv-
er de beslut som riksdagen fattat när det gäller den ökade valfriheten i
vården.
Det är också angeläget att det viktiga arbete som bedrivits inom
ramen för hälso- och sjukvårdsutredningen, HSU 2000, kan fortsät-
ta,om än med nya direktiv.
Vi moderater vill ha en god hälso- och sjukvård som omfattar alla.
Vi vill ha en ökad valfrihet i vården. Vi vill ha en god balans mellan
offentlig och privat vård.
I dag har vi i stort sett en monopoliserad sjukvård, och så kan vi
inte ha det fortsättningsvis. Jag är övertygad om att så vill svenska
folket inte heller ha det. Man vill som patient välja. Man vill veta vad
man får för pengarna.
Genom åren har också kraven på sjukvården förändrats. Patienten
har blivit medveten. Man vill själv bestämma, inte bara tacka och ta
emot det som bjuds.
34
Detta är en utomordentligt viktig och bra utveckling. Men då måste
också sjukvårdsstrukturen och finansieringen anpassas så att den mot-
svarar de krav som ställs.
Det finns två viktiga hörnstenar i den svenska sjukvården. Det är
att vården skall ges på lika villkor till hela befolkningen och vara av
god kvalitet samt att kostnaderna skall finansieras solidariskt av med-
borgarna.
Vi moderater vill ersätta nuvarande landstingsskatt med en obliga-
torisk sjukvårdsförsäkring som finansierar sjukvården, men som ad-
ministreras helt fristående från ägare och driftansvariga för olika sjuk-
vårdsenheter. På det sättet ges utrymme för alternativa ägare och drift-
former. En reell konkurrenssituation skapas, vilket innebär att patien-
ten får bättre förutsättningar att välja den vårdgivare man efterfrågar.
Det innebär att patientens ställning stärks och vi får en entydig och
tydlig användning av sjukvårdsavgifterna, nämligen att de skall gå till
sjukvården. Vi får också rättvisa över hela landet eftersom nuvarande
landstingsskatt skulle ersättas med en enda, riksomfattande sjukvårds-
försäkring.
Utöver finansieringen har jag alltså tidigare nämnt också sjukvår-
dens strukturproblem. Behovet av vårdplatser har förändrats dels på
grund av förändringar i sjukdomspanoramat, dels på grund av föränd-
ringar i den medicinska teknologin. Det senare skall vi vara tacksam-
ma för, nämligen att vi i Sverige har haft förmåga att ta till oss den,
vilket också gör att svensk sjukvård är av erkänt hög kvalitet.
Vinsterna av den här utvecklingen har vi emellertid inte tagit hem
ännu. Sjukvårdens struktur har inte anpassats till situationen.
Det förtjänar att upprepas: Styrkan i svensk sjukvård är att den är
offentligt och solidariskt finansierad och att vi har kunnat tillgodogöra
oss den nya tekniken. Men den nya teknologin kostar pengar. Därför
måste vi också finna nya former.
Det har varit dåligt med svar här i kammaren i dag. Det beklagar
jag. Jag tycker att man kan kräva svar på dessa viktiga frågor i en all-
mänpolitisk debatt. Men jag förtröttas inte. Jag tänker ställa följande
frågor till företrädare för Socialdemokraterna:
Hur skall hälso- och sjukvården i framtiden finansieras?
Hur vill ni ge patienten möjlighet att välja?
Vilka besked vill ni ge de privatpraktiserande läkare och sjukgym-
naster som har etablerat sig i dag?
Vilka besked vill ni ge till de vårdgivare som har för avsikt att
etablera sig fritt? Kan de som har verksamhet i dag fortsätta med den?
Kommer det att finnas möjligheter för fri etablering?
Till sist: Vad händer med HSU 2000? Jag och, tror jag, även
svenska folket och inte minst personal inom svensk sjukvård skulle
vara tacksamma för svar på dessa frågor i dagens debatt.
Anf. 22 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! Fru statsråd! Jag tänker ägna mig åt en hjärtefråga för
Folkpartiet: husläkarfrågan. En ökad satsning på vården utanför sjuk-
hus och på allmänläkarsidan föreslogs redan i en öppenvårdsutredning
Prot 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
35
|
Prot. 1994/95:13 21 oktober |
1948. Frågan har sedan återkommit i den politiska debatten och i olika |
En kraftig utbyggnad av vårdcentraler har skett ute i landstingen.
|
Allmänpolitisk debatt |
Lokaler har funnits, men vården har inte fungerat. Det har varit svårt |
|
Socialpolitik m.m. |
patienterna har fått vänta länge på att få komma till en läkare och Sedan den 1 januari i år ger husläkarlagen alla rätt att välja sin För Folkpartiet liberalerna är husläkarreformen en viktig reform Detta visar mycket klart att intentionerna i husläkarreformen på Bristen på allmänläkare har ju varit ett stort problem, men också De enskilda landstingen har haft frihet att utforma den övriga pri- Husläkarlagen har sammanfattningsvis gett människor den primär- |
|
36 |
självklara rätten att kunna välja läkare. |
Varför riva upp det som nyligen har börjat verka till patienternas
fromma? Varför utsätta primärvårdens personal för en förändring igen
efter bara ett år? Det är svårt att förstå för mig som landstingspolitiker
och säkert ännu svårare att förstå för dem som nu äntligen har fått sin
egen husläkare och är nöjda med detta. Har valfriheten blivit för stor?
Har landstingets makt minskat för mycket? Att avskaffa husläkarlagen
verkar mer handla om politisk prestige än omtanke om patienterna.
Av regeringsförklaringen framgår inte hur primärvården skall se ut
i framtiden. Etableringen av specialistläkare skall upphöra. De huslä-
kare som i dag inte är anställda av sjukvårdshuvudmannen hör ju ock-
så till de specialistläkare som inte skall få etablera sig fritt i framtiden.
Det finns minst två stora frågetecken inför framtiden: Hur skall
primärvården se ut, och vad händer med de husläkare som i dag inte är
anställda av sjukvårdshuvudmännen? Det är besked i dessa frågor från
den socialdemokratiska regeringen som många med stor oro väntar på
i dag.
Anf. 23 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):
Herr talman! Det är mycket viktigt för landstingens ekonomi att
frågan om fri etablering löses på ett litet annat sätt. Husläkarlagen bru-
kar göras till en fråga om patientens valfrihet. På den punkten finns det
egentligen inga delade meningar. Den valfriheten skall bestå. Men det
som krånglar till landstingens verksamhet och ekonomi - därtill allde-
les i onödan, eftersom de är förmögna att ta ansvar för verksamheten -
är den producentinriktade lagstiftning som finns, inte för patienternas
skull utan för att läkarna skall kunna etablera sig.
På den punkten kommer det att göras ändringar relativt snart. Den
frågan kommer rent konkret att tas upp inom kort. Den fria etable-
ringsrätten har blivit mycket dyr, särskilt vad gäller specialistläkare.
Kostnaderna rusar i väg vad gäller både läkarna och inte minst sjuk-
gymnasterna. Något bör göras åt detta i nuvarande ekonomiska läge.
Anf. 24 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik:
Herr talman! Det var ett bra besked att vi snart skall få se ett för-
slag på bordet. Husläkaren, som också är specialistläkare, kostar fak-
tiskt inte mer än vad en landstingsanställd läkare kostar, eftersom er-
sättningen utgår utifrån det antal patienter som läkaren har. Jag förstår
inte riktigt varför man slår ihop frågan om husläkamas fria etablerings-
rätt med det som gäller övriga specialistläkare. Det är en viktig valfri-
hetsfråga för den enskilde att kunna välja en annan läkare än en lands-
tingsanställd.
Anf. 25 THOMAS JULIN (mp):
Herr talman! En god vård vill de flesta ha. Det är därför med stor
oro vi har följt utvecklingen inom vården de senaste åren. Statsbidra-
gen till landstingen har minskat kraftigt, först under den socialdemo-
kratiska regeringen och sedan ytterligare under den borgerliga rege-
ringen. Det har medfört märkbara nedskärningar inom vården med en
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
37
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
38
minskad omvårdnad som följd. Det har hävdats att vi i Sverige inte har
råd att satsa så mycket på vård som vi tidigare gjort.
Med de argumenten har neddragningarna fortsatt även efter det att
smärtgränsen nåtts. Personalen har många gånger fått arbeta under helt
oacceptabla förhållanden, och patienter har i större utsträckning fått
nöja sig med en plats i korridoren.
Värst har det varit på medicinavdelningarna, där ofta äldre männi-
skor fått ligga i korridoren, i ett sköljrum eller i ett dagrum. Det är inte
acceptabelt att dessa patienter skall behöva sköta sina toalettbestyr
inför mer eller mindre öppen ridå. Det här är ett av de priser vi får
betala för neddragningarna av statsbidrag till landstingen. På vissa
ställen har korridorvården blivit regel i stället för undantag.
Att spara inom vården betyder i dagsläget nästan alltid en minsk-
ning av personal. Man sparar lokalt men får betala centralt. De arbets-
lösa skall ju ändå betalas med offentliga medel. Duglig personal har
flyttats från den offentliga sektorns viktiga och nyttiga del till samma
sektors improduktiva och nedbrytande del, arbetslöshetskön.
Besparingarna har även medfört att flera av landets små sjukhus
lever under hotet av dessa ständiga neddragningar, och de politiker
som ute i landet så ofta talar om valfrihet glömmer sina vackra löften
och kör över medborgarna.
Ett bra exempel är Söderhamns sjukhus, där i stort sett hela kom-
munen ställde upp för sitt sjukhus. Man ville vara med och prioritera
det som man ansåg vara viktigast att ha kvar, nämligen akutverksamhe-
ten. Men de politiker som så ofta talar om lyhördhet lyssnade inte på
befolkningen utan fattade över dess huvuden beslut om neddragning.
Det är minskningarna av statsbidragen som orsakar dessa neddrag-
ningar.
Vi i miljöpartiet är inte motståndare till att man gör verksamheter
inom vården effektivare, men den effektivitetsvinst som görs bör an-
vändas till att höja omvårdnaden samt minska vårdköerna i stället för
att skapa ytterligare arbetslöshet.
Herr talman! I valrörelsen for vår nuvarande statsminister runt i
landet och talade om att vårdpersonalen gör ett viktigt arbete, att den
är närande och inte tärande, och det lät bra. Men de vackra orden hjäl-
per inte om inte landstingen tillförs mer pengar, och något löfte härom
har vi inte fått.
Visserligen sade statsministern i regeringsförklaringen att det är
arbetslösheten som är det stora slöseriet, mänskligt och socialt, men
även samhällsekonomiskt och statsfinansiellt. Men kommer regeringen
att bromsa den pågående nedskärningen inom vården? Vi vet inte än,
men vi hoppas det.
Men risken finns även att olyckan är framme och vi får ett ja till
EU. Då går det inte att betala den stora avgiften ur budgeten utan att
ytterligare stora neddragningar måste göras i bidragen till landsting
och kommuner. Det kommer att svida i skinnet, och det är kvinnor
inom vård och omsorg som kommer att bli förlorare.
I Miljöpartiet anser vi att hälso- och sjukvården måste få förstärkt
statligt stöd, och det finns olika möjligheter till det. Eftersom vi i lik-
het med en stor del av svenska folket anser att det är viktigt med en
ekonomisk förstärkning till vården, är vi beredda att diskutera alla de
förslag som ni andra har.
Ett förslag vi själva vill tillföra debatten är förslaget att de som or-
sakar vård skall vara med och bidra till finansiering av vården. I första
hand tänker vi då på trafiken, kemikalierna, alkoholen och tobaken.
En förstärkning av hälso- och sjukvård kan även ske genom om-
fördelning i budgeten. Men det är svårare med tanke på det ekonomis-
ka läge vi har i dag.
Något måste i alla fall göras. Vi kan inte passivt se på hur vården
amputeras bit för bit. Lyssna på svenska folket! Man prioriterar god
vård och är beredd att betala. Vi har råd med den vård svenska folket
vill ha.
Anf. 26 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik:
Herr talman! När jag lyssnar på Thomas Julins inlägg låter det un-
gefär som en braskande ”Expressen-release” om att det nu är eländes
elände i svensk sjukvård. Jag delar inte den uppfattningen.
Det är självklart att det kan inträffa saker och ting som gör att
människor av olika anledningar ett dygn eller två tvingas ligga i en
korridor eller ett sköljrum, men det är inte legio i svensk sjukvård. Vi
har en helt annan uppfattning när det gäller svensk sjukvård.
Jag tycker att det är allvarligt att föra ut denna typ av missuppfatt-
ningar i Sveriges riksdags kammare. Jag tycker faktiskt att det är litet
oansvarigt.
Vi behöver möjligtvis mer pengar till vissa sektorer inom svensk
sjukvård, men att mer pengar till sjukvården skulle lösa de fundamen-
tala stora problem som finns i svensk sjukvård är också en chimär.
Man måste angripa strukturen och finansieringssystemet från grunden,
som jag anförde i mitt inlägg.
Jag kan också konstatera att jag inte har fått några svar på de frågor
som jag ställde i mitt inledningsanförande. Det blir uppenbarligen
inga, för nu kan jag konstatera att statsrådet Hedborg har lämnat kam-
maren.
Anf. 27 THOMAS JULIN (mp) replik:
Herr talman! Jag utgår från den erfarenhet jag har, Liselotte Wågö.
Jag har besökt flera sjukhus. Jag har även blivit uppringd och ombedd
att besöka sjukhus. Det har beskrivits så här: ”Kom och hälsa på oss!
Vi har rena fältsjukhuset här.”
Anf. 28 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik:
Herr talman! Jag förnekar inte att det kan inträffa enstaka inciden-
ter, Thomas Julin, men att det skulle vara legio i svensk sjukvård - att
den skulle vara så usel att människor i gemen vårdas ute i våra sjuk-
husko Tidorer - vägrar jag att acceptera. Det är ingen riktig verklig-
hetsskildring. Det ser inte ut på det sättet i Sverige i dag.
Vi är omvittnat duktiga på sjukvård i Sverige, och vi har goda re-
surser, men vi har ett dåligt resursutnyttjande om man ser generellt
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
39
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
40
över hela verksamheten. Därför är det så utomordentligt viktigt att
man gör en rejäl översyn av det svenska sjukvårdssystemet för att hitta
en effektiv struktur inom ramen för de resurser som vi har i dag.
Jag är faktiskt inte övertygad om att de resurser vi har i dag är
stabila och att vi kan räkna med att ha kvar de resurserna under hela
90-talet. Det sade jag också i mitt inledningsanförande. Det kanske
kommer att krävas kraftiga besparingar även i denna sektor, och då
måste vi också ha en beredskap för att kunna göra det.
Anf. 29 THOMAS JULIN (mp) replik:
Herr talman! Jag har följt upp ämnet på ett bra sätt, tycker jag. Li-
selotte Wågö må ha sin uppfattning, och jag må ha min.
Som jag sade i mitt anförande tycker jag att det är bra att man ef-
fektiviserar, men man kan inte fortsätta hur länge som helst. Jag anser
att man har passerat smärtgränsen i dag. Det är inte bara jag som anser
det; jag vet att det är många inom vårdsektorn som anser samma sak.
Anf. 30 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Statsrådet Anna Hedborg sjöng valfrihetens lov i
samband med en replik hon hade. Jag tycker att det är ganska märkligt.
Samtidigt som hon pekade på att valfriheten är grundläggande när det
gäller arbete, skola och barnomsorg har man etablerat Rivningsfirma
Carlsson, Thalén & Hedborg i regeringskansliet. Det gäller att avveck-
la och riva ned valfriheten på väldigt många områden.
Statsrådet Hedborg hade kanske så bråttom att ytterligare etablera
denna rivningsfirma att hon inte hade tid att sitta kvar i kammaren
under den socialpolitiska debatten. Det beklagar jag i och för sig.
Jag tycker att det är mycket mycket allvarligt att människor från
politiskt håll får höra tal om valfrihet samtidigt som de vet att politiska
frågor drivs i rakt motsatt riktning. Detta skapar politikerförakt. Det
går inte bara att leva på det politiska uttrycket ”valfrihet”. Man måste
faktiskt klä valfriheten med ett innehåll. Det är det som den socialistis-
ka regeringen inte vill göra.
Jag skall huvudsakligen ägna mig åt familjepolitiken under detta
korta anförande. Jag konstaterar att man i den socialdemokratiska re-
geringsförklaringen inte nämner värdet av familjen. Detta visar vilken
syn man inom socialdemokratin har på familjen och vilket värde man
ger familjen i sig.
Vilken är familjens roll i det moderna samhället? Den frågan har
man ställt sig i alla tider. Alla gånger frågan har ställts har just det
samhälle man då levt i varit modernt och aktuellt. När Alva och Gun-
nar Myrdal skrev sina teser, de som Gullan Lindblad hänvisade till
tidigare, var det utifrån det moderna samhällets syn på familjen som
man skapade denna rappakalja.
Hur är det i dag? I dag står vi också inför det moderna samhällets
syn på familjen, och det är utifrån dagens moderna samhälles syn på
familjen som Socialdemokraterna vill riva ned valfriheten.
Konflikten mellan stat, samhälle och politik å en sidan och familjen
å andra sidan är ideologiskt betingad. Från Moderata samlingspartiets
sida står vi alltid för familjeidealet. Den lilla världens styrka är faktiskt
tryggheten för den enskilde individen. Det är därför vi alltid har hävdat
familjens vikt som institution och värnat dess styrka och värde i sam-
hället.
Det är socialismens idéer som skapat denna värdekonflikt i relation
till det naturliga värdet som skall ligga hos familjen. Jag skulle kunna
travestera Hamlet: Att styra eller underlätta, det är frågan. Socialde-
mokraterna vill styra.
Vi har fått en ökad valfrihet i familjepolitiken, och nu är det som vi
moderater ser det väldigt viktigt att gå vidare när de gäller att skapa
valfrihet.
Vi måste se upp till familjeidealet. Vi måste se upp till fars- och
morsidealet.
Jag lyssnade i går kväll på en debatt i TV där en polis från Norr-
malmspolisens ungdomssektion menade att fadersidealet på nytt måste
komma till uttryck i det svenska samhället. Det var brist på fadersideal
som skapade våld och våldstankar och desillusionerade väldigt många
unga grabbar.
Det är så vi måste arbeta när vi som politiker skall underlätta för
föräldrar. Vi skall inte ge de felaktiga signaler som den socialdemo-
kratiska och socialistiska familjepolitiken ger. Den ger felaktiga signa-
ler psykologiskt. Den ger felaktiga signaler faktiskt, genom de beslut
man är på väg att fatta.
Varför misstror ni socialdemokrater familjen? Ni kan bevisa mot-
satsen genom att inte lägga fram ett förslag som innebär ett slopande
av vårdnadsbidragen.
Vi måste slå vakt om valfriheten. Vi måste slå vakt om rättvisan.
Det kan vi göra genom att behålla den familjepolitik som den borgerli-
ga regeringen har lagt grunden till. Vi kan bygga vidare på den.
Nu skall jag ställa en fråga till det frånvarande statsrådet. Hur blir
det när det gäller lex Pysslingen? Skall den socialdemokratiska rege-
ringen avskaffa valfriheten när det gäller att välja olika dagis och ge
det kommunala skyldigheten att betala en viss del av kostnaderna för
detta?
Vi kräver besked. Det är inte bara så att vi som ledamöter skall
ställa frågor. Vi är vana vid att från statsrådsbänken få besked. Det är
ju därför som statsråden är i kammaren. I dag har det inte varit mycket
till besked.
Min vädjan till socialdemokraterna är: Låt förnuftet segra. Visa att
ni över huvud taget har något intresse av samarbete. Det första beviset
på detta på det sociala området är: Lägg i så fall inte fram en proposi-
tion som innebär avskaffande av vårdnadsbidraget.
Anf. 31 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Herr talman! Det finns två områden som jag speciellt fastnat för i
Ingvar Carlssons regeringsförklaring.
Det ena området finner man under rubriken Den andra stora upp-
giften för regeringen är att värna och utveckla välfärden. Jag citerar ur
det stycke som börjar: Det börjar med barnen.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
41
|
Prot. 1994/95:13 21 oktober |
”Hur barnen mår säger mycket om ett samhälles anständighet. Det |
unik familjepolitik, som både ger barnen trygghet och bägge föräldrar-
|
Allmänpolitisk debatt |
na möjlighet att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Den politiken |
|
Socialpolitik m.m. |
tillgänglig för alla barn och ha god kvalitet. Barnens behov och rättig- Jag kan dela många av åsikterna i de allmänna formuleringar som Jag vill tro det. Jag vill tro att den socialdemokratiska majoriteten Vårdnadsbidraget är en bit på vägen, men hela familjepolitiken Målet för Centerns familjepolitik är ett samhälle där föräldrarna får Centern anser att alla barn skall få lika andel av statens stöd. Centern förordar en sammanslagning av de statliga familjestöden Barnkontot anser vi skall vara beskattat, då det ersätter förvärvsin- Låt föräldrarna bestämma. Låt dem kombinera att förkorta arbets- Det andra området som jag vid första anblicken av regeringsför- I denna församling - riksdagen - finns också ett mycket stort antal |
|
42 |
förpliktar, som alltid för oss kvinnor och män. |
Vi vet, tyvärr, att vi inte har ett jämställt samhälle. Vi har t.ex. inte
lika lön för likvärdigt arbete. Vi har inte likvärdig syn på barnomsorg.
Det gnisslar i maskineriet på detta område.
Kommer vi när vi summerar denna mandatperiod på fyra år att se
att vi kommit ytterligare en bit på väg? Jag hoppas det. Men då vill det
till att det inte bara blir vackra ord av vackra damer på grund av en
vacker regeringsförklaring. Då måste det till att vi tillsammans skapar
förutsättningar för mångfald, inte enfald, inom alla områden.
Jag har i mitt inlägg den här gången velat lyfta fram de små barnen.
Men det känns också angeläget att än en gång få uppmärksamma den-
na församling på kommunernas roll i barnomsorgsarbetet. Det är ute i
kommunerna som verksamheten sker. Kommunalt självstyre måste
vara ett riktmärke när nya lagar stiftas.
Herr talman! Barnen är vår framtid. Att ge barnen förutsättningar
för att utvecklas och växa upp till goda samhällsmedborgare är en av
de allra viktigaste uppgifterna. Nu undrar jag: Hur länge dröjer det
innan ni socialdemokrater, och även ni i andra partier, tar till er och tar
del av Centerns förslag till barnkonto, för barnen skull, för familjens
skull och för föräldrarnas skull?
Anf. 32 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v):
Herr talman! Ledamöter och åhörare! Jag har valt att i mitt inlägg
tala om kulturens betydelse i socialpolitiken. Det är ett område som
inte någon talare här tidigare har berört.
Om vi skall ha ett samhälle som ser till helheten måste samspelet
mellan människorna hela tiden hållas vid liv. Kulturen är ett bra medel
att nå dit.
Många uppfattar kulturen som en gemensam beteckning på de
konstarter som finns: musik, teater, bild och litteratur. Men kultur är
mycket mer än så. Kultur betyder odling och arbete, skötsel av natur
och djur samt människans bildning och själsliv. Det handlar om väl-
färd och livskvalitet. Kort sagt: för att bli en hel människa behövs
kulturen.
Nu tror ni kanske att ni har hamnat mitt i en kulturpolitisk debatt.
Men så är det inte. Jag kommer att ta upp vikten av kultur i ett socialt
perspektiv.
Herr talman! I regeringsförklaringen står att kulturen även fort-
sättningsvis skall spela en viktig roll i skolan. Jag förstår inte riktigt
det. Kulturen har under de senaste åren inte fått särskilt stort utrymme
i skolan.
Jag har en son som nu går i fyran. Hans klass har ännu inte varit på
någon konsert. När jag gick på lågstadiet i slutet på 1960- och början
på 1970-talet hade jag och min klass varit på konserter i Konserthuset.
Det är minnen som jag bär med mig och har mycket nytta av i dag.
När man nu skär ned kulturen i skolan är segregationen ett faktum.
Risken är att bara de barn med föräldrar som anser att kultur är viktigt
och som har råd kommer att ta med sig sina barn på sådana kulturar-
rangemang. De övriga barnen får aldrig denna upplevelse.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
43
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Jag tycker inte att detta är rättvist. Jag tycker att vi som riksdagsle-
damöter och politiker har en skyldighet att ge barnen alternativ till de
bild- och TV-skärmar som vi har i våra hem.
Jag undrar på vilket sätt kulturen även fortsättningsvis skall spela
en viktig roll i skolan. Det är av avgörande betydelse för framtiden.
Dagens barn är ju morgondagens vuxna.
Herr talman! De flesta i den här salen har en gemensam kulturupp-
levelse. I samband med riksmötets öppnande blev vi inbjudna till en
konsert i Konserthuset. Där dirigerades orkestern av en kvinnlig diri-
gent. Jag tycker att det var helt fantastiskt. Hon dirigerade med hela
kroppen. Jag blir upprymd när jag tänker på den här kvällen. Den har
givit mig kraft att ta itu med riksdagsarbetet här i dag. Den kvällen var
en lyckträff, och man kan kalla den för god personalvård.
En annan samhällsverksamhet där kulturen kan ge väldigt mycket
är inom vård och omsorg. Det finns de som på grund av sitt handikapp
inte går att kommunicera med. Men genom t.ex. sång och musik kan
man helt plötsligt sjunga tillsammans. Detta ger en gemensam historia
som bäddar för ett fortsatt gott samarbete och ett snabbare tillfrisknan-
de i många fall.
Nu är ju tyvärr inte Anna Hedborg här, men jag vill ändå ställa en
fråga. Kommer regeringen att arbeta för att utveckla kulturen i vården?
En annan sak som jag uppmärksammat i regeringsförklaringen är
förslaget om en bibliotekslag. Detta är ursprungligen ett krav från
Vänsterpartiet. Därför är det mycket glädjande att den nu äntligen
kommer att genomföras. Biblioteken är ju otroligt viktiga. All den
kunskap som gjort oss och samhället till vad vi är i dag kan återfinnas
där. Biblioteksrätten garanterar alla lika tillgång till sin sociala identi-
tet. Frågan är bara när den här lagen kommer.
Alla dessa exempel är ovärderliga i pengar. Man kan säga att kul-
tur är en social kostcirkel. Vi måste vara aktsamma med vad vi stoppar
i oss. Vi har ögon, öron, näsa och vi har våra känslor. Vi blir helt en-
kelt vad vi ”äter” och skapar samhället därefter. Satsar vi inte på kultu-
ren nu kommer socialkostnaderna att öka i framtiden.
Anf. 33 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Riksdagskolleger och åhörare! I dag är det en vanlig
dag i Sverige. Då ligger ungefär 90 000 patienter i sängar på våra
sjukhus och våra sjukhem. En vanlig dag i Sverige utförs 3 000-5 000
operationer och drygt 100 000 personer besöker läkare. En vanlig dag
i Sverige kostar sjukvården ungefär 330 miljoner kronor.
Detta är en vanlig dag men också en alldeles speciell dag. Det är
nu vi diskuterar och kan bygga broar för att hitta lösningar på de stora
behov som finns i sjukvården, denna oerhört viktiga sektor.
Vi kristdemokrater har hela tiden velat ha en lösning på problemen
i sjukvården. Det var också därför vi initierade den utredning som har
haft till uppgift att se över hela sjukvårdens framtida finansiering och
organisation, HSU 2000. Vi anser att breda lösningar där så många
partier som möjligt är eniga är bättre för patienterna. Sjukvårdens
44
framtid är också vår framtid och vårt samhälles framtid. Hur vi tar
hand om våra svaga visar vilket samhälle vi har.
Herr talman! Eftersom vi alla har ett ansvar att se till att sjukvården
och omsorgen om våra äldre fungerar har vi alla en skuld, om männi-
skor inte kan få den vård de behöver.
Jag anser att ansvaret att garantera alla invånare en god hälso- och
sjukvård ligger på den offentliga sektorn. Vi kan helt enkelt inte över-
låta hela kostnaden på patienterna. Sjukvården måste finnas tillgänglig
oavsett människors ålder, bosättningsort, kön, inkomst eller om man
kan hävda sin egen rätt. Prioriteringsutredningen har slagit fast att det
är behov, inte efterfrågan, som skall styra.
Trots att hälsoutvecklingen för befolkningen i stort varit positiv
finns det skillnader i sjuklighet och dödlighet, inte bara mellan olika
åldrar utan också mellan könen, mellan olika sociala grupper, mellan
svenska och utländska medborgare och mellan människor i olika delar
av landet.
Ett annat problem är behoven av mer resurser. Landstingsförbundet
presenterade i en bilaga till Långtidsutredning 1990 förbundets syn på
hälso- och sjukvårdens resursbehov de kommande åren. Man bedömde
då att behovet var minst 2 % volymtillväxt per år - annars skulle inte
vården kunna garantera alla lika vård eftersom fler människor lever allt
längre.
Svenska kommunförbundet gjorde motsvarande beräkning för den
kommunala äldre- och handikappomsorgen. Även här bedömde man
behovet av fortsatt volymtillväxt till ca 2 %. Detta innebär att vi skulle
ha behövt en volymtillväxt på 8 % sedan 1990 inom hälso- och sjuk-
vården för att klara en god vård. Den ekonomiska situationen har ty-
värr inte givit utrymme för detta. De senaste åren har man gjort stora
insatser för att effektivisera och rationalisera verksamheten. Men det
är min åsikt att nu är smärtgränsen nådd.
Det är nödvändigt att vi tar tag i frågorna om den akuta situationen
och de långsiktiga behoven i sjukvården. HSU 2000 fick till uppgift att
lägga fram en analys och bedömning av hälso- och sjukvårdens resurs-
behov. Utredningen har också till uppgift att finna vägar för att tillgo-
dose resursbehoven fram till år 2000 inom ramen för en samhällseko-
nomi i balans. HSU 2000 är kanske den viktigaste utredningen nå-
gonsin i sjukvårdens historia. Därför fann vi kristdemokrater det häp-
nadsväckande och beklagansvärt att socialdemokraterna i protest valde
att lämna utredningen.
Herr talman! Detta borde i första hand inte handla om partipolitik.
Målet borde vara en god, säker och trygg sjukvård för alla. I och med
att socialdemokraterna lämnade HSU 2000 måste nu en ny utredning
med nya direktiv starta. Detta har patienterna förlorat på.
Herr talman! Under den kommande mandatperioden kommer
grupper att ställas emot grupper när ekonomin diskuteras. Det här är
mycket svårt, men det är viktigt att vi som politiker vågar prioritera
vilka grupper som är mest angelägna. Jag tänker på de äldre äldre, de
svagaste, de långvarigt och svårt sjuka. I dag är det ungefär 90 000
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
45
|
Prot. 1994/95:13 21 oktober |
människor som enbart har sjukvårdsorganisationerna att lita på. Det är |
Herr talman! Vi har i riksdagen röstat fram förslag om en barnom-
|
Allmänpolitisk debatt |
budsman, men ingen äldreombudsman. Vi har en ungdomsminister, |
|
Socialpolitik m.m. |
bl.a. rätt till personlig assistent, men förmånen upphör när den handi- Avslutningsvis, herr talman, inför den här mandatperioden vill jag Anf. 34 BENGT LINDQVIST (s): Herr talman! För ett par veckor sedan kunde de flesta av oss njuta Men alla var inte glada den kvällen. Det nya huset är nämligen inte Hur kan någonting sådant inträffa 1994? Det är en viktig fråga. Nej, för min del tvingas jag konstatera att den verkliga orsaken är Herr talman! Det här är allvarligt i sig, och jag vet att den nya Dess värre är detta inte någon engångsföreteelse. Det är i Sverige I själva verket har handikapptillgängligheten och viljan att skapa Vi håller i och med detta för övrigt på att få en paradox i svensk |
|
46 |
behandling, rehabilitering, hjälpmedel och personlig assistans, men vi |
är inte alls längre ledande i världen i fråga om att skapa fysisk till-
gänglighet och användbarhet i det samhälle som finns runt omkring
oss.
Det här är naturligtvis en dålig politik. Det finns rent av anledning
att ställa de frågor som vi inom handikapprörelsen ställde i början av
70-talet: Vad är det för mening med att vi genom träning och rehabili-
tering lär oss allt det där som gör oss mer oberoende och bättre funge-
rande, om vi sedan hindras i att utföra det vi vill runt om oss i samhäl-
let, eftersom det finns så många fysiska hinder och planeringsmissar?
Man kan ställa sådana frågor vad gäller den ena handikappgruppen
efter den andra.
Herr talman! I regeringsdeklarationen i år finns en utfästelse om att
åtgärder skall vidtas för att öka tillgängligheten för handikappade. Det
är utmärkt. Jag vill här ge några synpunkter på vad jag tycker rege-
ringen bör göra nu för att skapa den tillgänglighet som anstår ett vär-
digt samhälle.
För det första är det viktigt att de insatser för tillgänglighet i den
fysiska miljön som är möjliga verkligen genomförs som ett led i de
sysselsättningsfrämjande åtgärder som nu sätts in inom byggsektorn.
För det andra är det hög tid att vi nu tar tag i och följer upp de
många förslag om tillgänglighet som finns i Handikapputredningens
slutbetänkande. Den utredningen tillsattes av den förra socialdemo-
kratiska regeringen, och det blir uppenbarligen den nya socialdemo-
kratiska regeringen som får avsluta arbetet kring utredningen.
För det tredje är det nu nödvändigt - det visar inte minst Göte-
borgsfallet - att ta tag i själva diskrimineringsfrågan. Också här ger
Handikapputredningen en grund att stå på för det fortsatta arbetet.
Herr talman! Det som hände i Göteborg i samband med byggandet
av det nya operahuset och som har hänt på så många andra ställen un-
der den senaste tiden får inte upprepas i framtiden. Det måste bli en
allmän skyldighet att göra vad som är tekniskt och praktiskt möjligt för
att skapa tillgänglighet i miljö och verksamheter runt omkring oss i
samhället, och det måste bli en rätt för människor med funktionsned-
sättningar att inom ramen för vad som är praktiskt möjligt utan hinder
delta i skola, arbetsliv, kultur och social gemeskap.
Detta är kortfattat vad jag för min del vill se som en uppföljning av
regeringens utfästelser om ökad handikapptillgänglighet under kom-
mande år.
Anf. 35 CHRISTINA PETTERSSON (s):
Herr talman! I regeringsförklaringen markerades barnens ställning i
samhället. Målet är att sätta barnens behov och rättigheter i första
rummet.
Hur skall detta mål förverkligas? Vad vet vi som riksdagsledamö-
ter om nuläget för barnen i samhället?
Med dagens arbetsfördelning mellan stat och kommun kan man
inte se hur olika de skilda budgetförslagen slår mot barnen. Det är
olyckligt med tanke på de nedskärningar som gjorts i både stat och
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
47
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
48
kommun. Bör kanske riksdagen få en särskild rapport i årsbudgeten
där man kan se hur alla budgetförslag slår mot barnen?
Hittills har det varit genom utredningar eller rapporter från Social-
styrelsen som barnens situation har redovisats. Det finns i dag inget
löpande redovisningssystem om det sociala arbetets kvalitet. Resulta-
ten behöver mätas och utvärderas för att vi skall se hur de svarar mot
medborgarnas behov och önskemål.
Den borgerliga regeringen hade för låg ambitionsnivå när det gäller
barnens bästa. Socialstyrelsens rapport, som kom i april 1994, blev en
”faktabomb” om nedbantad verksamhet.
Regeringen Bildt lade därefter fast ytterligare nedskärningar inom
den offentliga sektorn - i Nathalieplanen nämndes besparingar mot-
svarande 35 miljarder kronor fram till 1997. Hur skulle det ha drabbat
barnen?
Det här kan sammanfattas så att det är svårt att klara ett bra stöd
för barnen med fortsatta kommunala nedskärningar. Det behövs också
en diskussion om behovet av en dagslägesbeskrivning av barns situa-
tion och behovet av ett redovisningssystem som innehåller kvalitet och
utvärdering.
Herr talman! Jag vill också ta upp några frågor som rör barnen och
våldet.
I Svenska Dagbladet den 29 september kunde vi läsa en artikel på
temat ”Grovt våld mellan barn ökar”. Det är professor P-A Rydelius
vid psykiatriska kliniken på KS som säger det. Han säger att det gäller
både pojkar och flickor.
Det finns också exempel på våld mellan barn i vårt land, och under
de senaste dagarna har vi i massmedia kunnat följa den tragiska hän-
delsen i Norge, då en liten flicka fick sätta livet till, efter det att hon
blivit misshandlad av sina lekkamrater.
Per-Olof Wikström, professor i kriminalsociologi, efterlyser en na-
tionell förebyggande brottsstrategi. Han anser också att regler måste
tas fram för att åstadkomma samordning mellan rättsväsendet och and-
ra berörda myndigheter.
Frågor som man bör ta hänsyn till är bl.a. följande:
Hur ser den samlade barnkompetensen ut i landets kommuner? I
samband med att vi beslutade om fri nämndorganisation förutsatte
riksdagen att kompetensen skulle bibehållas och utvecklas i organisa-
tionen. Har detta beslut följts upp av kommunerna?
Under de gångna årens nedskärningar i offentlig sektor har antalet
skolpsykologer, kuratorer, dagispersonal och skolvakter reducerats.
Hur mycket? Och hur har detta påverkat våldsutvecklingen?
Utvecklingen av våldet i hemmet påverkar också våldsbenägenhe-
ten i skolan och ute i samhället. Man säger att 30-40 % av barnen i
problemfamiljer i sin tur utvecklar problem. Hur är situationen i de
svenska hemmen? Vad betyder alkoholen, de ekonomiska problemen
och alla problem i arbetslöshetens spår, som säkert har splittrat många
familjer? Många har farit illa.
Film- och videovåldet påverkar säkert barnen. Men vad vet vi om
det och vad kan vi göra?
Att sätta barnens behov i främsta rummet är ett stort och mycket
viktigt mål. Frågan är nu hur vi hanterar detta i riksdag och regering
och i samverkan med främst kommunerna.
Anf. 36 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Den borgerliga regeringen har haft för låg ambi-
tionsnivå när det gäller barnen, säger Christina Pettersson.
Det är faktiskt så, Christina Pettersson, att den borgerliga regering-
en har infört en barnomsorgslag, som kanske en del av oss har tyckt
vara väl långt gående. Men den innebär bl.a. att alla barn, även de
mindre barnen, skall ha rätt att få barnomsorg och att den skall kunna
ges även i alternativa former. Det har vi tyckt vara en viktig valfrihets-
fråga för familjerna.
Barnombudsmannen har tillkommit under den borgerliga regering-
en, osv.
Jag har självfallet ingenting emot att vi får ett redovisningssystem
som bättre visar hur olika kostnadsförslag slår inom olika områden,
naturligtvis inte. Men jag vill säga att man i Socialstyrelsens rapporter
har konstaterat att det här inte är någonting nytt. Det är frågor som
emanerar från 8O-talet. Jag tror inte att vi skall hänvisa dem till någon
borgerlig regim.
Sedan måste jag också säga att den reform som kanske har betytt
mest för familjerna, nämligen vårdnadsbidraget, som vi har diskuterat
tidigare i dag, skall ju ni socialdemokrater nu riva upp. Jag tycker att
det är ett verkligt slag mot barnen. Men har man den familjesyn som ni
socialdemokrater representerar händer sådana saker, och då möts
Marit Paulsen i en radiodebatt av en SKTFrare som säger: Det är för
jäkligt att samhället skall lägga ansvaret på oss föräldrar. Det är fak-
tiskt föräldrarna som har huvudansvaret för barnens vård och fostran.
Det gäller även videovåldet.
Anf. 37 CHRISTINA PETTERSSON (s) replik:
Herr talman! Bakom införandet av en barnomsorgslag ligger tan-
ken att alla barn skall få en god barnomsorg, men man måste också
titta på hur det ser ut i verkligheten. Kommer man att kunna leva upp
till den här lagen? Hur många kommuner har möjlighet att göra det?
Hur långa är daghemsköerna i vissa kommuner? De är så pass långa att
barnen inte kommer att få en plats i barnomsorgen inom den här lagens
ramar.
Jag har varit borta från riksdagen i tre år. Jag har haft förmånen att
arbeta med ungdomar under den tiden. Förra mandatperioden jag var
här, 1988-1991, satt jag i socialförsäkringsutskottet tillsammans med
Gullan Lindblad och hörde då åtskilliga gånger hur Gullan Lindblad
hänvisade till att det är föräldrarna som har huvudansvaret för barnen.
Det är det. Men samhället har ett stort ansvar för barnen. Av att under
tre år på nära håll ha fått arbeta med ungdomar och se hur en del kan
fara illa, och av att ha kontakter med olika familjer har jag bara blivit
mer övertygad om hur viktiga samhällets insatser är för våra barn och
ungdomar.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 13
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
50
Anf. 38 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Självklart har vi alla ett ansvar för att vi utformar en
familjepolitik som gör det så lugnt och tryggt för barnen som möjligt.
Men det viktiga är ändå att vi skapar möjligheter för familjerna. Det är
där er familjesyn och den moderata är så väsensskilda.
Vi vill ge familjerna möjlighet att bli starkare så att de verkligen
kan ge barnen kärlek, vård och fostran. Inte minst tycker vi att fostran
är viktigt. Men den viktiga reform som vi har skapat river ni upp.
Jag har barn och barnbarn. Min sonhustru är mycket välutbildad,
men hon har varit överlycklig över att hon kanske har kunnat se fram
mot att få stanna hemma med sina barn ett år ytterligare. Hon vill ge
dem det bästa, nämligen trygghet i familjen. Hon kommer att gråta när
det här förslaget från er kommer, om det nu är på väg, och det sägs så.
Det här är alltså inte föräldrar som vill stanna hemma och vara mer
eller mindre lata, som ni påstår, utan mycket välutbildade kvinnor,
som om något år är fullt beredda att gå ut och ta ett förvärvsarbete.
Men de anser att småbarnsåren är så viktiga att de vill ägna dem åt
sina barn. Detta gör ni omöjligt, och det är mycket mer allvarligt än
andra saker som Christina Pettersson tagit upp.
Anf. 39 CHRISTINA PETTERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag lyssnade tidigare i debatten på Göte Jonsson, som
också redovisade den moderata familjepolitiken. Nu har Göte Jonsson
lämnat kammaren, men Gullan Lindblad tar upp liknande frågor.
Man hänvisar till den goda kärnfamiljen och de möjligheter som
familjen har att ta hand om sina barn och ungdomar. Vi har inte skådat
en så stor arbetslöshet som den vi har i dag sedan 3O-talet. Det är efter
tre års borgerligt regerande. Hur många familjer har inte splittrats i
arbetslöshetens spår, och hur illa har inte familjerna farit under den här
tiden, med alla dessa arbetslösa människor?
Jag vill också säga att vi har en bra barnomsorg med välutbildad,
duktig personal. Det finns undersökningar som säger att barn som får
vara på dagis utvecklas och mår mycket bra av det. Barnomsorgen är
också till för barnen.
Anf. 40 LENNART KLOCKARE (s):
Herr talman! Alla människor borde ha rätt till ett värdigt liv och en
social trygghet. För att detta skall vara möjligt behöver vi ett samhälle
byggt på solidaritet, som vi gemensamt tar ansvar för.
Socialförsäkringen är ett område som berör alla människor, från
vaggan till graven. Ungefär 25 % av de pengar som vi omsätter i sam-
hället går genom socialförsäkringen i form av sjukpenning, pensioner,
barnbidrag, m.m.
Under de senaste 30—40 åren har socialdemokratin haft ett stort in-
flytande över utvecklingen av socialförsäkringen och utformat den till
ett föredöme för andra länder.
Men tanken att människor som drabbas av ohälsa eller dödsfall
skall hjälpa varandra är mycket äldre. Redan under medeltiden gick
man ihop i skrån och gillen för att bistå varandra vid sjukdom och
dödsfall, för att komma ifrån omständigheten att behöva leva på de
rikas allmosor.
1955 fick vi en obligatorisk sjukkassa, som det hette. Det är från
den tiden som vi alla är anslutna till en allmän och gemensam försäk-
ring, lika för alla.
Herr talman! Inkomstbortfallsprincipen har funnits sedan 1955 och
är en princip som innebär att den som drabbas av ohälsa får ersättning
i förhållande till den inkomst han går miste om på grund av sin sjuk-
dom. Samma princip gäller dem som vill skaffa sig barn. Det är en
princip som ger barnen trygghet och föräldrarna en möjlighet att vara
både föräldrar och yrkesarbetande.
Det är en princip som gör att den enskilde och dennes familj kan
leva ett drägligt liv, även om en familjeförsörjare skulle drabbas av
ohälsa eller när familjen beslutat sig för att skaffa barn.
Herr talman! I budgetpropositionen har den borgerliga regeringen
sagt att ersättningen antingen kan grundas på inkomstbortfallsprinci-
pen eller vara helt eller delvis oberoende av inkomsten. Med denna
skrivning lämnas en öppning för att gå från inkomstbortfallsprincipen
till någon annan princip, t.ex. en grundtrygghet på låg nivå, där den
enskilde skall teckna frivilliga försäkringar hos försäkringsbolag.
Centerpartiet har också i en motion föreslagit att ett grundtrygg-
hetssystem skall införas. Det har vi också hört här i kammaren i dag.
Om man så önskar får man teckna sig för en ersättning som ligger över
grundnivån.
Förslaget till grundtrygghet innebär att de som fötts med ett handi-
kapp eller drabbas av ohälsa, kanske i arbete eller på sin fritid, men
inte har hunnit teckna en privat försäkring, eller inte haft råd på grund
av andra omständigheter, bara får grundtryggheten att leva på.
Har förespråkarna för grundtrygghetssystemet vetskap om att för-
säkringsbolagen inte tillåter en person som drabbats av ohälsa att teck-
na privata försäkringar? Jag kan ge exempel på ett sådant fall. Det är
en person som drabbats av en mindre hjärnblödning, men nu är åter i
fullt arbete och dessutom anser sig vara fullt frisk.
Men eftersom ingen av oss vet om eller när vi drabbas av sjukdom
önskade han teckna sig för en privat sjukförsäkring hos ett privat för-
säkringsbolag, och det som säkerhet om han på nytt skulle drabbas av
sjukdom.
Han vände sig till sitt försäkringsbolag för att teckna en försäkring,
men han fick avslag. Han vände sig till andra bolag, men han fick
samma svar. De var inte intresserade av något nytt läkarutlåtande för
att ta reda på hans nuvarande hälsotillstånd. De räckte med de journa-
lanteckningar som fanns från tiden när han insjuknade.
Herr talman! Är det meningen att personer eller familjer i samma
situation skall försörja sig på enbart vad grundtryggheten ger när det
inte finns möjligheter att försäkra sig över en grundnivå?
En allmän socialförsäkring som bygger på inkomstbortfallsprinci-
pen är nödvändig för den enskilde, men även för familjen, för arbets-
givaren och för andra. Om man vet att det är möjligt att klara sin för-
sörjning och sin trygghet med bibehållen livskvalitet, behöver man inte
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
51
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
oroa sig för att få lämna hus och hem om sjukdom skulle drabba famil-
jen.
En allmän försäkring där alla är försäkrade i befintligt skick och
som vi solidariskt hjälps åt att finansiera är en försäkring som är en av
hörnstenarna i den sociala tryggheten.
I denna fråga har väljarna gett sitt svar och avvisat alla tankar på
införandet av en försäkring byggd på en grundtrygghet och privata
alternativ. Detta skulle bara drabba dem som redan har ett handikapp
eller ohälsa.
Anf. 41 GULLAN LINDBLAD (m) replik:Herr talman! Jag vill
erinra om att vi innan Lennart Klockare kom in i riksdagen har varit
ganska överens över alla partigränser - Vänsterpartiet har dock profile-
rat sig under de gångna åren. När det har gällt nedskärningar och annat
som har varit nödvändigt har det rått väldigt stor samstämmighet. I det
sammanhanget har vi över huvud taget icke talat om vare sig grund-
trygghet eller andra principer. Men det är klart att det kan ha före-
kommit enskilda motioner.
Det är alldeles nödvändigt - självfallet i ett läge med detta enorma
budgetunderskott och denna dåliga ekonomi - att vi diskuterar olika
framtida socialförsäkringssystem som ESO-rapporten - eller Bröms-
rapporten som vi populärt brukar kalla den för - också har gjort.
Jag inledde mitt anförande med att vi från moderat sida förordar
även fortsättningsvis en inkomstbortfallsprincip, men med en måhända
något lägre ersättningsnivå - den har vi ännu inte fixerat. Sedan skall
man ha möjlighet att försäkra sig utöver detta. Vårt oavvisliga krav är
att ingen skall vara oförsäkrad, om man t.ex. är sjuk eller handikappad
från födseln. Alla skall inrymmas i denna försäkring. Passar icke detta
försäkringsbolagen får naturligtvis de offentliga systemen ta vid. Men
det brukar vara bra med konkurrens mellan olika system över huvud
taget. Det gäller även socialförsäkringarna.
Det är inte så att något parti vill ha någon människa oförsäkrad.
Något annat vill jag på det bestämdaste bestrida.
Anf. 42 LENNART KLOCKARE (s) replik:
Herr talman! Jag håller med Gullan Lindblad när hon säger att ing-
en skall vara oförsäkrad. Det förstår jag. Men vad jag talar om är nivån
på den försäkring som man skall ha.
Om man skall teckna en privat försäkring förutsätts det att man har
ett hälsotillstånd som gör att man blir godkänd av försäkringsbolagen
som kund. Om man skall ha ett system med en låg nivå och om man är
tvungen att förlita sig på försäkringsbolagens välvilja, kommer detta
att drabba dem som är födda med ett handikapp eller med ohälsa eller
dem som har blivit handikappade under sitt yrkesverksamma liv.
Jag vill ta upp ett exempel. I en av aftontidningarna i går stod det
om ett litet barn. Föräldrarna hade försäkrat barnet från det att det var
nyfött. Men efter ett antal månader visade det sig att barnet hade drab-
bats av sjukdom. Då sade försäkringsbolaget upp den tecknade för-
52
säkringen. Detta belyser faran med att frångå inkomstbortfallsprinci-
pen.
Anf. 43 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Lennart Klockare och jag är alltså i princip överens
om inkomstbortfallsprincipen, även om vi moderater diskuterar en
något lägre nivå. Men det förutsätter också en politik som medger ett
lägre skattetryck på den enskilde. Men det ingår sannerligen icke i
socialdemokratisk politik. Detta torde alltså inte vara särdeles aktuellt.
Det som Lennart Klockare talar om gäller uppenbarligen den si-
tuation som råder i dag. Vi moderater har främst diskuterat ett framtida
försäkringssystem. Det krav som vi då ställer är att alla skall kunna
försäkras.
Detta vill jag ha sagt, eftersom det har förekommit en fruktansvärd
vulgärdebatt när det gäller de borgerliga partiernas ambitioner i fråga
om socialförsäkringarna.
Anf. 44 LENNART KLOCKARE (s) replik:
Herr talman! Det kan väl inte råda något tvivel om att även mode-
raterna i ett framtida system vill öka andelen egenavgifter. Man vill
också öka det egna ansvaret när det gäller nivåerna. Detta är någonting
som vi socialdemokrater inte vill ställa oss bakom. Vi vill att den
trygghet som finns i inkomstbortfallsprincipen skall gälla också i fort-
sättningen.
Gullan Lindblad sade att vi är överens om det mesta. Då vore det
välgörande om hon kunde ansluta sig fullt ut till inkomstbortfallsprin-
cipen. Det skulle vi tacka för.
Anf. 45 CARINA MOBERG (s):
Hen talman! När jag anmälde mitt intresse att delta i den allmän-
politiska debatten angav jag segregation som det ämne som jag ville
tala om. När jag ombads att precisera funderade jag över flera alterna-
tiv: regionalpolitik, bostadspolitik, socialpolitik, utbildning, jämställd-
het, ekonomi och arbete. Det är just detta som är det centrala i segre-
gationsproblematiken. Så många områden berörs, men diskussionen
förs nästan uteslutande område för område. Därför tänker jag i fort-
sättningen knyta upp min argumentation kring ett centralt krav, vilket
jag naturligtvis får återkomma till i andra sammanhang, nämligen:
Tillsätt en sektorsövergripande segregationskommission som skall
ligga till grund för kraftfulla insatser på flera parallella områden i syfte
att minska klyftorna i samhället för ett jämlikare och mer rättvist Sve-
rige!
Det är inte helt lätt att över huvud taget måla upp en entydig bild
över vad begreppet segregation egentligen är. För mig är det en defi-
nition av känslan som uppstår av det faktum att människor på nytt de-
las in i nygamla klasser, att svensk fördelningspolitik behöver moder-
niseras och att det för detta krävs en aktiv politik.
Min erfarenhet och min bild av det segregerade samhället är häm-
tad ifrån storstadens förorter till folkhemmet.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
53
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
När Ingvar Carlsson på 60-talet var ordförande i SSU lyckades han
och hans kamrater övertyga dåvarande statsministern Tage Erlander
om nödvändigheten av vad som sedan kom att kallas miljonprogram-
met.
Miljonprogrammet är ett tämligen välkänt begrepp, som jag inte
går närmare in på här. Det har ofta använts som näst intill ett skälls-
ord.
För många är nog ordet förknippat med ett namn på en ort eller fle-
ra orter i hemstaden. Tensta i Stockholm, Flemingsberg i Huddinge,
där jag själv bor, Rosengård i Malmö och Biskopsgården i Göteborg
är några exempel. Det rör sig om trista sovstäder med identiska enor-
ma höghus som är uppradade på linje, betongkoloss efter betongko-
loss.
Med all respekt för den dåvarande ledningen för ungdomsförbun-
det, i många stycken densamma som nuvarande partiledare/-
regeringsföreträdare, var dåtidens krav och beslut välmotiverade. De
förpliktigar i högsta grad till uppföljning och anpassning till dagens
förhållanden genom en radikal politik. Nu eller aldrig har folkhems-
byggarpartiet Socialdemokraterna chansen att visa vad politik är och att
man menar någonting med uppföljning och utvärderingslöften.
Nu måste vi visa att det går att gasa och bromsa samtidigt, bromsa
den sociala snedrekryteringen genom att gasa för integrering.
Ett konkret exempel: Satsa på högskoleutbildning i nivå med ett
helt nytt universitet! Förlägg det till Stockholms läns södra delar med
centrum i Novum, Huddinge, och låt utbildningarna som ligger i
kommunerna Haninge, Botkyrka och Södertälje fortsätta att utvecklas!
Var annars, om inte mitt ibland miljonprogrammets höga hus, är
det rätta stället att utveckla tankar och forskning kring de s.k. livsve-
tenskaperna - medicin, hälsa, ekologi, information och kommunika-
tion. Detta är vi skyldiga att göra på samma sätt som vi är skyldiga att
tillsätta en övergripande kommission som under denna mandatperiod
lägger fram förslag för att motverka segregationen.
Herr talman! Jag lovar att återkomma i detta mycket viktiga, stora
och svåra ämne under mandatperioden. Tack.
Anf. 46 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! När jag först hörde ordet segregationskommission
trodde jag att jag befann mig i det gamla Sovjet. Men det som Carina
Moberg sade var faktiskt väldigt intressant. Mycket av det kunde ha
sagts av en moderat.
Jag vill erinra om att vi för något år sedan gick ut i en valrörelse
och talade om att vi ansåg att en del områden som byggdes under mil-
jonprogrammets dagar var slumområden. Det blev då ett oherrans ovä-
sen, både från våra egna kommunpolitiker och också från socialdemo-
kratiskt håll. Vi hade sagt någonting förfärligt. Det var näst intill som
att svära i kyrkan.
Detta är intressanta tankegångar, men vi kan kanske jobba på ett
annat sätt än att tillsätta en kommission.
54
När det gäller ett nytt universitet vill jag erinra om att det finns
planer på ett sådant. Den f.d. moderate utbildningsministern hade in-
tentioner att förlägga ett nytt universitet just i Stockholms södra delar.
Jag gratulerar Carina Moberg om hon får sitt betongparti med på
dessa litet nya tankegångar som jag välkomnar.
Anf. 47 CARINA MOBERG (s) replik
Herr talman! Det var ömsom vin, ömsom vatten, Gullan Lindblad.
Det är viktigt att man kan föra en debatt över partigränserna. Det är
viktigt att man för en ständigt utvecklande debatt inom sitt parti. De-
batt pågår, det kan jag försäkra Gullan Lindblad om.
Jag har en mycket lång erfarenhet av hur det är att leva i ett s.k.
miljonprogramsområde. Jag vet att flera av mina partikamrater har
samma erfarenhet. Vi delar alltså synen på problemet.
Jag kan alltså lova Gullan Lindblad att jag driver frågan inom mitt
parti. Jag hoppas att också några av Gullan Lindblads partikamrater
kan driva på, särskilt de som kommer från samma län som jag själv.
Anf. 48 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Det är roligt att de unga socialdemokraterna tydligen
tänker nya tankar. Jag har inte hört någonting från den bänken, jag har
inte fått något besked tidigare i dag. Jag har inte hört något under de
gångna åren heller. Det har varit ”njet” till allt vad vi har föreslagit av
nytänkande.
Anf. 49 CARINA MOBERG (s) replik:
Herr talman! Vi är i och för sig överens om att någonting måste
göras åt segregationen, som ju är ett problem. Men vi lutar oss mot
olika ideologier. Det är förhoppningsvis det som är avgörande för
framgångarna med den förda politiken. Jag känner mig ganska trygg i
den förvissningen, eftersom partiledning och regeringsföreträdare de-
lar min syn i frågan. Jag tror att vi kommer att nå viss framgång i vårt
arbete under den här mandatperioden.
Jämställdhetspolitik
Anf. 50 OLA STRÖM (fp):
Herr talman! Jag har roat mig med att göra vissa jämförelser under
den allmänpolitiska debatten, som pågått i tre dagar. Nu när den lider
mot sitt slut kan jag redovisa några av mina iakttagelser.
Under den inledande debatten om EU i onsdags var det en kvinna
som yttrade sig under debattens tre första timmar. I går, under den
ekonomisk- och arbetsmarknadspolitiska debatten, var det nästan lika
illa, dock med Anne Wibble som det lysande undantaget bland alla
män.
I dag är det däremot annorlunda. När riksdagen debatterar social-
och jämställdhetspolitik är kvinnorna en överväldigande majoritet.
Bara 6 av 20 anmälda talare är män - omvänt har en man yttrat sig
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Socialpolitik m.m.
Jämställdshetspoltik
55
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Jämställdhetspolitik
56
under de två första timmarna av dagens debatt. Man skall naturligtvis
inte dra för höga växlar på en så här ovetenskaplig iakttagelse. Men
den ger ändå vid handen åtminstone följande.
En rättvis representation är inte ett slutmål i sig, utan ett delmål.
Än finns det otroligt mycket att göra i kampen mot förlegade attityder
och ingrodda fördomar. I världens mest jämställda parlament består
alltså traditionella mönster.
I frågor som rör relationer, hem och familj, sociala problem och
barnens situation är kvinnor starkt överrepresenterade. Men i närings-
livets styrelserum, på professorsstolarna, vid Reuterskärmarna och i
försvaret lyser kvinnorna med sin frånvaro. Kort sagt: där makt finns
är det flest män. Vi har t.o.m. vant oss vid att kalla närings- och skat-
tepolitik, finans- och försvarspolitik för de stora frågorna. Och tvärtom
kallar vi frågor som rör barnen, dagis och skolan för de små frågorna. I
dagens debatt talade t.ex. Göte Jonsson om den lilla världen och Gul-
lan Lindblad om de små gemenskaperna när de syftade på familjen och
dess relationer.
Jag tycker att det är på tiden att vi vänder på begreppen, att vi låter
det lilla bli det stora. Vad kan vara viktigare än att ge våra barn en
trygg och harmonisk uppväxt? Vad kan vara viktigare än att ge våra
barn tillgång till både sin pappa och sin mamma? Vad kan vara ett
viktigare steg i arbetet för en förbättrad jämställdhet än att dela på
ansvaret för hem och familj?
Så länge kvinnorna får dra det tyngsta lasset i arbetet i hemmen
och i omsorgen om barnen finns det en mycket stor risk att orättvisor-
na på arbetsmarknaden kommer att bestå.
Som Bengt Westerberg påpekade i partiledardebatten förra onsda-
gen är vi på den här punkten bekymrade över vad som sades, eller
rättare sagt vad som inte sades, i regeringsförklaringen. Bland de om-
råden som statsministern räknade upp som särskilt skall uppmärksam-
mas i den kommande jämställdhetsdelegationens arbete finns inte frå-
gan om delat ansvar för hem och barn med. Det vore mycket olyckligt
om denna centrala fråga skulle tappas bort i regeringens arbete med
jämställdhetsfrågor. Låt oss tro och hoppas att detta var en lapsus som
kommer att rättas till.
I övrigt finns det goda förhoppningar om att denna jämställdhetsde-
legation kan få en flygande start, eftersom de områden och frågeställ-
ningar som delegationen särskilt skall uppmärksamma är sådant som
förre jämställdhetsministern Bengt Westerberg i allt väsentligt redan
fört upp på dagordningen, analyserat, utrett och lämnat förslag till
kammaren om.
Än är det för tidigt att föra en debatt om regeringens jämställdhets-
politik. Men på ytterligare en punkt i regeringsförklaringen tycker jag
att det finns anledning att skriva ett frågetecken i marginalen, och det
gäller statsrådet och ställföreträdande statsminister Mona Sahlins roll.
Mona Sahlin kommer som jämställdhetsminister och vice statsmi-
nister att ha en central roll och en överblick över regeringens politik.
Därigenom får hon, precis som Bengt Westerberg, en god möjlighet att
bevaka jämställdhetsaspekterna i regeringens politik. Så långt är allt
gott. Men till skillnad från Bengt Westerberg blir Mona Sahlin en
jämställdhetsminister utan departement. I stället beskrivs Mona Sah-
lins uppgift att ”granska regeringens politik”, alltså en till synes passiv
och defensiv roll.
Om nu regeringen ändå har för avsikt att driva en radikal och of-
fensiv jämställdhetspolitik, har man gett sin jämställdhetsminister en
roll som riskerar att göra henne såväl defensiv som tandlös.
Herr talman! Till skillnad från många andra politiska områden, där
den besvärliga ekonomiska krisen lägger en kall hand över reformarbe-
tet, kan vägen ur jämställhetskrisen drivas på med lika stor kraft oav-
sett konjunkturläget. Tvärtom kan säkert en förbättrad jämställdhet
bidra till den dynamiska utveckling Sverige så väl behöver genom att
kvinnors kreativitet och kunnande släpps fram och fördomar och
orättvisor trycks tillbaka.
Kampen för jämställdhet är inte en kvinnofråga, lika litet som
kampen mot rasism bara kan föras av invandrare. Regeringen kan vara
förvissad om att Folkpartiet även denna mandatperiod kommer att vara
pådrivande för en radikal och framstegsinriktad jämställdhetspolitik.
Tappar man tempo kommer vi att vara kritiska, men har man en god
ambition och gott tempo, finns det förutsättningar för samförstånd.
Anf. 51 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Herr talman! Vägen bort från manssamhällets dominans har varit
lång och mödosam. Viktiga framgångar har uppnåtts, men väldigt
mycket återstår.
Kvinnorepresentationen i beslutande församlingar har blivit allt
större. Här i riksdagen ökade antalet kvinnor kontinuerligt fram till
1991, då vi upplevde ett bakslag. Det var oväntat och för många up-
penbarligen nästan chockartat. Det utlöste en djup vrede hos många
kvinnor och blev startsignalen till förnyad kamp för jämställdheten.
Stödstrumporna trädde fram och har varit något av en biåslampa
under de gångna tre åren. Hotet om att de kunde komma att ställa upp i
valet blev en effektiv påtryckning på partierna. Varannan damernas
vann alltmer gehör. Själv är jag stolt över att redan tidigare ha toppat
en varvad lista.
Hen talman! Efter valet blev glädjen stor över att kvinnorepresen-
tationen ökade kraftigt i Sveriges riksdag. I samband med riksdagens
upprop deklarerades att vi nu var det mest jämställda parlamentet i
världen. Och talmannen ordnade med fotografering av den samlade
kvinnogruppen.
Den här veckan har vi kvinnliga ledamöter fått brev från Stöd-
strumporna med ett grattis till världsrekordet. Vi har fått veta att Stöd-
strumporna jublar över att vi är så många. Nu vill de ställa till med
kalas och fira tillsammans med oss. Jag tycker att det är roligt, och jag
kommer att med glädje gå till det kalaset.
Men, herr talman, om Stödstrumporna hade varit här i dag, tror nå-
gon att de skulle ha jublat? Nej, naturligtvis inte! När jag i onsdags såg
talarlistan till den allmänpolitiska debatten och upptäckte att bara tre
talare anmält sig till det jämställdhetspolitiska avsnittet blev jag otro-
Prot. 1994/95:13
21 oktober
Allmänpolitisk debatt
Jämställdhetspolitik
57
|
Prot. 1994/95:13 21 oktober |
ligt förvånad och självklart besviken. En talare har dessutom fallit bort |
debatten.
|
Allmänpolitisk debatt |
Mot bakgrund av den tillbakablick som jag har gjort finns det ing- |
|
Jämställdhetspolitik |
aldrig under förra mandatperioden, som var så kritiserad för sin mins- Herr talman! Det känns inte särskilt meningsfullt att i dag lyfta Herr talman! Enligt regeringsförklaringen skall en delegation till- Det är bra att Ingvar Carlsson gjorde den deklarationen. Men jag Herr talman! Jag beklagar det bristande intresset. Den allmänpolitiska debatten var härmed avslutad. 6 § Bordläggning Anmäldes och bordlädes Motion med anledning av förs. 1994/95 :RR7 Riksdagens revisorers förslag 1994/95 :T1 av Lennart Fremling (fp) 7 § Anmälan om frågor Anmäldes att följande frågor hade framställts: den 20 oktober 1994/95:85 av Ulla Hoffinann (v) till statsrådet Leif Blomberg om 1994/95:86 av Ulla Hoffinann (v) till statsrådet Leif Blomberg om |
58
1994/95:87 av Johan Lönnroth (v) till statsministern om offentliggö-
rande av uppgifter om främmande undervattensverksamhet
1994/95:88 av Barbro Westerholm (fp) till utbildningsministern om
jämställdhet i utbildningsväsendet
1994/95:89 av Agne Hansson (c) till justitieministern om ärvdabalkens
regler om dödförklaring
1994/95:90 av Jan Jennehag (v) till statsrådet Mats Hellström om
krigsmaterielexport till Indonesien
1994/95:91 av Jan Jennehag (v) till statsrådet Mats Hellström om
krigsmaterielexport till gulfstaterna
den 21 oktober
1994/95:92 av Per Lager (mp) till miljöministern om norska planer på
oljeprovborrningar i Skagerrak
1994/95:93 av Patrik Norinder (m) till jordbruksministern om svensk
livsmedelsindustri och EU
1994/95:94 av Maggi Mikaelsson (v) till statsrådet Jörgen Andersson
om slutförvaring av kämbränsleavfall
1994/95:95 av Bengt Harding Olson (fp) till justitieministern om ska-
destånd med anledning av felaktig myndighetsutövning
1994/95:96 av Margitta Edgren (fp) till socialministern om förskriv-
ningsrätten för distriktssköterskor
1994/95:97 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till statsrådet Pierre Schori
om Haiti
1994/95:98 av Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) till statsrådet Ylva
Johansson om det s.k. SVUX-stödet m.m. till vissa skolelever
1994/95:99 av Kerstin Warnerbring (c) till kommunikationsministern
om anslutningen till Öresundsbron
1994/95:100 av Bo Lundgren (m) till finansministern om de ideella
organisationernas ekonomiska förutsättningar
1994/95:101 av Bo Lundgren (m) till finansministern om Tipstjänst
och idrottens organisationer m.fl.
1994/95:102 av Gunnar Hökmark (m) till socialministern om utred-
ning om föräldrars syn på vårdnadsbidraget m.m.
1994/95:103 av Ulf Björklund (kds) till miljöministern om bevarande
av fjällnaturen
1994/95:104 av Dan Ericsson (kds) till statsministern om regeringens
samarbete med övriga partier
1994/95:105 av Dan Ericsson (kds) till miljöministern om en miljö-
balk
1994/95:106 av Dan Ericsson (kds) till jordbruksministern om jord-
brukspolitiken
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 25 oktober.
Prot. 1994/95:13
21 oktober
59
|
Prot. 1994/95:13 21 oktober |
8 § Kammaren åtskildes kl. 12.37. Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 19 av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut. Vid protokollet LENA JÖNSSON |
/Barbro Nordström
60
|
Innehållsförteckning |
Prot. 1994/95:13 21 oktober |
1 § Avsägelser.....................................................................................1
2 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott......................1
3 § Ny riksdagsledamot, m.m............................................................2
4 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................2
5 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot. 12).................................2
Socialpolitik m.m.......................................................................2
Anf. 1 GULLAN LINDBLAD (m):.........................................2
Anf. 2 ROLAND LARSSON (c):............................................5
Anf. 3 BARBRO WESTERHOLM (fp):.................................8
Anf. 4 EVA ZETTERBERG (v):..........................................11
Anf. 5 RAGNHILD POHANKA (mp):.................................14
Anf. 6 INGER DAVIDSON (kds):........................................16
Anf. 7 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):.............................19
Anf. 8 GULLAN LINDBLAD (m):.......................................23
Anf. 9 ROLAND LARSSON (c):..........................................24
Anf. 10 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................25
Anf. 11 EVA ZETTERBERG (v):........................................26
Anf. 12 RAGNHILD POHANKA (mp):...............................27
Anf. 13 INGER DAVIDSON (kds):......................................28
Anf. 14 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):...........................29
Anf. 15 GULLAN LINDBLAD (m):.....................................30
Anf. 16 ROLAND LARSSON (c):........................................31
Anf. 17 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................31
Anf. 18 EVA ZETTERBERG (v) replik:..............................32
Anf. 19 INGER DAVIDSON (kds):......................................33
Anf. 20 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):...........................33
Anf. 21 LISELOTTE WÅGÖ (m):........................................34
Anf. 22 KERSTIN HEINEMANN (fp):................................35
Anf. 23 Statsrådet ANNA HEDBORG (s):..........................37
Anf. 24 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik:......................37
Anf. 25 THOMAS JULIN (mp):...........................................37
Anf. 26 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik:.............................39
Anf. 27 THOMAS JULIN (mp) replik:.................................39
Anf. 28 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik:.............................39
Anf. 29 THOMAS JULIN (mp) replik:.................................40
Anf. 30 GÖTE JONSSON (m):.............................................40
Anf. 31 RIGMOR AHLSTEDT (c):......................................41
Anf. 32 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v):....................43
Anf. 33 CHATRINE PÅLSSON (kds):.................................44
Anf. 34 BENGT LINDQVIST (s):........................................46
Anf. 35 CHRISTINA PETTERSSON (s):............................47
61
Prot. 1994/95:13 Anf. 36 GULLAN LINDBLAD (m) replik:..........................49
21 oktober Anf. 37 CHRISTINA PETTERSSON (s) replik:..................49
________________ Anf. 38 GULLAN LINDBLAD (m) replik:..........................50
Anf. 39 CHRISTINA PETTERSSON (s) replik:..................50
Anf. 40 LENNART KLOCKARE (s):..................................50
Anf. 41 GULLAN LINDBLAD (m) replik:..........................52
Anf. 42 LENNART KLOCKARE (s) replik:........................52
Anf. 43 GULLAN LINDBLAD (m) replik:..........................53
Anf. 44 LENNART KLOCKARE (s) replik:........................53
Anf. 45 CARINA MOBERG (s):..........................................53
Anf. 46 GULLAN LINDBLAD (m) replik:..........................54
Anf. 47 CARINA MOBERG (s) replik.................................55
Anf. 48 GULLAN LINDBLAD (m) replik:..........................55
Anf. 49 CARINA MOBERG (s) replik:...............................55
Jämställdhetspolitik................................................................55
Anf. 50 OLA STRÖM (fp):..................................................55
Anf. 51 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):...........................57
6 § Bordläggning.............................................................................58
7 § Anmälan om frågor...................................................................58
1994/95:85 av Ulla Hoffinann (v) till statsrådet Leif Blom-
berg om länderbedömningar vid behandling av asylansök-
ningar......................................................................................58
1994/95:86 av Ulla Hoffinann (v) till statsrådet Leif Blom-
berg om avvisning av asylsökande..........................................58
1994/95:81 av Johan Lönnroth (v) till statsministern om of-
fentliggörande av uppgifter om främmande undervat-
tensverksamhet.......................................................................59
1994/95:88 av Barbro Westerholm (fp) till utbildningsmi-
nistern om jämställdhet i utbildningsväsendet........................59
1994/95:89 av Agne Hansson (c) till justitieministern om
ärvdabalkens regler om dödförklaring....................................59
1994/95:90 av Jan Jennehag (v) till statsrådet Mats Hell-
ström om krigsmaterielexport till Indonesien.........................59
1994/95:91 av Jan Jennehag (v) till statsrådet Mats Hell-
ström om krigsmaterielexport till gulfstaterna........................59
1994/95:92 av Per Lager (mp) till miljöministern om nors-
ka planer på oljeprovbormingar i Skagerrak...........................59
1994/95:93 av Patrik Norinder (m) till jordbruksministern
om svensk livsmedelsindustri och EU....................................59
1994/95:94 av Maggi Mikaelsson (v) till statsrådet Jörgen
Andersson om slutförvaring av kärnbränsleavfall...................59
1994/95:95 av Bengt Harding Olson (fp) till justitieminis-
tern om skadestånd med anledning av felaktig myndighets-
utövning..................................................................................59
1994/95:96 av Margitta Edgren (fp) till socialministern om
förskrivningsrätten för distriktssköterskor..............................59
1994/95:97 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till statsrådet
Pierre Schori om Haiti............................................................59
62
1994/95:98 av Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) till stats- Prot. 1994/95:13
rådet Ylva Johansson om det s.k. SVUX-stödet m.m. till 21 oktober
vissa skolelever........................................................................59 __________________
1994/95:99 av Kerstin Wamerbring (c) till kommunika-
tionsministern om anslutningen till Öresundsbron...................59
1994/95:100 av Bo Lundgren (m) till finansministern om de
ideella organisationernas ekonomiska förutsättningar.............59
1994/95:101 av Bo Lundgren (m) till finansministern om
Tipstjänst och idrottens organisationer m.fl............................59
1994/95:102 av Gunnar Hökmark (m) till socialministern
om utredning om föräldrars syn på vårdnadsbidraget m.m......59
1994/95:103 av Ulf Björklund (kds) till miljöministern om
bevarande av fjällnaturen........................................................59
1994/95:104 av Dan Ericsson (kds) till statsministern om
regeringens samarbete med övriga partier...............................59
1994/95:105 av Dan Ericsson (kds) till miljöministern om
en miljöbalk.............................................................................59
1994/95:106 av Dan Ericsson (kds) till jordbruksministern
om jordbrukspolitiken.............................................................59
8 § Kammaren åtskildes kl. 12.37......................................................60
63
gotab 48207, Stockholm 1995