Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:12 Torsdagen den 20 oktober
ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:12
Riksdagens protokoll
1994/95:12
Torsdagen den 20 oktober
KL 9.00-19.33
Protokoll
1994/95:12
1 § Val av ordförande och två ledamöter i Statsrådsarvodesnämn-
den
Från konstitutionsutskottet hade inkommit följande skrivelse:
Till riksdagen
Statsrådsarvodesnämnden består enligt 8 kap. 4 § riksdagsordning-
en av ordförande och två andra ledamöter. De väljs var för sig av riks-
dagen efter varje ordinarie val till riksdagen för tiden intill dess nytt val
till nämnden har ägt rum. Suppleanter skall inte utses. Val av ledamö-
terna bereds av konstitutionsutskottet (tilläggsbestämmelse 8.4.1)
Riksdagen utsåg genom val den 16 december 1993 för tiden fr.o.m.
den dagen till dess nytt val har ägt rum kammarrättspresidenten Henry
Montgomery till ordförande i Statsrådsarvodesnämnden och hovrätts-
presidenten Birgitta Blom och regeringsrådet Elisabeth Palm till leda-
möter i nämnden.
ooo
Konstitutionsutskottet har berett frågan om val av ordförande och'
ledamöter i Statsrådsarvodesnämnden.
Konstitutionsutskottet föreslår enhälligt
att riksdagen för tiden från valet till dess nytt val har ägt rum väljer
om f. d. kammarrättspresidenten Henry Montgomery till ordförande i
Statsrådsarvodesnämnden och hovrättspresidenten Birgitta Blom och
regeringsrådet Elisabeth Palm till ledamöter i nämnden.
Stockholm den 18 oktober 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Kurt Ove Johansson
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 12
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Kammaren biföll konstitutionsutskottets förslag och utsåg därmed - ordförande i Statsrådsarvodesnämnden Henry Montgomery ledamöter i Statsrådsarvodesnämnden Birgitta Blom Elisabeth Palm 2 § Avsägelse Tredje vice talmannen meddelade att Gunnar Hökmark (m) avsagt Kammaren biföll denna avsägelse. 3 § Anmälan om kompletteringsval till försvarsutskottet Tredje vice talmannen meddelade att Moderata samlingspartiets Tredje vice talmannen förklarade vald till suppleant i försvarsutskottet Göthe Knutson (m) 4 § Ledighet Tredje vice talmannen meddelade att Bertil Persson (m) ansökt om Kammaren biföll denna ansökan. Tredje vice talmannen anmälde att Percy Liedholm (m) skulle 5 § Hänvisning av ärenden till utskott Föredrogs och hänvisades Propositioner 1994/95:39 och 44 till näringsutskottet |
2
Motioner
1994/95 :Ub4-Ub6 till utbildningsutskottet
1994/95:Bo2-Bo5 till bostadsutskottet
1994/95:Föl-FölO till försvarsutskottet
1994/95:Sf 1 till socialförsäkringsutskottet
1994/95:Skl och Sk2 till skatteutskottet
1994/95:Jul och Ju2 till justitieutskottet
1994/95:L3-L6 till lagutskottet
1994/95 :N1 till näringsutskottet
1994/95 :K2 till konstitutionsutskottet
1994/95:U2-14 till utrikesutskottet
1994/95:U15 yrk. 1 och 4-16 till utrikesutskottet
yrk. 2 och 3 till konstitutionsutskottet
1994/95:U16-U23 till utrikesutskottet
1994/95:U24 yrk. 2^1 och 6-11 till utrikesutskottet
yrk. 1 och 5 till konstitutionsutskottet
1994/95:Ju3-Ju7 till justitieutskottet
1994/95:Sf2 till socialförsäkringsutskottet
1994/95:Ju8 till justitieutskottet
6 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot. 11)
Ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik m.m.
Anf. 1 LARS TOBISSON (m):
Herr talman! Ekonomin går bra i Sverige, när nu Socialdemokrater-
na får ta över regeringsansvaret. I konjunkturbarometrar och prognoser
stiger optimismen. Kontrasten är stor mot läget för tre år sedan, då den
förra Carlssonregeringen försatte Sveriges ekonomi i fritt fall.
Då stagnerade produktionen. Hög konsumtion och flyktande inves-
teringskapital skapade stora underskott i våra utrikes affärer. Inflatio-
nen var snabb och skattetrycket rekordhårt. Arbetslösheten ökade kraf-
tigt, budgetunderskottet steg, och sammanbrott hotade i den finansiella
sektorn.
Den borgerliga regeringen såg som sin uppgift att återupprätta Sve-
rige som tillväxt- och företagarnation. Medlen var skattelättnader, av-
reglering och privatisering samt besparingar på den offentliga utgiftssi-
dan. Därtill togs viktiga steg in i det europeiska samarbetet.
Resultat kan nu avläsas. De kurvor som 1991 gick åt fel håll pekar
nu rätt igen. Ekonomin växer åter. Industrin producerar och investerar
mer. Skattetrycket har sänkts, och inflationen är rekordlåg. Höjd pro-
duktivitet har bidragit till att förbättra kostnadsläget, så att utrikeshan-
deln visar växande överskott. T.o.m. bytesbalansen har - trots stora
räntebetalningar till utlandet - slagit om till plussiffror.
Men tre år är en kort tid för att rätta till de djupgående strukturfel
som blev följden av 1980-talets excesser och underlåtenhetssynder.
Arbetslösheten är fortfarande mycket stor, även om den sedan i våras
befinner sig på nedgång. Likaså kvarstår det offentliga upplåningsbe-
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
hovet som ett betydande problem, även om utvecklingen också här går
åt rätt håll.
Hade de borgerliga partierna getts tillfälle att fortsätta regera, skulle
den politik som lagt grunden för återhämtningen ha fullföljts. Men nu
ligger i stället ansvaret på Socialdemokraterna, som lovat att återställa
förutsättningarna för företagande och samhällsekonomi till vad som
gällde före 1991. Min första fråga till nyblivne finansministern Göran
Persson blir då denna: Hur kan man tro att en återgång till den politik
som förde oss in i krisen skall kunna föra oss ur den?
Regeringsförklaringen är på denna punkt liksom i flera andra avse-
enden föga upplysande. Snarare bidrar den till att skapa oklarhet vad
beträffar både penningpolitik och finanspolitik.
Inledningsvis förs det ett konstigt resonemang om att det privata
sparandet är så stort att det skapar arbetslöshet och underminerar de
offentliga finanserna. Det är ju i stället så att genom att svenska folket
sparar kan vi hålla bytesbalansen i jämvikt och undvika en utlandsupp-
låning som ytterligare skulle försämra landets utsatta finansiella läge.
Om bara Göran Persson sparar ordentligt på statens utgifter kan räntan
sjunka, och då kanaliseras de privata sparmedlen till investeringar i
näringslivet som ger nya jobb. Men om finansministern i stället för att
spara höjer skatter, kommer detta att motverka den expansion i den
enskilda sektorn som vi så väl behöver.
På det penningpolitiska området är trovärdighet beträffande målet
att hålla nere inflationen oerhört viktig. Före valet gjordes det från
socialdemokratiskt håll oroväckande uttalanden om att sätta upp kon-
kurrerande mål för Riksbanken. Kanske för att förta detta dåliga intryck
sägs det nu i regeringsförklaringen att ökad inflation inte under några
omständigheter kan accepteras ”för att ta ned budgetunderskottet och
statsskulden”. Men just detta av mig citerade tillägg gör uttalandet
poänglöst och litet suspekt. Alla vet att det i en öppen ekonomi med
stor offentlig utlandsupplåning inte går att inflatera bort statsskulden.
Kan Göran Persson bekräfta att ökad inflation inte under några om-
ständigheter kan accepteras - punkt och slut?
Ett sådant klargörande skulle betyda mycket för att bryta den ak-
tuella tendensen till stigande inflationsförväntningar. Enligt Riksban-
kens rapport tidigare i veckan tilltar nu inflationstrycket som en följd
av den ökade aktiviteten i ekonomin. Även om regeringspartiet gjort en
god start i förtroendeskapande riktning genom att åtminstone delvis
följa det moderata exemplet att inte utse aktiva politiker till Riksbanks-
fullmäktige, så räcker inte detta. Penningpolitiken måste få stöd av ett
effektivt och trovärdigt regeringsprogram för sanering av statsfinanser-
na. Och återigen gäller det då att utgiftsminskningar sänker räntan och
inflationstakten, medan skattehöjningar driver på prisstegringen.
Vad kampen mot arbetslösheten beträffar välkomnar jag regerings-
förklaringens ord om att de nya arbetstillfällena i första hand måste
komma till stånd i näringslivet. Men denna deklaration rimmar illa med
återställarpolitiken i övrigt. Det finns inget samband mellan det upp-
ställda målet och de angivna medlen. Hur skall den politik som inte gett
fler privata jobb på 40 år kunna åstadkomma en nettoökning med en
halv miljon arbetstillfällen på fem år? Hur kan en återreglering av ar-
betslivet stimulera till nyanställningar? och hur i all världen kan höjda
skatter på arbete, sparande och företagande leda till nya och fler jobb i
näringslivet?
Herr talman! På det finanspolitiska området är regeringens besked
än så länge den ensidiga budgetbilaga som motvilligt fogades till val-
manifestet. Jag antar att det är meningslöst på detta stadium att försöka
förmå Göran Persson att avstå från de skadliga skattehöjningar som han
planerar. Men hur är det med utgiftsökningarna? Är det i dagens kon-
junkturläge med god fart på industriinvesteringarna alls befogat att
kortsiktigt försvaga statsfinanserna genom att införa en tillfällig rätt till
direktavskrivning? Och är det verkligen rätt att satsa på anläggnings-
verksamhet utöver vad som finns i den borgerliga regeringens mycket
ambitiösa program? Sysselsättningseffekten per satsad krona blir som
bekant synnerligen begränsad.
Frånvaron i regeringsförklaringen av ett mål för statsskuldens av-
veckling har redan påtalats och antytts vara en lapsus. Men det vore
ändå bra om Göran Persson i sitt första framträdande som finansminis-
ter i en riksdagsdebatt ville bekräfta regeringens avsikt att stoppa
statsskuldens ökning till 1998. Om man kunde tillägga att detta i allt
väsentligt skall ske genom utgiftsminskningar, vore det ännu bättre med
hänsyn till möjligheterna att på ett balanserat och uthålligt sätt fullfölja
återhämtningen i Sveriges ekonomi.
Det föreligger nu ett gyllene tillfälle att få Sveriges ekonomi på rätt
kurs igen. Konjunkturuppgången i förening med de strukturella refor-
mer som regeringen Bildt genomfört eller åtminstone påbörjat ger en
god grund för en stabil tillväxt, som ger fler riktiga jobb och som gör
det möjligt att hejda statsskuldens ökning.
Men den ökade aktiviteten i ekonomin bär också med sig frön till
misslyckanden. Att uppgången nu hunnit en god bit på väg innebär att
vi bara har några år på oss, innan tendenser till avmattning åter sätter
in. Och det vore förödande om den minskning av arbetslöshet och of-
fentligt upplåningsbehov som aktivitetsökningen automatiskt för med
sig skulle tas till intäkt för att fortsatt strukturellt förändringsarbete inte
behövs. Då står vi där 1996 och skådar ner i det svarta hål som formats
av skärpt skattetryck, stor offentlig utgiftskvot och en genomreglerad
ekonomi. Då växer arbetslösheten från en redan hög nivå, och då för-
sämras statens budgetsaldo från båda hållen - genom att skattebasen
urholkas och genom att utgifterna automatiskt stiger. Men långt dess-
förinnan - när denna utveckling framstår som trolig - uppstår det fi-
nansiell oro, och statens skuldkris blir akut.
En nyckelfråga är realräntan. Ett femårigt banklån betingar i dag ett
pris av 10 % över aktuell inflationstakt. Det kan ses som måttet på den
misstro som råder mot den ekonomiska politikens möjligheter att hålla
tillbaka inflationen och/eller minska det offentliga upplåningsbehovet.
Det säger sig självt att det med en sådan realränta blir svårt att få upp-
svinget i exportindustrin att slå igenom på den inhemska marknaden.
Konsumenternas efterfrågan hämmas ju dessutom av att disponibelin-
komsternas utveckling rimligen måste bli negativ de närmaste åren.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Medlet att nå en rimlig realränta måste vara en stram finanspolitik,
baserad på utgiftsminskningar och inte på skattehöjningar.
Herr talman! Den nye finansministern må beklaga det, men lång-
siktig framgång för den ekonomiska politiken tål inga nämnvärda avvi-
kelser från den enda vägen. Denna förutsätter dessutom svenskt med-
lemskap i EU. Den frågan debatterades utförligt i går, men med hänsyn
till Göran Perssons motvilja att som oppositionsföreträdare beröra den
europeiska dimensionen i den ekonomiska politiken - och med hänsyn
till avsaknaden av en regeringsståndpunkt i frågan - vore det välgöran-
de om den nye finansministern, uttryckligen och klart och tydligt, ville
ansluta sig uppfattningen att ett ja till Europa är bra, ja, rent av nöd-
vändig, för Sverige.
Anf. 2 PER-OLA ERIKSSON (c):
Herr talman! Centern har under de gångna tre åren i regerings-
ställning tagit ansvar för att sanera de svenska statsfinanserna. Det blev
nödvändigt i det ekonomiska kaos som rådde efter Socialdemokrater-
nas 80-tal.
Vi påbörjade en sanering av ekonomin. Vi medverkade till att mo-
dernisera Sverige, att alla fick dela på bördorna och att mer resurser än
någon gång tidigare anslagits för att motverka arbetslöshet. Vi har sett
till att förutsättningarna för företagande och utveckling i hela Sverige
har förbättrats. Vi har sett till att Sverige påbörjat marschen in i krets-
loppssamhället med dess många nya möjligheter.
Detta har skett i en ekonomi som visade alla tänkbara tecken på
svår sjukdom när fyrklöverregeringen hösten 1991 avlöste socialdemo-
kraterna. Då hade vi inflationens, konkurrenskraftstappets, klippens,
spekulationens, fallskärmarnas och den förlorade framtidstrons social-
demokratiska 1980-tal bakom oss.
Svensk ekonomi visar nu, från att ha varit i stark utförsbacke för
drygt tre år sedan, tydliga tecken på återhämtning. Flertalet ekonomiska
indikatorer har sedan början av 1994 tydligt visat en positiv förändring.
Industriproduktionen stiger, arbetslösheten minskar, exporten ökar,
bytesbalansen är positiv, sparandet är positivt - för att bara nämna
några av ljuspunkterna. Fler exempel finns. Det är resultatet av det
ekonomiska ”ROT-program” som vi inledde under fyrklöverregering-
ens tid.
Utvecklingen har vänts, men tre stora problem - delvis sammanflä-
tade - måste fortsatt angripas med kraft: arbetslösheten, budgetunder-
skottet och statsskulden. Det måste ske genom systemförändringar så
att bördorna fördelas rättvist, så att miljön inte tar stryk, inte genom att
inflationsbrasan åter tänds. Har den socialdemokratiska regeringen den
kraften? Ja, herr talman, det återstår att se. Tvivlarna är många.
Centern har den kraften. Det har vi visat med vårt omfattande sane-
ringsprogram för Sveriges ekonomi, som vi presenterade i valrörelsen.
Där redovisar vi inkomstförstärkningar och besparingar på drygt 42
miljarder kronor utöver Nathalieplanens 80 miljarder. Målet för den
ekonomiska politiken måste vara att hejda statsskuldens ökning senast
1998. Jag kan ansluta mig till Lars Tobissons fråga till Göran Persson
om det också är hans och den socialdemokratiska regeringens mål.
Samtidigt skapas, med vår politik, de rätta förutsättningarna för en
näringslivsledd utveckling för nya jobb i hela Sverige. Den skall ledas
av de små och medelstora företagen. Fyrklöverregeringen genomförde
långtgående och nödvändiga reformer för att förbättra villkoren för just
de mindre och medelstora företagen.
Ett livskraftigt små- och nyföretagande är en avgörande förutsätt-
ning för en god ekonomisk tillväxt. Det är i de mindre företagen som
möjligheterna och de nya arbetstillfällena finns - andra talare från
Centern kommer senare i debatten att utveckla detta. Det visas tydligt i
siffrorna över nyanställningarna.
Små och medelstora företag med mindre än 20 anställda svarade
under årets första sex månader för hälften av nyanställningarna i den
privata sektorn. De har också angett i sina planer att de planerar för
betydande nyanställningar under 1994 och 1995. I varje fall gjorde de
den bedömningen före regeringsskiftet.
Ett gott råd till Göran Persson: Krossa inte småföretagens framtids-
tro och möjligheter!
Under sin tid i opposition höll Socialdemokraterna sin ekonomiska
politik väl dold. Det dröjde ända fram till några veckor före valet innan
Göran Persson under marknadens tryck tvingades presentera några
förslag till åtgärder. Den stencil som då presenterades innehöll mest
nygamla förslag, som också är otillräckliga. Den in blanco-fullmakt för
ytterligare åtgärder som Socialdemokraterna begärde av svenska folket
kommer av allt att döma att behövas. Frågan är bara vad väljarna säger
när de inser resultatet, dvs. att de har köpt grisen i säcken.
Perssonplanen innehåller många brister. 10 miljarder i uteblivna
räntekostnader bygger på en mängd antaganden om räntenivåer och
inflation. Dessutom finns inte kostnaderna för direktavskrivningar med.
Under valrörelsen och i den ”Carlssonska monologen”, som också
kallades regeringsförklaring, sägs att förslaget om direktavskrivningar
skall genomdrivas. Det innebär att sparbetinget i Perssonplanen reduce-
ras mycket kraftigt.
Risken är uppenbar att främst de stora och vinstrika exportföretagen
kommer att dra nytta av möjligheten till direktavskrivningar. Avskriv-
ningarna blir då en skattekredit i jätteformat till storföretagen. Det är
stilenlig socialdemokratisk politik.
Enligt Konjunkturinstitutets senaste prognos väntas industriinveste-
ringarna öka med 25 % under 1994. Prognosen för 1995 visar en ök-
ning med 20 %. Men, Göran Persson, varken sjuka barn, pensionärer
eller arbetslösa gynnas av statligt finansierade investeringar i vinstrika
företag. Var finns den rättvisa fördelningen i det förslaget?
Jag vill fråga Göran Persson vad det är i den nuvarande regeringens
politik som skiljer sig från den politik som under perioden 1982-1991
förde Sveriges ekonomi mot ruinens brant? Vad tänker regeringen göra
annorlunda nu? De futtiga raderna i den Carlssonska planen ger ingen
vägledning.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
I valrörelsen efterlyste Centern en bred politisk samling för att med
gemensam kraft hejda statsskuldens utveckling. Vi tycker fortfarande
att det är bättre att vi i demokratisk ordning själva kan reda ut våra
problem, i stället för att Internationella valutafondens representanter
kommer hit och talar om vad som måste göras. Intresset för gemen-
samma tag var då milt uttryckt ljumt.
Nu talar Socialdemokraterna om en ”samarbetsregering”. Den
första förutsättningen för ett bra samarbetsklimat är nog att herr fi-
nansministern överger invektiven från valrörelsen till förmån för öd-
mjukhet och samarbetsanda. Är det Göran Perssons uppfattning att
möjligheterna till samarbete bäst främjas genom provokationer, i flera
fall tydligt riktade mot Centerpartiet? Några exempel: Den allmänna
arbetslöshetsförsäkringen skall avskaffas. Förbättringarna och förenk-
lingarna i arbetsrätten skall rivas upp, precis som de fackliga ombuds-
männen vill ha det. Den rättvisereform som vårdnadsbidraget innebär
skall raseras. Med andra ord: Ni tänker slita pengarna ur händerna på
småbarnsföräldrarna.
Det kan innebära att Socialdemokraterna, trots talet om samarbets-
regering, därmed bränner de broar som skulle behövas för att bygga en
förtroendefull förbindelse till Centern och de tidigare regeringspartier-
na. Då återstår bara en bräcklig spång till vänsterpartierna. Det är den
socialdemokratiska regeringens problem. Det är kanske en kalkylerad
risk att bara broar till vänsterpartierna kan komma att återstå. Det vore i
så fall att spela bort framtidens möjligheter på ett ganska oansvarigt
sätt.
Sveriges ekonomiska situation kräver breda politiska lösningar.
Centern kommer inte som vänsterpartierna att bli ett stödparti till en
socialdemokratisk regering. Det är helt uteslutet, men vi kommer att
föra en konstruktiv politik i oppositionsställning i hela folkets intresse
och för landets bästa. Men bollen ligger just nu hos Socialdemokrater-
na att visa om man väljer samarbetets väg i stället för konfrontationens
och nedmonteringens väg.
Anf. 3 ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Alla bör nu kunna vara överens om att det ekonomiska
läget snabbt förbättras. Konjunkturinstitutet, Kl, och dess olika baro-
metersiffror visar på en mycket stark uppgång på alla fronter. Kl visar
också på en successiv förbättring i fråga om budgeten, i varje fall när
det gäller det primära saldot före räntebetalningar.
Vi behöver alltså inte hålla på att tvista om lik i garderoben, snarare
tvärtom. Det finns nu mycket goda förutsättningar för att länka in eko-
nomin i en god cirkel.
Frågan är vilken strategi regeringen har för att utnyttja de här förut-
sättningarna. Kommer Göran Persson att ta fasta på dem, eller kommer
han att missa chansen? Det finns väldigt litet vägledning för detta i
regeringsförklaringen.
Jag tänker inte ta upp stabiliseringspolitiken och budgetpolitiken i
dag, utan jag vill faktiskt för ett ögonblick utgå från att tillräckliga
besparingar och inkomstökningar genomförs för att stabilisera skulden
och få ned räntorna. Man kan ha sina dubier om detta. Men det kan
man återkomma till när det finns konkreta förslag från regeringen. I dag
vill jag i stället höra något om regeringens långsiktiga strategi för att
främja den långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Det är ändå i grunden
den som är avgörande för jobben och möjligheten att få ned arbetslös-
heten.
Det mest anmärkningsvärda med regeringsförklaringen är egentli-
gen att där helt saknas en strategi för dynamisk ekonomisk utveckling.
Möjligen kan man finna några indikationer i frasen att jobben måste
komma i den privata sektorn. Det betyder rimligen att den ekonomiska
politiken måste läggas upp så att den privata sektorn kan växa mycket
kraftigt - men hur?
Av den reviderade nationalbudgeten från i våras framgår att det
krävs ganska många år med en exceptionellt god tillväxt i näringslivet
för att få 0,5 miljoner nya jobb. Att döma av finansutskottets handling-
ar från i våras ansåg sig nog Göran Persson ha en politik som skulle ge
större produktionsökningar och en större minskning av gapet mellan
möjlig och faktisk produktion jämfört med den dåvarande regeringen.
Men det är väldigt oklart om Socialdemokraterna därmed också ansåg
sig ha en politik för snabbare tillväxt. Tillväxt är ju något annat och
något mera än att sluta produktionsgap. Tillväxt handlar om att öka
ekonomins förmåga till dynamisk utveckling.
Det finns faktiskt inte någon indikation på hur Socialdemokraterna
ser på denna utvecklingsprocess, vare sig i tidigare ekonomiska motio-
ner eller i regeringsförklaringen. Misstanken infinner sig att det kanske
inte finns så många tankar över huvud taget. Det låter ibland som om
ledande socialdemokrater tror att ekonomisk utveckling handlar om
offentliga investeringsprogram, investeringsavdrag för industrin eller
mera AMS-insatser. Även frånsett att dylika ting kostar pengar, vilket
borde vara ett stort problem i dagens budgetläge, är det enligt min
mening ett mycket gammalmodigt sätt att betrakta utvecklingsproces-
sen.
Enligt mitt och Folkpartiets synsätt står grunden för ekonomisk ut-
veckling att finna i kunskap och nyfikenhet. Det handlar om enskilda
människors kunskap och forskningsinsatser. De här enskilda männi-
skorna måste uppmuntras att använda sin kunskap och tillgängliga
forskningsresultat. Detta kan man inte kommendera fram, trots aldrig så
vackra politiska fraser och faktiskt inte heller genom tillfälliga förmå-
ner i form av investeringsavdrag för nya maskiner, utan det kräver vilja
och ansträngningar från tiotusentals enskilda människor.
För en tid sedan kom det en rapport från Linköpings universitet.
Forskarna Charles Edquist och Maureen MacKelvey beskrev omfattan-
de svenska satsningar på forskning men ganska blygsamma resultat i
form av högkvalitativ och högförädlad produktion i Sverige. Den här
undersökningen sträcker sig fram till 1990, och den pekar i samma
riktning som flera tidigare undersökningar. Fram till 1990 var det fak-
tiskt alltför få personer som fann det vara mödan värt att utveckla nya
idéer till produktiv verksamhet. Den dynamiska utvecklingsprocessen
var helt enkelt dålig i Sverige.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
10
Efter 1990 har det skett många viktiga strukturella förändringar i
den svenska ekonomin som ger god anledning att känna en större fram-
tidstro: skattereformen, lägre marginalskatter, reformerna i socialför-
säkringssystemen, avregleringar, tuffare konkurrenslag, en del strate-
giska skattesänkningar för mindre företag och nyföretagande men ock-
så högre miljöskatter och satsning på ny miljöteknologi liksom en lång
rad mycket viktiga förändringar på arbetsmarknaden, framför allt för
att skapa en större flexibilitet. Bättre tillgång till riskkapital för de
mindre företagen, möjligheter till innovationsstöd genom att använda
en del av de gamla löntagarfondspengarna samt omfattande satsningar
på den nya moderna infrastrukturen och informationsteknologin är
förändringar som bildar en enhet, en strategi, för att skapa ett mera
positivt klimat för de enskilda initiativ från företagsamma människor
som skapar en dynamisk utveckling. Självklart skall den utvecklingen
vara miljömässigt uthållig och även uthållig i den meningen att den inte
resulterar i en lönebildning som driver upp löne- och prisökningstakten.
Nu har den nya regeringen aviserat ett stort antal återställare tillba-
ka till reglerna före 1990 på flera av de här områdena. Marginalskatten
skall höjas. Småföretagen får inget riskkapital. Arbetsrätten skall åter-
ställas. Innovationsstödet och IT-stödet vill man helst avskaffa. Anslag
till forskning skall reduceras osv. Många kommuner och landsting
höjer skatten.
Motiveringen till dessa förslag sägs vara rättvisan. Det kan låta till-
talande. Men man bör akta sig väldigt noga för att inte med en förment
rättvis fördelningspolitik skapa sådana spelregler och förutsättningar
för en långsiktig utveckling att det hela försvåras. Då dömer man i
praktiken många människor till evig arbetslöshet och än fler till de
problem som dåligt med resurser för vård och omsorg innebär.
Herr talman! De insatser som man i rättvisans namn gör för att
komma till rätta med statsskulden o.d. måste man således välja väldigt
noga, så att de också understödjer den långsiktiga dynamiska utveck-
lingsprocessen. På det området har regeringens politik mycket stora
brister.
Det vore därför värdefullt om Göran Persson i dag, när han ännu
inte har en specifik proposition att försvara, kunde förklara hur den
strategi ser ut och hur de samband ser ut som enligt honom skall med-
föra att Sverige kan få en bättre ekonomisk utveckling inte bara i år och
nästa år - det ligger redan i korten - utan också för en lång rad år
framöver.
I korthet: Vad är det för spelregler för näringslivet som skall ge oss
en kraftigt ökad produktion och en mängd nya jobb inom tjänstesek-
torn? Hur skall en mängd entreprenörer och småföretagare lockas till
nya satsningar? Och vad är det för spelregler på arbetsmarknaden som,
samtidigt som sysselsättningen rejält ökar, skall ge oss en lönebildning
som inte slår över i kompensationstänkande och inflation?
Herr talman! Jag hoppas att Sverige om några månader är medlem i
EU. Som medlemmar kommer vi att kunna lägga fram förslag och fatta
beslut. Med rätt utformning av sådana beslut kan svenskt näringsliv få
många ytterligare fördelar. Jag tror t.ex. att relativt sett hårdare mil-
jökrav i Sverige och Norden - och tidigare införda sådana - kan ge vårt
näringsliv en konkurrensfördel. Men det förutsätter att Sverige trycker
på ordentligt i Ecofinområdet för hårdare och fler miljöskatter, så att
EU inte kommer för långt efter och för att vårt miljöengagemang inte
skall leda till att svenska företag konkurreras ut. Där har jag en konkret
fråga: Avser Göran Persson att aktivt driva frågan om hårdare mil-
jöskatter i det ekonomiska samarbetet i EU?
En annan fråga som står långt upp på dagordningen nu och fram-
över inom EU, och som Sverige har ett starkt intresse av, gäller vitbo-
ken och de förslag som finns där syftande till en snabb ekonomisk
utveckling och fler jobb. Rätt många av förslagen berör vikten av bra
villkor för små företag och för nya företag. Andra förslag berör löne-
bildningen, arbetsrätten och arbetslöshetsförsäkringen. De senare bru-
kar klumpas ihop under benämningen en väl fungerande arbetsmark-
nad.
Jag såg i ett tidningsreferat att Göran Persson vid sitt första Eco-
finmöte hade talat just om flexibiliteten på arbetsmarknaden. Jag tror
att detta är mycket viktigt. Men det synes mig som om alla de återstäl-
lare som regeringen har utlovat - tvärtemot vitbokens rekommendatio-
ner - starkt kommer att försämra flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Och sämre anpassningsförmåga betyder högre strukturell arbetslöshet,
högre långtidsarbetslöshet. Då blir också kraven på budgetförstärk-
ningar och budgetbesparingar mycket större.
Jag för min del föredrar en rörlig och väl fungerande arbetsmarknad
framför att tvingas ta till än hårdare besparingar för barnfamiljer och
pensionärer. Delar Göran Persson den bedömningen? Och vilka - om
några - förslag har han i så fall för att komma till rätta med och för att
skapa en bättre fungerande arbetsmarknad?
Anf. 4 LARS BÄCKSTRÖM (v):Herr talman! Dagens debatt bör
handla om tre saker. Den bör handla om arbetslösheten, om underskot-
ten och om fördelningspolitiken.
Lars Tobisson, som talade här först i dag, talade om underskott och
statsskuld men inte om arbetslösheten. Det är signifikativt för Modera-
terna.
I de moderata nationalräkenskaperna är arbetslösheten en restpost.
Den får bli vad den blir. Så är det i Danmark, där man har drivit bor-
gerlig politik. Där har man i huvudsak klarat av statsfinanserna. Men
arbetslösheten är jättehög. Det misstaget skall vi inte göra i Sverige.
Arbetslösheten är faktiskt det svåraste problemet.
Vägen för att minska arbetslösheten går naturligtvis genom en eko-
logiskt uthållig tillväxt. Det behövs fler arbetade timmar helt enkelt.
Sverige är delvis på rätt väg. Industriproduktionen växer. Det är
bra. Efterfrågan på arbetskraft ökar. Det är också bra. Men arbetslöshe-
ten sjunker ju inte i samma takt som sysselsättningen ökar i industrin.
Det är det svåra problemet i svensk ekonomi.
Konjunkturinstitutet har nyligen kommit med sin höstrapport. De
har, så långt de nu har kunnat, tagit hänsyn till Socialdemokraternas
ekonomiska politik i den utsträckning som den är utläsbar. Rapporten
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
11
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
säger att arbetslösheten om två år kommer att vara 12,5 %. Det är bätt- |
liten förbättring.
|
Allmänpolitisk debatt |
Vi kan säga att Konjunkturinstitutet har räknat fel eller att rege- |
|
Ekonomisk politik, |
junkturinstitutet, men jag drar slutsatsen att den redovisade regerings- Vi vill lägga fram förslag för att dämpa arbetslösheten. Det är det Vi har föreslagit en rad åtgärder. Hans Andersson från Vänsterpar- Konjunkturinstitutet säger i sin prognos att kommunerna under de Jag upprepar vad vi i Vänsterpartiet hela tiden sade i valrörelsen. Vi Den här politiken är ju direkt dum. Man sparar inte en endaste kro- Vi i Vänsterpartiet säger: Slopa grundavdraget, även vid kommunal Så till frågan om jämnare fördelning av arbetstiden. Just nu ökar Men övertiden måste också minskas med mer direkta åtgärder från |
|
12 |
ring av den generella arbetstiden. Det är dags att påbörja marschen mot |
sextimmarsdagen. Det är en väg som går både via avtal och politiska
beslut.
Det är glädjande att Ingvar Carlsson har sagt att vi skall få en ut-
redning. Det vore ännu mer glädjande om Göran Persson kunde säga
någonting om handlingsinriktade direktiv för den utredningen. Det vore
också glädjande om Anne Wibble, Lars Tobisson och Per-Ola Eriksson
började delta i debatten om arbetstiderna.
Visst skall vi ha nya jobb i privatsektorn! Det är jättebra. Men det
kommer inte att skapas så många nya jobb i privatsektorn att vi får ned
arbetslösheten till en hanterbar nivå. Det är komplett orealistiskt att tro
det.
Vi kan också underlätta i arbetstidsfrågan genom en skatteväxling.
Vi vet alla vad det är, så jag behöver inte fördjupa mig i det. En skatte-
växling behöver vi alltså. Vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet och kan-
ske också Centern kommer att driva på i den här frågan. Göran Persson
kanske kommer att följa med. Vi får hoppas det.
Så till frågan om underskotten och statsskulden - det är viktigt! Att
stå i skuld betyder minskad handlingsfrihet. I samma takt som skulden
växer ökar ju finansmarknadens aktörer sin makt. Som vi sade förut i
vänstern: Storfinansens makt ökar på politikens bekostnad. Gamla
sanningar gäller.
De pengar som vi använder till statsskuldsräntor kan vi inte använ-
da till vård och omsorg. Det är sant. Stor statlig upplåning pressar upp
räntorna och hindrar de nya jobben som vi vill ha i privatsektorn. Visst,
vi skall ta ned räntorna. Vi skall jobba med detta. Men för att klara av
det krävs det en stram finanspolitik. Det är helt riktigt.
Vänsterpartiet var faktiskt det parti här i riksdagen som redovisade
det stramaste budgetförslaget i våras. Detta är sanningen och den kan
inte bortförklaras. Vi inser detta.
Men när det gäller mer långsiktiga saneringsplaner har vi varit säm-
re. Det skall jag erkänna. Vi har Nathalieplanen och Perssonplanen. De
här två planerna är ungefär i samma storleksordning, oavsett vad kon-
trahenterna säger. Planerna har samma volym. De skiljer sig åt genom
att Perssonplanen är mer konkret - det erkännandet skall man ge Göran
Persson - och innehåller mer skattehöjningar. Det är skillnaden.
Hur skall vi nu ställa oss här? Man har sagt att Persson får hoppa
tuva. Regeringen Carlsson får hoppa på tuvor. Det gäller då skattehöj-
ningar med vänstern och besparingar med borgerligheten. Jag vill varna
för att hoppa tuva! Även världens bästa fot kan slinta om den hoppar
alltför ofta. Det vore en olycka.
Men det behövs inget tuvhoppande! Tänk på vad Gudrun Schyman
sade i valrörelsen! Hon avvisade bara en punkt i Perssonplanens be-
sparingar, nämligen den som gäller karensdagen. Nu börjar ju Social-
demokraterna också avvisa den punkten i Perssonplanen. Det finns
alltså förutsättningar för att komma överens.
Vi vet att vad vi behöver för att få ned underskotten är ett enkelt
ABC. A står för fler i arbete, B för besparingar och C för skattehöj-
ningar. Man kommer inte undan detta ABC, Lars Tobisson - inte ens
C:et.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
13
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Vi säger att vi även skall diskutera vad som kallas för skarpa för- |
indexeringar, och vi skall t.o.m. säga vad indexeringar är: sänkt pen-
|
Allmänpolitisk debatt |
sion. Vi skall ställa upp på det och tala klarspråk. Men vi skall undanta |
|
Ekonomisk politik, |
och det brukar Ingvar Carlsson säga. Det finns alltså förutsättningar för Underskottsdebatten handlar om en rättvis fördelning mellan gene- Jag vet, Göran Persson, att vi inte skall tala om återställare när det Men det finns vissa besparingar som är uppenbart orimliga, t.ex. att Vi skall lösa problemen. Arbetslösheten och underskotten är de Men vi skall också säga att vi har mer av möjligheter än av pro- Sverige vinner andelar på nya marknader. Sverige kan klara det här Lars Tobisson! Om privatföretagarna får välja mellan kunder och Anf. 5 BIRGER SCHLAUG (mp): Herr talman! Åhörare både här i kammaren och på läktaren! Med Därmed spelar man ett spel som under en övergångsperiod kan Om Industriförbundet och dess närstående - uppbackade av Carl |
|
14 |
röstningen kommer den också att göra det över en övergångsperiod, |
även om det saknas verkliga orsaker till detta. Det är ju så själva sys-
temet fungerar.
Genom ja-sidans agerande skadas svensk ekonomi. Genom ert sätt
att driva kampanj riskerar ni att driva upp räntan, minska sysselsätt-
ningen och göra det svårare än nödvändigt att komma till rätta med
både budgetunderskott och statsskuld.
Genom den medvetna skrämselpropaganda som nu tycks accelerera
i väldigt snabb takt när vi närmar oss folkomröstningsdagen - jag mö-
ter den i snart sagt varenda debatt, och jag är ute på många debatter nu
- läggs grunden för omotiverade reaktioner på den s.k. marknaden efter
ett nej i folkomröstningen.
Anser ni, Göran Persson, Anne Wibble och Lars Tobisson, att det
är värt offret att skrämma människor till att rösta ja i folkomröstning-
en? Som ansvarsfulla politiker borde ni ta ett större ansvar än vad ni
gör.
Göran Persson, som förblir finansminister efter ett nej i folkom-
röstningen, borde se till att åtminstone den socialdemokratiska argu-
mentationen ute i landet hyfsas. Annars riskerar regeringen att inte bara
bita sig själv i svansen utan även att göda en utveckling som svenska
folket får betala fullständigt i onödan.
Den ekonomiska delen av ett medlemskap i EU hittar vi redan i
EES-avtalet, på gott och ont. EES-avtalet gäller också dagen efter ett
nej i folkomröstningen. Att då av rent taktiska skäl hetsa fram en
stämning som kan leda till omotiverade räntehöjningar både före och
efter folkomröstningen är både oanständigt och mycket korttänkt.
Herr talman! Valrörelsen dominerades av debatter om budgetunder-
skott och statsskuld. Trots detta tycks man nu negligera det enda säkra
ekonomiska fakta som finns att ta på när det gäller EU - en medlems-
avgift på ca 20 miljarder kronor.
Avgiften skall tas från statsbudgeten. Varifrån hämtar Göran Pers-
son 20 miljarder kronor? För att spara 1,2 miljarder har Göran Persson
tidigare varit villig att införa en karensdag för vård av sjukt barn. Vari-
från tänker han då ta 20 miljarder kronor? För att spara ca 3 miljarder
kronor infördes en karensdag i sjukförsäkringen. Varifrån tänker Göran
Persson ta 20 miljarder till medlemsavgiften? För att spara en halv
miljard infördes en hel karensvecka i arbetslöshetsförsäkringen. Vari-
från tänker Göran Persson ta 20 miljarder till medlemsavgiften?
Kom nu inte dragande med flummet att det inte kostar någonting!
Det är väldigt dåligt underbyggt att hävda att räntorna skulle drivas ner
bara för att Sverige skulle gå med i en politisk union med en gemensam
säkerhetspolitik och en planekonomisk jordbrukspolitik, för det är detta
EU handlar om. Den ekonomiska biten finns i EES-avtalet.
Vi har hört såväl Socialdemokraternas som de borgerligas antagan-
den förr när det gäller EU-anpassningen. När vi gick in i EES skulle
problem lösas. Inte blev det så. När man knöt kronan till ecun skulle
problemen lösas, men inte blev det så. Det var ju först när man släppte
kronans knytning till ecun som strypgreppet på Sverige släppte. Det är
ju tack vare den tidigare borgerliga fyrklöverregeringens misslyckande
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
15
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
som det har vänt. Ni skall vara väldigt glada för att ni släppte kronans |
I krispaketet lade man in satsen om att vi skulle söka medlemskap i
|
Allmänpolitisk debatt |
EU. Det skulle lugna marknaden och allt skulle bli så mycket bättre. |
|
Ekonomisk politik, |
medlemmar i EU, då skall det blir så mycket bättre. Ni har haft fel förr. Herr talman! Det skall bli skönt när svenska folket säger nej till Som vågmästare i riksdagen tvingas Göran Persson flyga som en Vi i Miljöpartiet avser att ta ett ekonomiskt ansvar. Vi inser, åtmins- Låt mig slå fast några saker. Det är bra att stora delar av arbetsrät- Men det finns också andra delar där det borde skäras, och som Gö- Vidare är det hög tid att se över ATP-systemet eller dess efterfölja- Herr talman! Världen över pågår nu en kritisk granskning av bris- |
|
16 |
tidigare utvecklingsfaser. Även vid en hög tillväxt på 2 %, 3 % och 4 % |
i Sverige kommer arbetslösheten att vara hög. Kurvorna för tillväxt och
antalet jobb följs inte längre åt, bl.a. beroende på att de stora vinster
som företagen nu under 1990-talet kommer att få väldigt ofta kommer
att investeras på ett sätt som rationaliserar bort människor. Detta är
dilemmat i det materiellt mogna samhället. Vi måste börja tänka om.
Ett annat problem är att det i den rent existerande marknadseko-
nomin saknas viktiga röster på marknaden. Naturen har ingen röst på
marknaden. Den kommande generationen har ingen röst på marknaden.
Detta är ett problem. Hade naturen haft en röst på marknaden, hade det
varit oändligt dyrt att utrota en enda art. Hade kommande generationer
haft en röst på marknaden, hade de naturligtvis lagt in ett så högt anbud
på ändliga naturresurser att vi redan hade varit inne i ett kretslopps-
samhälle.
Det är vi politiker som måste se till att tala för naturen och kom-
mande generationer, då mindre med lagstiftning och mer med ekono-
miska styrmedel. Där ingår skatteväxling som en väldigt viktig del.
Insikterna har ökat. Riokonferensen påtalade vikten av en ny livsstil
i vår del av världen. Det medför nya konsumtionsmönster, effektivare
energianvändning och nya samhällsstrukturer, som bygger mer på
självtillit än fjärrproduktion.
Utifrån dessa perspektiv har idén om skatteväxling växt fram. Vi
har själva myntat begreppet som är ett allmänt begrepp i dag. Skatte-
växling innebär att arbetsgivaravgifterna sänks successivt och ersätts av
miljörelaterade skatter. Skatteväxling ger jobb och bättre miljö.
Den gamla regeringen tillsatte en skatteväxlingsutredning. Det var
bra. Det som inte var bra var att man valde att inte sätta i gång arbetet
utan drog på det.
Hur gör nu den socialdemokratiska regeringen? Kommer Göran
Persson att skynda på utredningen eller lägger han ner den? Eller
kommer han kanske rent av att göra precis tvärtom? Alla internationella
miljöekonomer och andra globalt tänkande människor inser vikten av
detta. Kommer Göran Persson att höja arbetsgivaravgifterna i stället för
att sänka dem för att finansiera ett medlemskap i EU? I så fall gör han
precis tvärtom. Det kanske var anledningen till att Socialdemokraterna
som enda politiska parti inte deltog i ett stort skatteväxlingsseminarium
på en stor internationell miljömässa som ägde rum i Göteborg i går.
Anf. 6 MATS ODELL (kds):
Herr talman! Vi har haft ett val som ju har medfört maktskifte. När
vi för tre år sedan övertog regeringsansvaret från Socialdemokraterna
var det i en tid när alla kurvor pekade åt fel håll. Vi får aldrig glömma
bort att redan när Allan Larsson våren 1991 lanserade sagan om vänd-
punkterna var den svenska ekonomin ute på det sluttande planet. Sys-
selsättningen sjönk, 1 000 personer i genomsnitt förlorade sina jobb
varje dag och industriproduktionen rasade liksom tillväxten i den totala
ekonomin.
Då, herr talman, hette Sveriges statsminister Ingvar Carlsson, då
hette Sveriges finansminister Allan Larsson som då var Göran Persson
skolminister.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 12
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
18
I dag är situationen den totalt omvända. Sedan i våras har 1 000
personer i genomsnitt fått jobb varje dag. Industriproduktionen är på
väg uppåt, exporten ökar och det är tillväxt i ekonomin.
Men som kristdemokrat är jag oroad över att denna positiva ut-
veckling skall brytas i förtid genom den politik som Socialdemokrater-
na gick till val på. På flera punkter kommer denna politik, om Ingvar
Carlsson och Göran Persson väljer att förverkliga den, att allvarligt
äventyra den svenska ekonomins återhämtning.
Socialdemokraternas ageranden här i kammaren under den gångna
mandatperioden har inneburit att man har röstat emot besparingar på i
storleksordningen 60 miljarder kronor. Detta i kombination med ett,
enligt de allra flesta ekonomiska bedömare, otillräckligt sparpaket visar
på en bristande insikt om själva behovet av besparingar.
Vice riksbankschefen presenterade häromdagen Riksbankens be-
räkningar, som visar att budgetförstärkningar på i storleksordningen
140 miljarder kronor är nödvändiga under den kommande mandatperi-
oden för att stabilisera statsskulden. Detta skall jämföras med de 36
miljarder netto som Göran Persson presenterade i sin skarpa plan strax
före valet.
Herr talman! Jag tycker faktiskt att sanningens minut nu har slagit
för Göran Persson. Hur blir det egentligen med det berömda investe-
ringspaketet, denna grundbult i den socialdemokratiska strategin och i
valbudskapet till nationen? Blir det 15 nya miljarder, och kommer
dessa fortfarande att ge 90 000 nya jobb samtidigt som budgetunder-
skottet skulle minska? Eller gällde också detta bara under valrörelsen?
Detta, Göran Persson, var nämligen vad ni, mot bättre vetande, fö-
respeglade väljarna under valrörelsen. Jag tycker inte att Göran Persson
kan komma undan särskilt mycket längre utan att ge besked i den här
frågan. När kommer de 15 miljarderna och de 90 000 nya jobben?
I regeringsdeklarationen skriver statsministern följande: ”De nya
arbetstillfällena måste i första hand komma till stånd i näringslivet.
Sverige behöver fler företag och fler företagare.” Detta är sanna och
vackra ord som vi kristdemokrater ställer upp på, men en rad frågor
infinner sig när man lägger de här orden brevid det socialdemokratiska
valmanifestet: Hur kan en fördubblad beskattning på riskvilligt kapital
som satsas i företag leda till fler och växande företag? På vilket sätt
medför en minskad flexibilitet i arbetsrätten för framför allt småföreta-
gen ett bättre företagsklimat?
Och hur kan högre räntor, till följd av de svagare statsfinanser So-
cialdemokraternas politik kommer att leda till - och detta ovanpå fler
regleringar och återinförda monopol -, skapa nya företag och därmed
nya arbetstillfällen?
Herr talman! Även om jag tidigare sade att sysselsättningen stadigt
har ökat under det senaste halvåret, så utgör arbetslösheten alltjämt vårt
största ekonomiska och sociala problem. Den måste angripas med en
samlad strategi, bestående av flera olika delar. Vi har inte råd att välja
bort någon åtgärd som kan bidra till att skapa förutsättningar för nya
jobb. Vi måste också fullt ut acceptera och inse att alla jobb är värde-
fulla. Jag saknar denna långsiktiga strategi i regeringsförklaringen.
Först och främst måste det bedrivas en fortsatt stram finanspolitik
med en målsättning att stabilisera statsskulden som andel av bruttona-
tionalprodukten senast 1998. Detta - och endast detta - skapar förut-
sättningar för lägre räntor och därmed nya investeringar och nya jobb.
Jag vill säga till Birger Schlaug att det är självklart att ett ja i EU-
omröstningen om tre veckor också är en förtroendeskapande åtgärd av
största betydelse för att få ner realräntorna till rimliga nivåer. Vi får
inte glömma bort, Birger Schlaug, att räntan redan i dag ligger på en
alldeles för hög nivå - det man skulle kunna kalla för Perssoneffekten.
Ett positivt och gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är
också en absolut nödvändighet. Här utgör den socialdemokratiska re-
geringens samlade politik ett hot som tills vidare hänger som ett mörkt
moln över landets småföretagare. Riskkapitalavdrag för den som satsar
kapital i småföretag borde införas. Men småföretagspolitiken handlar
inte bara om pengar utan i minst lika hög grad om synen på människan
bakom företagandet. Det är viktigt, tror jag, att tidigt ta till vara och
fånga upp företagarämnen. Vi kristdemokrater vill stimulera företa-
garprogram på gymnasier och satsa på särskilda företagargymnasier.
De höga skattekilarna på arbete måste också sänkas, gärna i sam-
band med en skatteväxling med höjda skatter på miljöbelastande ut-
släpp m.m. Det är nödvändigt för att gynna utvecklingen av jobb inom
framför allt tjänstesektorn. Utöver sänkta arbetsgivaravgifter skulle en
sänkt tjänstemoms vara ett verksamt medel för att stimulera arbete i
tjänstesektorn. Vi tror också att ett första steg skulle kunna vara att
införa en s.k. ungdomsskattsedel, som ger ungdomar rätt att starta eget
och utföra tjänster riktade mot hushållen med kraftigt sänkta arbetsgi-
varavgifter och utan moms. Men, herr talman, jag vill betona att alla
skattesänkningar på arbete fullt ut måste finansieras.
Nästan samtliga talare i debatten talar om olika vägar för att nå till-
växt och därmed skapa förutsättningar för nya arbetstillfällen. Ur ett
kristdemokratiskt perspektiv är det angeläget att stanna upp något och
beröra tillväxtbegreppet som sådant. Vad menar vi med tillväxt? Är
alla former av tillväxt egentligen önskvärda? Och vill partierna i denna
kammare styra tillväxten i önskad riktning?
Kds menar att ekonomisk utveckling inte kan eller får mätas enbart
utifrån ett snävt BNP-begrepp. En verklig ekonomisk uktveckling inne-
bär tillväxt av den totala nationalförmögenheten. I denna måste vi räk-
na in miljö och naturresurser, det mänskliga kapitalet, produktionskapi-
talet och de finansiella tillgångarna.
Det här för oss in på den etiska dimensionen i den ekonomiska de-
batten. Hederlighet och personligt ansvarstagande är viktiga funda-
ment, som sänker transaktionskostnaderna och därmed bidrar till en
ökad effektivitet i ekonomin.
När Douglas C. North förra året fick Nobelpriset i ekonomi, bekräf-
tade detta att insikten om vikten av normer och värderingar i en väl
fungerande ekonomi faktiskt har spritt sig i vidare kretsar. Kristdemo-
kraterna har varit en garant för att dessa resonemang har funnits med i
finansplanerna. Nu återstår att se om också Göran Persson anser att
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
19
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
detta är viktiga förutsättningar för en långsiktigt god ekonomisk ut- |
Sammantaget, herr talman, måste de beslut som fattas i riksdagen
|
Allmänpolitisk debatt |
leda till att det skapas trovärdighet för den svenska ekonomin. Det är |
|
Ekonomisk politik, |
teringar i företagen och därmed nya arbetstillfällen. Vi kristdemokrater Anf. 7 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) Herr talman! Förra gången en finansminister stod i den här talarsto- Nu, fyra månader senare, har vi tvingats räkna upp underskottet Alla kurvor pekar uppåt, var det någon som nyss sade om den eko- John Kennedy sade beträffande sin första tid som president att det Jag har inget behov av att peka ut syndabockar. Jag vill se framåt. Om vi nu har en del tecken som pekar på en ekonomisk återhämt- Jag hade tillfälle att häromkvällen diskutera med er ekonomiske ta- |
|
20 |
har resulterat i ett framtida skattetryck eller försämrade sociala förmå- |
ner. Det är arvet, Lars Tobisson. Detta kommer ingen förbi - allra
minst den som nu har ansvaret för att sköta statens finanser.
Men jag söker som sagt inte strid. Jag har heller ingen ambition att
peka ut några syndabockar, men någon måtta bör det rimligen vara när
man beskriver den period som ligger bakom oss. Det problem vi nu har
är det statsfinansiella problemet, och det måste lösas.
Det är inte bara regeringen som har detta ansvar. Också riksdagen
har ett stort ansvar. Arbetslösheten är, som jag sade förut, rekordhög,
och investeringarna har minskat dramatiskt under flera år. Den höga
realräntan bromsar också den privata konsumtionen. Tillväxten har
länge varit negativ, och statsskulden har passerat 1 300 miljarder kr.
Bidragsberoendet i det svenska samhället har passerat alla rimliga
gränser. Det är också ett arv som vi har att förvalta. Ohyggligt många
svenskar är beroende av bidrag i olika former för att klara sin försörj-
ning. Socialbidragens omfattning har exploderat, bostadsbidragens
antal och volym har exploderat under den gångna perioden och antalet
människor som lever på a-kasseersättningar har exploderat. Summerar
man detta är vi i ett läge som visar på allt annat än en sund ekonomisk
situation.
Det är mot den här bakgrunden som återhämtningen i ekonomin
måste ses. Vi har en återhämtning. Tillväxten i år förväntas bli 2,5 %
och kan komma att stiga till 3 % 1995. Exportsektorn och industripro-
duktionen leder utvecklingen. Tecken på att även hemmamarknaden
börjar komma i gång kan skönjas. Orderingången ökar för de hem-
maproducerande företagen, och allt fler blir anställda i den privata
tjänstesektorn. Dessa tecken är bra, men det finns tre stora orosmoln i
den ekonomiska återhämtningen.
För det första: Ett eventuellt nej i EU-omröstningen kommer att få
stora konsekvenser på ekonomin. Vi kan inte veta hur stora eller exakt
vilka dessa effekter skulle bli, men det är uppenbart att ett nej skulle slå
hårt mot den drivande kraften i ekonomin - exporten - och dessutom få
sådana effekter på ränteläget att dagens höga nivåer permanentas. Ett
nej skulle hota hela den ekonomiska återhämtningen.
De som säger att man skrämmer med höga räntor måste väl rimligen
konstatera att vi har höga räntor. Vi betalar redan en räntemarginal
därför att det finns en osäkerhet om ett svenskt EU-medlemskap. Det är
så situationen ser ut. I den meningen är en utveckling som rymmer ett
nej i folkomröstningen naturligtvis någonting som kraftigt kommer att
hämma den ekonomiska situationen i Sverige.
För det andra närmar sig produktionstaket i vissa delar av industrin.
Det kan leda till flaskhalsar i ekonomin redan under 1995. En sådan
utveckling riskerar att driva upp inflationen och räntorna. För syssel-
sättningen och den långsiktiga tillväxten vore det förödande.
Det tredje orosmolnet är den svaga återhämtningen inom privat
konsumtion. Den höga räntan och den svaga kronan gör att värdet på
hushållens tillgångar minskar och viljan att spara ökar. Dessutom har
en djup misstro mot den ekonomiska politiken under några år inneburit
att människor blivit osäkra på om samhället kommer att klara av att
skänka dem trygghet i skiftande skeden av livet. Den höga räntan och
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
21
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
22
bristen på trygghet återspeglar sig tydligt i den inhemska konsumtio-
nen.
Herr talman! Det nya ekonomiska läget innebär utmaningar för den
ekonomiska politiken. Den höga räntan skapar, som jag sade, både
flaskhalsar och bromsar investeringar. Den höga räntan och låga kron-
kursen är grunden för att tudelningen av ekonomin ökar. Den höga
räntan har också ett stort negativt genomslag på statens finanser, vilket
de senaste siffrorna med all tydlighet visar. Dagens ränteläge håller
krampaktigt fast ekonomin i ett läge av djupa obalanser.
Det råder ingen tvekan om att det är statsfinanserna som skapar den
oro på de finansiella marknaderna som håller räntorna uppe, tillsam-
mans med osäkerheten om ett svenskt EU-medlemskap. För att få ned
räntorna krävs då tre saker:
För det första måste inflationen hållas låg.
För det andra måste budgetunderskottet pressas tillbaka. Förtroen-
det bland dem som lånar ut pengar till staten måste återskapas.
För det tredje måste tal övergå i handling. Det går inte att prata ned
underskott, arbetslöshet och räntor. Det receptet har prövats. Det som
krävs nu är inte fyndiga namn på nya sparplaner; det som krävs är
handling. Valrörelsen är över. Nu väntar politikens vardag. Vi måste
spara och arbeta. Besparingarna måste bli verklighet - konkreta, skarpa
beslut här i riksdagen. Miljard för miljard måste vi stänga det våld-
samma gap som nu finns i statsfinanserna. Det är inte ett glamoröst
arbete. Det kommer inte att skapa popularitet eller vinna opinionsfram-
gångar, men det är ett arbete som måste göras. Det är ett arbete som
skall göras för den svenska välfärdens skull.
Vi kan skjuta det framför oss. Vi har skjutit det framför oss ett tag.
Vi kan kanske hålla på ett tag till. Men förr eller senare kommer man
till den punkten då underskotten måste hanteras. Det är för dem som
kommer efter oss som jobbet skall göras. Det är i den meningen en
djupt moralisk fråga.
Det finns en insikt i hela Sverige om hur allvarligt läget är. Det
finns också en vilja i valmanskåren, bland det svenska folket, att nu
vara med och ta ett ordentligt grepp för att vrida utvecklingen rätt igen.
Det mandatet har många av oss i denna kammare fått. Det är inte
bara Socialdemokraterna som har drivit en valrörelse där man pekat på
allvaret i statsfinanserna. Det finns också andra partier här som har
gjort motsvarande i valrörelsen och faktiskt lyft fram behovet av
statsskuldsbekämpning och av sanering av statsfinanserna. Många av
oss har drivit en valrörelse som utgått ifrån att vi skall sanera statsfi-
nanserna på ett sådant sätt att vi kan stabilisera skulden 1998. Den
målsättningen ligger givetvis där, och dit skall vi. Men för att det skall
vara möjligt krävs ett konstruktivt samarbete i riksdagen. Att döma av
några av de inlägg som har gjorts här i dag tycker jag att det finns gott
hopp om att vi skall nå en sådan situation.
Jag har naturligtvis gått igenom samtliga riksdagspartiers valpro-
gram. Det är mot den bakgrunden ingen överdrift att påstå att det borde
gå att samla majoriteter för en lång rad beslut, vad det gäller både
skattehöjningar och neddragna utgifter.
Men för att viljan skall bestå hos dem som har givit oss uppdraget -
hos svenska folket - måste politiken vara rättvis. Storleken på det lö-
pande underskottet motsvarar i dag 2 000 kr per månad och svensk. Att
minska det är en börda som ingen kan bära ensam. Den måste bäras
gemensamt. Alla i samhället måste nu dra sitt strå till stacken. Ingen
kan stå utanför de uppoffringar som krävs, men ingen skall heller stå
utanför de vinster vi på sikt kan få av en stram finanspolitik nu.
Herr talman! Den ekonomiska återhämtningen är stark just nu. Där-
för är det min bedömning att den svenska ekonomin både tål och behö-
ver ett framtungt budgetsaneringsprogram som redan under 1995 klarar
av att pressa tillbaka underskottet tydligt. En sådan tydlig signal skulle
återskapa förtroendet för finanspolitiken, och den skulle återskapa
förtroendet för Sverige som nation. Den skulle också kunna sänka rän-
torna och skapa stabilitet och trygghet för framtiden.
All erfarenhet visar att det är svårt att driva igenom en ekonomisk
politik som slår rätt i tiden. Vi har sett många exempel på detta tidiga-
re. Man har missat åtgärder i förhållande till konjunkturutvecklingen.
Man väntar ibland för länge med att fatta ett beslut, och då får åtgärden
full effekt i ett läge då det är för sent.
Jag bedömer att vi nu har möjlighet att bryta det mönstret. Redan i
höst och vinter behövs en politik som resolut kan manövrera Sverige
mot lägre underskott. Genom att agera snabbt kan vi både parera en
hotande överhettning i vissa sektorer och stabilisera de skenande stats-
finanserna.
I det socialdemokratiska valmanifestet presenterade vi konkreta åt-
gärder till 61 miljarder kronor i budgetförstärkningar. Dessa sade näs-
tan varannan svensk ja till. Vi drev valrörelsen utifrån detta.
Dessutom krävde vi ett öppet mandat av väljarna att vidta ytterliga-
re åtgärder om det statsfinansiella läget skulle kräva det. På grund av
utvecklingen av budgetunderskottet ser vi oss tvungna att använda detta
mandat. Utgångsläget är 50 miljarder mer i underskott än vad som
bedömdes i maj månad.
Vi skall naturligtvis använda detta mandat med förnuft. Den eko-
nomiska politikens mästerskap är nu att finna en balans mellan de åt-
stramningar som krävs och den luft under vingarna som ekonomins
återhämtning behöver.
Det är lätt att se en situation framför sig där man är för brysk mot
den privata konsumtionen för tidigt under perioden och därmed får en
situation där återhämtningen inte riktigt får den kraft den behöver ha.
Avvägningen kommer här att vara det absolut svåraste.
Alternativet till åtstramning är att behålla de höga räntorna och in-
flationstrycket. Det alternativet är det fegaste, eftersom det inte kräver
någon handling. Det kommer att innebära att obalansen i ekonomin
ökar ytterligare, och räntekostnaderna för staten kommer att fortsätta
att stiga. Det alternativet kommer att göra oss ytterst dåligt rustade för
nästa lågkonjunktur.
Varje miljard som vi underlåter att spara under den kommande
uppgången kommer att kosta oss både räntor och dåligt förtroende
nästa gång ekonomin vänder nedåt. Gör vi inte tillräckligt nu kommer
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
23
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
vi att möta nästa lågkonjunktur med små möjligheter att parera en
eventuellt växande arbetslöshet.
Det är allvar nu. Sveriges läge är utomordentligt farligt. Därför
krävs handling och samarbete. Det stora hotet mot den svenska eko-
nomin är passivitet.
Om vi i denna kammare förmår att arbeta konstruktivt i en anda av
samarbete, och omsätta det vi alla sade i valrörelsen i handling, är jag
övertygad om att vi tillsammans med det svenska folket förmår att ta
Sverige ur den djupa svackan. Möjligheterna finns. Nu är det förmågan
som kommer att prövas.
Anf. 8 LARS TOBISSON (m):
Herr talman! Till Lars Bäckström vill jag först ge rådet att tvätta
öronen med en spetsig tvål. Eller kanske gäller det att plocka ut de
ideologiska hörselskydden? I mitt anförande betecknade jag arbetslös-
heten som ett stort kvarstående problem. Som Bäckström påminde om,
talade jag mycket om hur vi skall få till stånd nya riktiga jobb.
Sedan är det nästan rörande med Birger Schlaug och hans nyväckta
tro på EES-avtalet. Visst är det bra att vi har fått tillträde till den ge-
mensamma marknaden med dess fria rörlighet för varor, tjänster, kapi-
tal och arbete. Men som f.d. ordförande och numera vice ordförande i
EES-delegationen kan jag försäkra att det nästan inte ger oss något
inflytande. Det dömer oss till fortsatt ställning som randstat, till fortsatt
utanförskap, och det lägger hela anpassningsbördan på oss här i Sveri-
ge.
Göran Persson hade en litet olycklig debut som finansminister i
denna debatt. Redan i första meningen blev det fel. Förra gången en
finansminister stod i denna talarstol var i juni, inte i maj.
Även i övrigt var inledningen förutsägbar, trots att Göran Persson
sade att han inte tänkt säga det han sade. Allt var förra regeringens, och
särskilt Moderaternas, fel. Men han kunde inte bestrida att den reala
ekonomin går bra. Produktion och försäljning ökar.
Det finns problem på den finansiella sidan, som jag tidigare uppe-
höll mig vid, och Göran Persson får vänja sig vid tanken att mycket
avgörs på ett område som han inte har beslutsrätt över. De viktigaste
brytpunkterna under förra regeringsperioden var höjningen av den
tyska räntan i juli 1992, som ledde fram till valutakrisen, och den ame-
rikanska räntans höjning i februari i år, som satte i gång ränteuppgång-
en i Europa.
Det är därför viktigt vad vår egen riksbank gör, vars nyvalda full-
mäktige just nu sammanträder. Regeringspartiets hittills klokaste beslut
var att till fullmäktige utse ledande företrädare som inte är politiker.
Det ligger i linje med vad Riksbanksutredningen föreslog, den utred-
ning där jag själv var ordförande.
Jag ger Göran Persson rådet att plocka fram den utredningen igen.
Ni socialdemokrater reserverade er på ren trots i allmän oppositionell
anda. Vid ett ja till EU kommer det att bli nödvändigt att genomföra
förändringar som vi där föreslog.
24
När jag säger att detta var klokt är det därför att jag förutser att fö-
reträdare för den gamla socialdemokratiska kanslihushögern kommer
att anstränga sig att värna penningvärdet. Vi ser nu oroande tendenser i
vår ekonomi. Vi har alldeles klart stigande producentpriser.
När företagen har fyllt ut den lediga kapaciteten tvekar de, beroende
på osäkerhet om Socialdemokraternas politik och osäkerhet om vårt
förhållande till EU, att göra snabba investeringar. De finner att man
inte kan åstadkomma en volymökning och frestas då att i stället möta
en stigande efterfrågan med höjda priser.
Riksbankens höjning av den korta räntan i augusti var givetvis poli-
tiskt ovälkommen. Men jag måste konstatera att den inte var obefogad.
Om nu inte Göran Persson skyndar sig med besparingar, inte skatte-
höjningar, ligger en räntehöjning till i korten.
Kjell-Olof Feldt kan inte ensam tillsammans med Urban Bäckström
klara detta med räntepolitiken. Jag tycker att Göran Perssons inlägg
tyder på växande insikt om vikten av utgiftsminskningar. Det går på
tvärs mot uttalanden under oppositionstiden och attacker under valrö-
relsen med kritik mot att rusta ner välfärden.
Men vi moderater är inte långsinta. Vi hälsade välkomna och stödde
förslag från den förra socialdemokratiska regeringen om att ta bort
valuta- och kreditregleringarna, sänka marginalskatterna och begära
medlemskap i EG. På samma sätt kommer vi att göra nu också. Vi
kommer kanske att gå längre på många punkter när det gäller bespa-
ringar, men vi kommer inte att motsätta oss dem.
Vi kommer därmot konsekvent att motsätta oss skattehöjningar. Det
är inte förenligt med fler jobb i den enskilda sektorn. Jag påminner än
en gång om den fråga som jag har ställt så många gånger: Hur kan
höjda skatter ge fler jobb?
Anf. 9 PER-OLA ERIKSSON (c):
Herr talman! Göran Persson brukar gärna vilja likna Gunnar Sträng,
en mini-Sträng. I dag började han sitt anförande med att jämföra sig
och säga sig vara i samma situation som en gång John F. Kennedy. Jag
undrar: Vad blir det härnäst? Den allsmäktige?
Jag ställde ett par frågor till Göran Persson. Den första gällde målet
att statsskulden skulle sluta öka år 1998. Jag tolkade det som att han i
sitt anförande bekräftade att det målet ligger fast, och jag tycker det är
bra. Det innebär att vi har att se fram emot en stram finanspolitik med
de stora besparingarna i början på denna mandatperiod - besparingar
som är fördelningspolitiskt rätt utformade.
Sedan ställde jag frågan: Vad tänker Göran Persson göra annorlun-
da än under 8O-talet? Det anförande han höll gav lika litet vägledning
som regeringsförklaringen. Han sade att han ser stöd för regeringens
politik, för skattehöjningar och besparingar. Blir det skattehöjningar
med Vänsterpartiet, och är det de tidigare regeringspartierna, däribland
Centern, som man förväntar sig skall ställa upp på besparingarna?
Jag vill till Göran Persson säga att han skall tänka sig för väldigt
noga. Om han börjar sin regeringsperiod med att riva upp ett antal för
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
25
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
26
oss viktiga reformer och sedan förväntar sig att vi därefter skall ställa
upp på besparingar, har han börjat i fel ände.
Några villkor måste uppfyllas för att Sverige och svensk ekonomi
skall gå en positiv framtid till mötes.
För det första måste budgetunderskottet verkligen tas ner och beho-
vet av statlig upplåning därmed också minska. Det innebär betydande
systemförändringar, det innebär besparingar, det innebär vissa skatte-
höjningar - men inte på produktionen genom höjningar av arbetsgivar-
avgifter och försämrade villkor för småföretagen, dvs. genom beskat-
tande av riskvilligt kapital, utan framför allt genom skatt på miljöstö-
rande verksamhet, osv.
Om vi inte får ner statens upplåningsbehov finns det en uppenbar
risk för att staten genom sitt upplåningsbehov tränger undan näringsli-
vets möjlighet att klara sitt kapitalbehov. Det kom häromdagen en
varning från Aktiefrämjandet, som jag tycker att Göran Persson har all
anledning att ta allvarligt på.
För det andra måste vi få ner räntorna. Dagens höga realräntor för-
svagar och försvårar en ordentlig konjunkturuppgång. Investeringarna
skjuts på framtiden, och det innebär att de investeringar som skulle
kunna skapa de nya jobben inte kommer till stånd. För att räntorna skall
kunna sänkas förutsätts en stram finanspolitik, men en finanspolitik
med rätt innehåll.
För det tredje måste arbetslösheten bekämpas på ett mycket kraft-
fullt sätt, genom satsningar på småföretag, ny teknik, miljöföretag, osv.
Vi har också i det här sammanhanget föreslagit en skatteväxling, något
som Centern var först med att tala om. Jag noterar att Birger Schlaug
nämnde att Miljöpartiet var någon form av upphovsman till skatteväx-
lingstanken. Vår idé om skatteväxling växte fram långt innan Miljöpar-
tiet över huvud taget var påtänkt.
Till sist, herr talman, några ord om EU-frågan. Den tycks ha blivit
ett problem för Socialdemokraterna. Man aktualiserade EU-
medlemskapet som en fotnot i ett krispaket hösten 1990. Nu utnyttjar
man den s.k. ekonomiska krissituationen genom att inte utnyttja det
EU-stöd vi kan få och som har förts fram. Det är fel väg att gå, att som
Socialdemokraterna gör i sin motion börja med att dra ner miljöstöden
och göra besparingar inom det området. De har inte utnyttjat EU-
avtalets alla möjligheter.
Anf. 10 ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Valrörelsen är över, sade Göran Persson. Det kan man
sannerligen säga. Göran Persson har nog skapat mycket höga förvänt-
ningar vad gäller den kommande ekonomisk-politiska propositionen.
Jag hoppas livligt att de förväntningarna infrias, för annars tror jag att
det kan bli väl stora problem.
Det var bra att Göran Persson talade om vikten av ett ja i folkom-
röstningen om medlemskapet i EU, men jag beklagar att han ingenting
sade om vad detta medlemskap skall användas till. Man får inte - som
Birger Schlaug, tror jag det var, påpekade - lura sig själv att tro att
medlemskapet löser alla problem. Så är det ju inte, utan vi måste själva
gripa oss an med att lösa våra egna problem. Det blir förvisso lättare
vid ett medlemskap än vid ett utanförskap, men vi måste ändå själva
fatta de svåra besluten.
Jag beklagar att Göran Persson inte kunde säga någonting om hur
han avser att använda medlemskapet för att främja den ekonomiska
utvecklingen i Sverige. Han sade t.ex. ingenting om det gemensamma
arbete som pågår inom ramen för den ekonomiska politiken vad gäller
miljöskatter och en väl fungerande arbetsmarknad.
Min fråga kvarstår därför: Är det så att Göran Persson delar min
bedömning att en rörlig och väl fungerande arbetsmarknad är att före-
dra framför en stel sådan, som därmed ställer krav på än större bespa-
ringar för barnfamiljer och pensionärer? Vilka förslag - om några - har
Göran Persson i så fall?
Det var dessutom utomordentligt anmärkningsvärt att Göran Pers-
son i detta långa anförande inte ens försökte foga in de åtgärder som
aviseras i någon sorts strategi för den långsiktiga och dynamiska ut-
vecklingen i Sverige. Det är förvisso så att vi måste få ner räntor och få
ordning på budgetunderskott och statsskuld, men detta i sig löser ju inte
våra långsiktiga ekonomiska problem.
Vi har i Sverige tidigare haft perioder, många sådana, med låga re-
alräntor, t.o.m. negativa sådana, med investeringsavdrag och med hög
efterfrågan osv., och vi har ändå haft avsevärda problem med att få i
gång en dynamisk utveckling, som uppmuntrar entreprenörer och tänk-
bara småföretagare att vilja och våga satsa på att förverkliga sina idéer.
Det är, Göran Persson, helt nödvändigt att ha det perspektivet i blick-
fånget samtidigt som man genomför åtgärder för budgetsanering.
Det går inte att bortse från den dynamiska utvecklingens krav, för
då riskerar man att göra det som jag tycker att Göran Persson nu håller
på att göra, nämligen att ta till alldeles galna åtgärder för att klara bud-
getsaneringen, åtgärder som i sig förstör och inverkar negativt på den
svenska ekonomins förmåga att skapa långsiktig dynamik och en lång-
siktigt positiv utveckling. Detta är utomordentligt bekymmersamt,
eftersom det är förmågan till dynamisk utveckling som i sig gör det
möjligt för oss att få fram de mängder av nya jobb som behövs för att
arbetslösheten skall minska och som gör det möjligt för oss att ha en
skattebetald välfärd, med bra vård och omsorg.
Misstag som görs nu, Göran Persson, innebär därför att man dömer
en väldig massa människor till permanent långtidsarbetslöshet och att
man dömer väldigt många människor till en dålig vård och omsorg. Det
vore djupt beklagligt.
Anf. 11 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Lars Tobisson gav Lars Bäckström vissa hygienråd,
men alla här vet ju att alla som heter Lars sköter morgonhygienen - det
sade man redan i visan. Jag lyssnade noggrant på Lars Tobissons anfö-
rande, och jag sade därefter att i den moderata politiken är arbetslöshe-
ten en restpost. Då säger Tobisson: Nej, för oss är arbetslösheten ett
kvarstående problem. Ja, det är väl ganska lika. Jag är inte stenograf,
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
27
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
28
det erkänner jag, men jag tycker att det är oerhört stora semantiska
likheter mellan de här två utsagorna.
Sedan till de andra frågorna som vi diskuterar här. Göran Persson
säger att räntan är hög på grund av att vi inte vet hur det går i EU-
omröstningen. Göran Persson! Så är det inte. Räntan i Sverige är hög
på grund av det som hände under 80-talet och 70-talet, på grund av
ständiga devalveringar i Sverige. Sverige är nästan rekordhållare i
devalveringar. Sedan säger svenska politiker att detta inte skall uppre-
pas, men det är ju lika trovärdigt som en alkoholist som på morgonen
när han stiger upp säger: Nu skall jag sluta, men det var väldigt roligt i
går på festen.
Alla säger att det går så bra för industrin just nu, att det går jättebra.
Men det beror ju på devalveringen alldeles nyss. Om man var beredd
att erkänna det, skulle man också vara väldigt tyst med självberöm-
mande ord vad gäller industrin.
Orsakerna till att vi har så hög ränta, Göran Persson, är ju devalve-
ringspolitiken, arbetslösheten, budgetunderskottet och risken för infla-
tion, inte osäkerheten i fråga om EU. Visst är finansaktörerna ibland
zebror som löper i flock, men inte alltid. Ibland tittar de på den reala
ekonomin.
Hur skall vi då få ner räntan? Svaret är naturligtvis budgetsanering
- där har Göran Persson rätt. Men det här måste göras väldigt klokt.
Det krävs besparingar, men alla vet att besparingar väldigt lätt leder till
utgifter för kommunsektorn, som socialbidrag och andra ökade kostna-
der för kommunerna. Det vet vi.
Det är svårt att spara. Det krävs därför en stenhård fördelningspoli-
tik. Då skall det sägas att vi i Vänsterpartiet är oerhört tveksamma till
direktavskrivningar och till egenavgifter. Dessa två åtgärder innebär
inte en skarp fördelningspolitik - det inser också Göran Persson. Det
som behövs är skarpa besparingar och en skarp fördelningspolitik.
Göran Persson säger då att man inom socialdemokratin har ett öp-
pet mandat. Det har vi i Vänsterpartiet också. Tillsammans har vi också
över 50 % av mandaten här i riksdagen. Det kan vi utnyttja. Vårt öppna
mandat innebär att vi skall bekämpa underskotten och skulderna men
också arbetslösheten och att vi skall driva fördelningspolitik. Jag tror
att det också är det öppna mandat som ni har krävt och fått.
Vi skall kunna utnyttja detta, och göra det på ett klokt sätt. Då be-
hövs inte den tuvhoppning som Per-Ola Eriksson varnar för. Det är
naturligtvis bättre om vi kan få en ännu bredare majoritet. Även om det
är en röd-röd samsyn här så blir det ju bara bättre om man tillsätter
litet grönt från Centern och Miljöpartiet.
Lars Tobisson säger att Göran Persson inte kan klara det här ensam
med hjälp av Urban Bäckström. Nej, det är ju sant. Och det går ju abso-
lut inte om man tillsätter Tobisson. Då blir det bara gröt. Men däremot
tillsammans med Urban Bäckström och i det här fallet Lars Bäckström
kan det nog gå att få ner ränta och inflation.
Nu börjar man varna för inflationsspöket. Vem är det som har tagit
fram spöket ur garderoben? Det är ju den här riksdagen. Vad beror den
ökade inflationen på? Den beror på politiska beslut på bostadsområdet,
ökad avgiftsfinansiering och höjda indirekta skatter. Det är nästan hela
inflationsförväntningen på 3,5 %. Det skall vi ha klart för oss.
Inflationstrycket i den reala ekonomin är fortfarande mycket lågt.
Spöket skall inte tas fram ur garderoben. Vi skall inte lösa problemen
genom inflation utan med en skarp fördelningspolitik som möjliggör
skarpa besparingar och en ekologiskt uthållig tillväxt.
Anf. 12 BIRGER SCHLAUG (mp):
Herr talman! Ni som lyssnar här nere och alla ni som går omkring
där uppe! Jag har redan vid många tillfällen i den här kammaren -
partiet kom in alldeles nyss - ställt frågan om hur medlemsavgiften till
EU på 20 miljarder kronor betalas. Jag har fortfarande inte fått något
svar. Det är en månad kvar till folkomröstningen, och Göran Persson
har fortfarande inte i denna kammare sagt hur han tänker betala 20
miljarder.
I valrörelsen sade han att vi skulle spara 1,2 miljarder på att införa
en karensdag för vård av sjukt barn. Det är en liten summa. Ni diskute-
rar också vårdnadsbidraget. Vi vill inte heller ha det. Ni säger att ni inte
skall införa några nya reformer som kostar pengar. Men hur är det med
den här reformen att betala 20 miljarder till EU? Hur får ni ihop dessa
pengar? Tala om det någon gång! Det tillhör i alla fall ett hederligt spel
i den politiska cirkus som EU-debatten just nu verkar vara. Man får
aldrig svar på dessa frågor.
Jag hade en annan fråga också till Göran Persson, och den gällde
detta med Skatteväxlingsutredningen. Tänker Göran Persson sätta i
gång den? Den borgerliga regeringen lyckades ju bara få i gång den
teoretiskt.
Låt mig sedan gå över till EU och räntan. Om det nu är så att In-
dustriförbundet och de närstående personer driver detta med att det blir
räntekaos och detta backas upp på olika sätt, inte minst av Allan Lars-
son och andra, blir det naturligtvis så att förväntningarna infrias. Under
en övergångsperiod efter nej-et i folkomröstningen kommer det att bli
ökade räntor. Det blir Göran Persson som blir lidande av det, liksom
det svenska folket. Därför är det viktigt att man inte hetsar fram den här
skräckstämningen. Det sker ju nu på debatter i hela landet.
Hög ränta beror på vår egen politik. Det är devalveringarnas fel,
precis som Lars Bäckström sade. Men det handlar också om att vi har
fått ett rejält budgetunderskott. Att detta inte diskuteras mellan blocken
beror ju på att blocken har varit överens. Skattereformen var kraftigt
underfinansierad. Kronans knytning till ecun har kanske kostat oss 50-
100 miljarder kronor. Det finns olika sifferuppgifter från olika håll.
Många spelregler för kreditmarknader och valutamarknader montera-
des ner. Ni var ju överens om detta. Det har ju faktiskt mest ramlat ut
negativa konsekvenser när ni varit överens.
Göran Persson säger att vi måste dra ner budgetunderskottet kraf-
tigt. Det måste ner med 50 miljarder mer än vad han och regeringen
trodde förut. Sedan kommer det till ytterligare 9 miljarder i år och 20
miljarder så småningom till medlemsavgiften.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
29
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Sedan sade Göran Persson något mycket intressant. Han sade, att |
Göran Persson kunna klarlägga hur det kan slå mot exporten om vi står
|
Allmänpolitisk debatt |
utanför en gemensam säkerhetspolitik och en gemensam planekono- |
|
Ekonomisk politik, |
ett medlemskap slår mot svensk exportindustri om medlemsavgiften Ännu värre är att vi vid ett EU-medlemskap hamnar i en gemensam Per-Ola Eriksson sade i sitt inledningsanförande att fyrklöverrege- Anf. 13 MATS ODELL (kds): Herr talman! Jag välkomnar Göran Perssons nya ansats när det gäl- Göran Persson har även ett annat problem, nämligen att han själv Valrörelsen är förvisso över, Göran Persson, men löftena och Det första var investeringsprogrammet som skulle ge 90 000 nya Det andra löftet var den skarpa Perssonplanen - den som vi krist- Det tredje gällde det berömda öppna mandatet. Det var en trojansk Under den gångna mandatperioden hade ni helt enkelt fel om den Låt mig slå vad med Göran Persson! Det här öppna mandatet kom- |
|
30 |
politik, som ni bekämpade under valrörelsen. Ni retirerar nu från er |
egen politik och söker stöd och tröst hos oss kristdemokrater och övri-
ga partier i den förra regeringen.
Herr talman! Vi kristdemokrater är, som jag sade i mitt första anfö-
rand, beredda att föra en konstruktiv oppositionspolitik. Jag kan för-
säkra att den kommer att vara betydligt mer konstruktiv än den som
Göran Persson förde under den förra mandatperioden. Nu är ju inte
detta en särskilt hög ambitionsnivå. Men vi kommer att arbeta med ett
öppet sinne. Vår politik är nämligen densamma före som efter valet. Vi
är beredda att ta ansvar även i opposition.
Men det går inte att regeringen först genomför ett antal dyra och för
de tilltänkta samarbetspartnerna förödmjukande återställare och sedan
raskt inbjuder till ett ansvarsfullt besparingsarbete. Det går inte heller
att plocka ut knappa tredjedelen i kds saneringsprogram som är skatte-
höjningar. Ett fruktbärande samarbete måste handla om hållbara helhe-
ter.
Anf. 14 Finansminister GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Till Mats Odell: Två eller tre dagar innan vi lade fram
vårt valmanifest fick jag ett brev från min företrädare i ämbetet, som
livligt uppmanade mig att mot bakgrund av den ekonomiska situationen
inte lägga fram ett valmanifest som skulle innehålla mindre än 50 mil-
jarder i ytterligare budgetförstärkningar. Det var den konventionella
visdomen i somras. Det var nog så som Odell sade - han hade ingen
aning om hur det såg ut i den ekonomiska utvecklingen.
Tre saker gäller för oss och vår politik: arbetslöshetsbekämpningen,
besparingar och budgetförstärkningar samt en rättvis fördelning. Det
var på den sista punkten som den avgående regeringen brast, och det
var därför som man förlorade valet. Svenska folket är berett att ställa
upp, men då skall bördorna fördelas rättvist. Vi tänker vårda fördel-
ningspolitiken. Det är den enda möjligheten att ta landet ur krisen. Om
andra partier är beredda på en konstruktiv dialog omkring detta, är jag
den förste att hälsa den med tillfredsställelse.
Birger Schlaug hade svårt att förstå varför exportindustrin skulle
drabbas av ett nej till EU. Det är inte så knepigt att begripa, om man
inser att de marknader som dessa exportföretag skall nå då kommer att
hamna på andra sidan av en tullmur. I ett sådant läge, med en osäkerhet
om vad ett EES-avtal egentligen innebär på sikt, kommer man att lägga
alltmer av expansion och investeringar inom den marknad där man har
att sälja sina produkter. Det är logiskt och någonting som också mot-
ståndare borde erkänna som ett faktum.
Jag tror att den avgift som vi skall betala är värd det pris som det
innebär att ta pengarna ur statsbudgeten, vilket vi till att börja med
måste göra. Sedan får vi tillbaka detta med hjälp av högre tillväxt och
lägre räntor, men det blir initialt en budgetbelastning.
Jag har sagt att jag skall redovisa principerna för hur detta skall gå
till före folkomröstningen, och det står jag för.
Till Anne Wibble vill jag säga att jag inte har något emot att disku-
tera den ekonomiska politiken i termer av strategier och planer, men vi
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
31
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
har under de senaste tre åren ägnat oss väldigt mycket åt den typen av |
mer inriktat på att åstadkomma resultat i närtid, på att få ned underskot-
|
Allmänpolitisk debatt |
ten och på att återskapa förtroendet för den svenska nationens förmåga |
|
Ekonomisk politik, |
Jag kan försäkra er att det inte kommer att bli någon glamorös peri- Till Lars Tobisson skall jag återkomma i min sista replik, där jag Anf. 15 LARS TOBISSON (m): Herr talman! Det är lätt att instämma i det som Göran Persson sagt Det har inte varit så mycket konkret i det som Göran Persson har Jag skall ge Göran Persson ett erkännande för att han har svarat på Anf. 16 PER-OLA ERIKSSON (c): Herr talman! Göran Persson sade att det som vi nu har att vänta oss |
|
32 |
ju lovat att man skall vrida klockan tre år tillbaka i tiden. Det var då vi |
hade hög inflation och led av effekterna av spekulationsekonomin. Vi
hade en finanskris och en ökad arbetslöshet. Det är inte den politiska
vardag som vi skall tillbaka till.
Socialdemokraterna klagade under sin tid i opposition flera gånger
över bristen på inhemsk efterfrågan. Att den var för låg var ett av de
största problemen i svensk ekonomi. Det ligger självklart litet i det,
men kan Göran Persson förklara hur ökad åtstramning för småföreta-
gen, försämrad riskkapitalbeskattning jämte egenavgifter i sjukförsäk-
ringen - för övrigt ett system som går med överskott - och alla de avi-
serade skattehöjningarna i socialdemokratiskt styrda kommuner skall
bidra till att stimulera den inhemska efterfrågan? Vi måste se till helhe-
ten och inte bara fästa uppmärksamheten på olika detaljer.
Under denna mandatperiod har vi en utomordentligt tuff uppgift
framför oss. Vi skall se till att statsskulden slutar att öka senast 1998.
Det innebär tuffa besparingar, men de skall vara rättvist utformade. Det
skall också vara en politik som skapar nya jobb, framför allt i småföre-
tagen. Ta vara på den chansen, Göran Persson, men förstör inte möjlig-
heterna genom att tuvhoppa och söka stöd för politiken åt än det ena,
än det andra hållet! Det gäller att se till helheten.
Anf. 17 ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Den ekonomiska verkligheten har mycket stark ge-
nomslagskraft. Vi hörde i dag ingenting om och i så fall hur en minsk-
ning av jobben inom den kommunala sektorn med 70 000 skall undvi-
kas under de närmaste tre åren. Vi hörde ingenting om investerings-
programmet i infrastruktur och annat, något som spelade en stor roll
under valrörelsen. Vi hörde ingenting om bidrag för upprustning, na-
tionella program för bostäder och liknande. Det är mycket som har lyst
med sin frånvaro, och jag välkomnar denna tillnyktring.
Jag blev naturligtvis oerhört bekymrad när Göran Persson beteck-
nade kraven på infogandet av ekonomisk-politiska åtgärder i en strategi
för dynamisk utveckling som krav på ”seminarieövningar”. Detta be-
sannar mina farhågor att det egentligen inte finns några väl genomarbe-
tade tankar om hur man bär sig åt för att locka och uppmuntra ent-
reprenörer och småföretagare och sådana som skall bli småföretagare
att satsa framåt på nya idéer.
Om man inte klarar den uppgiften, klarar man inte heller uppgifterna
med arbetslösheten, välfärden och statsskulden. Det är väldigt farligt att
vänta, Göran Persson, inte bara med statsskulden utan också med den
långsiktiga dynamiska utvecklingen.
Anf. 18 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Det är oerhört stora ekonomiska problem som Sverige
har att brottas med. I den här ekonomiska debatten låter alla politiker
ungefär som ”iorister”, som åsnan Ior i Nalle Puh. Han har tre valspråk:
1. Det är dåligt nu. 2. Det kommer att bli värre. 3. Man skall äta tistlar.
Ekonomiska politiker skall låta som machomän, som säger att det skall
vara kärvt.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
3 Riksdagens protokoll 1994'/95. Nr 12
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Det är inte så. Det är sant att svenska statens finanser är usla, men |
det är inte så komplicerat. Det tar tid, och det är hårda beslut som skall
|
Allmänpolitisk debatt |
fattas, men det går. Det är det positiva budskapet som Sverige också behöver. Då kan |
|
Ekonomisk politik, |
man få ned räntan. Det är i och för sig sant, som Göran Persson säger, Men det är inte bara ränta och underskott som skall ned, utan ar- Enligt medierna lär Göran Persson tycka om att läsa Bibeln och hö- Det är inte bara ett ord, budgetsanering, Göran Persson, utan det är Det är inte så uselt som alla säger. Vi kan få fart på Sverige, och det Anf. 19 BIRGER SCHLAUG (mp): Herr talman! Det är viktigt att slå fast att Sverige är oerhört rikt Jag har många gånger ställt frågan: Hur skall medlemsavgiften fi- Det märkliga är att man diskuterar, ibland till leda, 1 miljard hit och Göran Persson sade att det slår hårt mot exportindustrin om Sverige Det verkar som om Göran Persson inte är medveten om att vi har |
|
34 |
på andra sidan tullmuren om Sverige inte går med i EU? |
Det är denna skrämselpropaganda som ni på ja-sidan driver på mö-
ten och på torg i hela landet, medan Sveriges finansminister inte ens
känner till att vi har ett frihandelsavtal. Det är mycket märkligt.
Det är väl inte så att Göran Persson eller någon annan på ja-sidan
tror att EU tänker bli ett nytt Albanien, som skall avskärma sig full-
ständigt gentemot omvärlden?
Anf. 20 MATS ODELL (kds):
Herr talman! Göran Persson har inget förtroende för strategier och
planer. Men de dög ju i valrörelsen. Frågan är nu om Göran Perssons
väljare kan ha förtroende för de offensiva investeringsplanerna, de
90 000 nya jobben, som samtidigt skulle åstadkommas om budgetun-
derskottet kunde minska. De var grundbulten i Göran Perssons eko-
nomiska strategi. Eller var hela den valrörelsepropagandan en semina-
rieövning av intet värde? Det här har litet grand med politisk trovärdig-
het att göra.
Göran Persson svarar inte heller på frågan om det nu skall bli ett in-
vesteringspaket.
Göran Persson nämnde som ett av tre orosmoln att industrins ka-
pacitet närmar sig produktionstaket redan 1995. Frågan är då: Varför
återinföra en straffskatt på riskvilligt sparande i små och stora företag,
som skall åstadkomma dessa investeringar? Är inte detta en kontrapro-
duktiv politik? Sanningen är ju att er ideologiska kompass helt enkelt
visar fel, när ni skall hantera företag och företagare och stimulera inves-
teringar. Tänk om på den punkten, Göran Persson!
Anf. 21 Finansminister GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Allra först vill jag säga att det uppenbarligen är så att
det är under de perioder då den ideologiska kompass som Mats Odell
använder sig av har väglett regeringspolitiken som småföretagen har
gått i konkurs. Så var det under den senaste perioden, och så var det
1976-1982.
Det beror i stor utsträckning på den olyckliga fixering vid skattefrå-
gan som Moderaternas ekonomisk-politiska strategi har fört med sig in
i det borgerliga blocket. Det handlar om skatter - det är den enda fråga
som diskuteras; att sänka skatter för de välståndsbildande krafterna, att
sänka skatter oavsett hur statsfinanserna ser ut, att sänka skatter till
priset av växande underskott.
Jag kunde häromkvällen när jag hade en debatt med Moderaternas
ekonomiske talesman Bo Lundgren ta upp den här diskussionen. När
man för samtal med Moderaterna är det helt uppenbart att de har ett
enda ekonomisk-politiskt instrument: Sänk skatten! Det är den enda
vägen, den enda åtgärden. Det är enfalden.
Nu frågar Tobisson hur jag kan tro att höjda skatter skall ge mer
jobb. Ja, de sänkta skatter som Tobisson har varit med om att driva
igenom i kammaren har resulterat i växande statliga underskott i budge-
ten. Samtidigt som Tobisson har drivit igenom skattesänkningarna har
han drivit på en politik som har gjort att utgifterna har exploderat. Det
har resulterat i ett totalt bristande förtroende för den svenska nationens
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
35
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
förmåga att hantera sina statliga finanser. Därför betalar vi också en |
Om vi tittar på den skattekvot som man officiellt mäter, ser vi att
|
Allmänpolitisk debatt |
den har fallit. Där har Tobisson rätt. Man har på så sätt sänkt skatte- |
|
Ekonomisk politik, |
Tobisson under sin period varit med om att höja skattetrycket väsent- Jag tror att Moderaterna resonerar helt fel. Vi måste börja i andra Anf. 22 FREDRIK REINFELDT (m) Herr talman! I frånvaron av konkreta besked och propositioner från ”Svenska folket har därutöver gett regeringen mandat att vidta de Den som skrev detta måste i valrörelsen ha tagit en ännu längre se- Mycket kan sägas om Socialdemokraternas agerande i oppositions- Låt mig i stället ge ett personligt vittnesbörd om tre intressanta fe- För det första har finansminister Persson aldrig - och det är ju |
|
36 |
öppna mandat som innebär besparingar. |
För det andra har jag lyssnat till era beskrivningar av borgerliga be-
sparingar. Det gäller framför allt Mona Sahlin - men inte bara henne,
så hon behöver inte känna sig som ensamt angripen. Först beklagas
gjorda besparingar, oftast i mycket målande beskrivningar, där slutsat-
sen är att detta inte är vad Socialdemokraterna vill. Därefter - och här
kommer tricket - säger Socialdemokraterna att det därför inte kan bli
tal om några ytterligare besparingar på detta område. Det sägs alltså
ingenting om att återföra alla de pengar i form av besparingar som man
just har kritiserat. Man får samma nettosaldo som genom den borgerli-
ga politiken men med syftningar som för mycket längre.
Här kanske någon vill flika in att vi fick en diskussionen om den be-
ryktade karensdagen vid vård av sjukt barn. Det har t.o.m. hävdats av
en del socialdemokrater att därmed hade rörelsen gjort rent hus med
alla förväntningar som man påstod skulle finnas. Den här karensdagen
ingick i de första s.k. skarpa 61 miljarderna. Dessa 61 miljarder är
förmodligen inte 61 miljarder, men inte ens om de vore det skulle det
vara tillräckligt för de besparingar som måste sättas in. Dessutom var
Socialdemokraterna på full reträtt även från denna besparing, som ju
bara gav drygt en miljard, redan innan valrörelsen var över. Därtill har
jag nu i tidningarna läst att det över huvud taget inte kommer att bli
någon karensdag. Här gapar alltså redan nu ett hål i Perssonplanen.
Karensdagen skvallrade möjligtvis om sjukdomsläget, men den storm
som följde av den förväntansbild ni byggde upp är fortfarande kvar.
För det tredje och som summering av de två tidigare punkterna: De
socialdemokratiska ledamöterna i den här kammaren har ju skaffat sig
lika många öppna mandat som ni har platser i riksdagen, och det är
bara Göran Persson som har talat om besparingar. Att då hävda att ni
av svenska folket har fått ett öppet mandat att göra vad ni vill tycker
jag är en fräckhet som rimmar illa med åtminstone min och många
yngre väljares syn på hur politiker faktiskt skall uppträda.
Moderaterna som parti välkomnar naturligtvis en fortsatt diskussion
om en sanering av statsfinanserna. Vi får ju tillfälle att återkomma och
bedöma vad Göran Persson skall göra av sitt skapade öppna mandat.
Låt oss i dag bara slå fast att det är här i denna kammare som arbetet
skall påbörjas. Bördan kan inte skjutas över vare sig på någon annan i
dag eller på framtida generationer. Förhoppningsvis blir det en ansvars-
full ekonomisk politik, men den innebär förmodligen samtidigt åter-
komsten av de stora suckarnas politik, där ledande socialdemokrater
med stora suckar förklarar att alla deras utgiftsdrömmar har fått ge vika
för den ekonomiska verklighet som borgerligheten i tre år slet med för
att försöka rätta till.
Nu får vi se, och resten får - som man brukar säga - historien utvi-
sa.
Anf. 23 ROLF KENNERYD (c):
Herr talman! Jag kommer nu att ägna några minuter åt en ekono-
miskt tung och för vår välfärd viktig sektor, nämligen den kommunala
sektorn.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
37
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Det är en sektor som årligen omsätter närmare 400 miljarder kro- |
och andra nyttigheter under medverkan av drygt en miljon anställda.
|
Allmänpolitisk debatt |
Det är en sektor som har expanderat mycket kraftigt under framför |
|
Ekonomisk politik, |
haft en mycket svag produktivitetsutveckling. Det är en verksamhet som har varit starkt centralstyrd från stats- Detta är i starkt koncentrat situationen för tre år sedan när fyrparti- Arbetet har framför allt bedrivits längs tre vägar: för det första en Den här förändringen gav plötsligt möjligheter att över de kommu- Facit är att genom ett omfattande och engagerat förändringsarbete Under den gångna mandatperioden har det alltså ägnats ett stort in- Vi har kunnat bevittna ett socialdemokratiskt dubbelspel i dessa |
|
38 |
torn. Därav blev dock intet - det har inte varit ens en antydan till såda- |
na bedömningar eller ambitioner. Beror det på att det alltjämt pågår ett
rosornas krig i dessa frågor, eller beror det på att den tidigare intagna
passiviteten under den förra mandatperioden alltjämt består?
Vad det än beror på inger uteblivna besked på detta viktiga avsnitt
farhågor. Kommer den nya regeringen att fullfölja strävandena att ef-
fektivisera den kommunala verksamheten, eller kommer man att på nytt
expandera den kommunala sektorn? Varken regeringsförklaringen eller
dagens debatt har hitintills gett besked på denna punkt.
I det senaste numret av Kommun-aktuellt uppges Göran Persson ha
sagt att det beträffande statsbidragssystemet inte blir en återgång vare
sig till detaljreglering eller till skilda bidrag till olika kommunala sekto-
rer. Det är ett bra besked. Förhoppningsvis kommer detta besked att bli
bestående och betyda att den interna kampen inom Socialdemokraterna
när det gäller denna fråga nu är avslutad.
Det krävs ytterligare skarpa besked. Finns det i denna kammare, i
finansministerns frånvaro, någon representant för regeringspartiet som
har mandat att ge sådana besked?
Anf. 24 THOMAS ÖSTROS (s):
Herr talman! Som nationalekonom är det särskilt roligt att jag får
göra min talardebut i den ekonomisk-politiska debatten.
Synen på den ekonomiska politiken har skiftat mycket över tiden.
Vi har gått från en extrem tilltro till stabiliseringspolitiken till en ex-
trem tro på att marknaden stabiliserar konjunkturen bäst om den lämnas
till sig själv. Inte minst många ekonomer har engagerat drivit uppfatt-
ningen att regeringen och Riksbanken inte aktivt skall motverka kon-
junktursvängningarna. Man skall endast bedriva en normpolitik, dvs.
inte göra någonting alls.
Jag tror att den borgerliga regering som tillträdde 1991 var fast
övertygad om att det nu skulle vara slut på de fåfänga keynesianska
försöken att bekämpa arbetslöshet med stimulanser. Det skulle bedrivas
en s.k. strukturpolitik. Man menar att det enda som betyder något på
lång sikt är incitamenten att driva företag och incitamenten att investe-
ra. Stabiliseringspolitiken skyler bara över de verkliga problemen. När
ekonomin hamnade i fritt fall höll man fast vid sin strukturpolitik och
insåg inte att det behövdes stimulanser.
För många politiker på högerkanten handlar den ekonomiska politi-
ken framför allt om två centrala delar: skattetrycket, som är för högt,
och inkomstfördelningen, som är alldeles för sammanpressad.
Framför allt många moderater ser det som att krisen är orsakad av
för stor välfärd, för höga skatter och en för långt driven jämlikhet.
Krisen blir för dem ett bevis på att tanken bakom välfärdsstaten var fel.
Det enda sättet att bekämpa krisen blir då att man sänker skattetrycket
och ökar inkomstskillnaderna. Inte minst bland unga moderater, som är
klart nyliberalt färgade, är det vanligt att man ser krisen som ett bevis
på välfärdsstatens omöjlighet. Det är viktigt att inse att moderaterna har
förändrats. Jag tror att den gamla tidens moderater, trots allt, hade en
något större förståelse för den offentliga verksamheten, för äldreom-
sorgen och för uppgifter som att sköta gator.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
39
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Den gamla tidens moderater som finns hemma i Uppsala brukar jag |
moderater är någonting helt annat. Under den här mandatperioden skall
|
Allmänpolitisk debatt |
det bli mycket intressant att se vilken sorts moderater som dominerar i |
|
Ekonomisk politik, |
Om man ser sig omkring är det omöjligt att hitta någonting som ty- Borgerliga debattörer tittar gärna på inkomstfördelningen, som jag Den ungdomsgeneration som nu kommer in på arbetsmarknaden är Den borgerliga regeringen svalde normpolitiken med hull och hår. Nu ser vi allt fler indikatorer på att konjunkturuppgången är här. Det kommer att behövas både sparande och skattehöjningar, både |
|
40 |
sämra villkoren för de arbetslösa utan att makropolitiken stimulerar nya |
arbeten. Det duger inte att smörja företagen med skattesänkningar om
inte hushållen får villkor som uppmuntrar dem att efterfråga varor och
tjänster.
Det är i detta avseende som ökade investeringar och budgetför-
stärkningar fyller sin funktion. Genom att pressa ned budgetunderskot-
tet får vi en stimulans via sänkta räntor.
Även arbetsmarknadspolitiken måste läggas om. Vi behöver mer
utbildning, flexibilitet och individuellt stöd till de arbetslösa. Flexibili-
tet får vi inte genom att skrämma människor till att byta yrke eller bo-
stadsort. Det är om vi kan erbjuda en trygghet i förändringen som vi får
ett flexibelt samhälle. Det krävs trygghet för att förändras. För att man
skall orka ta sig ur en kris krävs gemensamma insatser.
Anf. 25 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Thomas Östros tillhör de yngre socialdemokraterna
här i kammaren. Därför var det ganska väntat att slängen riktade sig
mot de yngre moderaterna.
Göran Persson har suttit här och gnällt i tre år över att borgerliga
statsråd försvinner under debatterna. Göran Persson orkade knappt
vänta två minuter efter det att han hade avslutat sitt anförande innan
han sprang i väg. Därför får jag vända mig till Thomas Östros.
Thomas Östros gjorde en poäng av att unga moderater skulle se väl-
färdsstatens kris som det allena saliggörande för att få ordning på eko-
nomin. Jag tycker att det är en mycket förenklad beskrivning.
Thomas Östros sade att moderaterna har förändrats. Det som har
förändrats är omfånget av de välfardsåtaganden som staten, landstingen
och kommunerna har. Skattetrycket höjdes under 70-talet och 80-talet.
Detta har gjort att vi nu har en annan ekonomisk verklighet än vad de
moderater som Thomas Östros refererade till hade förr i tiden.
Jag vet inte om Thomas Östros lyssnade till Göran Persson. I sitt
anförande sade han att bidragsberoendet har passerat alla rimliga grän-
ser. Hur ser Thomas Östros på det uttalandet? Var Göran Persson litet
för nyliberal, som en ung moderat, när han betonade att bidragsberoen-
det har gått för långt? Eller får man inte föra den typen av resonemang?
Thomas Östros är en ung socialdemokrat. Även Socialdemokraterna
är indelade i mycket intressanta grupperingar. Det finns de som talar
om egenmakt och större inflytande i välfärdsstaten. Det finns de som
säger att man inte skall diskutera det för mycket utan att det skall vara
mer statssocialism och gammalt tänkande. Till vilken domän vill Tho-
mas Östros räkna sig? Det var kul för honom att försöka sätta rubriker
på oss yngre moderater. Därför kan vi även få höra var han hör hemma
någonstans.
Anf. 26 THOMAS ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! Fredrik Reinfeldt vet själv att det finns en mycket
stark nyliberal strömning inom Moderaterna. Den fanns inte minst
bland de unga universitetsstuderande som efter regeringsskiftet 1991
hamnade i regeringskansliet. De ser på politiken på ett helt annat sätt än
vad tidigare moderater har gjort.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
41
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
42
För dessa moderater är målet att det skall bli en nattväktarstat, en
stat som bara tar hand om de mest grundläggande principerna. För dem
var det naturligtvis helt riktigt att tiotusentals offentliganställda under
en kris fick gå rakt ut i arbetslösheten.
Det är alldeles självklart att vi vill bekämpa bidragsberoendet. Det
handlar inte minst om arbetslösheten. Det handlar om att människor
skall få riktiga arbeten och inte behöva få a-kassa och KAS. Inte minst
ungdomar har ju en mycket knaper ekonomisk situation.
När det gäller min egen ideologiska ställning inom Socialdemokra-
terna skulle jag vilja säga att jag tycker att det är mycket viktigt med
egenmakt. Det krävs mer individualism även inom välfärdsstaten, men
det viktiga är att man inte får en sann individualism om man inte har en
stark välfärdsstat och därmed ett högt skattetryck.
Anf. 27 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Den saken skall det bli intressant att återkomma till -
vi har ju fyra år på oss.
Det finns dock några grundläggande saker som vi direkt kan bli
överens om.
Det är angeläget att bidragsberoendet minskas. Thomas Östros an-
slöt sig där till Göran Persson.
Thomas Östros sade också att vi måste ha mer av individuellt an-
svarstagande när det gäller välfärden. Så långt är vi överens.
Sedan kommer vi in på en diskussion om huruvida detta går att för-
ena med ett högt skattetryck. Sverige är ju inte längre världsledande i
det fallet, men vi har tyvärr en icke särskilt hedrande andraplats efter
Danmark. Det vi framför allt velat peka ut är att det inte visat sig gå att
förena ett mycket högt skattetryck med individuella lösningar.
Socialdemokratin har i regeringsställning byggt upp offentliga lös-
ningar som alltför mycket har grundats på likriktning. Ett medelvärde
skall vara norm. Individuella lösningar tillåts inte.
Det som har genomströmmat denna valrörelse i form av besked från
olika socialdemokrater är snarare en återgång från den lilla försiktiga
omprövning som skedde under 80-talet, då man faktiskt sade att man
kunde diskutera vissa individuella lösningar, till ett hemfallande åt en
mer statssocialistiskt orienterad välfärdspolitisk syn. Det bådar inte gott
för vart socialdemokratin är på väg.
Vi återkommer till att skattetrycket tydligen inte innebär individu-
ellt ansvarstagande och individuella lösningar.
Anf. 28 THOMAS ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! Det är tydligt att just skattetrycket är den centrala
ekonomisk-politiska variabeln för en moderat. För moderater har skat-
tetrycket alltid varit för högt. Det var så 1960, 1930 och vid seklets
början.
Låt mig ge ett konkret exempel på vad fixeringen vid skattetrycket
ger för effekter.
I min hemkommun Uppsala har moderaterna - trots att ekonomin
fullständigt rasat samman - vägrat att gå med på någon som helst skat-
tehöjning. I stället har man t.ex. halverat den kommunala vuxenutbild-
ningen under en period där den hade behövts mer än någonsin.
Kommunal vuxenutbildning är dessutom en unik sak för Sverige
och för Norden. Den skulle kunna vara en fördel i arbetslöshetsbe-
kämpningen.
Här ser man exempel på hur fixeringen vid skattetrycket och tron på
att detta ger tillväxt leder fullständigt fel.
Anf. 29 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s):
Herr talman! Örebro län har under den senaste långkonjunkturen
förlorat 10 000 arbetstillfällen, och man räknar med att högst var fjärde
arbetslös återfår ett arbete inom Örebro län, om inte regeringen tar
krafttag för att bryta den negativa sysselsättningsprognosen. En social-
demokratisk regering får inte acceptera ett tvåsiffrigt arbetslöshetstal.
Ett program har arbetats fram inom Örebro län som skall utgöra
avstampet för den regionala utvecklingen och leda till ökad tillväxt.
Programmet, Nya möjligheter för Örebro län, syftar till att ta till vara
regionens naturliga möjligheter. Man vill i samverkan med olika aktö-
rer skapa nya ekonomiska utvecklingsprocesser.
Här krävs en strukturpolitik, byggd på ett programtänkande enligt
detta program, omfattande områden som kommunikationer, utbildning,
näringslivsfrågor och regionalpolitik.
Högskolan i Örebro är en av de största högskolorna i Sverige vid
sidan av universiteten. Det mest angelägna är att den tekniska utbild-
ningen förstärks så att den påbörjade civilingenjörsutbildningen, som
genomförs tillsammans med högskolan i Linköping, kan permanentas,
samt att högskolan får fasta forskningsresurser och kan ge forskarut-
bildning.
För att man skall få en väl fungerande regionalpolitik måste en rad
politiska områden samspela, som har betydelse för strukturpolitiken.
Det gäller kommunikationer och utbildning i kommunerna Ljusnars-
berg, Hällefors, Karlskoga, Degerfors, Laxå, Askersund samt norra
delen av Lindesbergs kommun - Guldsmedshyttan och Ramsbergs
församlingar. Alla dessa ingår i länets s.k. halvmånebälte.
Gemensamt för dem är branschensidighet. Deras näringsliv har sitt
ursprung i bergshanteringen. Tillkomsten av nya företag har inte alls
räckt till för att kompensera för de arbetstillfällen som gått förlorade.
Den process jag talar om här förstärks naturligtvis under en lågkon-
junktur, men i grunden är det fråga om en strukturell och långsiktig
process.
Om man analyserar traditonella variabler om befolkningsutveckling
och arbetslöshet, som brukar ligga till grund för stödområdesindelning,
visar detta att samtliga kommuner inom halvmånebältet bör ingå i stö-
dområdet.
Örebro län har ett utomordentligt läge för transporter. Det kan be-
skrivas på flera sätt. Ett är att Sveriges befolkningsmässiga tyngdpunkt
ligger i länet.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
43
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Vad som krävs framöver är att statsmakten i sin sammantagna pla-
nering för de olika kommunikationsnäten genomför en utbyggnad så att
vägar, järnvägar och flyg kan användas på ett optimalt sätt tillsammans.
För detta behövs en planering utöver den ansvarsnivå som de skilda
kommunikationsverken har.
En sådan infrastrukturutbyggnad kommer att väsentligt bidra till
regionens och länets framtida konkurrenskraft.
Örebro flygplats är i stark utveckling. Dess läge med nära anslut-
ning till såväl E 20, E 18 och Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden
samt en kommande Nobelbana gör den lämplig att betjäna ett betydan-
de omland på sikt. Under förutsättning att samtliga kommunika-
tionsslag samordnar sina investeringar, bör flygplatsen ha underlag för
en betydande utlandstrafik - inte bara persontrafik, utan även en stor
frakttrafik.
Örebro läns flyplats återinvigdes den 1 maj 1994 efter en omfattan-
de utbyggnad. Investeringarna var ca 50 miljoner kronor. De innefatta-
de längre start- och landningsbana, ny hangar och en allmän moderni-
sering. Under de senaste åren har flygplatsen noterat en volymökning
av passagerare på de internationella direktförbindelserna med 60 %.
Flygplatsen är viktig för länets näringsliv. Näringslivet i Örebro län
har en starkt internationell handelsstruktur på såväl import som export.
Vid ett eventuellt EU-medlemskap är det viktigt att Örebro flygplats
får behålla sin tullklarering för den trafik som kommer från länder
utanför EU. Om inte Örebro flygplats får behålla tullklareringen inne-
bär det att man måste förtulla i Köpenhamn, på Arlanda eller i Oslo
innan resan fortsätter till Örebro. Detta medför naturligtvis tidsförlust
och en konflikt med den höga ambitionsnivå Örebro län har haft för
länets flygplats och länets näringslivs handelsumgänge med platser
utanför Norden och EU.
Exporten av varor till länder utanför EU uppgår till 54 % av godset
från Örebro län. Motsvarande siffror för importen är 61 % från länder
utanför EU. Därför är det viktigt att Örebro-Bofors flygplats får behålla
sin tullklarering och att det inte skapas något negativt för industrin.
Anf. 30 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Nils-Göran Holmqvist sade att det svåra läget i Öre-
bro län inte kan brytas om inte regeringen tar krafttag. Det är säkerligen
riktigt, men Nils-Göran Holmqvist sade inte hur dessa krafttag skulle se
ut.
Han nämnde utbildning och forskning - i och för sig viktiga områ-
den - och han talade om näringspolitik och regionalpolitik, men inte
hur.
Han erinrade naturligtvis inte om att socialdemokraterna i denna
kammare så sent som i våras gick emot stora regionalpolitiska sats-
ningar som också var värdefulla för Örebro län.
Nils-Göran Holmqvist gjorde det i och för sig riktiga konstaterandet
att tillkomsten av nya företag inte har kunnat kompensera för bortfallet
av gamla. Det är helt riktigt, men frågan är: Hur skall denna kompen-
44
sation i form av nya företag växa i en takt som gör att vi får balans i
näringsliv och arbetsmarknad?
Jag tror för min del, herr talman, att det inte kan ske genom social-
demokratiska återställare. Det skulle vara intressant om Nils-Göran
Holmqvist hade någon synpunkt på hur man skulle få de goda saker
som han väntar sig från en ny regering.
Anf. 31 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Jag tänker tala litet grand om samhällsekonomi och
kulturpolitik.
Vi har tagit guld inom ett område som inte är så väl känt för alla.
Sverige har mest vägar per capita i hela världen. Då har jag inte räknat
in skogsvägarna. Ligan toppas alltså av Sverige. Vi har drygt
24 000 km väg per miljon invånare. Norge kommer på andra plats med
21 190 km väg per miljon invånare. Finland har 15 157 km väg per
miljon invånare. Låter det inte litet grand som skid-EM? Sedan kom-
mer USA, bilistens förlovade land, som inte har mer än 12 275 km väg
per miljon invånare.
Politiker i Sverige har styrt samhällsbyggandet med utgångspunkt i
extremt väginriktade planlösningar. Låt oss se på statsbudgeten för
budgetåren 1990/91-1993/94. Denna politik innebär i kronor och ören
att budgeten för vägtrafiken har ökat med 5 526 miljoner kronor - från
10 313 miljoner kronor till 15 839 miljoner kronor.
Låt oss lyfta ned kostnaderna ett snäpp. En meter motorväg kostar
ungefär 40 000 kr att bygga, och en vanlig landsväg, ungefär 13 meter
bred, kostar 20 000 kr per meter. Dessa siffror gäller generellt. Det
kostar naturligtvis mycket mer att bygga motorvägar i storstadsmiljö.
Om vi ser på vad vi har, guldmedalj i antal vägar per capita i värl-
den, är det inte ett oväsentligt kapital som ligger utspritt i Sveriges
vackra kulturlandskap. Tyvärr är det alltför mycket på just de ställen i
landet där vår bördigaste åkermark finns. Kapitalet måste naturligtvis
förvaltas på något sätt. Det tänker jag återkomma till vid ett annat till-
fälle.
Som ny politiker i kulturutskottet har jag fått lära mig att den statli-
ga kulturpolitiken bl.a. innebär att kulturpolitiken skall ses som en del
av arbetet med att förbättra samhällsmiljön. Den knyter samman ut-
bildning, arbete, boende, fritid, vård osv. Den berör också planeringen
och utformningen av den yttre miljön, dvs. fysisk planering, servicepla-
nering, landskapsvård och annan miljövård. Detta är en del av 1974 års
kulturpolitiska mål, som fortfarande gäller som vägvisare.
Nu skall jag knyta ihop dessa två trådar. Ungefär 70 % av ytan i en
storstad är asfalterad för just biltrafik. Det kan inte vara ett rimligt
markutnyttjande. När det gäller Stockholms framtid har majoriteten av
politikerna i staden, länet och riksdagen valt en trafiklösning som bl.a.
innehåller en motorvägsring kring staden. Nu har över 30 000 männi-
skor skrivit på namnlistor och kräver en folkomröstning. Det handlar
inte bara om en trafiklösning utan en framtida samhällsinriktning. Väg-
verket - heder åt dem - har vid en närmare granskning av ekonomin
kring projektet funnit de ekonomiska kalkylerna alltför lättsinniga.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
45
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Kostnaderna för Öster- och Västerleden ackumulerar hela tiden. Beslu- |
pengar till 4 % ränta låter numera som en saga.
|
Allmänpolitisk debatt |
En samhällsplanering som tar hand om helheten borgar för en lång- |
|
Ekonomisk politik, |
gator i framtiden, upptar ändå vägarna alltför stor yta. Skanska bedriver lobbying för en motorvägsring runt Stockholm, Det är stort att få guld. Men det är ännu större att se till innehållet i Nu skall vi alla solidariskt vara med och betala för att hjälpa till att Anf. 32 SONJA REMBO (m): Herr talman! Räkneverket står på 5:40 nu. Det kanske inte är så Anf. 33 FÖRSTE VICE TALMANNEN: Får jag be talarna att hålla sig i närheten av talarstolen innan ni går Anf. 34 SONJA REMBO (m): Herr talman! Jag räknar med en halv minut till godo. Anf. 35 FÖRSTE VICE TALMANNEN: Det avgör talmannen! Anf. 36 SONJA REMBO (m): Herr talman! ”Det kommer en tid då varje nation stannar upp och Så inleder Lindbeckkommissionen sin analys av den svenska krisen. |
|
46 |
fattning under ett par decennier. Den fyrfaldiga kris som inledde 1990- |
talet utgör snarast en bekräftelse på ett mer än två decennier långt
misslyckande. Hög arbetslöshet är ett ekonomiskt och socialt gift i
samhället.
Arbetsmarknadspolitiken har alltid varit högt prioriterad i Sverige.
Så har också varit fallet under de tre senaste åren. Aldrig tidigare har
någon regering gjort så stora ansträngningar för att sysselsätta männi-
skor som hamnat utanför den reguljära arbetsmarknaden. Men arbets-
marknadspolitiska stödåtgärder får aldrig ersätta riktigt arbete på sed-
vanliga, konkurrensmässiga villkor.
Arbetsmarknadspolitiken behöver genomgå genomgripande för-
ändringar. Sedan slutet av 1960-talet har arbetsmarknaden känneteck-
nats av praktiskt taget permanenta obalanser. Kostnaderna för arbets-
marknadspolitiken har ökat trendmässigt. Men framför allt måste vi ha
en politik som gynnar tillkomsten av riktiga arbeten i lönsamma företag
och effektiva förvaltningar.
Kunskapsnivån måste genomgående höjas. Sverige har under de se-
naste 20 åren förlorat den tätposition som vi tidigare hade. Som en
följd av felaktiga prioriteringar har ett par generationer inte fått den
utbildning som behövs för att de skall kunna hävda sig på arbetsmark-
naden. Alltför många återfinns nu inom gruppen långtidsarbetslösa med
en felaktig eller alltför låg utbildning.
Fyrpartiregeringen har lagt grunden för den utbildnings- och forsk-
ningspolitik som krävs för att få den nödvändiga strukturomvandlingen
mot en kunskapsintensiv, högproduktiv produktion och en långsiktigt
uthållig tillväxt och arbete. Men vi måste gå vidare för att höja kompe-
tensen på både bredden och djupet.
Men den nya utbildningsministern vill återta de medel ut löntagar-
fonderna som har ställts till den högre utbildningens och forskningens
förfogande. Det vittnar inte om att regeringen är mogen det nytänkande
som krävs.
Vår industriella bas är alltför liten. Det har inte varit någon tillväxt
av sysselsättningen i den privata sektorn de senaste 40 åren. Nyföreta-
gandet måste öka. Då måste villkoren för och attityderna gentemot
företagandet och dess absoluta förutsättning, företagarna, ändras i
grunden.
Därför inriktades regeringen Bildts politik på att skapa ett gynnsamt
klimat för företagande och arbete. Stela strukturer och regelsystem har
börjat moderniseras. Skattepolitiken har inriktas på att stimulera arbete
och sparande. Utbildningspolitiken har inriktats mot framtidens krav på
kunskaper. De offentliga monopolen inom vård och omsorg har öpp-
nats för konkurrens och nyföretagande. Listan kan göras lång.
Vi har under det här året börjat se resultat. Optimismen i företagen
har ökat markant. Arbetslösheten minskar. Antalet riktiga jobb ökar
stadigt. T.o.m. byggbranschen visar ett glädjande trendbrott i orderin-
gången och, som tidningen Byggarbetaren rapporterade några dagar
före valet, en dramatisk nedgång av byggarbetslösheten. AMS har i
dagarna presenterat en mer optimistisk prognos än tidigare; den förut-
sätter dock att räntan hålls i schack. Utan ett tydligt ja i folkomröst-
ningen om medlemskap i EU lär det inte bli möjligt.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
47
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Herr talman! Sverige har nu en, förmodligen unik, chans att utnyttja
konjunkturuppgången till att arbeta vidare med den omläggning av
politiken som krävs för att uppgången skall befästas och leda till ett
bestående trendbrott, i riktning mot hög sysselsättning på en arbets-
marknad som kommer att ha mycket litet gemensamt med det industri-
samhälle som tidigare utgjort normen för regelsystemen.
Regeringsförklaringen ger inget hopp om att socialdemokratin är
mäktig den omprövning och förnyelse som krävs. Det är återställare
som gäller. De ungdomsfientliga turordningsreglerna skall återställas.
Ungdomar, invandrare och andra som inte har så lätt att finna ett arbete
skall förvägras rätt till provanställning under ett år. Det fackliga vetot
skall återigen hindra småföretag att konkurrera om entreprenader.
Skattehöjningar skall återigen försvåra företagande och göra det mer
lönsamt att skatteplanera än att arbeta. Kan Anders Sundström tala om
för oss hur en sådan politik skall skapa tillväxt och nya jobb?
Den allmänna arbetsmarknadsförsäkringen som nu är en del av den
generella välfärdspolitiken och som främjar arbetslinjen skall av ideo-
logiska skäl privatiseras. Det fackliga monopolet skall återställas.
Herr talman! I stället för att anpassa reglerna efter verkligheten,
planeras statliga uthyrningsföretag för arbetslösa. Samtidigt vägrar man
att öppna dörren för nya jobb i den privata tjänstesektorn. Dogmer är
viktigare än förslag till lösningar på ett av vår tids största ekonomiska
och sociala problem. Man tar sig för pannan!
Regeringsförklaringen talar om samförstånd och samverkan. Men
politiken visar att detta är nyspråk för en återgång till planhushållning
och korporativism. Är detta den socialdemokratiska modellen för
framtiden när det gäller Sveriges framtid?
Anf. 37 HELENA NILSSON (c):
Herr talman! Den svenska arbetsmarknaden befinner sig inte bara i
kris, den befinner sig också i en brytningstid. Under hela 1900-talet har
sysselsättningen varit koncentrerad till storföretagen. Produktionen har
baserats på inhemska råvaror, och de internationella framgångarna har
byggt på innovationer, i huvudsak med ursprung från 1800-talets slut.
Nu växer inga storföretag fram; de innovationer som görs genererar
inte sysselsättningen i storindistrin. Inom vilka sektorer kommer då
framtidens arbetstillfällen att skapas, och hur kan vi politiker skapa
förutsättningar för att möta framtidens utmaningar?
Centerpartiet verkar för ett samhälle i ekologisk balans och för att
alla delar av Sverige skall leva. Vi ser optimistiskt på att framtidens
jobb kan skapas om vi fortsätter in i det som vi kallar kretsloppssam-
hället. Det kräver politiska beslut inom en rad områden, som energi och
skatter samt regional-, miljö- och arbetsmarknadspolitik.
Första steget i kretsloppssamhället är taget, tack vare Centerpartiets
initiativ i den förra regeringen. Lagen om producentansvar på förpack-
ningar har satt i gång produktion av vardagsvaror baserade på biologis-
ka råvaror. Det kommer att ge jord- och skogsbruket nya uppgifter som
råvaruproducenter. Och eftersom dessa näringar är basen för landsbyg-
48
den ger de också en möjlighet för landsbygden att utvecklas och att
överleva.
Men varuproduktion baserad på biologiska råvaror kräver också
mer samverkan mellan forskning och utveckling inom biologi och tek-
nik. Om energiproduktionen framöver baseras på förnyelsebara energi-
källor mer lokalt och småskaligt, kommer också nya jobb att skapas.
Drivmedel från biologiska råvaror för bl.a. bilar och lastbilar skulle
på samma sätt ge nya jobb. Förutom nya jobb skulle vi också få en
bättre miljö och bättre bytesbalans. Råvarorna skulle inte heller sina om
de används enligt ekologiska principer.
Kretsloppsprinciperna innebär också att varor kan återanvändas el-
ler återvinnas. Om man tar en bil eller en dator som exempel kan åter-
vinningsprocessen ske genom att ”rulla bandet baklänges”. Det skulle
ge nya jobb för många yrkeskunniga, som i dag är arbetslösa och som
ställer frågan till oss politiker: Vem efterfrågar min kompetens?
Detta förutsätter en politisk vilja och en ideologisk klarsyn om var
framtidens arbeten skapas och om att förutsättningar ges genom politis-
ka beslut. Vi i Centerpartiet har redovisat en sådan politik i årets valrö-
relse.
Herr talman! När jag läser regeringsförklaringen blir jag besviken
på Socialdemokraterna. I avsnittet om miljön berörs kretsloppet på
ynka tre rader. Inte en ambition, inte en tanke på att nya gröna jobb kan
skapas kan man skönja. Kretsloppet fick tre rader. Det finns inte en
enda rad om förnyelsebara energikällor och nya alternativa drivmedel,
som också ger nya jobb, och detta i en tid då alla ansträngningar be-
hövs för att minska den höga arbetslösheten. Jag vill göra arbetsmark-
nadsministern uppmärksam på att sysselsättningsfrämjande åtgärder
kan skapas på miljöområdet, så att det inte bara blir sedvanliga social-
demokratiska betongprojekt med bl.a. broar och motorvägar. De ger
oftast kortsiktiga jobb.
Den inom kort aviserade ekonomisk-politiska propositionen sägs
innehålla radikala åtgärder. Radikalt vore om den innehöll sysselsätt-
ningsfrämjande åtgärder som skatteväxling, med sänkt skatt på arbete
och höjd skatt på miljöfarlig verksamhet för att skapa fler långsiktiga
jobb och för att föra Sverige in i ekologisk balans.
Vi inom Centerpartiet vill driva en konstruktiv oppositionspolitik
kring dessa frågor för att bland andra åtgärder minska arbetslösheten.
Anf. 38 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Först vill jag välkomna den nye arbetsmarknadsminis-
tern i ett viktigt men svårt ämbete.
Herr talman! Arbetslösheten slår hårt mot alla i samhället, både för
dem som drabbas och också för samhällsekonomin. Den kraftiga in-
dustrinedgången under 1980-talets senare del, där arbetslösheten från
hösten 1990 sköt fart, har varit en utomordentlig påfrestning för hela
det svenska samhället.
De flesta av oss har eller har haft någon arbetslös som vi känner, i
släktskapet eller i grannskapet. Därför är det hoppfullt att den öppna
arbetslösheten sjunker, att varslen är rekordlåga och att antalet lediga
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 12
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
platser ökar. Man kan konstatera att det är ett resultat av en begynnan- |
betsmarknadspolitik.
|
Allmänpolitisk debatt |
Jag har ofta nämnt tre områden som behöver fungera för att få en |
|
Ekonomisk politik, |
ken samt sunda statsfinanser. Arbetsmarknadspolitiken har varit aktiv, för att inte säga massiv, Den dåvarande socialdemokratiska oppositionen hade ofta invänd- Målet för arbetsmarknadspolitiken måste vara en situation där till- Det senaste halvåret har visat på flera ljuspunkter. Botten i den svå- Den allmänna konjunkturuppgången kommer naturligtvis att leda Fram till sekelskiftet behövs det en stor ökning inom främst det pri- En politik för tillväxt är alltså en politik för företagande och nyföre- Herr talman! Den förda politiken har skapat en optimism inte minst |
|
50 |
bland småföretagarna i landet. Det är viktigt att denna optimism inte |
kommer av sig genom s.k. återställare. Därför har det skapats en icke
obetydlig oro av att den socialdemokratiska propagandan i valrörelsen
föreslog en politik som skulle kunna bromsa eller rent av motverka en
sådan god utveckling.
Det är inte bra med snabba kast vare sig på arbetsrättens område
eller när det gäller de ekonomiska villkoren för företagen. Man har
inrättat sig efter den nya ordningen med bl.a. förlängd provanställning,
och man kan känna det som ett hot att nu få mer snäva regler, vars
effekt kommer att bli en mer restriktiv hållning till nyanställning.
Den tidigare redovisningen från socialdemokratiskt håll om inställ-
ningen till privat riskkapital ger också bekymmer. Skall vi få fler och
nya innovatörer måste det vara villkor som stimulerar. Summan av de
reformer jag har pekat på var att det skulle bli möjligt och intressant att
nyanställa människor.
Herr talman! När man nu ser i backspegeln kan man möjligen säga
att det inte tjänar så mycket till att uppehålla sig vid det som har varit,
vad som har gjorts och vem som har gjort det. Som liberal vill jag gär-
na se framåt. Vårt mål är att det till sekelskiftet ges utrymme för en
halv miljon nya jobb netto. Vi är dessutom övertygade om att dessa
jobb kommer att behövas i den privata sektorn, där det under de senaste
40 åren egentligen inte har skett någon nettoökning. Ett ja till EU är för
övrigt i detta sammanhang av stor och avgörande betydelse.
Min vädjan till regeringen och statsrådet Sundström blir därför: Låt
den inledda arbetsmarknadspolitiken med dess bredd få fullföljas! Det
skulle inte bara ses som en generös och storsint hållning från en tillträ-
dande ny regering, det skulle ge fler människor ett riktigt jobb. Det
skulle vara den bästa enskilda och kollektiva presenten till dagens ar-
betslösa och morgondagens välfärdssamhälle.
Anf. 39 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Kampen mot arbetslösheten måste stå främst på dag-
ordningen när det gäller den ekonomiska politiken. Det har den inte
gjort. Vi hoppas att den skall göra det nu.
Arbetslösheten är ett gissel för människor, den är ett gissel för hela
löntagarkollektivet, den drabbar vår välfärd, den är huvudorsaken till
de usla statsfinanserna.
Den ekonomiska politiken måste ta den stora bördan. Arbetsmark-
nadspolitiken kan bara vara en restpost när det gäller att klara full sys-
selsättning och bekämpa arbetslösheten. Det är mitt och mitt partis
första budskap.
Den borgerliga politiken var en passiv politik. Det är riktigt, Sonja
Rembo, att det gick stora pengar till arbetsmarknadspolitiken. Det gick
enorma pengar genom det passiva kontantstödet. Men det var en passiv
och oambitiös politik. Den ledde inte till ett förändrat näringsliv. Den
ledde inte till att vi kunde upprätthålla den kommunala välfärden. Den
ledde inte till att vi fick den våldsamma expansion som vi har behov av
inom utbildningssektorn.
Den ledde däremot till avreglering. Den ledde till otryggare förhål-
landen. Det var åtstramning. Det var EU-anpassning. Det var passivitet.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
51
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Konjunkturen vänder nu. Det är rätt. Arbetslösheten minskar. Det är
också rätt. Men kom ihåg vad vi pratar om! Vi pratar i dag om över
13 % bruttoarbetslöshet. Långtidsutredningen, AMS och Konjunktur-
institutet spår 12 % för 1995/96. Vi pratar om rekordarbetslöshet i
Sverige. Vi kan från Vänsterpartiets sida aldrig acceptera detta. Vi får
inte vänja oss vid denna höga arbetslöshet.
Det går säkert att komma vidare. Vi har goda förutsättningar i Sve-
rige. Men det finns inga enkla lösningar. Det finns dock nu en röd
majoritet i riksdagen, och det finns möjlighet att göra den litet grönare
dessutom. Därmed har vi goda förutsättningar för att faktiskt skapa
jobb.
Vänsterpartiets helhetspolitik är faktiskt en politik för att sätta
människor i arbete. Omfördelningen handlar om att omvandla passivt
finansiellt sparande till effektiv efterfrågan. Därav våra förslag när det
gäller skattepolitiken. Därav våra förslag när det gäller att justera er-
sättningarna för långtidssjuka, a-kassan, osv.
Att upprätthålla den kommunala ekonomin är också att upprätthålla
kvinnojobb och jobb som är viktiga för människors välfärd. Närings-
politiken har legat för fäfot. Det finns mängder att göra på det området:
energiomställningen, skatteväxlingen. Det är riktigt. Vi måste omvand-
la Sveriges näringsliv till ett mycket grönare och mycket mer miljövän-
ligt alternativ.
Beträffande arbetstiden skall vi äntligen få en arbetstidsutredning
igen. Förhoppningsvis får den helt andra och moderniserade direktiv.
Utbildningsapparaten måste kraftigt förstärkas.
Arbetsmarknadspolitiken är restposten. Det är den som skall ta hand
om det vi annars inte kan ta hand om.
Låt mig nämna några aspekter på vår arbetsmarknad som inger mig
bekymmer. Övertiden är en, arbetsmarknadsministern. Vi kan inte bara
be, böja knä och säga till arbetsgivarna: Ni kan väl anställa! Vi kan inte
bara ersätta dem för att de anställer, så att arbetskraften är praktiskt
taget gratis. Begränsa övertiden! Det finns lagliga möjligheter, och vi
har lagt fram många sådana förslag.
Vi har i dag en avreglerad arbetsmarknad. Lagstiftningen har gjort
sitt. Det är fritt fram att hyra in, det är fritt fram med uppdragsverksam-
het, det är fritt fram med långa prov- och visstidsanställningar. Huvud-
delen av dem som anställs i dag anställs ofta på viss tid. Vi håller på att
få en mycket segregerad arbetsmarknad, med en kärna som är fast an-
ställd, och folk som bara kommer in när det finns ett absolut behov av
dem - sedan ut.
Det är ett totalt orimligt sätt att fördela kostnaderna för övertalighet
och arbetslöshet. Samhället får ta på sig alla kostnader. Individen får ta
på sig all otrygghet. Företagen utnyttjar bara vid exakt rätt tillfälle den
resurs som arbetskraften utgör.
Det har kommit signaler från Allan Larsson om att fortsätta den här
verksamheten, om än i andra former. Jag är utomordentligt kritisk mot
det och hoppas att alla initiativ av den typen läggs över till den pågåen-
de arbetsmarknadspolitiska utredningen.
52
Vi har från Vänsterpartiet föreslagit en framtidsfond. Tanken är
mycket enkel. Det uppstår devalveringsvinster i Sverige. Vinsterna
uppstår i näringslivet. Alla kostnader tar medborgarna och statsfinan-
serna. Vi menar att man då också måste avsätta delar av de vinster som
uppkommer, inte för att konsumera, utan för att höja produktiviteten,
förbättra arbetsorganisationen, utveckla kompetensen. Vinstdelning på
dessa villkor är vårt förslag.
Jag nämnde kompetens. Det är kanske det allra ruskigaste. Redan i
dag har vi flaskhalsar på arbetsmarknaden. Den företagsförlagda ut-
bildningen i AMS-programmet hade bara en tiondel av prognosen i
resultat, 2 900 platser. Det är inte så konstigt. Man sänkte faktiskt bi-
dragen och stimulanserna till företagsförlagd utbildning, medan man
hade horder med folk som gick i verklighetsfrämmande ungdomsprak-
tik och ALU-verksamhet.
För AMS-utbildningen och AMU-utbildningen sänktes utbild-
ningsbidragen. Det var lönsammare att gå passiv än att delta i ett prak-
tiskt utbildningsarbete, som förkovrade mig för den framtida arbets-
marknaden. Det är hemskt.
NUTEK-rapporten, om tilläggsmöjligheter, talar om stora brister i
slutet av seklet inom teknikerutbildningen. Kompetensutredningen, som
lades fram för två och ett halvt år sedan, har inte lett till några åtgärder.
Vi har i motion efter motion föreslagit möjligheter att ta till vara alla
förslag i Kompetensutredningen. Ingenting har hänt. Även här gäller
det att företagen och arbetsplatserna måste utbilda sina medarbetare.
Det kan inte bara vara samhällets ansvar. Men även samhället har ett
jätteansvar, och vi måste satsa mycket mer.
Lägg om arbetsmarknadspolitiken! Se till att arbetsförmedlingarna
får resurser, att det verkligen finns personal där! Se till att den ordina-
rie arbetsmarknaden får stå i centrum och att de artificiella åtgärderna
dras ner rejält!
Jag återkommer med frågor om en del andra saker när det gäller
den socialdemokratiska politiken.
Anf. 40 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Det har förts en passiv arbetsmarknadspolitik, sade
Hans Andersson. Det har vi sannerligen inte gjort. Aktiv arbetsmark-
nadspolitik i klassisk svensk mening innebär AMS-jobb. Det har för-
visso funnits AMS-jobb i mycket stora mängder, och de har varit till
nytta och glädje för de människor som inte har lyckats att få en fast fot
på arbetsmarknaden och som har förlorat sina jobb, vilket är ett resultat
av 1980-talets misslyckade politik.
Men fyrpartiregeringen har gjort så oändligt mycket mer som kan
införas under rubriken Aktiv arbetsmarknadspolitik: sänkta skatter för
företagandet, avreglering av sådana regelsystem som leder till stelhet
och inflexibilitet, satsningar på nya och djupare kunskaper inom såväl
skolan som den högre utbildningen. Detta är en mycket aktiv arbets-
marknadspolitik, en aktiv politik för arbete i företag och i effektiva
förvaltningar inom den offentliga sektorn.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
53
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Hans Andersson föreslog att AMS skulle få mer personal och att
övertiden skulle regleras. Vi har länge förordat ett modernt alternativ
när det gäller arbetstiden. Vi vill ha mer flexibilitet, mindre detaljstyr-
ning och mindre lagstiftning. Men det är inte detta som Hans Anders-
sons parti förordar. Ni förordar en generell sänkning av arbetstiden till
sex timmar per dag. Det skulle allvarligt försvåra problemen.
Anf. 41 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Nej, Sonja Rembo, försök inte att blanda bort korten.
Jag har sett på utfallet av AMS åtgärdspaket.
Arbetsmarknadsutbildning minskade med hälften i det reguljära
utbildningsväsendet. Varför? När incitamenten är sådana att man får
mer för att sitta passiv och mindre för att vara aktiv, då blir detta resul-
tatet. Det är den politik som har bedrivits.
Prognosen för utbildning i företag var 27 500 platser. Utfallet blev
2 900. Man sänkte bidraget från 90 kr till 60 kr per timme. Det var vad
man lyckades göra. Och utfallet blev också sämre stimulans och mindre
volym.
Utfallet av rekryteringsstöd och beredskapsjobb blev också långt
under vad man hade förväntat sig. Man hade planer på ohyggliga vo-
lymer i fråga om ALU-verksamhet och ungdomspraktikverksamhet.
Delar av detta, t.ex. ALU, tas inte ens från budgeten för förmedlingar-
na, länsarbetsnämnderna och AMS. Det var inga problem att låna från
Riksgälden. Signalerna har varit fullständigt felaktiga: passivitet. I
stället har man försämrat arbetstryggheten, a-kassan, LAS och inflytan-
demöjligheten i MBL. Jag kallar detta för avreglering och passivitet,
och det tycker jag att jag har alla skäl att göra.
AMS har på så sätt inte kunna förbruka sina resurser. Stimulanserna
har varit sådana att det har blivit pengar över, samtidigt som 600 000
människor har varit arbetslösa. Det är därför inte konstigt att kontant-
stödsvolymen stegrades till fullständigt oanade höjder under förra bud-
getåret - jag tror att det rörde sig om 42 miljarder kronor, som till
största delen var upplånade från Riksgäldskontoret.
Det var en usel politik med passivitet, utan ambitioner, ingenting av
näringspolitisk verksamhet och mycket dålig utbildningspolitisk verk-
samhet. Jag är glad över att vi står inför en ny tidsålder, Sonja Rembo.
Anf. 42 SONJA REMBO (m) replik:
Hen talman! Jag håller med Hans Andersson om att den klassiska
socialdemokratiska politiken har många usla inslag. Det finns fortfa-
rande kvar alltför mycket av den i åtgärdsarsenalen och i vårt sätt att
hantera arbetsmarknadspolitiken. Det håller jag med om. Det krävs en
grundläggande omläggning.
Den åtgärdsvolym som AMS ansåg vara maximal, dvs. 3 % av ar-
betskraften i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, har under den här tiden
fördubblats. Arbetsförmedlarna har gjort ett fantastiskt arbete för att
hjälpa de människor som har blivit arbetslösa. Att kalla detta för passiv
politik är gravt missvisande.
54
Hans Andersson talade om att man har lånat till kontantersättning-
arna. Så är det ju med hela arbetsmarknadspolitiken. Den har i mycket
hög utsträckning bidragit till budgetunderskottet. Det är ostridigt.
När det gäller utbildning glömmer Hans Andersson de mycket stora
satsningarna på utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Det
har inrättats 90 000 fler platser, och det skall man också räkna in när
man talar om regeringens politik för aktivt arbete.
Anf. 43 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Låt mig upprepa min huvudpoäng. Den ekonomiska
politiken har varit så passiv i dess helhet att det har blivit en explosion
av antalet arbetslösa. Dessa har då hamnat i arbetsmarknadspolitiken,
som inte har haft möjlighet eller resurser för att ta hand om dem.
Dessutom har man genom regelförsämringar tvingat ut folk i total pas-
sivitet, därför att incitamenten och stimulanserna har varit felaktiga.
Varje tillstymmelse till näringspolitik har saknats. Vi har likt en
barnmorska fått dra fram ROT-programmen. Det har inte funnits nå-
gonting av miljöprogram och miljöteknik som kunde ha gett syssel-
sättning. Hur många människor i kommuner har inte fått gå ut i arbets-
löshet och sedan komma tillbaka till nästan samma jobb? Det finns
många sådana exempel med lägre kvalitet, lägre arbetsmotivation, lägre
förtjänst. Vad är det för politik? Jo, det är oambitiös och passiv politik.
Därför har kostnaderna för kontantstödet exploderat.
När det gäller utbildningssatsningar har utbildningsvolymen ökat.
Det är bra. Vi krävde att volymen skulle ökas än mer, men det finns ju
också fysiska gränser för att man skall kunna göra det snabbt. Jag håller
gärna med om att 80-talet var en bedrövelse i fråga om att upprätthålla
en rimlig volym och en framåtriktad kvalitativ utbildningsapparat i
Sverige. Det kommer vi att få lida av under lång tid framöver.
Anf. 44 ANNIKA NORDGREN (mp):
Herr talman! Första gången jag står i denna talarstol vill jag vara
något av en visionär. Visioner är någonting som jag har saknat i debat-
ten.
Tiden är för länge sedan mogen för oss politiker av alla kulörer att
se den skapande människans kraft, vårt kreativa kapital och att fatta
beslut därefter.
Få länder kan visa upp maken till så duktiga innovatörer och upp-
finnare som vi kan göra i Sverige. Vi har en lång tradition att falla
tillbaka på inom denna bransch.
Denna kunskap måste aktivt tas till vara. Vi måste skapa förutsätt-
ningar för dessa idémänniskor, eftersom de är en viktig del av framti-
dens industri.
Miljövård är en stor industribransch. Den är dessutom en av värl-
dens snabbast växande. Detta innebär ju en enorm arbetsmarknad och
en nödvändig utveckling.
Mycket alarmerande är att Sverige håller på att slå av på takten in-
om detta område. Vi håller på att halka efter helt enkelt, och det är ju
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
55
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
56
alarmerande. Detta visar en OECD-rapport som borde leda till stor
eftertanke och stor handlingskraft i Sverige.
Herr talman! Hur kan detta komma sig? Som jag inledningsvis sade
är det knappast kreativitet och kunskap som vi lider brist på här i Sve-
rige.
Egentligen är det inte särskilt förvånande att det är på det här sättet.
Det lönar sig ju inte satsa på ny miljövänlig och energisnål teknik i dag.
Vad gör vi då för fel? Jo, vi konserverar ju vår industri i och med låga
energipriser och minst sagt försiktiga styrmedel på miljöområdet.
Vi måste göra det kortsiktigt lönsamt att göra långsiktiga satsningar.
Detta gör man med en skatteväxling - vilket tidigare har nämnts här i
dag - som enligt miljöpartistisk modell innebär sänkt skatt på arbete
och höjd skatt på ändliga råvaror och energi.
Som många tror eller befarar menar vi inte att en skatteväxling skall
ske på 24 timmar. Men vi måste äntligen börja någon gång. Vi ger
industrin chans att ställa om, och vi växlar in på rätt spår mot framti-
den. Vi måste lösa problemet med arbetslösheten och miljöproblemen
på samma gång.
När vi pratar om hur vi skall skapa förutsättningar för fler jobb,
skall vi också ha i åtanke att den industriella revolutionen har haft sin
storhetstid. En realistisk framtidsbild är att rationaliseringarna inom
industrin fortsätter och att allt färre kommer att arbeta inom den sek-
torn, inte minst beroende på att skatten på arbete är så hög.
Herr talman! För att komma till rätta med arbetslösheten måste vi
ta till snabba åtgärder som ger effekt på kort tid. Vårt recept är arbets-
tidsförkortning. En minskning av arbetstiden är både nödvändig och
önskvärd för att vi i framtiden skall kunna erbjuda alla ett arbete. Vi
delar solidariskt på jobben. Samhället som helhet tjänar också på en
arbetstidsförkortning i stället för generella löneökningar. Arbetslöshe-
ten gräver, som vi alla vet, väldigt djupa hål i statskassan.
Minskad arbetstid ger större möjlighet till jämställdhet, mänskligt
skapande och kreativitet. Det är de tre faktorer som är avgörande för
hur vi kommer att kunna handskas med den framtid som pockar på vår
uppmärksamhet. Minskad arbetstid är ett utmärkt sätt att ta ut ökad
välfärd utan att belasta framtiden med ökade miljöproblem.
Vi måste få en ny anda i Sverige - en anda som ger oss ungdomar
tillförsikt inför framtiden. Dessutom vill vi kunna påverka vilken väg
Sverige tar i dessa frågor och försäkra oss om att vi även fortsättnings-
vis kan ta plats i Sveriges riksdag - några ungdomar har redan kommit
in i riksdagen - och föra en miljöprogressiv politik, utan att vi tvingas
till bakåtsträvande EU-harmoniseringar.
Jag vill se ett Sverige där vi använder oss av de många miljögeniala
uppfinningar som idéfolket presenterar, där vårt mål är en långsiktigt
hållbar utveckling, och agerar efter det målet.
Naturen har spelregler som inte industrin kan bortse ifrån. Det kan
verkligen inte heller vi politiker göra, även om skygglapparna verkar ha
vuxit fast på många håll.
Först när vi tillåter oss att ställa tuffa krav på t.ex. produkter, när vi
sätter ett slutdatum för kärnkraften och först när vi tar den stora opinion
på allvar som vill se oss här i Sveriges riksdag hitta nya vägar skapar vi
förutsättningarna för en god miljö och nya arbetstillfällen, inte minst
inom den framtida exportmarknaden, som har alla möjligheter att bli
betydande.
Den moroten bör - det får vi verkligen hoppas - väl verka lockande
även på den mest inbitna skeptiker mot det som Miljöpartiet brukar
presentera. Vi har pratat om detta under många år och hoppas att vi
äntligen kan nå något slags samling i dessa frågor.
Vi ledamöter behöver påminnas om att vi har, herr talman, ett oer-
hört ansvar både för den globala solidariteten, solidariteten med männi-
skor i vårt eget land, inte minst de arbetslösa, och för solidariteten med
den natur som ger oss livsförutsättningarna.
Vi måste ge framtiden tillbaka till dem som vi lånar den av. Vilka
lånar vi den av? Jo, det är givetvis våra kommande generationer.
Anf. 45 ULF BJÖRKLUND (kds):
Herr talman! För drygt tre år sedan talade den dåvarande socialde-
mokratiske finansministern om den berömda vändpunkten. Mitt i ett av
historiens brantaste fall i den svenska ekonomin såg Allan Larsson
vändpunkten framför sig. Han missade vändpunkten med ungefär tre
år! Den kom för cirka ett halvår sedan. Sedan dess har sysselsättningen
stadigt ökat och arbetslösheten sjunkit. Vi får hoppas att socialdemo-
kraternas precision i den ekonomiska politiken är något mer exakt nu
än den var under deras förra regeringsinnehav.
Visst kan man som kristdemokrat känna det otacksamt att först vara
med och ta regeringsansvar under den svåraste ekonomiska krisen i
landet sedan 3O-talet och sedan inte få vara med och inkassera
”förtjänsterna” nu när utvecklingen går åt rätt håll, inte minst på ar-
betsmarknaden. Men självfallet är det positivt att nu kunna notera att
den förda politiken ger resultat och att tusentals människor nu åter får
fotfäste på arbetsmarknaden. Konjunkturinstitutets senaste rapport, som
visar att sysselsättningen kan väntas fortsätta att öka i såväl industri-
som tjänstesektorn, är självklart mycket glädjande.
Herr talman! Även om det finns många tecken som tyder på en
fortsatt minskad arbetslöshet är läget fortfarande mycket bekymmer-
samt. Antalet arbetslösa uppgår ändå till 576 000, varav 361 000 är
öppet arbetslösa. Det motsvarar hela 13,2 %. Av ungdomar upp till 24
år står drygt 100 000 utan arbete. Det är glädjande nog en betydande
nedgång sedan förra året vid samma tid. Antalet långtidsarbetslösa är
ca 95 000. Bakom dessa siffror döljer sig lika många människoöden.
Som kristdemokrat oroas jag naturligtvis av att den positiva ut-
vecklingen skall brytas av den socialdemokratiska politik som man gick
till val på. Socialdemokraternas bristande insikt om behovet av bespa-
ringar, som inte minst manifesterats under den gångna mandatperioden,
ökar självfallet risken för ett varaktigt högt ränteläge, vilket kommer att
försämra investeringsklimatet och framväxten av nya jobb. Fördubblad
beskattning av avkastning på riskvilligt kapital som satsas i företagen, i
kombination med de ”återställare” som utlovats i arbetsrätten, riskerar
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
57
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
självfallet att försämra företagsklimatet påtagligt och därmed också
försämra tillkomsten av nya arbetstillfällen.
Kosmetiska förändringar i arbetsmarknadspolitiken kan aldrig
kompensera för det försämrade klimatet för framför allt de små och
medelstora företagen som ju blir följden av den socialdemokratiska
politiken.
Herr talman! Arbetslösheten måste angripas med en samlad strategi
bestående av flera olika delar. Vi har inte råd att välja bort någon åt-
gärd som kan bidra till att skapa förutsättningar för nya riktiga jobb. Vi
måste också fullt ut acceptera att alla jobb är värdefulla. Målsättningen
är självklart att få bort arbetslösheten, men vi måste erkänna att det är
ett oerhört tufft arbete som ligger framför oss.
Vi kristdemokrater presenterade i valrörelsen ett tiopunktsprogram
för nya jobb. Jag vill ta upp några av de viktigaste punkterna i det pro-
grammet.
Saneringen av statsfinanserna måste fortsätta för att vi skall kunna
skapa förutsättningar för lägre räntor. Ett gynnsamt klimat för små- och
nyföretagande är en absolut nödvändighet. Riskkapitalavdrag för den
som satsar kapital i småföretag bör införas. Men det handlar inte bara
om pengar, utan i minst lika hög grad om människan bakom företagan-
det. Det är viktigt att tidigt tillvarata och fånga upp företagsämnen. Kds
vill stimulera företagarprogram på gymnasier och dessutom särskilda
företagargymnasier.
De stora skattekilarna på arbete måste minskas, gärna i samband
med en skatteväxling med höjda skatter på miljöbelastande utsläpp. Det
är nödvändigt för att gynna utvecklingen av jobb inom framför allt
tjänstesektorn. En sänkt tjänstemoms kan vara ett verksamt medel för
att stimulera arbete i tjänstesektorn. Ett första steg skulle kunna vara ett
införande av en s.k. u-skattsedel som ger ungdomar rätt att starta eget
och utföra tjänster riktade mot hushållen med kraftigt sänkta arbetsgi-
varavgifter och utan moms.
Förläng ROT-avdraget och låt det omfatta även arbetskostnader för
miljöförbättrande åtgärder, exempelvis byte till nya miljövänliga olje-
pannor.
Förbättra förutsättningarna för en utökad kompetensutveckling. Un-
dersök möjligheterna att införa ett utbildningskonto, exempelvis med
en utformning där individerna får avsätta 1 % av lönen på ett skattefritt
konto avsett för utbildning.
Fortsätt sedan satsningarna på infrastrukturen. Det ger fler jobb och
medför att Sverige blir ”rundare” och får lättare att hävda sig i den
internationella konkurrensen.
Åtgärder och utbildning för att förhindra framför allt ungdoms- och
långtidsarbetslöshet, inriktade på kompetenshöjning som kan underlätta
anställning i de branscher som kan antas ha de bästa framtidsutsikterna,
är nödvändiga. Ett system med praktik- och lärlingsplatser i samarbete
med gymnasieskolan som underlättar övergången mellan studier och
arbetsliv kan vara ett viktigt inslag i en sådan arbetsmarknadspolitik.
58
Herr talman! För att skapa regional balans är det nödvändigt att ar-
betsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken harmoniseras
med regionalpolitiken.
De viktiga och vackra orden ”Hela Sverige skall leva” måste också
förverkligas i praktisk handling. Det är dags att inse att landsbygden är
närande, inte tärande!
Anf. 46 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Herr talman! I valet gav över 2,5 miljoner människor socialdemo-
kratin sin röst. Det var en stor framgång för oss socialdemokrater. Men
det fanns också en annan glädjande siffra. Valdeltagandet ökade nämli-
gen. Fler människor satte sin tilltro till att man med politiken som me-
del kan åstadkomma samhällsförändringar.
I det stora förtroende som väljarna har gett oss socialdemokrater
ligger också ett uppdrag.
Väljarna vet att några nya individuella förmåner inte väntar. I stället
finns det krav på gemensamma uppoffringar.
Väljarna vet att det blir en neddragning av utgifter och att statens
inkomster måste förstärkas.
Men framför allt vet väljarna att vi skall göra vårt yttersta för att er-
sätta bidragsberoendet med produktiva arbeten.
Uppdraget är inte enkelt. Det handlar i korthet om att få den svens-
ka ekonomin i balans, om att återskapa framtidstro och om att åstad-
komma en social och ekonomisk modernisering av Sverige.
I det arbetet finns det ingen uppgift som är viktigare än uppgiften
att bekämpa arbetslösheten. Arbetslösheten är en cancersvulst som
gröper ur samhällsekonomin, samtidigt som den knäcker människors
självkänsla och förhoppningar.
Sambanden är klara. Lösningen på de stora problem som vi har i
Sverige - såväl ur samhällets som ur den enskildes perspektiv - ligger i
att vi lyckas pressa ned arbetslösheten. För varje procentenhet minskad
arbetslöshet förbättras statens finanser med i storleksordningen 10
miljarder kronor. För den som får ett jobb går det inte att i siffror nog
värdesätta att man slipper gå arbetslös.
Det kommer nu uppgifter om ljuspunkter i ekonomin. Efter flera
mörka år är det lätt att ta till sig sådana siffror. Men vi måste komma
ihåg vad utgångspunkten är. I dag saknar mer än 0,5 miljoner männi-
skor ett reguljärt jobb. Prognosmakarna talar om drag i exportindustrin
men ser ingen avgörande förbättring när det gäller sysselsättningen.
Tudelningen i ekonomin är alltmer markerad. De regionala skillnaderna
riskerar att öka.
Sverige befinner sig i en vägvalssituation. Vi kan se länder i vår
omvärld som dragits med stor arbetslöshet under årtionden. Och visst
kan även Sverige hamna i den fällan, med en permanent hög arbetslös-
het där inflation uppstår vid allt högre arbetslöshetstal. Tar vi oss inte
ur den situationen, blir påfrestningarna allt större och ambitionerna i
fråga om välfärdsstaten omöjliga att klara.
Herr talman! Det här är ett scenario som vi socialdemokrater inte
kan acceptera. Det är i förvissningen om och i tilltron till politikens
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
59
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
möjligheter som vi säger att vi skall klara den tuffa uppgift som vi nu |
att försöka förutspå framtiden. I stället handlar det om att göra den
|
Allmänpolitisk debatt |
möjlig för alla de människor som har upplevt arbetslöshet under en |
|
Ekonomisk politik, |
För att vi skall lyckas med det uppdrag som väljarna har gett oss I det korta perspektivet - vilket vi nu jobbar med för att under hös- 1. Vi har för liten efterfrågan på arbetskraft. Det anställs helt enkelt 2. Det finns en risk för inflation. Vi har flaskhalsar på arbetsmark- 3. Många människor är på väg att hamna i en långsiktig arbetslös- 4. Det är ökade regionala skillnader på arbetsmarknaden. Här krävs det omedelbara åtgärder. Jag vill peka på fyra områden Utbildning. De arbetslösa måste få en bättre utbildning. Det reguljä- Anställning. Företag skall stimuleras att snabbt anställa arbetslösa. Investeringar. Det är viktigt att företagen nu investerar. En ny Aktiv regionalpolitik. Här krävs det ett samspel mellan vår nationel- Det här är de kortsiktiga uppgifterna, och här krävs det omedelbara Arbetsmarknadspolitiken måste dock kompletteras med en långsik- |
|
60 |
vägen säkra välfärdssystemet. |
Arbetsmarknadspolitiken skall bidra till detta inom ramen för en
samlad tillväxtpolitik. Denna måste få sitt avstamp i det kunskapslyft
som skall prägla svenskt arbetsliv och samhällsliv under de närmaste
åren. Kunskapstillväxt är en grundförutsättning för ekonomisk tillväxt
på både kort och lång sikt. Nya och utvecklade kunskaper skapar fram-
tidens näringsliv.
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken måste förenas. Frågor som
arbetsorganisation och kompetensutveckling i arbetslivet har tidigare
betraktats som skilda från andra politikområden - det är fel. Det krävs
en integration. Arbetsorganisation och kompetens är i högsta grad
sammanlänkade med tillväxten.
Enligt min uppfattning innebär ett medlemskap i EU ökade möjlig-
heter att bedriva en ny arbetsmarknadspolitik.
På samma sätt som vi vill även EU sätta den mänskliga kompeten-
sen i centrum.
På samma sätt som vi talar EU om en investeringsledd tillväxt.
På samma sätt som vi vill EU befrämja de kunskapsintensiva delar-
na i näringslivet. Sverige klarar bättre det uppdrag som väljarna har
gett oss om vi befinner oss tillsammans med våra europeiska vänner än
om vi står utanför den kretsen.
Herr talman! Jag har i mitt anförande avstått från angrepp på den
förra regeringen. Det har jag gjort därför att jag tror att vi över parti-
gränser skall kunna förenas kring den största uppgiften som vi politiker
har: att se till att vi med alla medel bekämpar arbetslösheten. Klarar vi
inte den uppgiften, är det även vi politiker - eller rättare sagt politiken
- som förlorar. Vi får se det i form av ett sjunkande valdeltagande och
en misstro mot politikens möjligheter. Historien känner fruktansvärda
exempel på vad som då kan hända. Kampen mot arbetslösheten är
därför också en kamp för demokratin.
Anf. 47 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Arbetsmarknadsministern uttryckte sin glädje över
valresultatet. Jag tycker inte att vi skall missunna honom den glädjen.
Han säger att det däri ligger ett uppdrag. Visst gör det det. Men glöm
inte att det både skall passera med godkännande i riksdagen och bör
leda till framgångsrika resultat.
Jag känner också stor sympati för mycket av det som arbetsmark-
nadsministern sade när det gäller att vårda folkhemmet, att få en gröna-
re politik - vad det nu exakt kan vara - och den klara bekännelsen till
Europasamarbetet. Det är viktigt att det blir sagt i arbetsmarknadsmi-
nisterns jungfrutal här i dag.
Jag uppskattar också, herr talman, att det var en del som Anders
Sundström inte sade. Jag skall inte tala om vad jag möjligen hade för-
väntat mig. I det lägger jag in en rejäl portion hopp.
Det är också viktigt att vi tar upp det som ministern sade om risken
med att tolerera en hög arbetslöshet. Jag tror att det är viktigt att denna
kammare med en enda stämma säger att arbetslösheten måste bekämpas
i alla dess delar.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
61
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Så till några andra frågor. Några nya individuella förmåner skall
inte kunna förväntas. Nej, det är väl bra att det sägs. Frågan är bara vad
Anders Sundström menar. Menar han att vi skall göra rent hus med 80-
talets svindlande affärer och klipparekonomi? I så fall är det bra att det
sägs. Men det är klart att nya individuella förmåner måste finnas för
arbete, sparande och nyföretagande. Det måste ses till att inte den in-
dividuella stimulansen försummas.
Det är naturligtvis så att vi har en kort och en lång dimension i den
här politiken. Men det är ju ingenting nytt. Jag delar uppfattningen att
det anställs för få, att det arbetas för mycket övertid, att inflationen är
farligt nära, att flaskhalsarna finns här och att utbildningen är viktig.
Men det är klart att vi har ett bekymmer, nämligen att dem som vi nu
bjuder till utbildning tillhör den minst utbildningsbenägna gruppen. Det
är alltså inte helt enkelt att hantera det här.
Anf. 48 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Det är inte svårt att uttrycka sympati för Anders
Sundströms tankar och idéer i dennes anförande. Det ligger väldigt
mycket i målsättningarna och i de punkter som han specificerade. Jag
vill liksom Elver Jonsson uttrycka min tacksamhet över att Anders
Sundström klart markerade vikten av ett medlemskap i den europeiska
unionen som ett medel för framtidens arbetsmarknad.
Det är inte heller svårt att instämma i att problemen är så gigantiska
att de kräver samarbete över de politiska gränserna, såväl i denna
kammare som på andra håll. Men vad Anders Sundström inte sade är
hur han tänker lösa de här problemen. Det är här som mina mycket
starka betänkligheter kommer in om vad Socialdemokraterna och An-
ders Sundström egentligen menar när de talar om samarbete och sam-
förstånd.
De förslag som har vädrats på olika håll och som kom fram under
valrörelsen och i valmanifestet och som upprepades i regeringsdeklara-
tionen innehåller inte någon som helst antydan om att man är beredd att
samarbeta. Man har hela tiden gått emot de förslag som den borgerliga
regeringen tidigare har lagt fram och som denna riksdag har beslutat
om och säger att man nu vill riva upp dem. Är det vad Anders Sund-
ström menar med samförstånd och samverkan?
Anf. 49 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill säga till Sonja Rembo att när det gäller min
och regeringens avsikter att försöka skapa bred uppslutning kring ar-
betslöshetsbekämpningen kommer vi inte att spara på någonting i det
jobbet. Arbetslöshetsbekämpningen är så central i den socialdemokra-
tiska ideologin. Jag tror att riksdagen kommer att märka skillnaden i
förhållande till den tid när Sonja Rembo och Moderaterna hade ett
dominerande inflytande i riksdagen. Vi kommer att använda oss av
dialogen och samtalet för att åstadkomma ett politiskt klimat som är bra
i riksdagen men som också leder till att människor får jobb. Jag tror att
det är väldigt viktigt att vi får ett sådant samtal.
62
Trots allt det som ni säger att ni har gjort och som är så väldigt bra
har arbetslösheten under er period ökat kraftigt. Alla de regelföränd-
ringar som ni har genomfört har ju lett till en allt högre arbetslöshet.
Det sammanhänger ju med att det mesta av det som ni har genomfört
har ni genomfört i strid med antingen fackföreningsrörelsen eller soci-
aldemokratin. Det har skapat osäkerhet på arbetsmarknaden. Vår avsikt
är att försöka skapa fasta spelregler och trygghet, men också att bedriva
en ekonomisk politik som gör att vi pressar ned räntor och får ordning
på budgetunderskottet.
Jobben skapas inte bara med hjälp av arbetsmarknadspolitiken, utan
också genom att arbetsmarknadspolitik, näringspolitik och ekonomisk
politik samordnas i en offensiv tillväxtpolitik. Det blir vår stora upp-
gift. Jag hoppas att Sonja Rembo kommer att delta i arbetet med att
föra Sverige ut ur den svåra kris som vi nu befinner oss i.
Anf. 50 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Jag har ägnat hela mitt politiska liv åt att försöka
medverka till att vi får en ekonomisk stabilitet i Sverige. Glöm inte,
Anders Sundström, att botten gick ur arbetsmarknaden redan 1989. Det
tar tid att vända en så galopperande arbetslöshet som vi var inne i när
den tidigare regeringen trädde till.
Arbetslöshetsbekämpningen är central. Ja, den är central för politi-
ken. Den bör också vara en central punkt för den ekonomiska politiken.
Men då måste man också föra en ekonomisk politik som leder till arbe-
te.
Jag vill återge något av vad Anders Sundström sade i en artikel i
Tiden 1992: Vi är inne i ett sökande efter en ny ekonomisk politik som
kan hålla arbetslösheten nere i lågkonjunktur och hålla igen i högkon-
junktur. När borgarna angriper oss och säger att vi inte har några svar
är det riktigt.
Efter att ha lyssnat på den ekonomisk-politiska debatten tidigare
måste jag konstatera att Socialdemokraterna fortfarande tycks leta efter
en ekonomisk politik som kan hantera de här problemen. Man vill
motarbeta det som OECD säger är en nyckelfaktor för att vi skall kunna
bryta förstelningen på arbetsmarknaden såväl i Sverige som i Europa.
Vi måste nämligen upparbeta förmågan till förändring och nyskapande.
Det måste skapas fler jobb i nya företag och branscher för att kompen-
sera för förlusterna i gamla. Det är den politiken, Anders Sundström,
som vi måste skapa samförstånd omkring, inte den konfrontationspoli-
tik som Socialdemokraterna har bedrivit i Sverige under i stort sett hela
efterkrigstiden.
Anf. 51 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill bara göra ett par konstateranden. Under den
gångna treårsperioden har den öppna arbetslösheten ökat från 3,4 % till
8,1 %. Statsskulden har fördubblats och realräntorna ligger på en fort-
satt mycket hög nivå. Det är ingen lyckosam period som vi har gått
igenom.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
63
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Den regering som nu tillträtt startar i en mycket svår situation med |
nomi där exportindustrin drar, hemmamarknaden står och stampar och
|
Allmänpolitisk debatt |
arbetslösheten faktiskt inte visar några tydliga trendbrott nedåt. Så är |
|
Ekonomisk politik, |
Finansminister Göran Persson, statsministern och jag har beskrivit Anf. 52 HANS ANDERSSON (v) replik: Herr talman! Anders Sundström var mycket tydlig när det gällde Med tanke på arbetsmarknadsministerns anförande förutser jag ock- Låt mig direkt säga att jag har en annan uppfattning när det gäller Det har kommit en del signaler från socialdemokratin, åtminstone i Ett citat ur Svenska Dagbladet säger mycket: Vi har nu ett undan- Därefter kommer ett batteri av åtgärder som tycks handla om ett Det: kulle vara intressant att få arbetsmarknadsministerns kommen- |
64
Anf. 53 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Låt mig först beträffande EU-medlemskapet säga att
om Sverige över huvud taget skall ha någon chans att klara de mycket
stora problem som vi står inför, måste vi ha en snabb ekonomisk till-
växt. Det kräver investeringar av såväl svenskt som utländskt kapital.
Man kan aldrig lösa det stora arbetslöshetsproblem som vi har enbart
genom arbetsmarknadspolitiken, utan också den ekonomiska politiken
behövs. Därför är EU-medlemskapet, som jag ser det, nödvändigt för
att få ordning på svensk ekonomi och skapa förutsättningar för eko-
nomisk tillväxt.
Den andra frågan som Hans Andersson tar upp gäller hur vi ser på
nya åtgärder i den mycket akuta situation som Sverige nu befinner sig i.
Det finns två områden som det är viktigt att peka på i dag.
Det ena är att vi redan i dag upplever flaskhalsproblem på arbets-
marknaden. Det betyder att människor under ganska lång tid har gått
arbetslösa och inte skaffat sig den kompetens som behövdes. Arbets-
marknadspolitiken har i den meningen inte fungerat speciellt bra. Där-
för uppträder flaskhalsar redan nu. Därför är det viktigt att vi underlät-
tar rekrytering och ser till att företagen nu använder konjunkturupp-
gången för en expansion, ökar sysselsättningen och investerar. Det är
en del av den diskussion som förts och som också Hans Andersson
refererar till.
Det andra är att uppmuntra alla de människor som under lång tid
har misslyckats när de sökt jobb. Många av dem drabbas mycket hårt.
De bryts ner. Det är psykiskt svårt att få nej ett stort antal gånger. Kan
vi hitta former för dessa människor att gå samman och stärka varandra
för att orka fortsätta att försöka skaffa sig ett jobb, är det någonting
som vi skall se oerhört positivt på. Detta är litet av de tankar som Allan
Larsson fört fram.
Anf. 54 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag välkomnar i och för sig alla nya och kreativa idé-
er. Men man får vara väldigt försiktigt så att man inte ställer till nya
problem, skapar nya friktioner och överträder arbetsrättsliga principer.
Jag förutsätter att sådana här ganska drastiska förändringar är något
som bör lämnas över till den översyn som i dag sker av arbetsmarkna-
dens politik.
Jag nämnde i mitt anförande ett antal frågor som jag gärna vill ha en
kommentar till: Åtgärder mot det oerhörda övertidsuttaget och idén att
inrätta ett slags framtidsfond, dvs. att ta del av de devalveringsvinster
som i dag uppstår. De riskerar nu att precis som på 8O-talet spridas till
spekulationsekonomin i stället för att höja produktiviteten genom att
med löntagarinflytandet förbättra arbetsorganisation och kompetens.
Hur skall kommunerna få resurser så att de slipper att göra ned-
dragningar på det sätt som Konjunkturinstitutet har förutspått? Det är
en rent meningslös rundgång som dessutom är kostsam.
Hur skall vi komma till rätta med den fruktansvärda situation som
invandrarna har på arbetsmarknaden? Vi har över 50 % öppen arbets-
löshet bland de utomnordiska invandrarna.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 12
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
66
Detta var några frågor. Låt mig avsluta med att säga att utbild-
ningsbidraget är en individuell ersättning. Det är oerhört viktigt för att
verkligen få stimulanser för att höja kompetensen inom ramen för ar-
betsmarknadsutbildningen. Detta försämrade den borgerliga regeringen
så oerhört att vi tappade mycket kraft i arbetsmarknadsutbildningen,
vilket gynnade den passiva väntan med kontantstöd. Här förutser jag att
initiativ kommer att tas.
Anf. 55 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag har några kommentarer till Hans Andersson. Först
och främst är det viktigt att vi hinner se över alla nya förändringar. Jag
har mycket stora förväntningar på den parlamentariska utredningen om
arbetsmarknadspolitiken. Jag hoppas att ni som ingår i utredningen
kommer att jobba snabbt.
När det gäller frågan om övertid tror jag att man bäst hanterar den
genom att se till att ha sådana stimulanser att företagen väljer att bygga
ut kapaciteten framför att höja priserna. Då gäller det att se till att re-
krytering blir billigare än övertidsuttag och att utbyggnad av kapacitet
långsiktigt blir mer lönsamt än att öka vinsterna. Det är enligt dessa
riktlinjer som vi nu jobbar i departementet.
När det gäller kommunerna och den offentliga verksamheten var vi
socialdemokrater oerhört tydliga i valmanifestet. Vi sade att vi priorite-
rar de egentliga verksamheterna på bekostnad av transfereringarna just
därför att de är kärnan i välfärdssystemet - omsorgen, vården och ut-
bildningen. Den prioritering som gjordes i valmanifestet gäller också i
dag. Om detta återkommer vi så småningom till riksdagen.
Hans Andersson tar upp en rad frågor som också jag är bekymrad
över. Men jag behöver några veckor till för att fundera över hur jag
skall hantera frågorna. Jag hoppas att det accepteras.
Anf. 56 HELENA NILSSON (c) replik:
Herr talman! Jag välkomnar också att arbetsmarknadsministern här i
kammaren säger att han med alla medel skall bekämpa arbetslösheten.
I mitt anförande tog jag upp de långsiktiga jobben. Anders Sund-
ström presenterade i korthet att miljöinvesteringar skall göras, bl.a.
allergisanering och upprustning av skolor. Det är bra. Men detta är ju
på kort sikt. Jag skall låta Anders Sundström få jobba några veckor till
för att se om också de idéer vi har till långsiktiga miljöjobb kan få
gehör hos honom och socialdemokraterna.
Däremot vill jag nu ställa en annan fråga till Anders Sundström. I
anförandet sade han att rörligheten för nyckelpersoner skulle öka. In-
nebär detta att det stannar vid nyckelpersonerna? Eller innebär det att
man tänker sätta i gång en ny omfattande flyttlasspolitik som har känne-
tecknat tidigare socialdemokratiska regeringar?
Jag vill rikta uppmärksamhet på att befolkningen i landsbygden nu
ökar för första gången på länge. Man har känt en framtidstro ute i
landsbygden. Det skulle vara förödande med en ny flyttlasspolitik.
Kort också om det som presenterades om utbildning, t.ex. den re-
guljära utbildningen på komvux. Då vill jag bara skicka med: Glöm
inte människorna som är över 45 år, som inte hade förmånen att få gå i
nioårig grundskola när de var i tonåren.
Anf. 57 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Låt mig först berätta för riksdagens ledamöter att jag,
när jag numera åker från min bostad hemma i Piteå hit till Stockholm
på måndagsmorgnarna, åker en kort bit på en motorväg ut genom stan.
Den har byggts under den förra borgerliga regeringsperioden. Det är
den första motorvägen i Norrbotten. Det har byggts en hel del motor-
vägar under den gångna treårsperioden. Vi kommer att välja investe-
ringar som har mer av grön profil än vad vi har haft under den gångna
treårsperioden.
Beträffande den andra frågan om de regionala skillnaderna vill jag
säga att de ökar just nu. Arbetslöshetsstatistiken visar att just när kon-
junkturen vänder uppåt, ökar de regionala skillnaderna. De har ju dolts
av det faktum att vi har haft en mycket hög arbetslöshet. Det har inte
heller funnits någon efterfrågan i de regioner som traditionellt har haft
bra efterfrågan. Så i den meningen, Helena Nilsson, har vi tillsammans
ett jättejobb med att försöka åstadkomma en situation där efterfrågan
fördelas ut över hela landet.
När det gäller flyttlasspolitiken vill jag säga att vi inte har några
planer på att upprepa det som hände under 5O-talet, då skogsbruk och
småbruk rationaliserades bort. Däremot kommer rörligheten att öka i
framtiden åt bägge hållen - människor kommer att flytta från stad till
land och från land till stad. Det är någonting som kommer att fortgå och
som vi inte skall vara negativa till, vi som bor i de perifera områdena,
utan det är någonting som är positivt.
Men vad vi skall se till är att vi inte skapar flaskhalsar, som sedan
sprider sig in i den totala arbetsmarknaden och leder till kraftig infla-
tion.
Anf. 58 HELENA NILSSON (c) replik:
Herr talman! Det gläder Anders Sundström att åka på motorvägar,
byggda av den borgerliga regeringen, när han skall hit till Stockholm,
och jag tycker också att det är viktigt att man kan ta sig fram i olika
delar av landet. Jag välkomnar också, om det kan ske, att man bygger
vägar samtidigt som man håller en grön profil och det finns ett decent-
raliseringssyfte med den typen av investeringar.
Jag välkomnar också att man när det gäller att åtgärda de regionala
skillnaderna försöker göra investeringar så att människor slipper flytta
och att man ser regionerna som en tillgång, inte minst i det europeiska
perspektivet. Därmed välkomnar jag också att Anders Sundström tyck-
er att det är bra med ett medlemskap i EU också för att lösa arbetslös-
hetsproblemen.
Det är bra att Anders Sundström säger att han inte vill ha tillbaka
50-talets flyttlasspolitik. Men det var inte bara småbrukens rationalise-
ring som låg bakom den politiken, utan det var ju att industrin, med
olika stöd, etablerade sig i storstäderna och erbjöd jobb, samtidigt som
inga alternativ fanns ute i landet, utan människor var tvingade att flytta.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
67
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Vi ser nu att det i befolkningen på landsbygden saknas den genera- |
människor tillbaka till landsbygden, vilket jag välkomnar.
|
Allmänpolitisk debatt |
Anf. 59 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s): |
|
Ekonomisk politik, |
Herr talman! Det kommer att vara en strävan att regionalpolitiken Däremot tror jag att det är värdefullt att vi människor rör oss i lan- Anf. 60 EVA BJÖRNE (m): Fru talman! Ett EU-medlemskap innebär för Sverige en positiv ut- I Västernorrland har vi flera stora exportföretag. Det är t.ex. Två stora skogsindustrier, SCA och Modo, säljer t.ex. den allra Under 80-talet, när den dåvarande socialdemokratiska regeringen Vi skall ha klart för oss att den politik som bedrevs under 80-talet SCA har nu långt framskridna planer på att investera ytterligare ca 4 Skogsindustrin är dessutom landets i särklass största intjänare av |
|
68 |
för hela Sverige. |
Högteknologin och informationsteknologin är det område där ny fö-
retagsamhet finns. Den teknologin är mindre beroende av närhet till
kunderna och kan med fördel bedrivas även i glesbygd. I Västernorr-
land finns goda förutsättningar för denna typ av företagsamhet. Det
finns kunnande och det finns relativt väl utbyggd data- och telekom-
munikation. Både svenska och utländska investerare kommer säkert att
vara intresserade av detta - kunskap och kommunikationsmöjligheter -
för nyetablering.
Etableringar kan göras på platser där livskvaliteter som naturupple-
velser av olika slag finns inpå husknuten och den relativt stora staden
kan nås på pendelavstånd.
Under åren 1992-93 försvann åtminstone 12 000 arbetsplatser i lä-
net. EU:s fonder är därför viktiga som extra morötter för dem som
tänker starta eller bygga ut företagsamhet. Det finns i dag inom länet
långt utarbetade produkter som saknar kapital och som skulle kunna bli
verklighet med de extra tillskott som dessa fondmedel utgör.
Det befintliga näringslivet likväl som det framtida är alla ytterst be-
roende av ett medlemskap. Skulle Sverige komma att hamna utanför
EU betyder det sämre möjligheter på alla sätt. De stora företagen, ex-
portföretagen, skulle återigen välja att göra sina investeringar utanför
länet, utanför landet. När de stora företagen minskar sin verksamhet i
länet, påverkar det negativt alla de små serviceföretag som vuxit upp
kring de stora företagen. Många av dem kommer att försvinna.
Det allmänna företagsklimatet kommer att påverkas - företagen
kommer i konkurrens med företag inom EU att tvingas verka med lägre
avkastningskrav, som ger sämre möjligheter, och det kommer att bli en
negativ, nedåtgående trend.
Inom länet, speciellt i Sundsvall, arbetar vi internationellt för att
sprida miljökunskaper från länet till främst länder i Östeuropa. Ett
medlemskap skulle öka de möjligheterna betydligt, samtidigt som våra
egna ekonomiska möjligheter att arbeta för god miljö ökar.
Ett utanförskap skulle betyda att alla dåliga krafter samverkade för
arbetslöshet och tillbakagång för länet, medan ett medlemskap innebär
växande företag och nya företag och möjligheter till ökade satsningar
på bl.a. den högre utbildningen inom länet.
Ett utanförskap skulle vara ytterst olyckligt för Sverige och för
Västernorrland i synnerhet.
Anf. 61 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. Därför är
en sysselsättningspolitik som utgår från att skapa varaktiga jobb i alla
delar av landet nödvändig.
Jag tänker i mitt inlägg ta upp sysselsättningen ur ett regionalpoli-
tiskt perspektiv med utgångspunkt i mitt eget län. Inte minst det som
har hänt de senaste åren är talande exempel som motiverar en fortsatt
decentraliserad grundsyn i sysselsättningsfrågorna.
Vidare kommer jag att ta upp byggandet ur ett sysselsättningspers-
pektiv.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
69
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Under den senaste mandatperioden har kraftiga satsningar gjorts på
infrastrukturen i Kalmar län. Sådana exempel är Stångådalsbanans
utbyggnad genom länet, Kust-till-kust-banan med rustad bana och mo-
derna snabbtågsvagnar, Dackeledens förverkligande som genomfartsled
för nord- och sydgående vägtrafik och en kraftig upprustning av de
mindre vägarna i länet.
Regionalpolitiken har utvecklats. Anslagen har tredubblats. Kom-
munerna i norra länsdelen är alla nu tillfälligt stödområde. Antalet
högskoleplatser till länets högskola har ökat.
Det är oerhört viktigt att denna politik med regionalpolitisk profil
får fullföljas. Det som nu hänt är inte tillräckligt, men det visar att det
är rätt väg att starta en process för att öka förutsättningarna för själv-
hjälp och skapa förutsättningar för arbete.
Infrastruktursatsningarna stärker länet för en ny tillväxtperiod, och
detta i kombination med förbättrade villkor för företagen skapar förut-
sättningar för varaktiga jobb också i glesbygden och i glesbygdslän
som Kalmar län.
Att området blivit tillfälligt stödområde har givit 150 nya jobb till
en mycket låg kostnad för staten - runt 130 000 per arbetstillfälle. Det
är oerhört viktigt att gå vidare på den vägen.
Det gäller att utnyttja den nya teknikens möjligheter för att flytta
jobben till människorna och inte tvärtom. Vad vi i Kalmar län behöver
är mer av elektroniska vägnät och fortsatt förbättrad infrastruktur istäl-
let för en Öresundsbro och Dennispaket. Vi behöver en fortsatt förbätt-
rad riskkapitalförsörjning av ICA-modell för småföretagen där bidrag
byts mot statliga garantier och öronmärkt riskkapital för kvinnors före-
tagande. När jag hörde arbetsmarknadsministerns tal om att skapa flera
gröna jobb utgick jag självfallet ifrån att han är beredd att stoppa be-
tongprojekten och ersätta dem med just sådana jobb.
När det gäller diskussionen om motorvägsbyggen har jag också en
speciell hälsning från min partikollega Per-Ola Eriksson: Den motorväg
som Anders Sundström åker på togs fram av just Socialdemokraterna.
Centern reserverade sig mot det beslutet. Jag beklagar att arbetsmark-
nadsministerns intresse för sysselsättningsfrågorna inte sträckte sig lika
långt som talarlistan i kammaren gör.
Fru talman! Det som händer på byggsidan har också betydelse för
jobben och sysselsättningen i Kalmar län, förutsatt att politiken blir den
rätta. Den avdragsrätt som Centern tog initiativet till och var med om
att införa för snart två år sedan är ett tydligt exempel på hur decentrali-
serade jobb skapas och koncentrationsbyggandet undviks. Åtgärden har
hittills, efter sju månaders effektiv tid, givit ungefär 8 000 extra jobb
och en nettointäkt för staten på drygt 1,5 miljarder i form av inbesparad
a-kassa, ökade momsintäkter och mer bolagsskatt.
Särskilt intressant är det faktum att avdragsrätten varit särskilt ef-
fektiv i glesbygder och områden med hög andel småhusbebyggelse.
Andelen nyskapade jobb enligt småhusregeln ligger så högt som på
96 %. Det visar vilken betydelse avdragsrätten också har för att samti-
digt få bort svartjobben och stärka samhällsekonomin. En mycket vik-
70
tig sysselsättningspolitisk fråga är därför att nu permanenta avdragsrät-
ten för reparationer av småhus.
För sysselsättningen inom byggandet är det också viktigt att vi ska-
par långsiktiga och stabila regler för bostadsfinansieringen. Centern har
länge arbetat för det, och det kräver framför allt att osäkerhetsmomen-
ten i finansieringsreglerna rensas bort.
Att ge lösningarna en bred politisk förankring skulle innebära en
ytterligare styrka. Socialdemokraterna har talat mycket om det i oppo-
sition. Nu finns det möjligheter för Socialdemokraterna att visa detta i
regeringen. Vi har från Centerns sida lagt fram en rad förslag som som
är värda att pröva, diskutera och fatta beslut om.
Anf. 62 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Sverige brottas med efterkrigstidens största arbetslös-
het, trots gigantiska insatser av den borgerliga regeringen. Den fördelas
över hela vårt land, och det krävs ett långsiktigt och tålmodigt arbete
för att komma till rätta med arbetslösheten i hela landet.
Vi vet att lågkonjunktur och långtidsarbetslöshet börjar först i gles-
bygdsområdena och minskar senare där än i övriga landet.
Den gamla regeringen har gjort stora ansträngningar för att komma
till rätta med statens ekonomi, pressa ned budgetunderskottet, sänka
räntorna och stimulera investeringarna i främst småföretagen över hela
landet, men också för att anpassa arbetsrätten till de allra minsta företa-
gen. Allt detta har man gjort för att pressa tillbaks arbetslösheten.
Folkpartiet liberalerna har i en följd av år krävt att regionalpolitiken
i högre grad måste rikta sig mot de mindre företagen. I dag erkänner
alla partier att det är i de små företagen som de nya jobben kommer att
finnas.
En viss anda, som stimulerar egna initiativ och eget företagande, är
ofta förhärskande på de orter där småföretagen har god grogrund. En
sådan anda kan inte kommenderas fram på central nivå, utan den måste
få växa fram underifrån.
Statens uppgifter blir då att underlätta framväxten av nya företag
och stimulera kreativa miljöer. För att detta skall vara möjligt krävs
klara besked om hur utbildning, forskning och utveckling inte minst vid
små och medelstora högskolor skall fungera, hur satsningar på in-
frastrukturen skall fullföljas och hur kreativa miljöer skall skapas.
Fru talman! Jag har med ljus och lykta sökt i regeringsförklaringen
efter några ord om regionernas utveckling och den tänkta regionalpoli-
tiken. Regeringsförklaringen är tom och innehållslös. Ingenting finns
att hämta om regionernas utveckling och småföretagens utvecklings-
möjligheter i landets glesbygder.
Kommer regeringen att nedmontera den progressiva regionalpolitik
som den borgerliga regeringen förde? Skall Sverige återgå till den
avslagna regionalpolitik som Socialdemokraterna förde vid förra rege-
ringstillfället? Hur blir det med forskning och utveckling vid de små
och medelstora högskolorna? Utbildningsministern hotar ena dagen
med lägre anslag, och andra dagen skall han utveckla de små högsko-
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
71
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
lorna. Hur blir det? Skall regeringen utveckla de små högskolorna
genom lägre anslag? Frågan måste ställas.
Hur blir det med småföretagens möjligheter till riskkapital? Återin-
förs dubbelbeskattningen och skatten på arbetande kapital? Vad händer
med Norrlandsfonden? Skapas några nya möjligheter till riskkapital?
Jag har massor med frågor att ställa. Det hade varit klädsamt om ar-
betsmarknadsministern hade vågat, velat och intresserat sig för att vara
här någon liten stund för att svara på frågorna.
Kommunikationerna har fått betydande tillskott under den förra re-
geringsperioden. Hur blir det med satsningar på telekommunikationer,
järnvägar och inlandsvägar i framtiden? Skall Botniabanans utbyggnad
förverkligas, eller skall den inte förverkligas, som förre socialdemo-
kratiska trafikutskottsordförande hävdade? Hur blir det men Inlandsba-
nans framtid? Läggs den ner, som den förre socialdemokratiska kom-
munikationsministern krävde?
Hur blir det mad Atlantbanans upprustning? Vi vet att många soci-
aldemokratiska kommunalråd under valet har lovat att Atlantbanan
skall rustas upp. Vid tisdagens frågedebatt sade kommunikationsminis-
tern nej. Det finns inga ekonomiska förutsättningar. Så gick det med
det vallöftet.
Kan glesbygdslänen få fullvärdiga telekommunikationer förverkli-
gade under denna mandatperiod? Skall riksteletaxan avvecklas inom
länen och regiontaxa gälla i samtliga glesbygdslän, så att rättvisa skipas
mellan glesbygd och storstad?
Fru talman! Sverige har mycket stora ekonomiska problem som
måste lösas. Hur skall den socialdemokratiska regeringen lösa den
ekonomiska krisen, få ner räntorna och få fram betydande investeringar
i småföretagen?
Det har blivit litet bättre. Den borgerliga regeringen har vänt den
ekonomiska krisen. Nu spirar framtidstro och investeringsvilja. Men vi
vet att medlen till de regionalpolitiska företagsstöden kommer att vara
slut vid årsskiftet. Kommer regeringen att omfördela medel så att inves-
teringar i riktiga jobb kommer fram även i våra glesbygder?
Socialdemokraterna motsatte sig att 800 miljoner avsattes till snab-
ba investeringar i landsbygdens småföretag. Jag anser att det var en
riktig satsning. Hur kommer arbetsmarknadsministern att agera för att
denna optimism inte skall förtvina utan utvecklas och ge arbete till alla
dem som drabbats av arbetslöshet?
Fru talman! Sverige behöver skapa förutsättningar för en utveckling
av hela landet. Innovatörer och nyskapare måste ges goda utsikter om
Sverige skall klara arbetslösheten och få till stånd investeringar i hela
landet.
Självfallet är det viktigt att spara och komma till rätta med budge-
tunderskottet, pressa ner räntorna och få igång investeringarna. Men
insatserna måste vara rättvisa. Regioner får inte ställas mot varandra.
Fru talman! Tillväxt i hela landet ger bättre förutsättningar att klara
av budgetunderskottet samtidigt som det ger framtidstro och skaparan-
da.
72
Anf. 63 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):
Fru talman! Även om det finns glädjeämnen i Värmland - såsom att
skogsindustrin går bra och att man planerar att investera, att högskolan
i Karlstad har expanderat och fortsätter att så göra, att Värmland har en
mycket god livsmiljö och ett rikt kulturliv - är ändå situationen på
många håll bekymmersam med hög arbetslöshet och djupa struktur-
problem på vissa orter.
Arbetslöshetssiffrorna för september månad visar att Värmland lig-
ger på fjärde bästa plats i riksligan när det gäller antalet öppet arbetslö-
sa. Den främsta anledningen till detta är att vi har många människor i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Men om vi lägger ihop antalet öppet arbetslösa och de som finns i
olika åtgärder blir bilden en annan. Då hamnar Värmland någonstans
på fjärde, femte plats från botten. Utöver de öppet arbetslösa finns även
ca 6 000 deltidsarbetslösa värmlänningar, främst kvinnor.
Den prognos över utvecklingen på arbetsmarknaden i Värmland
som länsarbetsnämnden nyligen presenterade andas en försiktig opti-
mism. Den öppna arbetslösheten beräknas sjunka med drygt 2 000
personer de närmaste åren. Men detta är under förutsättning att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inte minskas.
I prognosen konstateras också att det grupper som i nuläget är utsat-
ta på arbetsmarknaden även i fortsättningen kommer att vara det. Det
gäller ungdomar, kvinnor, handikappade och flyktingar. Lågkonjunktu-
ren och den förda borgerliga politiken har lämnat efter sig mycket stora
grupper med svag konkurrenskraft.
Intresset i arbetslivet för att förebygga utslagning är lågt, konstate-
rar länsarbetsnämnden vidare, och än mindre är engagemanget för att
skapa öppningar för dem som redan är arbetslösa.
Kvinnornas andel bland de arbetslösa i Värmland ökar till följd av
att den offentliga sektorn krymper eller står stilla. Eftersom alternativa
arbeten ofta saknas för kvinnor som blir av med sina jobb inom exem-
pelvis administration eller omsorg förväntas problemet växa.
Kvinnorna dominerar även bland de deltidsarbetslösa, och utveck-
lingen mot lösare och mer tillfälliga anställningar ger anledning att
befara att andelen arbetslösa kvinnor kommer att bestå.
Fru talman! För att skapa sysselsättning och en väl fungerande ar-
betsmarknad samt för att utveckla ett glesbygdslän som Värmland
behövs bra kommunikationer.
Det är därför glädjande att efter många års arbete beslut fattats som
gör att en ny länsflygplats för Värmland kan byggas. När det gäller
järnvägen har en efterlängtad upprustning av Värmlandsbanan Laxå-
Charlottenberg kommit till stånd, vilket gör det möjligt att om några år
trafikera hela sträckan Stockholm-Oslo med snabbtåg. Det behövs
dock ytterligare satsningar på järnvägstrafiken, bl.a. en ny bandel som
minskar restiden mellan Karlstad och Göteborg.
På vägsidan har skett och pågår vissa upprustningar. Men det åter-
står ett antal angelägna satsningar på riksvägarna och länsvägarna. Det
är också viktigt att medel anslås till upprustning och underhåll av det
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Ti
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
mindre vägnätet. Telekommunikationerna och deras informationstekno-
logi måste också förbättras.
I Värmland finns även ett stort behov av upprustning av offentliga
byggnader såsom skolor, dagis, äldrebostäder, m.m. Därför är det av
största vikt att ett ROT-program kommer till stånd.
Arbetsmarknadspolitiken måste läggas om för att motverka in-
flationsdrivande flaskhalsar och höja kompetensen i arbetslivet. Ung-
domsarbetslösheten måste bekämpas. Vi socialdemokrater vill göra
Värmland till ett försökslän på detta område. Alla ungdomar under 25
år skall har ett arbete eller utbildning.
För att bredda kvinnors arbetsmarknad behövs speciella åtgärder. I
norra Värmland har ett projekt påbörjats som jag anser vara mycket
bra. Det är ett kvinnligt utvecklingscentrum som riktar sig till kvinnor
som har idéer och som vill göra något för andra kvinnor samtidigt som
de vill utveckla sig själva.
Kvinnor som arbetar inom vård och omsorg orkar i allmänhet inte
arbeta heltid fram till sin pensionering. De drabbas t.ex. ofta av förslit-
ningsskador på grund av tunga lyft och stress. De försök som gjorts
med 6 timmars arbetsdag på andra håll i landet är intressanta. I Värm-
land vill vi socialdemokratiska kvinnor initiera ytterligare försöksverk-
samhet på detta område.
Fru talman! I morgon bitti är det nästan 11 000 värmlänningar som
vaknar, stiger ur sin säng, äter sin frukost och sedan tänker: Vad skall
jag göra i dag? De är arbetslösa och har inget arbete att gå till. Det
behövs kraftfulla åtgärder för att minska arbetslösheten i mitt hemlän
och i hela landet.
Anf. 64 TANJA LINDERBORG (v):
Fru talman! Sedan några år tillbaka har de höga arbetslöshetstalen
stått i fokus i debatten. Oavsett var vi har rört oss i det svenska samhäl-
let har frågan kommit på tal. Det är helt naturligt, eftersom så oerhört
många människor är direkt eller indirekt drabbade av arbetslösheten.
Jag tyckte att statsministern gav en bra beskrivning i regeringsför-
klaringen. Han sade så här: Arbetslösheten skär som en kniv genom det
svenska välfärdssamhället.
Jag tror att något av det värsta som kan hända en människa är att
inte vara behövd, att tvingas leva på bidrag i stället för egenhändigt
intjänade pengar.
Fru talman! Arbetslösheten har drabbat alla kategorier, såväl man
som kvinna, gammal som ung, högutbildad som lågutbildad.
Nu har konjunkturen vänt, och för första gången på länge får vi
rapporter om att den öppna arbetslösheten minskar. Men det finns
orosmoln, det har även andra vittnat om här i dag.
Sedan årsskiftet har nämligen antalet kvarstående arbetslösa kvin-
nor ökat med 11 000. Under samma tidsperiod har antalet arbetslösa
män minskat med 29 000. Jag ser det här som mycket allvarligt. Vi får
nämligen inte glömma bort att antalet deltidsarbetslösa har ökat med
18 000, varav 15 000 är kvinnor.
74
Det här är kolossalt allvarliga signaler, och detta har Vänsterpartiet
otaliga gånger varnat för under valrörelsen.
Häromdagen fick vi dessutom genom Statistiska centralbyrån veta
att allt fler kvinnor hamnar utanför arbetskraften därför att det är me-
ningslöst att stå i arbetslöshetskön. Kvinnors återgång till spismarkna-
den börjar bli ett faktum.
Att det blir så här beror naturligtvis på den könsuppdelade arbets-
marknaden, där män jobbar med hårda varor och kvinnor jobbar med
mjuka.
Kvinnors traditionella arbetsmarknad håller på att krympa drama-
tiskt. Förut hade vi en hög städstandard på våra arbetsplatser. När det
blev sämre tider började de flesta företag införa varannandagsstädning.
Det är heller inte särskilt ovanligt nu för tiden med veckostädning. Det
här har naturligtvis bidragit till minskade arbetstillfällen för kvinnor i
allmänhet och för invandrarkvinnor i synnerhet.
Inom handelns område har det skett stora strukturrationaliseringar.
Den ökade priskonkurrensen har medfört att många affärer har gått
över till s.k. pallhandel, som är betydligt mindre personalintensiv.
Ökad datorisering på arbetsplatserna har gjort att många kontorister
har blivit arbetslösa. Mitt första jobb var t.ex. på en skrivbyrå, där jag
skrev rent andras manuskript. Nu är sådana arbetsuppgifter överflödiga.
Själv har jag suttit vid en dator i dag och skrivit in mitt manuskript, och
jag tror att många andra här har gjort detsamma.
Den absolut största orsaken till den minskade kvinnoarbetsmarkna-
den är naturligtvis neddragningarna inom den offentliga sektorn, där
över 100 000 arbetstillfällen har försvunnit. De som nu är kvar inom
den offentliga sektorn går på marginalen av sin förmåga. Det finns som
jag ser det en mycket stor risk att många kommer att slitas ut i förtid.
De arbetsmarknadsåtgärder som har funnits att tillgå är enligt min
mening mycket manligt inriktade. Till en viss del kan jag faktiskt förstå
det, eftersom den förra regeringen gav ganska tydliga exempel på vad
som kunde vara lämpliga ALU-projekt, nämligen renovering av
klubblokaler och liknande. De kommunala beredskapsarbetena har
mestadels varit skogs- och naturvårdsarbeten samt jobb av investe-
ringskaraktär. Andra kommunala beredskapsjobb skulle nämligen ha
tangerat ”vanliga jobb”, och den sektorn är därför stängd för bered-
skapsarbeten. Landstingssektorn har också nästan varit stängd.
Det här är faktorer som har gjort att kvinnors långtidsarbetslöshet
minskar i långsammare takt än männens. Hans Andersson har talat om
de försämrade utbildningsbidragen, som också har slagit hårt särskilt
mot kvinnor.
Om jag har förstått det hela rätt kommer regeringen nu att sätta in
kraftfulla åtgärder för att få ner arbetslösheten. Det som har nämnts är
särskilda åtgärder för ungdomar. Det är bra, eftersom ungdomsarbets-
lösheten utan tvivel också är ett kvinnoproblem.
Det har också nämnts att det är aktuellt med kraftfulla satsningar på
telekommunikationerna, som skall byggas ut, underhåll av vägar och
järnvägar och att offentliga byggnader skall rustas upp.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
75
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Vad är det vi hör? Jo, det är återigen kraftfulla satsningar på män- |
en mycket allvarlig brist i regeringens ambitioner att komma till rätta
|
Allmänpolitisk debatt |
med arbetslösheten, och särskilt gäller det regeringens ambitioner att |
|
Ekonomisk politik, |
Vi kvinnor har under lång tid tjänat som konjunkturutjämnare. Vi Fru talman! Anledningen till att jag har tagit upp kvinnors situation Anf. 65 MONICA GREEN (s): Fru talman! Nu måste alla krafter sättas in för att minska arbetslös- I Skaraborgs län har vi en hög arbetslöshet. Nu visar visserligen in- Ett annat stort problem är att ungdomar inte i tillräckligt hög grad Det är hög tid att vända trenden och låta människor få framtidstro. Vi har ännu ett problem i Skaraborgs län, som kanske hänger ihop I åldrarna 20-39 år har en del kommuner t.o.m. dubbelt så många För att ändra på den dystra framtid som Skaraborg går till mötes Ett exempel kan vara Hannaprojektet, ett kvinnoprojekt i Skara- |
|
76 |
jobba, för att deras förutsättningar skall bli bättre. Basen för projektet |
är en debattbok, som rör, upprör och berör. Boken kan läsas för sig,
enskilt eller i studiecirkel. 16 i Skaraborg verksamma journalister har
bidragit till innehållet i boken. Det handlar om makt, arbete, arbetslös-
het, arbetsskador, dubbelarbete, utbildning, osv. Utöver boken skall
föreläsningar, kurser, konferenser, seminarier och vandringsutställning-
ar genomföras i de olika kommunerna.
Hannaprojektet är ett bra sätt att arbeta för att analysera läget, men
sedan måste vi politiker ta vårt ansvar och fatta beslut som förbättrar
situationen.
Som socialdemokrat vill jag se till att kvinnors deltidsarbetslöshet
arbetas bort, att vi arbetar aktivt med att minska den könsuppdelade
arbetsmarknaden och att vi ökar möjligheterna till utbildning i Skara-
borgs län. Då behöver de små högskolorna utvecklas, och de större
högskolorna kan bedriva utbildning på mindre orter. Vi bör också ak-
tivt arbeta med utlokalisering av olika slag. Vi kan satsa på småföretag,
och vi kan satsa på s.k. gröna jobb, vilket skulle passa väldigt bra i
Skaraborgs län, eftersom vi är ett jord- och skogsbrukslän. Vi behöver
också sätta in åtgärder så att ungdomar kan komma in på arbetsmark-
naden.
Ja, det behövs krafttag, och de behövs nu.
Anf. 66 TORSTEN GA VELIN (fp):
Fru talman! Under mina 30 yrkesaktiva år som lantbrukare i södra
Lappland har jag följt och på olika sätt sökt påverka samhällsutveck-
lingen i vårt norra inland.
Under mina högskolestudier på Ulltuna kom jag i kontakt med 1960
års jordbrukspolitiska utredning, och samma år som jag övergick från
lärarbanan till att vara jordbrukare på heltid fattades 1967 års jord-
brukspolitiska beslut i riksdagen. Det var ett beslut som då ansågs in-
nebära en dödsdom över det norrländska jordbruket.
Vågorna av utflyttning svepte starka över inlandet under 60-talet.
Befolkningstalen sjönk med över 2 % per år i genomsnitt. Motreaktio-
ner kom i form av aktionsgruppen för Norrlands inland, vi-flytt-int-
rörelsen och så småningom gröna vågen. Nu upplever vi en stor om-
svängning i attityden till att bo på landsbygden hos framför allt ungdo-
mar. Det gäller inte minst i vårt norra inland. För första gången under
detta sekel ökar befolkningstalen på den svenska landsbygden.
Fortfarande ligger dock befolkningsminskningen som en mörk bak-
grund till de ljuspunkter av utveckling som blir allt vanligare. Det är
byar som lever upp och föryngras, småföretag som växer upp och lyck-
as, ibland i helt nya branscher, och människor som går samman och
finner helt nya lösningar för sin barnomsorg, äldreomsorg, skola och
fritidsverksamhet. Detta sker många gånger i strid mot överheten i form
av kommunala och statliga myndigheter. Det är ett nytt frisinne som
bryter fram. Eldsjälar får med sig andra i sin tillit till den egna styrkan
och förmågan att förändra och förbättra för sig själv, sina medmänni-
skor och sin bygd. För mig känns det mycket inspirerande att få arbeta
vidare med utvecklingsfrågorna från den här positionen i Sveriges
riksdag.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Av politiska beslut som varit särskilt betydelsefulla för byarnas ut- |
företag och för småföretagare, glesbygdsstödet och den generella skol-
|
Allmänpolitisk debatt |
pengen som gjort det möjligt för föräldrar att själva driva byskolor |
|
Ekonomisk politik, |
Fru talman! Genom alla år har skogsbruket utgjort en stor trygghet Bilden har nu förändrats. De snabbt ökande transportkostnaderna Att i detta läge aktualisera nya generella avgifter i skogsbruket, som I stället efterlyser jag initiativ som leder till att skogsindustrin gör Skogsbruket är ett exempel på en traditionell landsbygdsnäring som Den mänskliga fantasin räcker inte till för att förutsäga vilka nya Den moderna teletekniken har gjort detta möjligt. Det enda vi kan |
78
Mot bakgrund av vad jag här har sagt vill jag rikta en uppmaning
till regeringen och Socialdemokraterna.
Försämra inte villkoren för företagandet! Försvåra inte nyanställ-
ningar i de små företagen genom att återställa arbetsrättsregler! Bestraf-
fa inte enskilda människor som vill satsa pengar och ta risker i företa-
gande genom återinförd dubbelbeskattning! Det är fel politik nu när
chansen är stor att optimistiska småföretagare kraftfullt skall kunna
minska den arbetslöshet som skapar så mycket personligt lidande och
så stora svårigheter i samhället i stort. Gör det i stället enklare att starta
och driva företag!
Anf. 67 BIRGITTA AHLQVIST (s):
Fru talman! I dag står jag för första gången i denna talarstol och får
framföra min och mina socialdemokratiska kamraters syn på hur vårt
samhälle skall se ut. Jag känner mig både lycklig och stolt. Jag är lyck-
lig över att få bo, leva och verka i ett land där demokrati och åsiktsfri-
het råder. Jag är stolt över att jag har blivit vald till detta uppdrag av
socialdemokraterna i Norrbotten.
Norrbotten är alltså mitt hemlän, och Luleå är min hemstad. Norr-
botten är ett län med fantastiska möjligheter. Vi är 267 000 människor
med kunnande, styrka och uthållighet på en yta av 27 700 km2. Det är i
Norrbotten skogen, malmen och vattenkraften finns. Norrbotten skulle
kunna vara det bästa tänkbara län att bo i, men tyvärr är det inte så.
Många norrbottningar har drabbats mycket hårt av lågkonjunkturen och
den borgerliga regeringens misslyckande. Arbetslösheten har slagit
speciellt hårt mot Norrbottens kvinnor. I dag är 5 870 kvinnor arbetslö-
sa i vårt län. Kvinnors andel av arbetslösheten i Luleå ökade under det
senaste året med 7,5 %.
5 900 människor är deltidsarbetslösa i Norrbotten. 4 900 av dessa är
kvinnor eller med andra ord nio av tio. Värst drabbade är de unga
kvinnorna. Det ofrivilliga deltidsarbetet måste avskaffas. Deltidsarbets-
lösheten är vid sidan av arbetslösheten ett stort problem, och den har
ökat snabbt. Förutom att det är svårt att leva av den låga lön deltidsar-
betet ger medföljer många andra nackdelar. Man får mindre informa-
tion, mindre social gemenskap, mindre fackligt engagemang, färre
möjligheter till utbildning och små möjligheter att avancera i jobbet.
Lagstiftningen måste därför förändras så att deltidsarbetande får för-
tursrätt till att utöka sin arbetstid.
Arbetslösheten har lett till sociala problem i Norrbotten och arbetet
med jämställdheten har stannat upp. Många glesbygdskommuner har i
dag så få kvinnliga invånare att de står inför risken att avfolkas helt.
Grunden för människors frihet och oberoende är rätten till ett arbete
och en lön att leva av. Därför måste vi se till att alla får rätt till ett arbe-
te oavsett kön. När högkonjunkturen nu kommer - för det gör den -
kan det innebära ett hårt slag mot oss norrbottningar eftersom den
kommer sist till glesbyden.
Om vi inte har hunnit få i gång arbetstillfällen där, tvingas ungdo-
marna till storstäderna. Vi måste lita på lokala krafter och underlätta för
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
79
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
dessa människor att utveckla näringslivet i glesbygden. Där finns |
Fru talman! Norrbottens kvinnor har också sämre utbildningsmöj-
|
Allmänpolitisk debatt |
ligheter än kvinnorna i övriga Sverige på grund av de stora avstånden i |
|
Ekonomisk politik, |
större och viktigare roll. För individen är utbildning en resurs som kan Högskolan i Luleå spelar en viktig roll för oss i Norrbotten. Under Det är också viktigt för Luleå högskola att ha forskning inom alla För kvinnorna i Norrbotten är också Vårdhögskolan i Boden av stor Fru talman! Jag skulle vilja avsluta med några ord av Jean Rostand. Jag känner detsamma efter årets valresultat. Nu har vi kvinnor möj- Anf. 68 STIG SANDSTRÖM (v): Fru talman! En av de frågor som väljarna gav vårt parti förtroende Av opinionsundersökningar utförda strax före valet vet vi att frågan Det är också min egen personliga uppfattning. Övriga åtgärder mot Jag vill därför i denna debatt lyfta fram några viktiga argument som |
|
80 |
förkortning. |
Kortare arbetstid handlar bl.a. om solidariteten men också om mil-
jön. En successiv arbetstidsförkortning kan vara en bra metod att däm-
pa tendenserna till överproduktion och resursslöseri i vårt samhälle. I
ett ekologiskt kretsloppssamhälle måste det vara god ekonomi att ta ut
en del av produktivitetsökningarna i form av arbetstidsförkortningar i
stället för i materiellt överflöd. Det är även helt i Riokonferensens
anda.
Naturligtvis handlar det också om solidaritet med våra egna arbets-
lösa och om att få fram nya arbetstillfällen. Det är väl knappast troligt
att våra stora företag i denna konjunktur kommer att avstå från att
plocka in ny arbetskraft, om vi minskar arbetstiden nu när stora vinster
hägrar. Hellre tar man in ett fjärde skift på Volvo än man låter
vinstmöjligheter gå förlorade.
Kortare arbetsdag handlar också om framtidens arbetsplatser. När
åttatimmarsdagen beslutades för 75 år sedan såg arbetsplatserna helt
annorlunda ut. Då handlade det mycket om muskelkraft - svett och
uthållighet. I dag är det andra egenskaper som krävs av arbetskraften:
fantasi, kreativitet, idérikedom och social kompetens, och det är egen-
skaper som kanske inte bäst frodas i ett fastlåst åttatimmarspass.
Om företagen klarar av den strukturomvandling som en övergång
till sextimmarsdag innebär, och det tror jag att de gör, kommer de att
kunna stå väl rustade att möta framtidens krav och konkurrens.
Kortare arbetsdag handlar också om jämställdhet och om att ta till
vara det sociala kapitalet. Den kommer att innebära en ny och mer
balanserad syn på lönearbetet och en uppvärdering av annat samhälls-
arbete, i uppgifter som i dag är oavlönade men som utförs i stor om-
fattning.
Naturligtvis handlar sextimmarsdagen också om ekonomi, men inte
om ekonomi i den betydelse som man då ofta utgått från.
I dag ställer man ofta frågan: Har vi råd med sextimmarsdagen?
Den frågan är enligt min mening helt felställd. Naturligtvis måste vi ha
råd med en kraftig arbetstidsförkortning, framför allt när vi betänker
vad som är alternativet - att producera massarbetslöshet och social
misär. Naturligtvis måste det vara bättre att producera arbetstidsför-
kortningar än att åstadkomma arbetslöshet och överproduktion.
Frågan borde egentligen ställas så här: Hur länge har vi råd att be-
hålla åttatimmarsdagen? För varje överproduktionskris i systemet stäl-
ler sig kostnaderna allt högre i form av utslagning, social misär, perio-
diskt återkommande kapitalförstörelse, ökade klassklyftor och nya
skuldbördor.
Vad inte ekonomerna fattat, eller blundar för, är vilket verknings-
fullt instrument som en förkortad arbetsdag är för att sätta fart på eko-
nomin och hur den kan mildra kristendenser.
Och ändå kan vi i den ekonomiska historien finna flera goda exem-
pel på hur arbetstidsförkortningar satt fart på ekonomin och skapat
goda cirklar. Exempel på negativa effekter av arbetstidsförkortningar är
mycket svåra att finna.
Den första av tre långa vågor med god ekonomisk utveckling under
kapitalismen inleddes med den kraftiga arbetstidsförkortning som det
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 12
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
engelska parlamentet tvingades anta 1848. Då fick man en god eko- |
när vi förkortade arbetstiden från 48 till 40 timmar.
|
Allmänpolitisk debatt |
Det finns säkert flera här som minns de s.k. rekordåren och den go- |
|
Ekonomisk politik, |
tidsförkortningen var en kraftig drivfjäder i den utvecklingen. Det har Det finns också flera andra goda exempel på detta i historien. Roo- Vi har från Vänsterpartiet med tillfredsställelse noterat att regering- Anf. 69 BERNDT EKHOLM (s): Fru talman! Att vara arbetslös är att vara ställd åt sidan, ett utanför- Det är i allra högsta grad beklagligt att den borgerliga regeringen Det gäller att särskilt i de längre tidsperspektiven skapa jobb som Vi bör bl.a. utnyttja konjunkturskiftet som en språngbräda in i det Vad är då gröna jobb? Dels är det arbetstillfällen, där miljöinsatser |
|
82 |
utveckling av miljövänliga industriprocesser. Dels är det fråga om att |
miljöanpassa gamla produkter och därmed ge dem överlevnadschans
och att säkra jobb som kan vara i fara. Dels - och det är det mest spän-
nande - är det också fråga om nya produkter, som har en marknad även
på lång sikt, just genom att de bygger på miljöanpassning och krets-
loppsanpassning.
Den borgerliga regeringens försök att utveckla de nya, gröna jobben
var begränsade, trots Centerpartiets engagemang i frågan - det hjälpte
inte med tillgång till både arbetsmarknadsministerposten och miljömi-
nisterposten.
En av den nya socialdemokratiska miljöministerns första kommen-
tarer efter utnämningen var att hon ville bidra till utvecklingen av gröna
jobb, och hon sade att dessa jobb är en viktig del av Socialdemokrater-
nas sysselsättningspolitik. Det är bra! Nu gäller det att gå från ord till
handling.
Att det finns möjligheter har jag kunnat konstatera genom den idé-
rapport som de kristna socialdemokraterna tog fram för två år sedan.
Det är fråga om insatser för energiomställningen som kan ge jobb inom
bioenergiområdet avseende vindkraft, och ytterligare energisparinsatser
inte att förglömma. Det är fråga om att stimulera insatser inom miljö-
teknikområdet, där Sverige släpat efter, enligt en OECD-rapport. Nya
drivmedel kan ge nya marknader, ny fordonsteknik likaså. Det är fråga
om att utveckla kretsloppsanpassningen i samarbete med näringslivet
på sådant sätt att nya, ekologiskt anpassade produkter verkligen kom-
mer fram. Återvinnings- och restproduktområdet skall inte underskat-
tas. Det är att ta vara på mer traditionella insatser, som sanering av VA-
system, kalkning av försurad mark osv. Det är också fråga om ett eko-
logiskt anpassat jordbruk.
Hur skall vi då komma dit? Det är nödvändigt med ett medvetet
politiskt handlande, som vidareutvecklar omställningsplaner och varu-
cirkulationsprinciper, som den gamla s-regeringen lyfte fram, krets-
loppsprincipen, som den förra regeringen ägnade mycket tid åt, och
begreppet det ekologiskt uthålliga industrisamhället, som den nya re-
geringen myntat i regeringsförklaringen. Regeringen bör se till att ett
utredningsarbete snabbt kommer till stånd som fördjupar kunskaperna
om de gröna jobben, var de finns och hur de kan utvecklas snabbt. Men
många förslag kan omsättas omedelbart.
Naturligtvis måste forskning och utveckling inom detta område ges
prioritet. Den gröna efterfrågan måste stimuleras. Information av typen
energideklarationer på produkter bör utvecklas och företagarföreningar
engageras för att sprida kunskap om nya möjligheter.
Styrande miljöskatter och miljöavgifter är nödvändiga. När det
gäller de senare är det angeläget att den utredning om skatteväxling
som den borgerliga regeringen tillsatte kommer till skott. Inte mycket
mer än direktiv har åstadkommits under det här året, och det är för litet.
Slutligen, fru talman, är insatser gemensamma med framför allt EU-
länderna oerhört angelägna för att vi skall klara en bred utveckling av
gröna jobb. Ett exempel är ju behovet av harmoniserade miljöskatter.
När EU vidareutvecklar sina ansträngningar för att komma till rätta
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
83
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
med den höga arbetslösheten måste det gröna perspektivet finnas med.
Där har vi från svensk sida en uppgift att ta vara på.
Anf. 70 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! Att arbetslösheten är den viktigaste arbetsmarknads-
politiska frågan torde det råda stor enighet om i den här kammaren.
Men arbetsmarknadspolitik är ju inte bara rätten till arbete och rätten
att försörja sig själv. Det handlar också om innehållet i vårt arbetsliv,
om rätten till inflytande och medbestämmande, om rätten till trygghet i
anställningen och om rätten att få yttra sig fritt i arbetslivet.
Det är därför mycket glädjande att Socialdemokraterna nu har be-
slutat sig för att lägga ned den arbetsrättskommitté som i några år har
ägnat sig åt att avveckla den svenska arbetsrätten och försökt införa
godtycke och tystnadsplikt på de svenska arbetsplatserna.
Det är också mycket glädjande att Socialdemokraterna har beslutat
sig för att avveckla de försämringar som har gjorts under de borgerliga
regeringsåren när det gäller just arbetsrätten.
Men det räcker inte med det här. Min förväntan på den socialdemo-
kratiska regeringen är nu att man tillsätter en ny arbetsrättskommitté,
som skall ha följande utgångspunkter.
Vi skall nu arbeta med att förstärka löntagarnas inflytande i arbets-
livet och på arbetsplatsen.
Vi skall säkra yttrandefriheten i arbetslivet. Det är kanske den allra
viktigaste punkten just nu.
Under de gångna åren har exemplen varit många på människor som
har förlorat sitt arbete bara därför att de har använt sig av sin medbor-
gerliga rättighet att fritt yttra sig. Ett exempel är Karl-Erik Karlsson på
Värö Bruk. Ett annat exempel är de chaufförer vid Uppsalabuss som
sades upp från sin anställning på grund av att de offentligt kritiserade
nedskärningarna i bolaget.
Det finns många fler exempel på att människor i dag, 1994, inte
skyddas av den nuvarande lagstiftningen, utan att yttrandefriheten i
Sverige stannar utanför dörren in till arbetsplatsen. Det är alltså dags att
vi utformar en lagstiftning som säkrar yttrandefriheten i hela samhället.
En tredje mycket angelägen fråga är rätten till kompetensutveckling
i arbetet. Arbetslivet förändras snabbt i dag. Det införs ny teknik för
rationaliseringar och strukturomvandlingar, som innebär att kunskap
väldigt snabbt blir föråldrad. Om vi vill förhindra att de som har sin
utbildning långt tillbaka i tiden skall slås ut från arbetslivet krävs det
tydliga signaler om att utveckling i arbetet och kompetensutbildning är
en prioriterad fråga och att arbetsgivarna har ett ansvar för att skapa
förutsättningar för den kompetensutveckling som deras verksamhet
kräver, både i nuet och i framtiden.
Att negligera det här perspektivet och att negligera framtidsper-
spektivet är att se på de anställda som förbrukningsartiklar, i den me-
ningen att deras kompetens utnyttjas så länge den är aktuell och att de
sedan sparkas ut i arbetslöshet. Det är därför av yttersta vikt att den
arbetsrätt som skall växa fram syftar till att skapa rättvisa och trygghet
84
för löntagarna och att den även skall omfatta rätten till kompetensut-
veckling, likväl som rätten till yttrandefrihet.
En fjärde viktig fråga är att driva rätten till heltidsanställningar.
300 000 människor i Sverige, främst kvinnor, som har deltidsanställ-
ning i botten söker heltid. Det här förhållandet har rått i tio år. Proble-
met söker sin lösning. Lösningen heter lagstiftning, företrädesrätt för
deltidsanställda till heltidstjänster när sådana blir lediga.
En femte viktig fråga är att lagstifta om lika lön. I dag råder det en
lönediskriminering på den svenska arbetsmarknaden. Jag talar här om
löneklyftor mellan män och kvinnor. Det finns exempel att hämta. Det
finns likalönelagar i t.ex. Kanada. Det är dags nu! Vi kvinnor är trötta
på att vänta, och det är dags att stifta lag om lika lön även i Sverige.
Den sjätte viktiga frågan som en ny arbetsrättskommitté måste ta sig
an är att se på de nya företags- och anställningsformer som har växt
fram i Sverige. Jag talar här om uthyrning av arbetskraft, jag talar om
entreprenader, jag talar om livstidsanställningar, och jag talar om di-
stansarbete. Vi måste hitta ett sätt att ge även de här människorna både
inflytande, trygghet i anställningen och yttrandefrihet.
Det här är mina förhoppningar, och det är Vänsterpartiets förvänt-
ningar på den nya socialdemokratiska regeringen - att den inte bara tar
sig an arbetslöshetsfrågan, en uppgift stor nog, utan att den också till-
sätter en ny arbetsrättskommitté, som har att se över arbetets villkor
och frågan om inflytande och demokrati på arbetsplatsen.
Tack!
Anf. 71 HELENA FRISK (s):
Fru talman! Jag är uppväxt och har levt i stort sett hela mitt vuxna
liv i Karlskoga. När jag var 17 år, alltså i början av 80-talet, började
jag jobba inom sjukvården. Då kunde man som ung lämna skolan och
gå ut i livet med en positiv bild av framtiden. Det fanns möjlighet att få
ett jobb, och det fanns möjlighet att skapa sig ett eget liv. Det är tyvärr
inte så i dagens Sverige. Ungdomar i 1994 års Sverige befinner sig i en
mycket besvärlig arbetsmarknadssituation.
I Karlskoga är den öppna arbetslösheten över 22 %, och i hela lan-
det är arbetslösheten bland ungdomar mycket högre än i andra grupper.
För ungdomar som i dag vill ta klivet in på arbetsmarknaden är detta
svårt, för att inte säga nästan omöjligt. Jag hade tur - jag fick ett jobb.
Alltför många i min närhet har inte haft samma tur. Det är svårt att i
dag över huvud taget få in en fot i arbetslivet, och ju senare man får
chansen att få ett s.k. riktigt jobb, desto senare får man chansen att ta
klivet in i vuxenvärlden. Eftersom nästan inga ungdomar har haft möj-
lighet att få arbetslivserfarenhet är chanserna att få s.k. riktiga jobb
mycket små, vilket leder till att ungdomarna tappar sin framtidstro.
Jag blev vad man kallar vuxen strax efter det att jag hade fått mitt
första jobb. Jag flyttade hemifrån, och jag kan nu konstatera hur viktiga
de här åren har varit för mig. Jag valde att inte fortsätta att studera. Jag
ville hellre arbeta. Det var mitt val. Jag hade möjligheten att välja mel-
lan att studera vidare och att ta ett jobb. Det valet är viktigt. Lika vik-
tigt som det är att kunna studera vidare och lära sig mer, lika viktigt är
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
85
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
det att ha det verkliga valet. Man skall själv kunna välja om man vill |
efter gymnasiet, och för alla dem måste det vara möjligt att i stället ta
|
Allmänpolitisk debatt |
ett jobb. Varken påtvingad utbildning eller konstgjorda jobb, som inte leder |
|
Ekonomisk politik, |
någonstans, är långsiktiga lösningar, och det är inte lägre löner heller. Vi vill få chansen att skapa våra egna liv men också att skapa våra Fru talman! Det är ungdomarna som kan ta ledningen in i de nya Vi i Sverige har förvisso kommit ganska långt vad det gäller ung- Riksdagen behöver få in fler tankar om den mycket speciella och Tack! Anf. 72 LILIAN VIRGIN (s): Fru talman! Den bild som många har av Gotland är sommarbilden, Men bilden är inte bara ljus. Näringsstrukturen avviker markant |
|
86 |
än i riket. Det som händer nu är att arbetsmarknaden genomgått och |
genomgår stora förändringar. Basnäringen jordbruket och den offentli-
ga sektorn krymper. Inom byggarbetarkåren är nära hälften utan arbete,
och det påverkar även andra företag med anknytning till byggandet.
Det största problemet och den största oron har vi för ungdomarnas
situation. I juni 1994 var det 38 % av länets ungdomar som stod utan-
för den ordinarie arbetsmarknaden. I dagsläget är det 25 % av ungdo-
marna som saknar arbete. Vi vet dock att ungdomsarbetslösheten ökar
varje år vid skolavslutningarna, och då är det risk att vi återigen kom-
mer upp i de förfärliga siffror som ligger i nivå med den högsta ung-
domsarbetslösheten i Europa.
Gotland behöver 5 000 nya arbetstillfällen under de närmaste 15
åren för att kunna överleva som region. Kommunen och länsstyrelsen
samarbetar i satsningar inom olika framtidsområden. Kapaciteten för
att ta emot turister ökas. Gotlänningar tar fram nya produkter och satsar
på alternativodling. Högskolan och konstskolan byggs ut. Gotland
börjar profilera sig som en ö för filmutbildning på alla nivåer, och vi
har fått ett internationellt författar- och översättarcentrum i Visby.
Det finns en positiv sida. Arbetslösheten är fortfarande oacceptabel,
men den har inte ökat. De företag som sysslar med elektronik och båt-
byggande samt företagen inom gummiindustrin går bra. Den mörka
sidan är att deltidsarbetslösheten ökar, och det drabbar framför allt
kvinnorna. Vi frågar oss om Gotland börjar bli ”lilla England”. I stället
för att man anställer fler eller utökar till heltidsjobb har utvecklingen
gått mot deltidsjobb och övertid.
I dag har Gotland den lägsta utbildningsnivån i landet. Det krävs
stora satsningar inom utbildningsområdet. Gotland har satsat på en
högskola med en unik profil. Det är en bra början, men det krävs fort-
satt stora insatser för att minska det utbildningsgap som det gotländska
samhället har i förhållande till andra regioner. Inom EU avsätts stora
medel för kompetenshöj ande insatser. Det är rimligt att Gotland med
sin utbildningsprofil särskilt noteras i dessa sammanhang.
Kommunikationerna är en fråga som står i centrum för debatten på
alla öar. Så är fallet också på Gotland. Inom EU:s ramverk finns det
möjligheter att skapa bestående positiva lösningar för transporterna till
och från Gotland. En av de viktigaste insatserna skulle vara att man
kraftigt sänker momsen på persontransporterna. En annan viktig fråga
är det gotländska inflytandet över transportfrågorna.
Miljöfrågorna är särskilt viktiga. Kommunen har utropat sig till
ekokommun. Det innebär att det finns ett mycket stort intresse för al-
ternativ energi, kretsloppstänkande och forskning kring både den lokala
miljön och Östersjöns miljö. Det finns också en vilja att bistå grannre-
gionerna i Östersjön med kunskap i frågor som rör miljön. Inom EU
finns en rad program på miljöområdet. De kan hjälpa till att ytterligare
lyfta fram miljömedvetandet, förutsatt att regeringen framhåller Got-
lands, i många avseenden, unika möjligheter inom detta område.
Med högskolan som bas för miljöforskning har vi möjligheter att
utveckla alternativa energiformer och skapa nya miljövänliga produkter
och produktionsformer. Vi ser miljöfrågorna ur två aspekter. Det
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
87
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
88
handlar om milijövård men också om ett sätt att utveckla det gotländs-
ka näringslivet och skapa nya jobb inom miljösektorn.
Fru talman! Jag har försökt ge en bild av Gotlands problem och
möjligheter. Som ö har Gotland speciella egenskaper. Gotland har, som
andra öar, en begränsad storlek och få invånare, vilket innebär att
marknaden är liten och isolerad. Det finns ett näringsliv som har basen
i jordbruket och i den offentliga sektorn. Det är ett spritt bebyggelse-
mönster, och i förhållande till invånarantalet är det en hög servicenivå
som bekostas av få inkomsttagare.
Gotland har sina särdrag gemensamma med andra öar i Europa.
Gotlands möjligheter är beroende av i vilken omfattning och på vilket
sätt hänsyn tas till det gotländska samhällets särdrag och de ö-specifika
faktorerna. Inom EU har man observerat det faktum att öar har specifi-
ka förutsättningar och ibland behöver särskilda åtgärder för att kunna ta
vara på de möjligheter som skapas inom EU. En förståelse för särlös-
ningar för öar kan också noteras vid en studie av tidigare medlemskaps-
förhandlingar mellan andra länder och dåvarande EG. För Gotlands del
behöver denna förståelse manifesteras. Därför har vi gotländska riks-
dagsledamöter väckt en motion med anledning av EU-propositionen
om att det till anslutningsavtalet behöver fogas ett särskilt Gotlandspro-
tokoll och en gemensam Gotlandsdeklaration som ger möjligheter till
framtida särlösningar för Gotland.
Tack!
Anf. 73 TORGNY DANIELSSON (s):
Fru talman! En aktiv arbetsmarknadspolitik med målet att arbete
skall ges åt alla måste uppfattas som att det skall ske insatser på en bred
front.
Även om ungdomsarbetslösheten måste anses vara det allvarligaste
problemet får vi aldrig acceptera att olika grupper ställs mot varandra,
att äldre ställs mot yngre, att kvinnor ställs mot män, att invandrare
ställs mot övriga svenskar, att funktionshindrade ställs mot friska osv.
Nu lämnar vi förhoppningsvis lågkonjunkturen bakom oss, och ef-
terfrågan på arbetskraft ökar igen. Detta till trots riskerar vi att få en
hög restarbetslöshet. Den omfattar personer som saknar yrkesutbild-
ning, något äldre personer - ofta kvinnor - med en ensidig yrkeslivser-
farenhet och dem som har eller riskerar att utveckla arbets- eller för-
slitningsskador.
Vi har i dag över 400 000 förtidspensionärer i landet. En förtids-
pension är oftast negativ för individen, och den är det definitivt för
samhället, med tanke på de höga kostnader som den innebär.
Parallellt med att vi satsar på att få fram nya arbetstillfällen måste vi
också förhindra utslagningen från arbetslivet. Det är bra för såväl sam-
hället och företagen som de anställda att vi i förebyggande syfte kan
investera i en god arbetsmiljö, i det goda arbetet, och att vi kan investe-
ra i väl fungerande rehabiliteringsåtgärder ute på arbetsplatserna. Detta
har inte minst erfarenheterna från Arbetslivsfonden visat. De persona-
lekonomiska bokslut som några företag gör visar med tydliga siffror på
samma sak.
I dessa sammanhang är företagshälsovården en värdefull resurs.
Tyvärr har företagshälsovården, som bransch, farit mycket illa under de
senaste åren. Det är en följd av att statsbidragen har försvunnit och att
fler centrala avtal om företagshälsovård har sagts upp.
Statskontoret har gjort en utvärdering av branschen som är daterad
den 16 september 1994. Av den kan man utläsa att företagshälsovården
har genomgått dramatiska förändringar. Ett stort antal enheter har gått i
konkurs, slagits samman eller lagts ned. Den kompetens, i form av
välutbildad och erfaren personal, som branschen har utvecklat har
minskat med ca 25 %, räknat på heltidsanställda. Minskningen av till-
gången till företagsläkarresurser är ännu större. Cirka en tredjedel har
försvunnit, räknat i årstimmar.
Antalet anslutna arbetstagare har samtidigt minskat med ca 10 %.
Detta innebär en belastning på den företagshälsovård som blir kvar.
Den ökar med ca 20 %, vilket gör att tillgängligheten riskerar att mins-
ka med långa väntetider som följd.
Mycket talar för att botten ännu inte är nådd. Utredningen visar att
en femtedel av de enheter som i dag finns kvar räknar med en ytterliga-
re försämrad ekonomi under nästa år. Branschen slåss för sin existens.
Den borgerliga regeringen har under sina tre år inte gjort något för
att bidra till att Sverige uppfyller kraven i ILO-konventionen nr 161 om
företagshälsovård. Detta upplevs som ett svek.
Fru talman! Min mening med detta inlägg i debatten är att rikta
uppmärksamheten på företagshälsovården. Den är en värdefull resurs i
kampen mot arbetslösheten och i utvecklingen av det goda arbetet.
Branschen förtjänar ett besked, och frågan om företagshälsovårdens
framtid måste lyftas upp på den arbetsmarknadspolitiska dagordningen.
En god företagshälsovård är, rätt utnyttjad, en ovärderlig resurs i kam-
pen mot utslagning från arbetslivet och i kampen för en utveckling av
friska och välmående företag.
Tack!
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Ekonomisk politik,
arbetsmarknadspolitik
m.m.
Skattepolitik
Anf. 74 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Arbetslösheten i Sverige minskar, även om den fortfa-
rande är hög.
Ett viktigt led för att förbättra förutsättningarna för att nya arbets-
tillfällen skall kunna skapas i företagen är konkurrenskraftiga skatter.
Jag är medveten om att flera andra faktorer också har betydelse,
inte minst inom den ekonomiska politiken och arbetsmarknadspoliti-
ken. Tillsammans skapar de ett bra företagsklimat. I denna debattom-
gång är det emellertid skattepolitiken vi skall diskutera.
Låt mig först konstatera att riksdagen under de tre gångna åren fat-
tat beslut som gjort det lättare att få fram nya jobb i företagen. Detta
har skett direkt, genom t.ex. sänkta arbetsgivaravgifter, och mera indi-
rekt genom att det blivit intressant att investera i företag, i stället för att
satsa pengarna i någorlunda riskfria bankplaceringar.
Skattepolitik
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
Det har hela tiden förvånat mig att Socialdemokraterna i Sverige
inte förstått att de gjorda förändringarna förbättrar ekonomins funk-
tionssätt.
I Norge, Finland och Sverige har vi numera sådana strukturer på fö-
retagsbeskattningen som påminner om varandra. Det gör att vi kan
arbeta med bra förutsättningar i en internationell jämförelse. Det skulle
vara intressant att senare få ta del av Lars Hedfors analys kring varför
han tycker att vi i Sverige skall återinföra dubbelbeskattning, när den
avskaffats i så många andra länder.
Ytterst handlar det om den fråga vi moderater ställde många gånger
under hela valrörelsen, men aldrig fick något svar på, nämligen: På
vilket sätt skapar höjd skatt på företagande nya jobb?
Jag menar inte att vi i Sverige nödvändigtvis behöver ha lägre
skatter än på andra håll i Europa, men anställda i svenska företag står
nu inför en situation där deras arbetsplatser riskerar att beskattas hårda-
re än konkurrenternas i en känslig konjunkturuppgång.
I våras lade Socialdemokraterna fram förslag om en rad skattehöj-
ningar. Många är säkert angelägna att få besked om hur det blir med
bolagsskatten, återföringen av skatteutjämningsreserverna och andra
aviserade höjningar.
Jag ser fram emot vad Lars Hedfors kan lämna för besked. Jag ser
inte fram emot hans förslag om ökade skatter, men jag ser fram emot
beskeden, som kan skapa klarhet.
Den moderata utgångspunkten är att skattesystemets struktur börjar
att bli relativt bra. Vi har fått lägre skattesatser och neutralitet mellan
olika associationsformers beskattning. Vi skall dock fortsättningsvis
arbeta för ytterligare förenklingar.
Ser vi till utvecklingen i näringslivet i stort, torde nästa steg vara att
fundera över hur vi kan reformera beskattningen i tjänstesektorn.
Varierande typer av tjänster har en stor potential att kunna utveck-
las. För att det skall bli volym så måste dessa tjänster kunna säljas på
en privat marknad. Olika typer av data- och IT-tjänster skulle kunna
utvecklas och efterfrågas. Då måste köpare och säljare kunna mötas på
en relevant prisnivå. Dessutom finns flera andra exempel på tjänster,
som har sina kunder i den privata sektorn. Potentialen är mycket stor,
men det krävs att skattekilen blir rimlig.
Tanken inrymmer emellertid flera problem, som har att göra med
både avgränsningar och eventuellt snedvridande effekter. Det ideala
skattesystemet har naturligtvis ett mycket lågt skatteuttag som grund. I
dagens situation är det inte rimligt att tänka sig drastiska skattesänk-
ningar.
När det gäller tjänstesektorn kan man därför tänka sig två vägar att
gå, antingen lägre arbetsgivaravgifter eller lägre moms. Båda inrikt-
ningarna kan ha sina problem. För egen del är jag emellertid benägen
att tro att det skulle vara lättare att ta sikte på lägre tjänstemoms.
Kortsiktigt kommer detta sannolikt att minska skattebasen, men i ett
längre perspektiv kommer den sannolikt att breddas eftersom antalet
arbetslösa minskar.
90
Jag vill, fru talman, också nämna något rent allmänt kring hur skat-
tetrycket kan komma att öka i Sverige framöver. Socialdemokraterna
har aviserat marginalskattehöjningar och kommunalskattehöjningar i en
storleksordning som innebär att skattetrycket på nytt kommer att öka.
Jag har svårt att förstå hur man kan slå in på den vägen. Visserligen
sjönk skattetrycket under de tre borgerliga åren, men fortfarande håller
vi oss med ett mycket högt skattetryck uttryckt i skatternas andel av
BNP.
För mig är skattefrågan inte bara en fråga om ekonomins funktions-
sätt i ett större perspektiv. Det är i lika hög grad en fråga om den en-
skilda människans möjligheter. Denna aspekt tycker jag alltför lätt
glöms bort i debatten.
Socialdemokraternas synsätt grundar sig på att det allmänna skall ta
ut så mycket skatt som möjligt, som sedan skall fördelas efter vad som
anses politiskt rätt. Denna balanspunkt måste förskjutas så att fler be-
slut kan fattas ute bland människorna. Detta låter sig mycket väl göras,
till gagn för välfärden och valfriheten, inte minst mot bakgrund av det
hårda skattetryck som vi har.
Den frimodighet som jag tycker Socialdemokraterna visade i sam-
band med skattereformen i början på 90-talet är på väg att ersättas av
en alltför traditionell syn.
Jag kan emellertid, fru talman, utlova en kritisk, men konstruktiv
moderat opposition. Vi kommer att föra fram vår syn på lägre skatte-
tryck, tekniskt fungerande lösningar och inte minst förutsägbarhet och
rättssäkerhet i beskattningen. Den enskilde måste uppleva skattesyste-
met som rimligt. Det är min förhoppning att Lars Hedfors och hans
kolleger i utskottet skall ta sig tid att ta intryck av våra förslag.
Anf. 75 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Lärdomarna från 1970- och 1980-talen om hur det
gamla skattesystemet fungerade tycks ibland vara bortblåsta. När So-
cialdemokraterna föreslår en höjd marginalskatt och en avindexering av
skatteskalorna, som skulle tvinga allt större grupper upp i den högsta
skatteklassen, så innebär det att marschen inleds tillbaka till ett ”ruttet
och perverst” skattesystem.
Syftet med skattereformen var att ge stabila regler för lång tid
framåt. En av de mest centrala delarna, grundsyftet med reformen, var
att komma ifrån de orimligt höga marginalskatterna.
Århundradets skattereform riskerar nu att inte ens bli årtiondets. Det
vore en olycka för Sverige. Det skulle innebära en broms för möjlighe-
terna till hög tillväxt och framför allt ett hinder för kampen mot arbets-
lösheten.
I ett läge när Sverige behöver uppmuntra kompetensutveckling och
åstadkomma ökad tillväxt är det oerhört angeläget att slå vakt om skat-
tereformen. Det är inte något som vi bara hittar på. I otaliga skrifter och
rapporter, t.ex. från ESO och Långtidsutredningen, konstateras att när
det gäller den svenska arbetskraftens kompetens i internationell belys-
ning och näringslivets tillväxtförutsättningar, har de allmänna incita-
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
91
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
menten för individer att satsa på utbildning blivit bättre i och med det |
Det var just detta skattereformen syftade till, nämligen att stimulera
|
Allmänpolitisk debatt |
arbete och studier. Med lägre marginalskatt och reallöneskydd av skatteskalan skulle |
|
Skattepolitik |
också löntagarna kunna acceptera lägre bruttolöneökningar. Det skulle i I ett läge när Sverige behöver uppmuntra kompetensutveckling och De skäl som anförs för att urholka reformen är förment fördelnings- Det absolut största fördelningspolitiska problemet i dag är, som jag I en strävan att skapa bättre förutsättningar för att få fram fler jobb i Under resten av 90-talet måste det skapas netto ungefär en halv Problemet i vårt land jämfört med andra länder är att vi har få me- Mindre företag är i allmänhet beroende av insatser som företagaren |
92
Anf. 76 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Skattedebatten har under senare år i stort sett förts med
hjälp av ideologiska skygglappar, främst från de borgerligas sida och
då särskilt artikulerat av Moderaterna. Skattesänkningar har blivit ett
politiskt mål i sig. Sällan har man velat diskutera vad skatterna används
till.
Under slutet av 80-talet och början av 90-talet gick den borgerliga
skattekverulansen hem hos stora delar av det svenska folket. Vem ville
inte få mer pengar i plånboken efter skatt?
När den borgerliga politiken, som i och för sig påbörjades redan av
Socialdemokraterna under slutet av 80-talet, började slå igenom i
kommuner och landsting med neddragningar inom vård, omsorg och
utbildning, vaknade emellertid det svenska folket och började kräva
högre skatter. Det var helt enkelt för att den svenska traditionen bygger
på ett solidariskt ansvar där vård, omsorg och utbildning betalas ge-
mensamt över skattsedeln. Den borgerliga politiken inom skatteområ-
det är känd, dvs. höjda skatter för stora delar av befolkningen, men
sänkta skatter för höginkomsttagare och kapitalägare. Det är det som
har varit verkligheten under senare år.
Vänsterpartiet utger sig inte för att vara ett skattesänkarparti. Det
statsfinansiella läget medger inte något sådant. Skall vi klara vård,
omsorg och utbildning måste skatterna höjas. Om folk vet att skatterna
går till just dessa sektorer, finns det i Sverige en stor acceptans för
skattehöjningar. Men dessa måste få en vettig fördelningspolitisk prä-
gel. Det håller inte att, som de borgerliga gjort, skärpa skatten för låg-
inkomsttagare och sänka skatten för höginkomsttagare och kapitaläga-
re. Då skapas motsättningar i samhället som omintetgör möjligheterna
att få en ekonomi i balans.
Jag har heller aldrig riktigt förstått mig på den borgerliga, framför
allt moderata, argumentationen angående s.k. riskkapital. För mig är
riskkapital pengar som investeras, sällan med det som normala männi-
skor kallar risk, men som kan ge en hög, ibland en mycket hög, av-
kastning. Hela idén med riskkapital är ju att man på något sätt ger sig in
i en spelsituation. Andra som inte är villiga att satsa sina pengar, om
det innebär den minsta risk, sparar i riskfritt sparande med en garante-
rad men lägre avkastning. Det som förbryllar mig är varför den ena
sparformen skattemässigt skall behandlas förmånligare än den andra.
Om de borgerliga menar allvar när det säger att dubbelbeskattningen är
ett problem för kapitaltillförseln i svenskt näringsliv, borde de i stället
diskutera skattesänkningar i ledet före, dvs. i företaget.
Vänsterpartiet anser att kapitalskatten skall ligga på 30 % oavsett
sparform. Vi måste återgå till den generella beskattningen av kapital på
30 % som infördes i samband med skattereformen. Om Isa Halvarsson
vill återgå till den skattenivån kan Isa Halvarsson stödja oss när vi
lägger fram det förslaget.
Jag är inte heller helt främmande för att återinföra ett sparavdrag för
småräntor på barns bankböcker så att de inte skall behöva beskattas.
Det pågår en diskussion inom vänstern på det området.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
93
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
Ett annat sparande som också skattemässigt särbehandlas är pen-
sionsförsäkringarna. Vår principiella uppfattning är att avdragsrätten
för pensionsförsäkringar bör avskaffas.
I fråga om inkomstbeskattningen välkomnar vi Socialdemokraternas
förslag till värnskatt. Vi vill inte kalla den skatten för värnskatt, efter-
som vi gärna ser en permanentning av denna skatt under en överskådlig
framtid.
Så till den tråkiga utvecklingen inom svensk skattepolitik. Eller
skall vi börja kalla detta för egenavgiftspolitik? Detta är ett missfoster i
ett solidariskt samhälle, där man anser att skatten just skall verka för-
delningspolitiskt.
De borgerliga införde egenavgifterna för att de inte ansåg sig kunna
höja skatterna. Detta förespråkas nu även av Socialdemokraterna. Men
de får av två orsaker en omvänd fördelningspolitisk effekt. Samtidigt
som egenavgifter inte skall tas ut på den del av inkomsten som översti-
ger sju och en halv gånger basbeloppet, skall de vara avdragsgilla mot
marginalen. Detta gynnar i allra högsta grad höginkomsttagare. Väns-
terpartiet ser gärna en tillnyktring inom socialdemokratin i denna fråga.
Inom vänstern har vi svårt att förstå varför löntagarna, visserligen de
med högre löner, skall betala egenavgifter, i stället för att arbetsgivarna
betalar in dessa avgifter via arbetsgivaravgifterna. Varför krångla till
systemet? Det är en tillkrångling som dessutom gynnar höginkomstta-
gare.
Så till företagsbeskattningen. Företagsbeskattningen bör uppfylla tre
krav. Den skall vara enkel, överskådlig och långsiktig. Under många år
uppfyllde lagstiftningen dessa krav i ganska hög grad. Många småföre-
tagare och jordbrukare kunde själva upprätta sina deklarationer.
I och med skattereformen ändrades företagsbeskattningen och blev
krångligare. Men i och med de förändringar som införts av den borger-
liga regeringen, befinner sig företagsbeskattningen ljusår från den en-
kelhet och överskådlighet som vore önskvärd. Ni kan själva räkna ut
vad som har hänt med långsiktigheten.
En regering som alltid har talat om långsiktiga spelregler för företa-
gen i Sverige har alltså infört väldigt kortsiktiga lösningar. Det nuva-
rande systemet är så komplext att det i stort sett bara är skatterådgivare
av olika slag som jublar. De har sin försörjning räddad. Det kanske är
detta som utgör den expanderande tjänstesektorn som skall rädda Sve-
rige ur krisen och som tydligen skall särbehandlas i momshänseende.
De småföretagare som jag hittills har hjälpt i ekonomi- och skatte-
frågor har inte särskilt mycket till övers för den borgerliga politiken.
Som en kompensation för den tidigare nämnda politiken - det är väl
så man får se det - medgavs en skattefrihet för halva återföringen av
denna SURV. Ett säkert välkommet bidrag för de berörda företagen.
När kommer motsvarande skattefrihet övriga löntagare till godo?
Dessutom var åtgärden orättvis gentemot alla dem som inte gjorde
några SURV-avsättningar utan i stället snällt betalade sin skatt. Åter-
igen ser vi en brist på långsiktighet i den borgerliga skattepolitiken på
företagsområdet.
94
Fru talman! Vänsterpartiet hävdar i sin skattemotion att skatteför-
hållandena för företag borde vara neutrala oavsett juridisk företags-
form. Men detta borde, med hänsyn till det ansträngda budgetläget,
finansieras inom ramen för den samlade företagsbeskattningen. Vår
uppfattning är att en särskild parlamentarisk utredning borde utreda
denna fråga.
Anf. 77 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:
Fru talman! Herr Rosengrens inlägg präglades i hög grad av gam-
meldags vänsterpolitisk retorik. Det var klara besked om att det är
endast skattehöjningar som gäller. Jag har några frågor till Per Rosen-
gren.
Hur högt skattetryck är rimligt? 55, 60, 65 % eller kanske ännu me-
ra? Jag skulle vilja ha besked.
Vidare tog Per Rosengren upp frågan om företagsbeskattningen,
och han gjorde en utläggning om riskpremien. Han menade på att det
skall vara samma beskattning som för riskfritt banksparande. Men det
intressanta är ju följande. Om dubbelbeskattningen återinförs blir bl.a.
risken högre. Risken är högre vid investeringar i företagande i stället
för i statspapper. Men det gäller också skatten, eftersom beskattningen
sker i två led. Beskattning i bank- eller statspapper sker fortfarande i ett
led. Det är fel att hävda att dubbelbeskattning leder till likformighet.
Jag vill ta upp ytterligare en aspekt angående kort- och långsiktiga
lösningar. Det är klart att en borgerlig regering ändrar skattepolitiken i
den riktning som den borgerliga regeringen tycker är bättre. Om den
borgerliga regeringen fått fortsätta att regera hade naturligtvis dessa
ändringar permanentats och blivit långsiktiga. Jag tror inte Per Rosen-
gren behöver vara bekymrad.
Anf. 78 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet vill inte återgå till en dubbelbe-
skattning. Vi vill bara se till att skattefriheten hamnar i rätt led, dvs. i
företagen, där den hör hemma.
Jag slås av en förfärande tanke, nämligen att moderaterna tror på
det som de säger när det gäller skatteområdet. De tycks tro att de ge-
nomfört ett enkelt och långsiktigt skattesystem inom företagsbeskatt-
ningen. De tycks tro att Sverige utvecklats positivt under den rege-
ringstid som de hade. De tycks tro att ökade klyftor i samhället under-
lättar sanering av svensk ekonomi. Om de dessutom tror att orättvisa,
kortsiktiga beskattningsförmåner, som skattesubventioner vid SURV-
återförandet, skapar förtroende inom företagarkretsar i Sverige, må vi i
Sverige vara tacksamma över att Moderaterna förlorat regeringsmak-
ten.
Carl Fredrik Graf var också inne på att Sverige skall ha konkur-
renskraftiga skatter. Men det har vi ju! Sverige har en av Europas lägsta
bolagsskatter.
Det kanske är svårt att uttala sig om var den optimala skattesatsen
ligger, men i vår motion från i våras har vi i Vänsterpartiet sagt att vi
kan tänka oss en statlig skatt på 30 % för inkomster över 300 000 kr.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
95
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Vi ställer också upp på den socialdemokratiska idén om en värnskatt på |
står i vår skattemotion från i våras. Och den politiken vidhåller vi.
|
Allmänpolitisk debatt |
Anf. 79 CARL FREDRIK GRAF (m) replik: |
|
Skattepolitik |
Fru talman! Jag vill kommentera ytterligare en sak som Vänster- Vi fick nu besked från Vänsterpartiet. Om jag tolkar det hela rätt Anf. 80 PER ROSENGREN (v) replik: Fru talman! Carl Fredrik Graf säger: ytterligare förenklingar. Men Detta med expansionsmedel och att det inte skall vara avhängigt fö- Den beskattningsreform som åstadkoms under tiden med det bor- Anf. 81 ISA HALVARSSON (fp) replik: Fru talman! Per Rosengren undrade varför man inte kan ha skatte- |
|
96 |
skulle nog av många uppfattas som mindre utmanande. Vi i Folkpartiet |
hade föredragit att man gjort på det viset. Men internationella förut-
sättningar gör det i praktiken omöjligt på grund av Sveriges internatio-
nella förpliktelser. Det skulle nämligen öppna vägen för en storskalig
internationell skatteflykt, som vi inte skulle kunna stoppa.
De länder som tidigare haft en sådan ordning, t.ex. Finland och
Norge, har övergett den. De har nu i stället lättnader för aktieägarna.
Orsaken är alltså att vi inte vill vara med om någon storskalig, interna-
tionell skatteflykt.
Visst har vi i Sverige mycket låga bolagsskatter. Men om man tar
hänsyn till ägarbilden, dvs. att det är ägarna till småföretag, stämmer
det inte. Då har vi en mycket hög beskattning av det egna kapitalet i
småföretagen. Enligt väldigt mångas bedömningar är det det som ligger
bakom att det inte startas några mindre och medelstora företag; de små
företagen slutar att växa.
Anf. 82 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Men det gamla Annellavdraget fungerade ju bra. Med
det kunde Sveriges internationella förpliktelser klaras av. Men de bor-
gerliga tycks inte inse att vi eventuellt också har internationella förplik-
telser när det gäller tjänstemomsen, utan man går ut och säger att man
skall sänka tjänstemomsen. Men dock finns en viss risk att de interna-
tionella förpliktelserna i framtiden gentemot EU inte kan uppfyllas i det
avseendet. I EU vill man nämligen inte ha särskilda momssatser inom
tjänstesektorn.
Storskalig internationell skatteflykt har vi redan. Det har vi upplevt
under många år. Min fråga till Isa Halvarsson kvarstår: Varför har ni i
Folkpartiet medverkat i en regering som gått ifrån den generella be-
skattningen på kapital på 30 %? Det är ju ni själva som medverkat till
att slå sönder den skattereform som ni själva tillsammans med Social-
demokraterna var med om att genomföra. Vi i Vänsterpartiet var kritis-
ka till skattereformen, och det har visat sig att vi i stora avseenden hade
rätt i vår bedömning av den. I och med den skedde en överföring av
pengar från fattiga till rika.
Anf. 83 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Skattereformen medförde ingen överföring av pengar
från fattiga till rika. Det är konstaterat att den inte på något vis hade
den effekten. Den var i sin form neutral. Och det är mycket sorgligt att
man från Socialdemokraternas sida går ifrån den. Den innebar ju också
en politisk överenskommelse.
Det blev en underfinansiering av skattereformen, men det berodde
på att den genomfördes i samband med att svensk ekonomi drabbades
av en internationell lågkonjunktur och en realräntechock. Det berodde
också på att människor började spara i stället för att låna. Det blev
alltså ett ökat sparande i Sverige, något som i sig naturligtvis är bra.
Anf. 84 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det är inte Socialdemokraterna som haft regeringsmak-
ten under den gångna mandatperioden, utan det är den borgerliga rege-
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 12
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
ringen, som Folkpartiet satt med i, som de facto skjutit skattereformen |
30 % beskattning på kapital. Men Folkpartiet har nu suttit med i den
|
Allmänpolitisk debatt |
regering som fått bort delar av den beskattningen. Om man sänker |
|
Skattepolitik |
från fattiga till rika. Dessutom visar Statistiska centralbyråns under- Anf. 85 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds): Herr talman! Ett av 1980-talets kännetecken var spekulationseko- Avdragseffekten för räntor var hög, och många lockades att ta lån Socialdemokraterna har aviserat förändringar i skattepolitiken från Riksrevisionsverket (RRV) har undersökt hur det socialdemokratis- Även statsfinansiella skäl talar för att behålla kapitalskatten på I Landsorganisationens rapport Sverige har råd, från augusti i år, |
|
98 |
per.” Detta sätt att spara kallar LO inte för finansiellt utan i stället för |
passivt sparande. ”Det andra sättet är att hushållet använder överskottet
till att öka sina reala tillgångar, t ex genom att köpa sig ett nytt som-
marhus.” Den slutsats som LO drar av dessa exempel är: ”Det är lätt att
inse att det senare sättet att spara skapar fler jobb i ekonomin.”
LO försöker leda i bevis att hushållens sparande i finansiella re-
spektive reala former har betydelse för hur många jobb som skapas i
ekonomin. Detta är helt fel. Finansiellt sparande i en sektor ger utrym-
me för realt sparande i en annan. Med LO:s resonemang blir sparande i
t.ex. aktier - dvs. kapital till företag och investeringar - improduktivt,
men husbyggande produktivt. Att låna till investeringar är alltid posi-
tivt, anser LO. Det blir ett argument för ökad avdragsrätt.
Den intressanta frågan är i vilken mån LO påverkar och har infly-
tande över den socialdemokratiska politiken. Delar Socialdemokraterna
LO:s syn på privat sparande?
Socialdemokraterna har föreslagit att en s.k. värnskatt skall införas,
dvs. att statsskatten höjs med 5 procentenheter. Detta är ett klart brott
mot skattereformens princip om att det skall bli mer lönsamt att arbeta.
Det bör också noteras att värnskatten inte bör betraktas som tillfällig.
När blir det politiskt möjligt för Socialdemokraterna att så att säga
gynna dem som har högre inkomster genom att sänka skatten?
Högre skattesatser på högre inkomster ger skattesystemet en för-
delningspolitisk profil. Det håller jag med om. Kristdemokraterna har
fört fram ett förslag som syftar till att höja skatten för de högre inkoms-
terna. Kristdemokraterna vill, till skillnad från Socialdemokraterna,
permanenta det slopade grundavdraget vid statlig skatt. Fördelen med
kds förslag är att marginalskatten kan behållas på en oförändrad nivå.
En ökad marginalskatt däremot ökar risken för inflation och skadar
ekonomins funktionssätt.
En målsättning måste vara konsekvens och långsiktighet vid för-
ändringar i skattesystemet. Såväl företag som privatpersoner måste ha
en rimlig möjlighet att anpassa sig efter nya regler. Därför vore det fel
att nu ändra i de grundläggande principerna, att det skall löna sig att
arbeta och spara, som låg till grund för ”århundradets skattereform”,
bara efter ett par år.
Tidigare i veckan sade socialdemokraten Allan Larsson: ”Det råder
undantagstillstånd på svensk arbetsmarknad. Om vi inte vågar pröva
okonventionella lösningar riskerar vi att permanenta arbetslösheten på
en mycket hög nivå.” Jag delar Allan Larssons uppfattning.
Kristdemokraterna har fört fram ett förslag till ungdomsskattsedel
som ger arbetslösa ungdomar upp till 25 år en egen skattsedel med
förmånliga skattevillkor och möjlighet att sälja tjänster till hushållen.
Förslaget innebär sänkta arbetsgivaravgifter och momsbefrielse på
hushållstjänster. Ungdomsskattsedeln är en effektiv åtgärd för att mins-
ka arbetslösheten bland ungdomar. Vågar Socialdemokraterna pröva
förslaget om en ungdomsskattsedel?
Varje förslag om en återgång till det gamla skattesystemet, som av
ledande socialdemokrater betecknades som perverst och ruttet, måste
med kraft motarbetas.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
99
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
100
Anf. 86 LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Årets valrörelse har gett oss beslutsfattare en rad vik-
tiga besked. På skattepolitikens område skulle jag särskilt vilja peka på
två sådana besked. Valresultatet innebar först och främst att det nu är
fritt fram att höja ett antal skatter, framför allt på kapital, men också på
höga inkomster.
Folk har helt enkelt insett att det inte går att försvara välfärden om
man genomför ofinansierade skattesänkningar för höginkomsttagare
och kapitalägare, och nu är man beredd att ta tillbaka dessa skatte-
sänkningar för att just slå vakt om den svenska välfärden.
Det andra viktiga skattepolitiska beskedet från väljarna var att man
inte låter sig påverkas av påkostade och osakliga skrämselkampanjer
från borgerliga partier och deras stödorganisationer. Man trodde helt
enkelt inte på Moderaterna och Skattebetalarnas förening, när de med
hjälp av dåligt underbyggda påståenden, halvsanningar och ibland rena
lögner försökte få det att framstå som om vi socialdemokrater skulle
vilja höja skatterna med mellan 80 och 85 miljarder kronor. Det hjälpte
inte hur många affischer man än klistrade upp, hur många helsidesan-
nonser man än satte in i tidningarna och hur många tiotals miljoner
kronor man än pumpade in i kampanjen. Svenska folket lät sig inte
duperas.
Herr talman! Nu har vi alltså tagit oss igenom tre borgerliga år i
Sverige. Under de åren präglades skattepolitiken i mycket stor ut-
sträckning av Moderaterna. Det började hösten 1991 med en rivstart i
form av en moderatblå proposition med det pretentiösa namnet Skatte-
politik för tillväxt.
Förmögenhetsskatten skulle avskaffas, arvs- och gåvoskatten skulle
sänkas, skatten på kapitalinkomster och aktievinster skulle också sän-
kas, begränsningarna i avdragsrätten för ränteutgifter skulle tas bort
osv.
Allt det skulle enligt propositionsförfattaren Bo Lundgren få ena-
stående effekter på den svenska ekonomin. Framför allt skulle tillväx-
ten öka och arbetslösheten minska. Nu sitter vi sedan ett tag med facit i
hand. Vi vet att det blev precis tvärtom, Carl Fredrik Graf. Vi fick en
tillbakagång i ekonomin, och vi drabbades av den högsta arbetslösheten
sedan 30-talet.
Nästa stora borgerliga skatteproposition kom hösten 1993. Då gick
man ett steg längre i sitt skattesänkarnit. Då var det aktieägandet som
skulle gynnas ytterligare. Utdelningsskatten avskaffades och reavinst-
skatten halverades.
Samtidigt kunde en stor del av inkomsttagarna - framför allt de med
låga inkomster - konstatera att deras inkomstskatter hade höjts kraftigt
under den borgerliga regeringsperioden. Och det var detta som blev
den borgerliga regeringens ödesdigra misstag. I en nedåtgående kon-
junktur beskar man genom bl.a. skattehöjningar miljoner svenskars
möjligheter att hålla sin konsumtion uppe. Det ledde till en kraftigt
minskad produktion, och därmed var massarbetslösheten ett faktum.
Landet drogs in i en ond spiral av arbetslöshet, ökade budgetunderskott
och snabbt växande statsskuld. Nu måste vi ta oss ur detta ekonomiska
moras. Då är det naturligt att skattepolitiken spelar en viktig roll. Den
kan nämligen bidra med ökade statsinkomster och dessutom med det
viktigaste av allt: rättvisa. Med skatternas hjälp kan vi se till att de som
har mest också får bära en större del av krisens bördor.
Därför är det viktigt att den socialdemokratiska regeringen nu reso-
lut och snabbt lägger fram förslag om värnskatt, enhetlig kapitalbe-
skattning och bevarad förmögenhetsskatt.
En annan viktig uppgift på skattepolitikens område är att se till att
folk verkligen betalar sina skatter, att ingen smiter undan. Tyvärr måste
man nog konstatera att skattebrottsligheten och den osunda skattepla-
neringen har brett ut sig under senare år. Det handlar kanske om 100
miljarder kronor som på detta sätt undandras beskattning.
Det är den verkligt stora orättvisan. Den går ut över dem som sköter
sig och betalar sina skatter i vederbörlig ordning. Särskilt påtagligt är
detta inom näringslivet och i all synnerhet i småföretagens värld. Här
sätter den ekonomiska brottsligheten konkurrensen ur spel. De seriösa
företagen konkurreras ofta ut av de oseriösa företagen. Detta är natur-
ligtvis upp-och-ner-vända världen.
Därför måste nu alla goda krafter mobiliseras mot den ekonomiska
brottsligheten. Skattekontrollen måste skärpas, och likformigheten i
skattesystemet i så stor utsträckning som möjligt återställas. Det första
steget i den riktningen tar vi när vi nu återgår till en enhetlig kapitalbe-
skattning.
Anf. 87 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:
Herr talman! Lars Hedfors hänvisade till valresultatet och tog det
till intäkt för att det nu var läge att höja skatterna. Det parti som tydli-
gast har varit för skattesänkningar, nämligen Moderaterna, gick också
fram i valrörelsen. Det är uppenbart att det lönar sig att vara tydlig när
det gäller skattepolitiken.
Jag vill ta upp detta med värnskatt. Det är en viktig fråga. I Dagens
Industri den 19 maj uttalar Lars Hedfors: ”Självklart är det inte bra att
det blir stora marginaleffekter ovanför brytpunkten. Jag tror att vi
måste titta på detta mycket noggrant och diskutera de fördelningspoli-
tiska effekterna.” Det tyckte jag var ganska insiktsfullt sagt. I dag har
Lars Hedfors tydligen en annan uppfattning. Jag vill därför fråga ho-
nom vad han anser om värnskatten och det förhållandet att det faktiskt
uppstår marginaleffekter som är ganska så obehagliga.
När det gäller Socialdemokraternas förslag beträffande brytpunkten
kommer fler och fler skattebetalare att varje år komma upp på den
högre skattenivån. Antalet heltidsarbetande ovanför brytpunkten är 45
%, så det handlar inte om en exklusiv skara rika personer som på detta
vis kläms åt med höjda skatter. Eller också har Lars Hedfors och jag
olika uppfattningar om vem som är rik och vem som inte är rik.
Till sist tror jag att vi är eniga om en sak, nämligen kampen mot den
ekonomiska brottsligheten. Den förre skatteministern lade fram ett
förslag om ökade anslag på 200 miljoner kronor per år under fem år
just för att Riksskatteverket och dess länsskattemyndigheter skulle få
ökade resurser för att motarbeta ekonomisk brottslighet.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
101
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Anf. 88 LARS HEDFORS (s) replik Herr talman! Ert tillskott när det gällde att bekämpa den ekonomis- |
ka brottsligheten var en omvändelse under galgen. Ny demokrati tving-
|
Allmänpolitisk debatt |
ade er helt enkelt till att göra detta tillskott. Så är sanningen. Samtidigt urholkade ni möjligheterna att bedriva en effektiv skatte- |
|
Skattepolitik |
kontroll genom att avskaffa skatteflyktsklausulen, genom att avskaffa Antalet människor som befinner sig över brytpunkten ökar genom Jag vill också kommentera valresultatet och möjligheten att höja Anf. 89 CARL FREDRIK GRAF (m) replik: Herr talman! Närmast var det väl en opinionsundersökning som i När det gäller rättssäkerheten tycker jag att det viktigt att slå fast att Det är på gränsen till oförskämt när man så att säga mellan raderna Anf. 90 LARS HEDFORS (s) replik: Herr talman! Det är så. Historien visar att Moderaterna inte tycker |
|
102 |
har räknat på detta. Under åren 1982-1991 lade vi fram ett fyrtiotal |
förslag om att man skulle förbättra skattekontrollen. Moderaterna gick
emot vartenda ett. Ni avskaffade skatteflyktsklausulen som är så oer-
hört viktig, inte minst i förebyggande syfte, när det gäller skatteflykt
och liknande.
Nu talade Carl Fredrik Graf vackert om rättssäkerhet. Men vad är
det för rättssäkerhet för den företagare som är seriös och sköter sig när
han utsätts för konkurrens från företagare som smiter från moms och
arbetsgivaravgifter? Vad har den seriöse företagaren för rättssäkerhet?
Den rättssäkerheten talar ni väldigt litet om. Men om man skulle råka
klämma åt en och annan falskdeklarant, då blir ni bekymrade.
Jag tycker att ni skall nyansera debatten om rättssäkerhet, Carl
Fredrik Graf. Där har ni från den moderata sidan sannerligen inte
mycket att skryta med.
Anf. 91 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Först vill jag säga att utgiftsexplosionen till stor del
beror på 80-talspolitiken. Den ledde oss in i finanskris och lågkonjunk-
tur och den arbetslöshet som råder. Det var ju det som förorsakade
utgiftsexplosionen.
Också jag tycker att det är ytterst viktigt med kamp mot ekonomisk
brottslighet. Vi från Folkpartiet delar uppfattningen att det är angeläget
att man vid en ekonomisk kris höjer kraven på människor med högre
inkomster och stora tillgångar. Men man måste göra det på ett sådant
sätt att det inte motverkar tillkomsten av nya jobb, så att vi inte återigen
kommer in i det som förr kallades det perversa och ruttna skattesyste-
met och som vi gemensamt lyckades göra oss av med. Bägge partierna
fick stå ut med en hel del smälek för det.
Vi anser t.ex. att slopandet av förmögenhetsskatten, som skulle ske
vid nästa årsskifte, bör skjutas på framtiden. Däremot vill vi inte återin-
föra förmögenhetsskatten på arbetande kapital.
Vi menar vidare att fastighetsskatten skall skärpas därför att det vi-
sat sig att också den har en klart progressiv effekt. Hushåll med höga
inkomster har i regel dyrare bostäder. Vi anser att tjänstebilsbeskatt-
ningen bör skärpas. Av dem som deklarerar för bilförmån ligger 80 %
ovanför brytpunkten. Däremot menar vi, inte minst av fördelningspoli-
tiska skäl, att den beslutade säkringen av kapitalinkomstskatten och den
värdefulla rätten för avdrag på skuldräntorna upp till 25 % gärna kan
vara kvar. Det skulle tillföra statskassan 1 miljard kronor. Det betalas i
högsta grad av personer med högre inkomster.
Anf. 92 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Först litet om det Isa Halvarsson sade inledningsvis.
Hon tycker också att det är bra med skattekontroll. Men inte ens en
gång Folkpartiet har någon särskilt bra historia att skryta med på det
området. Ni har också varit med om att urholka skattekontrollen under
den gångna treårsperioden. Ni tog bort tredjemansrevisionen, som är så
viktig för att man skall kunna kontrollera momsen, som ju är en skatt i
flera led. Därför måste man ha en tredjemansrevision.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
103
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
Ni tog bort skatteflyktsklausulen, och ni har varit med om att urhol-
ka skattereformen, som tidigare talare har varit inne på här.
Isa Halvarsson sade att vi tillsammans genomförde skattereformen
för att komma bort från det perversa skattesystemet. Det gjorde vi.
Men ni har genom era sänkningar på kapitalinkomstskatteområdet
återfört en del av perversiteterna. Ni har sett till att det i kapitalin-
komstbeskattningen nu finns åtta olika skattesatser, från 0 % till 30 %.
Det säger sig självt att man sätter i gång att försöka planera sin skatt på
det viset att man förvandlar högbeskattade inkomster till lågbeskattade.
Det var det vi försökte komma ifrån.
Ni har rivit upp gränsen mellan de olika inkomstslagen genom att i
inkomstslaget företagsamhet införa rätt till avdrag på underskott i
tjänst. Det är också någonting som t.ex. Lagrådet kritiserade väldigt
mycket därför att det skulle ge upphov till skatteplanering. Ni har san-
nerligen varit duktiga på att riva upp den skattereform som vi med stor
möda och mycket besvär genomförde tillsammans.
Anf. 93 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Det har inte skett några större förändringar i skatte-
systemet. De förändringar som har gjorts har inte inneburit något brott
mot skattereformens principer.
Den grundläggande frågan, som Socialdemokraterna inte svarar på,
är: Hur skall man få människor att satsa på riskabla och hårdbeskattade
investeringar när de kan få bättre ränta på högavkastande riskfria
statsobligationer? Det gäller i mycket hög grad småföretagare.
Det intressanta är att den socialdemokratiska regeringen i Norge tog
bort dubbelbeskattningen. Motivet var främst att åstadkomma neutrali-
tet mellan de olika sparformerna, effektivisera ekonomin och främja
kapitalets rörlighet. Också i Norge menade man att tidigare politik med
olika investeringsstimulanser för företagen inte gav något effektivt
resultat. Man säger nu att utdelningarna har ökat men inte så mycket.
Däremot har mera nytt kapital tillförts företagen, och rörligheten har
ökat. Den norska regeringen är övertygad om att reformen är riktig. Det
finns ett problem, och det är att pressen ständigt beskriver utdelningar-
na som skattefria.
Socialdemokraterna med hela sin stora pedagogiska apparat och
alla sina pengar - Lars Hedfors talar mycket om pengar - skulle kunna
förklara för människor nödvändigheten av att vi får småföretagare att
satsa på och att vilja växa. Det är inte så som en del ”högre” socialde-
mokrater tror, att folk tycker att det är häftigt att betala skatt. Jag tycker
att det är ganska skönt att lägga sig på en lägre nivå och slippa det extra
slitiga med att riskera sin framtid.
Anf. 94 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Jag har talat med väldigt många småföretagare, inte
minst under valrörelsen. De har varit förtvivlade över den hattighet som
har präglat den borgerliga skattepolitiken. För dem har det inte varit så
särskilt viktigt med utdelningsskatt och reavinstskatt på aktier. Det
104
viktigaste för dem är att det är stabila spelregler. Det har det sannerli-
gen inte varit under den borgerliga regeringsperioden.
Jag läste för ovanlighetens skull det senaste numret av Skattebeta-
larnas förenings tidning, där man går till stenhård kritik mot den bor-
gerliga skattepolitiken på småföretagens område just därför att den inte
var stabil och ingav stabilitet.
Ni har inte gjort er skyldiga till något brott mot skattereformen, sä-
ger Isa Halvarsson. Men en av de absolut viktigaste principerna i skat-
tereformen för att vi över huvud taget skulle ställa oss bakom skattere-
formen var just att det var en balans mellan beskattningen av arbete och
beskattningen av kapital. Den balansen har ni satt ur spel. Då har det
blivit precis så som jag har sagt här, att det har gynnat dem som har
kapital.
Det viktiga för företagen och företagandet är inte att man lättar på
beskattningen av kapitalet utan att man lättar på beskattningen av före-
tagen. Vår skattepolitik på företagsområdet är fördelaktigare för företa-
gen än er. Vi ligger ungefär 2 miljarder lägre i beskattning av företagen
än vad den borgerliga regeringen gjorde.
Anf. 95 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Värnskatten skall ju vara tillfällig. Min fråga är då till
Lars Hedfors: Anser ni att också underskotten är tillfälliga? Vi vill ju
ha en permanentning av skatten. När ekonomin är i balans kan man ta
bort den, men att redan nu säga att värnskatten är tillfällig tycker vi inte
är riktigt.
Egenavgifterna har Lars Hedfors berört i väldigt liten utsträckning.
Hur ser Socialdemokraterna på egenavgifterna fördelningspolitiskt?
Det är vi intresserade av. Tycker Socialdemokraterna att det är riktigt
att man skall undandra inkomster över sju och en halv gånger basbe-
loppet? Tycker Socialdemokraterna att det är rätt att det är avdrags-
gillt? För oss verkar det vara fördelningspolitiskt omvänt.
Hur har ni tänkt att direktavskrivningarna skall fungera? Gäller det
gamla förslaget från Företagsskatteutredningen för ett antal år sedan,
dvs. att s.k. periodiseringsfonder skall införas? Det innebär att 85 % av
anskaffningskostnaden skall vara direkt avdragsgill, men resten skall
vara någon form av inflationsvinst som man inte får göra avdrag för.
Hur har ni tänkt er när det gäller direktavskrivningarna?
När det gäller bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten an-
ser Riksdagens revisorer att momsen är ett av de stora problemen.
Samtidigt har man rustat ner kompetensen ute på skattemyndigheterna
genom att dränera länsskattekontoren ganska ordentligt. Är ni beredda
att ompröva denna - låt oss kalla det så - decentralisering av skattebe-
kämpningen och verkligen se till att kompetensen finns kvar även ute i
länen?
Anf. 96 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Under den gångna treårsperioden kämpade vi hårt för
ökade anslag till skattemyndigheterna både explicit när det gäller mom-
sen och när det gäller skattekontrollverksamheten över huvud taget.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
105
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
Den kampen har vi drivit konsekvent. Det var först när det parti som
inte längre finns representerat i riksdagen stödde oss som den borgerli-
ga regeringen var tvungen att krypa till korset. Vidare har vi på detta
område fått uppbackning från Per Rosengrens partikollega Lars Bäck-
ström.
Så till direktavskrivningarna. Det här med företagsbeskattning är ett
väldigt invecklat område. Vi diskuterar väldigt gärna uppläggningen
med representanter för företagsamheten i Sverige. Så småningom
kommer det förslag, men jag kan inte nu exakt säga hur de förslagen
skall se ut.
När det gäller egenavgifterna, Per Rosengren, dras vi nu efter tre
borgerliga regeringsår faktiskt med en statsskuld på över 1 000 miljar-
der kronor. Dessutom växer vårt budgetunderskott ständigt. Därför är
det nödvändigt att vi hittar finansieringsmöjligheter så att vi kan klara
detta. Det är inte särskilt lustigt att tillgripa egenavgifter, men vi anser
oss tvungna till det. Vi anser nämligen att det finns ett utrymme för en
höjning av egenavgifterna med ungefär 3 %.
Värnskatten har fått sitt namn inte därför att den är tillfällig utan
därför att pengarna skall användas till att värna dem som är arbetslösa.
Pengarna skall nämligen gå till Arbetsmarknadsfonden för att stoppa
dräneringen av densamma. Vi utgår från att vi skall lyckas med den
saken. När vi har klarat den uppgiften behövs inte längre värnskatten.
Anf. 97 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag välkomnar det sistnämnda, dvs. att värnskatten
inte är tillfällig utan gäller tills vidare. Så uppfattar jag detta.
Ökade anslag räcker dock kanske inte alltid. Man måste kanske
också titta på organisationen, titta på vad som hänt på kompetenssidan i
och med den utflyttning av länsskattekontor som skett.
När det gäller direktavskrivning finns det en gammal utredning där
det klart finns förslag om hur det här kan fungera. Jag förstår inte vilka
diskussioner som skall föras. Är det meningen att direktavskrivning
skall kunna ske avseende hela anskaffningskostnaden, dvs. att man på
det sättet också skall kunna göra s.k. inflationsvinster? I så fall hamnar
de som gör direktavskrivning i en väldigt bra situation i förhållande till
andra som inte har tillfälle att göra detta på grund av sämre resultat.
Beträffande egenavgifterna vill jag säga att jag har full förståelse
för att Socialdemokraterna vill hitta en finansiering av underskottet.
Det ställer vi också upp på. Men vad jag frågade var: Hur kan Social-
demokraterna lägga fram ett förslag som fördelningspolitiskt är så
fjärran från arbetarrörelsens värderingar - dvs. ett förslag som innebär
att höginkomsttagarna skyddas? Låginkomsttagarna däremot får even-
tuellt betala mera. Det är ju vad konstruktionen med sju och en halv
gånger basbeloppet vad gäller avdragsrätten innebär. Det betyder alltså
att höginkomsttagarna skyddas på detta område.
I övrigt är vi beredda att införa egenavgifter om de liknar en skatt.
106
Anf. 98 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Vi har än så länge inte lagt fram några förslag när det
gäller egenavgifterna. Per Rosengren får vänta litet. Sedan får han se
hur det hela utformas.
Vi har sagt att vi inte är särskilt glada åt egenavgifter i det nya
pensionssystemet. Vi skulle hellre se att egenavgifterna byttes ut mot
något annat. Men om vi skall ha egenavgifter menar vi att de skall tas
ut på hela inkomsten. Principiellt är inte heller vi särskilt glada åt att de
blir avdragsgilla. Det strider mot vår inställning.
I frågan om värnskatten har Per Rosengren en något egendomlig
semantisk övning när det gäller ”tills vidare” eller ”tillfällig”. Jag för-
står inte skillnaden. Jag har ju klart och tydligt sagt att värnskatten skall
finnas med så länge som det behövs för att klara Arbetsmarknadsfon-
den. Om sedan Per Rosengren väljer begreppen ”tills vidare” eller
”tillfällig”, så är det honom fullständigt obetaget att göra det. Han får
använda båda begreppen om han så vill.
Så något om kompetensen hos skattemyndigheterna. Vi tror också
att det behövs en kompetens där och att pengarna/anslagen till Riks-
skatteverket används på ett riktigt och bra sätt. Vi får väl se om det
finns utrymme för ytterligare anslag på den punkten. Så småningom
återkommer vi till den frågan. Låt oss diskutera den seriöst och kon-
struktivt!
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Skattepolitik
Näringspolitik
Anf. 99 PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Det var intressant, för att inte säga lätt skrämmande,
att följa skatterundan alldeles nyss. Jag förstår nu att närmare 75-80 %
av Sveriges småföretagare valde att rösta borgerligt. Jag förstår det
utifrån de argument som nu kommer fram med mycket stor skärpa.
Först och främst tycker jag att det skall konstateras att de skatte-
höjningar som gjorts under den gångna mandatperioden skedde efter
socialdemokratiska partiets påtryckningar i krisuppgörelsen. Jag vill
också konstatera att gjorda förändringar i beskattningen av riskkapital
är förändringar som innebär en rimlig beskattning av kapital som gått
till arbete och företagande i svenska företag. Socialdemokratin däremot
beskattade i praktiken inte alls de många miljarder som gick till fastig-
hetsspekulation, finansspekulation och mycket annat under 80-talet.
Vidare noterar jag att man med väldigt stor skärpa sätter likhets-
tecken mellan småföretagare och skattebrottslingar, något som jag
måste säga att jag i sak blir djupt indignerad över.
Skatteflyktsklausulen, generalklausulen, var en främmande fågel i
den svenska lagstiftningen, något som man snarast använde sig av på
andra sidan Östersjön före Sovjetunionens fall.
Den gamla regeringen skaffade 1 000 nya poliser för att bekämpa
ekobrottslingar. Det blev 30 nya specialiserade eko-åklagare, en ny
konkurslagstiftning där den gamla var helt otillräcklig, effektiviseringar
av näringsförbud, edgångsbestämmelser och en mängd andra åtgärder
Näringspolitik
107
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
för att komma till rätta med ekobrottsligheten - något som man i prak-
tiken inte gjorde under 80-talet.
Historien är i sak den att den svenska välfärden byggdes upp under
en period från mitten av 1800-talet och fram till 1970. Under mer än
100 år var Sverige ett av de länder i världen som hade den högsta eko-
nomiska tillväxttakten. Endast Japan kunde konkurrera med oss - möj-
ligen också Danmark.
Från 1970, då skatterna ökade, offentlig sektor expanderade och
näringslivet gick tillbaka, har Sverige gått tillbaka i välfärdsligan. Vi
har gått från en tredje eller fjärde plats ned till en sjuttonde eller arton-
de plats. 300 000 jobb i privat näringsliv försvann. 300-400 miljarder
kronor i investeringspengar försvann från landet under 70- och 80-
talen. Det var det som konstituerade, grundade, krisen i den svenska
ekonomin.
När sysselsättningen i privat näringsliv minskade i Sverige, ökade
den med 30 % i USA, med 20 % i Japan och 5-10 % i övriga Europa.
Felet är alltså att vi haft en gammal socialdemokratisk rent företagarfi-
entlig politik. Man har ju i stället gynnat spekulationsekonomin och
fastighetsspekulationerna och fört en genuint småföretagarfientlig poli-
tik.
Vi har försökt, och det målet har vi velat fullfölja, åstadkomma ett
företagarklimat i Sverige som är konkurrenskraftigt i förhållande till
vad som gäller i alla andra länder i Västeuropa. Det innebär att även
politiker är konkurrensutsatta. Det innebär att vi måste se till att vi har
skatter för företag i Sverige som är jämförbara med vad som gäller i
konkurrentländerna, för annars fortsätter flykten ur landet när det gäller
arbetstillfällen och riskkapital. Det är därför reglerna skall vara stabila
och förutsägbara. Men de måste också vara konkurrenskraftiga. Det får
inte vara så att vi har västvärldens hårdaste småföretagarklimat.
Det är ingen tillfällighet att vi fortfarande har få småföretagare i
Sverige. I stället är det en följd av den småföretagarfientliga politiken
under 70- och 80-talen.
Vi har gjort förändringar i riskkapitalbeskattningen i Sverige och
fått den jämförbar med omvärldens. Vi har genomfört privatiseringar
och därmed breddat riskkapitalmarknaden i Sverige. Mot att under 80-
talet ha fått 5 miljarder kronor per år i nya riskpengar till nya jobb och
nya företag är vi nu uppe i 50 miljarder kronor per år. Det innebär en
tiodubbling, och det behöver Sverige för att under 90-talet få de nya
företagen och de nya jobben.
Vi måste också fullfölja satsningarna på ny teknik och ny utbildning
där vi skall konkurrera med kompetens och avancerade produkter, inte
med låga löner.
Vi måste fortsätta teknikspridningen och satsningarna på informa-
tionsteknologin. Vi måste göra patenten tillgängliga för de små företa-
garna, via nätverken, via olika typer av datasystem. Likadant är det
med forskningsresultaten, distansundervisningen och mycket mycket
annat.
108
Vi måste fullfölja satsningarna på infrastrukturen där vägar, järnvä-
gar och telekommunikationer minskar avstånden för svenska företagare
och gör dem konkurrenskraftiga.
Det har vänt i Sverige nu. Investeringarna ökar med 30 %. För
första gången på årtionden har vi ett nettoinflöde av investeringar.
Exporten ökar. Hemmamarknaden ökar, dvs. vi börjar högst påtagligt
vara på rätt väg. Men då gäller det att fullfölja satsningarna. Jag vill
inte att Sverige skall bli ett låglöneland. Det är kompetens, teknikhöj-
den och konkurrenskraft som vi skall konkurrera med. Då kan vi inte ha
högre skatter, sämre forskning och sämre utbildning än i våra viktigaste
konkurrentländer.
Anf. 100 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! I den här första debatten efter valet skulle jag först
vilja rekapitulera litet i fråga om vad som har inträffat och vad som har
gjorts på det näringspolitiska området.
Under den gångna valperioden har det dragits upp nya fåror för en
bättre näringspolitik i allmänhet och för småföretagen i synnerhet. Den
borgerliga regeringen har också kraftfullt arbetat för ett bättre nä-
ringsklimat. Det har skett i en tid när vi har haft en svår internationell
lågkonjunktur samtidigt som vi har lidit av inhemska misstag från 80-
talets spekulationsekonomi.
För att komma till rätta med de enorma problem som den dåvarande
regeringen ställdes inför var det nödvändigt med många åtgärder för att
återupprätta Sverige som en företagar- och industrination. För att kunna
göra detta var vi från den dåvarande regeringens sida klara över att man
måste ge bättre villkor för att starta och driva företag. Detta gäller
särskilt för de små företagen, där de nya jobben kommer att tillskapas.
Denna förbättring för att starta och driva företag har bl.a. skett i
form av sänkta och slopade skatter och avgifter, t.ex. slopad skatt på
arbetande kapital, sänkt skatt för egenföretagare och fåmansbolag,
återinförandet av kvittningsrätt, m.m. Sammantaget har alltså skatten
enbart för småföretagen sänkts med 13-14 miljarder.
Förbättringar har också skett i form av en förbättrad riskkapitalför-
sörjning som t.ex. inrättandet av en industri- och nyföretagarfond, en
förstärkning av de regionala utvecklingsbolagens kapital m.m. Sam-
mantaget har riskkapitalet med statligt engagemang ökat från ungefär 4
till 13 miljarder. Förbättringar har också skett i form av en kraftigt
förstärkt regionalpolitik. Man har t.ex. infört ett nytt landsbygdsstöd,
ett stöd för kvinnligt företagande och ett generellt småföretagarstöd
som gäller under det här budgetåret.
Förbättringar har också skett genom förenklade regler i arbetsrätten,
t.ex. att provanställning får ske i upp till tolv månader och även att två
nyckelpersoner får behållas i företaget vid varsel.
Det har också mer än någonsin satsats stora resurser på vägar och
järnvägar samt på forskning och utbildning.
Alla de här åtgärderna har också givit resultat. När den borgerliga
regeringen tillträdde 1991 varslades 1 000 personer varje dag. Kurvan
var på väg rakt nedåt. I dag anställs ca 1 000 personer varje dag, och
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
109
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
antalet varsel är rekordlågt. Det är också många investeringar på gång |
Socialdemokraterna har på nästan varje punkt avvisat de åtgärder
|
Allmänpolitisk debatt |
som har vidtagits. Detta har för mig varit helt oförståeligt, och det |
|
Näringspolitik |
mokraterna kommer att riva upp. Skall ni riva upp skattesänkningar för småföretagen och därmed Herr talman! Även om många åtgärder har vidtagits under den Från Centerns sida har vi arbetat fram ett tiopunktsprogram för nä- I början skall nyföretagaren äga en mindre del av företagen. Efter Vi vill också förbättra stödet till innovatörer och uppfinnare genom Jag vill också nämna något om kvinnors företagande. Som jag Vi måste också ge de unga bättre möjligheter, bl.a. genom att i Vi satsar mycket på att utbilda oss till löntagare i dag när vi behöver Vi vill också fortsätta med att stimulera till kompetenshöj ande åt- Vi vill från Centerns sida satsa ytterligare på att förstärka samarbe- |
|
110 |
och öka användningen av den svenska skogsråvaran. Ett exempel på |
hur man kan gå till väga är det skogsindustriella centrum som håller på
att växa fram i Karlstad.
Även inom sektorn ”gröna jobb” finns det många arbetstillfällen.
Återanvändning och förnyelse av energisektorn kan ge oss många nya
jobb, samtidigt som både vår miljö och vår ekonomi förbättras.
Ett annat område som är synnerligen angeläget och som också Per
Westerberg omtalade är den nya informationsteknologin. Rätt utnyttjad
kan den medverka till att det skapas många nya jobb. Många nya jobb
har också kommit till på distans under de senaste åren. Men IT-
tekniken har främst riktat sig till stora företag.
Ett av de sista besluten här i kammaren med Börje Hörnlund som
minister innebar att satsa mera på småföretag när det gäller IT-
tekniken. Därför anslogs 3,25 miljoner.
Herr talman! Jag vill betona vikten av en stabil ekonomisk politik.
Det viktigaste av allt är att företagarna kan få ned räntan på en accepta-
bel nivå. Därför fordras det en ansvarig, långsiktig och stabil ekono-
misk politik.
Anf. 101 LENNART BEIJER (v):
Herr talman! Landets småföretag spelar en väldigt viktig roll för
sysselsättningen. När det nu gäller att pressa ned arbetslösheten till
normala 2-3 % är det de små företagen med upp till 30 anställda som
kommer att gå i bräschen.
Samtliga partier har i valrörelsen uttalat sitt stöd för småföretagen.
Därför är det smått märkligt att så litet har gjorts i den här frågan.
Hen- talman! Jag skall ta upp fyra konkreta områden som betyder
mycket för småföretagandets utveckling och för möjligheten att pressa
ned arbetslösheten.
För det första: Den helt avgörande frågan för småföretagen är gi-
vetvis efterfrågan på vår hemmamarknad. Det effektivaste sättet att få
fart på densamma är att ytterligare öka trycket i ROT-sektorn - alltså
reparation, ombyggnad, tillbyggnad av skolor, sjukhem, daghem och
bostäder. Detta ger utöver aktivitet i bl.a. snickeriindustrin en mängd
dynamiska effekter på de flesta hemmamarknadsområden.
Statliga stöd till omfattande ROT-program betalar sig omedelbart
och kan ge de svenska småföretagen en nytändning.
För det andra: Etablerade småföretag som har ambitioner att utveck-
las ytterligare och nystart av företag fordrar goda möjligheter till upp-
tagande av lån.
Riskkapitalmarknaden fungerar inte i Sverige. Det finns exempel på
gamla, seriösa småföretag som i decennier varit kunder hos samma
bank. De råkar ut för kundförluster och behöver tillfälligt ökade kredi-
ter men nekas detta och tvingas till konkurs. Problemet med riskkapi-
talförsörjningen måste lösas. Banksystemet måste ges signaler om att
behandla småföretagande och nyetablering med mindre njugghet.
För det tredje: En mycket konkret åtgärd för att pressa ned arbets-
lösheten vore att ge de små svenska varven samma villkor som varven i
Norden och övriga Europa. Det är egentligen mycket märkligt att just
detta område undantagits från den allmänna EU-anpassningspolitiken.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
111
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
112
Ökad sysselsättning i varvsindustrin ger omedelbara effekter för många
andra småföretag.
För det fjärde: Den globala marknaden för miljöteknik är en av de
snabbast växande marknaderna. Svenska småföretag har stora möjlig-
heter att lyckas på denna marknad för miljöanpassad produktion. Skall
vi klara kärnkraftsavvecklingen till år 2010, måste ny teknik utvecklas.
Solenergi, mindre vattenkraftverk och både stora och små vindkraft-
verk är mycket intressanta för småindustrin. Här behövs olika stöd och
ändrade skatteregler.
Herr talman! Den förra regeringen var ointresserad av stimulanser
till hemmamarknaden, riskkapitalförsörjning i småföretagen, att ge de
svenska varven likvärdiga villkor. Man har inte orkat med att utveckla
ett nationellt program på miljöteknikområdet. Den borgerliga regering-
en har däremot med stor energi och konsekvens försämrat de anställdas
rättigheter ute i företagen. Borgerliga företrädare tror att försämrade
anställningsvillkor, minskade förhandlingsmöjligheter och försämrade
a-kasseregler och a-kasseersättningar skapar bättre möjligheter för
småföretagen. Denna borgerliga tanke är helt felaktig.
Av alla de småföretagare jag träffat - det rör sig om något hundratal
inom den svenska träindustrin - är det ett försvinnande fåtal som öns-
kar sig dessa åtgärder. Svenska småföretagare vill ha och har fortfaran-
de goda förhållanden till sina anställda. De tycker exempelvis att det är
självklart att den sist anställde får gå först i dåliga tider. Småföretagar-
na vill ha kreativa medarbetare som känner trygghet på arbetsplatsen,
och de vill ha en fungerande hemmamarknad.
Herr talman! Den borgerliga regeringen lyckades nästan ta död på
den svenska småindustrin. Jag utgår från att regeringsförklaringens
inriktning på enbart de stora företagen var ett olyckligt misstag. Den
nya riksdagsmajoriteten har chansen att gjuta ny livskraft i de svenska
småföretagen. Vänsterpartiet vill vara med och ta ansvar för en sådan
politik.
Anf. 102 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag hoppas att Vänsterpartiet kommer att fortsätta fö-
regående mandatperiods inriktning att åtminstone vara mer småföre-
tagarvänligt än vad Socialdemokraterna har varit. Däremot tycker jag
att vissa saker i Lennart Beijers anförande lämnar en del att önska.
Jag vill först notera att man nu är på väg att ta bort alla statssub-
ventioner till varv över hela världen. Hittills har varvssubventionerna i
Europa varit större än hela arbetskraftsinnehållet i varven, vilket har
gjort att det blivit en närmast omöjlig situation.
Det är ingen tvekan om att miljötekniken innebär en ny svensk kon-
kurrensfördel, dock inte framför allt med statliga subventioner utan
med forskning och utveckling, där vi visar att vi är duktiga, kompetenta
och därmed kan konkurrera och ta betalt.
Vad jag inte förstår med Lennart Beijers inriktning är tron att det är
brist på riskkapital och att det är bankerna som skall stå för detta. Ban-
kerna står för lån. Riskkapital är ägarkapital. Samtidigt vill Lennart
Beijer drastiskt höja beskattningen för småföretagarna. Det går inte
ihop. När de får högre skatt, som det var före 1991 års val då de för-
modligen var västvärldens hårdast beskattade småföretagare, blir det
litet riskkapital. Då blir expansionen dålig, och då får man få småföre-
tag, precis som vi hade i Sverige under 70- och 80-talen. Det är ju där
förändringarna måste göras. Det är där det har gjorts väldigt mycket,
motsvarande nästan hela Småföretagarnas riksförbunds hela handlings-
program, under den gångna mandatperioden. Det visar också det senas-
te valets stöd till de borgerliga partierna från småföretagarna.
Anf. 103 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Det är säkert si och så med hur småföretagarna ser på
politiken. Måhända är det fortfarande fler som stöder Westerberg än
mig.
Jag tog upp två frågor med Per Westerberg, bl.a. statssubventioner-
na till de svenska varven. Vi hade en frågestund här i förrgår, där det
visade sig att man nu tror och hoppas att statsunderstödet i övriga värl-
den skall försvinna från den 1 januari 1996. Nu vet vi ingenting om
detta. Det kan fortsätta. Man har tidigare gjort försök i den här vägen.
Men hur som helst innebär det att vi nu och under nästa år får leva med
en situation, där de svenska varven inte kan konkurrera på samma vill-
kor. Självfallet är det viktigt att vi ger dem den chansen.
Vad gäller riskkapital och möjlighet till lån får Westerberg gärna
kalla det för olika saker, men det är helt klart i dag att små företag utan
stora egna resurser har svårt att få de lån och krediter som de behöver
för att klara sig vidare och för att klara sig igenom svåra situationer.
Detta tror jag nog att vi kan vara överens om.
Anf. 104 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag tror att Lennart Beijer och jag nog är ense om att
vi inte skall ha statssubventioner till varven. När arbetskraftens kostna-
der för produktionen i svenska varv är ungefär 14-15 % och subven-
tionerna i Europa normalt sett ligger mellan 10 och 40 % av hela pro-
duktionsstödet för båtarna är det Eberöds bank i den delen.
Vi skall slå vakt om varje svensk industrigren, satsa på teknikut-
vecklingen - gärna även på exportmöjligheterna - och ge garantier där
så kan behövas. Men det måste vara med ökad teknik och kompetens
som vi skall konkurrera och inte med statssubventioner.
Sedan vill jag bara påpeka detta med riskkapital till småföretagen
och att de inte har några egna resurser. Nej, småföretagens egna resur-
ser har varit sönderbeskattade under hela 70- och 80-talet. Detta har vi
ändrat på. Där har faktiskt Lennart Beijers eget parti varit bättre än
socialdemokratin, för ni har åtminstone varit med på att göra förbätt-
ringar.
Felet är att de inte har fått kapitalisera sig och bygga upp sitt risk-
kapital. De har därmed inte kunnat konkurrera på samma villkor som
nästan vartenda land i hela den fria världen. Därför är det inte underligt
att andelen sysselsatta i småföretag i Sverige bara har varit hälften så
stor som i hela övriga Västeuropa. Det är ju detta som har rättats till.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
113
8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 12
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
114
Det är detta vi måste slå vakt om, om vi skall få de 500 000 nya jobben
under de kommande tio åren.
Anf. 105 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Jag tackar för erkännandet vad gäller partiets småföre-
tagarpolitik.
När det gäller statssubventioner vill jag fråga Per Westerberg om
han menar att våra små svenska varv skall få fortsätta att åtminstone ett
år till konkurrera på en marknad, där andra varv har minst tioprocentiga
subventioner.
Anf. 106 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Det har tidigare rått enighet om att man inte skulle ge
statssubventioner till varven. De har också upphört. Men vi har jobbat
hårt för att få lika villkor som andra länder för varvsnäringen. EKN har
också möjlighet att gå in och bidra med krediter.
Det har talats mycket om småföretagarna och riskkapitalet. Det är
helt klart att småföretagarna hade det svårt förut. Det har vi alla varit
eniga om. De hade det också mycket svårt under tidigare år, bl.a. därför
att de inte hade nog med eget kapital. De har inte haft möjlighet att
sätta av eget kapital. När de sedan råkade i svårigheter hade de heller
inte möjligheter att klara överlevnaden. Samtidigt kollapsade det
svenska bankväsendet under en tid. Men läget har förändrats. Konkur-
serna minskar kraftigt, och bankerna hjälper i dag till på ett betydligt
bättre sätt än vad de gjorde för något år sedan. De har liksom repat sig
undan för undan, och det hoppas jag att de också skall fortsätta att göra,
för det är viktigt att bankerna ställer upp. Relationen mellan småföretag
och banker är den viktigaste delen för att klara av kapitalförsörjningen
till småföretagen.
Men som jag sade i mitt anförande har vi ungefar tredubblat risk-
kapitalet från 4 miljarder till ca 13 miljarder i företag med statligt en-
gagemang. Det gör att det i dag finns en ganska stor tillgång på risk-
kapital. Det behövs mer. Det är inte nog. Men genom olika åtgärder,
skattesänkningar och annat, är vi på rätt väg. Det är viktigt att inte riva
upp, som en del vill göra, utan vi skall fortsätta på den vägen så att vi
ger bra möjligheter också i framtiden.
Även miljötekniken nämndes här. Vi har nu gått in i kretsloppssam-
hället. Många åtgärder har gjorts på miljöteknikens område under den
senaste perioden, åtgärder som kommit fram genom klimatpropositio-
nen och kretsloppspropositionen. De har gett och kommer också att ge
nya jobb.
Anf. 107 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Jag vill helt kort redogöra för några punkter i Miljö-
partiets näringspolitik för småföretagandet i grön ekonomi.
Ett väl fungerande näringsliv, som försörjer oss med bra varor och
tjänster, är naturligtvis en nödvändig förutsättning för att ett modernt
samhälle som vårt skall fungera. För att samhällsutvecklingen skall bli
långsiktig och bärkraftig krävs också att utvecklingen av teknik och
näringsliv sker i samspel med naturens kretslopp inom de ekologiska
ramarna, annars försämras ju alltmer möjligheterna för mänskligt liv på
jorden.
Småskaligt företagande och lokal verksamhet tycker vi är viktiga i
en grön ekonomi. Småföretag står för en idérikedom och livskraft som
är nödvändig för förnyelse och utveckling av vårt näringsliv, och med
småföretag menar jag då mindre och medelstora företag med upp till
200 anställda. Det är ju främst i småföretag som nya arbeten skapas och
nya produkter utvecklas.
Småföretag har normalt större möjligheter att arbeta flexibelt, att
göra vad kunderna behöver och att ge god och snabb service, än större
företag. Det är därför som Miljöpartiet vill värna speciellt om småföre-
tagandet.
Småföretag behöver kunna samarbeta och konkurrera mer jämbör-
digt med större företag. Småföretagen har oftast sämre möjligheter
både att få välutbildad personal och att få fram riskkapital än de stora
företagen. I småföretagen är det svårare att få tid och råd att hänga med
i teknikutveckling och kvalitetskontroll, bl.a.
Miljöpartiet vill ge ökat utrymme och bättre förutsättningar för små
företag, för kooperativa företagsformer och för lokala och regionala
marknader. Småföretagen måste få möjlighet att skapas och utvecklas,
samarbeta och konkurrera på rimliga och jämlika villkor med större
företag.
Ett svenskt EU-medlemskap skulle öka hoten mot småföretagandet
och småskaligheten. Det är särskilt viktigt att skydda och förbättra
förutsättningarna för småskalighet så länge många ledande politiker
och ekonomer fortfarande tror att det är med alltmer storskalig produk-
tion och ökande transporter som välfärd och en hållbar utveckling skall
skapas.
Redan EES-avtalet innebär tyvärr ökade hot mot många svenska fö-
retag, speciellt i storleksklassen 20-200 anställda. På vår svenska
hemmamarknad möter de hårdare konkurrens och ojämlika villkor från
större företag i andra EES-länder. Det kan gälla bl.a. lägre krav på
arbetsmiljö och på miljöanpassning, lägre arbetsgivaravgifter och öka-
de krav på ren priskonkurrens inom hela EES-området vid offentlig
upphandling över vissa belopp.
EES-avtalet minskar också möjligheterna för lokal offentlig upp-
handling, och därmed försämras möjligheterna till närservice, lokal
insyn och möjligheten att skydda och utveckla den lokala infrastruktu-
ren. Om inte den svenska kronan tillåtits flyta, dvs. sjunka i kurs, innan
EES-avtalet började gälla i Sverige, skulle vi ha tvingats se en ökande
utslagning av småföretag även här.
Hela EU:s grundinriktning är storskalig, och ett svenskt EU-
medlemskap skulle ytterligare försämra många svenska småföretags
situation och samhällets möjligheter att med egen ekonomisk politik
kompensera de ojämna konkurrensvillkoren och den ökande utslag-
ningsrisken.
Riskerna kommer, menar jag, att bli särskilt stora för företag som är
underleverantörer och för leverantörer till offentlig upphandling, för
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
115
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
företag i glesbygd - speciellt utanför de av EU godtagna stödområdena
- och vidare för företag som utvecklar produkter som uppfyller högre
krav på miljöriktighet, energieffektivitet och kretsloppsanpassning än
EU vill ta med i sina normer.
Jag skall bara ge några huvuddrag i Miljöpartiets småföretagarpoli-
tik. Näringspolitiken skall, menar vi, leda till ökad kretsloppsanpass-
ning och gynna en småskalig och decentraliserad samhällsstruktur,
gynna lokala och regionala försörjningssystem som minskar transport-
behov och resursförbrukning, gynna och uppmuntra personligt enga-
gemang och ansvarstagande och öka människors medinflytande och
lokal självtillit. De som arbetar i företagen skall uppmuntras att dela
ägandet och ansvaret.
Småföretagen måste få hjälp att anpassa sig till kretsloppskraven
och att minimera hälso- och miljörisker genom att välja lämplig teknik
och utrustning. De måste få hjälp att beräkna vilken total användning
av resurser och vilka utsläpps- och avfallsmängder som olika alternativ
medför under hela sin livscykel samt information om risker och sårbar-
het, och den här rådgivningen bör vara fri.
Jag kommer senare i dag att anhålla om entledigande från mitt upp-
drag som riksdagsledamot för att bli kretsloppsborgarråd i Stockholm.
Jag hoppas då att vi i Stockholm i praktisk handling skall kunna visa
vad det jag nu talat om innebär.
Det har pratats mycket redan i den här debatten om riskvilligt kapi-
tal och om tillgång till bankkrediter. Mycket kort vill jag bara säga att
vi tycker att det borde vara möjligt med riskkapitalavdrag, på samma
sätt som i England, för att öka tillgången till småskaligt riskkapital. Vi
är också besvikna över att den förra regeringen inte visade större hand-
lingskraft när det gällde att få fram bättre bankkrediter till löpande
verksamheter. Det har kostat många jobb.
Till slut, talman, några ord om näringslivets framtid här i Stock-
holm. Staden riskerar att bli allt mindre intressant som affärscentrum ju
närmare Sverige anpassar sig till EU och ju mer vår riksdag och rege-
ring lämnar över sin rätt att besluta till EU:s tjänstemän och minister-
råd. Desto viktigare är det då att utveckla småföretagsamheten här i
Stockholm, inte minst besöksnäringen. Då är det alldeles fel att fortsät-
ta på den inslagna vägen att cementera och gjuta igen staden och skapa
mer och mer billeder. Vi skall i stället satsa på ett grönt Stockholm och
på en nationalstadspark.
Anf. 108 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Låt mig först få gratulera Krister Skånberg till hans
nya arbete i Stadshuset.
Sedan vill jag bara påpeka att Krister Skånberg kan vara alldeles
övertygad om att för de stora svenska multinationella företagen är EU-
frågan inte den stora frågan. Är Sverige inte konkurrenskraftigt för
Electrolux, kan företaget naturligtvis flytta sin produktion i Mariestad
till någon av anläggningarna i Tyskland, Italien eller Storbritannien.
116
Men det är en väldig skillnad för de många svenska småföretagen,
som inte kan flytta och bara finns i Sverige och som är helt beroende av
Sveriges konkurrenskraft och de regler vi vill ha.
Till skillnad från Krister Skånberg måste jag säga att jag vill att
svenska småföretag skall vara konkurrenskraftiga, kunna konkurrera
med teknik och kompetens, ta bra betalt och därmed utveckla den
svenska välfärden, och då skall man klara konkurrensen ute i Europa.
Med den teknikspridning vi har satsat på och med de satsningar vi
har gjort på forskning, på utbildning och på småföretagarvänliga skatter
har jag den bestämda uppfattningen att småföretagen har väsentligt
bättre förutsättningar att ta till vara chanserna ute i Europa än om de
bara sitter inlåsta i Sverige.
Sedan till riskkapitalavdraget. Jag beklagar att jag inte fick majori-
tet i denna kammare förrän under valrörelsen för att kunna införa ett
riskkapitalavdrag. Det fanns ju inte under våren 1994. Under valrörel-
sen verkade alla ha insett det förträffliga med avdraget. Jag hoppas att
vi får återkomma till det under den kommande mandatperioden.
Bankkrediter däremot är krediter. Det är låntagarnas lånemedel.
Dem skall det inte spekuleras med. Det skall vara säkra utlåningar. Jag
vill inte ha fler banker på obestånd.
Anf. 109 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:
Herr talman! Jag skall börja med det sista som Per Westerberg, vår
tidigare näringsminister, sade. Det är ju ändå ganska fantastiskt!
Per Westerberg vill inte ha fler banker på obestånd. Det är lätt att
hålla med om. Många svenska banker hamnade på obestånd, och de
gjorde det av flera skäl. Ett skäl var att vi tog bort valutaregleringen
och en del bankregleringar på mycket kort tid. Jag tror att det är få som
inte har förstått att det var det som utlöste bankkrisen, framför allt
genom fruktansvärt stora och felaktiga spekulationer inom byggsektorn.
Vad regeringen, som Per Westerberg var näringsminister i, totalt miss-
lyckades med var att ändå försöka säkra de vanliga bankkrediterna för
småföretagandet. Man kan säga att regeringen därmed bidrog till att slå
ihjäl en rad småföretag och stoppa utvecklingen i en rad andra. Det
hade, Per Westerberg, funnits möjligheter för en handlingskraftig rege-
ring att göra väsentligt bättre ifrån sig.
Vi är naturligtvis alldeles eniga om att småföretagen skall vara så
konkurrenskraftiga som möjligt. Jag vill gärna ge den avgående rege-
ringen ett gott betyg för att den ändå har ökat småföretagens konkur-
renskraft. Jag får återkomma till det i en senare replik.
Anf. 110 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag tror inte att man skall skylla bankkrisen bara på en
valutaavreglering. Den var nödvändig. En väldigt stor orsak är snarast
fel ordning på skattereform, valutaavreglering och kreditavreglering.
Som jag sade tidigare i debatten är det bara att konstatera att fastighets-
spekulation och finansspekulation under 80-talet i princip skedde utan
att de inblandade behövde betala skatt, medan det var hårdbeskattning
av riskkapitalet i småföretagen. Det gamla skattesystemet var boven i
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
117
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
dramat i väldigt stor utsträckning. Sedan kan naturligtvis ingen helt
frikännas ifrån ansvar.
Det gällde att sanera bankerna, vilket vi gjorde på ett mycket snabbt
sätt. De är ånyo kreditvärdiga. Vi vill inte ha ordergivning från politiskt
håll om att bankerna skall låna ut pengar. Då riskerar vi att därmed få
ett politiskt ansvarstagande när det gäller vilka krediter som skall läm-
nas. Bankerna skall själva ta ansvar för att låna till bra företag och för
att få igen pengarna. De skall själva ha ansvaret när det gäller privata
företag.
När det gäller miljötekniken vill jag säga att också jag tycker att det
blev en mycket god utveckling av tekniken och av konkurrenskraften i
småföretagen. Jag har sett många exempel på att svensk miljöteknik nu
börjar hålla mycket hög internationell klass och därmed har stora förut-
sättningar att vara ett viktigt konkurrensmedel på den internationella
marknaden. Men det är teknik och kompetens vi skall konkurrera med
- inte subventioner.
Anf. 111 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:
Herr talman! Jag vill naturligtvis instämma i vad Per Westerberg
säger om att det finns både många lovande projekt och förverkligade
företags- och affärsidéer när det gäller miljövänlig och resurssnål tek-
nik. Tyvärr hamnar en hel del av de projekten utomlands därför att det
inte går att uppbåda riskkapital i Sverige.
Vi får hoppas att vi får riskkapitalavdrag och kanske andra möjlig-
heter att få fram riskkapital i Sverige om alla går hem efter denna dag
och tycker som de tyckte i debatten.
För Miljöpartiets del anser vi fortfarande att det behövs lokala när-
fonder som hjälper företagare att få råd och riskvilligt kapital och andra
resurser. Vi vill att det skall inrättas närfonder som dels består av nät-
verkskontor, dels av en riskmedelsfond. Nätverkskontoret bör ha en
eller ett par anställda som har mycket god kännedom om de lokala och
regionala resurserna när det gäller personal, kunskaper, erfarenheter,
utbildning, utveckling och teknik. Dessa nätverkskoordinatörer skall
hjälpa andra att hitta de nödvändiga resurserna för att företaget skall
kunna utvecklas.
Dessutom behövs det hjälp att få tag i riskkapital för små företag
och för sådana som har projekt. När det gäller större riskkapital bör
man samarbeta med affärsbanker och regionala riskkapitalbolag.
Det handlar inte om att ge subventioner, Per Westerberg. Det gäller
att få ett uthålligt system för riskkapital, som man har i andra länder. I
USA är det inga subventioner som driver småföretagen utan en god och
uthållig tillgång på riskkapital.
Anf. 112 GÖRAN HÄGGLUND (kds):
Herr talman! ”Småföretagen skall ta oss ur arbetslösheten. Småföre-
tagen är nyckeln för att åstadkomma ekonomisk tillväxt och utveck-
ling.” Så lät det från hundratals talarstolar och från hundratals torg i
hela Sverige under den valrörelse som ligger bakom oss.
118
Under föregående mandatperiod genomförde den dåvarande rege-
ringen förändringar som förbättrade förutsättningar för nya och växan-
de småföretag i Sverige. Många av de åtgärderna, t.ex. avskaffandet av
skatten på arbetande kapital och införandet av en mer flexibel arbets-
rätt, opponerade sig Socialdemokraterna emot.
Jag tror inte att det går att kommendera fram nya småföretag eller
kommendera fram tillväxt i företag. Det handlar i stället om att skapa
sådana villkor och ett sådant klimat att det lönar sig att starta och driva
företag. Det är det som är grunden för småföretagens möjligheter att
utveckla nya produkter, nya produktionsmetoder och inte minst i en
förlängning skapa nya arbetstillfällen.
De svenska småföretagen sysselsätter i dag ca 1,4 miljoner männi-
skor. Det är drygt 60 % av alla som är sysselsatta i det privata närings-
livet. Sju av tio nya jobb i näringslivet har tillkommit i företag med
mindre än 200 anställda under de senaste tio åren. Jag tror att vi alla är
överens om småföretagens betydelse i det svenska näringslivet och för
jobben i svenskt samhälle.
Vi har under de veckor som har gått sedan regeringsskiftet fått klart
för oss att allt som sades i valrörelsen från socialdemokratiskt håll
kanske inte var så allvarligt menat - det må sedan gälla skolpeng eller
ekonomisk politik. Men vad gäller då för den socialdemokratiska nä-
rings- och småföretagspolitiken?
I regeringsförklaringen kunde vi läsa att statsministern tillkallat ett
särskilt råd där storföretagens representanter får det dominerande ut-
rymmet. Det handlar med något undantag om personer som inte själva
har varit med om att starta företag eller driva nyetablerade företag.
Dessa personer kan säkerligen tillföra mycket kunnande om storföreta-
gens villkor och om storföretagens förhållanden, men jag saknar småfö-
retagarnas perspektiv i samhället - om vi menar allvar med att småföre-
tagen är de som skall vara med och ta Sverige ur bekymren.
Vi har på senare tid fått klart för oss att Socialdemokraterna som en
reaktion på den kritik man har mött för sammansättningen av kommit-
tén också kommer med någon typ av panel för småföretagsintressenter.
Det är välkommet och självfallet det enda rimliga om vi menar allvar
med talet om småföretagandets betydelse.
Det finns som sagt en rad bekymmer för småföretagen - framför allt
i hoten om s.k. återställare inom den ekonomiska politiken. Frågorna
till Socialdemokraterna i denna debatt, som jag hoppas vi får svar på i
dag, blir naturligvtis följande: Hur kan en fördubblad beskattning på
riskvilligt kapital som satsas i företag leda till fler jobb och till fler och
växande småföretag? På vilket sätt kommer en minskad flexibilitet för
framför allt småföretagen i arbetsrätten att ge ett bättre småföretagskli-
mat? Det tycks att döma av beskeden under valrörelsen som om social-
demokraterna skall driva en ekonomisk politik som tar mindre allvar-
ligt på statsskuldsproblematiken. Hur kommer den politiken, som leder
till högre räntor, att skapa nya företag och nya arbetstillfällen? Det här
tycker jag är viktiga frågor att diskutera.
Ett av de stora problemen i svensk ekonomi är de mycket låga in-
vesteringsnivåer vi har och har haft. En stor andel av dem som har
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
119
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
förlorat sina arbeten under de senaste åren har varit direkt eller indirekt
sysselsatta med investeringar. Nu blir det en central uppgift för den
ekonomiska politiken att skapa förutsättningar för en återgång till en
investeringsnivå som leder till en uppbyggnad av vårt produktiva real-
kapital i byggnader och maskiner - annars riskerar vi långsiktigt att
halka efter.
Vi kristdemokrater förordar ett system med riskkapitalavdrag för
den som satsar kapital i småföretag. Självfallet är det också av största
vikt att vi har en låg ränta, vilket förutsätter en fortsatt sanering av de
offentliga finanserna. Jag känner en viss oro för vad den nya regering-
ens politik skall komma att innebära.
En långsiktigt god tillväxt i den svenska ekonomin bygger också på
att forskning och utbildning har en prioriterad ställning. Utbytet mellan
högskolor, universitet och näringsliv för att stimulera en kommersiali-
sering av resultaten måste förbättras. Upprustningen av utbildningssys-
temet måste fortsätta. Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer
också krav på en fortlöpande kompetensutveckling bland alla anställda.
Också på dessa områden, herr talman, finns det möjligen en del skäl
att hysa oro med anledning av uttalanden från socialdemokratiska före-
trädare som går emot de massiva satsningar på forskning som har gjorts
eller inletts under den föregående mandatperioden.
Herr talman! Hela samhället måste aktivt medverka till att skapa
positiva attityder och ge kunskap om företagande. Ett land utan företag
och företagare är inte ett välfardsland.
Vår uppgift som politiker är inte att driva företag men väl att skapa
ett sådant klimat att det blir möjligt för initiativkraftiga människor att
starta och driva företag och att få företag att växa. Så bekämpar vi
arbetslösheten och klarar välfärden i Sverige.
Anf. 113 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Detta med flexibilitet i arbetsrätten har blivit ett
mycket intressant begrepp, och här kom det igen.
Kds tycker att möjligheten att undanta två personer när man skall
säga upp personal, att slippa förhandla vid anlitande av entreprenörer i
företaget, tolv månaders provanställning och tolv månaders visstidsan-
ställning är någonting som småföretagen gläder sig särskilt mycket
över. Som jag tidigare sade har jag täffat många människor, och jag har
sällan hört någon som tyckt att detta varit viktiga åtgärder, vare sig
innan eller efter det att de genomförts.
Jag tycker att det borde vara konstigt för kristdemokraterna att på
detta sätt stötta upp en politik som gör att de anställda och de fackliga
organisationerna får ta problemen. Samtidigt löser det igenting för
småföretagen, som i stället vill ha en mycket aktiv hemmamarknad.
Anf. 114 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik:
Herr talman! De förändringar av arbetsrätten som har gjorts under
föregående mandatperiod handlar bl.a. om möjlighet till förlängd tid
för provanställningar under 6-12 månader, visstidsanställningar på
120
motsvarande sätt samt möjligheten att undanta två personer från tu-
rordningsreglerna.
Jag kommer från Jönköpings län, som är ett utomordentligt småfö-
retagartätt län. Jag träffar väldigt många småföretagare, och jag har
mött detta som ett stående problem för deras del under decennier till-
baka. De förändringar som har gjorts har jag fått mycket kritik för,
eftersom man ansett dem vara för små.
Jag tycker att de förändringar som genomförts varit väl avvägda och
är rimliga. Det kan inte ligga i någons intresse, vare sig anställdas eller
företagsledares, att ett företag går omkull. Därför tycker jag att det är
rimligt att företagsledningen har en viss möjlighet att påverka turord-
ningen när man måste avskeda människor.
Vi skall veta att de allra flesta småföretagare är mycket angelägna
om att inte avskeda människor. Man tänjer sig i det längsta och tar ett
socialt ansvar innan man säger: Nu går det inte längre, vi måste släppa
någon.
I de allra flesta fall följer man turordningsreglerna. I vissa fall är det
helt nödvändigt för företagens fortlevnad att man frångår turordnings-
reglerna. Då ger denna möjlighet till att undanta två personer bättre
möjligheter för de små företagen, och det är bättre för de arbetslösa.
Anf. 115 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Göran Hägglund talar om Jönköpings län. Jag har un-
der senaste halvåret fått jobba i södra delen av samma län och har an-
tagligen träffat många av dessa företagare.
Jag håller med Göran Hägglund om att undantagsregeln är helt oint-
ressant för småföretagen. De utnyttjar inte möjligheten att undanta två
personer. De uppför sig enligt min uppfattning mycket juste.
Det man här har gjort är att ge i första hand eventuella oseriösa fö-
retagare, men framför allt de stora företagen, möjlighet att vid vissa
tillfallen utnyttja undantagsrätten. Småföretagen har mycket litet intres-
se av detta. Det vad var jag sade tidigare i min inledning.
Anf. 116 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik:
Herr talman! Det är riktigt - vilket jag sade tidigare, och som Len-
nart Beijer uppenbarligen instämmer i - att det är vid få tillfällen som
man behöver utnyttja denna möjlighet. I de allra flesta fall kommer det
att lösa sig naturligt.
Men där det inte går är det rimligt att den här ventilen finns för att
de små företagen skall få en möjlighet att fortleva. Dessa undantags-
möjligheter för två personer betyder ingenting för de större företagen,
utan det är enbart för de små företagen som det spelar en roll.
Den rollen kan vara avgörande. Det kan betyda liv eller död för
detta företag, jobben för 5-10 personer eller arbetslöshet för deras del.
Därför är denna flexibilitet nödvändig och rimligt avvägd.
Anf. 117 BIRGITTA JOHANSSON (s):Herr talman! Under den
gångna mandatperioden har vi socialdemokrater lagt fram ett stort antal
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
121
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
förslag där vi haft som målsättning att gagna näringsklimatet i vårt |
Den föregående mandatperioden har präglats av en näringsminister
|
Allmänpolitisk debatt |
som har bedrivit en icke-politik på näringspolitikens område. Det hu- |
|
Näringspolitik |
seringar. Den verksamheten har nu upphört när vi socialdemokrater Det förslag som vi har fört fram ger de fasta spelregler som vi be- Vår avsikt är nu att ge klara och entydiga besked om förutsättning- God lönsamhet är en nödvändig förutsättning för en konkurrens- Vi vill också verka för att företagen använder sina vinster till pro- Företagens tillgång till krediter och riskkapital måste säkras. Här Produktutveckling och produktförnyelse måste stimuleras. Det kan För att långsiktigt och uthålligt stärka det svenska näringslivets De små- och medelstora företagen måste ges exportstöd och olika Den förra regeringens utförsäljningar av statliga företag kostade Vi sätter nu stopp för ideologiskt motiverade utförsäljningar av statlig Jag har fått många frågor under den debatt som har varit. Jag kan |
|
122 |
oktober, avgav regeringen sin regeringsdeklaration. Många har här |
pekat på vad som har stått i regeringsdeklarationen, och jag ser det som
positivt att man har läst den och tagit den till sig. Men jag tror ändå att
man skall ge vår regering en chans att komma med förslag, så får vi ta
de stora, övergripande debatterna då.
Vi socialdemokrater kan inte lova guld och gröna skogar, inte ens
för företagen, men vi kommer att sätta tillväxten och produktionen i
centrum, och vi kommer att ägna stor möda åt att söka samverkan kring
såväl kortsiktiga som långsiktiga åtgärder för företagandet och dess
villkor.
Den konffontationspolitik som bedrevs av den nu avgångna rege-
ringen har varit förödande för svenskt näringsliv. Nu krävs det samtal,
samförstånd och samarbete, och en sådan politik vill jag som ordföran-
de i näringsutskottet medverka till.
Anf. 118 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Låt oss hoppas att Birgitta Johansson blir mer fram-
gångsrik i sitt samarbete än hennes partiledare och statsminister, som ju
har börjat med konfrontation, i praktiken riktat mot samtliga opposi-
tionspartier på högerkanten.
Jag noterar också att den uppmärksamhet som har riktats mot privat
näringsliv har handlat om höjda skatter på riskkapital, höjd skatt för
företagen, höjd skatt på innovationer och ett antal andra saker.
Den näringspolitik som Birgitta Johansson inte ville ha under de
gångna tre åren gick ut på att göra utvecklingsfonderna till en företa-
garfolkrörelse, att skapa en teknikprovstiftelse för att sprida teknik från
högskolor till småföretagen, satsningar på ökat riskkapital och nyföre-
tagande, en satsning på informationsteknologi med löntagarfondsmedel
för att sprida vad som finns på Patent- och registreringsverket och från
forskningen och för att få bättre utbildning, en ny konkurrenslag, en
avreglering av elmarknaden, en ”het linje” för nyföretagare för att de
skall ledas rätt i den djungel som finns, inrättande av olika åtgärder för
att öka tillväxten i småföretagen, skapande av en innovationsfond och
en mångdubbling av satsningarna på industrirelevant forskning.
Jag är överens med Birgitta Johansson om att vi behöver 500 000
nya jobb i privata företag. Men dessa skapas inte genom att man
chockhöj er beskattningen på riskkapital och företag och genom att man
tar bort pengar från satsningar på teknisk förnyelse, teknikspridning
och forskning, de skapas inte genom att man säger nej till privatisering-
arna i sig - det är dessa som från 80-talet och fram till 1994 har tio-
dubblat tillgången på riskkapital till nya investeringar och nya företag.
Anf. 119 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:Herr talman! Per
Westerberg fortsätter i samma stil som under både sin tid i opposition
och sin tid i regeringsställning. Därvidlag är det tydligen ingen skillnad
på politikens innehåll.
Jag vill ändå påpeka att vi har stöttat många av de förslag som har
lagts fram under den gångna mandatperioden. Ett exempel är konkur-
renslagstiftningen. Det finns en väldigt stor enighet kring den och att
den har betydelse för både svenska och europeiska förhållanden.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
123
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
När det gäller riskkapital är situationen litet märklig. Den borgerli-
ga regeringen ägnade sig under hela sin tid vid makten åt utförsäljning-
ar och att göra nya stiftelser och nya bolag. De bolag som bildades,
Atle och Bure, köpte och sålde pengar av varandra. Jag har inte uppfat-
tat att så väldigt många småföretag har fått del av de här riskkapitalbo-
lagen, utan de har ägnat sig åt helt andra saker.
Anf. 120 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag har noterat det stöd vi har fått från Socialdemokra-
terna när det gäller konkurrenslagen, och det är jag glad för. Det rådde
stor enighet i kammaren kring detta, även om Birgitta Johansson kallar
det ”icke-politik”.
Jag noterar emellertid också bristen på förståelse för satsningen på
teknisk förnyelse. Skall vi konkurrera med bra löner - och det vill jag
att vi skall göra - då är det kompetens och teknik vi skall konkurrera
med, och då måste vi satsa på industrirelaterad forskning. Det är det
Socialdemokraterna har motsatt sig.
De har motsatt sig teknikprovstiftelserna, som skall försöka få ut
idéerna till företag, de har motsatt sig satsningarna på Industri- och
nyföretagarfonden, de motsatte sig delar av förändringarna som syftade
till att få mer av folkrörelsekaraktär på utvecklingsfonderna, och de
motsatte sig införandet av en innovationsfond för fria uppfinnare för att
vi därmed skulle kunna få fram fler jobb och nya produkter i svenskt
näringsliv.
Samtidigt vill de återinföra en av västvärldens hårdaste beskattning-
ar av riskkapital, det som skall ge de nya jobben och de nya företagen,
medan de fortfarande vill ha någon form av skatteparadis vad gäller
satsningar på fastighetsspekulation, det som drev Sverige ner i finan-
skrisen med de svårigheter vi fick i slutet på 80-talet och början på 90-
talet.
Anf. 121 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Per Westerberg tog upp Industri-och nyföretagarfon-
den. Det är riktigt att vi inte var helt överens om hur den skulle fungera,
men vi sade att vi borde ge den en chans, eftersom vi såg att det var ett
viktigt instrument för de nya företagen. Vi har av den anledningen inte
motsatt oss allting, men vi har velat förbehålla oss rätten till en nog-
grann granskning.
Konsekvensen av inrättandet av Industri- och nyföretagarfonden var
att Industrifonden försvann och därmed stödet till större företag, som
också behövs. Det ena ger ju det andra. De stora företagen kan genere-
ra jobb i de små och medelstora företagen. Det ena får därför inte ute-
sluta det andra. Jag sade i mitt inledningsanförande att vi också behö-
ver företag som tjänar pengar, så att man kan investera både i en mo-
dern arbetsorganisation och i ny teknik.
Jag kan notera att vi är överens också när det gäller informations-
teknologi, och det bådar gott inför framtiden, Per Westerberg.
124
Anf. 122 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:
Herr talman! Birgitta Johansson talade om behovet av fasta och
långsiktiga regler. Det gäller förstås skatteregler, det gäller regler för
småföretagen, och det gäller regler för den svenska energiförsörjning-
en.
Företagen måste, menar vi i Miljöpartiet, få ett mer fullständigt an-
svar för hela sin verksamhet och för sina produkter under hela livscy-
keln. Det behövs lagar och regler för att göra de här kraven tydliga och
möjliga att upprätthålla. Företagen måste för sin långsiktiga planering
kunna lita på att dessa lagar och regler inte ändras i onödan.
En grön ekonomi kräver dessutom lagar och regler för en god ar-
betsmiljö och för effektivt miljöskydd.
Miljöpartiets krav på ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken hand-
lar om att man skall underlätta för och främja förnybar energi och an-
vändandet av förnybara råvaror. Det är i det sammanhanget vår skatte-
växling kommer in i bilden.
Det behövs också höga pant-, skrotnings- och deponeringsavgifter.
Jag nämnde tidigare att företagens verksamhet måste anpassas till
kretsloppssamhället. Det betyder att produkterna måste kunna hanteras
utan fara för miljö och hälsa under hela sin livscykel, från det att de
utvinns tills de är uttjänta. Det behövs regler för detta.
Det behövs också regler för råvaruutvinning, regler som hindrar att
naturresurser utvinns i större omfattning än de återskapas. Vi måste
återcirkulera de resurser som inte är förnybara.
Jag vill fråga Birgitta Johansson: När får företagen besked om när
kärnkraftsavvecklingen skall börja?
Anf. 123 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Under den gångna mandatperioden fanns inte Miljö-
partiet med i Sveriges riksdag, Krister Skånberg. Vi hade ändå en
mycket stor och värdefull diskussion om energipolitiken som ledde
fram till att vi tillsatte en energikommission på förslag från bl.a. Soci-
aldemokraterna.
Kärnkraftsavvecklingen finns med som en bit i hela Energikom-
missionen. Jag hoppas att Energikommissionen, som skall vara färdig
kring den sista december 1995, kommer fram med förslag som gör att
vi får en hållbar utveckling av miljön i framtiden.
Anf. 124 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:
Herr talman! Jag är medveten om att Energikommissionen också
skall belysa möjligheterna för kärnkraftsavvecklingen. Men vi väntar
nu sedan väldigt många år tillbaka på tillräckligt klara besked. Kraftfö-
retagen har tydligt visat att man inte accepterar några andra besked än
lagar. De bryr sig inte så mycket om övriga uttalanden från Sveriges
riksdag. Det behövs stiftande av lagar på detta område. Det behövs
också beslut om när de första kärnkraftsreaktorerna skall avvecklas. Jag
kan rekommendera att man börjar med Oskarshamn 1 och någon av
reaktorerna i Ringhals. De är för övrigt i så dåligt skick att det egentli-
gen är att kasta bort goda pengar efter dåliga att reparera dem.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
125
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
Låt mig sedan återgå helt kort till kretsloppssamhället. Det är viktigt
att verksamheten i våra företag inte ger utsläpp och restprodukter som
är skadliga för miljö och hälsa. Utsläpp av avfall direkt till naturen eller
i form av tillverkade produkter får bara ske i sådana kemiska former
som naturen kan hantera och inte i högre doser eller koncentrationer än
vad naturen hinner hantera. Detta måste företagen få klara och entydiga
besked om. Naturvårdsverket har kommit långt på detta område och
behöver politiskt stöd för att komma längre. De behöver ökad upp-
märksamhet från Sveriges riksdag.
Anf. 125 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att vi skall lagstifta om allt i Sveriges
riksdag, Krister Skånberg, och kanske framför allt inte om när kärnkraf-
ten skall avvecklas. Jag tycker att den skrivning som finns i Energi-
kommissionen är tillräckligt kraftig för att visa att vi tar resultatet av
folkomröstningen på stort allvar. Vi har som målsättning att kärnkraf-
ten skall vara avvecklad år 2010.
Jag kan inte i dag sätta ut ett datum när man skall börja att avveckla
kärnkraften eftersom vi har en energikommission som har till uppgift
att se över just denna fråga. Det bör också ske i största samförstånd.
Anf. 126 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Jag ser positivt på det uttalande om samverkan som
Birgitta Johansson gjorde. Det behövs samverkan för att få ett bra nä-
ringslivsklimat i det här landet. Men då gäller det också att det blir ett
bra klimat både för företagen och för företagarna. I småföretagen går
det ofta inte att skilja mellan företagen och företagarna. Det är många
gånger samma människor. Det är viktigt att det blir ett bra klimat för
både och.
Det behövs fasta spelregler. Jag är helt överens med Birgitta Jo-
hansson om det också. Men jag tycker att det rimmar litet illa när ni
säger att ni skall riva upp olika beslut, t.ex. om skattesänkningar.
Birgitta Johansson säger också att det behövs en god lönsamhet
samtidigt som det behövs en god konkurrenskraft. Vi har gjort konkur-
rensbefrämjande skattesänkningar för småföretagen med 13-14 miljar-
der, och det gäller enbart småföretagen. Är det rätt att riva upp detta
och öka skatterna för dem? Ökar detta lönsamheten? Jag skulle vilja ha
svar på det.
Sedan har vi detta med riskkapitalförsörjningen. Vi kommer att be-
höva mycket riskkapital under de närmaste åren, ungefär 100 miljader
årligen. Då gäller det också att man ger förutsättningar för riskkapitalet
och att man inte försämrar möjligheterna att få det. Riskkapitalavdraget
är en sak, men det gäller också att man har möjlighet att via börsen få
in pengar till företagen. Det är inte på något sätt suspekt. Det är bra att
satsa pengar i svenska företag.
Jag hörde att man tog upp det norska exemplet i skattedebatten. De
norska socialdemokraterna har avskaffat dubbelbeskattning. Sedan gick
norska LO ut och uppmanade folk att köpa aktier i norska företag. Jag
126
önskar att man sade så i Sverige också. Köp aktier i svenska företag,
det behövs för att få in pengar.
Det finns många saker som är nödvändiga för att klara företagsam-
heten i framtiden. Det skulle vara roligt att få höra Birgitta Johanssons
syn på detta.
Anf. 127 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag ser positivt på att Kjell Ericsson säger att vi skall
kunna samarbeta.
Företagen och företagarna har i regel också anställda. Vi får inte
glömma det. De anställda har också rätt att känna trygghet och rätt att
ställa krav på sin arbetsorganisation och på sin arbetsmiljö. Det är ett
samspel mellan flera än bara mellan företagare och företag.
Små företag behöver också kunder för att kunna avsätta sina pro-
dukter. Det är det största bekymret just för småföretagarna. Med en bra
ekonomisk politik kan vi stimulera så att företagarna får avsättning för
sina produkter.
Anf. 128 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Att få stimulans är en del i det hela. I och med att
högkonjunkturen är på väg nu går de inhemska företagen också ganska
mycket bättre. Jag har träffat många svenska företagare på den inhems-
ka marknaden som säger att de har mycket att göra. De har en bra or-
deringång. Det gör också att de kommer att investera.
Men frågan är fortfarande vilka spelregler vi skall ha. Det behövs
fasta långsiktiga spelregler för att man skall våga satsa och investera.
Innan man får klart för sig vilka spelregler som gäller väntar man och
avvaktar. Det gör att lågkonjunkturen förstärks. Jag tycker att det är
viktigt att man ger signaler om vad som skall hända med skatterna.
Kommer de att vara kvar som de är eller kommer ni att höja dem? Vad
kommer ni att göra när det gäller riskkapitalet? Kommer ni att ändra
där? Detta är viktigt.
Jag tänker också på uppfinnare och innovatörer. Vi anslog 500
miljoner till Innovationscentrum. Det sade Socialdemokraterna nej till.
Kommer det att få vara kvar eller vad skall ni göra med det?
En sak som också är viktig är forskning och utbildning. I våras an-
slog vi 8 miljarder av löntagarfondspengarna till just forskning och
utbildning. Det är en mycket viktig bit för det svenska näringslivet.
Över hälften av detta skulle gå till industrirelaterad forskning. Vad
kommer ni att göra med detta? Kommer ni att minska anslagen dit?
Detta är åtgärder som är mycket viktiga för ett bra näringslivsklimat
i Sverige. Det skulle vara roligt att få svar på detta av Birgitta Johans-
son.
Anf. 129 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Kjell Ericsson ställer en massa frågor till mig. Jag sa-
de redan i mitt inledningsanförande att jag inte har svar på dem i dag.
Den 7 oktober avlämnades regeringsförklaringen. Den är ju noga läst.
Den ger en vägledning. Vårt valmanifest om den ekonomiska politiken
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
127
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
är väl inte heller någon hemlighet. Jag utgår ifrån att vi får möjlighet att |
fram.
|
Allmänpolitisk debatt |
Anf. 130 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik: |
|
Näringspolitik |
Herr talman! Jag är också glad för den mjuka ton som Birgitta Jo- Jag har ändå några frågor mot bakgrund av det som vi har resonerat Kan en fördubblad beskattning på riskvilligt kapital som satsas i fö- Jag undrar också om Birgitta Johansson har någon information att En annan fråga handlar om sammansättningen av Näringslivsrådet Nästa fråga är möjligen litet udda. Riksdagen har beslutat om en ut- De här besluten mötte ett starkt motstånd från socialdemokratin. Anf. 131 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik: Herr talman! Göran Hägglund vill få uppgift om småföretagarrådets När det gäller utförsäljning av statliga företag har vi sagt att vi skall Anf. 132 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik: Herr talman! Jag tackar för de svaren och inväntar med spänning |
|
128 |
namnen på de personer som kommer att fungera som en rådgivande |
panel för socialdemokraterna i småföretagarfrågor. Jag tror som Birgit-
ta Johansson att det är oerhört viktigt att man inte enbart lyssnar på de
stora företagen, som har mäktiga företrädare också i andra samman-
hang, utan också på dem som själva har startat och driver småföretag.
Utförsäljning av statliga företag är för mig i grunden inte någon
ideologisk fråga utan en fråga om vad som är mest lämpligt. Jag tror att
privata företag i regel fungerar bättre än statliga, och jag ser staten som
den part som har den lagstiftande rollen medan företagare har rollen att
agera på en marknad som lagstiftaren drar upp reglerna för.
Anf. 133 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara till sist i denna debatt säga att vi social-
demokrater inte kommer att sälja ut naturtillgångar.
Utbildningspolitik
Anf. 134 BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Under de tre senaste åren har svenskt utbildningsvä-
sende reformerats i en rad avseenden. Syftet har varit att nå bättre resul-
tat. Kraven på gedigna kunskaper ökar som en följd av bl.a. den snabba
tekniska utvecklingen och internationaliseringen.
En bärande idé i förändringsarbetet har varit att decentralisera an-
svar och beslut och att skapa utrymme för kreativitet och mångfald.
Rader av detaljerade föreskrifter och regleringar har tagits bort. Mål-
styrningen har renodlats, och utvärderingsarbetet har utvecklats. Rätten
och möjligheterna att välja skola har vidgats.
Det är min bestämda övertygelse att detta är en riktig inriktning av
politiken. Av den utvecklingsplan som den förra regeringen lade på
riksdagens bord framgår ett antal frågor som vi moderater anser viktiga
att arbeta med under de närmaste åren. Det handlar om uppföljningen
generellt, ledarskapsutbildning, kursplaneutveckling, gymnasieskolans
kursutformning, elever med särskilda behov, invandrarbarnens kunska-
per i svenska, skolstarten, datoranvändningen och en hel del annat.
Därutöver kommer en nödvändig översyn av lärarutbildningen. De nya
läroplanerna, utredningen om yrkeslärarnas kompetens och de tillkorta-
kommanden som redovisats av Skolverket visar att det finns en hel del
att göra.
Frågan är emellertid vilka ambitioner den nya regeringen har på
skolområdet. Hittills har signalerna bara handlat om att riva upp det
som redan är gjort och införa förbud.
Jag är inte förvånad över att en sänkning av bidragen till fristående
skolor och ett förbud mot elevavgifter är det första den nya skolminis-
tern planerar. Efter en valrörelse där socialdemokraterna konsekvent
förtalat och spritt osanningar om de fristående skolorna är det logiskt.
Men det är torftigt, mycket torftigt, i en tid av kraftigt ökat kunskaps-
behov.
Att de fristående skolorna bygger på ett folkligt engagemang, lära-
res pedagogiska kompetens och vilja till förnyelse har tyvärr inte nått
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Näringspolitik
Utbildningspolitik
129
9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 12
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
så många socialdemokrater. Men till de fördomsfria på vänsterkanten -
om det nu finns några sådana - vill jag ändå ge ett litet tips: Gör åt-
minstone ett besök i Konsums friskola på Söder! Man bits inte där.
Efter de senaste dagarnas olika socialdemokratiska utspel tror jag
också att vi här i debatten måste sortera upp begreppen. Uttrycket skol-
peng används i åtminstone två skilda sammanhang. I båda fallen hand-
lar det om viktiga frågeställningar.
Dels handlar det om att många kommuner infört skolpeng, dvs. för-
delar de kommunala pengarna till de egna skolorna i schabloniserad
form. Jag har förstått att socialdemokraterna ogillar detta. Skolminis-
tern tog upp frågan i tisdags och aviserade åtgärder.
Jag skulle vilja ha ett besked från skolminister Ylva Johansson när
regeringen avser att komma med en proposition om detta samt en
kommentar till att finansminister Göran Persson deklarerat att det inte
är tänkt att återinföra sektorsbidrag. Regeringen kan ju knappast sitta
på båda stolarna samtidigt, och kommunerna, som är mitt uppe i sitt
budgetarbete, måste snarast få besked om eventuella inskränkningar i
kommunernas rätt att fördela medel. Intressant att veta vore också om
det finns fler typer av fördelningssystem än skolpeng som socialdemo-
kraterna ogillar och därför avser att förbjuda.
Det andra sammanhanget då det talas om skolpeng gäller att god-
kända fristående skolor har rätt till offentligt bidrag motsvarande 85 %
av den kommunala genomsnittskostnaden. Socialdemokraterna vill
avskaffa bidragsgarantin, sänka nivån på bidragen och förbjuda skolor-
na att ta ut avgifter.
Tusentals elever och föräldrar är med rätta oroade. Många friståen-
de skolor klarar helt enkelt inte av kraftigt sänkta bidrag. Det handlar i
dag om mer än 200 skolor över hela landet, alltifrån Haparanda och
Tysslinge till Tännäs, som jag själv kommer ifrån. Över hela Sverige
finns skolor och mängder och oroade människor. Sänkta bidrag eller
inga bidrag alls i kombination med ett förbud mot avgifter är en mycket
brutal politik. Många skolor kommer att slås igen. Särskilt svårt blir det
för skolor som har en specialinriktning eller arbetar med elever som har
särskilda behov. Jag tänker t.ex. på Ängkärrskolan i Solna, som drivs
av Föräldraföreningen för ordblinda barn. Socialdemokraterna må tala
om rätten att välja skola, men för flertalet blir det aldrig möjligt med
den politik ni för.
Det har sagts förr, och det är tyvärr fortfarande sant, att den social-
demokratiska skolpolitiken mest handlar om att inskränka elevers och
föräldrars möjlighet att välja skola och utbildning. Inställningen till de
fristående skolorna är det tydligaste exemplet. Jag har tyvärr inte kun-
nat notera någon omsvängning i den frågan.
Jag vill i dagens debatt inte gå in på detaljer. Jag begär inte att so-
cialdemokraterna ännu skall kunna förenas om någon konsekvent poli-
tik, men jag skulle vilja ha ett besked från skolministern om när försla-
gen om försämrade möjligheter att välja skola kommer.
130
Anf. 135 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Under förra riksmötet hade jag möjligheter att ta del
av och följa det gedigna och många gånger mödosamma arbete som
utbildningsutskottet hade med att arbeta fram en ny läroplan för grund-
skolan och för gymnasieskolan. Enligt min och centerns uppfattning var
den politiska uppgörelsen bra. Vi har nu för första gången i ett sam-
manhang kunnat behandla nya läroplaner både för den obligatoriska
skolan och den frivilliga. Det anser jag borgar för en kunskapssyn och
ett arbete som har ett helhetsperspektiv från årskurs 1 till årskurs 3 i
gymnasieskolan.
Det är min uppfattning att de som skall förverkliga de högt ställda
målen och kraven i det stora hela är nöjda med det beslut som riksda-
gen fattade i december förra året. Framför allt ger den nya läroplanen
och de nya kursplanerna en möjlighet till flexibilitet, frihet och lokalt
utvecklingsarbete med att fylla målen med konkret innehåll.
Förhoppningsvis är den tid borta när vi i riksdagen fattar beslut om
hur lärare skall undervisa, vilka metoder och vilket innehåll som un-
dervisningen skall innehålla. De nya kursplanerna ger ett stort utrymme
för lärare att använda hela sin professionalism utan pekpinnar från
centralt håll.
Jag tycker att det kändes bra att höra skolminister Ylva Johansson
klart deklarera sin inställning vid en frågestund här i riksdagen i tis-
dags. Ylva Johansson uttalade då att det nu måste bli arbetsfrid i skolan
och att det är skolans innehåll som nu måste diskuteras.
Det är min uppfattning att vi nu måste låta skolan, lärare, elever och
föräldrar få arbetsro och möjlighet att hitta de arbetsformer som stäm-
mer bäst på deras skola.
Även om vi har beslutat om en ny läroplan, nytt betygssystem och
nya kursplaner återstår andra frågor att ta itu med. Jag tänker på den
s.k. flexibla skolstarten.
Som ni alla vet, beslöt riksdagen våren 1991 att införa flexibel
skolstart. Detta innebär att sexåringar kan få börja skolan om föräldrar-
na så önskar. Under en övergångsperiod om sex år får kommunerna
bestämma om sexåringar skall tas in. Från den 1 juli 1997 är kommu-
nerna skyldiga att ta emot alla sexåringar som vill börja skolan.
Från Centerns sida har vi tagit ställning till skolstartålder och
grundskolans längd. Vi har även presenterat detta genom en motion i
riksdagen. I en rapport och i vår motion om skolstart förordas en skol-
start vid sex år, en tioårig grundskola med stadielös och årskurslös
undervisning. Vi har utgått från en helhetssyn och vad som är lämpligt
för barnen och deras utveckling.
Verksamheten i skolan skall alltid präglas av och utgå från de be-
hov eleverna har. Mognad och utveckling skiljer sig från elev till elev.
Det är viktigt att skolan och dess personal kan möta varje elev utifrån
dennes individuella utvecklingsnivå.
Genom att förskolans sexårsgrupp integreras i grundskolan ges
möjlighet att utveckla samarbetet mellan skola och förskola och att ta
till vara de olika kompetenser som skilda personalkategorier för med
sig i form av utbildning och erfarenheter.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
131
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Förskolans arbetssätt kommer grundskolan till del, och grundskolan |
teter varvade med läsförberedande moment ger barnen en stimulerande
|
Allmänpolitisk debatt |
helhet. Dessutom ges utrymme för barns naturliga behov av lek och |
|
Utbildningspolitik |
successivt. I en flexibel organisation behöver inte eleverna i alla moment följa I min hemkommun Skövde går nästan alla sexåringar i barnskola, För Centern är det angeläget att framhålla decentralisering inom Centern motionerade under förra riksmötet om stärkt brukarinfly- Anf. 136 BRIT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v): Herr talman! Det centrala, ja, själva grundbulten, i Vänsterpartiets Vad vi vill ha är en samlad politik för grundskolan, gymnasieskolan Den avreglering som skett inom utbildningssektorn under den bor- Vad regeringen bör göra är att finna former för att påverka utveck- Valfrihet är ett positivt laddat och ibland förföriskt begrepp, som de |
|
132 |
borgerliga politikerna har försökt ta patent på. Vad de har förbisett är |
att det utan rättvisa aldrig kan bli någon valfrihet. Verklig valfrihet
existerar endast om ekonomiska och andra hinder inte utestänger män-
niskor eller grupper av människor från möjligheten till utbildning och
bildning. Det räcker inte med att föräldrar och elever ges rätten att fritt
välja skola. Den valfriheten är till stor del en chimär.
Vad elever och föräldrar behöver är reellt inflytande i skolan. Att
utveckla former för detta tycker jag är en utmaning för skolministern
och den nya regeringen. För att vi skall uppnå verklig valfrihet för alla
krävs ett nationellt ansvar att fördela resurserna rättvist.
Vänsterpartiet skulle därför stödja ett återinförande av det särskilda
statsbidraget, sektorsbidraget, till skolan. Fattiga kommuner med stora
ekonomiska problem skall inte frestas att använda pengar avsedda för
skolan till annan verksamhet. Kommunerna bör få en påse med pengar
som inte är öronmärkta och som är utan detaljreglering. Det finns fak-
tiskt en poäng i att koppla kommunens åtagande till hur mycket den får
för att uppfylla det.
Skolpengen bör avskaffas i sin nuvarande form. Systemet med
skolpeng är ett okänsligt ekonomiskt fördelningsinstrument, som bäd-
dar för orättvisor och ger upphov till segregering. Barn ser inte ut på
samma sätt. Barn har olika behov och lever i olika verkligheter. Det är i
kunskapen om detta som kriterierna för fördelning av befintliga resur-
ser bör ha sin utgångspunkt.
Fristående skolor skall inte överkompenseras på de kommunala
skolornas bekostnad. De har ju inte samma skyldigheter som de kom-
munala skolorna, varken vad gäller skolhälsovård, elevvård eller han-
dikappanpassning.
Rätten att ta ut skolavgifter för skolor som får kommunala bidrag
måste avskaffas. Det är orimligt att privata skolor startas och drivs med
skattemedel och att man samtidigt tar in terminsavgifter som ibland är
oaccaptabelt höga och därmed utestänger många barn. Det är viktigt att
inte bara Skolverket utan också kommunerna får rätt att inspektera de
fristående skolor som man ger bidrag till.
I den socialdemokratiska regeringsförklaringen sägs det: ”En bra
skola för alla förutsätter att resurser fördelas efter elevernas olika be-
hov. Därför kommer skolpengssystemet att avvecklas.”
Skolminister Ylva Johansson har under förra veckan i ett antal in-
tervjuer yttrat sig om bl.a. skolpengen. Detta gav utrymme för spekula-
tioner i pressen om regeringens ställningstagande i frågan. Jag är därför
mycket glad och till freds över att skolministern i sina svar vid tisda-
gens frågestund klart deklarerade att skolpengen skall avvecklas. I detta
har regeringen ett absolut stöd från Vänsterpartiet. Pengarna skall för-
delas efter behov och utan fixerade procentsatser. Det är och har varit
vårt huvudyrkande.
Jag vill också passa på att gratulera Ylva Johansson och Carl Tham
till utnämningarna till skolminister respektive utbildningsminister. Jag
önskar dem allt gott i deras viktiga arbete.
Inga ytterligare nedskärningar får ske i de statliga bidragen till
kommunerna. Annars riskerar vi att allvarligt försämra barns och ung-
domars livsvillkor och hota deras rätt till både en god barnomsorg och
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
133
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
134
en bra utbildning. Undervisning bygger på elevernas vilja att lära. Men
alla har inte samma förmåga och samma villkor. Att bli underkänd i
skolan ger ingen näring till växt och utveckling. Skolan skall ju mot-
verka utslagning och skapa förutsättningar för varje elev att utnyttja
sina egna resurser och utvecklas maximalt.
Vänsterpartiet har som enda riksdagsparti under en lång tid verkat
för en betygsfri skola. Nu har vi i stället fått ett betygssystem i grund-
skolan som innehåller ett stort antal nivåer. Vårt önskemål är att rege-
ringen åtminstone tar beslutet att återkalla skolornas möjligheter att
införa betyg redan på låg- och mellanstadiet. Alla med någon kunskap
om barns utveckling vet att barn i den här åldern kan skilja sig från
varandra betydligt då det gäller mognadsgrad. Låt de yngsta barnen få
behålla en positiv självbild! Låt dem få behålla lekfullheten och nyfi-
kenheten!
Vänsterpartiet skulle gärna se att skolministern initierade en över-
syn av betygssystemet i grundskolan och att vi under mandatperioden
kunde få till stånd en utredning om en betygsfri skola och dess konsek-
venser.
Anf. 137 BEATRICE ASK (m) replik:
Hen talman! Det är intressant att lyssna till Vänsterpartiets syn-
punkter i denna fråga. Vi kommer därmed åter in på diskussionen om
vad skolpeng är och inte är.
Jag delar Britt-Marie Danestig-Olofssons uppfattning att verklig
valfrihet kan nås bara om systemet inte innehåller ekonomiska orättvi-
sor. Min enkla fråga blir då: Om man kraftigt sänker bidragen till fri-
stående skolor, tror Britt-Marie Danestig-Olofsson då att det blir fler
eller färre vanliga familjer som kan välja exempelvis en Waldorfskola?
För oss moderater framstår det som alldeles självklart att färre familjer
klarar att välja ett alternativ, om det inte utgår rimliga offentliga bidrag
till skolor som uppfyller de kvalitetskrav som måste ställas.
Vänsterpartiet stöder vidare kravet att skolpengen skall avskaffas.
Man undrar då vad det är för skolpeng man talar om. I samtliga kom-
muner som har någon typ av skolpengsystem har man olika fördel-
ningssystem. Alla kommuner har olika nivå på schablonen, olika typer
av centrala potter, osv. Jag skulle vilja veta om det är någon kommun
som ni tycker särskilt illa om eller om Vänsterpartiet vill tala om för
någon kommun att så och så får man inte fördela medlen. Eller vill ni
gå helt tillbaka till en statlig detaljstyrning av hur kommunerna använ-
der medlen för skolverksamheten?
Jag vill också fråga om Vänsterpartiet helt vill avskaffa stödet till
fristående skolor. Skall vi inte ha några sådana i Vänsterpartiets fram-
tidssamhälle?
Anf. 138 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik:
Herr talman! Först vill jag säga när det gäller schablonbidraget att
Sven-Åke Johanssons enmansutredning redan 1992 föreslog att nivån
skulle ligga på 75 %. Han ansåg alltså att den högre procentsats som
den borgerliga regeringen beslutade sig för skulle ge de fristående
skolorna ekonomiska fördelar, eftersom dessa inte har samma skyldig-
heter som de allmänna skolorna.
Vi har inte velat fixera oss vid någon speciell procentsats, utan vi
tycker att det är viktigt att man får ett fördelningssystem som tar hänsyn
till barnens faktiska behov och den verklighet som barnen lever i.
Sedan tror jag faktiskt att Beatrice Ask och andra borgerliga politi-
ker överskattar betydelsen av att kunna välja skola. Det är inte detsam-
ma att välja skola som att välja tandkräm i affären, då man tar hänsyn
till smaken, om man tål tandkrämen, osv. Att välja skola är ju ett åta-
gande för så mycket längre tid. Det är en fråga om att bygga upp rela-
tioner med andra elever och med lärare. Det bygger på trygghet och
kontinuitet.
Jag tror att vad föräldrar och elever vill ha är ett reellt inflytande
över skolan och skolans arbetssätt. Det är det som är den naturliga och
riktiga friheten.
Vi vill inte ha någon detaljstyrning, Beatrice Ask - vi vill ha ett
rättvist system. Vi vill inte heller avskaffa stödet till friskolorna, utan vi
vill att friskolorna och de kommunala skolorna skall vara likvärdiga
och att stödet skall utgå efter det behov som finns.
Anf. 139 BEATRICE ASK (m) replik:
Herr talman! Låt mig först konstatera att den utredning om bidragen
till fristående skolor som Sven-Åke Johansson utförde på mitt uppdrag
är mycket intressant. Han föreslår ett bidrag på mellan 75 och 85 %.
Efter olika bedömningar stannade den förra regeringen för 85 %. Ett av
skälen härtill var att vi samtidigt avstod från att ålägga kommunerna att
anslå extra pengar för särskilda behov. Det är en variant som man an-
nars måste ha. En skola som t.ex. Ängkärrskolan i Solna, som arbetar
med dyslexielever, behöver ganska stora resurser. Man måste alltså
välja det ena eller det andra. För oss är inte procentsatsen principen,
utan den är att pengar följer med eleven, om skolan uppfyller vissa
kvalitetskrav.
Vi överdriver inte alls när det gäller rätten att välja skola, men
skillnaden mellan Vänsterpartiet och Moderaterna är att Vänsterpartiet
tror att det viktiga för föräldrarna är att ha inflytande i skolan och inte
att kunna välja skola för sina barn. Vi tror inte det, utan vi ger en möj-
lighet för föräldrarna att själva bestämma. Vi ser inget motsatsförhål-
lande i att kunna välja skola och att ha inflytande i skolan.
Det viktiga för föräldrarna om de skall kunna välja skola är natur-
ligtvis att de har de ekonomiska möjligheterna. En ensamstående
mamma kommer inte att ha möjlighet att välja en fristående skola hur
mycket hon än önskar det, om man kraftigt sänker bidragen. Så enkelt
är det. Om man sänker bidragen minskar valfriheten för den familjen,
och det tycker jag är fel.
Man måste också veta att man har trygga spelregler under ganska
lång tid. Den debatt som de senaste veckorna förts på den punkten
oroar naturligtvis väldigt många.
Sedan vill jag bara konstatera att i Danmark har även vänsterrörel-
sen en ganska positiv inställning till friskolorna. Där ligger bidragen
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
135
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
136
något över 80 %, vilket skall jämföras med de 75 % som Vänsterpar-
tiet i Sverige tydligen förordar.
Anf. 140 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik:
Herr talman! Jag är väldigt glad över att Beatrice Ask värnar om de
barn som är i behov av särskilt stöd och av stimulans. Det gör jag och
Vänsterpartiet också. Men det är just de barnen som har kommit i kläm
i väldigt många kommuner - jag skulle kunna ge en del konkreta ex-
empel, men det hinner jag inte göra nu.
Det är också intressant att Beatrice Ask talar så varmt för den här
ensamstående mamman med låg inkomst och för hennes möjligheter att
få en god utbildning för sina barn. Jag värnar också om den mamman,
och då, Beatrice Ask, skulle vi kanske också kunna vara överens om att
man borde ta bort möjligheterna för de fristående skolorna att ta ut
avgifter. Dessa avgifter hindrar ju definitivt den ensamstående mam-
man att placera sina barn i en fristående skola.
Anf. 141 TUVE SKÅNBERG (kds):
Herr talman! Med tanke på hur hårt socialdemokraterna angrep de
fristående skolorna under våren och sommaren är skolminister Ylva
Johanssons uttalanden i frågan en positiv överraskning. Tidigare kunde
Bengt Silfverstrand utifrån sin tyngd som socialdemokratisk partistyrel-
seledamot och sedan många år en ledande utbildningspolitiker göra
företrädare för de fristående skolorna utom sig av oro med sitt hot om
att en socialdemokratisk regering med förbud skulle rensa upp bland
friskolorna.
Nu är både ton och ordval mer seriösa, och det visas en större re-
spekt för värdet av de fristående skolornas egenart. Ylva Johansson
använder t.ex. inte den negativt klingande benämningen "privatskolor",
som Socialdemokraterna annars konsekvent och föraktfullt har använt,
utan den neutrala, beskrivande benämningen "fristående skolor". Det
konstaterar jag med tillfredsställelse. Man kan tänka sig vilken kraftig
reaktion det hade blivit ute i landet om Socialdemokraterna t.ex. hade
kallat frikyrkorna för privatkyrkor.
Jag tog med intresse del av Ylva Johanssons uttalande i denna
kammare den 18 oktober. Jag citerar: "Alla skolor skall ges likvärdiga
förutsättningar för sin verksamhet. Ingen skola, kommunal eller fristå-
ende, skall överkompenseras. Godkända fristående skolor skall ha
rimliga ekonomiska villkor, jämförbara med villkoren för de kommuna-
la skolorna. Jag anser inte att de fristående skolorna generellt är över-
kompenserade." Vidare sade Ylva Johansson att hon ville förena val-
frihet och rättvisa. Detta är utmärkt.
I Dagens Nyheter den 14 oktober förklarade sig Ylva Johansson be-
redd att gå andra partier till mötes genom att bibehålla skolpengen med
en viss procentsats av den kommunala skolans genomsnittskostnad.
Dock vill Ylva Johansson sänka skolpengen från nuvarande 85 % till
75 %. Om nu Ylva Johansson förmår stå vid sitt ord och inte tvingas ta
tillbaka vad hon har sagt är dessa besked mycket glädjande. Att hon
inser och klart deklarerar sin uppfattning att de fristående skolorna inte
generellt är överkompenserade är viktigt. Något annat är heller inte
tänkbart mot bakgrund av att 2 % av landets elever går i fristående
skolor och bara utgör 1 % av de totala kostnaderna. Om de förbrukar
hälften så mycket pengar är det givetvis omöjligt att göra gällande att
de överkompenseras.
Att friskolorna skall ha likvärdiga ekonomiska villkor som de
kommunala är en utmärkt minsta gemensamma nämnare vid ytterligare
diskussioner om ersättningsnivån för friskolorna. Vi kristdemokrater är
givetvis beredda på en förutsättningslös diskussion om vid vilken pro-
centsats sådana likvärdiga ekonomiska villkor kan sägas ha uppnåtts.
85 % är ingen helig ko. Vi är beredda att diskutera en justering ända
ned mot de 75 % som Ylva Johansson har nämnt, under förutsättning
att systemet blir rättvist. Till rättvisa hör att man kompenserar frisko-
lorna för att de, till skillnad från de kommunala skolorna, inte kan dra
av moms eller ge sina lärare pensionstillskott. Det är en nackdel som
har bedömts vara ett handikapp på ca 7- 8 % respektive ca 6 %. Men
med Ylva Johanssons uttalade avsikt att vilja förena valfrihet och rätt-
visa bör inte detta bli något problem.
Ylva Johansson står näst i tur på talarlistan. Det skulle glädja mig,
för att inte tala om de tusentals föräldrar som har sina barn i friskolor,
om Ylva Johansson ville svara på min fråga om hon vid den aviserade
nedjusteringen från 85 % till 75 % tänker kompensera friskolorna för
moms och pensionstillskott.
Anf. 142 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):
Herr talman! I den svenska grundskolan har ungefär en miljon
människor sin dagliga verksamhet. Vi är många som vet att lärare och
elever överlag gör ett mycket bra arbete som resulterar i goda kunska-
per och en sund utveckling för barnen.
Vad sysslar egentligen eleverna och lärarna med hela dagarna? Jag
tror att det är dags för oss skolpolitiker att nu uppmärksamma det inre
arbetet i skolan. Vi skall akta oss för pekpinnar, centrala regleringar
eller enhetliga modeller, men vi måste öppna våra ögon för det pågåen-
de inre arbetet och låta den dagliga verksamheten i skolan vara ut-
gångspunkten för skolpolitiken.
Bidragssystem, timplaner och betyg utgör självfallet viktiga ramar
för arbetet i skolan. Men också med samma förutsättningar, när det
gäller ekonomi och lektionstimmar t.ex., kan resultaten bli mycket
olika. Det beror på flera saker. Det är viktigt för oss att se detta.
Jag ser det som min uppgift under de närmaste åren att finna for-
mer för att stimulera en pedagogisk utveckling inom ramen för den
lokala friheten.
Jag tror att vi skall akta oss för att se grundskolan som att den är
uppdelad i olika klart avgränsade ämnen, stadier eller årskurser. Så ser
inte verkligheten ut. Då bör inte heller debatten göra det.
Det som sker i skolan är en del av en helhet. Det är viktigt att vi vå-
gar se denna helhet och att vi som politiker visar respekt för den verk-
samheten. Jag menar att den respekten har saknats under den tid som
Beatrice Ask var ytterst ansvarig för skolpolitiken.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
137
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
Vi talar ofta om att skolan är en förberedelse för livet. I viss mening
är skolan det. Vi måste också våga se att skolan är livet självt för dem
som går i skolan. Skolan är en del av livet. Det är viktigt att se den
helhet som skolan utgör för de barn och ungdomar som finns där. Det
är inte bara undervisningen som är viktig för de barn och ungdomar
som går i skolan. Det är också viktigt med raster. Det är viktigt med
kompisar. Det är viktigt med dagliga kontakter med vuxna. Det är den-
na helhet som vi som skolpolitiker måste ta hänsyn till.
Jag kommer att prioritera arbetet med att utveckla det inre arbetet i
skolan. Det handlar om en pedagogisk utveckling men också om jäm-
likhet mellan elever. Det handlar om demokrati och inflytande för ele-
ver och föräldrar och också om trygghet. Det är viktigt att barn och
ungdomar kan gå till skolan och känna trygghet, att de inte är rädda för
att bli utsatta eller mobbade.
Jag vill också säga några ord om formerna och ramarna för skolan.
Bidragssystemet i skolan har diskuterats mycket, även i den här debat-
ten. Den svenska grundskolan är i en internationell jämförelse en unikt
sammanhållen skola. I den skola som har byggts upp av oss i arbetarrö-
relsen tillsammans med liberaler går elever ur olika samhällsklasser -
med olika bakgrunder och religioner - i samma skola, i samma klass.
Också barn som lever i olika verkligheter möts i skolan. Det leder
till förståelse och acceptans i samhället. Jag tror att vi aldrig kan över-
skatta vikten av att alla barn och ungdomar får mötas i skolan.
Denna sammanhållna skola är en viktig princip, en grundläggande
princip, för oss socialdemokrater. Trots detta kan vi se att det finns
tecken på segregering i skolan. Problemet med denna segregering beror
huvudsakligen på att vi har en bostadssegregering i vårt samhälle. Men
under den moderata ledningen i Utbildningsdepartementet har man
också av ideologiska skäl uppmuntrat en utveckling som i vissa avse-
enden har ökat problemet med segregering och ojämlikhet.
I ett antal kommuner har man infört ett s.k. skolpengssystem. Det
har inneburit en lika stor prislapp på varje elev. Sedan har man låtit
eleverna konkurrera på en fiktiv marknad. Det är alltså en marknad som
i praktiken inte existerar på skolområdet.
Det systemet har inte tagit hänsyn till att elever är olika. Därför har
det drabbat de elever som har de största behoven hårdast.
Det här systemet har i många kommuner lett till att Moderaterna har
förlorat makten. Nu är det en ny regim som tar över och som håller på
att avskaffa detta system och ersätta det med en rättvisare fördelning av
pengar.
Vi vill att riksdagen skall underlätta denna omvandling genom att
klart deklarera att pengarna och bidragen till skolan skall fördelas uti-
från elevers och skolors olika behov.
Jag vill också svara Beatrice Ask att vi inte kommer att återinföra
någon centralreglering av pengarnas fördelning till skolan. Kommuner-
na har den friheten och klarar av den friheten. Det system som modera-
ta kommunpolitiker har infört i vissa kommuner har också förlorat stort
i de allmänna valen.
138
Vi vill förena valfrihet och rättvisa. Då måste möjligheten att välja
skola - en kommunal skola eller en godkänd privat fristående skola -
vara en viktig del av denna valfrihet. Det är också viktigt att sådana val
som man gör på skolans område inte tvingas fram av att den närmaste
skolan inte är tillräckligt bra eller av att privata skolor gynnas på de
kommunala skolornas bekostnad.
Jag vill inte anklaga den tidigare regeringen för att försämra den
kommunala skolan, men det finns tecken på att det bidragssystem som
man införde för friskolorna har gynnat vissa fristående skolor oförtjänt
mycket.
Vissa fristående skolor har fått en svår ekonomisk situation. Andra
har fått det oförtjänt bra. I de fall det har skett en överkompensation har
det, de facto, försvårat läget för de kommunala skolorna.
En huvuduppgift för oss är att utveckla den kommunala skolan så
att den blir så bra att elever och föräldrar väljer den och att de där får
möjlighet att vara med och påverka skolans verksamhet och profil.
När det gäller de privata, fristående skolorna skall vi komma ihåg
att de utgör en mycket liten del av det samlade skolväsendet. De har
dock en stor plats i debatten. Det finns en rad problem förbundna med
tillväxten av de fristående skolorna. Samtidigt som privata, fristående
skolor kan verka stimulerande på det totala skolväsendet finns det ock-
så en risk för ökad segregering, så att elever inte längre dagligen möts i
skolan över klassgränser och religionsgränser. Detta är ett problem.
Den borgerliga regeringen har styrt de ekonomiska bidragen till
dessa skolor på ett sätt som varit stelbent och som i vissa fall inneburit
att pengar överförts från kommunala skolor till privata. Därför kommer
det bidragssystemet att ändras.
Vår målsättning är att skapa ett bidragssystem för de fristående
skolorna som tar hänsyn till de behov som de elever har som går i olika
skolor och de åtaganden som olika skolor tar och som gör det möjligt
att kombinera valfrihet med rättvisa. Det förutsätter att inga skolor har
rätt att ta ut avgifter.
Det är också viktigt att kommunerna får en rimlig chans att ta an-
svar för hela sitt skolväsende och har en möjlighet att utöva tillsyn över
de privata skolor som finns inom deras område.
Det har ställts en del frågor till mig i debatten.
Jag skulle vilja kommentera frågan om att vi socialdemokrater
skulle ge oss på de privata, fristående skolorna och skapa orimligt
dåliga ekonomiska villkor. Vi har anklagats för det i debatten.
Jag tycker att vi skall komma ihåg att också kommunala skolor i
dessa dagar har en mycket svår ekonomisk situation. Det finns en rad
kommunala skolor som man tvingats lägga ned därför att pengarna inte
räcker. Det är orimligt att skapa ett system som skulle skapa större
garantier för privata, fristående skolor än de garantier en kommunal
skola kan påräkna.
Beatrice Ask frågade mig när förslag kommer om bidragssystemet
till skolan. Jag avser att ta itu med frågan om de fristående skolorna på
så sätt att det blir en regel att kommunerna måste ta hänsyn till elever-
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
139
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
140
nas behov när man fördelar resurser till skolan. Förslaget kommer i
budgetpropositionen.
Anf. 143 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! För att vi inte skall tala förbi varandra, Ylva Johans-
son, står Ylva Johansson fortfarande fast vid sitt uttalande om en jus-
tering från 85 till 75 % oavsett hur barnens behov kan vara? Eller är
det ett antingen-eller? Och om hon tänker sig en möjlig nedjustering
från 85 till 75 %, tänker hon kompensera friskolorna för momsen och
pensionstillskotten?
Anf. 144 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Herr talman! Som jag deklarerat i en frågestund i riksdagen berör
frågan om de fristående skolorna flera problem. Det gäller nivån på
bidragen, det gäller rätten att ta ut avgifter, vilket jag tycker inte skall
vara någon rätt. Det gäller kommunernas tillsynsansvar och det gäller
att garantera de elever som väljer att gå i en fristående skola rimliga
ekonomiska villkor med hänsyn tagen till de behov dessa elever har.
Det finns en rad frågor som behöver ses över i ett sammanhang och jag
är inte beredd att nu ge ett direkt svar på den frågan.
Anf. 145 BEATRICE ASK (m) replik:
Herr talman! Först och främst tycker jag det är bra att den nya
skolministern talar om skolans inre arbete. Jag ställer helt upp på am-
bitionen att vi skall passa oss för pekpinnar. Skolministern kan i varje
fall räkna med mitt stöd när det gäller att icke lägga sig i detaljer om
vad skolorna håller på med.
Det är också det som gjort att den läroplan som vi beslutat om i
riksdagen har tagits emot på ett positivt sätt.
Däremot skulle jag gärna vilja veta vad skolministern anser om den
utvecklingsplan som ligger på riksdagens bord och i vilken mån man
delar de synpunkter som finns i den om skolans inre arbete och var det
finns avvikelser.
Jag tycker också att det vore intressant att veta om Ylva Johansson
delar uppfattningen att slutsatsen om det inre arbetet och förändringar-
na kräver att vi tar krafttag och tittar på lärarutbildningarna.
När vi sedan talar om friskolor och annat är det svårt att se det po-
sitiva i den socialdemokratiska politiken. Partikamrater till skolminis-
tern har ju talat om att det nu skall ske ”lagerrensning” och mycket
annat, och det verkar ju vara en ganska tuff attityd.
Jag delar uppfattningen att friskolorna är relativt få. För gymnasie-
skolan satsar vi 44 miljarder kronor på de offentliga, medan så där 360
miljoner kronor går till de fristående. Det är klart en liten del. Men just
därför att det är en liten del som utgör en dynamisk drivkraft och är
betydelsefull för många människor är det oerhört viktigt att man hittar
ett rättvist och bra system för att ge stöd till de skolorna.
Det vore också intressant att höra om skolministern, med anledning
av att hon nu tänker införa förbud mot avgifter också tänker förbjuda
föräldramedverkan i skolorna. Det är ju alternativet för en del föräldrar,
att de kan städa toaletter eller hjälpa till med något annat för att eko-
nomin skall gå runt.
Anf. 146 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Herr talman! Det är flera av Beatrice Asks partikamrater som har
fört fram privatisering av skolor som ett egenändamål, som ett mål i
sig. Jag tror det är ett oerhört allvarligt fel att se på skolan på det sättet.
Därför är det viktigt att vi ser på innehållet i skolan, och inte ser på
formen på det sätt som jag anser att den tidigare regimen har gjort. Man
uppmuntrade en privat form i skolan som ett egenvärde. Jag kan inte se
det egenvärdet.
När det gäller föräldramedverkan är det självklart så, att föräldra-
medverkan inte skall vara kopplad med ett ekonomiskt bidrag som man
är tvungen att ge till skolorna.
Anf. 147 BEATRICE ASK (m) replik:
Herr talman! Jag delar själv uppfattningen att det är innehållet som
skall styra. Skall jag tolka det som att skolministern anser att skolor
som uppfyller bestämda kvalitetskrav, som motsvarar den offentliga
skolan i den delen, också skall ha en rätt att få offentligt bidrag?
När det gäller avgifterna var det inte så att jag ansåg att det skall va-
ra en koppling. Om en skola förhindras att ta emot elevavgifter kan det
vara nödvändigt att kräva att föräldrar som sätter sina barn i en sådan
skola arbetar i köket en dag, städar toaletter eller gör något annat. Min
fråga var: Kommer skolministern i konsekvens och logik med förbudet
mot avgifter också att förbjuda den här typen av föräldramedverkan i
skolans verksamhet?
Anf. 148 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Herr talman! När det gäller föräldramedverkan i skolan är det
självklart ingen ambition att förbjuda någon som helst föräldramedver-
kan i praktiskt arbete i skolan. Men det är också viktigt att poängtera att
ingen skola får ställa den sortens krav för att eleverna skall ha tillgång
till den skolan.
De kommunala skolorna har ingen möjlighet att ta ut avgifter. De
lever också under svåra ekonomiska förhållanden. I det avseendet kan
man inte öppna för vissa skolor, de privata skolorna, att ta in avgifter
eller ställa särskilda krav på arbetsinsatser från föräldrarna.
Sedan är det självklart en positiv utveckling om föräldrar och elever
deltar på flera sätt i skolans arbete.
Anf. 149 INGEGERD WÄRNERSSON (s):
Herr talman! ”Människolivets okränkbarhet, individens frihet och
integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och
män samt solidaritet med svaga och utsatta” - i många olika samman-
hang har jag citerat ovantående rader. Lika många gånger har jag fått
frågan: Var finns dessa tänkvärda rader? I läroplanen för den obligato-
riska skolan?
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
141
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Kunskapen om vad som står i läroplanen är bristfällig. Läroplanen |
hur ett demokratiskt samhälle skall fungera. Här ges tydliga anvisningar
|
Allmänpolitisk debatt |
om hur undervisningen skall bedrivas för att eleverna senare skall fun- |
|
Utbildningspolitik |
Läroplanen för den obligatoriska skolan, LPO 94, är en komprime- Därför är det med stor tillfredsställelse vi kan konstatera att runt om Ansvaret för att läroplanen efterföljs vilar på kommunerna. Det är Kommunen har ansvaret för att alla barn och unga erbjuds en lik- Den långsiktiga planeringen i den kommunala skolplanen skall ge Trygghet och stabilitet är också viktigt i det utvecklingsarbete som |
|
142 |
uppfattning i vissa timplanefrågor m.m. från våra reservationer i betän- |
kandet 1993/94:UbUl. Men vår bedömning är att om vi i dag inför
förändringar kommer dessa att göra mer skada än nytta, då skolorna
befinner sig mitt uppe i förändringsarbetet.
Vi understryker vikten av att utskottet kontinuerligt kommer att
följa utvärderingen av den nya läroplanen. Vi ser utvärderingen av
timplan, rektorsroll, PRAO, arbetsformer och arbetssätt, fördjupat elev-
och föräldrainflytande som synnerligt angelägen. Skolministern kom-
mer inom kort att presentera ett nytt förslag till betygssystem där också
utvecklingssamtal och nationella prov kommer att beröras.
Herr talman! Jag avslutar mitt anförande med några ord till dem
som verkligen berörs. Elever och lärare är inte här i dag, men ta till
vara möjligheten att förändra och förbättra skolan! Målet för oss är en
skola för alla. Lycka till!
Anf. 150 ULFMELIN(m):
Herr talman! Först och främst vill jag hälsa utbildningsministern
och skolministern välkomna i sina nya uppgifter.
Vi har gått från en regelstyrd till en målstyrd skola. Det har varit en
process och utveckling som var och är nödvändig. Detta skapar och ger
stora möjligheter för dem som är verksamma i skolan, dvs. elever,
lärare och skolledare.
Den borgerliga regeringen lade en yttre och en inre ram för skolan
genom ett antal viktiga propositioner och beslut i riksdagen. Jag tänker
närmast på läroplaner, timplaner och kursplaner, både för det obligato-
riska och det frivilliga skolväsendet. Vi likställde de fristående och
offentliga skolorna, och vi vidgade valfriheten i skolan. Det är reformer
som har skapat en sjudande aktivitet i våra kommuner.
Framtidens arbetsliv kommer att ställa större krav på dem som läm-
nar skolan. Det gäller t.ex. färdigheter i matematik, kunskaper i det
egna språket och främmande språk och kunskaper i informationstekno-
logi. Arbetslivet kräver att de som lämnar skolan har både allmän och
särskild kunskap och kompetens. Skolan skall ge grunden för ett livs-
långt lärande. Det ställer naturligtvis stora krav på skolan. Det ställer
krav på elever och lärare.
Vi ser nu en spännande utveckling i gymnasieskolan. Den kursut-
formade gymnasieskolan utvecklas alltmer. Möjligheterna till speciali-
sering ökar ytterligare med hjälp av den kursutformade gymnasiesko-
lan. Kommunerna kan erbjuda utbildningspaket i form av specialutfor-
made program med andra utbildningskombinationer än inom de natio-
nella programmen.
En mer kursutformad gymnasieskola ger eleverna ökad frihet att
påverka sin utbildning och skolorna bättre möjligheter att successivt
och i takt med arbetslivets förändrade behov förnya utbildningen ge-
nom att byta ut kurser. Kommunerna kan profilera sin utbildning mot
det lokala arbetslivets behov, och eleverna kan kombinera studieförbe-
redande och yrkesförberedande kurser i högre utsträckning än tidigare.
Däremot skall basen av kärnämnen ligga fast.
Med en mer omfattande kursutformning skapas också större möjlig-
heter för elever med olika svårigheter. Det går att på ett bättre sätt
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
143
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
144
fånga och ta till vara den enskilda elevens intressen. Det är viktigt att
den utvecklingen får fortsätta. Jag hoppas att Socialdemokraterna och
skolministern kommer att främja och stimulera kursutformningen i
stället för att stjälpa den. I det sammanhanget vill jag fråga skolminis-
tern vad hon avser att göra med den kursutformade gymnasieskolan.
När läroplanen behandlades i riksdagen gav Socialdemokraterna ett
annat budskap och reserverade sig i fråga om kursutformningen i gym-
nasieskolan.
Den borgerliga regeringen gav kommuner och landsting möjlighet
att lägga ut hela eller delar av gymnasieutbildningen på entreprenad.
Det finns kvalitetsfördelar med detta. Bl.a. kan skolan få tillgång till
modern utrustning och expertis. Det gäller inom de program och kurser
där den tekniska utvecklingen är snabb. Det gäller också delar av det
estetiska programmet.
Även här vill jag fråga skolministern om Socialdemokraterna kom-
mer att riva upp möjligheten för kommuner och landsting att lägga ut
hela eller delar av undervisningen på entreprenad och möjligheten att
anlita expertis.
Det råder problem med att rekrytera elever till det naturvetenskapli-
ga programmet och industriprogrammet. Så har det varit i flera år. Det
är problem som måste lösas. Här gäller det att tidigt i grundskolan
fånga pojkars och flickors tekniska intresse. Det är för sent att börja
med ämnet teknik på högstadiet.
Om fler elever skall rekryteras till dessa program måste teknikäm-
nena påbörjas tidigare i grundskolan. En annan modell är att kombinera
det naturvetenskapliga programmet med industriprogrammet. Ett bra
exempel på detta är industrigymnasierna på Volvo i Skövde och ABB i
Västerås. De är fristående skolor. De har lyckats rekrytera elever med
bra betyg till sina utbildningar. Eleverna får betydligt mer undervisning
räknat i både tid och poäng genom att eleverna också får läsa delar av
det naturvetenskapliga programmet och ekonomi.
I regeringsförklaringen sades det att skolpengen skulle avskaffas.
Såvitt jag förstår gäller det stödet till de fristående skolorna. Men däref-
ter har skolministern i ett antal turer försökt förklara vad hon och rege-
ringen egentligen menar med det som sägs i regeringsförklaringen - om
det gäller bidragsnivån eller om det gäller ett avskaffande. Debatten har
hittills bara handlat om fristående skolor på grundskolenivå. Min fråga
till Ylva Johansson är: Hur tänker Ylva Johansson förfara med exem-
pelvis de fristående gymnasieskolorna i Skövde och i Västerås? Skall
de avvecklas eller utvecklas?
Anf. 151 JAN BJÖRKMAN (s):
Herr talman! Det är nu drygt tre år sedan riksdagen fattade beslut
om den reformerade gymnasieskolan. Genom besluten ersattes de dåva-
rande linjerna och specialkurserna av en treårig utbildning i form av
nationella program. Nästan alla gymnasieelever som i höst påbörjat sin
gymnasieutbildning har gjort det inom de treåriga programmen.
Detta har de gjort trots att den borgerliga regeringen i inledningen
av förra valperioden skapade en osäkerhet hos landets kommuner om
genomförandet. Ett antal elever fick därmed i onödan en mindre tids-
enlig utbildning. Det är viktigt att dessa elever med tvåårig utbildning
erbjuds att komplettera sin utbildning genom ett tredje år i gymnasie-
skolan.
Genom den nya flexibla gymnasieskolan ges eleverna kunskaper
och färdigheter som är nödvändiga för var en som samhällsmedborgare.
Dessa kunskaper och färdigheter ligger också som grund för en fortsatt
utbildning. Det är viktigt i det snabbt föränderliga samhälle som vi
lever i att eleverna ges beredskap att möta ett föränderligt arbetsliv. Det
är viktigt med en förmåga hos den enskilde att kunna påverka både
samhälle och arbetsliv.
Den borgerliga regeringen har genomfört ett antal förändringar av
gymnasiereformen. Vissa av dessa har vi socialdemokrater varit över-
ens med den borgerliga regeringen om, medan vi har kritiserat andra.
Vi socialdemokrater har tidigare i denna kammare uttryckt vårt
ogillande av det sätt som den förra regeringen hanterat gymnasieskolan
när det gäller kursutformningen. Kursutformningen genomfördes i sin
fulla bredd utan tillräckligt utvecklingsarbete och med en risk för stark
centralstyrning.
Det är därför glädjande att riksdagen på socialdemokratiskt initiativ
beslutat att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att följa den pågå-
ende utvecklingen i gymnasieskolan.
Det är heller inte okänt att den förändring som gjorts av lärlings-
utbildningen var till det sämre, enligt vår bedömning. Den 1 juli 1992
infördes den nya lärlingsutbildningen med bara ett begränsat ansvar för
skolan. Detta skedde trots att det fanns en väl fungerande lärlingsut-
bildning.
I sin rapport ”Bilden av skolan” redovisar också Skolverket att lär-
lingsutbildningen i stort sett försvunnit efter förändringen. Utbildning-
en finns endast i ett fåtal större och mellanstora kommuner. Det är
därför angeläget att belysa effekterna av den minskade lärlingsutbild-
ningen och ge möjlighet till nya ställningstaganden.
Ett annat avsteg från gymnasiereformen är beslutet att lägga ut stora
delar av gymnasieutbildningen på entreprenad - privata intressen - som
Ulf Melin var inne på. Frågan har stor principiell betydelse och kon-
sekvenserna belystes inte tillräckligt före beslut trots påpekanden från
flera remissinstanser. Dessutom saknas kravet på lärarbehörighet vid
undervisning på entreprenad.
Just lärarbehörigheten är ett av de viktigaste och främsta kvalitets-
kraven som anges i skollagen och en av de viktigaste förutsättningarna
för att garantera en likvärdig utbildningskvalitet i landet. Lärarutbild-
ningen ger ämneskunskaper, liksom metodiska och pedagogiska kun-
skaper. Dessutom ställer det elevvårdandet arbetet stora krav på lära-
rens utbildning även på detta område.
Entreprenadverksamheten kan dessutom försvåra den strävan till
integration mellan teoretiska och yrkesinriktade delar av gymnasiesko-
lan som pågått, och som förstärkts ytterligare i den nya gymnasiesko-
lans program. Möjligheten att lägga ut utbildning på entreprenad behö-
ver därför ses över.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
145
10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 12
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
Låt mig också säga att vi varit överens om behovet av att följa hur
den nya gymnasieskolan svarar mot flickors och pojkars val och ar-
betslivets behov, liksom utvecklingen inom industri- och naturveten-
skapsprogrammen.
Behovet av utbildade inom detta senare område är stort, och en
bred rekrytering av elever till dessa program är nödvändig om den
högre utbildningen skall kunna få tillräckligt rekryteringsunderlag och
täcka arbetslivets behov. I detta sammanhang finns det också anledning
att peka på att antalet friskolor nu ökar även på gymnasienivå, framför
allt när det gäller s.k. industriskolor, som Ulf Melin nämnde. Konsek-
venserna av denna utveckling är inte belysta vare sig då det gäller val-
möjligheter för elever eller då det gäller den kommunala gymnasiesko-
lan.
Från olika håll har synpunkter framförts på de yrkesförberedande
programmen. Synpunkterna har ofta speglat en oro inför vissa elevers
möjligheter att klara de teoretiska ämnena. Det gäller att ge dessa ung-
domar möjligheter att ta sig in i gymnasiearbetet på ett stimulerande
sätt. Det är angeläget att särskild uppmärksamhet ägnas åt metodut-
veckling av undervisningen på de yrkesförberedande utbildningarna.
Det individuella programmet och hur det fungerar behöver också
belysas. Det kan ske inom ramen för den befintliga parlamentariska
kommittén.
När höstterminen startade kom också svårigheterna med det nya
betygssystemet. Våra varningar för problem med kursutformning och
nytt betygssystem har besannats. Många har tyckt att kriterierna är
otydliga och att det varit svårt att sätta rättvisa betyg. Ord som kaos har
använts som en vanlig beskrivning av läget. För detta vilar ansvaret
tungt på den borgerliga regeringen. Vår avsikt är dock inte att förändra
betygssystemet, utan det skolorna behöver mest just nu är arbetsro,
snarare än nya beslut, när det gäller betygen. Departementet har lovat
att omedelbart ta itu med att reda ut hur det nya betygssystemet skall
användas för att avgöra vilka som skall kan komma in på högskola. I
dag är det oklart hur betygen skall användas som urvalskriterium.
Herr talman! Jag vill bara säga några ord om vuxenutbildningen.
För oss socialdemokrater är vuxenutbildningen oerhört viktig. Vi pre-
senterade också under vårriksdagen ett program för ett nationellt kun-
skaps- och kompetenslyft. Dessutom beslutade riksdagen om en bred
översyn av hela vuxenutbildningsområdet. Det betonades att vuxenut-
bildningen inte kan begränsas till det snäva yrkesperspektivet utan att
vuxenutbildning även skall stärka medborgarnas möjlighet att delta i ett
social, kulturellt och politiskt liv och bidra till att överbrygga utbild-
nings- och klassklyftor. Detta är bra och ger oss anledning att åter-
komma till detta ämne.
Anf. 152 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Jag vore tacksam om Jan Björkman i sin replik kunde
ge svar på de tre frågor som jag och väldigt många av dem som är
verksamma i skolan är intresserade av och som vi vill ha besked på.
146
Min första fråga är: Hur kommer Socialdemokraterna att förfara när
det gäller utvecklingen av den kursutformade gymnasieskolan? Kom-
mer man att stimulera kursutformningen, eller kommer man att bromsa
upp den utvecklingen?
Min andra fråga är: Kommer kommunerna och landstinget att lägga
ut utbildning på entreprenad? Jan Björkman talar om kvalitet. Och det
är precis det som det handlar om. Vi alla har ansvar att se till att ung-
domarna får en bra utbildning med hög kvalitet och som gör att de kan
få bra arbete. Det är då viktigt att man kan lägga ut utbildning på ent-
reprenad. Se bara hur snabb utvecklingen är på ett antal områden! Tag
elektronik och media som exempel. Hur kan någon tro att lärarna kan
hänga med i den utvecklingen, framför allt med hänsyn tagen till den
lärarutbildning och den brist på fortbildning och uppdatering som råder
i dag? Det skulle jag vilja ha reda på.
Min tredje fråga är: Hur kommer ni socialdemokrater att göra med
de fristående skolorna på gymnasienivå? Skall ni avveckla systemet
eller skall ni utveckla det? Det är ju samma förhållande där. In-
dustrigymnasierna har ju varit föregångare när det gäller att se till att
kombinera tekniska, teoretiska och yrkesinriktade ämnen. Framför allt
har man lyckats locka många ungdomar att söka till dessa utbildningar.
Det offentliga skolväsendet med sin gymnasieskola har faktiskt inte
lyckats med det. Tvärtom är det stora problem med att locka elever
både till det naturvetenskapliga programmet och till industriprogram-
met.
Anf. 153 JAN BJÖRKMAN (s) replik:
Herr talman! Ulf Melin vet mycket väl att vi socialdemokrater inte
har kritiserat kursutformingen som princip. Den fanns aviserad redan i
Göran Perssons proposition om ”växa med kunskaper”. Jag sade att vi
kritiserat att systemet genomförts utan analyser och utan egentligt ut-
vecklingsarbete. Vi har dessutom kritiserat den centralstyrda modell för
kursutformning som den borgerliga regeringen valde; centralt styckar
man upp ämnen i små sjok och lägger betygskriterier ovanpå det. Vi
varnade för riskerna med det systemet. Den borgerliga regeringen ställ-
de dessutom riksdagen inför fullbordat faktum när det gäller kursut-
formningen.
Det är klart att vi inte kan behandla skolväsendet hur som helst. Vi
är ju i en utvecklingsfas när det gäller kursutformningen. Riksdagen har
dessutom, för att följa utvecklingen, på socialdemokratiskt initiativ
beslutat om en grupp som skall följa kursutformningen. Den gruppen
måste nu få verka, innan vi drar några nya slutsatser.
Vår grundsyn på entreprenader redovisade jag i mitt huvudanföran-
de. Jag tycker att en rimlig utgångspunkt för skolan och för oss som
politiker är att ansvaret för utbildningen skall ligga på skolan. Det har
varit och kommer att vara vår inställning.
Vi har inte sagt att skolpengen skall avskaffas i industriskolorna,
utan vi har ställt upp på ett system med fristående gymnasieskolor. Jag
har inte sett att någon har sagt att vi skall avskaffa det.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
147
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Anf. 154 ULF MELIN (m) replik: Herr talman! Det står i regeringsförklaringen att skolpengen skall |
avskaffas. Innebär det att skyldigheten för kommunerna att ge pengar
|
Allmänpolitisk debatt |
till de fristående gymnasieskolorna också avskaffas? Det var därför jag |
|
Utbildningspolitik |
Det är bra att vi fått beskedet att åtminstone de får fortsätta med de Sedan skulle jag faktiskt vilja ha besked om hur ni tänker göra när Så till frågan om kursutformningen. Den borgerliga regeringen till- Sedan är det bra, tycker jag, att vi har fått en parlamentarisk grupp Så till talet om att vi har en massa kurser, osv. Faktum är att i det Betygssystemet, slutligen. Jag tycker att Socialdemokraterna borde Anf. 155 JAN BJÖRKMAN (s) replik: Herr talman! Vad beträffar industriskolorna eller de fristående Med skolpengen till de fristående gymnasieskolorna är det som i När det gäller kursutformningen är det sant att det fanns en grupp i |
148
innan man hade fått konsekvenserna klarlagda. Det var detta vår kritik
riktades mot.
Brister i fråga om vad kursutformning är för någonting kanske det
fanns på den socialdemokratiska sidan, men dem delade vi i så fall
broderligt och systerligt med den borgerliga gruppen. I vart fall hade ni
mycket svårt att fästa ner på papper vad kursutformning innebär. Vi
begärde ju det när det fördes resonemang i utskottet. Så bristerna där-
vidlag får vi ta på oss ett gemensamt ansvar för.
Slutligen vill jag säga att jag tycker att det är rimligt att vi nu får
chansen att se över effekterna av entreprenadsystemet och ta ställning
till vilka nya beslut som behöver fattas, med utgångspunkt i de invänd-
ningar som vi har framfört mot systemet och de brister som finns i det.
Anf. 156 PER UNCKEL (m):
Herr talman! Efter dagens debatt vore det intressant att höra en de-
batt mellan Ylva Johansson å ena sidan och diverse socialdemokrater å
den andra om huruvida stödet till friskolorna skall vara schabloniserat
eller inte. Var så god, talarstolen är er! Jag skänker er all den tid som
jag har antecknat mig för, om ni vore beredda att upplyfta kammaren
med ett sådant meningsutbyte.
Jag ser att ingen anmäler sig till detta erbjudande.
Herr talman! De tre gångna åren har varit tre år av förnyelse inom
den högre utbildningen och forskningen.
För det första har universiteten och högskolorna frigjorts från stat-
ligt detaljinflytande. Det gör universiteten och högskolorna bättre rus-
tade att vara centra för kritiskt tänkande. Det vidgar demokratin, men
dessutom får universiteten och högskolorna större möjligheter att svara
mot de nya men mycket oförutsebara krav som kunskapsexplosionen
ställer.
För det andra har universiteten och högskolorna byggts ut efter mer
än ett årtionde av socialdemokratiskt sovande på söta örat. 30 % fler
studenter får numera möjlighet att genomgå högre utbildning än 1991.
Vi börjar nu komma ifatt det vi tidigare halkat efter.
För det tredje har forskningen fått nya utvecklingsmöjligheter. Det
innebär nya resurser av betydande storleksordning men också flera
finansiärer med större oberoende. Det gör vårt land bättre rustat att stå i
den kunskapsmässiga frontlinjen.
Jag såg härförleden en tidningsartikel så långt bort som från Aust-
ralien, där man underströk att skulle det finnas ett världsmästerskap i
forskning, skulle Sverige numera komma som nummer ett, med USA
och Japan närmast efter.
Herr talman! Jag tänkte här och nu i alla delar kommentera vad re-
geringen hittills sagt och gjort på detta stora område.
Låt mig bara nöja mig med att konstatera att utbildningsministern
inte direkt visat prov på insikt och förståelse för det fria och oberoende
kunskapssökandet. Likt en elefant i en porslinsbutik har han i uttalan-
den och intervjuer signalerat om återtåg till statsinflytande och politi-
kerm arkt.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
149
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Av en sådan politik kommer Sverige som industri- men också kul- |
komma i senare debatter. Här och nu skulle jag i stället vilja koncentre-
|
Allmänpolitisk debatt |
ra mig på forskningen. I regeringsförklaringen från denna talarstol sade Ingvar Carlsson för |
|
Utbildningspolitik |
bara några veckor sedan att regeringen hade för avsikt att satsa på Bläcket på regeringsförklaringen hade emellertid inte hunnit torka Herr talman! Det beskedet går tvärt emot vad den nuvarande utri- Herr talman! Utbildningsminister Carl Tham förbereder av dessa Nu gäller det alltså nedskärningar till varje pris. Det kommer att Jag har, herr talman, två frågor till utbildningsministern. För det |
|
150 |
tetsanslagen, Naturvårdsverkets miljöforskning, socialvetenskaplig |
forskning, NUTEK:s teknikforskning, eller vad är det? Med vilken
metod avser regeringen att banta bort de viktigaste framtidsinvestering-
ar Sverige har?
Anf. 157 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Folkpartiet har under den gångna mandatperioden
varit med och fört en offensiv politik för högre utbildning och forsk-
ning. Vi ser på förändringarna med stolthet och gillande i alla väsent-
ligheter. Högskolepolitiken uppfyller i huvuddrag vad Folkpartiet fört
fram tidigare i motioner, landsmötesbeslut och programskrifter.
Det var angeläget att se över och förnya högskolelag och förordning
liksom systemet för antagning och högskolans inre organisation. Det
var angeläget att betona vikten av kvalitet och kvalitetssäkring, öka
dimensioneringen och sätta studenten i centrum. Likaså var det nöd-
vändigt att ge de nya regionala högskolorna resurser att höja sin lärar-
kompetens och till forskningsstöd.
Vi har också givit högskolorna ett tydligt ansvar för regionens hög-
re utbildning, för distansutbildning och för forskningsinformationen ut i
samhället.
Förändringarna har satt studenten i centrum, helt i Grundbultens
anda - den utredning om grundutbildning som leddes av Håkan West-
ling. Jag tror t.ex. inte att Lunds universitet hade inlett en kampanj
under namnet ”Studenten i centrum” utan detta - en kampanj med
målet att få en perspektivförskjutning till stånd på institutioner och
fakulteter, för att sätta studenten i centrum. Jag tror inte heller att flera
högskolor hade inrättat avdelningar för studentservice i sina oganisa-
tioner.
Den politiken, med en dimensionsökning, vill Folkpartiet fortsätta.
Vi vill se en fortsatt satsning på fler platser inom högskolan. På sikt
menar vi att 50 % av dem som går ut gymnasiet skall ha plats på hög-
skola eller universitet. Men det kräver i gengäld en väl genomtänkt
strategi vad gäller antalet professorer, lärarkompetens, handledning,
doktorand tjänster, lokaler och utrustning och också vad gäller samarbe-
te och informationsutbyte till och från det omgivande samhället.
I vad jag sagt ingår också att man på högskolan måste vara tydlig
om de värden högskolan står för och de värden man vill plantera in i
unga människor. Det gäller självfallet kunskaper av högsta klass och en
lust att lära vidare för hela livet. Det gäller också att plantera civilkura-
ge genom att aktivt stödja och söka uppmuntra konstruktiv kritik och
ifrågasättande av dagens sanningar samt att ge studenterna ett fördjupat
samhällsansvar både nationellt och globalt.
Den borgerliga regeringen betonade också jämställdhet som en
kvalitetsfråga och genomförde ett tiopunktsprogram för jämställdhet.
Det står också i den nya högskolelagens § 5 att all verksamhet i hög-
skolan skall genomsyras av jämställdhet. Jag menar att utbildningsmi-
nistern är på rätt spår när han vill vara med och ytterligare förverkliga
en rejäl jämställdhet och minska den manliga maktdominansen. Jag
gladde mig åt att utbildningsministern i frågedebatten tydligt sade att
han ser jämställdheten som en kvalitetsfråga.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
151
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
152
Men vi kan göra mer. Folkpartiet anser att alla universitet och hög-
skolor bör åläggas att se över sina interna beslutsorgan för att leva upp
till högskolelagens jämställdhetsparagraf t.ex. vid sakkunnigtillsätt-
ningar och i tjänsteförslagsnämnder. Minst en sakkunnig skall vara
kvinna, om hon så skall hämtas från Nya Zeeland eller något annat
avlägset land. Vi anser att vardera könet skall finnas med minst 40 % i
tjänsteförslagsnämnderna inom fem år. Även privata stiftelsehögskolor
bör uppmanas att sträva efter dessa mål.
Vi anser också att § 9, jämställdhetslagen, bör ändras. Som den nu
är skriven ger den med ena handen i första stycket och tar tillbaka med
andra handen i andra stycket. Detta visades tydligt vid ett överklagande
under sommaren.
Andelen kvinnliga professorer måste öka. Om alla tillsättningar av
lektorat och professurer skall belysas av både män och kvinnor som
sakkunniga räcker inte de knappa sex procenten kvinnliga professorer
till. De riskerar att slitas ut och inte få tid till att visa sig och undervisa i
grundutbildningen, till sin egen forskning och till sin egen ämnesut-
veckling.
Vi har noterat med intresse att utbildningsministern söker efter
kvinnor som kommit på andra plats vid professorstillsättningar. Låt mig
försäkra att han kan lära sig oerhört mycket genom att i detalj följa ett
tillsättningsärende och överklagande - lärdomar som kan användas till
att plocka bort de värsta stenarna på kvinnornas väg.
Folkpartiet anser att det är ett rimligt mål att minst 20 % av de pro-
fessorer som utses fram till sekelskiftet är kvinnor.
Det friare antagningssystemet har kritiserats. Jag delar kritiken mot
t.ex. Lunds universitet. Det är faktiskt pinsamt att ett stort universitet
inte tar reda på hur den nya gymnsieskolan är organiserad eller hur det
nya betygssystemet fungerar innan man beslutar sig för nya regler. Men
det viktiga är ju att man i Lund nu lär sig något av sitt misstag och av
protesterna och i fortsättningen samarbetar med omgivande gymnasier.
Jag är nämligen övertygad om att det går att kombinera rättssäkerhet
för studenterna och utrymme för enskilda högskolor att profilera sitt
antagningssystem. Två bra exempel är de system för antagning av lä-
karstuderande som används i Linköping och på Karolinska.
Anf. 158 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Herr talman! Det råder sedan många år en allmän enighet i Sverige
om utbildningens och forskningens stora betydelse för samhällsutveck-
lingen och för den enskilde. En god utbildning och en hög kunskapsni-
vå i samhället är av avgörande betydelse för ekonomisk utveckling och
för ekonomiska och sociala framsteg. I utvecklingssammanhang talar
ekonomerna när det gäller fattiga länder om investeringar i humankapi-
talet. Det låter litet teknokratiskt, men det är naturligtvis en riktig iakt-
tagelse att sådana investeringar är väl så viktiga - många gånger vikti-
gare - än investeringar i det fysiska kapitalet, dvs. i vägar, maskiner,
broar osv.
Det gäller också för ett utvecklat land som Sverige. Forskare har
pekat på att om man också räknar satsningar på utbildning som inves-
teringar skulle det höja investeringskvoten i vårt samhälle med ca 5-
7 %, bara som ett exempel.
Utbildning och ökad kunskap är också ett värde i sig. Det är en
kulturfunktion. Det hör ihop med en strävan att vidga människors liv-
schanser och människors möjligheter i livet när det gäller yrke och till
egen utveckling, ökad självförståelse och ökad samhällelig självförstå-
else. Det råder en ganska allmän enighet om detta. Det tror jag att man
kan säga. Det råder också många gånger en enighet om de praktiska
tagen.
Jag vill gärna utnyttja detta tillfälle att säga att en hel del av det som
har åstadkommits på den högre utbildningens område under den tidiga-
re regeringen har varit bra, även om jag också vill påpeka att t.ex. ut-
redningen Grundbulten och de första dimensioneringsbesluten som
expanderade högskolan åstadkoms på initiativ av den dåvarande soci-
aldemokratiska regeringen.
Men det är också klart att det här finns skillnader i synsätt, skillna-
der som även har ideologiska aspekter. Min företrädare i detta ämbete
talade gärna när det gällde den högre utbildningen i termer av konkur-
rens, spjutspetsar och marknad. Jag vill snarare betona bredden, sam-
verkan och det offentliga ansvarstagandet.
Jag vill också mycket starkt betona även den högre utbildningens
betydelse när det gäller att utveckla och befasta vår demokrati och att
främja jämlikheten.
Det är dessutom så - och det har varit en ganska försummad aspekt
i den tidigare regeringens politik - att den sociala segregationen i till-
trädet till den högre utbildningen fortfarade är betydande. Det har skett
framsteg under en följd av år. Men det är fortfarande stora skillnader
mellan ungdomar som kommer från föräldrahem med bättre utbildning
och bättre inkomst och de som kommer från hem med lägre inkomst
och lägre utbildning.
Denna sociala segregation måste vi försöka bryta och pressa tillba-
ka. Då är naturligtvis det som vi har kallat för det nationella kunskaps-
lyftet kolossalt viktigt. Det har att göra med det livslånga lärandet, eller
den återkommande utbildningen, som det tidigare kallades. Det har
viktiga följder både på kort och lång sikt.
På kort sikt handlar det om att vidga möjligheterna för ungdomar,
inte minst arbetslösa ungdomar, och äldre som inte har någon utbild-
ning ovan gymnasiet eller ens ovan grundskolan att skaffa sig komplet-
terande utbildning. Regeringen kommer i propositioner att vidga möj-
ligheten till sådan utbildning.
Men detta har också en långsiktig aspekt. Det har att göra med vux-
enutbildningens utveckling och folkbildning. Folkbildningen är ett
mycket värdefullt komplement till den allmänna vuxenutbildningen.
Den gör stora insatser i arbetet med att höja kunskapsnivån i samhället,
ofta i naturlig samverkan med det allmänna skolväsendet.
Genom möjligheten till individuellt anpassade studiegångar, delta-
garinflytande och flexibla pedagogiska utbildningsformer betyder
folkbildningen mycket. Vi vill satsa på folkbildningen.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
153
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Vi måste också titta på de studiesociala frågorna. Där är det nu vik- |
situationen som riksdagen begärde i våras. Regeringen kommer inom
|
Allmänpolitisk debatt |
kort att utfärda nya direktiv till denna utredning och få igång den. |
|
Utbildningspolitik |
dagen som river upp en del av de beslut som fattades i våras och som vi Jag vill understryka att högskolans syfte är att tjäna det allmänna. Den svenska högskolan skall också erbjuda utbildning av hög och Jag vill i anslutning till detta apropå Per Unckels synpunkter på Jag vill bara göra en kommentar. Per Unckel talar nu lika lättsinnigt Antagningsformerna har diskuterats. Jag har här tidigare sagt, och Därför är detta en prioriterad fråga för regeringen. Vi kommer inom Till sist vill jag understryka det som Margitta Edgren sade beträf- Jag ser det, Margitta Edgren, inte bara som en principfråga, utan i |
|
154 |
tagits tillvara. |
Anf. 159 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Jag vill göra fyra kommentarer till Carl Thams anfö-
rande.
För det första: Carl Tham talar inte gärna om spjutspetsar. Jag tror
att han borde göra det. Om inte Sveriges utbildningsminister talar om
svensk utbildning och forskning som spjutspetsar är det illa ställt med
landet.
För det andra: Carl Tham talar om behovet av ett nationellt kun-
skapslyft. Men varför, Carl Tham, inleda detta kunskapslyft med den
värsta nedskärningen svensk forskning drabbats av i modern tid? Eller
vill Carl Tham ändå möjligen ge ett litet hopp om att den mängd pengar
som hans tidigare uttalanden har gett vid handen inte skall dras in?
Man kan inte tala om forskningens förnyelse och nationella kun-
skapslyft och därefter genomföra en bantning av det format Carl Tham
förbereder. Det är att tala med kluven tunga.
För det tredje: Man kan vara generös med pengar om man struntar i
budgetunderskottet, säger Carl Tham. Mitt enkla svar är: Sverige behö-
ver spara mycket, men jag tror att det är oklokt att spara på investering-
arna i människors kunskap. Om denna regerings ambition är att spara
landet ur krisen med hjälp av neddragningar av forskningsanslag, vill
jag i all ödmjukhet säga till Carl Tham att ni är på fel spår.
För det ljärde: Carl Thams och regeringens utgångspunkt sägs vara
att högskolans syfte är att tjäna det allmänna. Min utgångspunkt är att
den högre utbildningen skall tjäna studenterna. Det är av det skälet den
gamla regeringen drog tillbaka statens överhöghet inför den högre
utbildningen och i stället för staten satte studenternas intressen. Carl
Thams principiella uttalande om vems syfte den högre utbildningen
skall tjäna varslar illa om de förslag som kan komma när sådana mål-
sättningar skall överföras i praktisk handling.
Anf. 160 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Herr talman! Jag har egentligen inte så mycket att tillägga beträf-
fande forskningsstiftelserna, Per Unckel. Principiellt var det naturligt-
vis nära nog ett övergrepp att föra över offentliga medel till stiftelser
som inte längre kan påverkas av politiska beslut. Vi får se vad den
prövning som pågår leder fram till. Regeringen kommer sedan att ge
besked om sina prioriteringar också när det gäller forskningen.
Vi måste satsa på utbildning. Det är en grundläggande tanke hos re-
geringen, och jag är övertygad om att det finns en bred majoritet här i
riksdagen för detta. Men det måste vara en utbildning med bredd, det
kan inte bara vara fråga om elitutbildningen, det kan inte bara vara
dessa så ofta omtalade spjutspetsar, utan det måste vara bredd i den
satsningen. Det är vår ambition.
Anf. 161 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Jag har inget emot bredd i utbildningen. Det är av det
skälet som den förra regeringen byggde ut den högre utbildningen med
30 % på tre år, efter det att Socialdemokraterna sovit sig igenom hela
80-talet inför ständiga påpekanden från den dåvarande borgerliga op-
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
155
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
positionen om behovet av att ge fler unga studenter möjlighet till god |
Carl Tham tycker vidare att det är ett övergrepp att inrätta forsk-
|
Allmänpolitisk debatt |
ningsstiftelser som riksdagen inte kan utöva överinseende över. Eller |
|
Utbildningspolitik |
Jag ber Carl Tham att gå tillbaka till 1991 års valrörelsehistoria. De Det är väl ändå inte möjligt, Carl Tham, att förneka, att skulle ni Anf. 162 Utbildningsminister CARL THAM (s): Herr talman! Antag att den socialdemokratiska regeringen på 80- När det gäller ekonomin kan jag bara, för den händelse han har Anf. 163 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik: Herr talman! Jag är glad över att utbildningsministern i sitt tal tog |
|
156 |
skolor och universitet bidrar till att vi får ett slags utbildningsfabriker, |
där genomströmning och konkurrens betonas i alltför hög grad. Om det
visar sig att så är fallet och att kvaliteten försämras i utbildningen,
hoppas jag att utbildningsministern så snart som möjligt vidtar åtgär-
der.
Jag är också glad över att utbildningsministern talar om likvärdiga
antagningsbestämmelser och behörighetskrav som skall gälla för hela
landet. Det skall inte vara någon skillnad om man väljer att studera i
Uppsala, Lund, Linköping eller Växjö.
Jag vill också plocka fram de vuxenstuderandes möjligheter till
fortsatta studier vid universitet och högskolor. Som antagningsreglerna
nu ser ut straffas elever från komvux och folkhögskolor. Att ge även
dessa studerande likvärdiga möjligheter är ett viktigt rättvisekrav.
Det finns emellertid också en pedagogisk dimension i att människor
möts på det här sättet. Det som skapar dynamik i en studerandegrupp är
just att det finns goda människor med olika livserfarenheter, utbild-
ningsbakgrund och ålder. Detta vidgar förståelsen och fördjupar analy-
sen i arbetet.
Jag hälsar med tillfredsställelse det intresse och den känsla som
utbildningsministern ger uttryck för när det gäller folkbildningen.
Det vore intressant om utbildningsministern ville utveckla de tankar
som han framförde i en intervju i Dagens Nyheter söndagen den 16
oktober om ett folkbildningsuniversitet efter mönster av Open Universi-
ty i England. Jag ser som östgöte naturligtvis gärna att det universitetet
blir lokaliserat till Linköping, där vi har en professur i vuxenpedagogik
och där vi också har goda relationer till Folkbildningssverige.
Anf. 164 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Herr talman! Jag skall gärna vid ett senare tillfälle utveckla tanke-
gångar och idéer om hur vi skall vidga folkbildningen och också kring
det intressanta systemet med ett folkuniversitet via TV. Jag tror emel-
lertid att det får anstå något, liksom frågan om vart ett sådant universi-
tet eventuellt skulle lokaliseras.
Anf. 165 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Herr talman! Ha inte så bråttom, Carl Tham, att riva upp antag-
ningssystemet! Låt det få chansen att utvecklas på ett för skattebetalare
och studenter tydligt och rättssäkert sätt innan vi dömer ut det gene-
rellt!
Det finns möjligheter. Förändringarna som vi har genomfört är sto-
ra. De genomförs ju inte ute i praktiken bara vi i riksdagen eller en
utbildningsminister knäpper med fingrarna. Förändringar kräver hårt
och engagerat arbete på alla nivåer.
Att riva upp gamla strukturer är inte gjort i en handvändning, det
vet vi alla. De människor som vill bevara det bestående är nämligen
alltid fler än de eldsjälar som vill förändra.
Stöd eldsjälarna så att de inte brinner upp!
I dag sjuder det av engagemang och initiativ i högskolorna. Det
kommer att ta tid, och det kommer att begås misstag som måste rättas
till, men där som i livet i övrigt är det ju så att man lär sig av misstagen.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
157
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Bejaka processen! Men håll ögonen på den! Se högskolan som en lä- |
hur vi vill frammana lärande organisationer. Se högskolan som en så-
|
Allmänpolitisk debatt |
dan! Man har förmåga, vilja och kompetens att lära av de eventuella |
|
Utbildningspolitik |
Anf. 166 Utbildningsminister CARL THAM (s) Herr talman! Jag är mycket medveten om att det svenska högskole- För att undvika alla missförstånd vill jag också säga till Margitta Jag har inte heller för avsikt att omedelbart utgå ifrån att sådana Anf. 167 MARGITTA EDGREN (fp) replik: Herr talman! Det finns exempel på miljöer där man på eget initiativ Låt oss titta på andra saker i högskolan som jag anser lika viktiga Tänk på att ett modernt stålvalsverk innehåller lika mycket elektro- Till sist. Ta reda på, följ och agera för att högskolorna aktivt ut- Anf. 168 BENGT SILFVERSTRAND (s): Herr talman! Mellan 1980 och 1993 ökade förädlingsvärdet inom |
|
158 |
nerna för den kapitalintensiva respektive den arbetsintensiva industrin |
var i stort sett oförändrade. Detta säger egentligen det mesta om dagens
och morgondagens utbildningsbehov.
Sveriges position i den internationella arbetsfördelningen har grad-
vis försvagats. För att uppnå förbättrad konkurrenskraft och därmed en
god ekonomi krävs ett högt kunskapsinnehåll i produktionen och kom-
petenta välutbildade löntagare. Det gäller hela arbetslivet, privat som
offentlig sektor. Intresset för högre studier har förvisso ökat kraftigt. Vi
följer härvidlag ganska väl den internationella utveckling som är ett
resultat av ökade krav på högre utbildning i arbetslivet. Att antalet
sökande till högskolestudier accelererat så snabbt i Sverige under 90-
talet sammanhänger förstås också med situationen på arbetsmarknaden.
Om den totala tillströmningen av studerande till högskolorna är
stark har ökningstakten vad gäller teknisk och matematisk-
naturvetenskaplig utbildning varit svagare. Detta förhållande torde
kräva särskild uppmärksamhet mot bakgrund av att det just är inom
dessa områden som de stora utbildningsbehoven föreligger om Sverige
skall kunna bevara och stärka sin internationella konkurrenskraft.
Den starka expansionen av den högre utbildningen inleddes faktiskt
av en socialdemokratisk regering som också gick i spetsen för avregle-
ring och decentralisering av verksamheten.
Den borgerliga regeringen har förvisso delvis fortsatt på den inslag-
na vägen, men det frihetsdraperade utbildningsfordonet har tidvis fram-
förts i så hög fart att färden blivit vinglig och bitvis närmast påmint och
Janne Vängmans väg hem efter lördagsdansen.
Resultatet av denna överpolitiserade utbildnings- och forsknings-
politik blir nu alltmer uppenbart. Det är långt ifrån bara socialdemokra-
ter som kritiserar systemets brister. I boken Den svenska högskolan
använder professorn vid Uppsala universitet Stig Strömholm starka ord
om vad han kallar decentraliseringsmode och avregleringsentusiasm.
Han skriver bl.a.: ”1 vårt fattiga och folkfattiga land är ‘riket’en heroisk
seger över fattigdom, splittring och avstånd som endast de okunniga
hånar. Det är ologiskt och löjeväckande när samma debattörer som
ivrar för att vårt högskoleväsen skall hålla vad de kallar internationell
standard (den i Oxford, Neapel, Tirana eller Heidelberg) indignerat
avvisar tanken att rättsäkerhetsnivån skall vara densamma i Borås som i
Gävle, i Ronneby som i Växjö.”
Det är just den urholkade rättsäkerheten vid antagning och resur-
stilldelning till högre studier som ger anledning till särskilda och
skyndsamma åtgärder.
Det var befriande att höra Margitta Edgren visa insikt i att det finns
brister i systemet. Men senare gjorde hon i en replik till utbildningsmi-
nistern något av en reträtt. Nu behövs det klara signaler. Det tar ju litet
tid innan man kan göra förändringarna i systemet. Då är det viktigt att
sådan övergrepp som nu har skett på den juridiska fakulteten i Lund
inte upprepas. På sitt kommande sammanträde bör man definitivt dra
tillbaka beslut som innebär att man utestänger elever som vill komplet-
tera sina gymnasiestudier genom t.ex. kommunal vuxenutbildning. Jag
tycker att vi har fått ett sådant besked. Då borde vi vara eniga om att
det faktiskt behövs förändringar i systemet.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
159
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
160
Den borgerliga regeringens försök till kategoriklyvning mellan na-
tionella universitet och regionala högskolor har mött starka reaktioner
både inom och utanför högskolevärlden. De mindre och medelstora
högskolorna har kommit att få allt större betydelse för utvecklingen i
den region i vilken de är lokaliserade. Detta gör inte dessa högskolor
regionala. I själva verket är deras karaktär av nationella högskolor med
omfattande nationella och internationella kontakter en förutsättning för
deras regionala betydelse.
Det är nu hög tid att lägga fast huvuddragen i hur forskningen bör
byggas ut vid de mindre och medelstora högskolorna under 90-talet.
Målet bör vara att skapa en bas för kontinuerlig forskningsverksamhet
såväl i samverkan med fakulteterna vid moderuniversiteten som med
resurser för forskning på eget programansvar.
Andra viktiga uppgifter för en socialdemokratisk regering är att ta
itu med den sociala snedrekrytering som förutom att den är orättvis
utgör ett slöseri med mänsklig kompetens. Ett reformerat studiestöds-
system är en betydelsefull faktor i det sammanhanget.
Den starka centraliseringen och politiseringen av beredningsproces-
sen för högskolefrågor har skapat onödiga problem och motsättningar.
För att lösa dessa problem krävs en sammanhållen myndighet och en
klarare ansvarsfördelning mellan departement och myndighetsnivå.
Anf. 169 PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag har egentligen bara tre frågor till Bengt Silfver-
strand. Han började med att säga att den förra regeringen inte har gjort
tillräckligt för att främja intresset för teknik och naturvetenskap. Skulle
Bengt Silfverstrand något vilja kommentera den just avtågade utbild-
ningsministerns uttalande att regeringen gjort för mycket för att främja
teknik och naturvetenskap på bekostnad av kulturvetenskap?
Min andra fråga har att göra med Bengt Silfverstrands intresse för
att främja de mindre och medelstora högskolorna. Jag undrar om Bengt
Silfverstrand kunde upplysa mig i all korthet om hur denna strävan
främjas av att 1,2 miljarder av de forskningsmedel som nu är tilldelade
till de mindre och medelstora högskolorna - från en av de forsk-
ningsstiftelser som jag nyss diskuterade med Carl Tham - kommer att
försvinna, om Carl Tham lyckas i sitt uppsåt att avveckla dessa stiftel-
ser.
Min tredje fråga är: Bengt Silfverstrand säger sig likväl vilja öka
forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna. Hans utbild-
ningsminister har emellertid just verifierat att forskningen totalt sett
kommer att minska i riket. Skulle Bengt Silfverstrand i någon mån vilja
upplysa oss om hur förstärkningen av de mindre och medelstora hög-
skolornas forskning egentligen skall finansieras inom ramen för en
minskande budgetram?
Anf. 170 BENGT SILFVERSTRAND (s)replik:Herr talman! Per
Unckel har tackat mig för mina insatser i en högskolestyrelse där han
avvecklade allmänföreträdarna under en tid när riksdagen inte kunde
samlas. Jag vill nu först kvittera detta med att hälsa Per Unckel väl-
kommen i sin nya roll som backbencher i utbildningspolitiken. Entusi-
asmen finns kvar, och det tycker jag är positivt.
Jag skall sedan mycket klart svara på hans frågor. Jag har inte kriti-
serat den borgerliga regeringen för att ha gjort sig skyldig till några
särskilda försummelser i satsningarna på den tekniska utbildningen. Jag
konstaterar att det är ett problem att vi behöver fler som satsar på tek-
nisk utbildning. Det handlar då inte bara om ekonomiska resurser utan
också om en attitydförändring.
När det gäller de mindre och medelstora högskolorna har det fun-
nits en majoritet i riksdagen för att de skall kunna få forskning på eget
programanslag och på den vägen få ökade resurser. Det har hela tiden
funnits en majoritet för detta, men tyvärr vek sig centern under den tid
när den var beroende av det moderata utbildningsdepartementet. Vi
ämnar återkomma till detta.
Vidare vill jag på samma sätt som Carl Tham konstatera att det här
inte har fastlagts några ramar för forskningen för kommande år. Det
skall vi ta ställning till när vi har fått hela bilden klar och vi vet om det
finns möjligheter att förändra de stiftelser som tillkom på mycket un-
derliga vägar med medel som tillhör det allmänna pensionssystemet.
Det är lätt att här tala om löntagarfonderna. Det kanske låter litet
mera politiskt kontroversiellt och passar en borgerlig syn, men vad det
handlar om är att man har tagit 30 miljarder kronor från pensionssys-
temet, dvs., av offentliga medel, och det är det som jag kritiserar.
Anf. 171 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Bengt Silfverstrand har alldeles rätt i att pengarna låg
i pensionssystemet. Det har vi många gånger talat om. Det var de peng-
ar som den förra regeringen dessförinnan hade stulit från Sveriges
företag. Det är på den vägen som de har kommit, Bengt Silfverstrand.
En hund är en hund, och en katt är en katt. Fly inte från ansvaret att det
var via löntagarfonderna som forskningen fick en förstärkning!
Jag tycker egentligen inte att Bengt Silfverstrands besvarande av
mina frågor var speciellt lyckosamt. Jag gläder mig åt att han inte kriti-
serade regeringens satsning på teknik och naturvetenskap. Det gjorde
emellertid hans chef och herre utbildningsministern i sin första intervju.
Han kritiserade oss för att lägga för stor tonvikt vid detta och försumma
kulturvetenskaperna.
Skulle Bengt Silfverstrand i ett andra försök vilja kasta litet ljus
över hur den socialdemokratiska politiken egentligen ser ut? I fråga om
de mindre och medelstora högskolorna, herr talman, kvarstår alla mina
frågor. Försök ändå, Bengt Silfverstrand, att ge ett litet svar på min
första fråga, som lydde: Hur förstärks forskningen vid de mindre och
medelstora högskolorna genom att man tar bort 1,2 miljarder? Det
finns ett alldeles kristallklart uttalande från utbildningsministern om att
han just nu ägnar all möda åt att försöka dra in forskningsstiftelserna.
Det måste innebära att pengarna i forskningsstiftelserna dras in till
staten och därmed bort från de mindre och medelstora högskolorna.
Hur stärks forskningen vid dessa genom en förlust av 1,2 miljarder
kronor?
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
161
11 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 12
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Den andra delfrågan var: Givet allt detta och en minskande utgifts- |
der totalt sett från löntagarfondsforskningen - hur kommer då den
|
Allmänpolitisk debatt |
förstärkning vid de mindre och medelstora högskolorna som Bengt |
|
Utbildningspolitik |
vara någon rim och reson måste detta innebära att man skall ta pengar Anf. 172 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik: Herr talman! Det är alldeles riktigt, Per Unckel, att en katt är en Vi står för att det inte skall finnas några A- och B-lag i högskole- Anf. 173 MARGITTA EDGREN (fp) replik: Herr talman! Nej, Lunds dikeskörning - låt mig kalla det så - ger Jag skulle vidare vilja avliva en socialdemokratisk älsklingsmyt, Budgetåret 1992/93 ökade de forskningsstödjande åtgärderna till Några av de nya högskolorna har efter kvalitetsbedömning av uni- |
|
162 |
sporras de att bli bättre och blir därmed motiverade att anordna fler |
platser och få rätt att utfärda examina. De får också drivkraft och spor-
ras att så småningom själva skapa kapacitet och kvalitet för forskning.
Aldrig tidigare har de mindre högskolorna fått så mycket statligt stöd
för att delta i forskningsnätverk och samarbete internationellt och med
svenskt näringsliv.
Medge äntligen, Bengt Silfverstrand, att den myt som Bengt Sil-
fverstrand sprider är just en myt!
Anf. 174 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:
Herr talman! Jag vill först konstatera att det nog inte föreligger sär-
skilt stora meningsskiljaktigheter mellan mig och Margitta Edgren när
det gäller antagningssystemet. Det är bara viktigt att utbildningsminis-
tern gav sitt tydliga besked, så att man inte ger sig ut på några nya
äventyr när det gäller att försämra möjligheterna för stora kategorier av
studerande att genomföra högskoleutbildning. Därvidlag tror jag att jag
i varje fall tills vidare har rätt.
När det gäller de mindre och medelstora högskolorna syftade jag på
det beslut som vi tog i våras och den proposition som kom från den
regering som folkpartiet stödde på alla punkter och även ingick i. Det
fanns i den propositionen klara och tydliga besked om att universitet
och fackhögskolor skulle inriktas på längre utbildningar med traditio-
nella akademiska ämnen medan de mindre och medelstora högskolor-
nas framtida utveckling föreslogs skola styras mot yrkesinriktade ut-
bildningar anpassade för den omgivande regionens behov.
Detta beslut föranledde en mycket stark kritik. Bl.a. skrev rektorer-
na i ett brev i april 1994 till riksdagens utbildningsutskott:
”Den föreslagna uppdelningen i nationella universitet och regionala
högskolor skulle innebära en drastisk brytning med det synsätt som
hittills legat till grund för svensk utbildningspolitik och som med kraft
hävdats av Svenska Högskoleförbundet, där den svenska akademiska
rektorskonferensen och de nya högskolornas rektorskonvent är med-
lemmar.”
Det finns alltså fog för kritiken mot att man var på väg att byta spår
och göra en kategoriindelning i den svenska högskolevärlden som
skulle missgynna de mindre och medelstora högskolorna. Jag hoppas
att Margitta Edgren med det synsätt som hon nu tydligen har kommer
att ställa sig bakom den fortsatta inriktningen, där alla skall vara lika.
Anf. 175 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Herr talman! Det finns ingen samstämmighet mellan Bengt Silfver-
strands ambition att införa centrala antagningssystem inom högskolan
och min ambition att de som nu har getts möjlighet att använda detta
antagningssystem, med den frihet som det innebär, skall kunna utveckla
det. De dikeskörningar som har gjorts har ändå tillfört hela systemet
någonting, och misstagen kommer inte att upprepas på andra håll - man
lär sig ju. Som jag sade tidigare, måste vi väl utgå från att högskolan
själv är en lärande organisation.
Kategoriklyvningen är en myt som Bengt Silfverstrand odlar när det
gäller Folkpartiets och de andra borgerliga partiernas inställning till de
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
163
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
nya högskolorna. Det var ett diskussionsunderlag, och det har icke |
andra sättet. De stora satsningarna på forskning, lärarutbildning och
|
Allmänpolitisk debatt |
forskningsstöd till de nya högskolorna talar ett helt annat språk än det |
|
Utbildningspolitik |
ga partierna. Anf. 176 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik: Herr talman! Några centrala antagningsregler skall inte återinföras. Anf. 177 KRISTINA SVENSSON (s): Herr talman! I tisdags i frågestunden här i kammaren gav utbild- Antagningssystemet är bara en av de många frågor som en social- Efter tre år med en borgerlig regering och efter tre år med en mode- I den heliga valfrihetens namn lyckades den förre utbildningsminis- När de nya högskolestyrelserna förordnades i somras hade i princip För att högskolan skall utvecklas och för att forskningsresultat skall Jag hoppas att den nye utbildningsministern snabbt kommer att ut- En stor utmaning för den nya regeringen är att ta sig an den sociala Det är med stor tillfredsställelse som jag har noterat att Carl Tham |
|
164 |
högre upp man kommer inom högskolevärlden, desto färre kvinnor |
finns där. Positiv särbehandling vid tjänstetillsättningar är ett sätt att
komma åt problematiken.
Undersökningar från flera universitet visar att omkring 10 % av de
kvinnliga studenterna utsatts för sexuella trakasserier. Jag hoppas att
den nya regeringen gör allt som står i dess makt för att ge studenter
samma skydd som anställda har, dvs. att jämställdhetslagen anpassas
för att omfatta även studenter.
Herr talman! Låt mig slutligen ta upp frågan om fasta forskningsre-
surser till de medelstora högskolorna. Det är en nödvändighet för dessa
högskolor att de fasta forskningsresurserna förstärks. En högskola utan
forskarutbildning kan lätt stagnera, kan lätt bli en B-högskola.
Grundutbildning och forskarutbildning är ömsesidigt vitaliserande, där
den ena förutsätter den andra. För det omgivande samhället är på sam-
ma sätt tillgången till forskning en förutsättning för kompetensutveck-
ling.
Carl Thams inlägg i debatten här i kväll ger uttryck för att han har
en klar insikt i det här förhållandet, och jag ser fram emot ett förslag -
som naturligtvis kommer längre fram under året - om fasta forsknings-
resurser till de medelstora högskolorna.
Anf. 178 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Herr talman! Jag delar Kristina Svenssons uppfattning att det är
nödvändigt att relevanta samhällsintressen också finns representerade i
universitetens styrelser. Det gör jag på flera grunder. Dels har jag erfa-
renhet av att sitta i en styrelse och tillsammans med riksdagskolleger
där driva vissa frågor som för tillfället inte är opportuna, t.ex. jäm-
ställdheten. Dels har jag lärt mig mycket av jämställdhetsforskaren
Derek Book i Amerika, som har skrivit artiklar om att ett universitet
och en högskola måste förtjäna samhällets förtroende för att i längden
kunna behålla sin frihet. Där tror jag också att relevanta samhällsintres-
sen i styrelserna spelar en viktig roll.
Social snedrekrytering tas upp i den senaste årsrapporten från uni-
versitet och högskolor. Man refererar där till den utredning som Robert
Erikson och Jan O. Jonsson gjorde. Vi tror kanske att det är enkelt att
komma till rätta med den sociala snedrekryteringen, men trots att man
har arbetat med frågan under de senaste 25 åren har förändringarna
varit mycket små. Utredarna menar att förändringar i antagningssystem,
regionala högskolor och införande av komvux inte har haft någon
nämnvärd effekt. Det är fortfarande tre dominerande faktorer som be-
stämmer rekryteringen, nämligen föräldrarnas yrke, utbildningsnivån i
hemmet och familjeekonomin.
Låt oss vara överens om att detta är ett viktigt område och att vi
måste hantera det, även om det inte är lätt. Det finns framför allt inte
någon enstaka knapp att trycka på.
Anf. 179 KRISTINA SVENSSON (s) replik:
Herr talman! Det är ingen som har påstått att det är lätt att komma
till rätta med det här. Vi som sitter här i kammaren och deltar i debatten
är alla mycket väl medvetna om svårigheterna. Men man får inte ge
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Utbildningspolitik
165
12 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 12
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
upp, utan det gäller att ta krafttag. Jag är övertygad om att den nye |
pas att det tillsätts en grupp som kommer att jobba specifikt med den
|
Allmänpolitisk debatt |
här frågan. Jag tycker också att satsningen på ett öppet universitet, kopplat till |
|
Utbildningspolitik |
folkbildning, som vi hört talas om och läst om i tidningarna, kan göra Den första delen av Margitta Edgrens replik var märklig. Den fråga Anf. 180 MARGITTA EDGREN (fp) replik: Herr talman! Vem har sagt att vi har gått med på det? Anf. 181 KRISTINA SVENSSON (s) replik: |
|
Rättsfrågor |
Rättsfrågor Anf. 182 GUN HELLSVIK (m): Herr talman! När den borgerliga regeringen tillträdde i oktober De förändringar vi genomfört har nästan undantagslöst mött mot- För Moderata samlingspartiet är kampen mot narkotika oeftergivlig. Trots det självklara i vår narkotikapolitik uttalade den nuvarande |
|
166 |
möjlighet att slå igenom här” är det aningslöst och oroande. Vi svens- |
kar är inte annorlunda än andra, och om vi inte dagligen och stundligen
bekämpar liberaliseringstendenserna så kommer vi att förlora kampen.
När Socialdemokraterna i början av 1980-talet införde obligatorisk
halvtidsfrigivning skedde detta för att hålla kostnaderna för kriminal-
vården nere. Att kriminaliteten ökade var en av oss moderater förut-
sedd effekt och en grund för att vi motsatte oss förslaget. I och med att
vi kom i regeringsställning fick vi möjlighet att riva upp den socialde-
mokratiska reformen och återinföra en fakultativ tvåtredjedelsfrigiv-
ning. Effekterna har inte uteblivit. Det finns ett direkt samband mellan
den kraftiga nedgången av bank- och postrån och den längre tid som
brottslingen i dag vistas i fängelse. I olika sammanhang har justitiemi-
nister Laila Freivalds påstått att vår lagändring, som hennes partikolle-
ger gick emot i riksdagen, egentligen är hennes förslag och inte aktuellt
att ändra. För att uttrycka det vänligt kan jag säga att jag blev konfun-
derad över hennes uttalande.
När Laila Freivalds avgick som justitieminister 1991 fanns det ett
förslag som gick ut på att halvtidsfrigivningen skulle slopas utan att vi
skulle ha fler på våra fängelser. Var och en kan då förstå att halvtids-
frigivningen skulle ersättas med en annan form av frigivning, nämligen
frigivningspermission. Så var det med likheten mellan Laila Freivalds
och mitt förslag.
Vad gäller Laila Freivalds uttalande att de nu gällande reglerna om
fakultativ tvåtredjedelsfrigivning skall bestå hade jag önskat att få höra
Laila Freivalds förklara hur detta går ihop med vad som sägs i den
socialdemokratiska kriminalpolitiska stategi som redovisades i somras.
Enligt denna skall den villkorliga frigivningen vara obligatorisk, vilket
bl.a. innebär att betydelsen av att sköta sig under fängelsevistelsen
minskar. Där talas också om att minska den tid som de dömda tillbring-
ar direkt på anstalt. Kombinera detta med Socialdemokraternas krav på
minskade anslag till kriminalvården, och det blir uppenbart att Social-
demokraterna tänker urholka tvåtredjedelsreformen.
I den socialdemokratiska regeringsförklaringen sägs att humaniteten
i kriminalvården skall återupprättas. Det har också poängterats av Laila
Freivalds i olika intervjuer, och det antyds i olika sammanhang att
upproret på Tidaholmsfängelset beror på den borgerliga kriminalpoliti-
ken. Laila Freivalds borde ha varit här i kväll för att ge oss svar på
frågan vad upproren på samma anstalt vid mitten av 1970- och 80-talen
berodde på, eftersom det vid dessa tidigare tillfällen var den socialde-
mokratiska kriminalpolitiken som gällde.
I den av mig tidigare åberopade DN-intervjuen säger Laila Frei-
valds att trots att fängelsetiden kan användas för att förebygga brott har
utvecklingen inte gått framåt. Som exempel nämner hon effektiva be-
handlingsmetoder, som måste tas i bruk för män som misshandlar kvin-
nor. Samtidigt med DN-intervjun fanns i Expressen en artikel om Jan-
Erik som under de borgerliga regeringsåren dömts till fängelse. Han
hade deltagit i projekt Frideborg under sin tid på Norrköpingsanstalten
och ansågs nu fungera i sin relation till sambon, den blivande hustrun.
Jan-Erik säger: ”Jag är dömd tidigare, men då har dom och straff inte
medfört någon eftertanke. Det har bara varit 'tack och adjö och ut'.”
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Rättsfrågor
167
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Rättsfrågor
168
Lägg till detta att det var jag och inte min företrädare som initierade
Fängelseutredningen, som bl.a. syftar till att förbättra möjligheterna att
ge fängelsevistelsen ett vettigt innehåll.
En första förutsättning för en vettig verksamhet på våra fängelser är
narkotikafrihet. För detta finns ett färdigt av Lagrådet granskat förslag.
Jag undrar därför naturligtvis när regeringen kommer att fatta beslut om
en proposition i enlighet med den tidigare regeringens förslag.
Jag hade sett fram emot att få svar på mina frågor och att få ta del
av Laila Freivalds visioner avseende en fortsatt utveckling av kriminal-
politiken för allas trygghet i samhället. Men det är tydligen så att jag
och andra får vänta, eftersom Laila Freivalds tagit tillbaka sin anmälan
att delta i kvällens debatt.
Anf. 183 ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! För två veckor sedan läste jag en intervju med den nya
justitieministern där hon sade att det inte fanns någon större skillnad
mellan socialdemokratisk kriminalpolitik och den kriminalpolitik som
den borgerliga regeringen bedrev. Men både jag och ministern måste ju
veta att när Moderaterna övertog ansvaret för kriminalvården så inne-
bar det en inriktning med övergång från vård till straff. Det gällde att
låsa in så många som möjligt, och Sverige blev ett av de länder i värl-
den som procentuellt sett har flest intagna. Jag anser att vi nu måste gå
tillbaka till en human vård- och behandlingsinriktad kriminalpolitik,
som söker alternativ till inlåsning, och att de som vi låser in får en
adekvat behandling. Sverige var länge känt som ett föregångsland i sina
strävanden att humanisera kriminalvården och i sina strävanden att söka
alternativ till frihetsberövande.
Samhällstjänst, kontrakts vård och elbojor är alternativ som har in-
förts, men detta bör utvecklas vidare. Arbetet med att ta fram även
andra alternativ måste intensifieras. Fängelse som påföljd är det sämsta
och dyraste alternativet. Det är beklagligt att utvecklingen mot bättre
alternativ har gått så sakta, och efter Laila Freivalds uttalande ser det ut
som om det kommer att fortsätta i denna lugna takt.
Det vi dag kan konstatera är att våra fängelser till stor del är fyllda
av socialt handikappade människor, som har stulit, misshandlat eller
begått alkohol- eller narkotikarelaterade brott.
Frihetsstraffets skador på individen är väl dokumenterade. Samhäl-
lets syn på frihetsberövande som ett allvarligt brott framgår av att enligt
brottsbalken olaga frihetsberövande kan ge upp till tio års fängelse. Att
förvara brottslingar i fängelse är mycket kostsamt. Skillnaden mellan
fangsligt förvar och frivård är hundratusentals kronor per år och individ
- förutom kostnaden för en större återfallsfrekvens i brottslighet med
fängelse som påföljd.
Herr talman! En ny och växande grupp internerade är de psykiskt
sjuka. Konsekvensen av den lagförändring som beslutades våren 1991
om en striktare definition av begreppet ”psykisk störning” har medfört
att antalet psykiskt störda som får avtjäna fängelsestraff i dag ökar. Att
antalet psykiskt störda som är föremål för kriminalvården ökar är delvis
ett resultat av den ofullständiga reform som avvecklingen av institutio-
nerna för psykiskt sjuka inneburit. Reformen är ofullständig därför att
man inte har gett dessa människor förutsättningar att klara ett värdigt
liv ute i samhället.
Dessa förhållanden innebär en större påfrestning på kriminalvården,
när det gäller både utbildning av personal och utveckling av vård och
behandling. Som exempel kan jag nämna att en undersökning av Mc
Lellan om behandlingsmetoder för intagna med drog- och alkohol-
problem gett resultatet att det behandlingsprogram som visat sig vara
bra för majoriteten av narkotikamissbrukare inte bara var verkningslöst
utan försämrade tillståndet för dem som även hade en djup psykisk
sjukdom.
Det är beklagligt att den nya regeringen tydligen skall fortsätta in-
låsningen. Min och Vänsterpartiets förhoppning har varit att vi gemen-
samt skulle kunna vrida kriminalpolitiken rätt.
Herr talman! Ungdomar i fängelse är ett misslyckande. Inte tänker
väl justitieministern godta den proposition som ligger i justitieutskottet
och som skulle medföra en skärpning av lagen, så att färre ungdomar
tas om hand inom socialtjänsten? Den gamla regeringen, som justitie-
ministern har sagt sig stödja, har lagt ett ganska tajt förslag, som jag
inte kan se ger något utrymme för socialtjänsten att kunna ge adekvat
och lämplig behandling. Det skall nu gå så fort att individuella hänsyn
blir omöjliga att ta. Vänsterpartiet ser det som inhumant och som en
inriktning mot ett strafftänkande när man i detta sammanhang så inten-
sivt markerar legaliteten och likheten inför lagen. Det är unga männi-
skor det gäller, och här bör samhället i första hand satsa på vård och
behandling.
Fängelsestraff måste ses som ett samhälleligt misslyckande. Fängel-
serna har i dag inga resurser att behandla eller vårda unga brottslingar.
De förändringar som nu föreslås leder till ett ökat antal unga i fängelse
som kommer att stå utan sådan hjälp. Dessa resurser finns, även om de
är knappa, inom den sociala institutionsvården. Det är därför som unga
brottslingar skall ges behandling inom socialtjänsten.
Herr talman! Jag skall sedan ta upp en fråga som ligger litet vid si-
dan av men som är väldigt aktuell i dag. Berith Eriksson från Vänster-
partiet, frågade i december förra året Birgit Friggebo vilka åtgärder
regeringen på kort och på litet längre sikt var beredd att vidta för dem
som hade tagits i förvar enligt utlänningslagen, så att dessa inte skulle
placeras i häkten och polisarrester. Det är en skam för ett samhälle som
gör anspråk på att vara civiliserat att iförvartagna vuxna som inte har
begått något annat brott än att söka skydd undan förföljelse placeras i
häkten och polisarrester, där de i de flesta fall behandlas på samma sätt
som de häktade. Vi har nu två kvällar i rad på TV:s Aktuellt kunnat se
reportage som visar att just nu sitter 20 personer som tagits i förvar på
Kronobergshäktet. När kommer denna kränkande behandling av
skyddssökande människor att upphöra? Jag och Vänsterpartiet anser att
det är nödvändigt att snarast införa en lagregel som förbjuder att vuxna
asylsökande som tagits i förvar placeras i häkten eller polisarrester. Jag
förutsätter att regeringen omedelbart tar itu med den frågan.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Rättsfrågor
169
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Anf. 184 GUN HELLSVIK (m) replik: Herr talman! Det är intressant att Alice Åström från Vänsterpartiet |
och jag från Moderata samlingspartiet står här och ställer frågor till
|
Allmänpolitisk debatt |
regeringen. Men det finns ingen representant för regeringen eller för |
|
Rättsfrågor |
att det finns skäl att nu vara närvarande i kammaren. Men även Alice Åström och jag har litet olika uppfattningar, varför Jag noterade att Alice Åström prisade den gamla socialdemokratis- Den som vill fortsätta med en sådan politik har inte särskilt stora Anf. 185 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Herr talman! I dag finns det ingen kriminologisk forskning som vi- Man skall verkligen ta hänsyn till brottsoffren. Det är en av de vik- En sak som man kan göra för att minska antalet brottsoffer är att Jag är helt överens med Gun Hellsvik om att det är mycket synd att Anf. 186 GUN HELLSVIK (m) replik: Herr talman! Vi skall ha klart för oss att det trots allt är en mycket Det som jag genomförde under den förra mandatperioden, med fullt Vi måste vara klara över att en mycket stor del av dem som sitter i Anf. 187 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Herr talman! Jag skall ge Gun Hellsvik en eloge för att hon införde |
|
170 |
ling framåt. |
Gun Hellsvik säger också att det finns vissa brottslingar som vi i
dag måste ha inlåsta. Det har skett en mycket stor ökning av antalet
brottslingar på de slutna anstalterna under Gun Hellsviks tid. De säker-
hetsåtgärder som man har vidtagit för dessa människor på fängelset
kommer att skapa ännu farligare brottslingar.
Den dagen dessa människor lämnar fängelset riskerar vi att få
brottsoffer som råkar mycket mer illa ut. Därför är det så viktigt att
man på fängelserna nu verkligen sätter i gång ett intensivt arbete med
behandling för dessa människor, att man gör individuella behandlings-
planer och att man inte låter några försök vara oprövade.
Anf. 188 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds):
Herr talman! Sverige har under den gångna mandatperioden tagit
sig igenom sin värsta ekonomiska kris i modern tid, kanske någonsin.
1992 uppgick konkurserna till drygt 22 000. Det kan jämföras med
antalet konkurser under 70- och 80-talen som pendlade mellan 4 000
och 8 000 per år. 1994 kommer konkurserna sannolikt att stanna på ca
15 000.
Krisen har makroekonomiska orsaker som går tillbaka till struktu-
rella problem, konstituerade under tiden efter mitten av 1960-talet. De
välståndsskapande institutionerna, regelverket som bestämmer mänsk-
lig samverkan, har gradvis eroderats, så att vi i dag, med professor
Johan Myhrman på Handelshögskolan i Stockholm, kan tala om en
förstenad ekonomi.
År 1993 bröts den stigande konkurstrenden, och 1994 är konkurser-
na i kraftigt avtagande. När det gäller konkurser som berör anställda
och som sålunda innefattar rörelser är minskningen på årsbasis troligen
över 50 %. Den akuta krisen på företagsnivå är således över. Nu gäller
det att vårda uppgången och medverka till att utveckla det svenska
näringslivet, framför allt små och medelstora företag, vilka i modern tid
nästan har slagits ut. Vår uppgift därutöver är att lösa statens akuta
ekonomiska problem, om vi skall återfå en välståndsskapande industri-
nation.
Krisen har blottlagt många ofullkomligheter i vårt ekonomiska sys-
tem. Vi har i vårt land fått in en allvarlig ekonomisk kriminalitet som vi
tidigare har varit nästan helt förskonade ifrån. I det svenska näringslivet
opererar personer och organisationer som har det sönderfallande rätts-
systemet som affärsidé. Genom dessa aktörer undandras den offentliga
sektorn miljardvärden. Konkurrensförhållanden snedvrids. Våld och
irreguljära indrivningsmetoder frodas, och ytterst undandras delar av
samhället all demokratisk kontroll.
I slutet av 80-talet var kampen mot den ekonomiska brottsligheten i
det närmaste obefintlig. Genom riksdagens justitieutskott har missför-
hållanden fr.o.m. 1991 uppmärksammats, och aktiva åtgärder har vid-
tagits för att komma till rätta med dem. På riksdagens bord ligger i dag
riksdagens revisorers förslag till insatser mot den ekonomiska brotts-
ligheten. Revisorerna har enligt min mening gjort en föredömlig ge-
nomgång av rättssamhällets tillkortakommanden beträffande den eko-
nomiska brottsligheten, och förslagen till förbättringar är kraftfulla och
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Rättsfrågor
171
Prot. 1994/95:12
20 oktober
Allmänpolitisk debatt
Rättsfrågor
adekvata. Det finns anledning att återkomma till revisorernas rapport
efter utskottsbehandlingen. I denna allmänna debatt skulle jag emeller-
tid vilja peka på några mera övergripande fenomen av vikt för att mot-
verka illojala beteenden i näringslivet.
I en fri marknadsekonomi bygger handeln med varor och tjänster på
frivilliga avtal som grundas på förtroende parterna emellan. Rättsord-
ningen med sina rättsregler och reglerande tvång via poliser, domstolar
och kronofogdemyndigheter utgör endast ett marginellt inslag för att
upprätthålla rättsordningens giltighet. Rättsordningen eller rättsreglerna
gäller därför att människorna anser att de gäller. Detta är en socialpsy-
kologisk förklaring till rättsregelns giltighet. Om inte en rättsregel bärs
upp av det allmänna rättsmedvetandet kan man säga att den inte finns.
Detta filosofiska resonemang för jag fram som en grund för att under-
stryka vikten av att lagstiftaren, dvs. riksdagen, lägger sig vinn om att
stifta lagar som vi bedömer att bärande lager av befolkningen kommer
att acceptera. På sikt går det nämligen inte att lagstifta mot folkviljan.
Framför allt utgör rättsregler, som anses orättfärdiga, en utmärkt gro-
grund för ekonomisk brottslighet. Det är samhällssolidariteten hos
medborgarna - vare sig dessa är arbetstagare, arbetsgivare eller företa-
gare - som utgör det avgörande momentet för att motverka ekonomisk
kriminalitet. Med endast poliser, kronofogdar, taxeringsinspektörer och
domstolar samt fängelser kommer man aldrig att kunna genomdriva en
reglering som är i strid med människornas uppfattning, hur vällovlig
regleringen än är sett ur en teknisk övergripande samhällssynvinkel.
Jag skulle vilja påstå att man under 1993 började skönja en vilja ute
i det etablerade näringslivet att aktivt medverka till en sanering och
uppstramning av affärslivets villkor. Devisen ”en marknadsekonomi
med etik” rotade sig, särskilt efter det att ledande nationalekonomer
hade visat att inget är mer välståndsskapande än en fri marknadseko-
nomi med ett minimum av transaktionskostnader, dvs. kostnader för att
säkerställa träffandet av avtal och deras genomförande. Transaktions-
kostnaderna i den amerikanska ekonomin uppgår enligt uppgift i dag
till över 50 % av det totala produktionsvärdet.
Vi måste under innevarande mandatperiod bygga vidare på de ten-
denser till samförstånd, samverkan och samhällssolidaritet som i dag
kan skönjas ute i näringslivet. Demagogi, konfrontation och särintres-
sen som exploaterar det allmännas bästa måste elimineras. Ett stort
mått av oegennytta måste in i detta hus om vi varaktigt skall restaurera
Sverige, både som industri- och handelsnation och som ett land som
kan ge sina medborgare den livskvalitet som de åstundar.
(forts, prot. 13)
172
7 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Propositioner
1994/95:17 Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt
av EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden
1994/95:37 Lag om upphävande av lagen (1992:1776) om samordning
av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeis-
ka ekonomiska samarbetsområdet (EES)
1994/95:49 Reformerad löneexekution och målhantering hos krono-
fogdemyndigheten
1994/95:58 Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk,
m.m.
1994/95:59 Översyn av varumärkeslagen m.m. Madridsystemet
8 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 19 oktober
1994/95:77 av Juan Fonseca (s) till statsrådet Leif Blomberg om be-
handlingen av asylsökande i väntan på beslut om utvisning
1994/95:78 av Nils T Svensson (s) till justitieministern om redovisning
av anställningsvillkoren för bolagsdirektörer m.fl.
1994/95:79 av Elving Andersson (c) till miljöministern om norsk olje-
prospektering i Skagerrak
den 20 oktober
1994/95:80 av Åke Carnerö (kds) till försvarsministern om förvar av
militära vapen
1994/95:81 av Åke Carnerö (kds) till miljöministern om strandstädning
i kustkommuner
1994/95:82 av Dan Ericsson (kds) till arbetsmarknadsministern om
sysselsättningen i byggsektorn
1994/95:83 av Eskil Erlandsson (c) till kommunikationsministern om
obligatoriska passagerarlistor för färjor
1994/95:84 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Jörgen Andersson om
åtgärder mot segregerat boende
9 § Kammaren åtskildes kl. 19.33.
Prot. 1994/95:12
20 oktober
173
|
Prot. 1994/95:12 20 oktober |
Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 19 |
(delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 59 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 85 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 134 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 175 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
174
Innehållsförteckning
Prot. 1994/95:12
20 oktober
1 § Val av ordförande och två ledamöter i Statsrådsarvo-
desnämnden..................................................................................1
2 § Avsägelse......................................................................................2
3 § Anmälan om kompletterings val till försvarsutskottet..............2
4 § Ledighet........................................................................................2
5 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................2
6 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot 11).................................3
Ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik m.m.........................3
Anf. 1 LARS TOBISSON (m):...............................................3
Anf. 2 PER-OLA ERIKSSON (c):..........................................6
Anf. 3 ANNE WIBBLE (fp):..................................................8
Anf. 4 LARS BÄCKSTRÖM (v):.........................................11
Anf. 5 BIRGER SCHLAUG (mp):........................................14
Anf. 6 MATS ODELL (kds):................................................17
Anf. 7 Finansminister GÖRAN PERSSON (s).....................20
Anf. 8 LARS TOBISSON (m):.............................................24
Anf. 9 PER-OLA ERIKSSON (c):.......................................25
Anf. 10 ANNE WIBBLE (fp):..............................................26
Anf. 11 LARS BÄCKSTRÖM (v):.......................................TI
Anf. 12 BIRGER SCHLAUG (mp):......................................29
Anf. 13 MATS ODELL (kds):..............................................30
Anf. 14 Finansminister GÖRAN PERSSON (s):..................31
Anf. 15 LARS TOBISSON (m):...........................................32
Anf. 16 PER-OLA ERIKSSON (c):......................................32
Anf. 17 ANNE WIBBLE (fp):..............................................33
Anf. 18 LARS BÄCKSTRÖM (v):.......................................33
Anf. 19 BIRGER SCHLAUG (mp):......................................34
Anf. 20 MATS ODELL (kds):..............................................35
Anf. 21 Finansminister GÖRAN PERSSON (s):...................35
Anf. 22 FREDRIK REINFELDT (m)...................................36
Anf. 23 ROLF KENNERYD (c):..........................................37
Anf. 24 THOMAS ÖSTROS (s):..........................................39
Anf. 25 FREDRIK REINFELDT (m) replik:........................41
Anf. 26 THOMAS ÖSTROS (s) replik:................................41
Anf. 27 FREDRIK REINFELDT (m) replik:........................42
Anf. 28 THOMAS ÖSTROS (s) replik:................................42
Anf. 29 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s):...........................43
Anf. 30 ELVER JONSSON (fp) replik:................................44
Anf. 31 EWA LARSSON (mp):............................................45
Anf. 32 SONJA REMBO (m):..............................................46
Anf. 33 FÖRSTE VICE TALMANNEN:.............................46
175
Prot. 1994/95:12 Anf. 34 SONJA REMBO (m):..............................................46
20 oktober Anf. 35 FÖRSTE VICE TALMANNEN:.............................46
--------------- Anf. 36 SONJA REMBO (m):..............................................46
Anf. 37 HELENA NILSSON (c):.........................................48
Anf. 38 ELVER JONSSON (fp):..........................................49
Anf. 39 HANS ANDERSSON (v):.......................................51
Anf. 40 SONJA REMBO (m) replik:....................................53
Anf. 41 HANS ANDERSSON (v) replik:.............................54
Anf. 42 SONJA REMBO (m) replik:....................................54
Anf. 43 HANS ANDERSSON (v) replik:.............................55
Anf. 44 ANNIKA NORDGREN (mp):.................................55
Anf. 45 ULF BJÖRKLUND (kds):.......................................57
Anf. 46 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)..................................................................59
Anf. 47 ELVER JONSSON (fp) replik:................................61
Anf. 48 SONJA REMBO (m) replik:....................................62
Anf. 49 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................62
Anf. 50 SONJA REMBO (m) replik:....................................63
Anf. 51 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................63
Anf. 52 HANS ANDERSSON (v) replik:............................64
Anf. 53 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................65
Anf. 54 HANS ANDERSSON (v) replik:.............................65
Anf. 55 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................66
Anf. 56 HELENA NILSSON (c) replik:...............................66
Anf. 57 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................67
Anf. 58 HELENA NILSSON (c) replik:...............................67
Anf. 59 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):.................................................................68
Anf. 60 EVA BJÖRNE (m):.................................................68
Anf. 61 AGNE HANSSON (c):............................................69
Anf. 62 SIGGE GODIN (fp):...............................................71
Anf. 63 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):....................73
Anf. 64 TANJA LINDERBORG (v):...................................74
Anf. 65 MONICA GREEN (s):............................................76
Anf. 66 TORSTEN GAVELIN (fp):....................................77
Anf. 67 BIRGITTA AHLQVIST (s):...................................79
Anf. 68 STIG SANDSTRÖM (v):........................................80
Anf. 69 BERNDT EKHOLM (s):.........................................82
Anf. 70 INGRID BURMAN (v):..........................................84
Anf. 71 HELENA FRISK (s):...............................................85
Anf. 72 LILIAN VIRGIN (s):...............................................86
Anf. 73 TORGNY DANIELSSON (s):................................88
Skattepolitik............................................................................89
Anf. 74 CARL FREDRIK GRAF (m):.................................89
Anf. 75 ISA HALVARSSON (fp):.......................................91
176
Anf. 76 PER ROSENGREN (v):...........................................93
Anf. 77 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:........................95
Anf. 78 PER ROSENGREN (v) replik:.................................95
Anf. 79 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:.........................96
Anf. 80 PER ROSENGREN (v) replik:.................................96
Anf. 81 ISA HALVARSSON (fp) replik:..............................96
Anf. 82 PER ROSENGREN (v) replik:................................97
Anf. 83 ISA HALVARSSON (fp) replik:..............................97
Anf. 84 PER ROSENGREN (v) replik:................................97
Anf. 85 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds):.........................98
Anf. 86 LARS HEDFORS (s):............................................100
Anf. 87 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:......................101
Anf. 88 LARS HEDFORS (s) replik...................................102
Anf. 89 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:......................102
Anf. 90 LARS HEDFORS (s) replik:..................................102
Anf. 91 ISA HALVARSSON (fp) replik:............................103
Anf. 92 LARS HEDFORS (s) replik:..................................103
Anf. 93 ISA HALVARSSON (fp) replik:............................104
Anf. 94 LARS HEDFORS (s) replik:..................................104
Anf. 95 PER ROSENGREN (v) replik:...............................105
Anf. 96 LARS HEDFORS (s) replik:..................................105
Anf. 97 PER ROSENGREN (v) replik:...............................106
Anf. 98 LARS HEDFORS (s) replik:..................................107
Näringspolitik........................................................................107
Anf. 99 PER WESTERBERG (m):.....................................107
Anf. 100 KJELL ERICSSON (c):.......................................109
Anf. 101 LENNART BEIJER (v):.....................................111
Anf. 102 PER WESTERBERG (m) replik:.........................112
Anf. 103 LENNART BEIJER (v) replik:............................113
Anf. 104 PER WESTERBERG (m) replik:.........................113
Anf. 105 LENNART BEIJER (v) replik:............................114
Anf. 106 KJELL ERICSSON (c) replik:.............................114
Anf. 107 KRISTER SKÅNBERG (mp):.............................114
Anf. 108 PER WESTERBERG (m) replik:.........................116
Anf. 109 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:...................117
Anf. 110 PER WESTERBERG (m) replik:.........................117
Anf. 111 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:...................118
Anf. 112 GÖRAN HÄGGLUND (kds):..............................118
Anf. 113 LENNART BEIJER (v) replik:............................120
Anf. 114 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik:....................120
Anf. 115 LENNART BEIJER (v) replik:............................121
Anf. 116 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik:....................121
Anf. 117 BIRGITTA JOHANSSON (s):.............................121
Anf. 118 PER WESTERBERG (m) replik:.........................123
Anf. 119 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:..................123
Anf. 120 PER WESTERBERG (m) replik:.........................124
Anf. 121 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:..................124
Anf. 122 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:...................125
Anf. 123 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:..................125
Anf. 124 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:...................125
Prot. 1994/95:12
20 oktober
177
Prot. 1994/95:12
20 oktober
178
Anf. 125 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:..................126
Anf. 126 KJELL ERICSSON (c) replik:............................126
Anf. 127 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:..................127
Anf. 128 KJELL ERICSSON (c) replik:............................127
Anf. 129 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:..................127
Anf. 130 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik:...................128
Anf. 131 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:.................128
Anf. 132 GÖRAN HÄGGLUND (kds) replik:...................128
Anf. 133 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:..................129
Utbildningspolitik.................................................................129
Anf. 134 BEATRICE ASK (m):.........................................129
Anf. 135 BIRGITTA CARLSSON (c):..............................131
Anf. 136 BRIT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v):.....132
Anf. 137 BEATRICE ASK (m) replik:...............................134
Anf. 138 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik:....................................................................................134
Anf. 139 BEATRICE ASK (m) replik:...............................135
Anf. 140 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik:....................................................................................136
Anf. 141 TUVE SKÅNBERG (kds):..................................136
Anf. 142 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):...................137
Anf. 143 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:........................140
Anf. 144 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)....................140
Anf. 145 BEATRICE ASK (m) replik:...............................140
Anf. 146 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)....................141
Anf. 147 BEATRICE ASK (m) replik:...............................141
Anf. 148 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)....................141
Anf. 149 INGEGERD WÄRNERSSON (s):......................141
Anf. 150 ULF MELIN (m):................................................143
Anf. 151 JAN BJÖRKMAN (s):.........................................144
Anf. 152 ULF MELIN (m) replik:......................................146
Anf. 153 JAN BJÖRKMAN (s) replik:..............................147
Anf. 154 ULF MELIN (m) replik:......................................148
Anf. 155 JAN BJÖRKMAN (s) replik:..............................148
Anf. 156 PER UNCKEL (m):.............................................149
Anf. 157 MARGITTA EDGREN (fp):...............................151
Anf. 158 Utbildningsminister CARL THAM (s):..............152
Anf. 159 PER UNCKEL (m) replik:...................................155
Anf. 160 Utbildningsminister CARL THAM (s):..............155
Anf. 161 PER UNCKEL (m) replik:...................................155
Anf. 162 Utbildningsminister CARL THAM (s):..............156
Anf. 163 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik:....................................................................................156
Anf. 164 Utbildningsminister CARL THAM (s):..............157
Anf. 165 MARGITTA EDGREN (fp) replik:.....................157
Anf. 166 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............158
Anf. 167 MARGITTA EDGREN (fp) replik:.....................158
Anf. 168 BENGT SILFVERSTRAND (s):.........................158
Anf. 169 PER UNCKEL (m):.............................................160
Anf. 170 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:..............160
Anf. 171 PER UNCKEL (m) replik:...................................161
Anf. 172 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:...............162
Anf. 173 MARGITTA EDGREN (fp) replik:.....................162
Anf. 174 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:...............163
Anf. 175 MARGITTA EDGREN (fp) replik:.....................163
Anf. 176 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:...............164
Anf. 177 KRISTINA SVENSSON (s):...............................164
Anf. 178 MARGITTA EDGREN (fp) replik:.....................165
Anf. 179 KRISTINA SVENSSON (s) replik:.....................165
Anf. 180 MARGITTA EDGREN (fp) replik:.....................166
Anf. 181 KRISTINA SVENSSON (s) replik:.....................166
Rättsfrågor............................................................................166
Anf. 182 GUN HELLSVIK (m):.........................................166
Anf. 183 ALICE ÅSTRÖM (v):..........................................168
Anf. 184 GUN HELLSVIK (m) replik:...............................170
Anf. 185 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:................................170
Anf. 186 GUN HELLSVIK (m) replik:...............................170
Anf. 187 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:................................170
Anf. 188 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds):...............................171
7 § Bordläggning...........................................................................173
8 § Anmälan om frågor.................................................................173
1994/95:77 av Juan Fonseca (s) till statsrådet Leif Blom-
berg om behandlingen av asylsökande i väntan på beslut om
utvisning................................................................................173
1994/95:78 av Nils T Svensson (s) till justitieministern om
redovisning av anställningsvillkoren för bolagsdirektörer
m.fl........................................................................................173
1994/95:79 av Elving Andersson (c) till miljöministern om
norsk oljeprospektering i Skagerrak......................................173
1994/95:80 av Åke Carnerö (kds) till försvarsministern om
förvar av militära vapen.........................................................173
1994/95:81 av Åke Carnerö (kds) till miljöministern om
strandstädning i kustkommuner.............................................173
1994/95:82 av Dan Ericsson (kds) till arbetsmarknadsmi-
nistern om sysselsättningen i byggsektorn.............................173
1994/95:83 av Eskil Erlandsson (c) till kommunikations-
ministern om obligatoriska passagerarlistor för färjor...........173
1994/95:84 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Jörgen An-
dersson om åtgärder mot segregerat boende..........................173
9 § Kammaren åtskildes kl. 19.33....................................................173
Prot. 1994/95:12
20 oktober
179
gotab 48705, Stockholm 1995