Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:11 Onsdagen den 19 oktober
ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:11
Riksdagens protokoll
1994/95:11
Onsdagen den 19 oktober
Kl 9.00-18.29
Protokoll
1994/95:11
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 13 oktober.
2 § Meddelande om val till Statsrådsarvodesnämnden
Förste vice talmannen meddelade att val till Statsrådsarvodes-
nämnden skulle företas vid morgondagens sammanträde.
3 § Anmälan om val till riksdagens förvaltningsstyrelse och Nor-
diska rådets svenska delegation
Förste vice talmannen anmälde att Mats Lindberg (s) den 13 okto-
ber utsetts till ordförande i riksdagens förvaltningsstyrelse samt att
Olof Johansson (c) och Per Olof Håkansson (s) den 18 oktober utsetts
till ordförande resp, vice ordförande i Nordiska rådets svenska delega-
tion.
4 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
1994/95:13 till näringsutskottet
5 § Återkallelse av propositioner, m.m.
Regeringen hade genom skrivelse 1994/95:30 återkallat
Propositionerna
1994/95:5 Ombildning av Statens maskinprovningar till aktiebolag
1994/95:9 Detaljhandel med receptfria läkemedel m.m.
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 11
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
1994/95:10 Miljöbalk
1994/95:16 Den framtida konsumentpolitiken
1994/95:21 Uppehållstillstånd efter inresa
Förste vice talmannen anmälde att talmannen avskrivit dessa för-
slag samt de med anledning av proposition 10 väckta motionerna av
Marianne Samuelsson m. fl. (mp) och Jan Jennehag (v) samt den med
anledning av proposition 21 väckta motionen av Margitta Edgren m.
fl. (fp).
Förste vice talmannen meddelade att motioner med anledning av
skrivelsen fick väckas senast den 25 oktober kl. 16.30.
Regeringens skrivelse lades till handlingarna.
6 § Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
Anf. 1 CARL BILDT (m):
Herr talman! I söndags tog Finlands folk ställning för det europeis-
ka medlemskapet - och mot det europeiska utanförskapet. Det säger
sig självt att det val som Finland har träffat är ett val som är betydelse-
fullt också för Sverige.
Vi kan aldrig bortse från att de val som våra nordiska grannländer
träffar har betydelse för det samarbete vi skall bygga upp i Norden, för
de betingelser som gäller för vårt eget land och därmed också för vårt
eget vägval.
Det är viktigt att ha klart för sig att Finlands sak i viktiga avseen-
den också är vår sak.
Vi har exakt samma intresse av säkerhetspolitisk stabilitet i Nord-
europa, av goda betingelser för vår ekonomis och vår exportindustris
utveckling, av att utveckla det nordiska samarbetet och av att se till att
vår gemensamma nordiska röst blir hörd när de europeiska besluten
fattas.
De starka skäl som nu lett Finland till att säga ja till medlemskap
och nej till utanförskap är, enligt min mening, precis samma skäl som
måste leda till samma slutsats för Sveriges vidkommande.
I debatten i kammaren och i den offentliga debatten finns det nu
ökad anledning att rikta uppmärksamheten på utanförskapet och dess
konsekvenser. Det gjorde vi i viss utsträckning i kammarens remissde-
batt den 11 oktober, och det finns starka skäl att fortsätta att göra det i
dag.
Det vi var överens om då var att utanförskapet formellt innebär att
vi blir EES-medlemmar, om man använder detta uttryck, i stället för
medlemmar i den europeiska unionen under kommande år.
Det innebär kortsiktigt inte bara att vi har fri handel, utan också att
vi har del av hela det område med fri rörlighet för varor, tjänster, kapi-
tal och arbetskraft som etablerats mellan EU och EES-länderna. Men
det innebär också, logiskt nog, att samma regler som gäller för varor,
tjänster, kapital och arbetskraft inom EU kommer att gälla också för
oss som EU-land.
Det innebär att den alldeles överväldigande delen av den s.k. EU-
anpassning som nej-sidan i debatten beskärmar sig så mycket över
gäller med identiskt samma kraft i det alternativ som de företräder som
i det s.k. EU-alternativet och kommer att fortsätta att gälla, i takt med
att utvecklingen successivt ställer nya krav.
Men trots att vi således har en anpassningsbörda, om vi använder
detta uttryck, som är i det närmaste identisk i EES-alternativet och i
EU-alternativet, är alternativen inte i det längre perspektivet ekono-
miskt likvärdiga.
Den europeiska unionens länder har som mål att arbeta för att suc-
cessivt etablera en ekonomisk och monetär union. Bara arbetet med att
successivt etablera denna ekonomiska och monetära union kommer
oundvikligen att leda till att de europeiska ekonomierna delas in i en
stabilare och framgångsrikare kärna och olika mer eller mindre stabila,
mer eller mindre - men oftast mindre - framgångsrika ytterområden.
Det säger sig självt att det för vår framtid som industri- och väl-
färdsnation skulle vara allvarligt om det redan från början sändes
signalen att vi inom överskådlig tid inte ens skulle ha ambitionen att
tillhöra de stabilare och de framgångsrikare europeiska ekonomierna.
Alldeles självklart skulle detta redan i det korta perspektivet leda
till att investeringar som annars skulle ha hamnat i Sverige i stället
hamnade i andra länder och att arbetslösheten blev högre och välfär-
den mindre än vad som annars skulle ha blivit fallet.
Med den utveckling vi har sett under det senaste året har EES-
avtalet som ekonomisk och politisk plattform blivit allt svagare. De tre
länderna Schweiz, Österrike och Finland kommer av olika skäl inte att
vara en del av EES, eftersom de avvisat avtalet. I dag är det ett avtal
som vid ett svenskt och norskt beslut om utanförskap maximalt kom-
mer att omfatta Liechtenstein, Island, Norge och Sverige.
Det säger sig självt att detta inte är den säkraste eller stabilaste eu-
ropeiska samarbetsgrupp som tänkas kan. Av EES-avtalet, som en
gång föreföll så stort, kommer i ett sådant läge inte att bli annat än en
restpost av randstater.
Vi har diskuterat innebörden i detta EES-avtal och detta EES-
alternativ vid åtskilliga tillfällen. I debatten här i kammaren den 11
oktober sade Vänsterpartiets ledare att det är ett avtal som har
”betydande brister ur inflytandesynpunkt”. Det är, enligt min mening,
ett klassiskt understatement.
Sanningen är ju att det är genom EES-avtalet som vi har förlorat en
betydande del av vår självbestämmanderätt och att det är genom EU-
medlemskapet som vi kan återerövra möjligheten till självbestämman-
de.
EES-alternativet innebär att vi mer eller mindre obesett förpliktar
oss att tillämpa alla de beslut om lagar, regler och förordningar när det
gäller varor, tjänster, kapital och arbetskraft som medlemmarna i den
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
europeiska unionen fattar beslut om. Detta och Finlands val innebär att
det inte bara är spanjorer, irländare, greker och tyskar som är med och
fattar beslut om vad som skall gälla i Sverige, utan också danskar och
finländare. Det är enligt min mening föga tröst. Det avgörande är att
det i detta alternativ inte kommer att finnas några svenskar med vid
bordet där besluten om vilka regler som skall gälla i Sverige fattas.
När man pressar nej-sidan på denna demokratiskt mycket allvarliga
konsekvens av ett utanförskap börjar de nu vika undan och säga: Ja,
men då skall vi omförhandla EES-avtalet. I stället för att dra den lo-
giskt riktiga slutsatsen av utanförskapets beroendeställning och
underkastelse och säga: ”Då skall vi skaffa oss inflytande genom
medlemskap”, säger de: ”Omförhandling!” Det är att hänge sig åt ett
illusionsnummer i den högre skolan, gränsande till det politiska lu-
rendrejeriet.
Först skall vi säga nej till den förkastliga europeiska unionen; där-
efter skall vi böna och be den europeiska unionen om att vi skall få
vara med och fatta deras beslut om vad som skall gälla i Sverige! Det
är ett krav som är så orealistiskt att jag inte tror att det skulle få stöd
ens i Helsingfors och Köpenhamn - för att inte tala om Athen, Rom
eller Lissabon.
Vi måste inse att valet står mellan medlemskapet, med dess möj-
ligheter till inflytande, och utanförskapet, i en restpost av randstater
där vi kommer att tvingas till anpassning under regler som andra
kommer att fatta beslut om. Vi skall acceptera att andra fattar beslut
om vad som skall gälla i Sverige, men vi svenskar vill inte vara med
och fatta beslut om vad som skall gälla i Sverige! Det är det reella al-
ternativet i det utanförskap som nej-sidan företräder.
Detta är, herr talman, enligt min mening den ena av de alldeles av-
görande frågeställningar som vi skall ta ställning till den 13 november:
inflytande eller passiv anpassning?
Den andra, som också måste få sin plats i vår debatt, är självfallet
freds-, säkerhets- och stabilitetsffågorna. Det har ironiserats en del i
svenska medier över att de säkerhetspolitiska frågorna var viktiga för
Finlands ställningstagande. Det är ett ironiserande som bara kan kom-
ma från dem som är djupt okunniga om både den europeiska och den
nordiska historien.
Det säger sig självt att vi har ett stabilitetsintresse av att de samar-
betsstrukturer på utrikes- och säkerhetspolitikens område som nu
byggs upp i Europa - äntligen, tack och lov - utsträcks till Östersjö-
området, till Norden och till Nordeuropa. Det ger oss en stabilitet som
säkerhetsbonus som det vore mycket, mycket oklokt att avskriva för en
osäker framtid.
Det intresse som Finlands folk, Danmarks folk och förhoppnings-
vis också Norges folk har av säkerhetspolitisk stabilitet i framtiden i
Norden är ett intresse som också vi har. Det borde vara en självklarhet
att ju mer vi bygger ut samarbetet mellan nationer på olika områden,
inte minst när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik, desto större
förutsättningar har vi att långsiktigt värna freden.
Detta, herr talman, är de två viktiga frågorna i det ställningstagande
vi skall göra: Skall vi vara med och ha inflytande och rösträtt genom
medlemskapet eller skall vi acceptera ett utanförskap där andra men
inte vi får vara med och fatta beslut om vad som gäller i Sverige? Skall
vi vara med och bygga de samarbetsstrukturer också på utrikes- och
säkerhetspolitikens område som enligt all historisk erfarenhet förbätt-
rar förutsättningarna för stabilitet och fred eller skall vi bortse från
denna möjlighet och därmed öka de risker som en gång i världen kan
uppträda också i vår del av Europa? Finlands sak är i dessa viktiga
avseenden Sveriges och hela Nordens sak.
Anf. 2 OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Världen krymper och beroendena ökar. Därför behö-
ver vi mer, inte mindre, av internationellt samarbete. Världens folk står
inför gigantiska utmaningar:
- samarbete för fredlig utveckling,
- samarbete för ökad kunskap och förståelse,
- samarbete för rättvisare fördelning av begränsade resurser och
- samarbete för bättre miljö.
Den 13 november avgör svenska folket om Sverige skall bli med-
lem i den europeiska unionen. Svenska folkets besked måste
respekteras - oavsett vilket svaret blir.
Jag hade hoppats att den tillträdande socialdemokratiska regering-
en nu när tiden har kommit skulle ha dTkat med att ge
trovärdighetsskapande besked om 14 år gamla folkomröstningar i
Sverige, men det orkade den nya regeringen inte med.
Finland har röstat ja. Det är Finlands sak. Det hade varit en styrka
för Norden och demokratin om folkomröstningarna hållits på samma
dag - för att undvika den annars oundvikliga debatten om en eftersträ-
vad politisk ”dominoeffekt”.
Ett svenskt medlemskap i EU kan ses i flera steg. Det viktigaste
steget i en raket är alltid det första - när det tänds börjar färden.
Steg ett: Folkomröstningen avgör. Nej innebär att starten är upp-
skjuten för överskådlig tid; ja betyder att första steget tänds. Sverige
ger sig ut på en lång och mödosam färd, men vi tar chansen och möj-
ligheterna.
Steg två: Kan vi i Sverige samlas nationellt kring en kraftfull och
enig hållning ökar möjligheterna att påverka, Utt få inflytande över det
europeiska samarbetet.
Steg tre: Med vilka och om vad är vi beredda att samarbeta? Med
miljöradikala länder för att använda EU som hävstång för bättre miljö?
Med likasinnade för att bredda EU till att omfatta allt fler stater? När
det tredje raketsteget tänds skapas de stora möjligheterna.
För mig är den europeiska unionen inget mål i sig. Den är ett medel
för att uppnå målsättningar om ökat samarbete för fred, rättvisa och
god miljö. Sveriges medlemskap i EU kan rätt använt driva på i denna
riktning. Detta är ingen självklarhet, men det är en möjlighet som
Centerpartiet är villigt att pröva.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
Det är mot den bakgrunden som jag ända sedan Centerns extra |
partier besked om vilken politik de vill att Sverige skall föra i EU vid
|
Allmänpolitisk debatt |
ett ja den 13 november. - Hur långt kan det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet |
|
EU-frågan |
sträcka sig? - Hur skall EU-avgiften betalas - genom straffskatter eller på annat - Hur tänker regeringen agera för att koncentrationskrafterna, som - Har regeringen något annat än tomma ord på miljöområdet? Frågorna är fortsatt många, och svaren är få, utom på en punkt. En Jordbrukare och landsbygdsbefolkning är i socialdemokraternas Socialdemokraterna tror att övergången till ett milj ovänligare jord- Socialdemokraterna säger sig värna konsumenterna. Därför före- Nu tycker jag att Mats Hellström, som senare kommer upp i den Hur vore det om den splittrade socialdemokratiska regeringen re- Centern slår vakt om den svenska alliansfriheten. Vi säger nej till Centern vill fullt ut använda EU som hävstång för både god miljö Sverige måste vid ett medlemskap kämpa mot EU-byråkrati och för |
6
nordiska samarbetet stärks också i förhållande till EU och oavsett hur
många nordiska länder som blir eller är medlemmar i EU.
Ensidig anpassning innebär underkastelse. Det är lika oklokt för
Sverige som otänkbart för Centern. Ja-anhängare med medlemskap-
till-varje-pris som enda mål motverkar därför sitt eget syfte.
Det är i och för sig logiskt att den som inte vill vara med i EU ut-
målar organisationen som omöjlig, opåverkbar och oföränderlig. Men
det är ju inte sant. Om EEC-EG-EU visat någonting särskilt tydligt så
är det just föränderlighet.
Ibland låter det som om hela världen är statisk - som om ingen dy-
namik funnes. Men politiskt samarbete är dynamiskt. Jag övervärderar
inte Sveriges möjligheter till inflytande, men det finns ingen anledning
att ifrågasätta dessa. Men det krävs att vi eftersträvar gemensamma
nämnare också i den nationella politiken för att vi skall kunna nå resul-
tat tillsammans med likasinnade länder. Bl.a. är detta mycket tydligt på
miljöområdet, där EU verkligen inte är någon enhetlig massa utan där
länderna har olika utvecklingsnivåer och ambitionsnivåer.
Jag har i och för sig förståelse för om vänsterpartier helt underskat-
tar Sveriges möjlighet att påverka. För de har redan på nationell nivå
svårigheter att skaffa sig en plattform för inflytande. De representerar
också numera väsentligen en politisk grundhållning som ser det statis-
ka som något ofrånkomligt och det dynamiska som något farligt.
Skulle Sverige bli medlem i EU med den inställningen vore det för-
ödande.
Det är riktigt att revolutionen är stendöd i utvecklade demokratier.
Men levande demokratier är inga fossiler. De är just dynamiska, för-
änderliga och påverkbara.
Anf. 3 BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Vi liberaler är för svenskt EU-medlemskap av tre av-
görande skäl.
För det första: för fredens skull. EU startade en gång i världen som
ett fredsprojekt och har som sådant varit mycket framgångsrikt. De
goda erfarenheterna ger oss skäl att bygga vidare på tanken att ett nära
ekonomiskt och politiskt samarbete mellan demokratiska stater är det
bästa sättet att förhindra krig. Den viktigaste fredspolitiska uppgiften
just nu är att säkerställa en demokratisk utveckling i de forna kommu-
niststaterna i Öst- och Centraleuropa. Engagemanget för den
uppgiften varierar mellan EU:s olika medlemsländer. Till de mest en-
gagerade hör Tyskland och Danmark. Det är därför också naturligt att
dessa länder för att öka tyngden i det här engagemanget inom EU är
särskilt angelägna att få med de övriga nordiska länderna. Vi kan alltså
genom vårt medlemskap i EU ge bidrag till att utveckla kontakterna
med öst och därmed till att säkerställa freden i Europa.
För det andra: för jobbens skull. Vi är övertygade om att lokalise-
ringen av investeringar och därmed av jobb påverkas av om länder är
med i EU eller inte. Det är naturligtvis omöjligt att göra några exakta
kalkyler över vad skillnaden kan vara, men rent förnuftsmässigt inser
nog de flesta att vi kommer att kunna få en större andel av investering-
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
arna i Sverige om Sverige är medlem. Den som tvekar om det bör
ställa sig frågan: Med vilka argument skulle jag, öga mot öga med en
ledare för ett stort internationellt företag, försöka övertyga honom -
för det är ju han - att investera i Sverige om vi står utanför EU? Det är
inte alldeles lätt att komma på några riktigt bra argument.
För det tredje: för demokratins skull. Det är viktigt att Sverige kan
vara med och påverka beslut som är viktiga för Europa och också för
oss själva - att vi får rösträtt i Europa. För oss liberaler, som för 100
år sedan kämpade för allmän rösträtt i Sverige och som för 75 år sedan
nådde det målet, känns det naturligt att nu gå i spetsen också för denna
rösträttskamp.
Herr talman! Jag ägnade en del av den gångna helgen åt att läsa
igenom protokollet från den debatt som hölls här i tisdags vid remissen
av propositionen om EU-medlemskap. Jag tänkte fortsätta debatten
genom att skärskåda de huvudargument som framfördes av nej-sidan,
framför allt av Gudrun Schyman och Per Gahrton.
Gudrun Schyman påstod att medlemskap i EU innebär ett uppgi-
vande av den nationella självbestämmanderätten och att den politiska
unionen fråntar medlemsländerna deras självbestämmande och folkligt
förankrade demokrati. Det är ett minst sagt uppseendeväckande påstå-
ende. Menar Gudrun Schyman och Vänsterpartiet på fullt allvar att
EU:s medlemsländer - såsom Tyskland, Danmark, Holland och Eng-
land - inte längre är demokratier, att det tyska valet i söndags bara var
ett sken val eller att finnarna med sitt ja i söndags i princip har avsagt
sig självbestämmanderätten och sin folkligt förankrade demokrati?
Detta faller på sin egen orimlighet.
Det Gudrun Schyman och Vänsterpartiet av allt att döma ogillar
hos EU är det överstatliga inslaget, dvs. att inte alla beslut kräver total
enighet utan att vissa beslut kan fattas av en majoritet. Ni vänsterpar-
tister är naturligtvis inte omedvetna om att kravet på enhällighet ofta
bromsar, förhindrar eller urvattnar beslut i internationella organisatio-
ner. Det gäller inte minst på miljöområdet. Tycker ni att själva
principen att majoritetsbeslut skall kunna fattas för att man skall kunna
klara miljön är orimlig? Vill ni för all framtid att det land som vill sat-
sa minst på miljön skall ha möjlighet att stoppa gemensamma framsteg
i den internationella miljöpolitiken?
Att ett land går in i en internationell organisation, som på områden
där problemen till sin natur är gränsöverskridande har en viss bestäm-
manderätt, kan naturligtvis aldrig beskrivas som att landet i fråga ger
upp sitt självbestämmande eller sin demokrati. Det innebär att man just
i demokratins namn hittar ett sätt att hantera problem som inte känner
några nationsgränser.
Gudrun Schyman sade också att Sverige är ett av de mest interna-
tionaliserade länderna - vi finns med överallt, sade hon. Vi är en
uppskattad samarbetspartner därför att vi har goda argument, bra erfa-
renheter och viktiga saker att komma med. Allt detta är enligt Gudrun
Schyman en garanti för att vi, om vi stannar utanför EU, ändå skall
kunna få internationellt inflytande.
Hur kan man hävda att alla våra goda argument och erfarenheter
skall kunna ge oss inflytande i alla internationella sammanhang utom
just i EU där vi ändå skall samarbeta med andra demokratiska stater?
Det är inte trovärdigt.
Gudrun Schyman påstod till sist i tisdags att EU:s ekonomiska
politik har lett till att det har blivit 19 miljoner arbetslösa och 52 mil-
joner fattiga. Det är en ganska enastående effekt av en politik som
faktiskt inte finns än. EU har ingen gemensam ekonomisk politik. Inte
ens Schyman kan påstå någonting annat.
Sanningen är att olika EU-länder för olika politik med skilda resul-
tat, när det t.ex. gäller arbetslösheten. Det finns länder som har högre
arbetslöshet än Sverige och länder som har lägre arbetslöshet. Det
finns med andra ord ingen EU-standard som man kan hänvisa till.
Däremot är det riktigt att arbetslösheten alltmer har kommit att
uppfattas som ett gemensamt europeiskt problem, ett problem som
kräver samverkan mellan länder för att kunna lösas.
Inte bara Sverige utan också EU-länder har upplevt hur omöjligt
det är att driva en alldeles egen politik i en öppen värld. Den dröm
som Gudrun Schyman och andra har om att ett utanförskap skulle ge
oss frihet att i eget majestät föra en expansiv finanspolitik för att klara
jobben är helt orealistisk. Ingen vet naturligtvis om det verkligen
kommer att bli något av den gemensamma europeiska ekonomiska
politik som nu diskuteras, men det finns åtminstone hopp om det.
Gudrun Schymans invändningar ligger ofta på det övergripande
principiella planet medan Per Gahrton tittar mer på detaljerna. Han
påstod att miljöpolitiken hade försämrats som en följd av EU-
anpassningen. Han nämnde några konkreta exempel. Ett av dem rörde
koldioxidskatten. Skälet till att vi genomförde en omfördelning av
koldioxidskatten för ett par år sedan var framför allt att vi ville slå vakt
om industrins konkurrenskraft. Det är sant att vi skulle vilja höja ko-
lodioxidskatten i Sverige och internationellt, men det kräver en
internationell samordning, så att inte produktionen bara flyttar från
Sverige till något annat land. Då löser vi inte några miljöproblem; vi
kanske tvärtom förvärrar dem.
Jag beklagar att inte koldioxidskatten - man kan också säga koldi-
oxidavgiften - kan höjas genom ett majoritetsbeslut i EU. Då skulle
beslutet säkert komma snabbare. Att inget sker nu är just ett exempel
på trögheten i ett strikt mellanstatligt samarbete.
Per Gahrton ansåg också att Schweiz var ett bra exempel på att
man kan klara sig bra utan ett EU-medlemskap och ett EES-avtal. Men
är inte Schweiz ett bra exempel på vad som krävs av ett land om det
skall klara sig utan ett EU-medlemskap och ett EES-avtal? Schweiz
har särskilt gynnsamma villkor för kapitalet, så att det lockas dit. Man
har mycket mindre av välfärd och jämställdhet än vad vi har i Sverige.
Som om Per Gahrton anade att den frågan skulle komma upp sade han
omedelbart att han naturligtvis inte ville att Sverige skulle kopiera
Schweiz. Men vad är då det exemplet värt? Schweiz är en bra illustra-
tion på de krav som kommer att ställas på Sverige om vi väljer ett
utanförskap, men Per Gahrton vill inte kopiera Schweiz.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
Herr talman! EU är verkligen inte himmelriket. Det finns mycket |
kert är överens om att vi skulle vilja ändra på. Det kan gälla
|
Allmänpolitisk debatt |
jordbrukspolitiken, flyktingpolitiken, alkoholpolitiken, kvinnorepre- |
|
EU-frågan |
naturligtvis inte heller något helvete. De flesta av oss har besökt andra Medborgare i EU-länder har inte någon särskilt konstig disposition Visst finns det skilda värderingar i Europa, liksom i denna kamma- Anf. 4 JOHAN LÖNNROTH (v): Herr talman! Ledamöter och eventuella TV-tittare! Vi lever i en En bit in på nästa sekel kommer troligen världens ekonomiska Jag vill försäkra Bengt Westerberg om att Vänsterpartiet kommer I FN och dess ekonomiska institution växer kraven på en demokra- Anhängarna till ett svenskt medlemskap försöker göra EU till vår |
|
10 |
militärsamarbetet. Det finns t.o.m. socialdemokrater som säger att EU |
kan förvandlas till ett socialistiskt projekt. Det skulle vara intressant
att höra Mats Hellström tala om vad han anser om den saken.
Det finns också en märklig kluvenhet i ja-sidans argumentation.
Medlemskapet är inte bara dynamiskt och föränderligt. Det är också
förutsägbart. Kursen är satt. Det är stabilt, säger Carl Bildt.
Alla de siffror på fler investeringar, lägre ränta, högre BNP och
fler jobb i Sverige vid ett medlemskap som ja-sidan jonglerar med
bygger på abstrakta ekonomiska modeller. Medlemskapet antas ge en
större stabilitet jämfört med EES-avtalet, som ständigt ändras, gradvis
eroderas och vars ettåriga uppsägningstid skapar osäkerhet. Det säger
alltså ja-sidan.
Nu finns det tack och lov hederliga ekonomer - några av dem finns
rent av på ja-sidan - som har granskat den här sortens kalkyler och
som erkänner att motivet för att säga ja bara kan vara politiskt.
Harry Flam, Nils Gottfries och Henrik Horn skriver i det nummer
av Ekonomisk debatt som jag tror kommer ut i dag att man över huvud
taget inte kan fästa något avseende vid Konsekvensutredningens be-
räkningar av tillväxteffekter av EU-medlemskapet. Deras kritik kan
med exakt samma skärpa riktas mot t.ex. siffrorna om att det blir 1 %
högre ränta vid ett utanförskap, som samtliga deltagare på ja-sidan har
jonglerat med i debatten.
Jag vill alltså fråga er på ja-sidan hur ni vill ha det. Är EU ett för-
änderligt, dynamiskt och spännande projekt, eller är det ett
förutsägbart och stabilt projekt?
För mig är det ganska klart att EU är Carl Bildts projekt snarare än
Ingvar Carlssons och Mats Hellströms.
Särskilt svårt har jag haft att förstå hur Socialdemokraterna ser på
penning- och finanspolitiken vid ett medlemskap.
I Jan Bergqvists och Anita Gradins reservation till Riksbanksut-
redningen avvisades det borgerliga förslaget att lagfästa
inflationsmålet som överordnat och Riksbankens mer oberoende ställ-
ning med motiveringen, att grunden för att skapa trovärdighet inte
läggs genom formella lagregler utan i stället genom att bygga upp för-
troende för den ekonomiska politiken och skapa en bred acceptans i
samhället för betydelsen av en låg inflation.
Men, Mats Hellström, regleringen av riksbankernas oberoende och
av inflationsbekämpningens överhöghet är ju själva grundbulten i EU:s
penningpolitiska samarbete. Om Sverige blir medlem måste vi ju rätta
oss efter detta redan den 1 januari 1995. Det har inte med det tredje
steget i valutasamarbetet att göra. Ni kommer alltså inte att kunna full-
följa er linje när det gäller synen på penningpolitiken och Riksbanken
vid ett medlemskap.
Den socialdemokratiska uppfattningen om finanspolitiken är lika
oklar. Ingvar Carlsson talade på den socialdemokratiska partikongres-
sen om att återupprätta keynesianismen på EU-nivå. Allan Larsson har
talat mycket om att vi nu skall få se den svenska synen på finans- och
arbetsmarknadspolitik gå segrande fram i EU.
Men i EU-kommissionens vitbok från december 1993 talades det
om ökade löneskillnader och flexibilitet på arbetsmarknaden, inte om
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
11
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
en samordnad finans- och arbetsmarknadspolitik. Ministerrådet vred
förslagen ytterligare ett steg åt höger. Det är ingen slump att Carl Bildt
och Helmut Kohl helhjärtat kan ansluta sig till de principer som vägle-
der EU:s syn på såväl finans- som penningpolitik. Jag förstår inte
riktigt den socialdemokratiska optimismen på denna punkt.
Medlemskapet betyder för jordbruket och teko en återgång till den
gamla regleringspolitiken. Ja-sidan försäkrar att det handlar om tillfäl-
liga reträtter. Jag påminns litet grand om linje 2 i kärnkraftsomröst-
ningen. Det är tydligen fråga om att avveckla spannmåls- och
fläskbergen med förnuft.
Tror verkligen ja-sidan att det är lättare att besegra franska bönder
och portugisiska skjortfabrikanter än vad det var att besegra kärn-
kraftslobbyn här i Sverige?
Vi har blivit anklagade på nej-sidan för att vi saknar både alterna-
tiva förslag och förståelse för ekonomisk realism. Också där påminner
argumenten om kärnkraftsdebatten. Men jag tror inte att vi på nej-
sidan kommer att underskatta plånboksfrågornas, ekonomins, genom-
slagskraft den här gången. Efter att ha varit ute på ganska många
möten i EU-frågan anser jag att förståelsen på nej-sidan för att det
kommer att krävas en mycket kärv budgetsanering, oavsett hur det går
den 13 november, är god.
Herr talman! I boken Hallänning Svensk Europé hänvisar Carl
Bildt till Churchill, som brukade tala om Europa som både civilisatio-
nens och den kristna trons och etikens vagga. I dag talade Carl Bildt
om utanförskapet och Sverige som en del av en restpost bland
randstaterna.
Det var den sortens Europakaxighet som min generation reagerade
så starkt emot. Vi läste Görans Palms orättvisa betraktelse och förfära-
des över det västerländska storhetsvansinnet och kolonialismens
illdåd. Vi slog för långt över åt andra hållet och trodde att mycket som
det svenska etablissemanget sade om diktaturerna i öst var lögn. Där
hade vi fel.
Men jag är också stolt över mycket av vad min vänstergeneration
tyckte och ville. Vi trodde på rättvisan och solidariteten. Jag tror vi
bidrog till den aktiva svenska neutralitetspolitiken och till att göra
Sverige känt i tredje världens länder. När ni reser i dag i Vietnam,
Sydafrika eller Nicaragua märker ni att Sverige har ett gott rykte som
en självständig nation som inte står på de rika ländernas sida.
Herr talman! Svenska folket skall rösta den 13 november. Om det
blir ett ja, kommer vi vänsterpartister att rösta ja här i riksdagen. Jag
räknar med att ni som vill ha ett ja kommer att rösta nej om svenska
folket säger nej den 13 november. Jag vill sluta med att fråga Mats
Hellström följande. För att skapa klarhet läggs väl propositionen fram
även vid ett nej? Då skall vi väl här i riksdagen rösta nej till EU-
propositionen? Det finns en osäkerhet hos svenska folket om ja-sidan
verkligen kommer att rätta sig efter ett nej om svenska folket i god
demokratisk ordning röstar nej. Jag har ganska gott hopp om att
svenska folket kommer att vara så klokt att man röstar nej.
12
Anf. 5 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Det är fascinerande att sitta och lyssna på henarna
som har talat för ett ja till medlemskap. Jag undrar ibland var jag be-
finner mig när jag hör Carl Bildt tala om att vi måste finnas med i
Europa. Jag har alltid uppfattat att jag lever och bor i Europa, och jag
är stolt över det. Frågan i avtalet är vilket inflytande vi kommer att ha
över den politik vi skall föra här hemma och det internationella infly-
tande som vi kommer att få i framtiden.
Olof Johansson talar om att vi behöver mer samarbete. Ja, visst be-
höver vi det. Men då skall vi inte låsa in oss och bara samarbeta med
några få länder. Bengt Westerberg talar om freden och miljön, men
han har helt andra utgångs vyer än vad jag har när jag talar om fred och
miljö.
Det finns för mig och mitt parti tre tunga skäl till att rösta nej till
medlemskap i den europeiska unionen och det framförhandlade avta-
let. Det är avtalet vi skall rösta om, dvs. demokratin, miljön och det
internationella samarbetet.
Demokrati bygger på att människor kan vara aktiva och har möj-
lighet att påverka. Vi har i Sverige haft den s.k. folkrörelsedemokratin.
Det är den modell som har byggt på att våra folkrörelser och medlem-
marna har haft möjlighet att påverka bl.a. genom att i en mängd frågor
vara remissinstanser. Detta har inneburit att man i ett tidigt stadium har
kommit in i beslutsprocessen och kunnat komma med synpunkter och
påverka.
I den pågående EU-debatten har frågan vänts. När avtalet var
färdigförhandlat gavs det möjligheter för remissinstanser att ha
synpunkter. Det var synpunkter som då inte kunde beaktas eftersom
avtalet redan var påskrivet.
Detta tycker jag med all tydlighet visar på problemet med demo-
kratin vid ett medlemskap. Det förväntas inte längre att det skall finnas
aktiva samhällsmedborgare. Den lilla grupp som är med och styr inom
EU har redan bestämt sig innan folket ges möjlighet att påverka.
På samma sätt gäller detta beslutsprocessen inom miljöområdet.
Miljöbesluten inom EU är litet av en katastrof. Framför allt är det
EU:s inre marknad och struktur som leder till ökad miljöbelastning.
Men det är inte det enda problemet med miljön inom EU. Jordbruks-
politiken kan ur miljösynvinkel närmast betraktas som en katastrof.
Den jordbrukspolitiken tvingas nu Sverige att anamma.
På kemikalieområdet går det att se en stor mängd diffusa utsläpp
av diverse slag, bl.a. på varusidan. Sverige har inte fått ett enda per-
manent undantag i avtalet för de bättre regler som finns här.
Det är kanske just det avtal som svenska folket skall rösta om som
vi bör föra betydligt mer debatt kring. Och det var precis det som Per
Gahrton tog upp. Men Bengt Westerberg påpekade att Per Gahrton
gick in på detaljer. Men ett avtal är alltid fyllt av detaljer, och det är
dessa man naturligtvis skall ta ställning till när man skall rösta. Den
tredje viktiga frågan är den internationella solidariteten. På den punk-
ten känner jag en extra stor oro över att Sveriges röst kommer att
försvinna i de internationella organen. I avtalet står det nämligen att vi
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
13
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
skall ha en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Men Sverige har |
hetspolitiken, som på sikt också skulle kunna leda till en gemensam
|
Allmänpolitisk debatt |
försvarspolitik. I bl.a. Dinkelspiels tal står att läsa: Vi inser att det gemensamma |
|
EU-frågan |
målet är en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som på sikt kan Men därmed har ju Sverige lovat att följa det som står i Maastrich- I internationella forum och på internationella konferenser skall man Herr talman! När riksdagen öppnades gladdes vi kvinnor åt att vi Det var därför en grundlagsändring klubbades igenom i våras, en För att riksdagen över huvud taget skall få insyn i besluten står det Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att svenska folket behö- Hur blir det med EU-avgiften? Vem skall betala den? Summan 20 Apropå vinsten sägs det att de vinster som Sverige gör med ett |
14
nomiska utredningar som regeringen själv gjort. Jag förväntar mig att
vi från Socialdemokraterna får litet mer svar på varifrån avgiften skall
tas.
Vad gäller alliansfriheten kan jag inte förstå hur man i avtal kan
skriva in att man skall vara alliansfri i en union som skall ha gemen-
sam utrikes- och säkerhetspolitik, gemensam ekonomisk politik,
gemensamt medborgarskap och gemensamma yttre gränser. Jag har
talat med många människor om detta. Framför allt de som inte är
svenskar har mycket svårt att förstå hur man kan mena att Sverige
skulle kunna förhålla sig alliansfritt.
Frågan om drogpolitiken kräver också sitt svar. I Sverige har vi en
aktiv kamp mot narkotikan för att bekämpa den. Men hur skall vi klara
att ha en aktiv drogpolitik i Sverige om Sverige skall ha öppna grän-
ser? Vi får inte längre någon möjlighet att stoppa flödet vid gränsen.
Det är klart att det finns skillnader mellan ett medlemskap och ett icke-
medlemskap, framför allt när det gäller våra möjligheter att fatta våra
egna beslut, att ha en egen ekonomisk politik och att ha en aktiv inter-
nationell politik.
Anf. 6 ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Under en valrörelse hör det till att man söker det som
skiljer och inte det som förenar. Det är demokratins väsen att vi sedan
naturligtvis debatterar det som vi har olika åsikter om. Jag tror emel-
lertid att det också i en EU-debatt kunde vara rimligt att något söka det
som förenar och som vi har gemensam uppfattning om. Medlemskap
eller inte medlemskap handlar ju inte om, som Bengt Westerberg ut-
tryckte det, himmel eller helvete. När man lyssnar till Marianne
Samuelsson får man hela tiden höra att det handlar om en katastrof om
det blir ett medlemskap för Sveriges del. Jag tror att när det i debatten
jagas fram den typen av stämningar är inte debatten sann; man försö-
ker ju nästan påstå att den ena sidan har monopol på all klarsyn och
allt förnuft samt på en framtid i välfärd.
Herr talman! Precis som det sagts tidigare har Europaidén sina
rötter i den verklighet som fanns efter två fasansfulla världskrig. Vi får
inte glömma det alltför snabbt. Absolut ingenting tedde sig mer själv-
klart för de tre kristdemokraterna, fransmannen Robert Schumann,
tysken Konrad Adenauer och italienaren Alcide de Gasperi, än att efter
världskrigen fundera över vad de samfällt skulle kunna göra för att
undanröja riskerna för ett nytt krig. Det hade väl varit brottsligt om
inte kungstanken efter två världskrig hade varit hur man skulle främja
freden för att bevara den. Eller hur? Den ledande tanken efter kriget
var naturligtvis vad man kunde göra för att värna freden, vad man
kunde göra för att förvalta fred och frihet, för att dika ur de träskmar-
ker i vilka misstänksamhet och våld, hat och vanvett jäser - fattas bara
annat.
Kristdemokrater nere på den europeiska kontinenten har gång på
gång till mig uttalat en viss besvikelse över att vi i Norden inte riktigt
anammar själva EU- idén, samförstånds- och fredsidén. Vi vet att Eu-
ropas historia är full av gränskonflikter. En historisk atlas kan entydigt
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
15
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
16
visa oss hur gränser förskjutits efter krig, hur gränsbommar skapat
främlingsskap och hur maktgalna furstar sått misstänksamhet och re-
vanschlusta runt mer eller mindre artificiella nationsgränser.
Vi vet från en mängd skilda områden att kontakter, umgänge, möj-
lighet att mötas och leva tillsammans är den bästa förutsättningen för
att främja respekt och förståelse människor emellan. Det var ju därför
inte ett uns egendomligt att Europafäderna ville föra människor när-
mare varandra genom att lyfta gränsbommar och sudda ut gränser.
Ett annat påstående som vi säkert från både ja- och nej-sidan också
kan enas om är att människovärdet är universellt. Varje individ är unik
och har ett och samma värde. Uttryckt med andra ord: det existerar
inga geografiska eller nationella gränser, inga avstånd, inga språkliga
barriärer som kan gradera eller relativisera människovärdet. Det är
således helt omöjligt att göra gällande att vi inte skulle se samma
människovärde i belgaren eller italienaren som i vår egen granne. Det-
samma gäller givetvis vår relation till tanzaniern och innevånaren i
Dhaka. Därmed har jag givetvis inte sagt att alla sammanhang, alla
sammanslutningar, unioner och föreningar är något som man bör fin-
nas med i. Men jag vill ha understruket att vårt ansvar för
medmänniskor inte är nationellt begränsat, att vi inte har rätt att place-
ra oss på åskådarläktarna när vi kan vara med och påverka.
Låt oss då fråga oss: Ger ett medlemskap i EU oss större chans att
bry oss om medmänniskor på ett positivt sätt än vad ett utanförskap
ger? Har vi något som vi tror är värt att förmedla till människor nere
på den europeiska kontinenten? Om så är fallet, förmedlar vi detta
bättre genom att vara medlemmar i EU än att stå utanför? Finns det
rent utav något i EU som vi borde kunna tillägna oss, lära oss, ta till
oss? Det vore ju förfärligt om inte också den frågan ställdes. Kan det
rent av vara så att vi svenskar kan få stöd och styrka från folk nere på
kontinenten när det gäller människosynen, när det gäller värderingar.
Måste vi alltid se folken på kontinenten som en grupp folk som skall
beröva oss, ta ifrån oss någonting - de kan kanske ge oss någonting.
Om så är fallet, sker detta bäst och mest genom ett medlemskap eller
via ett samarbete över EU-gränsen.
Hur kan vi vara med och påverka i Europa och globalt? Detta tyck-
er jag är en av de viktigaste frågorna. Jag tycker inte att frågan hur vi
mest kan tänka på oss själva och isolera oss är särskilt rimlig 1994.
Kan vi månne bättre som medlemmar i EU verka för frihandel än
vad vi kan utanför? En sak är ju ovedersäglig, att när EU sänker sina
tullmurar så betyder det mer för de fattiga länderna än om en liten na-
tion som Sverige ensamt gör det.
Men hur går det med vår rätt att bestämma över oss själva? Det är
den vanliga frågan, och det har människor frågat ända sedan stam-
hövdingarna skulle slå ihop sina påsar, sedan landskapsrikena skulle
förenas, sedan kommuner i Sverige slogs samman. Risken finns alltid
att byråkrater och politiker försöker att samla makt på sig. Samtidigt
vet vi att många frågor kräver gemensamma europeiska och internatio-
nella lösningar. De gäller de stora miljöfrågorna, flyktingfrågorna,
arbetslösheten, biståndet till u-länderna osv. Det blir alltså nödvändigt
att fatta beslut på olika nivåer. Men vi måste ha en bra princip för att
se till att besluten fattas på rätt nivå. Och det har vi. Det är subsidiari-
tetsprincipen.
Det betyder att varje beslut skall fattas på den nivå som är så nära
dem som berörs av besluten som möjligt. Och ofta kan individer eller
små naturliga gemenskaper eller kommuner vara de som skall fatta
besluten, men de saknar resurser. Därför behövs stöd, eller subsidier, i
någon form. Stödet kan vara pengar, lagstiftning, råd, minoritetsskydd
och mycket annat.
Herr talman! Jag är övertygad om att vi inom EU kommer att finna
att en del frågor kommer att beslutas i större kretsar, på högre nivå än
vad vi är vana vid. Samtidigt kommer andra beslut att komma närmare
kommuner, arbetsplatser, familjer och individer.
Låt mig erinra om en del frågor som regering, riksdag, landsting,
kommuner och arbetsmarknadens parter kommer att besluta om i Sve-
rige. Och det gäller oavsett om Sverige blir EU-medlem eller behåller
EES-avtalet.
Vård och omsorg, barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg bestäm-
mer vi själva över. Det ingår varken i EES-avtalet eller i EU-
medlemskapet. Så de viktigaste frågorna finns fortfarande inom lan-
dets gränser. Den socialdemokratiska regeringen är enligt mitt sätt att
se farligare för vårdnadsbidraget, friskolorna, skolpengen och valfrihe-
ten inom vården än vad ministerrådet i Bryssel är.
Hur stor pension, hur stor sjukpenning, hur stort barnbidrag och
hur hög arbetslöshetsersättning vi skall ha avgör vi själva. Men EU har
regler som skyddar dem som flyttar mellan länderna.
Vi bestämmer själva över hur skolan skall se ut, hur många år man
skall gå i skolan, vilket innehåll utbildningen skall ha. Vi bestämmer
regler för studiebidrag och studiemedel.
Och huvuddelen av arbetsmarknadspolitiken bestämmer vi själva
över. EU utarbetar gemensamma förslag för att minska arbetslösheten.
Men vi själva beslutar om åtgärderna i Sverige.
Alla direkta skatter - inkomstskatt, kapitalskatt, fastighetsskatt och
liknande - bestämmer vi svenskar själva över. Det har inte med EU att
göra. Också det svenska försvaret bestämmer vi över, även om vi blir
medlemmar i EU. Vi avgör om vi vill bli med i ett kommande för-
svarssam arbete.
Allemansrätten har inte heller med EU att göra.
Vi bestämmer själva om alkoholkonsumtionen skall minska i Sve-
rige. Vi behåller Systembolaget, men de statliga aikoholmonopolen för
tillverkning och import/export försvinner.
Under senare år har den s.k. marknaden debatterats flitigt i Sverige.
Mer eller mindre preciserat har kritik riktats mot marknaden och miss-
förhållanden har påtalats. Den som pläderat för att marknaden skall
tuktas - förstås utan att tala om hur - har i regel plockat pluspoäng.
Det har exempelvis sagts att man borde hitta någon tröghet som gör att
kapitalet inte så lätt flyger över nationsgränsen. Detta eteriska önske-
mål tyder just på att vår lilla svenska ekonomi lätt blir en kastboll i det
internationella kapitalets stora nävar. Därför är det svårt att förstå att
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 11
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
en del av dem som vill tukta kapitalet är så ängsliga för den styrka och |
Herr talman! Jag tycker att det är en absolut självklarhet att vi skall
|
Allmänpolitisk debatt |
respektera varandras åsikter i EU-debatten. Vi vet att skiljelinjen |
|
EU-frågan |
mokratisk mognad att sakligt debattera och ärligt respektera åsikter. Men det måste vi väl alla vara överens om, att Europa i dag är ett Anf. 7 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s): Herr talman! Vi har skäl att glädja oss å det finska folkets vägnar. På många håll inom EU har man stora förväntningar på oss i Nor- Förra veckan hade vi en stor och viktig EU-debatt här i kammaren. Det finns i dag inget nordiskt alternativ till EU när nu Finland blir Med tanke på den debatt som fördes och de argument som fram- Den allmänpolitiska debatten under dessa tre dagar kommer att |
|
18 |
arbetslöshetens problem på egen hand? Vi vet alla hur Frankrike |
misslyckades i början av 1980-talet, och man lärde sig av den läxan.
Men skulle Sverige, som är ett betydligt mindre land, vara bättre än
Frankrike på detta?
Under trycket av lågkonjunkturen har insikten kommit i EU att
också arbetslösheten måste bekämpas med en gemensam politik. Nu
står sysselsättningen på den gemensamma dagordningen. Sysselsätt-
ningen, Johan Lönnroth, är inte underordnad inflationsbekämpningen i
Maastrichtavtalet. De behandlas likvärdigt där, och det tror jag att Jo-
han Lönnroth vet.
Vitboken är det första steget. Man vill satsa på en aktiv arbets-
marknadspolitik och kompetensutveckling. Det gäller också
transporter, telekommunikationer och mycket annat som skapar jobb.
EU har bara under de senaste åren satsat 58 miljarder på olika program
till arbetsmarknadsstöd. Fram till 1998 kommer man att gå vidare med
135 miljarder. Det handlar då om viktiga och konkreta saker som vi
också brukar diskutera här i vår kammare.
Det handlar om miljarder för att förbättra jämställdheten mellan
kvinnor och män, att integrera ungdomar på arbetsmarknaden, om vi-
dareutbildning för dem som riskerar att fastna i arbetslöshet i gamla
industrier, en ökad satsning på vidareutbildning och kompetensut-
veckling. Det är också ett svar på våra socialdemokratiska vänners
krav i Europaparlamentet. Sverige kommer att få ta del av strukturfon-
derna om Sverige blir medlem.
De europeiska socialdemokraternas parti har utarbetat ett program
om arbete i Europa under Allan Larssons ledning - han kommer att
tala om det senare. Det är det första steget in i en gemensam politik för
att skapa sysselsättning.
Varför skall inte Sverige delta i det samarbete som byggs upp för
att skapa jobb?
Samarbete över gränserna för att skapa nya jobb är emellertid inte
nog. Det är också ett måste för dem som har jobb. Om det inte fattas
beslut som motverkar social dumpning, konkurrens mellan nationerna
på det området, ställs länder och människor mot varandra. Länder med
dålig arbetsrätt gynnas, andra missgynnas, företag flyttar ut - i det
ökända Hooverfallet flyttades produktionen från Frankrike till Skott-
land - till länder där arbetsvillkoren är sämre och företagen tjänar mer.
EU-samarbetet handlar också om att motverka social dumpning.
Det är vad det sociala protokollet handlar om. Jag undrar hur ett parti
som kallar sig ett vänsterparti kan säga nej till det sociala protokollet
och i stället i realiteten bejaka en okontrollerad marknad, där risken är
stor att trygghet och hälsa i arbetslivet motverkas?
Koncernfackliga avtal är viktiga för Europafacket. Kampen för så-
dana har nu pågått i 25 år. Nu har ministerrådet fattat ett beslut om
koncernfackliga avtal. Det är en stor framgång för det fackliga samar-
betet i Europa. Representanter för företagen skall sätta sig ner med
facket och förhandla om koncernavtal.
Varför skall vi säga nej till samarbete över gränserna som ger re-
sultat för löntagarna? På vilket sätt hade det varit bättre om varje
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
19
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
20
enskild nation inom EU hade försökt driva frågan om koncernfackliga
avtal mot de multinationella företagen?
Vi har en lång väg tillbaka till full sysselsättning. EU-medlemskap
löser inte automatiskt Sveriges problem, men ett medlemskap förbätt-
rar möjligheterna att skapa jobb. Det ger oss chansen att gemensamt
med våra grannländer skapa tryggare och bättre samhällen.
Samarbetet inom EU är naturligtvis inte alls okontroversiellt. Det
är ofta alldeles för trögt, rätt så segt. EU är inte någon perfekt
beslutsapparat, tvärtom. Min kritik av EU är ofta att allt tar för lång
tid, det är litet segt och trögt. Man måste fråga sig varför det är så. Jo,
det är baksidan, allt det negativa. Det positiva är att EG är ett
samarbetssystem där man inte kör över nationer, där inte stormakterna
vältrar över de små, utan där varje land, varje gruppering skall ha med
sin bit. Det är egentligen likt svensk kommunalpolitik. Det finns
någonting gott i detta. Det är ett samarbete mellan länderna.
Varför skulle vi ställa oss utanför? Tror vi verkligen att vi ensam-
ma är starkare i en internationell situation där så gott som alla andra
omkring oss bedömer att samarbete är viktigt, också om det kan ta tid?
Vi har i Sverige Västeuropas högsta ränta. Om vi fick ner räntan på
en genomsnittlig europeisk nivå, skulle budgetunderskottet här minska
med 30 å 40 miljoner kronor. Frågan till nej-sägarna, inte minst till
Johan Lönnroth som hänvisar till att man bör ta en diskussion om stu-
dier som handlar om analyser, är: Vad är det för politik som ni vill
föra för att kompensera det faktum att Sverige får leva med en perma-
nent högre ränta i ett utanförskap? Den frågan måste ni svara på. Om
så gott som alla andra samarbetar kring valutapolitik, hjälper varandra
genom riksbankerna när det blir spekulation, är det självklart att ten-
densen blir att vi får en högre ränta, att vi permanent kommer att få
leva med högre kostnader, om inte någon mycket speciell politik ge-
nomförs. Vad är det för politik? Johan Lönnroth måste rimligen upp
till bevis efter sitt inlägg.
Österrikes exempel är intressant när det gäller frågan hur företagen
reagerar på ett EU-medlemskap. Förra året föll investeringarna med
ungefär 18 % i Österrike. Allt pekade på att den nedåtgående trenden
skulle fortsätta. Men Österrikes ja till ett fullt medlemskap i EU och
den samlade ekonomiska återhämtningen har lett till en kraftig vänd-
ning. I stället för ett förutsett investeringsfall på 3 % ökar nu
investeringarna med 5 %. Det är till stor del en effekt av att det öster-
rikiska folket har sagt ett klart ja till ett medlemskap.
Säger vi nej till att Sverige skall få påverka, kommer inte svenska
företag och intresseorganisationer att vara overksamma och hoppas att
det ändå fattas bra beslut i Bryssel. De kommer att åka dit för att på-
verka och få gehör för sina idéer. LRF och Stockholms stad har redan
kontor i Bryssel, bilindustrin likaså. Politiken däremot, som alltid varit
ett redskap för de missgynnade i samhället, kommer att stanna inom
Sveriges gränser vid ett nej. Men det behövs en politisk motkraft till
företag och kapital som rör sig oberoende av nationsgränser.
I politiken görs orättvisor synliga. Därför är det så viktigt att den
finns med också på en europeisk nivå. På vilket sätt får de missgynna-
de grupperna det bättre av att inte finnas representerade på en EU-
nivå? På vilket sätt gynnas Sverige av att inte ha en politisk motkraft
på europeisk nivå?
Nej-sidan talar om både Sverige och EU som något statiskt. Men
världen förändras snabbt också i EU. Den snabba förändringen märkte
människorna i Dresden, Leipzig, Magdeburg när muren föll. Då för-
vandlades inte bara östra Tyskland, utan också EG ändrade karaktär.
När människorna i Finland har bestämt sig förändrar det villkoren i
Finland, men det förändrar också EU. Unionen får en 130 mil lång
gräns till Ryssland. Om något decennium är det troligt att polacker,
tjecker, slovaker och ungrare ingår som medlemmar i unionen. Om
Sverige och Finland blir medlemmar och kan driva på, kan det också
gälla människorna i de baltiska staterna.
Vad vi med säkerhet kan säga är att EU kommer att vara någonting
annat än vad det är i dag. Det som förändras kan också påverkas. Vårt
val gäller om vi vill vara med och förändra eller om vi vill ställa oss
utanför. Att vara utanför betyder ingalunda att vi inte kommer att för-
ändras, utan att vi låter andra bestämma villkoren för förändringen.
Många människor tänker ju att EU bara betyder förändringar och
frågar sig: Kan vi inte i stället fortsätta att ha det som vi hitintills har
haft det? Men sanningen är ju att det inte blir som förr. Vi har förlorat
400 000 jobb i Sverige på fem år. Många av dessa jobb kommer inte
tillbaka trots att tiderna blir bättre. För att vi skall återvinna full syssel-
sättning måste det skapas också helt nya jobb. Slutsatsen blir: Att inte
delta i förändringen betyder inte att det blir som förr utan att fler blir
arbetslösa. Till sist kan välfärdssamhället förtvina.
Till dem som tvekar om de skall rösta ja till medlemskap i EU där-
för att det innebär förändring säger jag: I själva förändringen ligger din
chans att vara med och skapa ett samhälle som du känner igen, ett
samhälle där alla har jobb, de sjuka får vård, miljön räddas och där det
finns en rimlig grad av ekonomisk rättvisa.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag med anledning av den debatt
som har förts om att följa folkomröstningsresultatet säga följande. Det
beslut som det svenska folket fattar den 13 november kommer att gälla
för överskådlig tid. Den proposition som nu ligger på riksdagens bord
kommer att bli föremål för omröstning i utskott. Den kommer att bli
föremål för omröstning här i kammaren. Vi socialdemokrater har utfäst
oss, senast vid vår partikongress, att fullt ut följa folkomröstningens
resultat här i riksdagen. Vid övervikt av ja över nej röstar vi ja i riks-
dagen. Vid övervikt av nej över ja röstar vi nej. Jag utgår från att
övriga partier - Vänsterpartiet har gjort det - är beredda att göra mot-
svarande deklarationer.
Anf. 8 CARL BILDT (m):
Herr talman! Marianne Samulesson sade att det är viktigt att man
målar en tydlig bild av den europeiska unionen. Jag är gärna med på
det. Men då bör också kravet ställas att måla en tydlig bild av det som
är alternativet till medlemskapet, dvs. utanförskapet. Där tvingas jag
konstatera att både Marianne Samuelsson och Johan Lönnroth är
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
21
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
mycket försiktiga, gränsande till alldeles ovilliga, att diskutera vad de
faktiskt vill själva.
Det intrycket förstärks när jag tar del av de motioner som Vänster-
partiet och Miljöpartiet nu har väckt med anledning av den förra rege-
ringens proposition. I Vänsterpartiets motion står inte ett enda ord om
vad man vill själv. I Miljöpartiets motion står några få ord om vad
man vill själv. Där finns också EES-avtalet med. Man konstaterar
mycket riktigt att detta EES-avtal, som man förordar för Sverige, är ett
avtal som innebär att vi förlorar självbestämmanderätten på viktiga
områden. EU-reglerna skall ju gälla också i EES-länderna. Skillnaden
är bara det att vi inte är med och fattar besluten.
Man räknar upp en lång rad olika saker där vi kommer att få un-
derkasta oss utanförskapsalternativet. Så säger man att vi därför skall
genomföra en seriös omförhandling av EES-avtalet. Min fråga till Jo-
han Lönnroth och Marianne Samuelsson är: Om detta misslyckas, om
ni inte får till stånd omförhandlingen av ert alternativ, vilka slutsatser
drar ni då? Är ni då beredda att acceptera att det bara är medlemskapet
som ger inflytande, eller kommer ni då att vilja riva upp EES-avtalet?
Vi kräver en klar bild av utanförskapets konsekvenser. Det har ni en
skyldighet att ge.
Så till det andra huvudargumentet. Det första är, menar jag, infly-
tandet - detta att vi måste vara med och fatta de beslut som rör regler,
lagar och förordningar som gäller i Sverige. De gäller ju alldeles oav-
sett om det är EU eller EES. Det är inflytandet som gör skillnaden.
Det andra huvudargumentet är alltså enligt min mening freden. Jo-
han Lönnroth ironiserade litet över att jag i något sammanhang
åberopat Winston Churchill, dvs. den generation efter två förödande
världskrig som i slutet av 40-talet och i början av 50-talet sade: Aldrig
mera krig. Bara samverkan kan rädda oss från detta barbari. Och så
räckte tyskar och fransmän varandra handen över gravfälten i Verdun.
Winston Churchill fick så småningom finna sig i att även Storbritanni-
en fick överge imperiet och gå in för den europeiska samverkan. Detta
är historia, men det är också en levande realitet i dag.
För mig är brutaliteten i Bosnien ett långt större europeiskt pro-
blem än byråkratin i Bryssel. Kan litet mer av byråkrati i Bryssel ge
oss litet mindre av brutalitet i Bosnien, är jag väl beredd att köpa och
försvara den byråkratin. Våldet, oförsonligheten och hatet har nämli-
gen inte försvunnit från vårt Europa. Därför måste vi fortsätta att räcka
varandra handen och bygga den samverkan utan vilken vi aldrig kan
vara säkra på att vi kan hålla brutaliteten borta.
Detta gör vi i Europa, och det är ett mönster för världen. Det står
inte emot världen. Res runt i världen i dag och se hur man i Latiname-
rika, Sydostasien och Södra Afrika nu bygger en regional samverkan
efter detta mönster! Lyssna på debatten i Mellersta Östern, där man
säger: Nu har vi äntligen lyckats få freden. Nu räcker vi varandra han-
den. En dag kanske vi i Mellersta Östern kan bygga en union efter den
europeiska modellen, för då kan vi i Mellersta Östern få den fred som
har blivit möjlig i Europa.
22
Att förkasta samarbete och unionssträvanden är inte bara att för-
ringa ffedsmöjligheterna i Europa utan också att beröva världen en
fredsmodell som världen faktiskt behöver.
Anf. 9 OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag noterar att Mats Hellström, i varje fall inte hittills,
velat besvara mina frågor angående den socialdemokratiska attacken
på med EU likvärdiga konkurrensförhållanden för svenskt jordbruk.
Men det kommer kanske ett besked senare.
Under tiden kan jag tala om att Vänsterpartiet på den här punkten,
trots sin nej-attityd i Europafrågorna har en betydligt mera nyanserad
syn på verkligheten. Staten skall inte skära i de delfinansierade pro-
grammen, heter det i ett avsnitt av Vänsterpartiets motion med
anledning av EU-propositionen:
”Norrland och övriga skogsbygder drabbas, om miljöersättning-
ar/LFA minskar. Även de miljömässigt bästa lantbruken i alla regioner
drabbas generellt. Dessa stöd får inte minska om vi menar allvar med
vår regionalpolitik och strävan efter ett mer ekologiskt lantbruk.”
Jag har försökt granska också Miljöpartiets funderingar på detta
område. Men där är klarheten betydligt mindre. Något ställningstagan-
de i fråga om delfinansieringens omfattning går det inte att få fram.
Men det kanske vi kan få fram här i debatten via Marianne Samuels-
son.
Jag tar gärna upp några av de frågor som har diskuterats här och
går vidare genom att utveckla miljöområdet.
Det påstås ofta från anhängare av att Sverige inte blir medlem i EU
att miljön offras på EU-anpassningens altare. Det finns skäl att reda ut
vad som är korrekt och inte korrekt i de påståendena.
När vi förhandlade om avtalet klargjorde vi att högsta tillämpade
ambitionsnivå skulle gälla. Det blev också resultatet i förhandlingarna,
med ett enda undantag - som kan hanteras på hemmaplan. Det gäller
då de svenska bilavgasreglerna. Jag förutsätter att regeringen kommer
att hantera den saken.
När det gäller den högsta tillämpade ambitionsnivån är det hela
ömsesidigt. När EU ligger högre, höjer vi. Det har vi accepterat. Och
när vi ligger högre, behöver vi inte sänka. Därefter följer genomgång-
en av tekniskt ganska komplicerade områden - t.ex.
kemikaliehanteringens område, där vi har fått en övergångstid på fyra
år.
Det är i och för sig formellt korrekt att det inte ligger någon per-
manent förpliktelse för EU i detta, utan detta förutsätter naturligtvis
inflytande och möjligheter. Det är ju därför som vi mycket klart har
hänvisat till de högre ambitionsnivåer som EU självt redovisat i sam-
band med sitt femte miljöhandlingsprogram och dessutom
hänvisningar till klimatomständigheter som kan innebära att man också
i fortsättningen tillåts ha olika regler, bl.a. beroende på olika klimat.
En annan sak som är svår att utreda på kort tid är miljögarantin.
Det är självklart att det inte är en garanti i ordets egentliga mening,
utan det är en prövningsmöjlighet i EU-domstolen. Så långt har nej-
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
23
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
sidan rätt. Men det innebär inte att man för den skull omedelbart skall |
vår sakkunskap, speciellt när det gäller PCB-förbudet. Den frågan är,
|
Allmänpolitisk debatt |
som bekant, inte avgjord. Avslutningsvis: Våra stora problem på miljöområdet är de dumhe- |
|
EU-frågan |
ter som vi själva på hemmaplan hittar på: Öresundsbrobeslut, ovilja att Anf. 10 BENGT WESTERBERG (fp): Herr talman! Några kommentarer till det som Johan Lönnroth och Johan Lönnroth påstod att EU bygger upp högre murar mot om- Teko kan tas som ett intressant exempel. Det är riktigt att det Det är intressant att Johan Lönnroth just nu diskuterar EU på den Marianne Samuelsson fortsätter att upprepa att den lagstiftande Marianne Samuelsson påstår i praktiken att det tyska förbunds- Marianne Samuelsson nämnde också utrikespolitiken och påstod |
24
man kan göra det, därför att sedan kan EU, för närvarande Västeuropa,
agera enhälligt. Man kan ha större möjligheter att nå framgång i andra
internationella sammanhang.
Om enighet inte uppnås, om länderna inte enas om en gemensam
utrikespolitik, står det naturligtvis Sverige fritt att framföra ståndpunk-
ter i t.ex. Förenta nationerna. Det gör dagens EU-medlemsländer vid
upprepade tillfällen både där och i andra internationella sammanhang.
Sedan tycker jag ändå att det här med miljön är intressant. Vi vet ju
att ett stort problem när det gäller internationell miljöpolitik är att det
ofta, när man samlas i stora sammanhang, stannar vid deklarationer,
allmänna målsättningar. Sedan händer det inte särskilt mycket mera.
EU skiljer sig där från andra internationella organisationer, därför att
man i EU kan fatta majoritetsbeslut. Jag tycker att man skulle kunna
göra det i ännu större utsträckning än man hitintills kunnat göra. Men
man kan ändå fatta majoritetsbeslut.
Då vill jag fråga Marianne Samuelsson om hon tycker att det är
rimligt att behålla en ordning i världen som innebär att man inte nå-
gonsin kan fatta majoritetsbeslut i viktiga miljöpolitiska frågor. Är det
rimligt att det land som vill göra de minsta insatserna i det här interna-
tionella samarbetet alltid skall bestämma takten? Eller kan man inte se
det som en stor fördel för miljön att vi faktiskt har fått till stånd en
ordning i Europa som gör att man kan fatta majoritetsbeslut på det här
området? Och skulle det inte vara en poäng om EU också kunde fatta
beslut om att införa eller höja koldioxidavgiften? Då skulle vi kunna
göra det i Sverige också. Jag tycker att det skulle vara utomordentligt
bra för miljön.
Anf. 11 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! För Carl Bildt, som inte anser att det finns någon
skillnad när det gäller EES och EU, i fråga om att Sverige måste följa
lagstiftningen skulle jag vilja läsa upp något ur Margaretha af Ugglas
utrikesdepartements skrift om EU. EG:s rättsliga system bygger på två
viktiga principer: omedelbar verkan och EG-rättens företräde. Princi-
pen om EG-rättens företräde innebär att när det blir konflikt mellan
EG-rätten och nationella lagar och regler är det EG-rätten som gäller.
Det gäller alla slags lagar i ett land, även grundlagar, oavsett om de
nationella reglerna har tillkommit före eller efter en viss EG-regel.
Jag vill också hänvisa till EES-propositionen från 1992.1 konstitu-
tionsutskottets betänkande står: Utskottet har i föregående avsnitt
slagit fast att EES-avtalet inte innebär att vi på något EES-organ
överlåter befogenheten att besluta om föreskrifter som skall tillämpas
här i landet.
Det finns en mycket betydelsefull skillnad mellan EU och EES i
det här avseendet. Det finns exempel på att EES-kommittén eller EES-
länderna har stoppat olika direktiv från EU. När det gäller arbetstider
stoppade Island. När det gäller sakförsäkringar stoppade Finland. Det
är möjligt att påverka.
Vi är nu beredda att pröva EES-avtalet en tid. Vi är fortfarande
kritiska mot delar av det, men vi har fått stryk här i riksdagen. Nu ac-
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
25
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
26
cepterar vi att det är EES-avtalet som gäller. På samma sätt förutsätter
jag att Carl Bildt accepterar att vi nu har allmän rösträtt i det här lan-
det, trots att hans parti gjorde allt vad det kunde för att stoppa den
allmänna rösträtten och den lika rösträtten för kvinnor och män när
mina partikamrater 1916-1917 motionerade om det.
Olof Johansson har rätt i fråga om vad vi har sagt om Norrlands-
stödet. Vad vi däremot är starka motståndare till är det oerhört
generösa stödet som framför allt gynnar rika spannmålsodlare i Skåne
och i norra Tyskland. Jag skulle vilja fråga Olof Johansson hur han
tror att det skall vara möjligt att föra den tuffa ekonomiska politik som
vi alla här är överens om, om vi samtidigt skall mer än fördubbla det
totala jordbruksstödet i landet.
Bengt Westerberg har fel om Vänsterpartiets ställningstagande.
När multifiberavtalet avvecklades 1991 röstade vi för. Vi var också för
jordbruksavregleringen 1990. Angående det som Bengt Westerberg
sade om storföretagaren i det förra inlägget skulle jag vilja säga: Om
alla de större partiernas ledare, om alla landets ledarskribenter och om
alla företrädare för storfinansen säger att det är en ekonomisk katastrof
om vi inte kommer med i EU, är det klart att en och annan amerikansk
placerare av pensionsfonder kan påverkas av det så att räntan stiger
litet kortsiktigt ett tag.
Men långsiktigt är det de reala ekonomiska faktorerna som avgör
det här. Jag har fullt förtroende, Mats Hellström, för att vi skall klara
av det här om det blir ett nej. Då vilar också ansvaret på er, Mats
Hellström! Det gäller att ni tillsammans med oss är beredda att göra en
deklaration om att vi om det blir ett nej gemensamt skall arbeta för ett
realistiskt ekonomiskt program som skall klara Sverige från massar-
betslösheten.
Jag skulle vilja veta om Mats Hellström är beredd att vara mer
konstruktiv inför ett eventuellt nej, på samma sätt som vi tydligt har
visat att vi, om det blir ett ja, är beredda att arbeta konstruktivt inom
ramen för den europeiska unionen.
Anf. 12 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Som tidigare sagts är det fascinerande i den här debat-
ten att de båda huvudmotståndarna som fanns för drygt en månad
sedan i valdebatterna - det borgerliga alternativet kontra Socialdemo-
kraterna - nu är absolut rörande överens om hela den kommande
politiken. Det är ju så mycket av den kommande politiken som ryms i
medlemskapet.
Jag skall försöka svara på en del av alla de frågor som nu haglar
från alla håll över oss som tycker som folket gör i den här frågan. Det
finns fortfarande en majoritet av svenskar som tycker exakt som Mil-
jöpartiets och Vänsterpartiets företrädare i riksdagen. Tyvärr speglas
inte människors åsikt i den här kammaren utan här har man tagit en
annan ställning.
Vi tycker nämligen att Sverige faktiskt har det förfärligt bra. Inter-
nationellt sett har vi ett bra läge. Vi har en bra ekonomi. Vi har en bra
miljö. Vi har goda förutsättningar att klara oss i ett internationellt sam-
arbete som bl.a. självfallet bygger på att vi kan ha rätten att upprätta
våra egna handelsavtal.
Jag är mycket förvånad över att man nu accepterar att ingå i den
gemensamma handelspolitiken där Sverige faktiskt tidigare har kritise-
rat EU, bl.a. i GATT. Nu får vi höra här att EU:s politik är så bra och
att man kommer att värna om den i GATT. Ja, det måste man självfal-
let göra. Sverige kommer inte att ha en egen röst i GATT och kunna
kritisera EU, eftersom man skall tala med en röst.
Det är precis det som står i artikel J 2. Det står bl.a. så här: Med-
lemsstaterna skall sörja för att deras nationella politik är i överens-
stämmelse med de gemensamma ståndpunkterna. Medlemsstaterna
skall samordna sitt agerande inom internationella organisationer och
på internationella konferenser. De skall hävda de gemensamma stånd-
punkterna i dessa forum. Inom internationella organisationer och på
internationella konferenser där inte samtliga medlemsstater deltar skall
de medlemsstater som deltar hävda de gemensamma ståndpunkterna.
Det är intressant. Sverige har alltså inte sagt någonting om att man
tänker hävda en egen utrikespolitik. Man har accepterat Maastrichtav-
talet precis som det är, till skillnad från Danmark som faktiskt har sagt
att man accepterar varken EU:s ekonomiska politik eller till fullo den
utrikes- och säkerhetspolitik som förs, utan vill ha betänketid.
När det gäller den ekonomiska politiken är det intressant att man
plötsligt tycker att EU:s ekonomiska politik är så fantastiskt bra -
EU:s ekonomiska politik, som bl.a. har lett till den höga arbetslöshet
som vi har i dag. Det var när vi anpassade den ekonomiska politiken
till EU som vi fick just hög arbetslöshet. Det var när vi knöt kronan till
ecun som svensk exportindustri fick stora problem därför att de inte
klarade att konkurrera. Vi fick ju också uppleva hur regeringen
krampaktigt försökte hålla kvar kronan vid ecun till stora kostnader för
svensk ekonomi. Jag är faktiskt förvånad över denna rörande enighet
mellan den borgerliga och den socialdemokratiska politiken. Men den
bekräftar det som vi hela tiden har sagt, nämligen att det inte finns två
EU. Det finns ett EU, och det är det som Sverige och ja-sägarpartierna
har sökt medlemskap i och därför också måste acceptera.
Carl Bildt sade att vi skulle måla en tydlig bild av ett icke-
medlemskap. Ja, i dag är väl bilden väldigt tydlig för väldigt många
människor. Vad vi har i dag är ju ett icke-medlemskap. Vad vi inte har
i dag är en aktiv utrikes- och säkerhetspolitik, en aktiv ekonomisk po-
litik som bygger på att vi skall kunna klara oss och stå utanför den
europeiska unionen.
Sedan är jag också förvånad över det hot som ständigt kommer
från ja-sidan, nämligen att EES-avtalet skall rasa i alla bitar. Det var
ingenting som ni sade när vi kritiserade innehållet i EES-avtalet när
det antogs. Vi kritiserade EES-avtalet på grundval av att det var ett
dåligt framförhandlat avtal, framför allt ur miljösynpunkt, och på
grundval av att Sverige mitt under förhandlingarna sökte medlemskap i
den europeiska unionen. Det gjorde att det inte var speciellt intressant
att förhandla fram ett bra avtal. Så gör man normalt inte när man är
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
27
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
inne i förhandlingar mellan flera länder. Det var precis det som Sveri-
ge fick kritik för av de andra parterna.
Anf. 13 ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! När man lyssnar på Marianne Samuelsson får man en
känsla av att hon vill projicera en bild av att vi skulle ha det väldigt
bra. Vi är oerhört duktiga. Vi är nästan världsbäst. Det slank t.o.m. ur
henne att vi har en god ekonomi. Det måste ha varit uppmuntrande för
alla riksdagens ledamöter, oberoende av block, att få höra detta ljuvli-
ga tilltal.
Tänk om övriga länder i Europa hade resonerat på precis samma
sätt som Marianne Samuelsson gör - vi har det oerhört bra, vi skall
sluta oss bakom våra gränser. Vart hade det lett? Hur hade Europa sett
ut? Lär oss inte historien att detta ofta har lett till situationer, krig, ör-
lig som vi verkligen har haft nog av.
När vi gick in här i riksdagen för 14 dagar sedan, vid det högtidliga
öppnandet, stod det en herre med ett väldigt plakat här. På det stod
det: Riksdagen är stängd. Besluten fattas i Bryssel. Jag tror att han
trodde på texten på sitt plakat. Då är det naturligtvis inte så konstigt att
många människor känner en fruktan och ängslan över ett medlemskap,
dvs. om den här byggnaden skall stängas och allt som skall beslutas
om svenska folkets framtida öden skall beslutas i Bryssel. Det är na-
turligtvis fel att redan i dag, då vi inte är medlemmar , inbilla sig att
vare sig det nu är Anne Wibble eller Göran Persson eller vem det vara
månde, så fattar man besluten på Finansdepartementet utan att ha nå-
gon påverkansbrygga till Bryssel från den lycksalighetens ö som
Sverige utgör. Vi vet ju att vi i dag, när vi står utanför EU, påverkas av
de beslut som fattas i Bryssel och att vi får ta väldigt mycket hänsyn
till vad som händer i vår omvärld.
Herr talman! Jag tror för min del att Bryssel faktiskt kommer att
vara mer närvarande i Finansdepartementet om Sverige ställer sig
utanför ett medlemskap än om Sverige kommer att vara med. Såvitt
jag förstår handlar därför mycket av frågeställningen om ifall vi skall
acceptera att enbart påverkas eller om vi skall göra allt vi kan för att
också få vara med och påverka och vara med när besluten fattas. Jag
tycker att det tillhör politikens väsen att få vara med och påverka så
långt och så mycket man kan. Det är absolut fel att, som man gör från
nej-sidan, försöka framställa Sverige som om vi vore vingklippta och
inget hade att säga till om.
Jag vill använda några sekunder som jag har kvar för just bistånds-
politiken. Det finns fyra länder i Europa som ingår i biståndsgivandets
A-lag, om uttrycket kan tillåtas, nämligen Holland, Danmark, Norge
och Sverige. Två av länderna finns alltså redan inom EU. Det är klart
att det påverkar. Men det är ju självklart att påverkansmöjligheten inte
skulle bli mindre om alla fyra länderna fanns inom EU och påverkade
de övriga EU-länderna till att också vara med och främja den stora, jag
vill säga den största, utmaningen som ligger framför oss, nämligen
relationerna mellan nord och syd.
28
Herr talman! Att avsvärja sig möjligheten att sitta med vid besluts-
bordet, oavsett om det gäller biståndspolitik, miljöpolitik,
arbetsmarknadspolitik eller vad det vara månde, tycker jag inte tillhör
politikens självklara väsen.
Anf. 14 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Olof Johansson frågade litet grand om den jordbruks-
politiska delen i den motion som socialdemokraterna har lagt fram här
i riksdagen. Han ondgjorde sig över att den skulle gå ut över det öppna
landskapet och de svenska böndernas möjligheter att konkurrera.
Men låt mig säga, Olof Johansson, att vår kritik bl.a. riktar sig mot
att Norrlandsj ordbruket relativt sett har missgynnats i regeringspro-
positionen. Vårt förslag innebär ju ett högre stöd till Norrlands-
jordbruket än vad regeringen har velat ge. Det främjar också ett öppet
landskap i allra högsta grad.
Problemet för Olof Johansson är ju - det har jag sett under ett antal
år tidigare som jordbruksminister - att Centern aldrig riktigt har orkat
med denna konflikt som jag förstår finns inom Centern. Det är fullt
begripligt. Konflikten står mellan de stora jordbruken som kräver sina
spannmålsstöd etc. och småbrukarna, inte minst i norr, som har andra
intressen. Jag förstår att detta är ett problem för Centern. Jag ironiserar
inte över detta, för det är ganska självklart att det är så.
Därför skulle det tyckas ganska självklart att regeringen i sin pro-
position mer gynnade de stora jordbruken än de små. Det stöd som vi
föreslår innebär alltså att Norrlandsjordbruket får ett ökat stöd i förhål-
lande till vad regeringen har föreslagit.
Vi menar också att det är orimligt att tänka sig att vi, i ett läge när
såväl jordbruket som industrin och många andra områden måste hålla
igen av rent budgetfinansiella skäl, skulle matcha alla de olika EU-stöd
som finns med svenska skattepengar.
Marianne Samuelsson tog också upp jordbruket och ondgjorde sig
över att formerna för EU:s jordbruksstöd skulle drabba u-länderna. I
så fall, Marianne Samuelsson, drabbar ju Miljöpartiets jordbrukspoli-
tik u-länderna än mer. Ni ville ju inte ansluta er till avregleringen som
alla andra partier gjorde här i riksdagen 1990. Såvitt jag förstår av
Miljöpartiets nya skrifter som har lagts fram i dag skärmar ni av Sveri-
ge än mera från u-ländernas jordbruk än vad EU gör.
Det är riktigt att en av de negativa delarna med EU:s jordbrukspo-
litik är att de har alltför mycket av reglering. Men det pågår ju också
inom EU en reformering av jordbrukspolitiken. Den går i samma hu-
vudfåra som vår i Sverige. Huvudfåran är ju det arbete som har lagts
ned i OECD på hur man skall reformera jordbrukspolitiken. Det är
samma huvudfåra som finns i GATT, i den svenska avregleringen och
i McCherryplanen som EU arbetar med, även om det är alldeles riktigt
att EU inte har kommit lika långt. EU har dock en lägre stödnivå och
en större konkurrens. Det blir alltså lägre matpriser vid ett medlem-
skap. Hur mycket lägre de blir beror på hur vi i Sverige klarar
konkurrensen mellan länderna.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
29
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
30
Johan Lönnroth tog upp såväl internationella frågor som den eko-
nomiska politiken. När det gäller Sydafrika är det väl ändå inte så,
Johan Lönnroth, att vi bara genom enskilda svenska insatser kan hjälpa
Sydafrika. Det gör vi, och det är bra. Men EG har faktiskt också haft
betydelse. Nelson Mandela sade så sent som i januari i år att det utan
EG:s särskilda stödprogram inte hade varit möjligt att skapa ett demo-
kratiskt Sydafrika.
Lönnroth tog också upp frågan om den ekonomiska politiken vid
ett utanförskap. Jag kan med den korta taletid jag har kvar i den här
repliken bara konstatera att man i de studier som Johan Lönnroth tog
upp bl.a. varnar för att Sverige alltmer blir ett land där råvaruintresset
från utländska investerares sida blir starkare än intresset för högtekno-
login. Det finns risk för att vi, vilket vore mycket allvarligt för oss, blir
ett land där högteknologin betyder relativt sett mindre och råvarorna
relativt sett mer. Det borde vara en stark varningssignal för oss. Det
underlättar ju inte för oss att utvecklas till ett starkare högteknologiskt
land om vi står utanför, såvitt vi inte vill använda en Hongkongmodell.
Men det tror jag inte att vare sig Johan Lönnroth eller jag vill.
Anf. 15 CARL BILDT (m):
Herr talman! Låt mig först säga att vi alla vet att vi i denna fråga
inte har någon regering utan en skock av statsråd. Men låt mig trots
detta säga att jag, efter att ha tittat på den socialdemokratiska motionen
som nu väckts, nog tycker att den bär en alltför stark prägel av både
den jordbrukarfientlighet och den Europafientlighet som Margareta
Winberg är bärare av. Detta beklagar jag. Jag tror precis som Olof
Johansson att detta riskerar att försvaga en viktig del av stödet för eu-
ropeiska unionstanken i den kommande folkomröstningen.
Jag ställde en enda fråga till Johan Lönnroth och till Marianne Sa-
muelsson om utanförskapet och EES-avtalet, där ni vill ha en
omförhandling för att ni skall få möjlighet till inflytande. Vad gör ni
om det blir nej, om det inte blir någon omförhandling och ni inte får
något inflytande? Blir det medlemskap, eller blir det upprivande av
EES-avtalet? Om detta sade Marianne Samuelsson ingenting alls, och
Johan Lönnroth sade litet grand.
Låt mig börja med det som var litet grand innan jag går in på det
som var ingenting alls från Marianne Samuelssons sida.
Johan Lönnroth säger: Men vi kan få litet inflytande via EES.
Det är ju sant i den meningen att vi kan sitta i Liechtenstein, Island,
Norge och Sverige och be de andra 16, 18, 20, eller hur många länder
det nu blir, att ändra sig. Vi kan böna och be och slita ut våra knän när
vi gör det. Någon gång kanske de lyssnar på oss, men vi får ju aldrig
inflytandet.
Det är faktiskt samma regler för varorna, samma regler för tjäns-
terna, samma regler för kapitalet, samma regler för arbetskraftens
rörlighet som beslutas som skall gälla i Sverige, måhända med viss
fördröjning men inte mer än så. Det innebär underkastelse när man står
utanför. Det innebär att vi begränsar vår egen demokratis verkanskrets.
Detta kan vi konstatera, för vi är i allt väsentligt överens om den be-
skrivningen. Om ni sedan säger att ni vill ha inflytandet och ni då får
ett nej, vilket ni självfallet får också från Helsingfors och Köpenhamn,
vad gör ni då? Någon typ av av besked skulle väl kunna ges.
Till Marianne Samuelsson: Det är svagt att under en hel debatt inte
ens antyda ett besked om vad det egna alternativet innebär. Det är fullt
klart att Miljöpartiet är emot den europeiska samverkan i den europe-
iska unionen och att ni använder all energi för att misstänkliggöra den.
Men vi vet faktiskt inte riktigt vad Miljöpartiet självt vill. Ni flyr det
alternativ som de facto är ert, för ni står för EES-alternativet. Det in-
nebär att ni står för samma anpassning, samma regler och samma
villkor, men ni ställer oss utanför inflytandet. Det är svagt att under tre
långa riksdagsdebatter inte kunna svara på en enda fråga om det egna
alternativet.
Anf. 16 OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Låt mig säga till Mats Hellström att vi självfallet inte
har något emot ett ökat Norrlandsstöd. Problemet är bara att EU be-
gränsar våra möjligheter på det området. Det är möjligt att ni kan
övertala dem till något annat, men vi ligger redan i dag över den av
EU accepterade nivån. Jag talar inte här som någon sorts jordbruksfö-
reträdare - jag har inte ens en blomlåda - utan jag talar som
konsumentföreträdare. Det innebär att man måste vara noga med
livsmedelskvaliteten och satsa på ekologisk odling. Vad ni gör är att ni
tar bort hela stödet till miljön inom jordbruket. Ni utgår bara från att
svenska jordbrukare skall kunna hålla högre livsmedelskvalitet än
jordbrukarna i EU utan att få den kompensation som EU-jordbrukarna
är berättigade till.
Självklart finns det brister i EU:s jordbrukspolitik, och det är väl
inte någon nyhet. EU har sina överskott och sina vinberg - liksom vi
har vår Winberg, och det är problem i båda fallen - men förhållandena
skall förändras inifrån. Det kan man medverka till som medlem, om
man har inflytande. Annars kan man inte göra det.
Det är samma sak med det här som bl.a. med koldioxidskatterna.
Visst är EG dåligt på detta område, även om enskilda EU-länder är
bra. Men påverkan på det här området kan man få bara om man är med
och stödjer Klaus Töpfer och andra som arbetar för höjda CO2-skatter,
inte om man gör som en del intressenter här på hemmaplan, de som
säger att vi inte skall göra något, eftersom EU inte gör något. Det blir
fel signal. Vi skall använda EU som en hävstång och inte som en
bromskloss som man hänvisar till när man ingenting vill göra.
Anf. 17 BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Låt mig först bara erinra Johan Lönnroth om att när
riksdagen fattade beslut om avveckling av importkvoterna för teko
reserverade sig Hans Pettersson i utskottet. Så småningom reserverade
sig vänsterpartiet enligt hans reservation och påstod bl.a. att en sådan
avveckling var detsamma som att slå undan benen på den svenska bas-
produktionen. Tiden tillåter inte att jag läser upp hela reservationen,
men den finns ju lätt tillgänglig.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
31
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
Jag vill komma tillbaka till Marianne Samuelsson en gång till. Hon |
lagstiftningsmakt i EU. Trots mina påstötningar har hon sedan inte
|
Allmänpolitisk debatt |
tagit upp detta. Jag måste ställa min fråga en gång till: Menar Marian- |
|
EU-frågan |
frånsvurit sig sin lagstiftningsmakt och att finska folket häromdagen Men det finns dessutom problem av gränsöverskridande natur, och Anf. 18 JOHAN LÖNNROTH (v): Fru talman! Bengt Westerberg blandar ihop 8O-talet med 1991. Det Mats Hellström säger att det finns en risk för att högteknologi be- Det var inte så länge sedan ett par europeiska storföretag, Philips Carl Bildt anser att vi inte kan ange ett tydligt alternativ. Det är Carl Bildt talade om Verdun. Ja, det är historia. EG spelade en |
|
32 |
sida. Framtidens krigsrisker, också vad gäller handelskrig, avser kon- |
flikter mellan nord och syd. Det finns ett tydligt alternativ. Sverige kan
vara en röst i en öppen och demokratisk värld.
Anf. 19 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Fru talman! Jag skall börja med att besvara Alf Svenssons faktiskt
något underliga konstaterande. Sverige är ett rikt land. Staten är fattig,
men jag trodde verkligen att Alf Svensson som tidigare biståndsminis-
ter var medveten om att Sverige är ett mycket rikt land. Det är faktiskt
så att vi i industriländerna fortfarande förbrukar 80 % av jordens re-
surser, trots att vi har bara 20 % av dess medborgare. Det är detta som
gör mig så övertygad om att EU-vägen inte är den rätta för att värna en
internationell solidaritet.
Bengt Westerberg tog upp de nationella parlamentens lagstift-
ningsmakt. Det är klart att de får behålla en viss sådan makt.
Kyrkolagstiftningsmakten finns kvar, eftersom EU definitivt inte be-
slutar om kyrkolagarna. Jag tror också att man kan ha kvar en hel del
befogenheter när det gäller sociallagstiftning. Sedan är frågan om man
har pengar som räcker till för de reformer som man vill genomföra.
Men om EU vill lyfta upp en fråga genom att stifta en lag kan EU ut-
nyttja sin överstatlighet och har möjlighet att stifta exakt de lagar som
man önskar ha, och de kommer sedan att gälla här. Det är bl.a. det som
jag protesterar mot.
Vad gäller miljöfrågorna håller jag helt med om att vi behöver ha
en bättre internationell miljöpolitik. Vi behöver samarbeta om miljö-
frågorna. Men där har EU fel sätt att arbeta. Man tillämpar
kvalificerad majoritet när det gäller varuregler, vilket t.ex. inneburit att
Danmark inte kunnat stoppa tillsatsfärgämnena i maten. Man hade inte
tillräckligt många med sig för att kunna stoppa dem.
För beslut om miljöavgifter krävs enhällighet, och det gäller också
beträffande fysisk planering, t.ex. vid beslut om skydd av ett natur-
skyddsområde. Där gäller liksom också på energiområdet enhällighet.
EU har alltså tyvärr inte kommit långt när det gäller miljöfrågorna.
Det var därför som EU:s miljökommissionär inte reste till Wien.
Anf. 20 ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Marianne Samuelsson och jag är överens om att Sve-
rige är ett rikt land, men jag tror inte att det var så hon uttryckte sig i
sitt förra inlägg.
Jag vill avslutningsvis, fru talman, få sagt att vi är överens om att
vi under 45 år ivrade för, arbetade för och drömde om att den förhatli-
ga järnridån skulle raseras. Sedan fick vi uppleva detta. Kanske var
planeringen för vad som skulle göras av Västeuropa därefter inte så
särskilt omfattande. Jag tror dock, och det är sannerligen ingen unik
ståndpunkt, att en av våra absolut viktigaste uppgifter nu sedan järnri-
dån har fallit är att gemensamt se till att de f.d. kommuniststaterna får
det någorlunda ekonomiskt och socialt drägligt. Det är vår största ut-
maning.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 11
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
Fru talman! Det är min övertygelse och ett av de starkaste argu- |
uppgiften klarar vi inte om varje land i Europa lever och isolerar sig
|
Allmänpolitisk debatt |
bakom sina gränser. Denna den största utmaningen klarar vi enbart om |
|
EU-frågan |
Anf. 21 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s): Fru talman! Ett par ord till med anledning av Olof Johanssons och Dessutom, eftersom Olof Johansson nämner det, kräver vi särskild Fru talman! De alternativ som diskuterades så sent som förra veck- Då talades det också om EES som ett beständigt och hyggligt al- Om det skulle bli handelskrig, som Johan Lönnroth pekade på som I dag går nästan 70 % av all vår export till dagens EU-länder samt Slutligen, fru talman, vill jag säga att det i dag har varit en ganska Jag hoppas att det svenska folket drar samma slutsats som finska Anf. 22 GÖRAN LENNMARKER (m): Fru talman! Det finska folket sade ja, kyllä, till medlemskap i den Det var naturligtvis självständigheten, som spelar en stor roll i |
34
Säkerheten var en annan fråga som dominerade debatten. Det fins-
ka folket vet mer än de flesta andra, och definitivt mer än andra
nordiska folk, vad säkerhet och bristande säkerhet betyder.
Också ekonomin och jobben dominerade debatten. Finland är i en
situation där ekonomin är i kris och där arbetslösheten är mycket hög,
högst i Norden. Det var naturligt att också de frågorna stod i fokus i
den här debatten.
Det finska folket har träffat sitt val efter en klar och tydlig debatt,
efter en debatt som har koncentrerats på väsentligheter, de centrala
frågorna som medlemskap i den Europeiska unionen handlar om.
Kvar i EES finns från den 1 januari bara Island med säkerhet och
möjligtivs Norge och Sverige. Det är inget starkt samarbetsområde. Vi
vet att ordet union inte har någon bra klang i Norge, men det hänger
inte alls samman med EU utan snarare med den union som fanns med
Sverige en gång, dvs. möjligheten att alternativt bygga något annat tätt
samarbete utanför den Europeiska unionen finns inte för Sveriges del.
I Sverige har vi nu haft tre års debatt där alternativet med medlem-
skap i den Europeiska unionen har granskats. Det har granskats tydligt,
ingående och ur mängder av olika aspekter. Vad som har saknats un-
der alla de här tre åren och som också saknas i stor utsträckning i
dagens debatt är svar på frågan: Vad innebär det då om vi röstar nej i
folkomröstningen?
Jag tror att för var och en som skall delta i folkomröstningen och
överväger att rösta nej finns det anledning att noggrant fundera över
vad det innebär att lägga en nej-sedel i valurnan. Man röstar ju faktiskt
ja till något annat. Man röstar ja till någonting som man rimligtvis, om
man är beredd att lägga ner en nej-valsedel, borde veta vad det är.
Vet man t.ex. om Sverige skall gå ur den inre marknaden, om man
lägger en nej-sedel, eller om Sverige skall vara kvar i den inre mark-
naden? Vi har ju med all önskvärd tydlighet i denna debatt men också
under hela den debatt som har varit och ännu skall pågå några veckor
märkt att nej-sidan argumenterar som om Sverige borde gå ur den inre
marknaden, därför att man är emot mycket av vad den inre marknaden
står för.
Likväl hävdar man på något underligt sätt att vi skall stå kvar i
EES-konstruktionen, som rimligtvis innebär att den inre marknaden då
skall vara kvar. Här finns ingen klarhet från nej-sidan.
Skall den fria rörligheten för människor vad gäller studier, arbete
och rätt att pensionera sig i andra länder finnas kvar, eller skall den tas
bort?
Skall vi behålla utbildnings- och forskningssamarbetet, eller skall
det upphöra? På den punkten vill de som företräder nej-sidan ofta ge
ett dubbelt intryck. Man kritiserar mycket av det samarbete som fak-
tiskt finns. Samtidigt, när man pressas på besked, vill man antyda att
det nog trots allt är EES-avtalet som skall gälla i någon form.
Skall vi ha ett större jordbruk i Sverige, vilket vi rimligtvis får som
medlemmar, jämfört med om vi står utanför, eller skall vi ha ett mind-
re jordbruk?
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
35
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
Skall vi ha mer öppet landskap, vilket vi rimligtvis får om vi blir
medlemmar, jämfört med om vi står utanför? Det är en annan fråga
som man bör ställa sig om man är beredd att lägga en nej-valsedel.
Vad skall hända när det gäller de gränsöverskridande miljöproble-
men? Det är självklart att skall vi klara dem måste man ha ett
internationellt samarbete. De förs ju med luft och vatten över gränser-
na och över haven. Skall vi stå utanför denna framväxande och
naturligtvis på sikt alltmer centrala uppgift för den europeiska unio-
nen?
Narkotikan och brottsligheten blir också alltmer internationella.
Den internationella brottsligheten växer sig stark, och det plågar alla
länder. Den europeiska unionen kommer att bygga upp en politik för
att bekämpa denna verksamhet. Skall vi stå utanför? Är det detta nej-
valsedeln innebär, att Sverige inte skall delta i det enormt viktiga arbe-
tet att se till att vi inte får en kraftig tillväxt utan helst får ner den
internationella brottsligheten?
EU menar att man borde bättre kunna ta hand om de flyktingar som
uppstår till följd av konflikter och krig. Om länderna samverkar skulle
man bättre kunna lösa de problemen. Vi har sett bekymren inte minst
efter krigen i det f.d. Jugoslavien. Innebär nej-valsedeln att vi inte
skall samverka i sådana frågor utan gå på en nationell linje helt och
hållet, vid sidan om övriga Europa?
Man vill bygga upp en gemensam utrikespolitik därför att bitterhe-
ten också i sen tid - det visar erfarenheten - är ganska stor när
nationella intressen överväger. Jag är alldeles övertygad om att krigen
i det f.d. Jugoslavien bättre kunde ha undvikits, om det vid den tid-
punkten hade funnits en gemensam utrikespolitik mellan Europeiska
unionens länder.
En gemensam säkerhet, slutligen. Det är enormt viktigt att man
bygger upp en gemensam säkerhet, inte minst i Östersjöområdet och i
Barentsområdet som ligger i framför allt Sveriges intresse. Skall vi stå
utanför denna gemensamma säkerhet, som framför allt har sin tyngd-
punkt på det civila området? Den civila säkerheten blir allt viktigare.
Hur skall vi lösa de här problemen i framtiden? Skall vi förhandla
med den europeiska unionen i varje sådan här fråga - om knarket, om
brottsligheten, om miljön, om utrikespolitik, om säkerhetspolitik?
Skall lilla Sverige i varje ögonblick föra en förhandling med den euro-
peiska unionen eller skall vi delta?
Fru talman! Sist och slutligen vill jag fråga vad som skall hända
med de 2 200 rättsakter som denna riksdag har antagit till följd av
EES-avtalet. Skall avtalet upphöra? Skall det omförhandlas, eller vad
skall ske? Där har nej-sidan inga besked.
Anf. 23 KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Vi lever i dag i en fantastisk tid. Grunden till detta är i
stor utsträckning att vi har fått en ökad kunskap, en kunskap som har
gett oss bättre teknik och större välstånd. Den kunskapen har också
inneburit att vi tar allvarligare på miljöfrågorna och förhoppningsvis
36
också att vi kan utveckla ett bättre socialt ansvar och en mer humanitär
värld.
Det är klart att denna värld i dag kräver nya strukturer. När vi kan
nå mycket längre mycket kortare, när vi kan göra mycket mera med
mindre insatser, då kan man inte använda endast de gamla strukturer-
na. Det krävs nya.
Centerpartiet har under lång tid strävat efter att skapa ett alleurope-
iskt samarbete. Det har inte varit möjligt på grund av de spänningar
som har funnits i Europa. Efter förändringarna 1989 och 1990 är läget
ett annat. Nu kan vi utnyttja möjligheterna på ett annat sätt. Nu kan vi
använda den europeiska unionen, bygga ut den åt norr och så små-
ningom åt öster, för att få denna alleuropeiska samverkan.
Jag är förvånad över att Vänsterpartiets Johan Lönnroth nyss sade
här att EU har haft en positiv effekt på demokratin, men han vill inte
vara med och göra det ännu bättre. Freden och stabiliteten har varit
viktiga. Vi måste ta vårt ansvar för att driva detta vidare.
Jag är också förvånad över att man i Miljöpartiet är så isolationis-
tiska. Det finns ingenting som är så globalt som just miljöfrågorna. De
gränsöverskridande miljöproblemen är någonting vi politiker måste ta
oss an i alla länder. Men Miljöpartiet säger: Stäng vid gränsen! Vi
skall göra Sverige bra, resten struntar vi i.
Vår miljö är också Europas miljö och omvänt. Vi måste samverka
för en bättre miljö.
Vi måste också samverka för mer inflytande åt människorna, de
vanliga, många människorna. Vi vet att kapitalet, investeringarna i dag
rör sig snabbare över gränserna än någonsin tidigare, beroende på den
nya tekniken. Den politiska nivån måste hänga med. Annars kommer
den politiska demokratin att akterseglas och vi får mindre att säga till
om i församlingar som Sveriges riksdag.
Vi måste samarbeta för att skapa ekonomi och välfärd. Det hänger
ihop med dessa frågor.
En viktig fråga för mig och för Centerpartiet är att landsbygden,
glesbygden, områdena långt borta också skall leva i fortsättningen. Det
främjas faktiskt av ett medlemskap i den europeiska unionen. Vi kan ta
skogen som exempel. Visserligen arbetar vi där på världsmarknaden.
Skogsindustrin är oerhört viktig för den svenska ekonomin. Men att få
EU som hemmamarknad är naturligtvis en stor fördel för denna vår
allra viktigaste exportindustri.
Jordbrukspolitiken har redan debatterats här en del. Jag har tidigare
i denna kammare uttryckt min uppfattning om EU:s jordbrukspolitik.
Den är inte alls bra och bör förändras i stora stycken. Vi måste vara
med för att kunna förändra den. Vi kan inte tro att svenska jordbrukare
skall kunna producera livsmedel i öppen konkurrens med de andra
EU-länderna till lägre priser och med lägre stöd. Därför blev jag be-
sviken i går när jag fick läsa avsnittet om jordbrukspolitiken i
socialdemokraternas motion. Det är fullt av felaktiga påståenden.
Verkligheten är faktiskt den att vi under min tid som jordbruksmi-
nister sänkte budgetkostnadema för jordbruket. De kommer att sjunka
ännu mer vid ett medlemskap och inte tvärtom, som det står i motio-
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
37
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
nen. Det är också så att livsmedelspriserna i Sverige har sjunkit under |
stöd från EU för att förbättra miljön, ett stöd som innebär att vi skulle
|
Allmänpolitisk debatt |
kunna fortsätta öka möjligheten att producera miljöriktiga livsmedel |
|
EU-frågan |
önskat. En konkurrens utan lika villkor är orimlig. Men det är också en Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att vi alla, här i kammaren Anf. 24 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s): Fru talman! Det ligger en oerhörd lockelse i visionen av det nya Jag är en hängiven, men för den skull inte okritisk anhängare av ett Jag är övertygad om att ett starkt Europa kan bli en väldig kraft i Tanken att det gamla Europa, det som en gång bar fram väverierna, Men de som redan har bestämt sig för att säga nej till EU brukar Vi som tror på att politiska beslut och överenskommelser betyder I Sverige har vi börjat, men märk väl bara börjat, föra samman |
|
38 |
system. |
Men jag tänker inte nöja mig med Sverige. Miljön här hemma
kommer inte att bli bättre om mitt arbete slutar här. När britter, frans-
män eller tyskar färdas på vägarna alstrar de avgaser som förr eller
senare når de svenska jordarna, skogarna eller Östersjön.
Om vi vill vara med och påverka de framtida nedfallen över oss
måste vi också vara med där de avgörande besluten fattas. Vi vet redan
av erfarenhet - från den här kammaren, inte minst - att vår röst som
EES-medlem inte är tillräckligt stark. Vi kommer även i framtiden att
här i denna kammare rösta igenom hundratals regler som vi inte haft
möjlighet att påverka.
Fru talman! Jag har under de senaste åren haft anledning att läsa
det som heter EG:s vitbok om tansportpolitiken. Den kom 1992. Tan-
karna inom EU avviker inte i någon nämnvärd omfattning från de idéer
som vi länge har haft i Sverige för att komma till rätta med transport-
sektorns negativa milj överkan. Men det får inte stanna bara vid tankar.
Alla de goda förslag som arbetats fram har inte blivit handling.
Vi vet att det återstår mycket innan man med samma lätthet som vi
gör i Sverige pratar mellan kommunikationsdepartementen och miljö-
departementen. Även om miljöproblemen t.ex. i städerna i våra
grannländer är långt mycket värre än de vi har i Sverige är trycket
därifrån lika starkt som det som vi har här.
Nu öppnas möjligheterna. Österrike och Finland träder in som
medlemmar, och det finns goda utsikter att alla de nordiska länderna
skall vara medlemmar snart. Tillsammans med alla andra länder, t.ex.
Tyskland, som har samma inställning som vi kan vi bli en mycket be-
tydelsefull kraft för att driva på för att tankarna skall bli ord och orden
faktiskt skall bli handling.
Som land har vi också mycket att tillföra. Vi har erfarenheter av
hur miljökostnader skall integreras i priset för transporter. Vi har tidi-
gare än i många andra europeiska länder effektiviserat
järnvägstrafiken. Vi var först ut i Europa med att introducera stränga
avgaskrav. Våra metoder att stimulera renare fordon och renare
bränsle har vi visserligen fått slåss hårt för i medlemskapsförhandling-
arna, men de har rönt ett mycket stort intresse.
Rent konkret handlar det om att vi måste ge oss i kast med ett hårt
förhandlingsarbete. Det är inte acceptabelt att en av tre lastbilar kör
utan last i Europa. Men det är inte heller acceptabelt att släppa allt
fritt, så att konkurrensen snedvrids av åkare som kör med dåliga miljö-
farliga fordon och med arbetskraft som är sämre betald. En av våra
viktiga uppgifter blir därför att även i fortsättningen gå i spetsen för
höga miljöavgifter för dem som smutsar ned. Som medlemmar och
med stöd av vänner kan vi få igenom en sådan politik. Utanför EU kan
vi inte påverka den utvecklingen.
Jag vill se en modernisering av kommunikationerna i Sverige och i
Europa. Då handlar det inte bara om transporter. Informationstekno-
login växer med en väldig fart nu. Sverige ligger långt fram i de
satsningarna. Genom att bygga samman olika system kan kommunika-
tionssystemen totalt sett effektiviseras. Men för att klara det behöver vi
enhetliga regler och överenskommelser.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
39
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
Sverige ligger geografiskt i Europas utkant. Det ger oss många för-
delar. Få av oss skulle väl vilja byta bort den natur som vårt ”extrema”
klimat ger upphov till, även om jag tycker att det är otillständigt att det
snöar i oktober. Det är en annan sak. Men det finns också nackdelar
som ingen får blunda för. Den skog och de verkstadsprodukter som vi
säljer säljer vi företrädesvis till länder inom EU. Nybyggen och mo-
dernisering av järnvägar och vägar behövs för att våra produkter skall
nå konsumenterna på kontinenten.
Vi socialdemokrater har kraftfullt genom vårt europeiska parti ESP
drivit på en handlingsplan för sysselsättning och en ny ekonomisk ut-
veckling för Västeuropa. Moderninsering av kommunikationssystemen
är en viktig del av denna strategi. Inom socialdemokratin i Europa ar-
betar vi nu också med miljöfrågorna. Vi gör det under ledning av den
danske miljöministern Svend Auken. Idéer motsvarande dem vi har
haft när det gäller arbetsmarknadsfrågorna och den ekonomiska politi-
ken vill vi kunna förverkliga också på miljöområdet.
Vi i Sverige har kommit långt i miljöarbetet. Nu måste nya priori-
teringar göras. På Lubbe Nordströms tid svärtades den rena tvätten ned
av en rykande skorsten. På Hans Palmstiernas tid handlade det om
sjöar som växte igen, gifter som spreds i jordbruket osv. Då kunde vi
klara stora förbättringar med enbart åtgärder i Sverige. Men, fru tal-
man, sedan ozonskiktet faktiskt bokstavligen sprack tror jag att de
allra flesta inser att miljön i Sverige inte kan bli bättre förrän vi får
med oss flera länder på hårda tag.
Jag är beredd att slåss för att hårda miljökrav skall ställas på trafi-
ken - inte bara i Sverige, utan i hela västra Europa. Om Europa en
gång i tiden var industrisamhällets vagga är det nu vår uppgift att se
till att också det ekologiskt uthålliga industrisamhället skall födas.
Anf. 25 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Marianne Samuelsson sade en sak som jag håller allde-
les med om. Hon sade: Det finns inte två EU. Det finns bara ett.
Det var uttryck för en ovanlig klarsynthet från Marianne Samuels-
sons sida. I övrigt är det inte mycket av det hon sade som håller ens
vid en något så när rimlig kritisk granskning.
Hennes påstående om att de europeiska parlamenten skulle förlora
sin lagstiftningsrätt och att nationella demokratiska val skulle bli me-
ningslösa har redan blivit påtagligt avvisade av Bengt Westerberg.
Jag skall ta upp en annan sak som hon sade. Vid ett nej, sade Mari-
anne Samuelsson, händer det ingenting. Det innebär att allting då är
oförändrat. Detta är ett uttryck för en oerhörd felsyn.
Med de 12 EU-länderna - 14 från den 1 januari när också Österrike
och Finland går med - har Sverige under åren utvecklat ett mycket
nära och alltmer omfattande samarbete som hela tiden också vuxit. För
att fortsätta att vidga detta samarbete och för att ge oss svenskar mer
inflytande och mer makt över besluten har Sverige sökt medlemskap i
EU. Och EU har sagt ja till det. Vi har tillsammans förhandlat fram ett
avtal som är mycket fördelaktigt för Sverige.
40
Om Sverige nu förkastar det avtalet, som Vänsterpartiet och Miljö-
partiet vill, om Sverige stiger av Europatåget och vill gå sin egen väg
är det självklart att det får konsekvenser för Sverige och Sveriges folk.
EES-avtalet kommer att urholkas och i värsta fall helt sägas upp. Vi
måste i alla fall bestämt räkna med att det ganska ringa inflytande som
EES-avtalet ger oss kommer att reduceras högst avsevärt. Det bottnar i
en vilja från EU:s sida att lyssna på oss under processen med att ta
fram nya lagförslag. I det avseendet blir EES-avtalet ett rent lydstats-
avtal, och risken finns att det helt sägs upp. Gränsproblemen för
svensk export till EU kommer att finnas kvar. I värsta fall kan de
t.o.m. komma att växa.
Fru talman! Vi vet att svenska företag, som har bortåt hälften av
alla anställda inom näringslivet, har förklarat att de vid ett nej kommer
att lägga flera av sina investeringar utanför Sverige.
Efter det att Finland sagt ja kan vi räkna med att skogsindustrins
ambitioner att investera i Sverige kommer att reduceras ytterligare om
Sverige säger nej nu. Det kommer att göra det svårare att pressa ner
den svenska arbetslösheten både på kort och lång sikt. Risken för att
den skall permanentas på en alldeles för hög nivå ökar.
Efter hand som det av opinionsundersökningar visade sig att finska
folket med all sannolikhet skulle rösta ja sjönk räntan i Finland under
det att den finska marken steg i värde. Risken är uppenbar att vi får en
motsatt utveckling i Sverige om vi säger nej till EU den 13 november.
Räntan kan komma att stiga och kronan kan komma att sjunka i värde.
Som icke medlem av EU ställer vi oss också utanför det framväx-
ande samarbetet för att bekämpa narkotikahajarna. Det ökar riskerna
för att de stora narkotikasyndikaten kommer att se Sverige som ett
lättare land att arbeta i. Hur motverkar vi det?
Listan på de förändringar för Sverige som följer och kan följa av
ett nej kan göras mycket längre än så. Vilket är då nej-sidans alterna-
tiv? Kommer vi att få något svar på den frågan före den 13 november?
Fru talman! En klar majoritet av det finska folket sade ett tydligt ja
till EU i söndags. Danmark är redan medlem av EU. En mycket klar
majoritet av det danska folket förklarar sig nöjda med EU och vill
fortsätta att vara medlemmar. Om även Sverige och Norge går med
kan vi skapa en stark nordisk kraft inom EU. Efter den finska folkom-
röstningen står det alldeles klart att det inte finns något samnordiskt
alternativ utanför EU. Det går inte heller att skapa ett sådant.
Fru talman! Om nej-sidan mot förmodan skulle segra i den svenska
och den norska folkomröstningen blir deras uppgift att söka upprätta
en svensk-norsk union. Jag önskar dem lycke på den färden.
Anf. 26 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tror att det är frågan om vilken världsbild man har.
Vi tror på samarbete mellan många nationer, och vi tror på samarbete
med Europa.
Hadar Cars säger att det kan bli enorma problem om vi inte stiger
på Europatåget nu. Vad är det för skräckbild av Sveriges situation
utanför EU som ni vill måla upp? Ni har faktiskt inte ännu frågat
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
41
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
svenska folket om de vill vara med, och ändå sitter ni redan på Europa-
tåget och fattar en massa beslut om anpassning av lagar och
förordningar. Jag tycker att det är en märklig syn på demokratin. Det
är klart att vi skall ha samarbete. Det är klart att vi skall jobba till-
sammans med andra länder.
I Dagens Industri säger man i dag att räntan stiger om det blir ett
ja till EU eftersom vi då måste låna till medlemsavgiften. Jag vet inte
vem som har rätt i dessa frågor, men det är ingen självklarhet att rän-
tan sjunker om vi blir medlemmar.
Hadar Cars säger att danskarna är nöjda. Danmark har ju faktiskt
fått undantag från just den ekonomiska politiken och från utrikes- och
säkerhetspolitiken. Det var ju detta de röstade om, och de deltar inte
heller i det i nuvarande läge.
Visst finns det möjligheter att samarbete mellan de nordiska län-
derna, men inte inom EU:s ram. Det strider mot EU:s regelverk att
bilda ett nordisk block som sluter sig samman för att vara starka gen-
temot de andra.
Sedan gällde det skogsindustrin. När Sverige släppte knytningen av
kronan till ecun gick exporten för skogsindustrin så bra som aldrig
förr. Jag är tveksam till att EU-anpassningen verkligen är det ekono-
miska guldägg som ja-sidan tycks tro. Det finns möjligheter till bra
samarbete på andra sätt.
Anf. 27 HADAR CARS (fp) replik:
Fru talman! Jag delar Marianne Samuelssons uppfattning på ytter-
ligare några punkter. Hon har rätt när hon konstaterar att vi redan sitter
på Europatåget. Jag sade alltså inte att vi skulle gå ombord på det. Jag
sade att vid ett nej stiger vi av. Om vi sitter på ett tåg och sedan stiger
av för att gå åt ett annat håll är det troligt att det får betydande konsek-
venser för Sverige. Det är dessa konsekvenser som jag tycker att nej-
sidan skall försöka ta sig samman och redovisa.
Miljöpartiet och nej-sidan talar oerhört gärna om sin vilja till inter-
nationellt samarbete med alla. Det låter kanske bestickande för dem
som inte riktigt förstår vad det handlar om. De säger ju samtidigt nej
till det verkligt stora tunga samarbete som finns i Europa. Det omfattar
i dag 350-360 miljoner människor. Finland och Österrike ansluter sig
nu till det. I nästa omgång kommer det att omfatta Polen, Tjeckien,
Slovakien och Ungern. Sedan kommer det att gå vidare österut.
Detta samarbete som är grundläggande och avgörande för Europa
vill de inte vara med om, men de är med på allt annat. De vill jobba
ihop med filatelister och alla möjliga grupper, men i de avgörande
sammanhangen vill Miljöpartiet inte vara med. Det bottnar alldeles
säkert i en världsbild, men det är inte min världsbild. Det är en mycket
inskränkt världsbild. Det är därför som jag hoppas att svenska folket
skall ha förnuft att följa andra än dem som lockar till isolationism. Det
är precis vad Miljöpartiet och Vänsterpartiet står för i det här fallet.
42
Anf. 28 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:
Fru talman! Det är klart att det är frågan om vilken världsbild man
har. Min världsbild ser helt annorlunda ut än Hadar Cars. Jag vill inte
låsa in Sverige innanför de gemensamma tullmurar som finns runt
EU:s gränsområde. Jag vill inte binda upp Sverige till en gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik. Jag tycker att alliansfrihet och fred är
viktigt. Jag vill ha ett internationellt samarbete. Och jag tror att det är
vad stora grupper av det svenska folket också vill. Jag är övertygad om
att människor i Sverige vill ha den här friheten och möjligheten att
välja de politiker som kan fatta de politiska beslut som behövs för en
god ekonomi, ett gott samarbete och ett globalt samarbete i världen.
Anf. 29 HADAR CARS (fp) replik:
Fru talman! Marianne Samuelsson talar om tullmurar inom EU.
Hon jämför dem med tullmuren i Sverige. Tullmuren inom EU är nå-
got högre. Den är ca 5,5 % i Sverige och 4,5 % inom EU. Det är denna
procent som för henne är avgörande om man befinner sig i ett rike-
mansblock eller har öppenhet gentemot omvärlden. Det är helt löjligt!
Vad är det Marianne Samuelsson säger nej till? Hon säger att vi
skall arbeta internationellt. Är det någonting det europeiska samarbetet
går ut på är det att försöka se till att trygga demokratin i Europa och få
med de länder som under oerhört långt tid, alldeles för lång tid, stod
utanför detta samarbete och lydde under kommunistiska regimer.
Det gäller att få dessa länder trygga för demokratin och ge dem ett
välstånd och en ekonomisk utveckling som gör att också människor i
de länderna kan hoppas på en framtid. Tillsammans skall man kunna
bygga någonting i solidarisk anda mellan Europas folk som för alltid
tryggar freden i Europa.
Det säger Miljöpartiet nej till. I stället skall Marianne Samuelsson
samarbeta på annat håll i världen, men inte samarbeta om det som är
centralt för Sverige och utvecklingen i vår världsdel. Det är en dålig
bild av världen som hon tecknar.
Världen börjar alltid i vår närhet. Marianne Samuelsson vill hoppa
över det som är vår egen gemenskap, vår egen närhet, för att kunna
tala om andra saker. Vi som är för ett ja vill verka på den plats där vi
finns, i den världsdel där vi lever, för att trygga förutsättningarna för
fred och frihet i vår omvärld.
Anf. 30 HOLGER GUSTAFSSON (kds):
Fru talman! Ett medlemskap i den europeiska unionen är en ny
politisk plattfrom. Därifrån kan vi bedriva ett förändringsarbete som
går långt utöver Sveriges geografiska gränser.
EU är den politiska plattform där vi kan besluta om framtiden ge-
nom att utveckla relationerna dels mellan Sverige och EU:s
medlemsländer, dels förhållanden inom EU och förhållandet mellan
EU och världen i övrigt.
Svenskt inflytande kan kanaliseras via den svenska regeringen och
lagstiftningsarbetet, inom våra politiska partigrupper i Europaparla-
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
43
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
44
mentet samt genom kommittéarbete och expertmedverkan inom unio-
nen.
Som kristdemokrater kommer vi att vara aktiva vid ett medlemskap
i EU. Ett medlemskap är början på ett politiskt förändringsarbete med
långtgående framtidsvisioner.
Fru talman! Jag vill redogöra för våra ambitioner på det socialpoli-
tiska, det miljöpolitiska och det biståndspolitiska området vid ett
kommande EU-medlemskap.
Kds anser att grunden för en god socialpolitik är familjelivets vill-
kor. Generösa sociala villkor för familjelivet är en nödvändig
investering för barnens utveckling och för kommande generationer.
Samhället skall ge stöd till familjen som institution men aldrig ta över
familjens ansvar och uppgifter.
Vi anser att EU:s sociala dimension måste rymma utvecklingsmöj-
ligheter för varje individ i samhället. Detta gäller oavsett ålder, kön,
religion eller nationalitet, och frågorna kring jämställdhet måste få en
central position.
Sverige har lång erfarenhet av bra arbetsmiljöer på både stora och
små arbetsplatser. Denna erfarenhet måste tillföras EU:s sociala di-
mension.
Det återstår mycket att göra för Europas kvinnor och ungdomar
vad gäller villkor för utbildning och arbete.
EU:s medlemsländer har antagit WHO:s alkoholpolitiska mål att
sänka konsumtionen med 25 % till år 2000. Sveriges relativt fram-
gångsrika alkoholpolitik kan bli ett föredöme för många europeiska
länder i kampen mot de skador alkoholkonsumtionen förorsakar.
Kampen mot narkotikans utbredning är ett gemensamt problem för
Sverige och EU. Med gemensam polisiär spaning och skärpt gränskon-
troll måste vi stoppa narkotikatrafiken.
Kds mål är inte ett nyliberalt marknadens Europa eller ett socialis-
tiskt och kollektivistiskt Europa. Vårt mål är ett familjernas och
medborgarnas Europa. Det är människan och människovärdet som
skall uppvärderas.
Fru talman! Det är kristdemokraternas övertygelse att EU blir en
betydelsefull organisation i internationella miljösammanhang. Inom
EU:s område finns de flesta av Europas stora industrinationer och
därmed också möjligheten till ett organiserat gränsöverskridande sam-
arbete i miljöfrågorna.
EU:s förmåga till bindande lagstiftning ökar effektiviteten i beslu-
ten mellan medlemsländerna. Miljöskyddsgarantin, som skyddar ett
lands högre hälso- och miljöambitioner, måste stärkas ytterligare. Inget
land får hindras att vara föregångare med relevanta miljökrav inom
EU.
EU:s miljöpolitiska mål skall vara att reducera avfall och utveckla
kretsloppssamhället. Vidare anser vi att EU skall verka för en skatte-
växling med hårdare skatter på miljöstörande verksamheter och lägre
skatter på arbetskraft.
Som medlem bör Sverige vara pådrivande för ett miljöanpassat
jordbruk i EU med minskad kemikalieanvändning inom vegetabilie-
produktionen. Det ekologiska jordbrukets konkurrenskraft måste ga-
ranteras av miljöskäl.
Vidare bör Sverige verka för att EU skall värna u-ländernas rätt till
en ren och oförstörd miljö.
Fru talman! Jag vill understryka Sveriges betydelsefulla roll som
föregångsland på biståndsområdet. Det är kristdemokraternas uppfatt-
ning att EU:s bistånd till tredje världen måste öka vad avser insatser
för en bättre hälsa, för utbildning och för kvinnornas situation.
U-ländernas skuldsanering måste fortsätta för att skapa förutsätt-
ningar för ekonomisk tillväxt och egen produktion.
Biståndspolitiken gentemot Central- och Östeuropa bör fortsatt in-
riktas på personellt och ekonomiskt stöd för att utveckla demokratiska
rättssamhällen och marknadsekonomi.
Fru talman! Kristdemokraterna kommer att använda den nya poli-
tiska plattformen i EU till ett aktivt arbete för ett medborgarnas
Europa, ett samhälle med mycket stor öppenhet och samverkan med
människor också utanför denna gemenskap. Må svenska folket den 13
november rösta ja till denna historiska möjlighet!
Anf. 31 ALLAN LARSSON (s):
Fru talman! Det är en märklig kampanj som nej-sägarna bedriver
inför folkomröstningen. I fråga efter fråga försöker nej-sägarna sitta på
två stolar samtidigt. Det är självklart att många människor blir förbryl-
lade av dessa motsättningar. Det är sannolikt ett av skälen till varför
opinionsvinden nu har vänt och ja-sidan har medvind.
Jag skall ge några exempel.
Ni nej-sägare påstår å ena sidan att Sverige skulle bli maktlöst som
medlem i Europeiska unionen. Vi skulle inte kunna påverka någonting.
Vi skulle bara få anpassa oss, och våra villkor skulle försämras.
Samtidigt säger ni att Sverige genom utanförskap skulle få en väl-
dig makt. Då skulle vi behålla vår suveränitet och samtidigt få makt att
påverka politiken i Norden, i Europa och i hela världen - miljöpolitik,
arbetsmarknadspolitik, handelspolitik och biståndspolitik.
Hur kan det komma sig att medlemskap ger maktlöshet medan
utanförskap ger en väldig makt? Är Sverige så starkt att vi som enda
land i Europa inte behöver samarbetet i den europeiska unionen, eller
är Sverige så svagt att vi inte skulle ha någon chans att hävda oss inom
EU?
Här måste ni som är nej-sägare förklara er. Ni kan inte under de tre
veckor som återstår till folkomröstningen fortsätta att sitta på två sto-
lar.
På samma sätt finns det en väldig motsättning i diskussionen om
demokratin. Jag har inte hört någon ansvarsfull person som har vågat
påstå att Danmark, Holland och Storbritannien skulle ha gett upp sin
demokrati. Danskarna är goda demokrater, och Danmark är en god -
och glad - demokrati. Men vi får gång på gång höra att Sverige skulle
förlora sin demokrati om vårt land blev medlem i Europeiska unionen.
Hur kan det komma sig att den svenska demokratin skulle gå förlo-
rad vid ett medlemskap i EU, medan Danmark, Storbritannien,
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
45
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
46
Holland och andra länder är goda demokratier efter en lång tid som
EU-medlemmar?
Också i denna viktiga fråga måste ni på nej-sidan förklara var ni
står. Ni kan inte fortsätta att sitta på två stolar i tre veckor till. Ni är
skyldiga att ge en förklaring, särskilt till alla dem som är osäkra inför
folkomröstningen. Det är ni som skapar osäkerhet, och det är ni som
kan undanröja osäkerheten genom att tala om vad ni egentligen står
för. Men ni kan inte gå på två spår samtidigt.
Jag vill peka på ytterligare en motsättning. Många av nej-sägarna
hävdar att medlemskap betyder att vi inte kan bedriva en ambitiös ar-
betsmarknads- och välfärdspolitik, att allt kommer att styras av dunkla
konservativa krafter. Men samtidigt vet vi att det hårdaste motståndet
kommer från den mest nyliberala regeringen i Europa, dvs. den i Stor-
britannien, och särskilt från högerkrafterna inom och utom denna
regering. De vänder sig mot EU just därför att EU står för höjda socia-
la ambitioner i Europa.
Hur förklarar ni som är nej-sägare att ni har hamnat i detta dåliga,
inåtvända, nationalistiska sällskap? EU kan ju inte på en och samma
gång vara ett högerprojekt och ett hot mot högerns flaggskepp, det
brittiska systemskiftet.
Fru talman! Detta leder mig över till en avslutande fråga, som jag
vill rikta till företrädarna för Moderata samlingspartiet.
Det duger inte att låta morsk här i den svenska riksdagen men se-
dan resa runt i Europa och vara inställsam mot dem som gör allt för att
misskreditera det europeiska samarbetet. Jag syftar på era partivänner i
Italien, i Bayern och i Storbritannien, på personer som herr Berlusconi
i Rom, herr Stoiber i Munchen och herr Portillo i London.
Skall ni moderater kunna bli verkligt trovärdiga i Europapolitiken
måste ni kunna visa att ni åtminstone har gjort någon enda insats för
att bekämpa den trångsynta nationalism som finns i dessa era broder-
och systerpartier.
Därför, bästa moderater, måste ni förklara er. När skall ni ta itu
med den farliga nationalismen på högerkanten?
Fru talman! Vad Europa behöver är inte mer av nationalism och
motsättningar, varken gröna eller blå, utan mer av internationalism och
samarbete.
Anf. 32 GÖRAN LENNMARKER (m) replik:
Fru talman! Allan Larsson ställde en fråga om vilket Samarbetseu-
ropa som Moderaterna står för. Det var en mycket egenartad fråga.
Jag representerar ett parti som har kämpat för ett svenskt medlem-
skap i Europeiska unionen i 33 år - kanske längre än något annat parti
i Sverige. Det är alldeles kristallklart vad vi står för.
Det är också kristallklart att vi kommer att - om det nu blir ett ja i
folkomröstningen - ingå i den grupp som har varit med om att bygga
upp den europeiska unionen i ett tidigt skede, delvis med visst mot-
stånd från den grupp av partier som Allan Larsson företräder.
Det är korrekt att det inom vissa partier finns nationalistiska flyg-
lar, på samma sätt som det inom Allan Larssons parti finns de som
säger nej till ett europeiskt medlemskap, av grumliga ideologiska skäl.
Det gäller då för oss alla att kämpa emot detta.
Jag vill korrigera Allan Larsson på en punkt. Berlusconis parti
finns inte med i det samarbete som Moderata samlingspartiet kommer
att ingå i om vi blir medlemmar i Europeiska unionen.
Anf. 33 ALLAN LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ställde en rak fråga. Jag frågade inte hur länge
Moderata samlingspartiet och tidigare Högerpartiet hade verkat för ett
svenskt medlemskap. Jag frågade: Kan ni visa på några insatser som ni
har gjort för att ute i Europa bekämpa den nationalism som finns inom
högerpartierna? Den frågan kvarstår, och jag hoppas att Göran Lenn-
marker kan ge ett enda exempel på att Moderata samlingspartiet har
gjort någonting på det området.
Anf. 34 GÖRAN LENNMARKER (m) replik:
Fru talman! Vi har funnits med i det europeiska partisamarbetet
under mycket lång tid och har kanske också varit en av de pådrivande
krafterna när det gäller just att arbeta för ett enat Europa, inte bara för
ett svenskt medlemskap utan också för ett skandinaviskt medlemskap
och ett samarbete över gränserna. Här har vi mycket kraftfullt predikat
det europeiska samarbetets värde, inte minst för de delar av det kon-
servativa partiet i Storbritannien som är skeptiska till detta.
Detta bevisar vi också genom vår hårda och klara argumentering
för detta. Vi ställer upp i alla delar av det europeiska samarbetet, inkl,
de olika delarna i Maastrichtfördraget. Jag tror att det finns en kris-
tallklar bild av hur Moderata samlingspartiet har agerat genom ett par
decennier.
Anf. 35 ALLAN LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag preciserar min fråga ytterligare. För det första: Om
det blir ett ja i folkomröstningen skall den svenska riksdagen utse le-
damöter i Europaparlamentet. Hur kommer Moderata samlingspartiets
representanter att förhålla sig till dem som representerar den italienska
högern? Det skulle vara intressant att få ett klart besked om hur ni
skall förhålla er till dem.
För det andra: Det har nyligen varit en konservativ kongress i Stor-
britannien, där inte minst herr Portillo - som är den nya, stora stjärnan
och som man väntar sig skall bli ledaren för Moderaternas partivänner
i Storbritannien - har gett uttryck för väldigt nationalistiska synsätt.
Vad gör ni för att påverka era partivänner där i en mer europeisk rikt-
ning?
Anf. 36 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Vilken roll skall Sverige spela i framtidens Europa?
Finns det anledning för oss i vårt land att vara med och ta ansvar för
Europas utveckling, och har vi något viktigt att bidra med i det samar-
bete som nu omfattar allt fler länder? Eller är det bättre att välja
utanförskap, med all den osäkerhet som det innebär?
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
47
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
48
Det är dessa frågor som svenska folket skall ta ställning till den 13
november.
Tolv självständiga demokratiska länder har fullständigt frivilligt
beslutat sig för att gå in i ett förpliktigande samarbete inom vissa om-
råden för att forma framtidens Europa till det bättre. Vi är fyra länder
som har genomfört förhandlingar inför medlemskap - förhandlingar
där vi för vårt land har uppnått långt bättre resultat än vad vi vågat
förvänta.
Hur man än vänder och vrider på detaljerna är det ovedersägligen
så att EU har gått Sverige till mötes på snart sagt varje förhandlings-
punkt. Dessutom har Sverige, redan som ansökarland, påverkat EU i
vår riktning i så viktiga frågor som frihandelsavtalen med Baltikum
och miljökraven för vissa kemikalier.
Dessa erfarenheter visar att Sveriges möjligheter till inflytande är
stora. Ingen inbillar sig väl att det inflytande som Sverige så påtagligt
haft som ansökarland skulle bli mindre när Sverige blir medlemsland.
Kulturen i EU:s samarbete är just den vi bevittnat under medlem-
skapsförhandlingarna. Man stöter och blöter frågeställningarna med
målsättningen att komma överens. Och i den processen är det sakskä-
len och argumentens tyngd som avgör.
Många fler länder knackar nu på dörren till EU. De östeuropeiska
länderna vill inget hellre än att få komma med. Polen och Ungern har
redan lämnat in sina ansökningar. Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och
Rumänien sitter förhoppningsfulla i väntrummet. Estland, Lettland och
Litauen söker sig så nära EU som möjligt, och de ser medlemskap som
ett framtida mål. Som medlem kan Sverige i EU vara med och bana
vägen för dessa länder.
Nu har Österrikes och Finlands folk klart och tydligt talat om att de
vill vara med och ta ansvar för framtiden i Europa. För vårt land, lik-
som för Norge, återstår folkets avgörande i folkomröstningen. Inför
det ställningstagandet är det inte detaljer och navelskådande som är
det väsentliga. I stället är det målsättningarna bakom ländernas samar-
bete och de möjligheter som ett EU-medlemskap öppnar för oss i vårt
land när det gäller att få vara med och forma framtiden i vår del av
världen som är viktigt.
Det är en mycket enkel taktik att hacka sönder EU-frågan i en
mångfald detaljer och likt nej-rörelsen framställa varje förändring som
något misstänkt och skrämmande. Men då glömmer man den viktiga
helheten och man bortser ifrån de goda avsikter som ligger bakom att
så många demokratiska länder frivilligt går in för att samarbeta.
Grundtankarna bakom EU är att man genom att väva länder och
folk samman ekonomiskt och politiskt en gång för alla skall förhindra
krig. Samarbetet fungerar som en garant för fred och demokrati i de
länder som är med. Ett annat viktigt mål är att öka välståndet inom
hela samarbetsområdet. Jag påstår inte att allting i EU-samarbetet är
perfekt, men den strategi man valt har faktiskt visat sig vara lyckosam
för freden, för demokratin och för välståndet.
I EU har självständiga länder valt att på vissa områden fatta ge-
mensamma beslut. Det gäller främst de frågor som hör samman med
den inre marknaden, något som Sverige redan anammat genom EES-
avtalet. Det gäller också handelspolitiken och den gemensamma jord-
brukspolitiken.
Därutöver skapar EU-gemenskapen möjligheter att lösa stora över-
gripande frågor som bara kan lösas genom samarbete. Hit hör den
gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken, samarbetet för att be-
gränsa kriminalitet och knark och samarbetet för att förbättra miljön.
Detta samarbete begränsas inte bara till det område som omfattas av
medlemsländerna. EU bidrar verksamt till att förbättra och stabilisera
situationen i de forna östländerna. Inte minst är insatserna för att för-
bättra miljön i dessa områden ett exempel på EU:s utåtriktade
verksamhet. Och som medlem i EU kan man nå långt längre än som
enskilt land.
Ett svenskt medlemskap i den europeiska unionen är den viktigaste
framtidsfråga som vi någonsin stått inför. Det finska folket har sagt ja
till det europeiska samarbetet. Jag är övertygad om att de allra flesta i
vårt land vill att Sverige tillsammans med Finland, Danmark och övri-
ga EU-länder skall ta aktiv del i utvecklingen av den del av världen
som vi själva är en del av. Det ger oss samtidigt chansen att ta vara på
alla de möjligheter som medlemskapet ger.
Anf. 37 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Den avgörande frågan är om vi vill vara med och for-
ma framtiden i samarbete med andra eller om vi i framtiden skall låta
oss passivt formas av andras samarbete. När vi i dag för denna långa
diskussion här i kammaren gör vi inte det därför att det är vi här som
skall avgöra frågan. Vi gör det inte heller därför att vi skulle kunna
övertala svenska folket att fatta sitt beslut i den ena eller andra rikt-
ningen. Vi gör det därför att vi som goda demokrater kan försöka
övertyga med goda argument.
När jag lyssnade på inläggen tidigare i debatten från den extrema
nej-sidan - inte minst Marianne Samuelssons - kom jag att tänka på de
ord som Våclav Havel använde i sitt glödande tal inför Europaparla-
mentarikerna tidigare i år. Från sitt perspektiv ger han en helt annan
bild av den europeiska unionen. Han säger att han ser den som ett
systematiskt skapande av ett utrymme som möjliggör för de olika sär-
dragen i Europa att utveckla sig i frihet. Han säger att historien har
kastat en handske som vi, om vi vill, kan ta upp, och gör vi inte det är
det en chans som går förlorad för vår kontinent. Det är ett litet annat
perspektiv än att bara skrämma svenska folket för en hög medlemsav-
gift.
Det är en historisk uppgift att nu när diktaturerna har fallit i Öst-
och Centraleuropa också inlemma dessa länder i ett samarbete med
väst, precis som EG en gång inlemmade Grekland, Spanien och Portu-
gal när de gamla högerdiktaturerna hade fallit där. Detta är också
något som står på EU:s dagordning, nämligen att fläta Europas länder
så nära varandra att krig inte blir möjligt, i bästa fall.
Marianne Samuelsson säger i stället att vi inte skall låsa in oss för
att bara samarbeta med några få länder. Men det är ju precis det som
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
4 Riksdagens protokoll 1994195. Nr 11
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
Miljöpartiet de gröna och de extrema nej-sägarna förespåkar i det här |
Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien
|
Allmänpolitisk debatt |
kommer att bjudas in till EU:s toppmöten. De kommer att bjudas in till |
|
EU-frågan |
att bjudas in till ministermöten om transport, forskning och miljö. De Det alternativ - som jag uppfattar det - som nej-sidan beskriver är Det är också viktigt att peka på vilket oerhört ansvar Sverige har Vilken vision av en möjlighet det är att se hela Östersjön omgärdad Det är därför som det är så oerhört viktigt att vi inte bara låter oss Anf. 38 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Det är min övertygelse att Europas och Sveriges sä- Jag börjar med säkerheten. Genom det kalla krigets slut har Sveriges säkerhetspolitiska hand- |
|
50 |
kande anfallet från övermäktiga styrkor är borta. |
Men samtidigt har nya, svårlösta och arbetskrävande problem dykt
upp. Det kalla kriget djupfryste historiska konflikter och stängde in
världen i konstlade block och, i en del fall, onaturliga statsbildningar.
Vi ser effekterna av detta som grymmast i f.d. Jugoslavien och i flera
republiker i det forna Sovjetunionen. Men ingen europeisk region går
fri från farorna av aggressiv nationalism, internationell maffia, miljö-
förstöring, rasism, massarbetslöshet och social oro. Dessa problem kan
inte lösas med militära medel - de måste tacklas genom samarbete
över gränserna.
Att väva samman folk och nationer genom allsidiga kontakter och
frivilliga avtal till ömsesidig nytta är den viktigaste fredsfaktorn i vår
tid. Fredsfaktorn är alltjämt giltig. Under 1990-talets första år har fler
européer dödats i krig än under hela efterkrigstiden.
Fru talman! Socialdemokratin har under flera årtionden arbetat för
en alleuropeisk fredsordning, för en framtid bortom murar, militärpak-
ter och neutralitet. Men just nu vet ingen hur denna fredsordning
kommer att gestalta sig i Europa. Därför gör vi rätt i att inte ändra vår
huvudlinje: att stå utanför militära pakter och bidra aktivt överallt där
vi kan till Europas gemensamma säkerhet och kärnvapnens elimine-
ring.
I Maastrichtavtalet finns inga hinder för att varje land inom EU bi-
behåller kontrollen över sin säkerhetspolitik. Där finns inget som säger
att ett medlemskap förpliktar till något militärt samarbete. Det råder
vad man skulle kunna kalla dubbla veton inom EU när det gäller sä-
kerhetspolitiken, av ungefär samma art som i FN:s säkerhetsråd.
Kravet på enhällighet i alla viktiga frågor är att likställa med ett veto.
Därför är också talet om att vi skulle tvingas in i ett kärnvapenförbund
ingenting annat än oseriöst struntprat. Tror någon att länder som Sve-
rige, Österrike, Irland, Danmark eller Holland skulle vilja ha med
kärnvapen i EU-projektet? I icke-spridningsavtalet NPT stadgas dess-
utom att en kärnvapenmakt inte får dela med sig av kärnvapen - inte
till någon som helst mottagare.
Sveriges militära alliansfrihet består. Vi skall visa öppenhet i efter-
kommunismens tid med siktet inställt på gemensam, kollektiv
säkerhet. Under tiden skall Sverige vara en aktiv bidragsgivare till en
alleuropeisk fredsordning i alla de sammanhang vi kan, utanför den
rent militära allianstillhörighetens ram. Ett sådant agerande stärker vår
och Europas säkerhet.
Fru talman! Så till solidariteten! Ett ja i folkomröstningen den 13
november innebär att Sverige får tillgång till en ny och mycket viktig
kanal för samarbetet med länder i tredje världen och i Central- och
Östeuropa.
Genom Maastrichtavtalet finns för första gången en traktatsmässig
grund för medlemsländernas utvecklingssamarbete. I avtalet slås t.ex.
fast att ett övergripande mål för samarbetet skall vara fattigdomsbe-
kämpning och att biståndet skall bidra till:
• en bärkraftig ekonomisk utveckling,
• en gradvis integration i världsekonomin, och
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
51
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
• en utveckling och konsolidering av demokrati, rättssäkerhet samt |
Fru talman! Dessa mål stämmer mycket väl överens med de svens-
|
Allmänpolitisk debatt |
ka biståndspolitiska målen. Genom ett aktivt agerande i Bryssel - och |
|
EU-frågan |
vi goda möjligheter att bidra till att dessa gemensamma mål uppfylls. Vi får också på ett helt annat sätt än i dag en möjlighet att delta i Vid ett medlemskap i EU kommer Sverige automatiskt också att En viktig fråga är omfattningen av det svenska bilaterala samarbe- Till sist, fru talman! Femtio år efter dagen D i Normandie och na- Den ungerske författaren György Konrad har mot bakgrunden av ”Om det finns en väg ut ur Sarajevo och Bosnien, och de eviga eu- Fru talman! Europa måste ena sig utan att förlora sin mångfald, or- |
|
52 |
ganisera sig utan att resa murar mot omvärlden. Ett slutet Europa, som |
omger sig med en mental och ekonomisk järnridå blir i längden själv-
förstörande. Om vi skall lyckas med att omvandla ”våra bästa
stämningars längtan” till verklighet måste vi ha en global dimension i
våra projekt och vår politik. Man kan varken förstå sammanhangen
eller sin tid om man inte ser problemen globalt. Den globala dimen-
sionen får inte stå i motsatsställning till de ideal som man kämpar för i
inrikespolitiken.
Just för att motverka Zjirinovskij effekten i öst, för att bekämpa
massarbetslösheten i väst, för att undvika nya Bosnienkonflikter och
för att mobilisera stora resurser för internationell solidaritet behövs
den europeiska unionen.
Anf. 39 ANDREAS CARLGREN (c) replik:
Fru talman! Jag tycker att det som Pierre Schori betonar är viktigt.
Det är viktigt med ett samarbete också med Central- och Östeuropa
och att Sverige kan spela en roll när det gäller att inlemma Baltikum i
detta samarbete - siktet är inställt på ett medlemskap.
Såvitt jag vet är Pierre Schori det första statsrådet i denna regering
som på allvar kommenterar det som vi från Centern har tagit upp flera
gånger, nämligen att vi måste skapa en gemensam nationell hållning.
Det har varit en av våra viktiga punkter. Vi har tagit upp den, eftersom
vi tycker att man vilseleder alla de svenska människor som skall rösta i
den här frågan om man försöker framställa det som att vi väljer mellan
ett moderat eller ett socialdemokratiskt Europa. Vi måste framför allt
betona att Sverige och vi svenskar bidrar med något viktigt i Europa.
Då behöver vi en nationell hållning. Det kan vara ett av de allra vikti-
gaste bidrag som vi kan ge.
Anf. 40 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Jag gav uttryck för en klassisk socialdemokratisk poli-
tik, om man kan tala om klassisk när man avser åtminstone ett
decennium tillbaka, Andreas Carlgren.
Jag välkomnar den inställning som Andreas Carlgren har och ser
fram emot ett intimt samarbete med honom och hans likasinnade i
denna kammare. Då kan vi bidra till ett stabilt, säkert och fredligt Eu-
ropa.
Anf. 41 ANDREAS CARLGREN (c) replik:
Fru talman! Möjligen har Pierre Schori, som socialdemokrat, lätt
att förväxla socialdemokratiskt med svenskt.
Jag ser det gärna som en god svensk tradition att vi samarbetar om
dessa viktiga frågor. Jag vill betona att det är ett nationellt uppdrag
och inte bara ett partipolitiskt uppdrag som vi tar på oss.
Anf. 42 BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag har som minister under tre år varit en s.k. observa-
tör vid EG:s och EU:s ministerrådsmöten. Det har handlat om
invandrarfrågor och frågor om gränskontroll.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
53
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
54
EU:s invandrar- och justitieministrar har sammanträtt ungefär två
gånger per år. Sverige, Norge, Finland och några länder till som inte är
medlemmar i EU har inbjudits som s.k. observatörer.
Det har gått så till att EU-ministrarna har sammanträtt en eller två
dagar. Sedan har vi observatörer kallats in under någon timme för att
få lyssna till vad EU-ministrarna har kommit överens om.
Invandrarfrågor och frågor om bekämpning av internationell
brottslighet och kriminalitet är till sin natur gränsöverskridande. De
kräver ett samarbete. Visst kan det sägas vara bekvämt att bara sitta
och vänta på att bli informerad om vad andra har arbetat fram, men jag
tycker att det har varit förödmjukande för Sverige. Sveriges represen-
tant har hänvisats till att sitta utanför sammanträdesrummet, där
besluten har fattats, och bara fått vänta på att bli informerad om beslut
som angår och påverkar oss.
När jag har suttit där och väntat och underhand fått information
från den danska ministern har jag ställt mig frågan varför inte vi i
Sverige skall sitta med vid borden där besluten fattas. Varför skall vi i
Sverige inte vara med och påverka i frågor som är viktiga för oss?
Varför skall vi i Sverige inte vara med och dela med oss av våra vär-
deringar och kunskaper? Varför skall vi avstå från att fördjupa ett
samarbete om frågor som berör oss? Varför skall inte vi kunna vara
med från början när besluten förbereds, när de växer fram och sedan
vara med och rösta när besluten skall fattas?
Jag ser faktiskt ett medlemskap i EU som ett utvecklande av demo-
kratin och som ett vidgande av rösträtten.
Till demokratins grundsatser hör också öppenheten, att viktiga be-
slut inte fattas i slutna rum. Där makt utövas skall öppenhet råda. Det
är en viktig princip. Jag är glad över den diskussion som vi nu har haft
här i Sverige om yttrandefriheten, offentlighetsprincipen och medde-
larfriheten. Den diskussionen har vi fört i ljuset av EU-medlemskapet.
Detta är frågor som ofta debatteras av experter. Nu har diskussio-
nen fått en större bredd. Det visar att det finns en bred förankring i
Sverige för Sveriges unika öppenhet. Det är bra. Men diskussionen har
förts utefter ett tema som handlar om att medlemskapet i EU skulle
hota den svenska offentlighetsprincipen. Det är helt fel. Vad debatten
egentligen visar är att vi har för mycket hemlighetsmakeri här hemma i
Sverige när det gäller utrikespolitiken. Principen är att allting skall
hemligstämplas. Till skillnad från när det gäller alla andra handlingar i
Sverige är presumtionen för utrikeshandlingar sekretess. Det bör vi
ändra på. Det är faktiskt någonting som vi själva bestämmer över.
De EU-handlingar som kommer till Sverige skall behandlas enligt
svensk lag. Det betyder att svenska myndigheter inte bör låta sig im-
poneras av olika EU-stämplar om sekretess, om begränsad
distribution osv. Svensk lag gäller och skall tillämpas på ett öppet sätt.
Vi bör med den här erfarenheten ändra vår egen lagstiftning och
tillämpningen av utrikessekretessen. Det är det ena.
Det andra är att vi, när Sverige förhoppningsvis blir medlem i EU,
kan driva på om en ökad öppenhet också inom EU:s egna institutioner.
Det pågår ju redan en välkommen process inom EU för en ökad insyn
och öppenhet. Det är bra, men den bör påskyndas. Sverige kan till-
sammans med övriga nordiska länder bidra till det.
Vi har också samarbetspartner ute i Europa, bland tidningsmän,
medier och journalister. Redan nu har EU:s ministerråd dragits inför
EU-domstolen för att testas när det gäller deklarationen om den ökade
öppenheten.
Fru talman! Hans-Gunnar Axberger, f.d. pressombudsman, lade
nyligen fram en utredning som han har gjort på uppdrag av Journalist-
förbundet. Han avslutar den med att säga: ”Hur offentlighetsprincipen
kommer att påverkas av ett svenskt EU-medlemskap är alltså till sy-
vende och sist mest av allt beroende på vår egen vilja och
beslutsamhet att genomdriva våra synsätt.”
I Sverige har vi faktiskt inte någon anledning att kröka rygg, utan
vi bör frimodigt sprida våra traditioner och idéer för yttrandefriheten.
Anf. 43 KRISTINA PERSSON (s):
Fru talman! Det allra märkligaste med den svenska EU-debatten är
att just de partier som borde vara de mest entusiastiska över medlem-
skapets möjligheter - med tanke på vad de står för i sina program - är
de partier som är hårdast emot.
Hur skall man annars få bukt med miljöförstöringen, arbetslösheten
och hoten mot välfärden, om man inte går in i ett bindande politiskt
samarbete? Självfallet måste ett sådant samarbete först utvecklas med
den mest näraliggande kretsen, de som vi hör ihop med geografiskt,
kulturellt och ekonomiskt. Det är EU. Det är Europa. EU finns.
Vi kan lätt ställa oss bakom de mål EU ställer upp. Att målen inte
är förverkligade är inget skäl till att vara emot. Tvärtom, då är det än-
nu viktigare att vi deltar.
Man måste vara realist för att få politisk kraft. Man måste erkänna
hur verkligheten faktiskt ser ut. Men det gör inte motståndarna till EU,
i varje fall inte de som står till vänster i politiken. Jag har litet lättare
för att förstå de andra motståndarna. De ogillar EU av precis de skäl
som gör att det socialdemokratiska partiet har tagit ställning för med-
lemskap.
EU-motståndarna hänger sig åt en tolkning, bild, av verkligheten
som är falsk. De ser Sverige som ett rikare, milj ovänligare och mer
solidariskt föregångsland där alla har jobb och allt går på räls framåt.
Men däremot har EU hög arbetslöshet praktiskt taget som en princip,
är kapitalismens högborg och de rikas intressebevakare. Det är en ge-
nomfalsk bild. Den får ibland i debatten nästan främlingsfientliga
undertoner. Allra falskast är EU-motståndarnas föreställning att ensam
är stark och att vi själva har makt att styra över investeringarna, rän-
teutvecklingen och tillväxten i Sverige. Det är ännu värre i fråga om
realism. Ekonomin skulle inte spela någon roll för politiken. Det räck-
er med att vilja, att vi struntar i ekonomin.
Sanningen är ju den att Sverige inte längre tillhör den rikare halvan
av Västeuropa. Lönerna har rasat ordentligt. Landet ligger på 17, 18
plats i OECD-kretsen.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
55
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
EU har utvecklats från att i huvudsak vara en organisation som |
veckling. Det har tagit tid. Men nu står kampen mot arbetslösheten
|
Allmänpolitisk debatt |
först på ministerrådets agenda. I fråga om det nationella självbestämmandet är det väl inte någon |
|
EU-frågan |
församling som är mer medveten om gränserna för den nationella su- Vad är det för glädje i att ha ett formellt självbestämmande men en Jag är först att erkänna att det är klart att det går långsamt. Felet Hotet i dag kommer från den del av Europa som hyser extremhö- Det råder ingen motsättning mellan att verka inom FN eller i nor- De som säger nej måste kunna visa att det finns alternativ. Jag har Den allvarligaste verklighetsförvanskningen som motståndarna har Sanningen är ju att vi står inför ett val mellan två okända vägar där För det första kan ett nej få mycket besvärliga ekonomiska konsek- För det andra innebär ett nej att vi frivilligt skulle avstå från att ha |
56
För det tredje, och värst av allt, betyder ett nej att vi smiter från vår
skyldighet och vårt eget intresse att tillsammans med andra folk i Eu-
ropa lösa vår tids allvarligaste problem: kampen för freden, miljön och
goda sociala villkor.
Anf. 44 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talkvinna! För att påvisa den kulturella utvecklingen anser jag
det nödvändigt att understryka att talmansposten inte längre är själv-
klart förbehållen en man. Språket har tyvärr halkat efter verkligheten.
Därför kommer jag i jämlikhetens namn att fortsättningsvis kalla er fru
talkvinna.
Jag inleder med att nämna problemet mellan verkligheten och
språket. Jag vill fortsätta på temat problem med verkligheten.
Vi miljöpartister kallas ibland för orealistiska. Jag tycker att det är
en orealistisk inställning. Vi är konsekventa - inget annat. När det
gäller trafikpolitiken innebär inte konsekvens att vi anser att männi-
skor nödvändigtvis skall cykla mellan Stockholm och Göteborg. Det
innebär snarare att vi välkomnar nya miljövänliga lösningar, som t.ex.
X2000. Det är en konsekvent åtgärd som löser verkliga problem.
Att vara konsekvent innebär inte att skapa trevliga formuleringar
som inte har någon anknytning till vad man egentligen gör. Vi har alla
sett hur ordet miljö har dragits i smutsen genom att utnyttjas i olika
sammanhang för alla möjliga olika syften. Att vara realistisk innebär
inte att helt enkelt skräddarsy problemlösningar efter sina egna för-
hoppningar.
EU:s gemensamma trafikpolitik har under de senaste åren utmärkts
av att vara både inkonsekvent och orealistisk. Trafikpolitikerna i EU
brottas med oerhörda problem, vilket också lett till att EU knappt
avancerat alls på området.
Följande problem måste lösas. En konstant efterfrågan på trans-
portmöjligheter för människor och gods, dvs. en ökad trafikbelastning
inom unionen som ger ökad utsläppsmängd, hälso- och miljöproblem
till följd av utsläppen och samhällskostnader till följd av försämrad
hälsa.
Vi har kunnat bevittna hur man helt enkelt valt att strunta i alla
dessa problem utom det första. I Task Force Report, EU:s miljökon-
sekvensutredning, säger man att den allvarligaste miljöeffekten av den
inre marknaden är utsläppen. Trots att EU:s femte miljöhandlingspro-
gram snickrats ihop sedan den rapporten skrevs, har EU inte lyckats
visa på någon väg som inte är asfalterad.
Redan nu är lastbilarna det absolut dominerande transportmedlet
inom EU. Mellan 1980 och 1992 investerade EG/EU mer än 70 % av
sina resurser i vägtrafiken.
I fråga om lastbilar kan jag nämna cabotage. Jag har hört sägas från
ja-sidan att cabotage skulle utgöra en miljövinst, eftersom lastbilarna
ges större möjlighet att inte gå tomma tillbaka. Enligt samma rapport
som jag nyss nämnde kommer den s.k. miljöeffekten att ätas upp av
det ökade flödet.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
57
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
Tanken med cabotage ligger nära tanken med just-in-time-
systemet, som har dumpats av olika utvecklade länder därför att det är
så miljövidrigt.
Fru talkvinna! Det här visar på en tydlig inriktning: För varje meter
bilväg man bygger fortsätter man koncentrationen på och utvecklingen
av bilismen. Trycket på den inre marknaden är så hårt, och bristande
transportsystem kan ur ekonomisk synvinkel bli förödande. Men ett
transportsystem som bara tillgodoser det kommersiella transportbeho-
vet utan att lägga in den obekväma miljöanalysen kan bli oerhört
kostsamt. Inte minst från Karolinska institutets miljömedicinska enhet
här i Stockholm har man i olika förstudier, främst baserade på utländ-
ska rapporter, visat sambandet mellan å ena sidan luftrörsproblem hos
barn, allergiökningen - den uppgår för övrigt till 40 % i Stockholms-
regionen för närvarande, vilket är högst i landet - och astmaökningen
och å andra sidan biltrafikökningen. Den försämrade hälsan och ök-
ningen av utsläppen har gått hand i hand, här liksom i nästan alla andra
stora städer med en utvecklad massbilism. Allt det här ger faktiskt ne-
gativa ekonomiska effekter.
Det finns givetvis en annan allvarlig konsekvens av utsläppen, och
det är naturskadorna, men jag hoppas att ni kan dem vid det här laget.
Kontentan av det här är att för att lösa nya problem försöker man
tillämpa gamla lösningar, och de räcker inte till - då måste man helt
enkelt negligera de bitar som inte passar in, dvs. miljö och hälsa.
Det här är någonting som ja-sidan kallar för ett skräckscenario från
nej-sidan, där allt dåligt rabblas upp på ett förvridet sätt, för ingen kan
väl på allvar tro att de som bestämmer i EU fullständigt struntar i miljö
och hälsa? Nej, så är det inte, men för att förstå den negativa utveck-
ling som vi faktiskt ser måste man försöka utvidga begreppet
infrastruktur, som är det jag pratar om. Det handlar alltså om kommu-
nikationer.
Med tanke på EU.s interna kommunikationssystem, t.ex. hur be-
slutsprocessen ser ut, är det inte svårt att förstå det här. Jag tror det
räcker med att säga att Fiat ensamt har lika många lobbyister i Bryssel
som hela miljörörelsen. I EU är bilindustrin oerhört stark. Det är en
specifik näringsgrens åsikter som hittills främst dominerat EU på be-
kostnad av det som jag tidigare nämnt.
Fru talkvinna! Samarbete är bra, mycket bra, såväl med andra eu-
ropeiska stater som med Latinamerika, Afrika och Asien, särskilt i
miljöfrågor. I luften gäller nämligen inga medlemskap. Effekterna av
t.ex. koldioxidutsläppen är globala. Vi bor faktiskt alla på samma jord.
Därför kan vi inte stänga in oss i EU, en union som hittills enbart visat
sig bjuda på uråldriga, omöjliga s.k. lösningar.
Hur Sverige skall kunna vända den utvecklingen förstår jag inte.
Det finns inte ens ett ordentligt ansvarstagande på hemmaplan för att
lösa de här problemen. Tvärtom har man i förhandlingen givit vika på
de trafikpolitiska miljöpunkterna, och det är tveksamt om Sverige
kommer att nå de koldioxidmål som har satts upp för år 2000. Hur EU
skall lyckas med det med nuvarande utveckling får bli något slags
58
trolleri - det ligger inte inom verklighetens ramar. Och redan det kra-
vet är väldigt blygsamt - det bör också sägas.
Jag skulle vilja avsluta med att säga att miljöformuleringarna inte
är särskilt konsekvent efterlevda. Vi får ytterligare en försäkran om
galenskapen i allt det här genom att titta på verkligheten. Det är där vi
finner den verkliga bekräftelsen på hur saker och ting ser ut, inte här i
talarstolen, där fördelningen i riksdagen är oerhört ojämn mellan ja
och nej.
Anf. 45 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! När man lyssnar på Elisa Abascal Reyes får man in-
trycket att samarbetet inom den europeiska unionen går ut på att göra
det så dåligt och så farligt som möjligt för Europas befolkningar när
det gäller miljöfrågorna.
Verkligheten är denna: Inom Europeiska gemenskapen pågår det
omfattande samarbetsprojekt. Det är bl.a. Transeuropean Networks
samarbete när det gäller utvecklingen av telekommunikationerna och
transporterna. Man satsar mycket målmedvetet på en utveckling av
järnvägen som en mer miljövänlig transportlösning.
Inom EU finns också ett omfattande samarbetsprogram för miljö
och hälsa. Man har t.ex. ett program som heter Europé Against Can-
cer, där för övrigt vi i Sverige tack vare vår kompetens på detta
område fått vara med från första stund. Anser Elisa Abascal Reyes att
det är bättre för Sverige att vi genom att välja det alternativ som nej-
rörelsen vill att vi skall välja - ett utanförskap - avstår från att delta
och bidra till detta mycket viktiga samarbete på miljöns område, som
redan i dag pågår inom EU?
Anf. 46 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik:
Det var roligt att Karin Falkmer nämnde Transeuropean NetWork,
därför att största satsningen i det förslaget är ett motorvägsprojekt som
omfattar 12 000 nya kilometer bilväg i Europa. Det skulle innebära en
ökning av den nuvarande vägkapaciteten med 50 % och en total ök-
ning av vägarna med 32 %.
Transeuropean NetWork har hittills gjort mycket blygsamma sats-
ningar på järnvägstrafiken. Mellan 1980 och 1992 har 6 % lagts på
sjöfarten och mindre än en femtedel på järnvägstrafiken.
Jag tror säkert att det finns många bra samarbetsorganisationer i
Europa, men jag tror inte att de nödvändigtvis finns inom EU.
Karin Falkmer frågade om jag tror att det är bättre att stå utanför
än att samarbeta. Ja, jag tror att det är bättre att stå utanför om samar-
betet gäller t.ex. att transportera potatisar som är odlade i Tyskland till
Italien för att tvättas där och sedan tillbaka till Tyskland. Wupper-
talinstitutet har visat att en medeljordgubbsyoghurt har transporterats
7 975 km inom unionen innan den slutligen äts. Det är ett samarbete
som jag inte ställer upp på.
Jag står inte här och säger att EU försöker mörda folk - det är ab-
solut inte vad det handlar om. Jag säger bara att trafikpolitiken inte
stämmer med de miljömål man ställer upp.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
59
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
Anf. 47 KARIN FALKMER (m) replik: Fru talman! Jag vill bara konstatera att det som nej-rörelsen står för |
är att vi i Sverige inte skall vara med och bidra när de länder som i dag
|
Allmänpolitisk debatt |
ingår i den europeiska gemenskapen samarbetar för att lyfta miljön till |
|
EU-frågan |
utan också - och det är väl så viktigt - i de forna kommunistländerna i Anf. 48 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik: Nu säger jag det här en gång till, och jag vill att ni lyssnar, för det Vi är inte motståndare till samarbete t.ex. för utveckling av hälsa, När det gäller folkomröstningen är det lätt att väva in ordet samar- Anf. 49 BERIT LÖFSTEDT (s): Fru talman! Alla människor är inte goda, åtminstone drivs inte alla De ville skapa fred i Västeuropa. Europa var vid den tiden uppde- I dagens debatt hävdas det ofta att EU, som vi nu har, främst skulle Ibland tror vi att vi i Sverige är ensamma om att vara självuppoff- |
|
60 |
mindre förståndiga om vi skulle bli medlemmar i EU. Kvinnorna |
skulle tvingas att ta flera steg tillbaka, vi skulle bli nedknarkade och
försupna, nedsmittade av allehanda sjukdomar.
Min erfarenhet av människorna i Portugal, Irland, England och
Tyskland är en helt annan. De har samma strävan som vi. De ser nöd-
vändigheten av en utvidgning av solidariteten med tredje världen. De
ser vådan av arbetslöshet och nödvändigheten av att ge människor ar-
bete och skapa balans mellan arbete och kapital.
Jag har hört de här människorna tala. Jag har talat med dem. De
organiserar sig politiskt. Den politiska organisationen leder fram till
det som t.ex. finns i fördragen och som handlar om lika lön för likvär-
digt arbete, att vi nu kan komma fram till ett koncernfackligt
samarbete som vi i arbetarrörelsen har åstundat i årtionden.
Vi som tror att ett medlemskap i EU är bättre än utanförskap är inte
naiva. Vi känner politikens villkor. Vi vet att det inte alltid går som
man vill. Det är inte möjligt för oss människor att skapa något lyckori-
ke. Men åtminstone en del av oss tror på politiken. Vi tror på
politikens möjligheter att uträtta en hel del för freden, för miljön och
för kvinnorna. Socialdemokraterna i EU är också de ivrigaste tillskyn-
darna av gemenskapstanken.
Efter årtionden, ja, århundraden av uppdelning och manlig tupp-
fäktning i Europa har nu samarbetets tid kommit. Länge har vi längtat
efter samarbete, men inte riktigt trott att det var möjligt. Nu finns
chansen. Och jag tycker att vi skall ta den för att samarbeta om sådana
saker som inte längre låter sig hanteras nöjaktigt av enskilda länder.
När man skall ta ställning till EU-frågan är det viktigt att man stäl-
ler sig två huvudfrågor. Hur påverkas vi i Sverige av medlemskapet?
Vad kan vi i Sverige bidra med till den europeiska utvecklingen?
Den första frågan debatteras rätt omfattande, så den lämnar jag
därhän just nu. Däremot talar vi mer sällan om vad vi kan bidra med.
Från EU-håll hör jag ofta att man väntar på svenskt och nordiskt med-
lemskap. Då pratar man inte om de pengar som vi har med oss. I stället
talar man om den politiska tradition som vi för med oss.
Frihandelslinjen, som är bra för både EU:s medlemsländer och de-
ras handelspartner, stärks. Kvinnorna i Sverige och Norden har
kommit långt när det gäller att vinna inträde på arbetsmarknaden, att
dela på jobbet i hemmet och att skaffa sig politiskt inflytande. Kvin-
nors gemensamma kamp vinner på enighet och samarbete, säger man.
Den politiska traditionen och trovärdigheten, legitimiteten är bero-
ende av öppenheten. Kom med och ta med er er öppenhet, säger
holländarna till oss. Kom med ert miljöengagemang och ert miljökun-
nande, för en bättre livsmiljö för oss alla, säger man. Kom med er
kännedom om de baltiska länderna och östra Europa, säger andra.
Förhandlingar och kollektivavtal är det smidigaste sättet att få ar-
betsmarknaden att fungera väl, säger t.o.m. kommissionen. Er tradition
av ansvar för världens fattiga kan förbättra den del av biståndspoliti-
ken som är gemensam, säger ytterligare andra.
Vi socialdemokrater känner att vi har viktiga och likatänkande
samarbetspartner i EU. Samarbete är en möjlighet nu. Den chansen
tycker jag att vi skall ta. Samarbete är inte alltid enkelt. Det leder inte
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
61
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
alltid till precis det man har tänkt. Men det leder vidare, och ibland |
|
Allmänpolitisk debatt |
Anf. 50 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m): Herr talman! Vi står inför det viktigaste ställningstagandet på de- |
|
EU-frågan |
cennier, ett beslut med konsekvenser för flera generationer. Visst måste också detaljfrågor belysas. Men den som försöker Så är det också i Sverige. Det gäller att sträva mot en fredligare Samarbetet ger en möjlighet att hantera framtiden. Det är ett red- Kompromissen som arbetsmetod syns tydligt på de områden där Det finns stora möjligheter att influera frågorna på ett tidigt stadi- Utanförskap skulle innebära brist på inflytande över gränsöverskri- Nej-sidans vision är så bisarr att den skulle platsa i tidningen Mad. |
62
Det internationella samarbetet ökar liksom det europeiska. Väns-
tern har aldrig varit positiv. Man motarbetade t.ex. Europarådet,
EFTA, frihandelsavtalet, EES och nu EU. Men vi har smärtsamma
exempel på vart nationer isolerade från varandra kan leda. Världen
blir säkrare och hållfastare om vi arbetar med varandra. Det är en
svensk tradition att samarbeta, och den skall vi stå fast vid.
En kort reflexion över varför det svenska miljöpartiet än så länge
säger nej till EU: Är det brist på erfarenheter av Europasamarbete,
eller vilket är skälet till att man - som Marianne Samuelsson gör -
påstår att det inte finns kvotering i EU? Det är ju inte korrekt. Även
om vi moderater är emot kvotering förekommer det ju faktiskt. De
franska socialdemokraterna, t.ex., hade varvade listor vid valen till
Europaparlamentet. Tyskland och Frankrike, som har två kommsissio-
närer, har bestämt sig för att utse en kvinna och en man, vilket de
också har gjort. Nej-sidans svar brister när det gäller många frågor.
Har vi råd att avstå från de möjligheter till nya arbetstillfällen som
EU ger? Har vi råd att klippa vingarna av små och medelstora företag,
morgondagens arbetsplatser? De som ”misshandlar” de små och me-
delstora företagen måste också kunna peka på hur alternativa
arbetsplatser skall komma till stånd och hur de skall finansieras. Vad
skulle utanförskapet betyda för high-tech-företag, handel, distribution,
transport, besöksnäring, livsmedel, verkstadsindustri? Vilket ansvar tar
nej-sidan för de människor, ofta kvinnor, i privat och offentlig tjänste-
sektor om jobben långsiktigt inte skulle kunna finansieras?
Herman Lindqvist, som inte kan beskyllas för att inte veta något
om Europa, skrev i tidningen Vi en karikatyr över läget. Karikatyrens
överdrift gör det ofta tydligare att se riktningen. Så här skriver Herman
Lindqvist: ”Svenskarna måste inse att ingen framtid ligger i skydds-
rummet under ett rasande folkhem. Vi kommer aldrig ur krisen genom
att vända världen ryggen. På sin höjd kan vi se fram emot en tillvaro
som souvenirförsäljare i Europas största glesbygd, vacker men tom.”
Visst är det en överdrift, men riktningen på vägen stämmer nog.
EU är ett av våra viktigaste redskap för att långsiktigt värna job-
ben. Ändå hoppas jag att vi kan höja blicken över plånboken och visa
vårt engagemang för den europeiska freds- och samarbetstanken. Vi
delar faktiskt europeiska humanistiska grundvärderingar. Gemensam-
ma uttryck finns i kultur, tidsströmningar och tankebanor över hela
Europa. Vi består av många länder, vart och ett med sitt speciella kul-
turarv men också med en gemensam bakgrund - en europeisk identitet
som jag hoppas skall kännas viktig när vi den 13 november för Sveri-
ges skull skall säga ja till europeiskt samarbete.
Anf. 51 MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Vid det här laget i debatten är de stora penseldragen
redan målade. Jag tänkte bara göra en mycket personlig reflexion uti-
från några olika erfarenheter som jag har gjort i mitt politiska liv inför
detta med EU-medlemskapet.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
63
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
64
Jag hör till dem som i början av 80-talet gick i de stora fredsde-
monstrationerna och krävde stopp på rustningsvansinnet och
kärnvapenkapprustningen.
Vi demonstrerade, skickade budkavlar, samlade namn, bildade
kedjor och hela tiden krävde vi samma sak. Vi ville att världens
makthavare skulle lyssna på oss och att de skulle börja tala med
varandra i stället för att kapprusta. Vi ville att också små stater skulle
få vara med vid bordet när världens öden avgjordes. Vi förstod precis
vad Olof Palme menade när han talade om gemensam säkerhet.
Sedan dess har mycket hänt, som jag inte hinner gå in på nu, men i
vårt hörn av världen - om man nu kan kalla Europa för ett hörn -
fördjupas nu det ekonomiska, politiska och säkerhetspolitiska samar-
betet på ett sätt som ligger helt i linje med tankarna om gemensam
säkerhet. Europas egna stormakter ruckar nu för första gången på sin
egen säkerhetspolitiska suveränitet, och man låter dessutom de mindre
staterna i Europa vara med och bedöma den säkerhetspolitiska framti-
den.
Då har jag så svårt att förstå varför inte vi kvinnor och ungdomar
- samma grupper som gick främst i fredstågen på 80-talet - och varför
lilla Sverige inte skulle vara de första att välkomna en sådan utveck-
ling.
Jag har i nio år varit ordförande i det socialdemokratiska kvinno-
förbundet och på nära håll under hela mitt politiska liv, som inleddes
under 60-talet, följt utvecklingen som har lett fram till den ställning
som kvinnorna i Sverige i dag har.
Jag har sett hur tillväxt varit en förutsättning för att få resurser att
bygga ut en familjepolitik som främjar jämställdheten, så att kvinnorna
skall kunna kräva sin rätt till arbete och ekonomiskt oberoende. Nu går
utvecklingen åt samma håll ute i Europa. Man ligger i många stycken
15-20 år efter oss, men man har lägre födelsetal, större deltagande av
kvinnor på arbetsmarknaden, ökade krav på samhällsinsatser för att
främja jämställdheten. Och tänk så många kvinnor som jag har mött
ute i Europa som inte vill någonting hellre än att vi skall komma med
och arbeta vidare för jämställdheten! De vill så mycket när det gäller
kvinnors rätt. De vet så mycket om vad vi har åstadkommit. Det vore
inte likt oss kvinnor att inte vilja vara med i det arbetet, även om vi
inte har så mycket att tjäna på det, även om det ”bara” skulle handla
om solidaritet.
Jag har också under en period varit invandrarminister. Sällan har
jag sett så tydligt hur nödvändigt det är att samarbeta i en region kring
en svår fråga. Med samarbete menar jag då verkligen att komma över-
ens om konkreta regler och förhållningssätt.
Om vi inte gemensamt kan få något slags golv i immigrations- och
flyktingpolitiken finns det faktiskt risk för att enstaka iänder faller un-
dan för de mörka krafter som vi vet nu spirar litet varstans. Det sägs
ibland att EU bara bygger nya murar. Men den verkliga faran i det
avseendet ligger i att enskilda europeiska länder bygger egna höga
murar. Grannländerna klarar då inte att hålla dörren öppen för en vet-
tig och humanitär flyktingpolitik.
De senaste tre åren har jag varit ordförande i lagutskottet, som har
hand om konsumentfrågorna. Det är ju en av de saker som debatteras
livligast, inte minst i samband med EES-avtalet. Man får ibland den
uppfattningen att många anser att vi bara skulle översvämmas av dåli-
ga utländska varor. Det låter som att vi över huvud taget aldrig
tidigare hade haft någon import av vare sig livsmedel eller andra va-
ror.
I själva verket är det så, att förutsatt att vi fortsätter att föra en ak-
tiv konsumentpolitik, såsom vi gör i Sverige bl.a. genom aktiva
konsumentorganisationer och såsom i hög grad görs inom Europa-
samarbetet, är det just konsumenterna som är de stora vinnarna om vi
får en stor gemensam marknad. Det ökar konkurrensen, ger lägre pri-
ser och bättre kvaliteter. Även om det tekniska i konsumentpolitiken är
löst genom EES-avtalet har vi mycket att göra tillsammans med de
övriga europeiska länderna.
Herr talman! Detta och mycket annat gör att jag tycker att vi skall
ta chansen till medlemskap, inte för att vi måste, som så många tycks
bygga sitt ställningstagande på, inte trots de svårigheter som finns och
behöver överbryggas utan tack vare det som vi kan bidra med och det
som vi kan få ut av ett medlemskap.
Anf. 52 PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Charlotte Cederschiöld inledde sitt anförande med att
säga att snus är en bisak. Det vill jag bestämt bestrida. För oss snusare
är inte snus någon bisak, lika litet som spriten är en bisak för alkoho-
listen eller som knarket är en bisak för knarkaren.
Jag kan själv, trots dumheten i det hela, säga att jag är glad åt att
Sverige lyckades få ett undantag när det gäller EU:s hela gigantiska
regelverk. Det gäller just snuset. Vi får fortsätta att snusa. Men vi
lyckades inte få något undantag när det gäller att behålla vår alkohol-
politik. Vi lyckades inte heller få undantag när det gäller att behålla en
bra narkotikapolitik. Det är desto tråkigare.
Jag tänkte kommentera några av de frågor som har tagits upp i de-
batten i dag.
Just de partier som för inte så länge sedan med stor frenesi drev
igenom EES-avtalet håller nu på att försöka göra detta avtal till den
stora faran för Sverige i framtiden. När man dessutom försöker måla ut
EES-avtalet som alternativet till unionen kan man inte annat än baxna.
EES-avtalet omfattar bara en bråkdel av vad unionen innebär. Det kan
aldrig i sig vara alternativet. Alternativet till medlemskap i en politisk
union är naturligtvis självständighet och bibehållen handlingsfrihet,
frihet att välja framtid. På det internationella planet handlar det om ett
val mellan möjligheten att vara pådrivande och föregångare i Europa, i
hela världssamfundet, och ett begränsat men mer direkt inflytande i
unionen.
När man sedan från ja-sidan - exempelvis gjorde Bengt Wester-
berg det tidigare i dag - försöker inta hållningen att man skall vara
både självständig och medlem i en politisk union, blir det närmast pin-
samt. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 11
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
66
I övrigt tänkte jag ta upp en delfråga om ekonomin som inte har
diskuterats särskilt mycket men som kommit in litet på marginalen.
I ett globalt perspektiv kan man säga att vi har det bra i Sverige.
Men de senaste åren har det ändå hänt något som riskerar att förändra
landet i grunden. Som alla vet står Sverige inför en akut besvärlig eko-
nomisk situation. Vi har ett gigantiskt budgetunderskott, som måste
ner för att räntorna på statsskulden inte skall äta sig in i själva kärnan
på välfärdssamhället. Vi har också för första gången i modern tid en
gigantisk arbetslöshet. Många, både svenska och internationella, be-
dömare från bl.a. OECD menar att vi bara har två tre år på oss för att
klara av problemen för att vi inte skall hamna i samma situation som
EU-länderna, med en permanent arbetslöshet kring 10 % eller mer. Vi
står inför en historiskt viktig dubbeluppgift att snabbt få ner både bud-
getunderskottet och arbetslösheten. Det är i det perspektivet man
måste se ett medlemskap i EU.
Samtidigt som vi kämpar med vårt underskott får vi med EU en
kraftig ökning av utgifterna. Vi får enligt propositionen en medlems-
avgift om ca 20 miljarder och 3-5 miljarder i nya utgifter för stöd som
direkt anknyter till medlemskapet. Vi får också en byråkratisering som
kostar.
Generaldirektör Lars Jeding, som utrett effekterna för statsförvalt-
ningen för Finansdepartementets räkning, talar om en nettoökning på
30 000 - 40 000 nya byråkrater, tolkar och jurister som vi skall försör-
ja, och det kostar. Även om sanningen skulle vara att det bara är
hälften, kostar det många miljarder för statskassan. Ovanpå det får vi
räkna med en kraftig minskning av intäkterna från flera av de punkt-
skatter som kommer att harmoniseras de närmaste åren.
Totalt sett innebär ett EU-medlemskap en försämring av statsbud-
geten med 30-50 miljarder kronor. Det kommer att försena och
försvåra möjligheterna att komma till rätta med statens affärer. Det
kommer att försvåra möjligheterna att komma ner till en rimlig ränte-
nivå.
Mats Hellström talade tidigare i dag om risken för en höjd ränta
om vi säger nej till EU. Den sannolika effekten, som jag ser det, är den
motsatta. Med ett nej kommer vi snabbare att kunna minska statens
upplåningsbehov, och därmed kan vi också få ner räntan. Den högre
ränta som ett medlemskap ger måste läggas till de högre skatter som
Socialdemokraterna nu planerat att lägga på företagen just på grund av
EU-medlemskapet.
Sammantaget ger det här högre kostnader, minskade investeringar
och en försämrad konkurrenskraft för svensk industri. En höjning av
arbetsgivaravgifterna med 3-6 %, som man talar om, kommer att in-
nebära att kanske tiotusentals nya jobb rinner oss ur händerna de
närmaste åren. Risken är uppenbar att uppgången inom industrin helt
kommer av sig och att arbetslösheten därmed kommer att permanentas.
Ur ekonomisk synvinkel kunde inte frågan om ett medlemskap i
EU ha kommit i ett sämre läge. Slutsatsen är att Sverige måste lösa
sina ekonomiska problem först för att inte porten in i EU skall bli den
tröskel som vi snubblar på och som stoppar återhämtningen i svensk
ekonomi och definitivt skapar en situation med en växande underklass
vid sidan av den övriga sociala gemenskapen.
Anf. 53 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Miljöpartister har ofta en tendens att förvrida san-
ningen. Jag sade faktiskt inte att snus är en bisak. Jag sade att fred och
demokrati är viktigare än snus. Det är intressant att Miljöpartiets re-
presentant motsätter sig detta och anser att snusandet är viktigare än att
undvika våld och övergrepp. Peter Eriksson kommer att kunna fortsät-
ta att snusa även när vi blir medlemmar i EU, men vi kommer därtill
att försöka att i samarbete med de andra EU-länderna arbeta för fred
och rättvisa.
Peter Eriksson handskas ganska oförsiktigt med statistik och san-
ning när han påstår att alla EU-länder har en permanent arbetslöshet på
10 % eller mer. Jag tror att ett av felen i Miljöpartiets analyser är att
man hela tiden ser alla EU-länderna som ett land. De är olika, de har
olika procentsatser när det gäller arbetslöshet, olika förhållanden. Kan
man inte inse det har man litet svårt att få grepp på Europafrågan.
Byråkrater talar Peter Eriksson om. Visst kommer det att bli en del
administration. Men här hemma har Stockholms socialförvaltning flera
byråkrater än vad EU kan prestera. Kostnaderna för byråkraterna skall
ju delas av alla EU-länder. Det är inte så som Peter Eriksson fram-
ställde det, att vi skall betala allt på ett bräde. Att inte vilja lägga ett
öre på människors möjligheter att kommunicera med och förstå var-
andra - tolkarna utpekades - tycker inte jag är särskilt framtidsinriktat
och insiktsfullt i en värld som blir alltmer internationell.
Anf. 54 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Det här med snuset var närmast en självironisk poäng,
men humorn har väl aldrig varit någon stark sida för högern i Sverige.
Att EU har en permanent arbetslöshet på 10 % i dag är det knap-
past någon som kan förneka. Jag kan hålla med om att det finns
undantag bland de inblandade länderna. Luxemburg har en klart lägre
arbetslöshet än de övriga, den ligger under 10 %. I övrigt finns det
inget land inom unionen som har en arbetslöshet klart under 10 % i
dag. Det har inte heller Sverige. Därför oroar jag mig för att de ökade
kostnader som ett medlemskap för med sig kommer att innebära att vi
inte kommer att klara att få ner vår arbetslöshet. Risken är stor för att
vi i stället hamnar i den negativa situationen att vi har en pemanent
arbetslöshet på 10 % eller mer och dessutom får höjda räntor.
Anf. 55 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Jag måste säga att det är en merit att vi moderater
inte har samma humor som miljöpartister. Vi moderater tycker inte att
det är särskilt roligt att snuset är viktigare än demokratin, freden och
rättsstaten.
Det var ju roligt att vi fick erkännandet att arbetslösheten är olika i
olika länder. Det är jag glad för.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
67
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
Men arbetslösheten är ett jättestort gemensamt problem ute i Euro- |
möjligheten att klara det är att vi hjälps åt.
|
Allmänpolitisk debatt |
Sverige är ett ganska litet land i Europa. När det hela kommer i |
|
EU-frågan |
kommer att göras är jag helt övertygad om att den svenska arbetslöshe- Anf. 56 PETER ERIKSSON (mp) replik: Herr talman! Det finns, såvitt jag kunnat se, inte någonting i EU- Om man på allvar menar att vi skall driva en så stark gemensam Anf. 57 BENGT-OLA RYTTAR (s): Herr talman! Jag är emot ett svenskt medlemskap i EU, trots att jag Jag är emot ett svenskt medlemskap därför att jag anser att ett så- Maastrichtavtalet innebär att inflationsbekämpningen sätts som ett Jag frågar mig: Vad skall vi ha socialdemokratin till när vi inte kan EU-medlemskap är inte en väg att få Sverige i arbete igen - det är Den nyliberala konstruktionen räcker i och för sig för ett nej. Men Genomförs den monetära unionen har Sverige ingen möjlighet att |
68
EU:s mål är ju att genomföra den monetära unionen före sekelskif-
tet, vilket kommer att få katastrofala följder för de ekonomier som
ligger under EU-genomsnittet. Det tar minst 30 år att sammansmälta
EU:s ekonomier på ett sätt som kan göra åtgärden någorlunda smärtfri.
T.o.m. Assar Lindbeck tror att den monetära unionen innebär en
arbetslöshetskatastrof för Sverige. Unionen förutsätter stor rörlighet på
arbetsmarknaden och även rörliga löner, inte minst neråt. De enda
politiska verktyg som vi får kvar blir budgetnedskärningar och sänkta
löner, och det har vi nog av redan nu.
Så till demokratiaspekten. I många EU-länder är politiken en ange-
lägenhet för en politisk elit. Det tycks befolkningarna i de länderna ha
funnit sig i. I Sverige och Norden är demokratin till stor del folkrörel-
sebaserad.
I EU utövas en stor del av den politiska makten av institutioner
som inte är demokratiskt valda och som det inte går att utkräva poli-
tiskt ansvar av. Jag tänker då på EU-domstolen, kommissionen, alla
expertkommittéer och, naturligtvis, centralbanken. Centralbankens
fögderi går det inte ens att diskutera inom EU.
Maastrichtavtalets nyliberala konstruktion samt brådskan att ge-
nomföra den monetära unionen är uppenbara och lättanalyserade skäl
för ett nej - utifrån socialdemokratiska värderingar. Men på sikt kom-
mer nog bristen på folkligt förankrad demokrati att vara det mest
förödande.
Sedan några kommentarer till vad tidigare talare har sagt.
Jag tror att det är bättre att Birgit Friggebo får sitta i farstun och
vänta än att svenska folket känner sig satt på undantag.
Och, Allan Larsson, jag föredrar att sitta på två stolar. Det gör jag
hellre än jag sitter på den stol som står på den fulla sysselsättningens
och på demokratins fallucka.
Peter Eriksson bekymrade sig över medlemsavgiftens storlek. Men
det räcker inte med det. Om EU:s centralbank kommer till stånd lägger
den också beslag på vår valutareserv, som i dag uppgår till minst 100
miljarder kronor.
Jag röstar gärna ja till ett EU bara det har någon som helst möjlig-
het att uppfylla de krav som jag som socialdemokrat ställer på
politiken. Men detta EU finns icke i sinnevärlden i dag.
Anf. 58 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:
Herr talman! Jag uppskattar den ödmjukhet med vilken Bengt-Ola
Ryttar ändå närmar sig det här ämnet. Han erkänner uppenbarligen att
allt inte är elände och att allt inte är att gå mot en vägg när det gäller
miljön t.ex.
Jag har dock svårt att förstå varför det skulle vara något fel med att
bekämpa inflationen. Det var ju det första som Bengt-Ola Ryttar
nämnde som något negativt med EU:s målsättningar.
En gång i tiden tyckte även en god socialdemokrat att vi skulle hata
inflationen, som kommer som en tjuv om natten och omfördelar utan
att någon egentligen märker det. Det är ju knappast de svaga grupper-
na i samhället som har något att tjäna på en inflation. Och det är
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
69
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
knappast till priset av en hög inflation som vi egentligen önskar att det
skulle gå att bekämpa arbetslösheten. Men också jag erkänner att det
finns en balansgång där.
Bengt-Ola Ryttar säger: Genomförs den monetära unionen har vi
här i riksdagen inget annat att göra än att säga ja och amen. Men om-
vänt frågar jag då: Om vi inte är med och diskuterar de här frågorna
och om vi över huvud taget inte har något att ta ställning till i Sveriges
riksdag den dagen då den monetära unionen genomförs, vad har vi då
för inflytande? Och hur utsatt blir Sveriges ekonomi den dagen då vi
står utanför det stärkta ekonomiska samarbete som finns i Europa?
Det är med denna sak som med många andra saker, nämligen att vi
ändå måste se fram emot att man i EU tillsammans diskuterar gemen-
samma lösningar och att det är en angelägenhet enbart för Sverige
huruvida vi en gång i framtiden skall gå med i den monetära unionen.
Anf. 59 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Herr talman! Det är gott att hata inflationen. Men det goda får inte
bli det bästas fiende.
Med den konstruktion som Maastrichtavtalet har är det allt över-
gripande målet just inflationsbekämpningen. Men vi har genom tiderna
sett exempel på vad som inträffar när inflationsbekämpningen är helt
överordnad alla andra politiska mål. Då ökar arbetslösheten, och det
får katastrofala följder för de människor som blir av med sina jobb.
Naturligtvis är det ett dilemma att stå utanför ett EU som är så pass
stort som det ser ut att bli.
Visst är det en svårighet. Naturligtvis har utanförskapet sitt pris.
Men jag har i alla fall kommit fram till att vi får betala det priset, där-
för att kostnaden att gå på EU-tåget nog är större. Det är därför som
jag kommer att rösta nej i denna fråga.
Anf. 60 LENA KLEVENÅS (s):
Herr talman! Även jag tillhör de socialdemokratiska EU-
motståndarna. Jag instämmer i Bengt-Ola Ryttars anförande.
Debatten om medlemskapet hårdnar. Allt fler tecken tyder på att
det kommer att bli ett nej i folkomröstningen. Det är mycket glädjan-
de. Trots massiva resurser lyckas inte ja-sidan övertyga det svenska
folket om att ett EU-medlemskap skulle ge oss fler arbetstillfällen,
bättre miljö, stärkt demokrati och mer inflytande över marknaden.
Tvärtom, motståndet ökar igen. I sin desperation försöker nu ja-
anhängarna, t.ex. via UD, ge skenbart objektiv information i hushålls-
broschyrer och vagga in medborgarna i falsk trygghet. Många frågor i
gårdagens frågestund handlade just om detta.
I dag har jag även nåtts av den tråkiga nyheten att medlemmar i
mitt eget parti kräver att ledarskribenten Lotta Gröning på Norrländska
Socialdemokraten skall bytas ut, annars kan inte ja-sidan övertyga
norrlänningarna att rösta ja. Lotta Gröning är en av de får ledarskri-
benter som talar för ett nej. Hon är naturligtvis en mycket viktig röst i
den pågående debatten.
70
En stilla undran infinner sig. Räcker inte alla de ekonomiska resur-
ser som ja-sidan har? Skall man också tysta dem som har andra
åsikter? Kan det möjligen bero på att ja-sidans argument inte håller?
Herr talman! Vi socialdemokratiska EU-motståndare är övertygade
om att ett EU-medlemskap med största sannolikhet får mycket negati-
va konsekvenser för den svenska ekonomin och för människors
möjlighet att få ett arbete och därmed en lön att leva på.
Vi som är kritiska är inte rädda för förändringar, men vi har andra
visioner än EU, nämligen ett framtida rättvist, solidariskt och mil-
jövänligt samhälle. Vårt ställningstagande bygger på att vår vision och
våra förändringar försvåras om Sverige blir medlem av EU.
De som säger ja vill gärna prata om vad de skall använda medlem-
skapet till. De vill mycket ogärna prata om vad medlemskapet faktiskt
innebär. Medlemskapet innebär ju att vi blir medlemmar i en politisk
union som har sina egna grundlagar, Romfördraget och Maastrichtför-
draget. Genom den ekonomiska politik som föreskrivs där kommer
Sverige inte längre att kunna föra en egen ekonomisk politik. När vi
uppfyller de s.k. konvergenskraven för vår ekonomi blir vi automatiskt
medlemmar i EMU, oavsett vad ja-sägama i regeringen påstår.
Den ensidiga deklaration som Sverige har gjort gäller inte. Vi har
inte begärt något undantag och därför inte heller fått något. Likadant är
det med det försvarspolitiska samarbetet.
Herr talman! Det är allvarligt när påståenden uppfattas som san-
ningar bara för att de upprepas tillräckligt ofta av vissa betydelsefulla
personer. Icke desto mindre finns det en sanning som inte låter sig
manipuleras. Tiden kommer att visa vem som hade rätt.
Nu bygger mycket av åsiktsbildningen inför folkomröstningen på
vem man skall lita på. Vi är ganska auktoritetsbundna i Sverige och
vana att lita på våra ledare i partierna. Desto mer glädjande är det att
så många människor, genom den folkbildningskampanj vi genomfört
inom arbetarrörelsen, blivit så kunniga och så djärva att de vågat se
att, som H.C. Andersen sade, kejsaren är naken!
Självständigt tänkande och kritiska medborgare är precis vad en
demokrati behöver. För att bedöma vad EU är för något är det bra att
försöka fundera över om EU har någon ideologi eller om EU bara är
ett verktyg. Är det en institution, likt Sveriges riksdag, som vi kan an-
vända till att forma det där samhället som vi drömmer om och lösa de
stora frågorna som väntar på sin lösning; de växande klyftorna mellan
fattiga och rika och den därav följande miljöförstöringen?
Sture Ring, vice ordförande för Fackliga EU-kritiker, menar att EU
bygger på marknadens ideologi. Jag delar hans uppfattning. Målet för
EU är den avreglerade marknaden. Det man vill avreglera är det folk-
liga inflytandet, dvs. politiken och fackföreningsrörelsen. Marknaden
vill inte vara låst av lagar och kollektivavtal.
Visst finns det fördelar med marknadsekonomi, men vi håller på att
skapa ett marknadssamhälle där marknadens princip skall råda på li-
vets alla områden. Då går man för långt. Människor förvandlas från
medborgare till kunder. När marknaden får allt större makt stiger ar-
betslösheten.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
71
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
Från maj 1991 till december 1992 ökade arbetslösheten i Sverige |
Då fick vi uppleva hur EU fungerar i praktiken. Vi hade knutit kronan
|
Allmänpolitisk debatt |
till ecun och hade inte några ekonomiska styrmedel att spela med. |
|
EU-frågan |
Herr talman! När arbetslösheten är för låg i marknadens ögon sti- Genom EMU, som bakbinder våra möjligheter att föra en själv- Däremot vill man gärna ha lågavlönade pigor i hemmen till de elit- Anf. 61 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik: Herr talman! Jag hade inte tänkt begära någon replik, men Lena Det är väl i själva verket så att Sveriges riksdag består av ett antal Men det som Lena Klevenås på slutet beskriver som EU:s ideologi, Anf. 62 LENA KLEVENÅS (s) replik: Herr talman! Likt Sveriges riksdag kan EU stifta lagar. De lagar Vi socialdemokrater har aldrig haft majoritet, och såvitt jag kan |
|
72 |
få majoritet för socialdemokratiska värderingar är det stor skillnad på |
våra partier i de olika länderna. Den familjepolitik som kds i Sverige
för, som Maj-Lis Lööw och jag förmodligen är eniga om är ganska
dålig, är ungefär den tyska socialdemokratiska familjepolitiken såsom
jag uppfattar den.
Jag tycker nog ändå att man kan säga att EU har en ideologi därför
att man har satt inflationsbekämpningen som högsta mål. När man gör
det försvårar man ju för alla andra mål som man kan ha för ett samhäl-
les utveckling. När alltmer skall föras bort från den offentliga sektorn
och den skall minskas borde Maj-Lis Lööw och jag vara ganska över-
ens om att det utrymme som behövs för att kvinnor skall få arbete i
den offentliga sektorn - eller få den service som vi behöver med barn-
och äldreomsorg för att kunna arbeta även i det privata - kommer att
bli mindre.
Anf. 63 NALIN BAKSI (s):
Herr talman! Någon har sagt att det finns tre saker som ständigt
behöver omsorg. Det är barnen, kärleken och demokratin.
Vi är alla här därför att vi på demokratisk väg har fått uppdraget att
representera hela det svenska folket. Det är ett enormt förtroende som
vi har fått och som förpliktigar oss att vara dem som ytterst värnar om
demokratin i landet, vilket jag uppfattar är att se till att det ständigt
finns kanaler för alla medborgare att påverka samhället.
I dag finns det många människor som känner att de inte kan påver-
ka samhället. De vet inte vilka vägar som finns, eller så tycker de att
ingen lyssnar på dem. Detta märker vi när folk säger sig inte vara så
intresserade av politik eller inte har något förtroende för oss politiker.
Detta är ett allvarligt problem som vi måste fundera över. På något sätt
måste vi få avståndet mellan väljarna och de förtroendevalda att mins-
ka. Det gör vi inte genom att gå med i EU.
Om vi går med i EU låter vi de politiska besluten fattas längre bort
från medborgarna av ett mindre antal politiker. Säkert kommer någon
minister att få vara med på något möte där beslut fattas som rör Sveri-
ge. Ministern kommer säkert att känna att han eller hon är närmare
besluten. Det kommer även de som arbetar tillsammans med ministern
att göra. Kanske tycker t.o.m. de övriga ledamöterna att de deltar i en
utveckling.
Men vad spelar det för roll, om större delen av folket inte känner
att de har inflytande över besluten? På vems mandat deltar då vår mi-
nister i ministerrådets möten? Skulle vi gå med i EU så att våra
ministrar kan delta i ministerrådet, får vi inte ens veta hur de röstar i
olika frågor. Är inte det att begära litet väl stort förtroende av väljar-
na?
Kan det verkligen kallas demokrati att en partiledare utser minist-
rar som inte kan avsättas genom allmänna val, vilka sedan sitter i EU:s
högsta beslutande organ och deltar i beslut utan skyldighet att redovisa
hur de agerar?
Herr talman! Jag bekymrar mig för det politiska systemet i Sverige.
Tyvärr är de problem jag här beskriver små jämfört med de flesta EU-
länders, både vad gäller förtroendet för politikerna och medborgarnas
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
73
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
reella möjligheter att påverka politiken. Att systemet här trots allt fun- |
tjänstemännen är hederligare här än i t.ex. Italien. Skillnaden mellan
|
Allmänpolitisk debatt |
de nordiska länderna och resten av Europa har varit att vi här genom |
|
EU-frågan |
och myndighetsutövande. När allmänheten ständigt har tillgång till de I EU är det tradition att hellre hemligstämpla än offentliggöra. Jag kan inte förstå hur vi som valda representanter för Sveriges Anf. 64 BENGT HARDING OLSON (fp): Herr talman! EU-frågan inkluderar många delfrågor. För mig är en Vid årsskiftet förlorar Sverige sin nationella självständighet. Då Detta är naturligtvis en falsk propaganda. Nuvarande EU-länder är Garantin ligger i den s.k. subsidiaritetsprincipen - ett svårt och allt- Närhetsprincipen leder till ökad demokrati, en förnuftig arbetsför- Motståndarsidan underskattar närhetsprincipen. Den skulle vara, |
|
74 |
på nationell nivå och för mycket på övernationell nivå. Jag påstår att |
den kritiken är överdriven. Den är dessutom ologisk. Övernationella
beslut är ju nödvändiga ibland, exempelvis för att skapa effektivitet på
miljöområdet. Det eftersträvas i vissa fall t.o.m. av nej-sidan.
Närhetsprincipen är dessutom under stark utveckling. Det har skett
i steg efter steg. Starten kom genom en miljöregel i enhetsakten. Det
blev en generell princip i Maastrichtavtalet, och det gjordes till ett hu-
vudnummer i Edinburgh, där framför allt Danmark var drivande.
Principen åtföljdes av viktiga regler för själva lagstiftningsförfa-
randet. I alla lagstiftningsärenden måste man göra en särskild s.k.
närhetsprövning. Godkännande krävs för att det skall bli tillåtet med
övernationell lagstiftning. Tillämpningen skall kontinuerligt övervakas
inom EU. Vid felaktig tillämpning utdöms straff av EU-domstolen.
Det är alltså ord och inga visor.
Just nu är närhetsprincipen placerad på agendan av ordförandelan-
det Tyskland. Det skall bli en central punkt inför 1996 års
regeringskonferens. Trenden är tydlig. Närhetsprincipen har blivit den
viktiga huvudprincip som den förtjänar att vara i en demokratisk euro-
peisk union.
Här blir det en mycket viktig uppgift för Sverige att som medlem i
unionen medverka i den fortsatta utvecklingen för att hitta den rätta
balanspunkten mellan närhet och effektivitet. Den rimliga svenska
positionen är självklar. Beslut skall fattas så nära medborgarna som
möjligt. Närhetsprincipen skall fördjupas och tillämpas strikt med bi-
behållen transnationell effektivitet.
Avslutningsvis, herr talman, borde alla goda krafter kunna stödja
en sådan svensk nationell inriktning. Det borde lugna även EU-
skeptiker. Vi borde alla kunna förenas i vår kamp för ett vidgat och
fördjupat demokratiskt samarbete i Europa.
Anf. 65 JAN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag tycker att frågan om demokrati och inflytande är
en av de viktigaste i EU-debatten. Jag har hört motståndare säga att det
inte blir mycket kvar för oss i Sveriges riksdag att besluta om, om vi
skulle gå med i Europeiska unionen. En del säger att det endast är kyr-
kopolitiken som blir kvar. Det är inte sant.
Jag brukar genmäla: Nämn en av de stora frågorna under det senas-
te riksmötet som skulle flytta till Bryssel! Är det skolpengsfrågan,
frågan om ett nytt pensionssystem, husläkarfrågan eller utförsäljningen
av statliga företag? Nej, inte någon av dessa frågor skulle beslutas nere
i Bryssel, utan vi skulle fortsättningsvis ha den debatt och de olika
meningar som vi faktiskt har mellan partierna och kunna besluta om
dem i Sveriges riksdag.
Men sedan finns det givetvis ett antal frågor där vi har den formella
men inte den reella rätten att påverka. Av svavelutsläppen i Skåne
kommer 90 % utifrån, huvudsakligen från det övriga Europa. Detsam-
ma gäller för en stor del av tungmetallerna och en stor del av
kväveutsläppen. Det kvittar vilka beslut som vi fattar här - de påverkar
inte de utsläpp som kommer från de andra länderna. För det fordras
bindande internationella beslut, och de kan bara fattas inom EU. För
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
75
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
de utsläpp som kommer från de andra länderna finns inget annat miljö-
samarbete som leder till bindande beslut på miljöområdet.
Vilken reell makt hade vi på de ekonomiska områdena när attack-
erna riktades mot den svenska kronan? Vi hade alla formella
möjligheter i världen men inte de reella. Grannlandet Danmark klarade
sig betydligt bättre, dels därför att det hade en starkare ekonomi, dels
därför att det fick hjälp från Tyskland, vilket gjorde att den danska
kronan räddades. Danskarna är i dag 25 % rikare än vi. Vi som bor
nära Sundet märker när vi skall växla pengar för att resa över och
handla att vi inte får så många danska kronor för de svenska.
En annan sak som förundrat mig i debatten är att EU-motståndarna
vet hur det skall bli i framtiden. Jag skulle önska att jag kunde veta hur
Sverige eller Europa ser ut år 2000. Det bestäms av de politiska krafter
som får majoriteten i Sverige respektive i Europa. Då gäller det för oss
som politiker att delta på den arenan och att inte ställa oss utanför.
Det sägs ibland att vi är för små för att delta. Tänk om vi ledamöter
i Malmöhus läns norra valkrets, som har bara tio mandat, skulle säga
att vi avstår och låter Malmöborna bestämma för oss - vi är trots allt
för små! Så resonerar vi inte, utan vi deltar i Sveriges riksdags arbete
trots att vi har bara tio mandat, eftersom vi tror att argument kan på-
verka.
Nej, det verkliga demokratiska underskottet finns i EES-avtalet.
Om vi säger nej återstår EES-avtalet, och då kommer ett antal beslut
som fattas i Europa och som påverkar oss att fattas av finnarna, av
danskarna och av tyskarna. Jag tycker att det är demokratiskt otill-
fredsställande. Jag vill inte vara med om det. Det finns inga garantier
för att vi skall få som vi vill, om Sverige blir medlem, men det finns en
garanti för att det inte blir som vi vill, om vi ställer oss utanför.
Jag skall också säga några ord om välfärdspolitiken. Den svenska
välfärdspolitiken bestäms inom Sverige, och vi får själva föra en sådan
ideologisk kamp om den som vi har fört under den gångna valrörelsen.
Men något annat som också styr välfärdspolitiken är möjligheten att
finansiera den. Därvidlag är vi i dag i en allvarlig situation. Vi har ett
stort budgetunderskott, och vi har en statsskuld som skenar. Klarar vi
inte de ekonomiska problemen, kommer välfärdspolitiken att hotas.
Vad vi behöver för att vi skall kunna finansiera en bra välfärdspo-
litik är tillväxt, investeringar och minskning av arbetslösheten.
Löntagarna för Europa har undersökt hur investeringarna vid ett ja och
vid ett nej skulle kunna påverkas i Malmöhus län liksom också i andra
län. Det är inte några exakta siffror, utan de får tas med en nypa salt.
Av industriföretagen i Malmöhus län säger 70 % att de skulle flytta
sina framtida investeringar utomlands vid ett nej till EU. Det motsva-
rar 37 500 arbetstillfällen bara i detta län. Även om det skulle bli bara
hälften av detta, tycker jag att det är allvarligt nog. Dessutom redovi-
sas att 72 % av dessa företag skulle öka sina investeringar i Sverige,
om det blir ett ja. Det skulle vara ett lyft i den situation som vi har i
dag. Det skulle inte bara påverka sysselsättningsläget utan också i allra
högsta grad påverka välfärden.
76
Vilka kommer att drabbas om det blir ett nej? Ja, inte blir det kapi-
talägarna, som har sin frihet genom EES-avtalet. Nej, det är
sjuksköterskorna som arbetar inom vården, de äldre som skall ha äld-
reomsorg osv.
Till slut: Jag är politiker därför att jag vill påverka på alla de plan
där det fattas politiska beslut som påverkar mig. Det gör de i Helsing-
borgs kommun, och därför deltar jag i politiken där. Det gör de i
Sveriges riksdag, och därför deltar jag i politiken här. Det gör de fak-
tiskt också på Europanivå. Den som säger att det inte fattas beslut på
Europanivå vilka påverkar oss skall givetvis rösta nej. Annars är ett ja
ganska självklart.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
Anf. 66 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Det är värdefullt om det politiska samtalet kan åter-
upprättas. Jag hyser dock efter att ha hört vissa inlägg i den här
debatten inte särskilt stora förhoppningar därom. Oavsett om det blir
ett ja eller ett nej i den stundande EU-omröstningen kräver de faktiska
förhållanden som vi står inför en ökande delaktighet i samhällsdebat-
ten.
Det är inte helt hederligt att påstå att rullgardinen dras ner för Sve-
rige, om folkviljan avvisar ett svenskt medlemskap i unionen. Det är
heller inte sant att den lyckliga stjärnan tänds över Sverige vid ett ja
till unionen. Förutom alla frågor som i och för sig är viktiga och som
handlar om tillsatser i livsmedel, hantering av miljöfarligt gods som
kärnbränsleavfall, narkotikapolitiken, flyktingpolitiken etc. finns det
två frågeställningar som kan vara intressanta att försöka belysa i debat-
ten.
Det ena spörsmålet rör frågan om ett ökande avstånd mellan å ena
sidan politiken och dess företrädare, å andra sidan övriga samhälls-
medborgare. Denna utveckling är starkt oroande och har nog snarast
förstärkts av hur den svenska EU-politiken hittills har skötts. Jag tror
också att det handlar mycket om att EU:s beslutsstruktur så starkt av-
viker från den demokratiska beslutsgång som vi utvecklat i vårt
samhälle.
Just denna situation leder till att socialdemokratin och moderaterna
så besynnerligt uppträder som parhästar inför folkomröstningen. Den
moderata regeringspolitiken under de senaste tre åren har till synes
snarast präglats av en apolitisering av frågor som näringspolitik samt
utbildnings- och forskningspolitik. En sådan utveckling stämmer gans-
ka väl med ett EU där jurister och andra tjänstemän har en jämfört
med svenska förhållanden mycket stark påverkansmöjlighet.
Jag tycker att den kritiska ståndpunkten mot unionsanslutning av
Sverige är en logisk och sund hållning just utifrån synen på demokrati
som ett medel för delaktighet och politiskt inflytande.
Det andra spörsmålet grundar sig på den nya tid som vi lever i och
som så starkt sätter sin kritiska belysning på de fyra s.k. friheterna.
Den faktiska utvecklingen har redan klart distanserat dessa som varan-
de verksamma medel för en hållbar ekonomisk utveckling.
77
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
Allt tydligare blir bilden av det tillkortakommande som ett halvse-
kelgammalt projekt innebär för moderna förhållanden och problem.
Därför kommer jag att rösta nej i folkomröstningen.
Anf. 67 JAN ANDERSSON (s) replik:
Hen talman! Björn Samuelson tycker att det är märkligt att Mode-
raterna och Socialdemokraterna har hamnat på samma linje i den här
frågan. Det är precis lika underligt som att Moderaterna och Social-
demokraterna vill ha en svensk riksdag, där vi kan föra den politiska
debatten och påverka de politiska besluten utifrån olika ideologiska
ståndpunkter.
Likadant är det naturligtvis i Europa. Vi säger ja till EU, men vi
vill använda EU till helt olika saker. Vi socialdemokrater har lagt fram
ett program för kampen mot arbetslösheten i Europa. Jag tror inte att
Moderaterna ställer upp på det program som samtliga europeiska so-
cialdemokratiska partier har ställt sig bakom.
Sedan är det sant att beslutsstrukturen inom EU lämnar en del öv-
rigt att önska, men att säga att den är odemokratisk är felaktigt. EU
består av tolv demokratiska stater, och endast demokratiska stater kan
söka sig dit. Men om man nu tycker att beslutsstrukturen är otillfreds-
ställande i vissa avseenden, och där delar jag Björn Samuelsons
uppfattning, då får man ju ge sig in och ändra beslutsstrukturen, precis
som vi gör i Sverige när vi hittar brister.
Den intressanta demokratifrågan är: Fattar medlemsstaterna beslut i
Bryssel som påverkar oss som svenska medborgare och som är viktiga
för oss? Är det på det sättet, då begriper inte jag att Björn Samuelson
säger nej till att vara med på plan och påverka de besluten.
Anf. 68 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Jag säger nej därför att det avtalsförslag som nu lig-
ger framme innebär en mycket starkare regeringsmakt i förhållande till
den representativa demokratin. Det innebär bl.a. en tro på att samma
personer som utgör marknaden skulle sätta sig själva i Bryssel och
bekämpa marknaden. Det handlar alltså om den politiska eliten, storfö-
retagen, direktörer och lobbyister.
Jag tror inte att den utvecklingen är i takt med vad t.ex. ungdomar
och kvinnor vill ha när det gäller substansen i tillväxten, substansen i
fred och säkerhetspolitiska strävanden.
Just därför kan jag säga att jag är ingen nationalist utan en sann
internationalist, just därför att Sverige skall kunna uppträda med sin
röst i internationella sammanhang och inte känna oket av EU:s samla-
de utrikespolitik, såsom fallet var t.ex. för Danmark nu senast vid
befolkningskonferensen i Kairo.
Anf. 69 JAN ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! EU pratar med en röst när länderna är ense om att
prata med en röst. Det är fritt fram för Danmark i internationella sam-
manhang att hävda sin egen mening, och det har Danmark också gjort.
78
Dessutom har Danmark kunnat påverka avfallshanteringsfrågan i Eu-
ropa på ett sätt som Sverige inte har kunnat göra.
Men det är intressant det här med marknaden och demokratiskt in-
flytande. Björn Samuelson säger att vi ställer upp på marknadens
villkor. När representanter för Sverige kommer att fatta beslut nere i
Bryssel tillsammans med representanter för andra länder, blir det ju i
ministerrådet. Vilka kommer att sitta i ministerrådet? Är det företräda-
re för marknaden?
Om Björn Samuelson tycker att ministrarna i den socialdemokra-
tiska regeringen är företrädare för marknaden, då förstår jag att Björn
Samuelson säger nej. Men det är ju faktiskt medlemmar av den social-
demokratiska regeringen som kommer att sitta där.
Det verkliga marknadsalternativet är ju Vänsterpartiets och Miljö-
partiets alternativ. I dag har nämligen kapitalet ett fritt flöde över
gränserna, och frågan är: Hur skall vi skapa en politisk och facklig
motkraft till detta? Det finns bara ett sätt, som jag ser det, och det är
att vi organiserar oss på samma nivå tillsammans med andra länder för
att skapa sociala och politiska ramar för marknaden.
Det säger Björn Samuelson, till skillnad från sina partikamrater i
de länder som finns med i den europeiska unionen, nej till. Det är ett
dilemma för honom och väldigt svårt för mig att förstå.
Anf. 70 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Nu vill inte jag jämföras i alla politiska hänseenden
med de andra vänsterpartierna som finns i Europa och inom EU, lika
litet som jag tror att Jan Andersson vill i alla hänseenden jämföras med
andra socialdemokratiska partier och den politik som de står för i EU-
länderna och inom EU.
När det handlar om vem som är marknadens fånge eller inte, över-
låter jag till den intresserade läsaren att jämföra mitt och Jan
Anderssons inlägg i den här EU-debatten.
Jag försökte peka på demokratiska problem, men Jan Andersson
hänvisar till en enkät bland skånska industriledare och redovisar klart
och öppet vilka hot de kommer med inför folkomröstningen. Jag tyck-
er inte att det är anständigt i en demokrati att använda den typen av
argument. Dessutom tycker jag att Jan Andersson delvis - jag säger
delvis - faller till föga för sådan skrämselpropaganda.
Anf. 71 TOMMY WAIDELICH (s):
Herr talman! Under de senaste veckorna har vi haft flera EU-
debatter här i riksdagen. Vid de tillfällena har inte minst ungdomarnas
åsikter kommit i fokus. Det lustiga, som slår en, är att flera debattörer
helt tvärsäkert vet hur ungdomarna kommer att rösta den 13 november.
Det såg vi också ett exempel på i det senaste replikskiftet, när Björn
Samuelson uttalade sig om ungdomarnas åsikter.
Men verkligheten är en helt annan. Många ungdomar tvekar. Ena
dagen visar opinionsundersökningar på ett nej bland ungdomar, andra
dagen på ett ja. Det är inte konstigt. De ungdomar som jag möter kän-
ner sig vilsna och utestängda från debatten.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
79
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
I en rapport om ungdomar och EU bekräftas det här. Det är en rap- |
ungdomar som arbetar för ett medlemskap och som har träffat ungdo-
|
Allmänpolitisk debatt |
mar och undersökt deras åsikter. |
|
EU-frågan |
och rapporten bygger på de mötena. Här finns framför allt tre slutsat- För det första - språket. Om fler ungdomar skall hänga med i de- Samma sak gäller klyschorna. Carl Bildt talar om ”hjul som skall För det andra - respekt för väljarna. Ingen vill bli idiotförklarad, Alla vet att verkligheten inte är så enkel. Därför måste båda sidor- För det tredje - följ folkomröstningen! Många ungdomar oroar sig Det minskar intresset för att sätta sig in i frågan. Den allvarligaste slut- Träffpunkt Europa, som har gjort denna rapport, påbörjar i dag en Klarar vi dessa tre saker - att använda ett rakare och enklare språk, Anf. 72 BJÖRN SAMUELSON (v) replik: Herr talman! Jag vill säga följande till Tommy Waidelich. Jag har |
|
80 |
att jag inte skall förenkla det svåra men heller inte försvåra det som är |
enkelt. Vad jag talade om när det gäller ungdomarnas inställning i EU-
frågan är det som jag har mött under alla de år som jag har varit ute
och besökt hundratals gymnasieskolor och grundskolor och många
högskolor. Jag har upplevt att unga människor vill lägga en annan
substans i begrepp som tillväxt för välfärd. Det var det jag pratade om
i min replikväxling med Jan Andersson.
Att man kan ta fram mätningar där unga människor ena dagen säger
ja till EU och andra dagen säger nej förvånar inte mig ett dugg. Jag
skriver gärna på listan och skulle då garantera att jag vill följa folkom-
röstningens resultat. Det har vår partiföreträdare Johan Lönnroth redan
tidigt i debatten i dag deklarerat för Vänsterpartiets riksdagsgrupp.
Anf. 73 TOMMY WAIDELICH (s) replik:
Herr talman! Det är bra att Björn Samuelson också är beredd att
skriva under detta dokument. Precis som jag sade är det ett viktigt bi-
drag för att skingra ovissheten.
Det är möjligt att jag misstolkade Björn Samuelsons förra inlägg.
Men vi verkar vara överens om att det är viktigt att ungdomarna får
höras och finnas med i debatten, att vi inte utestänger dem. Några in-
slag som jag nämner och som tas upp i rapporten är språket, att visa
respekt för väljarna genom att redovisa för- och nackdelar och att
övertyga om att folkomröstningens resultat skall följas. Resultatet skall
följas. Ett viktigt bidrag är att skriva under dokumentet. Jag välkomnar
Björn Samuelson liksom alla andra ledamöter av denna kammare att
göra det.
Anf. 74 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Jag håller med Tommy Waidelich om att detta är en
viktig fråga. Det är en viktig fråga för unga människor. Det kanske är
viktigare för dem är för en annan, som börjar befinna sig någonstans i
medelåldern. Det är därför jag beklagar att inte heller Tommy Waide-
lichs parti kunde acceptera Vänsterpartiets förslag om att de som är 16
år också skulle få delta i folkomröstningen. Det hade varit en klar och
tydlig gest från det politiska etablissemanget till ungdomarna om man
hade sagt: Vi vet att denna fråga är viktig för er. Därför skall också ni
som har fyllt 16 år få delta i folkomröstningen.
Jag möter många ungdomar mellan 14 och 17 år som är jätteintres-
serade av EU-frågan och alla komponenter som finns inom ramen för
de framtidspolitiska frågor vi diskuterar. Jag beklagar att Tommy
Waidelichs parti, Socialdemokraterna, förvägrar unga människor att
delta i denna folkomröstning.
Anf. 75 TOMMY WAIDELICH (s) replik:
Herr talman! Man kan alltid diskutera ett beslut som har fattats un-
der den förra mandatperioden. Jag var själv inte med. Men någonstans
skall man dra gränsen för vilka som får rösta. I vårt land säger vi att
det är vid myndighetsåldern, 18 år, som man får rösta. Om man nu
diskuterar att sätta gränsen vid 16 år, kan man lika gärna fråga sig var-
för inte 14- och 15-åringarna skall få vara med och rösta i frågan.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 11
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
Det viktiga är att gå ut och lyssna på vad ungdomarna vill i denna |
tigare än att diskutera var åldersgränsen skall dras. Det viktiga är att
|
Allmänpolitisk debatt |
alla ungdomar får ha en röst med när det gäller att diskutera en av år- |
|
EU-frågan |
Anf. 76 KURT OVE JOHANSSON (s): Herr talman! Offentlighetsprincipen är djupt rotad och mycket väl För oss socialdemokrater är det självklart att i varje situation slå Vi underströk i vår motion att den borgerliga regeringens proposi- Frågan gällde vilka beslutsbefogenheter riksdagen kan överlåta till EU:s förslag till direktiv om skydd för enskilda vid behandling av Men den intressantaste frågan blir naturligtvis vad vi gör om det Om ett EG-direktiv strider mot någon grundlagsbestämmelse i vår Detta är, som jag ser det, den linje Sverige skall hävda om den Det bör kanske också i detta sammanhang framhållas att det är |
|
82 |
inte i vår lagstiftning gå till överdrift i anpassning till EG:s direktiv. Vi |
bör kunna överföra direktiven till svensk rätt på ett sådant sätt att of-
fentlighetsprincipen lämnas fredad. Skulle det ändå uppstå ett
spänningsförhållande mellan svensk rätt och EG-direktiven, får vi vara
beredda att ta striden, om nu någon skulle vilja ha den.
En sådan strid skulle t.ex. uppstå om kommissionen eller något
medlemsland inleder ett s.k. fördragsbrottsförfarande mot Sverige.
Men kom då ihåg att EU nu utvecklas mot ökad öppenhet och insyn.
Mot den bakgrunden blir det knappast meningsfullt att inleda en pro-
cess mot Sverige därför att vi håller fast vid våra principer om
öppenhet och insyn.
Min slutsats, herr talman, blir därför att vi väl kan värna vår of-
fentlighetsprincip om vi blir medlemmar i EU. Så långt går man i KU:s
betänkande 1993/94:21.
Herr talman! Jag vill till sist dessutom slå fast följande: För det
första kommer den svenska offentlighetsprincipen inte att ändras med
anledning av ett svenskt medlemskap i EU. Makten över denna princip
och hur den skall tillämpas ligger i Sverige, i våra egna händer, och
inte någon annanstans.
För det andra kommer vi vid ett medlemskap att bete oss precis
som i dag, dvs. visa vederbörlig respekt i vårt internationella umgänge.
Vi kommer alltså precis som i dag att följa grundlagens regler om sek-
retessprövningar och handlingar som rör det internationella umgänget,
och vi kommer att hantera denna prövning på samma öppna sätt som i
dag. Vi kommer naturligtvis även i fortsättningen att i enlighet med
grundlagen vara förhindrade att röja uppgifter om svenska förhand-
lingspositioner, om detta skulle skada Sveriges intressen.
Herr talman! Jag vågar påstå att EU-länderna inte ser ett nytt med-
lemsland med en långtgående grundlagsfäst offentlighetsprincip som
något hot, utan tvärtom välkomnar länder med den öppenhet som Sve-
rige står för. De är mycket medvetna om att offentlighetsprincipen är
ett viktigt begrepp som också måste utvecklas inom EU.
Anf. 77 WIDAR ANDERSSON (s):
Herr talman! EU är en helt unik organisation som vi inte har sett
maken till tidigare. Demokratiska länder i vår närhet har i full frihet
bestämt sig för att bli medlemmar av EU, ofta efter att folket i om-
röstningar har fått säga sitt. De vill vara med bl.a. därför att de vill
försöka finna gemensamma lösningar - samarbete - på gemensamma
problem.
Ett ökande gemensamt problem i vår världsdel, herr talman, är den
organiserade kriminaliteten. Kriminaliteten är särskilt allvarlig efter-
som den ofta riktar sig direkt mot enskilda människor i de olika
länderna. Stölder, våld, rasism och narkotika förstör livet för miljoner
människor varje dag i vår världsdel. Kriminaliteten är till sin natur
icke-demokratisk, då den förtrycker och våldför sig på människors
möjligheter att leva hyggliga, värdiga liv i fred och frihet.
Jag har i större delen av mitt vuxna liv varit verksam inom Hasse-
larörelsen och tillsammans med många kamrater arbetat för att ge unga
människor som har fastnat i missbruk och elände en chans till andra,
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
83
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
84
värdiga och hyggliga liv. Jag har också tillsammans med många andra
kämpat för att vårt svenska demokratiska skydd mot kriminaliteten
skall vara så starkt och folkförankrat som möjligt.
Delar av nej-sidan har i debatten velat påskina att ett medlemskap
bl.a. skulle innebära att narkotikan skulle flöda fritt in i landet och att
vi skulle behöva ompröva hela vår restriktiva narkotikapolitik ifall vi
är medlemmar. Detta är vulgärargument och närmast snudd på skam-
ligt.
För att göra vad som kommer att gälla vid ett svenskt medlemskap
helt klart har vi från den socialdemokratiska riksdagsgruppen strukit
under mycket av det som står i den proposition som den förra, borger-
liga regeringen lämnade till riksdagen. Vi har strukit under att vår
gränskontroll bl.a. mot narkotika och vapen skall bedrivas på samma
sätt som den bedrivs i dag. Detta är ett helt svenskt beslut.
Också den restriktiva narkotikapolitiken bestämmer vi helt själva.
Den består i Sverige av många olika delar: alltifrån förebyggande
verksamhet riktad till skolor och föräldraföreningar till ganska hårda
straff för grova narkotikabrottslingar. Däremellan finns en väl utbyggd
vård och behandling inom den offentliga sektorn. Det finns en mycket
aktiv polis som stör gatuhandeln. Det finns mycket engagerat arbete
från tjänstemän inom Tull och Kustbevakning. Vår restriktiva narkoti-
kapolitik är en helhet, och den har visat sig vara ganska framgångsrik.
Den restriktiva politikens företrädare finns framför allt på ja-sidan i
den kampanj som vi nu lever mitt i inför folkomröstningen.
När många på nej-sidan ställer sig upp och säger att de skulle vara
något slags garanter för den restriktiva narkotikapolitiken har de i mi-
na ögon ingen trovärdighet alls. Det finns ingen anledning att blanda in
den svenska narkotikapolitiken i debatten om ett EU-medlemskap. Det
är skrämselpropaganda och folkförföreri på lägsta nivå.
Det behövs också internationellt samarbete. Över 70 % av med-
borgarna i EU:s medlemsländer har i opinionsundersökningar år efter
år lyft fram två frågor som man anser att det behövs ökat internatio-
nellt samarbete kring. Dels är det miljöfrågan, dels är det frågan om
narkotikamissbruket.
Det finns mycket internationellt europeiskt samarbete som jag me-
nar att vi måste delta i med full kraft. Om vi blir medlemmar skulle
såvitt jag förstår 22 svenskar delta i EU-parlamentets arbete. Jag för-
modar och hoppas att det skulle innebära att 22 röster som står upp för
en restriktiv och ganska skarp narkotikapolitik skulle kunna delta i
debatten och omröstningarna i EU.
Vi behöver också delta i ett gemensamt arbete som består i att för-
söka hindra narkotikans vägar in i Europa. Vi vet att de främsta
transportvägarna kommer från Latinamerika. De går till Centraleuropa.
Flygplatserna i Sofia och Bukarest är omlastningsplatser för en stor del
av den narkotika som kommer till Västeuropa och sedan går till Nord-
europa. Andra transportvägar är uppdragna från Colombia direkt till
S:t Petersburg. Vi behöver delta i detta arbete.
EU-kommissionen har lagt fram ett mycket restriktivt programför-
slag där man avvisar all legalisering av narkotika. Man avvisar
indelningen i tung och lätt narkotika. Vi behöver delta i det internatio-
nella arbetet och förstärka det.
Ett ja till EU är ett ja till deltagande i ett gemensamt demokratiskt
forum där vi med kraft kan vara med och kämpa för demokratin och
mot kriminaliteten som hotar oss.
Herr talman! De väsentligaste frågorna för folk här hemma - vår
restriktiva narkotikapolitik, vår offentliga sektor, skyddet för brottsof-
fer, stödet för anhöriga, polis och tull - avgör vi helt genom svenska
beslut.
Anf. 78 FANNY RIZELL (kds):
Herr talman! Kraven på att legalisera narkotikan växer i Europa.
Även om inget enskilt parlament har tagit ställning för en legalisering
har många politiker, läkare och experter uttalat att drogproblemet be-
står i att drogerna är illegala. Socialdemokraterna i Tyskland och de
gröna i Italien har tydligt tagit ställning för en liberalisering.
1990 undertecknades den s.k. Frankfurtresolutionen. 15 europeiska
storstäder har nu ställt sig bakom den. I Frankfurtresolutionen konsta-
teras att strävandena att eliminera tillgången och efterfrågan på
narkotika har misslyckats trots stora satsningar. Enligt resolutionen
kommer narkotikan alltid att finnas i samhället.
Det samhället kan göra är därför att ge upp kampen och i stället
stödja och hjälpa missbrukare, s.k. ”harm reduction”. Fria sprutor och
”shooting galleries” under överinseende av medicinsk personal, ut-
bildning av missbrukarna för att ge kunskap om rätt droger och rätt
mängd samt en legalisering av drogerna är de åtgärder som en del in-
tellektuella och ledande politiker från många länder för fram som ett
program för att få bukt med narkotikaproblemet.
Man menar att drogberoendet är ett medicinskt fenomen. Det kan
inte utplånas genom politiska åtgärder eller aktivt motverkas. Insatser
kan visserligen ha effekt, men tvångsåtgärderna har misslyckats.
Drogproblemet består enligt Frankfurtresolutionen i att innehav,
konsumtion och handel är illegala. Kriminaliseringen gör drogerna
dyra och de är av dålig kvalitet. Olagligheten gör även att missbruka-
ren hamnar i social misär.
För fem-sex år sedan skulle liberaliseringstankarna ha ansetts som
helt oseriösa. Nu har dock allt fler börjat undra om det inte är rätt att
avkriminalisera narkotikan. Det visar kanske det faktum att Europapar-
lamentet förra året endast med knapp majoritet avvisade en
legalisering.
I Sverige är motståndet mot en legalisering stort. Det är bl.a. här
initiativet till en motorganisation till Frankfurtresolutionen togs i form
av sammanslutningen Cities Against Drugs. Den svenska riksdagen har
uttalat att målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett nar-
kotikafritt samhälle.
Sverige har svårt att ensamt göra motstånd mot en legalisering av
narkotika. Narkotikaproblemet är globalt, och ett samarbete är därför
nödvändigt. Inget parlament har tagit ställning för en legalisering av
narkotika. Ett medlemskap i EU skulle ge Sverige en möjlighet att ta
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
85
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
86
initiativ och driva motaktioner mot legaliseringstendenserna. Det
skulle kännas riktigt med tanke på att det var här som initiativet till
Cities Against Drugs togs.
Ett medlemskap i EU kräver dock att Sverige tydligare och mer
distinkt redogör för sina ställningstaganden i narkotikapolitiken, fram-
för allt när det gäller de narkotikaliberala strömningarna.
En del i arbetet med att förhindra att liberaliseringstendensen spri-
der sig är att inse vikten av fortsatt gränsanknuten kontroll. Artiklarna
36 och 223 i Romfördraget anger att det finns samhällsintressen som
kan legitimera hinder för den fria rörligheten över de inre gränserna,
t.ex. hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och allmän hälsa.
Vi har genom en nationell lagstiftning möjlighet att behålla eller
införa restriktioner och kontrollmöjligheter. Gränsanknuten kontroll av
narkotika behöver därför inte vara förbjuden.
Den nyligen presenterade Gränskontrollutredning, SOU 1994:131,
föreslår en lång rad kompensatoriska åtgärder för att förhindra att nar-
kotika kommer in i Sverige. På lång sikt är de kompensatoriska
åtgärderna för förhindrande av internationell brottslighet det enda
tänkbara. Med kompensatoriska åtgärder avses bättre samarbete mel-
lan polis, tull och andra myndigheter både i Sverige och i andra länder.
Dit hör också utnyttjandet av gemensamma informationssystem och
den utveckling av arbetsmetodik som sker här i Sverige, men som kan-
ske har hunnit längre i andra länder.
Det råder dock tveksamhet om de kompensatoriska åtgärderna når
sin fulla effekt direkt efter ikraftträdandet. Möjlighet till bibehållande
av de kontrollbefogenheter tullen har i dag ses därför som en realistisk
lösning, åtminstone under en övergångsperiod. En gradvis avveckling
av tullens nuvarande kontrollmöjligheter till förmån för de kompensa-
toriska åtgärderna skulle därmed kunna bli en effektiv lösning. Ett
mycket klart uttalande om att Sverige inte kommer att acceptera en
direkt övergång till de kompensatoriska åtgärderna är därför nödvän-
digt.
Anf. 79 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Utländska journalister har ibland påtalat något som de
tolkar som brist på europeiskt engagemang i Sverige. Jag tror att den
tolkningen i grunden ändå är fel.
För bara tre år sedan samlades varje måndag, vecka efter vecka,
tiotusentals människor på mer än 30 platser runt om i Sverige för att
markera sin solidaritet med våra baltiska grannfolks kamp för natio-
nellt oberoende och demokrati. De människor som samlades då visade
en vilja till gemenskap över gränserna och en vilja att ta gemensamt
ansvar för Europas framtid.
De baltiska ländernas öde under 1900-talet visar vad som lätt kan
hända när stormakter släpps fria. Europatankens mål är att en gång för
alla göra slut på den form av gammaldags maktpolitik där stora och
mäktiga länder beter sig ungefär som de har lust till mot små grannar
och ersätta detta med fredligt samarbete i former som garanterar också
de små nationernas rätt.
Dess värre är det just denna tanke som världssamfundet - inte EU
så mycket som FN, som skulle kunna göra något - så skändligt just nu
åter ignorerar i Bosnien. Men det betyder inte att tanken är felaktig
eller mogen för avskrivning. Tvärtom är det kanske avgörande för hur
det skall gå under fortsättningen av 9O-talet och därefter i vår världsdel
att denna grundläggande tanke åter blir en drivande och ledande kraft i
det politiska arbetet i alla europeiska länder.
Vad vi gör i Sverige i EU-frågan kan betyda hela skillnaden mellan
framgång och misslyckande för våra baltiska grannar. De är beroende
av att deras närmaste grannländer, de länder de har de närmaste kultu-
rella och politiska banden med, deltar i det europeiska samarbetet. Ett
nej i Sverige till EU vore ett svek mot balterna.
När Spanien, Portugal och Grekland under 70-talet befriade sig
från högerdiktaturer såg man EU-medlemskapet som en livförsäkring
för den nya demokratin. Likadant är det i dag. Av de gamla kommu-
nistländerna har redan Ungern och Polen sökt medlemskap. För många
länder är Europarådet första stationen på den här vägen. Det är mycket
glädjande att situationen tycks ha lösts just där under hösten vad gäller
Lettlands medlemskap.
För balterna handlar det europeiska samarbetet i stort om miljö,
kultur och ekonomi, men också om grundläggande frågor som gäller
politisk hemvist och säkerhet och därmed ytterst om att också integrera
Ryssland i ett större mönster av europeiskt samarbete. Balterna är med
all rätt kritiska mot de drag av protektionism som finns i EU:s han-
delspolitik. Men det är ändå en anmärkningsvärd framgång att
Sveriges frihandelsavtal med de baltiska länderna nu har lett till att
också EU kommer att sluta motsvarande avtal och ställer Europaavtal
som syftar till fullt medlemskap också för de baltiska länderna i fram-
tiden i utsikt.
Om det skall lyckas för de baltiska länderna att fullt ut återvända
till Europa behöver de vänner i unionen. Det finns, det kan jag vittna
om från egna dystra erfarenheter, alltjämt europeiska politiker som
envisas med att inte förstå vad som har hänt de senaste åren. De be-
traktar Baltikum som ett slags ryskt intresseområde. Sveriges och
Nordens röster behövs i Europasamarbetet som en nödvändig motvikt
mot den typen av personer som ännu inte har lärt sig läxan.
Johan Lönnroth talade i början av denna debatt om sin tids kom-
munistiska generation. Han tyckte att det mesta som han och andra
hade stått för på den tiden var bra, med svärmeriet för kommunistiska
diktaturer i öst som beklagligt undantag. Det lät nästan som om allt
detta låg oändligt långt tillbaka i tiden.
Johan Lönnroth har nog ändå rätt i att synen på EU i mycket be-
tingas av en mer övergripande världsbild. För den liberala generation
som jag tillhör, och för både yngre och äldre liberaler, har en trovärdig
internationell solidaritet alltid förutsatt konsekvens och stöd för käm-
pande demokrater var de än har verkat. På vår karta har Gdansk och
Riga varit lika viktiga som Madrid och Barcelona, Havanna lika vik-
tigt som Buenos Aires, Manila och Söul lika viktiga som Peking och
Pyongyang.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
88
Jag har intrycket att en del, inte allt men en del, av motståndet mot
EU här och var på nej-sidan betingas av en kvarvarande ovilja mot de
europeiska demokratier som man tidigare sett som sina ideologiska
motståndare. För mig och andra på ja-sidan är perspektivet helt natur-
ligt ett annat. Vi upplever i dag den tredje stora demokratiseringsvågen
i Europa under 1900-talet.
Den första vågen kom efter första världskrigets slut med de reak-
tionära kejsardömenas sammanbrott och upprättandet av nya demo-
kratier. Detta misslyckades, och snart hade vi fascism och nazism.
Den andra vågen kom efter andra världskrigets slut. Också den
gången slutade det med tragedi, och med sovjetisk ockupation av halva
vår kontinent.
Europatanken är den stora skillnaden mellan världen i dag och
världen under mellankrigstiden. Europatanken är vårt instrument, och
den europeiska unionen dess uttryck, för att denna gång trygga demo-
kratins landvinningar.
Herr talman! Det vore en nationell vanära om Sverige skulle dra
sig undan denna historiska uppgift.
Anf. 80 TONE TINGSGÅRD (s):
Herr talman! Innan jag blev invald i Sveriges riksdag och fick ta
säte i kammaren tillbringade jag min yrkesverksamma tid på slaviska
institutionen vid Uppsala universitet. Det är en institution där man un-
dervisar i många av de språk som talas i Östeuropa. Det har betytt
många kontakter med Östeuropa och en del kunskap om de länderna.
Det är därför som jag vill göra en liten variation på Håkan Holmbergs
tema och ta upp några frågor av politisk-moralisk natur som rör Sveri-
ges förhållande till EU och Östeuropa.
För det första: Att vi i dag över huvud taget diskuterar ett eventu-
ellt medlemskap beror dels på utvecklingen inom EG/EU mot en större
öppenhet när det gäller antalet medlemsländer och nya politikområden,
dels på att Sveriges regering, just på grund av denna öppenhet, kunnat
och velat pröva villkoren för ett medlemskap och lämnat in en med-
lemsansökan. Det har först lett till ett EES-avtal, som få ifrågasätter
värdet av, och sedan till ett medlemskapsavtal som till EES-avtalets
fördelar lägger det ansvar - dvs. rättigheter och skyldigheter - som ett
medlemskap innebär.
Medlemskapet betyder att vi får alla EES-avtalets fördelar och får
vara med och påverka utvecklingen mot att vi betalar medlemsavgiften
och finner oss i den ordning som råder vid inträdet.
Om vi säger nej, vad ger vi då för signaler till de länder som står i
nästa ansökarled? Förmodligen följande: Vi tycker inte att EU:s nya
öppenhet är något att slå vakt om. Vi i Sverige samarbetar med andra
bara på våra villkor, och vi tror inte på ett litet lands förmåga att på-
verka. Det är något att tänka på när vi skall tala med Polen, Ungern,
Tjeckien, Estland, Lettland och Litauen.
För det andra: EU ställer krav på medlemsländerna. De skall vara
demokratiska och ha en fungerande fri ekonomi. Att hålla på de kraven
är kanske det viktigaste stödet vi kan ge demokrati- och reformför-
kämparna i Östeuropa. Borde inte ett land som värt vara berett att offra
något för att kunna ge det stödet?
För det tredje: Vi och många med oss anser att EU borde utökas till
att omfatta fler länder. Skälet är inte minst att många länder vill bli
medlemmar. Vi vill stödja dem i denna strävan. Är det någon som tror
att vi ger det stödet bättre om vi stannar utanför? Eller tror kanske nå-
gon rent av att ett ensamt Sverige kan uppfattas som ett bättre
alternativ?
För det fjärde: På väg till medlemskap behöver de östeuropeiska
länderna ta steg i form av handelsavtal och biståndsavtal. Det är viktigt
att de avtalen leder åt rätt håll. Då behövs de nordiska länderna i EU
för balansens skull. Om vi vill att öppenheten inom EU i dag skall
växa i morgon måste vi vara med och ta ansvar för den utvecklingen.
Fru talman! Om vi tror på politikens möjligheter att ersätta det
snäva egenintresset av egna fördelar med allas intresse av att leva i en
värld av gemenskap och samarbete, har vi nu en unik chans genom att
säga ja till medlemskap. Vi har en moralisk skyldighet gentemot Öst-
europa. Inte minst Vänsterpartiet har historiskt samlat på sig en del
skuld att betala.
Anf. 81 Förste vice talman ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Det enda vi vet om framtiden är att vi ingenting vet.
Det är just nu populärt att inteckna framtiden, inte minst på säkerhets-
och försvarspolitikens område.
Det är just nu populärt att tala om att vi lever i en stabil avspänning
som kan förväntas räcka under decennier framåt. Utgående från detta
är det många som drar slutsatsen att vi kan göra t.o.m. dramatiska för-
ändringar i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken.
Fru talman! Jag vill varna för detta. Vi har gjort det många gånger
förut. År 1925 var inte den enda gången. Sverige nedrustade på ett sätt
som vi bara några år senare fick ångra, när nazism och fascism hotade
oss och även de facto ockuperade våra grannländer.
Hade någon år 1925 i den tidens riksdag sagt att det mest allvarliga
hotet mot Sverige bara 15 år senare skulle vara en tysk invasion från
Norge, hade nog vederbörande i bästa fall skrattats ut, och i sämsta fall
förts till något lämpligt mentalsjukhus. Tyskland var då den stora för-
loraren i första världskriget, avrustat och isolerat, och Norge ett
fredligt grannland. Men femton år senare var det precis detta som hän-
de.
De vapensystem som vi nu köper skall verka långt in på 2000-talet.
Det sista flygplanet i delserie II av Gripen som vi beställde år 1992,
plan 140, skall levereras år 2001, och det skall vara i tjänst åtminstone
till år 2025.
Om det är någon i denna kammare som kan ställa sig upp och tala
om hur Sveriges säkerhetspolitiska läge kommer att se ut år 2025 må
väl vederbörande göra det, men kan icke bli särskilt mycket tagen på
allvar.
Så är det med system efter system, och även med de människor vi
utbildar. Det är det ansvar som vi tar nu som är avgörande för hur vi
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU- frågan
89
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
skall kunna klara oss i en situation som kan vara dramatiskt annorlun- |
Valrörelsen kom bland många andra ting att handla om besparingar
|
EU- frågan |
inom försvaret. Det intressanta med den debatten är att diskussionen i Det är litet grand att resonera som att man inte skall försäkra sitt Jag vill alltså bestämt varna för att man nu intecknar framtiden. Vi Jag tycker att det är viktigt att 1992 års försvarsbeslut fullföljs. Ett Vi kräver från Moderata samlingspartiets sida att beredningen av ett Fru talman! Jag hoppas alltså att den nye försvarsministern kallar Anf. 82 HANS STENBERG (s): Fru talman! Jag vill ta upp den betydelse som utfallet av Västernorrland är ett utpräglat industrilän. Bl.a. finns stora delar av Det här sammantaget gör att utfallet i folkomröstningen kommer att Den tekniska utvecklingen inom pappers- och massaindustrin går i |
90
som är nödvändiga krävs det självfallet både en god lönsamhet och en
trygghet för framtiden.
Om Sverige nu skulle välja att isolera sig mot vår omvärld och sä-
ga nej till EU, finns det en uppenbar risk för att den långsiktiga
konkurrenssituationen för den svenska skogsindustrin kommer att för-
sämras allvarligt.
Eftersom världen ständigt förändras vet vi att EU och dess regel-
verk också kommer att förändras i framtiden. Områden där det är
särskilt lätt att förutse en ganska snabb utveckling inom EU är miljö-
och kommunikationsområdena.
De förändringarna kommer att innebära både hot och möjligheter
för Sverige. Därför är det nödvändigt för oss att kunna vara med och
påverka de förändringar som kommer att ske inom EU:s ram. Om vi
inte kan vara med och påverka finns det en uppenbar risk för att de
multinationella koncerner som äger våra pappers- och massafabriker
kommer att välja att lägga sina investeringar i andra länder.
Om vi nu säger nej till EU och förlitar oss på EES-avtalet kommer
vi långsiktigt att få stora svårigheter. Med våra viktigaste konkurrent-
länder som medlemmar i EU är det ganska lätt att förutse att de
återkommande förhandlingarna om att anpassa EES-avtalet till de för-
ändringar som ständigt sker inom EU kommer att bli betydligt svårare
att klara av i framtiden än de varit hittills. Förhandlingarna kommer
naturligtvis inte att underlättas av att EFTA-sidan försvagats kraftigt,
genom Österrikes och Finlands övergång till EU-sidan.
Det kommer ständigt att finnas en osäkerhet om hur vi skall kunna
klara förhandlingarna om exempelvis timmerbilarnas längd och kraven
på inblandning av returpapper vid all papperstillverkning. De krav på
de här områdena som ofta förs fram av olika grupperingar inom EU
kan mycket väl försvaras av miljöskäl, men det är inte helt självklart
att de lösningar som är bäst och miljövänligast i Europas mest befolk-
ningstäta områden är de bästa för miljön i det glesbefolkade Sverige.
Det säger sig självt att vi lättare kan förklara vårt behov av särskil-
da lösningar om vi är inne i gemenskapen än om vi som en
utomstående, mycket liten part skall förhandla med den stora organi-
sation som EU är. Det är dessutom en organisation där vissa
medlemsländer helt naturligt kommer att sträva efter att i första hand
skydda sin egen skogsindustri och därför kan komma att ta lätt på de
argument som Sverige för fram.
Om exportindustrin i Västernorrland, med de extremt långa trans-
portavstånden, skall kunna hävda sig i konkurrensen in på 2000-talet
krävs det självfallet mycket goda kommunikationer. Därför är det ock-
så på det området nödvändigt att vi får vara med och inifrån påverka
uppbyggnaden av Europas framtida transportnät, så att vi får ett trans-
portsystem som passar vår industri.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag bara säga att ryggraden i Sveri-
ges ekonomi är skogsindustrin. Sverige står och faller med den. För att
ge de bästa förutsättningarna för en fortsatt bra utveckling av den
svenska skogsindustrin är medlemskap i Europeiska unionen nödvän-
digt. Bl.a. därför bör Sverige bli medlem i EU.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
91
Prot. 1994/95:11
19 oktober
./ “ ————————
. illmänpolitisk debatt
EV-frågan
Anf. 83 RONNY OLANDER (s):
Fru talman! Ett av de viktigaste beslut Sverige som nation står in-
för är folkomröstningen den 13 november i år. I den allmänna debatten
har EU-frågan blivit alltför litet belyst utifrån fackligt perspektiv.
Utan att göra mig till tolk eller talesman för någon facklig organi-
sation tycker jag ändå att det känns ytterst angeläget att framföra
följande.
Jag refererar till det jag uppfattat som de fackliga kraven, sett uti-
från ett LO-perspektiv samt byggfackens Europagrupp, vilka är ställda
i samband med inlämnandet av ansökan om medlemskap i Europeiska
unionen.
På medlemskapsförhandlingarna ställdes krav om demokrati och
inflytande, om den ekonomiska och monetära unionen, om regional-
politiken, om arbetsmiljön samt om den svenska arbetsrättsliga
traditionen.
När nu förhandlingsresultatet analyserats kan man konstatera att
dessa fackliga krav är uppfyllda. Slutsatsen av analysen är, att utifrån
löntagarsynpunkt är ett medlemskap att föredra framför EES-
alternativet.
Jag är mycket medveten om att den enskilde medborgaren kan vä-
ga in andra faktorer i sitt personliga ställningstagande - det är ju
därför vi genomför folkomröstningen, vars utslag vi riksdagsledamöter
senare i kammaren skall rätta oss efter.
EU är långtifrån svaret på alla fackliga strävanden på samhällsut-
vecklingens olika områden. Det är självfallet så, att vid ett svenskt
medlemskap i EU kommer tyngdpunkten i det fackliga arbetet att fin-
nas kvar i Sverige som hittills i dag.
Det framställs ibland som om alternativet till medlemskap är den
traditionella svenska folkhemsmodellen av gammalt märke. Så är det
givetvis inte.
Internationaliseringen av kapitalmarknaden är i dag så långt gång-
en att politikerna har blivit kringskurna i en rad frågor. Vi behöver
bara påminna om marknadsreaktionerna på de senaste årens krispaket
och regeringsbeslut - eller för den delen ”icke-beslut” - under den
borgerliga mandatperioden för att inse vidden av dessa förändrade
förutsättningar.
Det innebär inte att vi skall ge upp inför marknaden - tvärtom.
Från min utgångspunkt är medlemskapet en grund för en offensiv eu-
ropeisk politik. Bara genom europeiskt agerande kan vi skapa politiska
motvikter till den rörlighet som marknaden redan själv skaffat sig.
Genom att återvinna politisk makt från marknaden till den demo-
kratiska arenan kommer vårt självbestämmande att öka och samtidigt
vårt medbestämmande i Europa.
Självfallet innebär EU-medlemskapet både plus och minus. Verk-
ligheten är nu en gång inte svartvit, men det finns flera viktiga skäl för
ett medlemskap.
För det första: De krav som ställdes på förhandlingsresultatet är
uppfyllda.
92
För det andra - och det gäller investeringar och tillväxt: All tidiga-
re erfarenhet och alla undersökningar talar för att beslutet i
medlemskapsfrågan kommer att påverka investeringsklimatet i Sveri-
ge. Ett nej skulle kunna få allvarliga konsekvenser för flödet till och
från landet, som i sin tur får effekter på offentliga finanser och räntor,
vilket påverkar investeringarna negativt. Det är viktigt att komma ihåg
att en minimal skillnad i tillväxt kan ge mycket stora budgetkon-
sekvenser.
För det tredje - och det gäller demokrati och inflytande: EES-
avtalet ger tillgång till den inre marknaden och de s.k. fyra friheterna.
Men EES-avtalet är inte statiskt. Ju färre EFTA-länder som ingår,
desto sämre kan villkoren förväntas bli.
Dessutom innebär EES i sig en bindning. Vi tvingas i praktiken
anpassa oss till EU-beslut utan att få vara med i beslutsprocessen. Var-
för skall vi då avstå från ett politiskt deltagande?
Sverige skulle tillsammans med övriga nordiska länder kunna bilda
ett tungt beslutsblock inom EU. Det finns i dag ett europeiskt intresse
för svenska traditionella lösningar på aktuella samhällsproblem som
t.ex. sysselsättningen och den sociala tryggheten.
Det är väsentligt att hålla i minnet att alternativet till ett svenskt
medlemskap inte är trygghet och idyll eller frånvaron av nedskärningar
och besparingar. Alternativet kan dess värre bli motsatsen. För att
kompensera marknadens reaktioner på ett nej framtvingas kanske en
brutal nedskärningspolitik. Pressen på den offentliga sektorn kan för-
väntas bli större, inte mindre. Med sämre förutsättningar ökar också
pressen på löner och kollektivavtal. Detta får nog räknas som realiteter
och inte skrämskott, som en del nej-sägare vill låta påskina.
Därför, fru talman, kommer jag att rösta för ett svenskt medlem-
skap i EU den 13 november - för jobben, freden, tryggheten, välfärden
och miljön, och för att positivt få vara med och forma framtiden i Eu-
ropa med de positiva och de goda krafterna. Tack för ordet.
Anf. 84 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! En av de viktigaste frågorna i vår samhällsutveckling
gäller hur vi skall hantera de stora miljöproblemen. Den fråga man
ställer sig är vilka möjligheter som Sverige och svenskarna har att på-
verka miljöpolitiken på svensk, europeisk och global nivå. Man frågar
sig om den bästa lösningen är att Sverige blir ett mönsterland på egen
hand, eller om det inte är bättre att söka starka internationella samar-
betsformer för att komma någon vart med miljöfrågorna. Man frågar
sig om inte EU är ett alternativ som skapar möjligheter att komma till
rätta med just de stora miljöfrågorna.
Man kan då konstatera, fru talman, att EU:s miljöarbete har haft ett
väldigt högt tempo de senaste åren. Ministerrådet har beslutat om
skärpta avgaskrav på bilar, vi har fått klassificering och märkning av
kemikalier, vi har fått kommunal avloppsrening, naturskydd, kvävetill-
försel till jordbruksmark, genteknik, miljömärkning, miljörevision -
allt detta är frågor som har dykt upp och tagits på allvar i EU:s miljö-
arbete. Och mer är på väg.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
93
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
Man kan säga att EU-reglerna omfattar en allt större del av miljö-
politiken, och det viktiga är att detta nu sker med medlemsländernas
goda minne, eftersom det är regeringarna i ministerrådet som beslutar
om vilka EU-regler som skall finnas - inte kommissionen.
Samtidigt måste det sägas att allt inte är EU:s ansvar. Miljöarbetet i
EU styrs väldigt mycket av närhetsprincipen, som innebär att EU inför
regler bara om det inte räcker med de nationella åtgärderna.
När man har sagt detta måste man också konstatera att det finns en
rad områden där EU:s miljöpolitik måste skärpas.
För det första gäller det försurningen. Den är mycket speciell, inte
minst för svenska förhållanden. De gemensamma kraven måste skär-
pas. Utsläppen av försurande ämnen måste minska drastiskt, till en
nivå som är anpassad till vad naturen tål. Uppenbarligen måste direkti-
vet om stora förbränningsanläggningar anpassas till den här
målsättningen.
För det andra måste kretsloppstänkandet få ett genomslag i hela
Europa. EU:s arbete måste präglas mer av det här synsättet. Producen-
tansvaret måste utvidgas till att gälla allt fler produkter.
För det tredje gäller det miljöskatter. Användningen av ekonomis-
ka styrmedel på miljöområdet blir verkningsfull bara om åtgärderna
genomförs på internationell nivå. EU måste bli pådrivande för att
åstadkomma ett brett genomförande av sådana styrmedel.
För det fjärde gäller det kemikaliearbetet. Arbetet på att förhindra
användning och spridning av farliga kemikalier måste få en tydligare
internationell inriktning. Här måste Sverige också vara fortsatt pådri-
vande.
För det femte gäller det miljö och handel. Miljöhänsynen måste in
allt tydligare i handelspolitiken.
Man kan ytterligare nämna transporter och miljö. När den inre
marknaden genomförs kan man lätt se att transportvolymen ökar. Åt-
gärder måste alltså vidtas.
Den sista punkt man bör nämna är att EU och Sverige självklart
måste verka för att EU-stödet till miljöinsatser i Baltikum, Central-
och Östeuropa förstärks.
När jag nu har sagt det här vill jag återvända till frågan om det är i
EU som det svenska arbetet skall bedrivas. Jag menar att det är lättare
att driva en miljöpolitik med höga ambitioner inom EU än att göra det
utanför. Det är uppenbart att det som kan tyckas attraktivt som ett na-
tionellt självbestämmande eller - om man så vill - nationell
handlingsfrihet är ett mynt med två sidor. Har vi rätten att göra vad vi
vill så har andra rätten att låta bli att göra det vi vill att de skall göra.
Man kan sammanfatta detta så, att nationell handlingsfrihet knappast
är lösningen på de stora gränsöverskridande miljöproblemen.
Fru talman! Det är uppenbart att vi alltmer måste föra in just miljö-
frågorna i diskussionen kring EU och visa att de är en stark drivkraft
för många människor att vilja ha ett svenskt medlemskap. Det är i själ-
va verket viktigt att föra fram miljöargumenten minst lika starkt som
de ekonomiska och andra argument som framförts just i EU-debatten.
94
Det är därför, fru talman, som man blir litet undrande över den nu-
varande regeringens plötsliga agerande när det gäller EU-frågan och
miljön. När man läser den motion som socialdemokraterna nyligen
lade fram för att komma till rätta med den gamla regeringens miljö-
ambitioner och EU-ambitioner känner man sig litet osäker på vad det
är socialdemokraterna egentligen vill - i grunden säger man bara att
man är skeptisk. Det är ett nytt ord i den politiska vokabulären. Inne-
börden av begreppet skeptisk klargörs inte riktigt när man säger sig
vara skeptisk till den borgerliga regeringens EU-politik. Man talar ba-
ra i dunkla ordalag om vad det är man vill ändra på.
Vad jag framför allt undrar över är - det vill jag gärna skicka med
till miljöministern efter diskussionen här i dag: Tror man från rege-
ringens sida att det är klokt att t.ex. dra tillbaka en miljöbalk som
skulle kunna utgöra en god grund för ett svenskt agerande på miljöom-
rådet? Tror man från regeringens sida att det är klokt att avstå från att
införa en stark miljöombudsman? Tror man att det är ett bra sätt att
äntra miljödebatten i Europa, ett bra sätt att gå in med en svensk mil-
jöprofil i det europeiska arbetet?
I sammanfattning tror jag att miljöfrågorna talar för medlemskapet,
men jag tycker inte att det socialdemokratiska agerandet de senaste
dagarna har gjort den saken lättare.
Anf. 85 EVA ERIKSSON (fp):
Fru talman! Det pågår i Sverige i dag ett intensivt och engagerat
miljöarbete i de flesta kommuner. Enskilda individer deltar aktivt som
miljöarbetare i vardagen. Det är en folkrörelse som växer sig allt star-
kare. Barn och ungdomar går i spetsen. För oss liberaler är det en stor
glädje att enskilda individers delaktighet ökar i en så viktig fråga som
miljöfrågan.
I Europa ser man samma tendenser - miljöopinionen växer sig allt
starkare. Det skapas nya arenor mellan kommuner i Europa och kom-
muner i Sverige. Nätverken sluts till en gemenskap. Medvetenheten
om att vi tillsammans skall lösa miljöfrågorna blir större och större.
Det finns emellertid frågor som är internationella och som behöver
en annan arena än den lokala eller nationella.
Som milj oengagerad liberal kvinna tycker jag att det är oerhört
glädjande att miljöfrågorna kommit i EU-debattens centrum. Den star-
ka miljöopinionen medförde flera viktiga saker för förhandlings-
resultatet.
För det första bidrog den till att Sverige redan från början hade
oerhört ambitiösa utgångspunkter i förhandlingarna. På så sätt kunde
vi prestera ett resultat som jag tycker vi har anledning att vara mycket
nöjda med.
Vår utgångspunkt var att inte behöva sänka våra miljökrav. Resul-
tatet blev att EU för första gången i historien lovat att höja sina krav
till ett ansökarlands, efter en fyraårig övergångsperiod. Sverige tvingas
i sin tur att höja kraven på flera produkter där EU i dag är tuffare.
Miljökonsekvensbeskrivningar måste bli vanligare, gentekniken skall
regleras och farligt avfall skall hanteras striktare.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
95
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EV-frågan
För det andra ledde den starka miljöopinionen till att det är höga
förväntningar på de partier och de politiker som säger ja till EU. Om
det går bra den 13 november måste vi utnyttja alla de möjligheter till
samverkan och inflytande som medlemskapet ger i miljöns tjänst. Vi
folkpartister är beredda att ta vara på den möjligheten. Men hur är det
med Miljöpartiet och Vänsterpartiet? Hur kommer ni att göra efter ett
ja i valet till EU? Kommer ni att bli de miljökämpar som ni utger er
för att vara i dag? Hur kommer ni att agera i vårt parlament där ni är
valda?
Det främsta miljöargumentet för EU är just delaktigheten och infly-
tandet över besluten på den europeiska nivån. För att vara trovärdiga
måste de gröna frågorna slå igenom på alla nivåer. Det handlar om hur
vi tillsammans skall lösa gemensamma problem, inte bara i EU utan i
våra kommuner, i Sverige och i hela världen. Det finns ingen motsats-
ställning mellan att bedriva lokala, globala och regionala frågor.
Ibland ger nej-sidan uttryck för den synen.
Ibland säger nej-sidan att Sverige är ett alldeles för litet land för att
någon skulle lyssna på oss. Man säger också att landet är för litet för
att kunna påverka.
På samma gång hävdar man på fullt allvar att Sverige skall stå
utanför för att på så vis vara ett självständigt föregångsland som alla
skall snegla på. Självmotsägelsen är fulländad!
Tittar man på EU:s miljöarbete kan man bara konstatera en enda
sak, nämligen att två av de minsta länderna varit de ”största” miljölän-
derna. Jag tänker på Danmark och Holland. Återigen så handlar inte
politik om att vara störst och starkast, utan det handlar om kunskap,
initiativkraft, uppföljning och envishet.
Det var Danmark som med sina tre röster i ministerrådet fick ige-
nom miljöfarlighetsmärkningen av kemikalier 1992. Det var Holland
med fem röster i ministerrådet som var arkitekten bakom det nya femte
miljöhandlingsprogrammet. Det var en holländare som skrev förslaget
med Hollands nationella miljöplan som förebild. Här kan man verkli-
gen tala om ett föregångsland. Låt nu Sverige bli föregångsland och
vara med i gemenskapen.
Varför skulle miljön bli bättre och varför skulle vi ha större möj-
ligheter att ta itu med miljöhoten om Sverige stannar utanför? Faktum
är att tillståndet för miljön i Sverige sedan länge avgörs av beslut som
fattas i andra länder långt ifrån oss utan att vi själva kan påverka beslu-
ten.
Verkligheten talar för sig själv. Vi kan inte, hur gärna vi än skulle
vilja, lösa ens våra egna miljöproblem på egen hand. Slutsatsen är en-
kel och självklar: Gemensamma problem löser vi bäst tillsammans.
Jag knyter stora förväntningar till miljöministern - att hon skall
kunna påverka sin finansminister att fullfölja de diskussioner som förts
och de initiativ som tagits av Europas finansministrar vad det gäller
miljöavgifter och skatteväxling. Den ekonomiska politiken är ett vik-
tigt styrmedel i miljöns tjänst. Jag är i likhet med Lennart Daléus
oroad över att Socialdemokraterna i sin motion börjat tveka i miljöfrå-
96
gorna. Det vore intressant att få höra vad miljöministern har att säga
om detta.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag understryka att EU inte utgör
något hot för miljön. EU är en möjlighet som vi måste ta vara på.
Anf. 86 JAN JENNEHAG (v):
Fru talman! Eva Eriksson frågade efter Vänsterpartiets alternativ
på miljöområdet. Jag skall helt kort svara på det.
Sverige skall bedriva en betydligt radikalare miljöpolitik än i dag.
Sverige skall ta ett direkt ansvar för vårt närområde runt Östersjön och
även för andra delar av Östeuropa när det gäller att åtgärda allvarliga
miljöproblem där.
Sverige skall lägga om till ett miljövänligt jordbruk, där använd-
ningen av konstgödsel och kemikalier minimeras, och till en
livsmedelsproduktion som inte bygger på ett så kraftigt transportbero-
ende som kan bli följden av ett EU-medlemskap.
Sverige skall utöka sitt deltagande i det internationella samarbetet i
olika globala och europeiska organ på miljöområdet.
Sverige skall inrikta sin bistånds- och handelspolitik på att sätta
miljömålen främst.
En självständig politik på dessa områden, liksom ett självständigt
agerande i en rad internationella organisationer, försvåras eller omöj-
liggörs genom ett EU-medlemskap, där alla förväntas tala med en röst.
Fru talman! Europeiska unionen är till för sina medlemmar, precis
som vilken annan sammanslutning som helst. Organisationen skall
gynna medlemsländernas intressen i konstellationen Nordamerika,
Europa och Asien, där vi kan förvänta oss att en stor del av industri-
produktionen och den ekonomiska aktiviteten kommer att finnas under
överskådlig tid.
Europeiska unionen är inget instrument för att utjämna skillnader
mellan rika och fattiga länder. Den motsättningen har alltid lett till
väpnade konflikter. Den behöver inte nödvändigtvis göra det, men om
vi underlåter att på allvar ta itu med de ökade skillnaderna, så ökar
risken för väpnade konflikter.
Det är helt klart att miljöhänsynen är underordnade målen om fri
rörlighet och ekonomisk tillväxt. En stor del av besluten i miljöfrågor
tas under artiklar som handlar om varors fria rörlighet. Den inre mark-
nadens tillväxtmodell med en gigantisk strukturrationalisering,
centralisering av produktionen och drastiskt ökade transportbehov le-
der i sig till ökad miljöförstöring.
EU:s jordbrukspolitik leder utvecklingen åt fel håll. Subventioner-
na ökar. Byråkrati och oöverskådliga regelverk återkommer, och
utvecklingen av ett mer ekologiskt inriktat jordbruk försvåras delvis.
Specialisering av produktionen blir nödvändig, och det leder till ökade
transporter och till en distributionsapparat som tar en allt större del av
produkternas värde.
Tidigare under dagens debatt har det nämnts exempel på att trans-
porter kan få rent horribla följder. Man distribuerar varor vars värden
är relativt låga i förhållande till värdena i konsumtionsledet. En
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 11
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
mycket stor del av kostnaderna betingas av energipriser, långa trans-
portvägar och förpackningar.
Nödvändigheten av en mer lokalt inriktad livsmedelsproduktion är
uppenbar, om vi menar allvar med talet om att det skall vara en eko-
logiskt inriktad och uthållig produktion.
Det är inte rimligt att Europa skall ha som mål att kraftigt öka kon-
sumtionen och råvaruförbrukningen. Det stämmer inte överens med ett
nödvändigt globalt perspektiv. En ökning av den ekonomiska aktivite-
ten är ett av Europiska unionens mål.
Detta för tankarna vidare till en annan, som jag tycker, försummad
del av debatten. Det gäller synen på kärnkraften. Ett Europa med ett
ständigt ökat energibehov kommer rimligtvis att ha svårigheter att av-
veckla kärnkraften. Det kommer att få spridningseffekter även på
Sveriges möjligheter att åstadkomma en annan energiproduktion. Jag
ser med stor oro på den tidsutdräkt som det svenska praktiska hand-
landet när det gäller kämkraftsavvecklingen har fört med sig.
Tyvärr tror jag att tidsperspektivet kommer att förskjutas ytterliga-
re om Sverige blir medlem i Europeiska unionen.
Anf. 87 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jan Jennehag talar om vad EU står för eller snarare
vad EU stod för vid Romfördragets tillkomst. Jan Jennehag måste ac-
ceptera att detta är en organisation som har förändrats. Den har andra
målsättningar och en annan inriktning än den hade under 5O-talet.
Jan Jennehag tillhör själv en organisation som hyllade helt andra
gudar och ideal på 50-talet och som har förändrats och liksom EU bytt
namn. Jag respekterar den förändringen och tycker att Jan Jennehag
också skall respektera att EU, som det heter i dag, har förändrats och
har en annan målsättning och inriktning.
Det är sant, fru talman, att Sverige deltar i internationella samarbe-
ten på olika sätt. Man gör det i FN, i nordiska sammanhang och även i
en mängd sammanhang på miljöområdet.
Jag frågar mig och Jan Jennehag om han kan nämna någon annan
internationell organisation av EU:s karaktär som förmår vara tydlig
och sträng mot sina medlemmar på ett sådant sätt att de kan tvingas att
föra en riktig miljöpolitik. EU har den möjligheten. Där finns krafter
för att kunna påverka de enskilda medlemsländerna.
Fru talman! Kärnkraften är ett kärt och berättigat ämne i miljöde-
batten. Jan Jennehag glömmer eller vill inte tala om en del
sakförhållanden i EU när det gäller kärnkraften. Det är t.ex. bara hälf-
ten av EU:s länder i dag som har kärnkraft. EU-landet Italien har haft
en folkomröstning om kärnkraften, och till skillnad från Sverige har
man stängt av sina tre reaktorer - en stor och två ganska små. Tysk-
land driver frågan om ansvarstagandet när det gäller kärnkraften.
Fru talman! Litet förenklat kan man säga att hoten mot den svenska
kärnkraftens avveckling ligger betydligt närmare än Bryssel.
98
Anf. 88 JAN JENNEHAG (v) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt att EU:s inriktning förändras.
Den förändras kontinuerligt, och vi kan hoppas på kommande föränd-
ringar. Men det som vi skall ta ställning till i dag är naturligtvis det
avtal som är framförhandlat.
Mycket av det som jag nämnde i mitt anförande är problematiskt.
Jag påstår inte, Lennart Daléus, att detta är enkelt och att det är så
svartvitt som det ofta framställs i debatten.
Men när jag väger fördelar och nackdelar med medlemskapet
kommer jag fram till att det är ändamålsenligt för Sverige att säga nej.
Detta nej är naturligtvis onyanserat, men när vi röstar om sådana här
saker handlar det om ett ja eller nej. Det går inte att instämma i eller ta
avstånd ifrån detta t.ex. till 40 eller 60 %. Detta är en vattendelare. Jag
hamnar på den sida som säger nej till ett svenskt medlemskap.
Det är förvisso riktigt att Italien har tagit ett steg. Kan vi vänta
motsvarande steg i Frankrike? Det kan vi förmodligen inte. Jag menar
att EU:s energipolitik till stor del - jag tänker på EU sammantaget -
kommer att handla om kärnkraft.
Anf. 89 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Apropå det som Jan Jennhag sade sist måste jag ställa
en fråga. Jag tillhörde dem som år efter år på 80-talet gick i de s.k.
Barsebäcksmarscherna tillsammans med danska vänner och ville att
Barsebäck skulle stängas. Det är samma krav som danska politiker i
EU-landet Danmark framställer mot icke EU-landet Sverige. Verkar
det, Jan Jennehag, som om det är EU-landet Danmark som är pådri-
vande i kärnkraftsfrågan och vill behålla kärnkraften? Det gör det
verkligen inte.
Sedan, fru talman, gör Jan Jennehag det litet lätt för sig när han sä-
ger att han har vägt för- och nackdelar med att vara medlem i EU och
har kommit fram till att nackdelarna överväger. Jan Jennehag bör
rimligen ha en vision om vad som händer om Sverige står utanför EU.
Den bör han också redovisa och föra en öppen debatt om. Hur bearbe-
tar Sverige de svavelföroreningar som i dag når Sverige från andra håll
i Europa? Hur blir Sverige en aktiv och pådrivande del i det regionala
internationella arbetet när det gäller att hantera Östersjöns miljöfrå-
gor? Hur blir Sverige en pådrivande part i arbetet med att motverka
miljöeffekterna av transporterna i Europa? Hur blir Sverige tillsam-
mans med andra länder ännu starkare i det globala miljöarbetet?
Hela den visionen saknas, fru talman. Det blir bara ett resonemang
om att man intuitivt har kommit fram till att EU är något fult på miljö-
området. Det är en dålig grund för ett ställningstagande.
Anf. 90 JAN JENNEHAG (v) replik:
Fru talman! Är det en dålig grund för ett ställningstagande eller
inte? Frågan är av den karaktären att man måste återföra den till grun-
derna för EU:s hela funktion.
Jag sade i mitt anförande att EU:s huvudsyfte är att gynna utveck-
lingen för sina medlemmar; det kan vi utgå ifrån. Det är icke ett
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
99
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
ändamålsenligt instrument för de mål som Lennart Daléus och jag i |
seende.
|
Allmänpolitisk debatt |
Lennart Daléus kan säga att jag gör det enkelt för mig när jag |
|
EU-frågan |
rande skulle jag naturligtvis kunna säga om honom. Möjligheterna för Sverige att driva en politik kan i vissa stycken Återigen vill jag säga att jag tillstår att det finns områden där EU är Anf. 91 EVA ERIKSSON (fp) replik: Fru talman! Jag vill påminna Jan Jennehag om en viktigt sak i dis- Jan Jennehag säger nej till att vi skall ändra det faktum att en tred- En femtedel av den svenska skogen och en tiondel av våra sjöar är Jag tycker att Sverige, som ett föregångsland, skall vara med och Hur kommer ni, om det blir ett ja, att agera i det parlament där ni Anf. 92 JAN JENNEHAG (v) replik: Fru talman! Självfallet kommer vi att arbeta i parlamentet även om Jag anser att jag i mitt huvudanförande beskrev hur vi skall försöka |
|
100 |
folket säger så. Vi kommer att i parlamentet göra det bästa möjliga av |
situationen i kraft av det inflytande vi kan råka ha. Vi är ett litet parti,
men vi kommer att vara ett radikalt miljöparti - även i ett Sverige som
är medlem i Europeiska unionen, om det blir så.
Anf. 93 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är då märkligt att man inte skulle ha inflytande och
beslutsrätt i EU. Inte kan man säga att vi är för små för att vara med
och påverka och att vi inte är tillräckligt kraftfulla.
Det lilla Danmark och det lilla Holland är föregångsländer. De är
de länder som sätter upp agendan i EU i dag i fråga om miljöarbetet.
Jag tycker faktiskt att det finns alla skäl i världen för att rösta ja till
EU. Sverige kommer att ha en viktig position i arbetet för att forma en
bra miljöpolitik för hela världen.
Anf. 94 JAN JENNEHAG (v) replik:
Fru talman! Eva Eriksson och jag skiljer oss åt i bedömningen. Jag
menar att Europeiska unionen inte är ett ändamålsenligt instrument för
att lösa miljöproblemen.
Jag tror att föreställningen om att det finns objektivitet i ställnings-
tagandet bygger på en illusion. Frågan gäller hur vi ser på
grundläggande frågor. I vilket syfte finns EU? Vilka mål finns? Vilka
möjligheter finns att agera för ett minskat avstånd mellan rika och fat-
tiga länder? Vilka möjligheter finns det att i dag få en folkligt
förankrad politik när folk vet att det är byråkratin som till stor del fat-
tar besluten? Många anser att det är en fördel att folket inte har alltför
stort inflytande. Tyvärr har också sådana inslag funnits i debatten.
Vi kan komma fram till att frågan snart är besvarad. Om några
veckor vet vi under vilka förutsättningar vi har att arbeta. Jag är över-
tygad om att jag och Eva Eriksson, även om vi har olika åsikter i
denna fråga, i vart fall är inriktade på att göra det bästa möjliga i den
situation som då uppstår.
Anf. 95 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag står för första gången i denna talarstol, och det
känns trevligt.
Jag skall tala om EU och miljön. Vi kan se att Miljöförbundet, Jor-
dens Vänner, Framtiden i Våra Händer, Fältbiologerna, Naturskydds-
föreningen och Miljöpartiet säger nej till EU. Många ungdomar säger i
dag nej, liksom många som är engagerade i fackföreningsrörelsen.
Sverige har inte längre det goda miljöanseendet som landet hade
tidigare. World Watch Institute slog fast 1992 att Sverige inte längre
är föregångsland på miljöområdet. Av Naturskyddsföreningens rap-
port, som kom innan valet, framgår det att föreningen ser med stor
besvikelse tillbaka på de tre senaste åren. Föreningen anser att ett
medvetet drivande av en politik som tar flera kliv tillbaka är ansvars-
löst och oacceptabelt. Det är hårda ord.
Carlo Ripa di Meana, EG:s miljökommissionär 1992, sade att EG:s
miljöpolitik är en högskola i hyckleri. Beror dessa hårda ord från Na-
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
101
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
turskyddsföreningen på att vi börjat EU-anpassa vår miljöpolitik? För
mig ser det ut så.
Ett exempel är när den förra regeringen tog bort prisregleringsav-
gifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Priset sjönk med
20 %. Användningen av handelsgödsel ökade med 16 %. Det kan bara
leda till en sämre miljö.
EU är enligt min mening inte ett miljöprojekt. Snarare tvärtom.
Det kan finnas många skäl till varför man säger ja till EU. Man för
min del skulle det inte vara för miljön. Jag tycker att det är hyckleri att
låtsas att EU är ett miljöprojekt. EU säger självt att mycket av den ge-
mensamma politiken leder till ökade utsläpp i luft och vatten, trafiken
ökar, mängden miljöfarligt avfall ökar och landskapsskövlingen ökar.
Vi vet att trafiken utgör ett stort problem. EU bedömer att omfatt-
ningen av trafiken kommer att öka med 25-30 % fram till år 2010.
Lastbilstrafiken beräknas öka med 40 %.
Sverige bar uttalat målet att koldioxidutsläppen skall ha samma
omfattning år 2000 som 1990. Det målet kan inte uppnås, i alla fall
inte om Sverige går med i EU. Enligt bedömare inom EU kommer
koldioxidmängden fram till år 2000 att öka med 25-40 %. Det är en
klar ökning och ett klart steg tillbaka.
EU tillämpar miljöregler som gör att det är svårt att hantera miljö-
frågor inom unionen. Det krävs t.ex. konsensusbeslut för att fatta
beslut om miljöavgifter. Det är därför England kan stoppa införandet
av avgifter på koldioxid. Det går att besluta med en kvalificerad ma-
joritet, men då måste samtliga länder gå med på det. Varför göra det
om man har en bestämd uppfattning i frågan?
Det som skiljer synen på miljön i Sverige och i EU är synen på
kemikalier. Jag hoppas att vi i miljöpolitiken kan ta fasta på att disku-
tera kemikalier. De stora miljöproblemen utgörs inte bara av
svaveldioxid, kväveoxider och koldioxider. Det är kemikalierna.
Vi kan göra en jämförelse med Baltikum. I Baltikum är 6-7 % av
barnen allergiska. I Sverige är siffran hos sjuåringar snart uppe i 50 %.
Generellt sägs 30 % av alla svenskar vara allergiska. Vi vet att det be-
ror på miljön. Men vad är då den stora skillnaden mellan Baltikum och
Sverige? Jo, det är mängden kemikalier. De miljöproblemen är inte
globala, de är nationella. Annars skulle skillnaden inte vara så stor
mellan Baltikum, som ligger så nära, och Sverige.
Det finns mer än 10 000 olika kemikalier som våra små växande
celler hos framför allt barnen inte tål. Den växande cellen reagerar
med allergi och överkänslighet. Är det verkligen en frihet att gå med i
en union där kemikalieflödet tenderar att hela tiden öka?
Karl-Henrik Robert uttrycker detta bra. Han pratar om att de mil-
jöproblem som kommer att finnas i framtiden inte syns. Han kallar
dem för molekylsopor. Vi måste börja titta på molekylsoporna. Jag
menar att Sverige måste vara ett föregångsland när det gäller att aller-
gisanera. Det kan Sverige bara vara utanför EU. I EU skall varor
transporteras fritt. Har innehållet godkänts i ett land skall det få finnas
i ett annat land.
102
Vi har fått azofärgämnen. Vi har fått cyklamat och sackarin, som är
sötningsmedel och som finns i svenska matvaror i och med EES-
avtalet.
Det faktum att föreningen Unga Allergiker självfallet är emot EU
är kanske inte förvånande. Man kommer inte ens att kunna äta maten
med någon större säkerhet i framtiden. I ett sammansatt livsmedel
måste en ingrediens uppgå till minst 25 % för att det skall behöva
deklareras vad som finns i den. Det kommer att finnas många samman-
satta livsmedel på hyllorna i affärerna, och en allergiker kan inte veta
om livsmedlen innehåller nötter, ägg eller mjölk; det är allergener som
det är livsviktigt att veta om man får i sig eller inte.
Om vi menar allvar med miljöpolitiken i framtiden och med att vi
vill gå tillbaka när det gäller kemikaliehanteringen och kemikaliesam-
hället måste Sverige stå utanför den europeiska unionen. Sverige måste
vara ett land som börjar sanera i kemikaliefloden, som ser till att det
som inte behövs förbjuds och som allergisanerar daghem och skolor.
Men har vi råd med det om vi samtidigt belastar budgeten med en
medlemsavgift på 50 miljarder kronor?
Det är ingen slump att Miljöförbundet, Jordens Vänner, Framtiden
i Våra Händer, Fältbiologerna, Naturskyddsföreningen och Miljöpar-
tiet de gröna av miljöskäl säger nej till EU. Vi måste gå före i Sverige
och skapa ett samhälle i ekologisk balans, ett samhälle som ibland
kallas kretsloppssamhället. Sverige måste vara ett land som visar att
det går att gå före, och det gör Sverige bättre utanför den europeiska
unionen.
Anf. 96 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jag vill bara korrigera något av det som Gudrun Lind-
vall tog upp. Naturskyddsföreningen har inte sagt nej till EU. Det man
gjort är en bedömning av miljöeffekterna av att gå med i EU. Men
man har inte tagit ställning till ett svenskt medlemskap.
Gudrun Lindvall påstår att man på World Watch Institute säger att
Sverige har halkat efter på miljöområdet. Det är en modern skröna; det
är en rått-tanden-i-pizzan-historia, som går runt och runt. Det som
hände var att en gäst från World Watch Institute för något år sedan -
om minnet inte sviker mig - sade att man i Sverige tydligen minskat
satsningarna på alternativa energikällor i Sverige. Detta uttalande har
förvanskats till påståenden som att Sverige, enligt Word Watch Institu-
te, har halkat efter på miljöområdet.
Självfallet kan man räkna upp organisationer och personer som
tagit ställning. Låt mig påminna att den gamle miljökämpen Rolf Ed-
berg, välkänd genom många böcker, tydligt tagit ställning för ett
medlemskap. En inte alldeles obekant person på miljöområdet, Stefan
Edman, tidigare vice ordförande i Naturskyddsföreningen, och Anders
Wijkman har tagit ställning för ett medlemskap i EU. Det går att näm-
na många av de mer bekanta miljöprofilerna som tagit ställning för ett
medlemskap.
Fru talman! Jag tyckte mig höra att Gudrun Lindvall sade att enligt
en EU-rapport ökar utsläppen av bl.a. svaveldioxid och luftförorening-
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
103
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
ar. Men detta är inte sant. I den aktuella EU-rapporten sägs det att jäm- |
genomförande en högre mängd utsläpp. I båda fallen minskar utsläp-
|
Allmänpolitisk debatt |
pen av i det här fallet svaveldioxid, men de minskar i något mindre |
|
EU-frågan |
Jag skall inte tränga längre in i debatten i övrigt. Men jag vill bara Anf. 97 GUDRUN LINDVALL (mp) replik: Fru talman! Med den trafikökning som man kan se inom EU, är Naturligtvis ökar både koldioxidutsläppen, vilket framgår av Beträffande uttalandet från Word Watch Institute minns Lennart Det finns många tecken som tyder på att den utveckling som EU Anf. 98 INGA-BRITT JOHANSSON (s): Fru talman! Det finns många skäl till att vi skall säga ja till ett Freden, välfärden, kampen mot arbetslösheten och för en bättre Jag har under mina tolv år i riksdagen framför allt ägnat mig åt Jag tänker inte ägna mig så mycket åt miljöpolitiken, eftersom Till Lennart Daléus vill jag säga att jag tror att han i själ och hjärta |
|
104 |
är glad över att regeringen har dragit tillbaka miljöbalken. Det finns ju |
nu en möjlighet att få tillbaka ett förslag som innehåller det som bl.a.
Lennart Daléus och jag var överens om i Miljöskyddskommittén. Men
vi kommer att få många anledningar att diskutera detta. Det hör inte
nödvändigtvis samman med EU-debatten.
Vi vill använda ett medlemskap i EU till att förändra livsmedels-
politiken på en rad viktiga punkter. Dock vill jag understryka att de
frågor som vi socialdemokrater har tagit upp bl.a. i vår motion är helt i
linje med de förändringar som många andra länder inom unionen i dag
vill genomföra.
En fri handel med livsmedel förutsätter en effektiv livsmedelskon-
troll och en större samsyn i veterinära och fytosanitära frågor.
Konsumenterna har ett intresse av att varorna märks tydligt och att de
skadliga ingredienserna utesluts. EU-ländernas allergiker har precis
samma önskemål som de svenska allergikerna har. Det är ingen skill-
nad. Detta arbete kan påskyndas, och det är en av de frågor som vi
socialdemokrater vill prioritera.
Lennart Daléus nämnde uttrycket råttan i pizzan. När det gäller va-
rumärkningen finns det också litet av råttan i pizzan. Det har att göra
med tolkningen av märkningsföreskrifterna. Jag besökte kommissio-
nen för ett par veckor sedan, och då besökte jag just dem som är
ansvariga för varumärkningen. Det är helt klart att de allergiframkal-
lande ämnena skall märkas. Det skall också göras tydligt. Däremot är
det varje enskilt lands sak att avgöra om de icke-förpackade varorna
skall märkas. Som ett - möjligen något fånigt - exempel nämndes att
man i något land börjat med märkning vid korvkioskerna. Man hade
bilder på korv och bröd. Därunder fanns en innehållsförteckning, med
uppgift om i fall det förelåg några hälsorisker.
Många andra för konsumenterna viktiga frågor diskuteras just nu
inom EU. Det gäller exempelvis bestrålade livsmedel. Och för att få ett
förbud mot bestrålning behövs våra röster. Även frågor om kemiska
tillsatser, regler vid distansförsäljning, marknadsföring, barnom-
sorgsprodukter, prismärkning och mycket mer diskuteras. Jag vill inte
passivt vara tvungen att finna mig i de beslut som fattas. Jag vill att
Sverige, med den kunskap och insikt som finns i Sverige, skall vara
med och påverka, och jag vet att det går att påverka. Det har vi sett
inte minst inom standardiserings verksamheten, där Sverige redan får
medverka fullt ut.
Politiker - inte minst från vänster- och miljöpartier inom EU -
konsumentrepresentanter från andra länder, exempelvis från Tyskland,
Danmark och Holland samt från BEUC, som är Europas största kon-
sumentorganisation, anser att det skulle bli betydligt lättare och att det
skulle gå betydligt snabbare att nå de goda mål som finns beskrivna
inom EU, men som inte är genomförda, med en nordisk medverkan. De
vill alltså att Sverige skall medverka i en gemenskap i stället för att stå
utanför, detta föredöme som Miljöpartiet de gröna och Vänstern så ofta
talar om.
Den ende som jag har hört vara emot den fortsatta utvecklingen är
Bonde, en dansk EU-parlamentariker som motståndarsidan i Sverige
har tagit hit för att prata litet grand. Han tillhör en liten udda grupp
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
105
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
inom EU-parlamentet som kallas för Regnbågarna. Det säger kanske
sitt. Han är den ende som tycker att vi bör stå utanför.
Ett medlemskap i EU ger Sverige möjlighet att påverka. Med EES-
avtalet kommer varorna ända hit. Vi kan inte förhindra vare sig miljö-
förstöring eller dåliga varor att passera våra gränser.
Allt som händer i EU är inte bra, lika litet som jag tycker att allt
som händer i Sverige är bra. Men jag tror på politiken, och jag tror att
vi tillsammans kan driva utvecklingen åt rätt håll.
Anf. 99 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:
Fru talman! Inga-Britt Johansson talar om allergiker. Det är ett
ämne som ligger mig varmt om hjärtat av personliga skäl.
Det finns ingen lista på vad som är allergener. Om det vore så en-
kelt, skulle vi lätt veta vad som måste deklareras. Det mesta av det
som många allergiker är allergiska emot är vanliga livsmedel. Och det
som står i EU-propositionen är att i sammansatta livsmedel, som pytti-
panna, behöver ingenting av det som finns i t.ex. falukorven deklareras
om falukorv inte ingår till 25 % och därutöver. Den kan alltså innehål-
la både ägg och mjölk. Det behöver inte deklareras.
Många av de ämnen som allergiker och överkänsliga personer rea-
gerar på, t.ex. rött färgämne i godis, formalin i barnkläder, klassas
nästan aldrig som allergener. Men människor är allergiska mot det.
Den dagen vi har en klar lista på allergener och de redovisas öppet
i alla livsmedel tror jag att många allergiker skulle vara lyckliga. En
sådan behöver vi få i Sverige också. Men den finns definitivt inte i EU.
De är ännu längre därifrån än vi är.
Anf. 100 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det är riktigt att vi kanske har kommit längre i en del
av de här frågorna. Då är det viktigt att vi är med och kan påverka hur
den här listan kommer att se ut i framtiden. Det är ett kontinuerligt
arbete som pågår.
Faktum är, oavsett vad Gudrun Lindvall säger, att de kända aller-
giframkallande ämnen som ingår i en matvara skall deklareras.
Anf. 101 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:
Fru talman! Nej, det stämmer inte. Det finns ingenting i EU-
propositionen som tyder på att det kommer att bli så. Snarare talar man
precis tvärtom.
Jag anser att innan EU är där vi anser att man som miniminivå skall
vara, skall vi stå utanför. Vi kan naturligtvis påverka och skall påverka
internationellt på många sätt för att människor som är allergiska skall
få en dräglig tillvaro. Men vi måste ha klart för oss att för allergiker
beror det oftast på den nationella miljöpolitiken om man är sjuk eller
inte. Det handlar om det vi gör här, om de kemikalier vi sprider här,
som man är allergisk mot. De här problemen är inte av global karaktär.
Det är t.ex. det som förklarar skillnaden mellan så näraliggande länder
som Sverige och Estland.
106
Anf. 102 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag skulle gärna vilja veta hur Miljöpartiet har tänkt
sig att vi skall kunna vara helt säkra på att det i allting som förs in i
Sverige inte finns någonting som vi inte kan läsa utanpå burken. Jag
antar att Miljöpartiet inte vill stänga gränserna helt och hållet. Vi im-
porterar faktiskt en hel del matvaror även från andra länder. Vi kan
som exempel ta den senaste diskussionen, om blylödda burkar från
Sydostasien. Dem har jag inte hört att Miljöpartiet vill stoppa.
Jag är fortfarande av den uppfattningen att om vi skall nå det mål
som vi vill, nämligen att allting skall vara så rent och ha så hög kvalitet
som möjligt, måste vi delta i arbetet, inte stå utanför och förvänta oss
att någon annan skall göra det åt oss.
Anf. 103 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Klaus Mann skrev i sin självbiografi Vändpunkten:
Det finns ett dubbelt postulat, som Europa måste uppfylla, om det inte
skall gå under. Det europeiska enhetsmedvetandet måste bevaras och
fördjupas. Europa är ett odelbart helt.
Men samtidigt måste mångfalden i europeisk stil och i europeiska
traditioner hållas levande. Europa, det svåra men härliga ackord, i vil-
ket dissonanserna flyter samman, utan att någonsin gå upp helt i
varann.
EU handlar om att hitta balanspunkten mellan enheten och den na-
tionella särarten. Ett område där Europa måste klara enhetstanken för
att inte gå under är miljöpolitiken.
Vi ser ofta miljöproblemen torna upp sig. Men vi måste också se
möjligheterna. EU är en sådan möjlighet.
Mer än hälften av de föroreningar som försurar våra sjöar kommer
från EU-länderna. Övergödningen av haven beror till stor del på trafi-
ken och jordbruket i Västeuropa. Vi säljer och köper varor över
gränserna, främst till och från EU-länderna. Sverige står bara för ett
par procent av produktionen och konsumtionen i Västeuropa. Det in-
nebär att vad vi än gör nationellt förmår inte vi lösa några allvarliga
miljöproblem ens i Sverige utan internationellt samarbete.
EU-kritikerna kan med rätta hävda att EU är en tungrodd byråkrati
och att det i vissa fall kan bli svårare att agera nationellt. Men vi måste
se alternativen, som flera talare har varit inne på tidigare.
En del hänvisar till internationella konventioner. Men internationel-
la konventioner räcker inte långt. Konventioner räcker inte när starka
ekonomiska intressen kräver något annat. Dels är konventioner inte
bindande på samma sätt som EU:s miljölagar, dels behövs oftast en-
hällighet för att bli överens om en konvention. Det betyder att ribban
sätts lågt, så att även länder med mycket små miljöambitioner kan
skriva under.
Men huvudprincipen i EU:s miljöpolitik är numera beslut med
kvalificerad majoritet. Det innebär att små länder inte längre kan
blockera ambitiösa miljölagar.
EES räcker inte heller. Det är många svenskar som gör ett utomor-
dentligt arbete i alla expertgrupper och i förhandlingar. Men när
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
107
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
underlaget väl har samlats in, när de riktiga förhandlingarna börjar, då |
starkare position när både Österrike och Finland kan förväntas bli
|
Allmänpolitisk debatt |
medlemmar. Kan då ett litet land som Sverige påverka? Jag är övertygad om att |
|
EU-frågan |
svaret är ja. Jag kan instämma i den argumentation som bl.a. Lennart Danmark och Nederländerna har visat att även små länder kan på- Fru talman! Till Lennart Daléus vill jag också säga att Sverige Regeringen avser att med all kraft driva miljöfrågorna, både i Sve- Fru talman! EU ger oss möjlighet att bekämpa försurningen genom EU ger oss möjlighet att göra något åt miljöproblemen i Central- Enligt Maastrichtfördraget får miljöpolitiken ställning som ett av Anf. 104 LENNART DALÉUS (c) replik: Fru talman! Det är lätt att instämma tvärs över partigränserna i Till att börja med vill jag ta upp synpunkterna från socialdemokra- |
|
108 |
fört fram i Europa. Det skulle vara intressant att få en precisering av |
miljöministern: Vad är det som är och har varit fel i den tidigare stra-
tegin?
Med förlov sagt tycker jag att man är litet klåfingrig. Den tidigare
regeringen sade att man skulle återkomma 1995 i fråga om strategin.
Nu säger socialdemokraterna att man minsann skall presentera en
strategi i början av 1995.1 och med detta kritiserar man alltså den tidi-
gare samstämmigheten. Jag är förvånad över att man på det sättet
bryter upp den samstämmighet som miljöministern säger sig vilja vär-
na om.
Fru talman! Skälet till att jag också tog upp miljöbalken och miljö-
ombudsmannen var att jag lever i den föreställningen att det hade varit
tryggt och stabilt om Sverige hade kunnat gå in i EU med ett tydligt
regelverk på miljöområdet och med en miljöombudsman. I stora
stycken liknar detta för övrigt förhållandena i EU. Genom regeringens
agerande missar vi den chansen, och det beklagar jag.
Anf. 105 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Lennart Daléus behöver inte oroa sig för att behöva
vänta ända till början av 1995 när det gäller vår precisering av strate-
gin för vårt arbete i EU. Redan inom ett par veckor kommer vi att
presentera en strategi för hur vi skall utveckla miljöarbetet i EU. Vi
hoppas på att sedan kunna få till stånd en dialog med övriga partier.
I fråga om miljöbalken vet jag att Lennart Daléus i Miljöskydds-
kommittén hade lagt fram mycket mer långtgående förslag än vad som
blev resultatet av miljöbalken. Jag hoppas att Lennart Daléus skall
kunna bli tillgodosedd genom en del av de strängare kraven, tack vare
att regeringen drar tillbaka miljöbalken för att omarbeta den.
Anf. 106 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jag är glad att socialdemokraterna visar en sådan för-
änderlighet, för att inte säga häpnadsväckande föränderlighet i fråga
om när man kornmer att agera. I den motion som presenterades i går
säger socialdemokraterna att man kommer att presentera en strategi för
riksdagen redan i början av 1995. Dagen efter, i dag, säger miljöminis-
tern att strategin kommer att presenteras redan om några veckor. Med
den här förändringstakten kom den kanske i går.
Jag hade naturligtvis synpunkter på miljöbalksarbetet i utredning-
en. Det var också mycket som resulterade i en gemensam bedömning.
Det fanns moment i detta att bygga ett gemensamt regelverk som hade
varit av stort värde när vi skall börja arbetet i EU. Jag befarar att till-
bakadragandet kan innebära en mycket onödig och olycklig försening.
Jag vill som exempel nämna detta med miljöombudsman. I kom-
mittén drev jag förslaget - vilket också sedan blev regeringens
förslag, för övrigt mot en majoritet i kommittén - att miljöombuds-
mannen skulle vara en fristående myndighet med förmåga att kunna
arbeta på ett likartat sätt som man gör inom EU. Socialdemokraterna
drev kravet, som man också fick majoritet för, att miljöombudsmannen
skulle vara en tjänsteman på Naturvårdsverket. Om det är förändringar
av den typen som vi har att vänta från en kommande socialdemokratisk
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
109
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
miljöbalk, blir det i själva verket ett steg tillbaka när det gäller svenskt
miljöarbete och dess värre när det gäller svenskt miljöarbete i Europa.
Anf. 107 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Lennart Daléus talade om föränderlighet. Jag avsåg att
Lennart Daléus inte skulle behöva vänta tills det läggs fram ett for-
mellt förslag till riksdagen. Partierna inbjuds i stället att vara med i en
öppen dialog från det att det första förslaget läggs fram. Det är därför
som Lennart Daléus bara behöver vänta ett par veckor på att delta i
den debatten.
När det sedan gäller miljöbalken avser vi dels att se på möjlighe-
terna att inordna fler lagar, dels att göra en bättre sammansmältning,
dels att ge talerätt till miljöorganisationerna. Detta är några mycket
starka skäl till att omarbeta miljöbalken så att det blir en bra miljöbalk
som vi alla kan vara nöjda med.
Anf. 108 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:
Fru talman! Anna Lindh sade att vi genom EU har en möjlighet att
backa från kemikaliesamhället. Jag är glad att höra att även miljömi-
nistern inser att vi måste se till att mängden kemikalier minskas.
Många av de kemikalier som vi i dag har i samhället behövs faktiskt
inte. Men hur detta skall gå till inom den europeiska unionen har jag
svårt att förstå. Inom den europeiska unionen sätter man rörlighet för
varor i första rummet, och det är just i varorna som många av de kemi-
kalier som vi inte behöver finns.
I diskussionen kring substitutionsprincipen hävdar många att det
kommer att bli svårt att ha kvar den inom EU. I så fall blir det en de-
finitiv tillbakagång när det gäller just att ta sig ur kemikaliesamhället.
Beträffande bekämpningsmedel säger man på Kemikalieinspektio-
nen att man är rädd för att Sverige vid ett medlemskap kommer att
tvingas att acceptera substanser som vi på goda grunder har tagit ut ur
användningen eller som vi anser inte skall finnas kvar som aktiv sub-
stans. Delar inte Anna Lindh Kemikalieinspektionens farhågor, eller
kan Anna Lindh hitta andra sätt att klara oss ur detta dilemma?
Anf. 109 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Jag tycker att kemikalierna är ett väldigt bra exempel
på varför Sverige skall vara medlem i EU, dels därför att vi kan vara
med och driva på det europeiska miljöarbetet, dels därför att vi har
egna positiva exempel att visa upp som föredömen.
EU har förbundit sig att under de närmaste fyra åren försöka kom-
ma upp till en svensk nivå, vilket är glädjande. Dessutom anpassar sig
f.d. östländer efter EU:s lagstiftning - knappast efter Sveriges - och
det ger större möjligheter att påverka de tidigare östländernas kemika-
liepolitik.
PCB-beslutet i kommissionen alldeles nyligen visar att enskilda
länder kan hävda miljögarantin för att kunna ha en strängare kemika-
lielagstiftning.
110
Anf. 110 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:
Fru talman! Det är en klar missuppfattning att öststaternas och våra
miljöproblem på något vis skulle vara lika. Öststaternas miljöproblem
är desamma som vi hade på 50-talet. Man sprider t.ex. ut mycket sva-
veldioxider. Där saknas inte kompetens när det gäller hur man skall
komma till rätta med miljöproblemen, utan där saknas pengar.
I fallet Västeuropa saknas kunskapen om hur vi skall bära oss åt
för att vi skall komma till rätta med kemikaliesamhället. Den enda vä-
gen som vore möjlig att beträda är att helt enkelt sanera
kemikaliemängden.
Anna Lindh sade att EU när det t.ex. gäller asbest, pentaklorfenol,
arsenik, organiska tennföreningar, kadmium, klororganiska lösningar
och kvicksilver hade förbundit sig att anpassa sig till Sverige under
den kommande fyraårsperioden. Det är mycket optimistiskt, Anna
Lindh. Det förvånar mig att EU i så fall inte redan är där. Vi vet att
dessa ämnen i de allra flesta fall är oerhört farliga för miljön och i
många fall också för människan.
När det gäller miljöbalken är vi tacksamma över att den drogs till-
baka. Vi gör precis samma bedömning som miljöministern, att det är
bättre att ha en miljöbalk som är rejält bra än att ha en som är dålig. Vi
ställer gärna upp på att man skall se över hur den skall bli bra.
Anf. 111 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Gudrun Lindvall hänvisade tidigare till Kemikaliein-
spektionen. Nu vill också jag hänvisa till Kemikalieinspektionen. Man
har där konstaterat att länderna i Europa har höjt sina kemikaliekrav
betydligt tack vare EU:s regler. Nu avser vi att se till att den ribban
höjs ytterligare. Jag kan inte se något annat sätt att kunna påverka vare
sig EU-länderna eller länderna i f.d. Östeuropa än att vi just påverkar
den europeiska kemikalielagstiftningen och de europeiska miljölagar-
na.
Sedan hoppas vi alla att EU under de närmaste fyra åren kommer
att nå upp till svensk standard. Då kan vi fortsätta att driva detta arbete
ännu längre.
Anf. 112 LARS U GRANBERG (s):
Fru talman! Mitt ställningstagande i EU-frågan grundar sig på hur
den svenska ekonomin ser ut nu och hur vi klarar att finansiera vår
gemensamma välfärd. Därför måste den industriella basen vara till-
räckligt stor. Senaste årens nedgång i industrisysselsättningen har fört
med sig problem att klara finansieringen med de stora underskotten i
de offentliga budgetarna.
Det som är utmärkande för svensk industri och ekonomi är en hög
grad av internationalisering. Det innebär att Sverige utifrån sin storlek
har ett stort antal multinationella företag och att svensk ekonomi i hög
grad är sammanflätad med omvärlden genom fria kapitalrörelser. Vi
ser också att dessa multinationella företag har en relativt stor andel av
sina anställda utomlands, i vissa fall fler utomlands än i Sverige.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
111
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
112
Den andra sidan av internationaliseringen är att svensk ekonomi är
mycket exportberoende, en export som är, och har varit, grunden för
det svenska välståndet. Av Sveriges BNP går ca 30 % på export. För
1993 var siffran 30,3 %. Av den svenska industriproduktionen går
hälften på export.
Jag vill, fru talman, illustrera de ekonomiska problem Sverige har
haft de senaste åren. Nedgången i exporten från 32,3 % till 27,9 % är
förlorade marknadsandelar och förlorade arbetstillfällen, inte ett mins-
kat beroende av exporten.
Handlingsfriheten för länder med liten exporthandel blir större när
det gäller att angripa arbetslösheten. Handeln är och förblir - det skall
vi ha klart för oss - grunden för det svenska välståndet. Det är alltså
ingen lösning för oss att minska exportberoendet.
Våra viktigaste handelspartner är EU- och EFTA-länderna. Till-
sammans går drygt 70 % av vår export till det s.k. EES-området. Av
naturliga skäl är också vår import från samma område ungefär lika
omfattande. EU/EES-området är därför vår viktigaste handelspartner.
Våra företag måste därför få samma konkurrensvillkor som företagen i
länderna inom EU. Andra konkurrensnackdelar än de naturliga måste
på något sätt vägas upp av andra fördelar.
Fru talman! De slutsatser som jag drar är att Sverige är en del av en
internationell ekonomi, att vi är starkt exportberoende och beroende av
goda handelsförbindelser. Detta beroende blir inte mindre om vi står
utanför EU.
En fråga som är återkommande, fru talman, är om det inte är till-
räckligt med EES-avtalet. Problemet är att EES-avtalet inte ger någon
långsiktig stabilitet. Företagen uppfattar avtalet som osäkert på grund
av att det kan sägas upp eller urholkas om det blir för få länder som
omfattas av det.
Vidare påverkar EES-avtalet oss genom att vi delvis automatiskt
påtar oss att följa det regelverk som EU beslutar, men vi saknar reellt
inflytande över utformningen av dessa regler. Inte minst gäller det
skogsindustrin och beslutet om återvinning inom EU.
EES-avtalet ger ingen möjlighet till gemensam lagstiftning när det
gäller miljöfrågor. Det, fru talman, får mig att höja på ögonbrynen när
jag tänker på vilka partier som krampaktigt håller fast vid EES-avtalet
som den enda vägen.
EES-avtalet ger ingen som helst möjlighet till påverkan i frågor
som gäller arbetslivet och social dumpning. Det är inte troligt att avta-
let om koncernfackligt samarbete kommer att införas i EES-avtalet
med tanke på arbetsgivarnas och den borgerliga regeringens envetna
motstånd mot detta.
Avslutningsvis ger EES-avtalet företagen det mesta men lämnar
politiken utanför.
Till sist, fru talman, återstår bara en fråga, och det är om det är
möjligt att lämna EU-medlemskapet. Svaret på den frågan är ja enligt
Wienkonventionen den 21 mars 1986 artikel 56. Men artikel 56 är inte
glasklar, och den svenska debatten brukar ha svårt att ge klara besked
som inte har hängslen, skärp och störtkruka.
En sista kommentar: T.o.m. miljöpartisten Per Gahrton erkänner
numera att det går att lämna organisationen. Jag citerar ur Handbok för
EU- tvivlaren, s. 42: ”Är det då helt omöjligt att komma ut ur EU om
man en gång tagit sig in? Antagligen inte - i varje fall på kort sikt.
Men eftersom det inte finns någon på förhand överenskommen proce-
dur kan det bli mycket trassel. Kanske måste man betala skadestånd
för att få utträda.”
Även Per Gahrton, denna person som brukar vara mycket frikostig
med negativa tolkningar av EU-rätten, erkänner alltså utträdesrätten
och skräms enbart med ett skadestånd.
Fru talman! Man slutar aldrig att förvånas.
Avslutningsvis vill jag bara passa på att gratulera Finland till dess
lyckade resultat i folkomröstningen. Vidare säger vi: På återseende,
Finland, efter den 13 november.
Anf. 113 BIRGITTA GIDBLOM (s):
Fru talman! Jag är en av de många i vårt land som har haft svårt att
ta ställning i EU-frågan. Ett tag trodde jag faktiskt på dem som sade att
vi inte kan stå utanför. Men efter att ha läst, lyssnat och funderat har
jag nu bestämt mig för att rösta nej till EU.
Nej säger också majoriteten av Norrbottens befolkning enligt
SIFO-mätningar och omröstningar. Ett exempel är Noliamässan i Piteå
i somras, där 85% av de röstande sade nej till EU. Vi är också tre av
åtta s-riksdagsledamöter från Norrbottensbänken som säger nej till
EU.
Det är långt från Norrbotten till Stockholm, men ännu längre till
Bryssel. Och norrbottningarna känner oss som sitter i riksdagen och
vet hur de kan få tag på oss för att fråga eller framföra synpunkter på
den förda politiken. Men de kan inte ringa till byråkraterna i Bryssel
om beslut som fattas i EU och inte heller utöva lobbyverksamhet. Det
är förunnat de stora kapitalstarka grupperna.
Jag anser att demokratin försämras om vi går med i EU. I Sverige
utgår all offentlig makt från folket, samlad i Sveriges riksdag. Det är
kärnan i den svenska demokratin.
Men om Sverige blir medlem i Europeiska unionen, minskar riks-
dagens makt och ansvar och svenska folket får allt mindre att säga till
om. Vårt statsskick ändras i grunden. Beslutanderätten överförs från
Sveriges riksdag till EU:s organ på många områden.
Detta skrämmer mig. Vi lämnar alltså rätten att besluta till konser-
vativa krafter ute i Europa. EG-rätten går också före svenska lagar.
Vad kommer det att innebära?
Jag säger också nej på grund av den politik som förs i EU. Den är
ett misslyckande utifrån socialdemokratiska värderingar. Om vi går
med i EU, innebär det att vi ansluter oss till EU:s ekonomiska politik.
Det är samma politik som den borgerliga regeringen fört och som lett
till massarbetslöshet, stort budgetunderskott, nedskärningar i offentlig
sektor, kraftigt ökade inkomstklyftor och privatiseringar.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
113
8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 11
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
Det är den politiken vi socialdemokrater slagits mot under valrörel-
sen. Svenska folket har klart sagt ifrån, genom att välja bort den förra
regeringen, att man inte viil ha denna politik.
Arbetslösheten är hög i EU-länderna. Att hålla nere inflationen går
före kampen mot arbetslösheten. När vitboken kom ut väcktes för-
hoppningar att kampen mot arbetslösheten skulle sättas högt. Men när
man läser hur arbetslösheten skall minskas, ser man att det inte är lika
positivt.
Ökad flexibilitet i arbetslivet genom sänkta lönekostnader, upp-
hävda trygghetslagar, frysta löner, nedskärningar i den offentliga
sektorn - detta strider mot mina fackliga värderingar. Men vi känner
väl igen dessa lösningar.
SAF och borgerligheten i det här landet är ju för en EU-anslutning.
Och vi söker medlemskap i det EU som finns i dag. Mina partikamra-
ter på ja-sidan söker medlemskap i visionernas EU. Det är inget fel i
att ha visioner, men de är alltför osäkra i det här fallet.
EU vill skära i offentliga utgifter. Vi har också fått uppleva detta
under den borgerliga regeringens år. Eftersom den offentliga sektorn
är den största arbetsmarknaden för kvinnor är det kvinnorna som drab-
bas hårt.
Detta är ett slag mot jämställdheten. För kvinnor är rätten till ett
eget arbete och en självständig ekonomi den absoluta grunden för
jämställdheten. Nedskärningar inom offentliga sektorn skulle också
drabba kvinnor i glesbygd särskilt hårt, eftersom de flesta jobben där
finns inom äldreomsorgen och barnomsorgen.
Jag har varit fackligt aktiv i Kommunai i många år och bl.a. käm-
pat för fler heltidstjänster. Tyvärr har antalet deltidstjänster ökat i
Sverige under de senaste åren. Är detta också en EU-anpassning? Del-
tidsarbete och tidsbegränsat arbete ökar ju också i EU-länderna.
EU vill också att medborgarna skall kunna efterfråga tjänster, det
gäller t.ex. hushållsarbete, och klara det genom skatteavdrag. Samma
förslag har framförts i pigdebatten här hemma! Kvinnor och ungdomar
skall utnyttjas i låglönejobb. Kvinnorna kommer att förlora på ett EU-
medlemskap.
Jag har även tittat på djurskyddet i Sverige och i EU-länderna.
Klart är att svenska djurskyddsregler går längre än EU:s.
Svenska bönder skall börja konkurrera med övriga Europa vid ett
medlemskap. Våra höga krav på djurskydd gör att produktionen blir
dyrare. Gränsskyddet, som medför ett påslag på importkött med 10-30
kronor per kilo, försvinner.
Då kan importen av billigt utländskt kött öka. När vi står framför
köttdisken och skall välja, har vi då glömt de fruktansvärda bilder vi
sett i TV på djurtransporterna och slakten av djur i EU? Alla vet inte
hur bl.a. grisarna, korna och kalvarna behandlas i EU:s djurfabriker.
Behandlingen av EU:s djur är verkligen en orsak att inte köpa im-
porterat kött. Men hur gör konsumenten när priset ofta avgör? Hur går
det då för de svenska köttproducenterna? Jag hoppas att konsumenten,
om den situationen uppstår, väljer att betala ett högre pris för att få
114
varor från djurvänliga jordbruk, så att inte trycket att försämra djur-
skyddet i Sverige blir för stort.
EU har, tack och lov, beslutat att minska djurförsöken med 50 %.
Men det kan ju Sverige också göra utan att gå med i EU.
Som kvinna i Norrbotten, och som socialdemokrat och fackligt ak-
tiv, kan jag omöjligt säga ja till det kapitalistiska EU som finns i dag.
Men jag säger ja till ett internationellt samarbete, ja till ökad gemen-
skap och samarbete med hela Europa, öststaterna och övriga världen.
Anf. 114 INGEMAR JOSEFSSON (s):
Fru talman! Det har förvånat mig hur svart och vitt talarna redovi-
sar sin syn på ett eventuellt medlemskap. Lyckan finns endast på en
sida av sjön.
Jag för min del vill erkänna att jag hela tiden har tyckt att valet
varit svårt. Det finns goda skäl både för och emot.
Många har talat om vad som förenar oss i Europa. Jag tror att man,
om man vill se var problemen kommer att uppstå, i stället skall se vad
det är som skiljer oss åt. Det är där vi har en annan tradition eller valt
en annan väg som Sverige kommer att möta problem inom EU.
Jag skall ta några exempel som det inte talats så mycket om i da-
gens debatt och börjar då med Sveriges kommuner och det lokala
självstyret i dessa. Vi har en lång tradition och, tror jag, en gemensam
vilja att genom kommunerna få en verklig decentralisering till stånd.
Vårt system för lokalt beslutsfattande finns inte, i varje fall inte i
den form vi känner till, utanför Norden.
De 288 svenska kommunerna skall jämföras med Italiens drygt
8 000 kommuner, Frankrikes 36 000 kommuner eller Tysklands drygt
16 000 kommuner. Till detta skall också läggas att för alla dessa tre
länder finns det tre lokala nivåer. Med ordet nivåer menar jag här just
nivåer. Vi i Sverige däremot har två kommuntyper med olika uppgifter
jämställda med varandra.
En marknad med gemensamma regler som berör allt fler områden
är ett potentiellt hot mot den kommunala självbestämmanderätten. I
Sverige ligger de offentliga resurserna i hög grad på lokal nivå, medan
den ekonomiska makten i många EU-länder i stället ligger på ”högre”
samhällsnivå. I en fransk kommun exempelvis måste ännu i dag budge-
ten underställas en statlig prövning.
I tysk debatt talas det om en ökad spänning mellan samhällsnivåer-
na. Att den europeiska nivåns regleringar och resursanspråk ökar
innebär att man tar i anspråk en större del av de samlade offentliga
resurserna i Tyskland. Eftersom både förbunds- och delstatsnivåernas
ekonomier berörs, finns det en tendens till att de tyska regionerna
kompenserar sig på den lokala nivåns bekostnad. Detta sker nu i
Tyskland.
Fru talman! Om en gemensam ekonomisk politik inom EU skulle
kräva att det sammantagna skatteuttaget minskas för en längre tid, så
medför grundlagsskyddet för den kommunala beskattningsrätten att det
i första hand är det statliga skatteutrymmet som måste ge vika. Det
hävdar Grundlagsutredningen. Kan någon i dag bekräfta detta? Mot-
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
115
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
svarande principiella resonemang kan föras även inom andra områden |
Så ett annat område där Sverige och Norden skiljer sig från övriga
|
Allmänpolitisk debatt |
Europa. Vi har starka parter på arbetsmarknaden. Det har varit bra för |
|
EU-frågan |
Sverige. Vi har en lagstiftning som inom arbetsrätten bygger på starka Jag skall inte redovisa arbetsgivarorganisationens styrka utan bara Med den redovisade bakgrunden kan alla förstå att det svenska Slutligen vill jag visa på ytterligare ett område där vi skiljer oss I EU-kommissionens förslag står det inget om den frivilliga rösträt- Det är inte för att klaga på förslaget som jag tagit upp det här, utan Sveriges lagar för kommunalval kan alltså förändras utan traditio- Fru talman! Valet är inte lätt. För min del blir det ett nej den 13 no- Anf. 115 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s): Fru talman! Vi står nu inför ett mycket stort och viktigt vägval. Sveriges folk avgör frågan den 13 november. Tiden fram till dess Arbetarrörelsen, som jag tillhör, har alltid varit internationell och Arbetarrörelsen har trott på samarbetet som ett medel att nå målen Arbetarrörelsen har trott, och tror, på den politiska makten, vilken |
116
vårt samhälle. Därför är det fullständigt självklart för mig som social-
demokrat att säga ja till EU!
Jag gör det för att vi genom det europeiska samarbetet åter med
gemensamma krafter skall kunna sätta den politiska makten före mark-
nadskrafternas inflytande över våra liv. Jag gör det för att på så sätt
kunna få ned vår skyhöga ränta med följden att investeringarna åter
kan öka i vårt land och samtidigt att vår arbetslöshet pressas ned på en
rimlig nivå. Jag gör det därför att jag ser den europeiska unionen som
en mycket viktig garant för att hela Europa skall kunna bli en fredens
världsdel. Jag gör det därför att på sikt bör hela det forna östblocket
ingå i EU.
Jag är helt övertygad om att endast genom ett hållbart och stabilt
samarbete, stater emellan, kan söndrade länder och nationer få kraft att
bygga upp sin välfärd och bli demokratiska stater. Det känns för mig
som mycket avlägset och konstigt om Sverige inte skulle finnas med i
det arbetet.
Att föra en diskussion och argumentation huruvida det blir på det
ena eller andra sättet i detalj om vi går med i EU eller om vi väljer att
stå utanför tycker jag egentligen är ganska meningslöst. Ingen vet
egentligen hur det blir i detalj. För mig handlar hela frågan om hur vi
tror att Sverige kan utvecklas och få de bästa förutsättningarna för att
vi skall kunna behålla och helst utveckla vår välfärd. Det handlar om
hur vi skall få förutsättningar som ger oss möjlighet att få ordning på
vår ekonomi, minska vår statsskuld och pressa tillbaka budgetunder-
skottet.
Får vi detta genom att säga ja och tillhöra samma organisation som
våra största handelspartner? Får vi det genom att säga nej men ändå
säga oss vara öppna för samarbete? Eller får vi det genom att förlita
oss på EES-avtalet med ett års uppsägningstid?
Är det inte stor risk att EU:s medlemsstater, våra viktigaste handel-
spartner, inte tar oss på allvar, om vi samtidigt som vi säger nej säger
oss vara öppna för samarbete, men i annan form än EU? Jag tror att
nuvarande situation som Sverige befinner sig i, som icke-medlem, inte
skall jämföras med en situation som uppstår ganska snart efter den 13
november, om folkomröstningen säger nej.
Nu ser omvärlden Sverige som ett land som är på väg in i ett euro-
peiskt samarbete. Så gör även näringslivet. Men säger vi nej har vi
definitivt och slutgiltigt tagit avstånd från ett medlemskap i EU. Jag
tror att en stor omformering då kan ske av hur näringslivet och EU:s
medlemsstater kommer att se på Sverige som handelspartner och som
ett land att lägga framtida investeringar i.
Investeringar behövs i Sverige i dag. Vi behöver öka vår produk-
tion så att den klarar av den konsumtion som vi redan har.
Investeringar, ökad produktion och fler människor i arbete är det bästa
alternativet för att slippa neddragningar inom vårt välfärdssystem.
EU-kritikerna framför som sitt huvudargument att Sverige vid ett
tillhörande av den europeiska unionen får frånhända sig beslutanderätt
i en rad frågor. Det är till viss del sant. Men ett samarbete som innebär
ansvar och framåtsträvande för att åstadkomma ett gemensamt bättre
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
EU-frågan
117
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
resultat är alltid ett givande och tagande. Har sedan vår omvärld för- |
nationell art nu blivit frågor som spänner över en hel rad stater så
|
Allmänpolitisk debatt |
måste också besluten, som jag ser det, fattas på motsvarande nivå för |
|
EU-frågan |
frågor som styr vår internationella penningmarknad. Fru talman! Jag tror på Sverige. Jag tror på Europa. Jag tror på |
|
Övriga internationella |
Övriga internationella frågor Anf. 116 JUAN FONSECA (s): Fru talman! Sverige är i dag ett mångkulturellt samhälle. Vi måste Ingvar Carlsson konstaterar därmed att invandringen har förändrat Frågan - den mest relevanta man kan ställa sig i dag i vårt land - är Denna fråga har varit praktiskt taget frånvarande i det offentliga Det nya Sverige är starkt underrepresenterat i alla de instanser som Ett mångkulturellt samhälle måste innebära ett Sverige som funge- För att arbeta med integrationsfrågor och motverka segregering |
118
gorna flyttas över till Utrikesdepartementet under den biträdande utri-
kesministerns ansvar.
Invandrarministern bör ägna sig helt och hållet år integrationsfrå-
gor. Ministern bör knyta till sig duktiga medarbetare som har
invandrarbakgrund, kompetens i mångkulturella frågor och social erfa-
renhet av invandrarnas verklighet och som givetvis har helt allmänna
meriter. Riksdagen bör också överväga förändringar i hanteringen av
invandrar- och integrationsfrågor. Ett nytt integrationsutskott borde
diskuteras.
Herr talman! För att motverka segregation krävs det ett antal radi-
kala åtgärder inom samtliga samhällsområden, inte minst på
arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. I dag växer en ny fattigdom
fram i många av landets storstadsområden, och en växande underklass
håller på att skapas. Arbetslösheten är i en del av dessa områden upp
till 20 %. Som en följd av denna arbetslöshet är socialbidragsberoen-
det väldigt stort.
Vad som krävs i dag för att bryta fattigdomen är ett slags åt-
gärdspaket - ett stort Dennispaket - mot segregation och fattigdom.
Det krävs också ett nytt synsätt som utgår från att människorna i dessa
områden utgör enorma resurser och inte skall betraktas som problem.
Regeringen borde diskutera en modell med regionalt stöd till dessa
områden. En solidarisk fond bör tillskapas som årligen finansieras med
åtminstone 1 promille av landets bruttonationalprodukt. Kommuner,
landsting, privata företag, organisationer, folkrörelser och andra bör
involveras i denna för landet avgörande fråga.
Anf. 117 GUSTAF VON ESSEN (m):
Herr talman! Svensk flykting- och invandringspolitik har alltför
mycket och alltför länge handlat om våra möjligheter och vår vilja att
ta emot flyktingar och flyende i vårt eget land.
Vad som är en humanitär flyktingpolitik kan diskuteras. Vi måste
givetvis hävda asylrätten och rätten för de asylsökande att få en värdig
och rättssäker behandling. Men vi måste också med realism analysera
de större sammanhangen i vilka flyktingproblemen är en av flera syn-
liga delar utöver undernäring, sjukdomar, miljöförstöring, arbetslöshet
och sociala konflikter runt om på vårt jordklot.
Det är nu tid för eftertanke och allvarliga överväganden. Det är
nödvändigt att flyktingpolitiken sätts in i en helhetssyn, en helhetssyn
som berör frågorna om befolkningsökning, mänskliga rättigheter, för-
sörjningsmöjligheter och säkerhetspolitik.
Flyktingproblematiken har sin grund i strukturella obalanser på
vårt jordklot. Befolkningsexplosionen i tredje världen är det allt över-
skuggande problemet. Försörjningskris blir effekten liksom
miljöförstöring.
Allt detta är känt och redovisat i otaliga sammanhang. Jordens be-
folkning som i dag är 5,5 miljarder växer till 8,5 miljarder till år 2025,
allt detta enligt FN:s befolkningsfond.
I tredje världen minskar den odlingsbara jorden, men befolkningen
ökar. Försörjningskriser leder till kamp om jorden och marken, kon-
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
övriga internationella
frågor
119
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Övriga internationella
frågor
flikter som ofta får etniska eller andra förtecken. Arbetslöshet och so-
ciala spänningar blir ett allt ökande hot mot den politiska och sociala
stabiliteten. I delar av Afrika, där situationen är värst, existerar de
formella statsbildningarna oftast endast till namnet. Kaos, laglöshet
och våld är på många håll där ett normaltillstånd.
Det är i detta perspektiv som migrationen skall ses. Utstötningsme-
kanismerna är så påtagliga att flyktingrörelserna kommer att öka
fortlöpande. Alla lämnar inte sina länder, eftersom de inte kan. De
skulle göra det om de kunde. Men många många ger sig i väg.
Flertalet flyr inom det egna landet eller till angränsande länder.
Men åtskilliga ger sig i väg längre. Dessa är ofta mer resursstarka. För
dem är det viktigt vilka attrationsfaktorer som präglar de olika länder-
na. Väst lockar givetvis med högre levnadsstandard och drar självklart.
Sverige har under åren visat sig ha en alldeles särskild dragnings-
kraft och har jämförelsevis tagit emot långt fler flyktingar och flyende
än vad andra länder gjort i vår omvärld.
Vi måste konstatera att det är de mest behövande flyktingarna som
finns kvar i hemländerna eller i dessas närområden. Därför menar jag
att våra resurser huvudsakligen måste gå till dem.
Vår asylpolitik bör inriktas på att de som har klara och entydiga
skyddsbehov skall få stanna i landet. Våra medel och insatser skall
användas för de mest behövande.
Det kan inte vara rimligt att vi medverkar till att permanenta flyk-
tingskap för stora grupper genom livslånga uppehållstillstånd. Där så
är möjligt bör återvändande ske. De fattiga ländernas utveckling är ju
också beroende av att de inte dräneras på utbildade och resursstarka
människor. En tredjedel av Afrikas akademiker befinner sig i väst.
Men detta räcker inte. En helhetssyn måste etableras. FN måste få
möjlighet att ingripa tidigare. Ett medvetet och planmässigt arbete för
att etablera ett system med tidiga varningssignaler är nödvändigt. Lika
nödvändigt är det att världssamfundet reagerar på sådana signaler. Det
är mycket billigare och mer humant att gripa in i ett tidigt skede än att
komma när fördämningarna har rasat.
Förebyggande utvecklingsarbete, ständigt hävdande av mänskliga
rättigheter, diplomatiska ansträngningar, biståndsinsatser, övervak-
ning, insatser av fredsbevarande trupp, allt detta inom landet eller i
närområdet är den helhetssyn som mycket medvetet bör prägla svensk
politik. Så sker i stor utsträckning redan, men det finns ändå en ten-
dens att särskilja just flyktingpolitiken. Det är ju bara att titta på både
departementsindelningen och utskottsindelningen.
Till detta kommer nöd vändigheten med samarbete och samordning
med andra länder. I vårt fall är det naturligt att försöka påverka EU i
denna riktning, eftersom de västliga resurserna är en förutsättning för
en bättre utveckling för de fattigare länderna i tredje världen.
Svensk flykting- och invandringspolitik bör alltså utformas så, att
en tydligare samordning kan åstadkommas i syfte att styra över inrikt-
ningen på mer av förebyggande arbete och mer av insatser i
närområdena.
120
Herr talman! Jag vill slutligen också ta upp en mindre men från
humanitär utgångspunkt mycket angelägen fråga. I Estland finns ett
antal kurder som på olika sätt tagit sig dit i hopp om att få komma till
Sverige för att söka asyl. Dessa människor har flytt från sina hemlän-
der, och vi kan ana de bakomliggande orsakerna.
Givetvis kan jag lika litet som någon annan bedöma asylgrunderna.
Det är dock inte möjligt att dessa kurder i Estland kan vistas där under
nuvarande miserabla fysiska och psykiska förhållanden alltför länge.
Någon lösning måste till. Jag hoppas att regeringen vill medverka till
att en lösning av situationen kan komma till stånd.
Anf. 118 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! I tre års tid har vi här i kammaren diskuterat flykting-
politiken väldigt intensivt. I många av debatterna har skiljelinjen inte
gått mellan regeringsföreträdare och opposition utan mellan Ny demo-
krati och övriga partier. Vi har under flera debatter fört en intensiv
upplysningsverksamhet om vad som gäller i den svenska flyktingpoli-
tiken, dess regelverk och kostnader osv.
Jag finner anledning att inledningsvis i denna debatt med tillfreds-
ställelse notera att det partiet nu inte finns kvar här i riksdagen. Inte
ens dess sista desperata försök att hålla sig kvar här i riksdagen med
hjälp av braskande annonser om flyktingpolitikens kostnader räckte
för att väljarna skulle låta partiet få sitta kvar här i riksdagen. Det är ett
sundhetstecken att den typen av argumentering inte har gått hem.
Men det hindrar ju inte att det finns anledning att ändå vara obser-
vant på andra ytterlighetsgruppers agerande. Vi har kunnat se i det
valresultat som presenterats på en del håll i landet att andra mindre
partier med starkt invandrarfientligt budskap har gjort lokala fram-
gångar. Det gör att den debatt som vi har fört här i kammaren om
varför vi skall ha en flyktingpolitik, varför vi skall engagera oss inter-
nationellt i flyktingfrågor och varför vi skall driva asylrätten i olika
sammanhang inte får stanna av i och med att det parti som tydligast har
markerat sin ståndpunkt har försvunnit härifrån riksdagen. Det arbetet
måste vi fortsätta både från den här talarstolen och från andra talarsto-
lar runt omkring i landet.
Jag vill i detta sammanhang också hälsa den nye invandrarminis-
tern välkommen hit till riksdagen och till våra debatter. Vi har haft
anledning att träffas i andra sammanhang, men nu kommer vi att flytta
över och föra en hel del debatter i denna kammare. Jag vill då från mitt
partis sida, Centerpartiet, markera det som vi ser som de kanske tre
viktigaste frågorna under denna mandatperiod att hantera på både det
flykting- och invandrarpolitiska området.
Den första uppgiften gäller att flyktingpolitiken enligt vår uppfatt-
ning behöver göras tydligare. För att det skall finnas ett starkt folkligt
engagemang och en förståelse för flyktingpolitiken måste den framstå
som tydlig, klar och lättbegriplig för en bred allmänhet. Som en sam-
manfattning av våra erfarenheter av de senaste årens händelser kan
sägas att utvecklingen flera gånger har överraskat både myndigheter
och politiker när det gäller antalet människor som har sökt sig till
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
övriga internationella
frågor
121
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Övriga internationella
frågor
122
Sverige och under vilka omständigheter som vi har fått lösa dessa
problem. Det har lett till att vi har fått göra avsteg från vår politik på
flera områden, varigenom den förda flyktingpolitiken i vissa stycken
blivit otydlig.
En av våra kanske viktigaste uppgifter blir att återföra vår utlän-
ningslagstiftning och vår tillämpning av utlänningslagen till en sådan
tydlighet att människor framför sig kan se vilka skäl som leder till asyl
och till rätten att stanna i Sverige. Det är en av huvuduppgifterna under
denna mandatperiod.
Den andra stora uppgiften blir att komma till rätta med invandrar-
nas bekymmer på arbetsmarknaden. Det finns i dag stora problem för
alla grupper på arbetsmarknaden, men de är speciellt accentuerade för
de grupper som har invandrarbakgrund eller som har kommit som
flyktingar under senare år. Vi har därvidlag mycket stora uppgifter
framför oss. Om vi inte kommer till rätta med dem, riskerar vi att
hamna i en situation där en stor grupp människor aldrig kommer in på
arbetsmarknaden. Det är en situation som vi inte kan acceptera.
Det finns många frågor att diskutera. Jag skall nöja mig med att till
invandrarministem ställa en fråga som kan vara av visst intresse. Den
förra regeringen införde en invandrarpraktik för att underlätta inträdet
på arbetsmarknaden för invandrare. Under tiden före valrörelsen och
under denna har det kommit signaler från socialdemokraterna om att
man skulle avskaffa invandrarpraktiken. Jag vill fråga vad som kom-
mer att hända med just denna åtgärd, som av många har upplevts som
mycket positiv för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden.
Den tredje delen handlar om att komma till rätta med den negativa
spiral som Juan Fonseca pekade på i sitt anförande, dvs. problemen
med de invandrartäta bostadsområdena. Vi har från centerns sida sagt
att vi är beredda att medverka i ett nationellt upprustningsprogram för
dessa bostadsområden. Vi var en gång i tiden motståndare till att de
byggdes. Vi ansåg att de ur samhällsplaneringssynpunkt var felaktiga.
Men nu finns de, och människor bor i dem. Vi måste försöka finna
modeller för att göra dessa områden till socialt acceptabla och funge-
rande bostadsområden.
Det som vi från vår sida har markerat är att det för att detta upp-
rustningsprogram skall fungera krävs att de människor som bor i dessa
områden får möjligheter att påverka och bidra till att fatta beslut om
hur man skall förändra och utveckla dessa bostadsområden. Detta
måste bygga på en lokal demokrati för att de åtgärder som man sätter
in på nationell nivå skall kunna bli framgångsrika.
Herr talman! Jag har pekat ut tre uppgifter som jag tycker är sär-
skilt viktiga för oss att hantera under denna mandatperiod. Det finns
naturligtvis många fler frågor som är intressanta och som det skulle
kunna föras en debatt om, men det kommer fler debattillfällen här i
kammaren.
Anf. 119 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Herr talman! Jag konstaterar att jag försökte hålla mig till rubriken
Övriga internationella frågor i denna del av debatten, men det verkar
som om debatten mera glider över till integrationsfrågor. Jag har per-
sonligen ingenting emot detta, men jag hade förberett mig för att gå in
på internationella aspekter och flyktingpolitiken. Jag tänker, om inte
herr talmannen har något emot det, också hålla fast vid detta. Jag
kommer därför i mina repliker inte att ta upp sådant som gäller integ-
rationsfrågor.
Anf. 120 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Hen- talman! Jag tänker till att börja med rent allmänt beskriva in-
riktningen i den socialdemokratiska flyktingpolitiken. Den har tagit
fasta på att vi i ökad utsträckning måste finna gemensamma lösningar
på mycket svåra mänskliga problem i Norden, i Europa och i ett glo-
balt perspektiv.
Vj måste för det första öka våra ansträngningar för att komma fram
till politiska insatser i samarbete med de länder som finns omkring oss,
om vi har någon ambition att lösa de mänskliga problem som kan
uppstå när flyktingrörelser börjar. Vi tror att detta är en grundläggande
förutsättning. Det är en långsiktig ambition och målsättning.
För det andra tror vi att det är väsentligt att vårt land riktar in sig
mer, fortfarande i internationell samverkan, på att åstadkomma en po-
litik som tar sikte på att förhindra att flyktingsituationer uppstår.
Vi tror också att det är viktigt att samordna olika avsnitt i den
svenska politiken. Vi vill samordna flyktingpolitiken med biståndspo-
litik och kanske i viss mån också försvarspolitik liksom med andra
delar av vår verksamhet som sammantaget kan ge så bra förutsättning-
ar som möjligt att förhindra att flyktingsituationer uppstår.
En bärande tanke är att vi skall försöka att i ökad utsträckning
hjälpa människor i närområdena. Vi tror att det också här i många fall,
om också inte alltid, finns förutsättningar för en samordning mellan
biståndsansträngningar och flyktingpolitik för åstadkommande av den-
na typ av hjälp i närområdena.
För det tredje handlar vår flyktingpolitik om att hjälpa människor
att få skydd, om så krävs, i Sverige eller i något annat land. Det gäller
människor som kommer hit och söker asyl. De som har starka skydds-
behov enligt den proposition som socialdemokraterna lade på
riksdagens bord 1991 skali enligt vår uppfattning ha rätt att få asyl i
Sverige.
Vi vill slå vakt om asylrätten för människor som behöver skydd.
Samtidigt vill vi naturligtvis effektivisera vår flyktingpolitik. Rune
Backlund beskrev på ett bra sätt hur man tydligare skall kunna ange på
vilka grunder flyktingar kan få stanna i Sverige. På det sättet kan man
ge en bättre bild av svensk politik i omvärlden men också i vårt eget
samhälle. Härigenom kan människors förtroende för vår politik öka.
Det finns en rad åtgärder och insatser som vi måste överväga. Till
den ändan tillsatte den förra regeringen en invandrings- och flykting-
politisk kommitté. Den har också tillsatt vissa enmansutredare som
skall se över olika delar av vår lagstiftning på detta område. Vi ämnar
fortsätta detta arbete och överväger nu att ändra på organisationsfor-
merna. Vi faster stort avseende vid möjligheterna att fortsätta denna
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Övriga internationella
frågor
123
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Övriga internationella
frågor
124
dialog och att så långt så kan ske finna lösningar på människors pro-
blem i en parlamentarisk enighet.
Om det finns något område där det är särskilt viktigt att inte få
onödig diskussion och onödiga trätor, är det inom vår flyktingpolitik.
Vi har alla något att tjäna på att försöka åstadkomma en parlamenta-
risk enighet om grunderna för svensk flyktingpolitik. Vi kommer också
att arbeta efter dessa utgångspunkter framöver.
Juan Fonseca tog upp integrationsfrågorna. Jag skulle i stort kunna
instämma i Juan Fonsecas inlägg i detta sammanhang. Jag vill bara
understryka vikten av att vi också här eftersträvar breda parlamentaris-
ka lösningar. Jag tyckte att Rune Backlund även på denna punkt gorde
en klar markering av en vilja att medverka i denna riktning. Vi ser
fram emot att få samarbeta också i dessa frågor.
Klarar vi inte att hejda den segregation som nu syns mycket tydligt
i det svenska samhället, hamnar vårt samhälle i ett läge som det är
svårt att komma ut ur. Därför är det väldigt viktigt att vi försöker ock-
så här att i parlamentariskt sammansatta församlingar skissa på vilka
insatser och åtgärder vi kan göra för att bryta den mycket negativa ut-
vecklingen.
Självklart har Socialdemokraterna som regeringsparti ett mycket
stort ansvar, men vi förväntar oss också en ordentlig uppställning från
våra kolleger i andra partier, i syfte att försöka åstadkomma ett sam-
hälle som ger invandrare och flyktingar förutsättningar att bli
likabehandlade när det gäller språk, kunskaper och kompetens men
också likabehandlade i den meningen att man skall behandlas som
människa.
När man exempelvis söker ett arbete skall man åtminstone få en
chans att visa upp sig, så att arbetsgivaren kan göra en bedömning av
de faktiska förutsättningarna för en anställning och att man inte sorte-
ras bort redan från början på grund av att det står ett utländskt namn på
ett papper.
Här har vi väldigt mycket av problemen som finns i segregations-
ffågorna. Vi ämnar alltså återkomma till detta, och jag kan försäkra
Juan Fonseca att vi kommer att ta in invandrare och flyktingar väldigt
nära i det här arbetet för att på det sättet ta vara på de erfarenheter och
kunskaper som människor som kommit till oss kan ha att tillföra i dis-
kussionen.
När det sedan gäller Gustaf von Essen skall jag bara svara på en
fråga. Här i riksdagen svarade jag i går kväll på en fråga som gällde
kurder i Estland. Kurderna i Estland har en svår situation. Vår utri-
kesminister var där i går och förde samtal om bl.a. den frågan. Jag
svarade i går att den svenska regeringen ser mycket allvarligt på att
asylsökande interneras på det vis som sker i Estland i dag.
Förutom utrikesministern har vi för närvarande i Estland bl.a. stats-
sekreteraren i mitt departement, som diskuterar med våra finska och
estniska kolleger vad vi kan göra för att gemensamt hjälpa till att un-
derlätta situationen för de här människorna men också skapa
förutsättningar så att esterna själva, som vill tillträda Genévekonven-
tionen, skall kunna göra det och leva upp till konventionens krav.
Det krävs då en insats från både vår sida och finsk sida, och den är
vi på väg att göra. Jag hoppas att vi också kan lösa den mycket svåra
situation som för närvarande råder för de kurdiska flyktingarna i Est-
land.
Rune Backlunds fråga om invandrarpraktik vill jag i dag inte ge
något entydigt svar på. Vi bereder för närvarande ärenden på Arbets-
marknadsdepartementet. Frågan om invandrarpraktik finns med i
diskussionen, men huruvida vi kommer att genomföra någon föränd-
ring eller inte vill jag alltså komma tillbaka till litet senare. Jag kan
inte svara på den frågan i dag.
Anf. 121 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Herr talman! Jag vill först framföra ett tack till invandrarministern
för hans upplysningar vad beträffar det som görs för att åstadkomma
förändringar och förbättringar för kurderna i Estland. Jag beklagar att
jag inte var här i går, och jag har inte heller haft tillfälle att läsa snabb-
protokollet från i går. Jag var alltså okunnig om det svar som
invandrarministern gav i går. Men jag är nöjd med det han har sagt nu.
Jag skulle vilja fråga invandrarministern, om han avser att i något
hänseende ändra eller komplettera direktiven för den parlamentariska
utredning som nu arbetar. Jag frågar på grundval av den redovisning
som invandrarministern gjorde av den socialdemokratiska politiken.
Det var ju en annan regering som utfärdade direktiven, och nu är alltså
frågan om den nya regeringen kommer att ändra direktiven i någon
riktning.
Invandrarministern nämnde någonting om organisatoriska föränd-
ringar. Dem väntar vi väl på och ser vad det är för någonting, men det
skulle vara intressant att få höra om det finns förslag till ändring av
direktiven.
I övrigt kan jag väl bara konstatera att i fråga om den internationel-
la flyktingpolitiken och Sveriges roll där tycks det finnas rätt goda
förutsättningar för en gemensam grundsyn. Mitt anförande innehöll
rätt mycket av det som Leif Blomberg också tog upp i sitt.
Integrationsinsatserna envisas jag fortfarande med att inte ta upp i
dag. Eftersom det inte finns någon rubrik för det - rubriken nu är Öv-
riga internationella frågor - tänker jag spara dem till en annan gång.
Där kanske det blir litet svårare att rent generellt komma överens, ef-
tersom vi har litet olika syn på hur ett samhälle skall utformas.
Det jag framför allt efterfrågar är om det blir någon ändring av ut-
redningsdirektiven.
Anf. 122 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Herr talman! Vi ser för närvarande över direktiven och jobbar med
både det organisatoriska och sakinnehållet i direktiven. Vi återkommer
till det.
Jag kan inte svara precis på vilka punkter det blir ändringar, men
att det blir vissa förtydliganden och kanske mer omfattande direktiv
för det fortsatta arbetet är jag ganska övertygad om. Exakt på vilka
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Övriga internationella
frågor
125
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Övriga internationella
frågor
Miljöpolitik
126
punkter viil jag inte ha någon uppfattning om just nu, utan vi åter-
kommer inom loppet av några veckor.
Anf. 123 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Herr talman! Det är ju viktigt i så fall att vi kommer i gång med
nystarten av arbetet i kommittén så fort som möjligt. Vi är alla överens
om att det hastar litet grand.
Det måste hända någonting nu så småningom, så att vi får fram
förslag till riksdagen om vissa förändringar. Vi tycks vara överens
också på den punkten - hoppas jag.
Anf. 124 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Herr talman! Vår ambition är att vi skall ha framme förslag i sin
helhet senast vid första kvartalsskiftet, alltså mars-april, nästa år.
Anf. 125 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Jag noterar naturligtvis invandrarministerns utsträckta
händer i fråga om att konstruktivt diskutera både innehållet i flykting-
politiken och invandrarpolitiken i stort.
Vi har från Centerpartiets sida under ett par år jobbat med att
mejsla ut en politik som vi är beredda att stå för i form av flyktingpo-
litiska och invandrarpolitiska program. I programmen har vi flera
intressanta idéer och förslag, som vi hoppas att vi skall kunna föra en
diskussion om med invandrarministern och andra representanter för
regeringspartiet, bl.a. i den kommitté som redan finns tillsatt och där
det kan bli andra former för att diskutera dessa idéer.
Jag har full förståelse för att man inte kan ha alla frågor beredda
och klara efter några dagar, men jag vill gärna skicka med invand-
rarministern vad beträffar invandrarpraktiken att vid de kontakter jag
har haft under den korta tid som den åtgärden har varit i kraft har den
uppfattats väldigt positivt, såväl bland sådana som arbetar aktivt med
att förmedla arbeten som bland företagare och bland invandrare.
Invandrarpraktiken är ett bra sätt att knyta kontakter på arbets-
marknaden, och jag tycker att det skulle vara synd om man släppte den
åtgärden innan den har fått verka en längre period. Jag hoppas att man
i beredningsarbetet noga tänker sig för, innan man plockar bort den
åtgärden.
Miljöpolitik
Anf. 126 IVAR VIRGIN (m):
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag håller med miljö-
minister Anna Lindh i hennes analys av det positiva i ett EU-
medlemskap. Men jag kommer att framföra kritik mot henne i ett annat
avseende.
Under valrörelsen gjorde Anna Lindh ett uttalande som måste be-
traktas som ett praktfullt självmål. Hon kommenterade algblomningen
i vissa delar av Östersjön och hävdade att den berodde på utsläpp från
det svenska jordbruket och att borttagandet av regleringsavgifterna på
handelsgödsel fått en negativ effekt på växtnäringsläckaget från jord-
bruket. Det var ju en åtgärd som den borgerliga regeringen vidtog helt
i enlighet med den överenskommelse som fanns på det jordbrukspoli-
tiska området från 1990.
Det visade sig att algblomningen berodde på fosforöverskott och
inte på för mycket kväve i vattnet. Och fosforutsläppen i Östersjön
kommer framför allt från våra baltiska grannländer med obefintliga
eller dåligt fungerande reningsverk. Hennes kommentar var alltså helt
gripen ur luften. Den är ungefär av samma halt som Miljöpartiets på-
stående 1988, när säldöden slog till, att den berodde på för mycket
kväve i vattnet. Det visade sig ju vara en sjukdom som spreds med ett
valpsjukevirus.
Det är allvarligt när miljödebatten förs utifrån klichéer och inte
grundar sig på en saklig analys. Långsiktigt kommer detta att erodera
trovärdigheten i miljöpolitiken. Uppslutningen bakom viktiga miljöåt-
gärder kommer att försvagas, om debatten förs på detta sätt.
Om jag återgår ett ögonblick till växtnäringsläckagen från jordbru-
ket, så har användningen av handelsgödsel, vilket inte är detsamma
som försäljningen, varit i stort sett oförändrad trots att regleringsavgif-
terna tagits bort. Det beror säkert på att spannmålspriserna samtidigt
sänktes kraftigt. Dessutom har stora insatser gjorts på växtodlingsom-
rådet för att minska läckagen.
Orimligheten i Anna Lindhs påstående framgår dessutom tydligt
om man vet att en så drastisk åtgärd som att skogsplantera all åker-
mark som avvattnas mot Östersjön skulle minska kväveläckaget med
ungefär 1 %. Den effekten skulle uppstå efter fem-tio år.
Åtgärder för att förbättra Östersjöns miljö sker bäst i internationellt
samarbete och i kraftfulla hjälpinsatser i Estland, Lettland, Litauen och
Polen. En betydande miljöhjälp har under den borgerliga regeringspe-
rioden tillförts dessa länder. Jag är övertygad om att även dessa
insatser kommer att vitaliseras genom ett svenskt medlemskap i EU.
Vi bör då få möjlighet att intressera fler EU-medlemmar för att delta i
detta samarbete.
Över huvud taget kommer miljöpolitikens tyngdpunkt att förskjutas
mot ett europeiskt samarbete, där EU kommer att vara kärnan. När 80-
90 % av de luftföroreningar som drabbar Sverige kommer utifrån, är
det självklart att det, om vi kan få till stånd skärpta miljökrav i de län-
der som ingår i EU, har en direkt positiv effekt på oss.
En miljöfråga som har varit uppe mycket i debatten, bl.a. i dag, är
våra koldioxidutsläpp. Här var ju Sverige ett föregångsland genom sitt
beslut om oförändrade utsläpp 1988. Det beslutet blev, trots den dåva-
rande miljöministern Birgitta Dahls ivriga protester, en framgång.
Våra utsläpp på koldioxidområdet har faktiskt minskat med ungefar
10 % sedan dess.
Vi har nu omformulerat våra mål och infört koldioxidavgifter, som
säkert har en avgörande styrande effekt. Vi bör i samarbetet på miljö-
området inom EU, som jag ser fram emot, driva denna fråga offensivt.
Jag tror att det är en av de viktigaste miljöfrågor vi har på agendan. På
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
127
Prot. 1994/95:11
19 oktober
sikt tror jag att vi kommer att få framgångar i denna avgörande miljö-
fråga.
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
Anf. 127 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Liberal miljöpolitik grundar sig på förvaltarskapstan-
ken. Ingen har rätt att skövla oersättliga naturvärden. Mångfalden i
naturen måste skyddas, så att även kommande generationer får ta del
av den.
Naturens många kretslopp är grundläggande för allt liv på jorden
och måste vara grunden för ett ändrat synsätt på miljöfrågor. Vi män-
niskor måste ändra vår livsstil, särskilt vi i den rika världen. Ytterst är
vår existens beroende av att vi handlar så att naturen inte belastas mer
än den tål.
De viktigaste aktuella åtgärderna inom miljöområdet kan delas upp
i tre avsnitt.
För det första behöver vi så snart som möjligt få den grundläggan-
de lagstiftningen på miljöområdet samordnad till en miljöbalk. Arbete
med detta har pågått i mer än fem år. Nyligen har regeringen lagt fram
sitt förslag för riksdagen, med ikraftträdande den 1 juli 1995.
I den nya regeringsförklaringen får vi nu veta att ett nytt förslag
kommer att föreläggas riksdagen. Man frågar sig då vad det finns för
förändringar som är så angelägna att den nya regeringen är beredd att
ta på sig ansvaret för en försening av hela detta angelägna arbete. Det
mesta borde ha kunnat göras som ändringar i föreslagen miljöbalk, om
det inte är en prestigefråga, förstås.
För det andra behöver vi använda ekonomiska styrmedel i ökad
omfattning. Då stimulerar vi användning och utveckling av ny och mer
miljövänlig teknik, återvinning av avfall och sparsamhet med energi
och icke förnybara naturresurser. På så sätt kan man också rättvist
sprida ansvar och uppoffringar mellan individer och länder.
I dag är skatten på arbetskraft för hög och skatten på att utnyttja
naturen för låg. Den nya regeringen har ett ansvar att fullfölja arbetet
med skatteväxling som den borgerliga regeringen nyligen initierade.
I regeringsförklaringen sägs att nya ekonomiska styrmedel införs.
Kan man hoppas att det syftar på överlåtbara utsläppsrätter? I Miljö-
skyddskommitténs huvudbetänkande har även socialdemokraterna
framhållit att handel med utsläppsrätter i framtiden kan komma att bli
ett bra komplement till andra styrmedel. Man nämner där särskilt regi-
onala bubblor för kväveutsläpp.
Regeringen måste också kraftfullt fortsätta arbetet med att åstad-
komma en lämplig form av miljöräkenskaper, så att inte BNP används
som det enda måttet på vår livskvalitet. Vi måste skilja på naturkapital
och människoskapat kapital. Vår välfärd blir ju inte automatiskt större
för att kapitalet växer, exempelvis när befintliga hus åsätts ett högre
värde. Den snabba värdestegringen vi hade på fastigheter under 1980-
talet var ju tecken på en osund utveckling som sedermera skapade sto-
ra problem i det ekonomiska systemet.
128
Genom ekonomiska styrmedel skapas valfrihet för individen och
möjligheter till utveckling. Det är glädjande att denna liberala syn änt-
ligen vunnit gehör bland svenska politiker från de flesta partier.
För det tredje måste miljöarbetet bedrivas i internationellt samar-
bete. Framför allt har vi nu en möjlighet att påverka miljöutvecklingen
mycket effektivare än hittills genom att se till att Sverige blir medlem i
EU.
Herr talman! Jag vill ägna återstående minuter åt miljöeffekterna
av trafiken. Vi behöver mer debatt om dessa effekter, särskilt när man
håller på att låsa sig för vissa lösningar för lång tid framöver. Framti-
dens samhälle måste byggas på ett flexibelt sätt, och storstadsmotor-
vägar är allt annat än flexibla. På lång sikt genererar de ny biltrafik.
Vi måste genomföra den trafikpolitik som beslutades 1988. Vi
måste resonera mer i samhällsekonomiska termer. Den för trafikpoliti-
ken grundläggande principen om att konsumenten bör betala den
samhällsekonomiska marginalkostnaden har ju tyvärr inte slagit ige-
nom ännu.
Vi måste bättre beakta miljökostnaderna. Då begränsas de fysiska
transporterna och den teletekniska utvecklingen stimuleras. En del
människor kommer säkert att uppfatta denna förändring som uppoff-
ringar i vår levnadsstandard, men det finns inget moraliskt hållbart
alternativ. Dagens livsstil vältrar ju faktiskt över flera kända problem
på kommande generationer. Jag tänker då på försurning, övergödning,
växthuseffekten och ozonhålet.
Dagens trafiksystem ger stor rörelsefrihet åt människorna i den rika
världen. Emellertid är det uppenbart att trafikens totala miljöpåverkan
kraftigt överskrider vad naturen tål. Järnvägstrafik måste därför få
möjlighet att hävda sig bättre på marknaden gentemot vägtrafik och
flygtrafik.
Det är klokt att fortsätta att satsa på infrastrukturen, men det gäller
att satsa rätt.
Det måste vara möjligt att ta fram ett mycket bättre underlag än det
som nu används för ställningstaganden inom Kommunikationsdepar-
tementets område. Framför allt har vi dåligt underlag och en dålig
procedur för att fatta beslut om avvägningar mellan de olika trafiksla-
gen. Detta måste förbättras.
Vi måste fråga oss om det finns rimlig samhällsekonomisk lönsam-
het i stora motorvägar då miljökostnaderna beaktas. Vi måste fråga oss
om det finns bättre alternativ. Med stöd av gårdagens bedömningar
håller vi i dag på att i snabb takt minska morgondagens möjligheter till
miljövänliga transporter.
Herr talman! Vi kan inte fortsätta att öka miljöskulden. Det är vår
generation som måste ändra den materialistiska, slösande, västerländs-
ka livsstilen och skapa ett långsiktigt hållbart samhälle.
Anf. 128 PER LAGER (mp):
Herr talman! Jag skall ta upp tre stora hot mot ett långsiktigt håll-
bart samhälle i mitt första anförande i riksdagen. Det handlar om olja,
och det handlar om Bohuslän - ett av de mest utsatta och känsliga om-
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
129
9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 11
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
130
rådena i vårt land. Naturen och hälsan för där en ojämn kamp mot im-
porterade och lokalt producerade gifter i form av svavel, kväve,
kolväten, ozon, tungmetaller och en rad andra naturfrämmande och
svåmedbrytbara ämnen.
Naturens yttersta belastningsgränser är överskridna flera gånger
om, och vi omges av sjuka träd, försurade sjöar och vattendrag, orena
jordar och övergödda kustvatten. Till detta skall läggas ett stort lokalt
koldioxidbidrag till den globala drivhuseffekten.
Nedfallet utifrån - ända upp till 70 eller 90 % - kan vi bara göra
någonting åt genom internationella miljööverenskommelser och sam-
arbetsavtal. Våra egna verksamheter och utsläpp är emellertid
någonting vi direkt kan åtgärda. Det är inte bara en miljö- och hälso-
fråga; det är också en etisk fråga inför framtiden.
Det första hotet handlar om oljeprovborrningar i Skagerrak. Norr-
männen har sedan lång tid tillbaka tagit upp olja i Nordsjön. Vi ser
effekterna påtagligt runt våra stränder hemma i Bohuslän med ilandflu-
tet skräp och oljesöl från plattformarna.
Källorna börjar sina där ute. Därför står Skagerrak i tur. Den 13
juni i år tog Stortinget beslut om att tillåta provborrningar efter olja
och gas i Farsundsbassängen.
Skagerrak är ett relativt litet hav men också en flodmynning ut mot
Nordsjön, och ett oerhört produktivt och artrikt havsområde. Här finns
norra halvklotets största fiskreproduktion. Det är ett skafferi för hela
Norden, och tusentals yrkesfiskare har här sin utkomst. De danska,
norska och svenska kusterna runtom utgör unika rekreationsvärden för
miljoner besökare. Allt detta står nu på spel. Allt detta hotas av eko-
nomiska intressen.
Den norska regeringen har inte haft det samråd med grannländerna
som stipuleras i den nordiska miljöskyddskonventionen före Stortings-
beslutet. Det saknas en tillräckligt omfattande miljökonsekvensbe-
skrivning, och Sverige har inte getts möjlighet att reellt påverka
ärendet.
Berörda kustkommuner i Sverige och Norge har klart sagt nej.
Samtliga partier i Sverige har uttalat sig negativt, liksom tillfrågade
remissinstanser som Fiskeriverket, Naturvårdverket, Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län m.fl.
Vår tidigare regerings miljöminister lovade vid en uppvaktning där
jag själv deltog i maj i år att göra allt som gick för att stoppa norrmän-
nens provborrningar. Alla tycks vara överens om att själva utvinningen
knappast går att hejda om man skulle finna olja eller gas. Vad tänker
då vår nuvarande regering göra?
I går hölls en stor konferens på Smögen angående hotet mot Ska-
gerrak med bl.a. forskare från Norge och Sverige, representanter från
svenska Miljö- och resursdepartementet, yrkesfiskarna och alla de in-
tressen och organisationer som ingår i nätverket och aktionsgruppen
Rädda Skagerrak.
Konferensen var enig i ett kraftfullt nej till varje form av olje- och
gasutvinning i Skagerrak. Måtte detta bli en klar signal till statsminis-
ter Brundtland och hennes regering! Hon var själv ordförande för FN:s
miljörapport Vår gemensamma framtid, där det bl.a. står: Kustområ-
dena och stränderna och resurserna i dessa områden kommer att
utsättas för ökande skador om nuvarande iåt-gå-politik tillåts fortsätta.
Ingen av de ansvariga norska politikerna eller tjänstemännen ställ-
de tyvärr upp i går. Bara det är ett besked, och ett sorgligt sådant.
Så till det andra hotet: I Lysekils kommun ligger Scanraff - ett
enormt raffinaderi som ensamt producerar stora mängder koldioxid,
kväveoxider, svavel och kolväten. En s.k. restprodukt är en 3-
procentig tjockolja som Scanraff inte kan raffinera på ett lönsamt sätt.
Det rör sig om 1,5 miljoner ton per år. Den här resten säljer man till
mindre nogräknade europeiska kraft- och värmeproducenter som inte
har några utvecklade reningsmetoder för sina utsläpp.
Vad som nu åter förs fram av framför allt lokala politiker är en idé
som många av oss hoppades skulle gå i graven 1991, nämligen att
bygga ett gigantiskt oljekondenskraftverk alldeles intill Scanraff. Detta
kraftverk går löst på mellan 4 och 5 miljarder kronor och skall med
hjälp av en tredjedel av Scanraffs restolja, dvs. 500 000 ton, producera
ca 2 terawattimmar el per år. Resten av oljan fortsätter man att expor-
tera.
Kraftverket, som skulle kunna få en verkningsgrad på 45 %, kom-
mer att årligen släppa ut 1,6 miljoner ton koldioxid, 150 ton svavel,
600 ton kväveoxider och en okänd mängd ammoniak, kolväten och
divätesulfider. Därtill kommer en restprodukt på 2 000 ton oljeaska,
varav en tredjedel är giftiga tungmetaller, som man inte vet var man
skall göra av. Det blir 120 000 ton process vatten och kylvatten som
strömmar ut i Brofjorden med 8 kubikmeter per sekund och med 350
megawatts effekt.
De tyngsta miljöinstanserna, Koncessionsnämnden och Länsstyrel-
sen, sade nej 1991. Regeringen behövde inte fatta beslut därför att
Vattenfall av bl.a. ekonomiska skäl fann för gott att dra tillbaka sin
ansökan.
Ett av huvudargumenten för kraftverket är att de 2 terawattimmar-
na skulle ge oss möjlighet att börja avveckla kärnkraften. Det är rent
nys. Vi använder i dag ca 135 terawattimmar el och skulle utan vidare
kunna spara och effektivisera bort 35 terawattimmar utan någon märk-
bar effekt i vårt samhälle. Dessutom har vi nu ett mycket stort
elöverskott i landet.
Ett annat argument har varit arbetstillfällena. De är välbehövliga i
dag. Men inte är det väl så långt gånget i vårt land att arbetstillfällena
skall gå före miljön och människors hälsa? Då är det inte för framtiden
och för våra barn och barnbarn vi planerar.
Detta gigantiska projekt hör till en passerad energiepok. De fossila
bränslena måste nu fasas ut, och en satsning på inhemska och förnyba-
ra energikällor måste ske. Det är bråttom med att byta energisystem.
Varje nytt fossileldat kraftverk är ett för mycket.
Det är dags att på allvar ta ansvar för vår underskrift i Rio 1992,
herr talman. Det är dags att fatta de etiska beslut som kan ge ett socialt
och ekologiskt hållbart samhälle, inriktat på solidaritet med hela den
övriga världen.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
131
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
Nu hann jag inte med att tala om motorvägarna, men de var det
tredje hotet.
Anf. 129 DAN ERICSSON (kds):
Herr talman! Det är inte lätt att hinna med allt man vill säga från
denna talarstol.
Jag tänkte koncentrera mig på den nya regeringens syn på miljö-
politiken som den kommer till uttryck i regeringsdeklarationen.
Det saknas konkretion i regeringsdeklarationen. Det finns ingen
konkretion över huvud taget när det gäller miljöpolitiken. Man har inte
bundit upp sig för en enda konkret åtgärd på miljöområdet. Däremot
staplar man ett antal miljömålsättningar ovanpå varandra utan förplik-
tigande förtydliganden.
Till miljöpolitiken hör också energifrågorna och kärnkraftsfrågan.
De luddiga formuleringarna när det gäller just energipolitiken har
väckt oro inte minst i de egna leden. Jag vill citera Broderskaps Berndt
Ekholm, som ju också är ledamot av denna kammare. Han har sagt att
den luddiga skrivningen gör att man kan sväva i tvivelsmål om rege-
ringen verkligen vill avveckla kärnkraften.
Vad avses egentligen med det man säger om energipolitiken? Skall
man ställa av reaktorer under den kommande mantdatperioden eller
inte?
Innan valet var Socialdemokraterna oerhört tydliga. De gav beske-
det att kärnkraftsavvecklingen skulle inledas under mandatperioden,
men nu är allt återigen höljt i dunkel.
Ytterligare en anledning till oro är Socialdemokraternas ovilja att
markera att år 2010 gäller som slutår. Där har ju kds varit oerhört tyd-
liga. Vi kristdemokrater har ju motionerat om och drivit här i
riksdagen att vi skall ha en lagstiftning som säger att kärnkraftsav-
vecklingen skall vara avslutad till år 2010. Detta tyckte
Socialdemokraterna var ett brott mot 1991 års energiöverenskommel-
se. Hur kan det vara det? Den överenskommelsen syftade ju till att få
just den här kärnkraftsavvecklingen till stånd. Men hur har ni det
egentligen med energipolitiken? Det vore mycket bra om vi kunde få
någon form av ledning om fortsättningen.
Jag antar att Socialdemokraterna med talet om nya ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken har tagit det påbörjade arbetet med en skat-
teväxlingsutredning på allvar. Jag hoppas att det är så. Det vore i så
fall positivt. Jag har ju ställt en interpellation till finansministern om
just det här skatteväxlingsarbetet. Men vi kan kanske få ett besked här
i dag. Sinikka Bohlin finns ju här. Det vore bra att få veta om Social-
demokraterna har den inställningen att den utredning som
fyrpartiregeringen tillsatte kan fullföljas. Det gäller den utredning som
skall titta på detta med skatteväxling för att få en ökad belastning på
sådant som är miljöfarligt och minska skatten på mänsklig arbetskraft.
Låt mig sedan gå över till miljöbalken som är ett av mina sköte-
barn. Vi har suttit ett antal år i Miljöskyddskommittén och jobbat fram
ett lagförslag. I långa stycken var vi överens, kristdemokraterna, soci-
132
aldemokraterna och centerpartisterna. Även de andra partierna var
överens med oss ibland, men vi kan säga att huvudfåran har legat där.
Vi har lagt fram dessa förslag för den tidigare regeringen som så
småningom lyckades samla ihop sig till en proposition som legat på
riksdagens bord - det är väl det riktiga uttrycket i dag. Nu har ni tagit
tillbaka det här förslaget till miljöbalk. Varför, Sinikka Bohlin?
Det är ju inte obekant att kds har riktat en del kritik mot det lig-
gande förslaget. Vi har haft ett annat synsätt i flera frågor. Det som låg
på riksdagens bord var en kompromissprodukt. Vi vill ha en översyn
av det nuvarande förslaget till miljöbalk, bl.a. när det gäller rättsver-
kande miljökvalitetsnormer och en vidgad talerätt för ideella och
vetenskapliga organisationer på miljöområdet. Jag uppfattar att den
här sista punkten är en av huvudorsakerna till att man har dragit tillba-
ka förslaget. Men det hade vi lätt kunna ordna till här i riksdagen.
Den andra orsaken som har angetts - jag har bara sett två orsaker -
är att vattenlagstiftningen inte var med. Detta är nästan häpnadsväck-
ande. I utredningen drev vi kristdemokrater just frågan att
vattenlagstftningen skulle vara med, men då sade socialdemokraterna
ingenting. Nu tar man detta som ett bärande skäl för att dra tillbaka
hela miljöbalken.
Så småningom kom vi ju fram till ett förslag utan en vattenlag-
stiftning. Vi reserverade oss mot det i kommittén. Men vi fick
acceptera det och ändå ta den miljöbalk som ligger för att få en samlad
miljölagstiftning till stånd. Nu kommer ni att dra detta ytterligare i
långbänk. Det har varit tillräckligt mycket av det när det gäller den här
miljöbalken. Varför, Sinikka Bohlin, kan vi inte göra upp om detta i
riksdagen? Vi vet att det finns en majoritet för förbättringar av det
förslag som den tidigare regeringen lade fram. Det hade varit enklare.
Nu vet vi inte hur lång tid det tar innan vi får ett nytt förslag. Det
tjänar definitivt inte miljön på. Det är tvärtom till nackdel för miljö-
politiken.
Till sist vill jag återkomma till det som Ivar Virgin var inne på i sitt
anförande. Det gäller det bottennapp som Anna Lindh stod för under
valrörelsen när hon skyllde sommarens algblomning på den förra re-
geringen. Sådant hör definitivt inte hemma i en seriös och konstruktiv
miljödebatt.
Eftersom miljöministern inte deltar i den här miljödebatten får vi
hoppas att hon i stället använder tiden till att läsa på för att i fortsätt-
ningen kunna undvika den här typen av pinsamma uttalanden.
Anf. 130 SINIKKA BOHLIN (s):
Herr talman! Dagens långa diskussion har i många avsnitt handlat
om det magiska datumet den 13 november. Nu är det tyvärr så att
miljöproblemen inte känner datum och inga gränser heller. Det innebär
att miljöarbetet trots datumet den 13 november måste gå vidare. Vi
kan bara beklaga att de tre år som den borgerliga regeringen har suttit
vid makten inte har fört miljödebatten så många steg framåt. Men någ-
ra steg har det ändå blivit.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
133
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
När det gäller detta att miljöarbetet måste gå vidare är det ju natu- |
på. Vi kan bara anpassa oss till det. Vilka lagar vi än stiftar är det ändå
|
Allmänpolitisk debatt |
naturen som på lång sikt kommer att bestämma om det samhälle vi |
|
Miljöpolitik |
människor. För att vi skall klara en hållbar samhällsutveckling är kretslopps- Luft- och vattenföroreningar samt miljögifter från varor känner I Sverige har vi varit duktiga på att rena utsläppen från fabrikernas För oss socialdemokrater är det självklart att en inhemsk miljöpo- Ett av de stora besluten inom den här mandatperioden kommer Det har förekommit ganska mycket kritik från t.ex. kommunerna Vare sig vi blir medlemmar i EU eller inte kommer EU:s miljöpo- I ett rent Europa inbegriper vi även Central- och Östeuropa. Som |
|
134 |
Ivar Virgin sade har den borgerliga regeringen vidtagit vissa åtgärder. |
Nu har det kommit en redogörelse för vad man har gjort. Men under
de här tre åren har vi önskat och begärt att det skulle utarbetas en
långsiktig strategi, bra organisation och en långsiktig finansiering.
Men det har vi inte fått se under de tre år som gått.
Det är dessa frågor som vi nu för vidare i arbetet i Central- och
Östeuropa för att skapa en renare Östersjö, ett renare Sverige och ett
renare Europa.
Det är också viktigt att komma ihåg att det arbete som pågår i
kommuner och i olika organisationer som arbetar med länderna på
andra sidan Östersjön fortsätter och även ökar i omfattning.
Efter tre års borgerligt styre är det dags att miljöarbetet åter kom-
mer i gång. Det fanns ambitioner. Men tyvärr nådde man aldrig fram.
Oenigheten i regeringen var för stor för att man skulle landa på ett bra
sätt.
Man tog några små steg, men det blev aldrig några riktiga kliv som
förde den svenska miljöpolitiken framåt.
Anf. 131 IVAR VIRGIN (m) replik:
Herr talman! Först till den borgerliga regeringens miljöpolitik.
Till skillnad mot den tidigare socialdemokratiska regeringen, som
begränsade sitt miljöagerande till att lägga fram en utomordentligt stor
proposition vart tredje år, har den borgerliga regeringen försökt att
löpande lägga förslag på riksdagens bord som riksdagen sedan har
kunnat diskutera och anta.
Förfaringssättet att lägga fram en proposition vart tredje år gjorde
arbetsbelastningen i utskottet stor och debatterna nästan meningslösa.
Den sista gången var det dessutom på det sättet att man hade vaskat
fram en rad förslag som redan var antagna år 1988, delvis emot Soci-
aldemokraternas vilja, och förde fram dem som nya fräscha förslag.
Det var en ganska uppseendeväckande teknik.
Vi har under denna period antagit kretsloppspropositionen. Det är
en av de åtgärder som långsiktigt kommer att betyda mest för miljöut-
vecklingen i vårt land.
Miljöbalken har lagts fram. Den har måhända vissa brister, men
den hade rimligtvis kunnat förändras via motioner om man hade haft
de ambitionerna.
Vi har i riksdagen diskuterat växthuseffekt och klimatfrågan och
försökt att hitta långsiktiga lösningar på de problemen.
Vi har dessutom, och det tror jag egentligen är det viktigaste, de-
batterat miljöfrågorna i ett EU-perspektiv. Jag vill här återkomma till
det jag sade tidigare, nämligen att det egentligen är inom EU som den
offensiva miljöpolitiken kan föras. Därför har den debatten varit ut-
omordentligt viktig.
Anf. 132 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Visst lade den förra regeringen fram en riktigt stor
miljöproposition. Det är kanske inte det bästa sättet att jobba vidare.
Målsättningen för de mindre propositionerna var i och för sig bra.
Jag sade också i mitt anförande att regeringen lagt fram många bra
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
135
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
propositioner med bra inriktning. Men tyvärr har besluten inte blivit
ett steg framåt.
Man har jobbat väldigt mycket med ramar och med många ord. I
propositionen om biologisk mångfald arbetade man t.o.m. med bilder.
Men varken ord eller bilder för politiken vidare, utan det gör de fak-
tiska förslagen, och det gäller även i framtiden.
Vi har också propositionen som gäller närområdet i Östersjön,
Kolahalvön, Barents hav. Det har inte kommit några förslag vad gäller
den marina miljön, utsläpp, överfiskning och dumpade gifter. Det finns
väldigt mycket att göra. Ambitionen har funnits, men tyvärr har man
inte kommit vidare.
Det finns vissa partier som har haft ambitionen, men tyvärr har Ivar
Virgins parti varit något av en bromskloss i den förra regeringen.
Anf. 133 IVAR VIRGIN (m) replik:
Hen talman! Vi kan börja med Östersjön, som är ett av de områ-
den som vi fört en del debatter om, och den hjälp som den borgerliga
regeringen föreslog till de baltiska staterna. Även om hjälparbetet kom
i gång successivt och med ganska stapplande steg är det en insats som
på sikt kommer att visa sig utomordentligt värdefull.
Jag tror att man måste ha en förståelse för att åtgärder av den typen
i de stater som genomgick en så kraftig politisk process sker med en
viss försening. Sinikka Bohlin vet att även vi moderater har efterlyst
sammanställningar över Östersjöinsatserna för att kunna bedöma dem i
ett mer långsiktigt perspektiv.
Om vi moderater har bromsat i miljöfrågan i regeringen beror det
på att vi har försökt att sakligt bedöma miljöfrågan jämfört med andra
politikområden. Det tror jag faktiskt är en mycket viktig del av en ef-
fektiv miljöpolitik.
Kolodioxidskatten ändrades t.ex. på så sätt att industrin fick lägre
skatt medan skatten ökade för privatkonsumtion. Det har visat sig att
den totala förbrukningen av fossila bränslen var ganska oförändrad
efter den ändringen, och den var definitivt nödvändig om vi skulle få
den utveckling i landet som vi ville ha. Industrin fick helt enkelt rimli-
ga villkor i förhållande till industrin i andra länder.
Det är över huvud taget viktigt att i miljöfrågan göra analyser där
man jämför svensk miljöpolitik med andra länders för att få en balans
som är rimlig och som gör att vi långsiktigt kan föra en god miljöpoli-
tik.
Anf. 134 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Jag börjar med Östersjön.
När man har läst regeringens redovisning av vad den har gjort un-
der dessa tre år ser man att den har gjort mycket. Men som Ivar Virgin
tidigare sade är det svårt att hitta de rätta formerna med länder som
kanske inte har utvecklat vare sig demokratin, infrastrukturen eller
näringslivet.
136
Just därför är det väldigt viktigt att från början ha en långsiktig
strategi, att ha pengarna samlade på ett ställe och att ha en trovärdig
organisation. Annars blir det en mycket splittrad bild.
Frågan är om vi vet om vi har genomfört de rätta och riktiga åtgär-
derna för att hjälpa dessa länder med deras problem vad gäller
infrastrukturen och miljöarbetet, vilka också påverkar Sverige väldigt
mycket.
Jag hoppas att det nu finns en samsyn när vi i utskottet sätter oss
ner och tittar på hur vi skall gå vidare i dessa frågor. Vi måste finna
den samsynen. Flera andra partier har velat ha en långsiktig strategi.
Det är härifrån vi skall gå vidare.
Ivar Virgin säger man försökt att sakligt väga vissa saker mot andra
politiska områden. Det är marknaden som har fått styra. Nu tillhör jag
ett parti som inte representerar särintressen på samma sätt som t.ex.
vissa andra partier. Därför har vi kanske lättare att se helheten vad
gäller miljöpolitiken och de styrmedel man kommer att använda.
Anf. 135 DAN ERICSSON (kds) replik:
Herr talman! Först vill jag hålla med Sinikka Bohlin om att det
finns ett och annat under den tidigare regeringen som borde ha gått
snabbare och som man borde kommit längre med i de olika miljöfrå-
gorna.
Vi hade hoppats att kunna behandla miljöbalken under vårriksda-
gen. Men det kom ändå ett förslag till miljöbalk. Det bygger ytterst på
den utredning som har gjorts. Från kristdemokraternas sida tycker vi
att man hade kunnat förbättra det på några punkter.
Jag vill ställa en fråga till Sinikka Bohlin.
Vi har tidigare under debatten hört två argument. Det första är att
talerätten för ideella organisationer inte fanns med. Där är vi överens.
Det finns en majoritet för detta.
Det andra är att vattenlagen borde vara med. Det är en total nyhet
att Socialdemokraterna nu för fram detta. Det har vi i och för sig också
sagt tidigare, men låt oss ta det som nästa steg.
Nu gäller det att få en miljöbalk över huvud taget. Risken är att vi
på nytt får en långbänk. Vi vet inte när vi får ett förslag om en miljö-
balk på bordet.
Sinikka Bohlin sade att det nu finns kritik från kommunerna. Vad
är det för kritik? Är den befogad och ett tillräckligt argument för att vi
inte här i riksdagen skall kunna lösa de eventuella frågor som finns
kvar när det gäller miljöbalken?
Den andra frågan kvarstår också. Den gäller energipolitiken. Vad
vill Socialdemokraterna? Skall kärnkraftsavvecklingen påbörjas under
mandatperioden, eller vad är det egentligen som gäller?
Anf. 136 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Om vi fortsätter att tala om miljöbalken vill jag säga
att det visst är utredningen och Miljöskyddskommitténs arbete som
utgör grunden. Men det fattas ganska stora bitar.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
137
10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 11
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
På tal om hanteringen måste jag säga att om vi i våras tyckte att det
var kärvt med tiden - vi hade i och för sig tänkt att använda både lör-
dagar och söndagar - skulle jag ha velat se när vi hanterade
miljöbalken, som kom för någon vecka sedan, samtidigt som vi hante-
rade EU-medlemskapspropositionen, som innehåller både miljöfrågor
och jordbruksfrågor. Det tycker jag nästan skulle ha varit för mycket
att begära av de nya ledamöter som inte har följt det här arbetet tidiga-
re.
Vi har gott om tid att göra ett bra arbete. Jag hoppas att det finns
en vilja att tillsammans gå vidare på ett bra sätt, så att vi får en bra
miljöbalk, som vi har jobbat ganska många år med.
Vad gäller energifrågan hänvisar jag till det beslut som vi faktiskt
fattade här i kammaren förra året om att bilda en energikommission.
Den skall arbeta mycket fort och titta på kärnkraften, men också på de
alternativa energiformerna, t.ex. biobränslen.
Anf. 137 DAN ERICSSON (kds) replik:
Herr talman! Det är klart att det har varit kärvt med miljöbalken.
Det får vi, varenda en som har varit inblandad, erkänna. Att vi inte har
lyckats driva fram den under vårriksdagen är en form av misslyckande.
Nu säger Sinikka Bohlin att det finns gott om tid. Man får inte ta
återvisningen till intäkt för att det finns gott om tid. Det kommer kan-
ske att ta ett år eller två. Vilken tidsrymd handlar det om? Vi kanske
kan få ett besked på den punkten. När kommer det att ligga ett nytt
förslag till miljöbalk på riksdagens bord?
Förslaget om energikommissionen drevs av kds, och vi fick även
en majoritet för det här i riksdagen. Som jag ser det är det ett sätt att
verkligen förverkliga energiöverenskommelsen från 1991 om att kärn-
kraften skall avvecklas både genom att vi får fram alternativ och
genom effektivare sparande.
Det olyckliga nu är att vi inte har fått något besked om inriktningen
från Socialdemokraterna när det gäller att få i gång kärnkraftsavveck-
lingen. Innan valet sade man att avvecklingen skulle starta under den
mandatperiod som ligger framför. Nu säger man ingenting. Det skapar
osäkerhet. På den punkten skulle jag önska ett besked. Vad gäller? Har
man gått ifrån att avvecklingen skall starta nu?
Sinikka Bohlin sade i sitt anförande att arbetet med skatteväxlingen
kommer att gå vidare. Det tar jag som ett löfte om att den parlamenta-
riska utredningen, som är under tillsättande och vars direktiv man har
arbetat med, verkligen kommer till stånd snabbt, så att vi får ett bra
underlag för att fatta beslut om skatteväxlingen.
Anf. 138 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att vi skall ha respekt för det beslut som vi
nästan enigt fattade för några månader sedan i energifrågan. Det är inte
någon av de lättaste frågorna som vi hanterar i den här riksdagen. Då
kom vi överens om att tillsätta en energikommission som skall arbeta
mycket fort. Jag tycker att vi skall respektera det beslutet och ge den
138
kommissionen möjlighet att slutföra sitt arbete. Efter det slutförda ar-
betet kan vi ta en rejäl diskussion om energifrågorna.
Den andra frågan gällde tidpunkten då ett nytt förslag till miljöbalk
kan föreligga. Det är mycket svårt för mig att säga hur lång tid det kan
ta. Jag tycker att vi kan ta oss litet tid att diskutera hur vi skall ha det.
Vi tycker att vi skall ha en miljöbalk, och vi skall ha en bra miljöbalk.
Jag vill inte ha den miljöbalk som vi i dag har återvisat från riksdagen.
Låt oss tillsammans titta på detta! Jag vet att det från kds sida finns
önskemål om att ändra. Det finns önskemål från vår sida om att ändra.
Det kommer kanske några andra önskemål också. Låt oss gå vidare
och titta på hur vi på bästa sätt kan göra detta till en bra miljöbalk för
Sverige!
Anf. 139 LENNART FREMLING (fp) replik;
Herr talman! Jag uppfattade att Sinikka Bohlin i sitt anförande
ville anmärka på mitt påstående att arbetet med miljöbalken har pågått
i mer än fem år. Jag förstår inte den anmärkningen. Miljöskydds-
kommittén fick sina direktiv den 11 maj 1989 och har sedan jobbat
med miljöbalksfrågan.
Men det är i och för sig inte det viktiga. Det viktiga är att vi är ense
om att det är angeläget att så snart som möjligt få till stånd en miljö-
balk. Jag är också bekymrad över att den nya regeringen är beredd att
ta på sitt ansvar att arbetet och ikraftträdandet försenas. Jag tror att det
hade varit mycket lyckligare om man genom tilläggsförslag hade kun-
nat ändra de saker som man vill ändra. Det verkar för mig mest som
om det här är en prestigefråga.
Beskedet om att arbetet med skatteväxlingen skall gå vidare gläder
mig mycket. Kanske man kan hoppas att de nya ekonomiska styrmed-
len dessutom innebär att man från socialdemokratiskt håll syftar på
överlåtbara utsläppsrätter som man kan jobba vidare med.
Dessutom gläder jag mig åt att Sinikka Bohlin talade om att mil-
jöproblemen inte känner några nationsgränser. Det internationella
arbetet är mycket viktigt. Sinikka Bohlin talade också om kretslopp-
stänkandet, som den borgerliga regeringen har introducerat.
Anf. 140 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! För fem år sedan fick kommittén sina direktiv. Men
arbetet hade börjat mycket tidigare. Diskussionen kom i gång redan på
80-talet.
Att dra tillbaka miljöbalken är inte prestige. Det är mer politik. Det
är ideologiska frågor som skiljer oss åt. Man kan jämföra det förslag
till miljöbalk som har lagts fram med de tankar som man har haft tidi-
gare, som man också var överens om i Miljöskyddskommittén.
Jag tackar för det beröm som jag har fått av Lennart Fremling. Det
är inte varje dag man får beröm i den här kammaren. Att vi börjar an-
vända ordet kretslopp är något som riksdagen har beslutat. Jag tycker
att det är ett bra ord. Det tycker jag att den regering som har tagit fram
ordet kretslopp kan få beröm för. Men det var ändå Socialdemokrater-
na som i slutet av 80-talet, egentligen redan tidigare, började prata om
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
139
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
140
omställning. Om vi pratar om omställning eller kretslopp betyder ing-
enting i det här sammanhanget. Det är egentligen resultatet som
räknas.
Anf. 141 LENNART FREMLING (fp) replik:
Herr talman! Jag tror att Sinikka Bohlin och jag är tämligen över-
ens. Anledningen till att jag framhöll att arbetet har pågått i mer än
fem år var att jag ville markera att det är en allvarlig sak när man drar
tillbaka den framlagda propositionen och skall göra om detta gigantis-
ka lagstiftningsarbete. Det upplever jag faktiskt som en prestigefråga.
Det är bra att vi är ense på många punkter. Dock anser jag att re-
geringsförklaringen var alltför mager på miljöområdet. Vi hade kunnat
vänta oss att få några mer konkreta, faktiska förslag i regeringsförkla-
ringen.
Anf. 142 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Apropå att dra tillbaka miljöbalken tycker jag att vi
kanske skulle kunna tänka litet grand tillbaka, till för tre år sedan, när
vi fick en borgerlig regering. Jag undrar hur många propositioner den
regeringen drog tillbaka. Man gör oftast på det viset.
Nu är det litet speciellt med miljöbalken, eftersom det ligger
mycket arbete bakom den. Men på samma sätt som den förra regering-
en presterade några hundra propositioner på några veckor skall vi nog
klara av miljöbalken på så kort tid som är möjligt och rimligt med tan-
ke på att vi också skall göra ett bra arbete. Vi vill hellre göra ett bra
arbete innan vi lämnar våra propositioner än ha den typen av proposi-
tioner som vi tyvärr många gånger fick i jordbruksutskottet under förra
mandatperioden, när inte ens regeringspartierna kunde tolka budskapet
i propositionerna.
Anf. 143 BARBRO JOHANSSON (mp):
Herr talman! Vårt liv på jorden skulle inte finnas till om inte solen
alltid strålade över oss med sin nästan outsinliga energi. Solenergin
värmer upp luftlagret ovanför oss. Det är samma värme som jag kän-
ner strömma emot mig som nyvald riksdagsledamot från tjänstemän
och anställda här i riksdagen och från Lilly, som håller ordning på mitt
rum. Tack för det.
Herr talman! På grund av människans skaparkraft och idérikedom
har vi kunnat utnyttja energin. Men under tidernas gång har utnyttjan-
det tagit sådana proportioner att energianvändningen har blivit en av
huvudorsakerna till jordens stora miljöproblem. Ett accelererat utökat
energiutnyttjande i industriländerna har medfört att den s.k. växthusef-
fekten höjer jordens temperatur på grund av alltför stora
koldioxidutsläpp från förbränning av olja, kol och naturgas.
Alltsedan industrialismens intåg har koldioxidhalten i atmosfären
på grund av fossila bränslen ökat med 28 %. I-länderna står för 6 mil-
jarder ton per år, och u-länderna står för mindre än 2 miljarder ton.
För att få ett samhälle i ekologisk balans är vi tvingade att sluta
med användningen av fossila bränslen. Det behövs ett helt nytt tänkan-
de för att man skall få totala satsningar på förnybar energi. Det krävs
en helhetssyn på omvärlden där konsekvenser av ett felaktigt energiut-
nyttjande belyses med hänsyn tagen till hela energiförloppet.
Koldioxidskatten för elintensiv industri och tillverkningsindustri
måste bli lika hög som för hushållen. När förra regeringen avgav
kretsloppspropositionen sänktes koldioxidskatten för industrin från 24
öre till 8 öre per kilo utsläppt koldioxid.
Om det skall satsas helhjärtat på en sänkning av koldioxidutsläp-
pen är en ordentlig styrning nödvändig med hjälp av koldioxidskatt.
Propåer från EU visar nu att EU inte kommer att införa en enhetlig
EU-avgift på utsläpp av koldioxid. I stället blir det punktskatter på
vattenkraftsel och kärnkraftsel.
Herr talman! Drivmedel som används i dagens trafiksystem bidrar
till att skogen dör genom det marknära ozonet, som direkt angriper
barrsättning hos granar och gör så att granens immunförsvar, kådan,
tränger ut från stammen.
Almarna runt våra flygplatser dör på grund av utsläpp av flygben-
sin vid start och landning. Allergier och astma ökar i takt med ökad
trafikintensitet.
Transportsektorn bidrar i dag med den största andelen av
koldioxidemissionen, samtidigt som kväveoxider från trafiken bidrar
till försurningen, både lokalt och kontinentalt.
En verklig satsning på alternativa drivmedel såsom växtbaserade
oljor och alkoholer är viktigt. Biogas utvunnen från rötning av av-
loppsslam och växtrestproduktion har en potential att sänka utsläppen
från den tunga trafiken med 70 %.
Bränslecellsteknik i motorer är ett steg i rätt riktning. Framställning
av vätgas med solcellsteknik, där vätgasen i en framtid används som
drivmedel i flygplan, bilar och bussar utan farliga avgaser är en an-
passning till ett ekologiskt samhälle.
I ett ekologiskt hållbart samhälle måste olika lösningar till för att
man inte skall få ett överutnyttjande av naturen utan i stället en balans
mellan skilda tekniker.
Herr talman! En avveckling av kärnkraften måste påbörjas under
denna mandatperiod. Ett nödvändigt första steg är att ytterligare drift-
tillstånd inte får ges till Ringhals 2.
Kärnkraften måste bära sina egna försäkringskostnader. Som det nu
är ligger försäkringen på 1 miljard kronor. Kostnaderna för Tjernobyl-
olyckan är uppe i minst tusen gånger mer. De är omöjliga att beräkna
på grund av att människor och framför allt barn kommer att dö och
håller på att dö av bl.a. sköldkörtelcancer.
Barnen badar i den radioaktiva floden Djnepr utanför Kiev, och
huden skadas på armar och ben. Människor har återvänt till den kon-
taminerade zonen där deras bostäder ligger. Hur skall man över huvud
taget kunna beräkna priset på människoliv och lidande?
En rivning av Tjernobylreaktorn är nära förestående, då man be-
räknar att nya utsläpp kommer att ske inom fem år, därför att
betonginkapslingen håller på att spricka. Åtta år efter olyckan utsätts
taket för 50 rad i timmen, jämfört med tillåten årsdos som ligger på 5
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
141
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
rad per år. Rivningsprojektet löper över 20 år och är kostnadsberäknat |
reaktor!
|
Allmänpolitisk debatt |
Vi behöver få en lagstadgad kärnkraftsavveckling. Vi får inte gå in |
|
Miljöpolitik |
kostsam utveckling. En rubbia-spallator laddas med torium i stället för Utveckling av rubbia-kraftverk, brid-reaktorer och fusionsteknik inom en framtid beräknas energipriset att fördubblas, och det obe- Herr talman! Sverige har bland de lägsta elpriserna i världen. Se- Anf. 144 ROY OTTOSSON (mp): Herr talman! I morse drogs en av decenniets viktigaste propositio- Det var Miljöpartiet de gröna som först ställde kravet på att svensk Jag minns bara alltför väl hur kravet på miljöbalk då bemöttes av |
|
142 |
hålla med om att det kanske var en och annan brist i lagstiftningen. |
När sälar flöt upp döda i Västkustens badparadis började andra politi-
ker att ge oss rätt. Man måste göra något radikalt åt miljölagstift-
ningen.
När vi i De gröna kom in i riksdagen 1988 var det med ambitionen
att vinna riksdagens gehör för ett genomgripande lagstiftningsarbete
på miljösidan. Att få till stånd en miljöbalk var ett centralt mål för den
dåvarande gröna riksdagsgruppen. Så småningom, men inte utan stort
motstånd och mycket bökande, fick vi med oss regeringen på att se
över miljölagstiftningen. En utredning, Miljöskyddskommittén, tillsat-
tes. Men den utredningen hade inte inledningsvis direktivet att utforma
ett förslag till miljöbalk. Det kom ett tilläggsdirektiv med den innebör-
den först efter hot om avhopp och andra ansträngningar. När
utredningen hade fått upp spåret, när juristerna på allvar började arbe-
tet med att sammanfoga huvuddelen av svensk miljölagstiftning i en
samlad miljöbalk föll bitarna snabbt på plats. Kritikerna mot miljöbal-
ken tystnade efter hand. Numera säger alla partier att de vill ha en
miljöbalk. Som jag ser det är det en väldig framgång för oss.
Miljöskyddskommitténs förslag till miljöbalk lades fram för ett och
ett halvt år sedan. Det var i huvudsak ett mycket bra förslag. För det
första var det heltäckande, det gällde all milj öpåverkande verksamhet.
För det andra hade man gått ganska långt när det gällde att samman-
smälta den äldre miljölagstiftningen. För det tredje innebar just detta
att ambitionsnivån hade höjts och att ett modernt synsätt på mil-
jöproblemen hade införts för hela miljöområdet. För det fjärde
innehöll förslaget en rad viktiga konkreta förbättringar. Naturligtvis
hade man kunnat gå mycket längre, men förslaget var en bra grund-
platta för fortsatt reformering.
Men den borgerliga regeringens urvattnade förslag var tyvärr inte
heltäckande. Det gällde bara de delar av miljölagstiftningen som finns
med i förslaget till miljöbalk, och det rör sig faktiskt bara om en mind-
re del. Förslaget var också urvattnat på en lång rad punkter. Praktiskt
taget alla kontroversiella punkter var borttagna. När kommittén fick se
förslaget från regeringen hoppade först miljörörelsen av och sedan
oppositionen några dagar senare, detta efter drygt fyra års utredande.
Det vittnar litet grand om den försämring som hade genomförts. Jag är
beredd att hålla med dem som säger att det miljöbalksförslaget bara
var en enkel sammanställning av befintlig lagstiftning och inte den
sammangjutning som man egentligen behövde.
Herr talman! Det är mycket viktigt att den nya regeringen snabbt
kommer med ett nytt och bättre förslag till miljöbalk. Införandet av
balken är planerat till den 1 juli 1995. Det är viktigt att det verkligen
blir på det sättet. Ett nytt förslag till miljöbalk måste därför framläggas
redan under hösten för att man skall kunna fatta beslut under vintern.
Miljöbalken får inte hamna i långbänk. Det skulle lamslå mycket av
miljöarbetet i landet. Det skulle också vara ett mycket stort svek av
Socialdemokraterna om så skedde. Det finns ett kommittéförslag, det
är i stort sett bara att kopiera det och göra några smärre förbättringar.
Jag skall ta upp några förbättringar som vi från Miljöpartiet vill se.
När det gäller miljöbalkens omfattning kan man enkelt föra in 19 kap.
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
143
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
vattenlagen om skydd för vattenförsörjning m.m. i kommitténs förslag
till miljöbalk.
Även skötsellagen borde kunna införas i balken tämligen enkelt.
Strålskyddslagen skall naturligtvis ingå i balken. Det hade kommit-
tén föreslagit, när den förra regeringen hade tagit bort det. Det går bra
att införa den igen.
Biotekniska produkter skall självklart omfattas av balken. Det fö-
reslog kommittén, och det bör föras in igen.
Det finns en del andra saker som skulle kunna tas med i balken, så-
som andra delen av vattenlagen, skogsvårdslagen, men det skulle ta
längre tid, för det behöver utredas. Det bör man göra i ett annat steg
efter det att man först antagit balken. Det kan man göra litet längre
fram.
De allmänna aktsamhetsreglerna måste skrivas om. De måste göras
tillämpliga på all miljöpåverkande verksamhet, inte bara på sådant
som finns i specialavsnitt i balken. Vi behöver ett heltäckande paraply
för ali miljöpåverkan.
Det är viktigt att man i de allmänna aktsamhetsreglerna också får in
en övergripande stoppregel. Det var mycket diskussion om stoppregler
i kommittén. Kommittén föreslog en ganska radikal sådan. Det har helt
tagits bort av den förra regeringen. Det är mycket märkligt, för det
innebär att det egentligen inte finns någon gräns för hur mycket man
får förstöra miljön och skada hälsan.
Anf. 145 DAN ERICSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag kan inte göra annat än att konstatera att jag tyck-
er att Miljöpartiet har gjort ett riktigt självmål. Här säger Roy Ottosson
att man har drivit frågan om en samlad miljölagstiftning sedan 1982.
Han idiotförklarar alla andra partier. Kristdemokraterna driver faktiskt
den frågan också, även om vi inte suttit i parlamentet under hela denna
tid. Nu när vi har förslaget på bordet ställer man som enda krav på den
nya regeringen att ta tillbaka detta förslag till miljöbalk. Är inte det ett
ordentligt självmål, Roy Ottosson?
Det enda ni har lyckats påverka denna regering med är att dra till-
baka ett förslag till en samlad miljölagstiftning som verkligen skulle
föra miljöfrågan framåt. Ni ställde inga andra krav på denna regering,
utan ni stödde den in blanco redan i valrörelsen oavsett vilken miljö-
politik den tänkte bedriva.
Roy Ottosson vill ha in tre saker. För det första vill han ha in en del
av vattenlagen. Okej, låt oss resonera om det. Vi var öppna för det
tidigare. För det andra vill han ha in strålskyddslagen. Okej, låt oss
resonera om det också. Det är inga problem för vår del. För det tredje
vill han ha in bestämmelser om biotekniska produkter. Där har vi re-
dan antagit en proposition här i riksdagen under våren.
Vi hade ytterligare förslag, exempelvis förlängd preskriptionstid
för miljöbrott, men det finns flera saker. Vad jag tog upp i den förra
debatten var de två punkter som socialdemokraterna hade angett som
skäl för att dra tillbaka förslaget till miljöbalk. Där är det inga problem
144
i övrigt. Varför har ni gjort detta självmål, när det ligger ett förslag om
en samlad miljölagstiftning?
Anf. 146 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Dan Ericsson tror att han vet vad vi har framfört för
krav på regeringen. Vårt krav är att vi skall få en riktig miljöbalk som
är heltäckande. Det förslag som den förra regeringen lade fram var inte
heltäckande. Det gällde bara en mindre del av miljöområdet. Ni har
tagit bort de övergripande aktsamhetsreglerna i stort sett helt. Ni har
tagit bort de generella föreskrifterna, som är en av huvudsakerna i den
nya miljöbalken. Ni hade försämrat det så till den milda grad att det
utdömdes av en samlad miljörörelse som en enkel sammanställning,
som dessutom var ganska osammanhängande. Den sammangjutning
som man skulle få hade den förra regeringen saboterat.
I regeringsförhandlingarna drev vi väldigt hårt kravet att vi måste
ha en bra miljöbalk. Det var 26 krav i den motion som vi drog tillbaka
i dag, eftersom propositionen drogs tillbaka. Läs dem, Dan Ericsson.
Det är inte så som Dan Ericsson här säger. Ni hade egentligen skjutit
sönder hela balkförslaget och försummat tillfället att verkligen göra en
genomgripande sammangjutning av svensk miljölagstiftning. Det gäl-
ler även sådana områden som jordbruket. Ni hade undantagit i stort
sett allting vad gäller jordbruk, skogsbruk och fiske från miljöansvaret.
Vi anser att samma miljöansvar självklart bör ligga där som på in-
dustrin. Ni lyfte bort de delarna. Vad jag krävde nyss var att man skall
ta in skötsellagen, skogsvårdslagen osv. så att samma miljökrav ställs
på alla i samhället.
Anf. 147 DAN ERICSSON (kds) replik:
Herr talman! Roy Ottosson framhärdar och menar att det inte
skulle ha varit möjligt att göra produkten bättre här i riksdagen. Han
nämner 26 punkter. Låt oss resonera om dem.
Vad som nu kommer att hända - efter ert enda krav på den nya re-
geringen, att dra tillbaka förslaget om miljöbalken - är att ni försenar
hela lagstiftningsarbetet. Vi får ingen samlad miljölagstiftning den 1
juli 1995. Vi vet inte när vi får det. Vi har inte fått någon tidsbestäm-
melse här i dag även om vi har begärt att få det. Det är resultatet av ert
arbete med en samlad miljölagstiftning.
Vi kan givetvis resonera om era 26 punkter. Jag skall läsa dem
även om motionen är tillbakadragen.
Det arbete som utfördes av Miljöskyddskommittén har legat till
grund för propositionen. Jag tycker inte att propositionen är perfekt,
utan vi kan alltså resonera om ett antal punkter. Men nu vet vi inte om
det kommer att hända någonting. Vi vet inte när det kommer ett för-
slag. Vi vet att allting försenas. Det har miljön inte råd med. Det, Roy
Ottosson, är ett präktigt självmål från Miljöpartiet.
Anf. 148 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag vet inte om Dan Ericsson riktigt hör på här. Vårt
krav på regeringen var att få en bra miljöbalk. I det krav som vi ställt
Prot. 1994/95:11
19 oktober
Allmänpolitisk debatt
Miljöpolitik
145
|
Prot. 1994/95:11 19 oktober |
ingår att införandet av den inte skall försenas en dag. Jag sade det nyss |
Vi accepterar inte ett dåligt, urvattnat och osammanhängande för-
|
Allmänpolitisk debatt |
slag, utan vi vill ha ett bra förslag. Självklart var vi beredda att förbättra det dåliga förslaget från den |
|
Miljöpolitik |
förra regeringen. Det var därför som vi väckte en motion med 26 kon- Jag hoppas att Dan Ericsson kommer att medverka till att trycka på Vi kommer att göra allt för att få ett bra förslag till miljöbalk. Jag (forts, prot. 12) 7 § Bordläggning Anmäldes och bordlädes Propositioner 1994/95:39 Införlivande av vissa direktiv enligt EES-avtalets Bilaga 1994/95:44 Konkurrensverkets ställning i överklagandeärenden enligt 1994/95:51 Överklagande av Datainspektionens beslut i vissa ärenden Motioner med anledning av skr. 1994/95:1 Finska språkets ställning i Sverige med anledning av prop. 1994/95:3 Nationalstadsparken Ulriksdal- Haga-Brunnsviken-Djurgården med anledning av prop. 1994/95:6 Totalförsvarsplikt |
|
146 |
1994/95:Föl av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s) |
1994/95:Fö2 av Birgitta Hambraeus (c)
1994/95:Fö3 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s)
1994/95 :Fö4 av Karin Wegestål och Tomas Eneroth (s)
1994/95 :Fö5 av Jan Jennehag (v)
1994/95:Fö6 av Lennart Rohdin m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1994/95:7 Lag om civilt försvar
1994/95:Fö7 av Annika Nordgren m.fl. (mp)
1994/95:Fö8 av Annika Nordgren m.fl. (mp)
1994/95 :Fö9 av Åke Carnerö (kds)
1994/95:FölO av Anders Svärd (c)
med anledning av prop. 1994/95:8 Lag om
socialförsäkringsregister
1994/95:Sf 1 av Karin Falkmer och Inger René (m)
med anledning av prop. 1994/95:11 Differentierad skatt på blyfri ben-
sin
1994/95:Skl av Jan Jennehag (v)
1994/95:Sk2 av Ronny Korsberg (mp)
med anledning av prop. 1994/95:12 Handläggning av ungdomsmål
1994/95:Jul av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)
1994/95 :Ju2 av Alice Åström m.fl. (v)
med anledning av prop. 1994/95:14 Ny fastighetsmäklarlag
1994/95:L3 av Per Stenmarck m . fl. (m)
1994/95 :L4 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s)
1994/95:L5 av Stig Bertilsson (m)
1994/95:L6 av Sinikka Bohlin och Axel Andersson (s)
med anledning av prop. 1994/95:18 Finansiering av myndighetstillsy-
nen för den avreglerade elmarknaden, m.m.
1994/95:N1 av Arne Kjörnsberg (s)
med anledning av prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen
1994/95:K2 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m)
1994/95:U2 av Bengt Kronblad m.fl. (s)
1994/95:U3 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdöttir (s)
1994/95:U4 av Lilian Virgin m.fl. (s)
1994/95:U5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds)
1994/95:U6 av Fanny Rizell m.fl. (kds)
1994/95:U7 av Roland Larsson (c)
1994/95:U8 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)
1994/95:U9 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
1994/95:U10 av Sigrid Bolkéus och Per Erik Granström (s)
1994/95 :U11 av Patrik Norinder och Ulla Löfgren (m)
1994/95:U12 av Widar Andersson (s)
1994/95:U13 av Sivert Carlsson m.fl. (c)
Prot. 1994/95:11
19 oktober
147
Prot. 1994/95:11
19 oktober
1994/95:U 14 av Dan Ericsson och Holger Gustafsson (kds)
1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1994/95:U16 av Sven Hulterström m.fl. (s)
1994/95:U17 av Lennart Brunander m.fl. (c)
1994/95:U18 av Marie Wilén (c)
1994/95:U19 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s)
1994/95:1120 av Göran Magnusson m.fl. (s)
1994/95:1121 av Kjell Ericsson (c)
1994/95:U22 av Göthe Knutson (m)
1994/95 :U23 av Göte Jonsson (m)
1994/95:U24 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
med anledning av prop. 1994/95:23 Ett effektivare brottmålsförfarande
1994/95:Ju3 av Sten Östlund och Sverre Palm (s)
1994/95:Ju4 av Patrik Norinder (m)
1994/95:Ju5 av Sigrid Bolkéus (s)
1994/95:Ju6 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)
1994/95 :Ju7 av Anders Svärd (c)
med anledning av prop. 1994/95:26 Förlängning av tiden för stimu-
lansbidrag till kommuner som ökar sitt flyktingmottagande
1994/95:Sf2 av Bo Nilsson (s)
med anledning av prop. 1994/95:33 Fortsatt giltighet av 1952 års
tvångsmedelslag
1994/95:Ju8 av Alice Åström m.fl. (v)
8 § Kammaren åtskildes kl. 18.29.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 16
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 49 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m anf 80 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 116 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
148
Innehållsförteckning
Prot. 1994/95:11
19 oktober
1 § Justering av protokoll.................................................................1
2 § Meddelande om val till Statsrådsarvodesnämnden..................1
3 § Anmälan om val till riksdagens förvaltningsstyrelse och
Nordiska rådets svenska delegation...........................................1
4 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................1
5 § Återkallelse av propositioner, m.m............................................1
6§ Allmänpolitisk debatt......................................... 2
EU-frågan.................................................................................2
Anf. 1 CARL BILDT (m):.......................................................2
Anf. 2 OLOF JOHANSSON (c):.............................................5
Anf. 3 BENGT WESTERBERG (fp):.....................................7
Anf. 4 JOHAN LÖNNROTH (v):.........................................10
Anf. 5 MARIANNE SAMUELSSON (mp):.........................13
Anf. 6 ALF SVENSSON (kds):.............................................15
Anf. 7 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.........................18
Anf. 8 CARL BILDT (m):.....................................................21
Anf. 9 OLOF JOHANSSON (c):...........................................23
Anf. 10 BENGT WESTERBERG (fp):.................................24
Anf. 11 JOHAN LÖNNROTH (v):.......................................25
Anf. 12 MARIANNE SAMUELSSON (mp):.......................26
Anf. 13 ALF SVENSSON (kds):...........................................28
Anf. 14 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................29
Anf. 15 CARL BILDT (m):...................................................30
Anf. 16 OLOF JOHANSSON (c):.........................................31
Anf. 17 BENGT WESTERBERG (fp):.................................31
Anf. 18 JOHAN LÖNNROTH (v):.......................................32
Anf. 19 MARIANNE SAMUELSSON (mp):.......................33
Anf. 20 ALF SVENSSON (kds):...........................................33
Anf. 21 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................34
Anf. 22 GÖRAN LENNMARKER (m):...............................34
Anf. 23 KARL ERIK OLSSON (c):......................................36
Anf. 24 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s): ....38
Anf. 25 HADAR CARS (fp):................................................40
Anf. 26 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:.............41
Anf. 27 HADAR CARS (fp) replik:......................................42
Anf. 28 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:.............43
Anf. 29 HADAR CARS (fp) replik:......................................43
Anf. 30 HOLGER GUSTAFSSON (kds):.............................43
Anf. 31 ALLAN LARSSON (s):...........................................45
Anf. 32 GÖRAN LENNMARKER (m) replik:.....................46
149
Prot. 1994/95:11
19 oktober
150
Anf. 33 ALLAN LARSSON (s) replik:................................47
Anf. 34 GÖRAN LENNMARKER (m) replik:.....................47
Anf. 35 ALLAN LARSSON (s) replik:................................47
Anf. 36 KARIN FALKMER (m):.........................................47
Anf. 37 ANDREAS CARLGREN (c):.................................49
Anf. 38 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):.............................50
Anf. 39 ANDREAS CARLGREN (c) replik:.......................53
Anf. 40 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):.............................53
Anf. 41 ANDREAS CARLGREN (c) replik:.......................53
Anf. 42 BIRGIT FRIGGEBO (fp):.......................................53
Anf. 43 KRISTINA PERSSON (s):......................................55
Anf. 44 ELISA ABASCAL REYES (mp):...........................57
Anf. 45 KARIN FALKMER (m) replik:...............................59
Anf. 46 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik:.................59
Anf. 47 KARIN FALKMER (m) replik:...............................60
Anf. 48 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik:.................60
Anf. 49 BERIT LÖFSTEDT (s):..........................................60
Anf. 50 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):...................62
Anf. 51 MAJ-LIS LÖÖW (s):...............................................63
Anf. 52 PETER ERIKSSON (mp):.......................................65
Anf. 53 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:........67
Anf. 54 PETER ERIKSSON (mp) replik:............................67
Anf. 55 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:........67
Anf. 56 PETER ERIKSSON (mp) replik:............................68
Anf. 57 BENGT-OLA RYTTAR (s):...................................68
Anf. 58 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:....................................69
Anf. 59 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:.........................70
Anf. 60 LENA KLEVENÅS (s):..........................................70
Anf. 61 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:....................................72
Anf. 62 LENA KLEVENÅS (s) replik:................................72
Anf. 63 NALIN BAKSI (s):..................................................73
Anf. 64 BENGT HARDING OLSON (fp):..........................74
Anf. 65 JAN ANDERSSON (s):...........................................75
Anf. 66 BJÖRN SAMUELSON (v):.....................................77
Anf. 67 JAN ANDERSSON (s) replik:.................................78
Anf. 68 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:..........................78
Anf. 69 JAN ANDERSSON (s) replik:.................................78
Anf. 70 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:..........................79
Anf. 71 TOMMY WAIDELICH (s):....................................79
Anf. 72 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:..........................80
Anf. 73 TOMMY WAIDELICH (s) replik:..........................81
Anf. 74 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:..........................81
Anf. 75 TOMMY WAIDELICH (s) replik:..........................81
Anf. 76 KURT OVE JOHANSSON (s):...............................82
Anf. 77 WIDAR ANDERSSON (s):.....................................83
Anf. 78 FANNY RIZELL (kds):...........................................85
Anf. 79 HÅKAN HOLMBERG (fp):....................................86
Anf. 80 TONE TINGSGÅRD (s):.......... 88
Anf. 81 Förste vice talman ANDERS BJÖRCK (m):...........89
Anf. 82 HANS STENBERG (s):..........................................90
Anf. 83 RONNY OLANDER (s):.........................................92
Anf. 84 LENNART DALÉUS (c):.......................................93
Anf. 85 EVA ERIKSSON (fp):.............................................95
Anf. 86 JAN JENNEHAG (v):..............................................97
Anf. 87 LENNART DALÉUS (c) replik:..............................98
Anf. 88 JAN JENNEHAG (v) replik:....................................99
Anf. 89 LENNART DALÉUS (c) replik:..............................99
Anf. 90 JAN JENNEHAG (v) replik:....................................99
Anf. 91 EVA ERIKSSON (fp) replik:.................................100
Anf. 92 JAN JENNEHAG (v) replik:..................................100
Anf. 93 EVA ERIKSSON (fp) replik:.................................101
Anf. 94 JAN JENNEHAG (v) replik:..................................101
Anf. 95 GUDRUN LINDVALL (mp):................................101
Anf. 96 LENNART DALÉUS (c) replik:............................103
Anf. 97 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:......................104
Anf. 98 INGA-BRITT JOHANSSON (s):...........................104
Anf. 99 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:......................106
Anf. 100 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:..............106
Anf. 101 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:....................106
Anf. 102 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:..............107
Anf. 103 Miljöminister ANNA LINDH (s):.......................107
Anf. 104 LENNART DALÉUS (c) replik:..........................108
Anf. 105 Miljöminister ANNA LINDH (s):.......................109
Anf. 106 LENNART DALÉUS (c) replik:..........................109
Anf. 107 Miljöminister ANNA LINDH (s):.......................110
Anf. 108 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:....................110
Anf. 109 Miljöminister ANNA LINDH (s):.......................110
Anf. 110 GUDRUN LINDVALL (mp) replik:....................111
Anf. 111 Miljöminister ANNA LINDH (s):........................111
Anf. 112 LARS U GRANBERG (s):...................................111
Anf. 113 BIRGITTA GIDBLOM (s):.................................113
Anf. 114 INGEMAR JOSEFSSON (s):...............................115
Anf. 115 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):..........................116
Övriga internationella frågor................................................ 118
Anf. 116 JUAN FONSECA (s):..........................................118
Anf. 117 GUSTAF VON ESSEN (m):................................119
Anf. 118 RUNE BACKLUND (c):.....................................121
Anf. 119 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:......................122
Anf. 120 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.......................123
Anf. 121 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:......................125
Anf. 122 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.......................125
Anf. 123 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:......................126
Anf. 124 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):.......................126
Anf. 125 RUNE BACKLUND (c) replik:...........................126
Miljöpolitik............................................................................126
Anf. 126 IVAR VIRGIN (m):.............................................126
Anf. 127 LENNART FREMLING (fp):..............................128
Anf. 128 PER LAGER (mp):..............................................129
Anf. 129 DAN ERICSSON (kds):.......................................132
Anf. 130 SINIKKA BOHLIN (s):.......................................133
Prot. 1994/95:11
19 oktober
151
Prot. 1994/95:11 Anf. 131 IVAR VIRGIN (m) replik:..................................135
19 oktober Anf. 132 SINIKKA BOHLIN (s) replik:............................135
_________________ Anf. 133 IVAR VIRGIN (m) replik:..................................136
Anf. 134 SINIKKA BOHLIN (s) replik:............................136
Anf. 135 DAN ERICSSON (kds) replik:............................137
Anf. 136 SINIKKA BOHLIN (s) replik:............................137
Anf. 137 DAN ERICSSON (kds) replik:............................138
Anf. 138 SINIKKA BOHLIN (s) replik:............................138
Anf. 139 LENNART FREMLING (fp) replik:...................139
Anf. 140 SINIKKA BOHLIN (s) replik:............................139
Anf. 141 LENNART FREMLING (fp) replik:....................140
Anf. 142 SINIKKA BOHLIN (s) replik:............................140
Anf. 143 BARBRO JOHANSSON (mp):...........................140
Anf. 144 ROY OTTOSSON (mp):.....................................142
Anf. 145 DAN ERICSSON (kds) replik:............................144
Anf. 146 ROY OTTOSSON (mp) replik:...........................145
Anf. 147 DAN ERICSSON (kds) replik:................... 145
Anf. 148 ROY OTTOSSON (mp) replik:...........................145
7 § Bordläggning..................... 146
8§ Kammaren åtskildes kl.18.29....................................................148
152
gotab 48179, Stockholm 1995