Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:106 Tisdagen den 16 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:106

Riksdagens protokoll
1994/95:106

Tisdagen den 16 maj

Kl. 14.00-15.47

Protokoll

1994/95:106

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 10 maj.

2 § Meddelande om frågestunden den 30 maj

Talmannen meddelade att frågor som skulle besvaras vid frågestun-
den tisdagen den 30 maj skulle lämnas in till kammarkansliet senast
tisdagen den 23 maj kl. 13.30.

3 § Meddelande om svar på interpellation

Till kammaren hade inkommit följande skrivelse

Interpellation 1994/95:141

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:141 av Ingrid Näslund (kds) om
barn till alkoholmissbrukare får jag meddela att jag inte kan besvara
denna inom föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är att jag vid inter-
pellationstillfallet den 29 maj 1995 befinner mig på utlandsresa.

Jag kommer att besvara interpellationen den 9 juni 1995.
Stockholm den 9 maj 1995

Anna Hedborg

4 § Svar på fråga 1994/95:476 om effekten av nedläggning av   Svar på frågor häktet i Eskilstuna

Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! Lars G Linder har frågat mig vad jag avser att göra för
att skapa en samordnad besparingsverksamhet mellan berörda myndig-
heter så att beslutade ekonomiska neddragningar inte skall skapa ökade
statliga kostnader. Frågan är ställd mot bakgrund av att Kriminalvårds-
styrelsen har hemställt om att få lägga ned häktet i Eskilstuna.

1

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 106

Prot. 1994/95:106 16 maj

Häktet Eskilstuna har varit i bruk sedan september 1993. Häktet, som av Kriminalvårdsstyrelsen alltid har setts som ett provisorium, har

elva platser och är inrymt i polisens f.d. arrestlokaler. Häktet inrättades

Svar på frågor

för att komma till rätta med den höga beläggningen inom häktesorgani- sationen. Kriminalvårdsstyrelsen har nyligen hos regeringen begärt att häktet Eskilstuna skall läggas ned per den 30 juni i år. Under senare tid har häktesorganisationen tillförts platser, bl.a. i Norrköping och Örebro. Ytterligare häktesplatser tillkommer i höst i och med att det nya häktet i Huddinge då tas i bruk. Vidare har beläggningstrycket på häktena minskat något under senare tid. Kriminalvårdsstyrelsens förslag om nedläggning av häktet Eskilstu- na bereds f.n. inom Justitiedepartementet. Frågan kommer att bedömas i ett helhetsperspektiv tillsammans med andra förändringar inom krimi- nalvården. I den bedömningen kommer jag att fästa stor vikt vid Kri- minalvårdsstyrelsens uppfattning om hur en effektiv kriminalvård kan bedrivas. I sammanhanget kommer naturligtvis effekter inom andra myndighetsområden att vägas in. Jag har tidigare redogjort för detta synsätt i samband med liknande frågor här i riksdagen. Anf. 2 LARS G LINDER (s) Fru talman! Jag får börja med att tacka för svaret. Jag har ställt frågan utifrån två olika utgångspunkter, framför allt kanske den mer generella utgångspunkten, att det är viktigt med sam- ordning när nu staten på grund av det statsfinansiella läget tvingas att genomföra stora neddragningar. Men besparingar på en myndighets verksamhet skall inte på ett för staten sammantaget ekonomiskt oför- delaktigt sätt drabba andra delar av den statliga verksamheten. Detta är ett allmänt problem som det är oerhört angeläget att hela tiden ha kon- troll över. Annars sparar man inte pengar, som man tror, när man upp- rättar budgetramar. Tvärtom leder det direkt till ökade kostnader i andra delar. Såvitt jag kan bedöma av de informationer som jag har fått är just frågan om nedläggning av det provisoriska häktet i Eskilstuna ett sådant exempel. Den andra utgångspunkten för min fråga är att vi i Eskilstuna och norra Sörmland har upplevt att det har varit väldigt värdefullt att ha ett häkte i Eskilstuna. Med en nedläggning blir det tio mil till närmaste häktesplats, vilket innebär direkt ökade resekostnader för häktningstransporter, för om- häktningstransporter, för transporter till huvudförhandlingar. Frivården får ökade kostnader. Advokatkostnaderna, som samhället står för i stor utsträckning, stiger. Vid Polismyndigheten i Eskilstuna har man sagt att man förlorar mångmiljonbelopp på att inte ha ett häkte i Eskilstuna. Därutöver finns en massa andra skäl som inte direkt och omedelbart ger ekonomiska effekter. Jag ber att få återkomma till dessa. Men jag tror att det är oerhört angeläget, både ur det lokala och ur det generella perspektivet, att ha en helhetssyn på de indragningar som man är tvungen att göra.

2

Anf. 3 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! Det är givetvis så, att i samband med nedläggning av ett
häkte, en anstalt eller någon annan institution, måste man göra bedöm-
ningen på vilket sätt den påverkar kostnaderna i andra led. Det görs
givetvis i detta ärende.

Men jag har anledning att påpeka att häktet i Eskilstuna är ett dyrt
häkte. Det kostar ungefär 7 miljoner kronor om året. Dygnskostnaden
överstiger vida det som är genomsnittet i landet.

Av ekonomiska skäl är det motiverat att detta häkte, när kriminal-
vården måste dra ner, blivit ett av de häkten som Kriminalvårdsstyrel-
sen har anledning att ta med i övervägningarna.

Anf. 4 LARS G LINDER (s)

Fru talman! Det är säkert riktigt att häktet i Eskilstuna har en hög
kostnad. Det beror ju på att det är ett provisorium som inte har möjlig-
heter till den organisation och effektivitet som man har vid ett perma-
nent häkte. Jag har anledning att understryka att det på sikt finns behov
av ett permanent häkte i Eskilstuna, vilket också är en uppfattning som
finns inom Kriminalvårdsstyrelsen.

Det finns också andra skäl att slå vakt om den verksamhet som
finns. Det blir inte direkta men väl indirekta ekonomiska konsekvenser
när det gäller rättssäkerhetsaspekter. Uppklaringsprocenten för brott i
Eskilstuna har ökat betydligt sedan man fick det provisoriska häktet,
eftersom polisen vid utredning har bättre möjligheter än om man måste
åka tio mil eller mer för att träffa den häktade för vidare utredning eller
för att ställa kompletterande frågor. Häktningstiderna blir också korta-
re. Det är svårt att bedöma hur mycket kortare de blir. Men det innebär
också besparingseffekter, som man förlorar vid en nedläggning.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1994/95:486 om ett underrättelseregister hos
polisen

Anf. 5 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! Lars Björkman har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att förhindra att oskyldiga personer antecknas i det poli-
sunderrättelseregister som en särskild utredare skall lämna förslag till.

Polisunderrättelseverksamhet innebär att polisen samlar in och be-
arbetar uppgifter om personer som kan antas delta i brottslig verksam-
het utan att det finns misstanke om något konkret brott. Sådan registre-
ring sker i mycket stor utsträckning redan i dag med stöd av polisregis-
terlagen. För att få föra sådana register med stöd av ADB krävs emel-
lertid tillstånd av Datainspektionen.

Under 1991 ansökte Rikspolisstyrelsen om tillstånd att få föra da-
toriserade underrättelseregister i den allmänna polisverksamheten, men
ansökan avslogs. Ett sådant tillstånd har emellertid, efter överklagande
till regeringen, i slutet av 1993 meddelats beträffande Finanspolisens

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:106 16 maj

underrättelseregister för uppgifter enligt lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt. Vid beslutet tog regeringen hänsyn till att ramarna

för registreringen var angivna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och

Svar på frågor

i första hand avsåg transaktioner som hade samband med brottslighet av allvarligt slag. Vad frågan nu handlar om är alltså att i författning mer generellt reglera möjligheten att föra datoriserade underrättelseregister. Av frågan att döma verkar det som om Lars Björkman tror att det är min och regeringens avsikt att sådana register skall tillåtas generellt utan närmare överväganden och utan att hänsyn tas till enskildas in- tegritet. Självfallet förhåller det sig inte på detta sätt. I de direktiv som regeringen har beslutat om har således angetts att utredaren särskilt skall beakta de risker för obefogade intrång i enskil- das integritet som en ADB-registrering kan medföra. Utredaren skall också överväga om en registrering skall tillåtas endast för vissa brott och för vissa specificerade ändamål eller kanske först efter det att en viss misstanke grad har uppnåtts. Som jag förmodar att även Lars Björkman anser, är det av största vikt för oss alla att polisen har tillgång till effektiva medel i sin brotts- bekämpande verksamhet, i all synnerhet när det är fråga om brottslighet av allvarligt slag. Det torde inte råda någon tvekan om att datoriserade polisunderrättelseregister, rätt reglerade, skulle kunna utgöra ett viktigt instrument för polisen i dess i många fall alltför ojämna kamp mot sådan brottslighet. Vid förverkligandet av målsättningen om fri rörlighet inom EU är det också av stor betydelse att informationsutbytet när det gäller brotts- bekämpning blir så effektivt som möjligt. Det finns anledning att för- moda att viss registrering av uppgifter av underrättelsekaraktär också kan bli nödvändig för att vi skall kunna delta i det europeiska polis- samarbetet. Genom att direktiven har utformats på det sätt som jag har beskrivit är det min förhoppning att det skall gå att finna en lösning som tillgo- doser såväl samhällets krav på en effektiv brottsbekämpning som hän- synen till enskildas integritet. Anf. 6 LARS BJÖRKMAN (m) Fru talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret. Jag kan bara konstatera att jag har fått svar på ett område som jag inte riktigt har frågat om. Justitieministern har förutsatt att registret skall upprättas mot en bakgrund som jag inte har skissat. Jag är i och för sig glad om mina tankar är felaktiga. Jag kan bara konstatera att ett förspaningsregister av den typ man pratar om självfallet underlättar polisarbetet. Det är i och för sig be- gripligt om man arbetar med sådana metoder i ett samhälle där myn- digheter och andra samhällsorgan tar sig rätten att ständigt vara infor- merade om medborgarnas förehavanden. Jag tycker som moderat företrädare att denna typ av registrering av enskilda, utan att bevisad misstanke föreligger, rimligen borde ha varit

4

förvisad till historiens skräpkammare i och med att regimerna i våra
östra grannstater har fallit.

Ett sådant förspaningsregister kan onekligen leda till att man ham-
nar i ett register utan att det finns några misstankar. Registret kan ändå
användas på ett sådant sätt att jag som enskild individ inte kan värja
mig och min egen integritet.

Det är lätt att tänka tillbaka på Orwells bok, där han talar om att
”Storebror ser dig”.

Jag kan trots svaret jag har fått ändå inte frigöra mig från misstan-
ken att enskilda polismäns godtycke ligger till grund för att man regist-
rerar, t.o.m. med ADB-hjälp, och upprättar ett register över mig och
andra medborgare utan att jag har någon som helst garanti för hur re-
gistret kommer att handläggas och skötas i framtiden.

Kan man verkligen garantera enskild persons integritet i dessa frå-
gor? Det är det debatten egentligen handlar om.

Anf. 7 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! Jag är inte säker på att jag riktigt förstår vad det är Lars
Björkman egentligen talar om. Jag trodde att jag hade svarat på den
fråga som Lars Björkman ställer som rör förspaningsregister.

Som jag sade i mitt svar har vi redan sådana, men inte ADB-
baserade. Det finns i varje land. Det är ingenting som har varit unikt för
tidigare Sovjetunionen. I varje land har man förspaningsregister av
något slag.

Det viktiga med dem är att de är mycket noggrant reglerade just för
att säkerställa att det inte är enskild polismans godtycke som avgör vad
som står där och för att säkerställa att misstag som är kränkande för den
enskildes integritet inte begås. Det är just en sådan lagstiftning vi skall
åstadkomma.

Anf. 8 LARS BJÖRKMAN (m)

Fru talman! Jag kan konstatera att vi inte riktigt använder samma
utgångspunkt.

De direktiv som jag ändå har tagit del av ger vid handen att man
utan egentlig misstanke kan registrera människor för ett framtida behov
som inte heller behöver vara dokumenterat.

I svaret säger man också att utredaren skall överväga om en regist-
rering skall tillåtas endast för vissa brott och för vissa specificerade
ändamål och först efter det att en viss misstankegrad har uppnåtts. Det
kan i och för sig tyda på att man, utan att från början egentligen ha
bevisskyldighet, kan registrera människor.

Mot bakgrund av de tidningsuppgifter vi har haft tillgång till under
senaste veckan kan vi konstatera att inte ens de register som i dag före-
kommer och de uppgifter som finns i Polisens handlingar kan skyddas
på ett sådant sätt att de inte missbrukas.

Jag erinrar mig debatten om de människor som hade lämnat tips till
Polisen och t.o.m. belönats för sina insatser. Ändå hade deras uppgifter
lämnats ut. Det har lett till oerhört stor skada för dessa människor som
helt oskyldigt har drabbats.

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

1* Riksdagens protokoll 1994195. Nr 106

Prot. 1994/95:106 16 maj

Anf. 9 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) Fru talman! Det kanske skulle vara befrämjande för debatten om

Lars Björkman höll isär sakerna. Jag uppmanar honom att läsa direkti-

Svar på frågor

ven en gång till. Där står det att registret skall omfatta personer som man misstänker, men det behöver inte nödvändigtvis vara misstanke om ett visst brott. Det måste alltså föreligga misstanke om att det är en person som håller på med brottslig verksamhet. Det är de regler som enligt polislagen redan gäller för de register som i dag förs manuellt. Det handlar inte om att man skall registrera människor där det inte föreligger någon misstanke över huvud taget. Vi har inget behov av något sådant register. Polisen har inget behov av ett sådant register. Lars Björkman syftar på att man har tagit in uppgifter om s.k. tipsa- re i förundersökningsprotokollet. Det har över huvud taget ingenting med Polisens register att göra. Anf. 10 LARS BJÖRKMAN (m) Fru talman! Jag har heller inte påstått att det har med registerverk- samheten att göra. Det har att göra med möjligheten att skydda männi- skors integritet. Det är det jag har skjutit in min oro på. Även om vi med de allra bästa förutsättningar försöker skydda alla uppgifter som kan vara kränkande för enskilda människor klarar vi inte uppgiften. Genom att bygga ut registrens omfattning och delvis också regist- rens bakgrund ökar antalet människor som figurerar i dessa samman- hang. Därmed ökar också risken för att uppgifter grundade på icke bevisad brottslighet - i varje fall från mina utgångspunkter - kan leda till enskild persons skada. Det är det jag skjuter in mig på. Jag har fortfarande inte blivit särskilt lugnad. Jag har inte garante- rats ett sådant skydd. Överläggningen var härmed avslutad. 6 § Svar på fråga 1994/95:487 om antalet poliser Anf. 11 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) Fru talman! Lars Björkman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att kunna kvarstå vid mitt tidigare löfte om att bibehålla antalet poliser. Frågan har ställts mot bakgrund av att regeringen i kompletteringspropositionen föreslår att en del av EU-avgiften skall finansieras genom en höjning av personalomkostnaderna för statligt anställda och att myndigheterna inte skall få kompensation för mer- kostnaderna. Jag har vid tidigare riksdagsfrågor från bl.a. Gun Hellsvik uttalat att antalet poliser i landet inte behöver minska under de närmaste åren. Jag vill återigen betona att jag står fast vid detta. Det framgår av Rikspolisstyrelsens senaste rationaliseringsrapport att det i februari 1995 fanns 17 100 poliser. Under åren 1995 till 1997

6

kommer polisväsendet att tillföras sammanlagt ca 1 375 färdigutbildade

poliser. Drygt 900 poliser avgår med ålderspension t.o.m. 1999. Po-
lisväsendet får alltså ett nettotillskott på ca 475 poliser fram till år
1999. Dessutom kommer polisaspiranter åter att antas till polisutbild-
ningen ff.o.m. 1997. Dessa förutsättningar innebär sammantaget, även
om hänsyn tas till de besparingar som beslutats i budgetpropositionen
och kompletteringspropositionen, att antalet poliser i slutet av detta
århundrade inte behöver vara mindre än nu.

Anf. 12 LARS BJÖRKMAN (m)

Fru talman! Jag är fullt medveten om den diskussion som tidigare
har förts i denna fråga och också de svar som har avgivits. Det är just
därför jag förnyar frågeställningen från en annan utgångspunkt, nämli-
gen den att det kommer att göras ytterligare en neddragning som fram
tills ganska sent har varit helt okänd.

Enligt de beräkningar som har gjorts på Rikspolisstyrelsen och även
på departementet, förmodar jag, innebär detta att man kommer att ha
någonstans mellan 100 och 150 miljoner kronor mindre att röra sig
med när det gäller den rent polisiära verksamheten. Övriga neddrag-
ningar är kända och till stora delar också beslutade.

Vi har politiskt uttryckt en enighet om att det skall göras satsningar
på bekämpning av ekobrottslighet och narkotikabrottslighet. Jag är
orolig för att vi på grund av dessa nedskärningar får svårigheter att
infria löftena och sätta tillräckligt många polismän i arbete för att jaga
de brottslingar som vi inte har minsta anledning att släppa efter trycket
på.

Justitieministern vet bättre än jag att vi utöver de besparingar jag
har nämnt i min fråga har ett mycket stort sparbeting på ungefär 600
miljoner kronor. Det kommer att innebära att den personalintensiva
verksamhet som Polisen ändå är kommer att få svårigheter att hålla sin
verksamhet uppe.

Det finns i det siffermaterial jag fick av justitieministern siffror som
säger att man inte skall behöva minska antalet poliser. Jag noterar ändå
en viss glidning i självsäkerheten i uttalandena jämfört med tidigare
debatter och konstaterar att inställningen är litet mer lågmäld i denna
fråga.

Jag hoppas verkligen att jag inte skall ta det som intäkt för att anta-
let poliser kommer att vara otillräckligt utan att vi kan hålla trycket
uppe, såsom vi politiskt är överens om.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på frågorna 1994/95:489, 490, 491, 495, 496 och 497 om
sexuella övergrepp på barn

Anf. 13 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! Rose-Marie Frebran har frågat mig vilka åtgärder jag
tänker vidta för att skärpa den nuvarande lagstiftningen till skydd för
barn mot våldtäktsliknande övergrepp. Barbro Westerholm, Ingbritt

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:106 16 maj

Irhammar, Eva Zetterberg, Margareta Israelsson och Gullan Lindblad har frågat mig när förslag kan väntas om skärpning av den straffrättsli-

ga lagstiftningen till skydd för barn mot sexuella övergrepp som har

Svar på frågor

karaktär av våldtäkt. Brottsbalkens kapitel om sexualbrott har genomgått flera föränd- ringar de senaste åren, senast nu vid årsskiftet. En av de ändringar som då genomfördes var att brottet sexuellt umgänge med barn numera rubriceras sexuellt utnyttjande av underårig. Ett skäl för detta var att benämningen sexuellt umgänge inte var lämplig eller ens adekvat som brottsrubricering för denna typ av gärningar. Ett sexuellt umgänge med ett barn under 15 år kan ju enligt det synsätt som präglar lagstiftningen aldrig sägas vara i egentlig mening frivilligt från barnets sida, utan innefattar regelmässigt någon form av utnyttjande. Lagstiftningen präglas därför nu tydligt av synsättet att om ett barn förmås delta i en sexuell aktivitet med en vuxen så är detta helt och hållet den vuxnes ansvar. Detta är en klar förbättring av lagstiftningen, men som framgått av bl.a. justitieutskottets nyligen avgivna betänkande så finns det skäl att gå vidare på området. Därför har jag också tagit initiativ till att en utredning skall tillsättas som skall se över brottsbalkens bestämmelser om sexualbrott. En av de viktigaste frågorna som denna utredning kommer att få ta ställning till är just den som frågeställarna tagit upp, nämligen frågan om en ut- vidgning av lagstiftarens begrepp våldtäkt. Såväl lagstiftning som rättspraxis förmedlar i dag budskapet att det krävs någon form av våld för att en våldtäkt skall föreligga. Enligt min - och uppenbarligen också frågeställarnas - uppfattning finns det starka skäl att ompröva detta förhållande. Jag delar därför utskottets uppfatt- ning att frågan om våldtäkt mot barn skall få en grundlig genomlysning i den utredning som jag kommer att tillsätta. Jag vill bara tillägga att det för mig är uppenbart att ett samlag med ett litet barn inte kan vara annat än en våldtäkt, oberoende av om något faktiskt våld förekommit eller inte. Enligt vad jag erfarit kommer Kvinnovåldskommissionen att över- väga frågor som rör sexualbrott mot kvinnor och barn och komma med förslag till ändringar i brottsbalken. Jag ser med stort intresse fram emot att få ta del av dessa förslag, som kommer att överlämnas i slutet av juni månad. Dessa förslag kommer sedan att ingå i det fortsatta arbetet med översynen av sexualbrotten. Anf. 14 BARBRO WESTERHOLM (fp) Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Jag kan kon- statera att det råder en samsyn mellan oss, nämligen att det är uppen- bart att ett samlag med ett litet barn inte kan vara något annat än våld- täkt oberoende av om något faktiskt våld förekommit eller inte. Jag skulle dock mycket gärna vilja höra vad justitieministern avser med ett ”litet barn”. Uppfattningarna kan vara delade. Går gränsen vid sju eller åtta år eller räknas även äldre barn in? Jag anser att det fortfa- rande är ett grovt övergrepp även om barnet är ganska många år.

8

Nu gäller det att få genomslag i rättspraxis för att vi ser allvarligt på
det här brottet. Vi är många som har upprörts över de fall som har
beskrivits. Domarna har blivit friande eller mycket milda, enligt min
uppfattning, för att barnet inte har gjort motstånd. Jag tycker att det ter
sig ganska naturligt att ett barn inte gör motstånd i en sådan situation,
där man är mycket rädd för ännu grövre våld. Det kan också vara så att
man är för rädd för att det blir repressalier efteråt om man inte ställer
upp på den vuxnes övergrepp.

Justitieministern talade om en ingående utredning. Jag tycker att det
vore intressant att få veta något om tidsplanen. Den ingående utred-
ningen får inte hamna i långbänk. Det är också viktigt att man kommer
till skott inom rimlig tid. Under tiden hoppas jag att den här debatten
och förra veckans beslut skall vara till vägledning för domstolar, om de
tvekar om hur dagens lagstiftning skall tillämpas. Samtidigt måste vi
också följa upp vad som händer med rättstillämpningen just nu.

Anf. 15 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret på våra frågor.
Det är positivt i många avseenden. Det inger förhoppningar om att
justitieministern kommer att vara pådrivande i den här frågan.

Det är riktigt, som det också framhålls i svaret, att det har skett vis-
sa förbättringar i den här lagstiftningen under senare år, men vi tycks
vara överens om att dessa förbättringar inte är nog. Trots dessa föränd-
ringar har vi av och till tvingats ta del av domar som vi blir förvånade
och upprörda över - och som inte minst allmänheten upprörs över. Det
beror på att det i vår lagstiftning finns kvar en föråldrad syn på sexuella
övergrepp mot barn.

Problemet är att det krävs ett tvång för att man skall kunna döma
för våldtäkt. Det specifika tvånget har en klart underordnad betydelse
när ett barn utsätts för ett sexuellt övergrepp. Ett barn är fysiskt svaga-
re, har en begränsad social och personlig mognad och saknar livserfa-
renhet och referensramar. Det gör att barnet verkligen är i underläge
mot den vuxne. Det kan kanske t.o.m. vara så att ett hot om utebliven
kärlek eller vänskap av ett barn kan upplevas som minst lika allvarligt
som ett hot om fysiskt våld. Därför är det verkligen hög tid att vi inser
vårt ansvar mot dessa våra minsta.

Jag har inga invändningar mot den utredning som justitieministern
skall tillsätta. Den skall ta upp ganska mycket. Kan den här frågan tas
med förtur? Detta är min fråga.

Anf. 16 INGBRITT IRHAMMAR (c)

Fru talman! Jag vill också tacka för svaret. Det är oerhört viktigt att
lagstiftning och rättspraxis så långt det är möjligt överensstämmer med
det allmänna rättsmedvetandet. Så är definitivt inte fallet i dag när det
gäller sexuella övergrepp mot barn och våldtäktsbegreppet.

Flera upprörande fall har rapporterats. Ett fall upprörde mig särskilt
och ledde till att jag skrev en motion, som sedan har skrivits under av
alla partier. Det gäller ett fall som är oerhört svårt att förstå. En pappa
gjorde övergrepp mot sin sjuåriga dotter, och det räknades som våld-

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:106 16 maj

täkt. Men övergreppen mot den treåriga dottern - som inte kan göra någon typ av motstånd, eftersom hon inte förstår det här - räknades inte

som våldtäkt. Det är helt klart att det inte får vara så här. Ytterligare

Svar på frågor

fall har inträffat. Det var glädjande att både utskottet och riksdagen tydligt och klart gav regeringen i uppdrag att få till stånd en sådan lagstiftning att flera fall av övergrepp skall kunna benämnas som våldtäkt. Det var också glädjande att höra av svaret att justitieministern delar utskottets och riksdagens uppfattning, nämligen att det behöver ske en förändring. Det gäller nu tidsaspekten. Vi är rädda för att flera fall skall inträffa innan lagstiftningsarbetet är klart. Jag anser att man skulle kunna lägga fram en proposition till hösten, som skulle kunna leda till lagstiftning till den 1 januari. Min fråga är om detta är möjligt. Anf. 17 EVA ZETTERBERG (v) Fru talman! Även jag vill tacka för svaret på frågorna. Jag vill komplettera de övriga talarna med att tala om begreppet våldtäkt. Våld kan innebära både fysiskt och psykiskt våld. En våldtäkt är ett övergrepp. Jag menar att även om det inte har krävt fysiskt våld är det likväl ett våldsbrott. Därmed borde det betecknas som våldtäkt. Det är därför mycket angeläget att få till stånd en annorlunda lagstiftning, som gör att alla former av sexuella övergrepp på barn blir rubricerade, som våldtäkt. Jag är glad att vi är överens med regeringen på den här punk- ten. Det som man ändå kan fundera på är tidsaspekten, som Ingbritt Ir- hammar berörde. Kan vi få en proposition till hösten? Utredningen tar även upp andra aspekter. Det är säkert angeläget att se över bestämmel- serna om sexualbrott i allmänhet. Men det får inte dra ut på tiden när det gäller brottsrubriceringen för övergrepp mot barn. Det är alltså angeläget att få en förändring snarast möjligt. Jag tycker att den frågan kan brytas ut. Jag vill också kommentera frågan om ”litet barn”, som justitieminis- tern berörde. Jag menar att det i lagens mening handlar om barn. Barn är man i detta avseende när man är under 15 år. Det får inte råda någon tveksamhet på den punkten. Anf. 18 MARGARETA ISRAELSSON (s) Fru talman! Också jag vill sälla mig till raden av talare som tackar för svaret. Jag vill speciellt tacka för dess innehåll. Det är glädjande att också justitieministern delar uppfattningen att den här typen av sexuella övergrepp mot barn inte kan rubriceras som något annat än våldtäkt. När man tittar efter vad som har skrivits och beslutats i denna kam- mare på detta område de senaste åren ser man att det har skett en för- ändring i flera olika steg, alltifrån att sexuellt umgänge förändrades till sexuellt utnyttjande till att maximistraffet för sexuellt utnyttjande nu senast förlängdes från fyra år till sex år, dvs. detsamma som för våld- täkt. Det vi nu står inför är ytterligare ett steg, nämligen synen på dessa

10

övergrepp. När jag talat med jurister har jag förstått att man gärna vill

göra en klar distinktion mellan vad som är våldtäkt och vad som är ett
utnyttjande. Talar man med incestoffer är de väldigt tydliga på den här
punkten, precis som vi som frågeställare har velat markera, nämligen
att den här typen av övergrepp inte kan uppfattas som någonting annat
än våldtäkt.

Det har här ställts frågor som också jag gärna vill understryka,
samtidigt som jag förstår att det gäller sådant som utredningen skall se
över. Det handlar då om vad som är ”litet barn” och de tidsaspekter
som skall gälla för arbetet i utredningen.

Anf. 19 GULLAN LINDBLAD (m)

Fru talman! Även jag tackar för svaret på frågan, men jag är litet
otålig. Jag skulle väldigt gärna ha sett att justitieministern hade sagt,
eftersom det har kommit en beställning från riksdagen, att förslaget
kommer i höst.

Jag har med stort intresse följt frågan om begreppet våldtäkt när det
gäller minderårig. Jag har tidigare ställt frågor, bl.a. i oktober 1992 och
i februari 1993 till dåvarande justitieministern. Det har då liksom nu
sagts att man skall ytterligare utreda frågan. Nu vet vi att Kvinnovålds-
kommissionen kommer med ett förslag, och riksdagen har gjort sin
beställning.

För en lekman är det nästan obegripligt att ett sådant brott mot ett
barn inte skall bedömas som våldtäkt. Jag är glad över att vi har precis
samma syn. Justitieministern uttalar just att ett samlag med ett litet barn
inte kan vara annat än våldtäkt. Även jag vill vidga begreppet till att
gälla barn.

Jag är glad över att rättsinstanserna tydligen på senare tid har börjat
lyssna till vad folkopinionen har krävt. Man har faktiskt i ett par domar
i Högsta domstolen och i Göta hovrätt dömt för grov våldtäkt trots att
de lägre rättsinstanserna ansett att det inte varit styrkt att tillräckligt
motstånd hade gjorts.

Jag är som sagt otålig. När kommer lagförslaget? Kan vi få det i
höst, eftersom vi alla är eniga?

Anf. 20 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! Det är två frågor som det finns anledning att uppehålla
sig litet grand vid, eftersom grundinställningen är mycket likartad. Det
är dels frågan om gränsdragningen åldersmässigt, dels frågan om ut-
redningsarbetet och tidsaspekten i det.

Jag väckte den här frågan första gången för ett antal månader sedan.
Den är ju inte ny i den rättspolitiska debatten. Det har funnits en del
utslag från domstolarna som har givit oss anledning att fundera kring
frågan. Jag såg då att frågan inte var lätthanterlig, och det av flera skäl.

Frågan kan vara besvärlig rent juridisk-tekniskt. Det är någonting
som man får respektera och inte ignorera. När det gäller lagstiftning
som kan vara komplicerad kan man ofta göra sig en björntjänst om man
inte går till botten med frågeställningarna. Men frågan är besvärlig
också utifrån en annan utgångspunkt.

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

11

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

12

Det handlar om vilken attityd och vilket förhållningssätt man har
och från vilket perspektiv man ser på den här problematiken. Det jag
har ägnat ganska mycket tid under det gångna året - det var i början på
året som frågan första gången restes för mig - är vår syn på vuxnas
beteende i förhållande till barn.

För mig blev det så småningom ganska klart att de bestämmelser vi
har i 6 kap. brottsbalken fortfarande har kvar ett vuxenperspektiv i
synen på brott mot barn. Det var bakgrunden till att jag bestämde mig
för att vi måste se över hela 6 kap. och samtliga brottsrubriceringar.

Det finns ett antal olika brott som berör barn. Vi har under årens
lopp varit och petat i och förändrat brottsrubriceringar. Det har hela
tiden varit fråga om ett slags förskjutning i en annan riktning. Orsaken
till att processen har varit omständlig och skett bitvis tror jag ligger i de
juridisk-tekniska svårigheterna. Men framför allt gäller det att frigöra
sig från ett tankesätt som antagligen sitter djupt i vårt samhälle och
hitta en helt annan utgångspunkt i hanteringen av dessa brott.

Jag vill därför understryka att det är mycket angeläget att vi tar ett
helhetsgrepp i frågan. Vi skall inte springa i väg och tro att vi gör nå-
gon en tjänst genom att återigen göra en snabb förändring av en para-
graf i 6 kap. Vi skall i den här debatten komma ihåg att det inte är så att
samlag med barn inte betecknas som våldtäkt. Det gör det, och det gör
det i flertalet fall. Men det finns några situationer där den konstruktion
som vi har valt för dessa bestämmelser gör att man kan hamna i en
annan paragraf i 6 kap. i stället.

Det finns då anledning att erinra sig att det inte betyder att det blir
några skillnader vad gäller straffpåföljden. För bedömningen av vilket
straffvärde den enskilda konkreta handlingen har det inte någon som
helst betydelse vilken brottsrubricering man sätter. Straffskalorna är
sådana både när det gäller våldtäkt och sexuellt utnyttjande av under-
årig att domstolen har möjlighet att hamna på samma nivå oberoende
av vilken brottsrubricering som görs.

Det är alltså inte något angeläget reformarbete som behöver göras
beroende på att det finns människor som begår vad åtminstone vi här
anser vara våldtäkt och inte får ett straff som motsvarar det brottet. Så
är inte situationen.

Dessa saker sammantaget gjorde att jag insåg att vi måste ha en
bred utredning kring dessa frågor. Jag vågade vid den tidpunkt när jag
första gången gick ut offentligt och uttalade mig inte säga någonting
annat än det jag säger i dag, nämligen att min personliga uppfattning är
att samlag med ett litet barn alltid måste betecknas som våldtäkt.

Det är en medvetet vald markering, eftersom jag inte vill föregripa
den diskussion som kommer att uppstå i lagstiftningsarbetet om var
åldersgränsen skall gå. Jag är inte övertygad om att vi kan göra det så
lätt för oss att vi säger 15 år. Det är fråga om en dag hit eller dit med en
sådan exakt angivelse. Jag tror att vi i detta fall får göra som i alla
andra sammanhang, dvs. att överlåta till domstolen att bedöma det
enskilda fallet.

Barn är också olika. 14-åringar är på ett sätt, och det är 16-åringar
också. Att sätta en exakt gräns, och tro att vi därigenom har löst ett

problem, är jag inte övertygad om att vi kommer att klara. Låt utred-
ningen få överväga dessa frågor. Ni har möjlighet att framföra era upp-
fattningar i den frågan.

Jag har för dagen inte velat ta en personlig ståndpunkt mer än att
säga att samlag med ett litet barn enligt mitt betraktelsesätt är en våld-
täkt. Vad jag menar med litet barn kan jag inte heller säga. En sju-
åttaåring är självfallet ett litet barn! Det är gränsdragningen kring 15-
årsgränsen som jag inser kommer att skapa en del problem, men de
måste lösas.

När det gäller tidsaspekten har jag en osäker faktor att hantera i
sammanhanget. Det är Våldskommissionens förslag.

Det ingick ju inte i Våldskommissionens uppdrag att komma med
förslag till förändringar av lagstiftningen när det gäller sexuella över-
grepp på barn. Nu har jag förstått att man avser att komma med ett
förslag. Jag är mycket glad och förväntansfull inför det. Det kommer i
slutet av juni månad. När jag vet hur det förslaget ser ut, hur det är
utarbetat, hur långtgående det är och vilken utredning som finns bakom
det kan jag bedöma om det direkt kan ligga till grund för en lagstift-
ningsåtgärd eller om jag bör sätta in det i något annat sammanhang och
hantera det på något annat sätt.

Därför ber jag att ni respekterar att jag för dagen inte kan ange nå-
gon exakt tidsgräns för detta. Observera också att det inte är någon
överhängande brådska i detta ärende. Det som är oerhört viktigt och
brådskande är att vi ger uttryck för det ändrade synsätt som i alla fall vi
tillsammans representerar. Det finns andra som inte delar den uppfatt-
ningen.

Anf. 21 BARBRO WESTERHOLM (fp)

Fru talman! Visst handlar det om respekt för lagstiftningens komp-
lexitet. Men det handlar också om de utsatta och att utan dröjsmål se
till att inte fler barn kommer till skada. Det handlar också om förtroen-
det för oss politiker och att vi utan dröjsmål kan ta oss an problemen
och lösa dem inom rimlig tid när lagarna inte stämmer med människors
rättsmedvetande. Det är därför jag tycker att man skall sätta en viss
tidspress på detta.

Jag tycker att barnkonventionens definition av vad som är barn bor-
de vara utgångspunkt för de ställningstaganden som görs när det gäller
åldersgränsen.

Anf. 22 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Fru talman! Jag har förståelse för justitieministerns syn på att det
här skall behandlas i ett helhetsperspektiv. Jag inser också att justitieut-
skottet har skrivit - och riksdagen har ställt sig bakom det - att man
skall titta grundligt på detta i utredningen.

Men anser justitieministern att allt skall behandlas i en samlad ut-
redning och att vi inte kan få något i förväg? Om allt måste behandlas i
ett sammanhang är det då så att utredningen kommer i gång före som-
maren? Kan den få särskilda direktiv att arbeta mycket koncentrerat?

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

1** Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 106

Prot. 1994/95:106 16 maj

Även om justitieministern säger att det inte är någon överhängande brådska tycker jag att det är ett akut behov av att lagstiftaren får ingri-

pa. Domstolarnas anseende sjunker och politikernas också. Vi vill inte

Svar på frågor

se fler domar av det slag som vi har sett här. Anf. 23 MARGARETA ISRAELSSON (s) Fru talman! I mitt förra inlägg underströk jag att det har hänt mycket under en period. Det har skett en successiv förändring av 6 kap. Jag vill tala om för kammaren att när vi i förra veckan behandlade justitieutskottets betänkande nr 24 hade jag glädjen att gå upp och säga att det var roligt att ett enigt utskott föreslog en sak. Det gällde en grundlig genomlysning av den här frågan. Det var vad man inriktade sig på och ville att justitieministern skulle göra. Genomlysningen skulle vara inriktad på att få till stånd en ordning där fler fall av övergrepp på barn som i övrigt uppfyller rekvisiten för våldtäkt också kommer att bedömas som ett sådant brott. Jag tycker att en del av dessa formuleringar pekar på att det kanske krävs en grundli- gare genomlysning av detta. Till slut tycker jag att det är viktigt att få säga att grunden i lag- stiftningen måste vara att det är den vuxne, precis som i övrigt i barn- konventionen, som har ansvaret när det gäller sexuella övergrepp på barn. Jag tycker att man med det som utgångspunkt skall föra en dis- kussion om åldersgränsen, även om jag, i likhet med flera här, tycker att den ålder som räknas som barn i barnkonventionen skall vara det som gäller. Det måste ju vara den vuxnes ansvar för sina handlingar gentemot barnet som skall vara vägledande för lagparagraferna även på det här området. Anf. 24 INGBRITT IRHAMMAR (c) Fru talman! Även jag ser fördelar med att se över den här lagstift- ningen i ett helhetsperspektiv. Det är farligt att plottra upp det på olika delar. Samtidigt kan den här översynen underlättas av att Kvinnovålds- kommissionen tydligen har tittat på den här delen och enligt massme- dieinformation har ett färdigt lagförslag på området. Att det finns ett färdigt lagförslag att skicka ut på remiss gör mig litet optimistisk när det gäller tidsaspekten. Remisstiden kan ju sättas på ett sådant sätt att man intensivt kan arbeta med detta under hösten. Det är fortfarande min förhoppning att det skall bli ett direktiv från regeringen om att man under kort tid skall ha många täta sammanträ- den. Det skulle göra att den helhetsöversyn som behövs i detta komp- lexajuridiska ärende kan koncentreras. Anf. 25 GULLAN LINDBLAD (m) Fru talman! Det viktiga är att vi har samma grundinställning, och det visar ju den uppställning av kvinnor som vi kan se här. Men jag vill säga att detta egentligen inte är en kvinnofråga. Den angår i lika hög grad våra män. Som lagstiftare känner jag mig mera som representant för det all-

14

männa rättsmedvetandet än som juridiskt sakkunnig. Jag kan ha respekt

för de juridiska spetsfundigheterna - vi uppfattar dem kanske så ibland.
Men det är viktigt att allt är ordentligt utrett.

Jag tycker dock att den här frågan har varit föremål för så många ut-
redningar, och det finns en direkt beställning från parlamentet liksom
från Kvinnovåldskommissionen som kommer med sitt förslag, att jag
ändå hoppas att vi kan få se ett lagförslag i höst.

Anf. 26 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! För att ta tag i den tråd som Gullan Lindblad slutade
med vill jag bara påpeka att just den fråga som vi diskuterar nu aldrig
har varit föremål för utredning. Detta är faktiskt något av ett nytänkan-
de.

Vi vill nog alla se oss som företrädare för den allmänna opinionen
och det allmänna rättsmedvetandet. Men jag tror att vi skall vara med-
vetna om att även om vi är mycket eniga är nog inte alla eniga i den här
frågan. Det är en ganska svår fråga.

Det hindrar inte att jag är fullständigt övertygad om att vi kan
komma fram och ändra lagstiftningen i enlighet med det synsätt som vi
företräder.

Jag har mycket svårt att svara på hur vi kan gå fram, men jag har
gott hopp om att det underlag som Kvinnokommissionen ger oss gör
det möjligt att hantera den här frågan snabbare. Men det blir en avväg-
ningsfråga i förhållande till helhetssynen. Det är mycket svårt att köra
på två spår samtidigt och komma i mål vid en och samma tidpunkt.

Jag har inte underlag för att kunna göra en bedömning av hur vi kan
hantera detta i dag. Kvinnovåldskommissionens förslag kommer, om
jag är rätt informerad, i slutet på juni månad. Då kan jag göra en be-
dömning av i vilket läge vi befinner oss och hur vi bör hantera detta.

Men för att ge er förhoppningar vill jag säga att jag inte alls uteslu-
ter möjligheten att det går att bryta ut detta och ändå bibehålla helhets-
synen och att köra detta på två olika spår. Jag utesluter inte alls den
möjligheten, men jag kan inte bedöma den förrän jag har sett det för-
slag som eventuellt kommer.

Anf. 27 GULLAN LINDBLAD (m)

Fru talman! Vi skall kanske inte dividera om vem som har rätt och
fel och hur mycket detta har utretts osv. På en fråga den 9 februari
1993 fick jag svaret att brottsbalkens regler om sexualbrott har varit
föremål för upprepade översyner under senare år. Så sent som den 1
juli 1992 ändrades vissa av dessa regler, bl.a. de som handlar om våld-
täkt.

Vi vet också att Kvinnovåldskommissionen helt nyligen har utrett
dessa frågor. Så visst har de utretts. Jag tycker nog att riksdagens sär-
skilda beställning är en mycket viktig faktor i sammanhanget.

Anf. 28 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! Som jag påpekade har det gjorts många ändringar i 6
kap. brottsbalken. Men problemet är att de aldrig har haft den utgångs-
punkt som vi i dag har blivit eniga om, nämligen att samlag med ett

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

15

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

16

litet barn alltid är våldtäkt. Det är faktiskt ett nytt steg som vi har tagit
på lagstiftningsområdet.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1994/95:498 om partistödet

Anf. 29 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! Sten Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att se över lagstiftningen för att förhindra uppenbara miss-
bruk av partistödet.

Bakgrunden till det statliga partistödet är att det länge ansetts att ett
sådant stöd är av stor betydelse för det politiska livet och för demokra-
tins arbetsvillkor. Partistödet gör det möjligt för de politiska partierna
att få en ekonomisk grund för sin informations- och opinionsbildande
verksamhet utan att vara beroende av enskilda bidragsgivare. I detta
ligger också att det är angeläget att ett parti som tidigare varit represen-
terat i riksdagen, men som förlorar sina riksdagsmandat, ges möjlighet
till ett avtrappat stöd för att inte helt plötsligt förlora sina möjligheter
att fortsätta sin opinionsbildande verksamhet inför kommande riks-
dagsval.

Redan då det allmänna partistödet utformades under 1960-talet var
en grundläggande förutsättning att någon statlig kontroll av hur medlen
användes inte skulle förekomma. Jag delar den bedömningen. Ett sys-
tem med en sådan kontroll skulle nämligen förutsätta direkt insyn i
partiernas verksamhet. En regeringskontroll av oppositionen skulle
knappast anses vara förenlig med grundläggande demokratiska värde-
ringar.

Däremot är det självklart att partistödet inte får användas på ett sätt
som innebär t.ex. bedrägeri, skattebrottslighet eller någon annan straff-
bar verksamhet. I sådana fall kan naturligtvis myndigheterna ingripa.

Mot bakgrund av de starka skäl som finns mot en ökad statlig kon-
troll av hur partierna i övrigt använder det statliga partistödet är jag för
närvarande inte beredd att införa sådan lagstiftning som Sten Svensson
tycks syfta på.

Anf. 30 STEN SVENSSON (m)

Fru talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret. Det är
en bra redovisning av de bestämmelser som gäller, och det återgår på
det beslut som vi här i riksdagen har fattat. Jag har därför inget att
invända mot eller att ifrågasätta i den här redovisningen.

Det framgår bl.a. av justitieministerns svar att man skall ge stöd till
ett parti som bedriver ett aktivt offentligt opinionsarbete och som kan
fortsätta sin opinionsbildande verksamhet inför kommande riksdagsval.
Jag tycker att vi har ett mycket bra exempel här i kammaren, nämligen
Miljöpartiet. Miljöpartiet är alltså exempel på hur detta skall fungera.

Ny demokrati är faktiskt exempel på raka motsatsen. Där har den
här verksamheten de facto upphört. Vad man egentligen enbart sysslar

med i dag är interna slagsmål innanför stängda dörrar. Ingen får insyn
där, vare sig massmedier eller någon annan. Man tvistar om hur de här
pengarna skall förvaltas och vem som skall ha makt över vad.

Någon verksamhet enligt lagstiftarens mening, för vilken de här
pengarna skall användas och som syftar till att fortsätta en opinions-
bildande verksamhet för att ta sig tillbaka till riksdagen, förekommer
inte. Det kan vi konstatera.

Det är ganska stötande i dagens samhällsekonomiska läge att staten
skall fortsätta att betala ut pengar till en sådan verksamhet, när den
verksamheten har upphört. Det är inte fråga om att plädera för statlig
insyn i den interna verksamheten. Vi är ense om att man inte skall göra
det. Men vi kan ju konstatera att den verksamhet som skall bedrivas
offentligt inte förekommer.

Jag vill fråga justitieministern om hon inte ens vill utvärdera utfallet
av stödet mot bakgrund av Ny demokratis agerande.

Anf. 31 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! Jag utgår från att varken Sten Svensson eller jag egent-
ligen vet vilken verksamhet Ny demokrati bedriver. Det är nog inte
möjligt för oss att, utan att vidta särskilda åtgärder, ta reda på det.

Jag tror att den frågan får sitt facit vid nästa val. Då vet vi om Ny
demokrati kan återkomma till riksdagen eller om det partiet är borta.
Då är det kanske väljarnas dom över det partiet.

När det gäller partistöd finns det naturligtvis en mängd aspekter.
Jag vill inte utesluta att det kan behövas utvärderingar av olika slag -
inte från den utgångspunkt som vi har diskuterat här i dag men från
andra utgångspunkter, bl.a. mot bakgrund av att vi haft en försöksverk-
samhet med personval. När det gäller partistödet finns det en rad frågor
att gå vidare med. Men just från den här aspekten tror jag att vi skall
överlåta bedömningen av Ny demokrati på väljarna nästa val.

Anf. 32 STEN SVENSSON (m)

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att definiera vad man i lag-
stiftningen menar med parti i det här sammanhanget. Justitieministern
kan ju inte mena att man utan några som helst krav på att ett parti skall
uppträda som ett politiskt parti skall fortsätta att betala ut skattebetalar-
nas pengar. Det borde rimligen framgå att man aktivt skall offentligt
arbeta med opinionsbildande verksamhet för att kunna definieras som
ett stödmottagande parti enligt lagstiftarens mening.

Det är bra att justitieministern säger att man skall göra en utvärde-
ring. Det hälsar jag med tillfredsställelse. Men även den här aspekten
borde tas med. Det var svårt att förutse ett sådant här agerande. Jag vill
dock peka på att skillnaden mellan Miljöpartiet och Ny demokrati är så
iögonfallande att vi inte passiva kan åse vad som inte händer. Det är ju
den bristande verksamheten hos Ny demokrati som jag tar upp till
diskussion.

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

17

Prot. 1994/95:106 16 maj

Anf. 33 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) Fru talman! Jag delar verkligen Sten Svenssons uppfattning om att

det är en påfallande skillnad mellan Ny demokrati och Miljöpartiet.

Svar på frågor

Men jag upprepar att jag tror att varken Sten Svensson eller jag egent- ligen kan bedöma vilken verksamhet Ny demokrati i dag bedriver. Anf. 34 STEN SVENSSON (m) Fru talman! Jag anser att man, när man betalar ut skattebetalarnas pengar måste göra det utifrån sunda och bra kriterier så att pengarna tydligt kan relateras till en viss prestation. Det behöver man göra även när det gäller ett politiskt parti. Det är inte fråga om intern insyn. De får göra vad de vill internt. Men här är det fråga om verksamhet som skall rikta sig mot allmänhe- ten, opinionsbildning. Överläggningen var härmed avslutad. 9 § Svar på fråga 1994/95:484 om socialbidrag till turister Anf. 35 Socialminister INGELA THALÉN (s) Fru talman! Sten Andersson har frågat mig om jag är beredd att medverka till förändringar i lagstiftningen så att turister endast i akuta fall skall kunna erhålla ekonomiskt stöd. Som Sten Andersson är väl medveten om ankommer det varken på honom eller på mig att här i kammaren diskutera ett avgörande av en domstol i ett enskilt fall. Eftersom Sten Anderssons fråga utgår från att man av domstolsavgörandet kan dra den generella slutsatsen att turister i allmänhet har rätt till socialbidrag är jag emellertid tvungen att i vart fall något beröra sakförhållandena i målet. Det rör sig om ett gift par med barn, där mannen är bosatt i Sverige och där hustrun och hennes barn väntar på beslut om permanent uppe- hållstillstånd i landet. Jag vill inte vidare gå in på de särskilda förhål- landena i målet, men vill framhålla att redan av vad jag sagt framgår att det inte finns anledning att dra den slutsats som frågan bygger på. När det gäller turister utbetalas normalt inte socialbidrag enligt so- cialtjänstlagen. Turister hänvisas i stället att ta kontakt med sin ambas- sad eller sitt konsulat. Det aktuella fallet föranleder alltså inget initiativ från min sida, eftersom turister redan i dag endast i akuta fall kan erhål- la ekonomiskt stöd. Anf. 36 STEN ANDERSSON (m) Fru talman! Jag tackar socialministern för svaret. Bakgrunden till min fråga är att Sverige befinner sig i en utomordentligt besvärlig eko- nomisk situation. Vi måste använda all vår pedagogiska förmåga till att förklara varför tidigare givna löften inte längre kan infrias. I pressen, i alla fall i Skåne, kan man dock läsa om ett gift par. Hustrun och barnet bor för närvarande i Baltikum. Men hustrun kan

18

åka hit och har rätt att leva på socialbidrag. Hon har åkt hit till Sverige

ett antal gånger. Statsrådet säger - för en gångs skull accepteras att en
fråga i ett enskilt ärende diskuteras och det händer inte varje dag, vill
jag påstå - att det i det här fallet skulle vara korrekt.

Jag säger inte i min fråga att alla turister som begärt socialbidrag
har fått det, men några har fått det. Det aktuella fallet är faktiskt, fru
talman, något stötande. Jag kan också tala om att statsrådets egna parti-
kolleger i Malmö har tagit initiativ till överklagandet. Jag är alltså med
i en ganska talrik liga.

Jag noterar att statsrådet accepterar att turister i vissa fall skall ha
rätt till socialbidrag. Det skall bli intressant att höra statsrådets förkla-
ringar inför människorna utanför detta hus. Det handlar ju om att för-
klara nedskärningarna för alla andra. Men turister skall vid flertalet
besök i Sverige, i vissa fall, kunna erhålla socialhjälp.

Anf. 37 TALMANNEN

Jag vill erinra om att vi nu är farligt nära, och balanserande på,
gränsen för vad kammaren får diskutera.

Anf. 38 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Fru talman! Jag vet inte vilken liga Sten Andersson spelar i. Men
eftersom Sten Andersson i sin fråga uttrycker att han vill att jag skall
medverka till förändringar i lagstiftningen, så att turister endast i akuta
fall skall kunna erhålla ekonomiskt stöd, svarar jag att lagstiftningen i
dag är sådan att turister endast i akuta fall erhåller ekonomiskt stöd. Jag
anser att Sten Andersson därmed har fått svar på sin fråga.

Anf. 39 STEN ANDERSSON (m)

Fru talman! Jag vill givetvis inte på något vis trampa på kammarens
skrivna eller oskrivna regler. Men det aktuella fallet kan väl inte vara
ett akut fall. I så fall är min uppfattning om betydelsen hos ordet akut
något begränsad.

Det handlar alltså om en kvinna och hennes barn. De har åkt till
Sverige ett flertal gånger. Varenda gång de kommit hit har den i Sveri-
ge boende maken begärt socialhjälp för hustruns uppehälle här i Sveri-
ge - detta till skillnad från hur det är för alla andra turister.

Anf. 40 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Fru talman! För att mera generellt kommentera Sten Anderssons
frågeställning är det så att gifta, enligt äktenskapsbalken, är försörj-
ningspliktiga gentemot varandra. Om man av olika skäl inte har möj-
lighet att uppfylla denna försörjningsbörda, har man enligt socialtjänst-
lagen möjlighet att få hjälp.

I det här fallet har man gjort bedömningen att makarna har ett öm-
sesidigt ansvar gentemot varandra. Att personen i fråga har ett turistvi-
sum kan inte åsidosätta vare sig äktenskapsbalkens ömsesidiga för-
sörjningsansvar eller socialtjänstlagens skyldighet enligt vistelsebe-
greppet.

Det går inte att dra slutsatsen att det handlar om att turister har
möjlighet att få socialbidrag.

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

19

Prot. 1994/95:106 16 maj

Anf. 41 STEN ANDERSSON (m) Fru talman! Jag konstaterar bara att om en som är boende i Sverige

har sin hustru boende i ett annat land och hustrun med barn kommer till

Svar på frågor

Sverige baserat på släktskap och gemensam försörjning, har den här personen under tiden enligt svensk lagstiftning - detta baserat på stats- rådets tolkning - rätt att erhålla socialbidrag i Sverige. Detta är minst sagt förvånansvärt! Anf. 42 Socialminister INGELA THALÉN (s) Fru talman! Jag konstaterar bara att äktenskapsbalken är mycket tydlig på denna punkt när det gäller den ömsesidiga försörjningsplik- ten. Socialtjänstlagen är också mycket tydlig på denna punkt när det gäller vistelsebegreppet och när det gäller stöd under kortare perioder. Det gäller oavsett medborgarskap. I det här fallet - om också jag, fru talman, får göra en liten kom- mentar enligt målet - är det så att personen i fråga söker uppehållstill- stånd i Sverige; därav bakgrunden till domen i kammarrätten. I övrigt vidhåller jag vad som framgår av mitt svar, nämligen att det som Sten Andersson försöker ge sken av i sin fråga - att turister skulle erhålla socialbidrag under den tid de vistas i Sverige - inte är en slut- sats som kan dras av kammarättens dom. Den slutsatsen kan man heller inte dra av socialtjänstlagen, oavsett vistelsebegrepp eller annat. Och den slutsatsen kan man över huvud taget inte dra, om man inte medve- tet vill skada socialtjänstlagen och socialbidragsfrågorna i övrigt. Överläggningen var härmed avslutad. 10 § Svar på fråga 1994/95:500 om folkhögskollärarexamen Anf. 43 Utbildningsminister CARL THAM (s) Fru talman! Britt-Marie Danestig-Olofsson har frågat mig om jag är beredd att säkerställa fortlevnaden av folkhögskollärarprogrammet genom att precisera ett minsta antal folkhögskollärarexamina som Lin- köpings universitet skall producera. Det styrsystem riksdagen fattat beslut om för universitet och hög- skolor innebär att det är universiteten och högskolorna själva som be- dömer behov och efterfrågan av olika utbildningar. Regeringen har endast undantagsvis preciserat ett minsta antal examina av enskilda utbildningar för högskolorna. Högskolorna bestämmer själva sitt ut- bildningsutbud och hur de skall använda sina resurser. Beslut i dessa frågor är således delegerade till högskolorna. Jag uppfattar det som självklart att Linköpings universitet har kontakt med folkhögskolorna och deras organisationer för att tillräckligt många folkhögskollärare skall kunna examineras. Svaret på denna fråga är alltså nej.

20

Anf. 44 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret på min fråga
om dimensioneringen av folkhögskollärarutbildningen i Linköping.

I det utbildningsuppdrag som regeringen har givit universitetet sägs
det att Linköpings universitet har rätt att utfärda folkhögskollärarexa-
men. Det är man ensam i landet om att göra.

Denna utbildning är unik. Det finns bara en sådan i landet och bara
vid ett universitet. Den fyller ett alldeles speciellt behov för en alldeles
specifik skolform.

Av olika skäl kostar den här utbildningen litet mer än annan lärar-
utbildning. Utbildningen är en ettårig praktisk-pedagogisk utbildning
om 40 poäng med 15 poäng för praktik. Utbildningen spänner över ett
vitt område. Det gäller alltså många ämnesområden, vilket avsevärt
fördyrar den ämnesmetodiska utbildningen.

Vidare skall utbildningen försöka mäta folkhögskolans behov av
utbildade lärare inom ett mycket stort område. Många gånger handlar
det om yrkesförberedande utbildningar och mycket kvalificerade ut-
bildningar, bl.a. inom det estetiska området. Allt detta ställer stora krav
på lärarutbildningen.

Dessutom skall eleverna kunna praktisera på olika folkhögskolor
över hela landet, vilket också fördyrar praktikbesöken när det gäller
resekostnader för både elever och lärare.

Lärarutbildningen har i stort sett, inte bara vid Linköpings universi-
tet, gång på gång tvingats spara under den här tiden. Så småningom
kommer man helt klart fram till en punkt där man kanske börjar titta på
de små och väldigt smala utbildningarna, som är ganska kostsamma. Då
finns risken att man väljer att skära ner antalet helårsstudieplatser. Det
blir då allt färre studenter.

Med tanke på den stora satsningen med 10 000 nya platser vill jag
fråga utbildningsministern: Är detta befogat?

Anf. 45 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Det är Linköpings universitets ansvar att utnyttja sina
statsanslag på bästa sätt, med hänsyn tagen till de utbildningsuppdrag
som universitet har.

Jag utgår från att man vid universitet är angelägen om att se till att
folkhögskollärarutbildningen bedrivs på avsett sätt. Jag har ingen an-
ledning att betvivla det.

Universitetet har att avgöra hur resurserna utnyttjas inom de ramar
som statsmakterna fastställer. De besparingar som har gjorts är för det
första, generellt över riket, förhållandevis marginella. För det andra slår
de ungefärligen likartat. Det finns således ingen anledning att misstänka
att universitetet på grund av besparingar är i sådant trångmål att man
inte kan fullfölja den här utbildningen.

Det är självklart av intresse att se till att man utbildar tillräckligt
många folkhögskollärare. Som jag sade i svaret utgår jag från att uni-
versitetet har detta fullt klart för sig och att man har kontakter med
organisationer och folkhögskolor som kan ge underlag för deras be-
dömning av den erforderliga kapaciteten.

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

21

Prot. 1994/95:106 16 maj

Anf. 46 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) Fru talman! Jag är väl medveten om att det naturligtvis är Linkö-

pings universitet som skall fatta de här besluten. Men mindre princi-

Svar på frågor

piellt beträffande de här utbildningarna, som ändå fyller ett viktigt samhällsbehov, är det så att det skiljer mellan olika universitet när det gäller vilken nivå besluten fattas på. Det handlar alltså om detaljerings- graden. Det kan vara fråga om allt mellan att detaljbeslut tas av styrel- sen och att både volym och sammansättning av utbildningsutbudet delegeras till institutionerna. Det kan alltså vara väldigt olika. Kommer utbildningsministern att följa upp den här typen av ut- bildningar, så att de inte i dessa ekonomiskt kärva tider faller mellan stolarna och alltså försvinner? På det sättet mister vi ju något som är värdefullt för en så unik skolform som folkhögskolan. Anf. 47 Utbildningsminister CARL THAM (s) Fru talman! Det är självklart regeringens och mitt ansvar att se till att vi har de utbildningar i landet som behövs för skilda ändamål. Det gäller självfallet också folkhögskolan, som vi betraktar som en mycket viktig utbildningsform i vårt land. Det gäller naturligtvis också lärar- utbildningen och folkhögskolan. Det är klart att man principiellt kan diskutera det system som vi nu har. Universiteten och högskolorna bestämmer i stor utsträckning själva över sina resurser och omfattningen på den utbildning som de erbjuder. Det blir tillfälle till en principiell diskussion i samband med att riksda- gen tar ställning till nästa treårscykel för universitet och högskolor. Det kommer att ske hösten 1996. Då får man också ta ställning till huruvida det system som vi nu har fungerar väl eller om det bör modifieras på ett eller annat sätt för att ge statsmakterna starkare styrmedel. Anf. 48 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för detta besked. Det känns tryggt. Jag hoppas att den fråga som jag har ställt till utbild- ningsministern har uppmärksammat honom på det viktiga i att följa dessa spörsmål fram till nästa treårsperiod. Jag uppfattar det nästan som ett löfte att utbildningsministern kommer att bevaka dessa viktiga frågor. Anf. 49 Utbildningsminister CARL THAM (s) Fru talman! Utbildningsministern bevakar allt inom utbildningsom- rådet. Anf. 50 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) Fru talman! Det känns ännu tryggare. Överläggningen var härmed avslutad.

22

11 § Svar på fråga 1994/95:501 om ett nytt sjöhistoriskt museum

Anf. 51 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Fru talman! Marianne Andersson har frågat mig om regeringen av-
ser underställa riksdagen frågan om lokaliseringen av Sjöhistoriska
museet.

Bakgrunden till Marianne Anderssons fråga är att Sjöhistoriska mu-
seet anmält att det är i behov av utvidgade lokaler samt att Nobelstiftel-
sen önskar förvärva Sjöhistoriska museets fastighet på Djurgården.
Kommittén om kulturpolitikens inriktning har haft regeringens uppdrag
att ta fram ett underlag för beslut i frågan. Utredningen har nu lämnat
sitt betänkande. Den föreslår att staten säljer museets nuvarande bygg-
nad till Nobelstiftelsen, att Sjöhistoriska museet får nya lokaler i an-
slutning till Vasamuseet vid Galärvarvet i Stockholm och att vissa
föremål förs till Marinmuseum i Karlskrona.

Kulturutredningen har utrett ytterligare två alternativ, som båda i
korthet innebär att hela eller delar av museet förs till Karlskrona, Mal-
mö och Göteborg. Kulturutredningens betänkande är för närvarande ute
på remiss fram till början av juni.

Regeringen har av denna anledning ännu inte tagit slutlig ställning
till frågan om en flyttning av Sjöhistoriska museet. Om regeringen
finner att förändringar i den riktning som utredningen drar upp bör
genomföras, kommer ett förslag att underställas riksdagen.

Anf. 52 MARIANNE ANDERSSON (c)

Fru talman! Jag vill tacka kulturministern för svaret. Det är mycket
tillfredsställande att riksdagen får något att säga till om när det gäller
den här lokaliseringen. Självklart hoppas jag att regeringens ställnings-
tagande blir i enlighet med alternativ 3, alltså det som en ganska stor
minoritet inom utredningen har förordat, innebärande att museet kom-
mer att lokaliseras till Karlskrona, Malmö och Göteborg med bibehållet
samarbete med Stockholm.

Sverige är en betydande sjöfartsnation, och alla dessa städer har en
lång tradition och betydande kunskap inom olika områden av sjöfarten.
Museet har naturligtvis ansvar för föremål, samlingar, forskning och
annat som har med museiverksamhet att göra, men det har också ett
ansvar för att så många människor som möjligt skall få ta del av den
verksamhet som finns på museet.

Jag menar att allt talar för att man skall decentralisera verksamhe-
ten. Vi vet att det råder en dominans av stora museer i Stockholm.
Självklart är Stockholm centrum i Sverige, och dit åker de allra flesta
turister, både från Sverige och från utlandet, men det finns ett enormt
utbud, och de flesta som kommer hit får chans att begagna sig bara av
en försvinnande liten del av detta utbud. Jag menar därför tillsammans
med reservanterna att det är ett kulturpolitiskt mycket stort värde i att
nu ta chansen att decentralisera, samtidigt som Stockholm dessutom får
ett fantastiskt nytt museum, Nobelmuseet. Det blir ytterligare ett stort
tillskott, och jag är alldeles övertygad om att det kommer att ta en stor
del av besökarnas uppmärksamhet i anspråk.

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

23

Prot. 1994/95:106 16 maj

Anf. 53 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s) Fru talman! Vi fick alltså Kulturutredningens betänkande i torsdags,

och det är nu ute på remiss till den 6 juni. Jag har en lång lista över

Svar på frågor

remissinstanser till vilka detta betänkande har sänts. Det vore, innan vi har fått in alla synpunkter och haft en möjlighet att se på hela materia- let, oklokt av mig att ta ställning eller säga någonting om vad regering- en har tänkt. När vi skall överväga de olika förslag och alternativ som finns handlar det om att se på kostnader, organisatoriska förändringar, eventuell försäljning av fastigheten och andra sådana frågor. Marianne Anderssons fråga var om detta beslut skall underställas riksdagen, och så kommer att bli fallet. Anf. 54 MARIANNE ANDERSSON (c) Fru talman! Jag har full förståelse för att kulturministern inte i dag uttalar någon absolut vilja. Det är därför som jag vill uttala min vilja och försöka lägga fram argumenten för den. Jag är övertygad om att det rätta beslutet är att utlokalisera denna verksamhet på det sätt som be- skrivs i utredningen och som reservanterna förordar. Jag har sett en del på kommitténs förslag. Den framhåller bl.a. ar- gumentet om storleken av befolkningsunderlaget och tillgängligheten för besökare i Stockholm. Det som jag sade i mitt första anförande pekar i en annan riktning. Utbudet är där så oerhört stort att enligt min definitiva uppfattning fler människor kommer att besöka museet, om det förläggs till en annan plats. Ett annat argument som man för fram är att det skulle bli en kompe- tensförlust, om nu verksam personal inte skulle flytta med vid utlokali- seringen. Jag är inte så alldeles säker på att så blir fallet. Det finns en betydande kompetens också på de då aktuella orterna, och det måste vara fritt för dem som så vill att flytta med. Anf. 55 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s) Fru talman! Jag konstaterar bara att Marianne Andersson och jag säkerligen får anledning att återkomma till frågan om lokaliseringen av Sjöhistoriska museet. Överläggningen var härmed avslutad. 12 § Svar på fråga 1994/95:492 om asylrätten Anf. 56 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) Fru talman! Ulla Hoffmann har frågat statsministern om regeringen mot bakgrund av det nyligen införda viseringstvånget för kroatiska medborgare är beredd att stå fast vid sitt löfte att värna asylrätten. Statsministern har överlämnat frågan till mig för besvarande. Jag vill börja med att säga något om viseringsbestämmelser. Det är varje lands självklara rätt att bestämma vem som skall tillåtas resa in i vårt land. Denna syn avspeglar sig i den svenska utlänningslagen, som

24

har en presumtion för viseringstvång, med undantag för de övriga nor-

diska länderna. Undantag för viseringstvånget görs då Sverige sluter
viseringsfrihetsavtal. Detta görs med likasinnade stater där det bedöms
som oproblematiskt med en fri rörlighet för personer. Skulle det visa
sig att den fria rörligheten innebär problem för avtalsparterna, kan
avtalet sägas upp eller suspenderas för att åter reglera personers rörlig-
het mellan länderna. Detta är fallet med Kroatien.

Reglerna för vem som beviljas asyl har inget samband med vise-
ringspolitiken. Många av dem som kommit till Sverige och här sökt och
beviljats asyl har kommit från länder visavi vilka viseringstvång rått.
Ett exempel på detta är Iran. Det faktum att man kommer från ett land
för vilket viseringstvång råder innebär alltså inte någon inskränkning i
rätten att söka och erhålla asyl.

Rätten att söka asyl innefattar inte någon rätt för den enskilde att
fritt välja vilket land han eller hon söker asyl i. Detta följer av den s.k.
första asyllands-principen, som ingår i svensk rätt.

På Ulla Hoffmanns fråga kan jag alltså svara ja. Regeringen står
fast vid sitt löfte att värna asylrätten.

Anf. 57 ULLA HOFFMANN (v)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Min fråga var dock
ställd till statsministern, eftersom den rör ett uttalande som statsrådet
Blomberg gjort om asylrätten. Uttalandet förändrar enligt Vänsterpar-
tiets mening inriktningen av asylrätten i Sverige.

Statsministern har det övergripande ansvaret för regeringens politik,
och det är därför som jag vänder mig till regeringschefen med frågan
om vilka åtgärder regeringen mot bakgrund av uttalandet är beredd att
vidta för att klargöra att den står fast vid sitt löfte att värna asylrätten.
Jag anser det nödvändigt med ett klarläggande av att regeringen står
fast vid värnandet av asylrätten trots det gjorda uttalandet.

I stället för att komma med ett sådant klargörande skickar rege-
ringschefen den som gjort uttalandet. Jag kan inte, vilket också framgår
av statsrådets svar, tolka statsministerns handläggning av frågan på
något annat sätt än att statsrådet Blombergs uttalande är sanktionerat.

Anf. 58 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Fru talman! Jag tror att Ulla Hoffmanns fråga utgår från att det en-
dast är människor med uppenbara asylskäl som kommer på tanken att
söka sig till Sverige. Men människor kan, som bekant, ha många andra
personligt sett goda skäl för att vilja komma till vårt land.

Ett bibehållande av viseringsfriheten gentemot Kroatien i en situa-
tion där vi bedömer det som omöjligt att återsända någon enda dit
skulle innebära att ställa ut ett löfte till alla kroater som är intresserade
av att komma till Sverige, åtminstone för en tid, att de har den möjlig-
heten eller t.o.m. rätten, oavsett om de har asylskäl eller inte. En sådan
växel vill regeringen inte ställa ut utan att också vara beredd att lösa in
den.

Jag skulle vilja fråga Ulla Hoffmann: Är Ulla Hoffmann och Väns-
terpartiet beredda att stå för ett sådant erbjudande? Borde det då inte i
logikens namn gälla också Bosnien, Restjugoslavien och en lång rad

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

25

Prot. 1994/95:106 16 maj

andra länder, som många människor önskar sig bort ifrån? Accepterar Ulla Hoffman några viseringskrav över huvud taget, eller har just

Kroatien något slags särställning?

Svarpå frågor	Överläggningen var härmed avslutad.
	13 § Svar på fråga 1994/95:493 om homosexuella flyktingar Anf. 59 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) Fru talman! Barbro Westerholm har mot bakgrund av ett enskilt asylärende frågat mig vilka åtgärder regeringen avser vidta för att möj- liggöra asyl för homosexuella. Jag har redan i februari i år här i kammaren besvarat denna fråga av Barbro Westerholm men gör det gärna igen. Omständigheterna i det enskilda fall som Barbro Westerholm refe- rerar till kan jag givetvis av sekretesskäl inte kommentera. Jag vill dock påpeka att den redogörelse Barbro Westerholm gör för Utlännings- nämndens ställningstagande inte är rättvisande. Hon anger att skälet för avslaget enbart är att Rumänien skrivit på internationella fri- och rättig- hetskonventioner. Utlänningsnämnden har en mycket god länderkänne- dom, och den omständigheten att Rumänien undertecknat olika kon- ventioner är givetvis bara en bland flera andra omständigheter som ligger till grund för ställningstagandet att ingen förföljelse förekommer som är sanktionerad av de rumänska myndigheterna. När det gäller rätten till asyl för homosexuella anger förarbetena till utlänningslagen att uppehållstillstånd kan beviljas av humanitära skäl om en samlad bedömning talar för det. Undantagsvis kan också skydds- regeln för de facto-flyktingar vara tillämplig. I den parlamentariska kommitté som för närvarande ser över flyk- tingpolitiken kommer frågor om vilka som skall anses ha skyddsbehov och i framtiden få stanna i Sverige att behandlas. Kommittén skall presentera sina förslag i juli i år, och innan dess har jag inte för avsikt att vidta några åtgärder på detta område. Anf. 60 BARBRO WESTERHOLM (fp) Fru talman! Jag får tacka statsrådet Blomberg för svaret. Det kan tyckas tjatigt att jag fortsätter att ta upp frågor på detta sätt, men de inrymmer olika principiella frågeställningar. Det är inte samma fråge- ställning som kommer igen. Det som faktiskt händer efter sådana här debatter är att de påverkar hur man arbetar vidare efteråt. Den principiella fråga som låg bakom detta fall gäller en person som söker asyl i Sverige därför att ett land som har skrivit på konven- tioner som skall skydda de homosexuella inte följer konventionerna. Vad gör Sverige åt det land som bryter mot en konvention man har skrivit på? Vi kan lämna de enskilda fallen därhän. Är den svenska regeringen beredd att ta upp frågan med regeringen i det land som den asylsökande kommer från? Det är egentligen knäckfrågan, som statsrå-
26	det kanske har någon kommentar till.

Anf. 61 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Fru talman! Jag har just inte några andra kommentarer än vad jag
har lämnat. Detta är en av de frågor man bör se över i kommittéarbetet.
Som jag svarade förra gången står det inte särskilt angivet i förarbete-
na. I den proposition som lades fram av den förra socialdemokratiska
regeringen, av Maj-Lis Lööw, omnämns den. Hela vårt arbete med att
förändra invandrings- och flyktingpolitiken har sin grund i den propo-
sition som lades fram av Maj-Lis Lööw. Jag förutsätter därför att vi
också får tankar presenterade för oss från kommitténs sida.

Till svar på Barbro Westerholms direkta fråga vill jag säga att vi är
lika angelägna om att andra länder följer sina konventionsåtaganden
som att vi själva skall göra det. I den mån vi inte lever upp till de kon-
ventioner vi har skrivit på bör vi korrigera oss själva, på samma sätt
som vi bör ta upp en dialog med andra stater som har undertecknat
konventioner med ett visst innehåll och inte lever upp till de åtaganden
de har gjort gentemot sina egna medborgare. Det är väldigt viktigt.

Anf. 62 BARBRO WESTERHOLM (fp)

Fru talman! Då emotser jag denna utredning som semesterläsning.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1994/95:485 om hembränning

Anf. 63 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)

Fru talman! Ulla-Britt Hagström har ställt en fråga till justitieminis-
tern om vilka åtgärder som regeringen kommer att vidta för att motver-
ka hembränning av alkohol. Arbetet inom regeringen är så fördelat att
det är jag som skall svara på frågan.

Jag håller med Ulla-Britt Hagström om att hembränning är ett pro-
blem. Samtidigt är det svårt att rätt bedöma hembränningens omfatt-
ning och utveckling i Sverige. Det finns dock oroande signaler på sena-
re tid om att hembränd sprit i ökad utsträckning säljs till ungdomar.

Jag vill dock korrigera en missuppfattning vad gäller straffbestäm-
melserna för olovlig sprittillverkning. Förutom att den som olagligt
tillverkar sprit kan dömas till fängelse upp till fyra år så kan all vinning
av brottet förverkas. Dessutom gäller från årsskiftet att all tillverkning
av sprit och spritdrycker är punktskattepliktig, dvs. även sådan till-
verkning som är illegal. Det betyder att den som ertappas med att olag-
ligt tillverka sprit måste betala alkoholskatt med 474 kr per liter ren
alkohol. Detta är en betydande skärpning jämfört med de 75 kr per liter
som den tidigare straffskatten innebar. Det är dock numera inte domsto-
len utan skattemyndigheten som fastställer den här skatten.

Avslutningsvis vill jag också nämna att det inom regeringskansliet
för närvarande arbetas med en departementspromemoria som bl.a.
behandlar förslag till hur man kan skärpa bestämmelserna avseende
olovlig sprittillverkning. Denna promemoria kommer att remissbehand-

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

27

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

28

las under sommaren. Avsikten är att till hösten kunna förelägga riksda-
gen en proposition i frågan.

Anf. 64 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Anna Hedborg för svaret, som
var positivt och klargörande. Bakgrunden till min fråga är att hem-
bränningen har fått genomslag i ungdomars alkoholvanor. Jag känner
en mycket stor oro över att ungdomarna dricker alltmer samtidigt som
vi vet att 75 % av brottsligheten är beroende av alkohol.

Det var resultatet från en ungdomsenkät 1993 av Skaraborgsinstitu-
tet om högstadieelevernas hälsa och livsstil som fick mig att reagera.
Den innehåller följande. Svaren på frågan om eleverna vet var de kan
få tag i hembränd sprit är oroande. Både flickor och pojkar i alla års-
kurser vet var de kan få tag på den. Kunskapen är störst i årskurs 9, där
40 % av eleverna vet var de kan köpa den hembrända spriten. Detta är
allvarligt, bl.a. därför att man inte vet kvaliteten eller styrkan på spri-
ten. Dessutom utförs en kriminell handling. Detta är mycket bekym-
mersamt.

Anledningen till att jag i min fråga menar att det är otillräckligt med
böter för hembränningen som sådan är att jag utgick från alkohollag-
stiftningen, som talar om böter eller fängelsestraff. Till detta kommer
de stora kostnaderna som alkoholen drar med sig för samhället. Det
handlar om alkoholrelaterad produktivitetsminskning genom ökad
sjukfrånvaro, invalidisering och för tidig död. Det blir egendomsska-
dor, vägtrafikolyckor, skadegörelse och annat. Inom skolan blir det
ökad elevvård osv.

Jag undrar varför den man jag refererade till i min fråga inte skulle
kunna dömas till en sådan dom som statsrådet talar om. Kan Anna
Hedborg visa exempel på någon dom som har avkunnats om alkohol-
skatt med 474 kr per liter? Hur tänker statsrådet agera för att upplysa
ungdomarna om att de varken vet kvalitet eller styrka på spriten och att
de faktiskt svävar i stor fara?

Anf. 65 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)

Fru talman! Det är alldeles klart att vi har ett stort problem för när-
varande i de ganska tydliga signalerna på att ungdomar dricker betyd-
ligt mycket mer och tidigare - inte minst flickor har börjat dricka tidigt
- och att hembränt spelar en allt större roll, särskilt för de unga pojkar-
nas drickande. Det är också ett av skälen till att vi arbetar med denna
promemoria i departementet, där vi funderar över vilka olika insatser vi
kan göra för att komma åt framför allt hembränningssituationen. Det är
litet för tidigt att i dag beskriva vilka åtgärder den kommer att innehål-
la. Det kommer att vara ett batteri av åtgärder. Det är nödvändigt om
man skall kunna komma åt en fråga som den här. En sak är säker, näm-
ligen att hembränningsapparater skall kunna förverkas, efter en be-
ställning från riksdagen.

I övrigt kan man säga att det pågår ganska många aktiviteter när det
gäller alkoholkonsumtion över huvud taget och inte minst när det gäller
ungdomar. Det arbete av stor vikt som ligger närmast till är det pro-

gram som Folkhälsoinstitutet ganska snart skall presentera, med en
nationell strategi. Det skall sedan kunna fungera som hjälp och stöd för
det arbete som måste göras framför allt på lokal nivå i kommunerna
och genom de alkoholpolitiska program som nu blir en nödvändighet
till följd av den nya alkohollagstiftningen.

Jag hoppas mycket på det arbete som nu sätter i gång i de allra
flesta kommuner med en social aspekt på alkoholkonsumtionen och
med den nya alkohollagen som instrumentet bakom. Det handlar
mycket just om ungdomar.

Anf. 66 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Fru talman! Jag har ingenting att säga emot det statsrådet Hedborg
säger. Under 8O-talet har en stor utslagning av unga människor med
stor alkoholkonsumtion eller beroende noterats. Därför är det av stor
betydelse att senarelägga alkoholdebuten bland unga människor. Det
kan aldrig nog betonas. En tidig alkoholdebut sammanhänger dels med
ökat bruk av narkotika, dels med normbrott och asocialt beteende.

Den svenska alkoholkonsumtionen beräknas i dag till totalt 8 liter
ren alkohol per person och år. En internationell forskargrupp har be-
räknat, att skulle konsumtionen öka med 2,5 liter ren alkohol om året,
skulle misshandelsfallen öka från 40 000 till 50 000, och den alkoholre-
laterade dödligheten skulle öka med 1 800 dödsfall om året. Kostnaden
för den alkoholrelaterade sjukvården skulle öka med ca 5 miljarder
kronor.

Jag undrar om den promemoria som statsrådet talar om kan innehål-
la något om att man försöker få ner debutåldern för drickande bland
ungdomar.

Anf. 67 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)

Fru talman! En av de viktigaste strategiska frågorna över huvud ta-
get när det gäller samhällets restriktiva syn på alkohol och alkoholtill-
försel är att det handlar om ungdomar. Skall alkoholpolitiken lyckas
måste den bygga på folklig förankring , förståelse och uppställning från
hela samhället. Jag tror att vi i vårt samhälle är ganska överens om att
skapa miljöer för ungdomar som gör att alkoholdebuten uppskjuts. Det
är någonting som de allra flesta kan ställa upp på.

Hela vår alkoholpolitik går ut på att få en alkoholdebut för unga
människor i samklang med de övriga regler som vi har på alkoholom-
rådet. Det är inte bara den promemoria som vi håller på med som det
handlar om, utan det handlar inte minst om hela det förebyggande arbe-
te som sker med Folkhälsoinstitutet i spetsen.

Anf. 68 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Fru talman! Jag har fortfarande inte fått något exempel på att man
har utdömt en punktskatt på 474 kr per liter. Men det kanske är så nytt
att lagen kanske inte riktigt hunnit verka.

En möjlighet för regeringen, som jag ser det, är att göra en rejäl
manifestation för familjen. Fortfarande följs familjeåret upp, och i går
var den internationella familjedagen.

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

29

Prot. 1994/95:106 16 maj

Enligt Skaraborgsenkäten om skaraborgarnas hälsa och levnadsför- hållanden säger 16 % av männen och 12 % av kvinnorna att de någon

gång under året prövat att tillverka eget öl eller vin. Det är tillåtet för

Svar på frågor

eget bruk. Vad som bekymrar mig är att det främst är ungdomar som enligt enkäten har prövat tillverka öl eller vin - 20 % av män i åldern 20-34 och 14 % av kvinnor. Vi behöver få en attitydförändring hos ungdomen så att man inte dricker så mycket. Hembrännaren kan i hög- sta grad underminera ungdomarnas hälsa. Tar regeringen ett fastare grepp? Anf. 69 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Fru talman! Det är nog inte bara familjen det handlar om. Ty vän- går det riktigt illa i familjer där man bränner hemma och på så vis ska- par en viss attityd till hembränning och alkoholkonsumtion. Hela vux- envärlden har ett ansvar när det gäller hembränning och över huvud taget alkoholkonsumtion gentemot sig själva och ungdomarna. Vilken attityd vuxenvärlden ger ungdomarna är mycket viktigt i sammanhang- et. Det är en av de frågor som finns med i det allmänna förebyggande arbetet. Ulla-Britt Hagström frågade om det har utdömts någon punktskatt för illegal hembränning. Det vet jag faktiskt inte, inte heller när det gäller det enskilda fallet - jag kan ju inte debattera enskilda fall. Att regelverket medger en hårdare beskattning än tidigare är i samman- hanget kanske det viktiga för framtiden. Anf. 70 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) Fru talman! Jag tackar för detta. Jag var ju ute efter att få reda på om lagstiftningen behöver skärpas. Den är alltså skärpt, och det handlar om att följa lagstiftningen. Nu blir det ytterligare bekymmer för ungdomarna, som jag ser det, genom de ytterligare neddragningarna på kommunsektorn och genom att man inte får kostnadsuppräkningar, vilket ger ett minskat utrymme på 18 miljarder fram till 1998. Här är jag väldigt rädd för att ungdoms- gruppen glöms bort. Barnomsorgslagen säger att vi måste ha barnom- sorg. Vi går miste om 5 miljarder genom att vi blir av med vårdnadsbi- draget. Vi har en grupp 80-åringar och äldre där behoven ökar, och kommunerna inriktar sig på dessa. Risken finns att ungdomarna glöms bort och att familjerna pressas alltmer genom sänkta barnbidrag och ökade utgifter. Det kan innebära att ungdomarna glöms bort. Därför vädjar jag till statsrådet Anna Hedborg att göra allt för ungdomarna. Överläggningen var härmed avslutad.

30

15 § Svar på fråga 1994/95:503 om utgiftstaket i socialförsäk-
ringssystemet

Anf. 71 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)

Fru talman! Ulla Hoffmann har, med anledning av förslaget i
kompletteringspropositionen om ett utgiftstak för de offentliga utgifter-
na, frågat mig hur regeringen tänker definiera utgiftstaket i socialför-
säkringssystemet.

Avsikten med att införa ett utgiftstak för de offentliga utgifterna är
att budgetpolitiken skall kunna bedrivas mera långsiktigt. Enligt rege-
ringens uppfattning ökar detta förtroendet för den ekonomiska politiken
och främjar tillväxten, vilket är nödvändigt för att komma till rätta med
svårigheterna med de offentliga finanserna.

Den exakta utformningen av utgiftstaket och uppföljningsprocessen
kräver, som framgår av kompletteringspropositionen, ytterligare be-
redningsarbete. Detta arbete avses bedrivas på ett sådant sätt att rege-
ringen senast i den ekonomisk-politiska propositionen våren 1996 kan
lägga fram förslag om dels den tekniska utformningen av ett utgiftstak,
dels ett kvantitativt angivet utgiftstak för år 1997.

Jag vill tillägga att det pågående arbetet i såväl sjuk- och arbetsska-
deberedningen som genomförandegruppen för det nya pensionssyste-
met bl.a. syftar till att åstadkomma en fastare koppling mellan de olika
försäkringarnas inkomster och utgifter. På så sätt ges möjligheter till en
bättre beräkning av de budgetpolitiska förutsättningarna för de olika
försäkringsgrenama.

Anf. 72 ULLA HOFFMANN (v)

Fru talman! Jag tackar statsrådet Hedborg för svaret.

Statsrådet säger att man måste komma till rätta med svårigheterna
med de offentliga finanserna. Jag ser dock utgiftstaket som att rege-
ringen avhänder sig ytterligare en möjlighet att bedriva en social sam-
hällsekonomisk politik. Det finns faktiskt en poäng i att statens finan-
ser, precis som samhällsekonomin i övrigt, påverkas negativt av t.ex.
hög arbetslöshet. Det är med andra ord rimligt att det svider i statens
kassakista när utslagningen av människor är för stor. Det tvingar politi-
kerna att bedriva en konstruktiv och social politik.

Jag säger inte att det kommer att bli så, men med ett utgiftstak får
regeringen möjlighet att föra en politik med stor tolerans mot arbets-
löshet och social utslagning. Men i ett läge som i dag blir det ett utgift-
stak som är mycket osäkert definierat. Enligt vad jag förstod av komp-
letteringspropositionen skall alltså riksdagen lägga fast hur mycket
pengar som får spenderas på socialförsäkringar. Men man säger ingen-
ting om inkomsterna. Det är självklart att vi skall ha kontroll på utgif-
terna. Men det gör man bättre med någon form av målformulering. Men
en kontroll över statsbudgeten innebär inte bara att man begränsar
utgifterna utan också att man når ett samspel mellan utgifter och in-
komster.

Jag har ytterligare några frågor till statsrådet vad gäller utgiftstaket.
Skall det vara ett tak gemensamt för alla system, eller skall det vara

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

31

Prot. 1994/95:106 16 maj

olika i de olika systemen? Kommer det vidgade avgiftsunderlag till pensionerna som socialförsäkringssystemen utgör till en kostnad av 30

miljarder per år att ingå och ligga under det här taket?

Svar på frågor

Sedan vill jag att statsrådet ytterligare kommenterar det nya pen- sionssystemet och utgiftstaket. Jag trodde att man hade beslutat i riks- dagen att någon form av följsamhetsindexering, och inte ett utgiftstak, skulle gälla. Anf. 73 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Fru talman! När vi inför ett utgiftstak gör vi det inte för att skapa hög tolerans för arbetslöshet, utan precis raka motsatsen. För att vi skall kunna bedriva en aktiv politik som är mycket starkt inriktad på att minimera arbetslösheten krävs det att vi, till skillnad från den förra regeringen, har så mycket ordning på finanserna att vi har möjligheter till och förutsättningar för att verkligen bedriva en sådan aktiv politik, också konjunkturpolitiskt. Att ett utgiftstak skulle skapa tolerans för arbetslöshet är alldeles tvärtemot vad det handlar om. De konkreta frågorna om hur ett utgiftstak kommer att konstrueras är helt enkelt omöjliga att besvara. Beredningsarbetet med den faktiska utformningen av ett utgiftstak har knappt börjat. Det betyder att det är i beredningsarbetet det får avgöras hur ett sådant tak kommer att se ut. Det är självklart att socialförsäkringssystemet är speciellt till sin ka- raktär och därför kommer att kräva noggranna överväganden. Just socialförsäkringarna innehåller en del av de svåra frågorna när det gäller på vilket sätt man kopplar socialförsäkringarna till ett utgiftstak. Å andra sidan utgör socialförsäkringarna en så stor del av de offentliga utgifterna att de inte kan frikopplas helt och hållet från frågan. Anf. 74 ULLA HOFFMANN (v) Fru talman! Jag poängterade mycket noggrant att det inte är nöd- vändigt att det kommer att bli så. Jag påstår inte heller att regeringen har för avsikt att använda sig av utgiftstaket på det sättet. Men det framgår faktiskt inte av kompletteringspropositionen vad det är som är meningen. Det visar hur osäkert och odefinierat utgiftsta- ket är, och jag tycker att det verkar konstigt att riksdagen skall fatta beslut i en fråga vars konsekvenser för t.ex. socialförsäkringarna vi inte känner till. Statsrådet svarar inte på min fråga. Hur är det med följsamhetsin- dexeringen i det nya pensionssystemet, som jag tror de flesta partier har ställt upp bakom? Kommer det nya pensionssystemet också att omfattas av utgiftstaket, eller kommer det att vara ett autonomt system vid sidan om? Det vidgade avgiftsunderlaget kommer att kosta 30 miljarder. Kommer dessa att ligga under utgiftstaket? Anf. 75 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Fru talman! Att fatta beslut och faktiskt veta vad man gör är viktigt. Det som vi har för avsikt att åstadkomma med hjälp av det kvalificera- de beredningsarbete som krävs innan man detalj utformar utgiftstaket är

32

att skapa ännu mycket bättre budgetdisciplin i staten. Det är ganska
viktigt.

Skall man kunna undvika negativa överraskningar av det slag som
den förra regeringen åstadkom, med sitt fullständiga världsrekord i
felräkning på 120 miljarder i budgetunderskott, är det viktigt att vi
utvecklar budgetprocessen och budgetdisciplinen.

Ett utgiftstak innebär ju inte att man skall skapa idiotramar, utan
man skall skapa sådana ramar som det går att leva med. Dessutom
handlar det om att man faktiskt skulle kunna förutse och förutspå effek-
terna av sina beslut.

Anf. 76 ULLA HOFFMANN (v)

Fru talman! Jag blir förtvivlad för att min repliktid snart är slut. Jag
vill gärna få veta mera om följsamhetsindexeringen i det nya pensions-
systemet.

Statsrådet säger att taket är viktigt och att man skall veta vad man
gör. När det gäller LSS hade regeringen i kompletteringspropositionen
budgeterat ett visst antal kronor. När kostnaden sedan överstiger den
budgeterade kostnaden skär man bara rakt av, utan att utreda varför.
Jag menar att man skulle kunna få precis samma effekt om man gör
ordentliga konsekvensanalyser innan man framlägger ett förslag om
t.ex. ett utgiftstak.

Anf. 77 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)

Fru talman! Nej, vi skär inte rakt av i LSS. Men eftersom man då
inte gjorde ordentliga konsekvensanalyser i förväg, måste vi göra det
nu i och med att kostnaderna har blivit så mycket högre.

Det är över huvud taget ganska svårt att göra detaljerade utfästelser
i förväg både om utgiftstaket, som ännu inte är färdigberett, och också
om följsamhetsindexeringen i förhållande till utgiftstaket. Följsam-
hetsindexeringens detaljer är ännu inte beslutade, men de måste natur-
ligtvis på något sätt kopplas till frågan om utgiftstaket, möjligen genom
att man konstaterar att man på den punkten redan har löst ett viktigt
problem, nämligen följsamhet till samhällsekonomins utveckling.

Anf. 78 ULLA HOFFMANN (v)

Fru talman! Som gammal pensionskämpe vill jag då säga att det
gläder mig att överenskommelsen kanske inte håller fullt ut genom att
man har börjat att ändra litet.

Men fortfarande undrar jag: Kommer de 30 miljarderna, som utgör
det vidgade avgiftsunderlaget, att ingå i kostnaderna och på det sättet
påverka t.ex. nivåer - eller hur det nu kommer att se ut - i socialför-
säkringarna?

Anf. 79 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)

Fru talman! Vi har en pensionsöverenskommelse som fortsätter att
fungera på så vis att vi skall komma överens om på vilket sätt detaljer-
na i uppgörelsen skall fullföljas. Bland dessa detaljer ingår följsam-
hetsindexeringen, och den kommer så småningom att hamna på bordet i

Prot. 1994/95:106

16 maj

Svar på frågor

33

Prot. 1994/95:106 16 maj

form av konkreta förslag. Det, liksom alla andra förslag som nu läggs fram, kommer naturligtvis att behöva kopplas till frågan om ett utgift-

stak så att det blir förutsägbart på vilket sätt dessa utgifter kommer att

Svar på frågor

påverkas. Det gäller pensionerna och över huvud taget alla andra utgif- ter. Vi kommer att återkomma i frågan. Överläggningen var härmed avslutad. 16 § Bordläggning Anmäldes och bordlädes Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU47 Digitala ljudradiosändningar Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU22 Frågor om offentlig upphandling Lagutskottets betänkanden 1994/95:LU26 Investeringar i arrendejordbruket m.m. 1994/95 :LU28 Ändrade regler om ersättningsansvaret för oljeskador till sjöss 1994/95 :LU29 Märkning av skor Utbildningsutskottets betänkanden 1994/95 :UbU 11 Ny högskola i Stockholms län 1994/95 :UbU 12 Inrättandet av professurer 1994/95:UbU 13 Studiefinansieringen för doktorander 1994/95:UbU14 Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m. 1994/95:UbUl5 Anslag till högre utbildning och forskning, m.m. Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU16 Ny föräldraledighetslag m.m. 17 § Kammaren åtskildes kl. 15.47. Förhandlingarna leddes av talmannen. Vid protokollet GUNNAR GRENFORS

/Barbro Nordström

34

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:106

16 maj

1 § Justering av protokoll

Svar på frågor

2 § Meddelande om frågestunden den 30 maj.................................1

3 § Meddelande om svar på interpellation......................................1

4 § Svar på fråga 1994/95:476 om effekten av nedläggning

av häktet i Eskilstuna...................................................................1

Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)....................1

Anf. 2 LARS G LINDER (s)...................................................2

Anf. 3 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)....................3

Anf. 4 LARS G LINDER (s)...................................................3

5 § Svar på fråga 1994/95:486 om ett underrättelseregister

hos polisen.....................................................................................3

Anf. 5 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)....................3

Anf. 6 LARS BJÖRKMAN (m)..............................................4

Anf. 7 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)....................5

Anf. 8 LARS BJÖRKMAN (m)..............................................5

Anf. 9 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)....................6

Anf. 10 LARS BJÖRKMAN (m)............................................6

6 § Svar på fråga 1994/95:487 om antalet poliser...........................6

Anf. 11 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)..................6

Anf. 12 LARS BJÖRKMAN (m)............................................7

7 § Svar på frågorna 1994/95:489, 490,491,495, 496 och

497 om sexuella övergrepp på barn............................................7

Anf. 13 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)..................7

Anf. 14 BARBRO WESTERHOLM (fp)................................8

Anf. 15 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)...............................9

Anf. 16 INGBRITT IRHAMMAR (c)....................................9

Anf. 17 EVA ZETTERBERG (v).........................................10

Anf. 18 MARGARETA ISRAELSSON (s)...........................10

Anf. 19 GULLAN LINDBLAD (m)......................................11

Anf. 20 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................11

Anf. 21 BARBRO WESTERHOLM (fp)..............................13

Anf. 22 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................13

Anf. 23 MARGARETA ISRAELSSON (s)...........................14

Anf. 24 INGBRITT IRHAMMAR (c)..................................14

Anf. 25 GULLAN LINDBLAD (m)......................................14

Anf. 26 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................15

Anf. 27 GULLAN LINDBLAD (m)......................................15

Anf. 28 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................15

35

Prot. 1994/95:106     8§ Svar på fråga 1994/95:498 om partistödet..............................16

16 maj                      Anf. 29 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)...............16

--------------- Anf. 30 STEN SVENSSON (m)...........................................16

Anf. 31 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)...............17

Anf. 32 STEN SVENSSON (m)...........................................17

Anf. 33 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)...............18

Anf. 34 STEN SVENSSON (m)...........................................18

9 § Svar på fråga 1994/95:484 om socialbidrag till turister........18

Anf. 35 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................18

Anf. 36 STEN ANDERSSON (m)........................................18

Anf. 37 TALMANNEN.......................... 19

Anf. 38 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................19

Anf. 39 STEN ANDERSSON (m)........................................19

Anf. 40 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................19

Anf. 41 STEN ANDERSSON (m)........................................20

Anf. 42 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................20

10 § Svar på fråga 1994/95:500 om folkhögskollärarexamen.....20

Anf. 43 Utbildningsminister CARL THAM (s)...................20

Anf. 44 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v).......21

Anf. 45 Utbildningsminister CARL THAM (s)...................21

Anf. 46 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v).......22

Anf. 47 Utbildningsminister CARL THAM (s)...................22

Anf. 48 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v).......22

Anf. 49 Utbildningsminister CARL THAM (s)...................22

Anf. 50 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v).......22

11 § Svar på fråga 1994/95:501 om ett nytt sjöhistoriskt

museum......................................................................................23

Anf. 51 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).......23

Anf. 52 MARIANNE ANDERSSON (c)..............................23

Anf. 53 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).......24

Anf. 54 MARIANNE ANDERSSON (c)..............................24

Anf. 55 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).......24

12 § Svar på fråga 1994/95:492 om asylrätten.............................24

Anf. 56 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................24

Anf. 57 ULLA HOFFMANN (v)..........................................25

Anf. 58 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................25

13 § Svar på fråga 1994/95:493 om homosexuella flyktingar......26

Anf. 59 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................26

Anf. 60 BARBRO WESTERHOLM (fp).............................26

Anf. 61 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................27

Anf. 62 BARBRO WESTERHOLM (fp).............................27

14 § Svar på fråga 1994/95:485 om hembränning........................27

Anf. 63 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................27

36

Anf. 64 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)..........................28

Anf. 65 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................28

Anf. 66 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)..........................29

Anf. 67 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................29

Anf. 68 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)..........................29

Anf. 69 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................30

Anf. 70 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)..........................30

15 § Svar på fråga 1994/95:503 om utgiftstaket i socialför-

säkringssystemet ........................................................................31

Anf. 71 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................31

Anf. 72 ULLA HOFFMANN (v)..........................................31

Anf. 73 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................32

Anf. 74 ULLA HOFFMANN (v)..........................................32

Anf. 75 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................32

Anf. 76 ULLA HOFFMANN (v)..........................................33

Anf. 77 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................33

Anf. 78 ULLA HOFFMANN (v)..........................................33

Anf. 79 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................33

16 § Bordläggning............................................................................34

17 § Kammaren åtskildes kl. 15.47....................................................34

Prot. 1994/95:106

16 maj

37

gotab 48703, Stockholm 1995