Riksdagens protokoll
1994/95:101

Tisdagen den 9 maj

Kl. 14.00-16.14

Protokoll

1994/95:101

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 3 maj.

2 § Meddelande om val av en riksdagens ombudsman

Talmannen meddelade att val av en riksdagens ombudsman
(chefsjustitieombudsman) skulle ske vid morgondagens sammanträde.

3 § Meddelande om svar på interpellation

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1994/95:121

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:121 av Ragnhild Pohanka om
rotsnurr meddelas att eftersom ytterligare en interpellation ställts i
samma fråga (1994/95:97) kommer båda att besvaras i ett sammanhang
måndagen den 29 maj 1995.

Stockholm den 3 maj 1995

Sten Heckscher

4 § Svar på fråga 1994/95:474 om vinter-OS i Sverige Svar på frågor

Anf. 1 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)

Fru talman! Ola Sundell har frågat mig vilka insatser jag är beredd
att vidta för att Östersund och Sverige skall få den internationella
olympiska kommitténs förtroende att arrangera de olympiska vinterspe-
len år 2002.

Sveriges regering står bakom Östersunds ansökan att i samarbete
med Åre arrangera de olympiska vinterspelen år 2002. Det bör an-
komma i första hand på kampanjkommittén i Östersund att avgöra på

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 101

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

vilket sätt jag och regeringen i övrigt kan bidra i kampanjen. Regering-
en fäster stort hopp om att Östersund skall få spelen, och civilministern
har därför redan nu påbörjat planeringen för hur den av staten utställda
garantin skall följas upp.

Jag har som statsminister nu liksom i tidigare sammanhang uttryckt
mitt och socialdemokratiska regeringars stöd för att Sverige skall ges
förtroendet att arrangera olympiska spel. Jag har också beslutat att på
kampanjkommitténs inbjudan delta i slutpresentationen av Östersunds
kandidatur vid den internationella olympiska kommitténs omröstning i
Budapest den 16 juni i år.

Anf. 2 OLA SUNDELL (m)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret från statsminis-
tern och regeringen. Jag tycker att det är ett bra svar, som visar på ett
idrottsligt engagemang och en tilltro till Östersund som kandidat för de
olympiska vinterspelen 2002.

Anledningen till att jag har ställt frågan är att jag inte har uppfattat
kampanjen som en direkt nationell angelägenhet. Svaret från statsminis-
tern ger ett uttryckligt stöd för kandidaturen. Med anledning av stats-
ministerns idrottsliga engagemang och det svar som han har gett upp-
fattar jag det så att regeringen stöder den här kandidaturen.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1994/95:455 om kosmetikatest

Anf. 3 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Fru talman! Birgitta Gidblom har frågat jordbruksministern på vil-
ket sätt regeringen kommer att agera för att motarbeta den tolkning av
kosmetikadirektivet som Europeiska kommissionens konsumentpolitis-
ka serviceorgan (CPS) gör. Arbetet inom regeringen är så fördelat att
det är jag som skall svara på frågan.

Enligt Birgitta Gidblom tolkar CPS kosmetikadirektivet så, att man
anser att förbudet inte gäller test av färdiga produkter.

Redan i förhandlingarna om ett EES-avtal och därefter om medlem-
skap i EU har Sverige ställt sig bakom de ändringar i kosmetikadirekti-
vet (93/35/EEG) som innebär att det efter den 1 januari 1998 blir för-
bjudet att inom den europeiska gemenskapen marknadsföra kosmetiska
produkter om de innehåller beståndsdelar eller kombinationer av be-
ståndsdelar som testats på djur. Fram till detta datum skall kommissio-
nen varje år i en rapport till Europeiska parlamentet och rådet redogöra
för hur utvecklingen av alternativa metoder där djur inte är inbegripna
framskrider. Rapporten skall också innehålla en redogörelse för hur
många djurförsök som utförts när det gäller produkter där detta ännu
sker. Endast om utvecklingen av alternativa metoder inte kommit så
långt att alternativa metoder står till buds skall fristen för test på levan-
de djur förlängas.

Sverige deltar genom experter från Läkemedelsverket i arbetsgrup-
per och kommittéer inom EU där frågor kring förbudet mot djurförsök
diskuteras. Arbetet med att ersätta djurtest fortskrider genom ett samar-
bete mellan den vetenskapliga kommittén för kosmetologi och ett
europeiskt institut som har till uppgift att bedöma om alternativa me-
toder är tillräckligt säkra. Vi stöder detta arbete från svensk sida på
olika sätt.

Några riktlinjer från kommissionen om hur direktivet om förbud
mot djurtest skall tillämpas när det träder i kraft den 1 januari 1998
finns inte, enligt uppgift från kommissionen. Frågan har heller inte
väckts i den vetenskapliga kommittén.

Regeringens avsikt är att införa förbudet i svensk lagstiftning så att
det är tillämpligt senast den 1 januari 1998.

Anf. 4 BIRGITTA GIDBLOM (s)

Frun talman! Jag får tacka socialministern för svaret, som ju var
positivt.

Att jag ställde den här frågan beror på mitt stora intresse för djur-
skyddsfrågor och på att jag anser det vara mycket omoraliskt att testa
kosmetika på djur. Plågsamma djurtest som ger upphov till förgiftning-
ar, sår, bölder och sönderfrätta ögon innebär övergrepp mot levande
och kännande varelser som vi måste sätta stopp för. Därför blev jag
glad när riksdagen beslutade om förbud mot kosmetikatest och att kos-
metika och hudvårdsartiklar skall märkas med uppgift om huruvida de
testats på djur eller ej.

Tyvärr hände det ingenting då, och ett svenskt ensidigt förbud
skulle ju endast ha ett begränsat värde eftersom kosmetikatest på djur
inte förekommer i Sverige. Av de produkter av detta slag som säljs i
Sverige är 75-80 % importerade, vilket innebär att de tillverkas och
testas i andra länder. Även en del svenska företag testar utomlands.
Plågan för djuren blir ju inte mindre av att testen utförs i annat land.
Det var därför tillfredsställande att EU förbjöd djurtest, trots att det var
ett urvattnat beslut: Djurtest skulle förbjudas, men bara om det fanns
alternativa testmetoder.

När jag nu fick uppgiften, som tydligen inte stämmer, att EU-
kommissionen inte verkar ha något intresse av att genomföra beslutet
blev jag bestört och besviken. Att Sverige enligt uppgift inte hade nå-
gon avvikande åsikt gjorde mig ännu mer besviken. Svaret från soci-
alministern har dock lugnat mig. Men när det i svaret sägs angående
alternativa metoder att ”om utvecklingen av alternativa metoder inte
kommit så långt att alternativa metoder står till buds skall fristen för
test på levande djur förlängas”, då vill jag framhålla att jag anser att det
är lika omoraliskt att testa kosmetika på djur vare sig det finns alterna-
tiv eller ej.

Anf. 5 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Fru talman! Jag blev också orolig när jag fick frågan av Birgitta
Gidblom. Vi följer ju den här frågan väldigt noga och har ett starkt
intresse från svensk sida att frågan utvecklas åt rätt håll.

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

Jag har kontrollerat genom vår representant i den vetenskapliga
kommittén att frågan inte har varit uppe för diskussion, vilket framgår

av mitt första svar. Under alla omständigheter kommer frågan upp

Svar på frågor

senast 1997 eftersom det är då man skall behandla det ställningstagan-
de som skall styra de slutliga direktiv som skall gälla inför den 1 janu-
ari 1998. Vi har alltså tid på oss att följa upp frågan, påverka den så att
man får bra test som alternativ, men också att reagera i tid innan det
blir något ställningstagande inför några förändringar.

Anf. 6 BIRGITTA GIDBLOM (s)

Fru talman! Jag tror inte att vi har delade meningar i den här frågan.
Jag kommer givetvis också att fortsätta följa den. Jag tackar för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1994/95:457 om AT-tjänster i läkarutbildningen

Anf. 7 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Fru talman! Margitta Edgren har frågat utbildningsministern vilka
åtgärder regeringen avser att vidta för att antalet AT-tjänster skall mot-
svara antalet nyexaminerade på läkarlinjen. Arbetet inom regeringen är
så fördelat att det är jag som skall besvara frågan.

För att få legitimation som läkare krävs att den examinerade läkaren
efter fem och ett halvt års grundutbildning på läkarlinjen fullgör 21
månaders allmäntjänstgöring, s.k. AT-tjänstgöring. Allmäntjänstgö-
ringen skall i princip fullgöras som underläkare med handledning inom
ett antal olika verksamhetsområden i s.k. block som anordnas av sjuk-
vårdshuvudmännen. Allmäntjänstgöringen avslutas med ett kun-
skapsprov som utbildningshuvudmännen ansvarar för. Först efter legi-
timation har läkaren en oinskränkt rätt att utöva läkaryrket.

En arbetsgrupp med företrädare för bl.a. Socialdepartementet och
Utbildningsdepartementet, sjukvårds- och utbildningshuvudmännen
samt läkarkåren har i departementspromemorian Den framtida efterfrå-
gan på läkare m.m. (Ds 1994:57) bl.a. föreslagit förändringar i organi-
sationen av den del av läkarutbildningen som leder fram till legitima-
tion. Bakgrunden till arbetsgruppens uppdrag var just det som Margitta
Edgren tar upp i sin fråga, dvs. de ökande svårigheterna för sjukvårds-
huvudmännen att erbjuda ett tillräckligt antal AT-block i relation till
antalet nyutexaminerade.

Arbetsgruppens förslag innebär att grundutbildningen förlängs med
sex månader medan allmäntjänstgöringen kortas i motsvarande mån för
att omfatta 15 månader. Innehållet i tjänstgöringen föreslås också för-
ändras något. På så sätt skulle enligt gruppens bedömning i princip
samtliga läkare som önskar fullgöra allmäntjänstgöring kunna erbjudas
denna möjlighet.

Departementspromemorian har remissbehandlats och bereds nu i
regeringskansliet.

Jag skall givetvis inte här och nu föregripa resultatet av pågående
beredning men vill för Margitta Edgren redovisa min principiella upp-
fattning i frågan. Studerande som påbörjar en lång, yrkesinriktad ut-
bildning måste självklart ges garantier för att det finns praktiska möj-
ligheter att uppfylla de formella krav som statsmakterna uppställer som
villkor för att utöva yrket. Det är också regeringens avsikt att ett förslag
med denna inriktning skall kunna läggas fram för riksdagen under hös-
ten.

Anf. 8 MARGITTA EDGREN (fp)

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag delar den avslutan-
de principiella uppfattningen.

Att jag ställde frågan beror på att det när det gäller tandläkarstude-
rande just nu pågår en process i samhället som inte har samma slutsats.

Jag skulle vilja peka på några saker som gäller arbetsgruppens för-
slag.

För det första: Vilka garantier har man för att landstingen inte fort-
sätter att minska antalet AT-block när man nu genomför förändringen
som innebär att man minskar tjänstgöringen från 21 till 15 månader?
Svårigheterna för huvudmännen framöver blir ju faktiskt inte mindre.

För det andra: Om man nu minskar AT-tjänstgöringen så betyder
det att de legitimerade läkarna så att säga inte blir kompetenta Europa-
läkare. Hur går det ihop med vårt Europasamarbete och den internatio-
nella gångbarhet som vi i andra fall faktiskt berömmer oss för att vilja
hålla levande?

För det tredje: Det finns ju faktiskt prognoser som visar att vi för
närvarande har en aning för högt intag. Har ni någonsin i arbetsgruppen
diskuterat att sänka taket för antalet platser för medicinstuderande för
att på så vis komma undan en del av svårigheterna?

Anf. 9 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Fru talman! Margitta Edgren frågade vilka garantier man har för att
landstingen inte drar ner ännu mer. Garantierna får bedömas ligga i
landstings- och sjukvårdshuvudmännens långsiktiga ansvar för en fun-
gerande tillgång till specialister inom hälso- och sjukvård. I perspekti-
vet 10-15 år framöver kommer man att behöva välutbildade läkare,
precis som man behöver dem i dag.

Det är alldeles riktigt att det är problem när det gäller både ST-
läkarna och AT-tjänstgöringen. För inte så länge sedan påpekades
också när det gäller vikariatsfrågorna att landstingen inte tillräckligt tar
till vara de läkare som finns. Det gäller naturligtvis för landstingen att
nu göra ordentliga bedömningar så att AT-tjänstgöring kan erbjudas.

I den beredning som pågår ingår självfallet diskussioner med
landstingen och sjukvårdshuvudmännen för att vi skall göra en gemen-
sam bedömning och gemensamma åtaganden så att detta skall kunna
fungera framöver. I beredningen ingår också att bedöma hur man skall
väga av detta med Europakompetensen, som Margitta Edgren tar upp.

Som svar på frågan om huruvida gruppen lade fram förslag om att
minska intaget vill jag säga att detta är ganska komplicerat. Det är

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

riktigt att det just nu är ett för högt intag. Men jag vill då påminna om
att det finns en viss komplikation i att det från tid till annan dyker upp

motioner - jag vet inte om Margitta Edgren var en av motionärerna -

Svar på frågor

om att öka intaget av läkarstuderande här och var i landet. Det gäller
naturligtvis för regeringen samt också för riksdagen att göra en avväg-
ning så att det blir en rimlig balans och att också detta får ingå i en
beredning inför det förslag som läggs fram i höst.

Anf. 10 MARGITTA EDGREN (fp)

Fru talman! Jag har en fundering när det gäller garantier. Föränd-
ringen för tandläkarstuderande baserades på långsiktiga prognoser och
gemensamma diskussioner med Landstingsförbundet. Trots detta är det
nu inte möjligt att erbjuda den AT-tjänstgöring som tidigare ingick i de
studerandes utbildningsplaner. Jag förstår att man inte kan ge garantier,
men en springande punkt är att man ändå gör något för de studerande,
för utbildningen är ju lång och dyr. Att då utöka utbildningen med bara
en termin och korta AT-tjänstgöringen med den kvalitativa handled-
ningen innebär faktiskt stora förändringar.

Det är ett ord på s. 2 i svaret som jag skulle vilja ha en definition
av. Där står ”---gruppens bedömning i princip samtliga läkare som

önskar fullgöra allmäntjänstgöring---.”

Betyder det att ni har funderingar på att göra allmäntjänstgöringen
frivillig?

Anf. 11 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Fru talman! Nej, det är inte så man skall tyda ordet. För att få legi-
timation skall hela utbildningen inklusive AT-tjänstgöringen fullgöras.
Naturligtvis innebär förändring av AT-tjänstgöringen att man också får
se över innehållet och blockindelningen i AT-tjänstgöringen under de
föreslagna 15 månaderna. Det finns säkert utrymme för en del förbätt-
ringar också inom AT-tjänstgöringen, så att de läkarstuderande får en
bra AT-tjänstgöring under de månader som de skall fullgöra den.

Jag vill återkoppla till att det handlar om en bedömning i vilken alla
de ansvariga, inklusive landstingen, måste vara med och göra åtagan-
den för att detta skall fungera på längre sikt. Kanske också just erfaren-
heterna från tandläkarsidan kan vara med i bagaget, så att man inte gör
samma bedömning framöver som man har gjort tidigare.

Anf. 12 MARGITTA EDGREN (fp)

Fru talman! Då uppfattar jag Ingela Thalén så, att legitimation för-
utsätter att man har fullgjort en AT-tjänstgöring, oavsett om den fortsatt
blir 21 månader eller om den blir 15 månader. Om detta är vi helt över-
ens.

Jag vill bara markera att jag inte tillhör dem som menar att man
skall öka läkarintaget. Däremot tillhör jag dem som menar att de som
utbildar läkare skall lyssna till vad riksdagen har sagt. Jag har fått star-
ka indikationer på att den neddragning i Göteborg som riksdagen har
beslutat om icke är genomförd.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1994/95:446 om ränteläget

Anf. 13 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Anne Wibble har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser att genomföra för att undvika att det höga ränteläget skall skapa
en ny fastighets- och bankkris.

Under våren har dollarns kraftiga försvagning bidragit till att åter-
igen skapa oro på de internationella finansmarknaderna. Oron har i
Europa framför allt manifesterats i svagare valutor och stigande räntor i
ett antal länder. I huvudsak har det varit länder med svaga statsfinanser
och litet förtroendekapital vad gäller upprätthållandet av prisstabilitet
som kommit att påverkas av den ökade osäkerheten.

Som Anne Wibble noterat har de svenska obligationsräntorna stigit
under våren, och skillnaden i ränta mellan svenska och tyska tioåriga
statsobligationer har under en längre tid varit större än 4 %.

Den socialdemokratiska regeringen övertog i höstas en ekonomi
som bl.a. präglades av mycket svaga statsfinanser. Regeringen har
hittills under mandatperioden presenterat åtgärder som tillsammans
innebär en budgetkonsolidering på 118 miljarder kronor, vilket motsva-
rar 7,5 % av BNP. Detta är ett av de största budgetsaneringsprogram
som genomförts i något industriland under modern tid.

Saneringen av statsfinanserna är tillsammans med en fast penning-
politik nödvändig för att öka förtroendet för den svenska ekonomin och
därmed på sikt medverka till lägre svenska räntor. Efter presentationen
av kompletteringspropositionen, som visar på förbättrade statsfinanser,
har kronan stärkts och räntorna fallit. Härigenom minskar risken för att
höga räntor skall förhindra en fortsatt stabilisering av banksystemet och
fastighetsmarknaden.

Anf. 14 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Jag ber att få tacka så mycket för svaret. Det faktum att
det har tagit lång tid, nästan en hel månad, innan jag fick svar på min
fråga illustrerar väldigt tydligt hur snabbt och kraftigt den svenska
räntenivån kan åka bergochdalbana allteftersom saker händer i omvärl-
den.

När jag ställde frågan var tioårsräntan nästan exakt 4 procentenheter
högre här hemma i Sverige än i Tyskland. Nu är differensen något
mindre än så, men fortfarande betydligt större än i januari, när den var
mellan 3 och 3,2 procentenheter. Däremellan har skillnaden, som fi-
nansministern nämnde, tidvis överstigit 4,5 procentenheter.

Det är väldigt glädjande att räntorna har sjunkit från denna extremt
höga nivån. I hög grad är det en spegling av att räntorna gått ned i
väldigt många länder. Jag skulle emellertid vilja varna för en tillvänj-
ning. Jag tycker att finansministerns svar andas en betydande förnöj-
samhet: Nu är det som skall göras gjort, och något mer behöver inte
göras.

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

Räntorna är fortfarande alldeles på tok för höga.

Jag vill påminna om att Göran Persson i början på året sade att det

krävdes ytterligare åtgärder om inte femårsräntan hade gått under 10 %

Svar på frågor

fram på vårkanten. Jag förmodar att han då tänkte på den skada som
höga räntor gör både för jobben och för fastighetsföretag och i för-
längningen för banker och det finansiella systemet.

Det är möjligt att Göran Persson nu har ändrat uppfattning och att
han tror att det inte behövs fler åtgärder trots att de långa räntorna
ligger klart över det tidigare nämnda kritstrecket.

Jag tycker att det är mycket olyckligt för förtroendet att först säga
en sak och sedan inte göra så. Det är dessutom fel.

Jag måste få upprepa frågan till finansministern. Är det verkligen
Göran Perssons allvarliga mening att den förnöjsamhet som det skrivna
svaret ger uttryck för är välmotiverad? Jag delar inte den uppfattningen.

Anf. 15 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Jag talar nu med en av världens mest framgångsrika
räntehöjare. Anne Wibble har det osannolika världsrekordet på 500 % i
ränta under sin finansministertid.

Några månader efter det att moraset har flytts, eller rättare sagt efter
det att väljarna har lyft ut henne ur kanslihuset, föredrar hon att gå till
offensiv i frågan. Välkommen i de ansvarsfullas krets, fru Wibble!

Jag är inte förnöjsam - långt därifrån. Jag sitter med en statsskuld
som är av sådant slag att en ansvarsfull finansminister varje dag följer
ränteutvecklingen med mycket stor oro.

Den situation regeringen ärvde innebär ju att väldigt mycket av det
normala budgetarbetet slås sönder om räntan så bara går upp med 1 %.

De kalkyler som Anne Wibble så här dags föregående år gick till
riksdagen med i kompletteringspropositionen innebar att vi t.o.m.
skulle ligga under den tyska räntan. Den magnifika felräkningen resul-
terade i felbedömningar på i storleksordningen 40-50 miljarder kronor.
De har jag nu att reda upp.

Jag har ingenting emot att samarbeta med fru Wibble. Men det finns
ingen anledning att starta ett sådant samarbete när nu regeringen försö-
ker röja upp genom att torka på sig de problem som fru Wibble mer än
någon annan bär ansvaret för. Det vill jag klart markera.

Anf. 16 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Jag tycker att Göran Persson kunde hålla sig för god att
åberopa en tre dagar lång Riksbanksaktivitet i samband med det kron-
försvar som var gemensamt för den dåvarande regeringen, i vilken jag
deltog, och den dåvarande oppositionen, i vilken Göran Persson deltog.
Man kan nästan tolka det som att det skulle ha funnits något slags am-
bition att ha hög ränta. Sannerligen är precis motsatsen fallet.

Det var icke desto mindre bra att Göran Persson fick sagt att han
inte är förnöjsam. Det tror jag hade varit direkt skadligt för den svenska
utvecklingen. Men frågan återstår: Vad vill Göran Persson göra fram-
över, bortsett från att skälla på den förra regeringen?

Jag talar inte om det som har gjorts, och jag talar inte om Göran
Perssons förnöjsamhet, som jag nu hoppas är historia. Det är självklart
att finansministern följer ränteutvecklingen. Det vore skrutt annars.

Frågan kvarstår. Om Göran Persson faktiskt medger att läget är
riskfyllt i dag vill jag veta vad han vill göra.

Anf. 17 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Fru Wibble skall nu reagera på de förslag som rege-
ringen tillsammans med Centerpartiet har lagt fram för att stabilisera de
offentliga finanserna. De har, åtminstone så här långt, mötts av en hyf-
sad reaktion från marknader och i debatten.

Fru Wibble kommer inte ifrån att också Folkpartiet och Moderater-
na på sin kant måste redovisa ett politiskt alternativ som är annorlunda
än de planer som man inte orkade genomdriva i regeringsställning.

Jag redovisar tillsammans med regeringen i övrigt ett konkret pro-
gram som riksdagen har att hantera. Fru Wibble har nu att redovisa för
riksdagen om hon tänker lägga om sin politik - fiaskot från rege-
ringsåren - eller om hon tänker bita sig fast vid det som redan är un-
derkänt. Det är där bevisbördan ligger.

Om man avvisar det vi har föreslagit i propositionen vill jag veta
hur det alternativ som kan samla en majoritet ser ut. Eller reducerar sig
Folkpartiet frivilligt till en politisk rest utan något som helst inflytande
och utan ambition att påverka utvecklingen?

Anf. 18 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Jag tycker att det skulle vara bra om Göran Persson,
som ju säger sig följa ränteutvecklingen, noterar att räntornas nedgång i
Sverige har ett mycket starkt samband med att räntorna har gått ned i
alla s.k. högriskländer. Om man tittar på de länder som brukar beteck-
nas som sådan, dvs. Sverige, Italien, Spanien, Kanada och några andra,
skall man finna att räntedifferensen gentemot Tyskland fortfarande är
väsentligt större i Sverige än vad som är genomsnittet för dessa
högriskländer.

Göran Persson skall i morgon få se att Folkpartiet kommer att re-
dovisa en starkare budgetpolitik och en mera tillväxtfrämjande politik
för att medverka till den förtroendeökning som krävs för att få en be-
stående och fortsatt räntenedgång och dessutom en ökning av antalet
jobb. Det är morgondagens tillställning.

Det är faktiskt frågeställaren som har rätt att få svar av finansminis-
tern och inte tvärtom. Min fråga gällde om regeringen avser att göra
något mer. Jag konstaterar bara att så inte tycks vara fallet. Jag tror att
det är ett mycket riskfyllt agerande från finansministerns sida.

Anf. 19 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Jag kan inte frigöra mig från känslan att fru Wibble på
något sätt inte gläds åt de framgångar som Sverige nu har i ekonomiskt
avseende. Vi är på väg att stabilisera statsskulden. Det är litet av ”Surt,
sade räven”. De egna misslyckandena framstår i bjärtare dager när man
nu ser vad som presteras.

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

Egentligen, fru Wibble, kan allt agerande från er sida sammanfattas
i uttrycket ”högriskland”. När användes det begreppet om Sverige

innan fru Wibble fick möjlighet att förstöra statsfinanserna under den

Svar på frågor

nyliberala eran? Det är nu, när vi har fått ta över efter er och röja i
moraset, som den typen av begrepp har blivit aktuella.

När fru Wibble klev in i kanslihuset efter Allan Larsson var det ing-
en som talade om högriskland. Betänk detta!

Anf. 20 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Som finansministern möjligen borde ha noterat var min
första kommentar att det är mycket glädjande att räntorna har sjunkit
från den extremt höga nivån. Jag är dock inte nöjd med det. Jag tycker
att det borde vara finansministerns ambition att ytterligare få ner rän-
tenivån. Det är för att få veta om finansministern har några sådana
åtgärder i bakfickan som jag ställde min fråga. Jag tror att det är ganska
angeläget.

I sina ljusare stunder har finansministern erkänt att krisen i den
svenska ekonomin inte började den 6 oktober 1991. Jag tycker att det
kanske vore på sin plats om han upprepade läsningen av dessa gamla
anföranden då och då. Jag tror i själva verket att krisen har mycket
gamla rötter. Vi kan stå här och träta hur mycket som helst om vem
som skapade vilka problem och vems ansvar det är, men jag tror att det
som är intressant för svenska medborgare är vad vi skall göra åt pro-
blemen.

Fru talman! Jag kan tyvärr bara konstatera att Göran Persson inte
kan göra något annat än att skälla på den föregående regeringen. Åt-
gärderna lyser med sin frånvaro. Jag beklagar det. Det är enligt mitt sätt
att se det ett alltför riskfyllt agerande.

Anf. 21 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Jag tycker att det är litet sorgligt att Anne Wibble inte
erkänner att vi har lagt fram och i denna riksdag genomfört ett av de
största budgetsaneringsprogrammen i Europa. Vi har genomfört det -
inte bara planerat.

Jag har inget emot att vi diskuterar 80-talet och kanske också 70-
talet och de svaga minoritetsregeringarnas roll när det gäller en stram
finanspolitik i en uppåtgående konjunktur. En sådan diskussion kan vi
gott ha.

Det stora misslyckandet som satte stämpeln på Sverige bestod av att
vi under tre år har haft en regering som inte har orkat regera utan som
faktiskt har ägnat mycket tid och kraft åt annat. Det har omvärlden sett.
För det får vi i dag betala höga räntor, och vi får betala med ett omdö-
me om den perioden där fru Wibble själv har talat om ett högriskland.
Det här skall vi nu bort ifrån, och det är det som regeringens politik
syftar till.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1994/95:447 om Europeiska utvecklingsbankens
stödinsatser i Öst- och Centraleuropa

Anf. 22 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Anne Wibble har frågat mig hur regeringen och jag
själv agerat för att påskynda och öka EBRD:s stödinsatser i Öst- och
Centraleuropa.

Låt mig först säga något om bankens inriktning i stort. Den strategi
för bankens verksamhet som fastställdes 1994 innebär i korthet fortsatt
prioritering av stödet till den privata sektorn, större andel riskkapital-
satsningar och ökade insatser i den finansiella sektorn. På sistnämnda
område skall stödet i större utsträckning ges via lokala finansiella mel-
lanhänder för att nå små och medelstora företag i regionen. Denna
övergripande strategi överensstämmer väl med de prioriteringar som
fastställts för det svenska stödet till Öst- och Centraleuropa.

I det löpande arbetet i EBRD försöker vi från svensk sida driva på
bankens aktiviteter inom de områden som vi anser vara strategiskt
betydelsefulla. Möjligheterna för ett medlemsland att påskynda ban-
kens utbetalningar är dock, som Anne Wibble väl känner till, begränsa-
de. EBRD:s hittills relativt långsamma utbetalningstakt sammanhänger
i första hand med olika förseningar i låntagarländerna.

Vad som däremot kan göras för att effektivt påverka och främja
EBRD:s verksamhet är att ställa tilläggsresurser till förfogande inom
ramen för ett nära samarbete med banken. Regeringen har successivt
breddat denna form av stöd.

Ett första exempel är det baltiska investeringsprogrammet som de
nordiska länderna igångsatte 1992. Programmet, som syftar till att
främja framväxten av små och medelstora företag i Baltikum, omfattar
totalt drygt 900 miljoner kronor.

Ett andra exempel är en regional riskkapitalfond för nordvästra
Ryssland med en svensk insats avseende tekniskt bistånd om närmare
50 miljoner kronor. Denna fond, som är inriktad på nyligen privatisera-
de företag, väntas bli operativ senare under 1995.

En tredje väsentlig insats är bidrag till ett program för att förmedla
expertis på företagsledning. Detta projekt är ett utmärkt exempel på
överföring av kunskap om hur företag arbetar i en marknadsekonomi.
Slutligen bör nämnas att Sverige fortsätter att stödja EBRD:s särskilda
program för kärnsäkerhet.

Frågan om en allmän kapitalhöjning i EBRD togs upp vid årsmötet.
Bankens styrelse fick i uppdrag att framlägga ett förslag i början av
nästa år. Först när detta förslag föreligger finns det anledning att ta
ställning i frågan. Vår preliminära inställning är dock positiv. Om ban-
kens verksamhet fortsätter att bedrivas på det sätt som skett under 1994
och början av 1995 finns det goda förutsättningar för att en kapitalhöj-
ning skall framstå som välmotiverad.

Anf. 23 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Frågan ställdes mot bak-
grund av att en del svenska företag som är intresserade av satsningar i

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

de forna kommunistländerna har funnit att det är förenat med betydan-
de administrativa problem och en omfattande förseningsrisk - ofta rör

det sig om ganska kraftiga förseningar - innan beslut kan fattas inom

Svar på frågor

EBRD. Såvitt jag förstår har den typen av försening inte berott på för-
seningar i mottagarländerna utan snarare på banken i London. Det har
helt enkelt tagit lång tid att få fram ett beslut.

Innehållet i svaret är, om Göran Persson ursäktar, i allt väsentligt
känt för mig. När den här policyn lades fast 1994 var det faktiskt jag
som representerade Sverige. De projekt som nämnts tillkom också
under den tiden, möjligen med undantag för det som kallas för expertis
på företagsledning.

Jag lade själv ner ganska mycket tid och engagemang på att få en
vettig ledning för Europabanken och klara regler för vad banken skall
göra och inte göra. Jag tror att jag skapade ett visst intresse och gehör
för svenska synpunkter inom bankens ledning. Jag är helt övertygad om
att EBRD har mycket viktiga uppgifter att utföra, såsom ett komple-
ment till andra internationella organisationer, för att stödja utveckling-
en i Östeuropa.

I detta svar skulle jag ha velat höra litet mera av ett engagemang
från Göran Persson för en viss aktivitet inom EBRD:s ledningsgrupp.
Ett engagemang från svensk sida för en bättre ekonomisk utveckling i
Östeuropa skulle faktiskt kunna visa något för andra länder - inte minst
medlemsländerna i EU. Jag tror att det skulle kunna ge en ökad tyngd
åt våra EU-diskussioner och en prioritering för en utvidgning.

Anf. 24 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Det sista Anne Wibble sade kan vi naturligtvis diskute-
ra. Det är möjligt att det förhåller sig som Anne Wibble säger, nämli-
gen att det finns en sådan koppling mellan utvidgningsdiskussionerna i
EU och agerandet i EBRD. Jag är inte säker på det, men det är möjligt.

Däremot kan jag passa på tillfället - eftersom ordväxlingen i den
föregående frågan var desto fränare - att säga att det i det här samman-
hanget finns all anledning att säga att Anne Wibble har gjort ett utom-
ordentligt bra jobb och skapat respekt för Sverige och för sin egen
person i EBRD:s verksamhet. Det gäller särskilt i samband med den
stora sanering som gjordes efter den chef som inte i alla avseenden var
helt framgångsrik.

Den kritik som har riktats mot banken vad gäller utbetalningar, by-
råkrati och saktfärdiga rutiner gäller problem som naturligtvis kan lösas
successivt. Jag upplever att de Larosiére som nu hanterar banken har
ambitioner som går i den riktningen. Följer man exempelvis utveck-
lingen för overheadkostnader, administration och olika typer av låne-
beslut är de alla samstämmiga, de Larosiére är på väg att göra banken
till en mera framgångsrik finansiell institution med mycket mycket
större effektivitet. Det kan självfallet bli bättre, och det ligger i allra
högsta grad i Sveriges intresse att medverka till en sådan process.

Anf. 25 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Göran Persson är alltför vänlig i sitt omdöme om mina
insatser för EBRD. Jag måste säga att lika litet som i den förra ffågede-
batten är jag på den här punkten intresserad av att i första hand diskute-
ra historia. Jag vill snarare diskutera framtiden och vad Göran Persson
gör för att ytterligare förbättra Sveriges goodwill inom EBRD.

Jag tycker nog att det saknas litet engagemang och geist i svaret
från finansministern.

För att utveckla min tanke, som blev litet korthuggen i det förra in-
lägget, tror jag att om vi från svensk sida skall få någon styrka i posi-
tionen inför t.ex. regeringsförhandlingarna och regeringskonferenserna
inom EU att utvidgningen österut är det viktigaste, skulle en sådan
position underlättas och förstärkas av att den svenska finansministern
inom EBRD:s guvernörsstyrelse visade ett betydande intresse och en-
gagemang för att få en bättre ekonomisk utveckling till stånd i Östeuro-
pa. Det är nödvändigt om det skall kunna bli någonting av utvidgningen
inom rimlig tid. Där tycker jag mig sakna engagemang.

Anf. 26 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Otack är världens lön. Här tänkte jag att jag skulle vara
vänlig mot Anne Wibble och peka på någonting som var bra. Med
tanke på den våldsamma kritik som riktats mot Anne Wibble för sköt-
seln av de svenska statsfinanserna fanns det ändå vissa internationella
insatser som gjordes som var framgångsrika, och dit räknas den här.

Jag är inte i den positionen som Anne Wibble är, att jag direkt efter
ett tvåminuters frågesvar kan avgöra engagemanget hos min debatt-
motståndare. Men den talangen besitter fru Wibble. Jag får bara böja
mig för den förmågan och lova att bättra mig.

Anf. 27 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Jag visste att vänligheten skulle vara kortvarig. Det är
väl alldeles utmärkt om den här debatten kan medverka till att bredda
och intensifiera Göran Perssons engagemang och tid för insatser inom
EBRD. Jag tror att det är av betydande vikt och intresse.

Det går inte att se någon utvidgning av EU österut om inte den eko-
nomiska styrkan i dessa ekonomier blir bättre. Där är EBRD ett mycket
viktigt instrument.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1994/95:456 om naturvårdsavgift på skogspro-
duktion

Anf. 28 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Roy Ottosson har frågat mig om regeringen avser att
närmare utreda någon form av s.k. naturvårdsavgift som skall bekosta
ett mer omfattande skydd av hotade ur- och naturskogar.

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

Miljöprofilen skärps successivt i skattesystemet. Inslaget av eko-
nomiska styrmedel har ökat i miljöpolitiken.

Miljöskatter har förutom funktionen av ekonomiskt styrmedel också

Svar på frågor

- liksom andra skatter - en fiskal funktion, dvs. att finansiera offentliga
utgifter. Det är närmast finansieringen av förvärv av skogsmark för att
bilda nationalparker och naturreservat som Roy Ottosson tagit upp.

En naturvårdsavgift med sådant syfte har aktualiserats vid några till-
fällen, bl.a. i årets budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 15), där
det anges att regeringen har för avsikt att analysera frågan.

Inom regeringskansliet pågår en sådan analys. Jag är inte beredd att
föregripa resultatet av den.

Anf. 29 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Jag tycker självfallet att det är
utmärkt att miljöprofilen har skärpts i skattesystemet. Vi kommer snart
att ta nya steg i den riktningen, om jag ser till kompletteringsproposi-
tionen. Men här handlar det om en mycket speciell fråga.

I Sverige har vi kvar mycket få urskogar och naturskogar. Där finns
många av de hotade växt- och djurarterna i landet. Riksdagen har fattat
beslut om att vi inte skall utrota fler växt- och djurarter utan i stället
gynna utvecklingen av biologisk mångfald.

För att klara skyddet av de hotade arterna bedömer man att 10-
15 % av skogsmarken skulle behöva skyddas. I praktiken är i dag unge-
fär 5 % skyddat genom att det antingen är oländigt eller reservat. Det
finns alltså ett behov att investera i fler reservat. Det är då en engångs-
investering. Det blir inga efterkostnader, skötseln kostar ju minimalt.

Det är alltså fråga om väldigt långsiktiga investeringar. Men vi
måste vidta de här åtgärderna ganska snabbt, eftersom skogarna för-
svinner i takt med att skogsbruket blir effektivare. Tanken med en
avgift är att man skall kunna finansiera dessa inköp vid sidan av budge-
ten. I budgeten har vi knappast möjligheter att lägga in det penningbe-
hov som finns för detta.

Den här avgiften är väldigt intressant. Vi kan betala under längre tid
och ganska snabbt införskaffa de reservat som behövs genom att låna
upp pengar. Det kan man då lägga helt utanför budgeten. Det är litet
grand tanken med detta. En annan tanke är att det är skogsbruket som
orsaker problemen. Det är då rimligt att det också betalar för att få
ordning på detta.

Jag vill ändå få någon fingervisning av Göran Persson om vilken
väg som regeringen avser att vandra. Tycker regeringen att skogsbruket
skall betala för det skogsskydd vi måste ha?

Anf. 30 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Som jag sade i svaret kan jag inte föregripa beredning-
en av frågan. Här finns målkonflikter inbyggda. Det är ingen tvekan om
det. Det gäller dels det som Roy Ottosson här vältaligt argumenterar
för, dels hur man bygger upp ett skattesystem där man passar sig väl-
digt noga för att införa avgifter som skall finansiera en viss typ av verk-
samhet.

Utöver detta pågår den stora översynen av skatteväxling av breda
skattebaser som exempelvis arbete och skattebaser av miljökaraktär.
Det ligger i och för sig litet vid sidan om frågan, men det är inte något
oviktigt arbete. Här har vi att göra med en fråga som är väl känd i re-
geringskansliet, där vi tittar på målkonflikten. Jag är inte särskilt hopp-
full om att det kommer att gå så snabbt.

Anf. 31 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Detta är väl känt. Det här problemet har diskuterats i
15, 20 års tid i olika omgångar. Under tiden har de få kvarvarande
urskogarna i landet krympt, allt mindre finns kvar, och listan över ho-
tade växt- och djurarter har blivit längre. Det är tvärtemot vad riksda-
gen har beslutat att vi skall göra.

Det här är en mycket speciell fråga. Jag har full förståelse för att
man har svårt att hantera den inom den normala budgeten. Vi tillämpar
annars inom miljöpolitiken att producenten skall betala den skada som
åstadkommes. Här heter producenten skogsbruket och skogsindustrin.

Man kan tänka sig att avgiften inte nödvändigtvis behöver läggas på
skogsbruket. Den kan också läggas på industrin, som för närvarande
gör stora vinster. Skogsbruket slapp nu fastighetsskatten, och det borde
finnas ett finansiellt utrymme där. Det vore ändå för miljövårdens skull
bra med en fingervisning om åt vilket håll regeringen rent allmänt avser
att vandra.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1994/95:482 om internationella gemenskaps-
flygplatser

Anf. 32 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Krister Örnfjäder har frågat om jag är beredd att agera
för att utöka antalet internationella gemenskapsflygplatser.

Som Krister Örnfjäder angett i sin fråga har General tullstyrelsen fått
i uppdrag att i samråd med Luftfartsverket utreda om ytterligare svens-
ka flygplatser - utöver Arlanda, Landvetter och Malmö-Sturup - bör
anmälas som internationella gemenskapsflygplatser. Generaltullstyrel-
sen har nu rapporterat resultatet av detta uppdrag. Jag får konstatera att
utredningsarbetet inte lett fram till något resultat, eftersom myndighe-
terna inte nått enighet. Generaltullstyrelsen har ansett att ytterligare tre
flygplatser bör utgöra svenska internationella gemenskapsflygplatser -
Västerås, Norrköping och Jönköping - medan Luftfartsverket har ansett
att följande flygplatser dessutom bör utses; Kalmar, Kristianstad, Lin-
köping, Luleå-Kallax, Nyköping (Stockholm-Skavsta), Ronneby,
Bromma, Sundsvall-Härnösand, Umeå, Visby, Växjö, Örebro och
Östersund.

Regeringen kommer därför att få ta ställning i frågan. Ett underlag
för det ställningstagandet bereds för närvarande inom Finansdeparte-
mentet. Underlaget kommer därvid även att beredas gemensamt med

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

andra berörda departement för att tillförsäkra att alla relevanta aspekter
blir beaktade.

Det är min ambition att snarast möjligt presentera ett förslag till

Svar på frågor

beslut i denna fråga för regeringen. Jag är inte nu beredd att ange vilket
innehåll förslaget kommer att få.

Anf. 33 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)

Fru talman! Jag vill tacka finansministern för svaret. Som jag i min
fråga har påpekat anser jag att förslaget om att endast ha sex internatio-
nella gemenskapsflygplatser kommer att få allvarliga regionalpolitiska
konsekvenser.

Sverige är för sitt välstånd beroende av att vi kan kommunicera och
bedriva handel med vår omvärld. Ett av de löften som gavs vid vårt
EU-inträde var att detta inte skulle påverka vår rörelsefrihet. General-
tullstyrelsens förslag innebär enligt min mening att rörelsefriheten
starkt begränsas.

Jag är naturligtvis medveten om de besparingar som skall göras,
men i slutänden tror jag att effekterna blir de motsatta med det här
förslaget.

Vi har i olika skeden varit med i diskussioner som har med den här
frågan att göra. Man påpekar hela tiden att det skall finnas människor
med tullmans befogenhet tillgängliga när det kommer passagerare från
tredje land. Jag är i princip av den åsikten att alla de flygplatser som i
dag har någon form av internationella linjer och kontakter skall kunna
få bli gemenskapsflygplatser. Precis så har man resonerat i andra delar i
Europa.

Nu har man kommit fram till att det skall finnas tullmän tillgängliga
när passagerarna anländer. Skulle det då inte kunna vara möjligt att
ändra på lagen om vem som skall ha tullmans befogenhet och låta nå-
gon annan ta över den uppgiften, t.ex. en polisman eller någon annan
som anses lämplig?

Anf. 34 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Låt mig först säga att jag delar Krister Örnfjäders upp-
fattning om flygplatserna som regionalpolitisk faktor. Det kan inte nog
understrykas vad den typen av anläggningar har betytt för detta vid-
sträckta lands förmåga att leva upp till ambitionen att hela landet skall
leva. Det vill jag ha sagt.

Avvägningen att hitta dessa gemenskapsflygplatser är en resursfrå-
ga. Där står och faller vi med diskussionen om Tullen och dess resur-
ser. Jag kan inte ge ett svar på det som Krister Örnfjäder ställer en
konkret fråga om. Beredningsarbetet pågår, och vi tittar på olika möj-
ligheter för att så många flygplatser som möjligt skall få den ställning
som både Krister Örnfjäder och jag önskar.

Anf. 35 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)

Fru talman! Jag tackar även för de orden. Med de resurser som
Tullen har redan i dag och med de resurser som man skulle kunna få

gemensamt med andra myndigheter med hjälp av en lagändring tror jag

att vi skulle kunna nå ända fram. Med ända fram menar jag då 20-25
flygplatser i stället för 6. Tack så mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på frågorna 1994/95:469 och 470 om könsfördelningen i
Medicinska forskningsrådets styrelse, m.m.

Anf. 36 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder regeringen
tänker vidta för att könsfördelningen i Medicinska forskningsrådets nya
styrelse skall bli jämn och för att forskning som berör kvinnors hälsa
skall få större utrymme i forskningsrådens verksamhet och anslagsför-
delning.

Låt mig först säga att regeringen finner det ytterst angeläget att
åstadkomma en jämn könsfördelning vid utnämnande av styrelseleda-
möter i den statliga förvaltningen. Valet av ny styrelse för Medicinska
forskningsrådet kommer att ske efter dessa principer.

I instruktionerna för forskningsråden kommer dessutom att skrivas
in att råden inom sina respektive verksamhetsområden särskilt skall
främja jämställdheten.

Det är ju vid det här laget ett välbekant faktum att det inom den
akademiska världen finns en mycket stark mansdominans, särskilt på de
beslutande posterna. Det är viktigt att bryta detta mönster, inte bara för
jämställdhetens skull i största allmänhet utan också för innehållet i
forskningen. Inte minst på de tekniska och medicinska områdena kan
ett ökat kvinnligt inflytande och ökad jämställdhet tillföra nya kunska-
per. I den jämställdhetsproposition som regeringen lade fram i våras
föreslogs därför en rad åtgärder för att stärka kvinnors möjligheter till
en akademisk karriär.

Regeringen har också tillsatt en särskild utredare, Ebba
Witt-Brattström, som skall ge förslag på hur kvinno- och jämställdhets-
forskning kan stärkas. Utredningen skall bl.a. ge förslag på hur det kan
skapas opinion kring kvinnoforskning och även hur eventuella bidrag
kan fördelas. En annan viktig fråga som skall utredas är utformningen
av stöd till forskare av underrepresenterat kön. Utredaren skall också
undersöka om det bör inrättas ett nytt forskningsstödjande organ, spe-
ciellt för jämställdhetsforskning eller kvinnoforskning, eller om de
existerande myndigheterna bör få den uppgiften.

För att ytterligare stärka kvinnoforskningen kommer regeringen att
ge ett särskilt uppdrag till Forskningsrådsnämnden att föreslå forsk-
ningsområden där det bör inrättas professurer med inriktning mot ge-
nusforskning. Genom att anlägga ett kvinnoperspektiv på ett ämnesom-
råde tillförs helt nya aspekter och forskningen berikas. Det gäller inte
minst på hälsoområdet.

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 101

Prot. 1994/95:101

9 maj

Anf. 37 ULLA HOFFMANN (v)

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. På debattsidan

i dagens Dagens Nyheter var det en artikel av Hedi Bel Habib som talar

Svar på frågor

om att starka familjeband skyddar mot cancer och hjärtinfarkt. Jag
antar att han menar att vi därför inte behöver någon medicinsk forsk-
ning. Men jag vet att både statsrådet och jag anser att starka familje-
band inte löser alla problem.

Låt mig börja med att säga att jag uppskattar mycket statsrådets
satsningar på den akademiska världen och jämställdheten där, eftersom
jag har arbetat som sekreterare i mer än 20 år inom den medicinska
forskningsvärlden och sett hur det går till. Därför kommer vi också att
stödja inrättandet av de 30 kvinnliga professurerna.

Det är bra med utredare om kvinnor och jämställdhetsforskning,
och det är bra med särskilt forskningsstödjande anslag, men det handlar
ju inte bara om anslag och pengar.

Låt mig ta upp detta med normalvärden. Jag efterlyser någon form
av grundforskning i t.ex. forskningsmetodiken. Det började med att
man hade manliga försökspersoner och sade att resultaten gällde alla,
dvs. även kvinnor. Sedan började man blanda försökspersonerna och ha
både kvinnor och män och hävdade att resultaten var giltiga för alla.
Jag vill hävda att de inte är giltiga för vare sig kvinnor eller män.

Jag ser två problem här. Det ena är att kvinnliga forskare inte garan-
terar själva kvinnoforskningen. Jag vill förändra frontlinjen i forsk-
ningen. Därför tycker jag att det är angeläget att man ger direktiv till
Medicinska forskningsrådet att inrätta en särskild prioriteringskommitté
för forskning om kvinnors hälsa där man lägger tonvikten på att ta reda
normalvärden för kvinnor och män.

Anf. 38 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Ulla Hoffmann och jag är säkert överens om betydelsen
av jämställdhetsforskning i största allmänhet, men också specifikt när
det gäller kvinnors hälsa.

Nu har vi ett forskningspolitiskt beslut som gäller under tre år. Un-
der den tidsperioden är det svårt och olämpligt för regeringen att gå in
med nya prioriteringar inom ramen för det som redan fattats beslut om.
Däremot kommer det att ges möjlighet att diskutera och fatta beslut i
dessa frågor i samband att det nya forskningspolitiska beslutet fattas på
hösten 1996 för den då kommande treårsperioden. Det är min avsikt
och min varma förhoppning att vi vid det tillfället skall ha underlag för
tydliga och klara prioriteringar, inte minst när det gäller detta område.

De utredningar som jag har hänvisat till kommer säkert också att ge
ett intressant underlag för propositioner i dessa avseenden liksom gi-
vetvis även den forskningsberedning som regeringen nyligen har till-
satt. Där finns det en mycket god expertis när det gäller just den typ av
frågeställningar som Ulla Hoffmann här reser, inte minst på det medi-
cinska området.

Anf. 39 ULLA HOFFMANN (v)

Fru talman! Jag uppskattar återigen dessa ansatser och det som
kommer att ske. Jag är helt övertygad om att det är precis så som stats-
rådet säger, vi har inte delade meningar i den här frågan.

Men jag vill påskynda det här arbetet med mina frågor. Nu börjar
jag ju själv närma mig den ålder då det handlar om hjärtinfarkt osv. Jag
vill inte komma till akuten på något sjukhus och bli mätt med manliga
mått, så att säga. Jag vill få den behandling som jag skall ha som kvin-
na.

Jag är också medveten om detta med ministerstyre och att man inte
skall gå in och tala om hur olika saker skall vara. Men då får vi väl
hoppas på att olika påtryckningar och signaler till forskningsråd osv.
talar om att detta är en betydande forskning och att den är viktig för
mer än hälften av den svenska befolkningen.

Anf. 40 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Jag delar Ulla Hoffmanns optimism i det här avseendet.
Den debatt som vi nu för, och också andra debatter, har nämligen bety-
delse i sådana här sammanhang.

Till min glädje noterar jag att den debatt som skapats med anled-
ning av regeringens förslag för ökad jämställdhet inom högskolan har
lett fram till en rad konstruktiva förslag om hur jämställdheten skall
förbättras; också från personer som man rimligen inte kan misstänka
hade dessa tankar bara för ett halvår sedan. Därför har det här lett till
en aktivering av tänkandet på detta område.

Det gäller också, det är jag övertygad om, inom forskningsråden
och forskarvärlden. Där har man ju nu på ett något annorlunda sätt litet
till mans fått upp ögonen för betydelsen av kvinnoforskning, inte minst
inom hälsoområdet. Jag har själv flera gånger hänvisat just till häl-
soområdet som ett exempel på ett område där underrepresentationen av
kvinnliga forskare faktiskt får resultat vad avser behandlingsmetoder.

Anf. 41 ULLA HOFFMANN (v)

Fru talman! Det är riktigt. Jag har också uppfattat att just förslaget
om de 30 kvinnliga professorerna ställer till ett väldigt liv i den manli-
ga forskarvärlden överlag inom alla olika discipliner.

Jag önskar statsrådet lycka till i det här arbetet. Vi är många som
vet att det kommer att bli bra. Men vi kommer att följa detta och att
ligga på.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1994/95:477 om levande skolundervisning

Anf. 42 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Yvonne Ruwaida har frågat mig vilka åtgärder jag
kommer att vidta för att förbättra möjligheterna att ta in besök utifrån

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

till eleverna samt förlägga undervisning utanför skolan, allt i syfte att få
en levande skolundervisning.

Villkoren för arbetet i skolan har under de senaste årtiondena för-
ändrats på ett genomgripande sätt. Styrningen av skolan har lagts om
helt. I skollagen anges de övergripande målen och bestämmelserna för
skolan. I läroplaner och kursplaner preciseras skolans mål och uppgif-
ter. Där fördelas också ansvaret på olika befattningshavare i skolan,
främst lärare och rektor. Det är sedan kommunerna och skolorna som
har ansvaret för skolverksamhetens genomförande och för att verksam-
heten utvecklas så att den svarar mot de uppställda målen.

I den nationella utvärdering av grundskolan som genomfördes våren
1992 säger Skolverket att den positiva bilden av skolan störs av att
eleverna tycks vara ovana vid att tänka självständigt och att de överlag
har dålig förmåga att tillämpa sina kunskaper. Samtidigt är katederun-
dervisning den vanligaste undervisningsformen; elevaktiva undersö-
kande arbetssätt används bara i begränsad omfattning.

Ämnesövergripande undervisning, organiserad utifrån teman eller
problem i verkligheten, är i många fall att föredra om man vill hjälpa
eleverna att uppfatta sammanhang. Det har funnits inslag i tidigare
styrsystem som försvårat en sådan undervisning. Indelningen i ämnen
har varit den helt dominerande organisationsprincipen för undervis-
ningen. Men den stora fördelen med de nya läro- och kursplanerna är
att de, till skillnad från de tidigare, så starkt betonar varje skolas frihet
att själv organisera skolarbetet. Även om timplanerna fortfarande är
uppdelade i ämnen är det lärare och elever som skall komma överens
om hur målen i läroplan och kursplaner bäst skall uppnås. Det kan ske i
ämnesintegrerat arbete men också inom ramen för ett enskilt ämne.

Flera viktiga mål för skolverksamheten kan inte heller hänföras till
något eller några bestämda ämnen. Det gäller t.ex. undervisning om
miljö, sex och samlevnad, alkohol, tobak och narkotika. Rektor har
därför getts ett särskilt ansvar för denna integration.

Jag är glad över att Yvonne Ruwaida har tagit upp frågan om en le-
vande skolundervisning. För mig är det viktigt att nu - efter alla stora
organisationsförändringar - prioritera frågor om det inre arbetet i sko-
lan. Skolan är en institution för elevernas lärande och personliga ut-
veckling. Det hjälper föga vad skolan vill eller tror sig lära ut om inte
eleverna själva tar ansvar för sitt lärande. Men det är också viktigt att
slå fast att skolan inte kan utföra sitt uppdrag avskilt från resten av
samhället. Undervisningens innehåll måste beröra eleverna, få dem att
uppleva att det som försiggår i klassrummet gäller dem själva. Så är det
inte alltid i dag. Alltför många elever uppfattar undervisningen som
skild från deras erfarenheter och framtidsföreställningar.

I den kommitté som regeringen nyligen tillsatt, Skolkommittén, är
uppgiften just att stimulera och stödja den pedagogiska utvecklingen i
skolan.

Anf. 43 YVONNE RUWAIDA (mp)

Fru talman! Min erfarenhet, efter att ha talat med elever och lärare,
är att man känner att de nya läro- och kursplanerna faktiskt försvårar

när det gäller möjligheterna att dels ta emot besök i skolan, dels göra
besök utanför skolan, dvs. i samhället. Jag tror att det är oerhört viktigt
att man har den möjligheten, bl.a. i arbetet mot mobbning och våld men
även i arbetet mot rasism och främlingsfientlighet. Där kan man t.ex.
tänka sig att elever besöker en flyktingförläggning.

Efter sommaren har vi ju EU-valet, alltså valet till EU-parlamentet.
Jag är inte säker på att skolorna faktiskt känner att de har möjlighet att
ta emot bl.a. representanter för olika politiska ungdomsförbund för att
debattera den här frågan. Jag tycker att det är oroväckande att man just
känner sig så begränsad, att man beträffande den lektionstid som an-
vänds till annat har mycket mera att ta igen. Det är den uppfattning jag
har efter att ha pratat med lärare på olika ställen i hela landet.

Anf. 44 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Det är mycket allvarligt om det är så som Yvonne Ru-
waida här beskriver, dvs. att skolorna och lärarna har uppfattningen att
den nya timplanen innebär större begränsningar. I själva verket är det
tvärtom.

I den tidigare timplanen angavs veckotimmar. Det betydde att om
en klass t.ex. skulle ge sig i väg på studiebesök en hel dag, förlorade
man undervisning i andra ämnen som var inlagda den dagen. Därför
fick man motsättningar mellan olika lärare och olika ämnen på skolan.

I den nuvarande timplanen har vi inte längre veckotimmar, utan ett
absolut timtal. Det betyder att man kan lägga ut timmarna mycket bättre
så att man t.ex. kan koncentrera lektionstid som gäller samhällskun-
skap, historia, geografi och kanske också andra ämnen som är aktuella
att behandla i samband med EU-valet. På det sättet skall man kunna
koncentrera sig på den uppgiften under en vecka eller en längre period,
eller kanske bara under en dag.

På samma sätt kan man använda tiden till utflykter i naturen eller
till andra undersökande arbetssätt.

Med lärarledd undervisning i den nya timplanen menas undervis-
ning som är organiserad och ledd av lärare. Det innebär också studie-
besök, besök på bibliotek och undersökande arbete och även att ta in
andra personer. Det är oerhört viktigt att skolan inte blir sig själv nog
och tror att det man skall lära sig om samhället i sin helhet går att finna
i skolans läroböcker eller i laborationssalarna. Man måste också dels gå
utanför skolans väggar, dels öppna skolan så att det som finns utanför
kommer in och kan bearbetas i skolan.

Anf. 45 YVONNE RUWAIDA (mp)

Fru talman! Skolan har genomgått en massa förändringar under de
senaste åren. Över huvud taget tror jag att det för både lärare och elever
har varit en jobbig tid.

Jag kan inte, eftersom jag inte är lärare, till hundra procent säga vil-
ka möjligheter de nya läro- och kursplanerna ger. Den erfarenhet jag
har - efter samtal med alla lärare som jag träffat, och jag har faktiskt
varit på en hel del skolor under det senaste halvåret - är att de känner
att den nya planen hindrar dem. Lärarna måste ju gå igenom en del

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

ämnen. Då blir det ingen tid över. De får jobba övertid, som de sagt. En
lärare sade: Jag får lägga ner en timme extra och eleverna också. Det
blir jobbigt. Man hinner inte gå igenom det man skall. Det gäller ju att
läsa vissa kapitel och kunna dem inför proven.

Anf. 46 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Just de argument som Yvonne Ruwaida sist tog upp har
också jag mött på vissa gymnasieskolor. Jag menar att de bygger på en
felsyn. Undervisningen går nämligen inte ut på att läraren skall hinna
gå igenom si och så många sidor i en bok, utan undervisningen går ut
på att eleverna skall inhämta vissa väsentliga kunskaper och begrepp
och få förståelse om viktiga samband. Då är det viktigt att lösgöra sig.

Det finns faktiskt en skillnad här. Det som läraren går igenom i bo-
ken är inte detsamma som det som eleverna lär sig. Nu måste vi fokuse-
ra på det som eleverna lär sig. Då tror jag att ett bra sätt att lära sig att
själv tillägna sig sina kunskaper är att man öppnar skolan, går utanför
skolan, tar in alla till skolan och själv är delaktig och aktiv i sitt kun-
skapssökande.

Anf. 47 YVONNE RUWAIDA (mp)

Fru talman! Jag håller med Ylva Johansson när det gäller synen på
skolan, att man inte skall lära sig saker utantill från en bok. Men pro-
blemet kvarstår. På just de gymnasieskolor som jag besökt finns det
lärare som faktiskt kanske inte har tagit till sig synen på vad det innebär
att lära. Man känner sig begränsad när det gäller att ta emot studiebe-
sök.

Vad kan man då göra? Man skall kanske besöka skolorna och på
något sätt kanske få lärare att lära mer om pedagogik, om hur man
faktiskt kan lära ut. Det gäller att få dem att se till att eleverna blir mera
delaktiga och att ändra på deras synsätt.

Jag håller med Ylva Johansson när det gäller synen på hur man
skall lära - enligt vad som berättats här. Men det fungerar inte i dag. En
hel del lärare och elever känner sig faktiskt begränsade. De känner att
de inte har möjlighet att ta emot studiebesök eller att göra studiebesök
så som de skulle vilja göra.

Anf. 48 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Det här är ett mycket väsentligt problem. Regeringen
har också fokuserat på just det inre arbetet i skolan. Det är där man kan
åstadkomma en stor kvalitetshöjning med de befintliga resurserna.

I den kommitté som jag har tillsatt, och som jag hänvisade till i mitt
svar, har alla ledamöter egen erfarenhet av att syssla med pedagogiskt
utvecklingsarbete i skolan. Jag hoppas att man därför kommer att ha en
bra grund för förslag på hur vi skall kunna åstadkomma en pedagogisk
utveckling, inte bara på några skolor, utan på alla skolor.

I dag finns instrumenten. Men det finns också en tröghet. Vi ser att
skillnaden mellan olika skolor ökar i vissa avseenden. Några skolor har
satt i gång ett utvecklingsarbete som går mycket bra. De får med sig allt
fler. Det blir som en snöboll som rullar vidare. Det går allt bättre, me-

dan andra skolor står kvar och stampar. Utmaningen nu är att få i gång
en pedagogisk utveckling på alla skolor. Det är en av huvuduppgifterna
i den kommitté som regeringen har tillsatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1994/95:478 om föräldrars frivilligarbete i
skolan

Anf. 49 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Ulla-Britt Hagström har frågat mig om jag avser att ta
några initiativ för att få ett snabbare genomslag av frivilligarbetet i
skolan som komplement till den ordinarie verksamheten.

En demokratisk skola med starkt brukarinflytande, både för lärare
och föräldrar, men framför allt för eleverna, är ett prioriterat område
för regeringens skolpolitik.

Skolan är en förberedelse för livet, säger man ofta. Men det är inte
bara det - skolan är också livet självt för de barn och ungdomar som
tillbringar sin tid där, under långa skoldagar, år efter år. Och för ele-
verna är skolan en helhet. Det är inte bara lektioner och målinriktat
lärande som betyder något för dem. Kamratkontakterna är viktiga,
samvaro på raster och håltimmar, lekar och spel, diskussioner med
lärare och andra vuxna i och utanför klassrummet. Det är helheten som
formar föreställningar, attityder och kunskaper.

Med denna helhetssyn på skolan växer en rad områden fram där
äldre ungdomar och vuxna kan göra goda insatser för skolan.

Många barn har behov av extra stöd i skolan, inte minst vad gäller
vuxenkontakter. Det är viktigt att som ung bli sedd, bemött och respek-
terad av vuxna. Lika viktigt är det att som vuxen känna att man betyder
något för den uppväxande generationen.

I dag finns löftesrika försök i många kommuner med samarbete
mellan olika kommunala förvaltningar, myndigheter, lokala föreningar,
m.fl., med skolan/eleven som centrum för verksamheten. Försöken har
ofta lett till bredare kontaktytor mellan människor - inte minst mellan
generationer - bättre gemenskap och trevligare närmiljö. De begränsa-
de resurser som finns i ett bostadsområde har kunnat användas på ett
bättre sätt. När ”skolan” i dessa försök blir till ”vår skola” ökar möjlig-
heterna för påverkan och makt för den enskilda människan. Jag är ange-
lägen om att lyfta fram sådana exempel.

Det är dock den enskilda skolan, med skolpersonal, föräldrar och
elever, som bäst vet var de största behoven av stöd finns. Politikens
uppgift är att skapa förutsättningar för att behov från skolan och kom-
petens och intresse från äldre ungdomar och vuxna skall kunna mötas.
En sådan förutsättning finns i regeringens sysselsättningsproposition.

Ett av de största problemen i samhället är att över 300 000 männi-
skor i dag är öppet arbetslösa. Människor som är utestängda från den
frihet, gemenskap och möjlighet till utveckling som ett arbete ger.

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

Jag vill i detta sammanhang peka på de möjligheter som öppnats i
och med sysselsättningspropositionen som regeringen nyligen överläm-

nat till riksdagen. Förutom ALU och beredskapsjobb erbjuds nu goda

Svar på frågor

möjligheter för kommunerna att använda sig av arbetsplatsintroduktion.
Genom dessa åtgärder finns förutsättningar att föra samman de behov
som finns i skolan med arbetslösa människors vilja att genom ett arbete
kunna försörja sig och göra nytta.

Nu öppnas möjligheter för skolor att ta till vara arbetslösa ungdo-
mars kompetens och engagemang på viktiga områden som t.ex. infor-
mationsteknologi, miljö, kultur, språk, kamratstöd.

Nu öppnas också möjligheter för äldre arbetslösa att komma in i
skolan. Med sin ålder, arbets- och livserfarenhet kan de medverka till
att öka motivationen för de kunskapskrav som ställs och de arbetsfor-
mer som läroplanen förutsätter. Skolan och samhället utanför knyts
därmed närmare varandra.

Anf. 50 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Fru talman! Jag är tacksam för statsrådet Ylva Johanssons svar om
att öppna skolan. Jag tror inte att bara föräldrar utan också pensionera-
de lärare, skolledare, andra yrkeskategorier, ja, personer från olika håll
i samhället skulle kunna tillföra skolan en hel del genom frivilligt arbe-
te. Och många av barnen behöver hjälp i sin utveckling av en mer om-
fattande vuxenkontakt.

Givetvis är det också bra för ungdomar med ALU, beredskapsjobb
och informationsteknologi, som Ylva Johansson säger. Det öppnar
kontakter.

I det engelska systemet med ”voluntary helpers” är det till den allra
största delen föräldrar som ställer upp. Men f.d. lärare och övriga sam-
hällsmedborgare hjälper också frivilligt till på olika sätt. Det systemet
bygger på skolornas eget initiativ. I de flesta fall sker rekryteringen
genom kontakter. Men man går också ut och annonserar. Det normala
är att ”voluntary helpers” hjälper till två timmar i veckan.

Ordet ”helpers” använder jag för att visa att det är ett komplement
och inte en inskränkning i den ordinarie skolverksamheten.

1993 beslutade regeringen att tillkalla en beredning för att främja
den ideella sektorn. Det var på dåvarande civilminister Inger Davidsons
initiativ. Syftet var att beredningen skulle identifiera hinder för ett ökat
engagemang i offentlig verksamhet och lämna förslag som underlättar
för ideella organisationer att sprida erfarenheter från olika utvecklings-
projekt från andra länder.

Nu har skolministern i svaret mest pekat på arbetsmarknadsåtgärder
och lyft fram modeller från frivilligverksamheten. Då blir min följdfrå-
ga: Har skolministern kontakter med civilministern för att för skolans
del undanröja hinder för arbetet i den ideella sektorn?

Anf. 51 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Jag vill också understryka att när vi talar om frivilligt
och oavlönat arbete i skolan eller om arbetslösa som arbetar i skolan

som en del i en arbetsmarknadsåtgärd är detta självklart ett komple-

ment, som inte kan ersätta den ordinarie verksamheten eller den ordi-
narie personalen i skolan.

Det behövs ett stort antal vuxna bland våra barn och ungdomar av
olika skäl. Det är därför angeläget att se till att de som vill komma till
skolan och arbeta frivillgt utan ersättning skall ha möjlighet att göra
det.

Ulla-Britt Hagström tar upp exempel från England. Oturligt nog
finns det en skillnad mellan oss och England i det avseendet att Eng-
land har en väsentligt större arbetslöshet och ett väsentligt sämre
skyddsnät för dem som är arbetslösa. Det betyder att det finns fler
människor som inte har någon utsikt att kunna försörja sig på eget
arbete och som kan gå in och arbeta frivilligt i t.ex. skolan.

De behövs självklart i skolan, men jag skulle inte vilja se en ut-
veckling i Sverige där en stor grupp människor inte ser någon möjlighet
att i framtiden försörja sig själva på eget arbete.

Även om man har eget arbete, eller om man är studerande eller
pensionär, kanske man vill och kan delta frivilligt i skolans arbete. Och
det är önskvärt att så sker. Men det är inget som vi centralt kan kom-
mendera fram.

Självklart är det så, för att svara på Ulla-Britt Hagströms fråga, att
om det finns hinder för en sådan samverkan skall jag gärna medverka
till att undanröja de hindren. Men det är viktigt att vi utgår ifrån skolan
och de lokala förhållandena. Jag vet att det på många håll pågår många
fler kontakter mellan skolan och det omgivande samhället än vad man
kanske kan tro när man lyssnar till den centrala skoldebatten.

Anf. 52 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Fru talman! Jag har egentligen inte alls knutit min fråga om frivil-
ligverksamheten i skolan till arbetslösheten. Jag menar att ett sådant
arbete skall bygga på frivillighet.

Däremot tycker jag inte att det är fel att man tar in människor som
deltar i sysselsättningsåtgärder som ALU, beredskapsjobb osv. Det
främjar också kontakterna mellan skolan och samhället, men det blir
inte helt frivilligt på samma sätt att delta i skolans arbete. Det innebär
ändå en viss styrning.

Vad jag skulle vilja se mer av är de frivilligcenter som växer upp.
Jag vet att man i Norge följer upp denna verksamhet genom forskning.
Jag tycker att när man pratar om frivilligcentrerna i Sverige handlar det
mest om omsorg, vård, socialt arbete och kultur, och skolan som är en
så stor verksamhet nämns egentligen inte så mycket.

Därför vill jag att skolministern, trots att detta är en kommunal an-
gelägenhet, på något sätt skall träda fram för att öka möjligheterna till
frivilliginsatser i skolorna. Jag undrar vilka initiativ skolministern hit-
tills har tagit.

Anf. 53 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Ett av de initiativ som regeringen har tagit är att tillsätta
en särskild kommitté, som har till uppgift att lägga fram förslag om hur
man skall främja en pedagogisk utveckling i skolan. I en pedagogisk

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

utveckling ligger också en ökad öppenhet i skolan och ett närmande till
närsamhället omkring skolan.

Skolan har en litet annan tradition när det gäller frivilligarbete än

Svar på frågor

vad man har inom vård och omsorg. I skolans tradition har det ganska
mycket handlat om ett nära samarbete med framför allt föreningslivet.
På den vägen pågår i dag ett omfattande frivilligarbete i skolan, där
alltså människor som är aktiva i föreningar deltar med oavlönat arbete.
Det är inte så att den enda vägen är att kopiera modeller som kan fun-
gera för omsorgsverksamhet, utan skolan har sina egna traditioner. I
dessa har föreningslivet varit en viktig del. Jag hoppas att så också skall
vara fallet i fortsättningen.

Anf. 54 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Fru talman! Det är bra att skolministern träder fram på detta sätt, så
att vi får en mix mellan den traditionella verksamheten, där föreningar-
na går in, och frivilligcenterarbete i skolan. Skolan står inför en utma-
ning med växande krav på kunskap och kompetens samt ett livslångt
lärande. Det ställer stora förväntningar på skolan. Det blir större barn-
grupper, det finns barn i riskzonen osv. Där står läraren som den pro-
fessionelle ledaren som skall stödja eleverna i deras kunskapsutveck-
ling.

Läraren är beroende av hur barnen mår. Det framhålls i SOU
1994:73 att nutidens ungdomsgeneration inte tycks ha trivts sämre i
skolan än äldre generationer men däremot har upplevt mer av konflik-
ter, skolk, bråk, mobbning osv. Det finns i dag ett utbyggt faddersystem
där äldre elever tar hand om yngre, vilket fungerar väldigt bra. Skol-
ministern vill ju nu bredda öppenheten i skolan, och jag undrar hur
skolministern avser att genomföra denna bredare öppenhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1994/95:481 om sameradions utveckling

Anf. 55 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Fru talman! Kristina Zakrisson har frågat mig om jag avser att vidta
några åtgärder beträffande den svenska sameradion som kan bidra till
att utveckla det nordiska samarbetet.

Den 23 mars 1995 ställde Marianne Andersson en fråga om same-
radion. Jag svarade då att Sveriges Radio enligt uppgift har diskuterat
ett utvidgat samarbete kring den samiska programverksamheten med de
övriga nordiska public service-företagen. En introduktion av digitala
ljudradiosändningar har aktualiserat möjligheten att utöka kanalutbudet
med en samisk radiokanal. Om en sådan idé förverkligas är det angelä-
get att det nordiska samarbetet utvecklas för att komplettera det
svenskproducerade materialet.

Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Radio, som gäller för pe-
rioden 1993-1996, skall företaget i sin programverksamhet ta särskild

hänsyn till språkliga och etniska minoriteter. Avtalet innehåller även

bestämmelser om resurser för dessa verksamheter. Inom denna ram
utformar programföretaget därefter självt sin minoritetsspråksverksam-
het. Jag har inte för avsikt att under innevarande avtalsperiod föreslå
några förändringar i fråga om den samiska programverksamheten.

Kulturutskottet tog den 4 maj ställning till regeringens budgetpro-
position i den del som handlar om public service-verksamheten. Kul-
turutskottet anser att en parlamentarisk beredning med uppdrag att
formulera förslag om vad som långsiktigt skall ingå i public service-
uppdraget bör tillsättas. Beredningen bör också ta ställning till vilka
ekonomiska och organisatoriska förutsättningar som bör gälla för pro-
grambolagen under nästa avtalsperiod. Självklart kommer det också att
ingå i den parlamentariska beredningens uppgift att behandla frågan om
sameradion.

Anf. 56 KRISTINA ZAKRISSON (s)

Fru talman! Jag har ställt min fråga utifrån den diskussion som på-
gick här för ett tag sedan om att vi skulle överföra den svenska same-
radion till den norska sameradion. I tidningsartiklarna framstod detta
som något mycket negativt. Jag har sedan undersökt saken litet närmare
och fått klart för mig att det inte är någon överhängande fara. Det var
inte tänkt så som det framställdes i tidningarna.

Jag är, som framgår av min fråga, inte alls emot en samordning av
sameradion i Sverige, i Norge och även i Finland. Sameradion betyder
väldigt mycket för samerna, speciellt i Norrbotten, som jag kommer
ifrån. Eftersom sameradion såväl i Norge och i Finland som i Sverige
sänder på nordsamiska, vore det ypperligt att kunna samordna verk-
samheterna. Problemet är att det i dag är mycket stora skillnader mellan
dessa.

I Norge gjordes i slutet av 8O-talet en utredning om sameradion,
och den ligger nu till grund för en plan för vidareutveckling. Man tyck-
er inom den svenska sameradion att man inte riktigt hänger med utan
har kommit på efterkälken. I Norge har man t.ex. 22 timmars sänd-
ningsrätt per vecka. Såvitt jag förstått har man en egen sändningskanal,
och om resurserna tillät det skulle man kunna sända hur många pro-
gram som helst. I Sverige får man sända fem timmar per vecka, och ett
par timmar är förlagda till helger, när det inte är så stor konkurrens om
kanalen.

Av svaret framgår att digitala ljudradiosändningar skulle kunna
öppna möjligheter för en egen kanal, och det vore mycket positivt. Men
i dag är det, som sagt, rätt stora skillnader mellan verksamheterna.

Det framhålls också i svaret att det nordiska samarbetet bör utveck-
las för att komplettera det svenskproducerade materialet. Jag tycker
inte att det skall vara fråga om något komplement, utan jag skulle vilja
se en samnordisk sameradio, dock under förutsättning att samarbetet
sker på lika villkor.

Anf. 57 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Fru talman! Det är förvisso så att Norge har kommit mycket längre i
dessa frågor generellt sett. Sverige är nog i det sammanhanget lillebror,

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

och vi har säkerligen mycket att lära av norrmännen. Vi följer natur-
ligtvis denna fråga med stort intresse och hoppas att det vidgade nor-

diska samarbetet skall gå bra. Förhoppningsvis skall man, kanske med

Svar på frågor

hjälp av digitala ljudradiosändningar, kunna få större sändningsmöjlig-
heter, så att det kan bli en renodlad sameradio.

Jag både hoppas och tror alltså att verksamheten skall utvidgas
framöver vad gäller såväl samarbete som sändningstider och sänd-
ningsmöjligheter.

Anf. 58 KRISTINA ZAKRISSON (s)

Fru talman! Ja, det framgår av svaret att en parlamentarisk bered-
ning skall tillsättas, och jag hoppas att den skall ta upp frågan om sa-
meradion. Som jag sagt betyder sameradion väldigt mycket, dels för att
förmedla nyheter, dels för att hålla fram samisk kultur. Det har varit
litet tyst ett tag omkring den samiska kulturen. Nu börjar en ny genera-
tion komma fram, och i det sammanhanget har sameradion en mycket
stor betydelse.

Det handlar här inte bara om pengar. I Norge hade man 1992 en
sändningstid om 7,5 timmar per vecka och en budget om 16 miljoner.
År 1995 har man 22 timmars sändningstid per vecka och en budget om
22 miljoner. Man har alltså utökat sändningstiden väldigt mycket men
inte behövt utöka budgeten i samma omfattning.

I Sverige sänder man 5 timmar och 40 minuter per vecka och har en
budget om 5,6 miljoner, ungefär en fjärdedel av den norska.

Anf. 59 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Fru talman! Jag utgår från att detta blir en av de frågor som den
parlamentariska beredningen kommer att behandla. Det är viktigt att
den får in många synpunkter och förslag till hur arbetet kan bedrivas i
fortsättningen.

Jag har personligen ett stort intresse av att verkligen ta itu med de
frågor som rör den samiska kulturen och av att allt som vi kan göra blir
gjort, både beträffande en samisk nationalscen och beträffande ljudra-
diosändningar. Därvidlag tror jag att vi har ett gemensamt intresse.

Anf. 60 KRISTINA ZAKRISSON (s)

Fru talman! Det låter mycket positivt. Jag skall uppmana dem som
jobbar med detta att verkligen föra fram synpunkter. Jag förmodar att
det blir en mängd remissinstanser i ärendet. Jag hoppas att detta skall
leda till att sameradion vidareutvecklas på ett bra sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1994/95:471 om bidragsförskott

Anf. 61 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)

Fru talman! Lennart Fridén har frågat socialministern vilka åtgärder

hon är beredd att vidta för att komma till rätta med bristerna i dagens

system med bidragsförskott. Arbetet inom regeringen är så fördelat att
det är jag som skall besvara frågan.

Underhålls- och bidragsförskottsutredningen -93 har nyligen lämnat
betänkandet Underhållsbidrag och bidragsförskott (SOU 1995:26). I
betänkandet redovisas olika förslag för att avhjälpa brister i bl.a. bi-
dragsförskottssystemet. Min avsikt är att efter sedvanlig remissbehand-
ling pröva om de olika förslagen kan leda till lagstiftningsåtgärder som
undanröjer möjligheter till missbruk av systemet.

I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 6) framhåller re-
geringen att ytterligare besparingar, utöver den av riksdagen nyligen
beslutade ”frysningen” av bidragsförskottsnivån, måste ske bl.a. genom
förändringar i bidragsförskottssystemet. Inriktningen av det arbete som
mot denna bakgrund har påbörjats inom Socialdepartementet är bl.a. att
besparingarna skall åstadkommas genom att föräldrarnas ansvar för
sina barns försörjning tydliggörs och skärps där de ekonomiska om-
ständigheterna tillåter det. Arbetet, som senare kommer att redovisas
för riksdagen, har därmed den inriktning som frågeställaren efterlyser.

Jag vill vidare tillägga att införsel i lön för underhållsbidrag enligt
föräldrabalken har högsta prioritet enligt bestämmelserna i 15 kap. 1 §
utsökningsbalken.

Anf. 62 LENNART FRIDÉN (m)

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min fråga. Man får
intrycket av att ”1 herremän resen icke så fort, vad göras skall är allare-
dan gjort”. Allt är redan på gång. Likväl vill jag något kommentera
svaret.

Det gläder mig att det nu kommit ett betänkande, och jag skall med
glädje ta del av det. Genom att information från tryckerienheten om nya
SOU-utredningar m.m. numera inte når mig i det nya datasystemet får
man inte samma grepp som förr om vad som är på gång. Det beklagar
jag djupt.

I svaret talar statsrådet om högsta prioritet. Såvitt jag vet innebär
det inte att bidragsförskott går före skatt. Det innebär ändå att det pri-
oriteras när skatten väl är betald. Skulle man inte kunna klara av det
hela, blir det en sorts rundgång, något som ju inte är särskilt förnuftigt.

Jag antyder ytterligare en sak i frågan, och det är att detta inte bara
är av ekonomisk betydelse. Även om man till en början tycker att det är
skönt att inte behöva bli så hårt belastad efter en separation då man
delar på barntillsynen och kostnaderna, tycker många efter några år inte
om att de hamnat i den situation som systemet inneburit. Man har kun-
nat låta någon annan ta en del av ansvaret. Det känns som att man har
lämnat även resten av ansvaret för barnet genom systemet och tappat
kontakten. Många har påpekat att hade inte systemet funnits hade de
haft bättre kontakt med barnet. Det är väsentligt.

Jag undrar om detta är någonting som arbetsgruppen inom departe-
mentet kommer att titta på. Det är en helt annan fråga är den rent eko-
nomiska, nämligen en familjesocial fråga som handlar om relationen
mellan barn och föräldrar.

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

Anf. 63 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)

Fru talman! Faktum är att mycket redan är gjort på det här området.

Ett antal utredningar har gjorts om hur underhållsbidrag och bidrags-

Svar på frågor

förskott skall konstrueras. Den jag nämnde är den senaste i en lång rad.
Vi samlar nu ihop alla goda förslag för att verkligen komma till skott
med att reformera bidragsförskottssystemet, så att det naturliga ömse-
sidiga ansvaret för barn ordentligt kommer till uttryck i reglerna.

Det är alldeles riktigt att underhållsbidragsreglerna är viktiga för
fäders förhållande till sina barn - det är oftast detta det handlar om i
dessa sammanhang. Glädjande nog finns det tecken som tyder på att
skilda fader umgås mera med sina barn nu för tiden än för ett antal år
sedan. Levnadsnivåundersökningarna, som görs med några års mellan-
rum, visar att siffrorna på 90-talet är betydligt bättre än på mitten av
80-talet. Det är bra och en naturlig del av relationsutvecklingen när det
gäller båda föräldrarna och barnen i samhället. Den här frågan är kan-
ske inte alldeles avgörande för den saken, men den kan spela sin roll. I
den meningen är det naturligtvis viktigt att reglerna är rimliga och
rättvisa.

Anf. 64 LENNART FRIDEN (m)

Fru talman! Det gläder mig om utvecklingen är sådan som statsrådet
säger, och det har jag ingen anledning att betvivla.

Vi i lagutskottet var för ett par år sedan i Australien och tittade på
dessa frågor. Det visade sig att man där var mycket hård på att ta ut
bidragen till sina barns underhåll. Det gjorde att det blev en närmare
kontakt mellan föräldrarna och mellan underhållsgivande föräldern och
barnet. Det kan finnas goda skäl att inte bara titta på vad vi haft här
utan också jämföra med andra länder.

Jag återvänder till frågan om det skulle kunna vara av värde att låta
det gå före skatten.

Anf. 65 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)

Fru talman! Faktum är att underhållsbidrag enligt äktenskapsbalken
går före skatter och allmänna avgifter. På den punkten är frågan redan
löst.

Jag tror att frågan tjänar på att man tänker i två led, dels hur en un-
derhållsskyldighet skall fastställas, dels hur införselreglerna skall se ut.
Hur införselreglerna ser ut är kanske inte det väsentligaste. Den absolut
största andelen av underhållsskyldiga fullgör sina förpliktelser - 90 %
för ett par år sedan. Andelen har sjunkit till 82 %, men det kan bero på
arbetslösheten, och gör det sannolikt. Det är i första hand inte fråga om
införselregler utan också om fastställande av skyldighet.

Anf. 66 LENNART FRIDÉN (m)

Fru talman! Då tackar jag statsrådet än en gång för svaret. Jag ser
fram emot både resultatet av arbetet i departementet och de nya regler-
na. Vi får hoppas att i framtiden inte bara 90 % utan 100 % fullgör sina
skyldigheter gentemot sina barn.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:101

9 maj

16 § Svar på fråga 1994/95:459 om Yrkesinspektionen i Jönköping

Anf. 67 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Catarina Rönnung har frågat mig om jag avser att för-
hindra att den för de anställda i alla små och medelstora företag så
betydelsefulla Yrkesinspektionen i Jönköping flyttas och försvinner
från Jönköpings län.

Arbetarskydds verket består av Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesin-
spektionen. Yrkesinspektionen är i dag uppdelad på 19 distrikt. Arbe-
tarskyddsverket omfattas av regerings och riksdags sparkrav på utgifter
för statlig konsumtion.

De besparingskrav som i och med detta avses gälla för Arbe-
tarskyddsverket ställer krav på ett omfattande förändringsarbete. Ver-
ket har på eget initiativ med anledning av sparkraven startat ett sådant
arbete, som bl.a. innebär att organisationen och dess struktur ses över.

Arbetarskyddsstyrelsen har i en skrivelse den 28 april 1995 till Ar-
betsmarknadsdepartementet kommit in med förslag till ändrad distrikt-
sindelning för Yrkesinspektionen och därvid föreslagit att regeringen
skall ändra i instruktionen för Arbetarskyddsverket så att elva distrikt
bildas den 1 juli 1995.

Regeringen avser inom kort att ta ställning till Arbetarskyddsstyrel-
sens förslag om ändrad distriktsindelning för Yrkesinspektionen.

Då Catarina Rönnung, som framställt frågan, anmält att hon var
förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Martin
Nilsson i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 68 MARTIN NILSSON (s)

Fru talman! Jag ber att å mina och Catarina Rönnungs vägnar få
tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Vi tycker att frågan är viktig
i ett län som präglas av många små och medelstora företag. Det är
viktigt att ha en nära och tät kontakt med Yrkesinspektionen. Det är
min förhoppning att arbetsmarknadsministern skall genomföra sparkra-
ven, som förvisso är nödvändiga, på bästa tänkbara sätt.

Jag tänker inte genomföra någon längre argumentation utan nöjer
mig med att överlämna ett alternativt förslag till hur man skulle kunna
göra motsvarande besparingar utan att för den skull behöva lägga ner
Yrkesinspektionen i Jönköpings lön.

Därmed tackar jag statsrådet ännu en gång för svaret.

Anf. 69 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Jag tar gärna emot det. Tack!

Överläggningen var härmed avslutad.

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

17 § Svar på fråga 1994/95:461 om jämställdhetsperspektivet i
vissa propositioner

Anf. 70 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Rose-Marie Frebran har frågat mig på vilket sätt rege-
ringen beaktat jämställdhetsperspektivet i propositionerna om arbets-
marknadspolitik och regionalpolitik.

Kvinnors arbetslöshet är lägre än männens, men det är trots det oro-
ande att de sektorer som domineras av kvinnor, främst den offentliga
sektorn, bedöms få en minskad sysselsättning under en längre tid
framåt. Sysselsättningen ökar däremot kraftigt inom industrisektorn,
men det är en bransch där männen dominerar.

De offentliga finanserna är i djup obalans, och det är därför en hu-
vuduppgift för regeringen att sanera statsfinanserna så att grunderna för
välfärden kan värnas och den könsuppdelade arbetsmarknaden brytas.
Lyckas vi inte nu få ordning i statsfinanserna och hålla tillbaka de of-
fentliga utgifterna, kommer samhällets jämställdhetssträvanden att
försvåras avsevärt.

Regeringen har nyligen avlämnat en viktig proposition om en ef-
fektivare sysselsättning som kommer att leda till att arbetslinjen stärks,
något som i högsta grad underlättar för kvinnor i arbetslivet. Jag vill
nämna några särskilt viktiga områden.

Regeringen föreslår att arbetsförmedlingarna skall ges större frihet
att samverka med kommunerna. Det är ett viktigt steg i arbetet mot
kvinnors arbetslöshet. Kommunerna har ofta god kunskap om kvinnors
lokala arbetsmarknad. En av riktlinjerna för Arbetsmarknadsverket
under nästa budgetår är att öka jämställdhetssträvandena. All verksam-
het inom verket skall bedrivas med ett jämställdhetsperspektiv.

Kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta är en grundläggande förut-
sättning för att skapa jämställdhet mellan könen. Regeringen ämnar
därför avsätta 45 miljoner kronor för nästa budgetår inom arbetsmark-
nadspolitiken för projekt som syftar till att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Framför allt skall arbetet inriktas på de sämst ställda
på arbetsmarknaden såsom lågutbildade kvinnor och invandrarkvinnor.

Målet att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden kan uppnås
endast genom en genomgripande förändring av attityder hos både sö-
kande och arbetsgivare. Det är viktigt att arbetet med att påverka män-
niskors attityder i dessa frågor ständigt fortsätter.

Regeringen har därför föreslagit att ytterligare information skall ges
till arbetsgivare och sökande om tillgången på arbetskraft och lediga
platser och om de väsentligt förbättrade möjligheter som kan öppna sig
om den traditionella könsbaserade arbetsmarknaden bryts.

Regeringen ger Arbetsmarknadskommittén i uppdrag att med förtur
behandla förslag som syftar till att begränsa den ofrivilliga deltidsar-
betslösheten som i huvudsak drabbar kvinnor. Arbetsgivarna skall i
första hand erbjuda deltidsarbetslösa som vill gå upp till heltid en sådan
tjänst innan ny personal tas in.

Vidare är utbildningsåtgärder avgörande för möjligheterna att nå ett
mer jämställt arbetsliv. Därför kan de omfattande insatser som föreslås

under nästa budgetår på arbetsmarknadsutbildning, komvux, utbild-
ningsvikariat och högskoleutbildning ge arbetslösa kvinnor nya möjlig-
heter på arbetsmarknaden. Regeringen ser det som särskilt angeläget att
unga kvinnor genom datorteken får möjlighet att lära sig hantera infor-
mationsteknik.

När det gäller den regionalpolitiska propositionen har de regional-
politiska företagsstöden på senare tid anpassats i syfte att bl.a. bättre
passa kvinnliga företagares villkor. För den ökade sysselsättning som
företagsstöden oftast leder till finns också sedan länge krav på att minst
40 % av de nya arbetstillfällena skall avse kvinnor.

I den regionalpolitiska propositionen hävdar vi därför att det är
mycket angeläget att bättre ta till vara kvinnors engagemang och före-
tagsamhet. Länsstyrelserna bör ha ett stort ansvar för att kvinnor bättre
kan göra sig gällande i regionalpolitiken. Vi ämnar också underlätta
företagandet genom att se över stödsystemet för att nå ökad samordning
och effektivitet. I den översynen kommer frågan om hur man bättre kan
befrämja kvinnligt företagande att spela en stor roll. Regeringen för-
bättrar vidare villkoren för småföretagandet genom att föreslå 400
miljoner kronor för särskilda tillväxtfrämjande åtgärder i form av t.ex.
ett tillfälligt småföretagsstöd. Även här är det angeläget att särskilt
stötta kvinnligt företagande och sysselsättning för kvinnor.

De förslag som jag här har nämnt bör alla leda till ett ökat företa-
gande, inte minst bland kvinnor. Det är mot denna bakgrund grundlöst
att, som Rose-Marie Frebran gör, påstå att regeringen inte beaktar
jämställdhetsperspektivet i sina förslag. Jämställdheten i arbetslivet
löper i själva verket som en röd tråd genom alla förslag som regeringen
presenterat i sitt handlingsprogram mot arbetslöshet. Detta gäller även
de förslag till s.k. målprogram som regeringen överlämnat till EU-
kommissionen. Det är också felaktigt att påstå att regeringen infört
minskat stöd till kvinnliga företagare. Om det är det särskilda företagar-
lånet till kvinnor som Rose-Marie Frebran åsyftar, vill jag påminna om
att regeringen, trots den i kompletteringspropositionen föreslagna
sänkningen av anslaget, ändå höjt anslaget för lånet väsentligt, från den
förra regeringens 50 miljoner kronor till de nu föreslagna 150 miljoner
kronorna. Att sänkningar av olika stöd trots allt måste ske beror givet-
vis på det allvarliga statsfinansiella läget.

Regeringens ambitioner för att motverka kvinnors arbetslöshet är
höga, både inom arbetsmarknadspolitiken och inom regionalpolitiken.
Jag kan lova Rose-Marie Frebran att jag även fortsättningsvis kommer
att följa frågorna mycket noga.

Anf. 71 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret, även om
jag inte bedömer varje uppgift i det som korrekt. Inledningen ”Rose-
Marie Frebran har frågat mig---”är inte korrekt i den meningen att

jag ställde min fråga till jämställdhetsministern. Inte ens den där knor-
ren som brukar finnas i början av svaret var med, dvs. att
”arbetsfördelningen inom regeringen är sådan att det är jag som skall
svara på frågan”.

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 101

Prot. 1994/95:101

9 maj

Jag hade alltså ställt min fråga till jämställdhetsministern, som är
den som har det yttersta och övergripande ansvaret för regeringens

jämställdhetspolitik och därmed ansvaret för att jämställdhetsaspekter-

Svar på frågor

na beaktas inom alla politikområden.

Jag vill använda litet av min taletid till att beklaga att jämställd-
hetsministern inte är beredd att förklara - som jag upplever det - rege-
ringens brist på kvinnlig profil i de aktuella propositionerna.

För att få diskutera de här frågorna med jämställdhetsministern
måste man uppenbarligen vara arg journalist eller något sådant och föra
diskussionen i medierna. Det är annorlunda här i kammaren för en
engagerad riksdagsledamot. Jag får kanske ställa en fråga till samord-
ningsminister Jan Nygren om hur man skall bära sig åt för att få disku-
tera jämställdhetspolitik med jämställdhetsministern.

I svaret finns det väldigt många vackra ord och målsättningar som
jag kan instämma i. Det är ett långt svar, ungefär tre och en halv sida,
och det är en mycket kort tid som står till en frågeställares förfogande.
Jag kommer därför inte att beröra så mycket av detta nu.

Jag vill ändå fråga: Var finns de selektiva åtgärder som till skillnad
från de generella är inriktade på den kvinnliga arbetslöshet som vi
kommer att få se i den offentliga sektorn?

Anf. 72 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Jag tycker till att börja med att det är rätt naturligt att
det är jag som företräder regeringen när vi diskuterar arbetsmarknads-
och regionalpolitik. Besluten som fattas i regeringen är kollektiva. Det
innebär att vi alla regeringsmedlemmar står bakom besluten och att jag
också argumenterar för dem i kammaren. Även om det är jobbigt för
Rose-Marie Frebran att det blir på det sättet så är det rätt naturligt.

Det som vi nu genomför innebär en stor förändring av arbetsmark-
nadspolitiken. I stället för att vi i riksdagen reglerar i detalj hur arbets-
marknadspolitiken skall fungera överlåter vi väldigt mycket av ansvaret
för den praktiska utformningen på den lokala och den regionala nivån.
Vi gör det därför att vi tror att det är klokast att detta sker ute i verklig-
heten.

Innan regeringen till länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar
skickar i väg verktygslådan med de verktyg och pengar som finns i
arbetsmarknadspolitiken, anger vi i ett regleringsbrev vilka mål som
skall gälla. Som jag sade i frågesvaret kommer det att vara ett mycket
tydligt mål för Arbetsmarknadsverket att jämställdhetsperspektivet
skall gälla i alla sammanhang.

Jag tror att vi når bättre resultat när det gäller jämställdhet genom
att använda målstyrning i arbetsmarknadspolitiken i stället för detalj-
styrning från riksdagen. Ser man till historien visar den att detaljstyr-
ningen från riksdagen inte har varit speciellt framgångsrik när det gäller
arbetsmarknadspolitiken och jämställdheten.

Anf. 73 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Fru talman! Jag fick naturligtvis inget svar på min direkta fråga i

slutet av mitt förra anförande, eftersom det inte finns något svar på den

frågan. De generella åtgärder som finns på arbetsmarknadspolitikens
område kan naturligtvis utnyttjas för både män och kvinnor och komma
båda könen till godo.

De selektiva åtgärder som regeringen sätter in inriktar sig på man-
liga områden. Jag tycker att detta är mycket beklagligt. Åtgärderna
utgår från hur arbetslösheten har sett ut under flera år och hur den ser ut
just nu. Det finns ingen beredskap eller framförhållning för det som
kommer att hända när ca 20 000 människor varje år fram till sekelskif-
tet lämnar den offentliga sektorn. Jag kan inte förstå hur man kan för-
svara att selektiva åtgärder bara sätts in på manliga områden.

Anf. 74 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Till att börja med är detta sakligt fel. Det sätts in selek-
tiva åtgärder i arbetsmarknadspolitiken också för att åstadkomma bättre
resultat för kvinnorna på arbetsmarknaden.

Politiken omfattar ju mer än arbetsmarknadspolitik. Till skillnad
från den tidigare regeringen ökar den här regeringen faktiskt den of-
fentliga sektorns inkomster genom ett antal skattehöjningar, och på det
sättet förbättras möjligheterna att klara den offentliga sektorn.

Dessutom inför vi extra stimulanser för hemmamarknadsindustrin
genom konsumtionsstimulanser, t.ex.sänkt moms, vilka gör att vi också
stimulerar den sektorn. På samma sätt som vi åstadkommer generella
stimulanser för exportindustrin och investeringssektorn höjer vi skatter
för att klara den offentliga sektorn och stimulerar konsumtion genom
momssänkning. Generella stimulanser finns alltså inom alla de fyra
stora blocken i den ekonomiska politiken.

Anf. 75 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Fru talman! Jag delar inte alls arbetsmarknadsministerns uppfatt-
ning i de här frågorna.

Det är i själva verket så att offentlig sektor inte kommer att klara
verksamhet på samma nivå som i dag. Kan vi inte vara överens om att
tiotusentals, kanske hundratusentals, anställda kommer att lämna of-
fentlig sektor fram till år 2000? Vi kristdemokrater föreslår, precis som
under den förra regeringen, att länsarbetsnämnderna skall få sluta avtal
med kommuner och landsting om utbildning och kompetenshöjning i
stället för öppen arbetslöshet.

Jag vill också fråga när det gäller stödet till kvinnors företagande:
Anser arbetsmarknadsministern att behovet har minskat från januari
1995 till april 1995, eftersom ni skär ned?

Anf. 76 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Jag skall svara på frågorna.

Länsarbetsnämnderna har även nu möjlighet att träffa avtal med
kommunerna, så det är ingen skillnad mellan vad som gällde under den
förra regeringen och vad som gäller under den nuvarande regeringen.
Det som skiljer är att länsarbetsnämnderna nu själva bestämmer hur
stor volym de vill lägga på detta. Tidigare reglerade riksdagen det.
Länsarbetsnämnderna har alltså större frihet i dag än de hade tidigare.

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

Frågan om hur stor den offentliga verksamheten skall bli bestäms
mycket av de offentliga inkomsterna. Den förra regeringen trodde att

man kunde bestämma det genom att låna pengar för att finansiera of-

Svar på frågor

fentlig verksamhet. Vi höjer ett antal skatter. Det måste vara så, att om
man ökar inkomsterna har man större möjlighet att klara sysselsättning-
en än om man lånar till offentlig verksamhet. Där känner jag mig inte
heller särskilt pressad av frågeställaren.

Slutligen är det riktigt att det finns ett större behov än de 150 miljo-
ner som vi nu har tagit fram för lån till kvinnliga företagare, men vi har
ändå tredubblat stödet.

Anf. 77 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Fru talman! Jag konstaterar att regeringen har gjort en annan be-
dömning i april än den gjorde i januari. I april bedömde man att beho-
vet var lägre än man bedömde i januari, och jag beklagar detta.

Regeringens höjda skatter för att öka de offentliga inkomsterna
kommer inte kommunerna till del. Regeringens höjda egenavgifter gör
att kommunernas inkomster kommer att minska, genom ett minskat
skatteunderlag.

Jag vill ta upp en annan sak i svaret, och det är när arbetsmark-
nadsministern talar om de lågutbildade kvinnorna. Jag tycker att det är
närmast ett hån att göra det i det här sammanhanget, samtidigt som
regeringen har varit påtryckande och föreslagit riksdagen - vilket den
har gått med på - att avskaffa barntilläggen i svux och svuxa. Många av
de allra mest behövande, de allra mest lågutbildade kvinnorna, kommer
nu att vara tvungna att avbryta de utbildningar som de har gått in i.
Detta är en skamfläck för Sverige.

Anf. 78 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Det var hårda ord. Då det gäller utbildningsbidraget för
de arbetslösa som går in i utbildning har den nuvarande regeringen
dramatiskt förbättrat detta. Den förra regeringen genomförde en kraftig
försämring av utbildningsbidraget. Det hade varit klädsamt om Rose-
Marie Frebran haft samma glöd i argumentationen den gången. Vi har
nu förbättrat det, och det känns väl bra - eller hur?

Rose-Marie Frebran sade att regeringen gjorde en annan bedömning
i april än den gjorde i januari. Vi minskar inte anslagen på grund av att
det inte finns behov, utan det är så att det inte finns pengar. Men vi har
trots brist på pengar kunnat tredubbla företagarstödet till kvinnor i
förhållande till vad den förra regeringen gjorde. Det är väl ändå ett
ganska bra resultat, trots detta mycket kärva läge.

För att sammanfatta debatten kan jag säga att vi har både selektiva
åtgärder och generella åtgärder för att hjälpa kvinnorna, och vi har en
arbetsmarknadspolitik som bygger på lokalt förankrad politik, som
utformas ute i regionerna. Jag tror att det är en bra politik.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1994/95:479 om tillfälligt stödområde

Anf. 79 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Krister Örnfjäder har frågat mig om jag kan lämna ett
svar när frågan om en förlängning av inplaceringen i tillfälligt stödom-
råde av Västerviks kommun skall behandlas.

Ja, det kan jag. Regeringen avser att inom den närmaste månaden
pröva frågan om en förlängning av inplaceringen i tillfälligt stödområ-
de av de kommuner som för närvarande är inplacerade i dylikt stödom-
råde t.o.m. den 30 juni 1995. I detta sammanhang kommer regeringen
även att bedöma behovet av tillfälliga inplaceringar bland övriga kom-
muner som i dag står utanför stödområdena.

Anf. 80 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)

Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Anledningen till att jag ställer frågan är att vi i Västervik för tre fyra
år sedan, när jag var kommunalråd, lämnade in en ansökan till den
tidigare regeringen. Vi gjorde det alltså före valet 1991. Ansökan be-
handlades förra året, och vi fick ett jakande besked två tre dagar före
valet - det var väl i och för sig ingen tillfällighet.

Det besked som vi fick kom dock i den situationen att frågan skulle
överprövas i europeiska sammanhang. Stödet har alltså inte varit i
funktion längre än sedan den 1 februari. Nu är jag naturligtvis mån om
att vi inte skall hamna i samma sits igen, bl.a. när det gäller tiden. Av
svaret av döma lär vi inte hamna i den situationen. Jag hoppas dels att
vi skall få ett snabbat svar, dels att vi skall få ett positivt besked. Jag är
naturligtvis medveten om att arbetsmarknadsministern inte har möjlig-
het att lämna det beskedet vid detta tillfälle.

Jag vill bara med den här frågan ta chansen att få min oro stillad
och vara säker på att vi i Västervik kan få detta svar till att börja med.
Jag är medveten om att man på Arbetsmarknadsdepartementet tar emot
skrifter där det talas om det stora behovet av den här hjälpen. Det har
alltså visat sig att man i de omkringliggande kommunerna, som kom in
i det här systemet tidigare än vad Västervik gjorde, har haft ett positivt
utfall. Jag är övertygad om att det även fortsättningsvis kommer att
vara så. Jag hoppas naturligtvis att det skall bli på det sättet att vi får ett
förlängt tillstånd.

Anf. 81 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Jag tycker också att det är angeläget att vi snabbt kan
ge ett besked. Jag har velat vänta med behandlingen för att den regio-
nalpolitiska propositionen först skall kunna läggas fram för och be-
handlas av riksdagen, som kan ha synpunkter på hur regeringen skall
hantera stödområdena. Jag lovar att vi skall handlägga denna fråga
snabbt, så att vi matchar den direkt mot riksdagsbeslutet, som kommer
inom en månad, och på det sättet snabbt få ut ett besked.

Jag är medveten om den långa handläggningstiden för just Väster-
vik. Man fick där vänta väldigt lång tid på besked, och efter beskedet
hamnade man i det bryderiet att stödet måste godkännas i EU-

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

sammanhang. Jag är alltså väl medveten om de problem som Västervik
har haft.

Svar på frågor

Anf. 82 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)

Fru talman! Det arbetsmarknadsministern säger känns lugnande,
och jag tar det till intäkt för att det finns goda möjligheter. Tack så
mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1994/95:475 om fristad i kyrka

Anf. 83 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)

Fru talman! Sten Andersson har beträffande kyrkans rätt att gömma
icke asylbeviljade frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta med anled-
ning av att präster bryter mot gällande lagstiftning.

Av kyrkolagen framgår att en präst som är misstänkt för brott skall
anmälas till åtal om fängelse är föreskrivet för brottet. Har prästen
begått ett brott som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha
sin anställning får hon eller han avskedas. Frågor om åtalsanmälan och
avskedanden prövas av domkapitlet i det stift där prästen har sin an-
ställning.

Det ankommer alltså inte på mig som kyrkominister att undersöka
om präster bryter mot gällande lagstiftning och därefter vidta åtgärder
mot dem.

Vad gäller just asylsökande vill jag dock understryka att det inte är
brottsligt att låta asylsökande vistas i en kyrka. Samtidigt finns det inte
enligt gällande lagstiftning några särskilda frizoner där ingripanden inte
kan ske mot personer som eftersöks.

Som jag ser det finns det bland oss svenskar en utbredd respekt för
kyrkorummets helgd. Jag tror också att många upplever det som posi-
tivt att människor verksamma inom kyrkan utifrån det kristna budska-
pet stöder asylsökande i deras utsatta situation och som ett led i detta
upplåter sina kyrkor.

Anf. 84 STEN ANDERSSON (m)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det innehöll inledningsvis mycket
brödtext som inte hade med min fråga att göra. Men å la bonheure, jag
godtar det.

Vad det konkret handlar om är att många utanför detta hus är irrite-
rade över att präster utan någon form av konsekvens själva kan ta lagen
i egna händer och gömma eller dölja människor som, trots att vi har
Europas mest generösa asyllagstiftning, inte får lov att stanna här. Det
handlar inte om att upplåta kyrkan som någon form av bostad, som
statsrådet har sagt här. Man gömmer dem för att man tror att de på det
sättet är oåtkomliga för myndigheterna. Detta är ju poängen i det hela,
för annars kunde de ju gömma sig i vilken lokal som helst. Poängen är

att man tror att kyrkorummet skall vara heligt under alla omständighe-
ter.

Jag vill fråga statsrådet: Vem i regeringen är det egentligen som är
representativ i denna fråga? Jag har nämligen hört andra statsråd som
inte delar Ulvskogs uppfattning i den här frågan. Exempelvis Leif
Blomberg har haft sina fajter med mig i medierna, där han har uttryckt
en exakt motsats till den skrivna text som i dag föreligger i kammaren.

Fru talman! Slutligen någonting om konsekvens: Om t.ex. en präst
anser att en person, som har begått ett allvarligt brott, har gjort fel,
skall han då kunna gömma denna person i kyrkorummet?

Anf. 85 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att de kyrkligt aktiva perso-
ner som på olika sätt har agerat för de asylsökande inte tar lagen i egna
händer. Det är nämligen inte brottsligt att gömma flyktingar. Det är det
ena.

Beträffande vad som gäller tror jag nog att jag och Leif Blomberg
säger ungefär samma sak. Vi rättar oss nämligen efter vad som står i
utlänningslagen, 10 kap. 3 §. Där står följande: Den som genom att
dölja en utlänning eller genom en annan sådan åtgärd försöker hindra
verkställighet att ett beslut om avvisning eller utvisning döms till fäng-
else eller böter om gärningen skett i vinningssyfte.

Har gärningen icke skett i vinningssyfte, är den alltså icke brottslig.
Detta är vad som är vägledande för både Leif Blomberg och mig i den
här frågan.

Anf. 86 STEN ANDERSSON (m)

Fru talman! Jag har trots allt bara genomgått femårig folkskola, men
jag är ändå läskunnig. Jag har läst i tidningar, hört på radio och sett på
TV hur Leif Blomberg har deklarerat en helt skild uppfattning mot den
som statsrådet i dag framför.

Jag vet mycket väl att det inte är brottsligt att gömma flyktingar, om
det inte sker för egen vinnings skull. Men även statsrådet borde inse att
en del flyktingar som misstänker att de inte får sin asylansökan beviljad
söker sig till kyrkorummet av ett enda skäl, nämligen att de har ingivits
uppfattningen att de där är oåtkomliga för myndigheterna. Anser stats-
rådet att min tolkning i detta avseende är fel?

Anf. 87 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)

Fru talman! Jag kan inte tolka hur asylsökande, som kommer hit
och som inte känner det svenska samhället, resonerar. Det vill jag inte
ge mig in på. Däremot kan jag nämna att denna fråga naturligtvis är en
fråga som sysselsätter de kyrkligt aktiva i hög grad.

Ärkebiskopsämbetet har i en arbetsgrupp, i vilken även representan-
ter för Polisen har ingått, utrett frågan om hur man skall förhålla sig till
asylsökande som söker sig till kyrkan. Arbetsgruppens förslag har nu
remissbehandlats, och biskopsmötet kommer att ta ställning till försla-
get under hösten. Eftersom det inte är brottsligt att gömma flyktingar,

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

är det viktigt att kyrkan tillsammans med Polisen diskuterar frågan. Det
tycker jag är alldeles utmärkt.

Jag vill avsluta med att meddela en personlig synpunkt. Jag tror

Svar på frågor

nämligen att det i ett humant samhälle åtminstone måste finnas någon
form av moraliskt fredade zoner.

Anf. 88 STEN ANDERSSON (m)

Fru talman! Jag kan rent teoretiskt hålla med om principen. Men i
det här fallet har detta satts i system. Det finns vissa präster som tydli-
gen älskar att framträda i medierna som något slags övermänniskor som
känner mer för de asylsökande än vad alla vi andra gör.

Jag vill tala om för statsrådet att denna fråga inte bara sysselsätter
kyrkligt aktiva, utan även folk utanför Helgeandsholmen är mycket
förvånade över en del prästers självsvåldiga tilltag.

Jag undrar: Varför skall man göra skillnad mellan att jag som präst
gömmer en flykting i en kyrka och att jag gömmer en flykting i mitt
kök hemma i Malmö?

Anf. 89 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)

Fru talman! Detta har naturligtvis granskats genom åren, därför att
det har ju förekommit ingripanden från polisiära myndigheter i kyrkor.
Därför har Justitiedepartementet genom åren haft anledning att granska
dessa frågor.

Det är helt enkelt så, att man visst kan genomföra gripanden i en
kyrkolokal utan att det strider mot rättegångsbalken eller mot polisla-
gens regler. Men ett tvångsmedel får aldrig göras mer ingripande än
vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet med åtgärden, som det
heter.

Det vägledande är att tvångsanvändning i kyrkolokaler måste vägas
mot andra samhällsvärden och hanteras med försiktighet och omdöme.
Det tycker jag skall vara vägledande också för ett humant samhälle.

Anf. 90 STEN ANDERSSON (m)

Fru talman! Jag vill bara mycket kort konstatera att om jag som le-
damot av Sveriges riksdag eller som vanlig svensk medborgare tycker
att en person är orättvist behandlad och att han eller hon borde erhålla
asyl i Sverige och jag vill gömma personen i min källare, på min vind
eller i mitt kök, så kan polisen gå in där. Det accepterar statsrådet.
Däremot kan en präst, som har samma uppfattning som jag i den aktuel-
la frågan, gömma personen i kyrkorummet. Detta kan inte polisen för-
hindra med stöd av konventioner.

Anf. 91 Statsrådet MARITA ULVSKOG (m)

Fru talman! Slutligen: Det finns en del lokaler som vi behandlar an-
norlunda än Sten Anderssons garage eller källare. Det gäller kyrkoloka-
ler, tidningsredaktioner och ytterligare ett fåtal lokaler.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.07 på förslag av talmannen att ajournera
förhandlingarna till kl. 16.08 då statsrådet Leif Blomberg väntades
infinna sig i kammaren för att lämna svar på fråga nr 480.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 16.08.

20 § Svar på fråga 1994/95:480 om lönegaranti

Anf. 92 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Fru talman! Krister Örnljäder har frågat mig om lönegarantiregler-
nas tillämpning vid beslut om lönegarantimedel.

Bakgrunden till frågan är den s.k. karensregeln som infördes den 1
juli 1994 i lönegarantilagen. Regeln innebär att en arbetstagare, som
inom de två senaste åren före konkursbeslutet har beviljats ersättning
genom lönegarantin för lönefordringar som huvudsakligen har uppstått
i samma verksamhet, inte har rätt till lönegaranti för sina lönefordringar
i den senaste konkursen. Från regeln finns i dag endast ett undantag,
nämligen om arbetstagaren har anvisats anställningen av offentlig ar-
betsförmedling.

Svaret på denna fråga är att regeringen redan har vidtagit åtgärder
för att ändra karensregeln.

I proposition 1994/95:180 Löneskydd vid upprepade konkurser fö-
reslår regeringen att karensregeln skall ändras så att det alltid skall vara
möjligt att beakta omständigheterna i det enskilda fallet. I praktiken
kommer den föreslagna ändringen att innebära att arbetstagare som
råkar ut för att verksamheten där de är anställda går i konkurs upprepa-
de gånger i normalfallet har samma rätt till lönegaranti som andra ar-
betstagare vars arbetsgivare försätts i konkurs.

I denna proposition har regeringen pekat på att även andra regler
som har betydelse för skyddet av arbetstagarnas fordringar vid arbets-
givarens konkurs kan behöva övervägas på nytt. Arbetet med att utfor-
ma direktiv till en sådan utredning pågår för närvarande inom Arbets-
marknadsdepartementet.

Anf. 93 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för detta svar.

Jag är tacksam för att regeringen har lagt fram förslag som innebär
förbättringar för dem som kommer att bli drabbade. Men jag skulle
vilja ställa en följdfråga.

Är det möjligt att de som redan befinner sig inne i systemet skulle
kunna komma i åtnjutande av de nya regler som skall träda i kraft?

Prot. 1994/95:101

9 maj

Svar på frågor

Prot. 1994/95:101

9 maj

Anf. 94 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Fru talman! Jag vet inte riktigt vad Krister Örnfjäder menar med

frågan.

Svar på frågor

Avser frågan en situation då man inte har fått ersättning därför att
det är arbetsgivarens andra konkurs och karensregeln med tvåårsgrän-
sen har slagit till? Frågar Krister Örnfjäder om man då skulle kunna få
ersättning enligt de nya reglerna - ett slags retroaktiv lagstiftning - är
svaret på frågan nej.

Anf. 95 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)

Fru talman! Jag är medveten om principen. Jag tycker bara att det är
tråkigt att ett antal människor har blivit så orättvist drabbade. De har
inte varit medvetna om att det nya arbetet skall ha anvisats av våra
arbetsmarknadsmyndigheter, och de hade kanske bara på någon dag när
kunnat undvika att omfattas av karensen.

Jag önskar att man från regeringens sida trots allt tittar på situatio-
nen. Det blir orimliga konsekvenser för ett antal människor.

Anf. 96 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Fru talman! Jag delar i grunden denna uppfattning och insikten om
de svårigheter som kan drabba enskilda människor beroende på den
lagstiftning som för närvarande gäller.

När vi gjort vårt förslag - det ligger på riksdagens bord sedan unge-
fär en månad - har vi tagit sikte på att få en ny lagstiftning att träda i
kraft i framtiden. Det innebär att lagen, i de allra flesta fall, har en
framåtriktande och inte retroaktiv verkan.

Förslaget har redan lagts fram. Vi har i dag inga möjligheter eller
avsikter att göra något annat med denna lagstiftning än vad som före-
slagits.

Anf. 97 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)

Fru talman! Jag har förstått det, men jag lämnar ändå synpunkten att
man borde titta över hur många människor detta gäller. I dag prövas
dessa fall rättsvägen, om jag har förstått det rätt. Det är ingen lycklig
situation för någon av oss.

Anf. 98 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Fru talman! Jag har egentligen ingenting mer att säga i denna fråga.
Jag tycker som Krister Örnfjäder att många människor oförskyllt har
hamnat i kläm beroende på en tidigare lagstiftning. Det är bl.a. av det
skälet som vi nu försöker förändra lagen. Den får en framåtriktande
verkan. Det är det som har varit avsikten. Någon retroaktiv verkan
finns inte.

Sedan inser jag också att det i sin tur innebär en del svårigheter för
vissa människor.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motioner

1994/95:A31-A49 till arbetsmarknadsutskottet

1994/95:Bol0 till bostadsutskottet

Prot. 1994/95:101

9 maj

22 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkanden 1994/95 :KU45, KU46 och KU48
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU26

Skatteutskottets betänkanden 1994/95 :SkU20, SkU21, SkU29 och
SkU34-SkU36

Justitieutskottets betänkanden 1994/95 :JuU20 och JuU24

Utrikesutskottets betänkanden 1994/95:UU25

Socialutskottets betänkanden 1994/95:SoU18 och SoU26
Jordbruksutskottets betänkanden 1994/95 :JoU 18 och JoU19
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1994/95:AU9 och AU17

23 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 8 maj

1994/95:484 av Sten Andersson (m) till socialministern om socialbi-
drag till turister

Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll
tisdagen den 16 maj.

24 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Motioner

med anledning av prop. 1994/95:181 Vissa ändringar i miljölagstift-
ningen till följd av EU-medlemskapet

1994/95:Jo37 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

med anledning av skr. 1994/95:217 Samlade åtgärder mot den ekono-
miska brottsligheten

1994/95:Ju20 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kds)

1994/95:Ju21 av Kia Andreasson (mp)

1994/95 :Ju22 av Siw Persson och Bengt Harding Olson (fp)

1994/95:Ju23 av Per Rosengren och Lennart Beijer (v)

Prot. 1994/95:101

9 maj

1994/95:Ju24 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

1994/95 :Ju25 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

med anledning av prop. 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknads-
politik m.m.

1994/95:A50 av Catarina Rönnung och Åke Gustavsson (s)

1994/95:A51 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s)

1994/95 :A52 av Carl Bildt m.fl. (m)

1994/95:A53 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

1994/95:A54 av Mats Odell m.fl. (kds)

1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

1994/95 :A57 av Marianne Andersson (c)

Försvarsutskottets betänkanden

1994/95:FöU4 Försvarspolitiken 1995/96

1994/95:FöU5 Beredskapsbudget

25 § Kammaren åtskildes kl. 16.14.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:101

9 maj

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2 § Meddelande om val av en riksdagens ombudsman...................1

3 § Meddelande om svar på interpellation......................................1

4 § Svar på fråga 1994/95:474 om vinter-OS i Sverige...................1

Anf. 1 Statsminister INGVAR CARLSSON (s).....................1

Anf. 2 OLA SUNDELL (m)....................................................2

5 § Svar på fråga 1994/95:455 om kosmetikatest............................2

Anf. 3 Socialminister INGELA THALÉN (s)........................2

Anf. 4 BIRGITTA GIDBLOM (s)..........................................3

Anf. 5 Socialminister INGELA THALÉN (s)........................3

Anf. 6 BIRGITTA GIDBLOM (s)..........................................4

6 § Svar på fråga 1994/95:457 om AT-tjänster i läkarut-

bildningen .....................................................................................4

Anf. 7 Socialminister INGELA THALÉN (s)........................4

Anf. 8 MARGITTA EDGREN (fp).........................................5

Anf. 9 Socialminister INGELA THALÉN (s)........................5

Anf. 10 MARGITTA EDGREN (fp).......................................6

Anf. 11 Socialminister INGELA THALÉN (s)......................6

Anf. 12 MARGITTA EDGREN (fp).......................................6

7 § Svar på fråga 1994/95:446 om ränteläget..................................7

Anf. 13 Finansminister GÖRAN PERSSON (s).....................7

Anf. 14 ANNE WIBBLE (fp).................................................7

Anf. 15 Finansminister GÖRAN PERSSON (s).....................8

Anf. 16 ANNE WIBBLE (fp).................................................8

Anf. 17 Finansminister GÖRAN PERSSON (s).....................9

Anf. 18 ANNE WIBBLE (fp).................................................9

Anf. 19 Finansminister GÖRAN PERSSON (s).....................9

Anf. 20 ANNE WIBBLE (fp)...............................................10

Anf. 21 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)...................10

8 § Svar på fråga 1994/95:447 om Europeiska utvecklings-

bankens stödinsatser i Öst- och Centraleuropa.......................11

Anf. 22 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)...................11

Anf. 23 ANNE WIBBLE (fp)...............................................11

Anf. 24 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)...................12

Anf. 25 ANNE WIBBLE (fp)...............................................13

Anf. 26 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)...................13

Anf. 27 ANNE WIBBLE (fp)...............................................13

Prot. 1994/95:101

9 maj

9 § Svar på fråga 1994/95:456 om naturvårdsavgift på

skogsproduktion........................................................................13

Anf. 28 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................13

Anf. 29 ROY OTTOSSON (mp)..........................................14

Anf. 30 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)...................14

Anf. 31 ROY OTTOSSON (mp)..........................................15

10 § Svar på fråga 1994/95:482 om internationella gemen-

skapsflygplatser.........................................................................15

Anf. 32 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................15

Anf. 33 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)...................................16

Anf. 34 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)..................16

Anf. 35 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)...................................16

11 § Svar på frågorna 1994/95:469 och 470 om könsfördel-

ningen i Medicinska forskningsrådets styrelse, m.m..............17

Anf. 36 Utbildningsminister CARLTHAM(s)...................17

Anf. 37 ULLA HOFFMANN (v)..........................................18

Anf. 38 Utbildningsminister CARLTHAM(s)...................18

Anf. 39 ULLA HOFFMANN (v)..........................................19

Anf. 40 Utbildningsminister CARLTHAM(s)...................19

Anf. 41 ULLA HOFFMANN (v)..........................................19

12 § Svar på fråga 1994/95:477 om levande skolundervis-

ning.............................................................................................19

Anf. 42 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................19

Anf. 43 YVONNE RUWAIDA (mp)....................................20

Anf. 44 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................21

Anf. 45 YVONNE RUWAIDA (mp)....................................21

Anf. 46 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................22

Anf. 47 YVONNE RUWAIDA (mp)....................................22

Anf. 48 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................22

13 § Svar på fråga 1994/95:478 om föräldrars frivilligarbe-

te i skolan...................................................................................23

Anf. 49 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................23

Anf. 50 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds).........................24

Anf. 51 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................24

Anf. 52 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds).........................25

Anf. 53 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................25

Anf. 54 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds).........................26

14 § Svar på fråga 1994/95:481 om sameradions utveckling.......26

Anf. 55 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)........26

Anf. 56 KRISTINA ZAKRISSON (s)..................................27

Anf. 57 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).......27

Anf. 58 KRISTINA ZAKRISSON (s)..................................28

Anf. 59 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).......28

Anf. 60 KRISTINA ZAKRISSON (s)..................................28

15 § Svar på fråga 1994/95:471 om bidragsförskott.....................28

Anf. 61 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................28

Anf. 62 LENNART FRIDÉN (m).........................................29

Anf. 63 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................30

Anf. 64 LENNART FRIDÉN (m).........................................30

Anf. 65 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................30

Anf. 66 LENNART FRIDÉN (m).........................................30

16 § Svar på fråga 1994/95:459 om Yrkesinspektionen i

Jönköping...................................................................................31

Anf. 67 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................31

Anf. 68 MARTIN NILSSON (s)...........................................31

Anf. 69 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................31

17 § Svar på fråga 1994/95:461 om jämställdhetsperspekti-

vet i vissa propositioner.............................................................32

Anf. 70 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................32

Anf. 71 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................33

Anf. 72 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................34

Anf. 73 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................34

Anf. 74 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................35

Anf. 75 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................35

Anf. 76 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................35

Anf. 77 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................36

Anf. 78 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................36

18 § Svar på fråga 1994/95:479 om tillfälligt stödområde...........37

Anf. 79 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................37

Anf. 80 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)....................................37

Anf. 81 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................37

Anf. 82 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)....................................38

19 § Svar på fråga 1994/95:475 om fristad i kyrka.......................38

Anf. 83 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)..................38

Anf. 84 STEN ANDERSSON (m)........................................38

Anf. 85 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)...................39

Anf. 86 STEN ANDERSSON (m)........................................39

Anf. 87 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)...................39

Anf. 88 STEN ANDERSSON (m)........................................40

Anf. 89 Civilminister MARITA ULVSKOG (s)...................40

Anf. 90 STEN ANDERSSON (m)........................................40

Prot. 1994/95:101

9 maj

Prot. 1994/95:101 Anf. 91 Statsrådet MARITA ULVSKOG (m)......................40

9maJ Ajournering......................................................................................41

Återupptagna förhandlingar...........................................................41

20 § Svar på fråga 1994/95:480 om lönegaranti...........................41

Anf. 92 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................41

Anf. 93 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)...................................41

Anf. 94 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................42

Anf. 95 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)...................................42

Anf. 96 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................42

Anf. 97 KRISTER ÖRNFJÄDER (s)...................................42

Anf. 98 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................42

21 § Hänvisning av ärenden till utskott.........................................43

22 § Förnyad bordläggning............................................................43

23 § Anmälan om fråga..................................................................43

1994/95:484 av Sten Andersson (m) till socialministern om
socialbidrag till turister...........................................................43

24 § Bordläggning...........................................................................43

25 § Kammaren åtskildes kl. 16.14...................................................44

gotab 48695, Stockholm 1995

Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:101 Tisdagen den 9 maj

Riksdagens protokoll1994/95:101

Tisdagen den 9 maj

Kl. 14.00-16.14

Prot. 1994/95:101

9 maj

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:101

9 maj

Riksdagens protokoll
1994/95:101