Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:96 Tisdagen den 26 april
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:96
Riksdagens protokoll
1993/94:96
Tisdagen den 26 april
Kl. 14.00-16.50
TO
Protokoll
1993/94:96
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 20 april.
2 § Meddelande om svar på interpellationei
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1993194:130
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:130 av Birgitta Dahl om Sverige och
FN:s barnkonvention får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom
föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är arbetsanhopning.
Jag kommer att besvara interpellationen den 27 maj 1994.
Stockholm den 19 april 1994
Bengt Westerberg
Interpellationema 1993/94:116, 128 och 125
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:116 av Pär Granstedt om rekommen-
dationer av ESK:s parlamentarikerförsamling till dess ministerråd, interpel-
lation 1993/94:128 om Taiwan av Simon Liliedahl och 1993/94:125 om säker-
hetsrådet av Ingvar Carlsson, får jag meddela att jag inte kan besvara dessa
inom föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är utlandsresor.
Interpellation nr 116 och nr 125 kommer att besvaras den 2 maj och inter-
pellation nr 128 den 16 maj.
Stockholm den 20 april 1994
Margaretha af Ugglas
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 96
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
Interpellation 1993/94:126
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:126 av Margareta Viklund om Burundi
ställd till utrikesministern får jag meddela att jag inte kan besvara denna
inom föreskrivna fyra veckor.
Interpellationen har överlämnats till mig den 18 april. Jag kommer att be-
svara interpellationen den 16 maj 1994.
Stockholm den 20 april 1994
Alf Svensson
3 § Remissdebatt med anledning av kompletteringspropositionen
Anf. 1 TALMANNEN:
Jag föreslår att för denna debatt skall följande regler gälla:
I debatten deltar finansministern, Göran Persson, Harriet Colliander och
Johan Lönnroth.
Finansministern har rätt till tre inlägg om 15, 10 och 6 minuter. Övriga
deltagare har rätt till två inlägg om 10 och 6 minuter.
Kammaren godkände dessa debattregler.
Anf. 2 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Det går bra i svensk ekonomi nu. Nyföretagandet ökar. Pro-
duktionen och investeringarna i näringslivet växer. Hushållens optimism slår
nya rekord varje gång mätningar görs, och den privata konsumtionen ökar.
Budgetunderskottet och lånebehovet sjunker. Möjligheterna är mycket
stora att få en bra utveckling för Sverige.
Man börjar nu se återhämtningen i ekonomin allt tydligare på område ef-
ter område. Även sysselsättningen börjar öka. Så sent som i går kom det nya
positiva signaler som visar att politiken ger resultat: konkurserna blir färre,
och arbetslösheten sjunker.
Sverige har nu en unik möjlighet. Regeringens politik har lagt en god
grund för en ny period av tillväxt och nya jobb. Gjorda uppoffringar ger
jobb.
Regeringens politik attackerar nu dagens två stora fördelningsproblem:
statsskulden och arbetslösheten.
Jag skall först tala om statsskulden. Den måste sluta att öka. Underskottet
i de offentliga finanserna måste bort. Det är särskilt viktigt i dagens räntetur-
bulens att den ekonomiska politiken har tillräckliga säkerhetsmarginaler.
Därför lägger regeringen fram förslag om att utöka saneringsprogrammet
med 20 miljarder kronor - från 81 miljarder kronor till drygt 100 miljarder.
Dessutom tidigarelägger vi 10 miljarder till 1995 - beslut om dessa miljarder
skulle ha fattats senare. Vi föreslår också en konkret besparing genom be-
gränsningar i rätten att ta ut delpension. Den besparingen på drygt 2 miljar-
der stöds av Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna har i detta sammanhang gjort en stor poäng av att
man har bytt bort en tidigare överenskommen besparing genom höjd pen-
sionsålder mot denna besparing inom delpensionen, dvs. de hoppar av en
besparing på 6 miljarder och ställer upp på en på 2 miljarder. Den sortens
byteshandel löser inga problem. Den förvärrar statsskuldsproblemet. Båda
sakerna behövs. Kort sagt: Göran Persson är skyldig mig 4 miljarder kronor
i besparingar, inte i skattehöjningar.
Redan före förra årets beslut här i riksdagen om saneringsplanen, Natha-
lieplanen, hade regeringen förstärkt de offentliga finanserna med drygt 71
miljarder kronor. Därefter har vi gjort förstärkningar med ytterligare 19 mil-
jarder, inklusive delpensionen. Totalt handlar det om budgetförstärkningar
på 90 miljarder kronor. Merparten av besparingarna är minskade utgifter,
men det finns också ökade inkomster, framför allt i form av miljöskatter.
Budgetsaneringen är upplagd så, att vi först sätter en ram. Det är den som
vi nu ökar med 20 miljarder till drygt 100 miljarder kronor. Sedan fyller vi
denna ram. Hittills har vi fyllt den med råge, och det tänker vi också fortsätta
att göra. Den andra delen av saneringsprogrammet - den som handlar om
realt oförändrade utgifter för den offentliga konsumtionen - uppfylls också
med råge. Kommunerna visar sig vara duktigare än vi anade.
Flertalet gånger har Socialdemokraterna röstat nej till besparingarna eller
hoppat av tidigare överenskommelser, t.ex. i fråga om bostadssubventio-
nerna. I några fall har Socialdemokraterna efteråt gjort helt om och accepte-
rat besparingarna, t.ex. i fråga om ersättningsnivån i a-kassan och nu i fråga
om delpensionen. Men han är trög och tung att dra med sig, talesmannen
Persson, och någon saneringsplan har han över huvud taget inte lyckats pre-
sentera på hela denna tid. Ingvar Carlsson trodde i går, av pressmeddelan-
dena att döma, tydligen inte att Socialdemokraterna alls skulle lyckas få bort
underskottet. Det mest konkreta som sades om hur det skulle minskas var
ungefär: Vi har gjort det förr - vi skall göra på samma sätt igen.
Detta bådar inte gott. Det var ju genom devalvering, överhettning, stora
prisökningar och det ruttna skattesystemet som underskottet minskades på
80-talet. Att stora prisökningar skulle vara det bästa för att klara statsskul-
den och få fram nya jobb är nog Socialdemokraterna mycket ensamma om
att tro.
Effekten av regeringens politik, det utökade saneringsprogrammet, är att
den offentliga skulden slutar att öka under 90-talet.
Det är nödvändigt att få stopp på skuldökningen. Utan en sådan plan
skyfflar man i praktiken över skulder och räntebetalningar på kommande
generationer. De tvingas betala mer och mer i skatt för sämre och sämre väl-
färd, och arbetslösheten permanentas. Jag tycker att det är orättfärdigt och
omoraliskt. Vår generation måste betala för sig. Den sämsta fördelningspoli-
tiken av alla är att låta dem som ännu inte har rösträtt - det genuint glömda
Sverige - ta över skuldbördan.
Den andra stora fördelningsfrågan, fru talman, gäller orättvisan att vissa
har jobb och andra inte. För att lösa det problemet krävs en så stor ökning
av sysselsättningen att arbetslösheten halveras. Nära 450 000 nya jobb måste
till. För att detta skall vara möjligt krävs det att tillväxten, efter den uppgång
vi nu ser, i genomsnitt kan hållas på 4 % per år under andra hälften av 90-
talet. Detta är fullt möjligt med regeringens politik.
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
Vi har redan gjort en lång rad förändringar. Den svenska ekonomin funge-
rar mycket bättre nu än tidigare. Socialförsäkringarna har förändrats i grun-
den. Villkoren för framför allt de mindre företagen har förbättrats radikalt,
både vad gäller skatter och arbetsrätt. Kommuner och landsting har genom
det nya statsbidragssystemet kunnat effektivisera verksamheten så att man
får bättre valuta för skattepengarna. Arbetsmarknadspolitiken har inriktats
på aktiva åtgärder och nya kostnadseffektiva former. Ett bra förhandlingsre-
sultat med den europeiska unionen har uppnåtts. Mandatperioden förlängs,
och budgetprocessen i riksdagen stramas upp. Regeringens politik innebär
att innovationer och nyföretagande stöds och att utbildning, forskning och
annan infrastruktur som är nödvändig för att näringslivet skall kunna växa
kraftigt byggs ut.
För att få fram dessa nya jobb är företagsklimatet helt centralt. Det bety-
der att inflationen måste hållas fortsatt låg. Lönebildningen måste fungera
bra. Det är en förutsättning för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning, lik-
som för en rättvis fördelning i det korta perspektivet. Det stora hotet mot
jobben ligger i ett nej till EU och risken att Socialdemokraterna, om de fick
chansen, skulle riva upp och försämra företagsklimatet för företagen.
Ett sådan hot är om man skulle försöka sig på att sanera de offentliga fi-
nanserna genom att nästan enbart höja skatter, egenavgifter eller arbetsgi-
varavgifter. Detta vore att upprepa 70-talets stora misstag. Då höjdes arbets-
givaravgifterna med 7 procentenheter under några år, och med 14 procenten-
heter, dubbelt så mycket, under hela 70-talet.
Detta ledde, som alla vet, till devalveringar, inflation, stora prisökningar
och förlorade jobb. Det vore att utmana ödet att nu göra detsamma. Man
skulle då i praktiken säga åt hushållen och arbetsmarknadens parter att det
inte finns någon realinkomstökning, det finns inget realt löneutrymme att
förhandla om.
Det vore att beställa förhandlingar om inflation och luft i lönekuverten.
Tillväxten i ekonomin skulle brytas illa kvickt, mycket snabbare nu än på 70-
talet. Statsskulden skulle fortsätta att öka och arbetslösheten permanentas.
Det vore en usel politik för framtiden. Regeringen tänker inte föra en sådan
politik.
Göran Persson försöker nu framställa Socialdemokraterna som ansvars-
fulla inför statsskuldsproblemet. Det är verkligen hög tid, och jag välkomnar
den tillnyktringen. Vi ser nu i den reviderade finansplanen att statens finan-
siella sparande förbättras mycket kraftigt med 85 miljarder kronor 1993-
1995.
Men underskottet i t.ex. AP-fonden är stort och växande. Är Göran Pers-
son beredd att spara på utgifterna så att underskottet i pensionssystemet
minskar? Jag är det. Men vågar Socialdemokraterna det?
Att få bort underskotten och halvera arbetslösheten är den framåtriktade
fördelningspolitiken. För den som vill studera hur krisens bördor har förde-
lats under denna mandatperiod kan jag rekommendera den fördelningspoli-
tiska studie som finns som bilaga till den reviderade finansplanen. Studien
uppvisar flera intressanta resultat:
- Den ökade inkomstspridning som fanns på 80-talet, bl.a. till följd av de
stora prisökningarna, överhettning och kasinoekonomin, bröts under pe-
rioden 1991-1994.
- Under regeringsperioden 1991-1994 minskade inkomstspridningen nå-
got. Detta alltså i motsats till vad som skedde under 80-talet.
- Det är också tvärtemot vad många tycks tro gruppen höginkomsttagare
som har förlorat mest på budgetsaneringen och den ekonomiska ned-
dragningen, både i absoluta tal och som andel av inkomsten.
- Pensionärernas ekonomiska standard har däremot förbättrats. Det har
bidragit till att hålla igen inkomstspridningen. Särskilt de pensionärer
som bara har grundförmåner har fått ökad köpkraft genom höjt pensions-
tillskott och KBT.
Detta är en mycket talande beskrivning av den rättvisa fördelningspolitik
som regeringen bedriver.
Fru talman! Tempot i det arbete som krävs för att förändra och förnya
Sverige är mycket högt. Mycket har också uträttats. Men missgrepp som har
gjorts under decennier kan inte alla rättas till på tre år. Arbetet måste drivas
vidare.
Regeringen ärvde en ekonomi i nästan fritt fall. Nedgångens effekter på
tillväxt, jobben, det finansiella systemet och de offentliga finanserna blev
mer dramatiska än vad snart sagt någon räknade med. Överhettningen på
80-talet drev fram en kris för industrin som gjort nästan var fjärde industriar-
betare arbetslös. 80-talets spekulationsboom drev fram en finanskris som har
kostat statskassan 60 miljarder kronor.
Röjningsarbetet efter detta misslyckade 80-tal är tufft. Många djupgående
brister i ekonomin har vi nu åtgärdat. En utveckling mot ett ekonomiskt
starkt Sverige är klart inom räckhåll. Men det förutsätter att regeringens
strategi fullföljs.
Det har sagts att regeringens vårbudget inte innehåller så många konkreta
sparförslag, att vi inte skulle våga vara konkreta därför att det är val i höst.
Ingenting kunde vara mer felaktigt.
Är det något som denna regering har vågat göra är det att ta itu med stats-
finanserna: Drygt 90 miljarder kronor i förstärkningar av de offentliga finan-
serna på bara tre år! Detta talar sitt eget språk. Regeringen har mycket tyd-
ligt visat på en kraft både att få fram besparingsförslag och att få dem genom
riksdagen.
När vi nu föreslår att riksdagen beslutar utöka saneringsprogrammet, och
tidigarelägga besluten i detta, är det mycket konkreta löften. Vi menar all-
var. Man måste göra detta. Självfallet är valresultatet avgörande för hur det
sedan går för svensk ekonomi. Vi talar om för svenska folket vad som krävs
för att nå målen och få ordning på landets ekonomi.
Sverige har en unik och mycket stor chans. Låt oss inte förstöra eller för-
sitta den.
Anf. 3 GÖRAN PERSSON (s):
Fru talman! När jag hörde Anne Wibble föll ett citat i minnet. Anne
Wibble berättade ju om de oerhörda framgångar regeringen har haft i den
ekonomiska politiken.
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
Jag läser följande: ”Redan syns tecken på att politiken ger resultat. Till-
tron återvänder till Sverige som företagarnation. Sverige böljar åter bli ett
konkurrenskraftigt produktionsland med en exportledd tillväxt.” Det sade
Anne Wibble i kompletteringspropositionen 1992. Vi har alltså hört detta
förut, Anne Wibble. Det blir inte mer imponerande för att det upprepas.
Anne Wibble säger att det har sagts att propositionen inte innehåller några
konkreta förslag. Det var ett understatement. Det har dånat från ledarsidor,
från finansanalytiker, från politisk opposition, från intresseföreträdare och
från alla håll: Det är ett tomt dokument. Det är kraftlöst.
Anne Wibbles eget närstående liv- och husorgan Dagens Nyheter kallar
det i dag för Det ofullbordade. Det är inte mina ord. Det är ord från dem
som har backat upp denna regering i vått och torrt.
Att sedan Anne Wibble för retorikens skull behöver bygga upp sin fram-
ställning med en exempelsamling som vid närmare granskning visar sig vara
lika tom som propositionen är på konkreta förslag tillhör debatten och spe-
let, trist nog.
Vi saknar i denna proposition framför allt konkreta förslag mot arbetslös-
heten. Det verkar som om regeringen tycker att arbetslösheten är under
kontroll. Visserligen lägger regeringen fram förslag om att satsa ytterligare
pengar i Norrlands inland på skogsbilvägnätet, och det är bra.
Men om de 250 000 ungdomar, i huvudsak i storstadsområden, som just
nu håller på att få sin framtid förstörd sägs inget. Där finns inte några förslag.
Där är det tomt.
Det hänvisas till en fördelningspolitisk studie. Ja, den är intressant. Den
kan kompletteras med en insikt om att det inte är löntagarna som har fått
någon köpkraftsförstärkning av den nuvarande regeringen, oavsett om lön-
tagarna har höga inkomster. Det är bara en enda grupp som har gått fri i
Anne Wibbles systemskifte. Det är de människor som äger stora kapital.
Man håller inte ihop en nation omkring en statsskuldssanering och en vänd-
ning av ekonomin om detta inte byggs på en rättvis fördelningspolitik. Det
har den här regeringen inte förstått. Därav den misstro hos folket som möter
Anne Wibble vaije gång hon säger att hon har läget under kontroll.
Om Anne Wibble inte tror på vad jag säger utan avfärdar mig med att jag
ingenting begriper - det får vi snart höra från talarstolen - kan hon ändock
vända sig till dem som skall låna ut pengar till hennes underskott. Sverige
gör där en objektiv bedömning. Vi befinner oss i en situation då räntorna
stiger kraftigt. Det gör de internationellt, säger regeringen. Det är sant.
Ovanpå den internationella uppgången finns ytterligare en uppgång, som ut-
görs av den räntedifferens vi har til den tyska D-marken. Det är ett direkt
uttryck för omvärldens förtroende för våra förutsättningar att hantera den
ekonomiska politiken. Det Anne Wibble här står och berömmer sig av, upp-
fattas faktiskt av dem som lånar ut pengar som tomt prat. Därför stiger rän-
torna i Sverige i dag mer än räntorna i omvärlden.
Anne Wibble har försatt konungariket Sverige i den ekonomisk-politiska
situationen att när vi lånar upp pengar så kommer vi snart att få betala lika
mycket för våra lån som Italien gör. Det säger det mesta om tillståndet i
landet. Det säger det mesta som facit över tre års ekonomisk politik med
Anne Wibble som ansvarig finansminister.
Varför får Anne Wibble betala den riskpremien? Jo, därför att hon saknar
politisk trovärdighet. Hon och den regering som hon sitter i byggde sin poli-
tik på att man kunde stödja sig på Ny demokrati. Det korthuset har rasat
samman. Det finns inte längre någon parlamentarisk majoritet för den sit-
tande regeringen. En regering i den situationen är inte trovärdig när den går
fram med tal om olika typer av sparprogram.
Det är inte nog med att regeringen har problem med att åstadkomma ma-
joritet i kammaren. Regeringens strategi har havererat. Inom regeringen har
Finansdepartementet förlorat i ställning och finansministern i status. Det är
inte bara här i kammaren som finansministern är övergiven av sina regerings-
kolleger. Om man läser hennes bok, finner man att hon klagar bittert över
de moderata statsrådens oförmåga och ovilja att följa budgeten. Den finans-
minister som går ut och gråtmilt klagar över att hon inte klarar fackminist-
rarna vid budgetgranskningen är förbrukad. Bakom den typen av tillkorta-
kommanden ligger naturligtvis omvärldens bedömning av den svenska eko-
nomin och utvecklingen när det gäller vårt lånebehov.
För oppositionen skulle det vara tacksamt att strö ytterligare salt i såren.
Jag har dock följande konkreta erbjudande till Anne Wibble i dag. Just nu
sitter några sakutskott i den här riksdagen och sprätter i väg 8 miljarder kro-
nor, som är det sista som finns kvar av de gamla löntagarfondspengama. Vi
har principiellt hävdat att de pengarna skall föras till pensionssystemet. Re-
geringen har avvisat det. Den med pengar notoriskt slarviga utbildningsmi-
nistern har fått de 8 miljarderna likt en julaftonsgåva att dela ut. Det höjer
den offentliga konsumtionen med 8 miljarder kronor i ett läge då omvärlden
kräver att vi skall spara. Vi ville att pengarna skulle föras till pensionssyste-
met.
Jag erbjuder Anne Wibble en uppgörelse. Dra tillbaka förslaget om att
pengarna skall läggas ut på stiftelser av olika slag. Tag dessa 8 miljarder kro-
nor och stoppa in dem i det stora budgetunderskottet. Minska på så sätt den
offentliga konsumtionen, förbättra budgetsaldot, minska statsskulden och
sänk statsskuldsräntorna. Vi går ifrån vår ståndpunkt. Ni kan gå ifrån er
ståndpunkt. Jag är övertygad om att det skulle imponera på omvärlden och
faktiskt ge Sverige ett bättre rykte.
Jag vet att Anne Wibble har svårt för förslag som kommer från socialde-
mokratin. Avvisa inte detta förslag reflexmässigt! Jag vädjar till finansminis-
tern att ta en ordentlig funderare på möjligheterna att på detta sätt snabbt
stoppa en riksdagsbehandling som leder till att den offentliga konsumtionen
ökar i ett läge då den rimligen borde minska. Om ryktet talar sant är det här
en av de poster där Anne Wibble har fått vika sig i det interna regeringsarbe-
tet, men det kan vi lämna åt sidan i dag. Det här är alltså vårt erbjudande
till finansministern och den borgerliga majoriteten.
Läget är allvarligt. Räntorna är höga. Bostadsräntorna höjs i dag. Det är
en bekräftelse på kritiken. Hur många svenskar skall få gå från hus och hem
och hur många bostadsrättsföreningar skall gå i konkurs innan vi tar oss sam-
man och börjar samverka konkret om sådant som faktiskt långsiktigt stärker
vår kreditvärdighet gentemot omgivningen?
Anne Wibble, det här är ett erbjudande. Ta emot det och avvisa det inte
reflexmässigt som vanligt. Det är säkert inte bra för tilltron till det här landet
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
om vi inte ens i detta läge kan samla oss till att minska konsumtionen, när
det är så lätt att göra det.
(Applåder)
Anf. 4 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Fru talman! Ärade radiolyssnare! Denna remissdebatt har tillkommit för
att vi skall debattera regeringens kompletteringsproposition. Men vad skall
vi egentligen debattera? Den innehåller ju ingenting - bara löften om stora
besparingar från 1995 till 1999. Hur kan regeringen uttala sig om vad som
skall göras under nästa mandatperiod? Var finns handlingskraften, förutom
att man slår vakt om en liten, kapitalstark grupps privilegier?
Fru talman! Egentligen skulle jag vilja föreslå att denna debatt bordläggs
och återupptas när oppositionen har lagt fram sina förslag.
Regeringen skriver att målen ligger fast. Man kan fråga sig vart de har lett.
Sverige är fortfarande i kris. Statsskulden fortsätter att skena, och budgetun-
derskottet är trots en viss förbättring fortfarande katastrofalt stort. Arbets-
lösheten har bitit sig fast kring 14 % - och där riskerar den att förbli. Det
märks att det är valår i år. Finansplanen är skrämmande innehållslös. Det
betyder att dagsaktuella besparingar i budgeten nästan lyser med sin från-
varo. Vi i Ny demokrati har hittat futtiga 130 miljoner nästa budgetår i be-
sparing främst på delpensionen. Vi har också noterat att Arbetsmarknadsde-
partementets budget har skurits ned med 2,4 miljarder. Det är väl ett tecken
på att regeringen inser att det inte hjälper att hälla pengar över AMS. I övrigt
skjuts besparingarna på framtiden - till 1995 och framåt. Vem regerar då?
Regeringen har inget handgripligt recept för hur arbetslösheten skall hä-
vas. Jag anser att regeringen försöker lösa problemen genom önsketän-
kande. Vem mer än regeringen tror att Sverige under flera år kommer att ha
en ekonomisk tillväxt på 4 %? När hade vi det senast? Jag tror det var på
1950-talet.
Regeringen har också scenarier för Sveriges ekonomi om den ekonomiska
tillväxten blir 3 % eller 2 %. Blir den 2 % går det inte längre för kommande
regering att ägna sig åt smärtlindring, utan då måste roten till det onda åtgär-
das.
Sverige har en av västvärldens största statsskulder. Det har lett till att om-
världen inte längre har förtroende för Sverige. Räntorna stiger, Sverige
tvingas låna dyrare utomlands, och investeringarna, som är livsviktiga för
framtidens jobb, är de lägsta på länge.
Sverige har inte råd att införa fler ofinansierade reformer. Vi har inte råd
att införa ett vårdnadsbidrag som skulle kosta skattebetalarna 3,7 miljarder
och 70 miljoner om året i administration. Vi har redan världens i särklass
dyraste familjepolitik, som kostar oss nästan 90 miljarder.
Ny demokrati har ett eget förslag till familjepolitik, som innebär att alla
pengar som går till föräldraförsäkring, barnbidrag och kommunal barnom-
sorg läggs i en påse och fördelas till barnfamiljer som vårdnadsbidrag och
barnbidrag. Vårdnadsbidraget ligger maximalt på 8 000 kr i månaden, det är
skattefritt och pensionsgrundande. Barnbidraget skulle bli 1 000 kr i måna-
den per barn. Men vi vill inte ge bidrag till dem som inte behöver, och därför
sker en nedtrappning av barnbidraget vid en årsinkomst på 320 000 kr, och
tjänar man över en halv miljon anser vi att man inte behöver något bidrag.
Vårt vårdnadsbidrag är rättvist och ger valfrihet i ordets rätta bemärkelse.
Finansdepartementet har nu räknat på förslaget och kommit fram till att det
skulle spara 20 miljarder till statskassan. Här, finansministern, finns alltså
en besparing på 20 miljarder att göra.
Finansministern jagar ju 20 miljarder extra till regeringens saneringsprog-
ram och tror sig få fram dessa pengar genom en besparing i bl.a. det nya
pensionssystemet. Den tänkta finansieringen täcker dock inte förmånerna.
Detta har framgått av analyser i tidningarna. Jag ber därför att få rekommen-
dera en ny familjepolitik, som skulle ge de önskade slantarna.
Regeringens goda politik, som finansministern talar om, har gjorts möjlig
genom att Ny demokrati har stött regeringen. Vi finner också våra egna för-
slag i budgeten, bl.a. 500 miljoner till stöd för innovationer, vilket på sikt
ger Sverige nya jobb.
Det finns utgifter i budgeten som vi inte vill godkänna. Där finns ett till-
äggsanslag på en halv miljard extra därför att regeringen beviljade 20 000
kosovoalbaner uppehållstillstånd i Sverige. Tror verkligen finansministern
att en halv miljard räcker?
Regeringen tar till brösttoner när man säger att bostadspolitiken har refor-
merats i grunden. Sanningen är att regeringen inte har någon bostadspolitik
alls, inte ens ett ansvarigt statsråd.
Regeringen säger också litet övermaga att de sociala försäkringssystemen
har förändrats i grunden. Vanligt folk skulle säga att regeringen har petat
litet i marginalen.
Det finns en intressant post i budgeten som kallas för TUB:en. Det bety-
der tillkommande utgifter i budgeten. Vad har finansminsistern gömt i TU-
B:en? Det står netto minus 21 miljarder. Vad är det för besparingar som inte
är redovisade? Det skulle jag gärna vilja veta.
Varför har regeringen inte gjort några besparingar i organisationsbidra-
gen? Varför rör ni inte organisationsbidragen, när ni vet att det fuskas?
T.o.m. era egna ungdomsförbund har ju skott sig på skattebetalarna. Ändå
gör ni inget. Här finns stora besparingar att hämta. När tänker regeringen
göra något åt organisationsbidragen?
Arbetslösheten är den största anledningen till statsskulden och budgetun-
derskottet. Det gäller att skapa förutsättningar för riktiga investeringar och
riktiga jobb. Arbetslösheten visar att regeringen har misslyckats. Den kraf-
tiga ökning av exporten som regeringen lyfter fram är i huvudsak en följd av
att kronan sjunkit i värde med ca 30 %. Det har inte blivit så många nya
jobb. De ökade investeringarna behöver inte heller innebära nya jobb här i
Sverige, vilket regeringen tycks förutsätta. Det talas om höga bruttoinveste-
ringar i näringslivet. Vilka uppgifter stödjer sig finansministern på?
Den låga privata konsumtionen är nog det största hindret för att vi skall
få fart på alla hjulen. Vad har finansministern tänkt göra åt detta?
Vi får inte glömma att vi lever i utkanten av Europa, det Europa som de
flesta av oss och inte minst Ny demokrati tror skall bli räddningen för stora
delar av vår industri. Det gäller därför för regeringen att sälja in Sverige som
ett land som det är värt att investera i. Konkurrensen med andra länder är
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
10
enorm. Man måste få investerare och entreprenörer att känna sig hemma i
Sverige. Det gäller att peka på välutbildad arbetskraft och Europas lägsta
bolags- och kapitalskatter. Småföretagare måste få låna till rimliga räntor,
och LAS-lagstiftningen måste luckras upp.
Regeringens största uppgift är att göra Sverige investeringsvänligt. Ny de-
mokrati är partiet för småföretagare. Socialdemokraterna måste å sin sida
sluta hota med höjda skatter. En värnskatt vore förödande. Alternativet är
att utländska investeringar går Sverige förbi och att svenska investerare drar
ut i Europa. På så sätt permanentar vi vår höga arbetslöshet, vår statsskuld
och vårt stora budgetunderskott.
Vi skall gå med i EU. Den skisserade ekonomiska tillväxten i budgeten
bygger på det, men var finns budgetanalysen för medlemsavgiften för ett
medlemskap från 1995? Varför har regeringen inte medlemsavgiften med i
prognoserna för framtiden?
Regeringen tycker troligen att Ny demokrati har en alltför pessismistisk
syn på ekonomin, men vi kan inte tigande se på medan ytterligare jobb för-
svinner ut i Europa. Enbart under de senaste tre åren har Sverige åderlåtits
på 200 000 industrijobb, jobb som inte kommer tillbaka i brådrasket. Vi åter-
kommer i vår motion med anledning av kompletteringspropositionen med
ett antal arbetsbefrämjande åtgärder. Vi är inte ute efter ett politiserande,
utan vi ser som vår angelägnaste uppgift att hjälpa till att få Sverige på fötter
igen. Till skillnad från regeringen anser vi att Sverige fortfarande befinner
sig i en allvarlig kris.
Fru talman! Vi återkommer i vår motion med ett betydligt kraftfullare och
framför allt rättvisare förslag till ekonomisk politik än det som komplette-
ringspropositionen är uttryck för.
(Applåder)
Anf. 5 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Vänsterpartiet var emot de avregleringar och ofinansierade
skattesänkningar för höginkomsttagare som Anne Wibble nu anger som hu-
vudorsaker till kasinoekonomin och dagens arbetslöshet och underskotts-
problem. Trots det har vi varit självkritiska, erkänt att vi kunde ha betett oss
mer konstruktivt.
När jag hör Anne Wibble och Göran Persson skylla på varandras rege-
ringar blir jag faktiskt litet beklämd. Ni har ju ändå varit överens om nästan
allt: avregleringen på 80-talet, skattereformen, den olycksaliga kopplingen
av kronan till EG:s valuta och krisuppgörelsens åtstramningar mitt i den
djupa lågkonjunkturen. Kan ni inte i era nästa inlägg visa litet mer ödmjuk-
het och erkänna att också era båda regeringar har haft grovt fel i den ekono-
miska politiken?
Jag tänkte i övrigt i det här inlägget inte så mycket gräva i historien utan
i stället tala om vad vi vänsterpartister vill med den ekonomiska politiken.
Den höga arbetslösheten och de försämringar som pågår inom skola,
barnomsorg och sjukvård i dagens Sverige är de viktigaste problemen. Det
snabbaste och enklaste sättet att göra något åt dem är att se till att kommuner
och landsting från denna kammare får ett tydligt besked om att de kommer
att få en ekonomi som möjliggör ett stopp för avskedanden och drastiska
sparprogram. Vi föreslår som enda riksdagsparti att skolan, vården och om-
sorgen skall ges möjlighet att få sin beskärda del av de ökade inkomster som
svenska folket kommer att få under de kommande åren.
Jag vill här passa på att ställa en fråga till Göran Persson. Ni föreslog i
januari att grundavdraget i inkomstbeskattningen skulle återställas till tidi-
gare högre nivå, vilket som isolerad åtgärd berövar kommunerna drygt 4 mil-
jarder i skatteinkomster. När vi frågade er om det här fick jag uppfattningen
att ni i samband med kompletteringspropositionen skulle återkomma med
besked om hur det här skattebortfallet skulle kompenseras.
Nu skulle jag gärna vilja veta: Hur kommer ni att göra med denna fråga i
den kommande motionen? Jag har frågat många av landets kommunalpoliti-
ker och offentligtanställda, och inte minst med tanke på dagens opinionsiff-
ror fäster de mycket stor vikt vid svaret på den frågan.
Akuta stödåtgärder behövs också inom byggbranschen, som nu står på
gränsen till sammanbrott. Det är inte bara omänskligt med den höga byggar-
betslösheten, det är också samhällsekonomiskt farligt att banta bostadsbyg-
gandet så mycket att det blir brist på byggjobbare och överhettning när kon-
junkturen för byggandet åter vänder uppåt. Den mest effektiva åtgärden nu
är att ge ett besked om att man skall vänta med minskningarna av räntesub-
ventionerna.
Jag tycker att Anne Wibble skall fråga Bengt Westerbergs brorsa, färg-
handlaren, vad som är viktigast för hans möjligheter att expandera och an-
ställa flera: Är det ökad efterfrågan på hans produkter eller är det ytterligare
skattesänkningar?
Mer långsiktigt behövs kraftfulla och rättvist fördelade investeringspro-
gram för utbildning, miljö och informationsteknologi, som underlättar en
omställning av produktionen i hållbar riktning. Vi vill inrätta en framtids-
fond, finansierad av de övervinster som nu håller på att växa fram i exportin-
dustrin och som hotar att skapa en ny finansbubbla om några år.
Vi ger vårt fulla stöd till miljöminister Johansson, inte i EU-frågan men
när det gäller förslaget att bredda basen för kväveoxidavgifterna. Han förtjä-
nar även beröm för att han vill höja skatten på koldioxid. Det fick han inte
för er andra i regeringen, men ni centerpartister och andra miljövänner i
riksdagen skall få möjlighet ändå att rösta på det förslaget.
Vi skulle också vilja att framtidspengarna används till stöd för försöks-
verksamhet med sex timmars arbetsdag. Sex timmars arbetsdag är ingen pa-
tentmedicin för att bota arbetslösheten. Men det är en modell som fungerar.
Det visar praktisk erfarenhet.
Minskad arbetslöshet är en grundläggande förutsättning för en sanering
av de offentliga finanserna. Men också det omvända gäller. Arbetslösheten
kan inte minskas reellt utan att räntorna faller, vilket kräver minskade of-
fentliga underskott.
Finns det utrymme för att höja skatterna? Ja, det råder ingen brist på
pengar sammantaget i detta land. I år kommer svenska folket totalt att spara
ungefär 4 000 kr per individ mer än vad vi investerar. Det stora problemet
är att allt detta överskottssparande ligger inlåst i bankfack i stället för att
komma ut i produktiv användning. Det är inte höga skatter som åstadkom-
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
11
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
12
mer det höga sparandet utan en osäkerhet inför framtiden vilken i sin tur
beror på arbetslösheten. Det är den onda cirkel som måste brytas.
Räntorna på statsskulden är inte bara förfärande stora. De hamnar också
såsom inkomster hos fel grupper. Det är just den överklass och välbeställda
medelklass som redan har ett stort överskottssparande som kammar hem
också de stora ränteinkomsterna. De kan köpa hus och livförsäkringar åt
sina barn och barnbarn. Jag tror inte att det är finansministerns barnbarn
som kommer att drabbas, utan det är barn och barnbarn till dem som nu går
arbetslösa och som har låga inkomster som kommer att drabbas av att få sa-
nera den offentliga ekonomin.
Detta kan inte klaras utan skattehöjningar. Den som påstår något annat
talar helt enkelt inte sanning. Efter en sänkning av bolagsskatten från 30 till
28 % har Sverige den näst lägsta nominella bolagsskattesatsen bland OECD-
ländema. Om man lägger till skatten på kapitalinkomster och reavinster,
hamnar Sverige fortfarande bland de utpräglade lågskatteländerna för kapi-
talägare. Ett flertal länder i Västeuropa har också högre inkomstskatt för
höginkomsttagare än vi har här i Sverige.
Det räcker dock inte med skattehöjningar. Det behövs också besparingar
i statsutgifterna. Det finns i dag ett utrymme för totalt minskade militärutgif-
ter, även om resurser omfördelas till svenska insatser i FN:s regi. Investe-
ringar som skadar miljön innebär slöseri. Vi bör därför stoppa Öresunds-
bron och storskaliga motorvägssatsningar. Socialförsäkringssystemen måste
bli mer fördelningspolitiskt träffsäkra.
En sanering av de offentliga finanserna kan inte genomföras utan en stark
och rättvis fördelningspolitik. De arbetslösa skall inte drabbas dubbelt.
Återställ ersättningsnivån i a-kassan till 90>e%. En sänkning av taket i sjuk-
försäkringen kan betala en höjning av ersättningsnivån för långtidssjuka från
70 till 80 %. Minska avdragsmöjligheterna för privata pensionsförsäkringar
så att dessa sparformer inte blir mer gynnade än andra. Detta ger skattein-
komster som kan användas för att höja pensionen för dem som har låg eller
ingen ATP.
Jag vill ställa en andra fråga till Göran Persson, som var inne på löntagar-
fondspengama. Han ansåg att det skulle gå att spara 8 miljarder. Dessa
pengar skall enligt regeringens förslag läggas i stiftelser. Det är väl avkast-
ning som sedan skall gå till forskning och annan offentlig konsumtion. Det
skulle kunna bli fråga om att spara en tiondel på den offentliga konsumtio-
nen. Vi stöder förslaget om att lägga in pengarna i AP-fonderna. Men jag
vill att rätt skall vara rätt. Det handlar väl om en tiondel av summan, Göran
Persson, i besparingar?
Jag är litet förvånad över talet om den offentliga konsumtionen. Det gäller
väl inte den offentliga konsumtionen? Den minskas ju dramatiskt och skapar
arbetslöshet med regeringens planer. Så har jag inte uppfattat era långsiktiga
planer. Det är väl i transfereringssystem som man måste spara och inte i den
offentliga konsumtionen?
Vi vänsterpartister får ofta höra att vi har bra förslag, men de flesta är
skeptiska till våra möjligheter att påverka politiken. Med det nuvarande par-
lamentariska läget här i riksdagen har vi givetvis ofta svårt att göra oss gäl-
lande. Men vi har faktiskt påverkat. Det var vi som först, länge och envetet
krävde sänkt grundavdrag för höginkomsttagare. Till slut gav en riksdagsma-
joritet efter. Detta ledde i sin tur till att kommunerna fick behålla 4,2 miljar-
der mer i skatteinkomster.
Vi har också varit pådrivande i en rad frågor, där den samlade oppositio-
nen har tvingat regeringen att ändra sina förslag. Det gäller en skärpt kamp
mot ekobrott. Det gäller ökade anslag till reparation, ombyggnad och kul-
turmiljövård. Det gäller avskaffandet av tvånget att införa det dyra husläkar-
systemet. Det kommer förhoppningsvis att gälla den besparing som blir följ-
den när riksdagen säger nej till vårdnadsbidraget.
Jag kan faktiskt försäkra er att vi i Vänsterpartiet är ganska trötta på att
ständigt befinna oss i oppositionsrollen. Sverige behöver förtvivlat en ny re-
gering, men det räcker inte med det. Det behövs också en radikalt ny politik,
som inleder den långa marschen mot full sysselsättning och sanerade statsfi-
nanser.
Anf. 6 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Först vill jag tacka Göran Persson för reklamen för min bok.
Sådant är alltid trevligt att höra.
Jag avvisar aldrig reflexmässigt sparförslag. Men de som kommer från So-
cialdemokraterna är så sällsynta att jag endast har ett sådant tidigare att åbe-
ropa. Det gällde att man skulle ha bara 70 % i ersättning när man är långtids-
sjuk. Det är Socialdemokraternas bidrag hittills på eget initiativ till bespa-
ringar. Det är inte särskilt bra, men vi biträdde det, eftersom det var det enda
som vi kunde komma fram till.
Vad som sades om löntagarfondspengarna är sant, att jag har kastat lystna
blickar på de 8 miljarderna. Det är också sant att det finns ett riksdagsbeslut,
fattat här i kammaren ganska nyligen, om att pengarna skall användas för
forskning och utbildning samt andra insatser som främjar framtidens jobb.
Vidare är det sant, som Johan Lönnroth påpekade, att det sannerligen inte
handlar om att öka den offentliga konsumtionen med 8 miljarder. Det visar
att Göran Persson kanske inte är så van vid de ekonomiska tingen som han
vill ge sken av. Det handlar om avkastningen, som blir väsentligt mindre än
1 miljard, kanske mellan 500 och 800 miljoner. Det är inte någon föraktfull
summa det heller, vill jag säga. Men även om detta förslag skulle bifallas
av kammaren, är Göran Persson fortfarande skyldig mig mer än 3 miljarder
kronor. Det böljade med 4 miljarder som han är skyldig mig genom en bytes-
handel tidigare.
Det finns också en annan liten nackdel med detta förslag. I går hörde jag
Ingvar Carlsson klaga på att regeringen nog skulle åstadkomma bara en-
gångsbesparingar. Varifrån denna tro kom vet jag inte. Vi har ju åstadkom-
mit permanenta besparingar. Men förslaget från Göran Persson rör just ett
engångsbelopp. Det finns väldigt många miljarder kvar. Jag avvisar som sagt
aldrig sparförslag reflexmässigt. Jag väntar ivrigt på de ca 3 miljarder som
Göran Persson genom egen byteshandel är skyldig mig.
Göran Persson hade egentligen inga kommentarer alls till den reviderade
finansplanen. Han hade inga kommentarer till regeringens planer på att öka
den saneringsplan som finns med 20 miljarder. Han hade ingen kommentar
till tidigareläggningen. Han gav denna gång inte ens ett löfte om att åstad-
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
13
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
14
komma någon egen saneringsverksamhet senare. Anförandet var ganska
försiktigt hållet.
Jag kan upprepa en fråga som Göran Persson inte får lov att glömma: Vå-
gar socialdemokraterna spara i utgifterna för att minska underskottet i pen-
sionssytemet? Löntagarfondspengarna räcker nämligen inte på långa vägar.
Låt mig också säga att Göran Persson i övrigt mest andades förslag om
större utgifter för insatser för de arbetslösa. Om han händelsevis skulle vara
intresserad av att föra en klok politik för ökad sysselsättning till hjälp för
dem som i dag inte har något jobb tycker jag att han skulle undersöka före-
tagsklimatet och se vad man kan göra för att förbättra för företagen i Sve-
rige.
Den socialdemokratiska politiken har ett sällsynt dåligt ”record” om man
tittar bakåt. Till följd av 80-talets politik förlorade Sverige kampen om inve-
steringarna. Det investerades ganska mycket världen runt, även av svenska
företag, men inte i Sverige. De investeringarna försvann utomlands, och det
var ganska få av de utländska investeringarna som kom till Sverige. I runda
tal förlorade Sverige uppemot 300 miljarder kronor i uteblivna investeringar
på socialdemokratisk politik.
Under ett enda år, 1993, vann Sverige investeringar på 24 miljarder kronor
till följd av den politik som regeringen bedriver. Dessutom var de affärer
som de utländska investerarna gjorde i Sverige ganska stora - även det i mot-
sats till på 80-talet. De, liksom flertalet andra företagare, tror nu på Sverige
som ett bra land för företagande, investeringar och därmed jobb.
Den stora risken för de arbetslösa och för jobben är att Göran Persson
skulle få chans att förverkliga det som han då och då pratar om, nämligen
att höja skatterna för småföretagen, återställa arbetsrätten till nackdel för
småföretagen, återinföra en dubbelbeskattning på det riskvilliga kapitalet så
att det inte görs några investeringar och förstöra på många andra sätt. Detta
vore till mycket stor nackdel för de arbetslösa.
Jag måste säga att jag tyckte att Göran Perssons anförande var osedvanligt
tomt på kommentarer till de förslag som finns.
Jag vill hälsa Harriet Colliander välkommen i den ekonomiska debatten.
Jag vill gärna lämna några kommentarer.
Regeringen är inte intresserad av att ta 20 miljarder från barnfamiljerna,
vilket den familjepolitik som Ny demokrati åtminstone tidigare har företrätt
skulle innebära.
Jag kan också upplysa om att det finns en särskild bilaga där det står talat
om budgeteffekterna av medlemsavgiften till EU. Skälet till att den inte lig-
ger i tabellerna i statsbudgeten är mycket naturligt: hänsynen till demokratin
i landet. Vi vill nämligen inte föregripa folkomröstningen.
Johan Lönnroth hade några synpunkter som också kräver en kommentar.
De handlade dock inte om regeringens budgetförslag. Det kan jag förstå.
Vänsterpartiet brukar ständigt ha en helt annan uppfattning, nämligen att
man skall höja skatter i stället för att spara i utgifterna.
Han hade synpunkter på en i Folkpartiet bekant färghandel och undrade
om det är mer efterfrågan eller lägre skatter som behövs. Vi var i den där
färghandeln i förra veckan. Den ökande efterfrågan finns redan. Det som
skulle knäcka en sådan affär, liksom många andra liknande mindre företag,
är att Vänsterpartiets förslag till skatteökningar skulle gå igenom. Det skulle
alldeles ta loven av den expansion som nu pågår och gå ut över de jobb som
finns där.
Jag efterlyser fortfarande kommentarer till det som är det viktiga i det nu-
varande perspektivet: de två stora fördelningsfrågorna. Den ena frågan är
statsskuldsproblematiken, som inte löses ens med de resterande löntagar-
fondspengarna utan kräver en långsiktig plan för minskade utgifter och vissa
inkomstförstärkningar. Det räcker inte med engångsbelopp.
Jag inbillade mig att denna debatt skulle handla om en viss reaktion från
oppositionspartierna på de mycket konkreta och tydliga förslag som rege-
ringen lägger fram i den reviderade finansplanen. Det problem som vi där
särskilt tar upp är just hur man får stopp på ökningen av statsskulden. Det
är ett mycket allvarligt problem, och det krävs faktiskt något slags reaktion
utöver förslag om engångsbelopp för att vi skall kunna hantera det.
Lustigt nog har inte heller det andra stora fördelningsproblemet berörts
av så många: arbetslösheten och hur man åstadkommer en mycket snabb till-
växt så att jobben blir fler i Sverige. Även på det området tycker jag att den
utveckling som är på gång är väldigt bra. Det finns fler nya företag nu än
någon gång under de senaste fem åren. De företag som finns och de företag
som börjar komma fram måste ges en rimlig chans att växa och bli starka.
Då duger det inte att komma med återställare i form av traditionell social-
demokratisk politik.
Fru talman! Jag väntar på de ytterligare miljarder som socialdemokratin
är skyldig mig. Det vore intressant att höra om Göran Persson i sin nymor-
nade insikt om att statsskuldsproblemet kanske är litet allvarligt vågar spara
på utgifterna i pensionssystemet. Där finns ett väldigt stort underskott. Det
underskottet skulle vara nästan lika stort även om de återstående fondpeng-
arna gick dit i stället för till framtidens forskning och framtidens jobb.
(Applåder)
Anf. 7 GÖRAN PERSSON (s):
Fru talman! Jag tror att den enstaka applåd som finansministern bestods
på ett bra sätt sammanfattar läget. Den är uppskattningen av hennes ekono-
miska politik i ett nötskal.
Vi redovisar naturligtvis vår politik om 14 dagar. Då skall vi lägga fram ett
heltäckande och sammanhållet program. Vi kommer att ha ett bättre bud-
getsaldo än regeringen. Vi kommer att satsa på offensiva insatser mot arbets-
lösheten, och vi kommer att lyfta fram fördelningspolitiken.
Den djupt orättvisa förändring av kapitalbeskattningen som regeringen
har genomdrivit är en av de saker som har skapat mest oro och flest upprörda
känslor i folkdjupet. Det är klart att vi kommer att bygga vår politik omkring
detta i ett läge då konjunkturen rimligen måste gå uppåt. Vi får inte upprepa
det misstag andra länder ute i Europa har begått och underlåta att knäcka
arbetslösheten. Det är den avgörande dramatiska frågan. Vår kritik av fi-
nansministern och regeringen består ju i att man inte har några konkreta för-
slag på detta område.
Anne Wibble berömmer sig över den plan som innehåller ytterligare 20
miljarder kronor i besparingar 1999 och 10 opreciserade miljarder 1995/96.
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
15
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
Det är just den typen av sifferlek som har åstadkommit en dånande samstäm-
mig reaktion: Politiken är tom och innehållslös.
När jag hör fru Wibble kommer jag att tänka på en annan figur som också
utbrast: Jag har en plan. Jag syftar på Sickan i Jönssonligan, som hade dessa
strålande planer vid vaije tillfälle som han och kumpanerna skulle göra nå-
gonting stort. Lysande, Sickan, sade de andra. Det är inte utan att man ser
regeringskretsen framför sig, när Anne Wibble har föredragit sin stora plan,
då statsministern eller någon annan väser i mungipan: Lysande, Sickan.
Detta är faktiskt på kornet en bild som tidningen Expressen i dag tecknar.
Detta kan man ju skratta åt. Gösta Ekman är ju underhållande.
Men i det här fallet är det djupt tragiskt och beklämmande att höra finans-
ministern. Det är dessa planer som har gjort att man i omvärlden faktiskt
säger att detta land skall ha en räntemarginal till den tyska D-marken som
är likvärdig med Italiens. Har det aldrig bekymrat fru Wibble? Är inte detta
ett objektivt betyg som med hårdhet överträffar allt som kan utfärdas från
denna och andra talarstolar i landet? Däri ligger tillkortakommandet och fa-
ran.
Jag erbjöd ett uppslag som jag upplevde att finansministern inte avvisade.
Nu synar vi korten i nästa varv. De ligger just nu i utbildningsutskottet, där
vi lägger förslag som minskar utgifterna. Vi för in våra förslag för att minska
underskottet. Det är sant att det är en engångsindragning, men den ligger
på i storleksordningen 8 miljarder kronor. Den skulle sänka våra framtida
ränteutbetalningar med i storleksordningen cirka 800 miljoner kronor per
år. Det är ett imponerande och konkret bidrag.
Ta chansen och visa att det, när det stora oppositionspartiet står där, fak-
tiskt är möjligt också för en illa sargad finansminister att bedriva politik! Det
parlamentariska stöd hon har och som hon har bildat regering på är Harriet
Colliander och hennes parti. När jag lyssnade på Harriet Colliander upp-
levde jag det inte som en lovsång till finansministerns insatser.
Det parlamentariska, politiska och finansiella korthuset som Wibble och
Bildt har byggt rasar samman. Räntorna stiger, boräntorna ökar, konkur-
serna i bostadsrättsföreningar ökar. Folk sitter hemma vid köksborden och
räknar på hur mycket hyrorna skall stiga. Det är denna situation som är så
farlig, och det var den som Anne Wibble skulle möta med sin plan.
Av planen blev det i stort sett ingenting annat än det som Sickan brukar
leverera. I den senaste filmen såg vi ju hur allt slutade när man sprängde hela
resväskan med pengar och de brända sedlarna singlade ner över de stackars
kumpanerna i Jönssonligan. Så får det inte gå för Sverige, fru Wibble. Där-
för är det viktigt att ni tar den utsträckta handen och försöker åstadkomma
någonting av konkreta besparingar så att vi visar att läget är under kontroll.
(Applåder)
Anf. 8 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Fru talman! Ärade radiolyssnare! Ny demokrati bildades 1991. Väljarna
röstade in oss i Sveriges riksdag därför att Sveriges ekonomi höll på att falla
sönder och därför att politikerna i denna riksdag inte förmådde att klara si-
tuationen. Jag påminner om att vi, Ny demokrati, gick till val på ett bespa-
16
ringspaket på 196 miljarder över sex år, finansierat på tio år. Vi möttes av
hån.
Vi har i många frågor legat ett steg före er andra. Vi var de enda som före-
språkade en flytande krona, men hånades. Det var ett hån som kostade skat-
tebetalarna 30-40 miljarder kronor. Vi lyckades få upp flyktingpolitiken till
diskussion, och det har i denna kammare fattats beslut som inte hade varit
möjliga om inte vi hade fungerat som biåslampa.
Vår existens har gjort att ni, etablerade partier, har tvingats att föra en
bättre politik. Det var också vår avsikt. Vi sätter strålkastare på problem
som ni med er barlast av bindningar, låsningar, fördomar och traditioner väg-
rar att ta itu med. Vi fortsätter envist att fråga finansministern: Varför sparar
ni inte i organisationsbidragen? Varför fortsätter ni att hälla biståndspengar i
svarta hål? Varför ger ni över en miljard till hemspråksundervisning? Varför
sparar ni inte där det går att spara? I stället gör ni omfördelningar och låter
vanligt folk drabbas av besparingarna.
Finansministerns påstående att vi tar 20 miljarder från barnfamiljerna är
felaktigt. Vi skapar en rättvis familjepolitik som ger alla valfrihet - alla. Sta-
ten sparar 21 miljarder. Det har man också i Finansdepartementet räknat ut.
Omdömena om regeringens kompletteringsproposition är samstämmiga:
Den är svag, den är tunn och den inger inte förtroende för regeringen. Varför
klarar inte regeringen att prestera en trovärdig budget? Tidningarna och kri-
tikerna skjuter in sig på att det är valår, att regeringspartierna inte vill föreslå
obehagliga besparingar, att det handlar om röstfiske, att regeringen luras
osv.
Men om det vore så väl att det enbart var att det är ett valår som är orsaken
till att budgeten är svag så ginge det väl an. Men problemen är värre än så,
därför att de går tillbaka till partierna själva. Då menar jag såväl regerings-
partierna som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Problemet är att alla etablerade partier i riksdagen är för lika i sin politik,
men politiken är sprungen ur olika ideologiska rötter. I dag finns det nästan
inga riktiga arbetare i Socialdemokratiska Arbetarepartiet för vilka klass-
kampen skall föras. I Centern finns nästan inga bönder. Centern som i dag
domineras av moderata gröna är ett bra exempel på ett traditionellt parti
som har förlorat sina rötter. Så kommer det att gå för de andra partierna
också. Moderaterna är inte längre ett parti för bara patroner och företagare.
Och Folkpartiet, som bildades för att ta tillvara medelklassens intressen mot
högerkrafter och nationalister, är med sina ynka 7 % knappast representativt
för medelklassen. Det betyder att alla partier står för det som Folkpartiet
bildades för.
De etablerade partiernas existens hänger på att de blir kvar vid det gamla -
det gamla klass- och intressetänkandet. Vad som också har hänt under resans
gång är att alla etablerade partier har satt sig i knät på särintressen och krav-
maskiner av olika slag - LO, TCO, SAF och Hyresgästföreningen. Uppräk-
ningen skulle kunna göras oändlig. Alla bara kräver, och yrkespolitikerna
har inte kunnat säga nej. Därför ser det ut som det gör i Sverige, och därför
förmår inte de fyra regeringspartierna att ta krafttag, vilket inte heller So-
cialdemokraterna gör. Ny demokrati har inga särintressen. Jo, vi har ett.
Vårt särintresse är väljarna.
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 96
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings -
propositionen
18
Alla partier i riksdagen, utom Ny demokrati, har sina rötter i 1800-talet.
Partierna är inplacerade på en höger- och en vänsterskala. Denna höger-
vänster-skala följer 1800-talets måttstock. Men denna måttstock går inte
längre att använda, för blockpolitiken uttryckt i höger och vänster existerar
inte längre. Men om de gamla partierna erkänner det, har de förlorat sitt
existensberättigande. Ny demokrati finns inte på denna höger-vänster-
skala, vilket gör att alla andra partier och också alla journalister är villrådiga.
Ena gången är vi ett högerparti, andra gången ett vänsterparti. När man inte
kan placera oss säger man: Er kan man inte lita på.
Jag vill karakterisera Ny demokrati som ett spjutspetsparti - men pilarna
går inte åt samma håll om man mäter med den gamla 1800-talsskalan. Vi är
början till en modern partistruktur, som stämmer med befolkningens verk-
liga sammansättning och verkliga problem. Vi går in där andra partier har
låsningar, där vi ser att saker måste göras. Vi kan inte göra allt, men vi kan
göra mycket. Därför kan vi också tala med andra partier och göra upp med
andra partier. Vi för sakpolitik, och vi för en politik som vi tror är bra för
Sverige. Vi kommer att fortsätta att säga sanningar, även om de är obehag-
liga.
Alla vet att Sverige är ett sjukt samhälle - nu handlar det om att det inte
skall bli obotligt sjukt. Kompletteringspropositionen är som en potemkinku-
liss. Regeringen målar framtiden i rosenrött med en 4-procentig ekonomisk
tillväxt, fast alla vet att det är en utopi. Vi i Ny demokrati kommer att pre-
sentera våra recept till bot i vår ekonomiska motion om två veckor. Då kom-
mer det att handla om bot och inte om smärtlindring. Fru talman! Vi tar an-
svar för Sverige.
Jag skulle vilja säga till finansministern att jag inte har fått svar på frågan
om vad som finns i TUB:en och om underlaget för att hävda den höga brut-
toinvesteringen i näringslivet.
(Applåder)
Anf. 9 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag får gratulera Göran Persson till den slående liknelsen med
Sickan. Jag skulle vilja råda Göran Persson att inte ge sig i lag med Sickans
gäng. Jag tror att Göran Persson i en regering ihop med Anne Wibble, eller
Sickan, skulle få spela Vanhedens roll, dvs. han med de för korta byxorna
och de röda strumporna. Som sagt var: Gå inte med i Jönssonligan, Göran
Persson!
Finansministern anser att vårt förslag att höja företagsbeskattningen från
28 % till 30 % skulle vara förödande för Bengt Westerbergs bror färghandla-
ren. Nu är det så att Danmark har en skattesats på 34 % och EU-genomsnit-
tet är nästan 40 %, och såvitt jag vet finns det där en rad färghandlare som
ändå får sälja en och annan färgburk. Jag tycker därför att Anne Wibble kan
lugna Bengt Westerbergs bror när det gäller våra skatteförslag.
Jag måste passa på att fråga om de starka attackerna gentemot Social-
demokraterna på grund av att de vill höja skatter. Såvitt jag kan räkna på de
socialdemokratiska förslagen, med direktavskrivningar och annat, innebär
de sammantaget vad gäller företagsbeskattningen, åtminstone kortsiktigt,
att Socialdemokraterna vill sänka skatterna för företagen jämfört med rege-
ringens förslag. Är det inte så, Anne Wibble? Det är väl sanningen. Varför
lägger ni inte av med den här kampanjen? Det är väl ingen slump att Svenska
arbetsgivareföreningen har ställt sig upp och hyllat Göran Persson just nu.
Jag skulle vilja att finansministern i sitt sista inlägg mycket kort svarade
på några frågor. Den första gäller kommunernas utveckling. De skall ju
spara 35 miljarder fram till 1998. Det här måste man tolka så att kommuner-
nas förbrukning av pengar inte får öka snabbare än konsumentpriserna.
Samtidigt hoppas regeringen att befolkningens inkomster totalt skall växa
med 4 % per år, uttryckt i fast penningvärde, under resten av 90-talet. De
kommunalt anställda måste rimligen få del av den här reala inkomsttillväx-
ten, vilket betyder att kommunerna kraftigt måste minska antalet anställda
om de inte skall öka sin penningförbrukning.
Men inkomsttillväxten betyder totalt sett också att kommunernas skatte-
inkomster ökar med 4 %, vid oförändrad nivå på skattesatserna. Kommu-
nerna kommer då att få jättelika finansiella överskott.
Kommunerna skall således, enligt regeringens planer, dels skära ned kraf-
tigt på antalet anställda, dels förklara för medborgarna varför man skall
bygga upp stora finansiella överskott. Man skall också förklara varför många
av dem som kommunerna avskedar skall tvingas leva på statliga medel, ar-
betslöshetsunderstöd eller arbetsmarknadspolitik. Det här är helt enkelt inte
trovärdigt. Bilden förändras naturligtvis om staten drar in överskotten från
kommunsektorn. Men det står inte ett ord om detta i Nathalieplanen eller
kompletteringspropositionen.
Frågan är alltså: Är min tolkning riktig, att regeringen planerar nya stora
indragningar av pengar från kommuner och landsting men att man inte vågar
säga det i denna proposition? Vilken poäng är det med att avskeda vårdbiträ-
den och bamomsorgspersonal och låta dem gå rakt ut i arbetslöshet? Vilken
samhällsekonomisk poäng är det med att göra det?
Sedan kan man också observera att ränteskillnaden mellan Sverige och
Tyskland, som Göran Persson talade om, har uppstått efter det att förhand-
lingarna med EU var klara och efter det att Socialdemokraterna och de bor-
gerliga partierna hade enats om pensionsöverenskommelsen. Tycker inte
Anne Wibble att det här är någonting som är värt att fundera över? Hon tror
ju på att marknaden, i alla fall delvis, har rätt. Kan det möjligen finnas något
samband, så att marknaden uppfattar det här pensionsförslaget som orimligt
samhällsekonomiskt dyrt, och att de dryga EU-avgifterna också bidrar till
att höja den svenska räntan? Kan det vara så, finansministern?
Anne Wibble frågar var Göran Persson vill spara i pensionssystemet. Men
det nya förslaget, jämfört med nuvarande ATP-system med nuvarande reg-
ler, dvs. bibehållet tak, är såvitt jag förstår dyrare. Var vill Anne Wibble
spara i det nya pensionssystemet?
Slutligen gäller det frågan om EU-avgifterna. Man har motiverat detta att
man inte tar med dem i den långsiktiga kalkylen med att beslut ännu inte har
fattats i EU-frågan. Men hur många beslut har fattats när det gäller Natha-
lieplanen? Det är ju beroende på kommande majoriteter. Det är högst
osäkra beslut och majoriteter. Dessutom är det mycket dåligt praktiserat.
Det duger alltså inte som argument.
Jag vill till sist fråga finansministern: Hur skall ni som vill säga ja till
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
19
|
Prot. 1993/94:96 26 april 1994 |
svenskt medlemskap i EU plocka fram de mycket dryga pengar som svenska |
unionen?
|
Remissdebatt med |
Anf. 10 Finansminister ANNE WIBBLE (fp): Fru talman! Jag undrar om inte Göran Persson borde ägna sig mindre åt Det huvudsakliga budskapet nu var att Socialdemokraterna skall presen- Jag ägnade rätt mycket tid åt att varna för försöken, som jag misstänker Göran Persson ägnade sig i stället åt att klaga på kapitalägare - de är tydli- Den senaste reaktionen från utlandet, som jag har tagit del av, angående Fru talman! Det viktiga är att klara av saneringen av de offentliga finan- Fru talman! Jag vill också något kommentera Harriet Collianders anför- |
|
20 |
de beslut där Ny demokrati under de senaste veckorna har varit med och |
bildat majoritet i riksdagen. Det gäller mera pengar till Riksteatern och till
diverse andra kulturanslag - säkert mycket angelägna, men det innebär att
man har röstat för mera pengar - mera pengar till nytt varvsstöd, mera
pengar till tekniska attachéer, mera pengar för att återupprätta ett bostads-
departement - följden blir antagligen en faslig massa byråkrati - mera
pengar till geologisk undersökningsverksamhet och en lång rad andra saker.
När det sedan verkligen gäller, då röstar Harriet Collianders nydemokrater
för mera offentliga utgifter och mera byråkrati. Det är inte så väldigt bra.
Johan Lönnroth ställde en fråga om ifall det inte var så, att socialdemokra-
ternas skattepolitik innebar sänkningar, framför allt när det gällde investe-
ringsavdrag. Jag kan berätta någonting för Johan Lönnroth, som kanske är
en nyhet för Vänsterpartiet. Företagens investeringar avgörs faktiskt inte på
grundval av tillfälliga skattelättnader hit eller dit. Det kan vara nog så önsk-
värt i vissa fall, men företagens investeringar avgörs av ett långsiktigt stabilt
företagsklimat. Det finns en lång rad undersökningar som visar att företagen
nu - i motsats till för några år sedan och verkligen i motsats till 80-talet med
den socialdemokratiska politiken - har ett mycket starkt förtroende för före-
tagsklimatet i Sverige. Företagen vill producera här, de investerar här och
därmed skapar de också jobb här. Det är den politiken tillsammans med
skuldsanering som det måste byggas vidare på för att man skall kunna ta vara
på den mycket goda chans som Sverige nu har att återupprätta Sverige som
en stark företagar- och industrination med många nya jobb och med en stabil
bas för de trygghetssystem som medborgarna har rätt att förvänta sig.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
Proposition 1993/94:150 hänvisades till finansutskottet.
4 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 28 april
Anf. 11 TALMANNEN:
Vid frågestunden torsdagen den 28 april kl. 14.30 kommer följande stats-
råd att närvara:
Statsminister Carl Bildt, kulturminister Birgit Friggebo, arbetsmarknads-
minister Böije Hörnlund, finansminister Anne Wibble och kommunika-
tionsminister Mats Odell.
Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå-
gorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Remissdebatt med
anledning av
kompletterings-
propositionen
21
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar pä frågor
5 § Svar på fråga 1993/94:467 om samverkan om PVC mellan bran-
schen och Kretsloppsdelegationen
Anf. 12 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Patrik Norinder har frågat mig vilka åtgärder regeringen vid-
tagit med anledning av en skrivelse från Grossistförbundet Svensk Handel
m.fl. om Kretsloppsdelegationens regeringsuppdrag om PVC.
I enlighet med vad som föreslagits i regeringens kretsloppsproposition
(prop. 1992/93:180) - som riksdagen godkände förra våren - har Kretslopps-
delegationen fått i uppdrag att utarbeta en plan för att undvika miljöpåver-
kan från polyvinylklorid (PVC) och andra klorerade plaster. Enligt uppdra-
get bör överläggningar ske med berörda intressenter, bl.a. berörda myndig-
heter och branscher. Kretsloppsdelegationen skall redovisa sitt uppdrag till
regeringen senast den 1 juni 1994.
Som brukligt är kommer ärendet sedan att beredas inom regeringskansliet
innan beslut fattas av regeringen. Detta innebär bl.a. att Kretsloppsdelega-
tionens förslag kommer att skickas på remiss till berörda instanser. Grossist-
förbundet kommer härvid att beredas tillfälle att inkomma med remissytt-
rande.
I detta sammanhang vill jag också med anledning av skrivelsen från Gros-
sistförbundet Svensk Handel m.fl. nämna att branschorganisationerna har
inbjudits till överläggningar med företrädare för departementet under juni
månad, dvs. efter det att Kretsloppsdelegationen redovisat sitt uppdrag till
regeringen.
Anf. 13 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Jag tackar så mycket för det svaret. Miljöministern säger i
slutet av svaret att man har berett Grossistförbundet Svensk Handel tillträde
till departementet under juni månad. Den 1 juni redovisar delegationen sitt
uppdrag. Den 13 juni har industrin fått företräde.
Den skrivelse som överskickades från Industriförbundet, branschhandeln
och plastförbunden gällde bl.a. en del av uppdraget. Det var den frågan som
man ville diskutera med regeringen. Man har t.o.m. fått en uppmaning av
Kretsloppsdelegationen att ta kontakt med regeringen angående uppdraget.
Det kan då verka litet underligt att man får företräde hos regeringen efter
att man har lämnat ifrån sig uppdraget.
Anledningen till denna skrivelse är en oro från industrin när det gäller
hanteringen av ärendet. Man har inte fått ta del av några anteckningar, inte
ens från de sammanträden där man själv har deltagit. Man har alltså inte
kunnat se om det har förekommit några felaktigheter som hade kunnat rättas
till. Man har inte heller kunnat bemöta några argument.
Jag vill höra med miljöministern om han anser att det skall gå till så här i
Kretsloppsdelegationen.
Anf. 14 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag tycker nog att den här kritiken är något märklig. Jag har
därför begärt in fullständig redovisning från Kretsloppsdelegationens kansli
av de kontakter som har skett, och jag har också fått en sådan redogörelse.
Jag har ingen anledning att ifrågasätta korrektheten i denna redogörelse.
Av redogörelsen framgår att när det gäller kontakterna med berörda före-
tag och branscher har det förekommit fyra samråd samt ytterligare två sam-
råd med Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och miljöorganisationen
Greenpeace. Plastförbundet, PKL, Grossistförbundet och Kemikontoret
har erbjudits komma med förslag om de företag som skall inbjudas till sam-
råden. Dessa förslag har sedan utgjort underlag för delegationens inbjud-
ningar.
Totalt har nästan 40 företag och branschorganisationer deltagit i ett eller
flera samråd. Jag kan fortsätta så här: Det var samråd den 20 januari, den
25 januari, den 28 mars och den 30 mars. Deltagare var bl.a. Plastförbundet,
Grossistförbundet, PKL och Jernkontoret tillsammans med 13 företag. Så
nog har Grossistförbundet funnits med i samråden. Men det är helt rimligt
att uppläggningen av uppdraget, som ju slutligt avgörs av regeringen, sker i
departementet. Uppdraget i sina huvuddrag har förankrats här i riksdagen.
Både Patrik Norinder och jag vet att det är en konflikt kring vilka plaster
som skall omfattas, hur farliga de är etc.
Anf. 15 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Det är riktigt att företrädare för Plastförbundet, vilket frå-
gan gäller, har träffat Kretsloppsdelegationen vid två tillfällen. Då skall man
betänka att bara en delegat från Kretsloppdelegationen varit närvarande.
Sedan har det varit tjänstemän och ordföranden. De andra har inte fått nå-
gon information, och det har inte gjorts några anteckningar som man hade
kunnat ta del av.
Av övriga intressenter har enligt miljöministern Greenpeace, Naturvårds-
verket och Kemikalieinspektionen deltagit. Det stämmer. Men det är också
något märkligt. Vid mötet gjorde Greenpeaces representant anteckningar,
som branschförbunden inte fått ta del av. I Österrike har Greenpeace ålagts
att stoppa sin kampanj mot PVC på grund av dess osaklighet. Kan jag få
någon kommentar från miljöministern?
Anf. 16 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag utgår från att Greenpeace förde anteckningar för egen
del. Jag har de anteckningar som är Kretsloppsdelegationens. De kallas för
minnesanteckningar. De finns tillgängliga, och där kan man läsa vad alla som
ingår i delegationen, dvs. de olika bransch- och företagsföreträdarna, har
framfört i huvudsak. Därefter är det naturligtvis delegationens ledamöters
egen sak att se till att det är hög närvaro.
I fråga om uppdrag kan jag säga att uppdraget inte är slutligt. Det uppdrag
som ges skall därefter prövas. Där kommer remissinstanserna in i bilden. Då
har naturligtvis alla berörda parter möjlighet att anlägga sina synpunkter.
Men jag skulle vilja varna för att föra debatten som om det handlade om
något slags korporativism, där man enbart skall gå efter intressena.
Anf. 17 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Branschen uppfattar att det är felaktigheter i uppdraget. Det
var detta man ville diskutera med miljöministern. Jag vet inte om miljömi-
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
24
nistern är beredd att ta emot tidigare än den 1 juni. Men den frågan kanske
kan få sin lösning så att branschen får föra fram sina åsikter.
Man har från branschen sagt att man inte fått ta del av några anteckningar.
Det är oroväckande för framtiden om Kretsloppsdelegationen kommer att
fortsätta att arbeta på det här viset. Jag vädjar till miljöministern att se över
rutinerna och försöka få en bättre dialog med industrin och branscherna. Det
är där själva arbetet skall utföras. Får man en konflikt på tidigt stadium är
jag mycket oroad för hur arbetet i Kretsloppsdelegationen kommer att fort-
skrida.
Anf. 18 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Till sist vill jag bara konstatera att det vi hanterar är en fråga
som redan från början har varit konfliktfylld. Det är naturligtvis inte så en-
kelt alla gånger att mildra konflikten under resans lopp.
Det har funnits en mycket bred kontaktyta och stor villighet från Krets-
loppsdelegationens sida att lyssna på företag och branschorganisationer.
Självklart finns samma vilja från min sida.
Minnesanteckningar finns. Jag har inte kontrollerat i vilken utsträckning
de har vidarebefordrats till berörda representanter. Men självklart har inte
delegationen möten med företag och branschorganisationer utan att fånga
in vad de tycker och föra det vidare i arbetet. Jag utgår från att man skall
kunna göra det, med den uppläggning som finns och den remissbehandling
som kommer att ske. Jag är naturligtvis beredd att också själv lyssna på de
berörda.
Anf. 19 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaren. Jag vill bara påpeka att
man från branschen bjudit in delegationen eftersom det var så dålig närvaro
vid tidigare möten. Man ville föra en diskussion, men delegationen har inte
kommit till mötena.
Jag vill också understryka allvaret i det här. Den skrift som miljöministern
har fått är undertecknad av Grossistförbundet Svensk Handel, Industriför-
bundet, Kemikontoret, Plast- och kemikalieleverantörers förening, Svensk
industriförening, Föreningen Sveriges plastfabrikanter och Sveriges plast-
förbund. Jag hoppas att arbetet i Kretsloppsdelegationen framöver kommer
att bedrivas på ett mer öppet sätt och i bättre samarbete med industrin.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1993/94:463 om friköp av historiska arrenden
Anf. 20 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Bengt Silfverstrand har frågat mig om en proposition om fri-
köpslag kommer att föreligga i sådan tid att frågan hinner behandlas av vår-
riksdagen.
I ett tidigare frågesvar har jag här i kammaren sagt att en proposition som
behandlar Arrendekommitténs förslag rörande bl.a. den s.k. friköpslagen
skulle avlämnas under vårriksdagen. Vissa av de lagtekniska och andra frå-
gor som uppkommit under ärendets beredning inom Justitiedepartementet
har emellertid visat sig svåra att bemästra. Frågorna måste givetvis, på sed-
vanligt sätt, gås igenom med stor omsorg. Siktet är emellertid, liksom tidi-
gare, inställt på att propositionen skall avlämnas i sådan tid att den kan be-
handlas av höstriksdagen.
Anf. 21 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på frågan. Det är djupt be-
klagligt att frågan om friköp av historiska arrenden fortsätter att dras i lång-
bänk, en långbänk där man med bred marginal överträffar den tidigare bor-
gerliga regeringen Fälldins insatser på området.
Riksdagen har klart och entydigt beställt en lag från regeringen, med inne-
börden att arrendatorer av s.k. historiska arrenden skall kunna friköpa den
egendom de i praktiken förfogat över i generationer. Det skedde för fyra
och ett halvt år sedan. En arrendekommitté har också enhälligt redovisat ett
förslag till friköpslag. Förslaget ligger på statsrådet Lauréns skrivbord sedan
oktober 1991. Regeringen har alltså haft två och ett halvt år på sig att verk-
ställa riksdagens tidigare fattade beslut - om den politiska viljan hade fun-
nits. Men finns denna politiska vilja? Där måste man naturligtvis hysa
mycket allvarliga tvivel.
Samtidigt som regeringen fortsätter att förhala frågan kräver Lantbrukar-
nas riksförbund och Sveriges jordägareförbund, båda mäktiga företrädare
för landets markägare, att regeringen skall riva upp riksdagsbeslutet om fri-
köpslag.
Stora och penningstarka intresseorganisationer - särintressen som rege-
ringen brukar kalla sådana - förmenar en liten grupp arrendatorer, som ge-
nerationer levt i rättsosäkerhet, rätten att få friköpa sina gårdar. På vilken
sida står regeringen? Har inte statsrådet förståelse för den oro och besvikelse
som finns hos berörda arrendatorer?
Först har regeringen sagt att frågan skall läggas fram för riksdagen i mitten
av våren. Det sade statsrådet Laurén när jag frågade förra gången i januari.
Nu står det i svaret att siktet är inställt på att en proposition skall läggas fram
så att frågan kan behandlas av höstriksdagen. Vad är det nu som gäller, fru
statsråd? Är det vårriksdagen som tidigare sagts eller höstriksdagen?
Anf. 22 Statsrådet RE1DUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Jag sade i mitt frågesvar den 11 januari att jag skulle tro att
en proposition kan läggas fram i mitten på våren. Jag avslutade med att säga
att det skulle läggas fram ett förslag under vårriksdagen. Det innebär natur-
ligtvis att jag inte har utlovat mer än att frågan skall behandlas under höst-
riksdagen.
Min målsättning är fortfarande att en proposition skall kunna avlämnas
under vårriksdagen. Men med hänsyn till de komplikationer av rättsteknisk
natur som vi har mött under arbetet med frågan - olika lagtekniska problem
som har visat sig ganska svåra att komma till rätta med - vågar jag alltså i
nuläget inte utlova mer än vad jag har sagt i frågesvaret.
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
25
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
Anf. 23 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Herr talman! Det är faktiskt ganska upprörande, fru statsråd. De lagtek-
niska problem som man understryker har man haft två och ett halvt år på sig
att lösa. Dessutom har man i det här fallet haft en utomordentligt kompetent
juridisk församling till sin hjälp, som för första gången sedan den här frågan
i över hundra år blötts och stötts blivit enig om ett lagförslag.
Jag förstår om en regering har synpunkter på ett sådant lagförslag, kanske
vill begränsa det eller förändra det på något sätt. Men det kan uppenbarligen
inte vara några lagtekniska komplikationer det handlar om, utan det måste
vara andra bevekelsegrunder. Det förstår man om man läser lagförslaget.
Jag skulle vilja be statsrådet precisera vari de lagtekniska komplikationerna
består.
Tidigare lämnades det ganska klara beskedet att en proposition skall läg-
gas fram. Men nu är det bara siktet som är inställt; det är rätt märkligt. Man
undrar då hur det siktet är inställt, eftersom man inte träffat måltavlan på
två och ett halvt år.
Anf. 24 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Jag lämnar gärna exempel på några av de svårigheter som vi
mött. De har framför allt samband med frågan om skyddet för arrendatorers
investeringar på arrendestället.
Som exempel kan jag nämna avgränsningen av lagens tillämpningsområde
och förutsättningarna för att tillstånd till investering skall kunna ges av ar-
rendenämnderna. En fråga som visat sig besvärligare än vad åtminstone jag
trodde är kommitténs förslag om att jordägarna skall åläggas en absolut inlö-
sensskyldighet när arrendeförhållandet upphör.
Jag svarade på Bengt Silfverstrands fråga den 11 januari, och nu svarar
jag igen. Jag kan förstå att Bengt Silfverstrand med detta frågande vill hålla
frågan vid liv. Men jag försäkrar Bengt Silfverstrand att det inte behövs. Frå-
gan förhalas nämligen inte utan är vid liv, och vi arbetar aktivt för att lösa
de komplicerade frågor som uppkommit i sammanhanget.
Anf. 25 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Herr talman! Om frågan är vid liv, fru statsråd, och den har behandlats av
Justitiedepartementet i hela två och ett halvt år, måste det vara en respirator,
en konstgjord andning, som regeringen själv håller denna fråga vid liv med.
Situationen är nämligen mycket allvarlig för de människor som är be-
rörda. Jag tror inte att statsrådet är omedveten om deras situation. Jag vet
också att flera av dem varit i kontakt med departementet. Dessa människor
är djupt bekymrade. De utgörs till en del av äldre människor som i decennier
har längtat efter att få denna fråga löst. Vad skall de tro när de i januari må-
nad får besked om att en lag skall aktualiseras under vårriksdagen? Nu läggs
möjligen ett förslag fram under vårriksdagen, men inte i sådan tid att det kan
behandlas av vårriksdagen. Därmed skjutsju ärendet upp till höstriksdagen.
Kan det möjligen bero på att statsrådet egentligen säger: Gånge denna kalk
ifrån oss?
26
Anf. 26 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Så är det inte alls. Jag har faktiskt inte inte utlovat något
som jag gått ifrån. Det jag den 11 januari sade var att en proposition skulle
läggas fram under vårriksdagen. Det innebär att den inte kan behandlas
förrän under höstriksdagen. Det är vad jag fortfarande står fast vid.
Anf. 27 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Herr talman! Vi borde kunna vara överens om en sak, fru statsråd, nämli-
gen hur de människor som berörs av dessa problem uppfattar saken. De har
naturligtvis entydigt, även om de hyst ett och annat tvivel beroende på vad
som skett i det förflutna, utgått från att riksdagen skall hinna fatta beslut i
frågan före sommaruppehållet, detta med ledning av det som regeringen i
sitt svar den 11 januari uttryckte med preciseringen ”under mitten av våren”.
Icke desto mindre finns det också motioner i ärendet som skulle behandlas
i anslutning till propositionen. Det innebär att regeringen fritar sig från an-
svaret att lösa denna fråga, eftersom man rimligen måste leva i viss osäkerhet
om vad som händer efter den 18 september.
Anf. 28 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Vi fritar oss inte alls från ansvaret. Tvärtom tar vi på oss an-
svaret att till riksdagen lämna ett genomarbetat förslag. Det tror jag gagnar
alla dem som är intresserade av denna sak bäst, Bengt Silfverstrand.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på frågorna 1993/94:453 och 456 om Bosnien-Hercegovina
m.m.
Anf. 29 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Lennart Rohdin har ställt två frågor till mig om Bosnien-
Hercegovina. I den första frågar han om regeringen stöder en fredsplan som
bygger på en styckning av republiken Bosnien-Hercegovina. I den andra
undrar han, varför den svenska regeringen inte verkar för att FN med ultima-
tum som det utfärdades efter blodbadet i Sarajevo får till stånd ett omedel-
bart slut på den väpnade aggressionen mot Gorazde och de andra FN-skyd-
dade zonerna. Jag har för avsikt att besvara dessa båda frågor i ett samman-
hang.
Sverige stöder FN:s och EU:s strävan att genom en förhandlingslösning få
ett slut på det utdragna och grymma kriget i Bosnien-Hercegovina. Grund-
läggande för det internationella samfundets sökande efter en lösning på kon-
flikten har varit att bibehålla Bosnien-Hercegovinas mångkulturella karak-
tär och integritet som statsbildning. Alla ansträngningar att nå en lösning har
dock hittills misslyckats - inte minst på grund av den bosnisk-serbiska sidans
dubbelspel och brott mot ingångna överenskommelser.
Sverige har konsekvent yrkat på en bestämd hållning från FN:s säkerhets-
råd och ett beslutsamt uppträdande från Unprofor. Vi har sålunda så sent
som i förra veckan inför FN:s säkerhetsråd uttalat vårt stöd för flyginsatser
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar pä frågor
27
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar pä frågor
28
för att trygga situationen i de s.k. fredade områdena och därigenom för-
bättra skyddet för såväl FN-personal som civilbefolkning. Givetvis måste
också sådana insatser utformas som ett led i en sammanhängande strategi
och som ett stöd för den politiska förhandlingsprocessen, dvs. insatserna bör
även leda till större serbisk vilja att kompromissa vid förhandlingsbordet.
Det måste vara vår bestämda förhoppning att NATO:s senaste ultimatum,
på FN:s begäran, rörande Gorazde och fyra andra fredade områden äntligen
innebär ett stopp för den serbiska aggressionen i Bosnien som helhet.
För att upprätthålla trycket på serberna måste FN:s ekonomiska sanktio-
ner bibehållas till dess en accepterad fredsplan böljat implementeras. En
diskussion om ett tidigt lyftande av sanktionerna riskerar att sända fel signal
till Belgrad. Sanktionerna är det internationella samfundets långsiktigt mest
effektiva instrument, och serberna måste förstå att dessa ej kommer att lyf-
tas i förtid.
Sverige bidrar med en stor insats i Unprofor i Bosnien. Den är nu på väg
att utökas. Sverige har upprepade gånger förklarat att det behövs mer mark-
trupp i Bosnien. Unprofors personella resurser för att bl.a. kunna skydda de
fredade områdena är otillräckliga. Sverige har yrkat på att säkerhetsrådet
tillstyrker generalsekreterarens ursprungliga önskemål om ytterligare ca
8 500 man till Bosnien. På grund av amerikanskt motstånd togs tidigare i
april endast beslut om 3 500 man. Detta måste nu snarast rättas till, så att
ett fredat område som Gorazde inte i praktiken lämnas oskyddat.
Sverige välkomnar det förstärkta amerikanska och ryska engagemanget
för en fredsuppgörelse. Hittills har dock dessa ansträngningar inte varit helt
koordinerade vare sig sinsemellan eller i förhållandet till FN och EU. De
senaste dagarnas utveckling visar med all tydlighet att samordnade ansträng-
ningar är nödvändiga för att en lösning skall kunna uppnås. Det är därför
glädjande att en bättre internationell samordning inletts genom mötet den
25 april i London, då en kontaktgrupp bildades med höga företrädare för
USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike samt FN och EU. Gruppens
första möte äger rum i dag.
Det bosniska kriget har lett till en humanitär katastrof. Sveriges vilja att
bistå även i det aktuella läget förblir oförminskad, och vårt bistånd är mycket
omfattande.
Vi undersöker nu hur vi på bästa sätt skall kunna bidra till återuppbyggna-
den av Bosnien-Hercegovina den dag då detta fasansfulla krig - förhopp-
ningsvis snart - nått sitt slut. Vår strävan är att tidigt vara beredda att bilate-
ralt och i internationell regi snarast möjligt söka inleda en normalisering av
livet i Bosnien-Hercegovina. Det är väl också endast via denna väg vi kan
hoppas bidra till att på sikt dämpa motsättningarna mellan de olika folkgrup-
perna i Bosnien-Hercegovina. Stödet till återuppbyggnad kommer att bli ett
nödvändigt inslag i ansträngningarna att bevara ett mångkulturellt Bosnien.
Anf. 30 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Det är inte alltid som jag får svar på mina frågor om kriget i Bosnien även
när utrikesministern är i riksdagen. Vis av erfarenheten konstaterar jag att
utrikesministern väljer att besvara två stora frågor tillsammans, vilket är litet
märkligt eftersom de båda frågorna väl skulle kunna besvaras var för sig.
Det riskerar också att minska utrymmet för debatten.
Jag tycker att det är viktigt att påpeka att erfarenheterna de senaste måna-
derna visar att den rädsla och feghet som regeringskanslierna i Europa har
haft inför det folkmord som pågår i Bosnien inte har haft någon förankring
i verkligheten. Trots att över 200 000 människor har mördats i Bosnien och
3 miljoner har drivits på flykt, var det först när det riktades en granatattack
mot Sarajevos marknadstorg inför världens TV-kameror som FN och de
europeiska staterna var tvungna att ingripa och ställa ultimatum - förmodli-
gen för att lugna TV-tittarna.
Många observatörer har på plats hävdat att de serbiska angriparna förstår
maktspråk när det är allvar. Det har också visat sig gälla. Den linjen har inte
upprätthållits, utan serberna har inbjudits att sätta i gång motsvarande bom-
bardemang av Gorazde. Detta har fått pågå alldeles för länge. Nu ger de
offer som har kommit ut ur staden besked om vad som har skett under dessa
veckor. Återigen blev det så att när det som skedde inför världens TV-kame-
ror blev olidligt för TV-tittarna, blev man tvungen att ingripa. Serberna drog
sig omedelbart tillbaka.
Utrikesministern säger att det som sker i Bosnien är en humanitär kata-
strof. Ja, men det är också en politisk och folkrättslig katastrof att detta till-
låts ske.
Anf. 31 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag vill hålla med Lennart Rohdin om att det blev en bety-
dande framgång efter det att NATO och FN ställde ultimatum i samband
med massakern i Sarajevo. Ett visst mått av ljus uppenbarade sig i mörkret.
Därefter blev det en förnyad vacklan och felaktiga signaler. Framför allt gäl-
ler det de olyckliga beslut som fattades i FN:s säkerhetsråd, vilket så fort det
kom till Sveriges kännedom ledde till att Sverige agerade i diverse huvudstä-
der. Det kan även ha varit fråga om en del övriga signaler. Detta bidrog sä-
kert till den mycket fasansfulla utvecklingen i och omkring Gorazde.
Jag vill gärna understryka att svensk politik har varit konsekvent i så måtto
att vi har krävt mer trupp till Bosnien. Det har vi gjort under en lång tid.
Jag tror att Lennart Rohdin är medveten om att Sverige, tillsammans med
Frankrike, är en av de två länder som ställde upp när det första beslutet om
skyddade zoner fattades. Vi har hävdat ett mera bestämt uppträdande från
FN:s sida. Vi har sagt att ”close air support” måste genomföras. Vi jobbar
med sanktionsfrågan. Det finns en konsekvens i det sätt Sverige försöker bi-
dra till att få stopp på hemskheterna i Bosnien.
Anf. 32 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Jag vill inte på något sätt bestrida att det finns en konsekvens
i den svenska utrikespolitiken när det gäller Bosnien. Det finns också en
konsekvens i hur de europeiska stormakterna agerar. Det är inte nödvän-
digtvis till deras fördel.
Det är riktigt att Sverige bidrar med och hävdar vissa synpunkter när det
gäller FN-trupper. Men vi har också konsekvent avstått från att gå i bräschen
och kräva de ingripanden som FN-stadgan enligt artikel 42 föreskriver att
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
29
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar pä frågor
30
det går att göra när folkrätten åsidosätts. Det har inte framkommit något
sådant från den svenska regeringen. Vi har varit konsekventa när det gäller
att upprätthålla inställningen att vapenembargot skall fortsätta att gälla -
som enbart straffar Bosnien.
Utrikesministerns svar om styckningen av Bosnien är enbart semantik. I
går förklarade utrikesministrarna Hurd och Christopher att för att det skall
bli en fred måste naturligtvis serberna ge tillbaka åtminstone några områden
som de har erövrat under detta krig. Det är väl en bekräftelse så god som
någon att man godkänner att gränser får ändras helt i strid med ESK och
Helsingforsdokumentet - som därmed har kollapsat folkrättsligt.
Anf. 33 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag håller inte med Lennart Rohdin i denna fråga. Det finns
en strävan i alla de fredsplaner som har lagts fram att Bosnien-Hercegovina
skall hållas samman som en enhet. Det finns diskussioner om kantonala upp-
delningar. Vi har Washingtonöverenskommelsen. Hur skall de bosniska ser-
berna fogas in i denna? Den arbetsgrupp som nu har inrättats skall arbeta
för att samordna fredsanträngningarna. Det är oerhört väsentligt. Arbets-
gruppen skall bl.a. diskutera hur kartan skall se ut.
Jag uppfattar att det även i dag finns en strävan att Bosnien-Hercegovina
skall hållas samman. Men självklart förstår alla att detta är en oerhört kom-
plicerad fråga att hantera efter detta fasansfulla krig.
Anf. 34 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Givetvis är det så.
Men omvärlden har givit en lång rad signaler till de stridande, framför allt
de serbiska och tidigare även de kroatiska angriparna, att trots uppenbara
övergrepp mot den folkrättsligt erkända staten Bosnien-Hercegovina skall
båda parter tvingas till förhandlingar. Båda parter måste vara beredda att
kompromissa. Aggressorn har genom att påbörja ett folkmord tvingat fram
en situation där förhandlingarna kan ge honom en del av det han önskar.
Detta står i strid mot folkrätten och mot alla de resolutioner som har antagits
under denna tid. Det är uppenbarligen bara fråga om papper som skall verka
lugnande. Det har gjorts klart för parterna, inte minst den bosniska rege-
ringen, att de skall komma till förhandlingsbordet och vara kompromissvil-
liga. Detta är en folkrättslig kollaps och en kollaps för Helsingforsdokumen-
tet och därmed för vår utrikespolitik.
Anf. 35 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Om Lennart Rohdin inte stöder en förhandlingslösning, hur
menar Lennart Rohdin att det kall bli ett slut på det fasansfulla kriget?
Anf. 36 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! I och för sig är det väl inte jag som skall svara. Men jag tar
gärna tillfället i akt.
Det finns genom ESK och i Helsingforsdokumentet klart fastlagda princi-
per för vad som skall gälla. Fram till det att det kalla kriget upphörde och
Berlinmuren föll var det givet för alla att folkrättsligt erkända gränser i
Europa icke fick ändras med våld. Efter murens fall är man tydligen inte
förmögen att upprätthålla de principerna.
Det finns klart uttalade principer i FN-stadgan om att man skall ingripa
med de militära medel som är nödvändiga när freden hotas och, som i det
här fallet, folkrätten angrips.
Vi har hittills sett att de få gånger som omvärlden, dvs. FN, har satt hårt
mot hårt och hotat med att sätta in de militära medel som krävs har varit
tillräckliga. Det är entydiga erfarenheter från vad som har hänt hittills. Där-
för anser jag att omvärlden, även Sverige, under de gångna två åren borde
ha drivit denna linje betydligt hårdare.
Anf. 37 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag tror att det som nu är på väg att ske är oerhört väsentligt.
Förenta staterna, Ryssland, Europeiska unionen och FN samordnar sina
fredsansträngningar. Det är helt nödvändigt. Sarajevomodellen måste till-
lämpas, och det måste mer marktrupp till Bosnien.
Det är också vår erfarenhet att där FN-styrkoma står starka, där det finns
många FN-soldater, där sker inte det som har skett i Gorazde. Här har det
internationella samfundet möjligheter att agera.
Jag tror också att sanktionspolitiken gentemot Serbien och Montenegro
måste upprätthållas. Det är ett sätt att försöka få vapnen att tystna i Bosnien.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1993/94:454 om Greklands blockad mot Makedo-
nien
Anf. 38 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Lennart Rohdin har frågat mig på vilket sätt Sverige har pro-
testerat mot den grekiska blockaden mot Makedonien och förklarat det oac-
ceptabla i att ytterligare öka spänningarna på Balkan.
Fru talman! Den 7 april förra året upptogs ”den före detta jugoslaviska
republiken Makedonien” som medlem i FN. I resolutionen anges särskilt att
namnet är provisoriskt i avvaktan på att FN:s medling skall bilägga namn-
tvisten med Grekland.
Sverige röstade för Makedoniens inval i FN och har därmed erkänt landet.
Vi har sedermera upprättat diplomatiska förbindelser och utnämnt en am-
bassadör i Skopje. Vi har även stött Makedoniens ansökan om att upptas
som fullvärdig medlem i ESK. Grekland har dock blockerat ett sådant be-
slut, vilket rönt stark kritik från en överväldigande majoritet av ESK:s med-
lemsstater.
Grekland har motiverat sin inställning med de starka reaktioner som
väckts i Grekland av att ett annat land använder namnet Makedonien. Grek-
land anser att namnet Makedonien är en omistlig del av grekisk historia. Om
ett annat land använder detta namn indikerar detta, enligt grekisk uppfatt-
ning, territoriella anspråk på Grekland. Regeringen i Skopje å sin sida har
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
31
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
32
försäkrat att staten Makedonien inte har några sådana anspråk på andra län-
der.
Sverige tar dock inte ställning i namnfrågan utan vill att tvisten skall lösas
på ett sätt som bäst bidrar till stabiliteten i regionen. Man kan här konstatera
att båda länder är ömsesidigt beroende av varandra och har synnerligen goda
skäl att i eget intresse finna en lösning. Sverige har inte agerat på egen hand
i tvisten utan givit sitt stöd till de ansträngningar som görs av FN och EU och
indirekt av ESK.
Den grekiska handelsblockaden bidrar naturligtvis inte till att förbättra
förhandlingsklimatet eller till att föra tvisten närmare en lösning. Den inter-
nationella kritiken är också hård mot Grekland inte minst från de andra
medlemsländerna inom EU. EU-kommissionen har funnit att det grekiska
embargot strider mot reglerna för den gemensamma handelspolitiken och
anmält detta till EU-domstolen.
Sverige har aktivt verkat för att stärka den regionala stabiliteten. Jag kan
här nämna vårt deltagande med svensk trupp i Unprofor i Makedonien och
att ESK under Sveriges ordförandeår etablerade en konfliktförebyggande
mission i Skopje. Sverige har också givit ett finansiellt stöd som bidragit till
att möjliggöra för Världsbanken och IMF att ge lån till landet. Dessutom
har Sverige varit drivande bakom de internationella ansträngningarna för att
minska Makedoniens beroende av transportvägar genom Serbien-Monte-
negro och Grekland.
Anf. 39 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är ett intressant svar och en intres-
sant redogörelse för hur omvärlden har reagerat på den grekiska aggressio-
nen mot Republiken Makedonien. Min fråga till utrikesministern var på vil-
ket sätt Sverige har protesterat mot denna grekiska aggression, och det har
inte framkommit av detta svar, där man har relaterat hur omvärlden har rea-
gerat.
Som jag ser det är detta en direkt parallell till det som sker i kriget i Bos-
nien. Vi har en stat, Republiken Makedonien, som har erkänts av omvärl-
den, med tvekan - inte på grund av principiella betänkligheter utan därför
att man har haft problem framför allt inom EU med Grekland, som är med-
lem i EU och som har utsatt EU för en rejäl utpressning. Vad det handlar
om är att Grekland sätter sig över de regler som gäller för umgänget mellan
stater i världen och i Europa och utsätter Makedonien för en regelrätt stryp-
ningsaktion.
Vi vet att Makedonien har stora minoritetsproblem och är det land som
har utsatts hårdast av effekten av de sanktioner som har riktats mot Serbien
med anledning av kriget i Bosnien och att detta naturligtvis bidrar till att göra
Makedonien till en krutdurk, som det har varit historiskt i många samman-
hang.
Jag tycker att det var på sin plats att Sverige avgav en kraftfull protest mot
det grekiska agerandet. I stället hänvisar man till vad som sägs inom EU.
Jag kan förstå att Sverige är angeläget om att inte störa relationerna till EU
med tanke på de medlemskapsförhandlingar som för närvarande förs, men
nu när EU t.o.m. har dragit Grekland inför EU-domstolen borde det väl
vara möjligt för Sverige att säga någonting. Grekland är inte ordförandeland
mer än till halvårsskiftet, och det är därför inte så stora risker förenade med
att hävda folkrättsliga principer även i detta fall.
Anf. 40 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag tror att det har redovisats att svenskt agerande i förhål-
lande till Makedonien röner uppskattning också i Makedonien. Jag tror att
vi på detta sätt ger Makedonien ett praktiskt, konstruktivt och konkret stöd.
Vi verkar för att stärka den regionala stabiliteten, och vi hjälper landet med
ett finansiellt stöd som är mycket betydelsefullt. ESK-missionen finns på
platsen och är mycket verksam vad gäller sanktionsövervakningen.
Vid sidan av detta stöder vi FN:s medlingsansträngningar att söka bilägga
dessa svåra och emotionellt och historiskt laddade frågor mellan Makedo-
nien och Grekland. Jag tror att det är det absolut bästa sättet att försöka
bidra till en lösning i denna fråga.
Anf. 41 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Jag är övertygad om att man i Makedonien - jag har själv varit
där - liksom i Bosnien är tacksam för de insatser som Sverige gör både när
det gäller Unprofor-soldater och när det gäller ekonomiskt och humanitärt
stöd i den prekära situation som man befinner sig i. Men den tacksamheten
gäller naturligtvis inte det faktum att omvärlden inklusive Sverige fullstän-
digt har avstått från att agera i den avgörande frågan, nämligen den utpress-
ning som Makedonien är utsatt för från grekisk sida.
Precis som i Bosnien visar det sig att aggression lönar sig. Nu åker ameri-
kanska och andra fredsförhandlare i skytteltrafik mellan Athen och Skopje
och talar om även för regeringen i Skopje att man måste vara kompromissbe-
redd. Man måste komma till förhandlingsbordet. Båda parter måste göra
upp. Alltså: Återigen visar det sig att när den aggressiva parten sätter den
andra under press, viker sig det internationella samfundet och säger även till
offret: Ni måste vara kompromissvilliga!
Anf. 42 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Det är inte så att det det internationella samfundet inte age-
rar. Lennart Rohdin gav nyss ett exempel på att det internationella samfun-
det verkligen gör det. Dessutom har EU dragit Grekland inför EU-domsto-
len. FN:s medlingsansträngningar är mycket viktiga.
Sedan förstår jag inte riktigt att Lennart Rohdin i alla sammanhang är mot
kompromisser. Vi vet själva att det är mycket viktigt att kunna nå kompro-
misser och uppgörelser för att nå fredliga lösningar. Det gäller både i en de-
mokrati och i alla sammanhang.
Anf. 43 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! När det gäller omvärldens agerande vet vi att det kommer att
dröja år innan den anmälan som EU-kommissionen har gjort till EU-dom-
stolen slutbehandlas. Det blir naturligtvis ett principiellt intressant ställ-
ningstagande från EU-domstolen, men vi vet inte om Makedonien finns kvar
som statsbildning när det domslutet kommer.
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 96
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar pä frågor
34
Beträffande kompromisser vill jag säga följande. Visst skall det före-
komma kompromisser, men om någon utsätts för aggression, skall då vår
första reaktion vara att offret måste vara med om att kompromissa, eftersom
någon vill ha något som det har?
Jag vill bara säga att det inte är en alldeles orealistisk parallell att en mino-
ritetsgrupp i något av våra östra grannländer skulle kunna vända sig till en
betydligt mera aggressiv ledning för en stormakt i öster och be den ingripa.
Kommer vi då att säga till våra baltiska broderfolk på andra sidan Östersjön:
Ni måste vara litet kompromissvilliga!
Anf. 44 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Lennart Rohdins frågor påminner litet grand om spörsmålet
”Har du slutat att slå din fru?” Jag vill utan att ge mig in i dessa historiskt
laddade frågeställningar ändå säga att det finns de som säger att man kan
diskutera den f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens val av symbol i sin
flagga osv. Det finns känsliga och besvärliga frågor, och det är väl just om
sådana som man bör kunna diskutera.
Anf. 45 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Jo, men det är ju därför som vi har folkrättsliga principer.
Serbiska nationalister anser att de har rimliga historiska och andra skäl att
ha synpunkter och anspråk i det forna Jugoslavien. Ryska nationalister anser
att de har rimliga anspråk att ställa, av historiska och andra skäl, i Baltikum.
Greker, serber och bulgarer anser att de har rimliga historiska anspråk att
ställa när det gäller Makedonien. Men folkrätten, Helsingforsdokumentet,
handlar om regler för samlevnad som inte får brytas. Det är vår skyldighet
att upprätthålla dem, inte att tala om för offret att det måste visa litet bered-
villighet till kompromisser.
Anf. 46 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Folkrätten och Helsingforsöverenskommelsen pekar på att
tvistiga frågor skall lösas med fredliga medel. Detta är en mycket viktig prini-
cip. Bl.a. därför är det väsentligt med FN:s medlingsinsatser mellan Make-
donien och Grekland.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1993/94:455 om Sandjak
Anf. 47 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Lennart Rohdin har frågat mig vad den svenska regeringen
gör för att bl.a. inom ESK verka för att mänskliga rättigheter respekteras i
Sandjak och att övergrepp påtalas för regimen i Belgrad.
Fru talman! Läget i Sandjak är allvarligt. Situationen där har förvärrats
ytterligare sedan flera hundra företrädare för det muslimska partiet SDA ar-
resterades i slutet av januari i år. Vår ambassad i Belgrad, liksom diplomater
från andra länder, företar täta resor till Sandjak och håller på annat sätt kon-
takt med personer från området för att följa läget. Exempelvis har vi erhållit
en skakande rapport från ett fängelsebesök för knappt en månad sedan hos
den häktade SDA-ledaren från Pljevlja, Sefket Brckovic. Han bar tydliga
spår av säkerhetspolisens tortyr.
Vi har vid ett flertal tillfällen framfört våra protester till regeringen i Belg-
rad mot det förtryck som förekommer i Sandjak. På svenskt initiativ har
också ESK ägnat särskild uppmärksamhet åt Sandjak under den senaste ti-
den. I ett särskilt uttalande den 30 mars i år har ESK genom ordförandeska-
pet uttryckt sin oro över det försämrade läget i Sandjak.
Överläggningarna förs för närvarande mellan ESK och Serbien-Monte-
negro om bl.a. ESK:s närvaro i landet. Ett mål med dessa förhandlingar är
att återupprätta en ESK-kommission som bl.a. skall behandla situationen i
Sandjak. ESK:s ämbetsmannatrojka, där Sverige alltså ingår, besökte nyli-
gen Belgrad i detta syfte. Det är emellertid fortfarande oklart om en sådan
närvaro kommer att accepteras. I samband med besöket i Belgrad träffade
även ESK representanter för det muslimska partiet SDA i Sandjak.
Anf. 48 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Det gläder mig att få den här redogörel-
sen för Sveriges aktiviteter från utrikesministern.
Läget i Sandjak är allvarligt, precis som utrikesministern framhåller. Det
har också förvärrats. Det är ett klart bevis på att den agression som man från
serbisk sida ägnar sig åt i stora delar av det forna Jugoslavien är någon form
av nollsummespel. Man flyttar hela tiden om pjäserna för att utsätta olika
folkgrupper för förtryck och övergrepp av olika slag.
Problemet med Sandjak, på samma sätt som tidigare med Kosovo, är den
förhållandevis bristfälliga insynen i det som sker. Jag tycker att det är bra att
Sverige agerar på det sätt man gör. Såsom förutvarande ordförande i ESK
hoppas jag att man under den tid Sverige fortfarande ingår i den s.k. trojkan
skall utnyttja den maximalt till att följa upp utvecklingen även i Sandjak.
Innebär uppmärksamheten på Kosovo och markeringarna, inte minst från
den amerikanska regeringen, att man från serbisk sida drar sig för att tända
krutdurken i Kosovo finns Sandjak nära till hands som alternativ. Därför är
uppmärksamheten på utvecklingen där väl så angelägen.
Anf. 49 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi även riktar uppmärksamhet på
utvecklingen i Sandjak. Jag vill samtidigt säga att den serbiska hänsynslöshet
som demonstreras på olika områden i f.d. Jugoslavien naturligtvis är plåg-
sam.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1993/94:464 om en ny Palmekommission
Anf. 50 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Ulrica Messing har frågat mig om hur riksdagens beslut om
en ny Palmekommission har hanterats och efterföljts.
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
I riksdagens beslut anges att det är regeringen som bör besluta om vid vil-
ken tidpunkt kommissionens arbete bör påbörjas.
Frågan om en ny Palmekommission bereds för närvarande inom rege-
ringskansliet med inriktning på beslut före sommaren. Beredningen sker,
som bekant, efter samråd med det största oppositionspartiet i riksdagen.
Anf. 51 ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag välkomnar att regering-
ens arbete med tillsättning av en ny Palmekommission snart är färdigt, precis
som jag välkomnar sommaren, eftersom jag hoppas att beslutet fattas innan
sommaren.
De frågor som ännu finns kring mordet på Olof Palme upprör och berör
fortfarande många människor. Det är många människor runt om i vårt land
som följer Palmespanarnas arbete och tar del av de resultat som nås och
framsteg som görs. Jag tror att det också är många som ifrågasätter en del
av det som sker och kanske har egna lösningar.
För mig personligen är tillsättandet av en ny Palmekommission ett tecken
på att man tar tag i problemen på allvar. Till viss del tycker jag att det är en
trovärdighetsfråga. Därför önskar jag också att regeringen utnyttjar möjlig-
heten att sätta samman den nya Palmekommissionen på ett sådant sätt att
man även tar in människor med andra erfarenheter än enbart utredningsar-
bete inom polisen. Det kan vara människor inom andra yrkesgrupper, som
har andra sätt att se på frågor och med andra synpunkter på hur man kan
fortsätta att leta efter svaren på de frågor som finns kvar.
Anf. 52 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det är väsentligt att vi är överens över blockgränsema om
sammansättningen av den nya Palmekommissionen.
Eftersom Ulrica Messing nämner andra kategorier av utredare är det vik-
tigt för mig att poängtera att Palmekommissionen inte skall fungera som ut-
redare utan som synare av det utredningsarbete som har skett.
Anf. 53 ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Det är riktigt. Just därför tror jag att människor med andra
erfarenheter, med andra sätt att se på frågorna kan tillföra det utredningsar-
bete som har ägt rum en hel del. Man kanske ser på saker och når framsteg
på ett annat sätt. Det tror jag att vi har nytta av allihop.
Anf. 54 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Som jag tidigare nämnde sker planeringen i samråd med Ul-
rica Messings parti, Socialdemokraterna.
Överläggningen var härmed avslutad.
36
11 § Svar på fråga 1993/94:469 om åtgärder mot rasistiska manifesta-
tioner
Anf. 55 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Johan Lönnroth har frågat mig om jag är beredd att skärpa
lagen för att förhindra rasistiska manifestationer m.m.
Johan Lönnroth har ställt sin fråga till mig mot bakgrund av att det enligt
honom uppstått en debatt om varför en engelsk rockgrupp, vars texter skulle
innehålla inslag som tveklöst kan betecknas som hets mot folkgrupp, inte
stoppades vid gränsen utan tilläts framträda här i Sverige, varvid polisen
valde att enbart upprätthålla ordningen utanför spellokalen.
Som Johan Lönnroth väl känner till får jag som justitieminister inte uttala
mig om polisens agerande i ett enskilt fall. Rent allmänt kan emellertid sägas
att polisen självklart skall ingripa mot brott som kommer till dess kännedom,
om inte brottet med hänsyn till omständigheterna är så obetydligt att reg-
lerna om rapporteftergift bör tillämpas. Regelsystemet medger också vissa
möjligheter att avvisa personer som kan antas komma att begå brott i Sve-
rige.
För att stärka skyddet mot rasistisk brottslighet har regeringen lagt fram
en proposition till riksdagen med bl.a. ett förslag till ändring i brottsbalken,
som innebär att ett rasistiskt eller liknande motiv för ett brott skall utgöra
en särskild straffskärpningsgrund och alltså föranleda strängare straff än an-
nars. Detta kan enligt min mening inte tolkas som annat än en klar signal
från regeringen, att brott av denna typ inte kan accepteras utan skall bekäm-
pas med kraft av de rättsvårdande myndigheterna. Beslut med anledning av
propositionen kommer att fattas här-i kammaren nästa vecka och det är gi-
vetvis min förhoppning att samtliga ledamöter då kommer att ställa sig
bakom regeringens förslag.
På regeringens uppdrag har också den bestämmelse i utlänningslagen som
Johan Lönnroth hänvisar till och som medger avvisning av utlänningar som
kan antas begå brott här i landet setts över av Utvisningsutredningen. I ut-
redningens betänkande, som lämnades i slutet av förra året, föreslås att be-
stämmelserna skärps. I betänkandet sägs särskilt att t.ex. musikgrupper eller
andra artister vars texter innehåller budskap som kan bedömas utgöra brott
att framföra offentligt bör kunna avvisas med stöd av den föreslagna bestäm-
melsen. Betänkandet har varit ute på remiss och frågan om lagändring enligt
utredningens förslag bereds för närvarande inom Kulturdepartementet.
Det är regeringens bestämda uppfattning och målsättning att rasism i alla
dess former skall bekämpas med kraft. Såsom framgått har också regeringen
tagit initiativ till skärpningar av regelsystemet för att motverka rasistisk
brottslighet.
Anf. 56 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag är nöjd med det. Jag skall
med en gång erkänna att det jag egentligen är ute efter med den här frågan
är att påverka det som händer på lördag. Egentligen är det alltså syftet med
frågan.
Det kan uppstå en ganska allvarlig situation i Göteborg. Jag vet att det
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 96
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
38
alltid planeras motaktioner i sådana här sammanhang. Dessa grupper är ute
efter att provocera. Som jag säger redan i frågan är jag medveten om att det
handlar om en svår balansgång. Provokationer skall ju helst mötas så att de
inte fungerar som provokationer.
Den här gruppen heter No Remorse, som alltså betyder ”ingen ånger”.
Det betyder att man inte anser att någon har anledning att ångra det som
hände med judarna under andra världskriget. Den här gruppen uppträdde
enligt många vittnen med klara rasistiska slagord. Det var hets mot folk-
grupp. Det finns inget som helst tvivel om att detta inträffade den 20 novem-
ber förra året.
Det är uppenbarligen så att den nu gällande lagstiftningen inte räckte till
för att Polisen skulle kunna gå in och lyssna på sångerna och uppträdandena
och stoppa verksamheten. Den räckte inte heller till för att stoppa den här
gruppen vid gränsen, trots att man visste att de sjöng sådana här sånger.
Då är det bra att vi får dessa nya lagar. Men är inte det justitieministern
säger till mig nu en signal till Polisen att det är möjligt att agera mera kraft-
fullt på lördag?
Anf. 57 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag sade tidigare till Johan Lönnroth att jag inte får uttala
mig om ett enskilt fall. Jag har inte heller någon direktivrätt över exempelvis
Polisen som myndighet. Min uppgift är att se på eventuella brister i lagstift-
ningen, och jag anstränger mig för att leva upp till den. Jag har noterat att
det finns brister bl.a. när det gäller rasistisk grund för visst brottsligt be-
teende. Det har resulterat i att riksdagen nu har att ta ställning till detta som
en straffskärpningsgrund.
Vi har också noterat att det finns oklarheter i t.ex. utlänningslagen. Vi har
försökt att komma till rätta med dem i den utvisningsutredning som innehål-
ler betydligt mer än denna fråga. Den utredningen har Kulturdepartementet
ansvar för.
Jag tycker att det är viktigt att alla vi som reagerar starkt mot rasismen
riktar en uppmaning till dem som har samma uppfattning som vi att de skall
reagera mot rasismen men inte låta sig provoceras.
Anf. 58 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag är ingen jurist, men jag har ändå förstått att om det är
en ny lagstiftning på gång i en fråga brukar praxis anpassa sig till den nya
lagstiftningen redan innan den har trätt i kraft.
Låt mig ställa frågan så här i stället. Om riksdagen hade beslutat om den
nya lagstiftning, som justitieministern beskriver här och har föreslagit riks-
dagen, hade det då varit möjligt att stoppa den här gruppen på lördag?
Anf. 59 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Johan Lönnroth kan inte heller få ett svar på detta. Jag har
inte rätt att uttolka lagen. Det är ett sätt för mig att tala om hur lagen skall
tillämpas.
Detta blir en mycket egendomlig diskussion. Jag tror att den snarare kan
skada saken än hjälpa den. Den kan ge intryck av att vi gömmer oss bakom
formella regler. Men nu det är så att vi har formella regler som jag som stats-
råd i första hand är skyldig att följa. Däremot tycker jag att det är väsentligt
att vi uttalar vårt klara avståndstagande från rasismen och att vi alla hjälps
åt för att få till stånd regler som ger oss bättre möjligheter att angripa varje
form av rasism i det svenska samhället.
Anf. 60 TALMANNEN:
Innan jag ger ordet till Johan Lönnroth vill jag också erinra om att kam-
maren inte får överlägga om lämpligheten eller rättsenligheten av myndig-
hets avgörande i enskilt fall.
Anf. 61 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag försöker att undvika det. Men i fallet med fotbollshuliga-
nerna som stoppades vid gränsen och i fallet med den stoppade demonstra-
tionen i Lund hade väl regeringens agerande och de uttalanden som gjordes
en effekt. Det är därför som jag undrar om det inte är betydelsefullt vad
justitieministern säger. Om det sedan skall ske i egenskap av regeringsleda-
mot eller i egenskap av politiker i största allmänhet kan jag inte bedöma.
Men det måste ändå vara betydelsefullt att Gun Hellsvik på alla möjliga sätt
talar om och stiyker under att det vore önskvärt att de här grupperna stoppas
nu på lördag. Jag är övertygad om det.
Anf. 62 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Så fort jag uttalar mig utanför hemmets fyra väggar kan det
jag säger icke uppfattas som någonting annat än ett uttalande av justitiemi-
nistern.
Även om jag kan se andra skäl till att Johan Lönnroth gärna skulle se mig
inför konstitutionsutskottet, och att man där skulle finna mig skyldig till av-
vikelser från de regler som gäller, tror jag ändå att Johan Lönnroth och jag
har en gemensam syn på rasismen. Johan Lönnroth har nog också noterat
att jag vidtar åtgärder lagstiftningsvägen. Det är det redskap jag har. Låt mig
då fortsätta att vidta dessa åtgärder!
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1993/94:461 om järnvägslinjen mellan Växjö och
Västervik
Anf. 63 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Agne Hansson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
att vidta för att garantera fortlevnaden för den smalspåriga järnvägen
Växjö-Hultsfred-Västervik.
Riksdagen har, som Agne Hansson mycket riktigt anger, på förslag av re-
geringen beviljat ett engångsbidrag på 3,7 miljoner kronor för smalspårets
fortlevnad. Som förutsättning för utbetalning av bidraget angavs att det skall
finnas möjlighet till en långsiktig överlevnad för verksamheten på smalspå-
ret.
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
39
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
40
Regeringen har prövat förutsättningarna för verksamheten. Berörda in-
tressenter har numera gått samman och presenterat en överenskommelse om
formerna för den fortsatta driften m.m. Regeringen fattade mot denna bak-
grund beslut om utbetalning av bidraget till smalspåret den 21 april 1994.
Anf. 64 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret. Jag
är mycket nöjd med det. Det hör ju till god etikett att alltid tacka för ett svar
oavsett om man är nöjd med det eller inte och oavsett om det är positivt eller
negativt. Jag tycker att det här är ett positivt, rakt och klart besked.
Sedan jag ställde frågan har företrädarna för smalspåret fått utbetal-
ningen. Det är ett mycket viktigt besked. Det kunde naturligtvis ha kommit
tidigare, men det finns ingen anledning att diskutera det nu. Det var viktigt
att det kom nu. Det är ett klart och tydligt besked till den konkursförvaltare
som nu är på väg att realisera smalspårsjärnvägens tillgångar.
Regeringen har prövat förutsättningarna för verksamheten, som det står
i svaret. Det har också angivits tidigare i riksdagsbeslutet att man skall pröva
och bedöma en långsiktig överlevnad för verksamheten på smalspåret.
Jag har uppfattat svaret som ett klart och entydigt besked om att statsmak-
terna nu vill se fortsatt verksamhet. Dock är detta självfallet ett engångsbi-
drag, och det ligger därför inga ekonomiska åtaganden i det. Det är ändå ett
viktigt politiskt besked, som är positivt både för dem som jobbar med den
här verksamheten, som i sig är viktig för turismen och bygden, och för dem
som nu jobbar med att ta fram konstruktionen för att lösa det här problemet.
Tack för ett positivt och rakt besked!
Anf. 65 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Agne Hansson tycker inte att det finns någon anledning att
diskutera tidpunkten - han säger att det här kanske kunde ha skett tidigare.
Jag vill i det sammanhanget bara erinra om att jag redan i budgetproposi-
tionen 1992/93 föreslog riksdagen att anslå de här pengarna. Det skedde
också. Regeringen beslutade redan den 18 juni 1992 att de här medlen skulle
betalas ut, i första hand via Länsstyrelsen i Kronobergs län. Länsstyrelsen
skulle då undersöka möjligheterna för en långsiktig överlevnad. Länsstyrel-
sen i Kronobergs län ansåg att de möjligheterna vid det tillfället var obefint-
liga. Beslutet överklagades till regeringen, och den 10 november 1992 för-
ordnade regeringen att bidraget trots detta fick utbetalas direkt till bolaget,
men under förutsättning att bolaget inom en viss tid hade träffat en ackords-
uppgörelse med sina fordringsägare. En sådan ackordsuppgörelse kom ald-
rig till stånd, utan bolaget gick i stället i konkurs.
Detta, fru talman, är bakgrunden till att det här ärendet fördröjdes. Att
det krävdes ett nytt riksdagsbeslut i frågan - riksdagen har alltså två gånger
fattat beslut om detta - berodde på att det första riksdagsbeslutet knöt upp
bidraget just till VHVJ AB, medan det nya riksdagsbeslutet gav utrymme
för en vidare krets av mottagare.
Nu har de här grupperna som sagt förenat sig i en ny ansökan, och länssty-
relsen, som nu skall betala ut pengarna, kommer inte att behöva göra en
bedömning av om projektet har en möjlighet till långsiktig överlevnad. Den
bedömningen har regeringen redan gjort. Länsstyrelsens uppgift denna gång
är därför bara att se till att vissa villkor i avtalet efterlevs.
Anf. 66 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Kommunikationsministern får inte uppfatta min kommentar
angående tiden som direkt kritik. Jag håller med om att frågan nog har vun-
nit på att man verkligen har tagit tid på sig. Det rör ju sig om mycket pengar,
och det är viktigt att de här pengarna kommer till rätt användning och att
det finns en underbyggd verksamhet som är långsiktig och som kan fortsätta.
Bättre sent än aldrig, säger ju ordspråket. I det här fallet tycker jag alltså
att man har vunnit på att frågan och problemet har bedömts i sin helhet.
Det finns desto mer av tyngd i ett besked där regeringen har gjort en sådan
bedömning och också gett ett positivt besked till intressenterna.
Anf. 67 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag håller med Agne Hansson om detta. En viktig sak är att
de här grupperna nu har enats. Man har hittat en gemensam målsättning,
man har gått ut och kommer att erbjuda allmänheten ett vidare ägande, och
man har hittat en bra form för att kunna fullfölja det här projektet.
Anf. 68 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Det värdefulla i det kommunikationsministern här har sagt är
det tydliga beskedet till konkursförvaltaren som nu jobbar med det här ären-
det om att han har att ta hänsyn till den syn som statsmakterna har i frågan.
Det är viktigt att han inte, trots regeringens beslut om utbetalning av pengar,
springer i väg och realiserar smalspårsjärnvägens tillgångar. Det skulle ju
vara verkligt olyckligt.
Men med de klara besked vi har fått i dag tycker jag att frågan har kommit
en bit på väg mot en lösning även i det hänseendet.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1993/94:473 om verkställigheten av försvarsbeslu-
ten
Anf. 69 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Jan Erik Ågren har frågat mig vilken planering som gäller för
det områdesbundna kustartilleriet längs Norrlandskusten. Frågan har ställts
mot bakgrund av Överbefälhavarens Försvarsmaktsplan 94.
I 1992 års försvarsbeslut konstaterades att det inte är ekonomiskt möjligt
att bevara nuvarande 19 spärrbataljoner inom kustartilleriet. Tolv bataljoner
bör bibehållas och hotanpassas.
I Försvarsmaktsplan 94 lade Överbefälhavaren fram förslag beträffande
det områdesbundna kustartilleriet som bl.a. innebär att det fasta kustartille-
riet på andra platser än inom de prioriterade områdena - Stockholms och
Blekinge skärgårdar, inloppet till Göteborg samt norra Gotland - successivt
skall utgå. Regeringen har tagit ställning till detta förslag i den budgetpropo-
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
41
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
sition som för närvarande behandlas av riksdagen. Regeringen uttalar där
beträffande det områdesbundna kustartilleriet att inriktningen enligt för-
svarsbeslutet i allt väsentligt bör ligga fast. Vad gäller förband utanför de
prioriterade områdena innebär detta att moderna artilleri-, robot- och min-
förband bör kvarstå i organisationen. Förutsättningen för detta är dock
självfallet att försvarsbeslutets ekonomiska grunder inte förändras.
Överbefälhavaren har självfallet möjlighet att - som i Försvarsmaktsplan
94 - framföra förslag om förändringar av försvarsbeslutets inriktning. Lika
självklart är att inriktningen endast kan ändras genom beslut av statsmak-
terna.
Anf. 70 JAN ERIK ÅGREN (kds):
Fru talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret.
Inför försvarsbeslutet 1992 framhölls som en av många viktiga saker att
man skulle skapa lugn och arbetsro. Efter det har vi fått krispaket och annat
som inte precis har underlättat. Målsättningen har ändå varit klar. Huvudin-
riktningen i 1992 års försvarsbeslut skall ligga fast.
Bl.a. mot denna bakgrund har en del av det arbete som har pågått väckt
en hel del oro hos MKN och förbanden längs Norrlandskusten. De utred-
ningar som berör detta har pågått en tid och skapat oro inte bara i Härnösand
utan också på andra håll. Positivt i detta sammanhang är att Ulf Rubarths
efterträdare till slut utsågs.
Inriktningen i försvarsbeslutet ligger i allt väsentligt fast inför nästa för-
svarsbeslut. Norrlandskusten har fortfarande stor betydelse. Kan försvars-
ministern lova att det MKN vi har och den utbildning som kfm Härnösand
ger kommer att bestå under denna försvarsbeslutsperiod enligt försvarsbe-
slut 1992?
Anf. 71 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Som jag sade i mitt frågesvar har regeringen en inriktning som
utgår från att vi skall genomföra 1992 års försvarsbeslut så långt det över
hvuvd taget är möjligt.
Jag delar helt Jan Erik Ågrens uppfattning att försvaret behöver lugn och
arbetsro, inte minst för att man skall kunna ge skattebetalarna den valuta
för pengarna som de har rätt att kräva, dvs att planering och genomförande
skall präglas av fasta förutsättningar.
Problemet är emellertid att detta förutsätter, som jag också sade i mitt
svar, att försvarsbeslutets ekonomiska grunder inte förändras. Det är min
bestämda förhoppning att förutsättningarna för Försvarsbeslut 92 kommer
att hålla. Om detta sker har vi goda möjligheter att genomföra försvarsbeslu-
tet.
Vad som är särskilt viktigt i detta avseende är naturligtvis att det inte kom-
mer några nya krispaket och att det priskompensationssystem som är grund-
läggande för försvarets planering inte kommer att förändras i försämrande
riktning.
42
Anf. 72 JAN ERIK ÅGREN (kds):
Fru talman! Det är helt klart att förändringar behövs. Framtidsinriktad
planering är nödvändig. Det är viktigt att vi får valuta för de pengar som vi
lägger ned på försvaret.
Men det är också viktigt att de som vill ägna sig åt denna uppgift vet att
de har en trygg sysselsättning, så att det är rimligt att kosta på utbildning och
annat för denna.
Jag vill tacka försvarsministern för ett positivt och klart svar som förhopp-
ningsvis tar bort en del av den oro som har funnits om vad som skall hända
utmed Norrlandskusten i dessa frågor.
Anf. 73 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Får jag avslutningsvis säga att jag inte har tagit några initiativ
för att förändra försvarsbeslutet vad gäller den fråga som Jan Erik Ågren
har tagit upp. Självfallet kommer vi också framdeles, enligt min bedömning,
att behöva ett effektivt försvar längs Norrlandskusten. Men jag vill än en
gång understryka att detta förutsätter att den ekonomiska inriktningen i
1992 års försvarsbeslut kan fullföljas.
Anf. 74 JAN ERIK ÅGREN (kds):
Fru talman! Jag vill rikta ett tack till försvarsministern för svaren. Jag hop-
pas att vi skall kunna fullfölja det här på det sätt som det var tänkt.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1993/94:470 om Samordningsdelegationen for
tandvårdsreformen
Anf. 75 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Margareta Israelsson har frågat mig om vilka förändringar i
delegationens sammansättning som jag är beredd att göra för att patienter-
nas intressen skall tillvaratas på ett bättre sätt.
Riksdagen har den 29 mars 1994 beslutat att ett förändrat ersättningssys-
tem för vuxentandvård skall införas. Regeringen har den 20 januari 1994 be-
slutat om en samordningsdelegation för att samordna förberedelser, genom-
förande samt uppföljning av den av riksdagen beslutade reformen.
I den översyn av tandvårdsförsäkringen som ledde fram till rapporten Pre-
mietandvård - en effektivare tandvårdsförsäkring framförs bl.a. att en så
omfattande förändring av ersättningssystemet, som då föreslogs, kräver en
samordning av förberedelser, genomförande och uppföljning samtidigt med
att berörda myndigheter, huvudmän, intresseorganisationer och vårdgivare
själva fullgör de uppgifter de har inom sina respektive ansvarsområden.
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har t.ex. ansvaret för en
stor del av förberedelserna och insatserna. Regeringen avser att ge Riksför-
säkringsverket i uppdrag att göra en första mer sammanfattande utvärdering
av det förändrade ersättningssystemet inom de närmaste åren.
Enligt sina direktiv skall delegationen syfta till att skapa en gemensam ram
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
43
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar pä frågor
44
och goda förutsättningar för planeringen inom området. Delegationen skall
även kunna initiera vissa centrala aktiviteter. För reformens genomförande
kommer att finnas vissa medel för att stimulera och främja sådan utveckling
inom tandvården som är av intresse för sjukförsäkringen, t.ex. stöd till pro-
jekt vars resultat bedöms kunna komma en större krets av vårdgivare till del.
Delegationen skall bereda dessa ärenden för beslut av regeringen.
Delegationens sammansättning återspeglar delegationens uppgifter. Den
består av företrädare för olika myndigheter och vårdgivare. Som sakkunniga
har till delegationen också knutits företrädare för andra organisationer i vår-
den som Tandsköterskeförbundet och Tandteknikerförbundet.
Avslutningsvis vill jag framhålla att fem av de nio ledamöterna i delegatio-
nen företräder statens och patienternas intressen, medan övriga fyra kan sä-
gas företräda vårdgivarintressen. Jag anser därför att några ändringar i dele-
gationens sammansättning inte är motiverade.
Anf. 76 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Fem av
de nio ledamöterna i delegationen företräder statens och patienternas intres-
sen, sade statsrådet. Man kan räkna på det här på litet olika sätt. Ordföran-
den är i och för sig en tandläkare som nu är riksdagsledamot. Jag tror att han
kommer att göra ett utmärkt arbete. Men enligt vad jag har förstått så läm-
nar han riksdagen snart, och jag vet inte riktigt vem han då företräder. Ut-
över honom ingår två representanter för Riksförsäkringsverket. Det är bra
att de ser efter hur försäkringen följs. Men sedan finns det representanter
för Tandläkarförbundet och Lanstingsförbundet. I det avseendet spelar
Landstingsförbundet en dubbel roll. Det kan jag instämma i. Landstingsför-
bundet är dels vårdgivare, dels ibland företrädare för skattebetalare. Social-
styrelsen företräder i någon mån tandhälsan.
Från socialdemokratiskt håll känner vi en viss oro inför delar av den här
försäkringen, vilket vi också har uttryckt i reservationer i samband med att
det nya systemet antogs. Det handlar om det vårdavtal som tandläkaren har
stor beslutande makt över i premietandvårdssystemet. Det handlar också om
tandläkarens rätt att fritt sätta priser inom den reviderade åtgärdstaxan. Vi-
dare handlar det om högkostnadsskyddet, som i den nya tappningen inte
skyddar patientens utgifter.
Jag tycker att det skulle vara betydelsefullt om den här delegationen på
ett bättre sätt kunde fundera över hur patientens intressen skall tas till vara.
Om jag får uttrycka mig litet skämtsamt, så undrar jag om inte Karius och
Baktus också borde ha en plats i delegationen.
Anf. 77 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Vi har förstås övervägt att även låta dessa två förtjänstfulla
personer få representation i delegationen. Till slut har vi dock efter moget
övervägande stannat för att inte föreslå det. Det är möjligen en ståndpunkt
som Margareta Israelsson också skulle komma fram till efter noggrant över-
vägande.
Man kan förstås diskutera hur en sådan här delegation skall sammansät-
tas, men vi har gjort den bedömningen att det har varit viktigt med en sam-
ordningsdelegation som ägnar sig åt dessa frågor och att det finns en övervikt
av dem som så att säga företräder allmänintresset. Jag hoppas förstås att
även de som företräder andra intressen till syvende och sist har patienternas
bästa för ögonen.
De frågor som togs upp av Margareta Israelsson är frågor som jag utgår
från att delegationen kommer att ta upp. Dessutom kommer vi alla naturligt-
vis att ha anledning att följa utvecklingen, även på de områden som Social-
demokraterna har redovisat viss tveksamhet inför i samband med ställnings-
taganden till själva propositionen.
Anf. 78 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Fru talman! Man kan säga att flertalet av de representanter som finns i
denna delegationen - åtta av nio - ändå är tandläkare eller företräder vårdgi-
varintressen.
Jag undrar hur den vanliga människans funderingar skall komma fram och
hur det skall gå när man inte kan komma med förslag. Vi som här represente-
rar människorna kommer ju inte att kunna ha synpunkter. Det blir delega-
tionen och sedan regeringen som beslutar. Finns det möjlighet att få fram ett
vårdavtal där patienten har inflytande? Blir det en fri prissättning som inte
bara sker med utgångspunkt från de intressen som vårdgivaren har av att
tjäna pengar?
Avslutningsvis: Är det möjligt att man när det gäller högkostnadsskyddet
tänker på patientens situation och utgifter?
Anf. 79 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Margareta Israelsson lägger i sin genomgång i den senaste re-
pliken ihop de som har en viss utbildning och de som representerar vissa in-
tressen. Det som gäller är det som sades i den tidigare genomgången. Det
är ingen större nackdel att känna till verksamheten i detta konkreta fall.
Det nya systemet är inte tillkommet för att gynna vårdgivaren. Det är till-
kommet för att det skall kunna bli en bättre tandvårdsförsäkring som bättre
stimulerar till tandhälsa. I och med det tar man bättre till vara patienternas
och samhällets intressen - samhället har ju intresse av både ekonomi och
tandhälsa.
För närvarande finns det ett överskott på tandläkare. Överskottet riskerar
att bli större under kommande år. Därför tror jag att patientens ställning
kommer att förstärkas under den här perioden.
Det är klart att detta är frågor som kommer att uppmärksammas i den
allmänna debatten utöver det som sker i delegationen.
Anf. 80 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Fru talman! Regeringen föreslår en minskad tandläkarutbildning och som
en följd av det blir det färre tandläkare. Jag undrar om det skapar större
förutsättningar för patienten att komma till tals. Jag är inte alldeles säker på
det.
Vi har från socialdemokratiskt håll varit positiva till reformeringen. Vi är
helt överens om att det behöver sparas pengar också inom detta område,
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar pä frågor
45
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
Svar på frågor
men de besparingar som skall ske får inte ske på ett sådant sätt att patienten
hamnar i en underlägsen position gentemot tandläkaren.
Jag vill upprepa de tre orosmomenten: vårdavtalet i premietandvården,
den fria prissättningen i den reviderade åtgärdstaxan och patienternas kost-
nader i det nya förslaget till högkostnadsskydd.
Jag hoppas att statsrådet tar till sig detta.
Anf. 81 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag kan försäkra Margareta Israelsson om att jag även den
här gången lyssnar, liksom jag har gjort tidigare.
Jag talade om att det skulle bli en förstärkt position för patienterna och
en försvagad position för vårdgivarna i relationen dem emellan. Då tänkte
jag på utformningen av systemet och inte minst på att vi rimligen kommer
att ha ett tandläkaröverskott. Jag befarar att det kommer att bli ett över-
skott, med tanke på att kåren kommer att vara mycket betydande under de
kommande åren, trots det förslag som regeringen nyligen har lagt fram om
att minska utbildningen.
Jag hade häromdagen nöjet att lyssna på en av de internationellt mest
framstående experterna. Denne framförde uppfattningar som var än mer
drastiska än de som jag själv brukar framföra när jag pekar på överskottet
av tandläkare. Även om det blir en minskning på detta område tror jag att
vårdgivarna - i ett läge då det kommer att finnas två olika system att välja
mellan - kommer att få anpassa sig ganska kraftigt till patienternas önske-
mål.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Konstitutionsutskottets betänkanden
1993/94:KU21 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Euro-
peiska unionen
1993/94:KU37 Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området
1993/94:KU46 Åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU13 Studiestöd m.m.
Kulturutskottets betänkanden
1993/94:KrU19 Allmän kulturverksamhet m.m.
1993/94:KrU23 Arkiv m.m.
1993/94:KrU24 Arkivet för ljud och bild
1993/94:KrU27 Forskning
1993/94:KrU28 Massmedier m.m.
46
Utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbU8 Anslag till högre utbildning och forskning
Trafikutskottets betänkanden
1993/94:TU25 Kommunikationsforskning
1993/94:TU26 Vägverket
1993/94:TU27 Trafiksäkerhetsfrågor
16 § Anmälan om fråga
Anmäldes att följande fråga framställts
den 25 april
1993/9M11 av Margareta Israelsson (s) till statsrådet Alf Svensson om
Svenska Unicefkommittén:
Bengt Hamdahl har nu avlämnat sin rapport Svenska nationalkommittén
för Unicef. Där förslås en privatisering av den i dag statliga stiftelsen. Över-
gången till den nya ordningen är tänkt att ske vid månadsskiftet juni/juli i år.
Förslagen till mycket snabba och genomgripande förändringar kommer i en
tid då kommittén står mitt i en flyttning till nya lokaler. Rapportens förslag
innebär att budgetarbete och årsredovisning skall tidigareläggas. Samtidigt
skall en särskild interimstyrelse tillsättas för att sköta övergången till den nya
ordningen. Det här blir mycket på en gång - kanske alltför mycket.
Mot denna bakgrund vill jag fråga Alf Svensson:
Vilka åtgärder avser biståndsministern att vidta för att övergången till den
föreslagna ordningen inte skall skada verksamheten vid Svenska Unicef-
kommittén?
17 § Kammaren åtskildes kl. 16.50.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 12 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 29 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
/Barbro Nordström
47
Prot. 1993/94:96
26 april 1994 Innehållsförteckning
48
Tisdagen den 26 april
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1
3 § Remissdebatt med anledning av kompletteringspropositionen . 2
Talmannen
Finansminister Anne Wibble (fp)
Göran Persson (s)
Harriet Colliander (nyd)
Johan Lönnroth (v)
4 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 28 april .. 21
Talmannen
5 § Svar på fråga 1993/94:467 om samverkan om PVC mellan bran-
schen och Kretsloppsdelegationen .................... 22
Miljöminister Olof Johansson (c)
Patrik Norinder (m)
6 § Svar på fråga 1993/94:463 om friköp av historiska arrenden ... 24
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Bengt Silfverstrand (s)
7 § Svar på frågorna 1993/94:453 och 456 om Bosnien-Hercegovina
m.m........................................... 27
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Lennart Rohdin (fp)
8 § Svar på fråga 1993/94:454 om Greklands blockad mot Makedo-
nien ........................................... 31
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Lennart Rohdin (fp)
9 § Svar på fråga 1993/94:455 om Sandjak................... 34
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Lennart Rohdin (fp)
10 § Svar på fråga 1993/94:464 om en ny Palmekommission...... 35
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Ulrica Messing (s)
11 § Svar på fråga 1993/94:469 om åtgärder mot rasistiska manifesta-
tioner m.m...................................... 37
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Johan Lönnroth (v)
Talmannen (om debattreglerna)
12 § Svar på fråga 1993/94:461 om järnvägslinjen mellan Växjö och
Västervik ....................................... 39
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Agne Hansson (c)
13 § Svar på fråga 1993/94:473 om verkställigheten av försvarsbeslu-
ten ............................................ 41
Försvarsminister Anders Björck (m)
Jan Erik Ågren (kds)
14 § Svar på fråga 1993/94:470 om Samordningsdelegationen för
tandvårdsreformen ................................ 43
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Margareta Israelsson (s)
15 § Bordläggning ..................................... 46
16 § Anmälan om fråga
1993/94:477 av Margareta Israelsson (s) om Svenska Unicef-
kommittén..................................... 47
Prot. 1993/94:96
26 april 1994
49
gotab 46633. Stockholm 1994