Riksdagens protokoll

1993/94:91

Tisdagen den 19 april

Kl. 14.00 - 16.42

Protokoll

1993/94:91

1 § Meddelande om kammarens sammanträdesplan

Anf. 1 ANDRE VICE TALMANNEN:

En ny plan för kammarsammanträden april-juni har utdelats till kamma-
rens ledamöter.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 13 april.

3 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellationema 1993/94:108, 113 och 114

Till riksdagen

Beträffande interpellationema 1993/94:108 av Bengt Hurtig, 1993/94:113
av Lena Klevenås och 1993/94:114 av Birgitta Hambraeus, Giltigheten av
svensk grundlag inför EU-rätten, får jag meddela att jag inte kunnat besvara
dessa inom föreskrivna fyra veckor.

Skälet härtill är tidsbrist i riksdagen på den aktuella dagen.

Jag kommer i stället att besvara interpellationema i ett gemensamt svar
den 2 maj 1994.

Stockholm den 11 april 1994

Reidunn Laurén

Interpellationema 1993/94:129

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1993/94:129 av Lars Stjernkvist (s), Bostads-
marknaden, får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom föreskrivna
fyra veckor. 1

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 91

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Skälet härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och mig
inte stått att finna under denna tidsperiod.

Jag kommer att besvara interpellationen den 16 maj.
Stockholm den 14 april 1994

Bo Lundgren

4 § Svar på fråga 1993/94:460 om vårdhem och gruppboende

Anf. 2 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Chatrine Pålsson har frågat mig om jag är beredd att under-
lätta för huvudmännen att fortsätta tillhandahålla verksamhet på väl funge-
rande mindre vårdhem.

Genom lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
LSS, har bl.a. personer med utvecklingsstörning och personer med andra
stora och varaktiga funktionshinder fått en lagstadgad rätt till olika former
av stöd och service.

Frågor om vårdhem för personer med utvecklingsstörning regleras i en
särskild införandelag till LSS. Av införandelagens 6 § framgår att lands-
tingen och kommunerna gemensamt skall planera för avveckling av befint-
liga specialsjukhus och vårdhem. Awecklingsplaner skall enligt paragrafen
upprättas och lämnas in till Socialstyrelsen senast den 31 december 1994.

Som Chatrine Pålsson påpekar gjorde riksdagen i anslutning till beslutet
om LSS ett uttalande angående vårdmiljön i små vårdhem. Riksdagen utta-
lade att ett litet väl fungerande vårdhem i vissa fall kan utgöra en väl så god
vårdmiljö som ett gruppboende. Riksdagen konstaterade också att vårdbe-
hov är individuella och att det är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från
den enskilde individens behov. Huvudmännen bör därför, enligt vad riksda-
gen framhöll, utifrån vaije vårdhems förutsättningar under awecklingstiden
kunna ta ställning till frågan om nedläggning eller fortsatt drift. Vad riksda-
gen mer exakt avsåg med små och välfungerande vårdhem framgick dock
inte av tillkännagivandet.

Regeringen uppdrog i maj 1993 åt Socialstyrelsen att följa upp och utvär-
dera handikappreformen. I uppdraget ingår bl.a. att följa upp hur och i vil-
ken takt avvecklingen av vårdhemmen genomförs. Mot bakgrund av riksda-
gens tillkännagivande ingår det i uppdraget att särskilt uppmärksamma frå-
gan om vilka prioriteringar huvudmännen gör vid beslut om avveckling av
vårdhem. En första rapport från Socialstyrelsen skall lämnas till regeringen
senast den 1 oktober 1994.

Låt mig också nämna att Socialstyrelsen, bl.a. mot bakgrund av riksda-
gens tillkännagivande, i förordningen om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade fått möjligheter att meddela verkställighetsföreskrifter om av-
vecklingsplaner. Jag har erfarit att sådana verkställighetsföreskrifter för när-
varande är under utarbetande.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt ser jag ingen anledning att vidta nå-
gon särskild åtgärd i frågan.

Anf. 3 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Herr talman! Jag vill bölja med att tacka socialministern för svaret på min
fråga, även om det hade varit önskvärt med en något ökad tydlighet beträf-
fande socialministerns inställning i de här frågorna.

Som socialministern har anfört har riksdagen fattat ett beslut om att man
skall utgå från den enskilda individens behov. Bakgrunden till det är att man
i socialutskottet har diskuterat de ofta alltför rigida bestämmelserna vid för-
ändringar och att behovet skall vara det styrande.

Självklart är min övertygelse att det är viktigt för många av de utvecklings-
störda att ha en egen bostad. Men ibland känner man att statsmakternas ri-
gida beslut har gjort att behovet har kommit i skymundan och att det är
själva bestämmelsen som har tagit över. Jag vill fråga socialministern om inte
det underlag som vi beslutade om innebär att de lokala politikerna kan göra
bedömningar som leder till att de utvecklingsstörda kan få det bättre, även
om det inte till fullo blir så att en och en flyttar ut i samhället.

Anf. 4 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Hen talman! Det är naturligtvis alltid en avvägningsfråga som lokala poli-
tiker får göra. Men Socialstyrelsen har också en roll när det gäller att be-
döma om avvägningarna är rimliga eller inte.

Det är svårt för mig som statsråd att ha synpunkter på enskilda fall, men
jag har naturligtvis tagit reda på hur Socialstyrelsen har gjort bedömningen
när det gäller Tallgårdens vårdhem, som nämns i den här frågan. Socialsty-
relsens bedömning är att den vårdmiljö som erbjuds inte svarar mot de öns-
kemål som riksdagen har ställt upp i lag eller i motivuttalanden.

Det här är ett gammalt vårdhem där det tidigare har funnits plats för drygt
60 personer. Det är något färre i dag. Men tanken är ändå att bygga om en
traditionell vårdmiljö till gruppbostäder. Man talar fortfarande om ett vård-
hem i ombyggd form. Det svarar inte emot de krav som riksdagen har ställt
upp i framför allt den lag som gäller på den här punkten.

Anf. 5 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Herr talman! Tallgården är mycket riktigt ett vårdhem som har haft många
boende. Men nu har man reducerat antalet boende. Jag tror att det i dagens
läge är 24 boende och att man enligt den skiss som har bedömts skulle ha 16
boende. Tallgården ligger oerhört naturskönt och vackert och har en fin
miljö. Det kan omvittnas av alla.

Det är väl alltid de bedömningar som lokala politiker gör som bäst visar
hur man skall kunna lösa problemet, inte minst i övergången från en form
till en annan, som det har rått politisk enighet om att vi behöver förändra.
Jag noterar att socialministern tycker att de lokala politikernas synpunkter
och bedömningar skall få råda, och jag förstår också att Socialstyrelsen
mycket aktivt arbetar med det här. Men det är också viktigt att vi som politi-
ker är med i den här bedömningen.

Anf. 6 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Bara en avslutande kommentar. I viss mån är det naturligtvis
så att lokala politikers bedömningar måste få råda. Men kvar står att vi har

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

en lagstiftning i vilken vi har tagit ställning för en viss boendeform som vi
tror är bra för utvecklingsstörda och andra svårt handikappade. Erfarenhe-
ten säger oss att gruppbostäder eller i varje fall bostäder som kommer i när-
heten av gruppbostäder är det bästa. Vi har i någon mån ringat in friheten
för kommunala politiker. Det har vi varit helt överens om.

Anf. 7 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Herr talman! Jag vill bara avsluta med att säga att det är viktigt att ha med
den ekonomiska situation som vi lever i när vi beslutar om och utvecklar vår-
den. Det har under ganska många år varit ett bekymmer för Kalmar län att
klara den här lagstiftningen. Men man har arbetat utifrån den förutsättning
man har haft och har en absolut ambition att leva upp till lagens intentioner.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1993/94:430 om en anläggning för sanering av för-
orenade jordmassor

Anf. 8 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jan Jennehag har frågat mig om regeringen kommer att ge
Naturvårdsverket i uppdrag att utreda förutsättningarna för att anlägga en
verksamhet för sanering av förorenade jordmassor vid sjön Tisnaren.

Jan Jennehag har uppgivit att det finns planer på att anlägga en sådan
verksamhet på en industritomt ca 500 meter från Tisnarens strand.

För att få tillstånd till en sådan verksamhet krävs prövning enligt miljö-
skyddslagen (1969:387). För verkamheten skall väljas sådan plats att ända-
målet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.
Det ankommer på sökanden att visa att det föreligger förutsättningar för att
tillåta verksamheten. Koncessionsnämnden prövar tillståndsansökan efter
att ha inhämtat bl.a. Naturvårdsverkets synpunkter. I prövningen ingår bl.a.
frågor om utsläpp till luft och vatten. Miljökonsekvenserna skall beskrivas
i tillståndsansökan. Om jordmassorna är förorenade av miljöfarliga ämnen
erfordras därutöver tillstånd enligt förordningen (1985:841) om miljöfarligt
avfall. Sådant tillstånd meddelas av Naturvårdsverket.

Riksdagen har 1991 (rskr. 1990/91:338) lagt fast att ett femårigt program
för sanering och återställning av miljöskadade områden skall genomföras
med början från budgetåret 1991/92. Det ingår i Naturvårdsverkets uppgifter
att ansvara för genomförande av detta program i samverkan med bl.a. läns-
styrelsen och kommuner. Naturvårdsverket har avgivit en lägesrapport den
18 mars i år om Naturvårdsverkets arbete med åtgärder vad gäller sanering
och återställning av miljöskadade områden. Rapporten sammanfattar da-
gens kunskapsläge, vad som hittills gjorts inom området och förslag till åt-
gärder för de närmaste åren samt diskuterar strategin för framtiden. Av rap-
porten framgår att det är angeläget att få till stånd ett långsiktigt och ratio-
nellt arbete inom eftcrbehandlingsområdet i Sverige. Naturvårdsverket skall
arbeta vidare med förslag inom området.

Det finns mot bakgrund härav inte skäl att ge något särskilt uppdrag till

Naturvårdsverket att utreda förutsättningarna för en saneringsanläggning
vid sjön Tisnaren.

Anf. 9 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret, och jag tolkar det posi-
tivt.

Men, miljöministern, det är ju inte bara Jan Jennehag som i största all-
mänhet uppger att det finns planer på att anlägga en sådan här verksamhet
vid Tisnarens strand, utan detta är ju frukten av ett ganska omfattande ar-
bete inom Bofors Vingåkersverken. Det förs också i den berörda trakten,
både inom Katrineholms kommun och i lokalpressen, en mycket intensiv de-
batt i frågan. Jag har här i kammaren med mig ett omfattande material för
den som intresserad - men miljöministern har kanske tagit del av informatio-
nen på annat sätt?

Jag tolkar i vart fall miljöministerns svar som att vi är överens om att det
här är en nationell angelägenhet, att det är ett problem som skall lösas och
att ett långsiktigt och rationellt arbete skall bedrivas inom efterbehandlings-
området.

Miljöministern säger att det inte finns något skäl att titta närmare på förut-
sättningarna för just den här anläggningen, och jag utgår då ifrån att arbetet
med att få till stånd en nationell lösning kommer att fortsätta och att de män-
niskor i trakten av sjön som har varit oroliga inte längre har någon anledning
att känna oro.

Anf. 10 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag är fullt medveten om att det inte bara är Jan Jennehag
som intresserar sig för denna anläggning, som avses genomföras i Bofors
Vingåkersverkens tidigare industriområde. Jag har, i ett väldigt tidigt skede,
haft kontakt i ärendet med landshövdingen i Sörmlands län. Min avsikt var
att få en orientering i frågan, så att jag är informerad om detta.

Alla sådana här anläggningar väcker naturligtvis farhågor i omgivningen -
det vet också jag - och jag har under den tid som gått också tagit del av en
del av den information som Jan Jennehag hänvisar till.

Det jag i svaret vill understryka är att Naturvårdsverket har den här sor-
tens uppdrag som en naturlig del i det femåriga programmet för sanering
och återställning av miljöskadade områden. Om man på Naturvårdsverket
uppfattar att det finns behov av hantering av förorenade jordmassor, härver-
ket också full frihet att komma med förslag i den delen.

Den lägesrapport som Naturvårdsverket har gett ut, Efterbehandling av
förorenade områden, är naturligtvis ett led i att underbygga detta arbete,
som skall omfatta mer än bara förorenade jordmassor, på bredaste möjliga
sätt.

Anf. 11 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jag förutsätter att miljöministerns engagemang i de här frå-
gorna också kommer att ge ett sådant resultat att berörda myndigheter kän-
ner stödet från regeringen.

Jag utgår också från att det som kan komma att prövas i det här samman-

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar pä frågor

hanget är någon form av mobila anläggningar. Det finns naturligtvis stora
vinster att göra med sådana tekniska lösningar, och jag utgår från att miljö-
ministern inte ser några hinder i den vägen utan också stimulerar den tek-
niska utvecklingen på det området.

Vad jag ville ha klarlagt och vad jag tycker att jag nu har fått klarlagt är
att det med de regler som gäller är ytterst osannolikt att en sådan här anlägg-
ning skulle få komma till stånd vid sjön Tisnaren.

Anf. 12 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Som alla vet ger vi i sådana här ärenden inga förhandsbe-
sked, eftersom regelsystemet fastlägger på vilket sätt det skall beslutas.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1993/94:446 om ansvaret för att bilavgasreningen
fungerar

Anf. 13 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Karl-Erik Persson har frågat kommunikationsministern om
regeringen avser att ta några initiativ för att lösa vissa problem med de
svenska avgaskraven för bilar samt kostnadsansvaret i dessa sammanhang.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Karl-Erik Persson tar i sin fråga upp att AB Svensk Bilprovnings uppföl-
jande tester visar att många motorfamiljer har problem med att klara de håll-
barhetskrav som ställs enligt bilavgaslagen och bilavgasförordningen, det
ekonomiska ansvaret för de nödvändiga reparationerna av avgastekniken
samt tvisterna mellan bilägare och biltillverkare om vem som skall stå för
kostnaderna. Frågan behandlar även konsekvenserna för miljömålen.

Bilavgaslagen innehåller klara regler om ansvarsfördelningen mellan bil-
tillverkare och bilägare när det uppstår fel på den avgasrenande utrust-
ningen. Tillverkaransvaret gentemot personbilsägaren gäller för brister i den
utrustning som begränsar utsläppen om de uppstår innan bilen har gått 8 000
mil eller blivit fem år gammal.

Detta ansvarsförhållande gäller om bilen underkänns vid en kontrollbe-
siktning. I praktiken har det uppstått tvister om hur långt biltillverkarnas an-
svar sträcker sig. Konsumentföreträdarna anser att tillverkaren skall svara
för att bilen klarar de uppställda avgaskraven, medan biltillverkarna anser
att ansvaret gäller bestämda avgasrelaterade komponenter. Tvisten prövas
för närvarande rättsligt, varför jag inte vill föregripa utgången.

Ett allvarligt problem för enskilda bilägare är fel som upptäcks när tillver-
karens ansvar har gått ut. Dessa reparationer kan bli mycket dyra för ägaren.
Omfattningen på problemet är inte klarlagd, men Svensk Bilprovnings stati-
stik från kontrollbesiktningar är oroande. Konsumentverket och Natur-
vårdsverket bevakar frågan på ett utmärkt sätt, och Miljödepartementet av-
ser att diskutera frågan med dessa verk.

Svensk Bilprovning testar årligen ett antal utvalda motorfamiljer vid Mo-

tortestcentrum. Om utsläppen av kväveoxider, kolväten, kolmonoxid eller
partiklar är för höga anmäls detta till Naturvårdsverket. Vanligen vidtar bil-
tillverkarna spontant åtgärder på felaktiga modeller. Om så inte sker kan
Naturvårdsverket ålägga tillverkaren att vidta åtgärder. Av hittills testade 30
motorfamiljer har sju återkallats, och i fyra fall pågår förhandlingar om åter-
kallande. Endast i ett fall har ett sådant beslut av Naturvårdsverket lett till
rättslig prövning.

De problem med katalysatortekniken som har påvisats genom Svensk Bil-
provnings mätningar får inte misstolkas. Även de felaktiga bilarna har vä-
sentligt lägre avgasutsläpp än bilar utan katalysatorer. Som frågeställaren
framhåller innebär detta ändå att vi får svårare att infria miljömålen. Rege-
ringen anser emellertid att Naturvårdsverket sköter kontrollen på ett bra sätt
och finner därför ingen anledning att vidta ytterligare åtgärder på just denna
punkt.

Det finns dock redan i dag ett effektivt sätt att få till stånd åtgärder för
bilar med för höga avgasutsläpp. Regeringen har i propositionen En effekti-
vare fordonskontroll skisserat ett system för flygande inspektioner av bilars
avgasutsläpp. Med ett sådant system kan bilar med dåliga katalysatorer iden-
tifieras i trafiken. Det betyder att de kan bli föremål för åtgärd väsentligt
tidigare än om problemen uppdagas i samband med den årliga fordonskont-
rollen. Detta leder till minskade avgasutsläpp och ofta även till lägre kostna-
der för bilägaren.

Anf. 14 KARL-ERIK PERSSON (v):

Herr talman! Jag får tacka miljöministern för svaret. Miljöministern har
lyckats att beröra alla punkter som jag tänkte ta upp som kompletterande
frågor, och det tycker jag är bra.

Anledning till att jag ställde frågan är en artikel i tidningen Miljöaktuellt
där det står att katalysatorerna inte klarar dagens avgaskrav. 8 av 27 motor-
familjer överskred det godkända koloxidvärdet. Det tyckte jag var ett be-
kymmer. Nu ser jag att man försöker att arbeta vidare med denna fråga.

Något som jag också ser som något av ett problem är kostnadsfrågan. Om
bilen gått mindre än 8 000 mil finns det klara regler, som miljöministern på-
pekade. Men det gäller bilar som bara gått 8 000 mil.

Det är många bilar som kommer att gå över 8 000 mil, och som är ganska
nya. De klarar inte bestämmelserna, även om de inte är fem år gamla. Också
de belastas med att ägaren får åtgärda detta själv. Jag tycker att det skulle
finnas större krav på dem som i första hand inte klarar av detta. 8 000 mil är
för litet.

De flygande inspektionerna är i och för sig bra. Men de löser egentligen
inte problemen med utsläppen. Bilägaren får åka till sin auktoriserade verk-
stad och försöka lösa problemen. 8000 mil är för litet. Finns det planer på
att utsträcka detta så att regeln gäller vid ett större antal mil än 8 000?

Anf. 15 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag har gett ett ganska fylligt svar som är på gränsen till den
längd som man bör använda i frågesvar. Jag har därför täckt in de flesta pro-
blemområden. Vi tycks vara överens om hur problemet ser ut i verkligheten.

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svarpå frågor

Det man kan göra är givetvis att försöka komplettera den service- och kon-
trollverksamhet som finns. Jag vill nämna att Svensk Bilprovning har tagit
fram en enkel avgasbesiktning som bilägarna frivilligt kan låta sina fordon
genomgå.

De bilägare som misstänker att de har problembilar kan utnyttja denna
för att i tid upptäcka om något håller på att hända med katalysatorn. Om
problemen upptäcks i tid kan reparationskostnaderna i allmänhet begränsas
avsevärt.

Bilbranschen bör också kunna beakta kostnaderna för katalysatorbyten
allteftersom denna åtgärd blir vanligare när vi får fler äldre katalysatorbilar.
Jag förutsätter att vi får en utveckling på det området.

När det gäller de 8 000 milen är detta en fråga där det finns motstående
intressen, som bekant. Det är viktigt att vi t.ex. i förhandlingarna med EU
har lyckats bibehålla våra krav vad gäller tillverkaransvaret. Att vi dessutom
får flygande inspektioner och har enklare avgasbesiktning gör det möjligt att
hantera dessa frågor individuellt.

Det allra viktigaste är dock bättre bränslen. Det är inte en tillfällighet att
vi har försökt få bort blyet. Dels är det ett miljögift, dels är det ett elände i
katalysatorbilar. Det är anledningen till att vi har satt in stöten just där.

Anf. 16 KARL-ERIK PERSSON (v):

Herr talman! Det sist sagda håller jag helt med miljöministern om. Blyet
skall bort ur drivmedel. Sedan får jag bara hoppas att motorbranschen och
intresseorganisationerna tar del av miljöministerns svar. Sköter de sig inte
hoppas jag att man kan komma tillbaka och ställa större krav på dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1993/94:433 om EU:s strukturfonder

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Georg Andersson har frågat mig vilka anslag regeringen av-
ser använda för att ge nationella tillskott till projekt som finansieras med
medel från EU:s strukturfonder.

Låt mig börja med att säga, att utformningen av de nationella tillskotten
givetvis kommer att påverkas av inriktningen på det program- och strategiar-
bete som bl.a. kommer att ske ute i regionerna. Vidare kommer det givetvis
att få betydelse hur de 2 miljarderna fördelas mellan målen 2-5 b.

Vad gäller den senare frågan pågår ett beredningsarbete inom regerings-
kansliet. Jag är därför i dag inte beredd att lämna besked om medelsfördel-
ningen och därtill hörande geografisk avgränsning av vissa av målen. Där-
med går det heller inte att ha någon bestämd uppfattning om den s.k. addi-
tionaliteten, dvs. vilka anslag som skall svara för den nationella finansie-
ringen.

Anf. 18 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Hövligheten kräver att jag tackar för svaret, men detta svar
var bland de allra tunnaste som jag har avlyssnat i denna kammare. Det är
mycket allvarligt, eftersom detta är en viktig fråga.

Regeringen har lagt fram en proposition om regionalpolitiken. Det är näs-
tan skandalöst att man i det sammanhanget inte kan ge några som helst be-
sked om hur denna regionalpolitik skall samverka med regionalpolitiken sett
ur ett EU-perspektiv.

Uppenbart är att regeringen också är oense om hur man skall sköta detta
med de nationella tillskotten. Jag konstaterar att jag inte får något svar på
de frågorna. Jag får också besked om att man inte heller nu har någon upp-
fattning om hur de 2 miljarderna skall fördelas mellan de olika målen och
hur den geografiska avgränsningen skall ske.

Mot den bakgrunden vill jag ställa en fråga. Det råder en debatt om huru-
vida mål 6-området, som omfattar det nationella stödområdet, kan få några
stöd från de andra målområdena. I klartext: Kan stödområdet i Sverige söka
bidrag inom en ram på 360 miljoner, medan övriga landet har tillgång till
fonder om 2 000 miljoner?

Är det rätt uppfattat? Vi har nämligen fått den informationen från Arbets-
marknadsdepartementets tjänstemän. Den informationen har också gått ut
i pressen. Den väckte mycket stor förvåning på alla håll, även bland dem
som har levt ganska nära förhandlingsmaskineriet. Nu frågar jag den främst
ansvarige för förhandlingarna med EU på denna punkt.

Anf. 19 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jag är inte så förvånad över det sätt som Georg Andersson
uttrycker sig på. Låt mig dock säga att det första som skall göras är att
svenska folket skall säga ja eller nej till EU.

Länen kommer att bli ansvariga för att upprätta planer inom sina områden
under NUTEK:s ledning. Sedan skall regeringen göra den slutliga avväg-
ningen. Varifrån pengarna kommer är faktiskt inte självklart.

Vi tar ett exempel som Georg Andersson känner till väl, Inlandsbanan.
Om man från länens sida vill ha en ordentlig upprustning av den kommer
motfinansieringen ifrån Kommunikationsdepartementet och icke från de re-
gionalpolitiska medlen.

Vid en stor satsning på distansutbildning i Västerbottens inland är motspe-
laren Utbildningsdepartementet, och det är icke fråga om de regionalpoli-
tiska medlen.

Sedan till Georg Anderssons fråga. När det gäller stödområde 1 eller 2 -
dvs. det inre stödområde som nu blev mål 6 - lägger man inte villkoren för
ett tillfälligt stödområde ovanpå detta. Det går också till så i dag.

Sedan kan man diskutera storleksordningen. Detta är indexreglerat. Den
summa vi nu diskuterar - 360 miljoner kronor - är inledningen, och sedan
växer det. Det är ungefär 1 000 kr per invånare. Det kommer att vara två till
tre gånger så mycket som något annat område får.

Anf. 20 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Av detta svar drar jag slutsatsen att Arbetsmarknadsdepar-
tementets tjänstemän har gett oss rätt information. Om man tillhör målom-

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar pä frågor

råde 6, dvs. i huvudsak det nuvarande stödområdet, går det inte att utöver
de 360 miljoner som finns för målgrupp 6 få del av strukturfonderna. De re-
sterande 2 000 miljonerna är reserverade för landet i övrigt. Jag uppfattar
svaret på det sättet.

Det anmärkningsvärda är att det fortfarande tydligen råder en vilsenhet
inom regeringen om detta. Utrikesministern har enligt samstämmiga vittnen
varit uppe i Jämtland och hävdat att Jämtland också kan söka pengar från
de 2 miljarder som återstår sedan det specialriktade stödet till inlandet på
360 miljoner kronor är borträknat.

Detta skapar en stor förvirring, men jag utgår från att arbetsmarknadsmi-
nisterns svar är det korrekta. Det är mycket anmärkningsvärt att regeringen
har gått med på ett sådant förhandlingsresultat. Min fråga är: Gör rege-
ringen någonting för att i diskussioner med kommissionen ändra på detta
förhållande?

Anf. 21 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Kommissionen har sina spelregler för olika länder. Det Sve-
rige lyckades med, egentligen mot all förmodan, var att trots en relativt hög
BNP-nivå få ett målområde 6; det irriterade tyvärr våra nordiska grannar.
Dessutom är EU:s regler sådana att det handlar om hela län. Det fanns också
svenska intressen av att det skulle gälla hela län. Vi lyckades följa stödområ-
desgränsen mer, inte bara i fråga om hela kommuner utan också i fråga om
delar av kommunen, t.o.m. kyrkobokföringsdistrikt.

Jag hann inte riktigt med att tala om reglerna i EU i mitt tidigare inlägg.
EU bevakar detta mycket noga. De medel som nu går till området får inte
minska för att dessa medel kommer till. Det är en viktig princip.

Jag ser gärna att det svenska parlamentet är så generöst som möjligt.

Anf. 22 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! När Börje Hörnlund säger att vi lyckades ger det intryck av
att vi hade framgång. I stödområdet i Sverige, som omfattar ungefär halva
Sverige, kan man ansöka om medel inom ramen för 360 miljoner, medan
övriga landet disponerar drygt 2 miljarder. Den allmänna bedömningen av
detta är negativ. Man är besviken och bitvis ganska upprörd. Man tycker inte
att detta var något lyckat förhandlingsresultat.

Det är anmärkningsvärt att Arbetsmarknadsdepartementet och arbets-
marknadsministern inte har lyckats föra ut den här informationen i tid under
förhandlingens gång.

Det har också ryktats om att Norrlandsjordbrukets stöd delvis skulle
fångas in inom ramen för de 360 miljonerna. Det har sagts att det då bortfal-
ler ytterligare ett par hundra miljoner från jordbruksstödet.

Anf. 23 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jordbruket är en viktig näring. Jordbruket kommer att ingå
som en del för detta stöd. Jordbruket kommer också att få stöd från medel
som avser ett par andra mål - av målen 2-5 b.

Innan Georg Andersson eldar upp sig alltför mycket vill jagsäga att målen
3 och 4 omfattar arbetsmarknaden. Sverige behöver inte ställa upp med nå-

got annat än med sin arbetsmarknadsbudget. Det är fritt fram för vårt parla-
ment att ha mycket goda betingelser om det är dålig sysselsättning i det inre
stödområdet. Dessa 2,4 miljarder kronor går alltså inte bara till ren regional-
politik. Vi skall också förebygga ungdomsarbetslöshet, långtidsarbetslöshet
och arbetslöshet vid större strukturförändringar.

Det finns också regler för t.ex. mål 2 som gäller industriell omstrukture-
ring.

Anf. 24 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Nu försöker arbetsmarknadsministern att prata bort sakfrå-
gan. Han har nyss bekräftat att man, om man tillhör målområde 6, inte får
stöd från medel avseende de andra målen. Departementets tjänstemän har
sagt till oss att åtgärder för långtidsarbetslöshet och ungdomsarbetslöshet
inom målområde 3 kan avse hela landet utom mål-6-området. Norrlands in-
land och ytterligare en del av inlandet lämnas alltså utanför och får bara till-
gång till de 360 miljonerna.

Inom ramen för dessa 360 miljoner skall en del av Norrlands jordbruks-
stöd också rymmas. Det bekräftar nu arbetsmarknadsministern. Det är yt-
terligare en negativ upplysning i detta sammanhang.

Förlåt att jag eldar upp mig, men jag möter stor indignation och upprörd-
het över detta ute i Börje Hörnlunds och mina gemensamma bygder.

Anf. 25 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Det sammantagna förhandlingsresultatet innebär 2,4 miljar-
der kronor i återflöde och att vi klarade mål 6-området på det sätt som vi
gjorde. Jag kan tala om för Georg Andersson att utomstående betraktare,
som seriöst vill diskutera detta, tycker att det är ett bra resultat.

Företrädare för Georg Anderssons parti talar mer om att Luleå skall gå
före Västerbottens inland t. ex. Vi kunde klara av detta och lägga det bästa
stödet på det område som är mest utsatt. 1 000 kr per person, 360 miljoner
som till 1999 skall växa till 450 miljoner, är ett tillskott utöver det som nu
kommer till området. Om det finns politisk majoritet för det går det sedan
hur bra som helst för den svenska regeringen och det svenska parlamentet
att ytterligare bygga på detta stöd.

Anf. 26 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! När Böije Hörnlund säger till mig och till alla som har
samma uppfattning som jag att vi inte är seriösa dömer han nog sig själv
ganska hårt.

Jag möter alltför många seriösa bedömare av detta som är förvånade över
denna information och över att regeringen och förhandlingsdelegationen
slutgiltigt accepterar en sådan uppläggning. Jag utgår fortfarande ifrån att
man i diskussioner med kommissionen försöker att få till stånd en ändring
vad gäller geografiska avgränsningar för de andra målområdena, så att vi i
vissa avseenden kan täcka in mål 6-området.

Jag underkänner helt den matematik som Böije Hörnlund redovisar. Som
jag bedömer det är det faktiskt inte någon gyllene fördel att tillhöra mål 6-

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

området. Att exempelvis Skellefteå kommun inte ingår är mot denna bak-
grund knappast att beklaga.

Anf. 27 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jag vet inte hur mycket Georg Andersson har läst på om
EU:s regler. Inte kan det vara mycket. Om Georg Andersson tror att lilla
Sverige kan göra om EU:s samtliga regelsystem inför en folkomröstning
måste jag säga att Georg Andersson bör rösta nej. Då har han en helt orealis-
tisk uppfattning om vad som är möjligt.

Om svenska folket säger ja har vi vid en regelgenomgång 1999 möjligheter
att diskutera olika kriterier, men att tro att samtliga länder ändrar saker och
ting för att Georg Andersson bullrar i talarstolen är att ta i.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1993/94:444 om offentliganställdas rätt att kritisera
samhällsförhållanden

Anf. 28 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om regeringen avser att vidta
några åtgärder för att offentligt anställda skall slippa att vara oroliga för re-
pressalier när de utnyttjar sin grundlagsenliga rätt att kritisera samhällsför-
hållanden.

Såvitt avser frågan huruvida ett utnyttjande av yttrandefriheten är eller
skall kunna vara grund för uppsägning eller avskedande vill jag svara föl-
jande.

Arbetsrättskommittén har i sitt delbetänkande Ny anställningslag (SOU
1993:32) behandlat frågan om uppsägning på grund av illojalitet och beskri-
vit det rådande rättsläget.

Kommittén föreslår en viss skärpt inställning i fråga om illojalitet men inte
såvitt avser möjligheten till kritik mot arbetsgivaren. Kommittén understry-
ker att det inte får bli några ingrepp i den grundlagsfästa yttrandefriheten.
Den interna kritikrätten skall lämnas orörd så länge arbetstagaren inte hem-
faller åt hotelser eller liknande.

Det rättsläge som i dag råder såvitt avser arbetsgivarens möjlighet att säga
upp eller avskeda en arbetstagare, som utnyttjar sin yttrandefrihet, är såle-
des klart. Några planer på att föreslå några förändringar i dessa regler har
regeringen inte.

Bengt Hurtig påpekar i sin fråga att många uttrycker tveksamhet om att i
framtiden åta sig fackliga uppdrag.

De fackliga förtroendemännen skyddas genom reglerna i förtroendeman-
nalagen. En facklig förtroendeman får inte med anledning av sitt uppdrag
ges försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor. Den fackliga
förtroendemannen skall ha samma skydd även när han har lämnat sitt upp-
drag.

Åtgärder som en arbetsgivare vidtar mot en arbetstagare på grund av att

denne är medlem i en facklig organisation kan också bedömas som för-
eningsrättskränkning med skadestånd som följd.

Det finns således i lagstiftningen ett gott skydd för de anställdas yttrande-
frihet.

Anf. 29 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Min uppfattning är att det blåser en
iskall vind på arbetsplatserna i detta land när det gäller dessa frågor. Sådant
är förhållandet även inom den offentliga sektorn.

I och för sig är det tillfredsställande att regeringen nu genom Börje Hörn-
lund förklarar att man inte har för avsikt att skärpa inställningen till illojalitet
på arbetsplatserna. Såvitt jag förstår kommer Arbetsrättskommitténs förslag
inte att läggas fram i en proposition.

Men också inom nuvarande lagstiftning vidtas ju en del mycket märkliga
åtgärder i detta land. Det finns ett exempel med en kommunal förtroende-
man i Värö, som helt enkelt fick sparken från sitt jobb på Värö bruk, därför
att han hade fungerat såsom talesman för Vänsterpartiet i miljöfrågor och
skrivit ett yttrande till Koncessionsnämnden. I detta ärende pågår nu över-
läggningar i Arbetsdomstolen. Det kan bli så att Värö bruk döms att betala
ett visst skadestånd, men det anser bruket tydligen att det är värt.

Denna metod att se på de anställda tas gärna efter av arbetsgivare inom
den offentliga sektom. Man har enligt nuvarande lagstiftning möjlighet att
väga in egna bedömningar, t.ex. när man upprättar turordningskretsar. En-
ligt den nya arbetsrättsliga lagstiftningen kan man själv välja vilka man vill
göra sig av med. Man kan också vid löneförhandlingar använda sig av detta
synsätt, att man tycker att vissa anställda inte är tillräckligt lojala. Det har
skett en ökad utbredning av det individuella lönesystemet.

Anf. 30 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Också jag läser naturligtvis om en del fall, som jag tycker är
långt ifrån tillfredsställande. Däremot kommenterar jag inte enskilda fall,
framför allt inte när de är föremål för behandling i Arbetsdomstolen.

Det är viktigt för vårt land framöver att det skapas en god medarbetaranda
och öppenhet i företagen. Jag tror att det är av mycket stor vikt att man kän-
ner sig trygg när man framför sina synpunkter på hur saker och ting bör fun-
gera och hur man vill förändra i företaget. Kloka företagsledare bör vara
mycket tacksamma över att denna attityd förekommer i företagen, för
många misstag förhindras om flera skallar får tänka och diskutera.

Naturligtvis kan det bli fråga om litet hårdare tag i en besvärlig arbets-
marknad. Men vi har nu för första gången fått rapport om att sysselsätt-
ningen ökar. Jag hoppas att detta för med sig att vi slipper en hård attityd
och att vi kommer in i ett skede där företag och organisationer utvecklas och
går framåt.

Anf. 31 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! Jag begär inte att arbetsmarknadsministern skall uttala sig
inför det domstolsutslag som vi väntar på. Det var ett försök till en replik på

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar pä frågor

ministerns bedömning att det finns ett gott skydd för de anställdas yttrande-
frihet. Men det har tydligen inte gällt i alla fall.

I 2 kap. 1 § regeringsformen slås fast att vaije medborgare är gentemot
det allmänna tillförsäkrad ”yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller
på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och käns-
lor”. Detta skydd får inte undergrävas genom åtgärder på det arbetsrättsliga
området eller en attityd som har utvecklats på arbetsplatserna. Jag är helt
överens med Böije Hörnlund om att det goda samarbetet och den goda an-
dan är en förutsättning för hög produktivitet på arbetsplatserna. Jag tycker
att denna fråga är så pass allvarlig att regeringen borde göra ett försök att
undersöka hur pass omfattande den nya vinden på arbetsplatserna är.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på frågorna 1993/94:422 och 429 om massakern i Dili m.m.

Anf. 32 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat utrikesministern om åtgärder
från regeringens sida med anledning av uppgifter i en brittisk TV-film om
massakern i Dili på Östra Timor den 12 november 1991. Frågan har överläm-
nats till mig.

Bertil Måbrink har frågat mig om regeringen finner anledning att mot bak-
grund av vad som har framkommit i filmen ”Death of a Nation” ompröva
beslutet att låta BITS lämna u-krediter till Indonesien.

Jag besvarar de två frågorna i ett sammanhang.

Vid flera tillfällen har jag här i kammaren haft tillfälle att redogöra för den
svenska regeringens starka reaktioner på den indonesiska militärens över-
grepp mot Östra Timors befolkning. Jag erinrar sålunda om vårt omedelbara
och starka fördömande av massakern i Dili den 12 november 1991, som följ-
des av en gemensam nordisk demarche. Vi krävde också av den indonesiska
regeringen att den undersökning av massakern som utlovats skulle ske
snabbt, grundligt och opartiskt och att den indonesiska regeringen skulle
göra sitt yttersta för att fler brott mot de mänskliga rättigheterna inte skulle
ske. Jag erinrar även om att vi i våra tal i FN:s generalförsamling och inför
kommissionen för de mänskliga rättigheterna har uttryckt vår oro över läget
på Östra Timor liksom ställt oss bakom resolutioner och ordförandeuttalan-
den i dessa forum.

Vad gäller massakerns omfattning kvarstår, som frågeställaren framhåller,
oroande frågetecken. Mer än 200 personer rapporteras som saknade till
FN:s människorättskommissions särskilde rapportör. Denna kommission
har beslutat att undersöka de uppgifter om ytterligare grymheter som har
anförts i Ingela Mårtenssons fråga. Det finns anledning att avvakta resultatet
av denna undersökning.

Herr talman! Med detta i minnet vill jag ändå säga att vi trots allt ser
tecken på ökad indonesisk samarbetsvilja i Östra Timor-frågan. Man kan
konstatera en minskad militär närvaro, ökad öppenhet för besök på Östra
Timor av journalister och parlamentariker samt förbättrade arbetsmöjlighe-

ter för Internationella röda korset. Vi vågar därför hoppas att utvecklingen
går åt rätt håll. En fortsatt dialog i dessa frågor med Indonesien är ett sätt
att påverka och bevaka att ytterligare steg tas i denna riktning.

Mot bakgrund av att en viss försiktig förändring i positiv riktning har kun-
nat konstateras under de senaste åren föreslår regeringen i årets budgetpro-
position att BITS skall kunna bereda u-krediter men att beslutet i varje en-
skilt fall skall underställas regeringen. I den prövningen kommer självfallet
utvecklingen på MR-området i Indonesien att väga tungt. Man bör också
hålla i minnet att Sveriges möjligheter att påverka den indonesiska politiken
i MR-frågor ökar i takt med att våra förbindelser och vår dialog med Indone-
sien fördjupas och breddas.

Anf. 33 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag ställde den här frågan för
cirka två månader sedan till utrikesministern. Jag fick då vänta, och till slut
förföll frågan. Då frågade jag om inte Alf Svensson kunde svara i stället,
men det gick inte. Nu ställde jag samma fråga igen, och det slutade med att
den överlämnades till Alf Svensson. Det har gått ganska lång tid sedan jag
ställde frågan.

Jag ställde frågan efter att ha sett den här filmen. Jag tycker att det som
framkom i den är skandalöst. Jag vet att det var väldigt många som reage-
rade på filmen när den visades i svensk TV. De undrar vad vi i Sverige gör.
Hur reagerar vi när en regeringen beter sig på det här viset mot sin egen
befolkning?

Därför tycker jag att de uppgifter som Alf Svensson kommer med är litet
märkliga. Han säger att man ser tecken på ökad indonesisk samarbetsvilja i
frågan om Östra Timor. Var kommer den informationen ifrån? Det talas i
svaret om minskad militär närvaro. Vad finns det för bevis på detta?

Jag tillhörde ju den grupp som var på Östra Timor i september. Vi frågade
biskopen och andra om det var så att antalet militärer hade minskat. Det
hade de inte märkt något av. Det finns ju dessutom en massa poliser. Det
finns en enorm kontrollapparat här.

Sedan talades det om ökad öppenhet för besök. När vi var där sade man
att vi skulle kunna åka runt var vi ville, men det visade sig sedan att vi inte
fick det. Vi var ju starkt kontrollerade hela tiden. Det varen enorm kontroll.
Jag har nog aldrig varit så kontrollerad tidigare.

Vi träffade representanten för Röda korset, och han vågade knappast
svara ens på våra frågor. De var så oroliga för att de skulle få lämna Östra
Timor. Inte heller Unicefs representant vågade svara på några som helst frå-
gor.

Anf. 34 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Statsrådet säger i svaret:
”Mot bakgrund av att en viss försiktig förändring i positiv riktning har kun-
nat konstateras under de senaste åren, föreslår regeringen” osv.

Det är något mer än två år sedan massakern i Dili utfördes, statsrådet.
Hur kan man uttrycka sig på det sätt som statsrådet gör nu? Där försvann ju
200 timoreser. I dag vet vi vad som hände med dem. Jag tycker att det är litet

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

skamligt gentemot det östtimoresiska folket att ministern för de mänskliga
rättigheterna i den svenska regeringen uttrycker sig på det här sättet.

Dessutom fortsätter mördandet av t.ex fackliga aktivister. Det skedde på
Sumatra helt nyligen. För inte så många månader sedan bedrev man klapp-
jakt och spärrade in fackliga aktivister som krävde en oberoende fackför-
ening. De krävde rätten att få utöva sina fackliga rättigheter. Jag tycker att
vi skall tala i klartext. De små förändringar som det talas om, t.ex att Inter-
nationella röda korset kan arbeta där osv., anser jag är kosmetiska föränd-
ringar.

Förtryckare, diktatorer och de som har blod på händerna, oavsett om det
är i Indonesien, Kina eller Marocko, gör dessa små eftergifter när det passar
dem, när den internationella opinionen utövar ett visst tryck. Men sedan går
de tillbaka till precis samma brutala förtryckarmetoder som innan. Detta
gäller också för Indonesien. Det är en militärdiktatur som skall förpassas till
historiens skräphög. Det gör man inte genom att ge dem svenska bistånds-
pengar.

Anf. 35 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag kan ha förståelse för om det har irriterat Ingela Mårtens-
son att svaret inte kommer förrän nu. Jag kan inte själv hjälpa det.

Däremot kan väl inte Bertil Måbrink tycka att jag inte svarar på frågor om
Indonesien. Det är ingalunda första gången jag gör det. Jag gör det nästan
varje vecka. Vid varje tillfälle understryker jag med all den kraft jag kan
mobilisera att det inte finns något försvar för kränkningar av de mänskliga
fri- och rättigheterna i Indonesien.

I mitt svar hade jag en lång uppräkning av vad vi har försökt att göra. Vad
skall vi göra mer än att uttala oss, fördöma, arbeta i multilaterala organ etc.?
Bertil Måbrink avslutade med det klangfulla att det är fel att ge bistånd till
den här typen av regimer.

Bertil Måbrink vet mycket väl - jag vet inte hur många gånger jag har sagt
det här i kammaren - att det bistånd vi ger är nästan helt och hållet inriktat
på att stötta de MR-organisationer som finns. Jag tror inte att Bertil Måbrink
egentligen tycker att vi skall lämna MR-organisationerna i Indonesien där-
hän och ge oss hem. Jag tror fortfarande, precis som jag säger i mitt svar,
att det är klokare att ha en dörr öppen för kontakt med den här typen av
regimer.

Det är inget litet land det gäller. Det är inte en befolkning i klass med Sve-
riges. Det är faktiskt världens fjärde land befolkningsmässigt räknat. Jag
tror att vi kan uträtta en del positiva saker trots att vi inte ger något stort
bistånd. Vi ger ett litet bistånd som är inriktat på MR-frågor.

Anf. 36 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Alf Svensson frågar vad vi skall göra. Ja, inte skall vi sälja
vapen i alla fall. Det ingår väl inte i dialogen för att förbättra relationerna
eller för att vara påtryckare för de mänskliga rättigheterna att sälja vapen
till diktaturer.

I konstitutionsutskottet tittar vi på hur attityden här förändrats. De se-
naste åren har man återigen börjat sälja en del vapen. Vi har också tidigare

haft debatter här i kammaren som tyder på att man bedömer att situationen
är sådan att man kan börja att sälja mer vapen. Är det den dialog som Alf
Svensson tycker att vi skall föra med en militärdiktatur?

Jag tycker att det ger helt felaktiga signaler till Indonesien. Men jag förstår
att det är detta att det är ett så stort land som ligger bakom. Det finns mycket
pengar att tjäna. Det är en stor marknad. Det gör att man ser mellan fing-
rarna när det gäller de mänskliga rättigheterna.

Anf. 37 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag har ingenting emot att man ger bistånd till organisationer
för de mänskliga rättigheterna. Men det vore bra om Alf Svensson och den
här regeringen kunde hålla sig till det. Men nu skall ni även öppna för u-
krediter från svenska biståndsmedel. Det har ni ju sagt ja till. De går ju till
förtryckarregimen.

Dessutom använder ni svenska biståndspengar via den nordiska investe-
ringsfonden och investeringsbanken för att ge miljoner till förtryckarna i In-
donesien. Det är detta jag reagerar emot. Jag har aldrig reagerat mot att
man ger pengar till MR-organisationer. Men låt oss hålla oss till det!

Vi har heller aldrig ifrågasatt diplomatiska förbindelser med Indonesien.
Det är på de två planen som vi skall föra en dialog med regimen där. Vi skall
inte ge dem några u-krediter, vare sig bakvägen eller kringvägen via den nor-
diska investeringsbanken och investeringsfonden eller som det föreslås i
budgeten. Där kan man tänka sig att ge u-krediter till generalerna i Indone-
sien. Vi får lov att skilja på detta. Alf Svensson nämner inte detta med u-
krediter. Han talar om bistånd till MR-organisationer.

Anf. 38 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag skall göra det nu, Bertil Måbrink, och jag har gjort det
tidigare också. Vi har talat om u-krediter flera gånger. Det är bara att gå
tillbaka till protokollet. Jag läste upp det i mitt svar. Det var slutfasen i sva-
ret. Jag kan läsa det en gång till.

Det står alltså att BITS skall kunna bereda u-krediter, men att beslutet i
vaije enskilt fall skall underställas regeringen.

Ännu behöver inte Bertil Måbrink bli alltför vredgad. Vi har ännu inte
beviljat några u-krediter. Om man kommer att bevilja u-krediter kommer
beslutet att underställas regeringen. Jag kan försäkra Bertil Måbrink att vi
kommer att vara förfärligt noga i det sammanhanget. Jag vet att jag annars
får stå här och svara på frågor i det oändliga. Det går väl i och för sig an.

Jag håller med om att man skall vara väldigt noga med u-krediter. Samti-
digt vet vi att frågan är komplex och komplicerad. Vi ger u-krediter till Kina.
Det är Bertil Måbrink sannolikt emot, men vi gör det. Jag har tidigare sagt
att det inte alla gånger varit så lätt att hitta en konsistent Asienpolitik för
regeringen - ej heller för den förra.

Anf. 39 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Det värsta är att Sverige ger biståndspengar till tre ockupa-
tionsmakter: Indonesien, Marocko och Kina. Jag kommer alltid att jaga den

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 91

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar pä frågor

som är rättighetsminister och biståndsminister, oavsett om landet har en an-
nan regering, om denna politik fortsätter.

Det står följande i slutet av Alf Svenssons svar: ”Man bör också hålla i
minnet att Sveriges möjligheter att påverka den indonesiska politiken i MR-
frågor ökar i takt med att våra förbindelser och vår dialog med Indonesien
fördjupas och breddas.”

Hur stora u-krediter tror Alf Svensson att det behövs ytterligare för att få
militärerna i Indonesien att respektera de mänskliga rättigheterna? Jag kan
inte läsa ut något annat av citatet än att möjligheterna är större ju mer u-
krediter vi ger.

Anf. 40 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om de personer som har för-
svunnit igen. Det var en fråga som människorna på Östtimor kom med till
biskopen. Man ville begrava sina döda ungdomar, men de var försvunna.
Det finns fortfarande inga tecken på var de finns. En del tror att de har dum-
pats i havet av regeringen. I filmen sägs det att personer har skickats till sjuk-
hus och att de blivit förgiftade på sjukhuset av läkare under överinseende av
regeringen.

Det är just dessa förhållanden jag tycker att vi skulle reagera på. Det var
bra att man reagerade direkt efter massakern. Vi hade debatter här i kamma-
ren. De borde följas upp. När det nu kommer nya informationer om hur
fruktansvärt en regering kan bete sig gentemot befolkningen borde man
verkligen trycka på. Det förväntar jag mig av vår MR-minister.

Anf. 41 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! I slutmeningen i mitt svar sade jag att det är positivt att öka
takten vad gäller våra förbindelser och vår dialog. Då har vi lättare att på-
verka. Det står inte att det i detta sammanhang nödvändigtvis måste ges u-
krediter, Bertil Måbrink. Det är ett generellt påstående som man inte skall
springa ifrån.

Jag tror inte att Sverige med hjälp av några som helst u-krediter förmår
att rucka vare sig den ena eller den andra militärdiktaturen - hur stora u-
krediterna än skulle vara. Dessutom är de krediter som står till vårt förfo-
gande som bekant inte så hisnande stora.

Jag tror att det generellt är bättre att tala till varandra, informera varandra
och försöka påverka varandra än att vända ryggen åt varandra.

Anf. 42 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag har deklarerat att jag inte har någonting emot att vi för
en dialog också med sådana regimer. Men det får ske via de vanliga diploma-
tiska kanalerna och genom bistånd till organisationer för mänskliga rättighe-
ter i Indonesien och inte minst till kyrkan på Östra Timor. Det är inte ovä-
sentligt. Det borde man också ge.

Vi vet att Indonesien inte har ratificerat 1966 års konvention om mänsk-
liga rättigheter. Man har inte ratificerat 1984 års tortyrkonvention. Man har
ratificerat 1989 års barnkonvention men gjort omfattande reservationer som

står i strid med barnkonventionens ändamål och syfte. Det säger väl allt om
den där regimen!

Anf. 43 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag vill bara ställa två korta frågor. Tycker Alf Svensson att
det är riktigt att vi säljer mer vapen till Indonesien? Ingår det i dialogen och
förbindelserna med Indonesien?

Anf. 44 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Först vill jag säga till Bertil Måbrink att vi alltså inte har
beviljat några u-krediter till Indonesien. Det behöver vi inte orda så mycket
ytterligare om.

Jag får tillstå att jag inte har förhållandena vad gäller vapenexporten till
Indonesien solklara för mig. Det ämnet fanns knappast med i frågeställ-
ningen. Jag borde kanske ha haft det. Det är som vi vet inte heller mitt minis-
terområde.

Ärendet är uppe i konstitutionutskottet. Vi får se vad som kommer fram
där. Jag vågar ändå säga att det är skillnad på vapen och vapen i de nya be-
stämmelserna för vapenexport. Jag vågar allt påstå att jag inte tror att konsti-
tutionsutskottet kommer att hitta några väldiga offensiva vapenexporter
från Sverige under den senare tiden.

Anf. 45 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag medger ytterligare ett inlägg från vardera talare.

Anf. 46 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Det är riktigt att man ännu inte har beviljat några u-krediter,
men att man över huvud taget flaggar för det i den biståndsbudget som det
snart skall fattas beslut om här i kammaren inger oro. Jag märker en viss
glidning i Alf Svenssons inställning till regimen. Det är visserligen inte någon
större glidning, men jag ser den. Jag kopplar den till att man börjar öppna
för att eventuellt kunna ge u-krediter direkt från Sverige till regimen i Indo-
nesien. Det är där jag seren liten fara.

Anf. 47 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag anser att vapenexporten är MR-ministerns område, ef-
tersom det står i restriktionerna för vapenexporten att man inte skall expor-
tera till länder där det sker brott mot mänskliga rättigheter. Därför måste
också Alf Svensson vara särskilt observant när det gäller vapenexportfrå-
gorna.

Jag kan upplysa om att man sedan 1991 har sålt en del. Det handlar visser-
ligen inte om några jättesummor, men det handlar såvitt jag förstår om nya
vapensystem och inte bara om reservdelar och ammunition.

Man ger helt felaktiga signaler om man börjar öppna för en större vapen-
export. Tidigare har man bara tillåtit export av reservdelar och ammunition.
Genom de diskussioner jag har haft med Ulf Dinkelspiel har jag förstått att
man är mer benägen att öppna även för nya system. Det är det jag motsätter
mig.

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar pä frågor

Anf. 48 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! De faktum att Indonesien och Vietnam - det finns en hel del
likheter mellan dem - är öppna för marknadsekonomin kommer att medföra
att det blir en större öppenhet också på det politiska området. Jag tror att
marknadsekonomin kommer att innebära att dessa två diktaturer inte orkar
hålla sig fast i det långa loppet. Det ser jag som något mycket positivt.

Förhållandena vad gäller vapenexporten till Indonesien kommer som sagt
att bli ordentligt klarlagda i konstitutionsutskottet. Jag tror inte att man
kommer att hitta den stora vapenexport till Indonesien som Ingela Mårtens-
son befarar.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1993/94:440 om religionsfriheten och Turkiet

Anf. 49 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Anders Svärd har frågat mig om regeringen kommer att
vidta några åtgärder för att den turkiska regeringen skall acceptera att verk-
lig religionsfrihet skall tillämpas i Turkiet.

Den svenska regeringens syn på situationen i Turkiet med avseende på
bl.a. respekten för de mänskliga rättigheterna och lokalvalen har kommen-
terats av utrikesministern från denna talarstol den 22 mars och den 12 april.
Jag själv har likaså vid flera tillfällen, senast den 9 november i fjol, kommen-
terat situationen för den kristna syrisk-ortodoxa minoritet som kallar sig as-
syrier. Vad som sades vid dessa tillfällen gäller fortfarande.

Herr talman! Turkiets grundlag stadgar att landet är en sekulär stat och
att alla medborgare är lika, oberoende av etnisk och religiös tillhörighet eller
ras. En överväldigande majoritet av befolkningen tillhör någon islamisk tro-
sinriktning. Några samfund åtnjuter ställning som officiellt erkända religiösa
minoriteter, nämligen den grekisk-ortodoxa kyrkan, den armeniska aposto-
liska kyrkan och judendomen. Utöver dessa finns det en mängd andra reli-
giösa samfund i landet, vilka inte erkänns officiellt.

Sett i ett övergripande perspektiv kan de som bekänner sig till olika mino-
ritetsreligioner i Turkiet utöva sin religion, men begränsningar för samfun-
dens verksamhet förekommer. Dessa begränsningar berör inte bara kristna,
utan i viss mån även muslimska samfund. Den stora alevitiska minoriteten
uppger sig t.ex. utsättas för diskriminering i fråga om tilldelning av anslag
från det statliga religiösa direktoratet. Bland dem som bekänner sig till olika
minoritetsreligioner uppger sig många känna en utsatthet gentemot myndig-
heter och grannfolk. Den turkiska regeringen har anledning att uppmärk-
samma dessa minoritetsgruppers situation och diskriminerande förhållanden
och agera för att minska deras känsla av utsatthet.

Herr talman! Den svenska regeringen för en löpande dialog med den tur-
kiska regeringen i fråga om respekten för de mänskliga rättigheterna, vilket
naturligtvis också inkluderar religionsfriheten. I en demokrati har alla indivi-
der en självklar rätt att utan risk för diskriminering utöva sin religion. Den
turkiska regeringen är ansvarig för att religionsfriheten respekteras i landet.

Sverige välkomnar Turkiets strävan att sluta upp bakom de demokratiska
idealen, däribland religionsfriheten. Jag säger detta med anledning av att det
också finns strömningar i Turkiet som ifrågasätter dessa värderingar. Samti-
digt är det viktigt att vi följer hur landet lever upp till sina åtaganden som
medlemsstat i bl.a. Europarådet och ESK i fråga om respekten för de mänsk-
liga rättigheterna. På senare tid har en tonvikt lagts vid andra aspekter av
dessa rättigheter, såsom yttrandefrihet och frihet från tortyr. Den svenska
regeringen kommer även i fortsättningen att uppmärksamma respekten för
religionsfriheten som en del av de mänskliga rättigheterna i våra kontakter
med Turkiet.

Anf. 50 ANDERS SVÄRD (c):

Fru talman! Tack för svaret. Den turkiska staten är en sekulär stat, sade
Alf Svensson i svaret. Det innebär ju att alla skall ha en formell rätt till sin
religion. Mot den bakgrunden är svaret tyvärr ganska överslätande.

Minoritetsreligioners företrädare uppger att de känner sig utsatta, vilket
också sägs i svaret. Detta tar sig olika uttryck. En del av minoritetsgrupperna
uppger t.ex. att man gärna får fira gudstjänst men inte får bygga nya kyrkor.
Man får ha präster, men man får inte utbilda präster inom landet. Även om
man formellt får utöva sin religion kan man säga att det är fråga om en sam-
fundsdiskriminering, eftersom man inte får se till att de som skall predika
och förkunna har möjlighet att förkovra sig inom landet. Man kan jämföra
detta med hur det skulle vara om vi i Sverige råkade ut för att svenska kyrkan
inte fick utbilda sina präster eller om trossamfunden inte fick utbilda sina
pastorer.

Mot denna bakgrund tycker jag att svaret är väldigt överslätande. Jag
skulle önska att en minister med ansvar för mänskliga rättighets-frågor hade
något mer att säga om de faktiska förhållandena.

Anf. 51 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag håller helt och hållet med Anders Svärd om att det inte
räcker att på papperet eller genom någon paragraf ha rätten till religion, utan
att man också måste få utöva den och verkligen också få verka i sin religions
anda. Det råder inget tvivel om att det finns åtskilligt att önska när det gäller
Turkiet.

Vad som ofta lyfts fram när man talar om de kristna minoriteternas svåra
situation i sydöstra Turkiet är det faktum att dessa grupper, såvitt jag förstår,
kommer i kläm mellan PKK:s terrorism och det våld som regeringen använ-
der sig av för att ta itu med terrorismen. I dessa relationer används tydligen
också - om jag så får kalla det - religiös diskriminering. 1 släptåget efter ba-
taljerna finns det naturligtvis de som försöker att implementera eller utbreda
former av fundamentalism eller bristande åsiktsfrihet.

Det vi kan göra och det vi gör är att ständigt och jämt hålla dialogen ak-
tuell och ta upp frågan med representanter för Turkiet. Jag kan försäkra An-
ders Svärd att jag själv har gjort det vid många tillfällen. Det finns ju i vårt
land åtskilliga som har sina rötter i dessa regioner som kan hålla oss informe-
rade. Fattas bara att vi inte skulle ta upp frågan vid våra kontakter med före-
trädare för Turkiets regim.

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Anf. 52 ANDERS SVÄRD (c):

Fru talman! Alf Svensson säger att detta är ett problem främst i sydöstra
Turkiet, men så är det ju inte. Det rör hela landet. Det prästseminarium som
grekisk-ortodoxa kyrkan hade och som stängdes för ett 20-tal år sedan har
inte har fått öppnas på grund av myndighetsbeslut. Prästseminariet låg inte
i sydöstra Turkiet. De församlingar som jag själv haft tillfälle att besöka för
att tala med företrädare för kyrkorna finns i olika delar av landet. Såvitt jag
förstår är detta ingen begränsad företeelse som har något med bekämpandet
av PKK eller annat att göra. Det är enligt min mening ett sidospår.

Jag skulle önska att Alf Svensson här ville säga att han är beredd att göra
något mer än att bara tala allmänt om dessa frågor. Frågorna är för stora
för att bara behandlas överslätande och försvinna genom allmänna samtal.
Sverige borde ställa tydligare krav på Turkiet.

Anf. 53 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag tycker inte att det jag här säger är överslätande. Det är
naturligtvis inte överslätande att vi ständigt tar kontakt med representanter
för Turkiet och säger att de måste garantera sina medborgare rätten till reli-
gion, rätten att byta religion och rätten att utöva religion och att de inte gör
det på ett sätt som är acceptabelt. De har anslutit sig till dokument och finns
med i sammanhang som ESK och Europarådet. Därför förväntar vi oss en
annan tingens ordning.

Vidare är det ett problem för Turkiet med den terrorverksamhet som där
finns med de krafter som gör sig gällande, inte bara visavi kristna grupper
och grekisk-ortodoxa grupper - de sistnämnda är naturligtvis också kristna -
utan också mot muslimska grupper. Jag tror att det är viktigt att vi försöker
ge stöd åt de krafter som verkar åt rätt håll i Turkiet, så att vi inte bara slår
ner dem.

Anf. 54 ANDERS SVÄRD (c):

Fru talman! I det sistnämnda, att goda krafter skall stödjas, vill jag in-
stämma. Nu talade vi emellertid om mindre goda krafter som tillämpar dis-
kriminering av religiösa och andra grupper - i detta fall gäller det religiösa
grupper. Problemet får inte minimeras till att gälla något som hör ihop med
bekämpandet av terrorverksamhet, som jag tidigare sade.

Resultatet hittills, fru talman, måste väl ändå anses vara ganska klent.
Som jag har pekat på har man efter så lång tid efter att ett prästseminarium
har stängts fortfarande inte rätt att återuppta verksamheten. Trots att man
har pengar och tomt har man ändå inte rätt att bygga en kyrka för sin reli-
gionsutövning. Därför tycker jag inte att man har kommit särskilt långt i strä-
vandena att förbättra förhållandena.

Anf. 55 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag är överens med Anders Svärd om att det finns mycket
övrigt att önska. Men de vägar vi har att använda oss av är ju att åter och
återigen kräva en ändring.

Fru talman! Det är också vad vi gör.

Anf. 56 ANDERS SVÄRD (c):

Fru talman! Då hälsar jag med tillfredsställelse att Alf Svensson, som han
i sitt slutinlägg här sade, är beredd att fortsätta detta arbete. Även om jag
hittills tycker att resultatet är klent delar jag förhoppningen att det skall bli
bättre i framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1993/94:443 om politiska fångar i Chile

Anf. 57 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Eva Zetterberg har ställt en fråga till mig om vilka åtgärder
som den svenska regeringen vidtagit i frågan om de politiska fångarna i Chile
sedan det chilenska presidentskiftet den 11 mars i år.

Enligt den information som regeringen har finns det inte längre några per-
soner i Chile som hålls fängslade på grund av brott med politisk anknytning
till diktaturtiden före den 11 mars 1990. Den avgående presidenten Patricio
Aylwin fattade före sin avgång den 11 mars i år beslut om att benåda de sex
sista politiska fångarna - bland dem några av förövarna av attentatet mot
general Pinochet år 1986.

De personer som hålls fängslade för att de efter demokratins återkomst i
mars 1990 begått brott under politiska förespeglingar betraktas som vanliga
brottslingar av det chilenska samhället. Mot denna tolkning har jag inget att
invända.

Den demokratiska övergångsregering som tillträdde i Chile i mars 1990
gav högsta prioritet åt att ge alla kvarvarande politiska fångar en rättvis be-
handling. Dessa fångar fick sina fall prövade i civil domstol, varefter presi-
denten i de flesta fall utfärdade benådning eller s.k. straffomvandling.

Som jag framhöll i ett interpellationssvar den 25 maj 1992 har den svenska
regeringen inte haft anledning att ifrågasätta det sätt på vilket Aylwin-rege-
ringen valde att ta itu med arvet från militärdiktaturen.

Den svenska regeringen har inte skäl att anta att den nytillträdda regering-
ens politik kommer att avvika från den förra regeringens i fråga om respekt
för mänskliga rättigheter och åtgärder för att uppnå nationell försoning.

Anf. 58 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag vill tacka Alf Svensson för svaret på min fråga och konsta-
terar att det inte är första gången vi diskuterar politiska fångar i Chile. Ge-
mensamt kan vi naturligtvis glädja oss åt att antalet fångar har sjunkit
mycket kraftigt. Dock vill jag minnas att Alf Svensson vid tidigare diskussio-
ner har haft erinringar mot den chilenska regeringen för att man inte har gått
tillräckligt snabbt fram. Vi har också kunnat vara överens om att politiska
fångar inte hör hemma i en demokrati. Jag tycker inte att Alf Svensson ens
är rättvis mot sig själv i svaret.

Så till frågan om de politiska fångar som nyligen har frigivits. Jag är litet
överraskad över statsrådets uppgift. Jag har nämligen fått uppgiften att det
skulle röra sig om elva personer och att inte samtliga är frigivna. Att jag

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

ställde min fråga just nu beror på att jag vet att Alf Svensson själv var med
vid presidentinstallationen i mars. Jag var övertygad om att Alf Svensson
såsom minister för mänskliga rättigheter skulle ta upp dessa frågor. Han
hade då möjlighet att inte bara höra vad regimen säger utan att på plats
kunna se vad man faktiskt har gjort.

Under hösten 1993 hade jag tillfälle att träffa Belinda Zubicueta, som då
precis hade blivit frigiven. Jag fick veta att man ibland bara blir villkorligt
frigiven, vilket innebär att den politiska fången inte direkt får tillbaka sina
medborgerliga rättigheter och t.ex. inte kan delta i val. Jag vill påminna om
detta. Det finns problem i den här situationen, som jag trodde att Alf Svens-
son hade intresse av att ta reda på litet mera om.

Anf. 59 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Det är väl ändå onödigt, Eva Zetterberg, att tillvita mig att
jag inte skulle ha något intresse av att ta reda på hur det förhåller sig. Först
vill jag säga att jag tycker, vilket jag också sade i svaret, att Patricio Aylwin
och Eduardo Frei, som jag känner väl, har lyckats utomordentligt utifrån
den situation de fick starta med. Jag känner mig faktiskt helt säker på att
Eduardo Frei kommer att fortsätta med uppbyggnaden av ett demokratiskt
Chile. Spänningen var stor huruvida Patricio Aylwin skulle kunna leva upp
till löftet att han innan han lämnade presidentposten skulle se till att det inte
fanns några politiska fångar kvar. Enligt de personer jag talade med så lycka-
des han. Det har förstås också uppmärksammats att dessa fångar släpptes
fria.

Jag är på det klara med att man sannolikt fortsättningsvis kommer att göra
gällande att de som finns också är s.k. politiska fångar. Jag kan ha förståelse
för att man kan göra olika tolkningar av vem som är politisk fånge. Jag tycker
att jag i någon mån har försökt reda ut regeringens hållning i denna fråga.
Jag upprepar att vi inte kan se att det skulle vara rim och reson att nu kriti-
sera Eduardo Frei och hans regering, som är sammansatt av flera partier, för
deras sätt att hantera den här frågan.

Anf. 60 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag kan självfallet inte göra någon bedömning av de enskilda
fallen när det gäller personer som hävdar att de har blivit politiska fångar
efter demokratins återkomst. Jag tror, precis som Alf Svensson, att flertalet
av dem är kriminella personer som har begått kriminella handlingar som det
inte finns någon anledning att klä i politiska termer. Jag menar ändock att
man bör se närmare på den frågan.

Det finns rapporter från Amnesty som visar att tortyr har förekommit ef-
ter demokratins återinträde på scenen i Chile. Det finns också mycket tyd-
liga bevis på att karabinjärerna har använt en väl tilltagen makt när det gäller
säkerhetspolitiken. De har agerat på ett sätt som man faktiskt kan ifråga-
sätta. Det finns händelser som inträffade under hösten 1993 som mycket tyd-
ligt visar att inställningen till mänskliga rättigheter lämnar en del övrigt att
önska. Jag trodde att Alf Svensson faktiskt var intresserad av att följa ut-
vecklingen i Chile.

Anf. 61 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Det hjälper naturligtvis inte om jag säger att jag är intresserad
av detta, eftersom Eva Zetterberg vill ha det till att jag inte är intresserad.
Jag kan leva med det.

Eftersom karabinjärerna nämndes vill jag erinra om att - jag tror att Eva
Zetterberg har varit så intresserad att hon känner till detta - Eduardo Frei
vid sitt tillträde rekommenderade general Rudolfo Stange att avgå från sin
post som chef för karabinjärerna. Frei fick då svaret från denne general att
han tänker stanna kvar. Det är ett svar som skapar bekymmer för rege-
ringen. Vi känner till att militären och militärbefälhavaren general Pinochet
sitter på ett mandat ytterligare en tid.

Jag ville nämna det, eftersom det inte alltid är så enkelt att ta över efter
en period av diktatur. En viss förståelse för detta tycker jag borde finnas
också hos Eva Zetterberg. Det skulle vara trevligt att höra Eva Zetterberg
någon gång säga om dessa två kristdemokratiska presidenter att de har klarat
situationen och sin uppgift bra.

Anf. 62 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag anser att Chiles regering, den föregående och den tillträ-
dande, har gjort ett mycket bra arbete. Det vill jag gärna säga. Man har arbe-
tat mycket hårt med dessa frågor, men jag tycker inte att man har nått ända
fram. Att man fortfarande tvingas ha kvar Augusto Pinochet som ledare för
de militära krafterna visar just hur starkt arvet från militärdiktaturen är.

Jag betvivlar inte Alf Svenssons intresse. Jag vill skicka med att man från
regeringens sida, när man bevakar mänskliga rättigheter, inte bara skall nöja
sig med de framsteg som faktiskt görs. Jag är mycket glad över de framsteg
som görs i Chile. Även från regeringen måste man ha ett intresse för hur de
mänskliga rättigheterna beaktas i fortsättningen. Alla problem är inte lösta
på det här området i Chile i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1993/94:432 om vindkraftverk

Anf. 63 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Ingvar Eriksson har frågat mig i vilka fall vindkraftverk kan
anses utgöra byggnad och därmed omfattas av länsstyrelsens förordning vad
beträffar tillståndsgivning med hänsyn till landskapsbild och naturskydd.

Länsstyrelsens förordnanden av sådant slag som Ingvar Eriksson nämner
i sin fråga utfärdas enligt naturvårdslagen, som inte innehåller någon defini-
tion av begreppet byggnad. Ledning i denna fråga kan hämtas från bygg-
nadslagstiftningen och den praxis som utvecklats inom denna. I nu gällande
plan- och bygglag hänförs vindkraftverk till annan anläggning än byggnad,
och ett vindkraftverk av viss i lagen angiven storlek är bygglovspliktig.

Regeringen har även i ett ärende rörande frågan om landskapsbildsskydd
enligt ett förordnande av Länsstyrelsen i Kristianstads län från år 1972 ansett
att vindkraftverk inte kunde anses utgöra byggnad vid tillämpning av förord-

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

nandet. (Regeringsbeslut 8 1993-05-13 M91/2771/4, M93/473/4). I nämnda
ärende var det fråga om tillämpningen av förordnanden till skydd för land-
skapsbilden enligt naturvårdslagen i dess lydelse före år 1975 och vindkraft-
verk av gängse slag.

Det kan påpekas att gränsdragningen för vad som är byggnad eller ej i
flera fall inte är av avgörande betydelse, då föreskrifter enligt naturvårdsla-
gen ofta reglerar både byggnader och andra anläggningar. Detta gäller för
strandskydd. Vidare omfattar i många fall reservats- och naturvårdsområ-
desföreskrifter såväl byggnader som andra anläggningar. I sådana fall fångar
föreskrifterna upp vindkraftverk.

Sammanfattningsvis vill jag anföra att frågan om ett vindkraftverk är till-
ståndspliktigt eller ej enligt länsstyrelsernas förordnanden beror på förord-
nandenas utformning, vilket styrs av vatje länsstyrelse.

Anf. 64 INGVAR ERIKSSON (m):

Fru talman! Jag vill tacka mark- och planministern för svaret, vilket gav
en ganska god information om hur snårigt det hela egentligen är. Det är
många saker och paragrafer som man har att ta hänsyn till i dessa samman-
hang.

Frågan är ställd just mot bakgrund av att det pågår en omfattande debatt
på Bjärehalvön i nordvästra Skåne. Boende i närheten av de eventuella vind-
kraftverk som planeras oroar sig för kommande störningar i form av buller
och blinkljus samt för en starkt förändrad landskapsbild. Intressemotsätt-
ningar uppstår lätt, som också kan leda till konflikter, ersättningskrav m.m.
De platser som från vind- och produktionssynpunkt framstår som de bästa
är ofta de sämsta när det gäller landskapsbilden. I många fall synes vindkraft-
verken också strida mot andra riksintressen, såsom naturvård och naturre-
servat.

Frågan är också föranledd av det undanröjda länsstyrelsebeslut som stats-
rådet nyss hänvisade till. Länsstyrelsen konstaterade ju att det inom det till-
tänkta byggområdet rådde förbud mot nybyggnation och vidare att platsen
var av riksintresse för friluftsliv och naturvård. Statens naturvårdsverk an-
förde också att ett beslut enligt naturvårdslagen 19 § innebar ett förbud för
nybyggnation. Därför krävdes det en tillståndsprövning av länsstyrelsen.

I detta fall är ärendet uppenbarligen avgjort, men nya fall är på gång. Det
föreligger en lång rad av ansökningar. Det är därför viktigt att det råder full-
ständig klarhet innan man ger ytterligare tillstånd, så att man slipper pro-
blem. Var går egentligen gränsen för storlek när det gäller vindkraftverk och
bygglovsplikt? Statsrådet berörde detta i sitt svar.

Anf. 65 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Jag vill börja med att kommentera det fall från Båstadstrakten
som Ingvar Eriksson tog upp. När det gäller naturvårdsområdesbestämmel-
ser och sådant handlar det här om en hantering av marken utan att ge ersätt-
ning till markägaren. I detta fall fanns det ingen förutsägbarhet i fråga om
placeringen av vindkraftverk, vilket naturligtvis har betydelse för de berörda
markägarna och för dem som är intresserade av att kunna utnyttja denna
rena energikälla. Det var med tanke på rättssäkerheten som regeringen fat-

tade sitt beslut. Jag utgår ifrån att även Ingvar Eriksson tycker att det är rik-
tigt att det skall finnas en förutsägbarhet för en markägare när det gäller han-
teringen av hans mark.

Sedan vill jag svara på frågan om när ett vindkraftverk är bygglovspliktigt.
Det står i plan- och bygglagen 8 kap. 2 §, att i fråga om andra anläggningar
än byggnader krävs bygglov för att uppföra vindkraftverk, om vindturbinens
diameter är större än två meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd
från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd över marken eller om kraft-
verket skall fast monteras på en byggnad. Detta är den avgränsning som
görs. Vi gjorde vår bedömning i förhållande till naturvårdsområdet. Länssty-
relsen diskuterade inte bygglovsfrågan, och vi ansåg att ett enda vindkraft-
verk inte var av avgörande betydelse för naturmiljön. Däremot är det en helt
annan sak om det gäller grupper av vindkraftverk och stora anläggningar.

Anf. 66 INGVAR ERIKSSON (m):

Fru talman! Tack för det ytterligare klarläggandet. Jag har också sett det
som gångbart att man bygger ett och annat vindkraftverk. Men intresset är
ganska stort, och man har kanske inte riktigt insett effekterna av en utspridd
placering. Det vore nog önskvärt att man samlade vindkraftverk på vissa be-
stämda ställen. Man är nu litet oroad för vad de nya ansökningarna kan ut-
mynna i. Av statsrådets svar drar jag den slutsatsen att prövningen kan bli
något annorlunda om det rör sig om ett större antal vindkraftverk.

Anf. 67 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Om det rör sig om vindkraftverk av den storlek som vi nu talar
om, är det alldeles klart att påverkan blir av ett helt annat slag. Då påverkas
infrastrukturen i hela området. Även landskapsbilden förändras påtagligt,
vilket också utgör grund för regeringens beslut.

Jag håller med om att det måste tas fram regler så att vi vet hur vindkraft-
frågorna skall hanteras. Det måste finnas förutsägbarhet.

Boverket har ett förslag om allmänna råd för etablering av vindkraft på
land ute på remiss. Det är alltså ett arbete på gång när det åtminstone gäller
regler. Regeringens tillämpning kan också bilda en viss praxis. Men jag har
inte något intryck av att det är alltför lätt att erhålla tillstånd för uppförande
av vindkraftverk, tvärtom. Det har framförts till departementet att det är en
rad lagar som hindrar etablering av vindkraft, eftersom de gör att tillstånds-
processen drar ut på tiden.

Anf. 68 INGVAR ERIKSSON (m):

Fru talman! Det var intressant att höra att det var allmänna råd på gång.
Då vill jag fråga: När kommer dessa råd att behandlas i riksdagen? Eller är
det bara en fortsättning på redan fattade beslut?

Anf. 69 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Det är Boverket som hanterar detta. Därför blir inte dessa
allmänna råd föremål för någon riksdagsbehandling. Det är ju en myndighet
som utger råd för hur tillämpningen skall gå till. Det är klart att det är fritt
fram att diskutera frågan i riksdagen, i regeringen och även inom andra myn-

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

digheter. Det är viktigt att föra en diskussion, eftersom det ofta är flera myn-
digheter som är inblandade.

Det har gjorts kartläggningar och inventeringar av de vindkraftverk som
finns i några län. De visar att det inte återstår så många ställen när man har
tagit hänsyn till alla hinder. Vi har strandskydd, riksintresse för kulturvård
och naturvård, riksintresse för försvaret, närhet till bebyggelse osv. Jag vet
inte om Ingvar Eriksson anser att strandskyddsbestämmelsema skall skär-
pas, men här gäller det att göra en avvägning mellan hur vi vill hantera ener-
gitillgången och andra intressen. Vindkraften är en ren energikälla.

Anf. 70 INGVAR ERIKSSON (m):

Fru talman! Också jag har den inställningen att det är viktigt att man kan
ta till vara de möjligheter som finns. Det är också viktigt att man inte kom-
mer i konflikt med andra intressen, inte minst strandskyddsbestämmelserna.
I Danmark har man infört en ny lagstiftning som man har börjat att tillämpa.
Där är man mycket restriktiv. Jag hoppas att regeringen tar intryck av erfa-
renheterna från Danmark.

Jag är fullt medveten om att man inte i tillräcklig utsträckning kan klar-
lägga de djupa och stora problem som hänger samman med den här typen av
verksamhet. Men det är jag beredd att återkomma till vid ett senare tillfälle.

Anf. 71 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! I de län där den här frågan är av stor betydelse har man
mycket strandområden och stora öppna ytor. Effekten av vindkraftverk kan
bli sådan att det inte är någon idé att bygga några. I flera av dessa län pågår
ett omfattande planeringsarbete för att ta fram var det är lämpligt respektive
inte lämpligt att placera vindkraftverk. Det är viktigt att kommunerna tar
hänsyn till riksintressen när de arbetar med dessa frågor i sina översiktspla-
neringar och områdesbestämmelser.

Därför är det viktigt att föra upp den här diskussionen. Då vet markägaren
vad det är för föreskrifter som gäller i kommunerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1993/94:421 om telefonabonnemang

Anf. 72 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Magnus Persson har frågat mig om jag avser vidta åtgärder i
syfte att ändra nuvarande kreditregler inom Telia för tecknande av telefon-
abonnemang.

Enligt vad jag erfarit från Telia har telefonkunderna betydande krediter,
eftersom faktureringen av samtalsavgifterna normalt görs en gång i kvartalet
i efterskott. Mot bakgrund av tidigare stora kreditförluster, i storleksord-
ningen hundratals miljoner kronor, är Telias kreditpolicy att alltid göra kre-
ditprövning vid teckning av abonnemang. Denna kreditprövning görs enligt
de principer som normalt tillämpas på marknaden.

Om ingen kreditprövning kan göras, om betalningsanmärkning finns eller

om kundens inkomst är mindre än 50 000 kr per år, är Telias policy att kun-
den antingen skall skaffa en borgensman eller erlägga en depositionsavgift
med 3 000 kr, som kunden får tillbaka efter ett år. I de fall kunden är student
räcker det med att vederbörande kan visa intyg att man uppbär studiemedel.
I de fall kunden är arbetslös och erhåller kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS) räcker det med att uppvisa ett intyg att man uppbär KAS.

Att fastställa kreditregler som gäller inom Telia AB är en sak för led-
ningen i bolaget och ytterst för styrelsen.

Anf. 73 MAGNUS PERSSON (s):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på den fråga jag framställt,
men jag är långt ifrån nöjd. För det första andas svaret ensidigt försvar av
Telias agerande. För det andra skyller statsrådet ifrån sig på Telia.

Fru talman! Var tredje privatperson som vill öppna ett nytt teleabonne-
mang får nej av Telia. De som enligt 1992 års deklaration har inkomster som
understiger 50 000 kr anses inte vara kreditvärdiga. 70 000 personer får av-
slag. De ges rådet att antingen skaffa sig en borgensman eller att deponera
en summa på 3 000 kr. Är det 3 000 eller 5 000 kr? Det är olika uppgifter.
Konsumentverket säger att det är 5 000 kr. Konsumentvägledarna i kommu-
nerna säger att det är ett fåtal fall där man gått med på 3 000 kr. Får man det
inte att stämma någonstans?

Statsrådet bör nog sätta sig in i Telias rutiner. Jag har studerat ett fall. Det
gällde ett nystartat handelsbolag som skaffade sig ett NMT-abonnemang.
Vid kontroll av betalningsanmärkning fanns ingen anmärkning då bolaget
var nystartat, men inte heller hos de ingående ägarna, vilka också kontrolle-
rades av Telia.

Några veckor efter abonnemangets öppnande var telefonen död. Efter en
kontakt med Telias kundtjänst befanns det att kontraktet inte var påskrivet
och att depositionsavgiften var obetald. Det hade inte kommit några önske-
mål från Telias sida om varken det ena eller det andra. Abonnemanget öpp-
nades åter. Två dagar senare kom kontraktet - dock inget depositionskrav -
som skrevs på och gick med återvändande post. Efter 14 dagar var telefonen
åter död, ingen depositionsavgift erlagd, osv.

Det är sådant här, fru talman, som gör att jag tror att statsrådet måste titta
på Telias rutiner på det här området.

Anf. 74 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Det är alldeles uppenbart att den tidigare ordning som Mag-
nus Persson tydligen vill ha tillbaka kostade enorma belopp för dåvarande
Televerket och ytterst för abonnenterna. Det var de som fick betala för att
man inte såg till att de som utnyttjade Televerkets infrastruktur och kostna-
der verkligen betalade för sig. Det gick ut över andra, betalande, abonnen-
ter. Nu har man stramat upp detta. De tidigare kreditförlusterna på hundra-
tals miljoner kronor om året har nu nedbringats avsevärt.

De frågor som Magnus Persson ställer till mig har jag svarat på. Det är
alltså möjligt för den som studerar att, bara genom att visa ett intyg på att
man uppbär studiemedel, få ett abonnemang. Samma sak gäller om man är

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

arbetslös. Det räcker med att uppvisa ett intyg på att man erhåller kontant
arbetsmarknadsstöd.

Det är, fru talman, fullständigt omöjligt för mig att kommentera de olika
enskilda fallen eller rutinerna. Men en sak är jag helt övertygad om, och det
är att Telia är ett mera kundorienterat företag i dag än det var tidigare och
att man är lyhörd för den här typen av kritik, om den är berättigad, och att
man också undan för undan rättar till rutinerna. Jag tror att Magnus Persson
och jag egentligen är ganska överens om att en mycket positiv utveckling nu
är på gång.

Det vi har gjort, fru talman, från regeringens sida är att öppna telemarkna-
den för konkurrens. Det har alltså kommit in nya operatörer. Dock kommer
det att dröja ytterligare innan vi som telekunder kommer att kunna välja på
ett antal operatörer vad gäller lokalsamtal. Men redan i dag är det möjligt,
Magnus Persson, att få en annan operatör än Telia när det gäller utlandssam-
tal. Utvecklingen går alltså mot ökad kundanpassning.

Anf. 75 MAGNUS PERSSON (s):

Fru talman! Jag är inte heller betjänt av att det blir stora kreditförluster.
Men jag är inte säker att de hundratals miljoner kronor som statsrådet talar
om till stor del belastar just privatkunderna, utan det kan vara andra, i första
hand arbetslösa ungdomar.

En sista, kompletterande fråga är denna: I informationen från konsumen-
ter, kommunala konsumentvägledare och Konsumentverket hävdas det att
kravet på 5 000 kr finns. Det är 3 000 kr bara i vissa fall, men 5 000 kr skulle
vara det generella. Jag kanske inte kan få något besked i dag, men det vore
bra om statsrådet kunde undersöka huruvida det är en generell gräns på
3 000 kr eller om det är 5 000 kr. Där har jag fått varierande uppgifter så sent
som i förra veckan.

Anf. 76 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Inför dagens frågestund har jag fått följande uppgifter. I de
fall där man inte kan göra en kreditprövning eller det finns en betalningsan-
märkning eller kundens inkomst är lägre än 50 000 kr är Telias policy att kun-
den antingen skall skaffa en borgensman, förälder om det är en yngre konsu-
ment, eller erlägga en depositionsavgift på 3 000 kr, som kunden får tillbaka
efter ett år. Det är alltså den uppgift som jag har fått inför dagens samman-
träde. Men jag kommer efter detta att ta reda på om det också finns andra
nivåer och vad de i så fall motiveras med.

Anf. 77 MAGNUS PERSSON (s):

Fru talman! Det vore bra om statsrådet kunde göra en kompletterande
utredning om huruvida Konsumentverket har fel eller ej. I övrigt skall vi
hålla frågan levande i framtiden. Tack!

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1993/94:449 om järnvägens konkurrensfördelar

Anf. 78 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Birgitta Hambraeus har frågat mig om jag avser se till att den
tunga lastbilstrafiken betalar sina samhällsekonomiska kostnader.

Bakgrunden till frågan är bl.a. den planerade nedläggningen av ett antal
virkesterminaler i Dalarna och Häijedalen. Trätåg AB har kommit överens
med SJ om en mer konkurrenskraftig lösning av transporterna på järnvägen.
Omlastning av timret från lastbil till järnväg skall enligt planerna koncentre-
ras till fyra terminaler, från vilka heltåg skall gå direkt till massafabrikerna.
Denna effektivisering av tågtransporterna kommer samtidigt att medföra att
timmertransporterna med lastbil från awerkningsplats till omlastningstermi-
nal ökar jämfört med tidigare.

En mycket central del i trafikpolitiken är att transporterna skall betala sina
samhällsekonomiska kostnader. På lång sikt kan ökade transporter med tåg
vara möjliga dels genom åtgärder som stärker järnvägens konkurrenskraft,
dels genom en fördjupning av kostnadsansvaret inom hela transportsektorn.

Det är också så att konsumenterna skall ha så stor valfrihet som möjligt
när det gäller utnyttjandet av olika transportmedel och att beslut om trans-
porter skall ske i så decentraliserade former som möjligt. Dessa grundläg-
gande principer medför att handlingsutrymmet för direkta ingrepp på trans-
portmarknaden från regeringens sida är begränsat.

I stället för att styra en övergång av trafik mellan transportslagen genom
regleringar vill jag betona möjligheten att styra genom att i ökad omfattning
använda ekonomiska incitament.

Det är riktigt, som frågeställaren säger, att den tunga lastbilstrafiken inte
bär sina samhällsekonomiska kostnader fullt ut. Kostnadsansvaret inom
transportsektorn har genomförts successivt sedan slutet av 1970-talet. Det
är regeringens mening att ett ökat kostnadsansvar är en mycket viktig del i
en trafikpolitik för att minska trafikens miljöeffekter och uppnå effektivitet
i transportsystemet. Utformningen av kostnadsansvaret kan variera från ett
övergripande betalningsansvar för de kostnader som ett trafikslag orsakar
till trafikavgifter som styrmedel för enskilda resor och transporter. I dag be-
talar man inom samtliga trafikslag en form av avgift eller skatt som avspeglar
såväl rörliga kostnader som fasta infrastrukturkostnader. Miljö- och olycks-
kostnader har börjat debiteras, dels via speciella miljöavgifter för väg-, järn-
vägs- och flygtrafiken, dels via transportsektorns övriga skatter och avgifter.

En höjning av skatter och avgifter för lastbilstrafiken måste ske på ett pla-
nerat sätt. Man måste samtidigt se till att det finns alternativa transportmöj-
ligheter så att inte resultatet blir ett transportsystem som inte kan erbjuda
den kapacitet och kvalitet som efterfrågas. I vissa fall finns inga möjligheter
att föra över gods från lastbil till järnväg därför att järnvägen inte är tillgäng-
lig. I vissa fall kanske järnvägen är dieseldriven och har negativa miljöeffek-
ter. I andra fall kanske järnvägen inte är ett tillräckligt effektivt alternativ.

Hänsyn måste också tas till de skatter och avgifter som tas ut i andra län-
der. I detta sammanhang kan konstateras att Sverige ligger långt framme när
det gäller att utveckla kostnadsansvaret i praktiken. Utländsk konkurrens
medför, som jag ser det, att man måste inrikta lastbilstrafikens kostnadsan-

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

svar på framför allt ökade rörliga avgifter. Anpassade fasta skatter är det
lämpligt att kombinera med högre rörliga avgifter enligt territorial itetsprin-
cipen. Detta är något som också planeras att införas i framför allt delar av
Centraleuropa, där den s.k. trafikinfarkten gör detta behov akut. Jag tror
alltså att det framför allt är utvecklingen utomlands som på litet längre sikt
kommer att medföra ett fördjupat kostnadsansvar inom transportsektorn.

I Europa satsas det för närvarande stort på investeringar i infrastrukturen.
I EU omfattar planerna mycket stora satsningar på järnvägen. Ett snabb-
tågsnät för persontrafiken skall byggas upp. När det gäller godstrafiken har
EU definierat knutpunkter och standarder för den konventionella järnvä-
gen. EU har också ett särskilt program för utveckling av kombitrafiken, dvs.
en bättre integrering av väg- och järnvägstransporter. Sverige måste aktivt
delta i uppbyggnaden av ett modernt, kapacitetsstarkt och konkurrenskraf-
tigt system för järnvägstransporter i Europa. Denna utveckling kommer
både direkt och indirekt att stärka järnvägens konkurrenskraft i Sverige.

När det gäller den svenska skogsindustrins långväga godstransporter sker
80 % av exporten med järnväg eller fartyg.

Jag vill slutligen säga att järnvägens konkurrenskraft kommer att öka ge-
nom de satsningar regeringen lagt fram förslag om i den långsiktiga investe-
ringsplaneringen. Sammanlagt 3 miljarder kronor läggs t.ex. under de kom-
mande tio åren på att förbättra godsstråket genom Bergslagen och på norra
stambanan och totalt 1,6 miljarder på länsjärnvägarna. Därutöver satsas un-
der innevarande budgetår 650 miljoner kronor på särskilda åtgärder för sys-
selsättning och tillväxt. Denna åtgärd kommer att följas upp under kom-
mande budgetår.

En avreglering av järnvägstrafiken medför också en möjlighet för lokala
bolag att etablera sig och konkurrera om timmertransporterna på järnväg.

Anf. 79 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för ett utförligt och vär-
defullt svar på min fråga.

Det viktigaste är att vi lever upp till våra trafikpolitiska målsättningar, som
är mycket bra formulerade av riksdag och regering. Vi får inte göra saker
som direkt motarbetar dem. I själva verket hävdar jag att vi gjort det. Jag
hävdar också att EU, Europeiska Unionen, är före oss i miljövänlighet på
vissa områden, exempelvis när det gäller lastbilstrafiken.

Det är tydligt att riksdagen har fattat ett antal beslut som gynnar den tunga
lastbilstrafiken, på andra, mer miljövänliga trafikslags bekostnad. Jag utgår
från att dessa förslag kommit från regeringen och att alltså både riksdag och
regering är skyldiga i detta sammanhang.

Tyngre och längre fordon, än dem som EU tillåter, får trafikera våra vägar.
I Sverige har vi sänkt fordonsskatten för tunga lastbilar och släpvagnar, me-
dan EU-kommissionen överväger att successivt höja den till väsentligt högre
nivåer. När vi slopade kilometerskatten och ersatte den med dieselskatt ville
vi inte att den del personbilar och andra fordon som drivs med diesel skulle
missgynnas. Men på något vis blev det ändå fel. De tunga lastbilarna fick
nämligen oerhörda konkurrensfördelar genom skattelättnader.

Vägtrafiken beräknas betala 34,1 miljarder kronor i trafikavgifter under

budgetåret 1992/93. Men om de samhällsekonomiska kostnaderna räknas in,
och om man inkluderar luftföroreningar och olycksavgifter, skulle man be-
höva ytterligare 15 miljarder. Då skulle man behöva fyra till fem gånger så
hög dieselskatt. Överväger kommunikationsministern att successivt trappa
upp dieselskatten? Vi har nu sänkt den genom att ta bort kilometerskatten.
Hittills har vi alltså inte arbetat in miljöaspekterna när det gäller dessa tunga
lastbilar.

Anf. 80 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! I mitt svar framhöll jag att de åtgärder som vidtas för att kost-
nadsanpassa de olika trafikslagen måste ske planerat; de måste dock ske,
och planeringen måste startas. Det har gjorts.

En för snabb ökning av transportkostnaderna i exempelvis Birgitta Ham-
braeus eget hemlän, med t.ex. en fyr- eller femdubbling av dieselskatten,
skulle tyvärr föra med sig att awerkningsgränsen skulle flyttas ned mot kus-
ten dramatiskt. Nettoeffekten skulle bli ökat globalt transportarbete, med
import av timmer från i första hand Baltikum, i andra hand Chile. Det är
denna balansgång man har att gå.

Frågan om våra långa och tunga fordon har dess bättre utretts mycket
kraftfullt. TFK har kommit med en utmärkt utredning om det. Den visar,
att om vi skulle sänka den tillåtna längden på fordonen till 18,35 m i Sverige
skulle detta innebära en ekologisk katastrof. Det skulle innebära en ökning
av koldioxidutsläppen med 700 000 ton per år, dvs. med 20%. Det skulle
innebära en ökning av kväveoxidutsläppen med 25 %. Det skulle innebära
en ökning av den svenska industrins transportkostnader med ca 7 miljarder
kronor om året. Allra värst skulle skogsindustrin drabbas, och det skulle i
praktiken slå ut många av de skogsbönder som exempelvis finns i Dalarna
när det gäller deras möjligheter att leva i den delen av landet.

Den balansgången, fru talman, måste vi ha i minnet när vi tar itu med tra-
fiksektorns mycket svåra miljöproblem, vilket vi gör med full kraft. Trafik-
och klimatkommittén kommer i början av juni månad att lägga fram sitt be-
tänkande, och vaije trafikslag skall i praktiken få ett handlingsprogram om
hur man skall uppnå de mycket tuffa miljökrav som denna riksdag ställt.

Anf. 81 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Jag tackar för det ytterligare svar jag fick. Jag inser att det är
oerhört viktigt att regeringen ser på detta problem ur en helhetssynvinkel.
Det är komplicerat, och det är många faktorer som måste vägas in.

Men i Dalarna kommer man nu att få uppleva hur tunga timmerbilar kom-
mer att köras parallellt med befintliga järnvägsspår. Det är mycket svårt att
förstå. Det finns två tänkbara möjligheter till detta. Antingen tar Banverket
för mycket betalt, så att tågtransporterna har blivit olönsamma, eller också
har lastbilstrafiken gjorts mer lönsam; tidigare använde man sig mer av tåg.
Hur kan vi se till att infrastruktur med timmerterminaler - som faktiskt har
framtiden för sig när vi får helhetsgreppet och är färdiga med vår anpassning
till miljön - inte tas bort under övergången?

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 91

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svarpå frågor

Anf. 82 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Ett av de stora problemen är att ett stort statligt verk möter
konkurrensen av hundratals lokala småföretagare, som trafikerar våra vä-
gar. Regeringen har lagt fram en proposition i denna kammare som går ut
på att avreglera. Möjligheten att trafikera vår fina järnvägsinfrastruktur med
fler operatörer än enbart SJ bör finnas. Det finns redan ett antal exempel,
bl.a. Tågåkeriet i Bergslagen AB som är stationerat i Kristinehamn. Dess
verksamhet går ut på att som underentreprenör till SJ dra fram mer gods och
minska kostnaderna. Det ökar möjligheten att utnyttja järnvägsinfrastruktu-
ren.

Jag tror att vi fullt ut måste låta denna småföretagsverksamhets idéer
också få komma till uttryck i inte minst de perifera delarna av järnvägsnätet.
Det krävs kreativitet för konkurrens med vägtrafiken.

Anf. 83 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Problemet är bara det, att innan vi har hunnit få helhetsgrep-
pet och anpassa oss så att det blir bra ur alla synpunkter har kanske en del
möjligheter tagits bort som visade sig vara lönsamma i det långa loppet.

Jag undrar därför om kommunikationsministern nu är villig, med anled-
ning av riksdagens beslut när det gäller kretsloppstänkandet, att gå ett steg
upp i det vi brukar kalla för Olles trappa. Det innebär att man börjar ta upp
samtal med företagen då de själva inte tar sitt miljöansvar. Man kunde höra
efter med Stora och Korsnäs, som har Trätåg AB, om de inte har möjlighet
att skjuta upp sina planer, med tanke på att det så småningom kommer att
bli dyrbarare med lastbilar när det finns tåg. Dessutom borde man tala med
SJ om att det kanske inte behövs full kostnadstäckning just för detta. Tåg är
alltid bättre än lastbil, särskilt om tågen elektrifieras och inte körs med gamla
dåliga diesellok.

Anf. 84 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag lyssnade på miljöministern här i kammaren i fredags,
och han sade då i en interpellationsdebatt i samma ärende:

”Samtidigt vill jag konstatera att det naturligtvis är ett memento att trans-
portörerna i det här fallet kommer att utnyttja diesellok under 9 000 timmar
i stället för under 18 000 timmar---.”

Det är alltså så, som Birgitta Hambraeus säger, att det förekommer även
dieseldrift på spåren.

Låt mig bara berätta för Birgitta Hambraeus att både Stora och Korsnäs,
såvitt jag har erfarit, har träffat de berörda kommunerna och informerat om
att man är beredd att skjuta på avtalet. Det har redan bildats en arbetsgrupp
mellan Länsstyrelsen i Kopparbergs län och kommunerna för att se över
möjligheten att bibehålla en större del av godset på järnväg. Jag tror alltså
att den utvecklingen är på gång.

Anf. 85 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Det är oerhört glädjande att vi kanske ser en ljusning här.
Jag vill också tillägga att privatiseringen, som kommunikationsministern tog
upp sist i sitt svar, är en mycket viktig väg. I Orsa finns Dala Tåg AB, som

kör lönsam godstrafik på 5 mil järnväg, som SJ hade tänkt sluta med helt.
Att möta de många små lastbilsföretagen med många små tågföretag måste
vara framtiden, och sedan får man se vad som är mest konkurrenskraftigt.
Jag hoppas verkligen att den proposition som ligger i riksdagen nu kan antas,
inte minst från miljösynpunkt, och att en avreglering av SJ kan komma till
stånd.

Anf. 86 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! I den delen är Birgitta Hambraeus och jag helt överens. Vi
anser naturligtvis båda två att den historiska satsning som nu görs på de
svenska järnvägarna - den största sedan 1860-talet, där de svenska skattebe-
talarna satsar 40 miljarder kronor på att rusta upp det svenska järnvägsnä-
tet - innebär att det är rimligt att vidta åtgärder så att det blir ökad järnvägs-
trafik och ökad användning av järnvägen, inte minst när det gäller småska-
liga godstransporter, som kan dra ner till de stora stråken. Jag tror att SJ
under mycket lång tid kommer att vara den allra effektivaste och bästa ope-
ratören i det här fallet.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1993/94:451 om avstängda vägar på grund av tjäl-
lossning

Anf. 87 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Lars Sundin har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
att vidta så att färre vägar stängs av under tjällossningen ett annat år.

Under de senaste åren har beslut fattats om kraftfulla satsningar i investe-
ringar och upprustning av trafikens infrastruktur. Regeringen beslutade den
24 mars i år om en investeringsplan för det nationella stamvägnätet och öv-
riga riksvägar som omfattar 41,6 miljarder kronor. Detta beslut kommer att
innebära en avsevärd standardhöjning på stamvägnätet och de övriga riksvä-
gar som ingår i planen.

Regeringen har de senaste åren även fattat beslut om betydande drifts-
och underhållsåtgärder. Utöver det ordinarie anslaget till drift och underhåll
av statliga vägar anvisades 1992 nästan 3,7 miljarder kronor för underhållsåt-
gärder och investeringar i länsvägar. Åtgärderna syftade till att tillgodose un-
derhållsbehovet på i synnerhet de mindre vägarna och till att skapa syssel-
sättning.

I samma syfte föreslog regeringen våren 1993 att ytterligare 2,4 miljarder
kronor borde anvisas för underhållsåtgärder på länsvägar och länsjärnvägar
under den kommande tvåårsperioden. Åtgärderna inriktades liksom tidigare
mot sysselsättningsintensiva objekt.

De särskilda medel för sysselsättningsskapande åtgärder om drygt 6 mil-
jarder kronor som har anvisats under de senaste åren har möjliggjort omfat-
tande insatser på länsvägar och länsjärnvägar. På länsvägarna har behovet
av bärighetsåtgärder uppmärksammats särskilt, eftersom de mindre vägarna

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svarpå frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

ofta drabbas av bärighetsproblem, och därigenom har möjligheterna att åt-
gärda problemen med avstängda vägar ökat.

Anf. 88 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga.

Jag ställde frågan därför att 25 % av vägarna hemma i Älvsborgs län just
nu är avstängda på grund av tjällossningen. I Dalsland är situationen ännu
värre, där inte mindre än hälften av vägnätet är avstängt och omöjligt för
tung trafik, av samma skäl. Det innebär naturligtvis avsevärda ekonomiska
förluster för både åkarna och deras kunder och ytterst för oss alla.

Nu redovisar kommunikationsministern en rad åtgärder som denna rege-
ring har vidtagit för att förbättra vägarna och skaffa fram jobb, och det är
bra. Men hur snabbt kommer dessa åtgärder att få effekt? Kommer vi t.ex.,
om det blir en normal vinter, vid denna tid nästa år att ha färre vägar av-
stängda i Dalsland och Sjuhäradsbygden till följd av de satsningar som rege-
ringen har gjort?

Anf. 89 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Lars Sundin ställer en mycket konkret fråga, och jag vågar
inte ge ett rakt svar på den. Jag kan ändå säga, att under den här perioden
genomförs och avslutas 2 000 vägobjekt, och på riksdagens bord ligger nu
förslag om 2,4 miljarder kronor till att börja med. Dessutom kan jag avslöja
för Lars Sundin att det i den kommande kompletteringspropositionen anvi-
sas ytterligare ett avsevärt belopp för den här typen av åtgärder.

Detta sammantaget gör att jag har mycket goda förhoppningar om att det
nästa år kommer att vara en bättre situation på en hel del vägar. Det beror
till stor del också på vilken typ av vinter det blir. Vi skall vara medvetna om
att den vinter som vi har bakom oss i Syd- och Mellansverige var en av de
svåraste sedan 1987, och det har medfört att många vägar har blivit ovanligt
hårt drabbade under tjällossningen.

Anf. 90 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Det är klart att situationen beror på hur vintern blir nästa år.
Jag frågade om vi vid en normal vinter kommer att ha färre vägar avstängda i
Dalsland och Sjuhäradsbygden. Låt oss hoppas att det blir så som kommuni-
kationsministern säger.

Bra och fungerande kommunikationer är ju utomordentligt viktiga för nä-
ringslivet, inte minst i ett så industridominerat län som Älvsborg, där väg-
standarden generellt sett faktiskt är sämre än riksgenomsnittet. Som det nu
är, kan det inte få fortsätta. Situationen är naturligtvis besvärlig.

Anf. 91 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag vill återigen säga till Lars Sundin att regeringen är
mycket medveten om detta. Denna regering har redan gjort en mycket stor
satsning på de mindre vägarna, med över 6 miljarder kronor, utöver ordina-
rie anslag genom ett antal olika paket. Jag nämnde också att det i den kom-
mande kompletteringspropositionen anvisas ett avsevärt belopp för att ytter-

ligare stärka framför allt den här delen av vägnätet. En av huvudanledning-
arna bakom denna satsning är också att ge sysselsättning.

Anf. 92 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Jag noterar alltså att kommunikationsministern är medveten
om att vägstandarden i Älvsborgs län är sämre än riksgenomsnittet. Så kan
det inte få fortsätta i längden.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1993/94:400 om elevavgifter

Anf. 93 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Widar Andersson har frågat mig på vilket sätt jag avser åt-
gärda vissa påstådda brister i Skolverkets arbete med att utvärdera elevavgif-
ternas skälighet vid de fristående skolorna.

Enligt skollagen får fristående skolor som godkänts för skolpliktens fullgö-
rande endast ta ut elevavgifter som är skäliga med hänsyn till de särskilda
kostnader som skolan har, förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för
verksamheten. Om en skola tar ut oskäligt höga elevavgifter, skall Skolver-
ket besluta att skolan inte skall få rätt till kommunala bidrag.

Det är Skolverkets uppgift att granska elevavgifterna. För redan god-
kända fristående skolor sker granskningen dels inom ramen för Skolverkets
tillsyn, dels genom den uppföljning och utvärdering som de fristående sko-
lorna är skyldiga att delta i.

Tillsynen innebär bl.a. att varje enskild fristående skola granskas första
gången cirka två år efter det att skolan blivit godkänd, om inga särskilda or-
saker finns att genomföra tillsynen tidigare.

Uppföljningen och utvärderingen sker genom de insamlingar av uppgifter
från skolhuvudmännen som Skolverket gör varje år. Den uppgiftsinsamling
som berör skolornas intäkter och kostnader sker den 15 mars och avser före-
gående räkenskapsår. Detta innebär att årets uppgiftsinsamling nyligen av-
slutats.

Uppgiftsinsamlingen och redovisningen sker enligt de föreskrifter som ut-
färdats efter samråd med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbun-
det.

På grund av en viss tröghet i kontrollsystemen är det rätt att säga att 1994
kommer att bli det första år då mera fullständiga data föreligger om de fristå-
ende skolornas verksamhet. Jag inväntar med intresse denna redovisning.

Anf. 94 WIDAR ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på frågan.

Dess värre har svaret mycket av karaktären av ett icke-svar. Bakgrunden
till att jag har ställt frågan är att jag följer upp och så smått deltar i en del
fristående skolors verksamhet. Jag finner det mycket intressant och spän-
nande. Därför känner jag att det är oerhört angeläget att de fristående sko-
lorna finns kvar inom den sammanhållna grundskolan, att det finns så rätt-

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svarpå frågor

4 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 91

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

visa villkor som möjligt och att de inte skiljs ut från det övriga skolsystemet.
Just närheten till det övriga skolsystemet ger störst påverkansgrad på det all-

männa skolväsendet.

Svarpå frågor

TVå år efter det att vi fattade beslut i riksdagen tog jag kontakt med Skol-
verket för att få höra hur läget var med elevavgifterna. Riksdagens beslut var
en form av gummiparagraf som måste prövas i praktiken i fråga om skäliga
elevavgifter.

Jag har haft upprepade samtal med personal på Skolverket, och jag har
blivit uppriktigt förvånad när jag inte har kunnat få fram några som helst
uppgifter om huruvida det förekommer några skolavgifter och på vilken nivå
och vad som i så fall bedöms vara skäligt eller oskäligt.

Skolverket har kunnat meddela att det finns 168 tillstånd för fristående
skolor. Men man vet inte vilka skolor som är i gång. Här finns det alltså
stora, klara brister.

Herr talman! Jag tror att ett av huvudproblemen är att det egentligen finns
två huvudmän för verksamheten. Trots att det finns en kommunaliserad
skola har det skapats en gräddfil för dessa fristående skolor med fri etable-
ringsrätt där räkningen kan skickas till staten. De kommunala politikerna
och myndigheterna har väldigt litet att säga till om, och på många håll har
de oroväckande liten kunskap om vad som pågår.

Anf. 95 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det finns säkert brister i all uppföljning när det gäller frisko-
lorna. Det är en relativt ny prövning som skall göras.

Jag har inhämtat att man på Skolverket har tagit fram riktlinjer för hur
frågor om elevavgifter - som vi i dag diskuterar - skall hanteras. Det är
mycket bra att det har skett. Skolverket räknar med att tillsynen har utövats
för över hälften av de fristående skolorna. Verket har tagit fram en plan för
hur genomgången skall gå till. Jag tycker att det är bra, även om jag tycker
att det skulle vara bra om mer kunde redovisas.

Enligt de samtal jag har haft med verkets tjänstemän kommer Skolverkets
redovisning att snart vara klar. Jag hoppas att den skall visa att skolorna upp-
fyller de krav som riksdagen har satt upp för elevavgifterna. Skolverket föl-
jer strikt linjen att avgifter skall vara skäliga, och verket försöker hitta en
grund för den bedömningen. Avgifterna skall ha en viss profil och kunna mo-
tiveras, t.ex. så att föräldrarna inte betalar två gånger.

Det förs också diskussioner med enskilda fristående skolor, där verket vid
tillsynen har funnit att avgifterna ligger fel. Det tycker jag också är bra. Ar-
betet går framåt, även om jag kan önska mig mer.

Det centrala är dock att den allra viktigaste prövningen med utångspunkt
i de krav och riktlinjer som riksdagen har satt upp är den prövning som ut-
övas av föräldrarna. Det är väl bekant för de flesta som intresserar sig för
fristående skolor att föräldrarnas aktiviteter, diskussioner och engagemang
har vitaliserats av att vi har infört definitioner av hur avgifterna skall vara
beskaffade. Jag tycker ändå att det har skett en del positiva saker.

Anf. 96 WIDAR ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag har inte något behov av att ifrågasätta Skolverkets kom-
petens och förmåga. Jag talar mest i min egenskap av riksdagsledamot. I den

omdaning på gott och ont som pågår i det svenska samhället skall till den
goda sidan räknas att allt fler beslut om verksamheter fattas av de människor
som besluten angår. Det ser jag som något i grunden positivt.

Men alla dessa verksamheter, så länge de är nästan totalt skattefinansie-
rade, lyder ändå under beslut som är fattade i riksdagen. Ansvaret för helhe-
ten i samhällsutvecklingen vilar ändå på denna kammare. När jag som en-
skild riksdagsledamot två år efter ett riksdagsbeslut vill följa upp hur det går,
finner jag det förvånande att upgifterna inte finns. Det gäller att vårda refor-
men.

Min avslutande fråga till statsrådet är följande: Är statsrådet nöjd med
den uppföljning, kontroll och prövning som sker från Skolverkets sida av de
fristående skolorna?

Anf. 97 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag kan konstatera att Skolverket i sin egenskap av ny myn-
dighet har gjort mycket för att ge oss bättre underlag för uppföljning och
utvärdering av vad som sker ute i våra skolor - både de fristående och de
offentliga skolorna. Det tycker jag är bra.

Men det vore väl fel att stå i talarstolen och säga att jag är nöjd. Det finns
många fler upgifter, en bättre och mer jämförbar statistik som vi önskar oss.
Det framgår av den utvecklingsplan för skolväsendet som regeringen har lagt
fram. Där har vi en rad önskemål vad beträffar den typen av statistik och
uppföljning. Det är en signal till Skolverket att här finns mer att göra.

Jag tror att det är viktigt att vi från politiskt håll signalerar att vi inte kan
vänta hur länge som helst med åtgärder. Men vi skall även ha respekt för att
insamling av uppgifter, framför allt analys av uppgifter, ibland tar litet tid. Vi
har ingen nytta av statistik och uppgifter om de inte är väl genomarbetade.

Jag har noterat de synpunkter Widar Andersson har framfört vad gäller
möjligheterna att få bra underlag. Vi får följa upp dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1993/94:452 om kursplanen i svenska

Anf. 98 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Åke Carnerö har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta så
att betydelsen av ett vårdat språk i tal och skrift uppmärksammas i svensk
skolundervisning.

Jag håller helt och hållet med Åke Carnerö om betydelsen av att eleverna
lär sig ett vårdat språk i skolan. Såväl läroplanen som kursplanen i svenska
understryker också tydligt den vikt regeringen fäster vid att skolundervis-
ningen arbetar mot detta mål.

Läroplan och kursplaner är tillsammans med de grundläggande bestäm-
melserna i skollagen de styrdokument där regeringen anger de mål grund-
skolan skall arbeta för. Det är skolhuvudmannen som den ansvarige för skol-
verksamheten som skal! vidta de åtgärder som behövs för att intentionerna
följs och målen uppnås. Med de formuleringar som nu finns i både läropla-

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar pä frågor

nen och kursplanen i svenska är jag övertygad om att ingen kan sväva i tvi-
velsmål om vikten av att skolan anstränger sig för att lära eleverna vårdat
språk i tal och skrift.

Anf. 99 ÅKE CARNERÖ (kds):

Herr talman! Jag tackar skolministern för svaret. En kursplan i svenska,
som den som nu senast har antagits av regeringen, är naturligtvis mycket vik-
tig, eftersom den gäller vårt modersmål. Språket är vårt viktigaste medel för
att få kontakt med andra människor, i vår närhet och långt borta. Det gäller
i vårt komplicerade samhälle att förstå och kunna föra vidare all den infor-
mation som cirkulerar omkring oss. Vårt demokratiska samhällsskick bygger
på att alla aktivt och på olika sätt skall kunna delta i samhällslivet.

I grundskolans kursplan för svenska finns nu 18 mål som lärarna skall
sträva mot. Det är självklart att undervisningen skall utveckla, som det där
anförs, exempelvis språklig säkerhet i tal och skrift, men varför finns då inte
just den formulering som jag har nämnt i min fråga med i kursplanen?

Anf. 100 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Visst kan man undra över varför vi har formulerat oss så som
vi har gjort. Det som jag har försökt uttrycka i mitt svar och i läroplanen är
att regeringen lägger stor vikt vid att skolan strävar efter att vaije elev skall
utveckla ett rikt och nyanserat språk och att eleverna förstår betydelsen av
att vårda sitt språk. Det senare är direkt hämtat ur läroplanen. Jag tycker
inte att kursplanerna är oklara på denna punkt.

Man kan vidare konstatera att det inte bara är ett ansvar som åligger sko-
lan att fundera över hur man skall arbeta för att elevernas språk skall bli rikt
och nyanserat. Man kan inte hoppa över det faktum att barn och ungdomar
påverkas också av vuxna och andra utanför skolans värld. Om föräldrarna
svär som borstbindare eller inte vinnlägger sig särskilt mycket om att ut-
trycka sig vårdat, föreligger en brist som ingen lärare i världen kan kompen-
sera.

Även medierna har ett stort ansvar. Personligen skulle jag önska att barn-
och ungdomsprogram i större utsträckning var gjorda av människor som fun-
derade över hur man uttrycker sig, eftersom dessa program påverkar barn
och ungdomar väldigt mycket. Det gäller inte bara hur man formellt vårdar
sitt språk utan också vilken ton som man använder mot andra människor.
Det är viktigt att man har en nyanserad ton.

Jag vill avslutningsvis säga att regeringen är mycket tydlig när det gäller
riktlinjerna för skolundervisningen i ämnet svenska. Det ankommer nu på
oss alla att försöka sprida information om de nationella målen och riktlin-
jerna i detta avseende.

Anf. 101 ÅKE CARNERÖ (kds):

Herr talman! Jag delar till fullo statsrådets syn. I många sammanhang runt
omkring oss används svordomar samt nedvärderande och vulgära ord och
uttryck, och detta bruk blir enligt min mening alltmer utbrett. Jag håller med
om att det inte är lätt att vända denna utveckling bara genom att formulera

sig i ett dokument, men jag menar ändå att skolans betydelse har varit och
är stor just i arbetet för ett vårdat språk.

Jag har studerat tidigare läroplaner och funnit att detta tas upp i kurspla-
nerna. 11.ex. Lgr 62 understryks att målet för undervisningen i svenska bl.a.
är att väcka elevens intresse för sitt eget språk och en lust att vårda det.

Jag tror att det är viktigt att detta finns med just i kursplanen. Våra läro-
boksförfattare och naturligtvis våra lärare och skolledare läser detta mycket
noga, och om detta skall bli en utgångspunkt för utformningen av läromedel,
är det viktigt att det finns med i kursplanen. Att så inte är fallet ser jag som
en brist.

Anf. 102 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag konstaterar att Åke Carnerö tycker att detta saknas i
kursplanerna. Låt mig bara påpeka att såväl läroplanerna som kursplanerna
nu har en något annan utformning än tidigare. Vi har koncentrerat dem
mycket, och jag menar att de synpunkter som Åke Carnerö har innehålls-
mässigt inryms där.

När det gäller missnöjet med eller besvikelsen över att det saknas en for-
mulering kan jag säga att vi i utvecklingsplanen för skolväsendet har påpekat
att vi under nästa period vill arbeta med en modell för en rullande kurspla-
neöversyn. Det kan alltså senare kanske bli tillfälle för Åke Carnerö att på
något sätt få med formuleringar vilka han känner kan tydligare ge uttryck
för den avsikt som vi har diskuterat.

Anf. 103 ÅKE CARNERÖ (kds):

Herr talman! Jag har sett att detta anges mycket tydligt i läroplanen, och
det är jag mycket glad åt, men jag tror ändå att det är viktigt att det finns
med också i kursplanen. Jag noterar att det när det gäller engelska anges
som mål att eleven skall sträva efter att formulera sig tydligt och vårdat i
skrift. Jag tycker att detta borde gälla också för vårt modersmål.

Jag hoppas att den diskussion som vi här har fört skall leda till att man
kommer att uppmärksamma betydelsen av ett vårdat språk, vilken vi också
är helt överens om. Det framhålls också i läroplanen att utbildning och fost-
ran i djupare mening är en fråga om att överföra ett kulturarv från en genera-
tion till nästa, och i det sammanhanget nämns bl.a. språkets betydelse. Mot
bakgrund härav och de mål som skolministern har lyft fram hoppas jag att
betydelsen av ett vårdat språk skall uppmärksammas ordentligt i den
svenska skolan.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1993/94:459 om segregation i skolan

Anf. 104 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Lena Hjelm-Wallén har frågat mig vilka åtgärder regeringen
är beredd att vidta mot de vidgade klyftor i skolan som hon menar uppstått
till följd av regeringens skolpolitik.

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

Låt mig först av allt säga att Lena Hjelm-Walléns sätt att formulera sina
frågor knappast inbjuder till en saklig och seriös diskussion, vilket jag bekla-
gar.

Sedan den borgerliga regeringen tillträde 1991 har ett antal genomgri-
pande reformer av skolväsendet genomförts. De har syftat till att stärka kun-
skaperna i skolan, öka mångfalden av utbildningar och inriktningar men
också att stärka elevers och föräldrars rätt till reellt inflytande och medbe-
stämmande, inte minst genom de valfrihetsreformer som genomförts.

I Sverige satsar vi varje år avsevärda resurser på att ge våra barn en bra
utbildning. Regeringen har i den nyligen framlagda utvecklingsplanen för
skolväsendet redovisat bl.a. hur svenska skolkostnader utvecklats i en inter-
nationell belysning. Det framgår där att Sverige är det land som i andel av
BNP satsar mest av alla OECD-länder. Även om skolkostnaderna minskat
de senaste åren befinner sig Sverige fortfarande i en tätposition i världen.

I samma utvecklingsplan konstaterar regeringen dessutom att skolans
stödresurser tenderar att koncentreras på de elever som är i störst behov av
stöd. Där påpekas dessutom riskerna med att kommunerna nu upprättar
modeller för resurshanteringen som inte är tillräckligt flexibla.

Regeringen aviserar i utvecklingsplanen att just frågan om stödet till barn
med svårigheter kommer att följas nogsamt under den kommande treårspe-
rioden. Det är t.o.m. en av de prioriterade uppgifterna för statsmakten fram-
över.

Till följd av den krisartade ekonomiska situationen Sverige befann sig i
vid regeringsskiftet 1991 har skolan fått vidkännas besparingar, precis som i
nästan all annan offentlig verksamhet. Men till detta bär inte den borgerliga
regeringen skulden. Det framgår inte av Lena Hjelm-Walléns fråga, men
den ekonomiska situationen som rådde vid regeringsskiftet och som alltjämt
delvis råder, är ett resultat av den långvariga socialdemokratiska vanskötseln
av landets ekonomi.

Av mycket stor vikt för skolan har avregleringarna och decentraliseringen
av beslut och ansvar varit. Det är förändringar som regeringen drivit med
stor kraft sedan 1991. Betydelsen av detta visas inte minst i en situation då
skolan tvingas minska sina kostnader och prioritera. Det ger skolorna bättre
möjligheter att genomföra de nödvändiga besparingarna, utan att det allvar-
ligt drabbar kvaliteten och utan att barn med särskilda behov blir utan stöd.

En grundläggande ambition, inte minst i de nya läroplanerna, är att den
undervisning som ges i skolan så långt som möjligt skall vara anpassad till
varje enskild elevs behov och förutsättningar. Det är mot den bakgrunden
självklart viktigt att skolorna har stödresurser att sätta in för elever som har
särskilda behov och att skolorna tar vara på och utvecklar den specialpeda-
gogiska kompetensen. Men det är också mycket viktigt att möjligheten att
välja och påverka inte bara förbehålls ett fåtal ekonomiskt starka, utan att
alla elever ges reella möjligheter till inflytande i skolan.

Sedan regeringen tillträdde har elevers och familjers ställning i skolan
stärkts på ett avgörande sätt. Genom den lagliga rätten att välja skola, ge-
nom de kommunala skolpengssystemen och genom den ökade valfrihet som
de fristående skolorna möjliggjort kommer elevernas och familjernas behov

i främsta rummet. Skolan tvingas på ett helt annat sätt än tidigare ta hänsyn
till varje enskild elevs behov och förutsättningar.

Anf. 105 LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag vill tacka så mycket för svaret. Det är ett långt svar, även
om det inte ger svar på min fråga. Den frågan tyckte inte skolministern om.
Man får inte fråga utifrån hur verkligheten ser ut, utan man skall fråga all-
mänt om regeringens ambitioner. Då får man många vackra ord till svar. Det
kan vi se i det svar som jag har fått, vars ord jag i och för sig inte har så
mycket emot. Men frågan gällde faktiskt något annat.

Frågan gäller de tendenser till segregation och klyftor i skolsamhället som
vi kan konstatera. En första fråga till skolministern är om hon erkänner den
här segregationen eller om hon förnekar den. Jag uppfattade hennes svar så
att hon förnekar den.

Jag tror att det handlar om hur man ser på skolan. Om den är en marknad
där eleverna och föräldrarna är kunder som med någon sorts peng, skol-
pengen, skall köpa skolans tjänster är man långt borta från att se skolan som
en medborgerlig rättighet. Begreppet En skola för alla försvinner in i ett
töcken. I stället handlar det om att skolan och rektor skall marknadsföra sin
skola med reklambroschyrer. Man skall konkurrera skolorna emellan. Då
brister det i likvärdig utbildning, som vi har slagit fast är det som skall gälla.

De som förlorar på den här marknaden är de många elever som behöver
extra stöd och hjälp. Om de eleverna är det ingen som vill konkurrera. Jag
menar att det är så många som så tydligt kan se tecknen på en alltmer uppde-
lad, segregerad skola. Det borde även skolministern kunna göra. Det är oro-
väckande om elever som behöver extra hjälp och stöd inte kan få det på
grund av att vi i vuxengenerationen håller tillbaka så kraftigt.

Anf. 106 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det första som Lena Hjelm-Wallén tar upp i sitt anförande
gäller om klyftorna finns eller inte finns. Jag skulle vilja påstå att klyftorna,
skillnaderna mellan olika elever, har minskat. Den skillnad som har förele-
gat när det har gällt möjligheten att välja har försvunnit i och med friskolere-
formen. Vi har ökat möjligheterna för alla att påverka skolans utveckling
och att välja. Det är en sida av saken som jag tycker är oerhört central.

Jag vill också påstå att skolan har blivit bättre i den meningen att decentra-
liseringen, som riksdagen har tagit initiativ till och som pågår ute i kommu-
nerna, har gått vidare. Det är bra när skolorna själva kan ansvara för sin
budget. Även när det är trångt om resurser kan man då hitta sätt och vägar
för att skapa just en skola för alla elever, som jag tror att de flesta vill ha.
Jag tycker att det finns många påtagliga exempel på en kreativitet ute i kom-
muner och skolor som man inte kan bortse från. Bakom statistiska uppgifter
om kostnaderna hit och kostnaderna dit kan man konstatera att det också
har skett förändringar som är till gagn för elever med särskilda behov.

Jag konstaterar att vi numera möter kommuner och skolor där det finns
stödteam. Experter kan nå varje skola. En samverkan mellan skola och
barnomsorg växer fram. Det finns fristående elewårdsteam som kan komma

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svarpå frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

med specialistkunskap som tidigare bara fanns på några få ställen. Det här
tror jag är bra.

Jag tror också att det är viktigt att man vinnlägger sig om att säkra rätten
till stöd och hjälp för dem som har det svårt i skolan. Där menar jag att läro-
planer och annat är mycket tydliga.

Jag vågar nog påstå att det inte bara är regeringen som har den här bilden.
Socialstyrelsens rapport får jag återkomma till i mitt nästa inlägg.

Anf. 107 LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag tror att Beatrice Ask lever i en mycket annorlunda verk-
lighet än flertalet elever och deras föräldrar ute i landet. Visst finns det enga-
gerad personal som gör ett bra jobb och som orkar göra det fortfarande. Men
det handlar om att förhållandena blir allt svårare.

Låt mig bara citera vad skolöverläkaren Görel Bråkenhielm slår fast i sin
rapport: ”Oro, koncentrationssvårigheter och psykosocial problematik ökar
både i omfattning och tyngd. Desto viktigare att värna om barn med sär-
skilda behov. Även om detta ansvar är klart uttalat har i praktiken förutsätt-
ningarna minskat. Ekonomiska skäl tvingar fram ett ökande antal elever i
klasserna. Kurator- och psykologresurser minskas. Speciallärartimmar och
elevassistenter blir ifrågasatta. Samtidigt stryps nätverket utanför skolan.”

Det här är verkligheten, och den förnekar Beatrice Ask. Det tycker jag
är allvarligt.

Anf. 108 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag är mycket glad över att Lena Hjelm-Wallén tar upp just
Stockholm, som jag av eget intresse följer noga. Jag läser ofta Görel Bråken-
hielms rapporter.

Det som är intressant när det gäller utvecklingen i Stockholm är att man
i 1994 års skolbudget faktiskt satsar mer än någonsin på barn med särskilda
behov - det är en ökning med 25 %. Det sker naturligtvis mot bakgrund av
att nästan samtliga kommuner redovisar att behovet av extra stöd ökar. Barn
har mer problem i dag. Vad det beror på vet vi inte. Men en del undersök-
ningar tyder på att arbetslöshet och annat påverkar. Det har blivit stökigare
att vara barn. Men just i Stockholm har man gjort en hel del.

Det är klart att den här situationen är besvärlig. Men även i Stockholm
kan man konstatera att det lokala budgetansvaret har en positiv betydelse.
Man prioriterar annorlunda än skolförvaltningen i sin vishet gjorde när den
centralt fördelade resurserna. Vad gäller de här barnen väljer skolorna nu i
större utsträckning att behålla något mindre klasser än att ha specialunder-
visning vid sidan av. Vi kan diskutera om det är bra. Men jag konstaterar att
man har ett stort engagemang lokalt, och det skall vi vara glada över. Jag
tycker att den bilden alltid försvinner när Lena Hjelm-Wallén skall peka på
hur det ser ut i den s.k. verkligheten.

Anf. 109 LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag inledde mitt förra anförande med att säga att det före-
kommer engagerade insatser och att jag verkligen tackar lärarna för att de
orkar göra sådana i en mycket bekymmersam tid. Men av det skälet får inte

skolministern springa ifrån ansvaret, för det är en helt annan verklighet än
den hon talar om som gäller ute i skolorna. Annars skulle exempelvis skol-
överläkaren i Stockholm inte säga det hon har anfört i sin rapport, som jag
just nämnde. Det här gäller inte bara i Stockholm, utan i landet i övrigt
också.

Jag tror att skolpengssystemet som ett resursfördelningsinstrument, ett
mekaniskt sådant, i hög grad är upphov till detta. Man kan inte i tillräcklig
omfattning fördela resurser efter de behov som eleverna faktiskt har. I stället
blir det en matematisk, mekanisk fördelning, som inte tar hänsyn till barns
olika situationer och förutsättningar.

Anf. 110 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Socialstyrelsen visar i sin rapport att hälften av kommunerna
har en central pott för stöd till elever med särskilda behov. Övriga kommu-
ner väljer, oavsett om de har skolpeng eller inte, att kanalisera medel för
detta på andra vis.

Jag tror att den verklighet vi pratar om möjligen ser olika ut, men framför
allt tror jag att det handlar om valrörelsen. Ser man till vad vi vet om männi-
skors uppfattning framgår det att de allra flesta eleverna tycker att vår skola
är ganska bra. Vi kan konstatera att föräldrarna också är mycket positiva till
skolverksamheten, men att skolan är det område där man uppfattar att man
har minst att säga till om.

Vi kan också konstatera att föräldrarna - 82 % är den senaste noteringen -
tycker att det är mycket bra att man numera får välja skola. Jag har ganska
gott på fotterna när jag konstaterar att den bild av verkligheten som de flesta
har nog är något mer positiv än den nattsvarta rapportering som Socialdemo-
kraterna gärna för fram. Jag har som ett svar på den fråga som Lena Hjelm-
Wallén ställde pekat på vad regeringen har lyft fram i arbetet för de kom-
mande åren.

Anf. 111 LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Beatrice Ask talar om en sak, nämligen ambitionerna, de
vackra orden i läroplanerna. Vi är överens om dem. Där finns ingen skillnad.
Alla vill vi att Sverige skall ha Europas bästa skola. Men dess värre ser vi
hur resurserna minskar, hur fördelningen blir allt snedare. Det är inte Social-
demokraterna som svartmålar. Jag talar om hur människor ser situationen
ute i skolorna i dag. Däribland sker också engagerade och positiva saker -
det är självklart. Det är inte nattsvart. Det har jag aldrig sagt.

Att människor skall ha rätt att välja skola är vi alldeles överens om, så det
behöver vi inte diskutera. Men denna rätt måste kombineras med att resur-
serna fördelas, så att de skolor som har problem inte drabbas av ännu större
problem om föräldrarnas val innebär att skolpengen försvinner från skolan.
I stället måste man stötta de skolor som har särskilda problem, och det är
det som inte får rum i den borgerliga skolpolitiken.

Anf. 112 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Vi skall inte diskutera fristående skolor i dag, men jag kan
ändå inte låta bli att kommentera det Lena Hjelm-Wallén säger. Det är möj-

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svarpå frågor

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Svar på frågor

ligt att vi är överens om rätten att välja skola, men när Socialdemokraterna
säger nej till alla fördelningsmodeller som gör det möjligt för skolor att fak-
tiskt ta emot de elever som vill komma dit, då blir det bekymmer.

Det är också illavarslande att Socialdemokraterna så konsekvent ifråga-
sätter att förtroendevalda i kommunerna klarar av att hitta modeller för hur
pengarna skall fördelas. Socialdemokraterna vill uppenbarligen gå in och de-
taljreglera användningen av resurser i skolan, med det enda syftet att på
olika sätt motverka de effekter som föräldrars och elevers val kan tänkas få.

I regeringen bejakar vi valfriheten och tycker att den är bra. Vi tror att
det är ett bra sätt att öka allas möjligheter till inflytande över skolans viktiga
verksamhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1993/94:234 till skatteutskottet

20 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1993/94:217 En reformerad datalag

1993/94:244 Utbildning för fredsbevarande verksamhet

1993/94:246 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Vietnam

Motionerna

med anledning av prop. 1993/94:125 Förslag om ytterligare anslag på till-
läggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m.

1993/94:U10 av Lars Moquist (nyd)
1993/94:Ju39 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
1993/94:Ub87 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:169 Överenskommelse om investeringar i
trafikens infrastruktur i Göteborgsregionen

1993/94:T54 av Harriet Colliander m.fl. (nyd)
1993/94:T55 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
1993/94:T56 av Sten Östlund (s)
1993/94:T57 av Lennart Friden (m)

med anledning av skriv. 1993/94:170 Investeringsplaner för infrastrukturen
1993/94:T58 av Harriet Colliander och Kenneth Attefors (nyd)
1993/94:T59 av Georg Andersson m.fl. (s)

1993/94:T60 av Börje Nilsson och Johnny Ahlqvist (s)

1993/94:T61 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)

1993/94:T62 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)

1993/94:T63 av Sten Svensson (m)

1993/94:T64 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m, s, fp, c, kds)

1993/94:T65 av Knut Billing och Mikael Odenberg (m)

1993/94:T66 av Hans Gustafsson m.fl. (s)

1993/94:T67 av Åke Carnerö m.fl. (kds, c)

1993/94:T68 av Catarina Rönnung (s)

1993/94:T69 av Elvy Söderström m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:176 Ändringar i lagen (1991:341) om förbud
mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte,
m.m.

1993/94:U8 av Bertil Måbrink m.fl. (v)

med anledning av prop. 1993/94:177 Utbildning och forskning. Kvalitet och
konkurrenskraft

1993/94:Ub52 av Stina Gustavsson och Charlotte Branting (fp)

1993/94:Ub53 av Isa Halvarsson (fp)

1993/94:Ub54 av Björn Samuelson och Jan Jennehag (v)

1993/94:Ub55 av Ulla Orring (fp)

1993/94:Ub56 av Kristina Svensson m.fl. (s)

1993/94:Ub57 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c)

1993/94:Ub58 av Lennart Hedquist (m)

1993/94:Ub59 av Pär Granstedt och Lennart Daléus (c)

1993/94:Ub60 av Isa Halvarsson (fp)

1993/94:Ub61 av Siw Persson (fp)

1993/94:Ub62 av Siw Persson (fp)

1993/94:Ub63 av Bertil Persson och Sonja Rembo (m)

1993/94:Ub64 av Björn Samuelson m.fl. (v)

1993/94:Ub65 av Inga Berggren m.fl. (m)

1993/94:Ub66 av Jerry Martinger (m)

1993/94:Ub67 av Göran Lennmarker (m)

1993/94:Ub68 av Lennart Daléus (c)

1993/94:Ub69 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m)

1993/94:Ub70 av Marianne Andersson (c)

1993/94:Ub71 av Birger Andersson (c)

1993/94:Ub72 av Marianne Andersson (c)

1993/94:Ub73 av Göthe Knutson m.fl. (m, c)

1993/94:Ub74 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)

1993/94:Ub75 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)

1993/94:Ub76 av Margareta Israelsson m.fl. (s)

1993/94:Ub77 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (fp)

1993/94:Ub78 av Lena Klevenås (s)

1993/94:Ub79 av Lena Klevenås (s)

1993/94:Ub80 av Mats Lindberg m.fl. (s)

1993/94:Ub81 av Eva Johansson m.fl. (s)

1993/94:Ub82 av Sylvia Lindgren m.fl. (s)

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

1993/94:Ub83 av Inger Hestvik m.fl. (s)

med anledning av skriv. 1993/94:179 JAS-projektet

1993/94:Fö4 av Jan Jennehag m.fl. (v)

med anledning av prop. 1993/94:180 Bolagisering av Vägverkets produk-
tionsdivision m.m.

1993/94:T70 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)

1993/94:T71 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)

med anledning avskriv. 1993/94:183 Utvecklingsplan för skolväsendet

1993/94:Ub84 av Elver Jonsson (fp)

1993/94:Ub85 av Björn Samuelson m.fl. (v)

1993/94:Ub86 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:190 Enhetliga regler för överklagande till
hovrätt och Högsta domstolen m.m.

1993/94:Ju35 av Bengt Harding Olson (fp)

med anledning av prop. 1993/94:193 Licensområden för älgjakt m.m.

1993/94:Jo58 av Arne Jansson (nyd)

1993/94:Jo59 av Margareta Winberg m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:194 Avskaffande av diskriminering såvitt
avser fraktsatser och befordringsvillkor

1993/94:T72 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)

med anledning av prop. 1993/94:198 Lag om genetiskt modifierade organis-
mer

1993/94:Jo60 av Annika Åhnberg (-)

1993/94:Jo61 av Siw Persson (fp)

1993/94:Jo62 av Margareta Winberg m.fl. (s)

1993/94:Jo63 av Rosa Östh (c)

1993/94:Jo64 av Inger Hestvik och Ingrid Andersson (s)

med anledning av prop. 1993/94:199 Ändringar i hyresförhandlingslagen
m.m.

1993/94:Bo28 av Lars Werner m.fl. (v)

1993/94:Bo29 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)

1993/94:Bo30 av Sinikka Bohlin m.fl. (s)

1993/94:Bo31 av Jan Sandberg (m)

med anledning av prop. 1993/94:200 Upphörande av Bostadsdomstolen

m.m.

1993/94:Ju36 av Lars Werner m.fl. (v)

1993/94:Ju37 av Bengt Rosén (fp)

1993/94:Ju38 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:205 Lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst
1993/94:Sf38 av Jan Fransson m.fl. (s, m, fp)

1993/94:Sf39 av Birgitta Dahl m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:206 Innovationsstöd

1993/94:N30 av Harriet Colliander och Bengt Dalström (nyd)

1993/94:N31 av Rolf L Nilson m.fl. (v)

1993/94:N32 av Birgitta Johansson m.fl. (s)

1993/94:N33 av Sten Svensson (m)

med anledning av prop. 1993/94:208 Förändringar i lönegarantisystemet
1993/94:L13 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1993/94:L14 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:219 Handikappombudsman

1993/94:So57 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1993/94:So58 av Bo Holmberg m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:222 Förnyat förslag till lagstiftning om ingri-
pande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling

1993/94:Fil6 av Göran Persson m.fl. (s)

1993/94:Fil7 av Birgitta Hambraeus (c)

1993/94:Fil8 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

1993/94:Fi 19 av Harriet Colliander m.fl. (nyd)

med anledning av prop. 1993/94:229 Strandskydd

1993/94:Jo65 av Jan Jennehag m.fl. (v)

1993/94:Jo66 av Margareta Winberg m.fl. (s)

1993/94:Jo67 av Holger Gustafsson (kds)

1993/94:Jo68 av Max Montalvo (nyd)

med anledning av prop. 1993/94:235 Lag om arbetsförmedlingsregister
1993/94:A71 av Hans Andersson m.fl. (v)

med anledning av skriv. 1993/94:237 Redogörelse för den svenska krigsmate-
rielexporten år 1993

1993/94:U9 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

med anledning av skriv. 1993/94:238 Redogörelse för vidtagna åtgärder för
att stärka det finansiella systemet

1993/94:N34 av Harriet Colliander m.fl. (nyd)

med anledning av förs. 1993/94: RR7 Riksdagens revisorers förslag angående
disciplinärenden inom hälso- och sjukvården

1993/94:So59 av Bo Holmberg m.fl. (s)

med anledning av förs. 1993/94: RR9 Riksdagens revisorers förslag angående
arbetsmarknadspolitiken

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

1993/94:A72 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1993/94:A73 av Ingela Thalén m.fl. (s)

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU20 Kommerskollegium

Bostadsutskottets betänkanden

1993/94:BoU8 Kulturstöd vid ombyggnad m.m.

1993/94:BoU9 Allmänna samlingslokaler

1993/94:BoU14 Reparation, om- och tillbyggnad av bostäder m.m.

1993/94:BoU15 Vissa anslag till bostadsförsörjningen m.m.

21 § Kammaren åtskildes kl. 16.42.

Förhandlingarna leddes

av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 10 § anf. 49 (del-
vis),

av talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 82 (delvis) och

av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

LENA JÖNSSON

IBarbro Nordström

Innehållsförteckning

Tisdagen den 19 april

Prot. 1993/94:91

19 april 1994

1 § Meddelande om kammarens sammanträdesplan............ 1

Andre vice talmannen

2 § Justering av protokoll................................ 1

3 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1

4 § Svar på fråga 1993/94:460 om vårdhem och gruppboende..... 2

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Chatrine Pålsson (kds)

5 § Svar på fråga 1993/94:430 om en anläggning för sanering av för-

orenade jordmassor ............................... 4

Miljöminister Olof Johansson (c)

Jan Jennehag (v)

6 § Svar på fråga 1993/94:446 om ansvaret för att bilavgasreningen

fungerar ........................................ 6

Miljöminister Olof Johansson (c)

Karl-Erik Persson (v)

7 § Svar på fråga 1993/94:433 om EU:s strukturfonder.......... 8

Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)

Georg Andersson (s)

8 § Svar på fråga 1993/94:444 om offentliganställdas rätt att kritisera

samhällsförhållanden .............................. 12

Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Bengt Hurtig (v)

9 § Svar på frågorna 1993/94:422 och 429 om massakern i Dili m.m. 14

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Ingela Mårtensson (fp)

Bertil Måbrink (v)

Andre vice talmannen (om ytterligare inlägg)

10 § Svar på fråga 1993/94:440 om religionsfriheten och Turkiet... 20

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Anders Svärd (c)

11 § Svar på fråga 1993/94:443 om politiska fångar i Chile....... 23

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Eva Zetterberg (v)

12 § Svar på fråga 1993/94:432 om vindkraftverk.............. 25

Statsrådet Görel Thurdin (c)

Ingvar Eriksson (m)

13 § Svar på fråga 1993/94:421 om telefonabonnemang ......... 28

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Magnus Persson (s)

Prot. 1993/94:91 14 § Svar på fråga 1993/94:449 om järnvägens konkurrensfördelar 31

19 april 1994 Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Birgitta Hambraeus (c)

15 § Svar på fråga 1993/94:451 om avstängda vägar på grund av tjäl-

lossning ........................................ 35

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Lars Sundin (fp)

16 § Svar på fråga 1993/94:400 om elevavgifter................ 37

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Widar Andersson (s)

17 § Svar på fråga 1993/94:452 om kursplanen i svenska......... 39

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Åke Carnerö (kds)

18 § Svar på fråga 1993/94:459 om segregation i skolan......... 41

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Lena Hjelm-Wallén (s)

19 § Hänvisning av ärende till utskott ...................... 46

20 § Bordläggning ..................................... 46

gotab 46547, Stockholm 1994

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:91 Tisdagen den 19 april

Riksdagens protokoll

1993/94:91

1 § Meddelande om kammarens sammanträdesplan

2 § Justering av protokoll

3 § Meddelande om svar på interpellationer

4 § Svar på fråga 1993/94:460 om vårdhem och gruppboende

5 § Svar på fråga 1993/94:430 om en anläggning för sanering av för-orenade jordmassor

6 § Svar på fråga 1993/94:446 om ansvaret för att bilavgasreningenfungerar

7 § Svar på fråga 1993/94:433 om EU:s strukturfonder

8 § Svar på fråga 1993/94:444 om offentliganställdas rätt att kritiserasamhällsförhållanden

9 § Svar på frågorna 1993/94:422 och 429 om massakern i Dili m.m.

10 § Svar på fråga 1993/94:440 om religionsfriheten och Turkiet

11 § Svar på fråga 1993/94:443 om politiska fångar i Chile

12 § Svar på fråga 1993/94:432 om vindkraftverk

13 § Svar på fråga 1993/94:421 om telefonabonnemang

14 § Svar på fråga 1993/94:449 om järnvägens konkurrensfördelar

15 § Svar på fråga 1993/94:451 om avstängda vägar på grund av tjäl-lossning

16 § Svar på fråga 1993/94:400 om elevavgifter

17 § Svar på fråga 1993/94:452 om kursplanen i svenska

18 § Svar på fråga 1993/94:459 om segregation i skolan

19 § Hänvisning av ärende till utskott

20 § Bordläggning

5 § Svar på fråga 1993/94:430 om en anläggning för sanering av för-
orenade jordmassor

6 § Svar på fråga 1993/94:446 om ansvaret för att bilavgasreningen
fungerar

8 § Svar på fråga 1993/94:444 om offentliganställdas rätt att kritisera
samhällsförhållanden

15 § Svar på fråga 1993/94:451 om avstängda vägar på grund av tjäl-
lossning