Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:90 Måndagen den 18 april
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:90
Riksdagens protokoll
1993/94:90
Måndagen den 18 april
Kl. 12.00 - 14.25
Protokoll
1993/94:90
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollen för den 11 och 12 april.
2 § Avsägelser
Talmannen meddelade att Harriet Colliander (nyd) avsagt sig uppdraget
att vara ledamot i konstitutionsutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Talmannen meddelade att Bert Karlsson (nyd) avsagt sig uppdraget att
vara suppleant i näringsutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
3 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott
Talmannen meddelade att på grund av uppkomna vakanser hade
dels Ny demokratis riksdagsgrupp anmält Simon Liliedahl som ledamot i
konstitutionsutskottet efter Harriet Colliander, Lars Andersson som supple-
ant i konstitutionsutskottet efter Simon Liliedahl och Christer Windén som
suppleant i näringsutskottet efter Bert Karlsson,
dels Socialdemokratiska riksdagsgruppen anmält Karl Hagström som le-
damot i skatteutskottet efter Jan Fransson och Kjell Nordström som supple-
ant i skatteutskottet efter Karl Hagström.
Talmannen förklarade valda till
ledamot i konstitutionsutskottet
Simon Liliedahl (nyd)
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 90
Prot. 1993/94:90 ledamot i skatteutskottet
18 april 1994 Karl Hagström (s)
Svar på
interpellationer
suppleant i konstitutionsutskottet
Lars Andersson (nyd)
suppleant i skatteutskottet
Kjell Nordström (s)
suppleant i näringsutskottet
Christer Windén (nyd)
4 § Svar på interpellation 1993/94:127 om miljömärkning
Anf. 1 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Eva Zetterberg har frågat mig vad regeringen kommer att
göra för att påskynda och förenkla miljömärkningen, om regeringen kom-
mer att vidta åtgärder för att öka det ekonomiska incitamentet för konsu-
menter att handla miljövänligt och vad regeringen kommer att göra för att
substitutionsprincipen skall tillämpas striktare på konsumtionsvaror.
Fler och fler människor är beredda att lägga om sina vanor för att bidra
till en bättre miljö, bl.a. genom att välja produkter som belastar miljön så
litet som möjligt.
Härvid är miljömärkningen en viktig vägledning.
Jag har av statsrådet Inger Davidson, som i regeringen ansvarar för den
positiva miljömärkningen, inhämtat följande om denna miljömärkning.
År 1989 beslutade Nordiska ministerrådet, dvs. konsumentministrama,
om en gemensam positiv, frivillig nordisk miljömärkning. Genom regering-
ens och riksdagens beslut samma år inrättades den svenska Miljömärknings-
styrelsen inom SIS, Standardiseringskommissionen i Sverige, och en officiell
miljömärkning infördes.
Verksamheten regleras dels i ett avtal mellan staten och SIS, dels genom
riktlinjer av Nordiska ministerrådet, vilka har fastställts av de nordiska kon-
sumentministrarna.
I riktlinjerna anges att huvudmålen är att vägleda konsumenterna att välja
de minst miljöbelastande produkterna, att stimulera produktutvecklingen
mot sådana alternativ samt att utnyttja marknadskrafterna som komplement
till miljölagstiftningen. Enligt riktlinjerna skall produkter som uppfyller
vissa miljö- och kvalitetskrav kunna tilldelas det nordiska miljömärket Sva-
nen. I dag finns fler än 350 svanmärkta produkter på den svenska markna-
den. Om man ser till hela den nordiska marknaden är antalet närmare 700.
Systemet har med tiden kommit att bli framgångsrikt.
Som påpekas av Eva Zetterberg finns det också andra system för miljö-
märkning, exempelvis Svenska naturskyddsföreningens Bra miljöval. Mål-
sättningen är dock densamma, att erbjuda konsumenterna en möjlighet att
aktivt påverka utvecklingen på miljöområdet.
Miljömärkningssystemen fungerar som styrinstrument i en marknadseko-
nomi. I sista hand är det konsumenterna själva som avgör om de vill handla
miljöanpassade varor. Genom sitt fria val kan konsumenterna alltså på-
skynda framväxten av ännu fler miljöanpassade produkter.
Det är viktigt att miljöanpassade varor placeras och exponeras så att de
är lätta att hitta i butikerna. Det finns många exempel på hur detta i dag görs
på ett bra och begripligt sätt. Men det finns också många dagligvarubutiker
där det inte är så lätt att hitta de miljöanpassade alternativen. Här finns det
utrymme för förbättringar inom handeln.
Inom EU finns sedan år 1992 ett miljömärkningssystem som regleras i en
förordning, som kommer att ingå i tilläggsavtalet till EES-avtalet. I samband
med att systemet införs i Sverige kommer det att övervägas hur miljömärk-
ningssystemet inom EU skall förhålla sig till det nordiska miljömärknings-
systemet bl.a. i fråga om marknadsföring. Denna fråga utreds för närva-
rande inom regeringskansliet.
Information till konsumenterna och förstärkt kemikaliekontroll är viktiga
led i en miljöanpassad produktutveckling och en kretsloppsanpassad sam-
hällsutveckling. Den offentliga upphandlingen är också betydelsefull för att
driva på denna utveckling. Jag vill också peka på den betydelse som införan-
det av producentansvar kommer att få för att stimulera en miljöanpassad
produktutveckling, skapa incitament för minskade avfallsmängder, ökad
återvinning och slutna kretslopp.
Kommunerna kan genom information och rådgivning till handeln och till
användare verka för en utveckling mot mer miljöanpassad produktion. Åt-
skilliga kommuner har också distribuerat miljökataloger till hushållen med
syfte att ge vägledning vid valet av t.ex. konsumentprodukter för rengöring
och tvätt.
I proposition 1993/94:163, Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning
av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen,
framhåller regeringen att Kemikalieinspektionens väglednings- och informa-
tionsarbete riktat till lokala miljömyndigheter behöver ökas. Vidare pekar
regeringen på att inspektionen bör ta initiativ till att också små företag får
tillgång till stöd och vägledning vad gäller substitutionsprincipens tillämp-
ning.
För att åstadkomma en kretsloppsanpassning i form av ökat hänsynsta-
gande till miljön vid produktens utformning, ökad återanvändning och åter-
vinning etc. krävs också en långsiktig strategi och ett brett beslutsunderlag.
Den av regeringen inrättade Kretsloppsdelegationen (Dir. 1993:67) har bl.a.
till uppgift att ta fram förslag till en strategi för hur arbetet med en kretslopp-
sanpassning av varusektorn skall bedrivas. Som exempel kan nämnas att de-
legationen för några dagar sedan till regeringen överlämnade ett förslag om
producentansvar för däck.
Sammanfattningsvis kan jag alltså konstatera att regeringen gjort och gör
mycket för att underlätta för konsumenterna att välja mer miljövänliga pro-
dukter. Vi har för avsikt att fullfölja dessa ambitioner.
Anf. 2 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag vill tacka miljöminister Olof Johansson för svaret på min
interpellation. Jag vill redan från början säga att jag är överraskad över sva-
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
ret. Jag är överraskad över att man från regeringens sida uppfattar att man
gjort så mycket på miljöområdet. Olof Johansson förefaller vara så nöjd.
Som konsument som gärna vill handla miljövänligt känner jag mig inte
särskilt nöjd. Jag tycker att det är mycket svårt för konsumenten att i dag
handla miljövänligt. En konsument som vill handla miljövänligt t.ex. tvätt-
medel, diskmedel eller matvaror har ändå svårt att skilja ut i hela den flora
av miljömärkning som finns - Svanen, Falken eller Bra miljöval. Jag hade
god lust att från talarstolen rada upp alla de olika miljömärkta produkterna
för att illustrera hur svårt det kan vara att fatta ett bra beslut. Jag avstod
dock av praktiska skäl och av hänsyn till fru talmannen.
Jag vill alltså poängtera hur svårt valet är. Jag vill skicka med en hälsning
till Olof Johanssson från en invandrarklass som sitter på åhörarläktaren och
som jag nyss talade med. En invandrare med något sämre språkkunskaper
än vi andra ställs inför en betydligt svårare situation när det gäller att välja
rätt.
Det som görs är långt ifrån tillräckligt. Väldigt mycket hänger på om en
enskild butik eller kedja har valt att profilera sig miljömässigt. Långt ifrån
alla har gjort det, men det vore önskvärt med betydligt flera.
Fru talman! Jag vill i samband med frågan om miljömärkning lyfta fram
märket Svanen, som allmänt uppfattas som det mest tillförlitliga på området.
Märkningen är också en kostnadsfråga för producenten. Det kostar att
skaffa sig miljömärkningen Svanen, vilket gör att mindre företag inte anser
sig kunna välja det utan saluför sig på annat sätt, trots att deras produkter
väl motsvarar de krav som ställs för miljömärkningen Svanen.
Så min fråga i det sammanhanget är: Hur ser miljöministern egentligen på
den här frågan? I en proposition som nyligen har avlämnats och som gäller
EG-märkning och uppföljning av EES-avtalet, proposition 203, sägs att man
skall både ha EG-märkning och tillåta floran av olika märkningar i Sverige.
Hur blir det i förlängningen för konsumenten? Hur skall man kunna under-
lätta för konsumenten? Jag anser att regeringen måste göra betydligt mera
än vad man gör för att underlätta för konsumenten.
Fru talman! Min andra fråga handlar om ekonomiska incitament. Men jag
tycker inte att jag får något svar på den punkten. När det gäller vissa produk-
ter, speciellt livsmedel, är de miljövänliga alternativen fortfarande överlag
dyrare. Dagens Nyheter gjorde nyligen en undersökning och jämförde pro-
dukter. Man konstaterade då att det kostar att vara miljövänlig. Vi som vill
vara drivande i dessa frågor måste ju se till att de miljövänliga alternativen
blir billigare, eller åtminsitone inte dyrare, för konsumenten, så att konsu-
menten inte av kostnadsskäl avstår från dessa alternativ.
Jag vill hänvisa till Vänsterpartiets motion på det här området. Vi anser
att man mycket väl kan lägga en miljöskatt på produkter som inte uppfyller
kraven samtidigt som man underlättar för de produkter som är miljövänligt
anpassade. I dag sker det väldigt litet på detta område. Skillnaden är inte
alls tillräcklig.
När det gäller kostnaderna fördyrar ju dessa förpackningar, som många
gånger är onödiga, produkterna ytterligare. Det är ju upp till den enskilde
handlaren att ta emot återlämnade förpackningar, men det sker långt ifrån
på alla håll. Det görs över huvud taget inte särskilt mycket för att minska
antalet onödiga förpackningar.
Fru talman! Till sist vill jag ta upp frågan om utbytesprincipen eller substi-
tutionsprincipen, som det heter på ett finare språk. Svaret är väldigt luddigt
också på den punkten. Jag anser att man inte har kommit särskilt långt, trots
att det finns en lagstiftning om kemikalieprodukter, men den föjs inte upp.
Det som miljöministern säger i svaret leder inte heller särskilt långt.
Jag vill avsluta mitt inlägg med att fråga: Är det inte statens och de poli-
tiska organens uppgift att vara pådrivande på detta område? Det kan väl inte
vara enbart konsumentens ansvar att, i enlighet med marknadsekonomin, se
till att göra ett bra val? Har inte också vi andra ett övergripande politiskt
ansvar att främja miljövänliga produkter?
Anf. 3 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Svaret var inte avsett att spegla någon allmän tillfredsställdhet
med sakernas tillstånd. I så fall är det en felaktig tolkning. Det är naturligtvis
viktigt att se utvecklingen som en process där mycket händer och än mer
måste hända.
Det är möjligt att vi också har litet olika ideologiska utgångspunkter för
resonemangen. Jag är den förste att erkänna att varumarknaden är svåröver-
skådlig. Det ligger i sakens natur att det är så. Vi har många varor på vår
ibland litet överflödsbetonade marknad. Det är klart att detta också påver-
kar valet av metoder för att kunna hantera denna flora av utbud. Den säk-
raste vägen att gå är då marknadsvägen och att skapa förutsättningar för att
konsumenten skall kunna välja. När det gäller miljömärkningen innebär
detta mer information och så tillförlitlig information som möjligt och att hela
tiden utveckla systemet. Detta är så att säga den positiva miljömärkningsde-
len. Den andra delen är den mer långsiktiga strukturpåverkande politik som
regeringen bedriver. Jag har redan nämnt kretsloppsanpassningen. Vi har nu
börjat med förpackningsområdet. När olika lagar inte fungerar på ett till-
fredsställande sätt, får man efter hand utveckla dem. Det arbetet har vi be-
drivit också när det gäller substitutionsprincipen eller utbytesprincipen, och
den återkommer vi till i bl.a. miljöbalken.
Det är att ge en felaktig bild att säga att det inte händer någonting. Det
händer väldigt mycket på det här området. Då är nästa fråga om vi skall välja
några andra strategier. Det verkar nästan på Eva Zetterberg som om hon
företräder någon annan modell, dvs. ett mer förenhetligat system. För mig
är det självklart att de olika miljömärkningssystemen skall kunna existera
vid sidan av varandra. De skall kunna konkurrera genom sin tillförlitlighet.
Det är till sist konsumenterna själva som med utgångspunkt från sina erfa-
renheter har möjlighet att välja. Konkurrenter kommer också att granska
varandras uppgifter. På det sättet får man en positiv utveckling. Men, som
sagt, det kan råda litet olika uppfattningar om hur detta skall hanteras. Jag
tror alltså att det är viktigt att man så långt möjligt fullföljer marknadsvägen,
skapar den bästa möjliga informationssituation för den enskilde konsumen-
ten och sätter pris på miljön genom olika ekonomiska styrmedel. Detta görs
på en rad områden, även om vi har ägnat oss åt det som är möjligt att hantera
på ett generellt sätt. I svaret nämner jag inte de allra största förändringarna
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
1* Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 90
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
som över huvud taget har skett under senare tid inom den svenska konsu-
mentekonomin, t.ex. hur man handlar bensin, hur man handlar dieselolja.
Under ett och ett halvt ä två år har efterfrågestrukturen förädrats totalt ge-
nom ekonomiska styrmedel på dessa områden, som är oerhört betydelsefulla
för miljön.
När det gäller förpackningar känner Eva Zetterberg till kretsloppspropo-
sitionens intentioner, vilka jag också berörde i mitt svar. Man får inte
glömma bort den delen. Det är klart att det gäller att gå vidare. Det finns
också en internationell koppling som är viktig att hantera. Europeiska unio-
nen har inte kommit lika långt som vi. Det gäller här liksom på miljöområdet
i övrigt att inte falla till föga, utan det gäller att gå vidare med de system som
vi har. Miljömärkningssystemet Svanen har då fördelen att vara ett nordiskt
system. Det är en mycket bra förebild för den europeiska miljömärkningen
framöver.
Jag skall erkänna att det finns problem på det området, som kräver vissa
ekonomiska insatser för att få ett kvalificerat system med lincensiering och
allt att fungera. Det har hittills inneburit avgiftsfinansiering. Det kan leda
till en diskriminering av de små på marknaden, det erkänner jag. Men detta
är bara inledningen. Systemet får naturligtvis anpassas efter hand som det
växer ut. När jag började i det här jobbet var det bara tre produkter som var
miljömärkta. Nu är man uppe i drygt 350 produkter. Utvecklingen går alltså
ganska snabbt.
Anf. 4 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag är glad över att Olof Johansson inte anser att det har gjorts
tillräckligt på området. Han säger sig inte heller vara nöjd med tillståndet
när det gäller miljömärkning och arbetet med att få tillvaron mer miljöan-
passad. Som Olof Johansson också tillstod är det mycket mer som måste
hända. Det hela är svåröverskådligt för oss konsumenter. Den saken är klar.
Jag delar uppfattningen att man skall skapa positiva förutsättningar för
marknaden att själv agera. Men jag tror att det behövs betydligt större insat-
ser från riksdag, kommuner, landsting och andra för att tvinga fram dessa
förändringar.
Olof Johansson kommenterade Svanen som kostar betydligt mer. Det är
självfallet bra att vi har fått fram så många mer produkter med kvalitets-
märkning. Men jag vidhåller att det skapar problem för konsumenten att det
finns så många olika sorters märkning. Därför vore det klart bättre att ha
Svanen eller ett annat märke som riktmärke för konsumenterna, och att det
inte skall kosta så mycket mer för den enskilda producenten. Det är inte pri-
set som skall göra att man avhåller sig från att föra fram en produkt.
Fru talman! Jag tycker fortfarande att frågan om de ekonomiska incita-
menten inte är tillräckligt belyst. Från Vänsterpartiets sida har vi lagt fram
förslag om att miljövänliga produkter skall få en lägre skattesats och att de
skall gynnas på ett helt annat sätt än i dag. Det är utan tvivel så, att männi-
skor avstår från att köpa Kravmärkta livsmedel och annat därför att man
anser att det blir för dyrt. Det kan väl knappast vara en önskvärd effekt.
Till frågan om vad kommunerna gör vill jag säga att det görs ett förnämligt
arbete, där man med listor och på annat sätt för ut information i en del kom-
muner. Men långt ifrån alla gör detta arbete. Jag tänker exempelvis på de
kommuner som har påbörjat ett återvinningsarbete. Nyligen besökte jag Re-
prisen i Flen, där man gör ett förnämligt arbete. I min egen stadsdel Skarp-
näcksfältet har man precis kommit i gång med ett miljöcentrum. Men verk-
samheten bygger väldigt mycket på projektanställningar, på ALU-anställ-
ningar och att arbetslösa tar hand om detta. Det är inget som ingår som re-
guljärt arbete i kommunen. Jag menar att man måste få kommunerna att
ställa upp på ett helt annat sätt för att nå ett bra resultat. Jag vill till miljömi-
nistern överlämna ett exemplar av Vänsterpartiets uppföljning av Riokonfe-
rensen om solidaritet med kommande generationer. Den innehåller en del
mer konkreta tips.
Anf. 5 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag skall gärna gå vidare med de frågor som jag berörde i mitt
inlägg och som Eva Zetterberg åter tar upp.
Jag tror att vi har något olika utgångspunkt när det gäller om vi skall kunna
tillåta en mångfald på området för att stimulera konkurrerande former av
miljömärkning. Det verkar så. Jag vet inte säkert, men Eva Zetterberg er-
känner att miljömärkningssystemet Svanen är ett ambitiöst system. Det är
officiellt sanktionerat, finansierat via offentliga budgetar och dessutom nor-
diskt. Det är klart att det ger ett försteg när det gäller ambitioner och möjli-
gen också för konsumenternas uppfattning. Men därmed vill jag inte säga
att alla andra miljömärkningssystem inte uppfyller kraven. Det görs utmor-
dentligt viktiga insatser, som jag nämnde i frågesvaret, av exempelvis
Svenska naturskyddsföreningen, Bra miljöval, KF:s serie Änglamark eller
vad man nu vill nämna. Det är viktigt att alla butikskedjor - ICA, DAGAB
och KF - engagerar sig i detta arbete och svarar för sin information. Det gör
man också genom omfattande broschyrproduktioner - jag har också gott om
sådana broschyrer - som är till för att underlätta i konsumentens valsituation
i den enskilda butiken. Även om vi måste ställa störst krav på Svanen som
system skall vi inte utan vidare klassa ner de andra system som finns. Jag vill
nämna att ett av skälen till att vi har höjt anslaget till exempelvis Natur-
skyddsföreningen under föregående budgetår är dess viktiga arbete med mil-
jömärkhing. Det ger Naturskyddsföreningen möjlighet att utveckla systemet
till att bli ännu bättre.
I fråga om ekonomiska incitament är det klart att man så småningom ham-
nar i en avvägning när det gäller hur krångligt man får göra systemet. Eva
Zetterberg vill inte ha krångel när det gäller miljömärkningen och inte för
många blommor som blommar vid sidan av varandra. Men det blir bety-
dande problem om man använder differentierade skattesatser. Det är ju det
som har gjort frågan om differentiering av mervärdesskatten så kontroversi-
ell. Där har väl vi stått på samma sida om barrikaderna och av bl.a. miljöskäl
lyckats få en skattedifferentiering med utgångspunkt från vilken sorts vara
eller tjänst det handlar om, dvs. lägre matmoms och lägre skatt på person-
transporter - det är i alla fall av miljöskäl när det gäller persontransporterna.
Men att till detta lägga ytterligare ett kriterium är naturligtvis utomordent-
ligt svårt. Systemet blir inte enklare på det sättet. Vad man hoppas är att
konsumenternas val skall leda till så stor efterfrågan att produktionen förbil-
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
ligas, samtidigt som staten hjälper till att skapa förutsättningar. Det är ju för
att lyfta fram det som är miljömässigt rätt och bra som vi satsar särskilda
statliga pengar på ekologisk odling och den typen av verksamhet, dvs. detta
förutsättningsskapande arbete som kan vara mer generellt till sin karaktär
som staten är särskilt lämpad att ägna sig åt.
Kommunerna har en stor uppgift, vilket jag och regeringen understrykit i
samband med en proposition om Agenda-21-arbetet liksom uppföljningen
av Riokonferensen beträffande vilken vi också har lagt fram en proposition.
Jag vill bara helt kort hänvisa till de uppgifter som vi anser att kommunerna
är särskilt lämpade att hantera. Det finns kommuner som har visat framföt-
terna när det gäller både listning av produkter och att försöka få bort sådant
som är direkt skadligt för avlopp etc. för att på det sättet bidra till att kom-
muninvånarna informeras. Det är ett utmärkt arbete som jag hoppas kom-
mer att breddas framöver.
När det gäller frågan om substitutionsprincipen vill jag hänvisa till den
proposition om kemiska produkter som regeringen nyligen har lagt fram.
Utan möjlighet att hinna gå in på några detaljer i denna vill jag ändå säga
att vi kommer att bredda tillämpningen av subsitutionsprincipen, så att den
också kan tillämpas för att ersätta användning av kemikalier med andra me-
toder som innebär att kemikalier inte behöver användas. Att på det sättet
förebygga och att substitutionsprincipen inte längre bara är kopplad till ke-
mikalier utan till aktsamhetsreglerna i den nya miljöbalken betyder att regel-
systemet, när beredningsarbetet är färdigt, kan kopplas till många fler områ-
den som har påverkan på vår gemensamma miljö.
Anf. 6 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Nej, Olof Johansson, jag är inte för en ”enfald” utan för en
mångfald på de flesta områden. Jag tror att det på miljömärkningsområdet
är bra att man utvecklat olika metoder och att det är bra att ha konkurrens
på området. Men jag menar att man, när man som konsument står i affären,
ändå behöver någon form av standardisering så att man kan se om ett märke
står för bra miljömärkning, vilket jag håller med om att exempelvis Falken,
Bra miljöval, Änglamark osv. gör. Det bör framgå att alla dessa produkter
fyller samma krav. Det var just utifrån problemen med Svanen, som kostar
mer och som inte alla producenter kan använda, som jag tog upp frågan.
Man kan mycket väl tillåta olika system men ändå ha ett enhetligt omdöme,
så att konsumenter som inte kan tränga in i alla detaljer om vad respektive
miljömärkning står för kan känna att de gör ett bra miljöval. Det är viktigt
att detta underlättas.
Fru talman! Beträffande ekonomiska incitament är problemet, trots sats-
ningen på ekologisk odling och en del andra försöksverksamheter, att det är
ganska blygsamma summor som satsas.
Resultatet är att de som odlar ekologiskt ännu inte kan konkurrera pris-
mässigt. Miljöministern vet ju mycket väl att det ställer till problem för kon-
sumenter som inte har fått så mycket information. Därför hävdar Vänster-
partiet att man bör göra miljövänliga produkter mer attraktiva även prismäs-
sigt. De borde gynnas prismässigt, och det borde vara cn mycket angelägen
uppgift.
Så till frågan om att utbytesprincipen inte bara skall gälla kemikalier. Det
är bra att man från regeringens sida vill driva det hårdare. Det är mycket
angeläget, men problemet är att den lagstiftning som finns redan i dag när
det gäller kemikalier inte följs upp. Det är avvikt att följa upp lagstiftningen
när det gäller både kemikalier och andra produkter.
Fru talman! Jag vill avsluta med en förhoppning om att regeringen skall
titta närmare på alla dessa frågor. Det finns mycket stora behov av att under-
lätta miljövalet för konsumenten.
Anf. 7 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Det gläder mig naturligtvis att vi har kunnat komma varandra
närmare eller i den här debatten i varje fall har klarat ut en del missförstånd.
Om jag förstår Eva Zetterberg rätt är hon mer intresserad av förenhetli-
gande av kriterievalet i de olika miljömärkningssystemen än av att bara ha
ett enda eller ett fåtal miljömärkningssystem.
Det är naturligtvis viktigt att vi från den statliga sidan hjälper till med de
resurser som krävs för att det skall gå att vara ambitiös när det gäller kriterie-
val. Där har våra myndigheter en viktig uppgift. Kemikalieinspektionen är
ett typexempel på just den sortens myndighet som måste kunna bistå kom-
munerna med råd och dåd för att ge den rätta kunskapsgrunden. Det är på
samma sätt med Naturvårdsverket och dess relation till kommunerna. Det
finns ett myndighetsansvar på det här området. Vi måste centralt se till att
skapa bästa möjliga förutsättningar för kommunerna men också för konsu-
menterna. Vi inskärper detta när vi betonar just den inriktningen i samband
med t.ex. uppföljningen av Riokonferensen och i den senaste kemikaliepro-
positionen.
Däremot är det mycket svårt att med differentierade skatter möta den
mångfacetterade marknad som vi vill påverka. Det tror jag att vi egentligen
är överens om. Miljömärkningssystemet klarar mycket, men det är mer av
ett informationssystem som överlämnar till konsumenten att själv välja. Mil-
jömärkningssystemen och ett förenhetligat kriterieval skall skapa trovärdig-
het för vad som är miljövänligt.
Det är naturligtvis betydligt svårare om man skall gå in på den mycket dif-
ferentierade varumarknaden. Vi har valt att göra differentieringar på områ-
den, t.ex. på drivmedelsmarknaden, som är mycket betydelsefulla ur miljö-
synpunkt. Där har vi gått in med kraft och påverkat marknaden där det har
varit möjligt, utan en massa skattebyråkratiskt krångel. Den typen av strä-
van finns från statens sida. Det är klart att vi skall gå vidare på den vägen.
När vi gör det får vi vara försiktiga så att vi inte skapar mer byråkrati än vad
som är absolut nödvändigt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:90 5 § Svar på interpellation 1993/94:118 om sysselsättningen i Stock-
18 april 1994 holms län
Svar på
interpellationer
10
Anf. 8 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Anita Johansson har, utifrån förhållandena i Stockholms län,
frågat mig vilken strategi jag har för att dels skapa riktiga jobb åt de ungdo-
mar som får del av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, dels skapa riktiga
jobb åt de 12 600 ungdomar som i dag är öppet arbetslösa och dels minska
antalet långtidsarbetslösa. Hon har även frågat mig vilket ansvar regeringen
har för de kommuner vars socialbidragskostnader ökar kraftigt på grund av
att de långtidsarbetslösa blir utförsäkrade.
Först vill jag säga att regeringen fram tills nu har arbetat hårt för att repa-
rera skadorna från 1980-talets inflations- och spekulationsekonomi, då Sve-
rige prissatte sig ur världsmarknaden. Vårt arbete har bl.a. bestått i att få
ner det höga kostnadsläget, stävja ökningen av budgetunderskottet, få i gång
näringslivet och satsa stort på infrastrukturen. Det är viktigt att skapa förut-
sättningar för en uthållig tillväxt i ekonomin. Utan tillväxt hotas både jobben
och själva grunden för vår välfärd.
Möjligheterna för näringslivet har förbättrats genom en rad åtgärder som
sänkta arbetsgivaravgifter, en förhållandevis återhållsam löneutveckling,
deprecieringen, produktivitetsförbättringar, räntesänkningar m.m. Detta
kombineras med en stram, långsiktig ekonomisk politik. Vårt land har här-
igenom skaffat sig ett förnämligt kostnadsläge för att hävda sig internatio-
nellt när konjunkturen vänder på allvar, inte bara i Sverige utan också i öv-
riga Europa.
Ungdomarna har haft en svår situation, liksom andra nytillträdande på ar-
betsmarknaden, under lågkonjunkturen. Den öppna ungdomsarbetslöshe-
ten uppgick till 8,7 % av befolkningen mellan 18 och 24 år i Stockholms län
i mars i år. Den öppna arbetslösheten uppgick till 5,5 % av befolkningen för
dem mellan 16 och 64 år i länet.
Regeringen har kraftigt byggt ut utbildningarna på gymnasie- och hög-
skolenivå samt prioriterat ungdomarna inom arbetsmarknadspolitiken. I
februari 1994 fanns nära 16 000 ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der i Stockholms län. Ungdomspraktiken har varit dominerande, med 12 000
personer i åtgärder. Ungdomar kan också anvisas andra åtgärder som t.ex.
arbetsmarknadsutbildning, rekryteringsstöd, utbildningsvikariat och starta-
eget-bidraget. Länsarbetsnämnden i Stockholms län har tillsammans med
Ung företagsamhet satsat på Young Business, där unga människor får pröva
på att starta och driva företag.
En studie visar att omkring 27 % av dem som hade ungdomspraktik under
hösten 1993 efteråt fick arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Ung-
domspraktikens nya utformning har fått en tydligare inriktning på fast an-
ställning. Ungdomspraktiken kan nu förlängas efter sex månader med ytter-
ligare sex månader hos samma arbetsgivare. Arbetsförmedling och arbetsgi-
vare skall då ha ”tagit i hand” på att den unge blir anställd hos arbetsgivaren
efteråt.
AMS har nyligen påbörjat en informationskampanj som rör nyrekryte-
ringar, där bl.a. rekryteringsstödet och det generella anställningsstödet lyfts
fram. Många av de nyanställningar som kampanjen beräknas bidra till kom-
mer att tillfalla ungdomar.
Regeringen har även vidtagit åtgärder inom det arbetsrättsliga området
för att öka möjligheterna för nytillträdande, bl.a. ungdomar, att komma in
på arbetsmarknaden. T.ex. har tiden för provanställningar ökat från sex till
tolv månader, vilket särskilt gynnar ungdomarna.
Regeringen har satt in massiva insatser för att stävja arbetslösheten. Totalt
sett fanns i februari 1994 över 43 000 personer i konjunkturberoende åtgär-
der i Stockholms län. Aldrig någonsin tidigare har arbetsmarknadspolitiken
nått en sådan omfattning. I takt med att konjunkturen vänder ökar också
nyrekryteringarna. Arbetslösheten och långtidsarbetslösheten har därige-
nom minskat i år. Regeringen har en hög ambitionsnivå för att fortsätta
minska arbetslösheten.
Länsarbetsnämnden i Stockholms län bedömer att läget blir ljusare på lä-
nets arbetsmarknad. Stockholmsregionen tillhör de delar av landet där de
största förbättringarna väntas enligt länsarbetsnämndernas och AMS be-
dömningar. Antalet lediga platser ökar och arbetslösheten minskar vid oför-
ändrad omfattning av antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsläget väntas bli bättre även för ungdomarna i länet. Enligt
en undersökning som Arbetsförmedlingen City utfört visar det sig att flerta-
let av företagen är positiva till att anställa ungdomar, framför allt de unga
som har minst treårigt gymnasium bakom sig.
Regeringen införde för drygt ett år sedan arbetslivsutveckling, ALU, som
ett led i att stärka arbetslinjen. I dag finns över 50 000 personer i åtgärder.
I samband med att åtgärder infördes, minskade också antalet utförsäkrade
från arbetslöshetskassan. Antalet har inte varit så litet sedan år 1990.
Regeringen har dessutom tagit initiativ till ett nytt och förfinat uppfölj-
ningssystem för att snabbt få in nödvändiga uppgifter om förändringar, kost-
nader och orsaker till socialbidragsberoende. Socialstyrelsen utvecklar syste-
met i samarbete med Svenska kommunförbundet och Statistiska centralby-
rån.
Anf. 9 ANITA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret på min interpellation. Arbetsmarknads-
ministern kanske tycker att jag är litet tjatig när jag återkommer med inter-
pellationer om sysselsättningen i Stockholms län. Orsaken är att jag är
mycket oroad över situationen.
Sedan, fru talman, är jag faktiskt ganska less på att ständigt läsa och höra
Börje Hörnlunds uttalanden om hur hårt regeringen arbetar för att reparera
skadorna från 80-talet. Jag tycker det är hög tid för Börje Hörnlund och re-
geringen att tala om 1994. Arbetslösheten uppgår ju till tvåsiffriga tal. Under
80-talet, då Socialdemokraterna regerade, hade vi en arbetslöshet på några
procent. Detta är ett faktum.
Fru talman! Ingen annanstans i vårt land finns det så många arbetslösa
människor som det finns i Stockholms län. Närmare 100 000 människor står
utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Värst drabbade är de unga.
27 000 ungdomar under 24 år möts av beskedet att de inte behövs i arbets-
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
11
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
12
livet. En hel ungdomsgeneration riskerar att slås ut. I förlängningen hotar
ett samhälle med ökade motsättningar mellan generationerna.
Varför skall de unga ställa upp på ett samhälle som inte ställer upp på
dem?
Men inte nog med detta, Börje Hörnlund! Sambandet mellan den höga
arbetslösheten och de stora offentliga underskotten är mycket tydligt. Inget
annat lands offentliga ekonomi drabbas så hårt av hög arbetslöshet som Sve-
riges.
Förra året betalades 2,6 miljarder kronor ut i kontantstöd i Stockholms
län - pengar som i stället skulle kunna användas till framtidsinvesteringar för
fler jobb samt till löner till alla de kvinnor som har blivit uppsagda inom den
offentliga sektorn. Vårt land blöder till följd av arbetslösheten.
Samtidigt tickar en socialbidragsbomb som riskerar att brisera när som
helst. På tre år, Börje Hörnlund, har socialbidragen i vår region i det när-
maste fördubblats, från drygt 600 miljoner kronor till 1,1 miljarder. Det är
en direkt följd av den höga arbetslösheten. Än värre blir det om regeringen
driver igenom det nya a-kasse-förslaget.
I massarbetslöshetens kölvatten följer nedskärningar i den kommunala
verksamheten.
Förra veckan presenterade Socialstyrelsen en rapport som visar att det är
storstäderna som drabbas av nedskärningar på grund av arbetslösheten.
Värst utsatta är barnen. Färre anställda, större barngrupper och högre taxor
gör att barnen - de värnlösaste av alla - drabbas hårdare än någon annan
grupp i det borgerligt styrda Sverige.
På det här sättet skär arbetslösheten som en kniv genom det svenska väl-
färdssamhället. Ingen kommer undan. Alla drabbas - även vi som har jobb.
Vi socialdemokrater i Stockholms län känner djup oro inför den här ut-
vecklingen. För första gången i modern svensk historia riskerar barnen och
ungdomarna att få det sämre än tidigare generation. Alla känner oro - vare
sig man är mamma eller pappa, mormor eller morfar osv.
Förra veckan presenterade LO ett mycket bra program mot arbeslöshe-
ten. Jag hörde Börje Hörnlund i en radiointervju säga att han inte hade hun-
nit läsa programmet. Men nu har Böije Hörnlund kanske hunnit med det.
Jag skulle vilja veta om arbetsmarknadsministern är beredd att kommentera
LO-programmet och framför allt om han är beredd att göra något, även för
de arbetslösa i Stockholms län.
Anf. 10 KRISTINA PERSSON (s):
Fru talman! Jag måste säga att jag blir litet orolig när jag hör arbetsmark-
nadsministerns analys och bedömning av läget när det gäller sysselsättningen
i dag och i framtiden. Jag blir orolig av två skäl.
Första skälet är att arbetsmarknadsministern låter så nöjd. Vi har haft pro-
blem. Men nu är allt på väg att ordna sig tack vare regeringens framsynta
politik.
Sanningen är dock att vi är på väg att hamna i precis samma elände som
resten av Europa, med samma höga och varaktiga arbetslöshet. EU-länder-
nas erfarenhet är att när konjunkturen på 80-talet vände och det under några
få år skapades 9 miljoner nya jobb gick de nya jobben framför allt till de
nytillträdande på arbetsmarknaden. De som redan var arbetslösa kom inte
in på arbetsmarknaden igen. Det var därför som arbetslösheten i EU-län-
derna, trots ökad akvititet i ekonomin, låg kvar på en hög nivå.
Faktum är att vi nu ser tendenser till precis samma sak på arbetsmarkna-
den i Stockholms län och Stockholms stad men också, kan man utgå från, i
resten av landet. Arbetslösheten växer inte längre, och det är skönt. Men
den ligger kvar på en hög nivå. Det finns en stor grupp människor som har
varit arbetslösa under en längre tid - i 12,18 eller 24 månader - och som får
allt större svårigheter när det gäller att hitta jobb.
Det värsta är att det finns insikter om problemet. Dessutom finns det re-
surser. Regeringen har nämligen ställt resurser till förfogande i form av pro-
jektmedel som skulle kunna användas till s.k. orienteringskurser, stöd för
att hitta en ny arbetslivsinriktning och utbildning som ger jobb i framtiden.
Men resurserna tas inte till vara.
Länsarbetsnämnden i Stockholm gör inte slut på sina projektmedel, trots
att behoven är så stora. I stället kommer pengarna att skickas tillbaka till
AMS och regeringen. Det är ganska stora belopp som det är fråga om.
Regeringen har alltså ställt resurser till förfogande. Men man har inte sett
till att det finns kapacitet i form av personal som kan använda dessa resurser
på ett meningsfullt sätt. Dessutom finns det stelbenta regler som gör att det
inte är tillåtet att genomföra projekt på andra sätt, t.ex. genom de fackliga
organisationerna. Detta är inte bara misshushållning med offentliga medel
utan också väldigt orättfärdigt gentemot de människor som drabbas av ar-
betslöshet. Jag utgår från att regeringen snabbt kommer att försöka göra nå-
got åt det här problemet.
En ny inriktning i arbetslivet för dem som har drabbats av arbetslöhet är
en nödvändig men förhållandesvis kortsiktig åtgärd. Ännu viktigare är det
att vi får en långsiktig strategi mot arbetslösheten.
Här finns det andra skälet till att jag är orolig. I arbetsmarknadsministerns
svar finns det inte något som skulle kunna ändra på regeringens dystra pro-
gnos om fortsatt hög arbetslöshet under 90-talet.
Man frågar sig om regeringen verkligen accepterar att den totala arbets-
lösheten ligger kvar på tvåsiffriga tal. Vi vet att industrin nu ökar antalet
anställningar något. Men det sker mycket långsamt. Framför allt kommer
det inte att räcka till för att suga upp de 500 000 människor som står utanför
arbetsmarknaden.
I stället ökar övertiden kraftigt. Jag är just tillbaka efter att ha gjort arbets-
platsbesök hos Ericsson vid Telefonplan och i Flemingsberg. Där har man
ett övertidsuttag på 10 %. De finns t.o.m. de som har bortemot 200 timmar
övertid. Facket har inte något att sätta emot. Man har inte laglig rätt att
stoppa denna övertid, som gör att arbetslösa går miste om jobb.
Den kanske allra verkningsfullaste åtgärden, kraftfulla insatser för att
höja kompetensnivån i arbetslivet bland vanliga löntagare, väntar vi fortfa-
rande på. Trots utredningar och väl spridda insikter om behoven händer ing-
enting på det här området.
Visst är en utbyggnad av högskolan mycket bra och nödvändig - en sådan
vill vi också ha. Men det räcker inte. Man måste också ta vara på den arbets-
kraft som redan finns ute i arbetslivet.
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
1** Riksdagens protokoll 1993194. Nr 90
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
Om man kunde ha 100 000 vuxna i utbildning skulle det skapa luckor i
arbetslivet som i slutändan skulle fyllas med arbetslösa. Dessutom är det
kompetens och ett bättre kunskapsinnehåll i produktionen som Sverige be-
höver, inte lägre priser eller devalveringar - vilket man kan tro efter att nyss
ha lyssnat på arbetsmarknadsministern.
Behoven här är enorma. Det finns över 1 miljon vuxna i arbetslivet som
inte har kunskaper motsvarande gymnasiekompetens. Av dessa har 700 000-
800 000 inte ens en utbildning motsvarande årskurs 9 i grundskolan. Det är
denna kategori människor som allra mest befinner sig i farozonen när det
gäller framtidens arbetsmarknad.
Det är nu som vi med gemensamma krafter - tillsammans med löntagarna
och deras fackliga organisationer, med arbetsgivarna samt med regeringen
och riksdagen - måste anstränga oss i arbetet med att hitta för framtiden håll-
bara lösningar. Det skulle inte bara innebära minskad arbetslöshet utan
också vara en långsiktig investering för att lösa Sveriges ekonomiska pro-
blem.
Anf. 11 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fm talman! Även om Anita Johansson inte tycker om att höra det kom-
mer man inte ifrån att grunden för välfärd och arbetsmarknad var totalt rase-
rad när regeringen tog över hösten 1991. Vi var prissatta ur världsmarkna-
den. Varje månad varslades 6 000-9 000 personer i näringslivet. De blev ar-
betslösa efter det att den nya regeringen tog över. Men de varslades för att
företagen inte längre gick under den socialdemokratiska tiden.
Detta är i princip alla ekonomer överens om. Det framgår av socialdemo-
kraten Eklunds postbrev. Han jobbade i Finansdepartementet. Det framgår
på många ställen. Låt oss vara ärliga och erkänna att läget var förtvivlat. Nu
har vi på två och ett halvt år fått en grund som är mycket stabil för tillväxt
och utveckling. Det är det bästa kostnadsläget någonsin. Från att ha haft 30
miljarder i negativ bytesbalans när vi tog över får vi för första gången på
många år en positiv bytesbalans på minst 30 miljarder. Sverige går nu ihop.
Det gäller också att se allvaret med vårt budgetunderskott och med vår
arbetsmarknad. Detta är allvarligt. Men tro inte att Sverige går bättre genom
att budgetunderskottet ökas med ytterligare 40 miljarder, som socialdemo-
kraterna ville då vi i december förra året diskuterade det stora arbetsmark-
nadspolitiska beslutet. Då skulle vi ha fått mycket högre räntor än vi har i
dag. Även det budgetförslag som ni nu har lagt fram, där ni har sansat er en
hel del, ger ett ytterligare lånebehov på 24 miljarder. Det skulle också föra
räntorna uppåt. Räntorna är nyckeln i detta. Det är först när de får en rimlig
nivå som företagen vågar börja investera och som privatpersoner också bör-
jar våga köpa och investera. Vi ser också att hushållen nu härden bästa fram-
tidstron någonsin, sedan man började mäta 1973. Sedan återstår mycket
praktiskt arbete.
Jag vill kommentera hur man gör en summering. Ja, 5 % på 1 miljon blir
fler än 5 % på en liten arbetsmarknad med 100 personer. Jag tycker att vi
borde kunna resonera utifrån de principer som alla är eniga om i vårt land,
att sådana här saker beräknar vi i procent och inte på annat sätt. Annars kan
14
man lägga ihop övriga Sverige och säga att det blir si och så många. Den
typen av diskussion leder inte framåt.
1991 utförsäkrades 7,5 % av de långtidsarbetslösa. De fick i hög utsträck-
ning socialbidrag. Förra året, 1993, utförsäkrades 0,7 % av de långtidsar-
betslösa. Trots en utomordentligt svår arbetsmarknad har vi, relativt sett,
minskat utförsäkringen 10 gånger. Det är bra för kommunernas socialbidrag.
Det finns ett problem, men det löses med nya a-kassan. Just i denna region
har få personer varit med i arbetslöshetskassorna. Många har stått utanför.
Nu kommer de också in. Har man haft höga inkomster och plötsligt hamnar
på noll och KAS-nivå anlitas socialen i viss utsträckning.
Kommunerna har mycket av detta i egna händer. Om t.ex. en ung männi-
ska är på väg ut går det att kommunalt ställa upp en åtgärd om man inte
klarar problemet på den andra arbetsmarknaden. Då slipper man personen
i fråga på den sociala sidan.
Låt mig också säga, eftersom vi har en invandrarklass på besök, att Social-
demokraterna tillsammans med Ny demokrati sade nej till invandrarpraktik.
Den kommer att betyda oerhört mycket för invandrarna när det gäller att få
ett fäste på arbetsmarknaden. Skickar man in en ansökan med ett namn som
arbetsgivaren i fråga inte kan uttala är det inte så lätt att bli rättvist värderad.
Men om man får komma in på jobbet i sex månader och visa hur duktig man
är, har man mycket större chanser. Desssutom är det ett mycket bra led i att
lära invandrare bättre svenska. Går man i klump med kamrater i Rinkeby,
vilket man ofta gör, pratar man sitt hemlands språk. Kommer man däremot
in på en svensktalande arbetsplats är det ett annat språk som gäller.
Ja, Kristina Persson, AMS har gott om ekonomiska resurser. Vi har sett
över ett antal regler. En arbetsgrupp jobbar ihop med AMS för att man lät-
tare skall klara handläggningen. Kompletteringspropositionen kommer
också att medge ett mindre personaltillskott för att man på allvar skall kunna
gå ut till företagen och framför allt byta ut övertiden.
Anf. 12 ANITA JOHANSSON (s):
Fru talman! Börje Hörnlund säger att grunden för vår välfärdspolitik var
raserad när vi socialdemokrater regerade. Jag undrar om Böije Hörnlund
egentligen tror på det där själv.
Nu har det snart gått en mandatperiod, Böije Hörnlund. Det har varit en
fyrpartiregering i landet. Böije Hörnlund har haft ansvar för arbetsmark-
nadspolitiken. Vi har i Stockholms län i dag 77 953 personer öppet arbets-
lösa. Värst av allt, som jag fick läsa i rapporten från länsarbetsnämnden på
morgonen, är att ungdomsarbetslösheten hade ökat med 700 ungdomar från
förra månaden. Det är detta som oroar mig, Börje Hörnlund. Det borde
oroa arbetsmarknadsministern också. Skyll inte efter snart en mandatperiod
på socialdemokratisk politik! Hade ni i stället anammat litet grand av alla de
förslag som vi har lagt fram i denna kammare är jag övertygad om att situa-
tionen hade sett helt annorlunda ut, Börje Hörnlund.
Jag kollade på morgonen hur det såg ut i min hemkommun och konstate-
rade att 4 800 personer sökte jobb. Det finns 195 lediga arbeten. Så här ser
det även ut i grannkommunen Värmdö. Vart man än ringer ser det likadant
ut. Vad händer i en sådan här borgerligt styrd region? Jo, i vårt landsting har
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
15
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
16
man sagt upp över 6 000 personer. Kvinnor har skickats hem. Kvinnor får gå
på a-kasseersättning och i allra värsta fall på socialbidrag - kvinnor som be-
hövs så väl för de sjuka, för de gamla och för barnens skull. Det är detta som
gör mig så upprörd, Böije Hörnlund.
Jag kunde förra veckan höra det folkpartistiska landstingsrådet Andres
Käärik säga: Var inte oroliga! Moderaterna säger ingenting i det här länet.
Jag undrar vad Börje Hörnlund säger till de här 6 000 kvinnorna - för det är
i allmänhet kvinnor - i Stockholms län. Kan Böije Hörnlund ge dem en liten
strimma av hopp om att få behålla sina jobb eller att få dem tillbaka, jobb
som är verkligt nyttiga för vårt samhälle?
Anf. 13 KRISTINA PERSSON (s):
Fru talman! Det gläder mig verkligen att höra att kompletteringsproposi-
tionen kommer att rymma förslag på det här området. Men det lät inte så
värst hoppfullt med ett ”mindre” personaltillskott. Jag hoppas verkligen att
ett ”mindre” personaltillskott kommer att räcka. Det är naturligtvis bättre
än ingenting. Men här krävs åtgärder snabbt och då kanske det inte är ett
mindre personaltillskott utan litet mer personal som det är fråga om.
Det vore också bra om man kunde passa på att ändra på de regler som nu
gör att det inte är möjligt att använda den infrastruktur och kompetens som
t.ex. de fackliga organisationerna besitter när det gäller att organisera pro-
jekt samt att fungera rådgivande och vägledande för de arbetslösa
Jag vill invända mot synsättet att det råder en motsättning mellan budget-
underskott och arbetslöshet. För det första rymde det socialdemokratiska
budgetalternativet ett mindre budgetunderskott än regeringens. För det
andra beror budgetunderskottet just på arbetslösheten. 75 % av budgetun-
derskottet går att direkt förklara med arbetslösheten: Mindre inkomster till
statskassan och högre utgifter för arbetslöshetsersättning, socialbidrag osv.
Det finns ingen motsättning däremellan. Det enda sättet att få ordning på
Sveriges ekonomi är att få bukt med arbetslösheten.
Jag fick inget svar på min fråga om kompetensutveckling. Här behöver vi
verkligen göra något radikalt och snabbt. Det är nu vi kan göra det. Det är
nu företagen går med höga vinster. Det är nu vi har en stor arbetslöshet. Det
är nu vi skall sätta i gång stora program för att utbilda människor som redan
är i arbetslivet. Det borde finnas något slags automatisk samhällsgaranti som
träder in så snart någon människa varit arbetslös längre tid än den månad
eller två som det tar att hitta ett nytt jobb när man har drabbats.
Människors kompetens är en färskvara. Den måste efterfrågas och tas i
anspråk för att fungera och vara användbar. Om den läggs i träda och inte
tillvaratas förlorar man sin kompetens och sin förmåga att fungera i arbetsli-
vet. Det blir både ett samhällsekonomiskt slöseri och en mänsklig tragedi
när detta inträffar.
Anf. 14 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Om de 69 000 människor i näringslivet som varslades om av-
sked varje månad 1991 blev arbetslösa 1992 måste denna arbetslöshet fak-
tiskt vara ett arv från socialdemokratin, Anita Johansson.
När man hösten 1991 var i ett läge då 50 % av de anställda i företagen
arbetade i företag som inte gick ihop och det ledde till närmare 100 konkur-
ser per vardag är det naturligtvis ett arv. Men jag är mycket mer finstämd i
debatten än vissa socialdemokrater. Jag vet att ni inte ensamma bär den bör-
dan. Det var många som felade ett tag, men det var i alla fall ni som rege-
rade.
När ni då i en debatt menar att regeringen rår för både den internationella
lågkonjunkturen och det förfärliga 80-talsarvet tycker jag rent ut sagt att ni
är ofina.
Ett exempel är Nordbanken, där vi har fått in ungefär 40 miljarder. Var-
enda förlustaffär gjordes före regeringsskiftet. Vi får bara notan. Visst är det
ett arv! Arvet tillkom före regeringsskiftet.
Hittills i år har arbetslösheten minskat med 30 000 personer mer än vad
åtgärderna har ökat. Vi har alltså upplevt en vändning. I dagens rapport om
den senaste veckan ser vi att antalet lediga platser är ordentligt många fler
än de varit ett antal år bakåt. Jag vill inte yvas över det, utan bara notera att
vi egentligen skulle ha en debatt om hur man bäst tar tag i problemet och får
ut så mycket som möjligt. Med så många utanför ordinarie arbetsmarknad
tar det ändå sin tid innan man är tillbaks till den fullgoda arbetsmarknad som
både ekonomi och medmänsklighet kräver.
Jag hade överläggningar med Kommunförbundets ledning, samtliga parti-
företrädare och Landstingsförbundets ledning. Vi diskuterade att man nu
måste passa på att kompetensutveckla de 95-100 % av personalen som ändå
långsiktigt skall bli kvar så att det uppstår vikariat som gör att inte fler kom-
mer ut i öppen arbetslöshet.
Jag upplevde då ett mycket bra gensvar. Arbetsmarknadsverket fick order
att arbeta på det sättet. Jag har med egna ögon läst och med egna öron hört
att chefen för Arbetsmarknadsstyrelsen noterat att varslen i denna sektor nu
har lugnat ned sig. Det behöver vi i denna situation. Det finns tillräckligt
många människor som står utanför ordinarie arbetsmarknad att rekrytera
bland.
Om man skall betrakta ett tiotal miljoner kronor som ett stort eller litet
tillskott beror på hur man räknar, Kristina Persson! Vad gäller reglerna kan
jag säga att det finns en arbetsgrupp där AMS utgör ena delen och departe-
mentet den andra. AMS har sitt regelverk. Det är en ganska tjock bok. Vi
har förordningar. Uppgiften är att resonera igenom frågorna på så sätt att
det leder till snabbare och bättre handläggning. Det är också ett sätt att för-
stärka vår organisation.
Finansens tjänstemän - de fanns där även på er tid - säger att man måste
låna 24 miljarder till för kommande budgetår om man följer det socialdemo-
kratiska budgetförslaget. Nu skall regeringen lägga fram sin kompletterings-
proposition och Socialdemokraterna sin. Vi får se hur det blir då. Januari
ligger bakom oss.
Kompetensutvecklingen sker på två sätt. Det är bra att högskolorna är ut-
byggda med ca 30 %. Det leder till att fler och fler kompetenta kommer in
på arbetsmarknaden.
Det är synd att bara 25 000 elever på tvåårigt gymnasium passar på att gå
det tredje året när det kunde vara 40 000-50 000. Det är inte bra på sikt.
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
17
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
Utbildningsvikariaten har sedan de inrättades för ett antal år sedan aldrig
varit på den nivå som de är just nu.
Det finns pengar kvar för företagsutbildning, dvs. det system där företa-
gen utbildar internt i stället för att skicka i väg folk. Parterna måste ändå ta
huvudansvaret för att resurser avsätts för utbildning.
Anf. 15 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag undrar när Böije Hörnlund tänker ta ansvar för rege-
ringspolitiken och sluta att skylla på Socialdemokraterna. Det skulle vara
roligt att få ett svar på den frågan. Nu har ni snart regerat i en mandatperiod,
så nu är det dags.
Jag fick heller ingen kommentar kring det förträffliga program som LO
har lagt fram. Jag hoppas att Böije Hörnlund har läst det. Gör det annars!
Det finns mycket matnyttigt i det programmet.
Jag mötte förra veckan ett antal arbetslösa ungdomar. Det var det som
gjorde mig så oerhört rädd och förskräckt. Jag frågade vad de gör på da-
garna. De svarade: Sover. Jag frågade vad de ser fram emot. De svarade:
Fredagen, när vi får dricka starköl.
Jag tror att vi som är aktiva i en storstadsregion har anledning att vara än
mer oroade just för ungdomsarbetslösheten med tanke på de tillfällen att
komma snett som finns i denna region. Det är därför jag är orolig. Jag skulle
önska att Börje Hörnlund kunde ta det litet på allvar och inte bara skylla
ifrån sig utan göra någonting konkret just för ungdomsarbetslösheten.
Låt mig ta upp en annan sak! I förra veckan kom regeringen med sin regio-
nalpolitiska proposition. Jag kan inte nog understryka hur ilsken jag blev när
jag läste den. Det finns inte en rad om storstäderna. Det finns inte en rad
som talar om att det finns en glesbygd i denna region. Om inte Böije Hörn-
lund har varit ute i skärgården rekommenderar jag en resa till vår glesbygd
i Stockholms län.
Det omnämns med några få rader att det pågår en utredning. Jag hoppas
verkligen att Böije Hörnlund kan böija bry sig litet grand om denna region.
Jag är trött på den storstadsfientliga politik som man håller på med. Jag hade
förväntat mig att Moderaterna skulle ha tagit litet mer hänsyn till Stock-
holmsregionen, men icke sa Nicke! Det är en storstadsfientlig politik som nu
pågår.
Kan jag få några kommentarer kring LO-programmet? Kan jag få några
kommentarer kring vad Börje Hörnlund konkret tänker göra för de ytterli-
gare 700 ungdomar som blir arbetslösa denna vecka i Stockholms län?
Anf. 16 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag sade tillräckligt om historien i förra inlägget. Om Anita
Johansson är den enda jag känner i Sverige som inte förstår de samman-
hangen är det bara så.
Jag har mycket noga analyserat ett antal tidigare LO-program. Det finns
när det gäller åtgärdssidan anledning att diskutera en del frågor. Sättet att
diskutera finansieringsfrågorna imponerar däremot inte. Om vi verkligen
skall ställa till det för oss skall vi - en nation som lånar mer än nästan alla
18
andra - gå in på en politik som innebär att man lånar ännu mycket mer. Det
är jag övertygad om. Då får man höjd ränta och färre jobb.
Den delen i programmet är allvarlig. Om socialdemokratin behöver disku-
tera den delen behöver faktiskt LO diskutera den ännu något mer.
Över 100 000 ungdomar har funnits i olika åtgärder. Jag vet inte exakt hur
det är i dag. Det har inte rört sig om så långa perioder i öppen arbetslöshet.
Jag vill väldigt gärna se att de blir ännu kortare.
Jag vet mycket väl vilka riskerna är när ungdomar går arbetslösa långa
perioder. Det kan vi se i länder som ligger ganska nära oss, ute i Europa.
Det är därför som vi gör allt för att ungdomarna skall få chansen: extra ut-
bildningsprogram, ungdomspraktik och allt annat som finns.
Men visst drabbas ungdomarna extra hårt genom att de saknar yrkeserfa-
renhet och genom att de som kommer in på ett jobb åker ut först, eftersom
våra arbetsmarknadslagar fungerar på det sättet.
Jag måste säga att jag inte tror att Anita Johansson har läst på vidare bra
när det gäller regionalpolitiken. Stockholm kommer att få sitt länsanslag
precis som andra, och Stockholm kommer att få sin del av extrapotten.
Dessa pengar är inte fördelade förrän riksdagen har fattat beslut om sum-
morna.
I fråga om glesbygdsstödet, som är ett bra stöd, står detta väldigt klart:
upp till 450 000 i bidrag, två gånger på tre år. Den ena gången var det hårda
investeringar, den andra gången mjuka investeringar. Detta gäller i de områ-
den som länsstyrelserna utser som landsbygd, och dit hör skärgården. Det
står i klartext. Läsövning, var det! Det är en tjock bok, och jag har förståelse
för att man inte hinner läsa allt. Georg Andersson anklagar oss för att föra
pengarna söderut, hit ner.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på interpellation 1993/94:123 om ROT-insatser
Anf. 17 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ingela Thalén har i sin interpellation ställt ett antal frågor
som rör användningen av den och en halv miljard kronor som regeringen har
fördelat till ROT-insatser.
För det första har Ingela Thalén frågat mig om vilka sysselsättningseffek-
ter regeringen har beräknat att åtgärderna skall leda till.
Regeringen har fördelat pengarna för ROT-åtgärder inom kultursektorn
och på miljöområdet. De projekt som får del av ROT-pengarna beräknas
totalt ge ca 8 500 årsarbeten.
Till ROT-åtgärder inom kultursektorn går 370 miljoner kronor, som be-
räknas ge 1 450 årsarbeten. Dessa är fördelade på följande sätt:
- Statliga kulturbyggnader får 100 miljoner kronor och beräknas ge 100
jobb.
- Icke statliga kulturbyggnader, t.ex. museer på olika håll i landet, får 70
miljoner kronor och beräknas ge 350 jobb.
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
19
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
20
-Kulturmiljövård och kulturbyggnader får 195 miljoner kronor och ger 975
jobb.
- De kungliga slotten får 5 miljoner kronor och ger 25 jobb.
Till ROT-åtgärder inom miljöområdet, i vid bemärkelse, går 1 130 miljo-
ner kronor som beräknas ge 7 100 årsarbeten. Dessa är fördelade på följande
sätt:
- Undervisnings- och omsorgslokaler får 580 miljoner och ger 2 300 jobb.
- Äldrebostäder får 100 miljoner kronor och ger 1 000 jobb.
- Miljöförbättrande åtgärder i bostäder får 330 miljoner kronor och beräk-
nas ge 3 300 jobb.
- Samlingslokaler upprustas för 100 miljoner kronor, vilket beräknas ge 500
jobb.
Därutöver anslås 20 miljoner kronor för en höjning av högsta bidragsni-
vån från 15 000 till 25 000 kronor vid radonsanering av alla typer av fastighe-
ter.
För det andra har Ingela Thalén frågat mig om hur dessa arbetstillfällen
kommer att fördela sig över riket.
Fördelningen av ROT-pengarna mellan olika delar av landet pågår som
bäst inom Arbetsmarknadsverket och övriga berörda myndigheter. De pro-
jektförslag som kommit från bl.a. Riksantikvarieämbetet och Statens Fastig-
hetsverk omfattar projekt över hela landet. Det är också ett stort antal olika
typer av projekt som kan komma i fråga för ROT-bidragen, vilket ger goda
förutsättningar för en bra spridning över landet. Insatser i sysselsättnings-
svaga regioner skall ges hög prioritet.
Slutligen har Ingela Thalén frågat mig om det är regeringens bedömning
att samtliga medel kommer att förbrukas inom den angivna tiden.
ROT-bidragen till godkända projekt betalas ut i efterskott. Av den anled-
ningen kommer delar av de anslagna medlen inte att kunna utbetalas inom
de angivna tidsramarna. Även om utbetalningarna görs senare bör pengarna
kunna vara intecknade i godkända projekt. Det är därför angeläget att beslut
om bidrag fattas utan dröjsmål.
ROT-paketet syftar till att ge en snabb effekt på sysselsättningen i bygg-
branschen. Att projekten kommer i gång så snart som möjligt är därför av
stor vikt. Regeringen poängterar också i regleringsbrevet att det skall ske en
prioritering av projekt med snabb igångsättning och färdigställande under
kalenderåret 1994.
Anf. 18 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Det
var ett mycket bra svar. Det var utförligt och konkret, och både projektens
summor och effekterna på sysselsättningen fanns väl redovisade.
Bakgrunden till min fråga är det initiativ som riksdagen tog, nämligen att
av de pengar som AMS har fått för årets budget använda 1,5 miljarder till
särskilda insatser för reparation, ombyggnad och tillbyggnad.
Det var alltså ett initiativ från riksdagen, fastän vi nog ansåg att regeringen
borde ha tagit ett sådant initiativ redan i december förra året, när AMS
väckte frågan hos regeringen. Då hade ju AMS konstaterat att man inte
kunde utnyttja hela sitt anslag för att pressa tillbaka arbetslösheten.
Svaret är bra i den meningen att det är konkret och i siffror redovisar ef-
fekterna av det regleringsbrev som regeringen utfärdat.
I tidigare ROT-program har bidrag utgått till kommunala fastigheter med
högst 30 % av kostnaden. I det paket som regeringen nu lägger fram genom
sitt regleringsbrev har man infört en begränsning, som innebär att bidrag en-
dast får ges för arbeten som leder till en ökad tillgänglighet för personer med
funktionshinder eller till miljöförbättrande åtgärder.
Detta är naturligtvis mycket vällovliga syften, men finns det inte en risk
för att man genom att ändra reglerna riskerar att begränsa möjligheterna att
få i gång byggen? Jag fruktar också att det blir svårt att tolka de föreskrifter
som nu lagts om åtgärder som syftar till allergisanering, ventilationsförbätt-
ringar, bullerskydd och andra liknande miljöförbättrande investeringar.
Min fråga till Börje Hörnlund är: Finns det en tillgänglig objektsreserv av
det här slaget, som snabbt kan komma i gång? Har AMS redovisat just en
sådan reserv för att öka sysselsättningen? Utgångspunkten för det som var
arbetsmarknadsutskottets förslag och sedemera riksdagens beslut var ju att
man skulle vidta åtgärder för att omedelbart bringa ned arbetslösheten.
Den andra delen av regleringsbrevet berör just stödet till miljöförbätt-
ringar av bostäder. På den punkten har regeringen verkligen lyckats! Man
har ett regelsystem som är oerhört komplicerat. Kommunernas miljö och
hälsovårdsförvaltning skall yttra sig, AMS skall i samråd med Boverket ut-
veckla närmare regler, Boverket och länsstyrelserna skall medverka i bi-
dragshanteringen, och bidrag får lämnas till högst 10 % av den kostnad som
kommunerna finner skälig.
Varför skall man röra till det så här, när vi vet att det finns många ange-
lägna insatser som borde kunna genomföras inom det regelverk som fanns
före detta regleringsbrev?
Kan nu arbetsmarknadsministern lova att regeländringarna och det nya
regelverket verkligen leder till att man pressar tillbaka den öppna arbetslös-
heten? Det var ju syftet med riksdagens beslut att använda innevarande års
medel till särskilda insatser denna period.
I den förra debatten sade Börje Hörnlund att det som är viktigast att dis-
kutera nu - med hänvisning till debatten om gången tid - är hur man bäst
tar till vara den utveckling som nu är på gång. Anser arbetsmarknadsminis-
tern att det regleringsbrev som regeringen utfärdat, efter riksdagens initiativ
om ytterligare medel, verkligen syftar till att ta vara på utvecklingen, så att
den öppna arbetslösheten kan pressas ned?
Anf. 19 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Jag har följt den här debatten genom Ingela Thaléns fråga
till arbetsmarknadsministern och svaret på den. Jag kan konstatera att rege-
ringen har tagit ovanligt lång tid på sig för att komma ur startgroparna.
Det var ju en chans som riksdagen gav regeringen, ett bemyndigande att
snabbt komma tillbaka med ett förslag till program. Min uppfattning är,
Börje Hörnlund, att regeringen har litet svårt att tackla bokstavsfrågorna.
Eller är det kanske så att slitningarna i regeringen är för stora, så att det inte
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
21
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
22
finns något egentligt utrymme för att stödja ett förbättrat bostadsbyggande
och en förbättrad ombyggnadsverksamhet?
Jag vill påminna om att ROT-programmet för 1993/94 var ett initiativ som
togs av socialdemokraterna och som följdes upp av en överläggning med re-
geringen. I den deltog Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna,
men jag noterade redan då att Moderaterna inte var med. Och där har vi
orsaken till regeringens oförmåga att själv lägga fram ett bostadsprogram.
I regeringens proposition står ju också att man inte räknar med några för-
bättringar 1994 och kanske inte heller 1995. Men 1996 skall de stora förbätt-
ringarna komma, allt enligt regeringens egen uppläggning.
Jag kan ha en viss förståelse för hur det kan vara att vara arbetsmarknads-
minister i en regering som så kraftigt domineras av Moderata samlingspartiet
och dess välkända uppfattning om bostadspolitiken.
Det utförligt refererade förslag som nu föreligger är ett försök. Men jag
tycker att man kanske ändå borde ha funderat över om inte alla dessa fantas-
tiska möjligheter att bygga upp bostadsmarknaden skulle kunna tas bättre
till vara.
Vi har ju ett stort antal bostäder som behöver byggas om. Vi har ett lågt
bostadsbyggande. Jag höll på att säga att det är det lägsta i modern tid, men
det är faktiskt det lägsta sedan före andra världskriget. Det är ju ett bra tag
sedan. Vi befinner oss i ett läge med låg inflation, låga räntor och mer han-
terbara produktionskostnader än för ett par tre år sedan. Detta tillgodogör
sig Börje Hörnlund i sitt regeringsarbete.
Men det märkliga är att ingen vill bygga just nu. Det finns ingen som vill
sätta i gång några byggen. Vi har en regering som inte är särskilt intresserad,
och vi har en bostadsmarknad där ingen vill sätta i gång trots att förutsätt-
ningarna är de bästa någonsin. Tycker inte Börje Hörnlund att det är ett
ganska märkligt förhållande?
I slutet av 80-talet, som vi hörde berättas om tidigare, var det en mycket
stor aktivitet på byggmarknaden. Det var mycket stor efterfrågan på lägen-
heter. Det fanns väldigt många människor som ville bygga trots att vi hade
ett högt kostnadsläge. I dag när förutsättningarna är i grunden förändrade
finns det ingen som vill bygga. Det finns faktiskt inte heller någon som efter-
frågar bostäder, för att vara alldeles uppriktig. Men bristen på efterfrågan
sammanhänger ju som bekant med det område som Böije Hörnlund har spe-
cialiserat sig på, nämligen arbetsmarknaden. Vi har ju en mycket stor arbets-
löshet.
Problemet med om det skall byggas bostäder eller ej, om det skall vara
ROT-program eller inte och om det skall vara ombyggnadsverksamhet eller
inte ligger i att vi har olika meningar om hur vi skall tackla arbetsmarknaden.
Den som inte vill tackla arbetsmarknaden och avskaffa arbetslösheten behö-
ver inte heller bygga några bostäder.
Anf. 20 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! De kommunala ROT-bestämmelserna på högst 30 % har re-
sulterat i uppgörelser som gör att man i genomsnitt har betalat 22-23 %. Det
är min förhoppning att företrädarna för kommunerna har förmåga att även
ta tag i de nya miljöbestämmelserna. De brukar vara duktiga att anpassa sig.
Ingela Thalén frågade om jag kunde garantera att detta kommer att ge
många jobb. Ja, det kan jag, men jag kan inte garantera att varje objekt
till fullo kommer att utvecklas som det är tänkt. Jag skall till Ingela Thalén
överlämna ett antal papper med detaljer som visar vilken typ av projekt det
gäller och hur de är fördelade mellan länen i dagsläget.
Låt mig gå över till bostäderna. Jag vet inte vad den sista kända siffran är,
men jag tror att det finns ca 60 000 tomma lägenheter i dag. Det är klart att
det då är litet besvärligt att sätta i gång med nybyggnationer. Men detta är
också i sin tur ojämnt fördelat över landet. Vi har många små kommuner
där det kommer att ta åratal att fylla på de bostäder som man har byggt. Men
mycket talar för att den här regionen kommer att behöva nya bostäder.
Samma sak gäller för hotell och kontor. Man har byggt kontor för många
år framöver. Där sker också en rationalisering som gör att de inte fylls på så
snabbt. Hotellen har som bekant en medelbeläggning på ungefär 30 %. Den
borde egentligen ligga på 70 % för att det skall vara ekonomiskt sunt. Därför
är inte heller den delen av det som byggdes på 80-talet riktigt tillgänglig i
dag.
Oskar Lindkvist vet att jag har en lägenhet i ett hus som ägs av HSB. Den
ligger en liten bit från det ställe där han ibland brukar fika på morgonen.
Det var ett väldigt motstånd när lägenheterna i det området skulle repareras.
Folk är litet oroliga för att flytta och få litet bekymmer ett tag. HSB talade
faktiskt med mig om att jag borde tillhöra den positiva delen för att det skulle
bli lättare att få i gång detta. Det är inte heller så lätt att stampa fram repara-
tioner hur som helst. Det måste ju vara en fördel - och det hoppas jag att vi
är överens om - att man nu handlar upp 20-30 % billigare än under överhett-
ningsperioden. Det är egentligen rätt tid nu att passa på att göra detta.
Jag noterar att byggbranschen är den mest bekymmersamma branschen.
Även om det nu satsas på infrastruktur väsentligt mycket mer än tidigare
väger det inte alls upp byggbranschens problem. Vi kommer säkert att be-
höva ha flera diskussioner om detta oss emellan, men kanske framför allt
inom bostadsutskottet osv.
Anf. 21 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Börje Hörnlund går medvetet förbi det som var kärnan i min
frågeställning. Jag tycker naturligtvis att det är alldeles utmärkt att Arbets-
marknadsstyrelsen kan förhandla med upphandlare, byggare och kommuner
för att komma fram till ekonomiskt vettiga projekt. Jag har inget emot att
det innebär att man pressar tillbaka bidraget från 30 % till 20 %, eller om det
var 22-23 %. Det är ju slutresultatet i en sådan förhandling som är viktigt.
Min poäng i resonemanget om de medel som skall användas innevarande
år är oron för att regeringen har gjort regelverket så komplicerat att man
kanske över huvud taget inte kommer fram till några objekt. Jag frågar ar-
betsmarknadsministern: Varför lägger man in begränsningar inom ramen för
bidragen på högst 30 % så att det finns risk för att det över huvud taget inte
finns några objekt som faller innanför dessa ramar?
Syftet med riksdagens beslut var att under innevarande år använda pengar
för att pressa tillbaks den öppna arbetslösheten med hjälp av åtgärder som
dessutom är samhällsnyttiga, t.ex. reparation, ombyggnad och tillbyggnad.
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
23
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svarpå
interpellationer
24
Den andra frågeställningen handlar om det oerhört komplicerade i att
man i det här perspektivet, från april/maj fram t.o.m. juni, för in ett helt nytt
regelverk med föreskrifter, förordningar, kontrollsystem osv. för ett bidrag
på 10 %. Det är därför som jag frågar Börje Hörnlund om detta verkligen
är genomtänkt.
Jag vill inte påstå att regeringen har gjort dessa begränsningar därför att
den är litet sur över att det inte var regeringen som tog det här initiativet.
Regeringen hade möjlighet att göra detta från december förra året och fram
till i mars. Då sade ett enigt arbetsmarknadsutskott att det faktiskt fick vara
nog. Men det är klart att tanken har slagit mig.
Nu säger Börje Hörnlund att han kan lova att den sysselsättning som han
har redovisat här kommer i gång. Det innebär att omfattningen av projek-
ten - kanske inte just enskilda projekt - kommer att ge ett resultat motsva-
rande ca 17 000 arbetstillfällen.
Det finns en passus i regleringsbrevet som jag vill ställa en fråga om. Det
står att det skall finnas vissa dispensmöjligheter för senare start. Med detta
komplicerade regelverk måste den dispensmöjligheten definitivt behandlas
med stor generositet. Är detta också Börje Hörnlunds uppfattning?
Anf. 22 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Jag vill tala om för Börje Hörnlund att läget när det gäller
tomma lägenheter i dag nästan är likställt med det som rådde efter regerings-
skiftet 1982. Då hade vi i Sverige 45 000-48 000 tomma lägenheter. Det
fanns, lindrigt sagt, stora bekymmer på bostadsområdet när det gällde sys-
selsättning och annat.
Den nya regeringen som tillträdde då drog i gång arbetsmarknaden och
jobben. Den såg till att det investerades och att olika verksamheter kom i
gång. Någon gång under 1985-86 hade de tomma lägenheterna försvunnit.
Det är precis vad som kommer att ske i dag också, Börje Hörnlund.
I det ögonblick arbetsmarknaden i Sverige börjar att fungera kommer folk
att få inkomster. De kommer att delta i konsumtionen. De kommer att efter-
fråga bostäder. Alla de som i dag flyttar tillbaka till sina föräldrar för att de
inte har råd att ha en egen lägenhet, alla de som vräkts från sina bostäder
och alla de som bytt från en bra och rymlig familjelägenhet till en mindre
lägenhet av kostnadsskäl kommer att efterfråga bostäder i och med att de
får jobb.
Jag hoppas att Börje Hörnlund inte anser att Sverige är färdigbyggt. Det
är inte färdigbyggt. Det finns en oerhörd kompetens på bostadsmarknaden.
Den väntar på möjligheter att dra i gång verksamheten.
Börje Hörnlund och jag är ju gamla goda vänner. Men jag pratar nu med
Börje Hörnlund som arbetsmarknadsminister. Jag har litet svårt att accep-
tera att regeringen inte gjorde något när den fick brevet från Arbetsmark-
nadsstyrelsen och Boverket den 23 november i fjol. Det är riktigt som Ingela
Thalén påpekar. Ni gjorde ingenting. Jag tror inte att ni hade tänkt att göra
något heller om inte riksdagen hade slagit näven i bordet och sett till att det
kom en beställning.
Jag skulle också önska att arbetsmarknadsministern ville se över den
mycket konstifika och märkliga byråkrati som finns i en del av de samman-
hang som regeringen nu har fattat beslut om och sörja för att dessa ärenden
handläggs av länsstyrelsernas bostadsenheter och inte på tre eller fyra olika
myndigheter. Det är dessutom angeläget att ökningen av jobben kommer i
gång och, som Ingela Thalén framhåller, att dispensgivningen efter den 1 juli
blir generös.
Anf. 23 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det gäller naturligtvis också på byggområdet att få ut så
många arbetstillfällen som möjligt i förhållande till antalet satsade kronor.
Mot det svär naturligtvis att vissa av byggena till hundra procent är statliga
och alltså inte har privata medfinansiärer. Å andra sidan skall också dessa
byggen genomföras och fanns i princip med på beställningslistan.
De ärade meddebattörerna har vidare givit uttryck för att miljö- och han-
dikappsträvandena är viktiga, även om det kan bli litet jobbigare att hand-
lägga sådana frågor. När det gäller hänsynen till särskilda skäl är jag rätt
övertygad om att man kommer att se till sakfrågan, huruvida det är fråga om
ett viktigt bygge som bör sättas i gång nu, på en byggarbetsmarknad som är
mindre god. Jag förutsätter alltså att pengarna kommer till nytta.
Hur vi än diskuterar i dessa sammanhang är det till slut ränte- och kost-
nadsläget som blir avgörande, och det kommer att dröja ett stort antal år
innan vi kan återfå en fullgod ordinarie arbetsmarknad. Jag och andra med
mig är liksom Oskar Lindkvist medvetna om att utflyttningen från familjen
försenas i en situation där arbetsmarknaden inte är bra. Så har det alltid va-
rit, och så är det också nu.
Anf. 24 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag vill återkomma till arbetsmarknadsministerns kommen-
tar i den förra debatten att det som är viktigt att diskutera är hur man bäst
tar till vara den utveckling som nu är på gång. Mot den bakgrunden och med
tanke på många av de resonemang som vi har fört i den här omgången delar
jag, även om regleringsbrevet nu är framlagt, Oskar Lindkvists synpunkt att
man omedelbart bör se över dessa frågor. Det kan inte vara rimligt att inom
en så kort tidsperiod som det nu handlar om föra in regeländringar för an-
vändningen av denna summa pengar.
Vi är överens, Börje Hörnlund, om att sådant som tillgänglighet, miljö-
satsningar och åtgärder mot radon måste övervägas när det gäller repara-
tion, ombyggnad och tillbyggnad, men det är inte rimligt att krångla till det
hela med anledning av så litet pengar som 1 1/2 miljard trots allt är och för
en så kort period som det gäller. När man läser regleringsbrevet slås man av
att sådana här regler har lyfts fram. Böije Hörnlund nämnde själv en del
byggen som är helstatliga och som ger en sned regional fördelning.
Trots den fina redovisning som lämnas i Börje Hörnlunds svar måste jag
säga att det vid en jämförelse mellan vad som anförs i svaret och det som
regleringsbrevet innehåller skapas en utomordentligt stor osäkerhet. Det
som skrivs i regleringsbrevet kommer sedan att följas i de olika leden, regio-
nalt och ute i de olika länen.
Jag vill återigen, arbetsmarknadsministern, säga att jag tycker att det var
ett bra svar men att det skapar en utomordentligt stor osäkerhet när detgäl-
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
25
|
Prot. 1993/94:90 18 april 1994 |
ler effekterna av det av regeringen utfärdade regleringsbrevet. Arbetsmark- |
har tolkat arbetsmarknadsministerns så att det kommer att råda utomor-
|
Svar på |
dentligt stor öppenhet när det gäller dispenser. Jag vill fråga arbetsmark- Anf. 25 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c): Herr talman! Det här är en fråga som jag har anledning att tillsammans Överläggningen var härmed avslutad. 7 § Svar på interpellation 1993/94:94 om fristående skolor Anf. 26 Statsrådet BEATRICE ASK (m): Herr talman! Inger Lundberg har i en interpellation till mig ställt vissa frå- Intresset för att starta fristående skolor är fortsatt stort. Inför nästa läsår Denna utveckling är naturligtvis glädjande. Att alla skall ges rätt och möj- De nya fristående skolorna representerar ett brett och spännande urval av Inger Lundberg aktualiserar i sin interpellation den viktiga frågan hur vi Ansvaret för utvärderings- och tillsynsfrågorna är en av huvuduppgifterna |
|
26 |
för Skolverket. Myndigheten har också på olika sätt fullföljt uppdraget och |
tagit initiativ för att förbättra uppföljningen och utvärderingen. Skolverkets
ansvar omfattar självklart alla skolor, men genom den särskilda prövning
som görs av fristående grundskolor får dessa en grundligare granskning än
de kommunala skolorna. Inför ett godkännande av en fristående skola skall
Skolverket försäkra sig om att skolans utbildning ger kunskaper och färdig-
heter som till art och nivå väsentligen svarar mot den vanliga grundskolans.
Skolan skall även i övrigt väsentligen svara mot grundskolans allmänna mål.
Att en skola inte skall godkännas om den brister i öppenhet och insyn eller
ägnar sig åt ensidig indoktrinering framgår av såväl propositionen som de
lagrum den hänvisar till. Mot bakgrund av den fråga Inger Lundberg ställt
vill jag påpeka att reglerna för godkännande av fristående skolor skärpts i
förhållande till vad som gällde när socialdemokraterna hade ansvaret för
skolpolitiken.
I de nya läroplanerna slås vidare fast att undervisningen i skolan skall vara
icke-konfessionell. Där betonas också att skolan skall gestalta och förmedla
värden som människolivets okränkbarhet och individens frihet och integri-
tet. Det är skolans uppgift att aktivt motarbeta åsikter och uttrycksformer
som träder andra förnär och strider mot grundläggande demokratiska värde-
ringar.
Inger Lundberg nämner exempel på skolor som hon anser överträder gäl-
lande regler.
Den ansvarsfördelning som råder mellan regeringen och Skolverket inne-
bär emellertid att det är Skolverkets uppgift att bedöma huruvida skolorna
uppfyller gällande krav på undervisningens innehåll och kvalitet. Jag utgår
ifrån att verket vidtar de åtgärder som är nödvändiga i varje enskilt fall och
att formerna för tillsyn, uppföljning och utvärdering kontinuerligt utvecklas.
Att så sker är nämligen synnerligen viktigt, eftersom dessa uppgifter tyvärr
haft en alltför undanskymd plats under årtionden av socialdemokratisk skol-
politik.
Anf. 27 INGER LUNDBERG (s):
Jag vill tacka skolministern för svaret på interpellationen.
I svaret uttrycker skolministern sin glädje över den snabba ökningen av
antalet privata skolor. En fjärdedel av skolorna är konfessionella. Skolminis-
tern är ansvarig för ett statsbidragssystem som innehåller en direkt stimulans
till de privata skolorna. Skolpengen gör det inte bara möjligt för föräldrar
att välja en fristående skola. Den överkompenserar i många fall dem som
gör det.
I hägnet av de nya statsbidragen har trosrörelsen startat flera skolor med
extrem konfessionell prägel. Den mest kända är Livets Ords skola i Uppsala
men där finns också Församlingen Ordets skola i Örebro, Livets Vattens
Kristna Skola i Skellefteå och många andra.
Skall jag tolka skolministerns glädje över de många fristående skolorna
som att hon tycker att det är till gagn för det svenska samhällets utveckling
att barn från hem med olika religiös uppfattning skiljs åt?
Ligger det inget värde i att barn från familjer med tro på Jesus eller barn
från familjer med tro på Allah möts i samma skola? Får vi ett bättre samhälle
om barn fostras i skolor med extrem konfessionell prägel?
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
27
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
28
Skolministern lägger allt ansvar för debatten om verksamheten i de fristå-
ende skolorna på Skolverket. Verket har nyligen genomfört en ambitiös
granskning av Livets Ords skola i Uppsala.
Låt mig ta några exempel direkt ur Skolverkets rapport. De böcker barnen
får läsa i Svenska väljs omsorgsfullt. Ett skolbibliotek där barnen själva får
söka efter författare och kunskap saknas. I engelskboken har olämpliga bil-
der klistrats över.
I sjuan har religionskunskapskursen kortats ner. Den omfattar bara gre-
kisk, romersk och egyptisk mytologi. Läromedel som tar ställning för den
vetenskapliga synen på utvecklingsläran får inte användas. Ingen dialog
förekom, enligt rapporten, i en skola.
En inspektör skriver: Intressant är elevernas disciplinerade uppträdande
och avsaknaden av frågor och egna reflexioner. När får de möjlighet till det?
En annan skriver: Den bild som framträder är att den fostran eleverna
bl.a. fått i skolan gjort att de har en auktoritetstro, där ifrågasättande och
inflytande knappast ingår.
Från Hannaskolan i Örebro finns samstämmiga rapporter om att de av-
snitt i NO-ämnena som behandlar samlevnadsundervisningen rivits ut för att
barnen inte skall ta del av dem. Hannaskolan leds av en styrelse, där ordfö-
randen i flera sammanhang tagit direkt avstånd från religionsfriheten. Han
har också ifrågasatt demokratin som styrelseform. Han har inte tagit avstånd
från aga.
Skolverket anser sig inte ha lagligt stöd för att ingripa mot någon av sko-
lorna. Är skolministern för sin del beredd att se över lagstiftningen för att
se om det krävs förtydliganden för att säkra allsidighet och demokratiskt för-
hållningssätt också i de konfessionella skolorna?
Genom skolplikten påtar sig samhället ett stort ansvar gentemot barn och
ungdomar. Självfallet skall en konfessionell skola ha rätt att låta sitt budskap
prägla skolans verksamhet, men vi riskerar att göra många barn illa om vi
inte vågar ifrågasätta inslag inom ramen för den obligatoriska läroplanen
som kanske inte alla barn orkar bära.
I en intervju i Nerikes Allehanda berättar en tonårspojke i Örebro som
gått i Hannaskolan om hur illa han for av morgonsamlingar som krävde full-
ständig hängivelse. Han skulle en gång få tröst av en lärare. Han uttryckte
sin olust över att tröstas av tungomålstalande lärare.
På Livets Ords skola i Uppsala är morgonbönerna en viktig del av den
obligatoriska skoldagen. De är ofta 30 minuter långa, men det förekommer
också timslånga intensiva morgonsamlingar, t.o.m. för lågstadiebarnen.
Jag vill fråga skolministern om hon inte oroas av ett par citat ur Skolver-
kets officiella rapport: ”Lågstadiet hade morgonsamling fredag morgon i
gymnastiksalen---Ledaren hälsade barnen med ”Är ni glada? Är ni lyck-
liga?’ Därpå följde lovsång med uppsträckta händer och bön med tungotal.
Efter en betraktelse följde ytterligare en lovsång med texten ”Vi är födda
till seger, inte till kompromiss och nederlag.’”
Ytterligare ett citat ur rapporten: ”Präglingen är tydlig. Samma språk-
bruk, intonation, styrning m.m. som utmärker församlingens gudsjänster för
läraren med sig till klassen. Tungotal och rörelsemönster hos eleverna är
samma som förekommer under stora möten. Frågan är hur den elev som inte
finner denna form naturlig eller som hamnat i en religiös vågdal upplever
morgonsamlingarna. Åtminstone en elev tycktes tvekande. Grupptrycket
från lärare och elever är starkt.”
Kan skolministern tryggt säga att denna mycket hårda prägling av barnen
inte kan upplevas som kränkande och som en inskränkning av den personliga
integriteten av många barn och unga?
Anf. 28 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Det har nu förekommit så oerhört många påhopp på det s.k.
friskolesystemet från särskilt socialdemokratiskt håll att jag faktiskt inte
längre kan sitta tyst och bara lyssna. I insändare, i uttalanden och i debatter
talar man hela tiden om dessa friskolor som tar pengar från de behövande
barnen och ger överkompensation till dem som redan har det bra. Detta är
något som Inger Lundberg också talar om nu igen.
Lena Hjelm-Wallén, som är taleskvinna i skolfrågor, har t.o.m. hotat med
förbud mot att ta ut elevavgifter och med att minska möjligheten att ge 85 %
ersättning i s.k. elevpeng. Det kan som jag ser det bara betyda en sak. Social-
demokraterna är beredda att rasera ett system som ger föräldrar och elever
möjlighet att välja en skola med en inriktning som passar just dem.
Det skulle, Inger Lundberg, bli en återgång till det system som rådde tidi-
gare. Det var ett system där bara plånboken eller föräldrarnas stora engage-
mang - alltför ofta följt av mycket stora uppoffringar - avgjorde i vilken
skola deras barn skulle kunna få gå. Anser Inger Lundberg att detta var att
föredra? Eller varför denna rädsla för det som är nytt?
Självfallet skall alla fristående skolor uppfylla läroplanens krav på allsidig-
het och tolerans. Men bör inte vi också vara toleranta mot de föräldrar som
vill ha en speciell inriktning på sina barns skolor? Är det verkligen alltid vi
politiker som vet bäst vad vaije enskilt barn mår bäst av?
Redan nu kan vi börja avläsa goda resultat av den konkurrens som blom-
mat upp, speciellt i storstäderna, där ju utbudet kan bli vidare och ett annat
än i glesbygd. Man ger t.ex. i dag ut broschyrer och försöker presentera en
viss inriktning. Med andra ord: man skärper sig även i det kommunala syste-
met. Konkurrensen har redan visat sig ha positiva effekter. Det var en del
av det som vi gärna ville uppnå. Alla blir i dag mer medvetna om att elever
och föräldrar faktiskt också kan ställa krav på skolan.
I Västerås har vi haft en mycket stor strid kring tillkomsten av den s.k.
musikskolan på Fryxell. Det är Sveriges största friskola. Från socialdemo-
kratiskt håll lovar man att ändra utgångsläget så att man inte längre skall
favorisera dessa skolor, som man uttrycker det. I själva verket får de ju lägre
bidrag per elev än övriga skolor.
I samma stad, Västerås, har även t.ex. en av de övriga friskolorna - denna
gång en liten skola - tagit hand om fyra elever som man inte kunde klara i
den kommunala skolan. Det är en liten Kristofferskola som har klarat av
dessa barn, om än med stora svårigheter, till barnens stora glädje och till
deras föräldrars mycket stora tacksamhet. Den kommunala skolan - kan jag
berätta - drar en suck av lättnad.
Är ni verkligen beredda att av rent ideologiska skäl stoppa barns och för-
äldrars möjlighet att kunna få sådana valmöjligheter?
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar pä
interpellationer
29
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
30
Jag kan ta flera exempel på hur stor glädje och nytta detta system redan
har fört med sig. I Upplands Väsby har man t.ex. köpt in en överbliven skola
och startat en finsk-svensk skola. Föräldrar och barn har hjälpt till att måla
och rusta, och av pedagogiska skäl tar man ut en terminsavgift på 300 kronor,
något som alla tycker är mycket skäligt.
Eleverna trivs. För första gången blir de verkligen tvåspråkiga. Skolan
växer. Elever kommer nu från flera omgivande kommuner, trots resor och
andra besvärligheter, till denna skola. Det är en skola där alla verkar trivas
och där man har god och nära kontakt mellan skola, elever och föräldrar.
Jag kan ge många sådana exempel. Varför, Inger Lundberg, är ni så rädda
för de fristående skolorna? Varför är ni så rädda för att föräldrar skall få mer
att säga till om, eller större möjlighet att påverka barnens skolsituation?
Det finns tecken på att åtminstone några av skolorna inte lever upp till
kravet på allsidighet etc., säger Inger Lundberg i sin interpellation. Men var-
för räcker det inte med Skolverkets övervakande funktion? För mig verkar
det vara ytterligare ett sätt att försöka komma åt friskolesystemet som så-
dant.
Anf. 29 RUNE RYDÉN (m):
Herr talman! När jag satt här i kammaren och lyssnade på debatten och
hörde Inger Lundberg tala om friskolor kände jag mig uppfordrad att litet
grand vittna om hur hennes partikamrater agerar i de olika kommunerna,
och enkannerligen i min egen hemkommun Lund.
För ett par veckor sedan lade hennes partikamrater där fram ett förslag
om att bidragen till de enskilda skolorna skulle minska med drygt 5 000 kr
per elev och läsår. Enligt skolstyrelsens ordförande hade det inneburit ett
dråpslag mot kommunens nystartade föräldrakooperativ och även mot Wal-
dorfskolan i Hardeberga, som troligen hade fått läggas ned, trots att den har
funnits under mycket lång tid och uppskattats av föräldrar och övriga. Det
är för övrigt en av landets allra äldsta Waldorfskolor.
Det hade inte inneburit besparingar för kommunen. I stället hade det kos-
tat kommunen åtskilliga miljoner kronor att på ett enda bräde ta hand om
de 160 elever i Lunds kommun som i dag går i de fristående skolorna. Det
tycker jag på ett mycket tydligt sätt visar på det socialdemokratiska ageran-
det när det gäller relationer till de fristående skolorna.
Vi har tagit upp denna fråga i utbildningsutskottet. Den 16 mars hade vi
en debatt i denna kammare där Eva Johansson på ett övertydligt sätt visade
Socialdemokraternas inställning i denna fråga. Socialdemokraterna anser
nämligen att det inte finns något behov av fristående skolor. Men verklighe-
ten är den motsatta, nämligen att det finns ett stort behov av fristående sko-
lor.
Friskolereformen, som snart har varit i kraft i två år, syftade till att det
skall vara möjligt för föräldrar och elever att välja den skola som bäst svarar
mot deras behov och önskemål, oavsett om det är kommunen eller någon
annan som är huvudman. Vem som driver skolan skall inte vara det avgö-
rande, utan det är innehållet, exempelvis vilken pedagogik eller ämnesprofil
skolan har.
För Socialdemokraterna tycks det däremot vara ett klart uttalat önskemål
att det enbart skall finnas kommunala skolor. De jagar ju de fristående sko-
lorna med alla upptänkliga medel. Jag tycker att det skulle vara utomordent-
ligt nyttigt för socialdemokratiska politiker att ta båten från Malmö till Kö-
penhamn och se hur det danska skolväsendet fungerar. Där har det sedan
länge funnits en lång rad fristående skolor. Ungefär en tredjedel av alla ele-
verna i det danska skolväsendet går i fristående skolor. Se vilken fördel det
har varit för utvecklingen på skolområdet i Danmark - både pedagogiskt och
i andra avseenden.
Anf. 30 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Om Socialdemokraterna var intresserade av frågan om en
allsidig undervisning och om undervisningens kvalitet, hade naturligtvis in-
vändningarna inte i huvudsak berört de fristående skolorna där drygt 1 % av
eleverna går i dag.
Jag kan konstatera att jag känner tungomålstalande lärare som undervisar
i kommunala skolor. I kommunala skolor och andra skolor är det ofta som
lärarna tillsammans med eleverna väljer stoff och läromedel att använda i
undervisningen. Skillnaden är - vilket uppenbarligen är något som Social-
demokraterna tycker är negativt - att när det gäller de fristående skolorna
undersöker Skolverket hur det står till med kvalitet och allsidighet, ifrågasät-
ter och diskuterar de val som lärare gör i olika konkreta undervisningssitua-
tioner.
Det finns naturligtvis mycket mer att göra för att åstadkomma förfinade
instrument för att följa upp undervisningens kvalitet och allsidighet. Men jag
vågar påstå att friskolereformen på ett avgörande sätt fått något att hända
på området. Det tråkiga är att Socialdemokraterna använder detta arbete
enkom för att kritisera och undergräva förtroendet för fristående alternativ.
Inger Lundberg stod här nyss och berättade om allt elände som framgick
om Livets Ords skola i Skolverkets rapport. Skolministern läser och följer
upp dessa rapporter. Jag tycker att de är viktiga. Men Inger Lundberg hop-
par över de positiva omdömen som Livets Ords skola får av Skolverket.
Skolverket pekar på det stora föräldrainflytandet, att skolan lägger stor vikt
vid undervisning, träning och arbete med baskunskaper och basfärdigheter.
Skolan har väl strukturerade läsårsplaner i många ämnen, det finns en stor
omsorg om elever med svårigheter och det är en god ordning i skolan.
I rapporten framhålls det även vissa problem, och dem har Inger Lund-
berg redan nämnt. Men jag tycker att det är viktigt att ta del av Skolverkets
positiva och negativa bedömningar. Faktum är att för de fristående skolorna
får vi ta del av en bedömning som vi kan diskutera. Men det har vi inte möj-
lighet till när det gäller alla de skolor där 98 % av eleverna går.
För mig är det viktigt att med hjälp av det decentraliserade skolväsendet
skapa en bättre debatt, uppföljning och utvärdering av kvalitet. Det är inte
fråga om att - som Inger Lundberg gör - ensidigt kritisera den ena eller den
andra skolformen. Men det är ingen hemlighet att Socialdemokraterna på
alla sätt vill misskreditera de fristående skolorna. Jag tycker att det är rent
osakligt.
Inger Lundberg frågade mig om jag inte tycker att det är bra att elever
möter elever från andra miljöer. Den frågan är enkel att svara på. Självfallet
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
31
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
tycker jag att det är viktigt, precis som huvuddelen av föräldrarna. Men om
man ifrågasätter fristående skolor med utgångspunkt i att föräldrar inte
tycker att det är viktigt, vill jag påpeka att de som väljer en religiöst inriktad
skola ofta har skilda bakgrunder och livserfarenheter. De kan inte på något
sätt sägas vara mer ensidiga i sammansättningen än andra grupper. Det som
förenar dessa människor är en gemensam tro.
Men jag har velat framhålla i mitt svar - och som är svaret på Inger Lund-
bergs frågor - att läroplanen och skollagen är entydiga. Vi arbetar för att ta
fram olika metoder för att göra uppföljningen bättre. Skolverket skall starta
ett särskilt projekt 1994 för att studera hur man med hjälp av tillsynen bättre
kan få svar på kraven om allsidighet. Det är ett antal enskilda skolor som
skall följas upp.
Jag menar att vi är på god väg att göra något bra. Men det är något som
skall komma alla sorters skolor till gagn och inte användas för att motverka
fristående skolor och elevernas rätt att välja.
Anf. 31 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag vill säga till fru Henriksson och Rune Rydén att jag själv-
fallet gärna tar en diskussion om socialdemokratins inställning rent generellt
till de fristående skolorna. Men denna debatt handlar inte om det. Ni är väl-
komna till debatter i Örebro, Västerås, Lund eller här i kammaren om den
generella frågan. Men nu diskuterar vi specifikt en interpellation om de sko-
lor som har anknytning till trosrörelsen. Jag vill också påminna Rune Rydén
och fru Henriksson om att det var under Göran Perssons tid som skolminis-
ter som riksdagen fattade beslutet om rätt till bidrag till fristående skolor.
Då vänder jag mig till skolministern. Självfallet finns det många bekym-
mer i den allmänna skolan. Självfallet finns det en eller annan lärare i den
allmänna skolan som talar i tungor. Men det viktiga i den allmänna skolan
är att det finns ett klart uttalande om att det finns ett ansvar för skolan att
icke begå övergrepp mot barnen, och det finns ett politiskt ansvar i kommu-
nerna för vad som händer i skolorna. Skolministern är lika väl medveten som
jag att när det inträffar incidenter då lärare på ett otillbörligt sätt påverkar
eleverna, reagerar skolledningar och politiker i kommunerna. Då har föräld-
rarna rätt att begära att skolan tar ansvar.
Skolministern har inte svarat på hur hon ser på de exempel jag har redovi-
sat ur rapporten. Självfallet finns det också mycket som är positivt i Livets
Ords skola i Uppsala. Men det finns allvarliga tecken som tyder på att läro-
planens krav på allsidighet, tolerans och ett demokratiskt förhållningssätt
ifrågasätts. Om skolministern värnar om de fristående skolorna och allmän-
hetens respekt för de privata skolorna på lång sikt, borde skolministern vara
mer angelägen om att de uppfyller läroplanens krav.
Vi hade en mycket ingående diskussion om de etiska grundvalarna för
läroplanen. Stod inte skolministerns ord om tolerans, allsidighet och ett de-
mokratiskt förhållningssätt för något? Var det tomma, yviga ord, eftersom
skolmi nistern med så litet allvar ser på de bekymmer som finns i några - långt
ifrån alla - av de fristående skolorna?
32
Anf. 32 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten. Men jag hoppas att Inger
Lundberg lade märke till att jag tog upp vissa avsnitt i hennes interpellation
och sade att de var ytterligare ett led i det sätt Socialdemokraterna bedriver
moteld mot de s.k. friskoloma. Det är fråga om ett nytt angreppssätt.
Jag vill kort erinra om att barn for illa i det kommunala skolsystemet där
barn och föräldrar inte kunde välja själva utan stora ekonomiska uppoff-
ringar. Toleransen var minsann inte alltför utbredd i hela det skolsystemet.
Barn kunde råka ut för lärare som hade en helt annan livsåskådning eller
tro. Men då fanns det inte någon möjlighet att byta skola eller system eller
att över huvud taget få någon att lyssna på farhågorna.
Vi har uppvaktats av många förtvivlade föräldrar om det synsätt som för-
medlades barnen. Barnen fick ett sätt att se på livet i skolan och ett helt annat
hemma. Barnen for uppenbarligen illa. Med det som i dag stadgas och med
den uppgift som Skolverket har borde vi kunna uppdra åt Skolverket att se
till att de skolor som får dessa bidrag bedriver sin undervisning inom de grän-
ser som är satta.
Det är för tidigt att gå till ett så våldsamt angrepp på alla områden. Denna
interpellation, Inger Lundberg, är inte den första i ämnet. Det har förekom-
mit många interpellationer, många insändare och många diskussioner, alla
med syftet att rasera detta nya system.
Anf. 33 RUNE RYDÉN (m):
Herr talman! Inger Lundberg var vänlig nog att erinra mig om att Göran
Persson hade infört rätt till bidrag för friskolor. Det var sannerligen på tiden
att han gjorde det. Trycket hade nämligen under lång tid ökat och var vid
den tidpunkten så starkt att han inte längre kunde motstå kravet på att införa
denna rätt. Under decennier hade socialdemokraterna förvägrat svenska fri-
skolor möjligheten till statliga bidrag.
Varför skulle Sverige avvika från världen i övrigt? I Sverige fanns mindre
än 1 % av eleverna i friskolor. Man kommer nästan att tänka på röstresultat
i den östliga delen av världen när man ser fördelningen av antalet elever i
friskolorna respektive i det kommunala skolväsendet.
Ofta använde socialdemokraterna som argument mot friskolorna att det
fanns farhågor att vi skulle få konventionella skolor. Skolminister Beatrice
Ask har här i dag på ett mycket bra sätt svarat när det gäller den farhågan.
Den är klart överdriven av socialdemokraterna. Man bör i stället se till det
positiva, nämligen att eleverna i Sveriges skolväsende nu fått tillgång till
olika former av skolor och friskolor över hela landet. Jag tycker att vi skall
ha fler friskolor än vi har för närvarande. Och än en gång vill jag peka på att
det finns möjligheter att studera detta på mycket nära håll. Man har på ett
mycket effektivt och bra sätt kunnat öka volymen friskolor. Det har gjorts
till glädje för elever och lärare samt föräldrar också i den kommunala skolan.
Anf. 34 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Inger Lundberg hävdar att jag inte svarar på frågorna om
vikten av allsidighet och att jag inte lyfter fram dem. Jag konstaterar att so-
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
33
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
34
cialdemokraterna uppenbarligen inte ens brytt sig om att läsa den proposi-
tion som låg till grund för den valfrihetsreform som genomförts.
Regeringen är nämligen mycket tydlig när det gäller kraven på undervis-
ningens kvalitet och allsidighet. I propositionen står det bl.a.: ”Jag anser att
det är angeläget att föräldrar och barn ges så stor frihet som möjligt när det
gäller att välja mellan olika typer av skolor. En förutsättning är emellertid
att utbildningen håller fullgod kvalitet vad gäller kunskaper och färdigheter.
Det innebär bl.a. att en fristående skola måste ha en godtagbar läroplan och
kompetenta lärare. Skolan skall emellertid dessutom bidra till barnens so-
ciala fostran. I detta sammanhang vill jag erinra om vad föredragande stats-
rådet, Ulla Tilländer, anförde i propositionen om skolor med enskild huvud-
man m.m. (prop. 1982/83:1 s. 19 f.). 'Enligt mål och riktlinjer i grundskolans
läroplan skall skolans verksamhet präglas av de grundläggande värderingar
om demokrati, tolerans, jämlikhet m.m. på vilka det svenska samhället byg-
ger. Skolan skall aktivt och medvetet påverka och stimulera barn och ungdo-
mar att vilja omfatta vår demokratis grundläggande värderingar och låta
dessa komma till uttryck i praktisk, vardaglig handling. — — —
Vidare står det i texten: "Skolan måste respektera att människor i vårt
land har skiljaktiga meningar och värderingar och redovisa dessa. Det måste
råda tolerans och öppenhet i skolans verksamhet och undervisningen måste
vara saklig och allsidig.” Ytterligare längre ner i propositionstexten står det
som riksdagen också fattade beslut om: ”För att markera vikten av att så-
dana aspekter noga prövas i ärenden om godkännande av fristående skolor
anser jag det lämpligt att i den lagbestämmelse som anger förutsättningarna
för godkännande ta in en uttrycklig hänvisning till de nu nämnda lagrum-
men. En sådan hänvisning innebär bl.a. att det blir tydligt att en skola inte
rimligen skall godkännas om den brister i öppenhet och insyn eller ägnar sig
åt ensidig indoktrinering.”
Det framgår mycket tydligt av propositionen vilken uppfattning jag och
regeringen har när det gäller kraven på de fristående skolorna. Den arbets-
fördelning som riksdagen fattat beslut om mellan regering, riksdag och skol-
verk gör emellertid Skolverket ansvarigt för att se till att skolor godkänns
enligt de regler riksdagen har slagit fast och att man återkallar godkännande
för de skolor som brister i detta.
Eftersom Inger Lundberg efter att ha läst tidningar och pratat med männi-
skor nu helt plötsligt uppfattar det som att vissa skolor inte uppfyller kraven,
vill jag säga att jag låter Skolverket ta ansvar för att följa upp det hela. Jag
är också väl medveten om att detta utvärderingsarbete är besvärligt. Det är
svårt att få fram fakta som visar att det brister i allsidighet och kvalitet vad
gäller skolans verksamhet.
Det är därför mycket bra att Skolverket försöker finna nya vägar. Det pro-
jekt som man håller på att dra i gång för att försöka finna bättre kriterier när
det gäller allsidigheten är utmärkt. Men det skall inte bara gälla och använ-
das för fristående skolor utan också för de kommunala. Det behövs även för
dessa. Skillnaden är dock att när det gäller fristående skolor kan man ta till-
baka ett godkännande, om skolan brister i sitt uppdrag. Det kan man aldrig
göra vad gäller en kommunal skola. Men det finns säkert andra väga att gå
i sådana fall.
Jag kan inte komma fram till något annat än att Inger Lundbergs interpel-
lation inte handlar om ett engagemang för att försöka råda bot på den brist
av allsidighet som kan tänkas finnas. Uppenbarligen är varken proposition,
regelverk eller tillsyn till fyllest. Det handlar rent och skärt om att försöka
misstänkliggöra elevers och föräldrars rätt att välja. Det handlar om att man
misstror föräldrar som väljer ett annat alternativ än den kommunala skolan.
Men jag är alldeles övertygad om att den som fattar ett eget beslut om att
välja en konfessionell skola, en pedagogisk alternativ skola eller den när-
maste kommunala skolan känner ett ansvar för att undervisningen i den sko-
lan är bra. Den bryr sig också om att ta reda på vad som sker där. Jag tror
faktiskt inte att religiösa människor är mindre intresserade av undervisning-
ens kvalitet och av en god och allsidig utbildning och uppfostran av deras
barn - det är möjligt att det är fel. Jag uppfattar det tvärtom som att de allra
flesta människor har ett seriöst engagemang. Jag tilltror dem förmågan att
ta det ansvaret, och jag tror icke att det socialdemokratiska alternativet, dvs.
att riksdagen och andra politiska instanser skall fatta varje beslut, är det
rätta. Det skulle inte leda till en mer allsidig undervisning eller högre kvalitet
i den utbildning eleverna får.
Anf. 35 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Skolministern beskriver de förslag som har lagts fram och
som reglerar Skolverkets arbete. Jag kan bara konstatera att bl.a. undervis-
ningsrådet Magdalena Yttergren uttalade: Skrivningarna där det sägs att om
en skola inte väsentligen avviker från läroplanen gör det utomordentligt
svårt att ingripa. Det är ju svårt att göra bedömningar om allsidigheten.
När man läser Skolverkets rapport om Livets Ords skola finner man att
det är mycket allvarliga punkter som tas upp i rapporten. Men Skolverket
uppfattar sig inte ha instrument att ingripa annat än när det gäller viss forma-
lia. Jag förvånas över att skolministern inte är mer bekymrad över det, om
skolministern vill slå vakt om respekten för de fristående skolorna.
Birgit Henriksson ser tydligen inga bekymmer över huvud taget och har
inte med något ord berört de begränsningar av ungdomarnas integritet som
ändå finns i många av dessa skolor.
Det här är viktigt. Vi vet att det finns en mängd avhoppare från Livets
Ord som far förfärligt illa. Oavsett den stora respekt som vi alla har för tros-
samfunden och den betydelse som de har i vårt samhälle, måste vi vara så
ärliga här i kammaren att vi erkänner att det finns enstaka sekter som inte
bara kan ses som positiva krafter och att det förekommer att unga människor
far väldigt illa i kontakterna med de sekterna. För en del människor är det
säkert berikande - de upplever sig styrkta, starka och som segrare - men en
del människor far illa. När vi vet det måste vi också vara försiktiga.
Det är rimligt att skolministern ställer litet högre krav än hon deklarerar
i dag och att hon inte bara skakar på axlarna och hänvisar till den tillsyn som
Skolverket har.
Anf. 36 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag kan försäkra att jag varken skakar på axlarna eller ska-
kar i övrigt över Inger Lundbergs inlägg. Jag förstår undervisningsrådet som
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
35
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Svar på
interpellationer
tycker att det är svårt att ingripa. De flesta anser nog att man måste ha ett
väldigt bra underlag och mycket fakta för att stänga en skola, för att säga att
en lärare är direkt olämplig eller för att hävda att en bok inte är bra. Därför
tycker jag, som jag har sagt flera gånger, att det är positivt att Skolverket
försöker hitta kriterier. Socialdemokraterna - i varje fall Inger Lundberg -
anser att det är smått onödigt med formalia, men jag tror att få socialdemo-
krater hävdar att man skall kunna gripa in hur som helst. Det krävs ett un-
derlag.
Sedan säger Inger Lundberg att det finns enstaka sekter som inte är bra
för barnen. Det är säkert riktigt. Jag är medveten om att Inger Lundberg nu
inte har rätt till ytterligare inlägg, men jag vill ändå säga, att även om det
finns sekter som man kan ha synpunkter på kan konsekvensen av den insik-
ten ju inte vara att man endera förbjuder valfriheten över huvud taget eller
förbjuder vissa typer av kyrkor och religioner. Jag skulle vilja se hur en lista
på olämpliga sekter skulle se ut och hur gränsdragningen i så fall skulle fun-
gera.
Jag tror att den väg som vi har valt, där det finns mycket tydliga regler om
vad vi kräver i form av läroplan, allmänna mål och riktlinjer, allsidighet
m.m., där det görs en uppföljning via Skolverket och allmänhetens debatt,
är mycket bättre än att man försöker gripa in på lösa boliner.
Det vore allvarligt om en skolminister i riksdagen diskuterade enstaka
skolor eller enstaka rapporter, när en myndighet som har mycket erfarenhet
och kompetens på området har fått ansvaret för prövningen. Riksdagen har
ju sagt att skolor skall uppfylla vissa krav för att få verka och att de kan bli
av med tillstånd om de misslyckas eller struntar i reglerna. Det är klart att
det ibland kan ta litet tid och att enstaka frågor är besvärliga, men jag tror
att det här är den enda vägen om det skall finnas valmöjligheter och valfri-
het. Tyvärr konstaterar jag att Socialdemokraterna hela tiden underskattar
det värde som ligger i att många tar ansvar och fattar beslut, i stället för att
några få gör det.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:156 till socialförsäkringsutskottet
1993/94:240 till kulturutskottet
Förslag
1993/94:TK3 till konstitutionsutskottet
9 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Justitieutskottets betänkande 1993/94:JuU21
Lagutskottets betänkanden 1993/94:LU21 och LU22
Socialutskottets betänkanden 1993/94:SoU20, SoU22, SoU23 och SoU30
Jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JoU19
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU16
10 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1993/94:234 Vissa inkomst- och företagsskattefrågor, m.m.
11 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 15 april
1993/94:133 av Sten Andersson i Malmö (m) till kulturministern om flykting-
politiken:
Den 14 april beslutade regeringen att 20 000 asylsökande exklusive vissa
anhöriga, i huvudsak från Kosovo, skall erhålla permanent uppehållstill-
stånd. Endast en minoritet är konventionsflyktingar, och majoriteten får
stanna här av humanitära skäl.
Det finns miljontals människor i världen som lever under samma eller
sämre förhållanden som de nu asylbeviljade. Beslutet innebär att tvivelak-
tiga signaler avseende svensk asylpolitik sänds ut till omvärlden. Även
många som erhållit avslag på sina asylansökningar, men som efter beslutet
hållit sig gömda i avsikt att förhindra verkställighet, får nu uppehållstill-
stånd. Detta är förvånansvärt.
Regeringen har visserligen agerat korrekt och demokratiskt liksom när
man i juni 1993 beslutade om uppehållstillstånd för 40 000 bosnier. Men ris-
ken är stor att allmänheten inte delar denna uppfattning. I riksdagen tvistas
ibland om beslut avseende några få miljoner. Men regeringen kan, utan att
gå till riksdagen, besluta om kostnadsökningar på miljardbelopp. 100 miljo-
ner kronor har anvisats för att öka polisens insatser för att avvisa flyktingar.
Vilken bild avser statsrådet skapa med den förda asylpolitiken?
Vilka principer skall framgent gälla för polisens arbete med att avvisa per-
soner som inte erhållit tillstånd att stanna i Sverige och som gömmer sig för
att förhindra verkställighet av utvisningsbeslutet?
1993/94:134 av Hans Göran Franck (s) till statsrådet Reidunn Laurén om
offentlighetsprincipen och EU:
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Sverige har beträffande offentlighetsprincipen nöjt sig med att nyligen
37
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
göra en ensidig och torftig deklaration, som inte nämnvärt skiljer sig från
den i förhandlingarnas inledningsskede för drygt ett år sedan. Deklarationen
förpliktar inte EU, som varit avvisande till en gemensam deklaration, till nå-
gonting. Inte ens ett gemensamt nordiskt uttalande har gjorts.
EU-kommissionen har slagit fast i mars 1994 att vår offentlighetsprincip
inte ger svenskar rätt att avslöja förtroliga EU-dokument. Det är enligt kom-
missionen en angelägenhet för svenska myndigheter att genomdriva de un-
dantag från tillgänglighet som Europaunionen kan besluta om för sina doku-
ment.
I anledning härav får jag fråga statsrådet Reidunn Laurén:
Varför har Sverige avstått från att få undantag som medför betryggande
garantier för tillämpningen av den svenska offentlighetsprincipen nu och
framdeles?
12 § Anmälan om fråga
Anmäldes att följande fråga framställts
den 15 april
1993/94:461 av Agne Hansson (c) till kommunikationsministern om järn-
vägslinjen mellan Växjö och Västervik:
Den smalspåriga järnvägen mellan Växjö och Västervik är under akut hot
om rivning och upplösning. Konkursförvaltaren för det tidigare järnvägsbo-
laget har annonserat ut järnväg och materiel till konkursutförsäljning där an-
budstiden utgår den 18 april. Riksdagen har tidigare beslutat på förslag av
regeringen att bevilja ett engångsbidrag på 3,7 miljoner för järnvägens fort-
satta fortlevnad. Senast i riksdagsbeslutet från 1992/93 konstaterade trafik-
utskottet i betänkande 1992/93:TU35 att utskottet inget har att erinra mot
att det av riksdagen tidigare anvisade anslaget till VHVJ för tågtrafik på den
smalspåriga järnvägen mellan Växjö och Västervik under vissa förutsätt-
ningar får utbetalas till annan intressent än detta bolag. VHVJ är således
det bolag som gått i konkurs och vars ekonomiska belägenhet var känt vid
riksdagsbeslutet. Andra intressenter är bildade, Förvaltningsaktiebolaget
Smålandsbanan och SN AB, vilka den 11 december 1993 överenskommit om
att driva smalspårsjärnvägen vidare. Deras möjligheter till det hotas nu om
inte ett snabbt beslut från regeringen expedieras om utbetalning av de av
riksdagen beviljade medlen.
Med anledning härav vill jag fråga kommunikationsministern:
Vilka omedelbara åtgärder är regeringen beredd vidtaga för att garantera
fortlevnaden för den smalspåriga järnvägen Växjö - Hultsfred - Västervik?
38
13 § Kammaren åtskildes kl. 14.25.
Prot. 1993/94:90
18 april 1994
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5§ anf. 13 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström
39
Prot. 1993/94:90
is april 1994 Innehållsförteckning
Måndagen den 18 april
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Avsägelser ........................................ 1
3 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott............ 1
4 § Svar på interpellation 1993/94:127 om miljömärkning........ 2
Miljöminister Olof Johansson (c)
Eva Zetterberg (v)
5 § Svar på interpellation 1993/94:118 om sysselsättningen i Stock-
holms län ....................................... 10
Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Anita Johansson (s)
Kristina Persson (s)
6 § Svar på interpellation 1993/94:123 om ROT-insatser......... 19
Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Ingela Thalén (s)
Oskar Lindkvist (s)
7 § Svar på interpellation 1993/94:94 om fristående skolor....... 26
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Inger Lundberg (s)
Birgit Henriksson (m)
Rune Rydén (m)
8 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 36
9 § Förnyad bordläggning ............................... 36
10 § Bordläggning ..................................... 37
11 § Anmälan om interpellationer
1993/94:133 av Sten Andersson i Malmö (m) om flyktingpoliti-
ken .......................................... 37
1993/94:134 av Hans Göran Franck (s) om offentlighetsprinci-
pen och EU.................................... 37
12 § Anmälan om fråga
1993/94:461 av Agne Hansson (c) om järnvägslinjen mellan
Växjö och Västervik............................. 38
40
gotab 46546, Stockholm 1994