Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:80 Fredagen den 25 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:80
Riksdagens protokoll
1993/94:80
Fredagen den 25 mars
Kl. 12.00-13.07
Protokoll
1993/94:80
1 § Meddelande om svar på interpellationerTill riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1993194:102
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:102 av Sylvia Lindgren (s) om sjukvår-
den får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom föreskrivna fyra
veckor. Skälen härför är att beredningstiden fram till kommande tillfällen
för besvarande av interpellation (18 och 21 mars) är för kort, att två interpel-
lationsdagar har planerats in då hela regeringen befinner sig på Haga samt
att det under några veckor inte planerats in någon tid för interpellationssvar.
Jag kommer att besvara interpellationen den 16 maj 1994. Att jag inte tidi-
gare har möjlighet att besvara interpellationen beror på att jag befinner mig
på resa.
Stockholm den 16 mars 1994
Bo Könberg
Interpellation 1993/94:111
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:111 av Eva Zetterberg (v) om den
svenska sjukvården får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom fö-
reskrivna fyra veckor. Skälen härför är att två interpellationsdagar har plane-
rats in då hela regeringen befinner sig på Haga samt att det under några
veckor inte planerats in någon tid för interpellationssvar.
Jag kommer att besvara interpellationen den 16 maj 1994. Att jag inte tidi-
gare har möjlighet att besvara interpellationen beror på att jag befinner mig
på resa.
Stockholm den 16 mars 1994
Bo Könberg
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 80
|
Prot. 1993/94:80 25 mars 1994 |
Interpellation 1993/94:110 |
|
Svar på |
Till riksdagen Beträffande interpellation 1993/94:110 av Eva Zetterberg om stödet och Jag kommer att besvara interpellationen den 15 april 1994. Bengt Westerberg Interpellation 1993/94:96 Till riksdagen Beträffande interpellation 1993/94:96 av Sylvia Lindgren (s), Turism och Skälet härtill är att interpellanten inte kan ta emot svaret denna dag. Jag Stockholm den 21 mars 1994 Per Westerberg Interpellation 1993/94:106 Till riksdagen Beträffande interpellation 1993/94:106 av Rose-Marie Frebran (kds) om Skälet härtill är att interpellanten inte har möjlighet att ta emot svaret Bo Lundgren 2 § Svar på interpellation 1993/94:95 om byggkrisen Anf. 1 Statsrådet BO LUNDGREN (m): Herr talman! Lars Werner har med hänvisning till nedgången i byggsek- 1. Kommer regeringen att stödja Vänsterpartiets och Socialdemokraternas 2. Vilka ytterligare förslag till åtgärder avser regeringen att presentera för 3. Är det regeringens bedömning att ytterligare försämringar av bostads- 4. Vad avser regeringen vidta för åtgärder för att upprätthålla kostnadsneu- |
|
2 |
traliteten mellan olika upplåtelseformer? |
Interpellationen har överlämnats till mig för att besvaras.
Lars Werners första tre frågor utgår från att regeringens generella politik
och särskilda insatser för infrastruktur, ombyggnad, m.m. inte är tillräckliga
och att beslutet om ytterligare neddragning av bostadssubventionerna för-
djupar byggkrisen.
Regeringen delar inte Lars Werners uppfattning. Problemen på bygg- och
bostadsmarknaden beror inte på att det finns för litet statligt stöd för bo-
stadsbyggandet. Staten erbjuder räntestöd såväl till ny- och ombyggnad av
bostäder som till underhåll och reparationer av bostadshus. Staten lämnar
just nu också skattereduktion vid ombyggnad av bostäder och särskilt bidrag
för ombyggnad av äldrebostäder. Båda stöden ingår i det ROT-paket som
riksdagen fattade beslut om förra våren och kompletterar andra stöd. Dess-
utom kommer ytterligare ROT-insatser nu att göras med anledning av riks-
dagens senaste beslut. Inte heller kan man påstå att 1993 års omläggning av
subventionssystemet för ny- och ombyggnad av bostäder lett till att subven-
tionerna till kommande produktion blivit sämre. Enligt Boverkets beräk-
ningar är det nya räntebidragssystemet fördelaktigare än det tidigare.
Dessutom har riksdagen på regeringens förslag beslutat om dels sänkt fas-
tighetsskattesats och reducerad skatt efter ombyggnad, dels åtgärder för att
stabilisera bostadskreditmarknaden.
Bostadsbyggandet, och då inte minst ombyggnadsverksamheten, är alltså
i själva verket just nu föremål för mycket omfattande stödinsatser. Motsva-
righeten till statliga stödinsatser inom bostadsmarknaden går inte att finna
inom någon annan del av näringslivet.
All analys visar att dagens problem för bygg- och bostadsmarknaden, lik-
som för andra delar av näringslivet, hänger samman med lågkonjunkturen
och andra effekter av den ekonomiska politik som bedrevs främst under
1980-talet men också tidigare. På 1980-talet skapades en rad strukturella
problem som vi nu måste komma till rätta med. Inom bygg- och bostadsom-
rådet är det framför allt de höga produktionskostnaderna som måste attack-
eras. Det är då viktigt att höga kostnader inte döljs med alltför stora subven-
tioner, såsom skedde på 1980-talet.
En grundläggande förutsättning för en positiv utveckling av bostadsbyg-
gandet och fastighetsägandet är således att producenter och ägare stimuleras
att hålla sina kostnader låga så att hushållen kan efterfråga bostäder utan
omfattande kostnadsdöljande subventioner. Regeringen har genom det för-
ändrings- och förenklingsarbete som genomförts sedan hösten 1991 inom
bl.a. bostads- och byggnadsväsendet och inom skatteområdet lagt grunden
för en sådan ordning och därmed för en positiv utveckling av bygg- och bo-
stadsmarknaderna.
Lösningen på problemen för bygg- och bostadsmarknaden ligger i övrigt
i att det förs en ekonomisk politik som leder till tillväxt. Som jag framhållit
många gånger måste även bostadsmarknaden inordnas under de allmänna
målsättningar som gäller för en sådan politik. Även bostadsmarknaden
måste medverka till att hålla inflationen på en låg nivå och minska statens
utgifter så att det skapas förutsättningar för ett lågt ränteläge. Att, som Lars
Werner och andra vill, genom särskilda statliga bidrag nu stimulera fram nya
bostäder som det inte finns någon faktisk efterfrågan på vore liktydigt med
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
1* Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 80
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
att upprepa de misstag som gjordes på 1980-talet. Bilden av bostadsbyggan-
det som motorn i ekonomin har tyvärr visat sig felaktig.
Vad sedan gäller frågan om kostnadsneutraliteten mellan olika upplåtelse-
former hänvisar Lars Werner till en rapport från SABO. Även om det finns
anledning att ha flera invändningar mot rapportens innehåll, är det självfal-
let regeringens målsättning att neutralitet skall gälla mellan olika upplåtelse-
former. Det är därför som flera ändringar i såväl räntebidragssystemet som
vid beskattningen genomförts under mandatperioden. Därmed har vi kom-
mit ifrån det tidigare ensidiga gynnandet av vissa upplåtelseformer och av
vissa fastighetsägarkategorier. Ytterligare steg mot neutralitet tas dels då
den uppskjutna sänkningen av kapitalskattesatsen till 25 % genomförts
fr.o.m. 1995, dels genom den utredning av fastighetsbeskattningen som nu
genomförts.
Anf. 2 LARS WERNER (v):
Herr talman! Jag får tacka Bo Lundgren för svaret. Jag gör mig inte skyl-
dig till någon överdrift när jag säger att det inte var några nyheter i svaret.
Jag har naturligtvis inte ställt frågan till statsministern för att vara rolig,
utan för att påvisa det orimliga i att vi inte har ett samlat departement för
dessa frågor. Jag förstod att det var Bo Lundgren som skulle svara. Den frå-
gan behöver vi kanske inte diskutera så mycket i dag. Men det visar det orim-
liga i hela situationen.
Jag har aldrig tyckt eller trott att Bo Lundgren är obegåvad. Det skulle
vara dumt att säga. Men han verkar ointresserad av bostadspolitiken. Å
andra sidan är det inte så konstigt om det ser så ut, eftersom han har så
mycket annat att göra.
Jag har läst protokollet från ett par interpellationsdebatter som Bo Lund-
gren har haft med Oskar Lindkvist. Där gjorde han detta till en generations-
och åldersfråga. Lindkvist, min bänkgranne, skulle vara litet för gammal för
att syssla med det här. Jag ber om ursäkt att jag är tolv år äldre än Bo Lund-
gren, men det är åtminstone mindre skillnad.
Sedan till frågan. Vi vet att bygginvesteringarna nu är nere på en extremt
låg nivå. De har fallit med 18 % år 1993. De beräknas att falla med ytterli-
gare 22 % under 1994. Arbetslösheten inom byggsektorn är rekordhög - 30-
40 % i januari 1994. Det varierar litet i olika delar av landet.
Samtliga s.k. aktörer i byggbranschen är överens om att dagens situation
är förödande för branschens förmåga att möta de framtida kraven. Det gäller
de fackliga organisationerna, bankerna, bostadslåneinstituten och fastig-
hetsägare av olika kategorier. De oroas över den kapsejsade byggsektorns
negativa inverkan på statsfinanserna. Enbart fallet inom bostadsproduktio-
nen motsvarar en nedgång av BNP på 1,5 % år 1993. För 1994 beräknas det
motsvara omkring 2 %.
11.ex. Stockholm är behovet av fler bostäder stort. Jag delar inte Bo Lund-
grens uppfattning att det finns för många bostäder. Han kan vända sig till
förre statsrådet Danell, som varnar för att det mycket snabbt kan slå om i
t.ex. Storstockholmsområdet. I Stockholm, där behovet är stort, påbörjades
endast 692 lägenheter förra året. Det är en nedgång med över 90 % om man
jämför med året innan.
Länsstyrelsen i Stockholm, som jag nu har den stora äran att tillhöra till-
sammans med Bo Lundgrens partivän Adelsohn, är starkt oroad över att en-
dast hälften av de ombyggnadsprojekt som har fått bidrag har startats. Av
de 5 000 lägenheter som erhållit bidrag för att nyproduceras har endast 1 200
påbörjats. Detta är bara ett axplock av alla de alarmerande siffror som jag
tror att statsrådet också känner till.
I den här djupa krisen förväntar sig naturligtvis många människor kraft-
fulla och radikala åtgärder från regeringen, särskilt från en regering som sä-
ger sig vilja förbättra statsfinanserna. Men vad är det vi hör från regeringen,
herr talman? Ja, inte är det särskilt mycket, och knappast hörbart.
Regeringen har fått igenom förslag om skattelättnader för reparation av
bl.a. villor och fritidshus. Resultatet har blivit att villaägare och fritidshus-
ägare själva till en låg kostnad kunnat pyssla om sin egendom. Det gäller
t.ex. mig, men jag har inte gjort det ännu. Det är i och för sig trevligt, men
det har inte skaffat särskilt många nya jobb. Det har inneburit en försumbar
positiv effekt på den samlade ekonomin. Vad säger regeringen till hyresgäs-
terna som fått betala detta via skattsedeln men inte kunnat utnyttja det
själva?
Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och den socialistiska delen av Ny de-
mokrati - jag vet inte om det är ett riktigt uttryck, men jag använder det
ändå - har i riksdagsmotioner föreslagit ett omfattande investeringsstöd till
bygginvesteringar under åren 1994-1995. En stor majoritet, från alla partier
i riksdagen tror jag, har nu ställt sig bakom våra förslag och uttalat att medel
från AMS skall styras över till ROT-verksamhet. Det handlar om 1,5 miljar-
der kronor som AMS inte har förbrukat.
Regeringen har efter vårt och riksdagens initiativ via arbetsmarknadsmi-
nister Hörnlund sagt ungefär så här: Ja, det är väl bra. Men det är inte mera.
Svaret på min interpellation innehåller egentligen inga nya konkreta sa-
ker, som jag sade. Utgångspunkten tycks vara att regeringen är nöjd med
den nuvarande situationen. Bo Lundgren räknar upp ett antal mindre åtgär-
der som regeringen har gjort eller tänker göra, men han redovisar ingen sam-
lad analys av effekterna på byggsektorn. Jag tror att en av orsakerna är att
ni inte har någon samlad analys av detta. Jag tror i och för sig inte att ett
Bostadsdepartement skulle lösa allt detta, men ni måste intressera er litet
mera för de här frågorna.
Anf. 3 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det var väl ingen nyhet för Lars Werner att det inte finns
några nyheter i det här svaret. Den politik vi för och har fört är konsistent.
De analyser vi gör och har gjort är också konsistenta. Då blir det ungefär
samma debatt varje gång samma fråga ställs. Det är inte mycket att göra åt
det.
Sedan tackar jag för de vänliga orden från Lars Werner om att jag inte är
obegåvad. Jag uppskattar dem mycket. Frågan är då om jag är ointresserad.
Svaret på den frågan är nej. Det är sådant som jag vet bäst själv. Jag är
ganska intresserad av alla de arbetsuppgifter jag har, de må vara många och
kanske också betydelsefulla.
Just bostadspolitiken och statens stöd till bostadsförsörjningen och bo-
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
stadsfinansieringen är en viktig del av det arbete jag har att ägna mig åt. Det
är bl.a. därför som jag har förstärkt personalen på den politiska sidan. Jag
har en särskild planeringschef med ansvar för de här frågorna för att verkli-
gen se till att de bereds på ett rimligt och bra sätt.
Jag tycker inte att det är fel att Lars Werner, tolv år äldre än jag, eller
Oskar Lindkvist, möjligen något ytterligare år äldre, debatterar bostadspoli-
tik. De problem jag sett tidigare i debatterna med framför allt Oskar Lind-
kvist är att han företräder den gamla felaktiga politik som ledde oss in i väg-
gen. Därefter rasade mycket i ekonomin, inte minst inom bostadssektorn.
Jag förespråkar den nya politik som har visat sig kunna ge de förbättringar
som gör att vi kan skönja ljuset på bostads- och byggsektorn och på andra
sektorer. Det ligger kanske längre fram för bostads- och byggsektorn, efter-
som vi har haft en sådan ryckighet och en sådan överproduktion - om vi nu
skall tro på prognoser och annat - under ett antal år att de har förryckt möj-
ligheterna till en rimlig och balanserad utveckling.
Frågan om ett bostadsdepartement eller inte är ganska intressant. Inled-
ningsvis, innan vi satte i gång med den organisation vi nu har i regeringskan-
sliet, funderade vi kring den här frågan. Jag tror att allt tyder på att detta var
alldeles utmärkt. Vi har inom olika sektorer lyckats anpassa det som tidigare
fanns i ett snävt departement. Då hade vi just den felaktiga politik som
Oskar Lindkvist och Lars Werner beklagligtvis fortfarande företräder. Den
har gett de resultat som har varit till skada för många människor.
Genom att vi har delat upp detta har bostadsmarknaden och byggsektorn
kommit att anpassas till ekonomin i övrigt. Det är den enda möjlighet vi har
att driva en politik på dessa områden som är i linje med den övriga politiken
och den övriga utvecklingen.
Jag skall inte gå in på detaljer om överdrivna subventioner där man utgick
ifrån att skattebetalarna kunde svälja hur stora kostnader som helst. Men
den politik som har drivits tidigare har lett till effekter som t.ex. att en bostad
på ca 100 kvadratmeter i norra Storstockholm i dagsläget, före subventioner,
skulle betinga en månadskostnad på 19 400 kr.
Lars Werner kan inte tycka att en politik som ger sådana bostadskostnader
är ägnad att kunna upprätthålla en vettig utveckling på bostads- och bygg-
marknaden. De orimligt stora subventionerna på 8 600 kr för just denna lä-
genhet leder dessutom till en avgift på 10 800 kr efter subventionerna. Var-
ken skattebetalarna eller de enskilda boende har råd att betala så dyra bostä-
der. Där ligger det stora problemet. Vi släppte fram kostnader och trodde
att vi kunde få någon annan att betala för de system som började byggas upp
av den dåvarande bostadsministern Ingvar Carlsson 1974.
Detta ledde också kortsiktigt till att byggsektorn blåstes upp. Vi bör inte
jämföra nedgången inom byggsektorn med de år i slutet av 80-talet när vi
hade en uppblåst byggsektor. Det anser i stort sett alla i dag. Vi skall natur-
ligtvis jämföra den med genomsnittet för 80-talet. Då är situationen inte sä
allvarlig i detta avseende.
Det viktiga för oss har varit och är fortfarande att se till att denna orimliga
kostnadsutveckling bryts. Produktionskostnaderna måste ned. Räntan
måste ned. Den ekonomiska utvecklingen måste bli sådan att människor har
intresse av och vill efterfråga nya bostäder.
Vi har vidtagit kraftfulla åtgärder av olika slag inom hela den ekonomiska
politiken. Därför har vi också den lägsta räntan på bra många år. Ökningen
av hyreskostnaderna är under innevarande år den minsta på ett tjugotal år.
Produktionskostnaderna har gått ned. Bara ränteutgifterna för en normal-
trea på 72 kvadratmeter var till följd av de produktionskostnader och det
ränteläge som gällde 1990 på 9 000 kr i månaden. Nu är vi nere på strax över
5 000 kr. Det är en dramatisk förbättring. Räntan har gått ned och produk-
tionskostnaderna har gått ned.
Det är denna realistiska politik, som ger förutsättningar för en återhämt-
ning inom byggsektorn, som måste fullföljas. Den politik som förespråkas
av Lars Werner - ytterligare statlig styrning och ytterligare subventioner -
hör det förgångna till. Det har inte med ålder utan snarare med förmågan
att tänka i rätt banor att göra, Lars Werner!
Anf. 4 LARS WERNER (v):
Herr talman! Inget är nytt under solen. Det är betecknande att Bo Lund-
gren säger att jag inte skall vara förvånad över att svaret blev som det blev.
Nej, jag blev inte förvånad. Jag hade egentligen inte ens behövt läsa det. Jag
hade kunnat läsa de svar som lämnades i oktober och december.
Bo Lundgren räknar upp allt regeringen har gjort. Han säger t.ex. att rän-
tan och produktionskostnaderna har gått ned. Han hade kunnat tala om att
arbetslösheten bland byggnadsarbetare nu är större än under alla de år jag
tidigare har sysslat med politik!
Jag har inga barn ihop med Oskar Lindkvist - det vill jag säga. Men vi har
en gemensam grundsyn på bostadspolitik. Vi tycker att den skall vara socialt
anpassad och att bostaden är en social rättighet. Det är det som skiljer Oskar
Lindkvist och mig och våra partier från er i regeringen. Jag undantar egentli-
gen Centerpartiet, som jag har högre tankar om när det gäller social rättfär-
dighet.
Lundgren säger att han inte delar min uppfattning. Det står i svaret att
problemen inte beror på att det statliga stödet är för litet. Bostadssubventio-
nerna var för höga under spekulationsåren på 60-talet. De ränteavdrag ni
slog vakt om ingick ju i bostadssubventionerna. Just ränteavdragen stimule-
rade dem som tjänade hyggligt till ett ohämmat lånande under dessa år. Det
värsta var att ni generellt drog ned på alla bostadssubventioner, rakt över,
när vi var på väg ned i den djupaste lågkonjunkturen sedan 30-talet. Det
fattades beslut om 1 miljard i krisuppgörelsen hösten 1992.
Det står i slutet av svaret att vi har kommit ifrån det ensidiga gynnandet
av vissa upplåtelseformer. Allmännyttan fick aldrig full kompensation för de
sociala merkostnader som man tvingades ta på sig genom att ta emot de
flesta av de hyresgäster som andra inte släppte in i sitt fastighetsbestånd.
Det här har Ivar Franzén uppmärksammat. Jag måste nog hylla honom
litet. Han tillhör ju regeringsunderlaget. Om regeringen lyssnade på Centern
och Ivar Franzén och på Agne Hansson i bostadsutskottet, skulle politiken
bli något bättre. Även om ni inte hinner göra så mycket innan ni skall avgå
i oktober kan ni väl ändå förbättra för den kommande regeringen och skapa
ett bättre underlag för den.
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
1** Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 80
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
Anf. 5 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Vi befinner oss i en mycket besvärlig och oacceptabel arbets-
löshetssituation - inte bara för dem som tidigare har varit verksamma i bygg-
sektorn. Det skedde en våldsam uppblåsning av byggsektorn under de sista
åren av 1980-talet och det första året på 90-talet. Den uppblåsningen var inte
lycklig; det har om jag inte tar alldeles fel t.o.m. Oskar Lindkvist och andra
socialdemokrater erkänt. Den låg till en del bakom t.ex. bankkrisen. Den
uppblåsnigen kan vi inte komma tillbaka till.
Det finns naturligtvis ett stort antal människor som kom in i byggbran-
schen då och som sannolikt inte kommer att få ett nytt jobb inom just bygg-
branschen. Men det gäller för mig och andra i regeringen att också fundera
över de 232 000 människor inom tillverkningsindustrin som har mist sina
jobb sedan 1988/89, då det plötsligt var sanningens minut för den politik som
hade bedrivits främst under 1980-talet. Då fick vi ett ras utför av flera skäl:
långsiktiga strukturproblem, kostnadskris och finanskris till följd av spekula-
tionsekonomin under 80-talet.
Vi ägnar oss just nu åt att driva en politik som syftar till den sociala rättfär-
dighet som jag tycker måste finnas. Vi skall i första hand se till att de som i
dag är arbetslösa kan få nya jobb. Då kan vi inte gå in med en politik av den
typ som bedrevs tidigare med subventioner, stöd och annat.
Den förra regeringen försökte ju få Volvo och Saab att bygga bilfabriker
genom politiska beslut. Dessa fabriker står nu tomma i Malmö och Udde-
valla. Där tillverkas inga bilar. Jag vill för egen del inte gå tillbaks till en
politik som innebär en risk för att fler delar av Sverige blir som Uddevalla i
detta avseende. Det krävs att vi tar hänsyn till vad som behövs för att det
skall kunna växa fram nya jobb i den privata sektorn.
Lars Werner säger att regeringen slog vakt om ränteavdragen och att det
var de som skapade svårigheterna. Nej, Lars Werner, problemet var de höga
marginalskatterna. Ränteavdrag är liksom beskattning av ränteinkomster
normala inslag i skattesystemet. Men om man har marginalskatter på 90 eller
75 % blir avdragsvärdet t.o.m. med avdragsbegränsningar så stort att det le-
der till en låneekonomi.
I början på 70-talet skedde det helt sneda omfördelningar mellan dem som
hade tillgångar och dem som inte hade tillgångar. Det skedde också under
andra hälften av 80-talet, när ett antal herrar och kanske också någon dam -
vad vet jag - spekulerade i fastigheter och förlorade en hel del. Det fanns
säkert de som hann i väg och tjänade mycket pengar.
Det paradoxala är ju att det var just då, i början av 70-talet och i slutet av
80-talet, som Lars Werners och Oskar Lindkvists politik genomfördes nästan
till extremen. Den negativa omfördelningen var en följd av de höga margi-
nalskatterna. Så skall vi naturligtvis inte ha det i fortsättningen. Det är just
därför regeringen har dragit ned skattesatserna även efter det att skattere-
formen har genomförts.
Det finns en stor skillnad mellan oss. Lars Werner tror på de gamla tekni-
ker som användes i de länder vi har sett falla runt omkring oss - framför allt
österut. Jag säger inte att Lars Werner stod bakom den politik som drevs i
de länderna fullt ut. Men principerna bakom politiken - statligt inblandning,
statligt ägande, statlig styrning - är grunden för det som gick snett i dessa
länder. Ingvar Carlsson tyckte i början på 80-talet att man t.o.m. fick vara
imponerad av östra Tyskland.
Men det var inte så. Det finns bara ett sätt att hantera situationen. Det är
att ta itu med de problem som finns realistiskt. Man kan inte subventionera
bort kostnadsökningar och låta allting smälla i väg.
Det skulle vara intressant att höra Lars Werner svara på frågan om det
egentligen var rimligt att bedriva en politik under 80-talet - ni var ju stöd-
parti - som gjorde att en lägenhet på 100 kvadratmeter i Åkersberga norr
om Stockholm skulle ha kostat 19 000 kr i månaden före subventioner. Det
var ju resultatet av den politik som Lars Werner tyckte var bra och fortfa-
rande vill driva. Är det rimligt, Lars Werner?
Anf. 6 LARS WERNER (v):
Herr talman! Nu har debatten nått en viss nivå! Nu skall jag ta ansvar för
förorterna i Moskva också.
Jag var i Rosengård häromdagen. Jag kan garantera Bo Lundgren, som
kan dialekten, att det faktiskt var bättre där än det någonsin kommer att bli
i Moskva. Glöm det där! Jag diskuterar inte på den nivån. Jag vill diskutera
den bostadspolitik som regeringen för.
Ni håller på att slå ut en hel yrkeskår: byggnadsarbetarna. Ni slår ut om
inte en generation så i varje fall många av de byggnadsarbetare som vi kom-
mer att behöva under överskådlig tid.
Bo Lundgren sade att vi måste ta hänsyn till de 232 000 andra arbetslösa
industriarbetarna. Men vad gör ni för dem? Bo Lundgren och Börje Hörn-
lund sitter ju och administrerar den högsta arbetslöshet som vi har haft på
årtionden!
Naturligtvis finns det mycket att diskutera kring den bostadspolitik som
har förts i detta land. Jag har säkert varit med och gjort fel, liksom Oskar
Lindkvist, Socialdemokraterna och vårt eget parti. Men i grunden, Bo Lund-
gren, är vår syn att bostaden skall vara en social rättighet. Det är något som
ni visserligen skriver i olika sammanhang vid högtidliga tillfällen, nu senast
i bostadsutskottets betänkande i går. Men ni lever inte efter det. Er grundin-
ställning är, för att tala rakt på sak, att bostaden skall vara en handelsvara,
precis som vilken annan vara som helst i samhället.
Vi har sagt: Skär inte ner räntebidragen i nuvarande krissituation! Satsa
mer på ROT-programmen! Nu lyckades ni få en och en halv miljard för inne-
varande år genom andra initiativ än era partiers. Men nästa år vill ni inte
satsa några pengar på ROT-sidan.
En och en halv miljard är bra, men det räcker inte. Ni säger i huvudsak
nej till utbyggnad av kulturbyggnader, äldrebostäder och avspjälkning av
mindre bostäder från större, som vi har föreslagit. Detta är konkreta förslag.
Jag säger inte att de löser allt, men de är betydligt mer ambitiösa än den
målsättning som ni har.
Anf. 7 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! När jag gick hit till kammaren hade jag bestämt mig för att
inte delta i debatten, eftersom jag nyss har diskuterat ett par interpellationer
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
10
med Bo Lundgren. Båda de föregående talarna har dock varit älskvärda nog
att åberopa mig.
Jag vill säga att jag inte representerar mig själv i bostadsfrågan utan hela
det socialdemokratiska partiet och den socialdemokratiska riksdagsgrup-
pen. I de bostadspolitiska debatterna företräder jag mitt parti, vars målin-
riktning är att man skall ha en bostadspolitik med ett mycket starkt socialt
inslag för att kunna bereda alla människor möjligheter att efterfråga en lä-
genhet till rimlig hyreskostnad.
Senast vår politik kom till användning var efter valet 1982, då den borger-
liga regeringen lämnade ifrån sig makten. Då stod ungefär 50 000 lägenheter
tomma i Sverige, och byggmarknaden sviktade. Under den borgerliga rege-
ringens tid hade dessutom allt färre blivit intresserade av att investera i nä-
ringslivet och framför allt på byggområdet.
Detta ändrade socialdemokraterna på, och den politiken håller, förutsatt
att det finns en regering som är intresserad av att ta hänsyn till den efterfrå-
gan som i dag håller på att växa sig allt starkare i Sverige. Den tar sig uttryck
i en prognos som Boverket har räknat fram för senare delen av 90-talet. I
den konstaterar Boverket att vi kommer att behöva bygga mellan 30 000 och
40 000 lägenheter vaije år.
Alla ungdomar som i dag vänder tillbaka till sina föräldrar därför att de
inte har råd att hyra lägenheterna på stan och inte heller har något jobb kom-
mer att efterfråga lägenheter när arbetsmarknaden börjar fungera. Vi kom-
mer fortfarande att ha hushållssplittring i Sverige, vi kommer att ha invand-
rare som efterfrågar lägenheter, osv.
Detta står helt klart. Byggentreprenörer, hyresgästföreningar och bo-
stadsrättsföreningar i olika organisationer har precis samma uppfattning:
Det kommer att behövas bostäder. Att då, Bo Lundgren, bygga 12 000 lä-
genheter 1994 och kanske lika litet 1995 löser inte dessa problem.
Jag håller med om att alla de byggarbetare som fanns i slutet av 80-talet
och början av 90-talet inte kommer att kunna få sysselsättning inom svensk
byggindustri. Det är självklart. Men då bör vi eftersträva att skapa en jämn
utveckling mot den efterfrågenivå som prognoserna visar att vi har att vänta
under senare delen av 90-talet.
Skillnaden mellan den politik som Bo Lundgren företräder och den som
jag företräder är uppenbar: Med tanke på det arbetslöshetstillstånd som Sve-
rige uppvisar i dag tycker vi att det är en klok politik att dra i gång byggverk-
samheten; räntorna är låga, inflationen är låg, produktionskostnaderna är
låga och man kan åstadkomma förutsättningar för låga hyror och boende-
kostnader.
När vi skall diskutera bostadspolitiken i mitten av april kommer vi att före-
träda denna socialt inriktade bostadspolitik. Den är vårt mönster, och den
kommer att förbli vårt mönster.
Riksdagen har på två år vid två tillfällen gett Bo Lundgrens regering en
ordentlig snyting i fråga om bostadspolitiken.
Vid ett tillfälle gällde det ROT-programmet som kom 1992. Socialdemo-
kraterna bjöd in regeringspartierna till en överläggning för att åstadkomma
ett ROT-program, eftersom regeringen hade struntat i beställningen från
riksdagen. Vi gjorde upp om ett ROT-program som gäller t.o.m. 1994. Det
har sina sidor, men vi gjorde i alla fall ett försök att lyfta upp bostadsfrågan
över de dagliga konflikterna mellan regeringen och socialdemokratin.
Nu kommer ett nytt ROT-program som riksdagen har tagit initiativ till och
som regeringen för någon vecka sedan äntligen kom sig för att fatta beslut
om.
Det är alltså inte jag som saknar underlag för resonemanget om bostads-
politiken - det är regeringen. Vid de tillfällen då regeringen har kommit i
konflikt med riksdagen har jag inte bara företrätt socialdemokratin. Jag fö-
reträder faktiskt riksdagens majoritet gentemot regeringen. Men det hindrar
ju inte att Bo Lundgren, vilket är paradoxalt, företräder hela regeringen i
dessa frågor. Däri ligger skillnaden när det gäller bostadspolitiken.
Anf. 8 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det var roligt att höra Oskar Lindkvist beskriva resultatet
av den nuvarande regeringens politik: låga räntor, låg inflation, låga hyror,
eller i alla fall små hyresökningar. Vi har ju vänt den trend som rådde. Men
hur var det innan vi kom till regeringstaburetterna? Jo, då det var hög ränta,
hög inflation och stora hyresökningar.
Detta ger en ganska bra beskrivning av vad som har hänt med den nya
politiken och vad som skedde med den förra politiken. Men sådana saker
tar sin tid att rätta till, även om vi har kommit en bra bit på väg.
Lars Werner! Jag sade också att jag inte ville göra den där vulgära jämfö-
relsen med våra tidigare grannländer i öst. Men man kan faktiskt göra en
jämförelse med vad som inträffar under socialistiska system med statlig styr-
ning, där man struntar i att låta individerna själva kunna se och kontrollera
exempelvis kostnadsutvecklingen.
Nu ägnar vi oss åt att rätta till förhållandena efter de socialistiska experi-
menten i Sverige. Just bostadsmarknaden och byggsektorn är ju exempel på
att vi inte lät människor vara med och bestämma själva. Det var i stället Lars
Werner och Oskar Lindkvist som bestämde åt människorna.
Det är mycket viktigt för oss att fundera igenom vad som har inträffat.
Oskar Lindkvist säger nu att vi borde bygga 30 000-40 000 lägenheter om
året, och det finns också prognoser som säger att det skulle behövas. Men
varför byggde ni 50 000-60 000 lägenheter per år, så att vi under de närmaste
åren, även om man tar hänsyn till den prognos som Oskar Lindkvist refere-
rade till, inte kan bygga mer än 10 000-12 000 lägenheter per år?
Ni byggde för mycket och fick en spekulationsekonomi, som gjorde att
kostnaderna gick upp. Vi har, som jag sagt, genom lägre räntor och produk-
tionskostnader lyckats pressa ned ränteutgiften t.ex. för en normaltrea från,
medan ni höll på som bäst, 9 000 kr i månaden till litet drygt 5 000 kr i måna-
den. Det är en uppgift som ingen bestrider. Detta är också den enda vägen
att gå vidare på. Tror Oskar Lindkvist och Lars Werner fortfarande att man
genom att låna här hemma och utomlands kan subventionera utan att be-
höva betala för det? Eller skall vi möjligen försöka komma till rätta med de
ekonomiska problemen en gång för alla, så att både byggarbetare och andra
kan få nya jobb, om också inte alltid i samma bransch och i samma företag?
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
11
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
Anf. 9 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Bo Lundgren tog åt sig äran av den låga inflation, den låga
ränta och de hyfsade produktionskostnader som jag nämnde och menade att
det var fråga om ett erkännande av regeringens politik. Det har i alla tider
varit de arbetslösa som har fått betala fördelarna av en ekonomisk politik
som har kommit fåtalet i en nation till del, och det är den politiken som Bo
Lundgren företräder.
Ni har fört en politik som innebär att vi på några år har fått en arbetslös-
hetsökning från knappt 2,5 % till uppemot 12-13 eller kanske 14 %. De som
drabbas härav är de som står utanför arbetsmarknaden, de som i dag vräks
från sina bostäder, de som inte kan betala sina hyror - inte därför att vi inte
har möjlighet att hjälpa dem med en subvention för att de skall klara den
uppgiften utan därför att regeringen inte vill göra det.
Det är ju detta som i dag håller på att inträffa i Sverige, och det är en
politik som påminner mer om den gamla högerarbetarrörelsepolitiken än om
den som Sverige förtjänar inför 90-talet. Vad vi nu siktar på, Bo Lundgren,
är att lära av det förgångna. Att både socialdemokraterna och moderaterna
behöver lära av det förgångna är helt säkert. Vi har gjort misslyckanden och
erfarenheter som det vore dumt att inte ta till vara.
Men när jag ställer frågor till Bo Lundgren om 90-talets återstående del -
om vad vi skall göra, om tilltron till prognoserna och om vilka åtgärder vi
kan vidta för att få i gång sysselsättningen inför en uppgång som väntas i
slutet av 90-talet - har Bo Lundgren inte ett enda ord till kommentar. Jag
tycker att det är mycket svagt. Det kan naturligtvis bero på att Bo Lundgren
inte har något att anföra.
Bo Lundgren frågar varför vi byggde 50 000-60 000 lägenheter vissa år. Bo
Lundgren vet att vi då hade en fungerande arbetsmarknad. Då hade männi-
skor jobb och tilltro till framtiden. De kunde då byta jobb utan att riskera
att bli ställda utan sysselsättning. De kunde efterfråga bostäder och betala
sina hyror. De kunde försög a sig ekonomiskt och efterfrågade lägenheter.
Det gör de visserligen också i dag, men läget är nu förändrat. Många av dem
har inga jobb och inga pengar och kan inte betala sina hyror. Det är ett resul-
tat av Bo Lundgrens bostadspolitik.
Anf. 10 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Man kan fråga sig vilken ekonomisk miljö som Oskar Lind-
kvist tror kan ge nya jobb. Löser en sådan politik som då fördes den arbets-
löshetsproblematik som vi såg utvecklas med bögan 1988-1989, när syssel-
sättningen föll kraftigt i industrin och i olika delar av den privata sektorn?
Då hade vi en alltför hög inflation och kraftiga marginalskatter, som gjorde
att spekulationsekonomin blommade för fullt.
Det paradoxala är att det var ett fåtal som tjänade på detta. Socialdemo-
kratin har varit vid makten vid de två tillfällen de senaste 20 åren när vi har
haft en våldsam spekulation och stora förmögenhetsöverföringar. För en del
rutschade det utför. Jag har ägnat två och ett halvt år av mitt liv åt att sopa
upp efter Allan Larssons och Kjell-Olof Feldts misslyckade politik vad gäller
fastigheter och bankinstitut, rensat upp fallskärmsavtal osv. Vi kan verkligen
12
tala om att ett fåtal kan klara sig i vissa avseenden. Det är inget som vi är
ansvariga för, utan ansvaret för det får faktiskt andra ta på sig.
Nu håller vi på att få en omsvängning. Vi har i en miljö med, som Oskar
Lindkvist själv säger, hyfsade produktionskostnader, låg ränta och låg infla-
tion åstadkommit grunden för en vändning av ekonomin, för en stabilitet.
Svaret på vad som skall göras för att föra Sverige ur krisen är att man skall
fullfölja just den politik som har givit hyggliga produktionskostnader, låg
ränta och låg inflation, dvs. förutsättningar för en sådan produktionsupp-
gång som vi nu kan se i exportindustrin och som så sakta böljar komma på
marknadssidan.
En återgång till det som Oskar Lindkvist och Lars Werner förespråkar kan
bara göra ont värre. Då störtas vi åter ned i den politik som 80-talets olika
misstag förorsakade.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på interpellation 1993/94:100 om privatiseringen av SEMKOAB
Anf. 11 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Axel Andersson har med anledning av privatiseringen av
SEMKO AB ställt följande frågor till mig:
1. Vilka är regeringens motiv för försäljningen?
2. Hur skall de nationellt högt ställda kraven på svenska elprodukter
kunna garanteras med enbart privata svenska eller utländska ägare?
3. Hur skall objektivitet och opartiskhet kunna garanteras med ett av
kommersiella intressen ägt SEMKO, troligen starkt involverade i elbran-
schen?
4. Hur kommer det att gå med elsäkerheten och konsumentskyddet?
Regeringen fick hösten 1991 riksdagens bemyndigande att sälja aktier i 34
statligt ägda företag eller på annat sätt minska statens andel i sådana företag.
Bemyndigandet omfattade statens andel på 51 % i det elektriska certifie-
rings- och provningsföretaget SEMKO AB. Som jag redovisat många gånger
tidigare är motiven för privatisering av statliga företag att skapa mer livskraf-
tiga företag, renodla statens roll, sprida ägandet och frigöra statligt kapital.
Detta gäller även för SEMKO. De tre länderna i SEMKO AB träffade i de-
cember 1993 en principöverenskommelse om att sälja samtliga aktier i före-
taget. Därefter har statens andel i SEMKO fr.o.m. årsskiftet 1993/94 genom
ett särskilt regeringsbeslut överförts till teknikbrostiftelserna i Stockholm,
Uppsala och Lund. Statens tidigare andel i SEMKO ägs sålunda i dag av
dessa teknikbrostiftelser. Näringsdepartementet har dock enligt principöve-
renskommelsen tagit på sig att medverka i försäljningsprocessen.
Orsaken till att SEMKO nu privatiseras är att avregleringen på den mark-
nad som företaget arbetar på numera är avslutad. Genom EES-avtalet har
också de sista resterna av SEMKO:s tidigare monopolställning upphört, vil-
ket ytterligare markerar det kommersiella inslaget. Tidigare, när SEMKO
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
13
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
14
var s.k. riksprovplats, krävdes att staten hade ett bestämmande ägarinfly-
tande i företaget.
Axel Andersson tar även upp frågan om elsäkerheten.
Enligt riksdagens beslut skall det svenska systemet för provning och kon-
troll bl.a. på elområdet vara öppet för alla organ som visat att de uppfyller
vissa kompetenskrav. I Sverige är det styrelsen för teknisk ackreditering
(SWEDAC) som bedömer detta. I de fall organet skall fullgöra uppgifter
som föreskrivs i EG-direktiv skall bedömningen göras i samråd med berörd
sektorsmyndighet, i detta fall Elsäkerhetsverket. SEMKO är i dag s.k. an-
mält organ enligt EG:s lågspänningsdirektiv och teleterminaldirektiv. Ett
krav för att bli anmält organ är att företaget har en opartisk ställning enligt
de internationella kvalitetskraven för provnings- och certifieringsorgan. Inga
krav på statligt delägande ställs.
Marknadskontrollen av varor som släppts ut på marknaden är däremot en
statlig angelägenhet som skall visa att tillverkarna fullgjort sina skyldigheter
när det gäller produktsäkerheten. Elsäkerhetsverket ansvarar för marknads-
kontrollen på elområdet.
Den provning och kontroll som SEMKO utför avser apparater m.m. som
bl.a. säljs i hela EES-området, där gemensamma säkerhetskrav gäller för
huvuddelen av sådan materiel enligt särskilda direktiv. Provningsresultatet
från SEMKO och andra anmälda organ skall vad gäller materiel som omfat-
tas av dessa direktiv godtas inom hela EES-området.
SEMKO är nu inordnat i det system för provning och kontroll som tilläm-
pas inom EES-området och som innebär att det inte är någon statlig uppgift
att utföra provning och certifiering av produkter innan de släpps ut på mark-
naden. De organ som anmäls för att utföra uppgiften enligt olika direktiv
agerar på marknaden som enskilda företag, vilkas kompetens för uppgiften
har styrkts på särskilt sätt. Riksdagen har för svensk del beslutat att det skall
vara öppet för alla kompetenta organ som så önskar att bli anmälda för dessa
uppgifter.
Den verksamhet SEMKO bedriver har givetvis betydelse även utanför
EES. Genom ett omfattande internationellt standardiseringsarbete gäller
ofta samma eller likartade bestämmelser över hela världen i fråga om elekt-
risk materiel.
Vad som är väsentligt är att SEMKO inte längre har någon myndighets-
uppgift utan arbetar som ett normalt företag på en konkurrensutsatt mark-
nad. Mot den bakgrunden står det helt klart att ett statligt ägande i SEMKO
saknar betydelse för elsäkerheten. Vore det så skulle den svenska staten be-
höva vara delägare i alla provningsinstitut som har provat produkter som
säljs på den svenska marknaden.
Anf. 12 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar näringsministern försvaret på min interpellation.
Anledningen till att jag tar upp frågan om privatiseringen av det nationella
kontrollorganet för elprodukter, SEMKO, är den oro jag och andra social-
demokrater känner för vad en försäljning till privata intressen kan innebära
för produktsäkerhet, objektivitet och opartiskhet.
Låt mig så gå över till de svar som jag fått på mina frågor. När det gäller
motiven för försäljningen svarar ministern att de är desamma som för all stat-
lig verksamhet som den moderatledda regeringen vill privatisera. Enligt sva-
ren är motiven ”att skapa mer livskraftiga företag, renodla statens roll,
sprida ägandet och frigöra statligt kapital.”
Då frågar jag mig: Vad är det för fel på livskraften i det SEMKO som vi
har i dag? Är det fel att staten har ett huvudansvar, eller åtminstone ett del-
ansvar, för SEMKO:s grannlaga verksamhet? Redan i dag är SEMKO fler-
ägt, och argumentet att frigöra statligt kapital är försumbart i SEMKO:s fall,
såvitt jag kan bedöma.
Nej, jag anser att inget av de angivna mera generella motiven håller. Jag
tror i stället att motivet är ideologiskt betingat. Moderaterna har alltid - det
är ingen hemlighet - ansett att staten skall hållas borta ifrån företagande.
Herr talman! Min fråga hur opartiskhet och objektivitet skall kunna upp-
rätthållas i ett SEMKO som ägs av svenska, eller för den delen möjligen
också utländska, kommersiella intressen lämnar näringsministern obesva-
rad. Jag förstår honom. Det är här som den stora försämringen av verksam-
heten ligger vid en privatisering. Hur är det möjligt, Per Westerberg, att
kombinera opartiskhet och objektivitet med kommersiella intressen? Det
har inte gått förr, och det går inte den här gången heller. I fallet SEMKO är
det tyvärr inte osannolikt att produktsäkerhet, objektivitet och opartiskhet
får ge vika för det jag skulle vilja kalla snöd vinning.
Anf. 13 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Först skall jag erinra Axel Andersson om att SEMKO under
större delen av socialdemokratisk regeringsutövning till 100 % var privatägt.
Staten som ägare kom in under den förra borgerliga regeringen i slutet av
1970-talet.
Jag vill också erinra om att man i dag, för att få en produkt godkänd, inte
behöver anlita SEMKO. Det går alldeles utmärkt att utnyttja motsvarande
kontrollbolag i Tyskland, Storbritannien, Spanien, Italien eller i något annat
land inom EES-området, vare sig det är privat eller statligt bolag. Kraven
på opartiskhet ställs på certifieringsmyndigheten SWEDAC. Vi har som be-
kant ett antal sådana här bolag, kanske inte just på elområdet men på andra,
där SWEDAC också skall tillse att de krav på standarder uppfylls som man
kan ställa på en certifieringsmyndighet för att få godkänna vissa produkter
enligt vissa specifikationer.
Elsäkerheten är fullt klart på samma nivå oavsett ägande. Det svarar
SWEDAC för enligt de internationella förpliktelser vi har genom EES-avta-
let och de beslut som tidigare fattats av riksdagen.
Det är alldeles uppenbart att den avreglering som har skett inom EES-
området när det gäller provning innebär att man behöver jobba även över
gränserna. Det är viktigt för SEMKO att få ökad internationalisering och
därmed ökad kompetens för att kunna jobba inte bara i Sverige utan kanske
inom hela EES-området. Detta ställer krav på ägaren att antingen vara
mycket offensiv och tillskjuta kapital eller börja köpa andra bolag.
Vår bedömning har därför varit att SEMKO får mycket stora fördelar av
att bli privatägt, får möjligheter att hitta partner och kan därmed internatio-
nalisera sig och bli en högklassig internationell provningsmyndighet för el-
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
15
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
16
standarden. Det är bra för företaget. Vi bedömer det också bra för statskas-
san att få in mer pengar för att åtminstone till någon del kunna minska sta-
tens lånebehov och därmed minska trycket på räntorna i Sverige.
Anf. 14 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar Per Westerberg för det kompletterande svaret.
Det är riktigt att den här verksamheten är internationell. Såvitt jag har kun-
nat få reda på bedriver vårt lilla kontrollorgan SEMKO en framgångsrik
verksamhet också internationellt i meningen samarbete med sina motsvarig-
heter i andra länder.
Låt oss stanna kvar utanför Sveriges gränser. Jag har försökt ta reda på
hur man bedömer frågan i några oss närliggande länder - Tyskland, Italien
och Holland. Man har inte i något av de nämnda länderna släppt, eller ens
haft en tanke på att släppa, ett visst samhälleligt inflytande över den verk-
samhet som deras motsvarighet till vårt SEMKO bedriver. I Holland finns
det ända ner på kommunal nivå intressen i kontrollverksamheten. I Tyskland
är det delstatligt intresse och i Italien regionalt och statligt intresse. Det finns
alltså ett nationellt inflytande i alla dessa länder.
Jag kan inte se, näringsministern, att det skulle vara till förfång för kon-
trollverksamheten om samhället, medborgarna genom demokratiskt valda
organ i den verksamhet som samhället bedriver, har en möjlighet att delta i
och ta ansvar för den viktiga kontrollen av standarden på produkterna och
den höga kvalitet som vi har vant oss vid. När det gäller elprodukter är det
till stor del SEMKO:s förtjänst att det svenska S-märket är ett internationellt
accepterat märke för hög teknisk kvalitet och stor säkerhet.
Anf. 15 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Axel Andersson har kanske noterat att det inte längre be-
hövs någon s-märkning på elmateriel. Det beror på att det är samma krav på
elsäkerheten, enligt de direktiv som finns, inom hela EES-området. Därmed
råder det konkurrens mellan de provnings- och certifieringsorgan, eller före-
tag, som finns i olika delar av Europa. En del är helt riktigt statligt ägda, en
del är delstatligt ägda, och en del är i privat ägo.
Säkerheten är alltså väl tillgodosedd. Den garanteras av SWEDAC, som
har tillsyn över alla provningsbolag en gång per år, precis som i övriga
Europa.
Elsäkerhetsverket har sedan att ansvara för marknadskontrollen. Man
skall se till att det inte kommer in felaktiga produkter - produkter som inte
har blivit kontrollerade eller godkända av någon myndighet eller något bolag
i Europa.
Jag vågar säga att det statliga ägandet är en parentes. Det har varit ett
statligt majoritetsägande i SEMKO. Så har det varit sedan slutet av 70-talet,
när företaget blev riksprovplats, fram till nu. När det i praktiken blev en av-
reglering och man godkände EES-reglerna blev SEMKO ett bolag som vilket
annat som helst.
Kontrollen av elsäkerheten finns kvar hos SWEDAC, precis som i hela öv-
riga EES-området. En passiv ägare, t.ex. staten, är enligt vår uppfattning
inte bra för SEMKO. Det försiggår redan ett antal strukturaffärer inom
Europa, och även internationellt, för att öka kompetensen, stärka elsäker-
heten och därmed möjligheten att göra bra provningar. Det internationella
samarbetet är både när det gäller ägande och drivande av företag viktigt.
Anf. 16 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Tack! I dag vet vi inte vilka som så att säga övertar eller kö-
per samhällsintresset i SEMKO. Det enda jag har kunnat ta reda på är att
försäljningen skall slutföras under våren.
Jag har naturligtvis inte heller haft möjlighet att ta reda på vilka som är
huvudintressenter så här i slutskedet av affären, men enligt en artikel i Da-
gens industri från den 3 februari, tror jag, är bolaget SEMKO också utbjudet
internationellt.
Jag tycker då att det finns fog för den oro som jag har. Vilka intressen kan
slutgiltigt komma att äga SEMKO? Mot den bakgrunden riktar jag kritik
mot att man avyttrar detta viktiga kontrollorgan. Åtminstone jag anser att
SEMKO är mycket betydelsefullt för att man skall kunna behålla en hög pro-
duktsäkerhet och en internationellt erkänd hög nivå på kvaliteten.
Jag förstår att näringsministern i dag inte kan ge mig någon faktaupplys-
ning. Affären är ju inte slutförd. Skillnaden mellan Per Westerbergs och mitt
sätt att se på detta kan jag naturligtvis inte göra någonting åt. Jag beklagar
dock att man - genom den privatiseringsvilja som regeringen har - utsätter
en, sett ur samhällssynpunkt, viktig verksamhet för de risker som faktiskt
finns med att låta privata intressen dominera verksamheten.
Tack!
Anf. 17 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! För mig förefaller det nästan som om Axel Andersson argu-
menterar mot den socialdemokratiska proposition som antogs i riksdagen för
ett antal år sedan om avregleringen på denna marknad.
Egentligen kan vilket privat provningsföretag som helst, i Sverige eller
utomlands, godkänna elprodukter på den svenska marknaden. SEMKO är
alltså bara en av många möjliga aktörer. Detta har ingenting med myndig-
hetsutövning eller samhällsintresset i sig att göra. Samhällsintresset är natur-
ligtvis inte till salu. Det finns i SWEDAC, som skall se till att man kontrolle-
rar och upprätthåller kompetensen och de standarder och krav för elsäker-
heten som finns i Sverige och hela EES-området.
Axel Andersson tar upp frågan om intressenter och vilka som kan bli ägare
till SEMKO. Jag uppfattar det som viktigt att det blir en ägarkonstellation
som långsiktigt jobbar med dessa frågor och stärker SEMKO:s kompetens
och internationella arbete. På det sättet kan ägarna göra SEMKO till ett star-
kare bolag, som blir ännu duktigare på de marknader som man arbetar på.
Jag ser SEMKO som ett provningsföretag bland flera. Vi skall se till att vi
stärker företagets kompetens och möjligheter inför framtiden. Det tror jag
att vi kan göra i samband med att staten avvecklar sitt ägande i SEMKO.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
Svar på
interpellationer
17
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
4 § Hänvisning av ärenden till utskottFöredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:167 till trafikutskottet
1993/94:195 till lagutskottet
Skrivelse
1993/94:207 till utrikesutskottet
Motionerna
1993/94:Ub48-Ub51 till utbildningsutskottet
1993/94:Ju31 till justitieutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU22
Lagutskottets betänkanden 1993/94:LU19, LU24 och LU25
Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1993/94:SfU10 och SfU23
Utbildningsutskottets betänkande 1993/94:UbU7
Trafikutskottets betänkanden 1993/94:TU17-TU20
Jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JoU16
Bostadsutskottets betänkande 1993/94:BoU13
18
6 § BordläggningAnmäldes och bordlädes
Propositionerna
1993/94:140 Bygder och regioner i utveckling
1993/94:149 Åligganden för personal inom hälso- och sjukvården m.m.
1993/94:178 Ändring i plan- och bygglagen, m.m.
1993/94:186 Ändringar i arbetsmiljölagen
1993/94:187 Försöksverksamhet med medborgarkontor
1993/94:188 Lokal demokrati
1993/94:189 Kommunal biståndsverksamhet
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:151 Rättssäkerhet vid beskattningen
1993/94:Sk38 av Lars Hedfors m.fl. (s)
1993/94:Sk39 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:Sk40 av Peter Kling och Ulf Eriksson (nyd)
med anledning av förs. 1993/94:TK2 Skrivelse från talmanskonferensen med
överlämnande av Riksdagsutredningens förslag om författningsändringar
och riktlinjer för den statliga budgetprocessen
1993/94:K47 av Birgitta Hambraeus (c)
1993/94:K48 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
1993/94:K49 av Sören Lekberg och Lennart Nilsson (s)
1993/94:K50 av Lars Bäckström och Rolf L Nilson (v)
Konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU27 Presstödet m.m.
Justitieutskottets betänkanden
1993/94:JuU17 Anslag till kriminalvården, m.m.
1993/94:JuU18 Anslag till Brottsförebyggande rådet m.m.
Utrikesutskottets betänkanden
1993/94:UU14 Vissa anslag m.m. inom Utrikesdepartementets område
1993/94:UU16 Samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa
Jordbruksutskottets betänkanden
1993/94:JoU13 Statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (Jordbruksdeparte-
mentet)
1993/94:JoU15 Statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (Miljö- och naturre-
sursdepartementet)
Näringsutskottets betänkande
1993/94:NU14 Vissa utrikeshandelsfrågor
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
7 § Meddelande om JoU15Anf. 18 ANDRE VICE TALMANNEN:
Beträffande jordbruksutskottets betänkande JoU15 avser talmannen att
på måndag, den 28 mars, föreslå kammaren att detta ärende får företas till
avgörande efter endast en bordläggning.
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 24 mars
1993/94:119 av Göran Magnusson (s) till statsrådet Bo Lundgren om bo-
stadsrätter:
Även de som 1991 röstade för en ny bostadspolitik måste starkt oroas av
dc nu alltmer uppenbara följderna av regeringens nyordning. Särskilt hårt
slår politiken mot bostadsrättsföreningar som byggts under de senaste tio
åren. Många som skaffat en bostadsrätt på de villkor som fanns vid köpetill-
fället har sett förutsättningarna för boendekalkylen förändras drastiskt. Bo-
19
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
verket har nyligen i en rapport visat på den dramatiska utvecklingen för bo-
stadsmarknaden i sin helhet; människor måste nu byta ner sig.
Förutsebarhet är ett grundläggande begrepp i samband med all lagstift-
ning. För de bostadsrättshavare som nu kämpar både med sin förenings och
med sin privata ekonomi saknar begreppet allt samband med deras verklig-
het.
Även om de brutala nedskärningarna av statens räntebidrag i princip
gjorts lika för alla upplåtelseformer så är verkligheten den att de slår hårt
mot bostadsrättsföreningarna och deras medlemmar.
Anledningen till detta är att i hyreslägenheter, exempelvis kommunala bo-
stadsföretag och privata förvaltningar, kan dessa kostnader slås ut på alla
boende. Det större kollektivet bär gemensamt den bördan. I många diskus-
sioner hänvisas till låga höjningar av hyrorna; det är emellertid ofta resulta-
tet av uppskjutet underhåll och omfördelning mellan olika årgångar av hus.
Även många hyresgäster drabbas således av avpolitiseringen av bostadsfrå-
gorna. Vårt gemensamma ansvar för att alla har ett bra boende minskas ge-
nom regeringens politik.
I en bostadsrättsförening är ekonomin sluten i den meningen att det inte
finns något större kollektiv som kan träda in och ta på sig kostnaderna. De
måste klaras av medlemmarna i varje förening för sig.
Därför kan med fog hävdas att regeringens bostadspolitik ställer dem som
valt bostadsrätten som boendeform, och därtill betalat insats för att kunna
få en sådan bostad, i en oerhört svår belägenhet, där hela ekonomin hotas.
Ända tills för ett par år sedan var konkurs ett närmast okänt begrepp i bo-
stadsrättssammanhang. Nu blir de allt vanligare.
I bostäder som byggts och finansierats helt enligt gällande regler har kost-
naderna snabbt stegrats mycket kraftigt - ökningar på både en och två tusen-
lappar per månad är inte ovanliga.
I alla debatter om bostadspolitiken hänvisar regeringen till ”80-talets spe-
kulation och överhettning”, kort sagt, ansvaret finns inte hos regeringen.
Alldeles bortsett från sakligheten i detta måste slås fast att ingen bostads-
rättshavare är hjälpt av denna retorik. Dessa kräver nu konkreta åtgärder.
I den dagliga bostadsdebatten ute i landet antyds från både kds och Cen-
terpartiet att åtgärder övervägs. Är det så?
Riksdagen ställde sig i december förra året bakom majoriteten i bostads-
utskottet när den i anledning av en motion från mig skrev följande: ”Utskot-
tet är medvetet om att vissa föreningar har ekonomiska svårigheter. Detta
konstaterande, som också motionären gör, understryker behovet av att man
snabbt vidtar åtgärder för att i möjligaste mån komma till rätta med proble-
men. Utskottet förutsätter att regeringen även framöver noga följer utveck-
lingen på bostadskreditmarknaden och, om så visar sig erforderligt, ånyo tar
upp frågan med riksdagen. Vid en sådan uppfattning finns inte anledning
föreslå riksdagen att göra det i motion Boll (s) föreslagna tillkännagivandet
om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till hur stödet
till vissa bostadsrättsföreningar bör utformas.”
Har regeringens studier av bostadsmarknaden nu ökat insikten om proble-
men så att man är beredd att vidta konkreta åtgärder för att lindra den eko-
nomiska oron och problemen hos många bostadsrättshavare? Är regeringen
beredd att skjuta på den extra minskningen av räntebidragen på 3,4 miljar-
der, och därmed låta även dem som bor i hus med räntesubventioner få del
av det sjunkande ränteläget? Är det så att kreditfrågorna har en tillfredsstäl-
lande lösning?
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
9 § Anmälan om frågorAnmäldes att följande frågor framställts
den 24 mars
1993/94:421 av Magnus Persson (s) till kommunikationsministern om tele-
fonabonnemang:
Telia nekar var tredje privatperson som vill öppna ett nytt telefonabonne-
mang. Orsaken är att de tjänar för litet pengar för att själva teckna ett eget
abonnemang. Telia tar numera en kreditupplysning av alla som behöver ett
telefonabonnemang. De som enligt 1992 års deklaration har inkomster som
understiger 50 000 kr anses inte tillräckligt kreditvärdiga. Det spelar ingen
roll om den som vill teckna ett abonnemang är en skötsam person utan betal-
ningsanmärkningar eller tjänat mer pengar under 1993. Telia kräver att de
som inte uppfyller kriterierna antingen skaffar en borgensman eller depone-
rar 3 000 kr som den sökande får tillbaka först efter ett år.
Arbetslösa som blivit uttaxerade och behöver telefon för att söka jobb är
en grupp som drabbas av Telias nya regler. En annan utsatt grupp är stude-
rande som vid en kontroll av föregående års deklaration kan ha svårt att upp-
fylla Telias kriterier. Bolagiseringen av Telia AB innebär en byråkratisering
och ett uppradande av vissa nya bestämmelser som indirekt motverkar Telia
AB. I dessa tider med en alldeles för hög ungdomsarbetslöshet borde sam-
hället göra allt för att underlätta för ungdomarna att skaffa sig jobb.
Är kommunikationsministern beredd att ta initiativ för att nuvarande
hårda regler och bestämmelser uppmjukas i syfte att underlätta tecknande
av telefonabonnemang?
1993/94:422 av Ingela Mårtensson (fp) till utrikesministern om massakern i
Dili:
På kyrkogården i Dili den 12 november 1991 genomförde indonesisk mili-
tär en massaker varvid ca 200 personer dödades.
Ett TV-team under ledning av den brittiske filmaren John Pilger har nyli-
gen besökt Östtimor. Ögonvittnen från massakern i Dili har intervjuats, och
inför TV-kamerorna skildrar de hur överlevande fördes till sjukhuset, där
de dödades med gift under medverkan av militär och läkare.
Sverige uppmanade den indonesiska regeringen efter massakern den 12
november att undersöka händelserna noggrant och opartiskt.
21
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
22
Mot denna bakgrund vill jag ställa frågan till utrikesministern:
Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta med anledning av ovan angivna
uppgifter?
1993/94:423 av Ivar Franzén (c) till utrikesministern om Jan Heweliusz förlis-
ning:
Polska statens arbetarskyddsinspektion lämnade den 1 maj 1993 en rap-
port avseende omständigheterna kring den polska färjan Jan Heweliusz för-
lisning. Rapporten blev offentlig först den 16 februari 1994.
I rapporten noteras att fartyget vid förlisningstillfället var behäftat med
allvarliga fel på akterportarna. Rapportens slutsats är att rederiets ekono-
miska intressen spelade en avgörande roll vid beslutet att trots omständighe-
terna lämna hamnen. Detta förhållande kan påverka rederiets skadestånds-
skyldighet och berör därmed också svenska medborgares intressen. Rappor-
ten tycks inte ha varit en del av bevismaterialet vid sjöförklaringen.
Min fråga till utrikesministerna är:
Vilka åtgärder har svenska regeringen vidtagit för att på ett optimalt sätt
bevaka svenska medborgares intressen i samband med Jan Heweliusz förlis-
ning?
1993/94:424 a.v Alf Wennerfors (m) till statsrådet Bo Lundgren om taxering
av skärgårdsfastigheter:
Ett bostadshus är beläget på en ö i skärgården. Ett annat likvärdigt hus är
centralt beläget i Norrtälje. Båda husen är trähus med lika storyta, utrustade
med samma WS-standard och uppvärmning. Varför skall familjen i huset
på ön, som driver ett skärgårdsjordbruk drabbas av ett dubbelt så högt taxe-
ringsvärde och således en dubbelt så hög fastighetsskatt?
Vi politiker får allt oftare, med allt större irritation och allt större oro för
skärgårdsbefolkningens framtid, denna typ av frågor.
Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag ställa följande fråga till
biträdande ekonomiminister Bo Lundgren:
När avser regeringen framlägga förslag till ändrade taxeringsprinciper för
bofasta skärgårdsbor som på grund av utsikt över hav drabbas av avsevärt
högre fastighetsskatt än fastlandsbor med liknande boendestandard?
1993/94:425 av Lennart Fridén (m) till justitieministern om ingripande vid
brott:
Efter ett par uppmärksammade fall under det senaste året har det klart
framstått i den allmänna debatten att det föreligger stor osäkerhet hos all-
mänheten om vad man får respektive inte får göra för att skydda sig, sina
närstående och sin egendom. Osäkerhet föreligger även om vilken rätt man
har till ingripande när man ser ett brott begås.
Personer som visat ett sällsynt slag av civilkurage har t.o.m. fått ett högre
straff för vad de gjort vid ett ingripande, som i allmänhetens ögon varit helt
försvarbart och föredömligt, än vad den fått som begått det brott som föran-
lett ingripandet.
Det är inte bra om oklara eller obegripliga regler leder till att ingen vågar
ingripa utan vänder ryggen till.
Vilka åtgärder kan statsrådet vidta för att bringa klarhet för allmänheten
om vad som gäller beträffande rätten och skyldigheten att förhindra att brott
begås?
1993/94:426 av Lennart Fridén (m) till justitieministern om respekten för in-
dividen:
Nyligen har man kunnat läsa hur en person som kallat poliser under tjäns-
teutövning för ”jävla fascistjävlar” friats i domstol. Motiveringen var att ”ytt-
randet används som allmänt skällsord i de mest skiftande situationer i sam-
hället”. Det är oerhört uppseendeväckande att domstolar har sådana erfa-
renheter att de anser uttrycket vara ett ”allmänt skällsord”.
Ingen skall behöva acceptera att utsättas för ett sådant tillmäle. Det kan
anses extra graverande att ösa dylika invektiv just över dem som har till up-
gift att se till att lagar och bestämmelser efterlevs. Tolereras detta är steget
inte långt till att man anser sig kunna kränka/skada materiella värden eller
liv och lem, eftersom det i grunden rör sig om en bristande respekt för sina
medmänniskor.
Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att stärka respekten för in-
dividuell heder och integritet?
1993/94:427 av Bertil Måbrink (v) till statsministern om statsministerns be-
sök i Sydostasien:
Statsminister Carl Bildt skall snart göra en resa till Sydostasien och besöka
länderna Malaysia, Singapore, Vietnam och Hong Kong. Resans tydliga af-
färsmässiga inriktning tyder på att huvudsyftet med den är att främja svenska
ekonomiska intressen i de här länderna.
Svenska ekonomiska intressen i dessa länder kan dock komma i motsätt-
ning till en central utrikespolitisk princip, nämligen främjandet av demokrati
och mänskliga rättigheter. Inget av de fyra länder som besöks kan anses vara
vare sig en demokrati eller fläckfritt vad gäller brott mot mänskliga rättighe-
ter. Såväl Vietnam som Singapore är formliga enpartisystem, där människor
med oppositionella politiska åsikter fängslas. I Malaysia används piskstraff
och avrättas människor för t.ex. lindriga narkotikabrott. Dessutom har från
centralt politiskt håll i såväl Singapore som Malaysia uttryckts uppfattningen
att demokrati och mänskliga-rättighets-principer är västerländska påfund
som inte passar i dessa länder.
Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga statsministern:
Kommer statsministern att i samtalen med företrädare för respektive rege-
ringar i de fyra länderna koppla frågan om svenska affärsförbindelser till frå-
gan om respekt för mänskliga rättigheter?
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
23
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
den 25 mars
24
1993/94:428 av Lena Hjelm-Wallén (s) till statsrådet Beatrice Ask om segre-
gationen i skolan:
Segregationen i skolan tilltar. Detta är något som lärare, föräldrar, elever
och skolledningar rapporterar om nästan dagligen. Särskilt tydligt är det i de
större kommunerna. De borgerliga partiernas skolpolitik i såväl riksdagen
som kommunerna får genomslag i en orättvis fördelning av skolans resurser
som inte tar hänsyn till olika elevers och skolors behov. Allt fler elever får
inte det extra stöd som de behöver och har rätt till. Skolministerns ovilja att
inse situationens allvar med starka segregationstendenser kan antingen bero
på verklighetsflykt eller på att den ökade segregationen är ett beräknat resul-
tat av borgerlig skolpolitik.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Beatrice Ask:
När kommer skolministern att vidta åtgärder mot den ökade segregatio-
nen?
1993/94:429 av Bertil Måbrink (v) till statsrådet Alf Svensson om Indone-
sien:
Tisdagen den 29 mars visas i svensk TV en uppmärksammad film i vilken
vittnen till Santa Cruz-massakern i Östtimors huvudstad Dili 1991 framträ-
der. I den massakern dödade indonesiska regeringssoldater enligt Indone-
siens egna siffror ett femtiotal obeväpnade demonstranter. Dessa vittnen be-
rättar nu om en andra massaker på de över 200 som enligt FN:s kommission
för mänskliga rättigheter ”försvann” efter Santa Cruz-händelsen. Filmen
som redan visats i ett flertal europeiska stater har skapat starka reaktioner
i främst Portugal och Storbritannien. Bl.a. har Portugals president, Mario
Soarés, såväl som premiärminister, Cavaco Silva, uttalat förhoppningar om
att det internationella samfundet skall reagera på filmen genom att öka pres-
sen på den indonesiska regimen att respektera mänskliga rättigheter.
Regeringen ger i årets budgetproposition klartecken för BITS att lämna
u-krediter till Indonesien. I samma proposition säger regeringen att bi-
ståndsgivningen skall ta hänsyn till hur mänskliga rättigheter respekteras.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Finner regeringen anledning att mot bakgrund av vad som framkommit i
filmen ”Death of a Nation” ompröva beslutet att låta BITS lämna u-krediter
till Indonesien?
1993/94:430 av Jan Jennehag (v) till miljöministern om en anläggning för sa-
nering av förorenade jordmassor:
Vid sjön Tisnaren finns det planer på att anlägga en verksamhet för sane-
ring av förorenade jordmassor. Verksamheten skall ske ca 500 meter från
Tisnarens strand på en industritomt.
En anläggning med denna inriktning är angelägen. Sverige har alltför
många förorenade industritomter, gamla soptippar, giftigt gruvavfall etc.
som skall tas om hand.
Dock måste lokaliseringen av en sådan anläggning ske efter en noggrann
och grundlig miljökonsekvensanalys. En lokalisering får inte ske enbart ut-
ifrån det faktum att det redan finns en verksamhet på en given plats. En mo-
bil anläggning kan även vara aktuell. Att placera en anläggning av denna
karaktär intill en sjö som direkt eller indirekt är vattentäkt för tusentals män-
niskor är olämpligt. Geologin i området gör det direkt förkastligt.
Eftersom denna typ av anläggning är en nationell fråga borde bl.a. lokali-
seringsfrågan behandlas i ett nationellt perspektiv.
Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga miljöministern:
Kommer regeringen att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utreda förut-
sättningarna för denna anläggning?
1993/94:431 av Marianne Jönsson (c) till utbildningsministern om magister-
examen:
Internationalisering är nödvändig för all högskoleutbildning. Den nya ex-
amensordningen med bl.a. införandet av en internationellt gångbar magis-
terexamen, direkt jämförbar med master-examen, har setts som ett betydel-
sefullt medel för att upprätthålla kvalitet på högskoleutbildningarna. Ett ut-
talande från utbildningsministern i DN den 16 mars att magisterexamen är
en undergraduate-utbildning inger oro.
Min fråga till utbildningsministern blir därför:
På vilken grund stöder utbildningsministern sitt ställningstagande att ma-
gisterexamen, i ett internationellt perspektiv, likställs med en kandidatexa-
men?
1993/94:432 av Ingvar Eriksson (m) till statsrådet Görel Thurdin om vind-
kraftverk:
I samband med sökande efter lämpliga platser och tillstånd för byggande
av vindkraftverk uppstår lätt konfliktsituationer.
De platser som ur vind- och produktionssynpunkt framstår som de bästa
är ofta de sämsta med tanke på landskapsbilden. I många fall synes de också
komma i strid med andra intressen, såsom naturvården.
Boende nära områden för eventuella vindkraftverk oroar sig för kom-
mande störningar.
Då vindkraftverk, vid ansökan om bygglov, inte alltid betecknas som
byggnad vill jag ställa frågan:
I vilka fall kan vindkraftverk anses utgöra byggnad och därmed omfattas
av länsstyrelsens förordning vad beträffar tillståndsgivning, med hänsyn till
landskapsbild och naturskydd?
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
25
Prot. 1993/94:80
25 mars 1994
10 § Kammaren åtskildes kl. 13.07.
Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.
Vid protokollet
TOM TrSON THYBLAD
IBarbro Nordström
26
Innehållsförteckning
Fredagen den 25 marsProt. 1993/94:80
25 mars 1994
1 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1
2 § Svar på interpellation 1993/94:95 om byggkrisen............ 2
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Lars Werner (v)
Oskar Lindkvist (s)
3 § Svar på interpellation 1993/94:100 om privatiseringen av SEMKO
AB ............................................ 13
Näringsminister Per Westerberg (m)
Axel Andersson (s)
4 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 18
5 § Förnyad bordläggning ............................... 18
6 § Bordläggning ...................................... 18
7 § Meddelande om JoU15 .............................. 19
Andre vice talmannen
8 § Anmälan om interpellation
1993/94:119 av Göran Magnusson (s) om bostadsrätter..... 19
9 § Anmälan om frågor
1993/94:421 av Magnus Persson (s) om telefonabonnemang.. 21
1993/94:422 av Ingela Mårtensson (fp) om massakern i Dili. 21
1993/94:423 av Ivar Franzén (c) om Jan Heweliusz förlisning 22
1993/94:424 av Alf Wennerfors (m) om taxering av skärgårds-
fastigheter..................................... 22
1993/94:425 av Lennart Fridén (m) om ingripande vid brott. 22
1993/94:426 av Lennart Fridén (m) om respekten för individen 23
1993/94:427 av Bertil Måbrink (v) om statsministerns besök i
Sydostasien.................................... 23
1993/94:428 av Lena Hjelm-Wallén (s) om segregationen i sko-
lan ........................................... 24
1993/94:429 av Bertil Måbrink (v) om Indonesien......... 24
1993/94:430 av Jan Jennehag (v) om en anläggning för sanering
av förorenade jordmassor......................... 24
1993/94:431 av Marianne Jönsson (c) om magisterexamen... 25
1993/94:432 av Ingvar Eriksson (m) om vindkraftverk...... 25
27
gotab 46364, Stockholm 1994