Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:8 Fredagen den 15 oktober
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:8
Riksdagens protokoll
1993/94:8
Fredagen den 15 oktober
Kl. 9.00-17.22
Protokoll
1993/94:8
1 § Meddelande om kammarens sammanträden onsdagen den 20 ok-tober och torsdagen den 21 oktober
Anf. 1 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag får påminna om att kammarsammanträdet onsdagen den 20 oktober
kl. 12.00 inleds med debatt i samband med bordläggningen av propositionen
om inriktningen av den ekonomiska politiken. Därefter följer arbetsplenum.
Jag får vidare meddela att miljöminister Olof Johansson torsdagen den 21
oktober efter muntliga frågor lämnar information från regeringen om ak-
tuella nordiska samarbetsfrågor.
Tredje vice talmannen anmälde att finansutskottet fr.o.m. den 12 oktober
utsett Göran Persson (s) till ny vice ordförande efter Hans Gustafsson (s).
Tredje vice talmannen meddelade att Bert Karlsson (nyd) avsagt sig upp-
draget att vara suppleant i kulturutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Tredje vice talmannen meddelade att Stefan Kihlberg (nyd) avsagt sig upp-
draget att vara suppleant i näringsutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
4 § Anmälan om kompletteringsval till kulturutskottet och näringsut-skottet
Tredje vice talmannen meddelade att Ny demokratis riksdagsgrupp på
grund av uppkomna vakanser anmält Simon Liliedahl som suppleant i kul- 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 8
|
Prot. 1993/94:8 15 oktober 1993 |
turutskottet efter Bert Karlsson och Bo G Jenevall som suppleant i närings- |
|
A llmänpolitisk |
Tredje vice talmannen förklarade valda till |
|
EG-frågor |
suppleant i kulturutskottet Simon Liliedahl (nyd) suppleant i näringsutskottet Bo G Jenevall (nyd) 5 § Hänvisning av ärenden till utskott Föredrogs och hänvisades 6 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot. 7) EG-frågor Anf. 2 MATS HELLSTRÖM (s): Herr talman! I tisdags föll det sista hindret för Maastrichtavtalet genom I verkligheten handlar det dock, tror jag, om någonting annat. Jag tror att |
|
2 |
Vidare tror jag för min del att det på många sätt kanske är ett mognare |
EG som vi nu förhandlar med. De förhandlingarna kommer fr.o.m. nu att
drivas i full skala. Också unionsfrågorna kommer ju nu att tas upp.
Hittills har man, som vi vet, inte hunnit med så mycket i förhandlingarna.
Det har handlat om s.k. sladdfrågor kring de fyra friheterna - det som inte
fanns med i EES-avtalet. Det har gällt bl.a. jaktfrågor, och nu är man en god
bit på väg i Euratomfrågan som är en viktig fråga.
Annars återstår de stora och viktiga frågorna: miljö, hälsa, säkerhet, re-
gionalpolitik, jordbrukspolitik, alkoholpolitik, skatter och budgetfrågor. Jag
har sagt det tidigare men vill upprepa det igen, nämligen att regeringens tid-
tabell är för stressad. Den förhandlare som för sig själv sätter snäva tidsgrän-
ser riskerar att komma i underläge i förhandlingarna inför motparten som
inte har lika bråttom. Risken finns då att det går ut över förhandlingsresulta-
tets kvalitet.
Dessutom: Med en snabb förhandling och de ketchupeffekter som rege-
ringen brukar tala om blir det svårt att klara den nödvändiga s.k. politiska
pedagogiken i den dialog med svenska folket som måste till också under för-
handlingarna. Det kan komma att behövas kompromisser, det är jag överty-
gad om, i den förhandlingen som i alla andra. Kommer de kompromisserna
”oväntat”, sista natten, uppfattas de lätt som svårförklarliga förluster för
Sverige, även om de i själva verket kan vara rimliga och vettiga. Också kom-
promisser behöver förberedas i en dialog mellan regeringen via riksdagen
och den svenska opinionen. Detta kräver ordentligt med tid - mera tid, tror
jag, än vad regeringen förutsätter.
Det är viktigt, herr talman, att vi som är EG-förespråkare inte bygger vår
argumentering på rädsla - dvs. att vi inte tränger in medborgarna i Sverige
i ett hörn och säger att de måste med. I stället måste vi tala för möjligheterna
för medborgarna i Sverige, för individen, att påverka, vara delaktig och delta
i utformandet av ett gränslöst samarbete.
Där måste jag tyvärr säga att Moderata samlingspartiets affischkampanj
är direkt fördummande. Över huvud taget är Moderaternas agerande nu det
största hotet mot ett svenskt EG-medlemskap. Hellre inne än ute, säger Mo-
deraterna. Nej, hellre ute i det gränslösa Europa än att bli fast inne hos det
konservativa Moderata samlingspartiet!
Moderaterna gör nu en konfrontation i samband med datumet för EG-
omröstningen. Jag tror att den här konfrontationen är ett desperat försök att
undvika ett val som uteslutande handlar om den moderatledda regeringens
egna misslyckanden. Jag tycker att det är mycket olyckligt att man på detta
sätt, i stället för att inbjuda till verkliga diskussioner med partierna om vill-
koren för hur folkomröstningen bör föras, i det här skedet går ut i den typen
av tämligen aggressiv polemik.
Moderaternas försök att skylla det nyliberala systemskiftet på EG-anpass-
ningen har skett i både regeringssammanhang och i kommunala samman-
hang, lokalt och centralt. Det har skapat den s.k. Bildtcffekten i EG-opinio-
nen. När Moderaterna går ut i EG-frågan, sjunker ja-sidans opinionssiffror.
Det är inte underligt om svenska folket är tveksamt till Moderaternas
Europa.
I det programförslag som man nyligen presenterat vill Moderaterna göra
EG starkt för kapitalet och svagt för medborgarna. EG skall bry sig om
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
marknaden men inte om människorna. Moderaternas vision om ett Systems-
kiftessverige i ett Nattväktareuropa kan inte vinna många anhängare.
Vi socialdemokrater har på vår partikongress och i riksdagsgruppen lagt
fram våra krav på hur vi vill att vi skall medverka i Europa. Det gäller då
inte minst frågan om hur vi på den stora marknad som nu blir verklighet skall
kunna se till att de anställda och konsumenterna, medborgarna, kan få ta
del av marknadens frukter utan att hårt utsättas för den strukturomvandling
som också är en del av marknaden. Det har varit så nationellt, och det kom-
mer att vara så i ett europeiskt sammanhang, att politiken i hög grad handlar
om att kunna hantera marknaden så att människorna, medborgarna - de an-
ställda och de arbetande konsumenterna - kan få ut dess frukter och fördela
resultatet av marknadens arbete på ett rättvis sätt. Det är politikens uppgif-
ter, inte att skapa en nattväktarstat!
Anf. 3 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Många har sagt, och alla tycks vara eniga om detta, att Sveri-
ges ansökan om medlemskap i den europeiska gemenskapen är den största
politiska frågan för oss sedan andra världskriget. Ingen annan fråga kan få
sådan betydelse för Sveriges långsiktiga utveckling. Av det skälet borde EG,
enligt min uppfattning, diskuteras livligare ute i stugorna i stället för att den
frågan, som det nu är, alltför ofta drunknar i det allmänna reklambruset.
Jag tycker att den offentliga debatten i medierna alldeles för ofta handlar
om fel frågor. T.ex. spenderar politiker tid på att försöka förklara att de
svenska alkoholmonopolen inte är diskriminerande. Det är klart att de är -
alla monopol är diskriminerande per definition. Det vore mycket bättre att
hävda att det är en svensk angelägenhet, rätt upp och ner, utan hymlande
och konstrande. Samma sak gäller snuset och en del andra liknande frågor.
Ute i Europa undrar man vad vi i Sverige sysslar med.
Inte sjutton skall väl snus och alkoholmonopol avgöra Sveriges långsiktiga
utveckling i ett europeiskt sammanhang.
Av en opinionsundersökning gjord av TEMO framgår att listan över det
som av människorna i Sverige upplevs som de största hoten toppas av frågor
som gäller allemansrätten, välfärden, den svenska naturen osv. Men det här
är ju frågor som inte ingår i förhandlingarna!
Jag tar detta som en intäkt för att informationen inte har trängt fram. Jag
har under sommaren och hösten deltagit i många informationsträffar om
EG. Jag är övertygad om att alla de andra riksdagspartiernas representanter
också har gjort det. En sak har slagit mig - och jag tror att det är så med er
också: Generellt anser svenska folket att man har fått alldeles för litet, eller
över huvud taget ingen, information. Den broschyr som skickats ut till hus-
hållen - det är den broschyr som jag här har i min hand - har passerat utan
någon som helst uppmärksamhet. De flesta som jag har ställt frågor till har
inte ens sett den. Broschyren är bra så till vida att den är neutral till sin upp-
läggning. Dessutom är den inte propagandistisk. Men den är alldeles för
trist. Det är ingen som ser den.
De flesta anser inte heller att de får tillräcklig information genom pressen.
Det som skrivs är huvudsakligen till för den intellektuella eliten. Ofta skrivs
det på ett språk som av gräsrötterna uppfattas som fikonspråk. I eterme-
dierna förekommer endast nyheter, som antingen är för tunga eller också
bara gäller rent spektakulära frågor.
Herr talman! Jag anser alltså att det som behövs är en informationskam-
panj som uppmärksammas och som folk förstår.
Direktreklam till hushållen är kanske bra. Men då måste den utformas an-
norlunda, så att den får uppmärksamhet. Jag har ett exempel på sådan re-
klam från Byggnadsarbetareförbundet. Det är en oerhört stark broschyr i
den bemärkelsen att den syns. Dessutom är den gjord som en intressant och
skojfrisk tecknad serie. Jag tror att sådant har större genomslagskraft än en
torr ledardebatt i Svenska Dagbladet.
Men det är inte säkert att direktreklam är det allra bästa sättet. I stället
skulle man kanske försöka använda informationspengarna till att utnyttja
etermedierna. Man kunde försöka engagera attraktiva artister eller kända
politiker i t.ex. frågesportprogram. Framför allt måste det vara roligt och
spännande, så att folk bryr sig och vill titta på programmen. På annat sätt
når vi inte alla dem som sitter och äter popcorn och tittar på fotboll i TV.
Framför allt måste det hela upplevas som neutralt. Det får inte vara fråga
om propaganda från det ena eller det andra hållet. Det tror jag är väldigt
viktigt.
Detta är bara en idé. Det finns mängd saker att göra. Men jag anser att
det är nu som något måste göras. Det tar ju tid att vända opinionen.
Herr talman! Jag vill även beröra folkomröstningen och tidpunkten för
denna. Som vi i Ny demokrati ser saken finns det egentligen bara ett enda
starkt skäl för att lägga folkomröstningen på valdagen. Då blir nämligen val-
deltagandet garanterat högt. Detta gynnar ja-sidan, eftersom det traditio-
nellt är lättare att engagera nej-sägarna. Det har vi sett i t.ex. kärnkraftsfrå-
gan och frågan om Öresundsbron.
Däremot finns det flera skäl som talar emot nämnda tidpunkt. Ett skäl är
att det måste föreligga ett förhandlingsresultat som man har haft rimlig tid
på sig att bedöma och diskutera. Men med den information som kommer
från Bryssel är det högst tveksamt om detta är möjligt med tanke på den
nuvarande takten.
Ett annat skäl är att EG-frågan är så stor och så viktig att den inte bör
blandas in i den kortsiktiga politiska debatten. EG är ju en principiell för-
ändring som under lång tid framåt kommer att påverka oss. Jag ansluter mig
därför till uppfattningen att EG-frågan inte skall kollras bort bland kortsik-
tiga ekonomiska problem i Sverige. EG-frågan har mycket större betydelse
och måste därför behandlas på motsvarande sätt.
Däremot har jag litet förståelse för att vissa politiker inte vill lägga folkom-
röstningen på valdagen, därför att de då tvingas ta ställning i den här känsliga
frågan.
Anf. 4 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Häromdagen kom en pensionerad skogsarbetare fram till
mig på gatan och ville tala om den europeiska unionen. Han berättade att
han under två års tid hade gått på alla studiecirklar som fanns i hans hemstad
för att bli klar över vad EG/EU-projektet går ut på och varför det drivs. Nu
vet jag, sade han, det blir ett nej till medlemskap. Det är klart att det är bra
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
med samarbete mellan länder. Men detta med att försöka bygga en union av
detta slag går aldrig. Och vart tar demokratin vägen? Hans åsikt delas i dag
av många i Europa.
Det material som den här ganska vanlige Svensson sakta men säkert gnagt
sig igenom har varit det studiematerial som till allra största delen produce-
rats av unionsanhängare. Den alltmer stärkta nej-opinionen är, menar jag,
ett resultat av de studier som staten stimulerat och delvis finansierat och som
i huvudsak ja-sidan producerat.
När man sedan går ut och angriper nej-opinionen och beskyller den för
okunnighet, vulgaritet och främlingsrädsla eller säger att nej-opinionen bara
ser till snuset, ripjakten och Systembolaget känner sig dessa opinionsbildare
som min samtalspartner kränkta. De blir ännu mer övertygade om att de har
rätt, och de känner oro för att folkomröstningsresultatet inte följs.
Det är alltså bra att vi nu får en debatt om hur folkomröstningen skall gå
till. I vårt parti har vi länge varit klara över vår linje: Endast två alternativ
skall förekomma, dvs. ja eller nej till medlemskap. Riksdagspartierna skall
försäkra att omröstningsresultatet skall följas. Omröstningen skall hållas
skild från riksdagsvalet 1994. Jag ser fram emot fler besked på denna punkt.
Om vi inte får klara besked på dessa punkter hamnar vi kanske ändå i en
situation där det blir en beslutande folkomröstning.
Under sommaren och hösten har det faktiskt inträffat händelser som en-
ligt min mening stärker våra argument för att Sveriges alliansfrihet syftande
till neutralitet i krig fortfarande måste vara en central säkerhetspolitisk stra-
tegi.
I Ryssland framträder nu militären på scenen igen. Flera östeuropeiska
stater, Baltikum och Finland söker militära förbindelser och stöd västerut på
grund av oron för sin östlige granne. I Ryssland växer oviljan mot att NATO
utvidgas ända ut mot OSS-staternas västgräns.
Om Sverige i detta läge börjar förbereda sig för ett inträde i den västeuro-
peiska unionen bidrar vi sannolikt till att ökad osäkerhet skapas i Norden
och dess närområde.
Det som står i EG:s avi om Sverige är att EG bör söka bindande försäk-
ringar om att Sverige är berett att uppfylla sin förpliktelser på det försvarspo-
litiska området. Då är det den europeiska unionens försvarspolitik som av-
ses.
Det är detta som vi ofta får frågor om när vi samtalar med våra vänner ute
i EG-parlamenten. Det händer att vi som goda européer uppmanas att fara
hem och övertyga riksdagen om att den skall överge sin säkerhetspolitiska
doktrin.
I regeringsförklaringen undviker man i år, liksom i fjol, att nämna ordet
neutralitet. På den vägen är det. Utrikesministerns artikel i DN den 1 okto-
ber måste ses som ett försök att bereda mark för ett svenskt medlemskap i
den västeuropeiska unionen. Analytikerna i utrikesministerns närhet inser
säkert svårigheten att förena unionsmedlemskapet med alliansfrihetens prin-
cip.
Fortfarande är alliansfriheten ett av våra skäl att säga nej till unionen. Det
är fullständigt oacceptabelt att inte i grunden reda ut denna fråga innan folk-
omröstningen. Bara känslan av att landets politiker försöker att lägga locket
på om försvarspolitikens roll i unionen väcker misstankar om att det är falska
förespeglingar på gång igen. Vi vet hur det var 1990. Då hette det att det
aldrig skulle bli något försvarssamarbete när vi sökte medlemskap.
När det gäller de långsiktiga säkerhetsproblemen, som har sin grund i
nord-syd-konflikten, har knappast läget förändrats. Den europeiska unio-
nens politik fortsätter som tidigare.
I FN fortsätter man att ha attityden att frågan om den nya ekonomiska
världsordningen skall bort från FN:s agenda, och man uttalar sitt stöd för
att FN skall omformas enligt Världsbankens modell. Det skulle naturligtvis
kraftigt stärka de rika ländernas makt i EG.
Jag förstår att den socialdemokratiska kongressen har våndor på den här
punkten. Enligt uppgifter i pressen säger man också att Sverige skall föra sin
egen utrikespolitik i EG. Men hur skall det gå till? Ni kunde lika gärna ha
begärt att Sverige skall föra sin egen handelspolitik eller jordbrukspolitik.
Det är en av hörnstenarna i Maastrichtfördraget att man skall ha en gemen-
sam utrikespolitik.
Jag skall också säga ett par ord om EMU-proj ektet, som nu utdöms av
många radikala humanister i den europeiska debatten och som karakterise-
ras som ett försök att grundlagsfästa monetarismen. I augusti föll det verktyg
i bitar som skulle användas för att skapa EMU. Likväl skall tidsschemat och
principerna följas. I januari 1994 skall den andra fasen inledas och konver-
genspolitiken intensifieras. Om man inte lyckas nå tillräcklig konvergens och
fatta ett beslut om låsningen av valutorna på en regeringskonferens senast
den 31 december 1996 skall den tredje fasen ändå inledas den 1 januari 1999
och ecun upprättas som sjävständig valuta.
Det vore, herr talman, alldeles orimligt att ansluta sig till dessa principer
när man inte ens vet om detta med enhetlig valuta någonsin kommer att fun-
gera.
Anf. 5 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Den tyska Författningsdomstolen gav i tisdags sitt klar-
tecken till Tysklands ratificering av Maastrichtfördraget. Därmed är detta
fördrag godkänt av alla de tolv EG-länderna efter en - det skall genast sä-
gas - lång, mödosam och, tror jag, i grunden nyttig process. Med detta har
också en viktig milstolpe passerats.
Det europeiska samarbetet fördjupas på en rad områden som även för
svensk del är av stor betydelse. Med godkännandet av Maastrichtfördraget
ligger vägen också öppen för våra egna förhandlingar på dessa områden.
Fördjupning och utvidgning går hand i hand.
Jag menar att utslaget från den tyska Författningsdomstolen ger ett starkt
och välgrundat stöd för den europeiska unionen som ett samarbete mellan
fria och självständiga stater. Det är stater som inser att det rent nationella
handlingsutrymmet på allt fler områden avsevärt har minskat och att många
av de stora frågorna bara kan lösas i bred samverkan.
Detta gäller inte minst unionens förmåga och möjligheter att verka för sin
ursprungliga idé, att stärka fred och stabilitet. Den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken ger unionen möjlighet till detta. En uppenbar lärdom
från dagens europeiska konflikter är att vi behöver mer samarbete, inte
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
mindre, för att effektivt kunna säkra fred och stabilitet. Om detta råder bred
enighet.
Inte minst intressant är Författningsdomstolens slutsats att det är de natio-
nella parlamenten som är suveräna när det gäller att besluta om viktiga om-
råden som skall omfattas av samarbetet och i vilken takt detta samarbete
skall utvecklas.
En central del i utslaget är också uppfattningen att EG visserligen genom
unionsfördraget blir den europeiska unionen EU, men att unionen inte är en
förbundsstat utan ett statsförbund. Det är medlemsstaterna som tillsammans
bildar denna sammanslutning. Deras olika identiteter respekteras.
Detta är helt i linje med vad vi från regeringens sida hela tiden har hävdat
i EG-debatten. Det är glädjande att vi nu har fått ett väl underbyggt juridiskt
stöd för den uppfattningen också från EG-håll.
Herr talman! Jag kan med tillfredsställelse konstatera att medlemskaps-
förhandlingarna nu har tagit ordentlig fart. Vi kan spåra en genuin politisk
vilja från EG-ländernas sida, inte minst från det belgiska ordförandeskapet,
att snarast få med kandidatländerna från EFTA-kretsen.
Låt mig redogöra för vad som hittills har skett i förhandlingarna. Efter en
trög start har tempot ökat påtagligt, och förhandlingsarbetet bedrivs nu på
en mycket bred front. Sverige har lagt fram positionspapper om samtliga för-
handlingsfrågor som täcks av Romfördraget och enhetsakten.
EES-avtalet har underlättat arbetet. Det har lagt en värdefull grund till
mer än hälften av de sakfrågor som nu förhandlas. Detta avtal kan med stor
sannolikhet träda i kraft vid årsskiftet.
Till dags dato har 11 av sammanlagt 29 kapitel i medlemskapsförhandling-
arna kunnat prickas av som i princip oproblematiska. Ytterligare ett antal
områden är på det hela taget oproblematiska, men det finns vissa mycket
klart avgränsade reservationer.
Nästa ministermöte äger sannolikt rum i början av november. Vi hoppas
att flera av de då återstående förhandlingsfrågorna skall kunna lösas eller i
varje fall föras avsevärt framåt. Detta gäller frihandelsavtalet med de bal-
tiska länderna. Det gäller tekopolitiken, hälsa, miljö och säkerhet, veteri-
nära frågor och växtskyddsfrågor samt snuset. Vidare bör förhandlingarna
om fisket, jordbrukspolitiken och regionalpolitiken då ha kommit ett stycke
framåt. Möjligen kan vi då också skönja en lösning av frågan om alkoholmo-
nopolet.
Maastrichtfördragets godkännande banar också vägen för våra egna för-
handlingar om medlemskap i den europeiska unionen, och förhandlingarna
kommer inom kort att utvidgas även till dessa områden. Därefter skulle en-
dast budgetfrågorna och vår medverkan i gemenskapens institutioner kvar-
stå.
Såväl regeringen som EG-länderna har en klar målsättning, nämligen att
Sverige skall kunna bli medlem i gemenskapen den 1 januari 1995. Med detta
gemensamma mål i sikte strävar vi nu på båda sidor efter att hålla takten
uppe i förhandlingarna. Regeringen ser fortfarande goda möjligheter att av-
sluta förhandlingarna i början av nästa år. Tidsplanen är dock, och det förtjä-
nar att understrykas, underordnad vår strävan att åstadkomma bästa möjliga
resultat för Sverige. När förhandlingsresultatet föreligger kommer detta att
föreläggas riksdagen och svenska folket i folkomröstning för godkännande.
Mats Hellström ägnade sig i sitt anförande nästan uteslutande åt att disku-
tera tidsplanen. Jag vet inte varför Mats Hellström har denna fixering just
vid tidsplanen. Speglar den osäkerhet och oro som kommer fram där social-
demokraternas obeslutsamhet i hela EG-frågan? Jag frågar mig: I ett läge
där Sverige, EG och de andra EFTA-länderna har uppställt ett gemensamt
mål, nämligen den 1 januari 1995, för ett medlemskap för kandidatländerna,
skall vi då dra oss tillbaka, ta semester, hålla oss tillbaka i förhandlingarna
eller skall vi spela med, delta och aktivt driva på de här förhandlingarna?
Mats Hellströms diskussion kan bara tolkas som ett utslag av obeslutsam-
het. När han inte med ett ord berör sakfrågorna, när han ägnar tidtabellen
massor av uppmärksamhet och när han gör utfall mot statsministern och mitt
eget parti och dessutom behandlar tidtabellen med negativa förtecken, kan
jag inte undgå att misstänka att Mats Hellström skyller sitt eget partis miss-
lyckande på andra partier. Att som Socialdemokraterna inte ta ställning har
också sitt pris. Det är ett pris i form av minskande stöd. Jag skall ärligt säga
att det oroar mig, för det riskerar att reducera en nationell ödesfråga till en
höger-vänster-fråga.
Herr talman! Mot detta vill jag ställa att förhandlingarna med EG sker
under stor partipolitisk enighet. Alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet
står bakom de svenska förhandlingspositionerna. Regeringen ser det som en
styrka att Sverige uppträder enigt i förhandlingarna. Vi har därför lagt ned
ett stort arbete på att löpande stämma av förhandlingspunkterna med alla
partier i riksdagen. Riksdagens EG-delegation spelar givetvis här en central
roll.
Enigheten i förhandlingarna är viktig, men det räcker inte. Ett svenskt
medlemskap kan bara förverkligas om svenska folket ställer sig bakom det
framförhandlade avtalet i den kommande folkomröstningen. För detta krävs
engagemang, och det redan nu under förhandlingsfasen.
Regeringen har som ett av de mest angelägna målen under denna mandat-
period ställt upp att fullt ut föra in Sverige i det europeiska samarbetet ge-
nom medlemskap i EG/EU. Det verkar vi för med all kraft. Men det fordras
ett engagemang på en mycket bredare front för att säkra ett ja i den kom-
mande folkomröstningen.
Förhandlingsresultatet är självfallet viktigt. Därför lägger vi också ned
stor möda på det. Men sakfrågorna står i fokus.
Herr talman! Det är inte överraskande att uppmärksamheten i Sverige i
första hand inriktas på de problem som är förenade med en anpassning till
gemenskapens nuvarande regelverk. De pågående medlemskapsförhand-
lingarna syftar till att lösa dessa frågor. Därmed kommer förhandlingsfrå-
gorna i fokus. Men vad händer om Sverige inte blir medlem, om Sverige
hamnar vid sidan om? Hur skall vi då säkra jobben? Hur skall vi då klara
välfärden? Hur skall vi då möta de växande miljöhoten? Hur skall vi då
stoppa knarket? Hur skall vi då hantera de växande flyktingströmmarna?
Hur skall vi då säkra vårt inflytande i Europa? Hur skall vi då värna om vår
egen säkerhet och medverka i arbetet på att göra Europa till ett tryggt hem
för framtida generationer?
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
10
Ett EG-nej har också sitt pris, skrev Aftonbladet häromdagen och konsta-
terade att utanförskapet inte betyder att vi slipper undan några problem,
men att vi däremot avsäger oss möjligheten till inflytande, att utanförskapet,
tvärt emot vad som oftast sägs, innebär en ännu större anpassning till om-
världen än ett medlemskap. Jag instämmer gärna i detta.
Sverige står inför ett vägval. I ett förändrat Europa kan vi inte ensamma
stå kvar vid det gamla. Det alternativet existerar helt enkelt inte. Vi har att
välja mellan att vara med och forma vår egen och Europas framtid eller att
ställa oss vid sidan om de avgörande besluten och ändå ofrånkomligen påver-
kas av dem. I denna ödesfråga krävs engagemang - nu.
Anf. 6 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag tror att man lyssnar på det man vill lyssna på och inte på
annat. Europaministern lyssnade tydligen inte på att jag talade både om hur
vi som EG-förespråkare bör tala, vilken typ av argumentering vi bör ha och
inte ha, och om vad vår partikongress och vår riksdagsgrupp har tagit fram
för att visa vilket socialdemokratins bidrag i det nya Europa bör vara.
Det är något som inte stämmer med regeringens uppläggning. Det är skä-
let till att jag återkommer även till frågan om tidtabellen. Det framgår av det
Europaministern säger, att om tidtabellen skall hålla skall man vara färdig
med förhandlingarna ungefär i februari. Då är det verkligen mycket hög tid
för regeringen - om man vill ha ett samarbete med partierna i riksdagen -
att inbjuda partierna i riksdagen till en diskussion om hur folkomröstnings-
kampanjen skall föras; villkoren för den, tidpunkten för den och formerna
för den. Skall man följa Europaministerns tidtabell är det ganska bråttom
med de frågorna.
Jag tycker att det är litet märkligt att det enda vi har fått se är att Europa-
ministerns parti gått ut i någon sorts kampanj med en kontroversiell upplägg-
ning av folkomröstningsfrågan, i stället för att vi som partier i riksdagen får
någon form av inbjudan av regeringen att diskutera de här frågorna. Jag är
övertygad om att folkomröstningskampanjen, vare sig dess resultat blir ja
eller nej, skall föras på ett sådant sätt att medborgarna efteråt skall kunna
säga sig att man hade något verkligt att ta ställnig till, att man kunde ta ställ-
ning utifrån en bra grund. Partierna i riksdagen behöver samarbeta kring de
frågorna. Det samarbetet väntar vi fortfarande på. Det är ganska bråttom,
om Europaministerns tidtabell är realistisk.
Anf. 7 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! För det första: Mats Hellströn talade i sitt anförande om hur
man borde argumentera i EG-frågan. Om Mats Hellströms anförande var
ett exempel på hur han tänker argumentera i dessa frågor, tror jag att chan-
sen för ett ja i folkomröstningen är mycket liten.
För det andra angående förhandlingarna och folkomröstningen: Nu står
sakfrågorna i fokus. Vi vet inte när förhandlingarna kan avslutas. Det viktiga
är att uppnå ett bra förhandlingsresultat. När förhandlingarna närmar sig ett
slut, kan vi bättre överblicka när folkomröstningen skall hållas.
Herr talman! Med detta vill jag också ha sagt att tidpunkten för folkom-
röstningen först kan avgöras när förhandlingarna har avslutats. Ett taktise-
rande dessförinnan kring dessa frågor motverkar nog bara sitt syfte. När för-
handlingarna närmar sig sitt slut avser regeringen och statsministern att in-
bjuda de övriga partiledarna till diskussioner. Då skall formerna för folkom-
röstningen och tidpunkten fastställas och de frågor som skall ställas formule-
ras. Var sak har sin tid. Folkomröstningen och tidpunkten för denna kan fast-
ställas först när förhandlingarna har avslutats.
Herr talman! Intill dess avser vi på samma sätt som hittills att mycket nära
samarbeta med alla i riksdagen företrädda partier och med riksdagens EG-
delegationer i syfte att så långt det någonsin är möjligt hålla alla informerade
om hur förhandlingarna utvecklas, om var vi står och om vilka kompromisser
som finns i sikte. Inte minst inriktas ansträngningarna på att med största
möjliga öppenhet löpande informera svenska folket om hur förhandlingsar-
betet utvecklas - allt detta med sikte på att så långt det någonsin är möjligt
förankra det kommande förhandlingsresultatet i den svenska folkopinionen.
Anf. 8 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Innebörden av det som Europaministern nu säger är att han
tar avstånd från det utspel som hans parti har gjort när det gäller datum för
folkomröstningen och på vilket sätt som denna skall ske. Det tycker jag är
bra. Det vore också bra om Europaministern på motsvarande sätt i sitt parti
motarbetar och tar avstånd från andra inslag i den moderata kampanjen
kring EG, som verkligen kan skada möjligheterna att få en ordentlig upp-
slutning och en bred förankring hos det svenska folket kring deltagande i den
europeiska unionen, som är ett syfte som jag tror att vi båda vill uppnå.
Anf. 9 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag vet helt enkelt inte vad Mats Hellström syftar på i sin
senare fråga. Jag utgår ifrån att han återkommer till denna. Inte minst Göran
Lennmarker kommer här säkert att få tillfälle att svara på den frågan.
När det gäller tidpunkten för folkomröstningen tar jag inte avstånd från
några uttalanden i debatten som har gjorts av Moderata samlingspartiet eller
av något annat parti. Det är regeringens uppfattning att tidpunkten för folk-
omröstningen kan fastställas först när förhandlingarna närmar sig sitt slut-
skede. Det är det besked som regeringen för dagen kan lämna i den här frå-
gan, och det är det enda besked som med säkerhet kan lämnas. Att fastställa
tidpunkten för folkomröstningen innan förhandlingarna har avslutats vore
som att spänna vagnen för hästen.
Anf. 10 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Också jag håller med om att beslutet i den tyska Författ-
ningsdomstolen är ett fall framåt, enligt den preliminära bedömning som
man kan göra. Kampen för ett demokratiskt samarbete i Europa kommer
att gå vidare. Ett nej vid den svenska folkomröstningen kan i det sammanha-
get bli ett fall framåt.
Principerna för folkomröstningen kan ju diskuteras utan att man diskute-
rar tidpunkten. Principerna måste enligt vår mening vara ett ja eller ett nej
till medlemskap. Folkomröstningen skall ske när förhandlingsresultatet är
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
EG-frågor
klart. Partierna måste garantera att folkomröstningsresultatet följs. Tid-
punkten får naturligtvis bestämmas senare.
Jag vill ställa en fråga till Ulf Dinkelspiel angående EMU, som ni på ja-
sidan tydligen oreserverat stöder. I debattartiklar och inlägg säger man att
Sverige har ett starkt egenintresse att bli medlem i EMU, samtidigt som den
internationella kritiken mot detta projekt är förödande.
Låt oss tänka oss följande situation. Kanadensisk, amerikansk och brasi-
liansk skogsindustri gör en exportoffensiv till Europa, som på några måna-
der knäcker svensk skogsindustri. Därmed förlorar vi exportintäkter i stor-
leksordningen 50-60 miljarder. I det läget kan inte den svenska kronan de-
valveras, eftersom hela Europa har en gemensam valuta. Då är frågan: Har
Europaunionen sådana regionalpolitiska eller industripolitiska resurser att
de kan sättas in för att man skall kunna finna nya industriella lösningar för
norra Europa, särskilt för Sverige och Finland? Bedömer utrikeshandelsmi-
nistern det som realistiskt att lita till sådana resurser?
Anf. 11 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! När det gäller frågan om vad som händer om svensk skogsin-
dustris konkurrenskraft försämras, vill jag säga att om försämringen är kon-
junkturellt betingad skall den inte mötas med devalveringar. Är försäm-
ringen däremot strukturellt betingad är det självklart att en växelkursjuste-
ring skulle kunna aktualiseras som ett medel. Men hela politiken måste inrik-
tas på att undvika framtida växelkursjusteringar och på att åstadkomma en
sådan konvergens, en sådan likformighet att det blir en bättre valutastabili-
tet. I avvaktan på detta kan ingen valutaunion skapas. Det är min bestämda
uppfattning.
Såvitt jag har uppfattat situationen är alla partier eniga om att folkomröst-
ningen skall vara avgörande. Det innebär att ett ja-det må vara med 50,1 %
övervikt - är ett ja till medlemskap. Det innebär också att ett nej - det må
vara med 50,1 % övervikt - är ett nej till medlemskap.
Anf. 12 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Den fråga som jag ställde hängde ju ihop med strukturella
förändringar, som förutsätter att man centralt i Europa har sådan resurser
och en sådan beredskap att man kan gå in med stöd vid en industriell kris i
Sverige. På den frågan svarade inte Ulf Dinkelspiel.
Jag tackar naturligtvis för svaret på min fråga om folkomröstningen. Jag
skulle vilja ha ett besked om huruvida det skall vara enbart två alternativ -
ett klart ja eller ett klart nej - eller om man kan förvänta sig fler alternativ
på ja-sidan.
Anf. 13 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Det vore enligt min mening fel att diskutera enskilda frågor
när regeringen har förutskickat att den, då man har nått slutskedet i förhand-
lingarna, kommer att ta initiativ till partiöverläggningar kring formerna, in-
nehållet och tidpunkten för folkomröstningen. Det vore att föregripa en dis-
kussion som skall föras över en bred front mellan alla i riksdagen ingående
partier.
Anf. 14 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag noterade med intresse att statsrådet Dinkelspiel delar
min uppfattning om att det finns ett behov av information till svenska folket.
Statsrådet sade också att en del av de frågor som i dag oroar folk väldigt
mycket inte längre kommer att ha någon bärighet när EES-avtalet träder i
kraft, eftersom dessa frågor då redan är så att säga i drift, om statsrådet för-
står vad jag menar. Jag undrar då: Delar statsrådet min syn på att det är nöd-
vändigt att få ut information till den stora övervägande delen av befolk-
ningen som inte läser ledarsidorna, som inte tar del av svårförståeliga debat-
ter och som kanske inte heller i stor utsträckning är intresserad av den trå-
kiga direktreklam i brevlådan som drunknar i det allmänna bruset? I så fall
skulle jag vilja höra en kort redogörelse för vad Europaministern avser att
göra.
Om vi i vårt parti med den kraft och med de männsikor som finns hos oss
på ett konstruktivt sätt kan kan bidra till att nå människor med information,
ställer vi väldigt gärna upp.
Vidare skulle jag vilja höra vad Moderaternas uppfattning är när det gäller
vid vilken tidpunkt som det måste föreligga ett färdigt förhandlingsresultat
för att en folkomröstning skall kunna äga rum i samband med valdagen. Vil-
ken är Europaministerns uppfattning?
Anf. 15 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag har i grunden samma uppfattning som Christer Windén
när det gäller informationen. Det kommer att behövas mycket information
på en bred front från många informationsgivare för att man skall kunna möta
det stora behovet. Överallt där jag talar om EG-frågorna möter jag en
mycket stor osäkerhet. Den kanske vanligaste kommentaren är: Jag vill veta
mera. Så långt det är möjligt skall vi försöka tillmötesgå de önskemål om
information som finns.
Sekretariatet för Europainformation bedriver en bred informationsverk-
samhet. Broschyren är bara en utgångspunkt för detta. Den anvisar olika
informationsvägar. Det finns en databank som alla folkbibliotek i Sverige är
uppknutna till, och där kan man söka svar på ett stort antal frågor. Det finns
en telefonsluss, dit man kan ringa och ställa olika frågor kring EG. Det utges
en rad faktablad och faktaskrifter. Inför EES-avtalets ikraftträdande förbe-
reder sekretariatet - såvitt jag har förstått - ytterligare information om avta-
let. Jag tror också att själva avtalets tillämpning i sig kommer att öka kunska-
perna om och förståelsen för EG.
Jag tar gärna emot konkreta, praktiska synpunkter på hur informations-
verksamheten kan förbättras. Det som möjligen görs bra kan säkert göras
bättre, och det vill jag på alla sätt medverka till.
När det gäller hur lång tid som bör förflyta mellan förhandlingarnas avslu-
tande och tidpunkten för folkomröstningen, är detta naturligtvis svårt att ex-
akt precisera. Enligt min uppfattning krävs det 4-6 månader för att man på
erforderligt sätt skall kunna förbereda opinionen. Enligt mitt sätt att se är
detta ett minimum.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
13
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
Anf. 16 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill bara kort framföra mitt tack till Europaministern.
Jag avser att återkomma i andra sammanhang med att erbjuda konkreta för-
slag och tjänster.
Anf. 17 GÖRAN LENNMARKER (m):
Herr talman! Avgörandets tid i EG-frågan närmar sig. När Maastrichtav-
talet är ratificerat, EES trätt i kraft och avtalet om medlemskap är färdigför-
handlat kan debatten inför folkomröstningen bölja på allvar.
Svenska folket skall då bestämma sig för att rösta ja eller nej till medlem-
skap. Det handlar om att väga detaljer mot helheten. Det handlar också om
att väga ett medlemskap mot ett utanförskap.
När nu samtliga medlemsländer har godkänt Maastrichtavtalet och när
förhandlingarna avslutas i vinter får ja-alternativet tydligare konturer.
Det är däremot svårt att se hur någon skall kunna rösta nej om man inte
vet vad ett nej innebär.
Det mesta av EG-kritiken hittills har riktats mot EG som sådant och
främst mot den inre marknadens fyra friheter, dvs. EG-kritiken har helt och
hållet koncentrerat sig på det som redan finns i EG och inte på det som ligger
i EU.
Jag kan inte tänka mig att mer än en liten minoritet i Sverige på allvar
skulle kunna rösta för att Sverige inte bara skulle isolera sig från den euro-
peiska marknaden utan också från hela övriga Norden. Att återinföra gräns-
hinder i Torneälven, i Öresund eller mot Norge kan knappast vara en väg
mot framtiden. Det är ju vad det faktiskt skulle innebära om man med ett
nej-alternativ skulle bryta upp EES-avtalet och gå ut ur detta. Sverige skulle
mäla sig ur både Europa och Norden.
Men en nej-röst kommer sannolikt att innebära något helt annat, nämli-
gen en permanent EES-lösning. Då blir faktiskt huvuddelen av den hittills-
varande nej-argumenteringen irrelevant. Nej till EG skall plötsligt byta
ståndpunkt, överge 99 % av sina tidigare argument och börja argumentera
för en EES-linje. Det blir ett ganska intressant positionsbyte i svensk debatt.
Jag tror att det här på ett alldeles avgörande sätt kommer att påverka EG-
debatten. Jag har svårt att tänka mig att nej-sidan på allvar kan hävda att vi
skall vara med i den inre marknaden genom någon form av permanent EES-
lösning men att vi inte skall ha full medbestämmanderätt. Det blir något ori-
ginellt för en nej-sida som tidigare har attackerat bristen på medinflytande
att senare förespråka en sådan lösning i det långa loppet.
Om Sverige hade blivit medlem i EG tillsammans med Danmark och Stor-
britannien 1973 skulle vi ha varit EG:s rikaste medlemsland. Nu, 20 år se-
nare, ligger vi strax under EG:s genomsnitt. Vi ligger på åttonde plats bland
dagens medlemsländer, eller på tionde plats om EG får 16 medlemmar.
Att Sverige har halkat efter beror framför allt på en felaktig inhemsk poli-
tik. Men ingen kan säga att vårt utanförskap de gångna 20 åren har varit till
någon hjälp för Sverige, tvärtom.
Ett medlemskap i den europeiska unionen skulle ge stora fördelar för Sve-
rige. Vi kan ha svårt att förstå och beräkna de vinster som ökad konkurrens
14
och ökat samarbete ger. Det är svårt eller oftast omöjligt att beräkna i kro-
nor.
Ett sätt att belysa det här kan vara att fundera över hur det skulle ha sett
ut om Sverige hade varit med i en europeisk union om målen redan hade
varit genomförda.
Tänk om vi hade varit med i slutet på 8O-talet, när svenska företag och
andra investerade enorma belopp utomlands, därför att Sverige föreföll att
för evigt stå utanför EG. Många miljarder, förmodligen tiotals, skulle då ha
investerats i Sverige i stället för i andra länder, i den överinvestering som
skedde utanför landet.
Tänk om vi under de senaste åren hade haft en gemensam, stabil euro-
peisk valuta i stället för fasta eller flytande växelkurser. Vinsten för det
svenska folkhushållet skulle uppgå till många tiotals miljarder med en sådan
ordning.
Tänk om vi hade haft EG:s konkurrenslagar, så att vi hade haft konkur-
rens i Sverige av danska, brittiska, tyska och andra europeiska banker under
den oansvariga utlåningens tid. Det hade sannolikt sparat tiotals miljarder i
bankstöd och ett par procent i lägre ränta för småföretag och hushåll på
grund av ett minskat räntegap.
Tänk om det hade funnits en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik när
de jugoslaviska krigen planerades och påbörjades. En kraftfull europeisk ut-
rikes- och säkerhetspolitik skulle möjligen ha kunnat förhindra denna
enorma tragedi. Förutom de humanitära vinsterna skulle också det svenska
folkhushållet ha sparat många miljarder.
Tänk om vi hade haft ett kraftfullt europeiskt polissamarbete, som kunnat
stoppa mycket av den knarkhandel, den organiserade brottslighet och terro-
rism som opererar över nationsgränserna.
Ja, så här kan man gå igenom vårt nära förflutna och se vilka fördelar en
europeisk union skulle ha gett oss.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis något beröra de frågor som Mats
Hellström tog upp.
Först gällde det tidpunkten för folkomröstningen. Moderata samlingspar-
tiet har fört fram att det vore önskvärt att kunna lägga folkomröstningen pa-
rallellt med valdagen. Men detta beror naturligtvis på när förhandlingsresul-
tatet är klart. Dessutom skall det vara överläggningar med partierna, som vi
på sedvanligt, traditionellt sätt brukar ha i Sverige. Vi försöker ju besluta
om procedurfrågorna i enighet. Det handlar inte alls om något ultimatum,
utan Moderata samlingspartiet har helt enkelt svarat på frågan när vi tycker
att det vore lämpligt att ha folkomröstningen.
Sedan gällde det Europakampanjen. Ja, Mats Hellström, se det gärna som
en spark i ändan på Socialdemokraterna. Se till att ni kommer loss i Europa-
frågan! Jag träffade en företrädare för de danska metallarbetarna, som var
mycket bekymrad över svensk socialdemokratis passivitet. Skall man vinna
folkomröstningen måste man faktiskt ta en fight.
Om jag inte minns fel hade Socialdemokraterna en gång en Europakam-
panj med en röd, socialdemokratisk ros. Inte gick vi från Moderaterna då ut
och sade att det var förfärligt att ni hade en sådan kampanj. Den kampanjen
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
EG-frågor
15
|
Prot. 1993/94:8 15 oktober 1993 |
överensstämde inte med de moderata idealen, men det är klart att den inte |
|
Allmänpolitisk debatt |
Vi kommer att ha olika nyanser i Europafrågan, nu och förmodligen också |
|
EG-frågor |
Anf. 18 BENGT HURTIG (v) replik: Herr talman! Den här typen av skrämselargumentation för vad som hän- Vi kan ju jämföra Sveriges och Norges ekonomi i dag. Norge är starkt be- Jag skulle ännu en gång vilja ställa ett par frågor till Lennmarker. Mode- Dessutom undrar jag: Är det inte ett alldeles oavvisligt krav att vi innan Anf. 19 GÖRAN LENNMARKER (m) replik: Herr talman! Bengt Hurtig vet väl att den svenska riksdagen har uttalat Men under tiden som denna debatt äger rum står vi kvar vid den stånd- Om jag vore Bengt Hurtig skulle jag ägna mer tid åt att något resonera Anf. 20 BENGT HURTIG (v) replik: Herr talman! Det är självklart att om vi får ett nej i folkomröstningen, |
16
fungera med de avtalen. EES-avtalet ger oss en klar möjlighet att gå ur, om
det skulle köra ihop sig.
Sedan får vi naturligtvis också bedöma vad som händer i Norge. Det är ju
också en av våra stora handelspartner.
EES-avtalet kommer självfallet sedan att få prövas steg för steg. När pro-
blemen uppstår får vi se vad vi kan göra åt dem. Om problemen hopar sig
får vi ta itu med någon typ av omförhandlingar av EES-avtalet. Men proble-
men får lösas först när de uppträder. Vi vet inte heller vilka länder som i så
fall kommer att stå i EES-positionen.
Det är bra att Göran Lennmarker slår fast att det är riksdagens hållning
beträffande villkoren inför förhandlingarna som gäller i fråga om försvarspo-
litiken. Men vore det ändå inte bra om man kunde köra debatten om vad
ett fullt medlemskap innebär för ett eventuellt försvarspolitiskt samarbete i
Europa ordentligt i botten?
Anf. 21 GÖRAN LENNMARKER (m) replik:
Herr talman! Jag är något besviken över Bengt Hurtigs svar vad gäller nej-
alternativet. Om vi skall ha tydliga ja- och nej-alternativ åligger det faktiskt
även nej-sidan att definiera vad nej-alternativet består i. Den som överväger
att ta en nej-sedel i sin hand för att lägga den i urnan måste faktiskt veta vad
nej-alternativet innebär.
Under alla de debatter som jag deltagit i runt om i Sverige flyr nej-sidans
anhängare detta. Det kan jag försäkra. Man vill inte tala om vad nej-alterna-
tivet innebär. Innebär det att vi skall återinföra gränshinder vid Torneälven,
mot Norge, Danmark och övriga Europa? Eller innebär det att huvuddelen
av den tidigare argumenteringen i praktiken skall överges, en argumentering
som framför allt har varit en hård attack mot innehållet i EES-avtalet, nämli-
gen den inre marknaden och de fyra friheterna? Jag tror att vi kommer att
få se en mycket stor förändring i Europa-debatten på den här punkten, när
väl nej-sidans alternativ klargörs.
Det pågår en fantastiskt livig och intressant säkerhetspolitisk debatt i
Europa. Det är framför allt de nya demokratierna i Central- och Östeuropa
som driver den. Vad som kommer ut av detta vet ingen, inte heller EG. Det
finns skilda uppfattningar inom EG:s medlemsländer - kanske också i Sve-
rige - och Europa och USA har i viss utsträckning skilda uppfattningar. Det
gör att vi får leva med den här säkerhetspolitiska debatten under ett antal
år framöver, tills läget klarnar. Utvecklingen i Ryssland är som bekant inte
alldeles oväsentlig i det här sammanhanget.
Anf. 22 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det är inte särskilt seriöst av Göran Lennmarker att hävda
att socialdemokratin skulle vara passiv i EG-frågan.
Inom arbetarrörelsen har vi ett stort och unikt folkbildningsarbete som
pågår. Vi socialdemokrater är inte rädda för att debattera. Vi har valt en
uppläggning som kanske är litet okonventionell. Den innebär att vi har en
öppen diskussion inom partiet, med ja- och nej-kommittéer. Jag tror att den
typen av debatt är av värde för slutresultatet, vilket resultatet än blir. Vi tror
nämligen att svenska folket är för klokt för att låta sig skrämmas till ett EG-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 8
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
18
medlemskap, och vi är inte rädda för en diskussion kring argumenten i vårt
parti. Det borde andra partier kunna ha respekt för. Den uppläggning som
socialdemokraterna har valt kan leda till, som jag bedömer det, ett grundat
resultat i folkomröstningen.
Både i vår riksdagsgrupp och under vår partikongress nyligen har vi dess-
utom i mycket stor enighet tagit fram de frågor som vi anser skall vara social-
demokratins bidrag i det nya Europa. Det finns angivet i den skrift som vi i
januari lade fram såsom underlag för diskussionerna med regeringen om
bl.a. förhandlingsuppläggningen. Vi tar där upp socialdemokratins speciella
bidrag. I mitt huvudanförande berörde jag delvis det. Det finns också många
andra frågor som berörs, exempelvis den sociala dimensionen, miljöfrå-
gorna, generositeten och människor utanför Europa, osv.
Jag konstaterar att det finns en mycket tydlig skillnad mellan vårt pro-
gramförslag och det programförslag som Moderata samlingspartiet nu disku-
terar, som är nattväktaren Europa. Det må det vara. Det är Moderaternas
ideologi. Förslaget handlar om de bestående löneskillnadernas Europa. Jag
respekterar Moderaternas ideologi. Men låt oss när programmet är utformat
debattera de mycket olika europeiska visioner som Moderaterna och Social-
demokraterna har.
Anf. 23 GÖRAN LENNMARKER (m) replik:
Herr talman! Oron för den bristande socialdemokratiska aktiviteten, som
jag redovisade i talarstolen, härstammar från ett referat av en företrädare
för det danska Metall. Företrädaren var utifrån sin utgångspunkt mycket be-
kymrad över detta.
Det finns en del kvar att göra från socialdemokratiskt håll, om vi tolkar
opinionsundersökningar rätt. Jag är ingen expert på hur socialdemokraterna
skall föra sin interna kampanj. Det tror jag att Mats Hellström är bättre
skickad än jag att göra, så jag tänker inte ge några goda råd i den delen.
Det är däremot viktigt att alla partier skall föra fram sina egna kampanjer,
frejdigt och klart. Av naturliga skäl kommer vi inte att vara eniga i EG-frå-
gan i alla delar. Vi har dock stora gemensamma åsikter i det fundamentala
om medlemskapet och om mycket av det som medlemskapet grundas på.
Men det finns nyanser eftersom vi är skilda partier. Det skall inte beklagas
utan tas vara på. Vi har alla ett ansvar att föra kampanjen, var och en på sin
kant och gentemot det svenska folket.
Jag har en del synpunkter på det socialdemokratiska programmet när det
gäller de olika programmens innehåll - konstigt vore det väl annars. Men
jag beklagar inte att socialdemokratin ger ut ett sådant program, tvärtom
välkomnar jag det.
Anf. 24 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det var intressant att höra att Moderaterna bekymrar sig
för det danska Metall. Om Moderaterna och regeringen bekymrade sig lika
mycket för Svenska Metallarbetareförbundet och dess medlemmar och den
svenska fackföreningensrörelsens situation, skulle kanske EG-debatten i
Sverige se litet annorlunda ut.
En av de frågor som gör många inom den svenska fackföreningsrörelsen
mest oroliga är det generalangrepp som man valt att göra mot den svenska
fackföreningsrörelsen. Det gäller hur Sverige skall klara av ett EG-medlem-
skap, om den svenska arbetsrätten rustas ned. Det vet Göran Lennmarker
också. Inom stora delar av fackföreningsrörelsen är man övertygad om att
det med den svenska arbetsrätten väl går att hantera de frågor som kan upp-
komma på den inre marknaden. Men rustas arbetsrätten ned kan svenska
anställda och fackföreningar komma i reella svårigheter när det gäller att väl
kunna utvecklas på den inre marknaden.
Herr talman! I detta sena skede av försöken att rusta ned arbetsrätten upp-
manar jag Moderaterna att lägga de här förslagen ordentligt på hyllan. Det
är det bästa ni kan göra för ett ja i en svensk medlemskapsomröstning.
Anf. 25 GÖRAN LENNMARKER (m) replik:
Herr talman! Vi skall väl först säga att frågan om arbetsrätten är en svensk
fråga, inte en EG-fråga. Vi avgör detta i denna riksdag, inte på något annat
plan. Däremot handlar det om, Mats Hellström, att svenska metallare, och
alla som vill in på den svenska arbetsmarknaden, är intresserade av att det
skapas nya jobb. De är intresserade av att det förs en sådan politik, att det
kan bli en kraftfull ökning av framför allt småföretagen, de nya företagen,
där de nya jobben med nödvändighet måste komma att ligga.
Återigen vill jag säga att detta som vi diskuterar är en inhemsk fråga. Det
har inte med EG-medlemskapet att göra. Det går att gå båda vägarna. Ar-
betsrätten kan upprustas på det sätt som regeringen resonerar eller på det
sätt som Mats Hellström föreslår, utan att EG har med frågan att göra. Detta
är viktigt att markera i denna debatt.
Anf. 26 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Det är verkligen roligt att förhandlingarna om svenskt med-
lemskap i det europeiska förbundet nu är i full gång och börjar ge synbara
resultat.
Jag är nämligen helt övertygad om att mycket av den oro många i Sverige
känner inför svensk medverkan i ett Europaförbund kommer att försvinna
efter hand som resultatet av förhandlingarna kommer på bordet.
Då går det inte längre för nej-sidan att så oro och tvivel med hjälp av gli-
dande formuleringar, halvsanningar och rena lögner.
Tänk bara på vad som sades om vad Euroatomfördraget skulle tvinga Sve-
rige till. Fördraget, sade nej-sidan, skulle hindra oss i Sverige från att själva
bestämma om vi skall avveckla kärnkraften eller utveckla den.
Det kan de inte säga längre! När förhandlingarna på den här punkten rea-
liter nu är klara, vet vi att inga andra än vi själva bestämmer om den svenska
kärnkraftens framtid. Vi utvecklar eller avvecklar precis som vi själva vill!
Och tänk vilket nummer nej-sidan gjorde av kärnkraftsavfallet. Som med-
lem i EG, sade man, skall vi tvingas ta emot kärnkraftsavfall från andra EG-
länder. EG kunde bestämma att göra Sverige till lager för radioaktivt avfall
från hela Europa!
Det var lögn när det sades, men det dög som argument för att skrämma
upp många svenskar. Nu vet vi att Sverige inte har någon som helst skyldig-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
19
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
EG-frågor
20
het att ta emot andra länders atomsopor. Vi städar efter oss. De andra får
städa efter sig. Det har vi nu svart på vitt på!
Jag är övertygad om att vi får se samma sak på andra områden efter hand
som förhandlingarna gör framsteg. Svenska snusare kommer att ha sin prilla
kvar, och vi som ibland vill ha något starkare än pilsner får ställa våra steg
till Systemet, precis som vi alltid gjort. Den svenska allemansrätten och of-
fentlighetsprincipen kommer inte att rubbas av vårt inträde i ett europeiskt
förbund. Däremot kommer vi sannolikt att få mera resurser än nu för att
föra en aktiv regionalpolitik.
Men viktigare än svaret på dessa frågor - hur viktiga de än är - är ändå
skälen för att vi behöver och vill vara med i Europaförbundet. Det är de
skälen vi nu måste lyfta fram.
För mig handlar det då främst om några få, men grundläggande, saker. En
sådan är om Sveriges säkerhet som nation, våra möjligheter att möta hot
från omvärlden och trygga vår egen och kommande generationers fred, blir
större om vi samverkar nära med andra demokratier i Europa eller om vi
isolerar oss. För egen del och på goda grunder är jag helt övertygad om att
min och andra svenskars säkerhet ökar genom svensk samverkan med andra
demokratier.
En annan fråga gäller vårt välstånd. Kan vi försvara det på en öppen mark-
nad i konkurrens med länder där arbetslönerna är en bråkdel av vad de är i
Sverige? Kan vi höja vår utbildningsnivå, öka våra kunskaper och ligga i tä-
ten när det gäller forskning och utveckling? Klarar vi det behöver det inte
gå någon nöd på oss. Men gör vi det bäst på vår egen kant, eller gör vi det
bättre i nära samverkan med välutvecklade demokratier i vår närhet?
Blir vi starkare som nation om vi ställs utanför det nätverk av kontakter
och samarbete som nu, och det i snabb takt, växer fram mellan forskare,
företagare och vanligt folk i Europa - eller bör vi delta fullt ut i denna pro-
cess? För mig är svaret självklart: Vi måste, och vi vill, vara med!
Vilket ansvar har vi för Europas framtid? Skall vi vara med i arbetet att
trygga demokratin och bygga upp fungerande ekonomier i Östeuropa - eller
skall vi lämna den uppgiften åt länderna i det europeiska förbundet? Och
bör vi vara med i arbetet på att röja undan de enorma miljöskadorna i öst
och komma till rätta med de gränsöverskridande hoten mot miljön i Europa
och i världen? Självfallet bör vi vara med!
Det är av dessa och liknande skäl, och inte av svaret på frågan hur det
blir med snuset, som jag säger ja till svenskt medlemskap i det europeiska
förbundet. Det är också det budskapet Folkpartiet liberalerna liksom jag
själv vill föra ut till svenska folket.
Herr talman! Den tyska författningsdomstolens besked om Maastrichtför-
draget var en viktig milstolpe i den europeiska integrationsprocessen. Dom-
stolens besked öppnar dörren så att fördraget nu kan träda i kraft. Men det
drar också upp gränser för hur långt integrationen kan drivas. Särskilt viktigt
är att författningsdomstolen understryker nödvändigheten av att stärka den
demokratiska kontrollen inom det europeiska förbundet och den roll som de
nationella parlamenten spelar i det sammanhanget.
En stark demokratisk förankring av den europeiska beslutsprocessen är
något som vi i Sverige helhjärtat ställer oss bakom. Det är därför värdefullt
att det inom riksdagen redan under förhandlingsskedet förs en fortlöpande
dialog pä bred bas. Här spelar riksdagens EG-delegation en viktig roll som
samtalspartner och rådgivare till regeringen.
Delegationen ser som sin uppgift att inte bara hålla sig informerad om
gången i medlemsförhandlingarna utan också - och det är viktigt - att som
folkvalda företrädare för sina partier ge regeringen sin syn på hur förhand-
lingarna bör drivas och vilka resultat som i första hand bör eftersträvas. Min
uppfattning är att regeringen lyssnar noga på delegationen och att den där-
igenom har ett reellt inflytande.
Delegationen söker också skaffa sig ett brett underlag för sina övervägan-
den och har bl.a. genom resor i Sverige försökt informera sig om vad man i
olika delar av landet anser vara särskilt väsentligt.
Delegationen har vidare i olika former utvecklat ett gott samarbete med
Europaparlamentet och etablerat kontakter med Europautskott i flertalet
europeiska förbundsländer. Vi gör detta därför att vi vet att parlamenten i
de länderna i slutomgången kommer att vara avgörande för Sveriges möjlig-
heter att bli medlem. Alla måste ge sitt godkännande. Skulle något enda av
dem säga nej hjälper det inte hur bra det än går i den svenska folkomröst-
ningen.
Anf. 27 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Det är bra att man gör framsteg när det gäller förhandling-
arna om kärnkraften och Euratom. Huvudlinjen är tydligen att de delar av
fördraget som ännu inte tillämpas i andra länder i Europa inte heller skall
tillämpas i Sverige. Men om man skulle besluta att tillämpa dem i andra län-
der skall de också tillämpas i Sverige.
Det är inte bara nej-sidan som har känt oro för kärnkraftsavfallet. I en
stor cirkelledarutbildning i mitt hemlän bjöd man in Ivo Dubois, som var
ambassadör för EG i Sverige, för att få veta hur han såg på de här frågorna.
Han sade: Ni är duktiga och anser att ni har löst avfallsfrågan, och ni har
stora vidder - varför skulle ni inte kunna ta emot kärnkraftsavfall?
Det var hans attityd. Det är bra att man har nått resultat och kanske klarar
detta, men folk tar naturligtvis intryck av attityden inom EG.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Hadar Cars, som jag känner som en per-
son som månar om yttrandefrihet, tryckfrihet och demokrati. Fortfarande är
överläggningarna och omröstningsresultaten i ministerrådet i huvudsak
hemliga. Förhandlingarna är sekretessbelagda om något land begär det. Hur
skall vi då i allmänna val i Sverige kunna ta ställning till vilka politiska ställ-
ningstaganden ministrar i ministerrådet har gjort, om vi inte kan få full klar-
het i hur de har röstat i samtliga frågor? Det är en demokratisk fråga.
Det sägs att vi - Sverige, riksdagen och regeringen - skall få inflytande i
EG. Men i kommissionen, centralbanksstyrelsen och domstolen sitter inter-
nationella tjänstemän, som skall vara oberoende av regeringar och parla-
ment. Vad menar man då med att vz får inflytande?
Anf. 28 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Det är helt uppenbart mycket olyckligt att man i ministerrå-
det i det europeiska förbundet ännu inte har kunnat fatta beslut av innebör-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
21
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
EG-frågor
den att allt vad man där bestämmer också blir offentligt. Jag är starkt kritisk
mot förbundet på den punkten.
Jag är däremot positiv till att utvecklingen går åt rätt håll, att de ändå har
tagit steg i rätt riktning. Man jag vill gärna se att de tar snabbare steg åt
samma håll. Jag vet att vi, den dag Sverige är medlem, i hög grad kommer
att medverka till att så sker.
Bengt Hurtig skall nu lyssna på mig när det gäller Euratom. Det är viktigt
att vi klarar ut det här en gång för alla. Det är nu, enligt vad jag förstår av
förhandlingarna, fullständigt klart att Sverige som nation själv bestämmer
helt om och när vi skall avveckla kärnkraften, eller för den delen om vi vill
bygga ut den. Ingen annan än vi själva fattar de besluten.
Det är också fullständigt klart att ingen annan kan tvinga oss att ta emot
atomavfall från något annat land. Vi bestämmer själva över vårt avfall, och
vi kan sätta helt stopp för import av avfall från andra länder.
Den lögnpropaganda som Nej till EG har bedrivit på det här området bör
nu vara slut. Om den fortsätter är det ett brott mot de demokratiska spelreg-
lerna; man skall inte fara med falskt vittnesbörd, inte mot sin nästa och inte
mot någon annan.
Anf. 29 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Jag säger att det är bra om vi har fått ett klart förhandlingsre-
sultat på den här punkten, men jag pekar också på de attityder som kan fin-
nas inom EG.
Men är nu Hadar Cars beredd att kräva att svenska ministrars uppfatt-
ningar och röstningar i ministerrådet skall kunna vara offentliga i Sverige?
Anf. 30 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Ja, definitivt, absolut. Det skulle vara en skandal om
svenska ministrar som deltar i ministerrådets överläggningar - vilket jag
hoppas skall ske ganska snart - inte talar om hur de har ställt sig och röstat.
Därigenom får vi också god anledning att tro att även andras röstningar kom-
mer att bli offentliga. Jag vill gärna se att de bidrar till detta, inte bara för
sin egen del, utan också för hela ministerrådets del.
Det skall självfallet inte vara så att de beslut som en församling fattar om
lagar och regler - det är det som ministerrådet gör - som skall tillämpas inom
det europeiska förbundet skall vara hemliga. Det är orimligt.
Anf. 31 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Sista delen av Hadar Cars anförande handlade om EG-dele-
gationen och dess uppgifter. Det var intressant att höra. Jag skulle vilja fråga
Hadar Cars, som är ordförande i delegationen - det jobbet anser jag för öv-
rigt att han sköter med stor ackuratess: Anser Hadar Cars att det är möjligt
att EG-delegationen även kan fungera som ett slags informationsgivare till
allmänheten? Finns det någon möjlighet för delegationen att hjälpa till och
sprida kunskaper i faktafrågor som gäller EG ungefär på det sätt som skedde
i mitt replikskifte med Europaministern?
22
Anf. 32 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Delegationens huvuduppgift är att vara samrådsorgan med
regeringen. Det är en uppgift som vi försöker sköta så gott vi kan. Det har
vi gjort - inte utan viss framgång, tycker jag.
Delegationen har också gjort resor i Sverige, besökt länsstyrelser och bett
dem ordna breda kontaktytor för samråd mellan å ena sidan personer, orga-
nisationer och intressegrupper i länen och å andra sidan de företrädare för
EG-delegationen som har besökt länsstyrelsen. Det har också fungerat
mycket bra. Vi har fått många goda synpunkter, och vi har genom de besö-
ken fått lyssna på den oro och de förhoppningar som finns ute i landet. Min
tanke - jag är säker på att den delas av presidiet och andra i EG-delegatio-
nen - är att vi när förhandlingarna är färdiga skall återvända, redovisa vad
som har uppnåtts vid förhandlingarna och föra en diskussion och ett samtal
med dem som vi har mött tidigare.
Sedan är det en annan sak att nästan alla som ingår i delegationen - och
det gäller också Christer Windén - tillhör de aktiva debattörerna i EG-frå-
gorna, och de debatterna för vi då på olika plan, kanske inte i första hand
som medlemmar av delegationen utan som våra partiers företrädare i Euro-
pafrågorna. På det sättet kanske vi gör den allra största insatsen för att föra
ut information om de mycket viktiga förhandlingar som Sverige nu för och
om hur betydelsefullt det är för Sverige att bli medlem av det europeiska
förbundet.
Anf. 33 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Tre kommentarer med anledning av det föregående replik-
skiftet.
För det första: Jag vill bekräfta att det resultat vi har nått i förhandlingarna
rörande Euratom gör det kristallklart att Sverige ensamt bestämmer om en
eventuell framtida avveckling av kärnkraften, att Sverige ensamt bestämmer
hur vi vill hantera kärnavfall - det må vara svenskt eller inte - och att Sverige
ensamt bestämmer, om vi vill ta emot utländskt kärnavfall eller inte. Det är
Sverige suveränt som kan säga nej till detta.
För det andra: Ministerrådet är EG:s högsta beslutande organ, Bengt
Hurtig, och där sitter inga anonyma internationella tjänstemän - där sitter
folkvalda representanter för de olika medlemsländerna. Vilka ställningsta-
ganden de har gjort bör - det skulle jag gärna se - offentliggöras till alla de-
lar. Det kommer vi från regeringens sida att verka för, och jag hoppas att vi
skall komma dithän.
För det tredje: I avvaktan på detta kan jag försäkra att den nuvarande
regeringen i alla frågor där beslut har fattats i EG:s ministerråd kommer att
offentligt redovisa hur regeringen och Sverige har ställt sig på varje enskild
punkt.
Anf. 34 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! När man ser ut över Europa i dag ser man ett antal gengång-
araktiga likheter med situationen i Europa efter första världskriget och före
andra världskriget. Vi ser ett Ryssland i djup kris. Vi ser en Balkanhalvö
som sönderslits av krig. Vi ser ett Västeuropa plågat av arbetslöshet och eko-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
23
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
EG-frågor
24
nomiska problem och med skrämmande prov på en växande rasism och väx-
ande motsättningar mellan extremistiska grupper.
Det här är en bild som manar till eftertanke och som är ägnad att skapa
en hel del förstämning. Men det finns samtidigt en väldigt viktig skillnad.
Det är att i Europa i dag finns det också instrument för att ta tag i de stora
gemensamma problemen - ekonomiska problem, ekologiska problem, so-
ciala problem. Det viktigaste instrumentet för detta är faktiskt EG.
Man kan ha olika uppfattningar om hur väl EG hittills har förmått att ta
sig an de här problemen. Men det är ändå en väsentlig skillnad jämfört med
den situation som Europa har varit i vid tidigare tillfällen: Nu finns det fasta,
etablerade samarbetsformer. Om EG skall kunna spela den här rollen kräver
det att viljan och engagemanget i sociala frågor och miljöfrågor ökar, och det
krävs att EG tar ett allt vidare alleuropeiskt ansvar och även själv utvecklas i
alleuropeisk riktning.
Det är klart att EG kommer att spela den här avgörande rollen för hur
Europas stora problem löses oavsett om Sverige är med eller inte. Men om
Sverige vill vara med och ta ett ansvar för Europas utveckling och om Sverige
vill ha ett inflytande över avgöranden som kommer att bestämma mycket av
vår egen framtid måste vi naturligtvis vara medlemmar i EG.
Men det är naturligtvis också så att ett svenskt medlemskap i den euro-
peiska unionen måste baseras på att vi känner att det också ger oss ett ut-
rymme för att ta vara på väsentliga nationella intressen. Det är viktigt att ett
medlemskap innebär förbättringar och inte försämringar på viktiga politik-
områden. Det är därför de nu pågående förhandlingarna är så viktiga. De
kommer att klargöra vilket utrymme vi har att fortsätta att föra en progressiv
nationell politik när det gäller miljöfrågor, när det gäller regionalpolitik, när
det gäller sociala frågor, osv.
Ibland klagas det på att Sverige har för långa kravlistor, att vi har för
mycket önskemål om olika speciella uppgörelser i samband med ett medlem-
skap. Jag tror att de som klagar på det är fel ute. Det är nämligen viktigt,
inte bara för Sverige utan för hela EG att visa att det går att vara medlem i
den europeiska unionen och samtidigt föra en politik på hemmaplan som in-
nebär förbättringar på vissa områden.
Det arbete som vi nu lägger ned på att klarlägga detta är viktigt för oss och
för hela det europeiska samarbetet - det är nämligen viktigt för det folkliga
accepterandet av den europeiska unionen. Skall EG/EU kunna spela den
centrala rollen för Europas framtid måste det också samtidigt ha ett ordent-
ligt folkligt stöd. Vi i Sverige erbjuder ett sådant test genom den folkomröst-
ning som skall avgöra om vi går med i den europeiska unionen eller inte. Ett
ja innebär en förstärkning av hela Europatanken och en folklig acceptans av
att EG är ett bra sätt att samarbeta på.
Ett svenskt nej kommer däremot att skada hela Europasamarbetet. Där-
för är dessa förhandlingar viktiga både för vårt land och för Europasamarbe-
tet i dess helhet.
Hittills har vi mest ägnat oss åt frågor som är av betydelse för den inre
marknadens sätt att fungera. Snart kommer vi att ta oss an de frågor som
också har att göra med unionssamarbetet. Det är viktigt att Sverige bibehål-
ler möjligheten att framöver ta ställning till om vi skall ha en gemensam va-
luta eller inte. Jag vill välkomna den debattartikel som finansministern och
den blivande statssekreteraren skrev i det ämnet.
Vi kommer också att diskutera det utrikes- och säkerhetspolitiska samar-
betet. Det är viktigt att vi i Sverige är mycket tydliga i frågan om att vi skall
bibehålla vår alliansfrihet som syftar till att vi skall kunna vara neutrala i hän-
delse av krig i vårt närområde. Jag vill gärna få bekräftat från regeringens
företrädare att det kommer att bli vår linje i de diskussionerna.
Anf. 35 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Pär Granstedt talar entusiastiskt om ett framtida Europa.
Det tycker jag är bra. Jag delar den uppfattningen.
Pär Granstedt är också ordförande i EG-konsekvensutredningens refe-
rensgrupp. Där talar man om alternativ till EG. Man talar om ett s.k. nollal-
ternativ. Ett nollalternativ skulle innebära att man återgår till den situation
som rådde innan EES-avtalet trädde i kraft. Skall jag tolka detta som att noll
för Pär Granstedt och Centern innebär att man skall riva upp EES-avtalet i
den mån man inte skulle få ett ja i folkomröstningen om ett medlemskap i
den europeiska unionen?
Anf. 36 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Såvitt jag förstår har vi tre framtidsalternativ när det gäller
vår roll visavi det europeiska integrationsarbetet.
Det första alternativet är fullt medlemskap. Det är helt klart att vår ambi-
tion i den förhandlingsprocess som nu pågår är att nå dit.
Det andra alternativet är att vi avstår från medlemskap men har kvar en
EES-lösning. Det innebär att vi får de flesta av de materiella fördelarna som
ett EG-medlemskap kan ge. Men det innebär också ett mycket starkt ensi-
digt beroendeförhållande till EG utan att vi är med när besluten fattas.
Det tredje alternativet är det som naturligtvis ger oss den största självstän-
digheten. Det är att vi också lämnar EES-samarbetet. Men vi kan räkna med
att det innebär stora ekonomiska påfrestningar och att vi på många områden
isolerar oss från ett Europasamarbete.
Detta är de tre alternativ som finns. Jag tycker att det är viktigt att i utred-
ningsarbetet ordentligt klarlägga vilka konsekvenser dessa tre alternativ för
med sig. Det är också viktigt att man från nej-sidan så småningom klargör
vilket alternativ som man egentligen står för. Såvitt jag förstår har organisa-
tionen Nej till EG slagit fast att man inte bara är motståndare till EG-med-
lemskap utan också till EES. Mycket av argumentationen mot EG är egentli-
gen en argumentation mot den inre marknaden, alltså även mot EES-avta-
let. Det har sagts tidigare i debatten.
Vi måste alltså räkna med att ett politiskt alternativ är att vi ställer oss
helt utanför. Det är ett mycket olyckligt alternativ. Men det är ett politiskt
alternativ, och det måste klarläggas vilka konsekvenser det får.
Anf. 37 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Pär Granstedt pratar länge och mycket, men han svarar inte
på min fråga.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
25
|
Prot. 1993/94:8 15 oktober 1993 |
Jag säger att ett nollalternativ är ett alternativ som inte innebär någon för- |
|
Allmänpolitisk |
Min fråga var ganska enkel och direkt. Jag ställer den igen: Är det Pär |
|
EG-frågor |
Anf. 38 PÄR GRANSTEDT (c) replik: Herr talman! Vår strävan är att vi skall få ett sådant förhandlingsresultat Centern har inte tagit ställning till vad som skall göras om det blir nej i Jag har pekat på de problem som bägge dessa alternativ för med sig. Om Anf. 39 BENGT HURTIG (v) replik: Herr talman! Pär Granstedt talade om vikten av ett medlemskap. När vi lyssnar på våra vänner i EG hör vi att modlösheten och problemen I New Statesman skriver två brittiska ekonomer att den europeiska växel- EG har också hela GATT-problematiken framför sig. Men hoppet står till I Le Monde diplomatique skrev man i en ledare i septembernumret: att överlåta makten över den gemensamma valutan till en centralbank obe- Le Monde diplomatique är ju inte vilket organ som helst. I Sverige säger vi att vi måste gå med i EG för att få vara med och be- I dessa sammanhang talas det oupphörligen om detta vi som får makt. |
26
Anf. 40 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det är naturligtvis riktigt att EG i viss mening befinner sig i
en kris. Man ser att man har stora svårigheter och är inte alltid på det klara
med hur de skall angripas.
Det är viktigt att man samtidigt som man ser de här problemen försöker
tänka sig Europa utan EG. Om man helt enkelt lyfter bort den organisatio-
nen och Europas stater i stället för sin politik i öppen rivalitet mot varandra
blir det inte mycket kvar av skillnaden mellan dagens situation och den vi
hade i mellankrigstiden.
Trots EG:s svagheter och brister är det ändå EG som inger hopp om att
det skall gå att lösa de problem som Europa i dag har, genom samarbete och
samverkan - inte genom konflikter och strider mellan länder och folk.
Vi kan naturligtvis välja att stå utanför detta om vi anser att priset är för
högt. Men ett Europa utan det samarbete som EG kan erbjuda vore ett
Europa som hotades av mycket stora faror.
När det gäller inflytande är det naturligtvis så att EG precis som Sverige
dels har folkvalda, politiska organ, dels har administrativa organ. Precis som
i Sverige är det direkta folkliga inflytandet starkast i de politiska organen. I
EG handlar det om EG-parlamentet och ministerrådet. Däremot är inflytan-
det inte lika direkt i de administrativa organen. Det gäller också Sverige. Vi
har inte ett folkligt val av generaldirektörer i de centrala ämbetsverken, men
vi har en folklig kontroll över hur de fungerar genom de politiska organen.
Det har man också i EG där ministerrådet och Europaparlamentet utövar
kontroll över hur de administrativa organen fungerar. Det finns ingen princi-
piell skillnad.
Bengt Hurtig kan ha starka invändningar mot hur politiken förs i EG. Men
jag tror att Bengt Hurtig också har starka invändningar mot hur politiken
förs i Sverige. Anser Bengt Hurtig också att vi bör gå ur Sverige? Ur hans
synpunkt är säkert inte heller den svenska politiken idealisk i alla avseenden.
Anf. 41 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Nej, det anser jag inte. Här har folk trots allt att ta hänsyn
till helheten i politiken i allmänna val. Vi har inte lyft över den mängd beslut
som fattas i Sveriges riksdag till våra myndigheter.
Vi kan ta regionalpolitiken som exempel. Den yttersta övervakaren och
slutinstansen i regionalpolitiska frågor som rör statsstöd kommer att vara
EG-domstolen. Jurister kommer alltså ytterst att avgöra vilken typ av regio-
nalpolitik man kan föra i Sverige. I dag är det Sveriges riksdag.
På det här sättet kan man gå igenom fråga efter fråga. Det samlade in-
trycket är att vi lyfter över en rad problem ifrån politikens fält till juridikens.
Ja-sidan skulle nog tjäna på att tala om att det förhåller sig på det sättet.
Det går naturligtivs inte att tänka bort EG. Sådana intellektuella övningar
är tämligen meningslösa. Däremot kan vi ju fundera på hur ett samarbete i
Europa skall kunna utvecklas samtidigt som demokratin faktiskt stärks och
parlamenten i Europa får ett avgörande inflytande över utvecklingen.
Anf. 42 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Även i Sverige, Bengt Hurtig, måste faktiskt de politiska be-
sluten fattas inom ramen för de lagar som gäller. Det kan förekomma även
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
EG-frågor
28
i Sverige att politiska beslut ogiltigförklaras genom en lagprövning eller att
politiska beslut inte tillämpas på det sätt som vi kanske trodde när vi fattade
dem därför att det finns lagar som måste följas.
Om man tycker att domstolarnas och de administrativa organens sätt att
tolka lagarna är felaktiga, kan vi inte överpröva detta från politiska instan-
ser. Vi måste i stället ändra lagarna. Det fungerar precis på samma sätt i EG.
Om man från politiskt håll anser att EG-domstolen tolkar EG:s lagstiftning
på ett sätt som man inte gillar, får man ändra lagarna genom politiska beslut.
Det är också möjligt i EG. Det finns ingen stor principiell skillnad mellan
EG:s och nationen Sveriges sätt att fungera. Lagar råder i bägge fallen.
Skillnaden är naturligtvis att EG utgör ett internationellt samarbete, vilket
innebär att det inte bara är Sverige som bestämmer. I den samhällsanalys
som Vänsterpartiet gjorde i det förflutna fanns en insikt om att Sverige inte
bestämmer ensamt, inte ens på de områden där vi kanske har en formell be-
slutanderätt. Sverige är de facto en del i ett internationellt samspel, där vi
under alla omständigheter tvingas ta hänsyn till den internationella utveck-
lingen.
Skillnaden är att om vi står utanför blir våra möjligheter att påverka den
internationella utvecklingen mycket, mycket mindre än om vi är med. Det
kan mycket väl visa sig att svenska folkets inflytande över sitt eget öde blir
större om vi finns med och påverkar den här internationella utvecklingen än
om vi står utanför och för en ständig anpassningspolitik.
Anf. 43 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Pär Granstedt sökte en bekräftelse från regeringens sida på
att den militära alliansfriheten som syftar till att Sverige skall kunna hålla
sig neutralt i händelse av krig i vårt närområde utgör en grundval för våra
förhandlingar med EG. Mitt svar är: ja.
I mitt öppningsanförande inför EG:s ministerråd den 1 februari slog jag
fast att den svenska militära alliansfriheten alltjämt består, och sedan utveck-
lades vår syn på detta. Det öppningsanförandet utgör självfallet fortfarande
utgångspunkten för våra förhandlingar med EG.
Anf. 44 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag uppskattar den markering som statsrådet Dinkelspiel
gjorde här. Ibland förekommer nämligen ovanan i debatten att man säger
att den svenska neutralitetspolitiken inte längre är aktuell men att alliansfri-
heten består. Sedan slutar man där utan att också påpeka att syftet med al-
liansfriheten faktiskt är att vi skall kunna vara neutrala i händelse av ett krig
i vårt närområde. Det här kan ibland leda till missförstånd där man tror att
vi har genomfört säkerhetspolitiska förändringar som är mycket större än
vad de är.
När vi förr i tiden talade om neutralitetspolitik betydde det aldrig att vi
var neutrala i fredstid. Det betydde hela tiden: alliansfrihet i fred syftande
till neutralitet i krig. När vi i dag talar om alliansfrihet är det i grunden
samma sak; en alliansfrihet i fred för att vi skall kunna vara neutrala i hän-
delse av krig.
Jag tror att det är angeläget inte minst i de kontakter som vi har med våra -
förhoppningsvis - blivande samarbetspartner i den europeiska unionen att
inte skapa osäkerhet om detta. Det skall vara helt entydigt att fundamentet
i den svenska säkerhetspolitiken - alliansfrihet i fred med inriktning på att
vi skall kunna vara neutrala i krig - består och inte har förändrats.
Anf. 45 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag delar nog Pär Granstedts synpunkt att det är viktigt att
det inte råder någon oklarhet om den svenska uppfattningen. Därför har vi
så tydligt redovisat den i vårt grundläggande dokument i förhandlingarna,
nämligen det anförande jag höll den 1 februari.
Den militära alliansfriheten består alltjämt. Det gör den i den värld som
håller på att utvecklas. Det är självklart att de säkerhetspolitiska förutsätt-
ningarna förändras, men så som läget är i dag är utgångspunkten den som
angavs i anförandet den 1 februari - och ingen annan.
Anf. 46 HOLGER GUSTAFSSON (kds):
Herr talman! Den europeiska politiken måste effektiviseras och koncen-
treras kring frågor om ekonomisk utveckling och en säkerhetspolitik som
tryggar fred och samexistens.
Det är med kritiska ögon vi följer den passivitet som råder, inom några
av EG:s medlemsländer, beträffande ratificeringen av EES-avtalet. Politisk
taktik och långbänkar möter Sverige på tröskeln till den Europagemenskap
som vi önskar engagera oss i.
Det hittills största steget mot ett närmare samarbete mellan EG- och EF-
TA-länderna, EES-avtalet, borde ha ratificerats för sex månader sedan av
alla EG:s medlemsländer. Detta kan inte uppfattas som vare sig välkom-
nande eller effektivt handlat. Utan starka motiv har man dragit godkännan-
det i långbänk.
De nu pågående medlemskapsförhandlingarna kommer att bli ett mått på
den flexibilitet och progressivitet som medlemsländerna och kommissionen
förmår frambringa och tillämpa, både på de politiska och på de marknads-
mässiga områdena.
Kommer subsidiaritetsprincipen att lyftas fram som en politisk ambition
och bli den ledstjärna som har uttalats av ledamöter i ministerrådet? Rimli-
gen bör denna princip ge ökade förutsättningar för de nya medlemmarna till
lokala politiska och marknadsmässiga ambitioner, utan att hamna i månads-
långa förhandlingar med kommissionen kring harmonisering av teknikalite-
ter.
Låt mig ge några exempel på problem inom olika förhandlingsområden
som borde kunna lösas med flexibilitet och subsidiaritet som mål.
Sverige kräver produktionsstöd till det arktiska jordbruksområdet i Norr-
land. Samtidigt blir det svenska jordbruket väl rationaliserat när Sverige blir
medlem i EG. I stället för ett nykonstruerat arktiskt stöd till Sverige borde
Sverige kunna få en permanent ”rabatt” på avgiften till EG:s budget och till-
iåtelse att fritt disponera dessa pengar för jordbruket i lågproducerande om-
råden i Sverige. Detta skulle effektivt bidra till färre regleringar och byrå-
krati för både EG och Sverige.
Vidare bör EG:s medlemsländer bibringas den insikten att om Sverige
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
29
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
skall kunna bli medlem i gemenskapen måste problemet med de svenska al-
koholmonopolen lösas på ett för den svenska opinionen positivt sätt. Det är
ett faktum att över 15 % av svenska folket arbetar aktivt i organisationer
som av hälsomässiga skäl slår vakt om vår alkoholpolitik och därmed alko-
holmonopolen. Detta går inte att förhandla bort om vi skall nå ett ja i folk-
omröstningen.
Herr talman! Den snabba tekniska och ekonomiska utvecklingen i världen
ger inte utrymme för Europas länder att föra en inre kamp om detalj lagstift-
ning, institutionell byråkrati och ekonomiska beräkningsmodeller för att nå
millimeterrättvisa i alla avseenden. Situationen kräver att de aktiva och
självständiga nationalstaterna får en effektiv organisation för samverkan
mellan länderna - EG/EU - där utvecklingsfrågor och avreglering kan ges
ett stort utrymme på dagordningen.
Om den europeiska gemenskapen skall kunna utvecklas till en zon av eko-
nomisk tillväxt och utveckling i global konkurrens med USA, Japan och
ASEAN-länderna, måste organisationen effektiviseras och inriktas på över-
gripande strukturella mål för forskning och utveckling, ökad sysselsättning
och social välfärdsutveckling.
Hela Europa är nu inne i en djup och allvarlig lågkonjunktur. Trots att
den inre marknaden sakta har böljat verka kan man inte se någon påtaglig
ekonomisk återhämtning. Uppenbarligen har den tekniska utvecklingen hal-
kat efter och försämrat produktionsvillkoren och därmed konkurrenskraften
för Europa.
Vårt välstånd har hittills byggt på frihandel och en nationell ekonomisk
politik. Till detta måste nu också komma gemensamma ansträngningar på
det ekonomisk-politiska området över nationsgränserna. Den mycket starka
internationaliseringstrenden kräver ett samarbete mellan länderna i väl eta-
blerade förhållanden.
I framtiden kommer vi att möta en rad globala problem som kräver sam-
verkan för ett resolut handlande. Låt mig nämna några av dessa områden:
- Arbetslösheten inom Europa.
- Migrationsproblemen i samband med befolkningsexplosionen i u-län-
derna.
- Den ekonomiska klyftan mellan rika och fattiga länder som leder till flyk-
tingströmmar både syd-nord och öst-väst i förhållande till Västeuropa.
- De globala miljöproblemen som leder till ökad ohälsa.
Vi är många européer som ser problemen, och förväntningarna på bra lös-
ningar är mycket stora. Till detta engagemang och arbete är vi svenskar in-
bjudna att delta med största kraft.
Det är med beklagan jag konstaterar att medlemsländerna för närvarande
är mer intresserade av vad vi har med oss till detta samarbete än vad vi kan
uträtta i ett sådant samarbete.
Herr talman! Svenska folket kommer inte att acceptera en stor klump med
förhandlingskompromisser i elfte timmen. Vi behöver förhandlingsfram-
gångar nu - för att känna värmen söderifrån till Norden denna höst.
30
Anf. 47 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Holger Gustafsson pratade vackert om EG:s mission för de
fattiga folken och mot krigen. Det är bra. Men det finns andra uppfattningar
i världen om EG:s attityd. EG beskylls för stormaktsfasoner på sina håll.
När EG skickade nödhjälp till Röda korset att användas i Jugoslavien
fanns inte EG:s symbol med de 12 stjärnorna med på paketen. Röda korset
uppgav i en dansk tidning i våras att EG krävde att för att denna hjälp skulle
få distribueras i Jugoslavien måste EG:s symbol finnas med på paketen. Kra-
vet från EG var inte förhandlingsbart. Detta väckte en viss bestörtning inom
Röda korset. Man tyckte att det fanns en viss unionschauvinism i hjälpen till
de fattiga och förtryckta.
Har Holger Gustafsson någon synpunkt på det kravet från EG till Röda
korset?
Anf. 48 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag kan bara tolka det så att Bengt Hurtig har samma be-
kymmer som jag. Jag tycker att EG:s och medlemsländernas agerande i
olika situationer bör effektiviseras och förbättras. Det gäller säkert i fråga
om nödhjälp.
Jag kan förstå att det uppstår kontroverser i en situation där gemenskapen
behöver känna en viss identitet i hjälpverksamheten. Jag är inte beredd att
säga att den nämnda handlingen var den bästa tänkbara. EG och den bli-
vande unionen behöver utvecklas. Jag menar att det i dag går åt alldeles för
mycket kraft åt det inre arbetet där man strider om små saker, när det egent-
ligen finns världsproblem att engagera sig i. Detta lyser också igenom i de
pågående medlemskapsförhandlingarna. Jag tycker att detaljfrågorna har
fått alltför stort utrymme.
Anf. 49 BERIT LÖFSTEDT (s):
Herr talman! EG-debatten här i riksdagen är för det mesta rätt lugn och
sansad. Dagens överläggningar är inget undantag från den linjen. Regering-
ens vilja att nå samförstånd med oppositionen - åtminstone med oss social-
demokrater, de andra partierna får tala för sig själva - tycks också större på
detta område än på andra områden. Hittills har vi lyckats komma överens
om de förhandlingspositioner som har presenterats för EG. Arbetet i EG-
delegationen fungerar bra dels inom riksdagen, dels mellan regeringen och
EG-delegationen.
Men folkets oro och osäkerhet i EG-frågan är stor. Många är negativa,
och många är osäkra. Då måste man ställa sig frågan vad det kan bero på.
Självfallet har osäkerheten en rad förklaringar. Men en anledning för många
är säkert att regeringen använder sig av dubbla budskap.
Om man t.ex. frågar statsrådet Dinkelspiel vad han anser om svensk ar-
betsrätt och kollektivavtalsrätt, om han ställer upp på det sociala protokollet
i Maastrichtfördraget, om han tänker slåss i förhandlingarna för den nor-
diska modellen på arbetsmarknaden, då får man alldeles säkert ett obetingat
ja till svar. Den svenska modellen är bra. Den skall vi kämpa för. Så står det
ju i princip också i statsrådet Dinkclspicls inledningsanförande från Köpen-
hamn den 1 februari i år.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
31
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
EG-frågor
32
Det dubbla budskapet uppstår när regeringen på hemmaplan river i olika
arbetsrättsliga regler. Det är faktiskt inte mer än rimligt och logiskt att män-
niskor undrar hur helhjärtat regeringen egentligen engagerar sig i den so-
ciala dimensionen i förhandlingarna med EG, när den samtidigt är i färd med
att avrusta den sociala dimension på hemmaplan.
För övrigt är det inte bara svenska folket som nås av dubbla budskap på
detta område. Det gör förstås också motparten i EG-länderna. Egentligen
tvivlar jag inte alls på att statsrådet Dinkelspiel gör sitt allra bästa för att
klara hem kollektivavtalsfrågorna när han träffar kommissionärer och minis-
terkolleger. Men de måste ju gå hem och undra om den svenska regeringen
egentligen menar vad den säger och fäster så stor vikt vid dessa frågor, när
den strävar i motsatt riktning där hemma i Sverige och försöker försvaga de
anställdas och fackens inflytande.
Herr talman! Den svenska ekonomin har sedan länge i hög grad varit sam-
manflätad med andra länders. Vi är utomordentligt beroende av en stor utri-
keshandel. En omfattande export och import har utgjort och utgör en stor
del av grundvalen för vår välfärd. De allra flesta människor tror jag hyllar
frihandelns och de öppna gränsernas princip i en rad avseenden.
Vi har i Sverige en lång tradition av frihandel och stort handelsutbyte.
Ändå har internationaliseringen av näringsliv och ekonomi fått helt andra
dimensioner under de senaste 20-25 åren. Svenska företags investeringar i
utlandet ökar. På motsvarande sätt etablerar utländska företag dotterbolag
och filialer i vårt land. Kapitalet rör sig fritt och ofta utan kontroll över grän-
serna. Valutor och aktietillgångar kan vid vilken tidpunkt som helst på dyg-
net flyttas över gränserna.
Många av de stora och viktiga besluten som angår människor i vårt land
fattas utanför landets gränser. Från de anställdas håll, från fackens håll, finns
oftast inget som helst inflytande i dessa frågor. Samtidigt som kapitalet tillåts
röra sig fritt över gränserna tvingas de fackliga organisationerna göra halt
vid nationsgränserna. Stora multinationella företag befinner sig helt utanför
nationalstatens kontroll.
Obalansen mellan kapital och människor går inte att åtgärda genom valu-
taregleringar och liknande. Den tiden är förbi. I stället måste arbetstagarna
få möjligheter att utöva sitt inflytande på samma internationella arena.
Jag vill säga att internationaliseringen i sig varken är något oönskat eller
ont. Inte heller är den i någon särskild omfattning beroende av att EG finns.
Näringslivets och arbetsmarknadens internationalisering kan vara både
spännande och utmanande. Det beror alldeles på under vilka villkor den ut-
vecklas. Vi socialdemokrater menar att den bör utvecklas i balans mellan
arbetsgivare och anställda, mellan fack och företagsledningar.
En gång i världen bildades nationella, fackliga organisationer för att
komma till rätta med den sociala dumpningen inom vårt land. Nu är det dags
att skapa regler som gör att arbetstagare inte utsätts för social dumpning på
den internationella arenan.
Svensk och nordisk arbetsrätt har kommit att bli en garant för stabilitet
och balans på arbetsmarknaden. Om Sverige blir medlem i EG måste vi se
till att kollektivavtalet får fortsätta att vara det främsta verktyget för att re-
glera förhållandena på arbetsmarknaden. Regeringen får inte sväva på målet
när det gäller att hävda att direktiv på arbetsmarknadens och arbetsrättens
område skall få omsättas i nationella regler med hjälp av kollektivavtal. Re-
geringen får med andra ord inte sväva på målet i frågan om att införliva
Maastrichtfördragets sociala protokoll i förhandlingar och överenskommel-
ser.
Svenska kollektivavtal måste gälla för allt arbete som utförs i Sverige. Det
är detta lex Britannia står för. Det är genom lex Britannia som social dump-
ning kan förhindras. Fackföreningsrörelsen är byggd på solidaritetens grund.
Det är därför facken också vid svenskt EG-medlemskap måste få rätt till in-
ternationella sympatiåtgärder.
Att ge sig på arbetsrätten är inte någon EG-anpassning. Jag skulle vilja
uppmana Europaministern att gå hem och förklara för sina kolleger i rege-
ringen att det är kontraproduktivt här hemma i Sverige att ge sig på svensk
arbetsrätt. Vi är många socialdemokrater som anser att ett EG-medlemskap
skulle vara bra för Sverige. Vi är engagerade för det. Vi anser att den sociala
dimensionen måste utvecklas just av det skälet.
Anf. 50 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Vad jag förstår har socialdemokraterna i Riksbanksutred-
ningen reserverat sig mot förslaget att den svenska riksbanken skall göras
självständig och att antiinflationslinjen för denna riksbank skall göras oåter-
kallelig. Jag förstår inte hur ni får det att gå ihop med Maastrichtfördraget.
Enligt det skulle det vara en skyldighet för Sverige att vidta dessa åtgärder
under anpassningen till den tredje slutfasen, då Europa skall ha en enda va-
luta.
Jag har en annan fråga med anledning av ett protokollsutdrag från den
socialdemokratiska partikongressen. Där föreslog Anders Ygeman att Sve-
rige skall förbehålla sig rätten att föra en självständig utrikespolitik i EG.
Partistyrelsens föredragande Mats Hellström yrkade bifall till detta, och
kongressen biföll partistyrelsens utlåtande. Hur tänker ni driva den frågan i
förhandlingarna med EG?
Min tredje fråga gäller s.k. atypiska jobb, som i växande omfattning före-
kommer i Europa. Jag håller med om mycket av det Berit Löfstedt sade om
arbetsrätten. Dessa människor arbetar ofta utan rätt till sjukersättning, pen-
sioner, vidareutbildning, föräldraförsäkring och skydd mot uppsägning. Ofta
jobbar de deltid. Man har infört en omfattande flexibilitet i t.ex. Belgien.
Man kan ha folk anställda på förmidagen. Sedan kan de komma tillbaka på
eftermiddagen. Arbetsgivaren slipper t.o.m. ifrån ansvar för lagstadgade
raster. När företagare kommer till Sverige och vill utnyttja detta, säger man
att svenska kollektivavtal skall gälla. Men för sådana jobb har vi inga kollek-
tivavtal. Måste vi inte skapa någon sorts kollektivavtal i Sverige för pigor,
hembiträden och vad det kan vara frågan om?
Anf. 51 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Herr talman! Jag vet inte vad Bengt Hurtig sysslar med. Han slår runt all-
deles. Möjligen blev Bengt Hurtig sur för att jag talade om frågor som han
rimligen borde ställa upp på.
Arbetsrätten utvecklas i EG-länderna. Det sociala protokollet till Maast-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 8
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
EG-frågor
34
richtfördraget utgör en grundval för att arbeta vidare på olika skyddsområ-
den med olika inslag, när det gäller både att befrämja sysselsättning och att
jobb skall utföras under vettiga förhållanden.
Jag vet inte varför jag skulle hålla någon kärleksförklaring till atypiska
jobb här. Kollektivavtal är ett utomordentligt sätt att reglera arbetsmarkna-
den. Jag vet inte av att jag har försvurit mig till piginstrumentet. Det är för
övrigt en nationell, svensk uppfinning sedan i somras, detta med pigor. Jag
begriper inte varför jag skulle ge mig in i den debatten.
Det är en svensk fråga i vilket tempo utvecklingen går och när man blir
färdig att komma med i en ekonomisk och monetär union.
Bengt Hurtig talar om självständig utrikespolitik. Vi har alltid från svensk
sida varit ganska självständiga i FN. Jag föreställer mig att vi kan vara initia-
tivrika och självständiga i EG. Vad ett utvecklat europeiskt samarbete behö-
ver är självständiga, initiativrika nationer.
Anf. 52 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Jag fick inte riktigt klart för mig vilka kollektivavtal som gäl-
ler för de atypiska jobben, när dessa människor, inom ramen för kapitalets
rörelsefrihet, eventuellt kommer hit.
När det gäller detta med självständig utrikespolitik vill jag säga följande.
Inför Riokonferensen begärde Danmark att få driva frågan om radioaktiva
produkters rörlighet över gränser. Det fick man inte. Danmark fick begära
att något annat av de nordiska länderna skulle ta upp det. Det finns en rad
exempel på att man, när man har överlåtit utrikespolitiska frågor till unio-
nen, måste följa unionen. Lojaliteten också i utrikespolitiska frågor är cen-
tral i Maastrichtavtalet.
Anf. 53 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Herr talman! Jag återkommer till den senaste av Bengt Hurtigs frågor.
Från svensk sida har vi varit utomordentligt framgångsrika i FN-samarbetet
därför att vi har varit pådrivande, initiativrika och konstruktiva. Jag har
svårt att förstå varför vi inte skulle kunna spela samma roll i ett samarbete
inom EG eller EU. Varför skulle vi inte i denna mindre krets orka med att
vara konstruktiva när det gäller gemensam säkerhet eller andra områden i
politiken? Jag har stor tilltro till svenska möjligheter att vara konstruktiv i
detta sammanhang.
När det sedan gäller kollektivavtal för atypiska jobb vill jag säga att aty-
piska jobb är ett stort problem, som man i många EG-länder bekymrar sig
över och funderar över lösningar på. Man undersöker hur man kan utbilda
kvinnor så att de får bättre möjligheter att vara kvar på arbetsmarknaden.
Man jobbar med stimulanser som skall göra att lågutbildade får en bättre
situation på arbetsmarknaden, man har bekymmer om långtidsarbetslösa
osv.
I Sverige har vi inte varit vana vid atypiska jobb som t.ex. hembiträden,
men Bengt Hurtig är välkommen att organisera dem och skaffa kollektivav-
tal för dem.
Andre vice talmannen anmälde att Bengt Hurtig anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 54 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Berit Löfstedt säger att regeringens Europapolitik inte är
trovärdig därför att man på hemmaplan samtidigt försämrar de ekonomiska
trygghetssystemen. När Sveriges ekonomi böljade bli bekymmersam i slutet
av 80-talet konstaterade den socialdemokratiska regeringen att det nog var
klokt att söka medlemskap i EG. Jag tycker att det var en klok bedömning
och ett bra sätt att möta de problem som dök upp i ekonomin och dem som
man kunde förutse.
Också våra ekonomiska trygghetssystem har varit hotade och börjat
blöda. Regeringen har tagit sig an uppgiften att försöka säkra de systemen
för oss och för kommande generationer. Att detta skulle vara något annat än
ett klokt beteende, som rimmar väl med den socialdemokratiska regeringens
förfarande att ansöka om medlemskap i EG, kan jag inte förstå. En klok
politik för att på hemmaplan säkra olika ekonomiska system kan mycket väl
sammanfalla med en god EG-politik.
Anf. 55 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Herr talman! Jag vill till Holger Gustafsson säga att jag talade om arbets-
rätten. Jag nämnde inte lagen om anställningsskydd, som tillhör arbetsrätts-
området, men jag talade om skydd mot social dumpning. Det är fråga om
minimiregler, som gör att man inte konkurrerar med undermåliga arbetsmil-
jöer och dåliga löner.
Det handlade inte om de sociala trygghetssystemen. Dessa kan vi disku-
tera på annat sätt och i annat sammanhang. Vi har synpunkter på arbets-
marknadsförsäkringar och på socialförsäkringsområdet, men det var inte det
som jag talade om, utan om svenska arbetstagares möjligheter att hävda sina
grundläggande rättigheter och också om de anställdas möjligheter att i stora
koncerner ha något inflytande över sin tillvaro, över sina anställningar och
arbetsvillkor.
Anf. 56 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag vill bara ställa en kort fråga tillbaka till Berit Löfstedt:
I vilket avseende är detta område hotat i de pågående förhandlingarna med
EG?
Anf. 57 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Herr talman! Det är möjligt att jag uttryckte mig oklart i mitt anförande,
men jag skall försöka reda ut detta en gång till.
Jag menade att man ger ett dubbelt budskap till svenska folket, som und-
rar om man sysslar med EG-anpassning när man ger sig på lagen om anställ-
ningsskydd och ifrågasätter lex Britannia. Jag hör också folk påstå att det
är en EG-anpassning. Jag är fullt klar över att det inte är fråga om en EG-
anpassning, men detta hotar själva tilltron till förhandlingen. Många männi-
skor får för sig att det här nog är något som vi har importerat från andra
länder.
Det är naturligtvis också en svårighet om man inte är aktiv och ordentligt
tar till vara möjligheten att implementera direktiven vad gäller kollektivav-
tal. Då blir det en EG-fråga.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
35
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
EG-frågor
Anf. 58 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Med anledning av det som Berit Löfstedt sade i sitt inlägg
vill jag framhålla att det i vårt förhållande till EG inte kan råda minsta tvivel
till att bölja med om att Sverige fullt ut sluter upp bakom EG:s sociala
stadga. Jag ser inga som helst problem i förhandlingarna på den punkten.
När det så gäller kollektivavtalens ställning i Sverige delar jag Berit Löf-
stedts uppfattning om vikten av att vi skall få deras ställning bekräftad. Vi
eftersträvar detta i förhandlingarna. Vi har inte ännu nått det resultatet, men
det är ett svenskt förhandlingsmål.
Att vi sedan på hemmaplan har olika åsikter i fråga om hur socialpolitiken
eller arbetsrätten skall utformas är väl inte överraskande. Vi har mycket
olika syn på hur vi bäst skall skapa riktiga jobb här i Sverige och hur vi bäst
skall främja den ekonomiska utvecklingen. Men Berit Löfstedt vill väl inte
att EG skall bli en tvångströja på oss, så att vi inte fritt skall få debattera
detta och att vi inte skall ha frihet att själva utforma vår politik på dessa om-
råden, givetvis med iakttagande av de minimiregler som EG har lagt fast.
Till slut: Berit Löfstedt säger rakt ut att vårt agerande på hemmaplan - och
det måste gälla hela den politik och den diskussion som förs på hemmaplan i
dessa frågor - skulle försvaga vår förhandlingsposition utåt och att vi därige-
nom skulle få sämre möjligheter att få igenom våra förhandlingskrav. Låt
verkligheten tala, Berit Löfstedt! Jag försäkrar att vi driver frågan om kol-
lektivavtalens ställning med stor kraft. Låt oss se vad som händer den dag
när förhandlingsresultatet ligger på vårt bord.
Anf. 59 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Herr talman! Jag vill först säga att statsrådet Dinkelspiel sade precis det
som jag önskade mig och förväntade mig när det gällde att betyga nödvän-
digheten av att vi följer samma linje när det gäller att hävda kollektivavtalen.
Jag sade också i mitt inledningsanförande att jag aldrig har tvivlat på att Ulf
Dinkelspiel faktiskt tänker slåss för detta. Jag respekterar verkligen Ulf Din-
kelspiels förhandlingsskicklighet och vilja att, enkelt uttryckt, få hyfs på
denna problematik.
Men det som jag ständigt konfronteras med på möten är följande fråga:
Hur kan det förhållandet att regeringen är så angelägen om att driva igenom
dessa frågor i det internationella sammanhanget rimma med att man i andra
sammanhang är så tydlig när det gäller att försvaga arbetsrätten i dag? Jag
talar nu inte om det som Ulf Dinkelspiel och hans departement säger, men
om andra departement.
Det blir litet bekymmersamt att, när man skall försöka att engagerat för-
klara nödvändigheten av att vi nu skall arbeta för att bli medlemmar i EG,
samtidigt möta denna tvetydighet. Det har inget med någon EG-tvångströja
att göra, men jag önskar verkligen att EG kommer därhän att det blir utom-
ordentligt goda nivåer på det sociala skyddet. Det är ännu inte genomfört,
men jag önskar verkligen att man skall kunna nå så långt i det avseendet.
Anf. 60 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! För det första vill jag uttrycka min uppskattning av Berit
Löfstedts andra inlägg, som gjorde helt klart att hon inte vill ifrågasätta vår
vilja - möjligen vår förmåga - att nå resultat när det gäller vad också jag
anser vara viktiga punkter på socialpolitikens och arbetsrättens områden.
För det andra vill jag bara konstatera att Berit Löfstedt uppenbarligen vill
förmena den svenska riksdagen och de politiska partierna att öppet, inom
de ramar som våra internationella förpliktelser sätter, diskutera utform-
ningen av socialpolitiken, arbetsrätten och liknande.
Jag tror faktiskt att det är en styrka att vi kan visa att även om vi i delar
är bundna - på socialpolitikens område är det i allt väsentligt fråga om mini-
miregler - så finns det ett mycket stort utrymme, på socialpolitikens och ar-
betsrättens område praktiskt taget obegränsat utrymme, för att utforma po-
litiken efter våra nationella värderingar.
Sedan har vi olika uppfattningar, och det tillhör demokratins väsen, om
hur politiken skall utformas på de här områdena. Jag tror att vi skall slå vakt
om och vara varsamma om just den handlingsfriheten.
Anf. 61 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Herr talman! Här skall inte förmenas någon någonting. Riksdagen är en
alldeles fri debattarena och skall självfallet vara det.
Men jag ville bara berätta om det jag möter. Jag möter utomordentligt
många mycket oroliga arbetstagare som inte förstår signalerna, som inte fat-
tar att angreppet på arbetsrätten här hemma kan rimma med försvaret för
kollektivavtalen i internationella sammanhang. Man tror inte riktigt på det,
och det var det jag ville hälsa.
Anf. 62 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Då kanske Berit Löfstedt och jag kan enas om att vi gemen-
samt skall göra allt för att upplysa om att de frågorna inte har ett skvatt med
EG att göra. Det är en fråga om nationella värderingar.
Andre vice talmannen anmälde att Berit Löfstedt anhållit att till protokol-
let få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 63 CARL G NILSSON (m):
Herr talman! Jag vill något beröra jordbrukspolitiken i EG-sammanhang,
och jag vill göra det ur två tidsperspektiv.
För det första: Hur skall vi kunna hantera jordbrukspolitiken den när-
maste tiden för att åstadkomma och bevara ett starkt och konkurrenskraftigt
jordbruk inför ett EG-inträde?
För det andra: Hur skall vi agera som fullvärdiga medlemmar inom EG?
Visst anser vi att det finns brister i EG:s nuvarande jordbrukspolitik och
att vi som medlemmar - och endast som medlemmar - kan påverka EG:s
jordbrukspolitik.
1990 års jordbrukspolitiska beslut togs i en tid när GATT-förhandlarna var
mycket optimistiska. Sedan dess har det som bekant gått litet ner och litet
upp. Strävan efter ett normalt varuutbyte länder emellan gällde och gäller
också livsmedel. Därför syftar GATT till att minska stöd och subventioner
också för jordbruket. Sverige tillmötesgick på ett unikt sätt dessa GATT-
krav genom den livsmedelspolitiska reformen 1990.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
37
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
38
Sverige förhandlar nu om ett medlemskap i EG. Målet är att vi skall vara
fullvärdiga medlemmar av Gemenskaperna och omfattas av deras gemen-
samma politik. Det första och hittills kanske viktigaste området där EG har
gemensam politik är just jordbrukspolitiken. Även EG:s jordbrukspolitik
har modifierats för att underlätta en överenskommelse i GATT, men föränd-
ringen är inte lika långtgående som den vi har gjort i Sverige.
Effekten av den skillnaden i förändringsarbete är att för svenskt jordbruk
och för svensk livsmedelsindustri har konkurrensläget kraftigt försämrats
gentemot de viktigaste konkurrenterna. Producentpriserna inom jordbruket
i Sverige är lägre än inom EG. Även partipriserna på livsmedel är betydligt
lägre här. Ett kilo smör t.ex. kostar i partiledet ca 23 kr. i Sverige mot i Dan-
mark motsvarande ca 30 kr.
Detta ger dock ingen konkurrensfördel för vår svenska näring, eftersom
livsmedel från EG med hjälp av subsidier säljs till samma priser i Sverige
som de svenska varorna. Svenska livsmedel däremot möts av ett gränsskydd
när de skall exporteras till EG som medför att de inte heller blir billigare i
EG.
Situationen är orimlig och ur många synpunkter olycklig. Svenska jord-
bruksföretag riskerar att slås ut på grund av det här. I många fall tror jag att
det redan har skett. Företagen som riskerar att slås ut är i många fall konkur-
rensdugliga gentemot EG:s jordbruksföretag och konkurrensdugliga med
EG:s jordbrukspolitik.
I en del fall rör det sig om jordbruksföretag i slättbygder, men ofta är det
här fråga om företag i skogs- och mellanbygd. De sistnämnda företagen ris-
kerar vid en utslagning att för lång tid framöver upphöra med jordbruksdrif-
ten, och vi kan lätt inse vilka konsekvenser det får både för landskapsbilden
och för boendet på landsbygden.
Jordbruket är en näring med långa planeringsperioder och med långsiktiga
investeringar. Det tar t.ex. tre år från betäckning av en ko till dess att den
nya kalven kan bölja producera mjölk. Det är på grund av den här långsik-
tigheten i verksamheten som det är så viktigt att den svenska jordbrukspoliti-
ken snarast anpassas till EG:s.
När ett medlemskap blivit verklighet, får Sverige möjlighet att på allvar
påverka de delar av EG:s politik som vi vill förändra. Enligt min mening bör
den gemensamma jordbrukspolitiken förändras i riktning mot ökad avregle-
ring och minskat stöd. En sådan förändring skall naturligtvis äga rum i hela
Gemenskapen.
Stora delar av 1990 års beslut var enligt min mening både riktiga och vik-
tiga. Det gäller inte bara avregleringen utan också de delar som innebär att
staten skall kunna köpa tjänster av jordbruket, t.ex. landskapsvård och livs-
medelsberedskap.
För att dynamiken i näringen skall bibehållas krävs det färre politiska in-
grepp och fler marknadslösningar. I det ligger ingen motsättning mot statlig
betalning för sådana tjänster som jag nämnde nyss och ingen motsättning
heller mot att stöd till jordbruksföretag skall kunna betalas ut i de delar av
Gemenskapen där produktionsförhållandena är extremt ogynnsamma och
där det kan anses vara av värde att en jordbruksdrift upprätthålles.
Jag vill, herr talman, upprepa mina två budskap: Endast som medlemmar
i EG kan vi - och skall vi - påverka och förbättra den gemensamma jord-
brukspolitiken. Innan dess måste svenskt jordbruk få likvärdiga förutsätt-
ningar som de närmaste konkurrenterna.
Anf. 64 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! EG betyder olika saker för olika människor. Även översätt-
ningarna av EG/EU är olika. Jag måste säga att jag känner rätt stark sympati
för den översättning som Hadar Cars använde tidigare i debatten, Euro-
peiska förbundet.
För mig symboliserar EG tanken på ett fredligt Europa, där nationer sam-
arbetar med varandra i stället för att motarbeta varandra. Det är nödvändigt
att Sverige aktivt deltar i detta fredsprojekt. Ett utanförskap leder inte till
några fördelar för Sverige. Sverige skall tillsammans med övriga europeiska
länder vara med och forma ett framtida fredligt Europa.
Ett svenskt medlemskap i EG innebär betydande fördelar för Sverige, inte
minst för den svenska landsbygden, för det svenska jordbruket och för det
svenska fisket. Dessa näringar är i dag utestängda från den stora gemen-
samma marknad som EG utgör, jordbruket genom EG:s höga gränsskydd,
som varken näringen eller staten kan forcera, fisket på grund av de stora
skillnader som gäller i tull vid import till EG jämfört med import till Sverige
från EG.
Regeringen har lämnat förhandlingspositioner till EG, förankrade även
hos Socialdemokraterna. Det är en styrka i förhandlingarna att vi står eniga
inom landet. För att nå ett gott resultat i förhandlingarna behöver vi enighet.
Oenighet skulle bara gynna vår förhandlingsmotpart.
Våra positioner är seriöst utformade, i princip utan prutmån. Det vi begär
är rimliga villkor för svenskt jordbruk och svenskt fiske. Målet för förhand-
lingarna är att resultatet skall bli så bra att vi kan rekommendera ett ja i
kommande folkomröstning.
Vi förväntar oss svar från kommissionen vad gäller alla våra förhandlings-
positioner i slutet av oktober. Det innebär att vi kan slutföra förhandlingarna
på utsatt tid. Naturligtvis är resultatet viktigare än tidtabellen.
Jag vill betona att vi inte bara passivt skall gå med i EG, utan vi skall vara
med och bygga ett nytt Europa. Vi skall använda medlemskapet. Enligt min
uppfattning skall vi på jordbruksområdet använda ett medlemskap till att
förbättra EG:s miljöregler, skärpa djurskyddet i EG, införa miljöavgifter i
alla EG-länder för att stimulera användningen av t.ex. miljövänliga bio-
bränslen och till att förenkla den krångliga jordbrukspolitiken i EG. Onö-
diga regler måste naturligtvis bort.
De pågående förhandlingarna inom GATT påverkar också Sverige och
vår jordbrukspolitik. Ett positivt resultat avförhandlingarna inom Uruguay-
rundan är nödvändigt för att hjälpa i gång världsekonomin. Svenskt jord-
bruk kan utan rädsla vara för en GATT-lösning, bl.a. på grund av den änd-
ring av jordbrukspolitiken som riksdagen enades om 1990.
En uppgörelse inom den pågående rundan kommer inte att vara en slut-
punkt för arbetet inom GATT. Arbetet med att stärka frihandeln måste
tvärtom fortsätta. I framtida diskussioner måste skyddet för miljön också tas
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
39
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
EG-frågor
40
upp. En ökad frihandel får inte innebära att miljön hänsynslöst förstörs i jak-
ten på billigare produktion.
Jag känner viss förvåning över dem som fortfarande mumlar i buskarna
om att vi inte skulle anpassa 1990 års livsmedelspolitiska beslut med anled-
ning av ansökan om medlemskap i EG. 1990 års beslut om jordbruket och
1990 års beslut om att söka medlemskap i EG fattades båda i denna kam-
mare med några månaders mellanrum. Jag lade ned stor omsorg på att få
majoritet bakom det livsmedelspolitiska beslutet. Det finns också en bety-
dande majoritet bakom beslutet att söka medlemskap i EG. Det vore rimligt
att majoriteten blir lika stor när dessa båda beslut skall sammanjämkas.
Målet är att svenskt jordbruk skall vara starkt och konkurrenskraftigt vid
inträdet i EG. Det gäller i hög grad också för livsmedelsindustrin. Vad gäller
primärproduktionen har regeringen lämnat förslag som har behandlats av
riksdagen. Ytterligare en proposition har avlämnats, och den kommer att
behandlas i kammaren under hösten. Därefter ser inte regeringen behov av
fler justeringar i 1990 års beslut.
Svensk livsmedelsindustri måste skärpa sig för att bli konkurrenskraftig.
Regering och riksdag kan inte lagstifta fram konkurrenskraft; det måste
företagen klara själva. Det vore farligt om livsmedelsföretagen slår sig till
ro efter valutakursförändringarna. Det behövs fortfarande rationaliseringar.
Man kan inte räkna med att de nuvarande prisdifferenserna kommer att be-
stå för evigt.
Det finns ett uttalat intresse för kvalitetsmat bland konsumenterna. Där-
med ökar också intresset för ett bättre och tydligare system för märkning av
livsmedel med ursprungsland. För att tillgodose detta berättigade krav har
jag under våren samlat företrädare för konsumenter, handel, grossister och
producenter till en hearing om märkning. Jag har nu goda förhoppningar om
att ett frivilligt system för märkning av svenska kött- och charkprodukter
skall kunna växa fram.
Socialdemokraterna är slarviga i den jordbrukspolitiska debatten. Det är
illavarslande om socialdemokraterna inte förstår eller inte vill förstå EG:s
politik.
Vad gäller den svenska politiken kallar socialdemokraterna ofta prisregle-
ringsavgifter för miljöavgifter och påstår dessutom att beslutet att ta bort
prisregleringsavgifterna är en ny idé. Det är fel. Enligt 1990 års beslut skulle
prisregleringsavgifterna avvecklas när de inte längre behövdes. Det är också
det som har skett.
Socialdemokraterna räknade fel i diskussionerna om positioner i EG-för-
handlingarna, och det verkar som om man fortfarande vidhåller sina fel.
Dess bättre kom vi ändå överens om positionerna, och det glädjer mig
mycket.
Socialdemokraterna har yxat till en besparing på en miljard på jordbruks-
området utan att specificera hur det skall ske. I riksdagens miljödebatt i förr-
går påstod jordbruksutskottets ordförande Margareta Winberg att stödet till
jordbruket ökat under min period som jordbruksminister. Det är också fel.
Stödet har i stället sänkts år från år. Direktbidragen har minskat med en mil-
jard mellan 1991/92 och 1993/94, och ytterligare neddragningar är redan avi-
serade. Gränsskyddet har sänkts på både vegetabilie- och animalieområdet.
Jag tror att socialdemokratin kan bättre. Jag är också medveten om att
jordbrukspolitik inte längre står så högt på dagordningen hos detta opposi-
tionsparti.
Herr talman! Det måste finnas ett nationellt ansvar för jordbruket, de
areella näringarna och landsbygden. Vi har ett ansvar för naturresurser och
miljö och för en uthållig användning och vård av dessa resurser. De areella
näringarnas bruk är avgörande för den biologiska mångfalden. Jord- och
skogsbruk producerar miljövänliga råvaror till livsmedel, energi och indu-
stri. Jordbruket har möjlighet att bli ett slutled i kretsloppet för det biolo-
giska avfallet.
Vi har också ett ansvar för att bevara kulturlandskapet, som skapats av
våra förfäder, även om hela produktionspotentialen inte behövs vid varje
tillfälle. Landsbygdens tillgångar som rekreationsbas får ökad betydelse för
dem som bor där, för andra svenskar och för européer. Vi når även dessa
mål bäst genom ett medlemskap i EG.
Anf. 65 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jordbruksministern pratar om de areella näringarna men
nämner inte fisket, som också hör dit. Jag har en konkret fråga just när det
gäller fisket.
Enligt EES-avtalet skall svenskar betala 10 % i tullavgift för att kunna le-
verera till EG-marknaden. Omvänt är siffran 0. Jag har i pressen sett mycket
om att det är troligt att detta förhållande inte kommer att förändras när ett
avtal med EG ligger på bordet. Jag vill gärna att jordbruksministern bemöter
det.
Jag har också en fråga vad beträffar fri rörlighet för människor som reser
med sällskapsdjur - jag tänker på hundar. Möjligheten att ta med sig sin
hund eller katt när man rör sig fritt inom EG:s område är oerhört viktig för
många människor. Frågan diskuterades i riksdagen förra året. Nu ser jag i
pressen att Svenska veterinärmedicinska anstalten för inte så länge sedan
kom med en rapport där man föreslår att fri rörlighet för hundar och katter
skall accepteras under förutsättningen att vissa regler när det gäller vaccina-
tioner, intyg att vaccinationerna har gjorts samt godtagbar identifikation
följs.
Har jordbruksministern för avsikt att komma med en proposition i detta
ärende? Jag tror nämligen att frågan kan ha rätt stor betydelse för den all-
männa opinionen när det gäller EG.
Anf. 66 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Tullen på export av fiskprodukter till EG är i dag mellan 10
och 20 %. Vi har inte krävt några övergångsåtgärder på några områden, vil-
ket Christer Windén säkert känner till. Vi vill gå direkt in i EG:s jordbruks-
och fiskeripolitik. Det innebär också att vi kräver att tullarna skal! försvinna
vid ett medlemskap.
De problem som möjligen finns på EG-sidan är att det fortfarande finns
övergångsregler på fiskeområdet för de senast tillkomna länderna Spanien
och Portugal. Vi har emellertid under förhandlingarna fått mycket positiva
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
41
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
42
signaler om möjligheten att bli av med dessa tullar. Det finns ett klart svenskt
ställningstagande för att de skall försvinna.
Frågan om möjligheten att resa med hundar och katter tillhör de mest de-
batterade jordbrukspolitiska frågorna i denna kammare under senare år.
Den är kopplad till det förhållande att vi i 175 år har varit fria från rabies-
smitta i Sverige. Vi vill inte ha in den.
Nu finns det möjlighet att vaccinera. Så vitt jag vet är det ganska enkelt.
Problemet att säkert kunna identifiera en vaccinerad hund kvarstår emeller-
tid. Det är dessutom svårt att veta att vaccineringen har fungerat. Det kvar-
står en del ytterligare arbete att göra där innan man kan vara alldeles säker.
Men så fort man kan garantera en lösning som är lika säker som ett förbud
för fri transport, är jag naturligtvis beredd att ta initiativ för att förenkla
detta. Det är av stor betydelse för många människor.
Anf. 67 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för det lugnande beskedet be-
träffandet fisket.
När det gäller hundar har jag den absoluta uppfattningen att den rapport
som är skriven och lämnad från Veterinärmedicinska Anstalten ger försäk-
ringar av just den typ som jordbruksministern efterlyser. Om han ansluter
sig till den tolkning som de gör, kan jag alltså förvänta att det kommer en
proposition i ärendet inom kort.
Anf. 68 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! För att undanröja eventuella missförstånd vill jag säga att
denna rapport är mycket positiv och den pekar på de möjligheter som finns.
Men enligt den expertis som vi har tillgång till vågar man inte dra dessa slut-
satser, i alla fall inte ännu.
Anf. 69 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jordbruksministern söker tydligen strid med socialdemokra-
terna om jordbrukspolitiken och EG. Det må så vara, men jag vet inte riktigt
skälet. Det är möjligen så - det brukar det ju vara i alla fall - att jordbruksmi-
nistern får hårda angrepp på sig från LRF. Det gällde mig också. Jag läser
ju Land och ATL, så jag förstår hur jordbruksministern har det. Det kanske
är därför som han vill upprätta en andra front. Jag går gärna i polemik i de
här frågorna om jordbruksministern vill det.
I somras hade vi långa kritiska överläggningar där vi, med jämkningar på
bägge sidor, sedan blev överens om de positioner Sverige lagt in. Vår kritik
då gällde att regeringen ville förespegla opinionen att det är gratis att kräva
stora kvoter. Det-kostar egentligen ingenting för skattebetalarna. Den kriti-
ken kvarstår i de frågor som inte gäller positionerna. Det är riktigt. Ur detta
kom det fram tredubbla budskap. Det har talats mycket om dubbla budskap
här.
Det blev ett budskap till bönderna om att regeringen står på böndernas
sida. Det skall bli stora kvoter och stora möjligheter att öka produktionen
när vi kommer med i EG. Det syntes också direkt av att många mjölkbönder
kraftigt utvidgade sin produktion för att ta vara på dessa stora kvoter. Där
gick signalen fram: Det blir bra detta med stora kvoter. Ni får goda möjlighe-
ter att öka produktionen.
I den offentliga debatten sade regeringen till skattebetalarna att den inte
skulle följa upp detta med skattepengar. Det får bli vad det blir.
Till EG har man gett det tredje budskapet. Det är litet detsamma som till
skattebetalarna. Det innebär att här skall marknaden få råda. Dessa kvoter
kommer kanske inte att förverkligas. Det är ingenting som EG heller skall
behöva betala.
De som till sist kommer i kläm med en sådan uppläggning är ju Sveriges
bönder. Det blir de som kan känna sig lurade av den uppläggningen. Vi var-
nade för detta. Vi har nyligen bekräftat våra siffror på den punkten till rege-
ringen. De är korrekta, och vi står för dem.
Anf. 70 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag söker inte strid med socialdemokraterna om jordbruks-
politiken i EG. Jag vill möjligen korrigera en del uppgifter från socialdemo-
kratiskt håll i den svenska debatten.
Jag underströk tvärtom två gånger i mitt inlägg den stora tillfredsställelse
som jag känner över att vi har nått samförstånd om positionerna. Jag anser
att det är mycket viktigt att vi bevarar detta under kommande debatter. I
Mats Hellströms replik här ligger det en antydan om att vi ändå, trots detta,
skulle ha begärt för stora kvoter.
När man umgås i Bryssel med företrädare för kommissionen, och även när
man träffar representanter för andra kandidatländer, är det uppenbart att
alla har den uppfattningen att det är mycket seriösa positioner som vi har
lämnat in. Det kan vi ju glädjas åt gemensamt, eftersom vi båda står bakom
dem.
När det sedan gäller frågan om den svenska skattebetalaren tycker jag illa
om att socialdemokraterna antyder att vi driver en politik som kan innebära
kostnader på kanske ytterligare 5-10 miljarder. De siffrorna har nämnts och
nämns i debatten. Det var därför jag illustrerade vad vi har gjort. Vi har
nämligen sänkt kostnaderna under de här åren, och vi har aviserat ytterligare
sänkningar.
Jag är säker på att en annan signal skulle vara mycket positiv i de tidningar
som Mats Hellström refererade till, men jag känner ett ansvar inför det
svenska folket för att fullfölja den politik som vi faktiskt var eniga om 1990.
Anf. 71 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det är utmärkt om vi kan vara sams om att fullfölja den poli-
tik vi var eniga om 1990. På den punkten har jag inget som helst skäl att
polemisera med Karl Erik Olsson. Detta blir ett svar på de angrepp som
jordbruksministern nu gjorde.
Vi hade diskussioner. Regeringen backade, och vi gjorde kompromisser.
Vi stod bakom de positioner som sedan har lämnats in. De är naturligtvis
seriösa. Men om man hade följt den uppläggning som regeringen flaggade
för och även offentliggjorde - det var ju det som jordbruksministern refere-
rade till i sitt första inlägg - råkar man ut för svenska budgetkostnader i den
storleken.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
44
EG:s jordbrukspolitik får mer och mer betalas även direkt över nationella
budgetar. Det behöver kanske sägas flera gånger om. Det är inget konstigt
och inget marginellt. Det sker på stora viktiga områden - just sådana områ-
den som svenskt jordbruksstöd kommer att handla om. Det kan man inte,
och det ska man inte, mörka i diskussionen om vad detta kommer att kosta.
Anf. 72 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Vi skall inte gå in på några detaljer i den här debatten. Det
var en debatt som vi förde i ett tidigare skede. I stort sett har vi följt den
uppläggning vi hade från början med vissa jämkningar.
Det är sant att EG:s jordbrukspolitik kommer att förändras. Vi kan se
möjligheter till förändringar efter 1995. Det kan sannolikt bli 1997 eller nå-
got i den stilen. Det är riktigt att det i många länder finns en nationell jord-
brukspolitik som kostar ganska mycket pengar för den nationella budgeten.
Jag vill inte heller motsäga att detta kan öka i framtiden.
Jag anser däremot att det är grovt felaktigt att antyda att den nuvarande
svenska regeringen skulle ha en ambition att blåsa upp de nationella budget-
kostnaderna både före och efter ett EG-medlemskap. Det finns inga indika-
tioner på det. Det är en sned debatt från socialdemokraternas sida.
Andre vice talmannen anmälde att Mats Hellström anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 73 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Jordbruksministern sade ingenting om Norrlandsjordbru-
ket. Det är ett starkt konsumentintresse att den nivå på livsmedelsproduk-
tionen som finns i Norrland i dag kan bibehållas. Därför finns det ett stöd
som är produktionsinriktat och som försöker stimulera bönderna att upprätt-
hålla konsumtionen.
Detta är ju på tvärs mot den typ av stöd som finns ute i Europa. Där måste
stödet utformas så att inte en överproduktion uppstår. I det här området har
vi alltså en underproduktion. Det är i stort sett bara mjölken som man klarar.
Jag tror att det finns ett starkt intresse hos konsumenterna att bibehålla
konsumtionen av livsmedel som kommer från någorlunda nära håll och som
hälleren bra kvalitet. Därför vill jag fråga vilka möjligheter jordbruksminis-
tern bedömer att det finns för att bibehålla produktionsinriktningen på det
stödet, dvs. att vi skall ha kvar ett stöd som också riktar in sig på kilo, liter
osv. och inte bara på areal och per nötkreatur.
Anf. 74 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag tycker att det är>värdefullt att vi från svensk sida har haft
fullständig enighet i strävan att upprätthålla stödet till Norrlandsjordbruket
i ett EG-sammanhang. Vi för nu diskussioner om hur detta skall kunna utfor-
mas.
Jag har under sommaren och hösten lagt ner ganska stort arbete på att
informera ledande företrädare för EG om det norrländska jordbruket. Jag
kan notera att de visar ett mycket stort intresse för hur det norrländska jord-
bruket fungerar och hur man skall kunna utforma stödet i framtiden.
Det är uppenbart att det kan vara svårt men inte omöjligt att enligt gäl-
lande acquis finna ett stöd som har tillräcklig nivå. På något sätt måste man
kanske komplettera regelverket. Men jag utesluter inte möjligheten att finna
en lösning utan att ändra regelverket särskilt mycket.
Sedan är debatten om prisstöd aktuell. Prisstöd finns ju i Sverige eftersom
vi behöver stimulera just produktionen. Det finns även med ett krav om
detta i våra positioner. Jag tror att det skall bli möjligt att få någon typ av
produktionsanknutet stöd som man accepterar utan att vilja sänka. Diskus-
sionerna pågår här och är konstruktiva. Jag ser fram mot en lösning som är
till gagn för det norrländska jordbruket i framtiden.
Anf. 75 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Jag får tacka för det svaret. Jag konstaterar också att jord-
bruksministern säger att detta är svårt att förena med gällande acquis på om-
rådet. Det har en rätt så stor betydelse före folkomröstningen att veta vilken
typ av produktion som kommer att kunna bedrivas i Norrland i fortsätt-
ningen vid ett eventuellt medlemskap.
Anf. 76 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! När det gäller vilket slags produktion som skall bedrivas vet
vi att mjölkproduktionen är helt dominerande. Det är därför som det också
är fastlagt i de andra positionerna att mjölkproduktionen är viktig för Sve-
rige som helhet.
Jag gjorde ett besök i de norra områdena tillsammans med kommissionär
Steichen, som har ansvar för jordbruksfrågorna. När han såg hur pass liten
produktion och hur pass få mjölkkor som finns där, och när vi räknade litet
på vad detta kan handla om i pengar, uttryckte han en mycket positiv syn på
möjligheten att på något sätt lösa problemet. Jag tycker att det kan vara värt
att notera i detta läge.
Anf. 77 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Herr talman! Rösträtten är grunden för den demokratiska utvecklingen.
Den förutsätter institutionella rättigheter för att människor skall göra sin
stämma hörd. Den snabba internationaliseringen leder till att många viktiga
frågor inte längre kan lösas effektivt utan ett politiskt samarbete över natio-
nella gränser.
Vi står inför ett val om svenskar skall få rösträtt i det europeiska förbundet
och om svenskar skall kunna påverka de politiska beslut som direkt kommer
att beröra oss. De europeiska politiska besluten blir en del av vår vardag
oavsett om vi säger ja eller nej. Det gäller att uppnå ett så starkt svenskt
inflytande som möjligt över de europeiska och internationella politiska be-
sluten.
Inom EG förbereds nu massiva åtgärdsprogram för att öka antalet jobb
och stärka Europas konkurrenskraft. Den frågan, samt de institutionella för-
ändringarna, står nu i centrum för dagens Europadebatt.
Ur denna aspekt var inte minst Mr Majors Europaartikel om åtgärder för
nya jobb i Europa i septembernumret av Economist en vitaminspruta.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
45
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
46
Europa skall leverera, för att använda Göran Lennmarkers målande formu-
lering.
Vi måste tillsammans sträva efter de bästa lösningar vi kan finna för att nå
fram till medlemskap så att Sverige får vara med när nästa tillväxtperiod drar
i gång i EG. Vi har missat tillräckligt många tåg, vilket Göran Lennmarker
väl konkretiserade i sitt anförande.
Det är inför detta perspektiv det känns angeläget att varna för att Sverige
skall hamna i en process där man slänger ut barnet med badvattnet. Proble-
met i svensk politik för närvarande är att åstadkomma bred majoritet för
långsiktiga lösningar.
Partier har svårt att fatta långsiktiga beslut. Man nödgas i alltför stor ut-
sträckning, för att det skall vara hälsosamt för nationens framtida utveck-
ling, att anpassa sina beslut till kortsiktiga intressen. Det är visserligen politi-
kens och systemets villkor. Men vi måste göra vad vi kan för att priset inte
skall bli för högt, inte minst för alla dem som har svårt att se de globala sam-
manhangen.
Det har tidigare fattats felaktiga beslut när det gäller Sveriges förhållande
till Europa. De har ofta varit grundade på partipolitiska hänsyn. Det får inte
hända igen. I så fall blir de ekonomiska konsekvenserna långsiktigt föröd-
ande.
Professor Assar Lindbeck talade om fördjupad kris och kommande kata-
strofer om inte de rätta åtgärderna vidtas. En av dem är det nödvändiga
medlemskapet i EG. Att nöja sig med att stanna kvar i EES, det ekonomiska
förhållande som nu diskuteras som övergångsform för flera av de exkommu-
nistiska länderna, är en alldeles för låg ambitionsnivå för denna kammare.
Det är glädjade att insikten om medlemskapets betydelse finns här. Men
det gäller också att hjälpas åt att sprida den bland medborgarna. Det finns
anledning att inte dra ut på det arbetet.
Vi måste numera alltid tänka i två dimensioner, utifrån svensk synpunkt
men också utifrån europeisk synpunkt. Det kan visst framföras skäl för att
förlägga folkomröstningen till senare tidpunkt än valet, inte minst med hän-
syn till att opinionsbildning tar tid. Men det finns också tunga konstitutio-
nella, ekonomiska och demokratiska skäl att avhålla EG-valet på den ordi-
narie valdagen.
Den svenska debatten är fortfarande litet gammaldags och endimensio-
nell. Vi har fler faktorer att ta hänsyn till, inte minst konsekvenserna för Sve-
rige av förseningar. Det finns ett antal dokument från betydande EG-kän-
nare som visar just på problemen med en fördröjning. En sådan skulle kunna
riskera att de länder som är oroade för den skandinaviska utvidgningen av
EG får nya möjligheter att skjuta in svårigheter för Sverige.
Det skulle förvåna mig om något ansvarsfullt svenskt parti med önskemål
om att bevara svenskt välstånd skulle vilja betala det framtida politiska priset
för att ha förhindrat Sveriges möjligheter att bli medlem i EG när nu sista
vagnen med västeuropeiska länder passerar. Den här frågan är alldeles för
viktig och allvarlig för Sverige för att vi skall riskera misslyckande på grund
av traditionell hemmablindhet.
Politiker måste våga tänka långsiktigt, ta ställning, visa och gå före. Det
politiska uppdraget är inte enbart att artikulera medborgarnas uppfattningar
och att sjunga i intressekörer. De nya politiska uppdragen kommer att kräva
mer samarbete, mer kunskap och mer mod. Kan man inte uppbåda det riske-
rar man att bli sittande med Svarte Petter.
Faktum är att debatten om institutionella förändringar är mycket aktuell
i EG. Det belgiska ordförandeskapet har kommit med en teknisk framskriv-
ning av nuvarande institutionella regler som säkert kommer att mötas av ny-
tänkande från kommissionen.
Från svensk synpunkt är det angeläget att vi deltar i regeringskonferensen
1996. Det finns all anledning för Sverige att visa att vi håller fast vid det da-
tum för svenskt medlemskap som EG:s regeringschefer har lagt fast, den 1
januari 1995. Det vore fel av oss att öppna för tidsödande diskussioner om
detaljer, vilka kan leda till helt andra konsekvenser än vi förutsatt, och det
på helt andra områden än där diskussionen om eventuella tekniska detaljer
befinner sig.
Det grekiska ordförandeskapet ligger inte nästgårds. Det är svårt att för-
utsäga vad det kommer att innehålla. Men man kan vara säker på att det från
svensk synpunkt är klokt att bidra till linjen att utvidgning och institutionella
förändringar skall följas åt. Det gör vi inte genom att glömma att det finns
en värld utanför den där vi just sitter.
Vi har ett viktigt uppdrag i att informera den svenska allmänheten. Inter-
nationalismens effekter är fakta som snarast måste föras ut tillsammans med
bilden av den gemensamma humanistiska grund som Europa står på. Det är
en bild som försvagades under de år när det geografiska närområdet inte stod
i politikens centrum.
Vi har ingen tid att förlora, sade Ingvar Carlsson när han nyligen talade
om arbetsmarknadssituationen utifrån ett europiskt perspektiv. Att dra ut
på den folkliga förankringen är inte riskfritt. Politiker måste våga visa vägen
och inte vänta på att alla medborgare vill ta till sig all EG-information. Den
europeiska integrationsprocessen är ett faktum. Det är bara vår roll i den
som vi avgör genom vårt handlande.
Anf. 78 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! När debatten nu närmar sig sitt slut skulle jag gärna vilja
göra ytterligare fyra reflexioner.
För det första: Det finns olika uppfattningar om hur politiken på olika om-
råden skall utformas här på hemmaplan. Det tycker jag är naturligt. Det till-
hör vår demokrati.
Jag tycker att det är viktigt att vi alla visar att EG i det avseendet på intet
sätt är en tvångströja. EG skapar förutsättningar för en vital nationell poli-
tik.
För det andra: Det finns olika uppfattningar om de nationella procedu-
rerna och om när den kommande folkomröstningen skall hållas. Inte heller
detta överraskar mig. Men låt mig säga att det är min och regeringens upp-
fattning att tidpunkten för folkomröstningen skall fastställas först när med-
lemskapsförhandlingarna närmar sig sitt slut och vi kan överblicka läget.
För det tredje: Det finns, och det är ett dominerande intryck från debat-
ten, trots dessa meningsskiljaktigheter, en grundläggande och mycket bred
enighet - med ett helt förutsebart undantag, nämligen Vänsterpartiet - kring
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
47
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
EG-frågor
48
uppläggningen och genomförandet av de svenska förhandlingarna. Det är en
styrka i förhandlingarna, och den styrkan avser vi från regeringens sida att
med all kraft slå vakt om. Jag vill här inte minst uttala min erkänsla för de
uppskattande ord som Berit Löfstedt i den här delen riktade till oss.
För det fjärde: Informationsfrågan slutligen är viktig. Det har framhållits,
inte minst av Christer Windén i debatten här, och den uppfattningen delar
jag-
Det sägs ibland att rädslan för det okända, ett EG-medlemskap, får många
människor att intuitivt säga nej snarare än ja. Jag vill vända på detta genom
att säga att det i stället är utanförskapet - att avstå från det fördjupade sam-
arbetet kring EG/EU - som innebär ett steg ut i det okända. Detta måste
också sättas i fokus i vår strävan att informera om effekterna av att gå med
i respektive att stå utanför EG/EU.
Anf. 79 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag vill kommentera den första delen av Ulf Dinkelspiels in-
lägg nyss. Mycket av det som han i övrigt sade om behovet av samarbete,
samling osv. är utmärkt.
Jag tror dock att det på en punkt finns ett grundläggande missförstånd.
Ulf Dinkelspiel menar när det gäller de nationella frågorna - det framgår
såväl av hans replik till Berit Löfstedt som av inlägget nyss, att om vi är oense
om t.ex. arbetsrätten är det en sak för sig, som inte har med EG att göra.
Det kan handla om missförstånd. Folk kan tro att dessa saker har med var-
andra att göra, men det har de inte.
Men på just den punkt som har diskuterats här i dag har dessa saker i
högsta grad med varandra att göra, också reellt. När den inre marknaden
förverkligas välkomnar vi självfallet utländska arbetstagare hit till Sverige.
Det gör också fackföreningsrörelsen - t.ex. om det blir på lika villkor, om
det blir med svenska avtal och om det då blir möjligt att hålla svenska avtal
här i landet.
Det är ju genom en nedrustning av den svenska arbetsrätten i Sverige som
man kan riskera en urholkning just beträffande möjligheten att välkomna
utländska arbetstagare hit till Sverige på lika villkor. I stället kan det bli på
just ojämlika villkor, och det kan förorsaka precis den typ av problem med
den inre marknaden som fackföreningsrörelsen önskar undvika.
Det finns alltså även en reell koppling mellan delar av arbetsrätten - det
gäller förstås inte hela arbetsrätten. Vi vet att såväl LO som TCO har fört
fram detta till regeringen. Det gäller alltså vad vi gör här hemma och vad som
sker i EG. Jag tycker att regeringen borde tänka på detta, och jag hoppas att
regeringen inte går till konfrontation i de avseendena.
Anf. 80 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag vill inte genom att gå i polemik i den här frågan förta det
grundläggande intrycket av en bred enighet i debatten.
Mats Hellström är liksom jag, det vet jag, medveten om att diskussioner
pågår om utformningen av ett direktiv rörande utländska entreprenader som
gäller just den här typen av frågor. Dessutom har vi vår nationella lagstift-
ning.
Jag kan försäkra, Mats Hellström, att de lagar och bestämmelser som ut-
färdas här - vare sig det blir efter Mats Hellströms skön eller det blir efter
vårt skön - kommer vi i Sverige, som är en rättsstat - det vågar jag säga -
att utforma på ett sådant sätt att de står i full överensstämmelse med EG:s
regler.
Utbildnings- och skolfrågor
Anf. 81 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Herr talman! Vi socialdemokrater vill skapa en skola för alla. Vi vill att
alla barn och ungdomar skall få en bra skolgång som ger dem goda kunska-
per, lust och förmåga till fortsatt lärande, fostran till ansvarstagande samt
hänsyn till medmänniskor och vår gemensamma miljö.
Skolan skall vara en sammanhållande kraft i samhället. Den skall mot-
verka främlingskap och minska spänningar mellan människor. Därför måste
vår gemensamma grundskola försvaras.
Socialdemokraterna vill inte medverka till en klasskola som sorterar ele-
ver efter social bakgrund eller begåvning.
Tyvärr ser vi en sådan utveckling nu. Den borgerliga regeringen uppmunt-
rar stelbenta skolpengssystem, och man favoriserar privata skolor. Och inte
nog med det: Resurserna skall tas från de kommunala skolorna, som redan
bågnar under stora besparingar.
Konsekvensen är att många barn i den svenska skolan har fått betydligt
sämre skolgång. Det visar inte minst den utfrågning som utbildningsutskot-
tet hade förra veckan. De elever som har fått vidkännas de största försäm-
ringarna är de som sedan tidigare har det svårt. De kan klara skolgången bra
om de får stöd, men nu minskar stödet. Så iskallt fungerar segregationen! Så
bryter man ner den rätt till likvärdighet som vi i riksdagen länge har varit
ense om!
Vi socialdemokrater anser inte att vi har råd med frikostiga enhetsbidrag
till privatskolor. Barn är olika. Men de är lika mycket värda och kräver där-
för olika mycket av resurser. Vi säger nej till skolpengssystem som fördjupar
klyftor mellan elever och som äventyrar målet om en skola för alla.
Jag vill därför fråga skolministern: Hur har skolministern tänkt upprätt-
hålla den likvärdiga utbildningen nu när den hotas?
Herr talman! Regeringen har nu lagt fram förslag om läroplan och betyg
för de olika skolformerna. Vi socialdemokrater ställer upp på delar av försla-
gen. Men vi har också allvarlig kritik och tar avstånd på flera punkter, t.ex.
när det gäller betygen i grundskolan. Vi beklagar djupt att regeringen nu har
frångått traditionen att ha en bred förankring för grundläggande skolbeslut.
I stället hastar man fram besluten. Det verkar som om man vill förändra allt
innan vi går till nästa val - kosta vad det kosta vill!
Vi socialdemokrater vill dock än en gång - på allvar - framhålla hur viktigt
det är för den svenska skolan att de politiska partierna i utskottet kan enas
om huvuddragen i en ny läroplan och ett nytt betygssystem. Målsättningen
måste vara att ett läroplansbeslut kan stå sig i 10-15 år, över regeringsskiften.
Mot den här bakgrunden förstår vi inte varför utskottsmajoriteten inte
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 8
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A Umänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
50
ville tillstyrka vårt förslag om att skicka ut proposition och motioner om be-
tygen i grundskolan på remiss. Det betygsförslag som vi nu skall hantera är
ju till sina huvuddrag helt nytt och har i denna form inte gått ut på remiss till
alla kunniga ute på fältet. Hur kan det skada att få in ytterligare synpunkter
inför utskottets vidare arbete? Den frågan ställer jag till de borgerliga ut-
skottsrepresentanterna.
Herr talman! Regeringen har lagt fram förslag om ett helt nytt betygssys-
tem för grundskolan. Skolorna skall själva få bestämma när de skall bötja
sätta betyg på barnen. Men betyg från femman vill man att det skall vara.
Skolministern och regeringen öppnar dörrarna på vid gavel när det gäller att
sätta betyg redan i första klass i grundskolan.
Vi socialdemokrater anser att betyg är en nationell angelägenhet, och vi
vill inte att betyg skall sättas före årskurs 8. Vi vill i stället betona utveck-
lingssamtalens betydelse i skolan. Vi vill alltså utveckla kvartssamtalen till
en verklig kontaktform mellan hem och skola. Vi tror att det bästa sättet för
lärare och föräldrar är att prata sig fram och att på det sättet utveckla bar-
nens skolgång i ömsesidigt förtroende. Vi vill inte att betyg sätts redan i et-
tan. Men vill de borgerliga kompromissa med oss om betygsstarten kan vi så
att säga gå ner till sjuan, som Betygsberedningen över blockgränserna ena-
des om och som man fick starkt stöd för hos remissopinionen.
Vi vet genom forskningen att barn inte är mogna att förstå vad betyg står
för och vad som mäts. Först i tonåren kommer denna mognad. Små barn tar
ett dåligt betyg som ett underkännande av dem själva som personer. Dåliga
betyg kan knäcka självkänslan, och det vill vi inte utsätta barn för.
Vi måste här i riksdagen ta vårt ansvar och besluta när det är lämpligt att
börja sätta betyg. Lärarförbunden har enat sig om att säga nej till lokalt be-
slutade betyg. De vill ha en nationell betygsstart tidigast i sjuan. Deras moti-
vering är att betyg styr undervisningen och att lokalt beslutade betyg skulle
äventyra den likvärdiga utbildningen. Också Hem och skola förordar betygs-
start tidigast i sjuan.
Skolministerns betygssystem är en kraftig tillbakagång till gamla hårda
skoltider och har starka ideologiska moderata drag. Regeringen har ingen-
ting lärt av modern skolforskning om barns mognad och inlärning, och man
vägrar att lyssna till remissopinioner.
Till sist måste jag, herr talman, därför fråga: Är verkligen riksdagsmajori-
teten beredd att driva igenom ett nytt betygssystem mot oppositionens, lä-
rarnas, föräldrarnas och elevernas vilja? Är Centern, som tidigare stått för
en framsynt skolpolitik, och Folkpartiet med sin förankring i lärarleden be-
redda att helt ignorera dessa starka åsiktsyttringar? Var finns lyhördheten?
Anf. 82 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! På riksdagens bord ligger många viktiga frågor den här hös-
ten. Regeringens propositioner om nya läroplaner och betyg tillhör de allra
viktigaste. För första gången finns nu möjlighet att skapa en helhet av målen
och ramarna för skolväsendets olika delar.
Det är en utmaning. De nya läroplanerna skall skapa den skola som skall
förbereda barn och ungdomar för vuxenlivet i början av nästa sekel och ge
vuxna de kompletteringar som behövs.
Det förberedelsearbete som är gjort har engagerat många människor un-
der lång tid. Avvägningarna av vad som är viktigt att kunna, vilka värde-
ringar som skall prägla skolornas arbete, vem som skall ha ansvar för vad
osv. är svåra. Inte desto mindre är de nödvändiga. Skolan kan och skall
åstadkomma mycket, men skolan klarar inte allt.
Regeringen har spänt sin båge. Vi siktar högt. Sverige måste höja sin kom-
petens på alla nivåer. Redan i regeringsförklaringen 1991 angav vi att vi vill
skapa Europas bästa skola. Våra barn, ungdomar och vuxna skall få den
bästa utbildning som vi kan åstadkomma.
Jag är naturligtvis medveten om skolornas vardag. Även skolorna märker
den ekonomiska krisen. Det är inte den ökade valfriheten som är problemet,
Ewa Hedkvist Petersen. Det förändrade ansvaret för skolan har också sina
barnsjukdomar. Men när jag träffar elever, lärare och föräldrar när jag besö-
ker skolor runt om i landet är det ändå viljan att förbättra, kreativiteten och
de många goda exemplen som är det bestående intrycket.
Av just den anledningen är det min övertygelse att riksdagen med rege-
ringens förslag som grund kan skapa förutsättningar för de visioner och den
framtidstro som krävs för att skolan skall utvecklas, förnyas och nå ännu
bättre resultat.
Läroplansförslagen bygger vidare på tre viktiga idéer.
För det första: Decentraliseringen och det nya styrsystemet för skolväsen-
det som riksdagen fattat beslut om skall fullföljas. I de förslag vi nu lagt fram
tar vi konsekvenserna av tanken på målstyrning, dvs. att staten skall ange
målen, inte vägarna att nå dem.
För det andra: Genom större utrymme för elevers och föräldrars val vill
vi öka intresset och motivationen för arbetet i skolan och skapa förutsätt-
ningar för ett fruktbart samarbete mellan hem och skola. Att eleverna måste
få ett större inflytande och ansvar för de egna studierna är viktigt. Det hand-
lar om att bejaka barns och ungdomars egna och naturliga intresse att söka
kunskap.
För det tredje: Våra förslag bygger på respekt för framför allt lärarnas er-
farenheter och kompetens samt insikten om de variationer i mognad, erfa-
renhet och förutsättningar som eleverna har.
Barn är inte födda med en inbyggd klocka som tickar fram jämnlånga in-
lärningsminuter åt dem. Deras erfarenheter är personliga och vitt skilda, lik-
som deras intressen. Vill vi försäkra oss om att alla elever skall få en rimlig
och nödvändig del av den kunskapsmassa vi vet att det moderna samhället
förutsätter, måste vi bygga en skola som ger ökat utrymme för variationer,
flexibilitet och individuella hänsyn.
Statens uppgift är att klart och tydligt ange vad som är ett minimikrav för
skolan att uppnå och vart den bör sträva. Det behövs också fasta tillfällen
för att stämma av att skolorna verkligen når dessa nivåer. I kursplaner för
varje ämne skall målen anges och en nationell avstämning i förhållande till
kursplanernas mål skall göras det femte och nionde året. När det gäller de
mest grundläggande kunskaperna att läsa, skriva och räkna vill vi att sko-
lorna skall stämma av elevernas kunskaper redan i andra klass.
Det finns tre viktiga perspektiv som återkommer i förslagen. Det är det
internationella perspektivet, det etiska perspektivet och miljöperspektivet.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
51
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
52
Konkreta exempel på hur dessa följs upp är förstärkningen av språkpro-
grammen, ett tydligt ansvar för rektor att förebygga och ingripa mot mobb-
ning och att miljöfrågorna återkommer i flera av skolans ämnen. För gymna-
sieskolans del innebär öppningen för utvecklandet av en mer kursutformad
skola inom programmens ram att nya vägar öppnas för otraditionella utbild-
ningskombinationer. Jag vill redan nu understryka att regeringens förslag
handlar om att ta bort hinder för en sådan utveckling, inte att tvinga gymna-
sieskolorna att organisera om sina utbildningar. Förslaget bygger på önske-
mål och synpunkter från skolor och kommuner som redan skaffat sig erfa-
renheter av den nya gymnasieskolan och som nu vill gå vidare.
Det är naturligtvis med tillfredsställelse jag har följt det positiva motta-
gande som regeringens förslag har fått. Visserligen finns många synpunkter
på detaljer. Inte minst varje ämnesföreträdare och intressegrupp har sina
specialfrågor att bevaka. Men huvuddragen i den skolpolitik som regeringen
för är något som vinner stor uppslutning.
Besluten om att elever och föräldrar skall få välja skola och att fristående
och offentliga skolor skall åtnjuta likvärdigt stöd är en stor framgång. Vår
strävan att ge skolorna i samarbete med föräldrarna ökat utrymme för profi-
lering när det gäller ämnen och arbetsformer välkomnas. Att elever och för-
äldrar skall få ordentliga besked om hur eleven lyckas i sina studier har varit
ett allmänt önskemål länge. Dess värre tvingas jag konstatera att det just är
på de här områdena som socialdemokraterna har de största invändningarna.
Skolpengen skall avskaffas, hette det från den socialdemokratiska kon-
gressen. De fristående skolorna behövs inte, var budskapet i en rapport från
den socialdemokratiska riksdagsgruppen i augusti. Riktigt vad som menas
är väl inte helt klart, för socialdemokraterna slinter i den här frågan än hit,
än dit, ungefär som ”prästens lilla kråka” i visan. Men i dag finns alla möjlig-
heter att ge ett klart besked. Vill ni avskaffa rätten och möjligheten att välja
skola, offentlig eller fristående? Törs ni här i dag säga att de över 200 fristå-
ende skolor som arbetar runt om i landet är onödiga, att de inte behövs?
I den socialdemokratiska rapporten heter det också: ”Nu finns utrymme
för ett pedagogiskt nytänkande och ett experimenterande inom grundskolan
som rymmer alla progressiva pedagogiska riktningar.” Det betyder att social-
demokraterna anser att allt nytänkande som kan behövas redan är möjligt
att genomföra i den nuvarande grundskolan. Skall man tolka det som att so-
cialdemokraterna säger nej till utökade möjligheter att göra lokala priorite-
ringar och bedömningar? Vi, dvs. regeringen, vill i vart fall öka utrymmet
för lokala prioriteringar och bedömningar, för vi vet att behoven är olika och
att det finns mer än en lösning som är bra.
Till sist - betygen. Få politiska frågor tycks kunna skapa sådana debatter
och föda så många olika varianter som just betygen. Otaliga är de utred-
ningar och beredningar som penetrerat frågan. Från regeringens sida är det
tre saker som har varit viktiga. För det första måste elever och föräldrar få
tydlig information om hur skolan bedömer elevens studieresultat. För det
andra behövs sådan information tidigare än i dag. För det tredje måste av-
slutningsbetyg kunna användas vid urval till fortsatta studier och då måste
de vara jämförbara, dvs. det krävs ett nationellt system.
Vi har lagt fram ett sådant förslag. Från årskurs 5 skall skolan skriftligen
ge information till elever och föräldrar. Hur informationen utformas överlå-
ter vi till skolorna att avgöra, men vi anser det naturligt att informationen
mot slutet av skoltiden förbereder eleverna för betygssättning enligt den na-
tionella modellen.
Herr talman! Sverige har en lång utbildningstradition. Att alla barn skall
ges goda kunskaper och färdigheter är vi överens om. Frågan gäller hur den
ambitionen skall klaras av. Men det finns faktiskt inget facit som anger ett
enda korrekt svar, giltigt för varje elev och giltigt för den dryga miljon barn
och ungdomar som i morse, och nästan alla andra morgnar, promenerade i
väg till sin skola. Svaren är många. Dem kan man bara finna ute i skolor
och i klassrum. Vår uppgift i riksdag och regering är att ge elever, lärare och
föräldrar möjlighet att söka dem.
Anf. 83 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Skolministern avslutade med att säga att svaren finns ute i
klassrummen. Så är det när det gäller betygen. Vi har fått ett svar till riksda-
gens partier. Nu ligger ärendet här i riksdagen.
Vi har fått ett svar från klassrummen vad gäller betyg, från lärare, elever
och föräldrar. De säger att de inte vill ha det betygsförslag som regeringen
har lagt fram. De säger att de inte vill ha ett lokalt beslut om betygssystem.
De säger att de inte vill att det skall öppnas dörrar för att sätta betyg från
årskurs 1. De är rädda att alla barn då inte får den likvärdiga utbildning som
de har rätt till enligt skollagen. Jag tycker att vi skall lyssna på dem som finns
i klassrummen. Jag vill påminna om frågan jag ställde till utskottets majori-
tet och hoppas få svar senare.
Det är inte heller bara oppositionen och skolans folk som reagerar mot
betygssystemet. Man reagerar också på t.ex. DN:s ledarsida mot hur detta
hanteras. Där står så här: Den kritik som socialdemokraterna riktar mot re-
geringens hantering av betygsfrågan är däremot berättigad. När det stod
klart att Betygsberedningens parlamentariskt förankrade kompromissför-
slag inte var användbart borde regeringen ha tagit mer tid för såväl diskussio-
ner med oppositionen som för en remissbehandling.
Det finns alltså en bred kritik mot det förslag som föreligger och mot att
det inte är förankrat innan det läggs fram, vilket vi har som svensk tradition.
Jag tycker att det nu måste vara en uppgift för utskottet att hitta ett betygs-
system som vi kan presentera för skolans folk och som vi vet kommer att
fungera bra. Då kan vi inte öppna dörrarna för betyg redan från ettan, t.o.m.
i 16 ämnen, vilket är teoretiskt möjligt. I regeringens proposition finns för-
slag till timplaner med 13-14 ämnen redan från ettan. Det är ingen orimlig-
het att vi öppnar för väldigt mycket betyg redan från ettan. Det vill inte för-
äldrar och barn ha. Detta måste vi lyssna på. Finns det inte någon lyhördhet
hos regeringen? Vill ni inte lyssna och medverka till att vi får fram ett bättre
beslut?
Med valfriheten är det på det sättet att socialdemokraterna har infört rät-
ten att välja skola. Vi kommer inte att avskaffa den. Men vi säger att man
inte skall favorisera privata skolor. Man skall inte använda skolpengssystem
som gör att barn som behöver stöd inte får det stöd de skall ha. Men så är
situationen i dag. Riksdagens utbildningsutskotts utfrågning visade att de
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
53
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
barn som far illa i skolan i dag är de som behöver stöd men inte får det. Det
kan vi inte stillatigande åse. Jag vill än en gång fråga skolministern: Hur skall
skolministern upprätthålla den likvärdiga utbildningen i landet? Jag fick
inget svar.
Anf. 84 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Först om betygen. Vi har fått svaren på vad elever, föräldrar
och lärare tycker, säger socialdemokraterna. Jag ifrågasätter faktiskt det.
Det finns många synpunkter. Vi fick många synpunkter i den mycket breda
remissomgång som gjordes. Men jag kan inte tro att de som svarat social-
demokraterna är emot att faktiskt få sin vilja igenom. Regeringens förslag
handlar om att vi låter elever, lärare och föräldrar bestämma hur de vill att
informationen skall utformas och när de vill börja göra det. Men vi säger att
det skall vara skriftlig information från det femte året. Det förslaget bygger
på att vi har tilltro till och respekt för det kunnande och den kompetens samt
det ansvar för barnen som människor i skolorna har. Det är inte nödvändigt
för riksdagen att förbjuda saker som man tycker är fel.
Vill man inte ha betyg tidigare än i årskurs 9 behöver man inte det enligt
regeringens förslag. Så enkelt är det. Men vill man ha betyg tidigare finns
den möjligheten. Jag tycker att det är viktigt att ha den flexibiliteten. Skälet
är att betygen, eller framför allt information av olika slag och också de ut-
vecklingssamtal som socialdemokraterna vill ha, utgör en pedagogisk mo-
dell, en metod, ett sätt att försöka göra föräldrarna delaktiga i det skolan
sysslar med. Det innebär en återkoppling till eleven. Vi tror att det är viktigt
att lämna utrymme för det lokala kunnande som finns.
Rätten att välja skola har Socialdemokraterna infört, säger Ewa Hedkvist
Petersen. Det är möjligt att ni har infört rätten - det står för övrigt inskrivet
i internationella konventioner. Problemet under socialdemokratiskt maktin-
nehav har emellertid varit att möjligheten har varit starkt beskuren för hu-
vuddelen av landets föräldrar. Man har helt enkelt inte haft råd, därför att
bidragssystemen lekt svälta räv med fristående skolor. Av den anledningen
har den här regeringen tagit initiativ - och beslut har fattats av riksdagen -
som gör det möjligt för fristående skolor att få rimliga ekonomiska villkor.
Vi tycker att det är viktigt att rätten och möjligheten hänger ihop.
Hur skall vi åstadkomma den likvärdiga utbildningen? frågar Ewa Hed-
kvist Petersen. Jag var inne på det i mitt inledningsanförande. Jag är alldeles
övertygad om att vi bara kan uppnå likvärdig utbildning om vi bestämmer
oss för vad vi vill att eleverna skall lära sig och ger möjlighet för lärare, för-
äldrar och andra att avgöra vad som krävs för att nå dit. Det är en väldig
skillnad mellan ett flyktingbarn från Somalia som kommit till Sverige och
börjar i årskurs 3 i den svenska skolan och ett barn från en lycklig familj, där
barnet fått mycket stöd av föräldrar och andra under hela uppväxttiden. Det
säger sig självt att dessa barn behöver olika typer av stöd, hjälp och inspira-
tion för att nå samma resultat, dvs. den likvärdiga utbildningen. Det är detta
vårt förslag bygger på.
Anf. 85 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Skolministern börjar med att säga att hon ifrågasätter de ytt-
ringar som jag kom med i anledning av betygsförslaget. Lärarförbundet har
faktiskt för en gångs skull samfällt - det betonar man - enat sig och sagt att
man inte vill ha regeringens betygssystem. Man vill ha ett betygssystem där
betyg ges från årskurs 7. Det anser man främjar skolans arbete. Det tycker
jag att vi skall beakta. Hem och skola har samma åsikt. Vi måste lyssna på
dem som finns i skolan. Det rör sig om miljontals människor i vårt land.
Problemet är bara, det förstår vi, att skolministern själv vill ha betyg tidi-
gare i skolan. Det har hon sagt i de debatter som vi nu har haft under ett års
tid. Nu har man hittat lösningen: skolorna skall få bestämma själva. Alltså
öppnar vi för att om skolorna själva vill skall de få sätta betyg redan från
ettan. Då slipper skolministern att stå för det, då skall man besluta det lo-
kalt. Lärarförbunden säger att det inte fungerar i skolan. Det kan man inte
förklara för elever och föräldrar. Det ligger väldigt mycket i det, tycker jag.
Man kan inte ens utläsa i propositionen vem som skall besluta om det skall
ges betyg. Vem är skolan? Skolministern sade ”man”. Är det rektorn, någon
annan i skolan, läraren i klassen? Vem är det som skall besluta? Det finns en
stor osäkerhet här. Ett sådant förslag kan vi inte lämna ifrån oss i riksdagen.
Lärare, föräldrar och barn i Sverige skall veta när betyg böljar sättas och på
vilka grunder.
Skolministern och hennes parti vill naturligtvis främja de privata skolorna,
därför att de utgör en spjutspets i privatiseringsstrategin. Det har t.o.m.
statsministern vidimerat vid ett uttalande. Han sade att det här kunde ses
som ett igångsättningsbidrag därför att det var så stort. Han kunde acceptera
det.
Vi ser i dag att de förändringar som regeringen gör hotar likvärdigheten i
skolan. Jag är inte nöjd med skolministerns svar.
Vi fick höra från kommun efter kommun vid utfrågningen att barn som
behöver stöd inte får det. Rektorskollegiet i Stockholm har sagt att gränsen
snart är nådd för vad de svaga eleverna klarar av. Då måste regeringen, anser
vi, gå in med åtgärder. Då kan man inte bara säga att alla skall få välja skola
när vi får skolpengssystem. Regeringen måste nu ta itu med den mycket
svåra situation som vi har, då likvärdigheten hotas även om den är inskriven
i skollagen.
Anf. 86 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Om skolorna och kommunerna bryter mot skollagen och
andra förordningar som säger att barn med behov av särskilt stöd skall få
det, då måste Skolverket självfallet ingripa. Det är alldeles orimligt annars.
Det är fel att som socialdemokraterna påstå att de ekonomiska svårighe-
terna i många skolor beror på att vi har ett stöd som också innebär bidrag
till fristående skolor. Många kommuner har inte ens någon friskola, det finns
inga elever som går i friskolor, men dc har ändå väldigt stora bekymmer. När
man lyssnar på Ewa Hedkvist Petersen börjar man undra om ni vill riva upp
decentraliseringen och det generella statsbidraget till kommunerna - den
slutsatsen drar man - och öronmärka, specialdestinera pengar igen. Är det
detta ni vill? Vi vill inte det. Vi har alldeles nyss gått över till att ge kommu-
nerna förtroendet att själva göra sina prioriteringar med hänsyn till de lagar
och regler som gäller. Jag tycker att dc skall ha rimlig tid på sig att leva upp
till det.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
55
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
56
Ena minuten säger Ewa Hedkvist Petersen att elever, föräldrar, lärare och
andra inte vill ha betyg tidigare. Om det vore så, kan inte regeringens förslag
vara något problem för socialdemokraterna, för då blir det inga betyg, eller
hur? Då ges möjligen skriftliga omdömen, vilket vi har sagt att vi skulle vilja
ha.
I grunden för den socialdemokratiska oppositionen ligger misstanken att
ni inte har stöd bland elever och föräldrar för er inställning i betygsfrågan.
Vi vet från mängder av undersökningar att det är så. Man vill ha tydligare
information. Jag tycker att det är viktigt att skolorna i samverkan med för-
äldrarna får hitta former för att tydliggöra den informationen. Vi talar inte
från regeringens sida om betyg ens i årskurs 5, utan vi talar om tydligare in-
formation och skriftlig sådan som ett komplement till de kvartssamtal som
förs. För övrigt tycker jag att det är bra att socialdemokraterna i sitt förslag
sagt att man bör utveckla dessa samtal - utvecklingssamtal behövs. Men
dessa samtal är icke i stället för utan en del av informationen till hemmen.
Den skriftliga informationen behövs också.
Andre vice talmannen anmälde att Ewa Hedkvist Petersen anhållit att till
protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 87 CHRISTER LINDBLOM (fp):
Herr talman! Skoldebatten i Sverige är i dag mer levande än på länge. Lis-
tan på diskussionspunkter kan göras oändligt lång, alltifrån övergripande
frågor om hur skolan skall styras till detaljer om kursplaner och enskilda äm-
nens status. Det är stimulerande att arbeta med skolpolitik, därför att alla
människor har någonting att säga om skolan. Man har gått där själv, man
har barn som går där och av den anledningen har man erfarenheter.
Under de senaste åren har förändringstakten varit exceptionellt hög inom
skolområdet. När gamla invanda system förändras uppstår med självklarhet
oro. Kommunaliseringen av lärartjänsterna gjordes på ett mycket tvivelak-
tigt sätt. Besparingarna inom kommunerna har ökat stressen på elever och
personal i skolan. Många i skolan önskar sig kanske litet lugn och ro, och
det kan vara förståeligt. Till dem vill jag säga att kontinuerlig utveckling och
omprövning alltid är och måste vara en naturlig del av skolans vardag. Gra-
den av förändringar kan naturligtvis växla över tiden.
Jag vill i det här inlägget främst uppehålla mig vid barnens, ungdomarnas
och föräldrarnas inflytande i skolan. Det är mycket nedslående besked som
Skolverket lämnar i sin nationella utvärdering om just inflytandet. Att detta
minskar med ökande ålder konfirmerar tidigare iakttagelser, bl.a. av Riks-
dagens revisorers rapport om gymnasieskolan. Självklart borde det vara
tvärtom. Man kan fråga sig vad det beror på att inflytandet minskar. Det
finns säkert många förklaringar. En kan vara alltför litet av pedagogisk ut-
veckling, något som OECD observerade i sin rapport häromåret. Det cen-
tralstyrda, detaljreglerade system som nu har börjat brytas upp är en annan.
Vår uppgift som politiker är att undanröja hinder och i görligaste mån
skapa förutsättningar för professionalitet och utveckling i skolan. Jag tror att
många lärare har känt sig fångade i den myriad av paragrafer som i detalj
styrt deras yrkesliv. Detta har i sin tur drabbat eleverna i form av katedral
undervisning och bristande inflytande. Att öka elevernas inflytande över
sina studier och sin skolmiljö är fundamentalt för en positiv utveckling av
svensk skola.
Ordens makt över tanken är stor. Tillåt mig därför en semantisk funde-
ring: begreppet ”lärare” betecknar någon som lär någon annan. Läraren är
subjekt, eleven är objekt. Det är så som det bristande inflytandet kan beskri-
vas. En modern lärare fungerar naturligtvis inte på det sättet, utan mera som
en guide i elevens kunskapssökande. Vi skulle kanske försöka hitta en annan
benämning för läraryrket. Det står öppet för uppslag från kammarens leda-
möter.
Så långt klassrummet. Jag vill då säga något om barns och föräldrars infly-
tande i skolans styrprocess. Decentraliseringsprocessen får inte göra halt på
kommunal skolstyrelse/nämnd-nivå. Folkpartiet har länge pläderat för att
varje skola skall ha sin egen styrelse där föräldrarna har majoritet. Jag hade
för en månad sedan själv tillfälle att studera hur ett sådant system fungerar
i Nya Zeeland. Visserligen har man där ett helt annat styrsystem. Skolorna
lyder direkt under ministeriet. Man har skolpeng som resurstilldelningsprin-
cip, men man har styrelser där majoriteten utses genom direkta val bland
skolans föräldrar. Det visar sig fungera mycket bra. Engagerade föräldrar
arbetar sida vid sida med rektor och lärare för att skapa en så bra skola som
möjligt.
I Sverige kan riksdagen självfallet inte kommendera kommunerna att in-
rätta sådana styrelser. Gällande lagstiftning lägger dessutom en del hinder i
vägen för att överföra hela beslutanderätten över skolan till en sådan sty-
relse. Men vi borde kanske röja undan en del av de hinder som finns för att
göra det möjligt för de kommuner som skulle vilja ta steget fullt ut att kunna
göra det.
Det finns ändå goda exempel på lösningar inom lagens ram. Låt mig ge
ett exempel. Sedan början av det här året har man i Lund något som man
kallar för skolkonferens, där företrädare för föräldrar, elever, lärare och per-
sonal tillsammans med rektor behandlar principer och riktlinjer för skol-
verksamheten inom rektorsområdet. Brukarföreträdarna, dvs. föräldrar och
elever, är i majoritet. Exempel på frågor som behandlas är fördelning och
omfördelning av resurser, lokaldisposition, inköp av materiel och läromedel,
schemaläggning och ordningsregler. Man yttrar sig också över budgeten till
skolstyrelsen. Delegationen är villkorad så, att man inte hamnar i konflikt
med t.ex. rektors ansvar enligt grunskoleförordning eller läroplan. Konfe-
rensen handlägger inte heller personalfrågor och frågor rörande enskilda
elever/familjer. Tvistefrågor som man inte kan lösa i konferensen lämnas
över till skolstyrelsen för avgörande. Hittills har det faktiskt varit ett enda
fall som man har överlämnat till skiljenämnd, och i det fallet fick eleverna
rätt, vilket är ganska glädjande.
Det här exemplet visar att det finns kommuner som har tagit elev- och
föräldrainflytandet på allvar och skapat en organisation för detta. Just orga-
nisationen eller institutionen är väldigt avgörande, annars finns det risk för
att inflytanderesonemanget stannar vid tomt prat. Min och mitt partis för-
hoppning är att utvecklingen i den riktningen skall gå vidare i snabb takt. Jag
är övertygad om att den svenska skolan är i behov av en smärre revolution på
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
57
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
det här området, just därför att ett ökat inflytande och engagemang från ele-
ver och föräldrar är en grundförutsättning för en utveckling mot Europas
bästa skola - kanske t.o.m. viktigare än ökade ekonomiska reurser!
Jag har en fråga till Ewa Hedkvist Petersen. Jag tycker att ni har en bris-
tande logik i ert resonemang om friskolor. Ni säger i er rapport och i era
uttalanden att friskolor skall få finnas. Men man får inte ta ut några avgifter
i friskolorna, samtidigt som man inte är garanterad ersättning, framför allt
inte via skolbudgeten. Då frågar jag mig: Hur skall en friskola över huvud
taget kunna existera under dessa villkor? Jag vill gärna att Ewa Hedkvist
Petersen reder ut detta för mig.
Jag vill också svara på den fråga som ställdes om betyg. Ewa Hedkvist vet
mycket väl att detta inte är någon pedagogisk knäckfråga, utan det är en ren
politisk fråga. Vi vet också alla att de politiska partierna är splittrade. Jag
delar Ewa Hedkvists syn på betygssättande av små barns prestationer. Låt
oss diskutera betygsfrågan i utskottet. Det var det besked som vi gav under
det senaste sammanträdet. Vi avvisade inte remissförslaget av något slags
illvilja. Denna fråga kan inte ytterligare belysas genom en remissomgång.
Det gäller att vi tar oss samman och tillsammans diskuterar för att hitta en
gemensam lösning som är bra för alla parter. Det tror jag att vi skall kunna
göra i utskottet.
58
Anf. 88 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Jag uppskattar att Christer Lindblom talar om inflytande i
skolan utan att enbart tala om att man skall få välja skola. Det är ju vad
vi annars får höra från regeringshåll. Man får en känsla av att inflytande är
synonymt med att kunna välja en annan skola. Jag instämmer i det som Hem
och skolas nye ordförande säger i dag i Dagens Nyheter: ”Vi ska inte behöva
välja en friskola för att känna oss delaktiga i våra barns skolgång.” Det måste
alltså utvecklas metoder för inflytande för elever och föräldrar. Det arbetet
måste vi fortsätta med, och det är ett uppdrag som skolan har haft under
många år, men det har gått mycket trögt.
Det finns många metoder som man kan använda. Vi har i vår motion tagit
upp frågan om föräldrarnas inflytande - vi har naturligtvis tagit upp också
elevernas inflytande, men det har vi gjort så många gånger tidigare. Vi vill
att utskottet skall skicka tillbaka frågan om föräldrarnas inflytande till rege-
ringen och att regeringen skall återkomma med synpunkter på formerna för
hur man kan stärka föräldrarnas inflytande. Det är väldigt viktigt.
Vi vill att friskolorna, precis som alla andra skolor, skall få resurser efter
behov. I dag tilldelas de en garanterad summa oavsett elevernas behov. Det
har visat sig att det i många fall har varit fråga om en överkompensation. Så
kan man inte ha det. Friskolor har inte samma skyldighet gentemot eleverna
som de kommunala skolorna har. Här sker det en snedfördelning av resurser
som hotar likvärdigheten.
Christer Lindblom sade att betygen är en politisk fråga och att partierna
är splittrade sedan tidigare. Men i Bctygsberedningen kom partierna utifrån
sakliga grunder överens om att man inte bör sätta betyg före årskurs 7, efter-
som små barn kan inte förstå innebörden av betyg. Det fanns en enighet i
Betygsberedningen kring när betyg skall börja sättas. Varför går Folkpartiet
ifrån den enigheten nu? Också ni hade en representant i Betygsberedningen
som var med och resonerade sig fram till detta. Varför går ni ifrån den enig-
heten, när ni inte - som Christer Lindblom sade - tycker att man skall sätta
betyg på småbarns prestationer? Varför lämnar ni då fältet öppet för detta?
För mig går det här inte ihop. Vi måste ta vårt ansvar och ställa oss på bar-
nens sida. Är Folkpartiet berett att göra det?
Anf. 89 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Jag ställer mig bakom den princip som redovisas i den propo-
sition som så småningom skall behandlas i utskottet. Den är egentligen en
konsekvens av tidigare beslut, som har fattats av Ewa Hedkvist Petersens
partivänner. Denna princip utgör också en del i decentraliseringen av be-
slutsprocessen. Det är nu kommunen som är huvudman, inte staten. Därför
måste många beslut föras ut till den kommunala nivån.
Sedan håller jag med om att begreppet ”lokalt” behöver utvecklas ytterli-
gare i utskottet. Vi måste klargöra var ansvaret för de olika besluten skall
ligga. För min egen del är jag inte beredd att hänföra t.ex. beslut om hur och
när betyg skall ges till en politisk nämnd. Jag ser betygen som en del i den
arsenal som läraren har i sin kommunikation med elever och föräldrar. Där-
för är det under denna dialog som jag anser att besluten skall fattas. Men jag
inser också att det är svårt att driva den principen vidare med det kompakta
motstånd som finns hos Socialdemokraterna men även hos lärarorganisatio-
nerna. Jag har tidigare flera gånger sagt det, och jag upprepar det igen: Låt
oss sätta oss ned och diskutera frågan i utskottet. Vi kan ändå inte komma
fram till någon lösning här i en öppen debatt.
Den andra frågan handlade om ersättningen till friskolorna. Det som jag
vänder mig emot och som jag tycker är en logisk kullerbytta är att man nu
säger att när friskolorna får pengar dräneras därmed det offentliga skolvä-
sendets resurser. Oavsett vilken princip man tillämpar - en fast ersättning
eller ersättning efter behov - kommer pengarna ändå att tas från samma
pott. Det är det som jag inte begriper. Man hävdar att friskolor skall få fin-
nas, men att de inte skall bekostas med pengar från skolbudgeten, eftersom
de inte omedelbart kan kompenseras för de förluster som görs. Jag begriper
inte logiken i det tankeledet. Antingen säger man nej till friskolor eller också
säger man ja till dem, och då skall de också ha de resurser som de behöver,
oavsett om det är efter en fast procentsats eller - som Ewa Hedkvist säger -
efter behov.
Anf. 90 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Numera går statsbidragen till kommunerna i en påse. Kom-
munerna får sedan fördela sina egna pengar och de pengar som de får från
staten till olika förvaltningar. Det vi vänder oss emot är att ni inom majorite-
ten har stiftat en lag som säger att friskolorna skall ha en viss del av skolpeng-
arna, oavsett vilka behov som eleverna har, trots att de inte har samma skyl-
digheter som kommunala skolor. Vi vill att friskolorna skall få pengar efter
behov, och pengarna måste då tas från den kommunala kassan. Om inte
kommunen ger berörda elever skolundervisning, så får privatskolorna göra
det, och då tas pengarna från samma kassa. Vi vänder oss emot att frisko-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
59
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
60
lorna nu får en överkompensation, vilket går ut över de kommunala sko-
lorna.
När det gäller betygen säger Christer Lindblom att riksdagen har fastslagit
en princip om decentralisering av beslut och den måste man fullfölja. Så inle-
der han sitt resonemang. Det finns ingenting som säger att man måste släppa
all styrning bara för att riksdagen har beslutat om en kommunaliserad skola.
Detta är ett skenargument. Det håller inte. Riksdagen kan besluta om när
betyg skall börja sättas, och det anser jag att den skall göra.
Sedan säger Christer Lindblom att han inser att det är omöjligt att fatta
beslut om att man lokalt skall få bestämma om betygen, eftersom det är så
många som är emot detta. Då måste jag fråga Christer Lindblom: Innebär
det att ni nu är beredda att diskutera en nationellt beslutad betygsstart? In-
nebär det att ni nu faktiskt är lyhörda för den opinion som finns i skolan,
bland elever och föräldrar? Innebär det att vi, när vi skiljs åt vid riksdagens
juluppehåll, kommer att ha skapat ett bra betygssystem som utgår från bar-
nens situation?
Anf. 91 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Jag vill berätta varför vi har fattat beslut om en fastställd
ersättningsnorm för friskolor och varför även mitt parti och jag själv står
bakom detta. Det är för att begreppet ”efter behov” nog är det mest tänjbara
jag kan tänka mig.
I en del kommuner, där företrädare för Eva Hedkvist Petersens eget parti
är i majoritet, tror jag att man i många fall skulle säga att behovet är noll -
inga friskolor behövs. Men om det finns ett antal föräldrar som tycker att
detta är väsentligt, blir det problem med att livnära sig. Då blir det den gamla
stilen, som vi har vänt oss emot, nämligen att plånbokens tjocklek avgör om
mina barn skall få delta i en alternativ skolverksamhet. Detta tycker vi är en
mycket dålig variant.
Vi tycker att alla barn skall ha samma möjligheter, vilket också Eva Hed-
kvist Petersen tidigare sade att hon tycker. Då skall naturligtvis barn som går
i friskolor ha samma möjligheter. Ibland är det som om frågan om friskolor
handlade om en dragkamp mellan kommunen och huvudmannen för frisko-
lan, men det är ju barnen i friskolorna det gäller. Det handlar om deras rät-
tigheter att få likartade resurser som barnen i den offentliga skolan. Över-
kompensation förekommer säkert i ett sådant här system, men underkom-
pensationen är mycket vanlig. Jag talade i förra veckan med företrädare för
Waldorfskolan. De hade räknat ut att en del skolor kanske får en 60-procen-
tig täckningsgrad i stället för en 85-procentig.
Med principen att betygen är en del av den arsenal som lärare har i sitt
umgänge med elever och föräldrar i kommunikationen om kunskap och kun-
skapsutveckling, ser jag det som naturligt att nu ha denna delegation ute i
kommunen. Därför kan jag inte förstå hur den principen kan halta. Ser man
på betyg som något annat, kan det möjligtvis halta, men detta är mitt synsätt.
Jag tycker att det finns en lätt hysteri och dramatik runt betygen som borde
tonas ner. Betyg är ett av de olika verktyg som finns.
Jag vet inte hur många gånger jag till Eva Hedkvist Petersen och andra i
utskottet har sagt att jag m.fl. i utskottet är beredda att sätta oss ned för
att diskutera och försöka hitta en lösning. Jag kallar detta för lyhördhet och
samarbetsvilja. Vi skall säkert framåt juluppehållet skiljas i god sämja och
då ha hittat ett bra system som alla kan acceptera.
Andre vice talmannen anmälde att Ewa Hedkvist Petersen anhållit att till
protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 92 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Herr talman! Det är Centern som står för den långsiktiga stabiliteten i
svensk skolpolitik. Detta visade sig under 1980-talet då många av Centerns
synpunkter vann gehör och då dessutom Centern ofta fick freda skolan från
drastiska nedskärningar, som med det regelsystem som då vidlådde skol-
verksamheten skulle ha drabbat undervisningen hårt. Det visar sig nu när
Centerns decentraliseringssträvanden också är regeringens politik.
Min första fråga till Socialdemokraterna är om ni är beredda att medverka
till att fullfölja den strategi som Göran Persson drog upp i slutet av 1980-
talet och som i stora delar började genomföras med stöd från Centern. Det
var en politik som innebar en avreglering av skolan och ett decentraliserat
ansvar. Den enskilda skolan blev äntligen myndigförklarad med en tilltro till
lokal kompetens, där skolledare, lärare, elever och föräldrar fick ett stort
ansvar för att fylla nationella och lokala mål med innehåll och för att organi-
sera skolverksamheten efter egna arbetssätt och arbetsformer. Jag rekom-
menderar propositionen och betänkandet om skolans utveckling och styr-
ning till förnyad läsning, om den har glömts bort.
Det finns skäl att påminna om att Socialdemokraterna, i likhet med Cen-
tern, drev frågor som ämnesövergripande undervisning, lärarlag, åldersblan-
dad undervisning och inflytande för elever och föräldrar. Tyvärr vågade inte
Socialdemokraterna löpa linan ut när det gällde inflytande för föräldrar.
Nu skiljer ni socialdemokrater ut er i skolpolitiken. Ni står för det för-
gångna, det passerade och har uppenbarligen ingen framtidstro och inte hel-
ler tilltro till er tidigare politik. Er skolpolitik liknar alltmer er ekonomiska
politik, dvs. höga toner om förändring och retoriska vinklingar om ny inrikt-
ning. Men bakom orden finns ingen substans. Inte i något sammanhang talar
ni om hur eller vilken ny inriktning ni avser att driva. Slagordens retorik
klingar ut i tomma intet. Detta är inte politisk vision, utan ytterligare ett ex-
empel på Socialdemokraternas icke-politik.
Den motion som ni socialdemokrater har lämnat till läroplanspropositio-
nen är mera en lärarfacklig inlaga än ett politiskt dokument. På punkt efter
punkt följer ni Lärarförbundets fackliga synpunkter, men era egna visioner
saknas.
Enligt Centerns uppfattning, och regeringens, skall skolans viktiga verk-
samhet styras med få och tydliga mål. Grunden skall vara skollag, läropla-
nens mål och riktlinjer samt kursplanerna. Där finns skolans uppdrag.
Den socialdemokratiska skolan skall vara så centralstyrd som möjligt och
med många styrmedel. Ni vågar inte tro på lärarnas professionalitet, elever-
nas vilja att lära, skolledarnas förmåga att vara kompetenta ledare och inte
heller på en skola där föräldrarnas delaktighet är viktig för barnen. Detta
visar sig tydligt när det markeras att det är den politiska kommunala led-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
61
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
62
ningen som på en rad punkter skall ha ett avgörande ansvar. Det gäller sko-
lans utveckling och profilering, jämkning av timplaner och betygen. Dess-
utom har vi här i kammaren i dag fått höra att ni vill decentralisera ytterli-
gare.
Ni rycker undan grunden för lokal utveckling och lokalt ansvar för under-
visningens utveckling och arbetsformer.
Som ett kuriöst exempel bland många i er motion kan man notera att ele-
vernas inflytande skall anges i timplanen och begränsas till ett bestämt antal
timmar. Vi anser att elevernas inflytande är viktigare än så. Inflytandet
måste med nödvändighet finnas som en grund för delaktighet i klassrummet.
När elevernas egen kraft, engagemang och intresse tas tillvara, blir det en
levande vilja att lära.
Den socialdemokratiska partimotionen skulle kunna ha rubriken ”läst
men ej förstått”. Ni läser ut saker i propositionen som inte står där. Var står
det t.ex. att den svenska skolan skall vara konfessionell? Det går säkert att
hitta på massor av saker som den svenska skolan inte skall vara. Intressan-
tare vore att få veta hur Socialdemokraterna vill att den skall vara. Men detta
undanhålls resten av riksdagen.
Slutligen, betygen. Betyg i ett tidigt skede av grundskolan är inget som
eftersträvas av vare sig Centern, lärarkåren eller föräldrarna. Men ett friare
betygssystem, där betygen blir en del av skolans utvärdering - inte minst av
sitt eget arbete - är en förutsättning för en lokal frihet. Det finns säkert inget
system som är helt invändningsfritt, men för att ge den lokala skolan ett hel-
hetsansvar är en konstruktion i likhet med den som föreslås i propositionen
en bra och inte alltför styrande modell. Socialdemokraterna har även här
ställt sig vid sidan av utvecklingen. Dessutom har de fel i påståendet att Hem
och skola anser att betyg skall beslutas införas fr.o.m. årskurs 7. Hem och
skola sade i sitt remissyttrande att det är skolans arbetssätt som skall avgöra
hur och när utvärdering skall ske.
Herr talman! Jag har valt att syna innehållet i den socialdemokratiska mo-
tionen och konstaterat den ihålighet och den reaktionära anda som den ger
uttryck för. Utifrån detta kan man fråga sig: Finns det en vilja att konstruk-
tivt arbeta för en samsyn vad beträffar de grundläggande mål och riktlinjer
som den svenska skolan behöver för att få den skola som jag uppfattar att vi
alla förespråkar - en skola som ger eleverna rätt till en likvärdig, inte likfor-
mig, utbildning efter sina förutsättningar, intressen och behov, en skola för
bildning som ger kunniga, självständiga ungdomar och som vågar stå för så-
väl de svagas rätt som behovet av excellens? Vi behöver många svar från
Socialdemokraterna.
(Applåder)
Anf. 93 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Det är tydligt att Christina Linderholm har valt taktiken an-
fall är bästa försvar. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att man i Cen-
terpartiet känner sig väldigt obekväm i den borgerliga regeringsmajoritetens
skolpolitik, att man känner att man har tvingats att förflytta sina positioner
mot det moderata partiet och att man egentligen inte tycker om detta. Jag
drar denna slutsats mot bakgrund av hur jag sedan tidigare känner Center-
partiet från utbildningsutskottet som ett Centerparti som det har gått att re-
sonera sig fram med. Det har gått att fatta beslut utifrån vad som är bäst för
att utveckla en bra grundskola för alla barn.
Nu signalerar Christina Linderholm andra tongångar i den här debatten.
Men jag vill fråga: Har Centerpartiet en vilja att under det arbete som vi har
framför oss diskutera med Socialdemokraterna om en läroplan men också
om betyg?
Christina Linderholm säger att vi socialdemokrater inte har några visio-
ner. Socialdemokratins vision är att skapa en skola där alla barn trivs och dit
barnen kan gå och inte behöver fly ifrån, en skola med god undervisning och
god kvalitet på skolarbetet, och där man träffar barn från olika samhällsför-
hållanden. Det är bra för hela samhället - det vet vi. Även Centern har åt-
minstone tidigare stått för den uppfattningen.
Christina Linderholm säger även att vi socialdemokrater inte är intresse-
rade av ämnesövergripande undervisning. Läs motionen ordentligt, Chris-
tina Linderholm - utan denna försvarsattityd! Då kommer Christina Linder-
holm att finna att det finns mängder med bra förslag i den. Hon kommer
även att finna att Socialdemokraterna fullföljer den skolpolitik som vi och
Centern tidigare gemensamt stod för.
Christina Linderholm säger att man inte bör eftersträva betyg tidigt i sko-
lan, för små barn. Men varför har Centern ställt upp på det här förslaget?
Varför har ni i Centern gått med på att öppna dörrar för att sätta betyg redan
från ettans årskurs? Förslaget innebär ju det! Anser Christina Linderholm
att små barn kan ta emot betyg, att det är lämpligt att små barn får betyg i
skolan? Jag skulle vilja ha svar på den frågan.
Vem, Christina Linderholm, skall besluta i frågan, om det skall ges betyg
på en viss skola? Det vore bra att få besked från Christina Linderholm, efter-
som hon tydligen har svaren på alla frågor.
Anf. 94 CHRISTINA LINDERHOLM (c) replik:
Herr talman! Jag hörde litet dåligt vad Ewa Hedkvist Petersen sade där
borta, så om jag har missat någonting beror det på att ljudet inte går fram
riktigt.
Centern är inte obekväm i skolpolitiken. Att vi nu beslutat ge skolan det
totala och fulla ansvaret för skolans utveckling och elevernas lärande är en
helt logisk fortsättning på den utveckling som har varit.
För att kunna resonera med varandra måste man veta vad den andra vill.
Det har inte framgått, vare sig här i kammaren i dag eller av motionen, vad
Socialdemokraterna vill med skolan. Att säga att vi skall ha en skola för alla
räcker inte, Ewa Hedkvist Petersen! Det vill vi alla. Det ställer vi upp på.
Ett av de nationella målen är att vi skall ha en skola för alla, som ger en
likvärdig utbildning åt alla utifrån deras förutsättningar och behov. Det är
inte det vi behöver höra av Socialdemokraterna för att kunna sätta oss ned
och resonera om skolans utveckling.
För mig är det helt klart - och det stöds av både internationell och natio-
nell forskning - att utan ett lokalt ansvarstagande och utan ett lokalt medin-
flytande sker ingen utveckling. Det går inte att styra skolan från en nationell
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
63
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
bas, annat än med tydliga målformuleringar, och det är just vad vi är på väg
mot.
Centern står trygg bakom den proposition om läroplan för grundskolan
som lagts fram. Men var står Socialdemokraterna? Jag vet fortfarande inte
det. Dessutom vill Centern, liksom regeringen i övrigt, gå framåt, inte bakåt.
Vad beträffar betygen, är det fortfarande de lokala arbetsformerna som
skall vara avgörande för vilken metod för utvärdering som skall användas.
Betyg är aldrig avgörande för likvärdighet. Betyg är styrande vad gäller sko-
lan på ett sätt som vi inte vill vara med om.
Anf. 95 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! När jag ser vad som händer i den svenska skolan tycker jag
att Centerpartiet uppträder något aningslöst. Christina Linderholm fanns
kanske med vid utfrågningen i utbildningsutskottet förra torsdagen och har
säkert tagit del av vad som sades. Där fick vi klara besked om att likvärdighe-
ten hotas; inte överallt, men på många håll i landet.
Jag har inte hört vad Christina Linderholm och Centerpartiet vill göra åt
det. Det enda hon säger är att man står trygg bakom regeringens proposition
och regeringens politik. Men det är inget besked nu när utvecklingen skenar
i väg. I ett decentraliserat ansvar ingår också att riksdagen följer upp vad
som händer och tar konsekvenserna av det som kommer fram vid en sådan
uppföljning.
Socialdemokratin har ett besked om vad som bör göras. Vi vill se till att
resurserna fördelas efter barnens behov, så att de barn som verkligen behö-
ver stöd får det. I dag sker inte det, med alla skolpengstankar som finns och
generösa bidrag till friskolor. Kan Centern acceptera den utvecklingen?
Jag tycker fortfarande inte att jag har fått besked från Centerpartiet om
betygen. Står ni trygga också bakom ett betygssystem som öppnar möjlighe-
terna att ge betyg från årskurs 1? Vägrar ni att dra några slutsatser av skol-
forskningen och forskningen om inlärning, där det sägs att små barn inte kan
förstå vad betyg är?
Vill ni också låta bli att vara lyhörda, eller vill ni vara det? Vill ni lyssna
på remissopinionen? Den stödde Betygsberedningen, som inte ville införa
betyg före årskurs 7. Ni hade ju också en representant i Betygsberedningen.
Att vilja ha en lokal skolutveckling måste inte innebära att man struntar
i remissopinioner och i den sakkunskap som finns ute på fältet och att man
inte vågar fatta beslut här i Sveriges riksdag. Så bekvämt kan man inte göra
det för sig, att man låter bli att fatta beslut genom att hänvisa till lokal skolut-
veckling.
Vi socialdemokrater står bakom den styrning som inleddes med hjälp av
Göran Persson. Det innebar inte total frihet från styrning, utan gav klara
besked om ramarna för skolan.
Anf. 96 CHRISTINA LINDERHOLM (c) replik:
Herr talman! Jag undrar om det inte är Socialdemokraterna som är anings-
lösa och Centern aningen mer realistisk. Fortfarande kvarstår frågan hur det
skall gå till, Ewa Hedkvist Petersen. Skall det ske genom att riksdag och re-
64
gering återigen skall reglera skolan in i minsta detalj? Är det så vi skall lösa
de problem som vi alla vet finns i vissa skolor?
Självfallet står vi centerpartister bakom propositionen, eftersom det i den
markeras oerhört tydligt att svaga elever skall få stöd. Det både står i propo-
sitionen och anges i skollagen. Det är självklart att så skall ske. Men det är
fortfarande den lokala skolans ansvar att se till att de svaga eleverna får sär-
skilt stöd, genom de lokala politikernas resurstilldelning till skolorna.
Ewa Hedkvist Petersen har dessutom fel när hon säger att det vid utbild-
ningsutskottets utfrågning framkom att de svaga eleverna inte får särskilt
stöd. Tvärtom sade representanter för kommunerna att de svaga eleverna
får det stöd som behövs men att det för mellangruppen har blivit sämre. Hur
skall riksdag och regering kunna styra pengarna i den enskilda skolan till den
ena eller andra eleven?
I vår motion har vi skrivit att man inte skall ge betygsliknande omdömen
för tidigt - inte före årskurs 5, om jag inte minns fel. Det står jag självfallet
fast vid. Men det är samtidigt så, precis som Ewa Hedkvist Petersen betonar
och som jag också sagt tidigare, att lärare, föräldrar och elever är överens,
med stöd av forskningsresultaten, att små barn inte skall ha betyg. Var ligger
risken? Varför skall vi skriva folk på näsan sådant som ute i skolorna redan
är självklart?
Den metod för bidrag till friskolor som Ewa Hedkvist Petersen föreslår är
självfallet mer segregerande än ett rimligt bidrag till de fristående skolorna
för att få större rättvisa mellan de olika skolorna i kommunerna.
Förste vice talmannen anmälde att Ewa Hedkvist Petersen anhållit att till
protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 97 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Att skolan behöver utvecklas och förändras tror jag att alla
är överens om. Skolan har egentligen alltid varit på väg. Det har för det
mesta inte varit fråga om några snabba, dramatiska förändringar. Oftast har
det varit de små stegens förändringar. I det trägna vardagsarbetet har ibland
ett spännande utvecklingsarbete vuxit fram.
En del av framstegen har inspirerats av nya tankar, som kommit till uttryck
i läroplaner och andra officiella dokument. Andra utvecklingstankar har
kanske någon enskild lärare kommit på under lektionsförberedelser, en sen
kväll eller i ett inspirerat ögonblick i en klassrumssituation, där behovet av
förnyelse gjort sig påmint.
En del nya grepp i läroplaner eller moderna strömningar i den pedago-
giska debatten har aldrig fått gehör hos någon majoritet av lärare. De har
varit för orealistiska och saknat förutsättningar att överleva i den stundtals
ganska kärva verklighet som utgör skolans vardagsvärld.
Det finns många inspirerande tankar och många värdefulla idéer i den pro-
position där riktlinjer föreslås för den nya läroplanen för grundskolan. Vi
ställer i huvudsak upp bakom den. Jag är mycket tilltalad av tanken på att
det är viktigt att ge våra barn och ungdomar ”tidlösa” kunskaper, som inte
påverkas av den allt snabbare förändringstakten på många områden i vårt
samhälle. Det gäller viktiga delar av vårt och andra folks kulturarv som sko-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 8
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
66
lan kan förmedla via saga, poesi och litteratur, konst, hantverk, musik och
religion. Det som kan attrahera och inspirera människor och göra livet me-
ningsfullt måste få vara en väsentlig del av den värld skolan skall göra till-
gänglig för de unga.
När detta är sagt vill jag uttrycka stark oro. Samtidigt som det i propositio-
nen i flera sammanhang och på ett utomordentligt sätt talas om den stora
betydelsen av en ”skola för bildning”, får humanistiska ämnen såsom histo-
ria och religion mindre utrymme än tidigare. NO-ämnena har fått breda ut
sig på SO-ämnenas bekostnad, i jämförelse med vad som sägs i Lgr 80. Det
finns ingen argumentation till stöd för detta. Man kan inte komma ifrån frå-
gan om det bara är en olyckshändelse som har gjort att det har råkat bli så
här eller om det finns en tanke bakom.
Jag menar att vi mer än någonsin tidigare har behov av att fördjupa oss i
de ämnen som mer än andra ger anledning att begrunda sammanhang och
helhet. En förändringsprocess är ständigt på gång, men den har en tendens
att gå allt snabbare. Det kommer många människor från andra delar av vår
värld och bosätter sig i Sverige. Många av dem har en kulturell bakgrund
som skiljer sig från vår.
Vårt samhälle kommer att få en alltmer internationell prägel med växande
samspel mellan länder och folk. I propositionen uttrycker man en medveten-
het om att kraven på en fastare förankring i den egna kulturen, historien
och språket skärps i ett mer internationellt orienterat samhälle. Detta är en
förutsättning för att skapa solidaritet, förståelse och respekt för andra folk
och kulturer. Jag är övertygad om att mycket av bristande förståelse, främ-
lingsfientlighet och våld mot den som är annorlunda har sin utgångspunkt i
en otrygghet i den egna identiteten. Generositet och tolerans kommer in-
ifrån och är tecken på personlig utveckling.
Någon kanske tycker att de ungas personlighetsutveckling i första hand är
hemmens ansvar. Jag håller med till hundra procent, men i vår hektiska tid,
med dubbelarbete och stress, är det inte alltid lätt att förmedla alla de goda
värden man önskar till sina barn.
Dessutom är många föräldrar ganska vilsna. Vad har de själva fått för un-
dervisning när det gäller vår kulturs grundläggande normer, vår religion, vårt
kulturarv och vår historia? Vilka förutsättningar har de fått att förstå andra
folks religion, kultur och historia? En sak kan utan vidare slås fast: dessa
kunskaper är mycket ojämnt fördelade, beroende på vilken skola man gått
i och vilken undervisning man fått. Skälet till detta är den olyckliga bind-
ningen till block när det gäller SO- och NO-ämnena. Detta har öppnat för
en mycket olycklig godtycklighet när det gäller de enskilda ämnena inom
blocken.
I en nationell utvärdering häromåret i Skolverkets regi visade det sig att
religionsämnet praktiskt taget helt försummats i 25 % av klasserna i årskurs
5. I 50 % av femmorna hade man sysslat med bara ett par arbetsområden
inom ämnet. I 25 % var undervisningen i stort sett vad som kunde förväntas.
Och ändå slogs det fast i Lgr 80 att religionsämnet skulle ha 38 % av tiden
inom blocket. Detta upprepades i en läroplansförordning 1988.
I de nya direktiven till Läroplanskommittén påpekades att man skulle utgå
från erfarenheter av nu gällande läroplan. Det fastslogs vidare att kommit-
tén i sitt arbete skulle utgå från att de olika ämnena skulle ha en garanterad
undervisningstid. I uppräkningen av ämnen finns de olika SO- och NO-äm-
nena med som enskilda ämnen.
Min fråga är: Vart har den garanterade undervisningstiden tagit vägen för
dessa ämnen? Var finns garantin för att vissa ämnen inte också i fortsätt-
ningen kommer på undantag och diskrimineras till den grad att okunnighe-
ten breder ut sig alltmer på väsentliga ämnesområden, med många negativa
konsekvenser både för den enskilde och för samhället?
Jag är medveten om att kursplanerna skall få en starkare styreffekt och att
det finns mycket bra skrivningar om vikten av att inte vissa ämnen kommer
på undantag, som nu skett. Tyvärr är jag övertygad om att detta inte kommer
att vara tillräckligt, om bindningen till blocken kommer att finnas kvar och
det inte finns något garanterat timtal. Enligt mitt förmenande har vi inte råd
att fortsätta att lämna fältet fritt för godtycke, om alla vackra ord skall få
tillfälle att få genomslag i verkligheten.
Dessa farhågor bekräftas tyvärr av bilaga D i propositionen. När man skall
ge praktiska exempel på hur timfördelningen inom blocken kan lösas, har
man inte ens i det exempel där man säger att lärarna valt att prioritera reli-
gionskunskapen lyckats komma upp till en fjärdedel av tiden för SO-äm-
nena. I de andra exemplen kommer man inte ens upp till 20 %. Detta skall
då jämföras med de 38 % som ämnet nu har.
Det är naivt att tro att de lärare som ofta har ämnet som ett biämne, och
som enligt nationella undersökningar är de som i störst utsträckning inte är
välutbildade för sitt ämne, skall kunna vara starka talesmän för detta ämne
ute i skolorna.
Jag är för en mycket stor valfrihet när det gäller stoff, metoder och upp-
läggning av arbetet för att nå de mål som läroplan och kursplaner fastställer.
Vissa övergripande saker tycker jag däremot att regering och riksdag skall
ta ansvar för. Dit hör definitivt ett garanterat timtal för varje enskilt ämne
och även nationella betyg.
Anf. 98 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Jag väntade och väntade på att kds representant Inger Näs-
lund skulle nämna ordet ”betyg”, och det kom allra sist. Jag lyssnade med
stort intresse på den avhyvling av regeringen som nu kom från ett av rege-
ringspartierna, men jag kommer naturligtvis inte att gå in i en debatt om den
frågan.
Inger Näslund säger att hon vill ha nationellt beslutade betyg.
Inger Näslund sitter som kds ordinarie ledamot i utskottet. Hon har där
möjlighet att vara med och rösta om huruvida vi skall ha lokalt eller natio-
nellt beslutade betyg och lägga fram förslag för kammaren.
Ingrid Näslunds parti har också varit med i Betygsberedningen. Man ville
då ha betyg först i årskurs 7, och man fick stöd av en stor remissopinion.
Jag vill fråga Inger Näslund om hon nu kommer att rösta för och medverka
till att nationellt beslutade betyg införs, om hon följer sin partikamrat i Be-
tygsberedningen som vill att betyg skall ges först i årskurs 7. Det skulle vara
bra att få ett besked om det här och nu.
Jag vill också att Inger Näslund kommenterar utfrågningen i utskottet i
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
67
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
68
förra veckan, då det framkom - precis som Christina Linderholm sade - att
de barn som är handikappade och har mycket stora svårigheter får stöd, men
att barn i mellangruppen, som har mer svårtydbara problem, nu förlorar det
stöd som de tidigare har fått.
Vilka slutsatser drar kds och Ingrid Näslund av utfrågningen? Kommer
kds att verka för åtgärder för att upprätthålla 1 § i skollagen?
Anf. 99 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! I den arbetsgrupp där vi talade om läroplanspropositionen
och vad det skulle bli av den uttryckte jag mycket klart - jag tror inte att
det är okänt för någon av dem som var med i gruppen, bl.a. Ewa Hedkvist
Petersen - min och mitt partis fasta övertygelse om att betygen är någonting
som borde regleras nationellt.
Detta inte är prov på någon rädsla för betyg från vår sida, vilket jag menar
att det är från Socialdemokraternas sida - där vill en del inte ha några betyg
alls. Från vår sida är det snarare uttryck för en oro för att det skall bli så som
statsrådet Beatrice Ask sade. Det går faktiskt att låta bli att sätta betyg ända
upp till årskurs 9.
Jag vet att det finns skrivningar där det sägs att man finner det naturligt
att så inte skall ske. Men vi är rädda för att elever skall få vara med om alla
möjliga käcka tilltag från lokala politikers, lärares eller föräldrars sida - vad
det nu kan bli för någonting - som kan resultera i olika slag av skriftlig infor-
mation och att de sedan i nian skall utsättas för ett betyg som är slutbetyg i
årskurs 9 och som de då inte tidigare har mött.
Vi är alltså oroade för att man först i nian skall få det system från A till F
som jag tycker förefaller väldigt lovande. Vi menar att det skulle vara natur-
ligt att ge den skriftliga information man talar om i årskurs 5 och att därefter
börja med systemet A-F från årskurs 6, så att både lärare och elever får
god tid att vänja sig vid vad detta innebär och så att eleverna kan arbeta på
att förbättra sina betyg under den här tiden.
Detta går faktiskt bra att göra utan att kursplanen styckas sönder årskurs-
vis. Man kan använda samma system. Ända nere på klassnivå kan lärare och
elever bestämma vilken del av kursplanen man skall klara av i t.ex. årskurs 8,
vilket skulle öka demokratin i klassrummet. Sedan kan man använda samma
kriterier, från A till F, som man skall använda i årskurs 9. Detta är fullt möj-
ligt.
Eftersom man nu tror att lärare skall klara av mellannivåerna, måste man
också tro att de kan göra detta, om det är tydliga kursplaner. Det är egentli-
gen ingen större skillnad mellan detta och den betygsättning som man har
sysslat med i alla år. Det kräver väldigt mycket av personligt omdöme. Att
ha olika system tycker jag däremot är helt olämpligt.
Anf. 100 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Ingrid Näslund säger att socialdemokratin har en rädsla för
betyg. Nej, vi har ingen rädsla för betyg, men vi utgår från modern skolforsk-
ning och erfarenheter i skolan - från lärare, föräldrar och elever. De säger
att det inte är lämpligt att sätta betyg före tonåren - barn förstår inte vad
betyg innebär; de tror att det är de själva som personer som blir betygsatta.
Och det vill inte vi medverka till - det kan faktiskt knäcka självförtroendet
hos barn, och det tycker vi inte att skolan skall göra. Skolan skall ju i stället
främja utveckling genom uppmuntran och positiva omdömen.
Vi vill däremot skapa ordentliga utvecklingssamtal och se till att föräldrar
och elever får en bra kontakt med skolan, att man träffas och resonerar om
hur det går för barnet och vad man kan utveckla. Det tror vi är en mycket
positiv form.
Precis som kds vill vi ha ett nationellt betygssystem. Men jag hör att vi inte
är överens om när betygen skall börja sättas och vilken skala det skall vara.
Men det är i alla fall bra att kds vill ha en nationell betygsättning. Jag undrar
om inte kds då skulle kunna vara lyhört för den opinion som vi nu har, som
kritiserar regeringens förslag och som säger: Inte betyg före sjuan! Skulle
det inte vara möjligt för kds att jämka sig dithän? Då skulle vi när vi lämnar
riksdagen i jul kunna ha bakom oss ett bra beslut som står sig under lång tid.
Jag fick inget svar på frågan om kds reaktioner på utskottsutfrågningen.
Vad anser kds att vi skall göra för att upprätthålla likvärdigheten i utbild-
ningen, för att de barn som har särskilda behov, som har mer svårtydbara
problem i skolan, som behöver stöd och som klarar sig bra om de får stöd
skall få sitt stöd även i fortsättningen? Hur skall skollagens paragraf om lik-
värdighet upprätthållas? Ni tillhör regeringskoalitionen och har faktiskt an-
svar för att se till att likvärdigheten främjas.
Anf. 101 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Jag kan inte i detalj gå in på om vi skulle kunna tänka oss
att betyg skall ges från årskurs 7.1 den grupp som arbetade med detta i Be-
tygsberedningen kompromissade man sig fram till det förslaget, vet jag. Jag
vet också att vår företrädare från början talade för årskurs 6 även där. Vi
kan inte här gå in i detalj diskussioner, utan dem får vi ta i utskottet.
När det gäller att se till svaga elevers behov och även till behoven hos den
stora mellangruppen, som tycks vara den som har råkat mest illa ut, vill jag
säga följande.
Även om man från många håll menade att man fortfarande lyckades klara
av en bra undervisning och bra stöd åt eleverna med de resurser man hade
vill jag nämna att vi i Göteborg-jag sitter också i kommunfullmäktige där-
har begärt att extra pengar skall ges till de stadsdelar i nordost som har
mycket stora problem. Sedan är det stadsdelsnämnden som bestämmer vad
man skall använda pengarna till, men jag för min del hoppas att man också
kommer att förstärka skolans resurser i de här stadsdelarna; där finns det
mycket stora behov. Vi tar alltså inte alls lätt på detta där vi märker att det
finns stora behov som inte är tillgodosedda, utan vi menar att det är oerhört
viktigt att man ser till att alla elever får det stöd de skall ha.
Jag tycker att det i propositionen finns mycket starka skrivningar om att
elever har rätt att få det stöd de skall ha, och detta riktar sig både mot kom-
munen och skolan, skulle jag vilja säga. Man kräver att kommunen och sko-
lan skall se till att eleverna får detta stöd.
Anf. 102 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! För ett par veckor sedan ringde en person till mig från en
privat skola här i Stockholm. Hon och hennes kolleger var oroliga därför att
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
69
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
70
företrädare för de borgerliga partierna hade varit där på besök och passat på
att meddela, att om Socialdemokraterna vinner valet kommer de att dra in
stödet till den här skolan. När sedan Moderaternas annonskampanj kom
tyckte de att det var dags att gå till källan.
I Moderaternas annonser ställs frågan om ”sossarna ska få chansen att riva
upp rätten att välja skola”. Moderaterna skriver där t.o.m. att vi socialdemo-
krater tycker att det är fel att lilla Saras föräldrar får välja skola åt henne.
Dessutom kopplar de den rätten till skolpengen.
Jag har alltså besökt den här skolan nu och redovisat hur vi ser på de här
frågorna. Jag talade om att det var vi som införde rätten att välja skola, att
vi inte tänker rubba den rätten och att den inte har ett dugg med skolpeng
att göra.
Jag talade om att vi anser att kommunerna, på precis samma grunder som
de fördelar resurser till sina egna skolor, skall åläggas att också fördela resur-
ser till de privata skolor som godkänts av Skolverket och att valfriheten inte
kräver centralisering av sådana beslut.
Jag talade vidare om att vi anser att skolans resurser skall fördelas efter
elevernas behov och med utgångspunkt i det utbildningsuppdrag som skolan
åtar sig och att valfriheten faktiskt inte kräver en orättvis resursfördelning.
Och tänk, skolministern, att det tyckte de på den här skolan var helt i sin
ordning!
Men de ställde en ny fråga till mig, och den löd ungefär: Varför säger Mo-
deraterna att Socialdemokraterna vill ta bort rätten att välja skola och hindra
privata skolor? Jag ville inte besvara den frågan - det tycker jag att Modera-
terna skall göra själva. Kravet på ett svar framstår som desto tydligare som
skolministern själv här för en stund sedan i stort sett upprepade vad som
lögnaktigt har påståtts i annonserna.
Nu har många kommuner gått vidare och infört vad man kallar skolpeng,
som dess värre ofta också bygger på samma orättvisa principer som stödet
till de privata skolorna. Därmed förs den orättvisa resursfördelningen vidare
till hela skolområdet. Skolverket skall ingripa om det blir orättvisor, säger
skolministern. Men regeringen har ju själv anvisat modellen!
Jag har inte hört en enda rektor eller lärare som tycker att det här systemet
är bra. Inte ens de som får mer pengar - sådana finns också. Detta beror
naturligtvis på att de känner skolans vardag. De vet att elever är olika och
har olika behov. En rättvis resursfördelning måste ta hänsyn till att skolor
arbetar i områden med vitt skilda förutsättningar.
Det som nu händer äventyrar den likvärdiga utbildningen. Det visade
också den utfrågning som utskottet höll förra veckan, vilket Ewa Hedkvist
Petersen sade tidigare. Är skolministern beredd att skyndsamt se till att kon-
sekvenserna av förändringarna av resursfördelningen i skolan blir belysta ut-
ifrån just kravet på en likvärdig utbildning? Är Folkpartiet och Centern be-
redda att medverka till detta och knuffa på i fall det skulle gå trögt i rege-
ringen?
Skolan handlar ju inte bara om resursfördelning. Det är också viktigt att
vi är överens om vad läroplanen skall innehålla. Vi är överens om mycket.
Det är bra att läroplanen lämnar ett betydande utrymme för lokala lös-
ningar, Christina Linderholm. Det är bra att stadierna försvinner. Det är bra
att ansvarsfördelningen görs tydlig. Det är bra att språkprogammet för-
stärks. Det är bra att elev- och föräldrainflytandet betonas och att skolans
kamp mot både mobbning och rasism lyfts fram.
Riksdag och regering har ansvar för att upprätthålla en likvärdig utbild-
ning. Vi kan inte bara göra oss av med allt detta och säga att kommunerna
får sköta det.
Det finns också sådant i läroplanen som jag tycker är angeläget att man
ändrar.
Regeringen tonar i förslaget ner de praktiska och estetiska ämnenas bety-
delse i skolarbetet. Om man minskar tiden för dessa ämnen skulle skolarbe-
tet göras svårare och definitivt tråkigare. Det skulle minska möjligheterna
för eleverna att omsätta de teoretiska kunskaperna i praktiken, och det
skulle ge försämrade kunskaper om sådant som är viktigt i varje människas
liv. Slöjden, hemkunskapen, musiken, bilden och idrotten har dessutom ett
mycket starkt stöd inte minst bland eleverna. De har protesterat högljutt
mot regeringens försök att skära ner tiden. Vi vill öka timtiden. Vi vill dess-
utom att riksdagen skall ta ställning till fördelningen mellan dessa ämnen.
Barn- och ungdomskunskapen har i praktiken tagits bort från skolans
schema. Det är allvarligt med tanke på det stöd som det ämnet har bland
eleverna i den åldersgruppen. De säger att det är det enda ämne som lär dem
något om dem själva och om deras utveckling. Det handlar om dessa elever
här och nu.
Prao försvinner också. Det tycker vi är allvarligt.
Det borde gå att skapa bred enighet om bl.a. dessa saker. Våra förslag har
starkt stöd såväl från skolans personal som från eleverna och föräldrarna.
Jag tror faktiskt att de förväntar sig att vi till det yttersta anstränger oss för
att inte göra skolans läroplan till en politisk stridsfråga.
Jag hoppas att vi i utskottet i det fortsatta arbetet kan arbeta med detta
för ögonen. Om vi inte gör det kan vi riskera att få mycket kraftig kritik från
många som jobbar i skolan. Är regeringen beredd att lyssna och försöka
komma överens med oss, skolministern?
Anf. 103 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Jag vill bara säga några ord om de fristående skolorna, efter-
som det ämnet kom upp nu igen.
Det är litet svårt att tro socialdemokraterna när de säger att avsikten är
att de fristående skolorna skall förses med de medel som de behöver.
Tidigare sade Ewa Hedkvist Petersen att hon och Socialdemokraterna inte
ville favorisera friskolorna. Det vill ingen. Däremot har alla i regeringen sagt
att de vill att dessa skolor skall ha likvärdiga möjligheter som andra skolor.
Det har Beatrice Ask redogjort för på ett alldeles utmärkt sätt. Vill Social-
demokraterna fortsätta att diskriminera de fristående skolorna, vilket man
tidigare har gjort?
Vid den här utfrågningen i utskottet deltog en representant från min kom-
mun, Göteborg, som talade om att man hade gett dc fristående skolorna
ungefär 9 000 kr per elev. De hade naturligtvis också fått en del från staten.
Det kanske blev 15 000 kr sammanlagt. Jag vet inte riktigt, men hur i all sin
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
71
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
72
dar skall en fristående skola kunna klara av sina elever med ett sådant be-
lopp? En elev kanske kostar runt 45 000 kr.
Detta är orimligt. Dessutom vill man inte ta ut några avgifter. Jag håller
helt och hållet med om det. Jag tycker att det skall vara avgiftsfritt. Vi har
gått med på att man tar ut en liten skälig avgift när det t.ex. gäller sådant
som ligger utanför läroplanen. Det är orimligt att tro socialdemokraterna
när de säger att kommunerna kan sköta det här i fortsättningen. Det finns
nog ingen människa som gör det. Det är viktigt att detta regleras från statligt
håll.
Redan nu visar Skolverkets undersökning att friskolorna i genomsnitt får
81 % i stället för 85 %, som de är berättigade till. Många klagar på att de
inte får någon hjälp med extra stöd till elever som behöver det. Det skall
också friskolorna få om de åtar sig sådana elever. Det gör de i stor utsträck-
ning, enligt min erfarenhet.
Anf. 104 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Ingrid Näslund säger att hon har svårt att tro Socialdemokra-
terna. Hon tror inte att kommunerna skall klara av resursfördelningen. Det
är ett jobb som kommunerna har klarat av under många år när det gäller de
egna skolorna. De har kunnat göra en rättvis resursfördelning. Detta är en
uppgift som riksdag och regering har lagt ut på kommunerna. Detta är allde-
les tydligt utom i ett enda avseende, nämligen när det gäller de privata sko-
lorna.
Jag menar att det inte är svårare för kommunerna att fördela resurser till
de privata skolorna än till sina egna skolor. Jag har faktiskt svårt att tro att
någon kommun kan hävda att 0 kr, som någon nämnde, eller 9 000 kr är en
rättvis fördelning av resurser, när kravet är att de privata skolorna skall få
sin resurstilldelning på precis samma grunder som de kommunala.
Detta har vi sagt många gånger. Men samtliga borgerliga partier föredrar
att medvetet missuppfatta vad vi säger för att kunna fortsätta att driva tesen
att vi tänker ta ifrån de privata skolorna deras rättmätiga stöd. Jag tycker att
ni skulle hålla er för goda för en sådan fortsatt direkt lögnaktig kampanj.
Varför tror inte Ingrid Näslund att kommunerna också kan klara av den upp-
gift som de har haft och klarat av riktigt bra under så många år? Hon vill ju
ge kommunerna ett betydande ansvar för skolans utveckling på andra områ-
den.
Anf. 105 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Även när det gäller fördelningen mellan vanliga skolor är
det inte så enkelt som Eva Johansson låter påskina.
I min egen kommun har det varit många klagomål från de kommunala sko-
lorna. De tycker sig ha blivit orättvist behandlade.
Jag tror visst att kommunerna gör så gott de kan, men ibland kanske prin-
ciperna för fördelning inte är de allra bästa. Man kanske inte alltid ser de
kunskapsluckor och svårigheter som barn ifrån både socialt utsatta områden
och välsituerade områden kan ha. Jag har själv undervisat på skolor där
böckerna har varit ett enda kortsystem och byggnaderna har hållit på att för-
falla därför att man har fått för dålig kommunal tilldelning.
När det gäller de fristående skolorna förskräcker spåren från tiden med
den socialdemokratiska regeringen. De fristående skolorna har faktiskt fått
ungefär så litet som jag har sagt. Detta gäller inte bara min kommun. Det
är det vanliga. På dessa skolor har man fått förlita sig till terminsavgifter,
donationer m.m. för att över huvud taget kunna driva sina skolor. Dessutom
har lärarna varit underbetalda. De har arbetat av ideella skäl, därför att de
har trott på den här formen av skolor så mycket att de har varit villiga att
offra en del av sin lön.
Jag känner till människor, som har haft vanliga jobb med små inkomster,
som har gjort allt vad de har kunnat för att avsätta pengar så att deras barn
skall kunna gå i en sådan skola. Så värdefullt har de ansett att det är.
Men kommunerna har verkligen inte gjort vad de borde, inte staten heller.
Därför är mitt förtroende något naggat i kanten när det gäller Socialdemo-
kraternas förmåga att klara av det här.
Anf. 106 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Det nuvarande systemet med en garanti för 85 % av kommu-
nens genomsnittskostnader innebär de facto, det erkänns av de flesta i den
här debatten, att många privata skolor får en betydande överkompensation
i förhållande till det utbildningsuppdrag som de tar på sig. Det här har skol-
ministern antytt här i kammaren och det här sade regeringens egen utredare
alldeles klart. Att det nog är på det här sättet sade t.o.m. Carl Bildt. Man
får betrakta det som en startkostnad. Alla väntade sig ett förslag i våras om
att den här procentsatsen skulle sänkas. Det är helt klart och tydligt.
Det är ingenting annat än den här överkompensationen, Ingrid Näslund,
som vi tycker är orimlig, särskilt som det är eleverna i de kommunala sko-
lorna som får betala. De elever som har det starkaste behovet av resurser
och som bor i utsatta områden får betala mest i form av större klasser, färre
grupptimmar och mindre stöd till elever med särskilda behov. Det skulle
vara mycket intressant att få reda på varför Ingrid Näslund tror att riksdagen
kan bedöma behovet av extra resurser till ett enskilt barn bättre än vad man
skulle kunna göra i kommunerna. Om det nu är så här osäkert, är man då i
kds beredd att försöka få i gång regeringen så att vi får fram en rejäl utvärde-
ring av hur resursfördelningssystemet faktiskt fungerar? I utfrågningen för-
sökte vi, och vi fick fram en hel del. Men det är självfallet inte till fyllest.
Det skulle behövas en mer grundläggande utvärdering av hur det i prakti-
ken ser ut i kommunerna. Vi har våra misstankar som grundar sig på det vi
fick höra vid utfrågningen förra veckan men också på vad som framkommit
vid väldigt många besök på skolor och vid kontakter med skolans personal,
elever och deras föräldrar. De är djupt oroade över att resursfördelningen
nu blir mer och mer orättvis och dessutom knappare och knappare. Om man
har ont om resurser är det desto viktigare att de fördelas rättvist. Valfriheten
kräver inte, det vill jag upprepa, en orättvis resursfördelning. Den kan vi ha
kvar och fördela resurserna rättvist. Det är först då valfriheten får ett reellt
innehåll.
Anf. 107 CHRISTINA LINDERHOLM (c) replik:
Herr talman! Trots att jag har försökt anstränga mig till det yttersta för att
förstå vad Eva Johansson menar när det gäller skolpeng har jag inte begripit
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
74
det. Är det så att om riksdagen bestämmer att pengarna skall fördelas efter
elvernas behov kommer fördelningssystemet i kommunerna att bli bättre?
Är det detta Eva Johansson menar? I så fall undrar jag hur detta skall gå till.
Skolpengen utgör ett fördelningssystem som varierar mycket mellan olika
kommuner. Jag har inte sett någon kommun som har exakt samma system
som någon annan kommun. Hur skall vi göra? Skall vi förbjuda att man kal-
lar ett fördelningssystem för skolpeng? Jag skulle vilja ha ett litet förtydli-
gande av Eva Johansson så att vi får klarhet i vad hon egentligen vill att vi
skall göra här i riksdagen.
Även när det gäller frågan om likvärdig utbildning skulle jag vilja ha ett
klart besked från Eva Johansson och socialdemokraterna. Menar ni inte lik-
formig när ni säger likvärdig? Likvärdig utbildning innebär att man beslutar
lokalt när man ser vilka behov eleverna har, vilka förutsättningar som finns
och vilka arbetsmetoder man kan välja. Det är då det blir möjligt med likvär-
dig utbildning.
Om det däremot gäller likformig utbildning, kan man naturligtvis göra
som socialdemokraterna gör i sin motion om läroplanen, att peta i detaljer
och tala om vilka saker man skall bestämma, hur man skall fördela timmar,
på vilka områden man skall ha inflytande och i vilka frågor kommunalpoliti-
kerna skall få säga sitt.
Om man verkligen menar en likvärdig utbildning i enlighet med elevernas
behov skall ansvaret finnas där eleverna finns, i den lokala skolan.
Anf. 108 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skall gärna tala om för Christina Linderholm vilken skol-
peng jag är rädd för. Jag är inte rädd för det som kan kallas skolpeng i en
del kommuner men som ändå är ett rättvist resursfördelningssystem, ungefär
som det som har tillämpats tidigare. Jag vet att det finns sådana system i en
del kommuner. Jag är rädd för den skolpeng som nu införs i vissa kommuner,
som liknar det system som riksdagen har infört för stödet till de privata sko-
lorna. En mycket stor andel av skolans resurser fördelas lika i krontal till alla
elever. En mycket liten del avsätts för elever med behov av särskilt stöd.
I den nuvarande läroplanen sägs att om elever har svårigheter skall man
vid fördelning av skolans förstärkningsresurs främst söka tillgodose dessa
elevers behov innan resurserna används för andra ändamål. Christina Lin-
derholm, jag är inte ett dugg orolig för att även i den framtida läroplanen ta
in en liknande formulering om behovet av en rättvis resursfördelning.
I min inledning betonade jag att det i en decentraliserad skola är självklart
att man skall fatta beslut lokalt om en stor del av utformningen av skolans
vardag. Beslut skall lättas i ett samspel mellan elever, lärare, föräldrar och
den lokala skolstyrelsen där så är nödvändigt. Det betyder inte att riksdag
och regering helt och hållet skall avsvära sig ansvaret för skolan.
Jag noterade att Christina Linderholm i sin inledning sade att vi skall ge
den lokala skolan det totala ansvaret för utbildningen. Så tycker inte jag. Jag
tycker att vi i den här församlingen har ett betydande ansvar, och det skall
vi inte dra oss undan. Vi har ett ansvar för upprätthållandet av en likvärdig
utbildning. Christina Linderholm skall inte anklaga oss för att vi skulle ha
likformighet över hela landet. En sådan likformighet har aldrig funnits och
den kommer inte heller att finnas i framtiden, oavsett om läroplanen kom-
mer att se ut som Christina Linderholm vill eller som jag vill. Jag tycker bara
att det skall finnas något slags grund i grundskolan. Vi måste ha reda på vad
det är för en skola som elever som har gått ut grundskolan har gått igenom
och vilken utbildning de har. Jag tror att vi är tämligen överens om detta.
Det här betygssystemet skall väl i alla fall vara med och mäta i grunden.
Anf. 109 CHRISTINA LINDERHOLM (c) replik:
Herr talman! Jag har en mycket enkel fråga till Eva Johansson. Skall vi
frångå dagens resursfördelningssystem? Det kan vara den första fråga som
vi behöver ett svar på. Det förekommer nämligen mycket kritik från social-
demokraterna. Anser man att något annat system bättre skulle tillgodose
svaga elevers behov?
Vad gäller skolans kostnader kommunalt har jag för mig att ungefär 85 %
av skolans kostnader avser lärar- och lokalkostnader. Det utgör en ganska
stabil grund för ett resursfördelningssystem. Jag tycker vidare att det är
självklart att pengarna skall fördelas efter de behov som finns på de olika
skolorna. Min erfarenhet är att man gör så på de allra flesta håll.
Eva Johansson vill inte lägga ansvaret för undervisningen på den lokala
skolan. Men det vill jag. Jag känner mig inte alls kapabel att undervisa och
vara lärare för ett antal elever och väcka deras intresse för inlärandet av de
kunskaper som de behöver. Jag tycker att det totala ansvaret för genomför-
andet skall ligga på den lokala skolan. Innan skolorna har fått ansvaret och
befogenheterna kommer vi hela tiden att ha de problem som vi har dragits
med under regleringstiden på skolans område.
Naturligtvis skall vi ha nationella mål. Jag trodde inte ens att vi behövde
resonera om den saken, dvs. att det är en självklarhet i Sverige liksom det
har varit under de 100 senaste åren.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
Anf. 110 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Christina Linderholm glider på ett ganska olyckligt sätt på
orden i denna debatt. Jag vet inte riktigt varför. Med tanke på var vi står i
dag i debatten om skolan och läroplanen borde vi i stället försöka lyssna på
varandra.
Jag tycker att vi skall ta ett betydande ansvar för att utbildningen skall
vara likvärdig. Riksdagen skall inte dra sig undan ansvaret för utbildningen.
Om jag inte helt missuppfattade Christina Linderholms inledningsanfö-
rande, sade hon att skolan skall ha det totala ansvaret för utbildningen och
lärandet. Ingenting annat. Hon behöver inte bekymra sig på den punkten.
Vi kan säkert vara överens också fortsättningsvis. Det har vi varit under
årens lopp, vilket Christina Linderholm också betonade i sitt inledningsanfö-
rande.
Vidare frågade Christina Linderholm om vi skall frångå dagens resursför-
delningssystem. Ja, det är litet svårt att veta eftersom det ser olika ut i olika
kommuner. Många kommuner har inte lyssnat på locksångerna om en skol-
peng lika för alla. De har hållit fast vid en rättvis resursfördelning där elever-
nas och skolornas behov har varit utgångspunkten för resursfördelningen.
Men i de kommuner som har valt att tillämpa ett system med en hög fördel-
75
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
76
ning av resurser med hjälp av skolpengssystem - lika för alla elever - har det
blivit alldeles för litet pengar över för att uppfylla det uppdrag som läropla-
nen anvisar. Jag tycker att de kommunerna skall byta resursfördelningssys-
tem. Det är ingenting konstigt med det. Vi har stått för den linjen i alla år.
Valfriheten i skolan, rätten att välja skola, har ingenting med en orättvis
fördelning att göra. Snarare är valfriheten beroende av att man vet att oav-
sett vilken skola man väljer finns där resurser som kan svara just mot de be-
hov det enskilda barnet har.
Det är allvarligt att resultatet av den utfrågning som utskottet arrangerade
så tydligt pekar på att resurserna nu inte räcker till. Resurstilldelningen i
stort men också fördelningen av det som finns medverkar till att elever med
tydliga handikapp och uttalade problem fortfarande kan få stöd. Men de
stora mellangrupperna, de vars problem inte är lika tydliga, ställs nu utan
det extra stöd som tidigare har gjort att de har kunnat följa undervisningen.
Risken är att de inom kort återkommer i kolumnen med elever med tydliga
och grava handikapp.
Förste vice talmannen anmälde att Christina Linderholm anhållit att till
protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 111 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Mycket har sagts i diskussionen. Eva Johansson inledde med
att ställa frågor, och hon hade synpunkter på mig. Jag tycker att en del av
svaren har framgått i den diskussion som har förts. Men jag vill ge några
kommentarer.
Först och främst har vi talet om att socialdemokraterna införde rätten att
välja skola. Under 10-15 år har de borgerliga partierna i riksdagen fått baxa
och dra för att flytta den betongkoloss som socialdemokraterna har utgjort
när det gäller att försöka göra det möjligt för flertalet att välja ett alternativ
till de offentliga skolorna. Det är inte många år sedan det fortfarande var en
socialdemokratisk doktrin att den enda möjligheten för att få ett statsbidrag
till en friskola var att skolan kunde påvisa att den var till nytta för det all-
männa skolsystemet och att det inte gick att få tillgång till den pedagogiken
e.d. någon annanstans. Något intresse att förverkliga tanken på att elever
och föräldrar skall få välja skola har aldrig funnits. Jag tycker att man skall
ha den historieskrivningen klar för sig. Om man inte vill tro på skolministern
kan man läsa Skolverkets redovisning av hur frågan om att välja skola har
utvecklats under lång tid. Den är mycket belysande.
Vidare har vi frågan om systemet för fördelning av medel för elever i fri-
stående skolor. Det är tydligen en socialdemokratisk uppfattning att kom-
munerna skall bedöma behoven. Det är ingen ny socialdemokratisk idé. Den
har funnits tidigare.
Jag vill gärna erinra om att det aldrig har funnits något förbud för kommu-
nerna att stötta friskolorna, fördelat per elev, på samma sätt som de tidigare
betalade ungefär hälften av kostnaderna för en elev i den vanliga skolan.
Resten bekostades via statsbidragen. Man kan dess värre konstatera att
många, framför allt socialdemokratiska, kommuner visade noll och intet in-
tresse av att ge något stöd. Det är klart att man då kan ifrågasätta om intres-
set kan vara högre framöver. Det är just därför vi har valt en modell att ställa
krav på kommunerna. Vi har försökt att med hjälp av en procentsats se till
att det tas hänsyn till att kostnader och annat varierar i kommunerna. Det
är det som har gjort att vi har valt denna modell.
Kommunerna har inte heller blivit klokare med åren. Jag blev häromda-
gen uppvaktad av Föreningen föräldrar till ordblinda barn. Föreningen dri-
ver numera en fristående skola strax utanför Stockholm. Från höstterminens
böljan finns nästan 40 elever på högstadienivå i undervisningen. Det är alltså
fråga om dyslektiska barn. Vid testning av dessa elevers läs- och skrivför-
måga har det visat sig att de flesta av dem ligger på en nivå motsvarande
lågstadiet. I de kommunala skolorna där dessa elever har gått har det funnits
mycket resurser. Men det slit och den hopplöshet som denna skola upplever
för att få någon extra krona för dessa elever önskar jag också att socialdemo-
kraterna tog del av. Kommunerna behöver mycket fasta regler.
Vidare blandades det in en diskussion om utjämningsbidragen til kommu-
nerna. Jag har förstått att Eva Johansson anser att kommunerna tidigare
hade perfekta system i fråga om resursfördelning. Det tycker inte kommu-
nerna. Det tyckte inte jag heller när jag var ordförande i skolstyrelsen. Vi
hade ett system där pengarna skulle fördelas efter behoven. Vi konstaterade
att vi inte hittade något bra system. Det är det som är skälet till att kommu-
nerna runt om i landet prövar olika modeller. Många av dessa modeller har
fått namnet skolpeng. Men modellerna varierar.
Ewa Hedkvist Petersen vill nu att riksdagen skall tala om vad kommu-
nerna skall och inte skall göra, dvs. omyndigförklara kommunernas förmåga
att hitta bättre former för fördelning av sina resurser till skolorna. Jag tror
inte att det är möjligt. Vi måste visa kommunerna ett förtroende. Jag tror
att de kommer att finna lösningar. Jag kan hålla med om att det finns en och
annan barnsjukdom i kommunerna.
Anf. 112 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Beatrice Ask vill att kommunerna skall få bestämma över
sin resurstilldelning till skolorna. Det är precis det jag hävdar också. Jag vill
också att kommunerna skall få bestämma över de privata skolorna - i vissa
kommuner sker det till en stor del, i andra kommuner inte alls. Men varför
skall de inte få råda över den delen på samma kriterier och villkor som vid
bedömningen av de egna skolorna?
Det är inte så att det inte längre skall vara öppet för en fri bedömning. Vi
är nu inne i ett nytt system, och vi har sagt att det skall vara så. Men tydligen
har Beatrice Ask inte noterat detta. Det är synd. Det är ju till en del en fram-
gång för den linje som Beatrice Ask säger att hon har stridit för under alla
dessa år. På det sättet har vi hoppat på tåget. Lägg märke till detta, i stället
för att hålla fast vid att vi sitter kvar i ett gammalt system där ingen vill vara
längre. Det är ju faktiskt Beatrice Ask och riksdagen som har bundit kom-
munerna vid ett resursfördelningssystem som upplevs som alltmer orättvist.
Jag har också varit politiker i en skolstyrelse. Jag tycker att vi fann ett
ganska hyfsat sätt att fördela efter behov. Det kan väl tänkas att det finns
intresse för att finna fram sådana system för styrning. Jag vet inte.
Jag tycker att Beatrice Ask fortsätter med denna svartmålning. Men jag
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
77
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
skulle vara intresserad av att hon svarar på frågan om den privata skolan.
Varför säger moderaterna att socialdemokraterna vill ta bort rätten att välja
skola och hindra utvecklingen av den privata skolan? Varför säger ni mode-
rater så, när ni uppenbarligen måste veta att det är felaktigt? Det är viktigt
att vi håller oss med någon sorts etik också i den politiska debatten. Den hör
inte bara hemma i skolans värld. Jag skulle vilja att skolministern utnyttjar
den sista repliken till att svara på frågan. Jag ställde frågan i mitt inlednings-
anförande. Jag räknar med att jag skall få svar på frågan om den privata sko-
lan.
Anf. 113 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Ett av skälen till att regeringen har valt en modell som garan-
terar en medelsfördelning till fristående skolor och ställer krav på kommu-
nerna är att en rättighet som finns inskriven i olika konventioner inte får av-
göras av kommunalt godtycke. Det får inte vara beroende av i vilken kom-
mun man bor eller vilken politisk majoritet kommunen har, om man skall
ha möjlighet att välja en fristående skola eller om friskolan skall ha rimliga
möjligheter att försörja sig. Vi har därför valt en modell med en procentsats.
Argumenten känner ni väl.
Varför ifrågasätter moderaterna socialdemokraternas intresse av frisko-
lor? Varför frågar vi om socialdemokraterna vill riva upp rätten att välja
skola? Det gör vi av den enkla anledningen att det budskap som trummats
ut i debatten under hela sommaren och hösten från den socialdemokratiska
partikongressen och i en rapport från den socialdemokratiska riksdagsgrup-
pen är att skolpengen skall tas bort och att regeringen gynnar privatskolor
på bekostnad av de offentliga skolorna. Man drar in all möjlig klasskampsre-
torik. Socialdemokraterna däremot vill slå vakt om den offentliga skolan,
säger man. Man målar upp en gammal och falsk bild. Det hela har varit otyd-
ligt. Vi fick motionerna först för en vecka sedan. Där framgår att många so-
cialdemokrater driver en linje som inte kan innebära något annat än att den
ekonomiska möjligheten att välja skola, som regeringen har drivit igenom,
skall avskaffas, om socialdemokraterna mot förmodan skulle kunna vinna
någon majoritet för ett sådant förslag här framöver.
Anf. 114 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Beatrice Ask säger nu att hon motiverar dessa direkt felak-
tiga påståenden om socialdemokratisk skolpolitik med att vi vill ta bort skol-
pengen. Är det, Beatrice Ask, detsamma som att vi vill ta bort stödet till de
privata skolorna, ett stöd på samma villkor som resursfördelningen till de
kommunala skolorna? Är det samma sak? Svara på den frågan!
Anf. 115 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Begreppet skolpeng används i en rad olika sammanhang. 1
mitt förra inlägg refererade jag hur ropen har skallat från den socialdemo-
kratiska kongressen. Där har det också skett en sammanblandning i använd-
ningen av begreppet skolpeng. Jag har faktiskt läst både debattinlägg och
annat. Av den anledningen refererade jag det. Rent formellt kan vi inte av-
78
skaffa skolpengen på annat sätt än genom att detaljreglera hur kommunerna
skall fördela sina pengar.
Det är uppenbart att socialdemokraterna vill riva upp reformen om stödet
till friskolorna som riksdagen har beslutat om. Ni vill inte att man skall ga-
rantera ett stöd per elev till fristående skolor om eleven väljer att gå i en
sådan skola. Ni tycker att kommunerna skall bestämma. I rapporten säger
ni att kommunerna bör ha ett större ansvar, för att det här systemet är så
dyrt för kommunerna. Ni säger att man kan ifrågasätta om det behövs frisko-
lor, för man kan göra så mycket i de offentliga skolorna.
Jag delar uppfattningen att det går att göra mycket i de offentliga sko-
lorna. Men hela beskrivningen i er retorik går ut på att ni vill riva upp den
valfrihetsreform som vi har fattat beslut om.
Anf. 116 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Jag blev apostroferad av statsrådet. Jag vill bara säga att jag
instämmer i Eva Johanssons första inlägg.
Anf. 117 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Den borgerliga regeringen har nu suttit i drygt två år, och
mycket har hänt på en rad skilda områden. Detta gäller inte minst inom ut-
bildningspolitiken, där en rad viktiga och långsiktiga förändringar har ge-
nomförts. Grunden har lagts för ett dynamiskt, framåtsyftande och kvalita-
tivt högt stående utbildningsväsende.
En av de mest framgångsrika reformer som genomförts under den gångna
tvåårsperioden är otvivelaktigt den om fristående skolor och elevernas rätt
att välja skola. Sedan regeringsskifet 1991 har 114 nya fristående skolor star-
tat. Antalet har mer än fördubblats på kort tid. Detta är skolor som har ska-
pats och drivs genom ett djupt engagemang av föräldrar och lärare och som
innebär värdefulla och viktiga alternativ inom skolområdet. Något motsva-
rande hade aldrig inträffat med fortsatt socialdemokratiskt styre i Utbild-
ningsdepartementet efter förra valet.
Systemet med skolpeng är en viktig förutsättning i sammanhanget. Det
har från socialdemokratiskt håll aviserats att det skall rivas upp om partiet
åter kommer i regeringsställning. Detta vittnar så gott som något om den
socialdemokratiska inställningen till valfrihet och utveckling inom skolans
område.
Valfriheten är en central del av regeringens politik också på skolans om-
råde. Det gäller som redan framhållits valet av skola, men det gäller också
och inte minst i själva skolarbetet.
Riksdagen står nu inför ett par mycket betydelsefulla beslut på skolområ-
det. Arbetet med nya läroplaner och betyg för såväl grundskolan som gym-
nasieskolan pågår för fullt i utbildningsutskottet, och jag räknar med att vi
i god tid före juluppehållet skall kunna lägga fram betänkanden här i kam-
maren.
Förra gången riksdagen beslutade om en ny läroplan för grundskolan var
1979. Det är givetvis angeläget att den läroplan med nya principer och ny
inriktning som vi nu arbetar med skall bli grundläggande och bestående för
en allt bättre skola.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
79
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
80
Idéerna om målstyrning och decentralisering har äntligen fått ett verkligt
genomslag i skolpolitiken. Med de båda nu föreliggande läroplans- och be-
tygsförslagen flyttas en mängd beslut och avgöranden, som tidigare låg hos
politiker och myndigheter, till de enskilda skolorna, lärarna, skolledarna,
eleverna och målsmännen. Statens främsta uppgift skall vara att tydligt och
klart definiera vilka långsiktiga målsättningar som skolan skall arbeta efter.
Staten skall definitivt inte lägga sig i detaljer och styra de arbetssätt och ar-
betsmetoder som skolan skall använda för att uppnå målsättningarna.
Herr talman! Alldeles självklart förpliktigar de i propositionerna angivna
idéerna. Alla de fördelar som vi kan uppnå genom att släppa loss arbetslust
och kreativitet på det lokala planet riskerar givetvis att gå förlorade om vi
inte ger vidgat ansvar och visar ökad tilltro för dem som yttest verkar inom
skolväsendet. En politik med den inriktningen måste således fullföljas med
kraft.
Vid våra diskussioner här i kammaren måste vi alltså koncentrera oss på
det som är den centrala uppgiften för oss som politiker, nämligen vartåt sko-
lans undervisning skall syfta på längre sikt. Det finns i vårt land mer än
100 000 lärare med gedigna kunskaper och med betydande pedagogisk kom-
petens. Det är dessa kunskaper och denna kompetens som skall komma till
sin rätt i skolarbetet. Vi får alltså inte försvåra för lärarna i deras arbete och
bakbinda deras yrkesroller genom en rad detaljanvisningar och onödiga re-
gleringar. Därför måste avregleringarna fortsätta. Därför måste också de-
centraliseringen fullföljas, och därför är det så viktigt att regeringens läro-
plans- och betygsförslag får ett verkligt och brett genomslag. Ju förr detta
sker desto bättre.
Vikten av ökad valfrihet kan inte nog betonas. I förslaget till ny läroplan
för grundskolan garanteras varje elev ett större utrymme än någonsin tidi-
gare för egna val av ämnen. Det är rimligt och viktigt att eleverna ges ett
större eget ansvar. Jag är övertygad om att engagemanget och studieviljan
ökar hos alla, om möjligheterna att påverka det reella studieinnehållet verk-
ligen finns. Vi talar ofta och gärna om betydelsen av medinflytande i skolan,
men vi tvingas lika ofta konstatera att det brister i det avseendet när det gäl-
ler just eleverna. Det är därför angeläget att de idéer om valfrihet som präg-
lar regeringens skolpolitik också blir omsatta i praktisk handling. Detta
skulle utgöra den reella och verkliga formen av medinflytande i skolan.
I kanske ännu högre grad än i grundskolan medför de förändringar som
nu föreslås i gymnasieskolan stärkta former för medinflytande och ansvar på
det lokala planet, inte minst för eleverna. Med utgångspunkt i den gymnasie-
reform som beslutades under förra riksmötet tas nu ytterligare och viktiga
steg mot en kursutformad gymnasieskola. Med regeringens proposition öpp-
nas dörren för de kommuner som så önskar att gå vidare i denna riktning.
Inom ramen för den nya programstrukturen ges eleverna ökad möjlighet att
själva sätta samman en utbildning som svarar mot deras önskemål, krav och
behov.
I många kommuner är man för närvarande fullt upptagen med övergången
från en linjebunden till en programorientcrad gymnasieskola. Det är därför
det så nogsamt betonas i propositionen att det är upp till kommunerna själva
att avgöra om man redan nu vill gå vidare mot en kursutformad skola. Det
är emellertid viktigt att denna möjlighet finns, eftersom det kommit till klart
uttryck från många skolor och kommuner att det finns starka önskemål om
att få genomföra förändringar i angiven riktning.
Herr talman! De förslag om nya betyg som regeringen lagt fram har till-
kommit i samma anda och har samma inriktning. Betygens vara eller inte
vara har kort sagt diskuterats år in och år ut. Så också deras utformning.
Ingen fråga torde så ha varit föremål för utredningar, remissförfarande och
överläggningar som just betygsfrågan. Den har förorsakat intensiva politiska
strider, samtidigt som betygen setts som en självklarhet bland föräldrar och
elever.
Enligt det föreliggande förslaget får betygen en delvis ny och mer pedago-
gisk roll i skolan. Det nuvarande relativa betygssystemet i grundskolan skall
ersättas med ett mål- och kursrelaterat system. Det föreskrivs inte i rege-
ringsförslaget när betyg skall sättas på annat sätt än att nationellt reglerade
betyg måste ges efter årskurs 9 med hänsyn till urvalet till högre utbildning.
Det ges alltså betydande frihet för målsmän, elever och lärare att i samråd
besluta över om och och när betyg skall ges i övriga årskurser och över ut-
formningen av den information som skall ges och som skall vara skriftlig från
det femte skolåret. Det kommer alltså att ges ett ökat utrymme för föräldrar-
nas och elevernas önskemål och för lärarnas professionalitet i detta viktiga
sammanhang.
Herr talman! Vi får ju all anledning att återkomma till skolfrågorna under
den här hösten. Avslutningsvis vill jag bara konstatera, att genom de förelig-
gande förslagen finns förutsättningar att lägga grunden för en skola som för-
mår att möta framtidens krav och behov. Med den vidgade valfriheten, de-
centraliseringen och de ökade kunskapskrav som nu ställs ges möjlighet att
åstadkomma den skola som med rätta kan betygsättas som en bra skola.
Anf. 118 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Först vill jag begagna tillfället, eftersom detta är den första
skoldebatten under hösten, att hälsa Hans Nyhage välkommen i hans nya
roll. Jag vet att han inte är ny i utskottet, utan har varit där tidigare, men
jag önskar honom välkommen till oss i den här omgången.
Hans Nyhage sade att det har hänt mycket, och statsministern betonade
också i regeringsförklaringen att den allmänna skolan genomgår en snabb
vitalisering när de möter nya krav från föräldrar och elever. Hans Nyhage
sade själv att det sker ett dynamiskt framåtskridande i utbildningsväsendet.
I den utfrågning som under förra veckan genomfördes rapporterades från
Göteborg att det där sker en markant ökning av klasstorlekarna och att det
inte är ovanligt med över 30 elever på samtliga stadier.
Från Malmö rapporterades en ökning av klasstorlekarna, samtidigt som
antalet resurstimmar skärs ned och barn med svårigheter inte har kunnat
stödjas på samma sätt som förut.
I Botkyrka finns det tydliga signaler om svårigheter att ge tillräckligt stöd
till elever med särskilda behov.
I Nacka har man i år större klasser, och specialundervisningen har besku-
rits. I Linköping är det samma förhållande, dvs. gruppstorlekarna har ökat
kännbart, och man har t.ex. inte kunnat ge elever med påtagliga skriv- och
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
6 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 8
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
82
lässvårigheter det stöd som de behöver. I Borlänge, i Degerfors, i Nybro och
på Orust är det likadant.
Snart sagt varje kommun som vi hade bjudit in kunde redovisa vilka pro-
blem som skolan är utsatt för. De 100 rektorerna i Stockholms stad har sagt
att de nu har nått smärtgränsen och inte längre kan ansvara för att de fullgör
riksdagens uppdrag till dem att ge en bra och likvärdig utbildning.
Jag tycker att det här är mycket allvarligt, och det rimmar mycket illa med
Hans Nyhages inledningsanförande. Jagvill bara i all vänlighet säga att Hans
Nyhage borde ta sig en titt i den skola som är aktuell nu. Det räcker inte
med de kunskaper som Hans Nyhage har från sin förra period i utbildnings-
utskottet.
Vi har i dag en skola med mycket sämre resurser, en skola som har mycket
svårare att leva upp till sitt uppdrag att ge en likvärdig utbildning till alla
elever, oberoende av var de bor och oberoende av deras egna svårigheter
och behov. Det är värt ett studium, och jag skulle önska att Hans Nyhages
första insats blev att pressa på regeringen så, att vi kunde få fram en ordentlig
belysning av hur det nuvarande resursfördelningssystemet för skolan funge-
rar.
Anf. 119 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! Först vill jag tacka för välkomsthälsningen. Utfrågningen
var långt ifrån så entydig som Eva Johansson nu vill göra gällande. Det fram-
kom vid utfrågningen också mycket klart positiva besked från kommunerna
på skilda områden.
Vi vet alla att vi lever under besvärande ekonomiska förutsättningar. Det
drabbar alla områden i vårt samhällsliv, också skolområdet. Men just därför
är det så angeläget att vi dels ger det ökade ansvar till kommunerna att klara
dessa problem vilket ligger i den nu förda skolpolitiken, dels verkar för en
politik som skapar de ökade resurser som vi alla är så betjänta av.
Jag menar att ett ökat lokalt/kommunalt ansvar och ökat ansvar för dem
som arbetar längst ned på skolområdet - om jag får använda det uttryckssät-
tet - kommer att medföra att många av de svårigheter som uppenbarligen
finns kommer att kunna övervinnas och klaras på ett gott och riktigt sätt.
Anf. 120 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Det är ju en from förhoppning att vi skall klara det, men för
det behövs några saker. Det behövs en tydlig och bra läroplan, så att vi vet
vad skolan skall vara till för. Det behövs också ett tydligt uppdrag till kom-
munerna när det gäller resursfördelningen.
Jag tycker att det uppdrag som finns i Lgr 80 klart utsäger att de svaga
eleverna, de med särskilt behov av stöd, borde gå först. Det borde vara väg-
ledande också i den nya läroplanen. Där finns inte samma tydliga markering
av detta. Det är allvarligt, särskilt i en situation där resurserna blir knappare.
I en situation med överflöd eller med nära nog tillräckliga resurser är detta
inte lika viktigt. Det är när resurserna är knappa som det är viktigt att vi
fördelar dem rättvist.
Men det är också då som de största kraven ställs på ett visst mod att våga
säga till andra att de kanske måste stå tillbaka, eftersom det finns elever som
behöver resurserna mer, för att dessa elever skall få samma chans till en ut-
bildning.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad i utfrågningen som gjorde att Hans Nyhage
var så stolt över den situation som vi upplever i dagens skola. Vad tyckte
Hans Nyhage var positivt i de rapporter som vi fick från kommunerna?
Anf. 121 HANS NYHAGE (m) replik:
Det var faktiskt mycket i den utfrågningen som gav positiva besked. Att
man från skilda håll betonade bekymmer och svårigheter är uppenbart, men
det gick inte att få fram en bild av att vi med anledning av den ekonomiska
situationen skulle ha en skola på tillbakagång, tvärtom. Man betonade
mycket väl att man klart och tydligt arbetade för att nå de uppsatta målen
och även ansåg sig ha goda möjligheter att nå därhän.
Eva Johansson efterlyser en tydlig och bra läroplan. Det är just det som
vi nu arbetar med i utbildningsutskottet. Jag menar att det föreliggande läro-
plansförslaget är tydligt och bra i olika avseenden och att vi kan ställa oss
bakom det med stor tillförsikt, i all synnerhet som vi lägger så stor vikt vid
att det är kunnigheten och erfarenheten hos de människor som arbetar med
frågorna ute på fältet som kommer att styra arbetet i skolorna.
Vi måste komma ifrån den centrala detaljregleringen, och vi måste som
politiker begripa att vår roll skall vara att angiva de långsiktiga målen, inte
att befatta oss med detaljerna. Där måste vi sätta tilltro till dem som arbetar
ute på fältet.
Det är också i högsta grad det som ligger bakom det betygsförslag som nu
föreligger för behandling i utbildningsutskottet. Det är ganska anmärknings-
värt att man från socialdemokratiskt håll så vill omyndigförklara målsmän
och lärare i arbetet på att komma fram till ett system för hur man skall ge
omdömen om elevernas utveckling och kunskapsnivå i skolorna.
Vad slutligen gäller svagare elever markeras det mycket tydligt i det före-
liggande läroplansförslaget att hänsynen till de svaga eleverna måste vara
mycket mycket stor, och det skall skapas alla tänkbara förutsättningar för att
de skall få en god och likvärdig utbildning.
Anf. 122 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! En framgångsrik skolpolitik kräver bred förankring och en
gemensam vilja att så långt det över huvudtaget är möjligt söka brett samför-
stånd för skolans utveckling. När nu beredningsarbetet i regeringskansliet
gått alltför fort för en bred förankring och samråd med olika grupper om
skolans utveckling, blir det riksdagens uppgift att söka finna samlande lös-
ningar.
Kommunerna genomför nu riksdagens beslut om en treårig programbase-
rad gymnasieskola. Inom ramen för den nya gymnasieskolan vill regeringen
genomföra det man kallar för ”en mer kursutformad gymnasieskola”. Tan-
ken att eleverna själva skall kunna påverka mer i sin utbildning ligger väl i
linje med en socialdemokratisk skolpolitik. Exemplet med eleverna på indu-
striprogrammet som läser franska är bra. De behöver kunna samverka med
företag i andra länder.
Det vi däremot känner oro för är att propositionen i stället för att under-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
83
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
lätta för utveckling och försök inom ramen för den programinriktade skolan
faktiskt låser skolorna till en regelrätt kursutformning. Till det bidrar både
poängsystemet och ett betygssystem där betyg skall sättas på varje enskild
kurs i stället för terminsvis.
Vi har i Sverige mycket liten erfarenhet av en kursutformad gymnasie-
skola. Erfarenheterna från andra länder visar såväl på risker för förflackning
och svårigheter för elever att orientera sig i ett smörgåsbord av olika kurser
som på ökat engagemang för enskilda elever när deras valmöjligheter ökar.
Det är inte rimligt att riksdagen med så bristfälliga kunskaper om den dju-
pare konsekvensen av en hårt kursutformad gymnasieskola slår fast riktlin-
jer som kan bli farliga för gymnasieskolans utveckling.
I stället bör vi ge de kommuner och skolor som kommit långt i sina analy-
ser möjlighet att driva utvecklingsverksamhet med såväl mer kursutformad
gymnasieskola som mer sammanhållna program. Utvecklingsarbetet bör föl-
jas av en politisk kommitté, så att ytterligare förändringar av gymnasiesko-
lan kan baseras på breda erfarenheter och en djupgående pedagogisk debatt.
Vi vädjar till övriga partiers företrädare i utbildningsutskottet att besinna
ansvaret. Utvecklingen av gymnasieskolan får aldrig bli ett hastverk. Därtill
är ungdomarnas utbildning och kunskaper alldeles för viktiga.
Elevernas inflytande i gymnasieskolan får aldrig begränsas till att välja
kurser. Tänk efter, Hans Nyhage! Nog måste det vara också inom kurser,
inom olika utbildningars ram, som det djupa inflytandet utvecklas. Vi skall
inte bara välja och välja bort, vi skall också påverka inom.
Det är allvarligt att vi inte kommit längre i utvecklingen av elevdemokra-
tin i en skolform där eleverna uppnår myndig ålder. Vikten av att gymnasie-
skolan utvecklar demokratiska arbetsformer förstärks av att framtidens ar-
betsorganisation kräver delaktighet och ansvar på alla nivåer.
Det var tillfredsställande att höra Christer Lindblom med sådant engage-
mang tala om utveckling av demokratin i skolan. Jag hoppas att vi gemen-
samt i utbildningsutskottet skall kunna finna former för att stärka inflytandet
i gymnasieskolan.
Vi vänder oss också mot regeringens stelbenta förändringar av skollagen.
Man utesluter ovillkorligt och utan varje pardon alla elever som inte har god-
kända betyg i engelska, svenska och matematik från de nationella program-
men.
Vuxenutbildningen hör dagen och framtiden till. Komvux har delvis en an-
nan funktion än gymnasieskolan. Den som läser på komvux lever ett annat
liv och har andra erfarenheter än gymnasieskolans ungdomar. Utbildningens
roll för fort- och vidareutbildning kräver en uppsättning kurser, som inte har
någon motsvarighet i gymnasieskolan.
Vi menar att det är olyckligt för vuxenutbildningens identitet, om riksda-
gen fattar beslut om en gemensam läroplan för komvux och gymnasieskolan.
Risken är stor att läroplanen blir så urvattnad att den inte får betydelse som
styrinstrument för någon av skolformerna. Skilda läroplaner är inget hinder
för samverkan, men de måste göras med respekt för ungdomarnas och de
vuxna elevernas olika behov.
Förslagen om stärkt språkutbildning ligger i linje med den socialdemokra-
84
tiska regeringens tidigare krav, men vi socialdemokrater delar den oro som
uttrycks från hela skolsamhället för att svenska 2 inte fått en egen kursplan.
Invandrarbarnen kommer att spela en viktig roll i det svenska samhället.
Forskningen är entydig om att invandrarbarnen måste få möjlighet att lära
sig svenska utifrån sina egna förutsättningar. Risken är annars stor att deras
språk blir ytligt bra men inte leder vidare in i djupare analyser och förståelse.
Det vore förödande, inte bara för deras skull utan för hela det svenska sam-
hället.
Herr talman! Rasism och främlingsfientlighet äter sig som varbölder in i
vårt samhälle. I ungdomsåren grundläggs våra värderingar och vår männi-
skosyn. Gymnasieskolan måste ta sitt ansvar i kampen för människovärdet,
respekt för andra och förståelse för internationella förhållanden.
Anf. 123 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik;
Herr talman! Jag tackar för de vänliga orden och det beröm jag fick av
Inger Lundberg om mitt engagemang för inflytande. Vi är säkert alldeles
överens i de frågorna - jag tror inte att det är något som skiljer.
Jag vill bara göra några kommentarer till Inger Lundbergs synpunkter på
gymnasieskolan. Vad vi egentligen gör med propositionen är att vi undanrö-
jer hindren för de kommuner som viil gå vidare, och det var väldigt många
som ville det. Jag tycker att det var en splittrad remissbild.
Många kommuner vill ”ta innerkurva” och göra kursutformningen samti-
digt som man utvecklar programgymnasiet, en del kommuner vill ta det lug-
nare och bygga upp ett så att säga mera konventionellt programgymnasium.
Jag tycker att det är viktigt att kommunerna har de möjligheterna, därför att
det är så olika förutsättningar. Men om det skall finnas möjligheter för dem
som jag säger vill ta innerkurvan, måste vi undanröja en del, och det är det
vi gör här.
Det pågår dessutom ett utvecklingsarbete inom ett antal kommuner. Un-
der hösten kommer det att publiceras en sammanställning av det arbetet i en
SOU-rapport. Där kommer vi att få en del tips och synpunkter på vad som
är möjligheter men kanske också vad som är problem med ett programgym-
nasium.
Inger Lundberg tog upp att elever som inte har godkänt i engelska,
svenska och matte inte skall ha möjlighet att komma in på nationella pro-
gram. Det handlar naturligtvis till syvende och sist om studieförutsättningar,
att eleverna också skall ha en rimlig förutsättning att klara av studierna.
Självklart ligger det ett enormt ansvar på grundskolan att så att säga leve-
rera så få barn som möjligt med dåliga kunskaper i engelska, svenska och
matte. Därför hoppas jag att i en framtid det antal barn det kommer att bli
fråga om, som inte har möjlighet att komma in på de nationella program-
men, skall vara mycket begränsat.
Skall det vara samma läroplan för komvux och gymnasieskolan? Ja, jag
tror att det är viktigt att man har ett gemensamt dokument med gemen-
samma värderingar. Dessutom är det naturligtvis viktigt att man i målformu-
leringen för de olika skolformerna talar om det specifika med komvux och
med gymnasieskolan och på det viset plockar fram så att säga själen i båda
de här skolformerna.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
85
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
Anf. 124 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Det gläder mig, Christer Lindblom, att vi är överens om vik-
ten av att utveckla demokratin i gymnasieskolan. Då hoppas jag att vi inte
bara är överens i den stora retoriken utan att vi i praktiskt arbete i utskottet
kan hitta några förbättringar av formerna som underlättar en sådan utveck-
ling.
Vi är också ense om att undanröja hinder för försök med kursutformad
gymnasieskola. Vi socialdemokrater känner oro för att hela skolsystemet lå-
ses till den modell för betygs- och poängberäkning som nu föreslås i proposi-
tionen. Det är, precis som Christer Lindblom säger, för tidigt. Det är kanske
väl komplicerat att diskutera i kammaren, men jag hoppas att de borgerliga
vill granska propositionen och dess konsekvenser för den samlade gymnasie-
skolan med ödmjukhet.
Jag tror att många ungdomar behöver stärka sina kunskaper innan de går
in i de nationella programmen. Regeringen skapar en idiotregel som gör att
det individuella fallet inte kan prövas. Den typ av formalism som slår mot
enskilda ungar hoppas jag att vi skall få bukt med när vi jobbar med frågorna
i utbildningsutskottet.
Jag fick inte svar på frågan om varför ni inte vill ha en kursplan för svenska
2, Christer Lindblom. Oron är så stor ute på skolorna och bland invandrar-
eleverna att ni måste ge ett svar - helst här i kammaren, eller åtminstone i
utskottet.
Anf. 125 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Jag vill be Inger Lundberg om ursäkt. Jag uppfattade inte
frågan om kursplanen för svenska 2, och det var därför jag inte svarade.
Det förs framför allt i den proposition som handlar om grundskolan ett
resonemang om kursplan för svenska 2. Det är litet komplicerat att skriva
en kursplan efter den mall som finns för de andra kursplanerna. Därför har
man låtit bli att göra en sådan.
Jag menar precis som Inger Lundberg - jag tror att vi är överens i den
frågan också - att det är kolossalt viktigt att det vi föreslår inte försvagar
undervisningen i svenska 2. Vi vill inte ge signaler som får kommunerna att
tro att de kan dra ned på undervisningen eller som får dem som går på lärar-
utbildningen att inte uppfatta ämnet som väsentligt. Där är vi alldeles ense.
Det gäller att hitta en formel för att skriva om svenska 2 på ett sådant sätt
att det klart framgår vad regeringen och riksdagen tycker om ämnet och hur
det skall utformas. Det är också en mycket angelägen diskussion som jag
tycker att vi skall fortsätta i utskottet.
Inger Lundberg säger att vi inte får stanna vid retorik. Det är alldeles rik-
tigt. Också Christina Linderholm var tidigare inne på det faktum att man
hittar väldigt få konkreta förslag i socialdemokraternas motioner. Det be-
kymrar oss litet grand. Då kommer det lätt att handla om retorik.
Poäng- och betygssystemet är ett helt nytt system som utformats just för
det kursutformade gymnasiet. För det traditionella gymnasiet finns redan
hela systemet. Det finns ett betygssystem och kursplaner eller programpla-
ner, och därför behövs det inte göras något speciellt för den typen av gymna-
sieskola.
Det finns skrivningar i propositionen som visar att svagpresterande elever
som har svårt att komma in på de nationella programmen med hjälp av indi-
viduella program eller stödkurser faktiskt kan börja gymnasieskolan för att
så småningom slussas in på ett nationellt program. Det finns en flexibilitet i
systemet både i grundskolan och i gymnasiesystemet som gör att vi skall
kunna klara fler svagpresterande elever än vad skolan av i dag gör.
Anf. 126 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Tyvärr är det just flexibilitet som saknas efter ändringen i
skollagen, Christer Lindblom. Det är det vi beklagar. Vi hoppas att ni är
beredda att mjuka upp skrivningarna kring behörighetsreglerna när vi job-
bar vidare med frågorna i utskottet.
Jag är glad över att Christer Lindblom inte personligen visar prestige när
det gäller frågan om kursplan för svenska 2. Propositionen har redan givit
skolsamhället mycket olyckliga signaler.
Utskottet fick för några dagar sedan rapport om att studenter vid högsko-
lorna hoppar av från undervisningen i svenska 2 därför att de är osäkra på
om det kommer att finnas underlag för tjänster i framtiden. Det finns en så
stark oro och en så stark tveksamhet i skolsamhället att det är viktigt att vi
går varandra till mötes. Det är utomordentligt angeläget att ni borgerliga i
denna fråga ser mer till saken än till regeringens prestige och följer det so-
cialdemokratiska förslaget om en särskild kursplan för svenska 2.
Sedan skall vi gå vidare i utskottet och tolka de i många stycken mycket
otydliga skrivningarna när det gäller kursutformad och programbaserad
gymnasieskola. Att döma av de uttalanden Christer Lindblom gjort verkar
han vara beredd att göra det med öppet sinne och utan att riskera någonting
för gymnasieskolan. Vi får se om det de facto blir så när vi diskuterar propo-
sitionen.
Som exempel på konkreta förslag vad gäller utveckling av demokratin kan
jag säga att vi socialdemokrater har krävt att läroplanen skall vara tydligare
när det gäller arbetsmetoder och utveckling i skolan. Vad beträffar gymna-
sieskolan har vi krävt att man skall hjälpas åt att finna modeller. En modell
kan kanske vara särskilda tidspass utanför den egentliga undervisningen där
eleverna kan mötas och utveckla elevinflytandet. Vi vet att just gymnasie-
skolans organisation är ett av de praktiska hinder som gör att de äldsta ele-
verna många gånger har mindre att säga till om i skolan än de allra yngsta.
Anf. 127 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! Med anledning av vad Inger Lundberg hade att säga om det
fria valet vill jag återigen understryka att just det fria valet betonas oerhört
starkt i de föreliggande propositionerna. Det fria valet ökar verkligen elever-
nas möjlighet att påverka och utforma sin egen studiegång. Det kan inte nog
betonas, och det är viktigt.
Medinflytandet för eleverna ökar. Jag kan bara konstatera att det kan få
mycket negativa konsekvenser för elevernas fria val att man från skilda håll
begär att antalet timmar i de fasta timplanerna skall öka. Jag vill att man
skall ha detta alldeles klart för sig.
Regeringen har varit mycket försiktig med att försöka påtvinga kommu-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
87
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
88
nerna någonting vad gäller gymnasieskolan i propositionen. Det står helt
fritt för de kommuner som så önskar att övergå till en mer kursinriktad gym-
nasieskola. Viljan att arbeta med den inriktningen har klart kommit till ut-
tryck från skilda kommuner och även från elever.
Det är väldigt viktigt att vi är lyhörda för signalerna om invandrarunder-
visningen och påståendena om att invandrareleverna inte skulle få en till-
räcklig svenskundervisning. Sådana signaler måste vi naturligtvis uppmärk-
samma. Jag förutsätter att vi i det fortsatta arbetet i utbildningsutskottet inte
minst på denna punkt skall komma fram till reella och riktiga lösningar.
Anf. 128 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag hoppas att jag har rätt när jag tolkar Hans Nyhage så,
att han som ordförande i utbildningsutskottet är beredd att verka för att det
socialdemokratiska förslaget om kursplan för svenska 2 bifalls. Om jag har
rätt eller inte får vi naturligtvis se när vi betar av läroplansförslagen.
Hans Nyhage och jag är inte oense om att det fria valet har betydelse för
ungdomarnas inflytande i skolan. Så är det. Men jag sade i mitt anförande
att rätten att välja inte är den enda vägen till inflytande. Det är väl så viktigt
att eleverna har ett inflytande inom ramen för undervisningen - att de kan
påverka undervisningens utveckling och utformning. Där uppfattade jag en
lyhördhet hos Christer Lindblom.
Men det känns många gånger som om företrädare för moderaterna säger
att vi skall välja skola, starta nya skolor och välja ämnen, samtidigt som de
säger väldigt litet om föräldrainflytande på den enskilda skolan och elevin-
flytande i undervisning. Det är möjligt att jag inte har lyssnat tillräckligt noga
eller att det är så självklart för er att ni inte säger det. Jag tror att det är
viktigt för skolsamhällets skull att ni uttalar det. Demokrati i vardagssitua-
tioner är svårt. Det kan aldrig sägas för många gånger. Så viktigt är det.
Sedan skall vi, Hans Nyhage, gå vidare och arbeta med gymnasieproposi-
tionen. Jag vädjar då att vi icke låser oss för ett system som driver skolorna
till en kursutformad gymnasieskola. Vi skall däremot möjliggöra den utveck-
ling och de försök som sker ute i flera kommuner. Det skall vi göra generöst.
Vi skall också som politiker - det ansvaret har vi - mycket noga följa utveck-
lingen av gymnasieskolan och föreslå förändringar under vägen som kan
stärka och utveckla den och göra den till den spjutspets för svenskt samhälle,
svensk industri och svensk förvaltning som den svenska gymnasieskolan
måste vara.
Anf. 129 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! Vi är klart överens om vikten av rätten att kunna välja skola.
Jag kan garantera Inger Lundberg att vi moderater också står helt bakom
elevernas rätt och möjlighet att påverka själva skolarbetet. Det är oerhört
viktigt. Vi förutsätter att det också sker ute i skolorna. Den rätten kan-inte
ifrågasättas. Det ankommer också på de skilda skolorna att utforma hur
detta på bästa sätt skall gå till. Jag tror att vi är överens även på denna punkt.
När det gäller den kursutformade gymnasieskolan är det klart att vi med
största ansvar och allvar skall ta fasta på de erfarenheter som görs i de gym-
nasieskolor där man nu kommer att arbeta med den inriktningen.
Anf. 130 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Vi skall tro på demokratin och utvecklingen i skolan, och vi
skall förutsätta den. Men det ankommer också på oss, Hans Nyhage, att ta
ansvar för att instrumenten finns och ange dem i läroplan och i de förutsätt-
ningar vi lägger fast för skolorna.
Anf. 131 TUVE SKÅNBERG (kds):
Herr talman! Jag tycker mig ha märkt att socialdemokraterna närmast ma-
nipulativt söker tillämpa ordets makt över tanken i den här debatten. Social-
demokraterna talar tendentiöst genomgående om ”privata skolor” inte ”fri-
stående”. En privat väg eller en privat tomt får bara ägaren bruka. I den
meningen är inte fristående skolor privata. De har bara en annan huvudman
än kommunen.
Låt mig göra en jämförelse. Betänk hur kränkande frikyrkorna hade upp-
levt det om socialdemokraterna hade börjat kalla dem för ”privatkyrkor”.
De står, liksom fristående skolor, öppna för dem som vill söka sig till dem.
Jag vill nu övergå till att tala om högskolepolitik.
I början av september i år fick hovrättslagman Erland Aspelin i Malmö
regeringens uppdrag att utreda frågan hur studenternas rätt att av religiösa,
etiska eller andra skäl vägra delta i vissa utbildningsmoment kan tillgodoses
i högskoleförordningen, dvs. en s.k. samvetsklausul.
En sådan möjlighet att vägra delta i vissa ubildningsmoment av samvets-
skäl och ändå få ut sin examen är ingen nyhet. 1977 års högskoleförordning
gav studenterna en mycket vid rätt att till Universitets- och högskoleämbe-
tet, UHÄ, och senare till Högskolans överklagandenämnd, överklaga lokala
beslut.
Exempel på beslut från högskolorna som överklagats till UHÄ är ärenden
från studenter vid barnmorskelinjen som nekats dispens från obligatorisk
kurs i spiralinsättning och därmed nekats examensbevis från utbildningen.
Barnmorskorna hade av religiösa skäl nekat spiralinsättning med motivering
att spiral kunde ses som tidig abort. Andra fall har gällt studenter vid läkar-
linjen respektive laboratorieassistentlinjen som av etiska skäl vägrat delta i
djurförsök.
Överklagandena har varken varit särskilt många sedan 1977 eller särskilt
svåra att hantera.
I och med avskaffandet av UHÄ för ett par år sedan har situationen blivit
väsentligt annorlunda. Den nya högskolelagen och högskoleförordningen in-
nebär en väsentlig begränsning av rätten att överklaga lokala beslut. Det
finns inte längre någon rätt att särskilt överklaga lokala högskolors beslut i
fråga om obligatoriska kursmoment. Detta är inte tillfredsställande.
Sverige har en lång tradition av respekt för den enskildes samvete. Så he-
ter det t.ex. i den gamla regeringsformen: ”Konungen äger ingens samvete
tvinga eller tvinga låta”.
I glappet som uppstått sedan UHÄ avskaffades är vi för övrigt det enda
landet i västvärlden utan en lagfäst samvetsklausul eller möjlighet att över-
klaga beslut ifråga om obligatoriska kursmoment.
Utredningen är alltså i högsta grad befogad och välkommen. Kerstin
Falck, prefekt på vårdhögskolan i Göteborg, säger i Göteborgs-Posten den
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
89
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
20 februari i år: ”Ja, jag tycker en samvetsklausul vore bra. En sådan klausul
stämmer väl med den humanistiska grundsyn som vården bygger på och som
vi arbetar utifrån. Det är helt riktigt att människorna själva får bestämma
sådant.”
I Aspelins uppdrag ingår att väga studenternas rätt att vägra delta i vissa
moment mot nödvändigheten att studenterna uppfyller målen för den ak-
tuella examen eller mot behoven av viss likformighet i utbildningen som
grund för behörigheten att utöva ett visst yrke. I detta sammanhang skall
utredas om sådana moment bör vara obligatoriska enbart i sådana kurser
som hör till en viss befattningsutbildning utanför yrkesexamen.
Observera också att Aspelins utredning inte innefattar samvetsbetänklig-
heter i det framtida yrket t.ex. i vården, som har sagts i debatten, utan bara
i utbildningen! Det är inte statsrådet för Socialdepartementet utan statsrådet
för Utbildningsdepartementet som kontrasignerat direktiven.
Nu har Socialdemokraterna motsatt sig en utredning om behovet av en
samvetsklausul. Det är mig en gåta att de vill tvinga unga människor att ut-
föra moment som dessa finner motbjudande eller som strider mot deras sam-
veten, t.ex. plågsamma djurförsök eller aborter.
Möjligheten att överklaga har vi, liksom alla europeiska länder, haft till
för ett par år sedan då den försvann som en icke avsedd biprodukt av en
strukturomvandling då UHÄ upphörde.
Det må nu vara Socialdemokraternas uppfattning att människor i allmän-
het och studerande i synnerhet inte skall vägledas av sina samveten. Men
kan de åtminstone inte tillåta att frågan belyses genom en utredning, att en
jämförelse görs med andra länders situation, eftersom vi är ensamma om att
sakna en samvetsklausul, och att konsekvenserna av en eventuell samvets-
klausul utreds? Varför vill Socialdemokraterna kränka unga människors
samveten och tvinga dem att göra det som bjuder dem emot?
Anf. 132 BIRTHE SÖRESTEDT (s):
Herr talman! Jag känner oro, liksom många med mig. Jag känner oro över
den utredning som Per Unckel har tillsatt för att införa en s.k. samvetsklau-
sul i högskoleutbildningen. Det var den utredningen som Tuve Skånberg re-
dogjorde för här.
De studerande skall kunna välja bort vissa obligatoriska moment i utbild-
ningen av etiska, religiösa eller andra skäl. Man skall ändå kunna erhålla sin
yrkeslegitimation.
Ett exempel som nämns, och som Tuve Skånberg också tog upp, är att det
skall finnas överklagandemöjligheter för studenter vid barnmorskeutbild-
ningen som av religiösa skäl vill ha dispens från den obligatoriska kursen i
spiralinsättning. Detta har hittills medfört att dc inte kunnat få examensbe-
vis från utbildningen.
För mig framstår detta som om utbildningen inte blir anpassad till de krav
och kunskaper som fordras för att verka inom yrket. Jag menar att en yrkes-
legitimation är en sorts varudeklaration som betyder att den människa som
har fått den följer de lagar och regler som gäller i landet. Antingen finns det
moment som inte behövs i utbildningen, och då kan de tas bort, eller också
90
är de nödvändiga. Då kan man inte anses ha en komplett utbildning om de
saknas.
Att ge barnmorskor och läkare möjlighet att redan i utbildningen välja
bort kunskaper som rör aborter och viss preventivmedelsrådgivning kommer
på sikt att leda till en uppdelning i vården, vilket vi kan se i andra länder. I
Frankrike finns redan nu en lagfäst samvetsklausul, och där är det i dag näs-
tan omöjligt att få abort utförd på offentliga sjukhus. Även i länder där abort
är tillåten kan man finna att det inte främst är patientens behov utan perso-
nalens värderingar som styr vården.
Tvärtom visar all erfarenhet här att väl utbildade barnmorskor i en intensi-
fierad preventivmedelsrådgivning ger resultat i form av färre aborter. Abor-
ter och preventivmedelsrådgivning är en del av barnmorskeyrket och gyne-
kologyrket. De hänger intimt samman med varandra.
Det finns en överväldigande uppslutning kring vår nuvarande abortlag-
stiftning. Stödet för fria aborter har ökat under de senaste tre åren. Abort-
motståndarna har på olika sätt fört antiabortkampanjer, och ett led i dessa
är att få till stånd en samvetsklausul. De vill skapa ett samhällsklimat som
skuldbelägger kvinnorna och gör det svårare för de kvinnor som måste ge-
nomföra en abort.
Kvinnan har rätt att själv bestämma om hon vill fullfölja en graviditet.
Den rätten får inte ifrågasättas. Den får heller inte saboteras genom att det
inom yrkeskårer som skall hjälpa henne finns personer som inte har den ut-
bildning som behövs, och som kan brista i objektivitet när det gäller att
stödja henne i det beslut hon fattar.
Socialutskottet slår fast att vår nuvarande abortlagstiftning inte skall änd-
ras. Däremot kan nämnda utredning ge upphov till förändringar som det inte
finns något stöd för i samhället. Förändringar i högskoleförordningen kan
ske i det tysta utan bred remissomgång och debatt.
Eftersom en samvetsklausul är en grundläggande fråga när det gäller vård-
utbildningarna vore det på sin plats med ett besked om utredningens fort-
satta behandling, vilket remissförfarande som planeras och hur regeringen
tänker informera riksdagen om eventuella förändringar i högskoleförord-
ningen.
Anf. 133 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Birthe Sörestedt blir mig svaret skyldig på min avslutande
fråga: Varför vill Socialdemokraterna kränka unga människors samveten
och tvinga dem att göra det som bjuder dem emot? Sedan drar hon in frågan
om abortsituationen i vården. Aspelins utredning skall belysa behovet av en
samvetsklausul i utbildningen. Frågan om en eventuell samvetsklausul i vår-
den är en helt annan fråga, och den skall inte den här utredningen belysa.
Låt oss ändå för det akademiska intressets skull ta upp den fråga som
Birthe Sörestedt aktualiserade. Socialstyrelsen har i sina föreskrifter sagt att
ingen skall tvingas medverka vid aborter. Det är tydligt att Birthe Sörestedt
har cn annan åsikt. Det framgår av det brittiska underhusets socialutskotts
rapport Conscience Clause 1989/90:10 att Sverige är det enda landet i
Europa utan lagligt skydd för sjukvårdspersonal att vägra delta i aborter.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
91
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
92
Det är dock sant att det på ledarplats i Läkartidningen nr 10 i år hävdades
att ingen läkare har ovillkorlig skyldighet att utföra viss behandling.
Så till frågan om studenten som har gått ut en utbildning och utnyttjat sam-
vetsklausulen. Då kommer det av dennes utbildningsbevis att framgå vilka
moment som inte gåtts igenom samt vilka han eller hon gjort i stället. Det är
en viktig information till en eventuell arbetsgivare för att denna skall kunna
placera rätt person på rätt plats och förebygga att ett samvetsproblem upp-
träder så att säga akut inom vården.
Frågan är: Finns det behov av en samvetsklausul i själva vården och inte
bara i utbildningen? Frågan är fortfarande enbart av akademiskt intresse.
Det är inte detta utredningen skall handla om.
Nils Crona, chef för kvinnokliniken på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg,
säger i en artikel i Göteborgs-Posten den 20 februari i år: Jag har förståelse
för den som har samvetsbetänkligheter, och jag tror att en klausul är nödvän-
dig ju mer mångkulturellt samhället blir. Självfallet kan en barnmorska ha
arbetsuppgifter som inte förutsätter medverkan vid abort.
Anf. 134 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Det är en avsevärd skillnad, Tuve Skånberg, att ta bort mo-
ment redan i utbildningen. I själva yrkesutövandet är den personliga värde-
ringen inom själva legitimationens ram avgörande.
Vi socialdemokrater kan mycket väl förstå att människor har olika betänk-
ligheter. Vi vill inte tvinga någon till att utföra något man inte vill göra. Men
varför då välja de yrken där man har betänkligheter?
Vi vet av erfarenhet från andra länder där man har denna samvetsklausul
hur det delar upp arbetet. Det gäller kanske särskilt inom vården, där pre-
ventivmedelsrådgivning och abort mycket väl hör samman med de andra de-
larna inom just kvinnovården.
Man skall inte tro att vi i framtiden kan ha råd att ha en uppdelad vård
där vi har kompetent personal för alla lägen på ett ställe och inte kompetent
personal på andra ställen. Hur skulle det vara vid akutmottagningar och
andra ställen? Skulle man ha en dubbelbemanning?
Anf. 135 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Birthe Sörestedt gör gällande att en samvetsklausul skulle
utnyttjas av så många att det skulle bli svårt att få en abort utförd. Det finns
inga skäl att tro att det skulle bli fallet i Sverige. Möjligheten har funnits för
t.ex. gynekologstuderande att överklaga under tiden 1977-1991. Men mig
veterligen har den aldrig utnyttjats.
11.ex. Italien och Frankrike är det en stor del av vårdpersonalen, som för
övrigt till största delen är kvinnor, som vägrar att utföra aborter av samvets-
skäl. Det är riktigt.
Annika Landgren, själv underläkare på Östra sjukhuset i Göteborg, kom-
menterar just denna fråga om en samvetsklausul i vården i tidningen Dagen
den 26 februari i år. Hon säger: Om ett fåtal utnyttjar samvetsklausulen
borde det inte innebära något problem för arbetsgivaren. Men om många
utnyttjar den bör man i stället ifrågasätta den delen av verksamheten.
Gör Birthe Sörestedt detta? Är hon beredd att låta unga människor själva
fä känna om ett visst utbildningsmoment är det riktiga, eller vill hon ge dem
yrkesförbud? Yrkesförbud är faktiskt möjligt att få som en konsekvens av
den reaktion hon ger uttryck för.
KLM, Kristna läkare och medicinare i Sverige, sade i ett uttalande vid sitt
årsmöte i juni i år: Detta ifrågasättande av vårdpersonalens rätt till självbe-
stämmande och deras eventuella önskan att slippa medverka vid t.ex. abor-
ter, och i framtiden eventuell dödshjälp, till följd av en önskan att visa re-
spekt för människolivet från befruktningsögonblicket är illavarslande.
Nu gäller samvetsklausulen också t.ex. plågsamma djurförsök. Det har
Birthe Sörestedt över huvud taget inte kommenterat. I ett känt fall ställdes
läkarstuderandena inför ett djurförsök som de uppfattade som onödigt och
plågsamt för djuret och därför oetiskt. Läraren insisterade på att momentet
var obligatoriskt och nödvändigt för utbildningen. Studenterna gjorde då en
kontroll som visade att detta djurförsök inte bedömdes som nödvändigt eller
ens fanns med i kursen på någon annan läkarutbildning i landet. Vilka slut-
satser drar Birthe Sörestedt av det?
Anf. 136 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Tuve Skånberg hänvisar till yrkeskunniga människor i Göte-
borg som tycker att man skall införa en samvetsklausul. Det finns många
inom gynekolog- och barnmorskeyrket som tycker tvärtom. Det innebär en
uppdelning av vården och ett ifrågasättande av vissa delar inom sjukvården.
Den slutsatsen kan man dra om man tittar runt om i vår värld.
Även när det gäller andra områden än kanske vårdutbildningarna kan det
få stora konsekvenser om det finns samvetsklausuler som gör att man kan
låta bli att delta i någon form av utbildning.
Man kan tänka sig att t.ex. en polis i polisutbildning inte skulle vilja bära
skjutvapen. Det skulle naturligtvis få konsekvenser för den typen av utbild-
ning och legitimation.
Jag tycker att vi borde få möjlighet att ingående diskutera samvetsklausu-
len - och inte bara som en ändring i en förordning - här i riksdagen. Jag
undrar vad regeringen kommer att göra för att vi skall få möjlighet till det.
Anf. 137 KRISTINA SVENSSON (s):
Fru talman! Liksom tidigare socialdemokratiska talare är jag mycket kri-
tisk till den skolpolitik som den borgerliga regeringen driver.
Det man så stolt kallade för Europas bästa skola visade sig vara ett tomt
och ihåligt slagord. Eva Johansson har här i debatten tidigare belyst detta
med konkreta exempel.
Jag är mycket oroad och bekymrad, och min oro förstärktes när jag läste
de förslag till läroplaner som skolministern har lagt fram. Min oro delas av
elever och föräldrar, av lärare och andra personalgrupper inom skolan.
Skolans värdegrund skall bygga på allmänmänskliga värden, t.ex. respekt
för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, solidaritet
mellan människor och jämställdhet mellan kvinnor och män.
I regeringens förslag till nya läroplaner används begreppen ”kristen etik”
och ”västerländsk humanism” i det här sammanhanget. Det är mycket märk-
ligt. Under modern tid har det funnits en bred enighet i Sverige om att den
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
93
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
94
allmänna skolan skall vara icke-konfessionell. Ingen religion eller ideologi
skall ges särställning. I den kommunala grundskolan skall man kunna gå vare
sig man är icke-troende, jude eller muslim, utan att känna sig kränkt eller
utstött. När man behandlar den här propositionen i utbildningsutskottet
måste man uttala att verksamheten i skolan skall ha en icke-konfessionell
prägel.
Fru talman! Arbetet för internationell och kulturell förståelse måste få
stort utrymme i skolan. Det internationella beroendet ökar för alla nationer.
Nationernas livsvillkor blir alltmer sammanflätade. Beroendet ökar på alla
plan: politiskt, tekniskt och ekonomiskt.
Nationella gränser får mindre betydelse. Genom moderna kommunikatio-
ner kan människor röra sig över gränser på ett helt annat sätt än tidigare.
Befolkningsströmmar ökar inom och mellan länderna. Detta är en del av vår
verklighet - skolan får därför inte utelämna de globala frågorna.
Som socialdemokrat beklagar jag att världen utanför Europa och de för
mänsklighetens framtid så stora och avgörande överlevnadsfrågorna starkt
tonats ned i regeringens förslag till ny läroplan.
I förslaget beskrivs det internationella perspektivet utan att man ens näm-
ner tredje världen. Ordet ”internationell” betyder enligt ordlistan detsamma
som ”världsomfattande”. Läroplansförslagen innebär en inskränkning som
gör ordet liktydigt med en begränsad del av världen, nämligen Europa.
Finns då ingenting utanför Europa? Sverige har en lång tradition av solida-
ritet med och bistånd till tredje världen. Detta bör komma till uttryck i läro-
planerna. Det har också flera tunga remissinstanser påpekat, bl.a. Hem och
skola.
I den nuvarande läroplanen talas det om relationerna mellan syd och nord
och om vårt beroende av tredje världen. Undervisningen om de globala frå-
gorna måste självfallet finnas med och får inte minskas på bekostnad av det
europeiska perspektivet. Det handlar om både-och.
Det har väckts flera motioner i den här frågan. Jag tar för givet att Folk-
partiet och - hoppas jag - även kds tillsammans med Socialdemokraterna
kommer att medverka till att rätta till det här.
Fru talman! Jag vill också kort belysa jämställdhetsaspekten i skolans
verksamhet. Jag finner det förslag som regeringen har lagt fram mycket mot-
sägelsefullt. Man talar om att jämställdhetsarbetet skall lyftas fram i såväl
läroplaner som kursplaner. Det låter bra. Men hur kan man då komma till
slutsatsen att inte längre garantera en minsta undervisningstid i t.ex. ämnet
hemkunskap?
Enligt regeringens förslag finns ingen tid avsatt för arbetslivsorientering.
Detta är märkligt ur flera perspektiv. Ett jämställt samhälle grundläggs ti-
digt, bl.a. i de val eleverna gör i skolan. Den praktiska arbetsorienteringen
är ett mycket viktigt instrument för elevernas kommande val av yrkesutbild-
ningar.
Fortfarande har vi i Sverige en könssegregerad arbetsmarknad. Skolans
ansvar att bryta detta mönster är stort. Eleverna måste ges möjligheter att
pröva olika yrkesområden.
Jag menar att yrkesvalsinformation och praktisk arbetslivsorientering i
stället måste utökas. En färsk undersökning från Göteborg visar att tidpunk-
ten för yrkesvalsinformationen måste ned i åldrarna och att prao måste börja
redan på mellanstadiet. Denna undersökning visar att regeringens förslag i
denna fråga är mycket kontroversiellt.
Jag blir också djupt upprörd när den moderata skolministern ironiserar
över skolans ansvar att ge eleverna demokratisk fostran. Demokratin måste
ständigt erövras - den är inte för alltid given. Vi läser i tidningarna och ser
i reportage på TV om att rasism breder ut sig i svenska skolor. Vi känner till
flera fall av mobbning.
Fru talman! Skolan kan aldrig komma ifrån sitt ansvar i den här frågan.
Demokratisk fostran är en av skolans huvuduppgifter och måste så förbli.
Anf. 138 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Fru talman! Jag skall inte kommentera allt vad Kristina Svensson sade,
men jag skulle när det gäller skolans värdegrund vilja påpeka följande. När
man talar om den kristna etikens betydelse här är det ingen som på något
sätt har tänkt sig att den svenska skolan skall bli en konfessionell skola. Det
framgick mycket klart vid en uppvaktning i utbildningsutskottet häromda-
gen. Där var det representanter för alla de stora religioner som är represen-
terade här i Sverige. Från andra religionsföreträdare än de kristna var man
helt på det klara med att när vi talar om den kristna etiken menar vi den
värdegrund som vi i det här landet har byggt på sedan många hundra år till-
baka. Man var helt enig om att detta skulle vara grunden för vår skola. De
hade alltså uppfattat att det inte är fråga om att vara konfessionell i den
svenska skolan. De som inte tycks ha förstått det är vänsterpartister och so-
cialdemokrater. De lever i ett hörn av världen för sig själva i det här avseen-
det.
Överlevnadsfrågorna och frågan om att vidga perspektivet finns i viss mån
med i propositionen. Jag håller med om att det är väldigt viktigt att vi inte får
ett för snävt perspektiv och bara ser Europa. Att detta har framhävts beror
naturligtvis på att vi just nu håller på att gå in i ett utvidgat och fördjupat
samarbete med Europa. Naturligtvis får vi inte försnäva perspektivet. Det
är viktigt att detta står klart för alla.
Anf. 139 KRISTINA SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tackar för svaret och konstaterar att utbildningsutskottet
kommer med förtydliganden i de här två avsnitten. Det är jag mycket glad
för.
Anf. 140 HANS NYHAGE (m) replik:
Fru talman! På s. 104 i läroplansförslaget står följande:
”Människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga
och utsatta samt alla människors lika värde utgör kärnan i de värden skolan
skall gestalta och förmedla. Tillsammans med aktningen för varje människas
egenvärde och respekten för det levande, utgör de den etiska grunden för
skolans arbete. Det är värden som bland annat genom kristen etik och väs-
terländsk humanism har en djup förankring i vårt land.”
Vad är det som inte är korrekt och riktigt i detta? Var talas det om att
skolan skall vara en konfessionell skola?
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Utbildnings- och
skolfrågor
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
96
Skolans uppgift och demokratin kan aldrig ifrågasättas och har aldrig hel-
ler ifrågasatts.
Anf. 141 KRISTINA SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kan alltså ytterligare en gång konstatera att det finns en
överensstämmelse och att det kommer att tydliggöras att skolan skall vara
icke-konfessionell.
Skattepolitik
Anf. 142 LARS HEDFORS (s):
Fru talman! Det finns mycket som tyder på att regeringens hittills förda
skattepolitik har bidragit till den närmast katastrofala utvecklingen på den
svenska arbetsmarknaden. Man har kraftigt höjt skatterna för hushållen,
särskilt för de sämst lottade hushållen. Det leder naturligtvis till en minskad
konsumtion med ty åtföljande minskning av produktion och sysselsättning.
Samtidigt har man sänkt skatterna för höginkomsttagare och kapitalägare.
Det skapar inga nya jobb av den mycket enkla anledningen att det inte ökar
efterfrågan och följaktligen inte heller produktionen.
Man skall ju göra precis tvärtom. Man skall höja skatterna för de grupper
i samhället som klarar en sådan höjning utan att minska sin konsumtion, dvs.
höginkomsttagare och kapitalägare. Om man skall se till att den stora mas-
san av hushåll och enskilda - t.ex. genom tillfälliga skattesänkningar - får
möjligheter att öka sin konsumtion och därmed stimulera produktion och
sysselsättning.
Det är därför som vi socialdemokrater länge har pläderat för en tillfällig
sänkning av momsen. Det skulle ha blivit den stimulans som näringslivet och
hela samhället så väl behöver. Det skulle sätta fart på efterfrågan. Det skulle
öka produktionen och skapa jobb. Det skulle kanske rent av kunna skapa
den optimism och den framtidstro som så väl behövs i dessa dystra tider. En
efterfrågestimulerande politik förespråkas ju numera också av allt fler eko-
nomer av facket.
Vi socialdemokrater har också länge pläderat för en höjning av skatten för
höginkomsttagare genom en s.k. värnskatt och för kapitalägare genom
höjda kapitalinkomstskatter och en bibehållen men reformerad och effekti-
viserad förmögenhetsskatt. Det skulle inte menligt påverka sysselsättningen.
Det skulle däremot bidra till att förbättra ett katastrofalt dåligt budgetsaldo
och framför allt till att förbättra skattesystemets fördelningspolitiska profil.
Den profilen har förvisso fått sina smällar av en borgerlig regering, som tycks
ha föresatt sig att återinföra klassamhället i Sverige.
För bara någon vecka sedan publicerades en rapport från Riksrevisions-
verket som visade att den borgerliga regeringen, med moderaterna i spetsen,
inte bara hade höjt inkomstskatten för hushållen utan också lagt de tyngsta
bördorna på de sämst ställda hushållen - något som vi socialdemokrater för
övrigt har påpekat under lång tid.
I Riksrevisionsverkets beräkningar ingick ändå inte alla de förändringar
av inkomstskatten som den borgerliga regeringen genomfört. En sådan för-
ändring, som mycket hårt drabbade låginkomsttagarna, var avskaffandet av
avdragsrätten för fackföreningsavgiften.
Går man dessutom ett steg längre och studerar andra skatteförslag från
regeringen, förstärks bilden av en skattepolitik som hårt drabbar lågin-
komsttagarna. På punktskatteområdet finns det ett antal sådana förslag,
t.ex. höjningen av energiskatten för hushållen.
Allt detta tillsammans med ett stort antal skattesänkningar på kapital le-
der oss obönhörligen in i ett samhälle med skrämmande klasskillnader. Och
det är ett samhälle, tro mig, som inte är bra för vare sig hög- eller låginkomst-
tagare.
Men regeringen marscherar oförskräckt vidare på den inslagna vägen. Nu
skall skatten på aktieutdelningar sänkas från 30 % till 0 % och på aktievins-
ter från 25 % till 12,5 %. Det är inte konstigt att aktieägarna jublar över
detta guldregn, för att låna ett ord från Dagens Industri. De som skall betala
kalaset - låginkomsttagare, arbetslösa, sjuka och gamla - har förmodligen
lättare att hålla sig för skratt.
Det är naturligtvis förvånande att moderater och folkpartister stick i stäv
mot givna vallöften för en politik som leder till skattehöjningar på arbete.
Lika förvånande är det emellertid att centerpartister aktivt verkar för en
skattepolitik som ökar klyftorna i samhället. Från det hållet upprepar man
ständigt att man förespråkar en rättvis fördelningspolitik. Vid något - för-
modligen mycket högtidligt - tillfälle sade man sig t.o.m. angripa oss social-
demokrater från vänster. Nu angriper man oss tillsammans med modera-
terna från höger så att det knakar om det.
Det skulle vara intressant att veta om Centerpartiet tänker gå in i den val-
rörelse som nu är nära förestående med löften om rättvisa skatter och hot
om att angripa oss socialdemokrater från vänster i skattepolitiken. Och har
Moderaterna verkligen mage att i denna valrörelse på nytt utlova stora skat-
tesänkningar på arbete?
Anf. 143 PETER KLING (nyd):
Fru talman! Jag skall ta upp tre skattefrågor i denna debatt. Den första
gäller bensinskatten. En utvärdering av bensinskattehöjningen visar att
denna höjning, som vi bestämde i våras, har gett en och en halv miljard till
statskassan. Vad hade man räknat med? Jo, man hade räknat med 5 miljar-
der kronor. Man talar visserligen om bruttosiffror, och vad man hade räknat
med netto har aldrig riktigt framgått.
Den har som sagt gett en och en halv miljard till statskassan. Men vad
gjorde vi samtidigt? Jo, vi höjde avdragen från 12 kr till 13 kr per mil, och det
kostade ungefär 500 miljoner kronor. Intäkterna från bensinskattehöjningen
ligger inte på några 5 miljarder, utan på 1 miljard.
Jag tog mig friheten i helgen att ringa till 35 bensinmacksägare, av vilka
jag fick tag på 23. Jag frågade dem om de hade sagt upp några personer på
grund av att de säljer mindre bensin. Faktum var att två av dessa 23 chefer
svarade att de hade sagt upp en var. Räknar man alltså in den miljard som
staten får in på denna skattehöjning, blir det förmodligen plus minus noll,
om vi nu räknar med en viss arbetslöshet.
Hur skall man då resonera? Som politiker resonerar man självfallet så, att
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 8
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
vi skall höja skatten ytterligare 5 kr för att få in dessa 5 miljarder som vi hade
räknat med. Men vi i Ny demokrati förespråkar i stället en återgång till den
gamla bensinskatten. Vilka är argumenten emot? Jo, att trafikskadorna har
minskat och att dödligheten i trafiken har gått ner. Det är rätt, det har de
gjort. Men det är inte rätt väg att gå. Skall vi satsa på att minska trafikdöden
skall vi göra som man har gjort i Halland, nämligen ett rejält och folkligt
förankrat trafiksäkerhetsarbete. Där har antalet döda i trafiken gått ner med
hälften.
Den andra fråga som jag vill beröra gäller ROT-avdragen, som vi så käckt
beslutade om i våras. Vad sade vi då? Jo, vi sade att man får dra av 30 % av
arbetskostnaderna. Jag sade då från denna talarstol att det inte kommer att
ge ett enda jobb. Jag sade att jag inte tror på att en Volvoarbetare skall
hämta en blankett hos skattemyndigheten och fylla i för att få göra ett av-
drag. Bara den byråkratin skrämmer bort folk.
Vad har resultatet blivit? Jag har talat med representanter för byggbran-
schen, många andra branschorganisationer, elektriker, rörmokare och venti-
lationsarbetare. Detta har inte gett några jobb. Har det gett något är det
marginellt.
Jag sade i debatten i våras att vi från Ny demokratis sida vill ha ett avdrag
för alla på ett basbelopp omkring 35 000 kr. Nu ser vi att det är för dåligt. Vi
vill att man skall kunna göra ett avdrag för reparationer, ombyggnader och
tillbyggnader av lägenheter, villor och egnahem på 50 000 kr. Det skulle
minska den svarta sektorn, som är otroligt stor just när det gäller ombyggna-
der och renoveringar. Det skulle säkert skapa 20 000-30 000 arbetstillfällen.
Vi förespråkar ett direktavdrag vid deklarationen på 50 000 kr. Det kommer
vi att motionera om.
Så till den tredje frågan. Vi sparar ganska mycket i samhället, eller försö-
ker spara. Vi måste dock samtidigt gasa. Vad skall man då satsa på? Jo, ven-
tilen heter moms. Den föregående talaren var också inne på momssänk-
ningar. Men vi från Ny demokrati vill satsa framför allt på byggmomsen. Vi
vill även satsa på tjänstemomsen. Vi tror nämligen att om man gör detta,
skulle det skapa bortåt 30 000-40 000 arbetstillfällen på sikt. Då blir det
ingen ”backaffär” för staten.
Låt oss titta på momsintäkterna på byggsidan. Hur stora var de? De låg
åren 1990 och 1991 på omkring 18 miljarder, 1992 på 13 miljarder, och nu
1993 kommer den kanske att ligga någonstans på 8 miljarder. Det är inte
omöjligt att vi från vår sida kommer att förespråka en 0-gräns på byggmom-
sen under något eller några år, eller åtminstone en nedgång till 12 %. Lika-
dant är det med tjänstemomsen. Den måste ner till 12-procentsnivån. Då
säger några att denna skattesänkning kostar 12-15 miljarder kronor. Men
räknar man med att det skapar 30 000-50 000 arbetstillfällen, så kostar det 2
miljarder per 10 000 arbetare. Då är ekvationen ganska enkel. Det blir ingen
förlust för statskassan. Den vinst vi får är att människor kommer i arbete
igen, och vi minskar framför allt den svarta sektorn. Jag vill påstå att alla de
jobb som utförs privat med anlitande av elektriker, rörmokare eller snickare
till minst 80 % är svartjobb i dag.
Vi politiker måste lära oss att inte tänka politiskt. Vi måste stimulera dessa
verksamheter nu.
Anf. 144 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! I den offentliga debatten har man den senaste tiden talat om
ett begrepp som kallas double talk. Det är en benämning som skall illustrera
ett politikernas och storebrors språk som förvränger verkligheten.
Men i skattepolitiken går Vänsterpartiet säker för en sådan kritik. Vi har
redovisat en icke-populistisk skattepolitik. Vi har lagt fram tuffa förslag. Det
är förslag som skulle ha betytt högre skatt för breda grupper. Vi har talat
om den sanning som säger att arbetslösheten och budgetunderskotten kräver
uppoffringar. Men det är uppoffringar som vi menar att man genom våra för-
slag bär rättvist. Det rör sig bl.a. om slopat grundavdrag för högre inkoms-
ter. Det rör sig om höjd skattesats för inkomster över brytpunkten. Detta är
motsatsen till ”double talk”.
Men i många andra fall kan man undra om det rör sig om medvetet eller
omedvetet s.k. double talk, eller nyspråk. Jag skall ta några exempel.
I sin retorik talar regeringen om sänkta skatter. Men regeringen och Bo
Lundgren vet att man i verkligheten kommer att behöva höja skatterna un-
der 90-talet. Regeringens saneringsprogram för de närmaste åren består av
nedskärningar, det är sant. Men det består också till väsentliga delar av just
skattehöjningar. Minst rör det sig om 20 miljarder netto, enligt Finansdepar-
tementets konsekvenskalkyl. Det kommer att bli mer. Det är jag säker på
och det är säkert ”finansen” säker på också. Detta är ett exempel på ”double
talk”.
Vår moderate skatteminister, Bo Lundgren, vill säkert sänka alla skatter.
Men det enda han egentligen har lyckats sänka är skatten för företag och
kapitalägare. Han skall denna höst gå vidare och en gång till sänka skatten
för företag och kapitalägare, vilket Lars Hedfors var inne på. Motivet sägs
vara att trygga kapitalförsörjningen och jobben. Detta sägs, fru talman, i ett
land där börsen har fördubblats under det senaste året, där börsen slog ”all
time high” häromdagen.
Nej, fru talman, låga företags- och kapitalskatter är ingen garanti för fler
jobb. Vore det så skulle inte Sverige ha problem med arbetslöshet, för Sve-
rige har redan en av OECD:s lägsta företags- och kapitalbeskattningar.
Sedan kommer tyvärr några andra tveksamma resonemang från mina so-
cialdemokratiska vänner. Lars Hedfors anförande kan jag i allt instämma i.
Men jag är kritisk på några punkter. Debattreglerna tvingar mig att ta upp
det nu. Till den borgerliga politiken kan jag återkomma i replikerna.
Socialdemokraterna säger att man skall införa en värnskatt för högin-
komsttagare. Det kommer jag och även min grupp att rösta för. Men det är
ju en värnskatt som skall slopas om några år. Samtidigt säger socialdemokra-
terna att man skall strama åt i ekonomin när konjunkturen vänder. Så, fru
talman, socialdemokraterna skall strama åt och samtidigt sänka skatten för
höginkomsttagarna. En sådan politik går inte ihop. Lika säkert som att jag
kommer att rösta för värnskattens införande kommer jag att rösta emot av-
skaffandet.
Socialdemokraterna säger att man skall spara i socialförsäkringarna, in-
föra egenavgift för löntagarna. Ibland skall detta ge 30 miljarder, ibland
ända upp till 50 miljarder.
Men detta är ingen besparing. Det betyder att löntagarna genom egenav-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
99
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
100
gifter skall betala för de förmåner som man fram till nu finansierat via arbets-
givaravgifter. Förslaget innebär en skatteskärpning på arbetsinkomster. Det
är falsk varudeklaration att kalla en skattehöjning för en besparing.
Fru talman! Både egenavgifter och arbetsgivaravgifter tas ur samma eko-
nomiska utrymme. Det är inte skatter, men deras effekter hänger ihop med
skattesystemet. Det finns också skillnader mellan arbetsgivaravgifter och
egenavgifter.
Arbetsgivaravgifterna har hittills tagits ut på hela lönesumman. Den egen-
avgift vi har stött på - sjukförsäkringsavgiften - tas bara ut på inkomster upp
till sju och ett halvt basbelopp. Resten är fritt från avgift. Den sjukförsäk-
ringsavgift vi har är avdragsgill. Över brytpunkten betalar jag mindre i avgift
än strax under. Alltså är dessa egenavgifter regressiva till sin karaktär.
Genom skattereformen gick vi från ett progressivt system till ett mer pro-
portionellt system, större inslag av lika skatt för alla. Nu får vi mer inslag
av direkt regressiva system, där den som tjänar mer betalar mindre till det
gemensamma. Jag kan förstå att Socialdemokraterna vill införa dessa system
tillsammans med Folkpartiet. När detta ”double talk” avslöjas bland de so-
cialdemokratiska väljarna lär det bli svårt att få gehör för en sådan politik,
om man nu utformar egenavgifterna på detta sätt, med dessa skattekonse-
kvenser. Det vet vi inte ännu, men oron vill jag redogöra för i denna kam-
mare.
Jag har lyssnat i kammaren och vid TV:n till hur lan Wachtmeister från
Ny demokrati ett par gånger i talarstolen har sagt: Bort med tjänstemomsen!
Peter Kling ville bara sänka den till ca 12,5 %. Det är litet mindre, men rikt-
ningen är densamma.
Jag tror att Peter Kling på någon av Ny demokratis tisdagsträffar får ta
upp med Bert Karlsson och lan Wachtmeister hur de skall ha det med tjäns-
temomsen. Ni vill ju gå in i EG. EG förbjuder sänkt tjänstemoms. Man kan
inte driva dessa två ståndpunkter samtidigt, vara för EG och för sänkt tjäns-
temoms. När ni reder ut detta för er själva kanske en av er, lan Wachtmeis-
ter, fortfarande är för EG och en annan, Bert Karlsson, kanske är för sänkt
tjänstemoms. Men vad tycker Peter Kling om det här?
Anf. 145 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är fascinerande att höra på Lars Hedfors. Jag tänkte fak-
tiskt ägna de här minuterna åt att fundera litet grand kring socialdemokratisk
skattepolitik. Regeringens skattepolitik är till skillnad från den Lars Hedfors
företräder känd. Dessutom är den systematisk, symmetrisk och bra för Sve-
riges ekonomi.
Lars Hedfors kritiserar en del inslag i regeringens politik. Det märkliga är
att det är inslag som har kommit till följd av de uppgörelser regeringen har
träffat med socialdemokraterna och till följd av yrkanden från socialdemo-
kraterna. Det skulle vara intressant att höra Lars Hedfors kommentarer till
varför socialdemokraterna menar att man skulle sänka grundavdraget för
löntagarna och höja momsen, som annars skulle ha sänkts, för att finansiera
den sänkta arbetsgivaravgift vi var överens om. Det var ju ni som påyrkade
de skattehöjningar som kritiseras av Lars Hedfors från den här talarstolen.
Sedan pekar Lars Hedfors på Riksrevisionsverkets undersökning om in-
komstbeskattning. Den undersökningen är felvisande. Den är ofullständig.
Den tar upp fyra inkomstskatteförändringar. Två av dem är de inkomstskat-
teförändringar som påverkar människor med inkomster under brytpunkten,
sådana som alltså bara betalar kommunal inkomstskatt. De andra gäller bara
dem som ligger över brytpunkten. De två är det sänkta grundavdraget och
det är att schablonavdraget byttes mot ett icke avdragsgillt belopp för att
ursprungligen finansiera en momssänkning som sedan blev en arbetsgivarav-
giftssänkning, därför att socialdemokraterna ville klara finansieringen ge-
nom att ta tillbaka momsbeslutet.
De två tyngsta skattehöjande effekterna som beräknas av Riksrevisions-
verket är sådana som ni påyrkade. Det är alltså ni som har drivit fram just
de förändringar som ni kritiserar oss för att ha genomfört. Det skulle vara
mycket intressant att höra Lars Hedfors kommentarer till att ni driver en
politik som ni själva menar försämrar för låginkomsttagarna.
Jag kan hjälpa Lars Hedfors. Det är inte på det viset. Skattesänkningar
kommer alltid att gynna hushållen, ingen annan. Det finns de som tror att
skattesänkningar för företagen stannar i företagen. Så är det inte. På samma
sätt som er skattehöjningspolitik stampade ut jobb i Sverige och skapade
problem för svensk industri och övrigt svenskt näringsliv för att skatterna
fördes vidare ut genom högre priser, som försämrade konkurrenskraften och
ledde till utslagning av jobb som vi alla får betala, på samma sätt leder sänkta
skatter för företagen till bättre förutsättningar för produktionen, lägre priser
än annars och fler jobb än annars.
Lars Hedfors kan komma tillbaka och säga: Jamen, var är jobben? Det vi
gör nu är strukturförändringar som kommer att ge resultat. Men på samma
sätt som det dröjde ett år eller ett par innan arbetslösheten ökade till följd
av er 80-talspolitik, kommer det tyvärr att dröja innan våra åtgärder får full
effekt. De förutsätter dessutom, för att bli fullt ut verkande, att vi får en
vändning i ekonomin.
Vad är det egentligen som har gått snett i ekonomin? Varför står vi här
och diskuterar en arbetslöshet som är oacceptabelt hög, mänskligt lidande
och kostnader för oss alla som är onödiga? Står vi här för att regeringen har
fört en felaktig politik sedan den 4 oktober 1991? Det försöker Lars Hedfors
göra gällande. Men han vet att det är fel. Hade jag varit i hans kläder hade
jag känt mig en aning ödmjuk.
Det långsiktiga problemet i svensk ekonomi är de strukturfel som böljade
åstadkommas under slutet av 60-talet och som accelererade under Gunnar
Strängs sista år som finansminister. Jag har hört att Göran Persson skall bli
en ny Gunnar Sträng. Jag vill påminna kammaren om att det var Gunnar
Sträng som fördubblade skatteuttaget under sin tid som finansminister. Nu
kommer antagligen ekonomin att raseras långt innan Göran Persson är fär-
dig, om han får fullfölja den politiken, så det går inte så illa. Men det är den
inriktningen socialdemokraterna har. Det handlar om långsiktiga struktu-
rella problem genom en stor offentlig sektor, socialförsäkringssystem som ni
själva inser måste reformeras, skatter som är orimligt höga.
Det är paradoxalt att ni satt vid makten under början av 70-talet, när de
extremt höga marginalskatterna ledde till en förmögenhetsomfördelning
som gjorde att villaägare och andra fastighetsägare fick det bättre och van-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
101
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
102
liga människor fick det sämre. Samma sak hände under andra hälften av 80-
talet för övrigt.
Detta var strukturproblemen, som åstadkommits av socialdemokraterna,
och därmed följande kostnadsproblem i ekonomin. Det har gett oss en lång-
siktigt sämre tillväxtutveckling än andra länder, sämre tillväxtkraft i ekono-
min. Det har till en del påverkat situationen.
Till detta kommer, Lars Hedfors, det ni ställde till under andra hälften av
80-talet. Det började i valrörelsen 1985, när ni gick ut och talade om varför
yuppien röstade på er, han med sportbilen och dalmatinerhunden. Ni skulle
reda upp ekonomin. Vad gjorde ni? Ni avreglerade med all rätt kreditmark-
naden, tog bort utlåningstak och annat. Men ni gjorde det i en situation där
vi hade hög inflation och höga marginalskatter som gynnade en låneeko-
nomi. Utan tillräcklig kontroll, med en slapp finanspolitik, fick vi en expan-
sion utan like, en karusell vad gällde fastighetspriser och lån med spiralen
uppåt, någonting som vi dyrt får betala nu.
Det största problemet i svensk ekonomi är följderna av det som låg bakom
affischen med yuppien, sportbilen och dalmatinerhunden. Det är det som vi
i dag får lida för. Människor och företag som till följd av er politik lånade
för mycket på 80-talet måste nu amortera och öka sitt sparande. Det senare
måste vi lindra och vända, men det kan vi bara göra genom att föra en politik
som leder till att räntan kan sänkas. Med lägre ränta kan skuldanpassningen
hanteras på ett bättre sätt. Då kommer företagen att kunna och vilja inve-
stera i nya jobb i framtiden. Därför får man inte föröda möjligheterna att
fortsätta med räntesänkningarna genom att driva en slapp finanspolitik på
det sätt som Lars Hedfors föreslog, dvs. genom ofinansierade skattesänk-
ningar. Han stod här och föreslog någonting som leder till ett ökat budgetun-
derskott och antagligen högre räntor: Har Lars Hedfors hört talas om det
som kallas för Carlssoneffekten? Det är när man tror att ni skall få bilda re-
gering igen, och då sjunker kronan samtidigt som räntan stiger. Det är den
effekten som tyvärr gör sig påmind när Lars Hedfors står i talarstolen.
Regeringens skattepolitik syftar till att fullfölja skattereformen, inte ur-
holka den. I skattereformen tog man inte hänsyn till kapitalbeskattningen.
Efter skattereformen hade man fortfarande kvar en förmögenhetsskatt som
drev människor i Sverige, som lyckades med att ge andra människor jobb,
ut från landet. Tetrapak och Ikea är ett par exempel på företag vilkas ägare
flyttade från Sverige. Den typen av pervers skattepolitik har vi inte råd med.
Vi måste göra någonting åt detta, och då är bl.a. kapitalbeskattningen, slo-
pad förmögenhetsskatt och halverad arvs- och och gåvoskatt viktiga inslag.
Detta gynnar i första hand naturligtvis inte dem som har stora förmögenhe-
ter - de kan ju alltid flytta härifrån. Det är vi som blir kvar som drabbas av
följderna av förmögenhetsskatten, främst de som har låga inkomster.
En annan sak som inte ingick i skattereformen var beskattningen av egen-
företagare och handelsbolag. Egenföretagarna och handelsbolagsdelägarna
har så hög beskattning att deras förutsättningar att satsa pengar i det egna
företaget och expandera med vinstmedel blir mycket sämre.
Vi har nu lagt fram förslag som innebär att egenföretagarc och handelsbo-
lagsdelägare får samma skatteregler för kapitalavkastning som gäller för all
annan kapitalavkastning och som innebär att de kan expandera på samma
villkor som gäller för aktiebolagen. Kommer ni att stödja det förslaget, Lars
Hedfors? Eller kommer ni att rösta emot det, så att egenföretagaren straff-
beskattas även i fortsättningen, vilket minskar förutsättningarna för nya rik-
tiga jobb?
Hur kommer Lars Hedfors att ställa sig inför den tredje fråga som inte
togs upp i samband med skattereformen, nämligen frågan om ägarbeskatt-
ningen när det gäller aktiebolag? Är det rimligt att ha en dubbelbeskattning
av det egna kapitalet i aktiebolaget när det främmande kapitalet, som är be-
svärligare och minskar soliditeten, enkelbeskattas? Eller tycker Lars Hed-
fors att också räntorna skall dubbelbeskattas? Det måste väl ändå råda sym-
metri. Vi skapar symmetri. I dag är den dubbla beskattningen av utdelningar
51 %, beskattningen av räntor 30 % och beskattningen av aktievinster 38 %.
Genom vårt förslag blir förhållandet 28 %-30 %-33 %, dvs. sammantaget
lika stor skattebelastning på såväl eget som främmande kapital. Tänker Lars
Hedfors rösta emot också detta förslag, som finansieras inom näringslivssek-
torn, inte utanför, och ytterligare försämra förutsättningarna för nya jobb?
Det vore intressant att få svar på dessa frågor.
Anf. 146 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Det blir svårt att klara av denna kanonad av frågor och påstå-
enden på tre minuter. Jag skall välja ut en del och sedan får jag återkomma
till resten i min andra replik.
Till att böija med måste man konstatera att Bo Lundgren och hans rege-
ringskolleger inte är särskilt modiga. De lägger skulden för allt ont och allt
elände som har hänt sedan den borgerliga regeringen tog över på oss social-
demokrater. Det är nästan spöklikt att behöva konstatera att det var precis
det som också hände när det gick åt skogen 1976-1982. Då var allt Social-
demokraternas fel. Den borgerliga regeringen var inte skuld till någonting
alls. Är det då en händelse, Bo Lundgren, att allt detta onda med snabbt
stigande budgetunderskott och en explosionsartad ökning av arbetslösheten
har inträffat efter 1991? Har ni ingen skuld alls i detta? Om det nu var så illa
när ni tog över, hur kunde ni då i valrörelsen gå ut och lova sänkta skatter
med 10 miljarder per år, kraftigt höjda anslag till försvaret - bara för att
nämna någonting? Om det var så dåligt, hur vågade ni då lämna sådana löf-
ten?
Bo Lundgren kom in på skattereformen, och det tycker jag var alldeles
utomordentligt. Det hade jag förberett mig för genom att spara en artikel
från Dagens Industri, som ju inte precis är känd för att vara en socialdemo-
kratisk tidning. Artikeln inleds med stora bokstäver: ”Sluta rucka på skatte-
reformen. Snart är vi tillbaka i avdragsdjungeln.” Sedan pekar man på ett
antal skatteändringar som den borgerliga regeringen står bakom, t.ex. det
faktum att vi i dag har tre olika momssatser och ändringarna i företags- och
kapitalbeskattningen - ni har sänkt skatterna på kapital kraftigt och därmed
ändrat på den symmetri som Bo Lundgren talade om. Vidare pekar man på
tjänstebeskattningen och alla de avdrag som ni förespråkar. Dessutom skri-
ver man: ”Väljer riksdagen att införa en räcka nya svårkontrollerbara av-
drag, blir nyttan av den nya deklarationen” - dvs. den förenklade självdckla-
rationen - ”betydligt mindre.” Artikeln avslutas med en fråga som jag vida-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
103
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
104
rebefordrar till Bo Lundgren: Vilka mer än skattekonsulterna gynnas av ett
nytt avdragsraseri?
Anf. 147 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Redan när jag var verksam i Moderata ungdomsförbundet
lärde jag mig att om man är trängd i debatter kan man alltid hävda att man
har fått så många frågor att man inte kan svara på alla. Sedan svarar man på
dem som man möjligen kan svara på, men inte på de besvärliga frågorna.
Det var just det som Lars Hedfors gjorde.
Lars Hedfors attackerade mig och regeringen för att vi hade höjt vissa
skatter, men han kan naturligtvis inte försvara att det var han själv och hans
parti som under diskussionerna förra hösten förordade dessa skattehöj-
ningar. Det är beklagligt, därför att det gäller att ta sitt ansvar. Det tycker
jag att Lars Hedfors skall göra.
Mina frågor kvarstår alltså. Jag fortsätter att fråga Lars Hedfors: Tänker
Lars Hedfors rösta nej till förslaget om förändring av företagsbeskattningen,
som bl.a. innebär att dubbelbeskattningen tas bort? Eller skall vi ha dubbel-
beskattning på räntor? Vad skall vi göra i det här avseendet? Det vore bra
om Lars Hedfors utvecklade detta intressanta resonemang.
Lars Hedfors sade att jag lägger skulden för allt elände på Socialdemokra-
terna. Nej, vi har också en viss skuld. Vi borde ha vunnit valet redan 1985.
Då hade det varit mycket lättare. Jag är beredd att ta ansvar för detta. Vi
borde ha drivit en ännu bättre valrörelse. Men folk trodde på det där med
yuppien och sportbilen, att det var drömmen. Man trodde inte att det bara
var spekulationsekonomi och bubblor som sprack och föll till marken och
skapade arbetslöshet.
Lars Hedfors undrade om det var en händelse att allt negativt i svensk eko-
nomi inträffade efter 1991. Det är en retorisk fråga som är felaktig. Vad var
det som hände 1989-1991? Jo, det var då som industriproduktionen föll med
nästan 20 %. Och vad ledde detta till? Jo, ökad arbetslöshet. Spekulations-
bubblan uppstod under 80-talet. Är Lars Hedfors stolt över det, över att ni
under böljan av 70-talet drev fram en våldsam förmögenhetsomfördelning
till förmån för kapitalägare och över att ni under 80-talets andra hälft gyn-
nade spekulationsekonomin i stället för att se till att människor investerade
i riktiga jobb, vilket vi nu försöker att se till att göra genom de åtgärder som
ni avvisar?
Anf. 148 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Bo Lundgren är förvånad över att inte de borgerliga partierna
vann valet 1985. Det är kanske inte så konstigt om man jämför utvecklingen
då med utvecklingen nu. Jag tror att väljarna var så kloka att de förstod att
det skulle ha gått åt skogen med en borgerlig regering. Då var allt det som
i dag är negativt positivt: sysselsättning, investeringar, budgetsaldo m.m.
Det som går dåligt i dag gick bra då. Varför skulle väljarna då i logikens
namn välja en borgerlig regering? Det kan jag inte begripa.
Bo Lundgren ställde en fråga om egenföretagarna. Jag skall svara på den.
Till att börja med: Vi har ännu inte sett något förslag från regeringen. Det
finns de som misstänker - och inte utan fog - att förseningen av detta förslag
beror på att de borgerliga partierna helt enkelt inte är eniga, i vaije fall inte
när det gäller finansieringen. Det handlar om att höja arbetsgivaravgifterna,
vilka är något som Bo Lundgren betraktar som skatt på arbete. Vi säger ab-
solut nej till ytterligare skattesänkningar för kapitalägare. Det är vad det
handlar om, och det pekade också Lars Bäckström på i sitt inledningsanfö-
rande. Man vill sänka skatten för aktieägare, som nu upplever att deras ak-
tier explosionsartat stiger i värde. Vi säger absolut nej till ökade möjligheter
för skatteplanering - det blir nämligen följden av en del av de förslag som ni
presenterar. Vi säger nej till ofinansierade skattesänkningar. Det handlar det
också om i era förslag, Bo Lundgren. Vi säger nej till ett ökat krångel, vilket
också är risken med era förslag så som de presenteras i lagrådsremissen. Och
vi säger nej till en urholkad skattereform. Därvidlag vill jag upprepa den
fråga till Bo Lundgren som Dagens Industri ställde: Vill ni återinföra av-
dragsdjungeln? Det vi säger ja till är att ställa upp för småföretagarna, men
vi vill göra det med seriösa förslag. Vi vet ju att det viktigaste för småföreta-
garna faktiskt är att få ned räntorna. För oss är det viktigast att verka för
det.
Anf. 149 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det bästa ni kan göra för att hjälpa till att sänka räntorna är
att ändra er politik. Det är ju t.o.m. så att finansmarknaden reagerar med
fasa inför tanken att ni har chansen att vinna valet, för man kan förutse vil-
ken politik ni skulle komma att föra.
Ni säger nej till ofinansierade skattesänkningar, säger Lars Hedfors. Men
ert stora huvudnummer i den ekonomiska politiken är ju en gigantisk ofinan-
sierad skattesänkning. Jag förstår inte logiken. Det är klart att vi inte skall
ha någon avdragsdjungel igen. Det vi har gjort är exempelvis att vända scha-
blonavdraget, vilket totalt sett minskar avdragsutrymmet.
Lars Hedfors säger att han inte har sett något förslag från regeringen vad
gäller företagsbeskattningen. Samtidigt kommenterar han förslagets inne-
håll. Det beror på att det finns en lagrådsremiss. Det tar tid att hantera för-
slagen, om att de skall få en riktig beredning. Det finns alltså en lagrådsre-
miss som det går att läsa. Förslaget innebär förbättringar för egenföreta-
garna, som tidigare har varit överbeskattade. Det innebär också att det inom
bolagssektorn genomförs en förändring på ägarsidan som gör att det egna
kapitalet inte längre dubbelbeskattas.
Ni har ju länge pläderat för ett system som innebär att kapital som lånas
till ett företag eller bolag skall enkelbeskattas. Men om man själv eller andra
sätter in pengar som är riskbärande, det som verkligen behövs i dagsläget,
skall de dubbelbeskattas. Detta är en retorisk fråga, för Lars Hedfors har,
om jag minns debattreglerna rätt, inte rätt till någon ytterligare replik. Men
är det rimligt att tro att det blir en bättre egenkapitalförsörjning med dubbel-
beskattning av just det egna kapital som är så viktigt, inte minst för att man
skall kunna få tillräckligt lånekapital för investeringar i nya jobb?
Sedan säger Lars Hedfors att det viktiga för företagen är att ekonomin
kommer i gång. Men när ekonomin kommer i gång och vi genom att driva
en stram finanspolitik - i motsats till vad ni förordar - också får ytterligare
räntesänkningar, hjälper det till i det här avseendet. När ekonomin kommer
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
105
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
106
i gång behöver vi också bygga ut arbetsplatserna. Då måste vi se till att det
lönar sig att investera i nya riktiga jobb, de jobb som ni förstörde förutsätt-
ningarna för genom er 80-talspolitik. Ni måste ta ansvar för den. Var allt väl,
Lars Hedfors, år 1985 och framåt? Nej, det var ju då spekulationsekonomin
blomstrade, men inte den riktiga grundläggande ekonomin. Sveriges eko-
nomi måste renoveras. Detta måste göras genom att skapa förutsättningar
för nya riktiga jobb. Det är beklagligt att ni inte vill vara med i det avseendet.
Anf. 150 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är glädjande att höra Bo Lundgren med sådan kraft och
glädje försvara regeringens politik. Jag förstår bara inte hur man kan göra
det.
Bo Lundgren har läst Finansdepartementets långsiktiga konsekvenskalkyl
som säger att skatten fram till 1997-1998 skall höjas med 20 miljarder kro-
nor. Med även en extremt gynnsam utveckling kommer vi då att ha en stats-
skuld på 2 000 miljarder kronor. Sedan säger Bo Lundgren att skatterna skall
sänkas. Detta är en intressant strategisk fråga som Bo Lundgren borde redo-
göra för.
Bo Lundgren har också läst Finansdepartementets rapport, Sverige,
Europa och skatterna. Jag behöver inte redogöra för innehållet. Där står att
Sverige vid en jämförelse med OECD-länderna har låg kapitalbeskattning
och låg bolagsbeskattning. Detta vet Bo Lundgren. Trots det säger han att
skatterna skall sänkas för att få fart på investeringarna.
Men att i detta konjunkturläge, Bo Lundgren, ta bort dubbelbeskatt-
ningen leder inte till ökade investeringar utan snarare mindre. Om man delar
ut pengarna blir det ingen investering. Stannar pengarna i företaget, blir det
troligen en investering. Konjunkturellt finns det just nu inget sådant sam-
band. Strukturellt tror jag att Bo Lundgren har rätt, att dubbelbeskattning
inte är den ideala formen. Detta tror jag är riktigt. Men det är en annan
fråga. I detta konjunkturläge blir det inga ökade investeringar genom slopad
dubbelbeskattning. Om man slopar dubbelbeskattningen kan pengarna i
stället försvinna på finansiella transaktioner.
Om man vill vidta en snabb åtgärd - där har Socialdemokraterna och vi
rätt - är det direktavskrivningar som ger snabba effekter på investeringsni-
vån.
Hjälp oss, Bo Lundgren, att reda ut följande för nydemokraterna! Visst
är det så, att EG förbjuder slopad tjänstemoms? Bo Lundgren, statsminis-
tern och även jag har varit inne på att sänka skatten på tjänster. Det är viktigt
att berätta för svenska folket att EG förbjuder slopad tjänstemoms.
Anf. 151 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag känner faktiskt glädje över att försvara regeringens poli-
tik. Lars Bäckström har själv sett att jag fortfarande lever ganska sunt och
friskt, trots att jag för ett par år sedan lämnade skatteutskottets trygga hamn.
Det beror på att jag tror på regeringens politik och att jag känner glädje över
att få försvara den. Det kanske också litet grand är ett bevis, även för Lars
Bäckström, på att det är någonting som är rätt i politiken. Lars Bäckström
är ju betydligt mer öppen för argumentation än vad Lars Hedfors är. Jag
beklagar att Socialdemokraterna, det största partiet i Sverige, har blivit en
så trög koloss. Långt om länge insåg socialdemokraterna att marginalskat-
terna var förödande höga. Kanske de också om tio år inser att dubbelbe-
skattningen var felaktig. De kommer att se utvecklingen springa förbi dem.
Det är synd. Det är intressant att Vänsterpartiet i det avseendet visar litet
större öppenhet. Vart det leder vet jag inte riktigt.
När Lars Bäckström talar om skattehöjningar som presenteras i långtids-
kalkylen antar jag att han menar de förändringar på punktskattesidan etc.
som föreslås. Det är fråga om att realvärdesäkra punktskatterna. De skulle
annars sjunka i takt med inflationen, eftersom de mäts i kronor och ören. I
övrigt gäller det att i första hand anpassa utgifterna ned till en inkomstnivå
som är möjlig att vidmakthålla i framtiden.
Det stora problemet är underskottsutvecklingen på den konjunkturella si-
dan. Det strukturella måste vi hantera, och detta har vi lagt upp en plan för.
Vi måste också klara ut det konjunkturella och få tillväxt i ekonomin. Det
finns ljuspunkter, men det tar sin tid innan uppgången tar fart. Det stora
problemet nu är just att skapa förutsättningar för ytterligare räntesänk-
ningar, vilket är något som måste hanteras i annat sammanhang. Men vi kan
genom en trovärdig budgetpolitik skapa förutsättningar, och där kan Lars
Bäckström hjälpa till. Motarbeta de ofinansierade skattesänkningarna som
Socialdemokraterna föreslår! Skapa en trygg majoritet för en förnuftig bud-
getutveckling i riksdagen! På så sätt underlättas också jobbet för Riksban-
ken.
Som jag uppfattade det höll Lars Bäckström med om att vi principiellt inte
borde ha en dubbelbeskattning. Det tycker jag är bra. Försök att förklara
det för Lars Hedfors vid senare tillfälle! Läget är det att vi nu måste vända
utvecklingen i ekonomin. När vi vänder den och börjar att se tecken på
detta, kommer också expansionsmöjligheterna fram. Då gäller det att se till
att människor är intresserade av att placera sina pengar i sina företag eller
att skaffa andras pengar till sina företag, exempelvis Lars Bäckströms. Det
är klart att man då inte vill att avkastningen skall dubbelbeskattas eller trip-
pelbeskattas. Låt oss anta att Lars Hedfors skulle välja den typen av resone-
mang, att döma av tidigare debatt. Men det är inte så man når fram, utan
man måste se till att det lönar sig lika mycket att satsa på det egna kapitalet
som på det lånade. Det är just detta vi föreslår och inte att det skall bli bättre
med det egna kapitalet, men lika bra. Detta förslag hoppas jag att Lars Bäck-
ström är beredd att stödja i riksdagen.
Anf. 152 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Statsrådet har rätt till ytterligare en replik. Detta med mom-
sen, Bo Lundgren: Visst är det så, att EG förbjuder slopad tjänstemoms,
att EG förbjuder en generell sänkning av tjänstemomsen gentemot annan
moms? Detta är ju en entydig fråga som jag vet att Bo Lundgren känner till
svaret på. Jag tror att de svenska väljarna behöver detta entydiga svar från
två kunniga skattepolitiker. Det torde vara värdefullt för att få den diskussio-
nen avslutad.
Dubbelbeskattning är det klassiska systemet för skatt på företagsvinster
och kapitalinkomster. Dubbelbeskattning har man i USA och i Nederlän-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
107
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
108
derna, där skatteutskottet nyligen var. I detta konjunkturläge gynnas inte
investeringarna av en slopad dubbelbeskattning. Detta är ganska basal eko-
nomisk teori. Det skulle göra att man kan flytta vinster från företaget som
blir skattemässigt gynnat. Däremot kan man strukturellt se till att ta bort
dubbelbeskattningen, men då skall man naturligtvis kompensera detta ge-
nom att i motsvarande grad höja skatteuttaget. Man skall inte sänka den all-
männa skatten. Bo Lundgren kan intyga - rätta mig om jag har fel - att Sve-
rige är det land inom OECD som har den lägsta skatten på företag, även om
man tar hänsyn till dubbelbeskattningen.
Vi såg siffror, Bo Lundgren, när vi i skatteutskottet besökte Finansdepar-
tementet i Oslo, som klart visade att Sverige med hänsyn till dubbelbeskatt-
ningen har en mycket konkurrenskraftig beskattning av företag och kapital.
Det går att få fram siffrorna från norska finansdepartementets handläggare,
och jag vet att Bo Lundgren har tillgång till samma dokument som jag. Vi
kan i denna debatt slå fast att Sverige redan har konkurrenskraftig skatt på
företagsvinster och kapitalinkomster.
Slutligen, Bo Lundgren, de 20 miljarder som nämns i konsekvenskalkylen
gäller inga indexregleringar. Tjänstemännen på Finansdepartementet skri-
ver om skattehöjningar på 20 miljarder. Bo Lundgren, är det skattesänk-
ningar som väntar under de kommande åren under 90-talet eller är det skat-
tehöjningar på minst 20 miljarder? Denna fråga går att besvara enkelt och
rakt.
För att sanera ett gigantiskt budgetunderskott - om fem år 2 000 miljarder
kronor - behövs skattehöjningar, besparingar och tillväxt i ekonomin. Alla
de kalkyler som jag har sett och gjort för år 2000 visar att vi fortfarande kom-
mer att ha en betydande skuld i de offentliga finanserna. Vi kan diskutera
siffrorna, men just nu har vi en skuldkvot på ca 35 %. Är 2000 kommer
skuldkvoten, med gynnsamma ekonomiska antaganden, att ligga i interval-
let 44-60 %. Då har man inte råd med skattesänkningar, Bo Lundgren. Man
måste ta ut mer i skatt, spara och skapa tillväxt.
Anf. 153 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Underskottet i statens affärer består dels av en strukturell del
som måste sparas bort, dels av en konjunkturell del som vi måste växa ur.
Vi måste alltså såväl skapa förutsättningar för att eliminera det strukturella
underskottet som vidtaga åtgärder samtidigt, som innebär att det konjunktu-
rella underskottet kan elimineras. För att klara det sistnämnda måste vi
också genomföra skattesänkningar. Det strukturella underskottet innebär
självfallet att takten och omfattningen av skattesänkningarna inte blir de-
samma som vid budgetbalans. Men det går inte att lösa våra problem genom
att höja skatterna. Det vore detsamma som att försöka lösa dagens problem
med det som i går orsakade just de här problemen.
Frågan om momsen finns det inget entydigt svar på. Med nuvarande skat-
testruktur i Sverige är det inte möjligt att generellt sänka tjänstemomsen.
Det vet både Lars Bäckström och jag. Men det finns öppningar och möjlig-
heter att genomföra vissa förändringar, beroende på hur vi väljer att totalt
sett ha strukturen i framtiden. Det är bl.a. just det som en utredare fram till
slutet av januari månad skall studera. Tjänstebeskattningen innefattar inte
bara moms, utan även arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Det är helheten
som i det sammanhanget skall belysas.
Sverige har Europas, t.o.m. OECD-världens, mest konkurrenskraftiga
bolagsskattesystem. Men det är inte bara bolaget som sådant som skall stu-
deras - även om det är nog så viktigt - utan även ägarbeskattningen vad gäl-
ler svenska ägare. I det fallet är det sämre för oss i Sverige, eftersom Sverige
fortfarande har dubbelbeskattning, vilket många andra länder slopat. Det
finns olika regelsystem för detta.
Med de problem som vi har i ekonomin, måste vi skapa förutsättningar
för att soliditeten ökas - åtminstone inte försämras - vid expansion av nä-
ringslivet. Egenkapitalförsörjning måste också fås att fungera. Det tror jag
att vi kan vara överens om.
Jag uppfattar Lars Bäckströms inlägg som att han tycker att vi inte skall
slopa dubbelbeskattningen i dag, men att vi i en vändande konjunktur bör
göra det. Det innebär att han principiellt tagit ställning för ett system med
enkelbeskattning av såväl utdelningar som räntor och kvarhållna vinster, och
för att vi skall sträva efter detta. Det är ett bra, klarläggande besked. Det
gäller att avstå i voteringen denna gång, annars får väl Vänsterpartiet ställa
upp när det gäller att motverka förslag om att riva upp denna beskattning.
Det är också viktigt att slopa dubbelbeskattningen för att kunna få en ökad
rörlighet för kapitalet. Om man tycker att kapital i ett visst företag ligger
fel, är det bra att man flyttar kapitalet till ett annat företag. Det är vad som
eftersträvas i denna reform, förutom lindringar för de allra minsta egenföre-
tagen och handelsbolagen.
Anf. 154 KJELL JOHANSSON (fp):
Herr talman! Efter att ha kämpat för en rättvis småföretagarebeskattning
sedan mitt inträde i riksdagen och efter det att vi i Folkpartiet misslyckats
med att få Socialdemokraterna med på detta, är det naturligtvis med mycket
stor glädje som jag noterar att frågan nu står inför sin lösning och att små-
företagen äntligen får en rättvis behandling.
Vi återkommer med sakbehandlingen av småföretagarebeskattningen.
Jag vill inte köra den tidigare debatten i repris, men jag skall bara ägna nå-
gon minut åt debatten om ekonomin.
Under debatten om regeringsförklaringen raljerade Ingvar Carlsson över
att Carl Bildt använde uttrycket att regeringen tänkte göra Sverige till en
tillväxt- och företagarnation. Det var nu tredje gången som Carl Bildt ytt-
rade detta, och det var tredje året i rad som tillväxten minskar, påpekade
Ingvar Carlsson. Det låter naturligtvis ganska besvärande för regeringen.
Lika besvärande låter det möjligen inte om man betänker att det var på
den borgerliga regeringens första riksdagsdag som detta första gången om-
nämndes i regeringsförklaringen. Det första budgetår som tillväxten sjönk
var under den av Ingvar Carlsson ledda regeringens senaste regeringsår.
Vad menar Ingvar Carlsson? Tror han möjligen att regeringen förfogar
över något trollspö, som inte bara kan vä- utvecklingen över en natt utan
också retroaktivt kan förändra den ekonomi som under Ingvar Carlssons
egen regeringstid rasat brant utför? Det var en treårsperiod under vilken inte
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
109
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
110
bara statsfinanserna eroderades, utan företagens kurvor för produktion, sys-
selsättning och orderingång rasade brant utför.
När Ingvar Carlsson talar om att det var tredje året i rad som Carl Bildt
använde detta uttryck, skedde det nära nog på dagen efter två års borgerligt
regerande. Två år är i detta sammanhang ingen lång tid. Det är den tid som
i stort sett behövs för att vända skutan, och en sådan vändning böljar faktiskt
nu bli klart skönjbar. Exporten har utvecklats starkt. Även på hemmamark-
naden tycks vi vara framme vid en vändpunkt.
Det stora bekymret är, och kommer för ganska lång tid att vara, den höga
arbetslösheten. Man måste ändå hålla i minnet att den kraftigt minskade
sjukfrånvaron, den mycket snabbt ökade produktiviteten och det höga över-
tidsuttaget mycket verksamt bidragit till att arbetslöshetssiffrorna skjutit i
höjden.
Herr talman! Jag kan inte underlåta att något kommentera Göran Pers-
sons inträde som ekonomisk talesman för Socialdemokaterna. Göran Pers-
son hade talat med ekonomer och annat näringslivsfolk. Jag har faktiskt
också talat med en hel del personer - jag gör det fortlöpande - med bety-
dande insyn i svenskt näringsliv. Flera har de senaste dagarna tecknat en
hoppfull bild av dagens aktiviteter inom näringsliv och företag. Verksamhe-
ten och optimismen är mycket påtaglig, säger man. Det skulle vara förvå-
nande, sägs det, om inte detta kommer till synes i form av ökad sysselsätt-
ning.
Bortsett från att Göran Persson uppträdde något pompöst, höll han ett
tonläge som bådar gott för framtiden. Det skall bli intressant att se om han
förmår handla med den logik som Lars Leijonborg påpekade. Den som vill
vara trovärdig när han sträcker ut handen måste också vara beredd att fatta
den hand som sträcks ut mot honom.
Personligen är jag litet orolig när Göran Persson så tvärsäkert hävdar att
det går att få i gång investeringarna genom att sänka momsen. Lars Hedfors
har här också varit inne på den linjen. Det är långt ifrån något riskfritt expe-
riment. Många har pekat på risken att människor ökar sitt sparande i stället
för sin konsumtion. I så fall misslyckas naturligtvis hela operationen.
Jag vill gärna utvidga det resonemanget litet. En konsumtionsstimulans
kan ju faktiskt, enligt min mening, bli ett fiasko även om operationen lyckas,
dvs. att konsumtionen ökar. Erfarenheten från exportindustrin är entydig.
Trots att utsikterna är bättre än på mången god dag, både på kort och lång
sikt, är man starkt obenägen att anställa fler människor. Företagen kör hårt
med övertid och effektiviserad produktion.
Om inte exportindustrin anställer folk, trots att man både i det korta och
i det långa perspektivet har utomordentliga framtidsutsikter, varför skulle
då konsumtionsindustrin göra det, som följd av en stimulans av mycket kort-
siktig natur?
Oavsett om stimulansåtgärderna ger resultat eller ej, riskerar man faktiskt
att statsfinanserna dräneras och arbetslösheten förblir opåverkad.
Herr talman! Mot detta experiment, enligt min mening på förhand dömt
att misslyckas, ställs ett mycket säkrare alternativ. Genom att ge småföreta-
gen vettiga och rättvisa skatteregler, genom att ta bort en straffbeskattning
på kapitalsidan, som vållat stora skador genom åren, säkrar vi tillförseln av
nytt kapital till näringslivet. Därmed stimulerar vi tillkomsten av sunda och
riktiga jobb.
Vi vet alla att investeringarna måste öka mycket kraftigt och att detta krä-
ver ett betydande kapital. Det riskvilliga kapitalet, ägarkapitalet, har här en
nyckelroll. Det är helt enkelt en förutsättning för att tillväxten skall komma
i gång och att nya jobb skall kunna skapas.
På köpet minskar vi också ett osunt kapitalutflöde ur landet inom försäk-
ringssektorn. Vi vänder kapitalströmmen mot vårt land, i stället för från vårt
land när det gäller investerings- och riskvilligt kapital.
Detta, mina vänner, är förvisso inget trollspö, som jag talar om, men det
är en politik för att göra Sverige till en tillväxt- och företagarnation.
Anf. 155 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Jag skall bara kortfattat kommentera Kjell Johanssons syn-
punkter på vårt förslag om att stimulera efterfrågan. Vi har ju tidigare före-
slagit en tillfälligt sänkt moms. Kjell Johansson hävdar att det skulle få till
resultat att folk i stället ökar sitt sparande.
Detta tyder på att Kjell Johansson lever ganska långt ifrån verkligheten.
Om han går ut kommer han att träffa mängder av människor som i dag lever
på marginalen. Det gör de på grund av regeringens åtgärder. Det är åtstram-
ningsåtgärder som drabbar de sämst ställda och skattehöjningar som drabbar
hushållen. Den som lever på marginalen kommer med stor sannolikhet att
öka sin konsumtion, om den stimuleras på något sätt.
Jag skall också ställa samma fråga som jag ställde till Bo Lundgren med
anledning av det som stod i Dagens Industri i tisdags: ”Sluta rucka på skatte-
reformen - snart är vi tillbaka i avdragsdjungeln.”
Det var ju Folkpartiet som tillsammans med oss genomförde skatterefor-
men. Nu är man i gång med att riva upp den. Det är inte särskilt smickrande
för Folkpartiet.
I Dagens Industri pekar man på de tre momssatser som har införts, på att
kapital-, inkomst- och förmögenhetsskatterna har sänkts för välbärgade
människor. Det sätter symmetrin i skattereformen ur spel.
Man tar vidare upp tjänstebeskattningen och säger, litet vitsigt: ”ROT-av-
draget” - som vi beslutade om i våras - ”kan ses som roten till det onda.”
Man säger att det öppnade för en mängd andra avdragsdebatter. Man näm-
ner den s.k. pigdebatten. Man tar upp förslaget om avdrag för ideella gåvor,
riskkapitalavdraget, avdragsrätten för underskott i nystartade företag, av-
draget som blir en följd av vårdnadsbidraget och en mängd andra avdrag.
Man säger: ”Vem, mer än skattekonsulterna, gynnas av ett nytt avdragsra-
seri?”
Jag vidarebefordrar den frågan till Kjell Johansson: Hur är det egentligen
med omsorgen om vår gemensamma skattereform?
Anf. 156 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Min omsorg om skattereformen är ganska stor.
Låt mig börja med Lars Hedfors påstående att jag lever helt borta från
verkligheten och inte märker att människor har det svårt i dag, samt att män-
niskor kommer att konsumera.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
111
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
112
Det var inte jag som hävdade att människor skulle spara i stället. Jag sade
att många har påpekat att de skulle komma att spara pengarna. Den risken
finns självfallet. Även de som har det ganska bra stimuleras av en allmän
momssänkning.
Jag svarar så gott jag kan på Lars Hedfors frågor, och han bör kvittera
med att svara på mina. Vad är det som säger att konsumtionsindustrin tar in
mer folk om konsumtionen ökar, om det blir ett års frist, en lättnad? Export-
industrin har ju under lång tid haft gynnsamma förutsättningar, men tar inte
in folk.
Det är en fullständigt uppenbar risk för att man misslyckas totalt på syssel-
sättningssidan. Alla utgifterna finns kvar, och statskassan dräneras i stället.
Hela operationen har bara lett oss in i en mycket svårare situation. Glöm
bort modellen med att man kan äta sig ur krisen, Lars Hedfors!
I fråga om att riva upp skattereformen är jag självfallet mycket observant
på risken för att ett avdragssamhälle på nytt skall införas. Lars Hedfors tar
upp kritik mot förslag på tjänstesidan som över huvud taget inte är beslu-
tade. Låt oss ta den debatten när vi har frågorna framför oss. Lars Hedfors
nämner avdrag för ideella gåvor osv., som det mig veterligt inte finns något
förslag om än. Han nämner vårdnadsbidraget, som naturligtvis kommer att
innebära bekymmer på avdragssidan. Vi får alltså ta upp de frågorna när de
blir aktuella.
Anf. 157 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Ni har faktiskt börjat riva i skattereformen, Kjell Johansson.
Ni har genomfört nya avdrag, t.ex. avdraget i ROT-verksamheten - som
egentligen var ett enda stort fiasko. Har man börjat göra en sak på avdragssi-
dan, kan man fortsätta.
Nu föreslås i en lagrådsremiss fem års avdragsrätt för underskott i nystar-
tade företag. Därmed skulle en av de allra viktigaste principerna i skattere-
formen rivas upp, nämligen principen att det skall vara vattentäta skott mel-
lan olika inkomstslag. Om det inte finns vattentäta skott, är risken stor för
att man börjar manövrera och manipulera för att komma undan skatt. Då
är vi tillbaka i skatteplaneringens träsk och nolltaxerandets elände. Låt oss
för allt i världen slippa detta!
Det är just därför som man är så orolig på Dagens Industri. Kjell Johans-
son kan möjligen negligera vad jag säger, men han kan väl inte negligera vad
som står på ledarsidan i Dagens Industri, där man är direkt orolig för att
skattereformen skall rivas upp. Man säger att våra möjligheter att använda
den förenklade självdeklarationen försvinner och att skattekonsulterna
kommer att frodas på nytt. Det är det som är så allvarligt.
Kjell Johansson gör en liten, klädsam reträtt när det gäller våra förslag om
konsumtionsstimulerande åtgärder. Han påstår att det inte är han som säger
det, utan andra. Han tvivlar på att det kan gå så, men jag tycker att det är
ett logiskt resonemang. Om människor får tillfälle att öka sin konsumtion
gör de det - speciellt om de lever på marginalen. Ökas konsumtionen, ökas
naturligtvis också produktionen. Då ökar också sysselsättningen, och det
kanske skapas litet optimism i det här landet.
Det är det som denna ekonomiska depression i stor utsträckning handlar
om. Det är också ett psykologiskt fenomen. Folk vågar inte göra det köp som
de annars skulle ha gjort, vågar inte göra det bilbyte som de annars skulle ha
gjort - just därför att de känner pessimism. En liten ekonomisk injektion
skulle kanske kunna väcka optimismen, Kjell Johansson.
Anf. 158 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag har mycket svårt att förstå logiken - Lars Hedfors lycka-
des inte förklara detta för mig. Varför skulle konsumtionsindustrin börja an-
ställa en massa folk när människor helt plötsligt får en liten sänkning av
momsen? Exportindustrin har ju de mest gynnsamma förutsättningarna på
år och dag, men där anställer man inte. Varför skulle konsumtionsindustrin
göra det?
Dessutom är det helt fel att sysselsättningen skulle öka, som Lars Hedfors
säger. Problemet är ju att effektiviteten har ökat så våldsamt i svensk indu-
stri, generellt med 5 % årligen och i bilindustrin med 30-40 %. En 40-pro-
centig effektivitetshöjning innebär att det nu behövs bara sex människor för
att göra en bil, mot tidigare tio.
Det kommer självfallet att bli samma effektivitetshöjning när det gäller
konsumtionsvaror, som ju inte kräver någon som helst nyanställning för att
tillfredsställa den lilla konsumtion som skulle behövas - även om lagren nu
minskar något.
Lars Hedfors nämnde tjänsteavdrag. Det är ett krångligt förslag, men
krångligheten består däri att man har försökt skapa fullständigt vattentäta
skott, för att det inte skall ske någon skatteplanering. Såvitt jag förstår, har
man också lyckats med det - på bekostnad av enkelheten i skattesystemet.
Jag var själv oerhört fascinerad av tanken på ett enkelt, effektivt system
när jag höll på med detta, men vid självrannsakan efteråt har jag kommit
fram till att man också måste tänka på vad det ger i effektivitet och vad det
kan bidra till när det gäller att starta nya företag. Det finns också andra inslag
som jag har funderat över. Det är klart att man måste väga de här olika sa-
kerna mot varandra. Eftersom man från småindustrins och organisationer-
nas sida nu entydigt förklarar att den här avdragsrätten är en mycket viktig
reform tycker jag också att man skall genomföra den.
Anf. 159 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Kjell Johansson sade att regeringspartierna vill få fart på
Sverige genom att sänka skatten på företag och kapitalvinster. Men, Kjell
Johansson, ett stort problem med den åtgärden är att väljarna måste förstå
och acceptera regeringspolitiken, och det kan de inte när man gör så hårda
neddragningar på offentlig service som den här regeringen gör. Som Folk-
partiet säger i sina paroller: Sverige behöver både företag och dagis. Det
tycker svenska folket. Men just nu tycks det bara vara företagen som gäller
i handling.
Om det hade varit så att vi hade haft höga skatter på företagsamheten kan-
ske man ändå skulle ha varit tvungen att ta den diskussionen, men nu är det
ju inte så, och det vet Kjell Johansson.
OECD har räknat ut att skattekilen - det här knepiga begreppet - på en
investering i Sverige vid dubbelbeskattning är 2,0; det är den procentsats
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
113
8 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 8
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
114
man har angivit. Men i OECD är genomsnittet 2,3- Sveriges siffra är alltså
lägre än OECD-genomsnittet.
Kjell Johansson var med i Oslo när det norska finansdepartementet visade
att Sverige har låg företagsbeskattning och låg skatt på utdelning. I Japan är
högsta skatten på utdelning 63 %, i USA 61 %, i Tyskland 57 %, i Sverige
formellt 51 %, men med beaktande av SURV- och Annellavdrag 41 %. Det
är sant att vi har ganska hög reavinstskatt på aktier, men det tycks ju inte
vara något stort problem eftersom börsen slår all-time-high-rekord.
Det finns andra länder som har lika hög skatt på reavinster som Sverige, bl.a.
USA.
Kjell Johansson känner företagandets villkor. Kjell Johansson vet att det
inte är skatterna som är det avgörande. Kjell Johansson vet att svenska före-
tagare nog tycker att det är svårt med höga skatter, men Kjell Johansson är
också skattepolitiker och vet att vi inte har hög skatt på svenska företag vid
en internationell jämförelse. Därför är det här inte en bra åtgärd. Och för-
delningspolitiskt är den omöjlig. Det är omöjligt att få acceptans från dem
som mister sina barnstugeplatser och från de arbetslösa för en miljardrull-
ning till kapitalägare. Det borde väl Kjell Johansson som politiker förstå!
Som företagare vet Kjell Johansson att vi inte har hög skatt på företagsamhet
i Sverige.
Anf. 160 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är korrekt att vi har haft låg bolagsskatt fram till nu.
Vi har fortfarande - eftersom vi inte har hunnit ändra det - en mycket hög
beskattning av småföretag, en beskattning som mycket effektivt förhindrar
expansion. Vi har en dubbelbeskattning som också mycket starkt försvårat
tillkomsten av investeringskapital i företagen.
Därför pläderade och arbetade jag för att vi skulle sänka bolagsskatten.
Vi gjorde det mycket kraftigt. Skillnaden mellan Lars Bäckström och mig är
att jag menar, att om vi har låg bolagsskatt kommer man att ta hem sina vins-
ter och ”skatta” dem i Sverige.
Jag talade för bara några veckor sedan med en företagare. Han sade: Vi
har sju företag i sju olika länder. Vi har aldrig tidigare funderat på att
”skatta” våra vinster i Sverige. Vi har flyttat ut pengarna genom interndebi-
tering, koncernbidrag och allt vad det varit och ”skattat” i det billigaste
landet. Nu är helt plötsligt Sverige det billigaste landet. Vi tar nu hem vins-
terna från alla våra företag och ”skattar” dem i Sverige. - Detta, Lars Bäck-
ström, är klok politik. Det är tredje eller fjärde gången som jag förklarar
detta för Lars Bäckström, och någon gång måste det väl gå in!
På samma sätt är det med det internationella kapitalet, som sätter fart på
verksamheten. Det fick på kort tid Tyskland att blomstra efter ett krig, när
företagen var totalt utarmade. Kapitalet flyttar sig till det land där det finner
goda villkor - inte enbart när det gäller beskattningen av kapitalet, utan det
är fråga om många olika faktorer. Men vi har som land inte längre någon
direkt fördel gentemot Europa. Man lägger inte företaget i Norrland, där
man har ett par hundra mil att skjutsa grejerna - man lägger det i centrala
Europa. Vi måste på något sätt uppväga detta, ha ett totalt system som inne-
bär att företagen etablerar sig i Sverige.
Därför är det oerhört viktigt att vi, som Bo Lundgren sade, inte driver ut
människor utanför Sveriges gränser. Han nämnde ett par - jag skulle kunna
fortsätta med Buketten, Nygren, Kapp-Ahl, Lundberg - människor som har
haft förmågan att skapa billiga bostäder, billiga möbler, billiga blommor och
billiga kläder; de har flyttat utanför vårt land och fortsatt sin verksamhet där.
Nu vill vi ha det tvärtom - vi vill ha dem tillbaka till Sverige, och de är på
väg.
Anf. 161 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! En sak är jag och Kjell Johansson helt överens om, och det
är att vi vill ha dem i Sverige. Vi är helt överens om att kapitalet är interna-
tionellt nu för tiden. De flesta företagare jag känner tar mest hänsyn till ef-
terfrågan, till räntenivåer och till produktivitet när det gäller att producera.
Så till skattefrågan, Kjell Johansson. Nu tar vi siffrorna som vi fick av det
norska finansdepartementet en gång till, så att vi får dem inskrivna i proto-
kollet. Siffrorna vid dubbelbeskattning är alltså när det gäller utdelning: Ja-
pan 63 %, USA 61 %, Tyskland 57 % och Sverige 51 %, men med Annell-
och SURV-avdrag 41 %. Det är mycket bra för Sverige.
Så var det reavinstskatten på aktier: Japan 12 %, USA 24 %, Tyskland
0 % och Sverige 19 %. Det är litet sämre.
Men nu lägger vi ihop bolagsskatten med reavinstskatten: Japan 62 %,
USA 62 %, Tyskland 57 % och Sverige 49 %; med Anneli- och SURV-av-
drag kommer vi ned till 42 %.
När vi lägger ihop allting vinner alltså Sverige! Sverige slås bara av ett land
i de här avseendena, och det är Norge, som är det extrema; det är företagar-
nas skatteparadis - det är sant.
Jag tror att vi skall rikta in oss på att driva ned räntorna, få balans i statsfi-
nanserna och se till att hålla uppe efterfrågan. Det finns inga skäl att nu
sänka skatten för aktieägarna när börsen slår all-time-high-rekord. Deras
verksamhet berättar att de inte behöver några riktade skattesänkningar.
Sedan tycker jag att Kjell Johansson har en poäng i påståendet att man
bör vidta vissa åtgärder för de mindre företagarna, egenföretagarna. Det bör
då finansieras inom ramen för det samlade skatteuttaget på företagsamhe-
ten. Men det är en annan sak.
Vad innebär det att slopa dubbelbeskattningen i detta konjunkturläge? Jo,
företagaren kan då säga: Tar jag nu ut vinsten i stället för att investera den
så får jag lägre skatt. Då kanske företagaren gör det i detta konjunkturläge,
t.ex. köper statsskuldväxlar på sex månader för att få snabba inkomster. Det
gynnar ju inte investeringarna i företaget! Man har alltså valt ett sällsynt
olyckligt tillfälle för att ta bort den här dubbelskatteeffekten. Just nu mot-
verkar det ju faktiskt investeringar i företagen.
Anf. 162 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Som svar på påståendet att man skulle ta ut pengarna vill jag
säga att jag hoppas att man gör det, men det kommer också att bli ett antal
nyemissioner. Det handlar här inte om att bara flytta runt pengarna på bör-
sen, utan det handlar faktiskt om att det måste fram ett nyemissionskapital,
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
115
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
116
och detta kräver då att man inte beskattar vinsterna för hårt - då blir det inte
utrymme för detta.
Här har plötsligt vad som står i Dagens Industri blivit högsta visdom. Jag
tog med mig den artikel som har citerats av ett par debattörer här. Vad står
det där? Jo: ”På Aktiefrämjandet räknar man med att i princip hela skatte-
vinsten sätts in i nyemissioner. De bidrar således med cirka 10 procent (4
miljarder) i det väntade årliga behovet av nyemissioner i svenska företag
fram till sekelskiftet.”
Man talar om 10 % när vi står inför ett våldsamt investeringsbehov. Egen-
kapitalet, nyemissionerna, är nyckeln i det hela. Utan mer egenkapital kom-
mer inget lånat kapital att tillföras. Detta har en oerhörd betydelse för
svensk industri.
Är Norge företagarnas skatteparadis? Om det är så finns det verkligen an-
ledning för Sverige att se upp. I det här paketet har det t.ex. riktats kritik
mot att företagen skall få överföra 50 % av surven till eget kapital. När man
genomförde skattereformen i Norge lät man företagen skattefritt överföra
alla reserver till eget kapital.
Nej, Lars Bäckström, vi är inte helt överens om politiken när det gäller
företagsbeskattningen. I Lars Bäckström, som är en mycket trevlig och sym-
patisk människa med ekorrpigga ögon, finns den gamla socialisten kvar. Han
vill nämligen att man skall beskatta företagen. Det säkraste sättet att få före-
tagen i Sverige att gå på öronen är att införa kollektiva system.
Ni vill nu höja förmögenhetsskatterna. I det gamla systemet gjorde det
inslaget att människor kunde få betala över 100 % i skatt. De fick ta ut våld-
samt mycket pengar ur företagen. Till detta vill ni också lägga icke avdrags-
gill skatt på näringslivslokaler och sådant. Ni vill tillbaka till det system som
effektivt tryckte ner svensk industri och svenskt näringsliv i galoscherna.
Kom inte och säg att vi är överens om detta!
Anf. 163 IVAR FRANZÉN (c):
Fru talman! Vi som fortfarande är kvar i kammaren kan glädjas åt en
vacker höstsol och åt det ljusspel som den bidrar till. Det gör vår vackra kam-
mare ännu vackrare. De glesa leden har gjort att jag tänker avstå från kom-
mentarer till tidigare anföranden, vilket annars är frestande, och i stort sett
hålla mig till mitt manus.
Fru talman! Skatternas huvuduppgift är att ge staten inkomster så att nöd-
vändiga kostnader kan finansieras. Det stora underskottet i statens finanser
kan då tas som motiv för att göra mycket stora skattehöjningar. Samtidigt
vet vi att skatter har styrande effekter, och höga skatteuttag kan få bety-
dande negativ inverkan på den ekonomiska utvecklingen och därmed starkt
begränsa basen för skatteuttaget.
Det är därför viktigt att analysera och ta hänsyn till skatternas styrande
effekter. De kan vara såväl positiva som negativa.
Vi vet att den omfattande lånekonsumtionen i slutet av 80-talet i hög grad
drevs fram av att det var höga marginalskatter och av att det fanns stora möj-
ligheter till skattereduktion om man ökade lånen. Skattereformen har be-
gränsat lönsamheten i att låna och gjort det mera lönsamt att spara. Även
om detta inte är den enda orsaken till att de svenska hushållen på tre år har
gått från en lånekonsumtion på ca 40 miljarder per år till ett sparande på ca
80 miljarder per år är det en viktig orsak. Det ökade sparandet är en fantas-
tisk prestation av de svenska hushållen. Långsiktigt har det ett mycket stort
värde, men just nu utgör det en något besvärande begränsning av konsum-
tionen. Faktum är ändå att de svenska hushållen mitt i lågkonjukturen håller
på att bygga upp ett sparkapital som blir en viktig grund för sund ekonomi
och som ger utrymme för viktiga framtidsinvesteringar.
Det förslag till förändringar av småföretagens beskattning som nu är på
lagrådsremiss har till huvudsyfte att det produktiva egna kapitalet i företa-
gen skall få en gynnsam beskattning och därmed vara ett konkurrenskraftigt
alternativ till lånat kapital. Detta är viktigt ur flera synpunkter. Mer kapital
kommer att tillföras företagen som eget riskkapital. Företag med mer eget
kapital blir effektivare och stabilare. Missbruk av t.ex. konkurser blir dyr-
bart för att inte säga omöjligt om man har mycket eget kapital i företaget.
Företagssparandet kommer sannolikt att öka på ungefär samma sätt som
för hushållen, och solida företag ger ökade möjligheter till framtidsinveste-
ringar och utveckling mot ökad konkurrenskraft. God konkurrenskraft tryg-
gar sysselsättningen. I ett längre perspektiv är bibehållen god internationell
konkurrenskraft avgörande för en hållbar svensk ekonomi.
Ett annat område där skatternas utformning har avgörande betydelse för
om styrningen blir negativ eller positiv är miljö- och energiskatterna. Rege-
ringens förslag om att indexreglera ett antal punktskatter är bra. Därmed
bibehålls styreffekten i fast penningvärde. Detta förhållande innebär inte att
basen för och uttaget av miljö- och energiskatter inte skulle behöva ses över.
Det är mycket viktigt att den översyn som nu pågår avseende bl.a. kraftvär-
mebeskattningen får en utformning som kan ge en förstärkt och stabil styr-
ning för effektivare energianvändning och övergång till förnybar energi.
Det är minst sagt oroande att det finns de som vill öka andelen konsum-
tionsskatter och därmed, inom ramen för rimliga energipriser, minska styr-
möjligheterna för ett miljövänligt och hållbart energisystem. Det är en cen-
tral uppgift för dagens regering och riksdag att under detta riksmöte se till
att vi får miljö- och energiskatter som styr rätt, som är enkla att tillämpa och
som kan ligga fast under lång tid.
Fru talman! Det är viktigt att vi tar ut de nödvändiga skatterna på ett så-
dant sätt att de positiva styrningarna maximeras och de negativa begränsas
så långt det är möjligt. Denna målsättning sätter också ett tak för hur mycket
skatt som kan tas ut.
Anf. 164 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag skall i min replik bara ta upp en begränsad del.
Jag var kanske ouppmärksam, men jag uppfattade inte vad Ivar Franzén
sade om bostadssektorn. Jag vet att Ivar Franzén har ett stort intresse av
den. Om jag inte missminner mig är Ivar Franzén ordförande i Sveriges All-
männyttiga Bostadsföretag, SABO.
Det finns ett problem nu. Jag har fått information från Hyresgästföre-
ningen om att många bostadsföretag kommer att hamna i en ytterligt svår
situation på grund av en kombination av nedtrappade räntebidrag och höjd
fastighetsskatt.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
117
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
Det finns ett företag i min hemstad Uddevalla som fram till år 2002 kom-
mer att få betala 40 miljoner mer. I nuläget har företaget hyresintäkter på
154 miljoner. Det är ju ganska hårda beting. Ett annat företag som skall be-
tala 16 miljoner mer har hyresintäkter på 16 miljoner.
Vi har dessutom kommunala borgensåtaganden. Det här kan bli proble-
matiskt. Det kan bli en multipel av Huddingeeffekter.
Jag vet inte om jag skall be Ivar Franzén bemöta detta som centerpolitiker
eller som företrädare för regeringen. Det blir kanske litet skilda budskap.
Välj roll, Ivar Franzén! Svara gärna för båda rollerna på en gång. Vad tänker
regeringen göra åt detta problem?
Anf. 165 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Fru talman! Jag väljer att försöka beskriva vad som behöver göras. Jag
har förtroende för att regeringen också kommer att försöka göra det. Det är
inte alltid man kan åstadkomma allt som behövs, även om viljan är god. Det
är uppenbart att den mycket kraftiga höjningen av taxeringsvärdena som
förutsätts utgöra basen för fastighetsskatten 1994 innebär mycket kraftiga
kostnadsökningar.
Det pågår ett arbete inom regeringen, vilket kammaren säkert känner till.
Man undersöker möjligheterna att begränsa skattehöjningen. Det finns två
skäl för detta. Genom att normåret faller då vi fortfarande har orealistiska
fastighetsvärden blir taxeringsvärdena alldeles för höga. Därmed får man en
beskattning som inte har anknytning till dagens faktiska fastighetsvärde. Det
är i dag också angeläget att begränsa kostnadsutvecklingen inom boendet.
Inom några dagar kommer en proposition där man tar upp en rad andra
åtgärder för att försöka begränsa effekterna när det gäller bostadskostna-
derna framför allt för årgångarna 1988-1992. Jag kan inte stå här och avslöja
vad som kommer, men det är fråga om en hel del åtgärder som kommer att
underlätta för de drabbade årgångarna. Vi hoppas att det för de allra flesta
kommer att vara lönt att verkligen kämpa vidare för att kunna värna om och
behålla sin egen bostad.
Anf. 166 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har all respekt för att Ivar Franzén inte kan ge ett entydigt
besked. Jag kan dela hans uppfattning om vad som borde göras men jag är
rädd för att det inte kommer att ske, eftersom Finansdepartementet har dri-
vit en mycket rigid linje när det gäller besparingsprogram på fastighetssidan.
Detta är bekymmersamt.
Hyresgästerna kommer inte att orka med de dramatiska hyreshöjningar
som blir följden av den dubbla effekten, slopade räntebidrag och en drama-
tiskt höjd fastighetsskatt. Det leder till ytterligare fall i konsumtionen och
håller kvar landet i depressionen. Det är ett mycket grannlaga problem. Det
finns också risk för att det med förfärande kraft sprider sig i kommunernas
ekonomi, vilket dc definitivt inte har råd med. Det behövs ett entydigt svar
från regeringssidan inom en mycket snar framtid för att stabilisera fastighets-
sidan.
118
Anf. 167 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Fru talman! Det råder inget som helst tvivel om att det är en mycket ange-
lägen uppgift att så snabbt som möjligt försöka stabilisera fastighetsmarkna-
den och därmed också nedbringa antalet konkurser och förluster i banker,
kommuner och stat. Inom regeringen är man mycket uppmärksam på detta.
Jag tror mig också veta att det kommer att göras mycket noggranna analy-
ser av vilka nettoeffekter olika åtgärder kommer att få. Nu har man inte i
någon kalkyl räknat med så stora höjningar för fastighetsskatten som det 70-
procentiga taxeringsvärdet skulle ge. Utan att man frångår saneringsprog-
ram o.d. finns det vissa utrymmen att göra jämkningar. Lars Bäckström kan
vara säker på att det finns många och kanske inte helt obetydliga krafter som
driver att man verkligen måste göra noggranna analyser och se till att man
fattar beslut som totalt sett ger bästa möjliga resultat.
Anf. 168 HARRY STAAF (kds):
Fru talman! För på dagen ett år sedan hade vi en skattedebatt i skuggan
av en krisuppgörelse. Uppgörelsen innebar att den angelägna skatterefor-
men för egenföretagarna sköts på framtiden.
I höst kan vi räkna med att få behandla förslag som nu skall ge en rättvisare
beskattning för egenföretagarna. I debatten har märkts en förändrad syn på
småföretagarna. Det tycks nu stå klart att de allra flesta anser att det är små-
företagen som skall ge oss en stor del av de nya arbetstillfällen som vi behö-
ver. Småföretag som inte är aktiebolag måste därför få möjlighet att bygga
upp ett eget kapital på samma sätt som aktiebolagen för att kunna investera,
expandera och därmed skapa nya arbetstillfällen. Lyckas vi med vår målsätt-
ning att hålla inflationen nere är det inte minst angeläget för jordbruksföre-
tagen att kunna bygga upp ett eget kapital i företagen på ett naturligt sätt.
Förslaget om att slopa dubbelbeskattningen på utdelningar har rönt kritik.
Principfrågan tycker jag är självklar. Vill vi prioritera sysselsättning måste
det naturligvis vara mera lönsamt att satsa kapital i verksamheter som skapar
arbetstillfällen än att satsa på improduktiva investeringar. Det kan inte vara
rimligt att beskatta avkastningar på ofta riskfyllt satsat kapital i företag hår-
dare än riskfria placeringar i t.ex. obligationer.
Det är rätt att dubbelbeskattningen tas bort. Däremot kan man naturligt-
vis diskutera metoden. En metod där beskattningen sker i sista ledet - och
beskattningen lättas på företagsnivå - är lättare att förklara i debatten. Den
nu föreslagna metoden torde däremot innebära att spararna hellre satsar
pengar i svenska företag än i utlandsinvesteringar. Den effekten bör inte för-
aktas.
Fru talman! En gästtalare på ett socialdemokratiskt seminarium på Got-
land i somras startade en omfattande debatt om beskattningen av tjänster
som köps av hushållen. Kds lanserade under sommaren ett förslag riktat mot
hushållssektorn för att ge arbetslösa ungdomar arbetstillfällen samtidigt som
den egna initiativkraften kunde stimuleras. Det handlar om en s.k. u-skatt-
sedel. Tanken bakom denna var att ge ungdomar möjlighet att starta eget
och sälja hushållstjänster momsfritt och med en starkt reducerad arbetsgi-
varavgift. Det skulle kunna ge åtskilliga jobb och förmodligen innebära en
ren förtjänst för statskassan, då utbetalningar av KAS skulle kunna minska.
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Skattepolitik
119
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Övrigt
120
Hela denna debatt aktualiserar beskattningen av tjänsteproduktion. De
skattekilar som finns på arbete kan på goda grunder antas innebära väsent-
liga förluster av arbetstillfällen. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning
för att se över bl.a. dessa frågor, vilket vi kristdemokrater hälsar med till-
fredsställelse.
Flera av mina partikamrater har tidigare under denna allmänpolitiska de-
batt lyft fram frågan om en skatteväxling för miljön. Det är som jag nyss
nämnde angeläget att vi ser över de mycket höga skattekilarna på arbete,
som ju snedvrider ekonomin. Samtidigt vet vi att vi har stora miljöproblem
som beror på att miljöfarliga utsläpp, avfall, råvaror och energi inte belastas
med det samhällsekonomiskt riktiga priset. Att inom ramen för nuvarande
skatteuttag omfördela skatterna från arbete till miljöfarliga utsläpp, energi
m.m. borde därför vara en minst lika angelägen skattereform som den förra.
En sådan skatteomläggning har internationella aspekter. Under den ut-
skottsresa som skatteutskottet gjorde fick vi information om att man hade
liknande funderingar i både Norge och Nederländerna.
Peter Kling har här i debatten alldeles tydligt redogjort för vad ett ökat
skatteuttag innebär för exempelvis resursbevarandet på energisidan. Som
representant för Halland får jag också passa på att tacka Peter Kling för in-
formationen om de goda trafiksatsningar som vi gör i Halland.
Fru talman! Slutligen vill jag erinra om att kristdemokraternas önskemål
om en indexering av alkoholskatterna nu tycks få en lösning.
Övrigt
Anf. 169 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Fru talman! Vi har debatterat Bosnienfrågan många gånger i kammaren
under detta år. Som alla vet förs det en intensiv debatt i Europa och övriga
världen som alltmer inriktas på oförmågan från omvärlden att gripa in mot
kriget och att tala klarspråk och öppet erkänna vad det är som håller på att
ske.
Vid en regeringsinformation om Bosnien i förra veckan uttryckte jag
ganska skarpt formulerad kritik också mot den svenska regeringens hållning
i detta avseende. Tyvärr kom det jag sade att delvis uppfattas som kritik rik-
tad mot utrikesministern själv. Det var onödigt och orättvist. Jag beklagar
att jag möjligen uttryckte mig så.
Detta är ändå ett allvarligt problem som inte går att komma runt. Den
fredsplan för Bosnien som nu möjligen existerar är inte en lösning som inger
särskilt mycket förtroende. Det är fråga om en europeisk katastrof, som hela
Europa och världssamfundet har låtit utspelas på TV-skärmar inför våra
ögon utan att någon har förmått ingripa på annat sätt än att bidra med huma-
nitär hjälp. Detta är naturligtvis i sig en oerhört väsentlig insats. Men det
har inte förmått på något sätt att hindra att katastrofen fortgår och möjligen
går mot sin fullbordan.
Det enda goda som egentligen går att säga om fredsplanen, vars existens
vi är osäkra om, är att den kanske skulle kunna förhindra en ännu större
katastrof - åtminstone för en tid, och därmed kan öppningar skapas för i
bästa fall en annan utveckling. Det är den katastrof som skulle bestå i att en
av FN:s medlemsstater och en av medlemsstaterna i den europeiska säker-
hetskonferensen tillåts avskaffas, delas, på samma sätt som t.ex. Polen dela-
des först på 1700-talet och sedan på nytt 1939, eller som när andra makter i
Europa vid samma tid, Tyskland och Sovjetunionen, delade andra suveräna
stater mellan sig.
Det som sker är ett nederlag för FN, för den europeiska säkerhetskonfe-
rensen och för hela världssamfundet. För första gången sedan FN upprätta-
des har vi bevittnat hur en av dess medlemsstater har lämnats i sticket av
världsorganisationen. Bosnien har inte försvarats. Bosnien har inte fått för-
svara sig, på grund av att det vapenembargo som infördes i praktiken endast
har inneburit att den internationellt erkända bosniska regeringen inte har
fått tillgång till de vapen som hade behövts för att avvärja angreppen på
landet.
Vi får inte godta den falska beskrivningen att detta skulle röra sig om ett
inbördeskrig mellan tre etniskt oförsonliga grupper. Den bosniska rege-
ringen och dess parlamentariska underlag representerar i allt väsentligt
samma värden som de demokratiska regeringarna i resten av Europa. Denna
regering attackeras av grannstater. Serbien styrs uppenbart, Kroatien i nå-
gon mån, av krafter som inte förtjänar andra epitet än fascistiska. Det som
pågår är ett erövringskrig.
För att kunna rädda något av det mångnationella, demokratiska bosniska
samhället har man de senaste dagarna försökt tvinga den bosniska rege-
ringen att godta i realiteten en annektering av större delen av republikens
territorium. Att det är precis så framgår av det som har sagts om folkomröst-
ningar i de områden som skulle tillfalla serber resp, kroater - i den mån det
går att hålla rimliga folkomröstningar i demokratiska former i dessa delar av
Bosnien. Om dessa folkgrupper väljer att förenas med Serbien respektive
Kroatien, skall den muslimska delen av Bosnien få överta Bosnien-Hercego-
vinas plats i Förenta nationerna. Detta är naturligtvis exakt detsamma som
att säga att större delen av denna stats territorium annekteras, om än med
viss fördröjning, av grannstaterna.
Det är inte ägnat att förvåna att Bosniens valda representanter dröjer, tve-
kar, med att skriva på ett avtal med denna innebörd. Om de ändå till sist gör
det, beror det naturligtvis på att inget annat återstår på grund av världens
ovilja att gripa in. I det läget måste världen till sist ändå gripa in för att inte
också denna sista spillra av det demokratiska Bosnien skall gå under.
Fru talman! Jag har nu och även vid andra tillfällen, velat fästa uppmärk-
samheten på, att vi aldrig får bli språkliga medlöpare till förtryckets, eröv-
ringskrigets och fascismens företrädare. Vi får inte beskriva denna konflikt
som ett normalt krig eller en normal konflikt mellan normala regimer och
normala stater. En av Europas potentiellt normala demokratiska stater an-
grips av sina grannar i syfte att dessa grannar skall stycka staten. Det får vi
aldrig försöka dölja med några svepande eller överslätande formuleringar.
Anf. 170 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Häromdagen samtalade jag med en ung flicka. Hon går i års-
kurs 9. Bland mycket annat diskuterade vi framtiden. ”Jag tycker att framti-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Övrigt
121
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Övrigt
122
den är mycket mörk”, sade den unga flickan. ”Det är alla krigen runt om-
kring oss som gör att det ser så mörkt ut”, sade hon.
Jag tror att jag förstår hennes och många andra ungas situation när de för-
söker blicka mot framtiden. Det är mycket som kan oroa i omvärlden. Starka
krafter vill bryta ned det som under generationer byggts upp med tanken och
önskan att kunna lämna över något värdefullt till nya generationer.
Fru talman! Sedan slutet på andra världskriget har exempelvis en ny era
inletts beträffande mänskliga rättigheter och internationell rätt. Från att ha
varit ett problem som varje nation fick lösa bäst de kunde fick mänskliga
rättigheter en internationell struktur i samband med FN:s tillkomst.
Först kom 1948 års allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Den utvecklades med tiden och kom att täcka in allt fler ämnesområden.
FN-dokumenten har kompletterats med regionala arrangemang. Redan
1950 formulerade Europarådet en europeisk stadga för de mänskliga rättig-
heterna samt inrättade en domstol. För oss kristdemokrater är det en gåta
att införlivandet i svensk grundlag av denna Europakonvention om de
mänskliga rättigheterna först nu, 1993, är på väg att genomföras. Gåtan blir
inte mindre av att portalparagrafen, rätten till liv, utelämnas.
För Europa, men också för hela världen, framstår 1975 som ett betydelse-
fullt år. Det var då man på allvar försökte föra samman frågorna om mänsk-
liga rättigheter och säkerhetspolitik. I och med att den europeiska säkerhets-
konferensen i Helsingfors inledde sitt arbete togs klassiska säkerhetspoli-
tiska och militära frågor upp som förknippades med nationalstaterna. Men
parallellt ägnades mycket tid åt att dryfta den rätt och säkerhet som varje
medborgare har rätt till.
Alla vi som känner internationellt ansvar pendlar ofta mellan hopp och
förtvivlan i takt med svängningarna på världsarenan. Vi har ett behov av att
se något färdigt, ett lyckligt slut, något att hänga upp tillvaron på.
Visst finns det ljuspunkter i fråga om att skapa respekt för människan och
hennes rättigheter. Det är bra. 1987 visade t.ex. Costa Ricas dåvarande pre-
sident Oscar Arias att Centralamerika av egen kraft kan åstadkomma stabili-
tet, fred och omsorg för de mänskliga rättigheterna. De nu tagna första för-
siktiga stegen mot fred i Mellanöstern är en annan klart lysande ljuspunkt.
Biståndsverksamheten har också i allt större utsträckning kopplats ihop med
krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Nederländerna har sedan 1975
sammanfört demokratikrav och bistånd. I det sammanhanget är det värt att
notera att det för Sveriges del var först 1991 som en sådan koppling kom till
stånd.
Trots FN och ESK, trots detaljerade konventioner om mänskliga rättighe-
ter, trots folkrätt och olika mer eller mindre bindande deklarationer dör,
våldtas och dödas människor dagligen och systematiskt inom ett område
motsvarande det mellan Malmö och Luleå. Alltför ofta använder vi förskö-
nande omskrivningar för det som händer i Bosnien. Brott mot mänskliga rät-
tigheter är inget annat än den lilla människans lidande och tragedi. Svårighe-
terna med att implemcntera den senaste fredsplanen är inget annat än brist
på personligt mod från Europas alla ledare.
Hur rätt har inte Sarajevos borgmästare Muhamed Kresevlakovic när han
säger i sitt brev daterat den 4 augusti i år - och det gäller fortfarande: ”Ni
måste veta att om Sarajevo faller, faller också hela idén om ett multinatio-
nellt Europa. Då kommer mörkrets makter att segra över allt förnuft. Tillåt
inte detta ske. Genom att rädda oss, räddar ni en civiliserad framtid.”
Många kanske anser att det finns många delar av världen där liknande
konflikter som den i Bosnien finns. Ja visst är det så. Men någon gång och
någonstans måste vi kraftigt reagera, och speciellt för vårt geografiska när-
område. Jag tycker att det är märkligt att man är beredd att låta våld och
förtryck, förnedring och krigsförbrytelser och etnisk utrensning löna sig.
Jag anser att det som händer i Bosnien-Hercegovina och som händer och
kommer att hända vid förhandlingsborden i Geneve har betydelse för hela
vår världs framtid. Det handlar om människors rätt att få existera. Det hand-
lar om mänskliga rättigheter och människosyn. Det handlar om vår framtid,
om våra barns och barnbarns framtid.
Jag är också, fru talman, liksom många flyktingar uppriktigt mycket orolig
över de våldsyttringar mot invandrare och flyktingar som uppmärksammats
den senaste tiden i vårt land, och jag fördömer dem med skärpa.
Men är det inte så att allt hänger ihop? Det finns något som kommer före
respekt för demokrati, folkrätt och mänskliga rättigheter. Det är förmågan
att se vad som är rätt och fel och att ta hänsyn till andra. I centrum för denna
förmåga står den nakna människan och hur hon har behandlats från första
början, som barn och som ung.
Psykoanalytikern Thomas Böhm konstaterar att människor som tidigt ut-
sätts för svåra övergivanden och kränkningar kan senare i livet sluta sig inom
skal och förneka sitt behov av andra. Det som ofta utmärker de unga pojkar
som återfinns i främlingsfientliga organisationer och även på våra fängelser
är att de saknar en trygg familj och en god far, som de kan och vill identifiera
sig med.
Anf. 171 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Det ofattbara hände. Trots en hel världs längtan efter fred i
Bosnien sade de bosniska ledarna nej till Owen-Stoltenberg-planen att inter-
nationellt stadfästa de landvinningar som serber och kroater tagit med våld -
trots att de nu vet att de inte kan vänta något stöd i sin hopplösa kamp. I den
står de ensamma.
Europa står helt förlamat inför folkmordet i Bosnien. Det råder ett tystna-
dens förräderi - också i vårt land. Europa står inför ofantliga utmaningar.
Det politiska ledarskapet i Europa lyser med sin frånvaro. I jämförelse med
ledarna i Paris, London, Bonn och Rom framstår Margaret Thatcher nu som
en verklig statsman.
Den etniska rensning som både serber och kroater bedriver med samma
målmedvetenhet har ett och samma mål: att utplåna den bosniska stat som
världssamfundet erkänt och invalt i FN, att fördriva den muslimska befolk-
ningen och att förinta dem som inte frivilligt ger sig i väg. Våld och terror,
skändning och våldtäkt är systematiska medel att nå målet.
Ett par miljoner bosnier är på flykt. Det är detta som måste stoppas, inte
att några av dem tagit sin tillflykt till Sverige. Inför det mest fruktansvärda
som ägt rum på vår kontinent sedan Hitlers förintelse diskuterar Sveriges
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Övrigt
123
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Övrigt
124
kommuner i dag hur många tusenlappar de skall få i extra statligt stöd för
att hysa de flyktande.
Fru talman! Det är så svårt att ta ställning, sägs det. Men visst kan man ta
ställning, för alla dem som vill fortsätta leva tillsammans med vänner, gran-
nar och arbetskamrater - oavsett etnisk tillhörighet. De är många - även i
krigets Bosnien.
1 Sarajevo har muslimer, kroater och serber kämpat sida vid sida i försva-
ret av sin stad mot den serbiska milisen.
TV-bilden i våras av de två älskande ungdomarna - han serb, hon mus-
lim - omfamnande varandra i ingenmansland, dödade av krypskyttar på väg
bort från hatet, till en framtid och och ett liv tillsammans - den bilden borde
vara svar nog till alla som säger att det är så svårt att ta ställning.
Fru talman! I maj gav Paris, London och Moskva president Clinton enty-
digt besked att Europa inte i handling skulle förhindra en uppdelning och ett
utplånande av den bosniska statsbildningen.
Den 3 juni frågade jag här i kammaren statsminister Bildt om inte den
s.k. Washingtonplanen innebar att den väpnade aggression accepteras som
bosniska serber och kroater med stöd av Serbien och Kroatien har begått.
Statsministern svarade pliktskyldigast, som alla Europas ledare: ”Nej, jag
delar inte den uppfattningen.”
När muren ännu stod kvar i Berlin kunde Sverige ta öppen ställning för
frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. I dag följer vi som den mest ex-
emplariske eleven i klassen EG i fotspåren, även när EG i sig är splittrat,
som t.ex. i fråga om Greklands utpressning kring Makedonien. Förhand-
lingar om medlemskap får inte driva Sverige till tystnad. Då har Sverige inte
i FN:s säkerhetsråd att göra.
Owen-Stoltenberg-planen är en entydig och slutlig kapitulation. Den är
ett förräderi också mot alla demokratiska krafter i Serbien och Kroatien,
som Europa lämnat i sticket. Hade lord Owen och Thorvald Stoltenberg
lyckats tvinga Bosniens muslimer på knä, hade de väl förmodligen fått No-
bels fredspris.
Fru talman! Utrikesminister af Ugglas har upprepat att man måste ha tåla-
mod, att man måste tro att förnuftet skall segra. Men varken tålamod eller
förnuft satte stopp för Hitlers våldsvälde. Ett folkmord kan aldrig göras og-
jort - inte ens om slaktarna ställs inför krigsförbrytardomstol. Rättvisa ski-
pades måhända i Nurnberg, men en månghundraårig judisk civilisation i
Europas mitt var ändå utplånad - för alltid.
Det är därför omvärlden genom FN nu måste ta det oundvikliga beslutet
att ingripa med all erforderlig militär kraft för att få slut på dödandet och
sätta stopp för fortsatt våld.
Fru talman! I debatten den 8 juni om svenska FN-soldater till Bosnien pre-
senterade utrikesutskottet en ynklig kompromiss mellan stridande viljor,
främst inom socialdemokratin. Flera talare, med Maj Britt Theorin i spet-
sen, varnade för följderna av att Sverige ens skulle sända fredsbevarande
trupper till Bosnien. Fredsfundamentalisterna står nakna i sin principtrohet.
Eftersom jag själv har ägnat en stor del av min politiska gärning åt freds-
och solidaritetsarbete, erkänner jag gärna att det för mig varit ett mycket
stort steg, under mycken vånda, att i dag förorda ett militärt ingripande. Ett
nederlag - ja, kanske det. Men är inte det som skett och tillåtits ske i Bosnien
ett fruktansvärt nederlag för alla som kämpar för fred, frihet, demokrati och
mänskliga rättigheter? Så svag får inte demokratin vara.
En solidaritet med de våldtagna och skändade kvinnorna i Bosnien som
inte går längre än till protestmöten i Europas huvudstäder är ingen solidari-
tet. Solidaritet är inte detsamma som medlidande. Solidaritet är handling
som kan kosta något.
Fru talman! Som kanske den ende av Europas statsmän har president Vac-
lav Havel tagit klar ställning för ett resolut ingripande i kriget. I ett tal i våras
i New York om förintelsen frågade Havel hur den kunde ske. ”Hur kunde
nittonhundratalets människor---ha utfört vidrigheter så fasansfulla---?”
Svaret blev: ”Demokratins misslyckande. Det var eftergifternas politik -
det som i mitt land brukar kallas Munchenandan---.”
”Tjeckerna minns väl det yttrande som en demokratisk statsman fällde
strax innan han undertecknade Munchenavtalet---.” Han var, sade han,
bestört över att hans landsmän grävde skyttegravar och provade ut gasmas-
ker ”på grund av ett gräl i något avlägset land mellan folk som vi inte vet ett
dugg om”.
Havel slutade: ”Och så utvalde historien det utvalda folket att bära vår
samlade skuld. Dess ohyggliga offer lär oss hur farligt det är att förhålla oss
likgiltiga till saker som vi idiotiskt nog tror inte angår oss. I dagens värld
angår allting alla.”
Anf. 172 BERTIL PERSSON (m):
Fru talman! Biståndet är en av våra viktigaste uppgifter. Tyvärr har Ny
demokrati med sin generella negativitet lagt hämsko på en balanserad debatt
i frågan om innehållet i biståndet.
Svenskt bistånd gav länge stöd till en planekonomisk utveckling i tredje
världen. Socialistiska enpartistater stöddes, och förtryck och en skadlig eko-
nomisk politik kunde överleva alltför länge.
Det viktigaste stöd som vi kan ge de fattiga länderna är att öppna våra
marknader genom frihandeln. Handeln är för deras del tio gånger mer om-
fattande än biståndet. Här finns mycket att göra.
Men vi har också ett ansvar för att stödja och hjälpa utvecklingen i de fat-
tiga länderna. U-länder kan vara fattiga av två skäl. De kan ha kommit i gång
sent, eller också har statsmakten hämmat utvecklingen.
Enprocentsmålet har lett resonemangen fel. 1 % är en vettig nivå för bi-
ståndet, men som främsta mål leder det tanken till att bra resultat nåtts när
pengarna spenderats. Vi talar om hur sjukvården skall utformas, inte om ett
tioprocentsmål, om hur försvaret skall utformas, inte om ett fyraprocents-
mål. Man talar om vad som skall uppnås. Jag menar att vi behöver mål där
resultaten för de fattiga länderna kan mätas och värderas.
Biståndsbehoven är mångfasetterade. Av de 1 000 miljoner fattiga i
världsbefolkningen bor 40 % i Stillahavsasien, och här är tillväxten redan
ganska god. 30 % bor i Sydasien, och här dominerade stagnationen ganska
länge. Mellanöstern svarar för 6 %. Här finns ofta oljeresurser, men ändå är
biståndet stort. Subsahara-Afrika svarar för 14 %. Det är här som vi gör våra
huvudsakliga satsningar, dels av tradition, dels därför att språksvårigheterna
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Övrigt
125
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Övrigt
126
är minst i länder i detta område. 10 % finns i Latinamerika, och där är till-
växtförutsättningarna ganska goda.
Det är viktigt att se till innehållet i biståndet. Marknadsekonomisk utveck-
ling behövs. Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter måste utveck-
las. Korruption och maktmissbruk skall motverkas med kraft.
Det innebär att utveckling av rättsväsen och marknadsekonomins institu-
tioner behöver vårt stöd, liksom även den demokratiska traditionen och den
fria pressen.
Det humanitära stödet, det stöd som når direkt till invånarna - inte till
regeringarna - har flera positiva aspekter. Katastrofhjälp blir allt viktigare
och vanligare, men den får inte blir så långvarig att den egna jordbrukspro-
duktionen slås ut.
Utbildning och kunskapsöverföring, anpassad efter behoven, samt basal
sjukvård, exempelvis vaccinationsprogram, är viktiga. Jordreformer behö-
ver ofta genomföras i dessa länder. En stärkt ställning för kvinnorna hjälper
också till att lösa befolkningsfrågan, som är ett av de största hoten i dag.
Småföretagsamheten behöver stödjas. Alltmer av detta kan övertas av frivil-
ligorganisationer, de s.k. NGO:s, och den lokala befolkningen måste enga-
geras mer i arbetet.
Jag tror att det rena biståndet till ekonomisk tillväxt sköts bäst och fram-
gångsrikast av Världsbanken och IMF, om vi inte i stället skall utveckla bi-
ståndsberoende i mottagarländerna. Det behövs också krav, inte bara me-
del.
Våra statliga biståndsorgan kan då successivt minskas och delar av verk-
samheten övertas av UD, som har ambassaderna som övervaknings- och
uppfölj ningsorgan.
Biståndet är i själva verket oljan i motorn - inte bensinen i tanken. Vi
bör bistå med medel, men sträva efter att mottagarländerna själva genomför
åtgärderna. Sverige är ett stort biståndsland i procent av BNI, men relativt
litet vad gäller penningsummor. Det finns därför anledning för oss att kon-
centrera våra insatser, om vi skall nå optimal effekt för människorna i de
fattiga länderna.
Fru talman! Det har visat sig att det går att på 30 år - en generation -
omvandla ett land från absolut fattigdom till ett relativt välstånd. Marknads-
ekonomi, frihandel och fri företagsamhet är nyckeln till detta.
Anf. 173 JOHN BOUVIN (nyd):
Fru talman! Det var ju rätt kul att Bertil Persson tog upp rättsväsendet.
Men hur vore det om vi städade i Sverige först?
Det är rätt intressant egentligen att vi här har tre dagars allmänpolitisk
debatt, men att man har inte berört det viktigaste i detta land, Sveriges rikes
lagbok. Den bryr man sig över huvud taget inte om, och jag tycker att det
är ganska beklämmande att det är på det sättet.
Nu försvann Bertil Persson, men jag kan ju ta upp det i alla fall: Här pra-
tar vi om att skänka bort pengar till tredje världen, men ingen tar upp vart
våra ATP-pcngar har tagit vägen, t.ex. Det fattas två till tre tusen miljarder -
miljarder säger jag. Det är alltså tre gånger statsskulden. Ingen tar upp det.
Det blir ganska kul att se hur vi i Sveriges riksdag skall kunna förklara för
svenska folket att vi nu skall betala ATP en gång till. Hur skall vi reda ut det
här? Den som lever får se.
Nåväl, jag skrev en motion under senaste motionstiden som handlade om
en medborgarrättskommission. Den böljade så här: ”1 många avseenden har
officiella representanter för Sverige velat framstå som föredömen för värl-
den. Så reser t.ex. svenska poliser till Thailand för att kartlägga prostitutio-
nen och pedofilverksamheten där, för att undervisa thailändarna hur de skall
lösa problemen.”
Man åker dit, när vi har problemen här hemma. Jag blir bekymrad, när
jag upptäcker att det fall som jag tog upp och begärde att man skulle utreda
bara sopades bort. I Kyrkans tidning, senaste numret, är den familjen på
bild.
Jag vet att 97 stycken av dem som finns upptagna i riksdagens ledamotsför-
teckning för 1992/93 vet om denna affär, även fru talmannen. Men man har
inte gjort någonting åt den. Jag tycker att det är ganska bekymmersamt. Hur
skall vi reda ut problemen i tredje världen, när vi inte reder ut dem i vårt
eget land? Jag får aldrig något svar.
Jag försöker på än det ena än det andra sättet att få i gång debatten om
att först städa här i riksdagen. Jag blir ganska irriterad när man undersöker
och undersöker, och jag ser att det inte står rätt till här i riksdagen.
John Edin har skrivit en liten bok: Några ord till intelligenta politiker -
om vi hade några. Är det så illa som det står på s. 29 i boken, andra uppla-
gan? Orden är Elmer Diktonius, finlandssvensk författare, som levde 1896-
1961. Han säger så här: ”Den som icke känner lukten av detta samhälles stin-
kande ruttenhet har ruttenheten redan i sin egen näsa.”
Är det så illa att det är på detta sätt, att vi inte vill lyfta fram problem vi
har? Jag har suttit och lyssnat i tre dagar till debatten om de problem vi har,
och det märkliga är att ingen har gjort misstag. Man skyller på varandra. Att
ingen i denna kammare gör misstag, är för mig obegripligt.
Nåväl, hur skall vi då komma till rätta med detta? Jag skrev en annan mo-
tion som handlade om att en kristidskommission kanske vore det rätta bote-
medlet. Den sopade man bort den 17 mars. Den ville man inte höra talas
om, för att bifalla den vore ju att ge bakläxa åt oss.
Jag har tittat i grundlagarna. Kan det vara så att folket måste sätta sig över
grundlagen? Får folket besluta i folkomröstning att en kristidskommission,
som består av ekonomer, personer från näringslivet kanske, dvs. personer
med omvittnat sunt förnuft, skall ta över och styra landet under en tid? Är
det så främmande?
I en situation när det politiska systemet inte klarar av att hantera de stora
ekonomiska och sociala problemen, inte minst den moraliska kris vi befinner
oss i - får folket då sätta sig över demokratin, den s.k. demokratin? Vi har
ingen demokrati. Vi har en politisk diktatur. Får folket sätta sig över riksdag
och regering under en tid? Ja, varför inte?
Sanningen är den att det politiska systemet har ställt till det och är oförmö-
get att lösa problemen. Det finns ingen annan väg ur problemen än att fol-
ket, folkviljan alltså, beslutar att en kristidskommission skall ta över för en
tid och ställa till rätta vad det politiska systemet har misslyckats med.
Under tiden skall en ny demokratisk konstitution utarbetas som förhind-
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Allmänpolitisk
debatt
Övrigt
127
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
A llmänpolitisk
debatt
Övrigt
rar att misstagen upprepas. Konstitutionen skall föreläggas folket för beslut.
Därefter hålls val enligt den nya konstitutionen.
Problemen är faktiskt nu så stora att folket snarast måste få säga sin me-
ning i en folkomröstning. Om folket menar att en kristidskommission skall
tillsättas med extraordinära befogenheter, skall regering och riksdag finna
sig i detta, följa folkets råd och vidta nödvändiga åtgärder. Kan det vara nå-
gonting, månntro?
Nu är min tid ute, men jag undrar: Kan det vara någonting kanske? Det
är en öppen fråga till samtliga av er - det är ju inte så många här. Vad är att
göra?
Det är kul att stå här. Det visar att vår arbetsordning i Sveriges riksdag
nog behöver reformeras.
Den allmänpolitiska debatten var härmed avslutad.
7 § BordläggningAnmäldes och bordlädes
Proposition
1993/94:68 Lagändringar på djurhälsoområdet
Konstitutionsutskottets betänkanden
1993/94:KU1 Olaga våldsskildring m.m.
1993/94:KU2 Vissa yttrandefrihetsfrågor
1993/94:KU3 Massmediefrågor m.m.
1993/94:KU4 Ordensväsendet
Justitieutskottets betänkande
1993/94:JuUl Ordningslag m.m.
128
8 § Anmälan om interpellationerAnmäldes att följande interpellationer framställts
den 14 oktober
1993/94:21 av Marianne Carlström (s) till statsrådet Bo Lundgren om åtgär-
der för att minska antalet vräkningar:
Antalet vräkningar har under senare tid visat en oroande ökning. Enligt
undersökningar gjorda av Konsumentverket, Socialstyrelsen och Kronofog-
demyndigheten har de vräkta sämre ekonomi, de är oftare än andra inlagda
på sjukhus och bara hälften av dem har arbetsinkomster.
Två typer av hushåll är överrepresenterade bland de vräkta: de ensamma
männen i åldern 25-54 år och barnhushållen. 71 % hade mindre än 20 000
kr i skuld. Under 1991 vräktes över 6 000, vilket är 1 000 fler än föregående
år.
Under årets första nio månader anmäldes 16 123 fall till kronofogdemyn-
digheterna. Det är en ökning från 9 146 eller 76 % jämfört med 1992.
Drygt ett år efter vräkningen saknar tre fjärdedelar eget kontrakt. De bor
i andra hand, är inneboende, har s.k. socialt kontrakt, bor hos partner, be-
kanta, föräldrar och på institution eller liknande.
Ökningen av antalet vräkta beror inte bara på att fler är arbetslösa utan
på att det har blivit mycket dyrare att bo.
Vilka åtgärder avser skatteministern att vidta för de redan vräkta?
Vilka förändringar i bostadspolitiken planerar skatteministern för att för-
hindra ytterligare vräkningar?
1993/94:22 av Björn Kaaling (s) till arbetsmarknadsministern om avveck-
lingen av arbetslivsfonderna:
Arbetslivsfonderna tillkom genom ett samarbete mellan Socialdemokra-
terna och Centern i riksdagen. Finansieringen genom arbetsgivaravgifter
skapade ett utrymme på drygt 15 miljarder kronor som nu används för att
skapa bättre arbetsmiljöer i hela landet, i alla branscher och med en helhets-
syn på arbete, individ och samhälle. Det är ett viktigt inslag i vår strävan att
skapa ”det goda arbetet”.
Tyvärr har fondkapitalet naggats i kanten genom olika krispaket. Fonder-
nas livslängd begränsas därmed. Huvuddelen av medlen kommer att vara
beviljade under första halvåret 1994. Hela organisationen skall vara avveck-
lad vid halvårsskiftet 1995.
Det är enligt min mening en felsyn att se arbetslivsfondernas verksamhet
primärt som en bidragsförmedling. Det är i stället i hög grad fråga om en
kunskapsuppbyggnad och en kompetensspridning. Genom de många olika
arbetsplatsprogram som framtagits och beviljats bidrag genomförs nu över
hela landet en rad nyskapande projekt. Det är viktigt enligt min mening att
dessa dokumenteras och att erfarenheterna sprids. De goda exemplen måste
avsätta ringar på vattnet. Arbetslivsfondernas kanslier har här en viktig upp-
gift genom uppföljning och kunskapsspridning, ett arbete som ingen annan
kan överta.
Mot denna korta bakgrund är det för mig mycket angeläget att arbetslivs-
fonderna får möjlighet att arbeta för full kapacitet ända fram till avveck-
lingen. Detta vill och planerar också fonderna för. Det enda hindret är att
det finns centrala beslut om att fondernas kanslier skall ”avvecklas succes-
sivt”. För mitt hemläns fond innebär det att styrelsen mot sin vilja tvingas
varsla en av två handläggare om uppsägning redan i februari 1994. Detta
äventyrar på ett allvarligt sätt fondens möjligheter att på ett bra sätt följa
upp och sprida vidare de erfarenheter som vinns av de många bra projekten
i Uppsala län. Jag förmodar att situationen är densamma i andra län.
Jag frågar därför chefen för Arbetsmarknadsdepartementet:
Är statsrådet beredd att låta fondernas styrelser självständigt handlägga
frågan om kansliernas avveckling?
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
129
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 8
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
130
1993/94:23 av Sten-Ove Sundström (s) till statsrådet Görel Thurdin om ytter-
ligare reglering av snöskoteråkning:
I Sverige finns 150 000 snöskotrar varav ca 45 000 i våra nordligaste län.
Enbart i Norrbotten finns 48 snöskoterklubbar.
Snöskotern är det fordon som ger många människor möjligheter att
komma ut i naturen, även vintertid. Det gäller såväl handikappade och äldre
som barnfamiljer, dvs. grupper som inte kan eller orkar att skida i vinterter-
rängen.
Det organiserade skoterfolket bygger särskilda skoterleder, drar upp spår
i markerna som används av skidåkare, draghundsekipage m.fl. Skoterleder
betraktas som allemansleder.
Begränsningar av skoterkörning förekommer inom vissa områden, där
kommuner av bullerskäl och andra skäl har förbjudit skotertrafik.
Det finns nu en allmän oro bland skoterfolket över det arbete som pågår i
regeringskansliet för att ytterligare begränsa snöskoterkörningen. Det gäller
bl.a. uppgifter i massmedierna om det pågående remissarbetet kring den ut-
redning som beställts av Miljödepartementet.
Några av förslagen skulle, om de genomförs, enbart skapa en byråkrati
som i verkligheten vore omöjlig att leva upp till och framför allt kontrollera
av berörda myndigheter. Det gäller t.ex. förslaget till hastighetsbegräsning
till 70 respektive 50 km/tim för snöskotrar.
I debatten om hastighetsbegränsningar efter våra allmänna vägar finns nu-
mera en stor förståelse bland alla aktörer på trafiksäkerhetsområdet att det
gäller att sätta hastighetsgränser som har stöd bland trafikanterna, eftersom
det endast i begränsad omfattning går att kontrollera hastigheterna. Hur
man effektivt skall kunna kontrollera att hastighetsgränserna efterlevs på ett
terrängfordon vintertid är en gåta, i synnerhet med de begränsade resurser
som t.ex. trafikpolisen har.
Dessutom är det anmärkningsvärt att så många remissinstanser valts från
platser i landet som under många vintrar saknat snö och erfarenhet av snö-
skotrar och skoterkörning.
Med hänvisning till det anförda vill jag till statsrådet Görel Thurdin ställa
följande frågor:
Är regeringen beredd att ompröva sin negativa inställning till snöskoter
som fordon och skoteråkandet?
Avser regeringen att lägga fram förslag till hastighetsbegränsning för snö-
skotrar?
Avser statsrådet verka för att antalet remissinstanser utökas så att under-
laget för ett förslag till riksdagen blir mer representativt?
1993/94:24 av Bruno Poromaa (s) till kommunikationsministern om åtgärder
för att förbättra flyg- och tågförbindelserna mellan Malmfälten och Luleå:
Näringslivet i de båda malmfältskommunerna Kiruna och Gällivare i
Norrbottens län har tidigare starkt varit beroende av så gott som en enda
näring, nämligen gruvindustrin. Alltsedan den kris som gruvindustrin ge-
nomled för närmare 15 år sedan har en omstrukturering skett av de två kom-
munernas näringsliv.
Näringslivet i dessa båda kommuner är i dag starkt beroende av både na-
tionella och internationella personkontakter och leveranser. Flygets avregle-
ring har fått till följd en, milt uttryckt, avrustning av flygkommunikationerna
med ett fåtal turer mellan residensstaden Luleå och de båda malmfältsor-
terna och därtill med priser på en oacceptabelt hög nivå.
Eftersom flyget ”kapsejsat” så finner SJ det inte heller längre motiverat
att konkurrera med det s.k. snabbtåget mellan Luleå och Kiruna utan har
återinsatt ett vanligt lok med två vagnar av äldre datum. Detta görs därtill
vid en tidpunkt då den kostsamma upprustningen av banan mellan orterna
är klar. Med ett bibehållande av det tidigare snabbtåget skulle restiderna
mellan kusten och malmfältskommunerna varit ännu kortare.
Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till kommunikationsmi-
nistern:
Är kommunikationsministern beredd att vidta några som helst åtgärder i
syfte att åtminstone uppnå samma nivå, både standard- och kostnadsmässigt
i såväl flyg- som tågtrafiken mellan Malmfälten och Luleå, som det var vid
tidpunkten före flygets avreglering?
1993/94:25 av Gudrun Schyman (v) till utrikesministern om den svenska FN-
styrkan i Bosnien:
Den svenska FN-styrkan om 850 personer som sänts till Tuzlaområdet i
Bosnien ger upphov till allvarliga och principiellt mycket väsentliga frågor
angående svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Av behandlingen av hela
denna fråga att döma tycks regeringen dock inte inse detta. Frågan har från
första början behandlats på ett mycket otillfredsställande sätt, som vi inom
Vänsterpartiet tidigare påpekat.
Den första invändningen från Vänsterpartiets sida gällde hur beslutet om
att sända en FN-styrka till Bosnien kom till. Vi framförde i vår motion i maj
att beslutet gick utöver tidigare bemyndiganden från riksdagen till rege-
ringen och var av sådan vikt att riksdagen borde ha inkallats till urtima riks-
möte. Nu delegerades beslutet i stället till regeringen och undgick därmed
nödvändig debatt och behandling. Vår uppfattning fick i somras stöd från
bl.a. konfliktforskaren Gunnar Jervas vid FOA som, precis som Vänsterpar-
tiet, menar att beslutet hastades fram utan att svenska folket fick säga sin
mening. Försvarsledningen och regeringen verkar helt enkelt av rädsla för
allmänhetens reaktioner ha velat tysta ned frågan.
Tystnaden från regeringshåll har fortsatt även efter det att det slutliga be-
slutet togs. Vad som nu inte diskuteras öppet är vad som händer med den
svenska FN-styrkan i händelse av en större truppinsats från NATO:s och
därmed USA:s sida.
Den redan pågående luftövervakningen över Bosnien liksom flottblock-
aden mot Restjugoslavien genomförs av NATO. Mycket talar för att Förenta
staterna som villkor för ett ingripande av marktrupp anger att även dessa
skall stå under NATO-befäl, om än med FN-emblem på fordon och kläder.
Detta skulle ställa den svenska FN-styrkan under helt nya förutsättningar.
Den nordiska bataljonen, i vilken den svenska styrkan ingår, måste i en så-
dan situation rimligtvis samordnas med den mycket större NATO-styrkan. I
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
131
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
praktiken innebär detta att svenska soldater kommer att lyda direkt under
NATO.
Som alla vet är Sverige, efter beslut i riksdagen, en militärt alliansfri stat,
även om delar av regeringen gärna skulle se att det förhöll sig på annat sätt.
Ett svenskt deltagande i militära operationer som i praktiken leds av NATO
är således totalt oförenligt med den av riksdagen fastställda utrikes- och sä-
kerhetspolitiken.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern:
1. Varför fick inte riksdagen fatta det slutliga beslutet om att sända en FN-
styrka till Tuzla-området när beslutet har sådana allvarliga konsekvenser
för svensk utrikes- och säkerhetspolitik?
2. Vilken ställning skall den svenska styrkan ha om USA beslutar om en
större truppinsats och ställer som villkor att trupperna står under NATO-
befäl?
1993/94:26 av Hans Göran Franck (s) till socialministern om åtgärder för att
förhindra vräkningar:
Antalet vräkningar ökar i snabb takt. Under 1991 och 1992 verkställdes
drygt 6 000 vräkningar respektive år, vilket skall jämföras med 5 000 vräk-
ningar 1990. Allt tyder nu på att antalet vräkningar innevarande år kommer
att passera 8 000.
I en nyligen presenterad forskningsrapport, ”Vräkt i laga ordning” av
Janne Flyghed och Sten-Åke Stenberg från Institutet för Social Forskning,
har vräkningarnas orsaker och konsekvenser undersökts. Projektet har ini-
tierats av Socialdepartementet och Konsumentverket.
I rapporten beskrivs bl.a. vissa av de förändringar av hyreslagen som ge-
nomfördes den 1 juli 1993 och som inriktades just på att minska antalet vräk-
ningar som haft sin orsak i bristande hyresbetalningar. Forskarna konstate-
rar att den förändringen kommer att ha mycket liten betydelse för antalet
vräkningar. Förändringarna av förverkande- respektive återvinningsfristen
ger hyreslagen ett mänskligare ansikte, men någon återhållande effekt på
vräkningsfrekvensen kommer de knappast att ha.
I stället är det de ekonomiska faktorerna som har betydelse för antalet
vräkningar. I takt med att ekonomin försämrats har antalet vräkningar skju-
tit i höjden. Den allra viktigaste förklaringen återfinns sannolikt i de stora
hyreshöjningarna. Den största höjningen genomfördes 1991, då effekten av
skattereformen slog igenom. Detta skulle kompenseras med en utökning av
bostadsbidragen. Men få av de vräkta har utnyttjat sin rätt till bostadsbidrag,
ofta har de inte ens sökt. Detta tyder på att informationen om rätten till
denna kompensation inte nått fram till den grupp som varit i störst behov av
den.
Socialtjänsten måste ta ett större ansvar för att informera om rätten till
bidrag för att förebygga att enskilda hushåll hamnar i situationer när vräk-
ning inte kan undvikas. De bestämmelser som finns i hyreslagen, om att so-
cialtjänsten alltid måste underrättas om förestående vräkningar för att
kunna bistå den enskilde, tycks inte ha haft avsedd effekt. Många hushåll
132
vräks i onödan på grund av att man inte fått hjälp att reda ut de ekonomiska
bekymren.
Med anledning av ovanstående vill jag till socialminister Bengt Wester-
berg ställa följande frågor:
1. Vad vill socialministern göra för att förhindra vräkningar av hushåll som
råkat ut för tillfälliga ekonomiska svårigheter?
2. Ämnar statsrådet ta något initiativ för att förmå socialtjänsten att fungera
bättre när det gäller att bistå den enskilde med råd och stöd för att förhindra
att vräkningar fullföljs, ofta i onödan?
den 15 oktober
1993/94:27 av Birgitta Dahl (s) till finansministern om finansieringen av ett
vårdnadsbidrag:
Av den offentliga debatten och uttalanden av enskilda statsråd har man
fått intrycket att det är drygt 2 miljarder kronor som återstår att finansiera
av de 6 miljarder kronor som regeringen beräknat att vårdnadsbidraget skall
kosta. Detta är i sig utomordentligt allvarligt mot bakgrund av det stora bud-
getunderskottet och den ekonomiska kris landet befinner sig i.
Men det rör sig i själva verket om minst 5,4 miljarder kronor i ökat budget-
underskott för staten. Det framgår av beräkningar som den av regeringen
tillsatta arbetsgruppen om vårdnadsbidraget redovisar i sin rapport. De 3,4
miljarder kronor som beräknas tas ut genom höjda skatter och barnomsorgs-
avgifter tillfaller i sin helhet kommunerna och bidrar inte till att täcka statens
kostnader.
Socialminister Bengt Westerberg har uttalat att vårdnadsbidraget inte
skall finansieras genom försämringar av barnomsorgen och föräldraförsäk-
ringen.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Anne Wibble:
1. Kan finansministern bekräfta att kostnaden för staten för vårdnadsbidra-
get blir minst 5,4 miljarder kronor?
2. Kan finansministern bekräfta att kostnaderna för vårdnadsbidraget inte
skall finansieras genom försämringar av föräldraförsäkringen eller barn-
omsorgen?
3. Hur skall vårdnadsbidraget finansieras?
9 § Anmälan om frågorAnmäldes att följande frågor framställts
den 14 oktober
1993/94:51 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Bo Lundgren om kostna-
derna för den enskilde vid exekutiv försäljning av fastighet:
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Regeringen införde den 19 november 1992 en förordning om nya avgifter
133
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
134
vid kronofogdemyndigheterna. Beslutet innebär mycket kraftiga höjningar
av avgifterna vid försäljning av en normal villa.
Medan fastighetsmäklarna har baserat sina försäljningskostnader på det
faktiska försäljningspriset på en villa, baserar kronofogden sina på ett teore-
tiskt pris - det s.k. marknadsvärdet.
I dagens ansträngda läge på fastighetsmarknaden är det mer vanligt än
ovanligt att priset vid en exekutiv försäljning kraftigt understiger värde-
ringen av fastigheten.
Den familj - ofta unga familjer, som drabbats av arbetslöshet och höjda
levnadsomkostnader - som får sin villa såld exekutivt går ofta ur affären med
en stor kvarstående skuld. Till den kommer en betydande kostnad för själva
försäljningen. Så uppgår t.ex. kostnaden för försäljning av en villa såld för
400 000 kr, men värderad till 750 000 kr, efter regeringens beslut till 31 000
kr.
Är statsrådet beredd att ta initiativ till en översyn av kostnaderna för den
enskilde vid exekutiva försäljningar av fastigheter?
1993/94:52 av Björn von derEsch (m) till kulturministern om närradiostatio-
nernas möjligheter att sända nyhetssammandrag:
Vår radiolagstiftning betecknades i denna kammare för ett halvår sedan
som den mest liberala i världen.
Icke desto mindre har ett antal närradiostationer givits vitesföreläggande
på 50 000 kr om de fortsätter sända TT:s nyhetssammandrag, 2 minuter.
Det är en inskränkning av såväl informations- som yttrandefriheten som
torde vara unik i den fria världen.
Finner statsrådet anledning att vidtaga någon åtgärd till följd av det inträf-
fade?
1993/94:53 av Birgit Henriksson (m) till justitieministern om åtgärder för att
säkra tillgången på polishundar:
Polisen lider brist på välutbildade polishundar inom flera olika verksam-
heter. En orsak är de besparingar som lagts ut på polisområdet, en annan
den försening av hundinköp som en internutredning har förorsakat. Man har
under många år haft kontrakt på ca 50 hundar per år från hundskolan. Under
det nu gångna budgetåret har dock endast en handfull hundar inköpts.
Hundskolan varslar nu tio fast anställda och två vikarier. Inom en snar fram-
tid kommer skolan kanske att vara utslagen om man inte kan finna avnämare
till de under stor möda och med hård gallring framtagna valpar som är av-
sedda att bli polishundar av olika slag.
Flera organisationer behöver hundar, dock kräver man olika kompetenser
av hundarna. Det är polisen som ställt de höga krav som lett till dagens höga
kostnader. Genom att avbryta dc regelbundna inköpen riskerar man att hela
den framgångsrika aveln varit förgäves.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att i framtiden säkra till-
gången på polishundar?
1993/94:54 av Birgit Henriksson (m) till socialministern om polisens bedöm-
ning av omhändertagna personers behov av vård:
Många personer som tas om hand av polisen och som placeras i s.k. fylleri-
celler är så redlöst berusade att de varken kan eller vill ta vara på sig själva.
Det händer även att polisen får ta hand om någon som anmälts redlöst beru-
sad, men som i själva verket drabbats akut av sjukdom. För en polis är det
svårt att avgöra om det är ”en vanlig fylla”, ett djupare missbruk, kanske
blandning av tabletter och sprit eller om omhändertagandet avser en diabeti-
ker med komasymtom.
Många tragedier skulle kunna undvikas om polisen alltid, när man omhän-
dertar någon som inte kan ta vara på sig själv, direkt kan köra till närmaste
sjukhus.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att överväga för att tillse att personer
som omhändertas av polisen får adekvat vård?
1993/94:55 av Gunnar Thollander (s) till justitieministern om resurserna till
polisväsendet i Uppsala län:
Uppsala län, med landets fjärde stad, borde resursmässigt befinna sig be-
tydligt närmare storstadsregionernas position, eller i vart fall riksgenomsnit-
tet, än i den resursmässiga bottenposition som länet nu placerats på. Av
Rikspolisstyrelsens årsredovisning framgår att endast sju län har en lägre re-
surs per invånare till sitt förfogande än Uppsala. Medan riksgenomsnittet
är 942 kr per invånare, för Stockholms län 1 442 kr per invånare, för polis-
myndigheten i Stockholm 2 432 kr per invånare, är motsvarande resurssiffror
för Uppsala län 701 kr per invånare.
Är justitieministern beredd att vid årets budgetbehandling föreslå sådana
ökade resurser till polisväsendet i Uppsala län att denna snedfördelning rät-
tas till?
1993/94:56 av Per-Richard Molén (m) till justitieministern om polisens ut-
nyttjande av hundar för bevakningsuppdrag:
Av TV-reportagen från de svåra kravallerna i Göteborg den 8 och 9 okto-
ber 1993 kunde noteras att polisen mycket sparsamt använde hundar för att
återställa ordningen.
Likaså ser man vanligtvis två patrullerande poliser i stället för en polis och
en hund ute i bostadsdistrikten.
Med anledning härav vill jag ställa följande fråga till justitieministern:
Har statsrådet gjort sig underrättad om anledningarna till att polisen i
mindre utsträckning än tidigare utnyttjar hundar för sina bevakningsupp-
drag?
1993/94:57 av My Persson (m) till justitieministern om polisingripanden vid
demonstrationer m.m.:
Fyra lindrigt skadade polismän samt skadegörelse för hundratusentals
kronor blev facit efter en av polisen sanktionerad demonstration i Göteborg
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
135
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
förliden vecka. Trots civila spanares larm om att demonstranterna var beväp-
nade med gatstenar, järnrör och flaskor ingrep inte polisen förrän kraval-
lerna var ett faktum.
Orsaken till att polisen allt oftare undviker preventiva ingripanden till-
skrivs bl.a. rädslan för att utsättas för JO-kritik, som skett i ett antal tidigare
fall. Detta är inte tillfredsställande och kan bl.a. ge upphov till att yttrande-
och mötesfriheten än mer sätts under debatt.
Vilka åtgärder avser justitieministern vidtaga för att åstadkomma en
bättre samsyn mellan ordningsmakten och JO vad gäller preventiva ingri-
panden i samband med demonstrationer?
den 15 oktober
1993/94:58 av Kenneth Ättefars (nyd) till statsrådet Reidunn Laurén om
granskning av journalisters bakgrund m.m.:
Jag har fått minst två samtal från trovärdiga källor som påpekat att vissa
journalister inte har speciellt rent mjöl i påsen men ändå har mage att
granska och kritisera andra människor i samhället. Ett ärende som nyligen
nått offentligheten gäller en journalist och dennes dubbelmoral och bris-
tande etik. Journalisten som själv hade ett stort aktieinnehav i S E-Banken
skrev om banken på ett sådant sätt att det inte kan uteslutas att börsvärdet
därigenom drevs upp.
Ett annat fall gäller en pressfotograf som är misstänkt för uppvigling i syfte
att få bra bilder. Helt uppenbart klarar inte mediabranschen sin självsane-
ring. Det kanske borde finnas fler lagar som gör att det svenska folket får
möjlighet att granska journalisters bakgrund och förehavande. Alla anser ju
att media utgör den tredje statsmakten och att den har en mycket viktig roll
att fylla i samhällsdebatten. Det anser även jag. Min fråga blir:
Ämnar statsrådet föreslå en lag som ger staten möjlighet att speciellt
granska mediabranschens insideraffärer?
1993/94:59 av Karl-Erik Persson (v) till miljöministern om deklaration av
innehållet i blyfri bensin:
Allt fler rapporter visar att de som arbetar med blyfri bensin drabbas av
olika slags besvär: svullna händer, huvudvärk, ögonbesvär, balansrubb-
ningar m.fl. symtom på påverkan av organiska gifter.
Orsaken till dessa besvär är oklar. Det beror bl.a. på att berörda myndig-
heter inte vet vilka kemikalier - ofta tillsatser - den blyfria bensinen innehål-
ler, eftersom oljeproducenterna håller detta hemligt av företagsekonomiska
skäl.
Dessa tillsatsers effekter på den yttre miljön är naturligtvis också okända.
Jag vill därför fråga miljöministern:
Kommer regeringen att vidta åtgärder som gör att innehållet i blyfri bensin
kan deklareras och bli offentligt?
136
1993/94:60 av Bertil Måbrink (v) till statsrådet Alf Svensson om dödsstraffets
införande i Peru:
Den lagstiftande församlingen i Peru har godkänt ett förslag att införa
dödsstraff i fredstid för landsförräderi och terrorism. En folkomröstning om
dödsstraffets införande kommer att äga rum den 31 oktober. Dödsstraff är
ett omänskligt straff som strider mot den mest grundläggande rättigheten:
livet. Dödsstraff står i motsättning till principen om att straffet skall syfta till
den dömdes återanpassning. Dödsstraff är slutgiltigt - en felaktig dom kan
inte rättas. Införande av dödsstraff i Peru skulle få särskilt förödande konse-
kvenser eftersom hela rättssystemet redan ligger i ruiner efter president Fuji-
moris åtgärder i samband med kuppen i april 1992.
Jag vill därför fråga statsrådet:
På vilket sätt agerar den svenska regeringen för att ge uttryck för sitt av-
ståndstagande från dödsstraffets införande i Peru?
1993/94:61 av Sylvia Lindgren (s) till justitieministern om tillsynen över be-
vakningsföretag:
Bevakningsbranschens expansion kan ses som ett uttryck för att otrygghe-
ten och kriminaliteten har ökat i samhället. Det är därför oerhört viktigt att
invånarna i samhället kan känna trygghet och tillit till såväl polis som de
olika väktarföretagen.
Den senaste tiden har vi kunnat ta del av skrämmande uppgifter om bl.a.
ett väktarföretag, Concelia AB, där var sjätte anställd på bevakningsföreta-
get är kriminellt belastad.
För att bevakningsbranschens trovärdighet skall kunna befästas kan det
därför vara på sin plats med en översyn av de rutiner som råder för denna
bransch. Är det t.ex. för lätt att starta bevakningsföretag, har tillsynsmyn-
digheten tillräckliga resurser? Detta är frågeställningar som uppkommer
med anledning av det aktuella fallet.
Ämnar statsrådet vidtaga några direkta åtgärder för att komma till rätta
med ovan nämnda problem?
1993/94:62 av Kristina Svensson (s) till statsrådet Alf Svensson om biståndet
till Angola:
För ett år sedan gick folket i Angola till val. Efter 16 års inbördeskrig hop-
pades man att freden skulle få en möjlighet. Fredsdrömmen förbyttes i mar-
dröm. De få mediareportage som når ut talar om en desperat kamp för livet
där man slåss om varje majskorn. Kriget i Angola har ingen CNN-närvaro
och är därför föga uppmärksammat i media. Folket i Angola svälter. Antalet
föräldralösa barn ökar ständigt. På sjukhusen trängs minskadade. I striderna
dödas tusentals. Angola är ett av Sveriges programländer.
Vilka åtgärder planerar den svenska regeringen för att snabbt bistå folket
i Angola?
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
137
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
1993/94:63 av Sylvia Lindgren (s) till arbetsmarknadsministern om det stat-
liga stödet vid flyttning av företag:
I september månad var 78 000 personer arbetslösa i Stockholms län.
I Länsarbetsnämndens prognos spås att antalet arbetslösa kommer att
vara 94 000 personer om ett år, alltså i september 1994.
Det som också utmärker Stockholms län, förutom den höga arbetslöshe-
ten, är det stora antalet varsel inom tjänstesektorn. Tre av fyra varsel kom-
mer från tjänstesektorn, vart tionde från tillverkningsindustrin.
Trots det bekymmersamma läget kan vi läsa i pressen att statliga stöd be-
viljas för att flytta verksamheter från Stockholm till andra delar av landet.
Avser regeringen att vidta några åtgärder beträffande statligt stöd vid
flyttning av företag när det inte handlar om nyetablering?
1993/94:64 av Ingrid Hemmingsson (m) till statsrådet Bo Lundgren om
momsbefrielse vid alternativmedicinsk behandling:
Med anledning av bl.a. min motion om momsbefrielse vid alternativmedi-
cinsk behandling har skatteutskottet i sitt betänkande 1992/93:SkU26 uttalat
att beredning av frågan om momsundantag för alternativmedicinsk behand-
ling bör ske med inriktning på att riksdagen så snart som möjligt skall kunna
ta ställning till ett förslag från regeringen om ett sådant momsundantag.
Riksdagen har med anledning härav beslutat att ge regeringen till känna vad
som utskottet anfört.
Jag kan konstatera att en majoritet av de i regeringen ingående partierna
före valet klart uttalat att denna form av behandling skall momsbefrias.
Det framgår inte av propositionsförteckningen om regeringen avser att
återkomma till riksdagen i höst med förslag till momsbefrielse för alternativ-
medicinsk behandling.
När avser statsrådet fullgöra riksdagens beställning?
1993/94:65 av Hans Stenberg (s) till kommunikationsministern om nattågs-
trafiken mellan Sundsvall och Göteborg:
Väl fungerande kommunikationer är en grundförutsättning för ett väl
fungerande näringsliv.
SJ har i de senaste årens tågplaner genomfört en försämring av tågtrafiken
på Sundsvall genom färre turer och i vissa fall längre restider. Den 15 augusti
i år drogs kvällståget mellan Sundsvall och Stockholm in. Sista turen går nu
15.40. Direkttåget med nattåg till Göteborg är också indraget.
Försämringarna i kommunikationerna begränsar kraftigt möjligheterna
att utveckla näringslivet i regionen och står i skarp kontrast mot regeringens
uttalanden om att utveckla kommunikationerna.
Min fråga till kommunikationsministern blir därför:
Har kommunikationsministern för avsikt att vidta några åtgärder för att
trygga nattågstrafikcn mellan Sundsvall och Göteborg?
138
1993/94:66 av Berndt Ekholm (s) till statsrådet Alf Svensson om assyrierna
i sydöstra Turkiet:
För ett år sedan frågade jag statsrådet om regeringen avsåg ta några initia-
tiv för att påtala förföljelserna och övergreppen mot assyrierna i sydöstra
Turkiet. Sedan dess har förföljelserna av denna folkgrupp fortsatt med oför-
minskad styrka med våld av olika slag. Mänskliga rättigheter sitter trångt i
denna del av Turkiet.
Min fråga till statsrådet Alf Svensson:
Har regeringen sedan dess tagit upp frågan om assyriernas/syrianernas si-
tuation och brotten mot de mänskliga rättigheterna i internationella kontak-
ter och överläggningar?
10 § Kammaren åtskildes kl. 17.22.
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 49 (del-
vis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 93 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 136 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 153 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 163 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
139
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
Innehållsförteckning
Fredagen den 15 oktober1 § Meddelande om kammarens sammanträden onsdagen den 20 ok-
tober och torsdagen den 21 oktober................... 1
Tredje vice talmannen
2 § Anmälan om ny vice ordförande i finansutskottet........... 1
3 § Avsägelser ........................................ 1
4 § Anmälan om kompletteringsval till kulturutskottet och näringsut-
skottet ......................................... 1
5 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 2
6 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot. 7) ................ 2
EG-frågor ........................................... 2
140
Mats Hellström (s)
Christer Windén (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Göran Lennmarker (m)
Hadar Cars (fp)
Pär Granstedt (c)
Holger Gustafsson (kds)
Berit Löfstedt (s)
Carl G Nilsson (m)
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Charlotte Cederschiöld (m)
Utbildnings- och skolfrågor............................... 49
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Christer Lindblom (fp)
Christina Linderholm (c)
Ingrid Näslund (kds)
Eva Johansson (s)
Hans Nyhage (m)
Inger Lundberg (s)
Tuve Skånberg (kds)
Birthe Sörestedt (s)
Kristina Svensson (s)
Skattepolitik .......................................... 96
Lars Hedfors (s)
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Kjell Johansson (fp)
Ivar Franzén (c)
Harry Staaf (kds)
Övrigt ............................................... 120
Håkan Holmberg (fp)
Margareta Viklund (kds)
Lennart Rohdin (fp)
Bertil Persson (m)
John Bouvin (nyd)
Prot. 1993/94:8
15 oktober 1993
7 § Bordläggning ...................................... 128
8 § Anmälan om interpellationer
1993/94:21 av Marianne Carlström (s) om åtgärder för att
minska antalet vräkningar......................... 128
1993/94:22 av Björn Kaaling (s) om avvecklingen av arbetslivs-
fonderna ...................................... 129
1993/94:23 av Sten-Ove Sundström (s) om ytterligare reglering
av snöskoteråkning.............................. 130
1993/94:24 av Bruno Poromaa (s) om åtgärder för att förbättra
flyg- och tågförbindelserna mellan Malmfälten och Luleå. 130
1993/94:25 av Gudrun Schyman (v) om den svenska FN-styr-
kan i Bosnien.................................. 131
1993/94:26 av Hans Göran Franck (s) om åtgärder för att för-
hindra vräkningar............................... 132
1993/94:27 av Birgitta Dahl (s) om finansieringen av ett vård-
nadsbidrag..................................... 133
9 § Anmälan om frågor
1993/94:51 av Inger Lundberg (s) om kostnaderna för den en-
skilde vid exekutiv försäljning av fastighet............ 133
1993/94:52 av Björn von der Esch (m) om närradiostationernas
möjligheter att sända nyhetssammandrag............. 134
1993/94:53 av Birgit Henriksson (m) om åtgärder för att säkra
tillgången på polishundar.......................... 134
1993/94:54 av Birgit Henriksson (m) om polisens bedömning av
omhändertagna personers behov av vård.............. 135
1993/94:55 av Gunnar Thollander (s) om resurserna till polisvä-
sendet i Uppsala län............................. 135
1993/94:56 av Per-Richard Molén (m) om polisens utnyttjande
av hundar för bevakningsuppdrag................... 135
1993/94:57 av My Persson (m) om polisingripanden vid demon-
strationer m.m.................................. 135
1993/94:58 av Kenneth Attefors (nyd) om granskning av jour-
nalisters bakgrund m.m........................... 136
1993/94:59 av Karl-Erik Persson (v) om deklaration av innehål-
let i blyfri bensin................................ 136
1993/94:60 av Bertil Måbrink (v) om dödsstraffets införande i
Peru......................................... 137
1993/94:61 av Sylvia Lindgren (s) om tillsynen över bevak-
ningsföretag.................................... 137
1993/94:62 av Kristina Svensson (s) om biståndet till Angola. 137
141
Prot. 1993/94:8 1993/94:63 av Sylvia Lindgren (s) om det statliga stödet vid
15 oktober 1993 flyttning av företag.............................. 138
1993/94:64 av Ingrid Hemmingsson (m) om momsbefrielse vid
alternativmedicinsk behandling..................... 138
1993/94:65 av Hans Stenberg (s) om nattägstrafiken mellan
Sundsvall och Göteborg........................... 138
1993/94:66 av Berndt Ekholm (s) om assyrierna i sydöstra Tur-
kiet .......................................... 139
142
gotab 45220, Stockholm 1993