Riksdagens protokoll

1993/94:69

Torsdagen den 3 mars

Kl. 12.00 -13.53

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 25 februari.

Protokoll

1993/94:69

Svar på
interpellationer

2 § Meddelande om svar på interpellation

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1993/94:95

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1993/94:95 av Lars Werner (v) om byggkrisen
får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom föreskrivna fyra veckor.

Skälet härtill är att regeringen har en konferensdag den 24 mars. Ny tid
har därför satts till den 25 mars.

Stockholm den 1 mars 1994

Statsrådet Bo Lundgren

3 § Svar på interpellation 1993/94:89 om Sydafrika

Anf. 1 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig:

1. Vilka konkreta planer regeringen har för att med svenska valobservatö-
rer och andra insatser bistå den oberoende valkommissionen i Sydafrika
i syfte att genomföra fria och rättvisa val i slutet av april i år,

2. På vilket sätt regeringen vill verka för att förstärka den nationella freds-
bevarande styrkan och FN:s observatörsgrupp UNOMSA,

3. Vilket ytterligare stöd regeringen vil) föreslå för att motverka det poli-
tiska våldet och för att hjälpa offren för våld, hot och trakasserier,

4. På vilket sätt regeringen för svensk del och på det internationella planet
vill verka för strävandena att återuppbygga Sydafrika, samt

5. Hur regeringen vill verka för dödsstraffets avskaffande i Sydafrika.

Den 22 december i fjol antog det sydafrikanska parlamentet med överväl- 1

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 69

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar pä
interpellationer

digande majoritet den övergångsförfattning som efter många och komplice-
rade överläggningar förhandlats fram mellan i huvudsak ANC och det rege-
rande Nationalistpartiet. Därmed gick de sista formella resterna av apart-
heidsystemet i graven.

Men utvecklingen mot demokrati i Sydafrika har inte varit smärtfri. Den
har engagerat inte enbart sydafrikaner utan också det internationella sam-
fundet. Att möta de förväntningar som nu finns på märkbara förbättringar
av vardagslivets hårda villkor kommer att bli en av den nya regeringens stora
utmaningar.

Utvecklingen i Sydafrika är nu inne i ett kritiskt och känsligt skede. För-
handlingar pågår fortfarande för att få alla partier med i valet. Efter mitt
besök nyligen i Sydafrika är det min förhoppning att alla de ansträngningar
som nu görs för att säkra demokratiseringsprocessen och valet i april skall
krönas med framgång.

Regeringen har nyligen fattat beslut om en svensk valobservatörsinsats på
30 personer. Dessa skall ingå i den av FN på det sydafrikanska övergångsrå-
dets begäran samordnade internationella observatörsinsatsen.

Därutöver har FN för sin egen operativa verksamhet bett Sverige tillhan-
dahålla ytterligare ca 35 valövervakare. Vi har ställt oss positiva till denna
framställan. SIDA har dessutom beslutat att via FN:s särskilda Trust Fund
finansiera valobservatörsinsatser från afrikanska länder.

Sverige bistår vidare en rad svenska enskilda organisationer, engagerade
i freds- och snart även valövervakning i Sydafrika. Deras arbete bedrivs i
nära samverkan med den oberoende valkommissionen och omfattar även
väljarutbildning. Även svenska riksdagsledamöter kommer att engageras
som valobservatörer, bl.a. genom African-European Institute, som är nära
knutet till AWEPA.

Både FN:s säkerhetsråd och generalförsamling har godkänt generalsekre-
terarens förslag om att utvidga UNOMSAzs mandat till att även omfatta val-
övervakningsinsatser. Regeringen välkomnar givetvis en sådan åtgärd. Ge-
neralförsamlingen har redan godkänt den budget på ca 30 miljoner US-dol-
lar som den utökade insatsen beräknas kräva.

När det gäller den nationella fredsbevarande styrkan vill jag gärna nämna
att jag under mitt besök i Sydafrika hade tillfälle att beröra denna fråga med
bl.a. ANC:s ledning. Jag fick därvid intrycket att uppbyggandet av styrkan
går långsamt. Den tycks för dagen endast ha ett symboliskt värde, och det
förefaller dessutom tveksamt om den hinner nå full kapacitet till april.

Säkerheten vid valen är i första hand en fråga för sydafrikansk polis och
militär, men skulle Sydafrika i ett senare skede begära att t.ex. FN engagerar
sig i fredsstyrkan, kommer regeringen givetvis att pröva på vilket sätt Sverige
kan delta, exempelvis med utbildning och träning.

Herr talman! Åtgärder för att förebygga det politiska våldet utgör en för-
utsättning för att demokratiseringsprocessen i Sydafrika skall lyckas och för
att valet skall kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt. Bland aktuella
konkreta svenska insatser, som finansieras av SIDA, vill jag främst nämna
fredsövervakningsprojektet PEMSA, där 16 enskilda organisationer i Sve-
rige gått samman och rekryterat ett sextiotal svenska fredsobservatörer.

Andra organisationer i Sydafrika som får svenskt bistånd är t.ex. NIM,

NetWork of Independent Monitors, och EMPSA, Ecumenical Monitoring
Programme in South Africa, vilka båda omnämns i Hans Göran Francks in-
terpellation.

Sverige bistår också offren för det politiska våldet med bl.a. rättshjälp.
Genom svenskt stöd via exempelvis Legal Resources Centre, South African
Legal Defence Fund och Lawyers for Human Rights kan de som drabbats
av övergrepp få både juridisk hjälp och ekonomiskt stöd.

Raoul Wallenberg Institutet samarbetar sedan 1993 med University of the
Western Cape för att främja tillkomsten av en poliskår i Sydafrika, präglad
av demokratiska värderingar och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Sverige stöder också Internationella Rödakorskommitténs arbete med
våldsbekämpning i Sydafrika.

Herr talman! Regeringen har i budgetpropositionen 1993/94 angett riktlin-
jerna för ett brett utvecklingssamarbete med ett demokratiskt styrt Syd-
afrika. Syftet med detta samarbete bör vara att bidra till en fördjupad demo-
kratisering i landet och slå vakt både om de mänskliga rättigheterna och om
en fungerande marknadsekonomi.

Det framtida biståndet till Sydafrika, som dessutom även i fortsättningen
kommer att omfatta satsningar inom både undervisnings- och miljöområdet,
är nu föremål för dialog mellan UD och de svenska biståndsorganen. Efter
valet kommer överläggningar om det svenska biståndet att äga rum med den
nya sydafrikanska regeringen.

Sverige verkar för ett avskaffande av dödsstraffet, och detta gäller givetvis
också när det utövas i Sydafrika. Vid mina samtal i Pretoria med den sydafri-
kanske utrikesministern hade jag tillfälle att redogöra för den svenska in-
ställningen i denna fråga. Jag redovisade också vår ståndpunkt för ledningen
i ANC, som ju officiellt är emot dödsstraffet. Vi kommer även fortsättnings-
vis att i våra officiella kontakter med Sydafrika verka för ett avskaffande av
straffet.

I detta sammanhang skulle jag vilja nämna att Sverige deltar aktivt i FN:s
arbete för de mänskliga rättigheterna i Sydafrika. Sverige står sålunda till-
sammans med andra nordiska länder för första gången som medförslagsstäl-
lare till en resolution, Situation of Human Rights in South Africa, i FN:s
MR-kommission. Vi kommer att noga följa arbetet både i kommissionen
och på andra sätt.

Anf. 2 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för det utförliga och i
huvudsak positiva svaret på den interpellation som jag har ställt.

I detta sammanhang kan jag nämna att den är framställd tillsammans med
ett antal svenska riksdagsledamöter från olika partier som nyligen har besökt
Sydafrika. Det är av stort värde i dag att både svenska riksdagsledamöter
och utrikesministern har färska intryck från besök i Sydafrika.

Som utrikesministern sade i sitt svar är det just de formella resterna av
apartheidsystemet som går i graven. Det är angeläget att markera ordet for-
mella. Det är ju inte svårt att vid ett besök konstatera att det politiska syste-
met och rättssystemet i Sydafrika fortfarande är belastat av arvet från apart-
heid.

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Det kommer nog att ta lång tid innan man kan utrota, eller avskaffa,
apartheids faktiska innehåll, som har medfört så stort lidande för befolk-
ningen i Sydafrika.

Det är också som utrikesministern sade att förväntningarna nu är mycket
stora, kanske t.o.m. överdrivna ibland, på vad en förändring kan åstad-
komma.

Det är därför som det är så oerhört viktigt i den här situationen att vi gör
alla ansträngningar som är möjliga, inte bara för att kunna säkra ett fritt och
rättvist val utan också för att understödja de demokratiska krafterna i Syd-
afrika för att landet skall kunna utvecklas politiskt, ekonomiskt, socialt och
kulturellt.

Det finns så väldigt mycket som är eftersatt i detta land. Därför räcker det
inte med bara de svenska ansträngningarna, utan det gäller för Sverige att i
alla olika sammanhang, i de internationella fora, verka för att få till stånd ett
effektivt och värdefullt samarbete till stöd för Sydafrika i den nya era landet
kommer i.

Jag vill poängtera att det är viktigt att det efter det val som nu kommer att
äga rum i slutet av april inte blir ett bakslag, en backlash, utan att verkligen
utvecklingen efter valet går i rätt riktning. Man kan inte bortse från risken
av att det uppträder dåliga förlorare i det här valet som sedan t.o.m. kan öka
det våld som nu gastkramar Sydafrika.

Låt mig därutöver göra några korta kommentarer till de olika punkterna.
Jag går då först till punkten 1. Jag vill i det här sammanhanget framför allt
framhålla att Sydafrika är ett geografiskt stort land. För valövervakningen
behövs det verkligen ett mycket stort antal valövervakare, framför allt för
att kunna nå ut på landsbygden. Där finns det många stora problem med
information och utbildning, och det är därför jag vill särskilt markera vikten
av att Sverige nu på allt sätt verkar för att även andra länder gör ökade an-
strängningar för att valövervakningen skall kunna bli så effektiv som möjligt.

När det gäller den andra punkten kunde vi ju konstatera att det FN-organ
som finns där spelade en alltför passiv roll. T.o.m. samarbetet med organ i
Sydafrika var otillräckligt. Det är därför som det är bra att mandatet nu ut-
vidgas, men det kan förmodligen bli så kritiskt att det behövs inte bara en
utvidgning av den nationella fredsbevarande styrkan utan också att FN be-
höver sända en fredsbevarande styrka.

Låt mig till slut säga att det är angeläget att de frivilliga insatser som görs
och som är mycket viktiga får allt tänkbart stöd.

På punkten 4 vill jag säga att det kanske inte är marknadsekonomi som
det är brist på, utan det är snarare en brist på insatser för utveckling och
tillväxt i Sydafrika. Det är där stödet framför allt behövs.

Anf. 3 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! Jag får också tacka för interpellationssvaret.

Det jag främst kopplar ihop med Sydafrika just nu är det oerhörda hatet
mellan olika grupper, det brutala våldet och framför allt polisens brutalitet
och snabbhet att ta till vapen, den stora fattigdomen för den största delen av
befolkningen, att apartheid - trots att den enligt lag är förbjuden - är så tyd-

lig och oerhört diskriminerande, ofriheten och rädslan, men också en okuv-
lig orädsla och vilja att göra något åt våldet och för demokrati och rättvisa.

Ett exempel skulle jag vilja berätta om.

På vår gemensamma resa där nere färdades vi på väg till Tokoza med
Peace Action, en fredsorganisation. Just när vi passerar Phola Park ser vi en
trafikpolisbil stå med blinkande blåljus på höjden av en vägbro. Poliser står
där med dragna vapen, och vi förstår att något har hänt. Vi stannar, och på
gräsfältet mellan vägbron och slumstaden Phola Park springer ett par poliser
med en polishund. En polis står stilla i gräset. Phola Park är ett starkt ANC-
fäste som ofta hamnar i sammandrabbningar med polisen, fick vi reda på.

Jag sköt honom i benen med två skott på 200 meters avstånd, skryter den
vite trafikpolisen, medan han laddar om sin revolver. Han byter minst fyra
patroner.

Han var beväpnad med ett gevär och tänkte stjäla en bil på motorvägen
nedanför, fortsätter polisen, som stolt låter sig fotograferas medan han lad-
dar om sin pistol.

Vi blir vittne till hur polisen sedan lyfter upp en svart man som legat skju-
ten i gräset nedanför vägrenen. Han tycks först vara död, eftersom de släpar
honom över gräset och stenrösen, precis som om han vore ett villebråd. När
han släpas över vägräcket, ser vi att han lever.

Ungefär samtidigt som mannen dras upp på vägen kommer en i ordets alla
bemärkelser stor kvinna, en svart kvinna, helt plötsligt in i sammanhanget.
Hon forcerar alla hinder och ställer sig mitt i samlingen av poliser och oss
vittnen. Hon skäller ut poliserna med en dynamisk kraft som jag nästan ald-
rig har varit med om.

Kvinnan frågade, som vi hade gjort tidigare, var den skjutnes vapen var,
var bilen som blivit överfallen fanns och varför man inte kontaktat ortens
polis eller någon representant för den svarte mannen. Plötsligt blev alla de
skjutglada vita männen mindre än små barn, tyckte jag. De svarade inget
utan stod där bara generade med fåniga flin över ansiktena.

Det visade sig att kvinnan var en av ANC-ledarna i trakten. Hon fick oss
alla med till polisstationen som vittnen. Där satt vi någon timme tills vi fick
klart för oss att polisen tog sig an fallet.

Jag trodde ett tag att vi genom vår närvaro hade räddat den skjutne man-
nen från döden, men jag fick reda på i går att han var så allvarligt skadad,
träffad i ryggen, att han dog på sjukhuset.

Herr talman! Den politik som tidigare har förts i Sydafrika har också inne-
burit att familjer har splittrats. Det sydafrikanska systemet har inneburit att
den svarta manliga arbetskraften har behövts i bl.a. gruvorna. Därför har
man tagit hand om den och låtit männen bo i Hotels, ungkarlshotell. Landets
ekonomiska system har inte fungerat om inte familjerna splittrats.

Kvinnorna har fått stå för familjens sammanhållning i hemlandet och män-
nen tjänat landet inom industrin. Det har slagit hårt mot kvinnan, som ofta
har blivit ensamförsörjare. Enligt WHO har de splittrade familjerna också
blivit en viktig faktor för spridandet av HIV/aids.

När nu Sydafrika står inför en stor omdaningsprocess, är det viktigt att
kvinnan får en betydande roll i det ekonomiska och samhälleliga systemet.
Ar utrikesministern beredd att medverka till att de sydafrikanska familjerna

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69
3 mars 1994

Svar på
interpellationer

inte splittras och att kvinnans resurser, kraft och möjligheter, som vi fick ett
synligt exempel på genom det jag tidigare berättat, tas till vara vid uppbygg-
naden av ett, som vi hoppas, nytt och demokratiskt Sydafrika?

Herr talman! Jag vill också lyfta fram polisens standard i Sydafrika, som
också påverkar dess sätt att reagera och handla.

Det finns många olika grupper av poliser, och vi såg många som stod vid
vägkanten, som jag nyss har berättat. Det finns en allmänt utbredd ovilja
hos polisen att undersöka politiska brott mot framför allt ANC-sympatisö-
rer. Bristen på samordning mellan olika polisenheter gör också att sådant
arbete försvåras. I vissa områden, där svarta bor, är antalet poliser i förhål-
lande till folkmängden dessutom alldeles för litet. Befolkningen har inte det
skydd som den skulle behöva ha.

Polisyrket har för den vite mannen ofta varit ett yrke han tagit när han inte
kunnat få något annat. Dessa inte alltid helt lyckade poliser hotas i dag mer
eller mindre av en intelligentare svart befolkning, som är beredd att ta över.

Är utrikesminstern beredd att verka för en medmänskligare, mer demo-
kratisk och rättvis polis i Sydafrika och för att de olika polisenheterna sam-
ordnas? Jag vet att det här handlar om ett lands inre angelägenheter, men
det handlar också om mänskliga rättigheter, korruption och apartheid.

Anf. 4 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Det är en viktig interpellation som Hans Göran Franck har
ställt, och därför får också det svar utrikesministern har givit stor betydelse.
Jag ser mycket positivt i svaret, men jag tror också att man skulle kunna ut-
vidga de svenska insatserna ytterligare.

Det är som utrikesministern säger i sitt svar: uppbyggandet av den natio-
nella fredsbevarande styrkan går för långsamt. Den kommer inte att få den
betydelse som den borde ha i denna process.

Det finns en formulering i utrikesministerns svar som jag är tveksam till:
Säkerheten vid valen är i första hand en fråga för sydafrikansk polis och mili-
tär.

Vi vet ju med vilken misstänksamhet hela befrielserörelsen i Sydafrika ser
på sydafrikansk polis och militär. Det är en fråga om förtroende. Av den
anledningen skulle jag gärna se att FN engagerade sig mycket mer i denna
fredsprocess, som skall leda fram till valet den 27 april.

Utrikesministern säger att regeringen är beredd att pröva på vilket sätt
Sverige kan delta - exempelvis med utbildning och träning. Jag skulle vilja
säga att det brådskar. Är regeringen beredd att ta ett initiativ i FN så att FN
kommer i gång på ett annat sätt än man hittills har gjort? Det är alldeles för
små insatser som görs.

Jag ser med positivt intresse på det svar utrikesministern har givit när det
gäller det svenska fredsövervakningsprojektet PEMSA. 16 enskilda organi-
sationer gick ihop, och jag är med och delar ansvaret. Intresset växer fortlö-
pande. I dag är det 17 enskilda organisationer som är engagerade.

De första fredsövervakarna är hemma. Vi har kunnat lyssna på dem. De
har med egna ögon iakttagit det våld som finns i vardagen på ett sätt som vi
inte kan föreställa oss. De säger alla att det behövs ökade svenska insatser
där nere.

Jag skulle därför vilja fråga utrikesministern om regeringen är beredd att
ställa ytterligare resurser till förfogande - dels för fredsövervakningsprojek-
tet, dels också för valobservatörer. Det finns krav på oss från våra samarbets-
partner i Sydafrika om att vi skall bidra med ytterligare svenska insatser.

Herr talman! Jag skulle vilja kommentera situationen i Bophuthatswana.
Där finns ett omfattande våld som vänder sig direkt emot fredsprocessen.
Jag har en rapport som handlar om hur polisen i Bophuthatswana den 5 feb-
ruari grep och misshandlade tio unga ANC:are. Den 13 februari arresterade
man 10 ANC-medlemmar och förstörde deras material. Man gjorde en räd
mot ANC-kontor i Mafikeng den 19 februari och konfiskerade dokument
och flygblad. Man misshandlade ANC-medlemmarna, och man använde tår-
gas. Den 19 februari stoppade man ANC:are och MR-advokater som höll
på med väljarutbildning.

När övergångsrådet den 7 december vände sig till FN och vädjade om
hjälp var det fråga om insatser i hela Sydafrika, inkluderande Bophuthats-
wana. Där har det alltså inte hänt någonting. Det är ett tragiskt faktum att
en stor del av Sydafrika är utan stöd och inflytande.

Anf. 5 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! Sent i går kväll debatterades ett utskottsbetänkande som
gällde svenska företags verksamhet i Sydafrika. Det var förmodligen det
sista betänkande i det ämnet som vi behandlar här i kammaren, för nu be-
hövs det väl inte några mer skrivelser från regeringen när det gäller hur
svenska företag har verkat i Sydafrika. Det är glädjande att vi kan lägga så-
dana skrivelser till de historiska handlingarna. Sanktionerna är slut, och vi
går mot ett nytt Sydafrika.

Det internationella samarbetet och det internationella samfundet har
hjälpt till att skapa denna utveckling i Sydafrika. Man har fått bort apart-
heidsystemet och knäckt Sydafrikas vita genom sanktionspolitiken, så att
landet nu kan gå en annan utveckling till mötes.

När vi var nere för några veckor sedan möttes vi av ett budskap från ANC-
representanter första dagen. De sade: Vi har tiden emot oss. Vi har ont om
tid.

Ju mer vi följde arbetet desto bättre förstod vi vad som menades med
denna varning. Det är inte lång tid kvar till den 27 april. Mycket skall uträttas
innan dess. Väljarutbildningen är i full gång, men det finns mycket som åter-
står. Det är svårt att nå ut till alla delar av Sydafrika. Det finns många analfa-
beter som har svårt att förstå hur man tekniskt skall gå till väga. Det är en
tidsödande utbildning. Valövervakning skall organiseras i 9 000 vallokaler.
Man räknar med att man skall försöka få 20 000 valövervakare på plats - 2
eller 3 på varje vallokal.

Det har talats en del om våldet i Sydafrika i den här diskussionen. Risken
är att man blir litet dyster, nedstämd och pessimistisk, för våldet är omfat-
tande. Flera har vittnat om det här i dag. Vi läser ständigt om det i tidning-
arna. Den helgen vi var nere sköts tolv afrikaner på öppen gata - barn som
äldre.

De senaste två månaderna har man utfört en stor sprängning varannan dag
mot kraftledningar, ANC-kontor, kommunalkontor osv. Detta ger naturligt-

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

vis en dyster bild. Men samtidigt möts man av en stor kraft bland alla dessa
miljoner människor som ser hoppet den 27 april, när de för första gången
går till val.

Man hoppas att den lilla minoritet som försöker störa bilden skall slås till-
baka av det massiva stödet från den vanliga mannen och kvinnan på gatan
som nu äntligen skall få gå till val. Vi skall på alla sätt försöka bidra till att
så sker. Det är viktigt att internationella och svenska representanter finns på
plats.

Margareta Viklund berättade tidigare om den otäcka händelse då en man
sköts framför våra ögon. Om vi inte hade varit på plats där hade utveck-
lingen blivit en annan. Det omvittnades av de ANC-företrädare som också
dök upp. Det förhållandet att det helt plötsligt fanns fem svenska parlamen-
tariker där gjorde att denne man forslades till sjukhus i stället för direkt till
häktet, där han omedelbart skulle ha avlidit. Nu blev utgången ändå den-
samma, eftersom man inte kunde rädda hans liv, men han kom trots allt un-
der behandling.

Det är nu viktigt med en massiv närvaro där nere, och det är glädjande att
utrikesministern och även riksdagens talman har tagit initiativ till att sända
valobservatörer till Sydafrika.

Något som är tragiskt är Inkathas agerande i detta sammanhang. Jag såg
i dagens tidning att man i går återigen försökt att få med Inkatha på valvag-
nen. Man har gjort flera förändringar i konstitutionen för att få med denna
rörelse, men ändå kommer det dystra signaler från Inkathas ledare Mang-
osuthu Buthelezi, som går ut på att man troligtvis inte tänker delta. Detta
är bedrövligt. Det är fantastiskt att se hur ANC har böjt sig dubbelt tillbaka
för att försöka få alla parter att delta i valet.

Jag vill avslutningsvis påminna om och varna för något som vi måste ha i
åtanke, nämligen att det kommer en dag även efter valet. Det är viktigt att
vi är på plats efter valet den 27 april.

Jag skulle till sist vilja fråga hur utrikesministern ser på det fortsatta
svenska biståndet, engagemanget och stödet till Sydafrika efter valet, ett val
som vi hoppas skall gå fredligt till.

Anf. 6 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Också jag vill tacka för svaret. Jag tillhör dem som har varit
där nere, och jag kan instämma i allt det som är sagt. Vi har upplevt samma
saker, och jag behöver inte upprepa något av det.

Utrikesministern säger att utvecklingen mot demokrati i Sydafrika inte
har varit smärtfri, och det är verkligen ett understatement. Utvecklingen har
inte varit och är inte smärtfri. Det har sagts en hel del här om våldets omfatt-
ning, men vi har svårt att fatta hur det egentligen är. Man kan säga att landet
pendlar mellan hopp och förtvivlan, även om hoppet ändå är stort inför valet
och den nya tid som skall komma. Men det finns en förtvivlan inför vad som
kan hända om partier fortsätter med att vägra ställa upp i val, och jag ser
mycket stora risker med detta.

Jag läste i gårdagens tidning att det fanns ett visst hopp, men nu säger
Karl-Göran Biörsmark att inställningen är negativ igen. Det återspeglar nå-
got som vi märkte när vi var där nere, nämligen att Buthelezi och hans Inkat-

haparti växlade från dag till dag och ständigt kom med nya krav. Läget var
mycket svårt. Om Inkatharörelsen inte ställer upp, kommer den naturligtvis
att göra allt för att skrämma människor inför röstningen och för att hindra
valet.

Jag skulle också tro att man i så fall kommer att lyckas. Det är mycket
svårt för människor att visa det mod som krävs för att verkligen ta sig till en
röstlokal. Det kommer faktiskt dagar också efter valet, och då riskerar man
att bli trakasserad av dåliga förlorare.

Vi har en oerhört stor uppgift i att stödja demokratiutvecklingen, både
nu, som så många har sagt, och även senare, när det gäller att sätta till alla
resurser för att få ett fritt och demokratiskt Sydafrika. Vägen dit är nog
ganska lång, men det finns ändå hopp.

Jag är mycket glad för de positiva redogörelser som vi fått från utrikesmi-
nistern, både om vad som skall göras och om vad som görs. Det intryck som
vi fick av de svenska insatserna var att de i mycket stor utsträckning har träf-
fat helt rätt och att de gör en oerhörd nytta. Det är mycket positivt. Men
det är synnerligen viktigt att vi fortsätter med insatserna och inte glömmer
Sydafrika. Vi bör sätta in ordentligt med resurser under denna känsliga pe-
riod.

Jag har också en fråga till utrikesministern, och den gäller det svenska nä-
ringslivet. Vi vet att det finns många svenska företag där nere. Många ligger
i startgroparna för att utvidga sin verksamhet, och andra är på väg dit. För-
hoppningarna på den sydafrikanska marknaden är mycket stora från hela
omvärlden, och det är mycket positivt. Det är givetvis en mycket stor resurs
för landet att det kommer företag dit, att man investerar osv.

Som jag ser det är företagen en resurs också när det gäller demokratiut-
vecklingen. De har en stor uppgift och en förpliktelse att på arbetslivets om-
råde medverka i denna demokratiska uppbyggnad på det sätt som passar
dem. Det kan gälla arbetsorganisation, arbetsvillkor, möjligheter till organi-
sering osv.

Jag vill fråga utrikesministern om det tas några kontakter i detta syfte med
företag som finns där nere eller som är på väg dit och i så fall med vilka. Jag
skulle vilja skicka med en uppmaning att man tar sådana kontakter.

Anf. 7 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Också jag välkomnar denna interpellation. Den ger oss alla
ett tillfälle att uttrycka vår bestämda - hoppas jag - vilja och föresats att det
omfattande svenska engagemanget i kampen mot apartheid kommer att fort-
sätta för ett demokratiskt Sydafrika liksom också för att hjälpa till med att
ta itu med apartheidsystemets förfärliga arv. Detta har vi alla här haft en
möjlighet att bevittna vid besök i Sydafrika, och vi inser att det naturligtvis
kommer att ta en avsevärd tid att komma till rätta med alla dess yttringar.

Interpellationssvaret visar något av bredden i det svenska engagemanget,
de många olika insatserna och de många organisationer som är aktiva där.
Jag hoppas att detta skall fortsätta, och vi kommer naturligtvis från regering-
ens sida att göra vad vi kan för att så skall bli fallet.

Jag delar också Hans Göran Francks bedömning vad gäller att den process
som vi nu bevittnar och som vi försöker uttrycka vårt stöd för och delta i är

Prot. 1993/94:69
3 mars 1994

Svar på
interpellationer

1* Riksdagens protokoll 1993194. Nr 69

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

svår nog fram till de demokratiska valen. Sedan väntar naturligtvis en oer-
hört besvärlig uppgift på den nya sydafrikanska regeringen. Det kan vi alla
inse. Den innefattar ekonomin, jobben, åtgärder i slumområdena, bostads-
byggandet, de sociala villkoren och naturligtvis rättstrygghetsfrågorna, som
också kommer att stå i centrum.

Jag hade när jag träffade Nelson Mandela möjlighet att ta upp också
denna aspekt, och han förklarade för mig att han i sina valtal försökte klara
den mycket svåra balansgången mellan det positiva och optimistiska bud-
skap som han naturligtvis vill föra ut och den dos av realism som är nödvän-
dig.

Jag tror att Sverige kan fortsätta att göra mycket och vill peka på de ytterli-
gare möjligheter som vi mot bakgrund av vårt engagemang, vår erfarenhet
och vår närvaro i Sydafrika kommer att få inom ramen för den europeiska
unionen att verka för en konstruktiv politik från dennas sida gentemot det
nya demokratiska Sydafrika.

Jag var glad över att Karl-Göran Biörsmark pekade på att det finns en
kraft i omvandlingsprocessen och hos de ledande aktörerna i demokratise-
ringen av Sydafrika. Samtidigt som vi både blir beklämda och skrämda av
det förfärliga våldet, problemen, fattigdomen och eftersläpningen på alla
områden får vi ändå ett slags optimism mitt i allting därför att det finns en
kraft hos de ledande aktörerna som vi har att känna betydande respekt för.

Beträffande de konkreta frågorna om vad vi nu kan göra tror jag att vi i
grunden är mycket ense. Jag kan inte se annat än att om det finns möjlighet
att utöka fredsövervakningen, borde SIDA kunna pröva detta i positiv anda.
Detsamma gäller naturligtvis i frågan om ytterligare valobservatörer.

Jag vill dock understryka att vad det internationella samfundet kan göra
är att ställa upp med observatörer. Jag fick den definitionen mera klar för
mig efter det att jag i Sydafrika hade träffat den oberoende valkommissio-
nen, vilket jag utgår från att ni också gjorde. Jag blev tämligen imponerad
över den enorma organisation som nu förbereds. De s.k. direkta valkontrol-
lanterna och valövervakarna i litet gammaldags svensk mening är något som
det sydafrikanska samhället självt kommer att ställa upp med. Det vi nu talar
om är observatörer.

Vi måste också inse att det är en betydande organisationsinsats som kom-
mer att krävas för att ta hand om de internationella observatörerna. Vi måste
vara medvetna om det som FN:s generalsekreterares representant i Syd-
afrika, Brahimi, underströk för oss när vi besökte honom, nämligen att det
icke är ett helt riskfritt uppdrag. Det måste organiseras. Våra observatörer
måste samverka såväl inom ramen för FN och Europeiska unionen som med
Sydafrikas egna ansträngningar. Det är alldeles nödvändigt.

Herr talman! Jag vet inte om jag har mer tid eller om jag får återkomma
i nästa replik. Jag har en del ytterligare att säga, men jag återkommer gärna.

Anf. 8 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Det är viktigt att understryka att det görs samlade ansträng-
ningar för att Sverige skall kunna göra en insats under valrörelsen och i sam-
band med valet. Jag är glad att kunna säga att AWEPA kommer att bevaka
både valrörelsen och själva valet. Den respons vi fick hos talmannen är också

ett mycket värdefullt nytt bidrag. En officiell riksdagsdelegation skall resa
dit under ledning av förste vice talmannen Alemyr.

Jag tror att regeringen kan göra ytterligare en del insatser för att stärka de
många frivilliga krafter och valobservatörer som är beredda att åka. De har
finansieringssvårigheter. Mitt intryck av de fredskommittéer som finns är att
de är mycket viktiga. Man kunde dock konstatera att de har brist på resurser.
Där tror jag att det kan sättas in ytterligare krafter. De känner förhållandena
väl. De kan arbeta förebyggande, och de har nått en hel del resultat. De
skulle kunna göra ännu mera med ytterligare insatser. Det är därför jag vill
att utrikesministern skall observera den frågan.

Det är i viss mån beklagligt att FN har varit något för passivt hittills, men
nu har man utvidgat mandatet. Jag tror att regeringen måste studera situatio-
nen ytterligare. Utrikesministern säger ju också i sitt svar att om man begär
ytterligare insatser skall regeringen vara positiv till det. Det är ett faktum att
övergångsrådet den 7 december beslutade att be FN att förnya och förändra
sitt mandat till att inte bara vara valövervakare. Jag tror att FN måste för-
stärka sina insatser på den punkten. Det finns en stor risk för en upptrapp-
ning av våldet under det sista skedet. De som vill sabotera och förhindra va-
let kommer att agera än mer under slutskedet.

Polisen kan naturligtvis spela en positiv roll, men vissa poliskrafter i vissa
provinser spelar en ytterligt negativ roll.

Anf. 9 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! Det är klart att man kan låta litet pessimistisk när man ser
på situationen nere i Sydafrika. Men det finns också väldigt mycket som är
positivt, bl.a. den enorma kraften som finns både hos individer och olika
rörelser. Då tänker jag på de positiva krafterna.

När man kommer dit ängslas man litet grand över att tiden är så fruktans-
värt knapp. Man har inte mycket tid på sig. Det här valet skall äga rum den
27 april. Det är fortfarande så oerhört mycket som är ogjort när det gäller
organisation och mycket annat. Det gör att man känner sig litet ängslig. Hur
skall de hinna? Kommer detta att bli ett val i demokratisk ordning?

Jag fick inte något riktigt svar på mina frågor, men det kanske kommer
sedan. Jag frågade om utrikesministern hade funderat på hur man skulle
kunna använda kvinnorna mer i arbetet nere i Sydafrika. Jag tror att det
finns en stor outnyttjad resurs där som skulle kunna användas på ett positivt
sätt i uppbyggnaden av ett demokratiskt Sydafrika.

Många har varit inne på detta med polisen. Den är ett stort problem. Det
gäller framför allt hur man skall kunna samordna de olika enheterna och få
in ett demokratiskt tänkande. Det finns oerhört mycket apartheid kvar i tän-
kandet och i synen på situationen där nere.

Det finns många stora olösta problem fortfarande. I praktiken finns det
mycket kvar att göra innan man kan säga att apartheid är avskaffat. Det finns
väldigt många starka krafter som arbetar för att hålla apartheid vid liv och
som hela tiden motarbetar den demokratiska processen. Jag tänker på en
ledare som vi fick se på TV där nere som heter Terre Blanchc. Han vill in-
rätta enklaver för enbart vita. Det sägs att han hämtar sina anhängare från

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

dem som känner sig hotade av en intelligentare och mer skärpt svart befolk-
ning. Arbetslösheten i Sydafrika är också mycket hög, uppemot 50 %.

Jag skulle till sist vilja fråga vilka planer som finns för att öka den svenska
investeringsviljan i landet genom t.ex. garantier eller krediter nu när sank-
tionerna mot Sydafrika har upphört. Det har berörts litet grand tidigare.
Finns det någon plan för att i FN och andra sammanhang verka för att apart-
heid blir avskaffat även i realiteten och för att planer på enklaver för vita
stoppas? Det finns vissa motsättningar här genom t.ex. arbetslösheten och
hotet mot den vita befolkningen.

Anf. 10 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag skulle vilja ta fasta på Karl-Göran Biörsmarks formule-
ring ”dagen efter valet”. Jag hade förmånen att vid det stora AWEPA-mötet
i Bryssel i oktober lyssna på Nelson Mandela. Det var egentligen en vädjan
till Europa om stöd för det som måste bölja dagen efter valet, dvs. en utveck-
lingsprocess. Han sade ungefär så här: Om inte valet och demokratiproces-
sen följs av en positiv utveckling i Sydafrika är demokratin mycket skör. Det
är därför vi behöver massiva insatser från Europa och USA.

Sverige har ju en tradition när det gäller detta. Det är bara att arbeta vi-
dare för oss.

Vi i de organisationer som står bakom fredsövervakningsprojektet i Syd-
afrika är självfallet tacksamma för det stöd som vi har fått när vi har uppvak-
tat UD och när vi har lämnat in ansökan till SIDA.

Detta fredsövervakningsprojekt innebär ju mer än att bara övervaka va-
let. Det är ett led i demokratiseringsprocessen. Det är inte riskfritt. Det är
en svår situation för fredsövervakarna. De första som kommit tillbaka berät-
tar om det. Vi tänker utnyttja den information som de har med sig hem. Vi
kommer att inbjuda UD till ett möte med dessa fredsövervakare. Det är vik-
tigt att den informationen förs vidare.

Jag tror inte att vi som driver detta fredsövervakningsprojekt skall enga-
gera oss också i valobservationsprocessen. Jag tror att vi behöver andra per-
soner. Men många av de organisationer som finns i vårt projekt är intresse-
rade av att sända ut valobservatörer. De har vänt sig till SIDA för att få stöd
för detta. Men SIDA säger att dess resurser i detta avseende är uttömda. Det
är därför jag ställde frågan till utrikesministern.

Jag tror att det är viktigt att så många internationella valobservatörer som
möjligt kommer på plats. De som FN m.fl. ställer till förfogande innebär,
såvitt jag har förstått, att det i praktiken blir en internationell observatör på
fem vallokaler, och det är otillräckligt.

Anf. 11 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret och reaktionen på
den fråga jag ställde i slutet på mitt förra anförande. Jag tackar för de kraft-
fulla formuleringarna, såsom att det gäller att ta itu med apartheidsystemets
arv och att vi skall göra allt för att ha ett fortsatt stöd i Sydafrika. Det är
mycket bra, och jag tackar för det.

Jag tror att det var president Kennedy som sade något liknande detta:
Fråga inte vad landet kan göra för dig; fråga vad du kan göra för landet. Jag

kom att tänka på det när jag såg en annons som Nelson Mandela hade i en
Sydafrikansk tidning. Han hade formulerat det så här: Det är dags att du
frågar: Vad kan landet göra för dig? Det är en omvänd formulering mot den
president Kennedy använde. Jag har förståelse för det. Här har Mandelas
folk i årtionden levt i ett land som just inte har gjort så mycket för detta folk.

Jag förstår formuleringen. Det är dags att fråga sig: Vad kan landet göra
för dig? Samtidigt är det naturligtvis en något utmanande formulering. Jag
har också märkt att han tar tillbaka detta litet grand i sina tal, där han försö-
ker tona ned det. Tro inte att ni skall köra en Mercedes dagen efter valet -
har han t.ex. formulerat det.

Det finns mycket som måste göras. Vi har berört det här. Det gäller sådana
saker som utbildning, bostäder, vatten och sjukvård. Klyftorna är enorma
efter arvet från apartheidsystemet. Därför är också förväntningarna
enorma. De politiska ledarna har en mycket skör balansgång framför sig,
dels att hålla tillbaka förväntningarna, dels att försöka ge hopp om en ljus
framtid där landet kan göra någonting för sin befolkning.

Nu hoppas vi att dessa val i slutet på april skall bli fria och rättvisa val, och
att vi inte efteråt behöver ångra att vi inte gjorde tillräckligt, såsom t.ex. i
Angola. Jag har en känsla av att det internationella samfundet inte gjorde
tillräckligt där. Utvecklingen hade kunnat bli annorlunda.

Namibia är ett bra exempel på vad man kan göra och vad det betyder för
den fortsatta stabiliteten i landet. Angola har inbördeskrig, men i Namibia
jobbar man fredligt mot samförstånd med oppositionen. Nu gäller det alltså
Sydafrika. Det är nu vi investerar i en fredlig demokratisk utveckling eller
fortsatt våld. Mycket avgörs som sagt den 27 april.

Anf. 12 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag vill kommentera det som sades om de stora förvänt-
ningar som naturligtvis finns bland de stora massorna. Utrikesministern sade
själv att Nelson Mandela försöker att tona ner förväntningarna. Vi märkte
också det. Vi hörde referat av hans tal där han verkligen försökte att få en
balans, men det är oerhört svårt.

Det spelar kanske inte en så stor roll vad han egentligen säger. Förvänt-
ningarna finns ju där i alla fall. De går liksom inte att stoppa. Arbetslösheten
är uppemot 50 %, och bland de svarta är den betydligt högre. Vi träffade
fackföreningsledare från Cosatu när vi var där nere. Deras målsättning är att
ordna två miljoner nya jobb inom en femårsperiod, tror jag det var.

Med den befolkningsökning man har i Sydafrika kommer arbetslösheten
i stort sett egentligen inte att minska särskilt mycket i och med detta. Det
var ändå fråga om - vilket de räknade med - en realistisk plan. Då inser
man vilka oerhörda problem det finns och hur svårt det kan vara att möta
de förväntningar som finns.

Jag fick inte riktigt svar på min fråga. Jag vet att utrikesministern inte hann
med det. Jag hoppas på att jag nu får en kommentar om de svenska företa-
gen.

Anf. 13 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! När det gäller kvinnans ställning vill jag gärna säga att jag
helt och hållet delar Margareta Viklunds analys och förhoppningar. Om det

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar pä
interpellationer

är ett område där jag hoppas att Sverige skall engagera sig är det bl.a. detta
område. Jag förstod av analyser av det sydafrikanska samhället på olika si-
dor av barriärerna att kvinnans ställning verkligen behöver stärkas.

Jag har också en viss förhoppning att detta kan ske i ett demokratiskt Syd-
afrika och att det kanske också något kan vara ett bidrag till att få en fredli-
gare utveckling. Jag hoppas verkligen, och vill gärna medverka till, att det
är en av de frågor som lyfts fram och som Sverige kan hjälpa till med efter
valet.

Detta gäller likaså investeringar från svenska företag. Jag hade när jag var
där nere tillfälle att träffa deras representanter, och jag märkte att de
svenska företagen är på väg tillbaka. De håller på att rekrytera nytt folk, och
det kommer nya svenskar dit.

Vad vi från statens sida kan göra i ett samarbete är framför allt insatser
via BITS och den typen av insatser. Det gäller mjuka krediter, osv. Jag tror
också att Swede Corporation kan göra insatser. Jag anser givetvis att Sverige
bör fortsätta sina insatser för rättssamhället och hjälpa till att få det att bli
ett rättssamhälle för alla i stället för ett rättssamhälle som är en del av apart-
heidsystemet.

Karl-Erik Svartberg undrade i sitt tidigare inlägg något över formulering-
arna angående den nationella fredsbevarande styrkan, osv. Jag förstår Karl-
Erik Svartbergs undran. Det var exakt Thabo Mbekis formuleringar. Annars
skulle de inte ha stått i interpellationssvaret.

Jag förde alltså samtal med flera personer när det gällde den fredsbeva-
rande styrkan. Vi vet att den fungerar mycket dåligt. Min synpunkt till ANC
och Thabo Mbeki var att det framför allt måste vara fråga om armén och
polisen. Det kommer icke att hinnas med och bli trovärdigt. Det finns kan-
ske en möjlighet för Sverige att hjälpa till i en uppbyggnad. Men det måste
vara någonting som både ANC och en ny regering vill. Det var det svar jag
fick direkt av Mbeki själv.

Jag noterar vad Karl-Erik Svartberg har sagt om fredsövervakarna och
möjligheten att vidga projektet. Jag vill inte falla ett självständigt ämbets-
verk i ämbetsutövningen. Jag kan bara säga att jag tar med mig denna påpe-
kan. Det gäller naturligtvis också om vi ser möjlighet att ytterligare utöka
bevakningsinsatserna.

Anf. 14 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag har fått uppgifter om att FN genom sin representation i
Sydafrika inte agerar i Bophuthatswana, ett av de fyra självständiga hemlän-
derna. Det finns all anledning, eftersom det råder ett mycket allvarligt för-
tryck där, att utrikesministern tar initiativ till att FN utvidgar sitt arbete till
den delan av Sydafrika.

Det andra som jag avslutningsvis vill säga är följande. När det gäller bi-
ståndet vet vi vad budgetpropositionen innehåller. Jag tror att det är en sam-
lad uppfattning hos oss riksdagsledamöter som var där att det är otillräckliga
insatser. Man skulle framför allt kunna ta i anspråk en del av demokratibi-
ståndet för att förstärka insatserna i Sydafrika. Det är en maning som jag
kommer med till utrikesministern.

Anf. 15 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! Låt mig få tacka för klargörandet när det gällde att tillvarata
kvinnans resurser i Sydafrika. Jag tror att det är en viktig faktor i frigörel-
searbetet och i demokratiseringsprocessen där nere att just ta vara på kvin-
nans möjligheter. Det skall bli spännande att följa hur man kommer att
jobba med det.

Jag ställde en annan fråga, som jag inte fick svar på, nämligen hur man
skulle kunna förhindra att enklaver för vita bildades, och om utrikesminis-
tern hade funderat på det. Detta är allvarligt, då det befrämjar apartheid.

Jag började mitt inlägg med att tala om våldet. Vi fick när vi var i Sydafrika
vid flera tillfällen höra att t.ex. Inkatha rekryterade framför allt män från
olika delar av landet, främst från Natalprovinsen. Man lät dem smygvägen
inta ungkarlshotellen. De placerades där och försågs med vapen. På så sätt
blev ungkarlshotellen mer eller mindre ointagbara fästningar, varifrån raider
gjordes. Det här är något som på alla sätt måste motverkas och bekämpas,
då det är en enorm våldsfaktor i samhället.

Jag skulle till sist vilja fråga om utrikesministern är beredd att vid samtal
med företrädare för den tillfälliga sydafrikanska regeringen ta upp det här
problemet och vikten av att motverka just vapenuppladdningen. De här fäst-
ningarna finns också mitt inne i ANC-samhällen och på annat håll.

Anf. 16 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Låt mig säga att jag är glad över Margareta Viklunds fråga
om kvinnornas roll i Sydafrika och också över utrikesministerns svar. Kvin-
norna kan göra en fantastisk insats. Egentligen skulle man ställa det i kon-
trast till Livets ords framställan om vigselrätt för att betona mannens över-
höghet över kvinnan. Det är ganska fantastiskt att Sverige skall utmärka sig
på det sättet, när vi försöker se på kvinnans roll i biståndet och i demokrati-
processen i Sydafrika.

Herr talman! Vad jag ville med mitt inlägg var att försöka få utrikesminis-
tern och regeringen att driva på FN. Jag tror alltså att FN skulle kunna göra
mer betydande insatser i själva fredsprocessen och demokratiprocessen än
man gör. Därför skulle jag gärna se ett initiativ från den svenska regeringens
sida i den här frågan.

För övrigt vill jag, herr talman, bara notera utrikesministerns lyhördhet.
Jag tror att det kommer ut något gott av den här interpellationsdebatten.

Anf. 17 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Apropå kvinnor, som jag också tror spelar en oerhört viktig
roll, fick vi där nere veta att man hade bestämt att det skulle vara en tredje-
del kvinnor på ANC:s listor. De kanske inte stod högst upp, men många
fanns på valbar plats. Det är positivt.

Jag fick inte något riktigt svar på min fråga när det gällde de svenska före-
tagen och deras roll i demokratiseringsprocessen. Frågan gällde inte bara in-
vesteringarna. Företagen har ju ett ansvar för att villkoren för människorna
och förhållandena på arbetsplatserna förbättras.

Jag tycker att det är viktigt att svenska företag går före. Det gör de ofta
ute i världen; de tar ett stort ansvar för de anställda, för deras möjligheter

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69
3 mars 1994

Svar på
interpellationer

att organisera sig och ibland för deras familjer. De har alltså ett stort ansvar,
och de har stora möjligheter att delta i demokratiseringsprocessen och på så
sätt se till att den blir lyckosamt genomförd.

Min fråga gällde egentligen om regeringen har tagit eller tänker ta några
kontakter med företagen i det avseendet.

Anf. 18 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Jag önskar också att FN skall spela en aktiv roll. Denna roll
måste dock definieras i samverkan och samklang med huvudaktörerna i de-
mokratiseringsprocessen. Det är de som måste sätta upp ramarna och tala
om hur de önskar att FN skall agera. Det vill jag kraftfullt slå fast. Det är ju
ett demokratiskt och självständigt Sydafrika som vi eftersträvar.

Mitt svar till Margareta Viklund om vita enklaver är detsamma. Detta är
ju huvudaktörerna i demokratiseringsprocessen, som kommer att styra Syd-
afrika, som kommer att utforma konstitutionen. Det är de politiska kraf-
terna i Sydafrika som nu även har antagit en ”bill of human rights”, och de
har en interimskonstitution som de går vidare med. Det är ju de som skall
forma det nya Sydafrika. Jag har förtroende för att de kommer att göra det.
Vad vi vill är att hjälpa och stödja dem, vara närvarande och lyssna på vad
de önskar att vi skall göra.

När det gäller de svenska företagens möjligheter, har de nu ökat, på det
sätt som Karl-Göran Biörsmark var inne på, genom att olika hinder och re-
striktioner för deras verksamhet har avskaffats. Nu kan de investera igen och
gå vidare. Mitt intryck är att de kommer att vilja göra detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1993/94:90 om utvecklingen i Ryssland

Anf. 19 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Hans Göran Franck har med hänvisning till den aktuella ut-
vecklingen i Ryssland frågat vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för
att främja demokratin m.m. i Ryssland, om Ryssland utgör något militärt
hot mot Sverige som motiverar en förändring av utrikes- och säkerhetspoliti-
ken, om regeringen kan försäkra att Sveriges alliansfria utrikes- och för-
svarspolitik ligger fast samt vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för
att stärka skyddet mot internationell ekonomisk och organiserad brottslighet
bl.a. från Ryssland.

Herr talman! Visst kan man, som Hans Göran Franck, känna oro inför
många drag hos dagens utveckling i Ryssland. Men jag tror samtidigt att alla
vi i denna kammare delar insikten om att omställningen av det ryska samhäl-
let måste få ta viss tid och att det då gäller att inte svartmåla bilden efter
varje enskilt bakslag. Tvärtom kan svartmålningar och försök att snabbt söka
sig tillbaka, till det förment trygga, vara direkt kontraproduktiva! Det
största ansvaret - och den tyngsta bördan - för de fortsatta reformsträvan-
dena vilar på människorna i Ryssland. Men omvärlden har ett stort ansvar

för att genom stöd i både ord och praktisk handling visa tillförsikt och därige-
nom bidra till framtidstro i Ryssland.

Därför fortsätter regeringen att aktivt stödja de demokratiska och ekono-
miska reformprocesserna. Särskilt koncentrerar vi oss på att bistå med kon-
kreta insatser i nordvästra Ryssland, från Barentsregionen i norr till Kali-
ningrad i söder, men vi bedriver också rådgivningsprogram - bl.a. genom
Finansdepartementet - på central nivå i Moskva. Framför allt syftar vårt stöd
till att genom kunskapsöverföring stötta uppbyggandet av de olika institutio-
ner som demokrati och marknadsekonomi kräver. Samtidigt gör vi insatser
som har direkta sociala beröringspunkter, såsom omskolning av officerare i
S:t Petersburg och Kaliningrad och stöd på det arbetsmarknadspolitiska om-
rådet.

När det gäller aktioner mot den internationella organiserade brottslighe-
ten, tog regeringen i höstas initiativ till en särskild konferens i Borgholm med
deltagande av länderna i Östersjöregionen. Vi följer nu upp detta bl.a. via
en arbetsgrupp, som leds av Sverige och som skall försöka finna praktiska
och effektiva samarbetsformer mellan de ansvariga myndigheterna i dessa
länder. Parallellt med detta har Rikspolisstyrelsen inlett ett närmare samar-
bete med myndigheterna i Ryssland. Sedan september 1993 finns dessutom
en svensk polissambandsman placerad i Moskva, och Rikspolisstyrelsen pla-
nerar att komplettera med ytterligare en sambandsman i S:t Petersburg.

Hans Göran Franck hänvisar även till Rysslands ansökan om medlemskap
i Europarådet när han pekar på ett antal problem på bl.a. de mänskliga rät-
tigheternas område. Här är det min och regeringens inställning att alla län-
der som beviljas medlemskap i rådet måste leva upp till de krav som ställs
och att vi inte bör medge några undantag. Samtidigt försöker vi genom kon-
kret stöd till uppbyggandet av rättsstatens institutioner göra det möjligt för
inte minst Ryssland att så snabbt som möjligt uppfylla villkoren för medlem-
skap.

I skenet av de tendenser som Hans Göran Franck beskriver är det samti-
digt viktigt att huvuddragen i den nuvarande svenska utrikes- och säkerhets-
politiken fullföljs. Genom ett aktivt svenskt engagemang i vårt närområde
kan vi i någon mån motverka de tendenser som kan utvecklas till hot. Vårt
engagemang sker, som nämnts, genom samarbete och nära bilaterala kon-
takter med Ryssland och inom ramen för exempelvis ESK, Östersjörådet
och Barentssamarbetet.

Därutöver är jag övertygad om att ett svenskt medlemskap och engage-
mang i EU kan bli av stor vikt för säkerheten i Östersjöområdet.

De allt närmare ekonomiska relationerna som nu utvecklas mellan EU
och Ryssland, exempelvis genom det s.k. partnerskaps- och samarbetsavta-
let, skapar ökade förutsättningar för en stabil utveckling i Ryssland. Vi har
all anledning att stödja denna utveckling. Genom ökad integration med väst
kan den ekonomiska utvecklingen i Ryssland stärkas. Därigenom kan poten-
tiella säkerhetspolitiska hot undvikas.

Ett svenskt deltagande i EU ger oss också en möjlighet att delta i den ge-
mensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Säkerheten i Östersjöområdet
blir genom den förestående utvidgningen av EU än mer naturligt en angelä-
genhet för alla Västeuropas stater. Som EU-medlem kan Sverige föra en ak-

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

tiv dialog med övriga medlemsländer om händelseutvecklingen i vårt närom-
råde. Vi kan tillsammans med dem också föra en nära dialog med Moskva -
en dialog som får större tyngd genom att den förs gemensamt av Västeuropas
demokratier.

Svaret på Hans Göran Francks frågor är således att den rådande situatio-
nen i Ryssland inte föranleder någon ändrad svensk utrikes- och säkerhets-
politik. Det är den nuvarande politiken som skall fullföljas.

Hans Göran Franck frågar också om regeringen kan försäkra att den
svenska alliansfriheten ligger fast. Utrikesutskottet har slagit fast: ”Den mili-
tära alliansfriheten består alltjämt” (UU19:1991/92). Politiken ”syftar till att
vi skall kunna vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde”. Denna cen-
trala formulering är utgångspunkten för regeringens politik och vi har inte
någon avsikt att ändra den.

Anf. 20 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Även den här interpellationen grundade sig på ett besök som
ett antal svenska riksdagsledamöter gjorde i Ryssland i samband med valet
i slutet av förra året.

Jag gjorde studier och iakttagelser under det besöket. Det finns anledning
att peka på en hel del av de oroande drag som finns i den ryska utvecklingen.
Det gäller inte minst de områden som jag har berört i min interpellation -
det ekonomiska och sociala området och mänskliga-rättighets-området -
men också brottsligheten.

I min interpellation tog jag särskilt upp frågan om Rysslands ansökan om
medlemskap i Europarådet. Bakgrunden till frågan var ett uttalande som
statsministern gjorde under förra året. Det utgjorde mer eller mindre en ut-
fästelse om att Ryssland skulle bli medlem i Europarådet. Eftersom jag är
svensk delegat i Europarådet tycker jag att det är angeläget att man är
mycket försiktig med formuleringar och utfästelser i dessa frågor. Det är
klart att det är av intresse att alla länder i Europa skall kunna bli medlemmar
i Europarådet. Men det är mycket viktigt att man, under den procedur som
äger rum innan Europarådet tar ställning till om landet skall bli medlem eller
inte, noggrant utreder att landet uppfyller de krav som Europarådet ställer.

Under denna procedur befinner man sig ofta i förhandlingssituationer, där
det går att påverka ett land att göra de förändringar som är av vikt och bety-
delse. Dessutom har det tillkommit en sexmånadersfrist efter det att beslut
har fattats. Detta skall också kunna innebära att man kan vidta åtgärder en-
ligt det s.k. Halonenförslaget.

Det svar som utrikesministern har givit mig är mer återhållsamt än det ut-
talande som statsministern gjorde. Jag utgår ifrån att den svenska regeringen
på alla sätt medverkar till att utöva alla tänkbara påtryckningar för att Ryss-
land skall bli en verklig demokrati med respekt för mänskliga rättigheter och
uppfylla Europarådets krav.

Det är viktigt att man inte tror att det är möjligt att få favörer på grund
av sympatier eller antipatier.

Det är viktigt att man betonar att Västeuropas länder intar en ställning
som inte innebär en inblandning i Rysslands angelägenheter som kan få ne-
gativa effekter.

Jag fäster mig vid statsministerns uttalande, som är återgivet i Svenska
Dagbladet, att det är för litet chockterapi i Ryssland. Jag tror att det var
mycket olämpligt att säga det när man samtidigt kan konstatera att det är en
mycket olycklig social och ekonomisk utveckling.

Det som förbundskansler Kohl sade var mycket viktigare. Han sade för en
tid sedan att vi måste fästa mycket större vikt vid de sociala bakslagen av de
reformer som har vidtagits. Det var ett mycket mer balanserat uttalande,
dvs. att verkligen ta fram de negativa effekterna av de påtryckningar som
väst har utövat.

Till sist vill jag ta upp brottsligheten. Det var givetvis vällovligt att rege-
ringen tog initiativ till konferensen på Bornholm. Det är bara att hoppas att
det inte stannar vid det utan att det också blir ett praktiskt arbete som verkli-
gen motverkar den ekonomiska och organiserade brottsligheten. Rege-
ringen måste ge högsta prioritet till att motverka denna brottslighet. Det har
ännu inte skett.

Anf. 21 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Fru utrikesminister! Med anledning av svaret till Hans
Göran Franck skulle jag allmänt vilja knyta an till situationen i Ryssland och
regeringens politik. Bakgrunden till att jag gör detta är att jag vid ett par
tillfällen har besökt de baltiska staterna och vid några fler tillfällen Ryssland,
dock inte i samband med valet.

Det finns all anledning att se utomordentligt allvarligt på vad som händer
i Ryssland. Jag antar att vi är eniga på den punkten. Jag tycker också att man
måste analysera händelseförloppet och dra slutsatsen att snabba föränd-
ringar alltid är komplexa och innehåller farliga moment. Det finns alltid an-
ledning att känna tveksamhet till snabba förändringar. Vi vet själva hur vi
har byggt upp vårt land och hur trögt många förändringar har skett. Vi vet
också hur viktigt det är med denna tröghet.

Alltför många har velat se snabba kast från planhushållningens dike till
kapitalismens. Det är också många som har velat ha chockterapi, vilket Hans
Göran Franck berörde. Även representanter för regeringen har flitigt uttalat
sig för detta. Vi hörde Hans Göran Franck säga att det också gäller statsmi-
nistern själv.

Min erfarenhet från mina besök är att de sociala och kulturella spänning-
arna är så stora att det är utomordentligt allvarligt att föra en sådan politik.
Politiken bör vara betydligt mera sansad och genomtänkt. Förändringarna
kan helt enkelt inte ske snabbt. Det rör sig om sociala nätverk som har byggts
upp under mycket lång tid. Kulturen och förtrycket har satt sina spår i män-
niskors beteende.

Det går inte att rusa in och vända upp och ned på saker och ting. Jag kän-
ner till en del om kyrklig och religiös verksamhet. Alltför många tror nu att
marknaden är ”fri” för att man skall kunna omvända det ryska folket till den
rätta religionen. Man kan se vilka komplikationer det leder till. Likadant är
det på det politiska området. Det är nödvändigt med stegvisa processer.

Vi kan anknyta till frågan om Mellanöstern, som också har debatterats.
Regeringens representanter, inte minst moderaterna, brukar ofta hävda att
man måste ta det lugnt, att man måste har förståelse osv. Men jag tycker inte

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

att den politiken har förts när det gäller Ryssland. Då har det i stället varit
bråttom och man måste snabbt nå resultat. Jag anser inte att det skulle vara
klokt. Jag tycker att man kan göra jämförelser med utvecklingen i Mellanös-
tern.

Det gäller att beakta situationen för de minoriteter som finns i Baltikum.
Det är uppenbart att ryssarna har kommit i kläm i förändringsprocessen i
Baltikum. Det har jag kunnat se under mina två resor. Det förringar i och
för sig inte förståelsen för den känsla som det baltiska folket har haft inför
det förtryck som det har varit utsatt för. Samtidigt måste man ha kyla nog
att inse att även ryssarna sitter i en mycket knep ig situation. Det är inte det
ryska folket som självt har försatt sig i denna situation utan det är deras le-
dare och systemet. Det gäller att bygga upp ett förtroende och att inte för-
hasta sig.

Chockterapi har resulterat i soppkök, svält och elände. Den har också re-
sulterat i kriminalitet och i en djupt olycklig politisk utveckling, som vi har
kunnat följa efter valet. De gammelkommunistiska och nationalistiska kraf-
terna har gynnats. Men det är naturligtvis inte bara chockterapin som är or-
saken. Alltför många i Ryssland, i de andra gamla sovjetiska republikerna
och i Sverige vill ha snabba resultat. Det kommunistiska förtrycket har na-
turligtvis också ett stort ansvar. Vi kommer dock inte ifrån att det har varit
olyckligt att driva fram alltför snabba förändringar från en planhushållnings-
ekonomi till en rent kapitalistisk ekonomi. Man måste inse att det måste få
ta tid. Man borde ha visat större förståelse för tempot i utvecklingen.

Jag tycker att man kan kritisera regeringen i det avseendet. Regeringen
har gjort alltför många uttalanden som har stöttat de snabba förändringarna
i stället för att peka på att processen måste vara genomtänkt och att man
måste ha förståelse för hur svår den är. Man har i alltför stor utsträckning
lyssnat på en rad ekonomer som på ett mycket akademiskt och teoretiskt sätt
har angripit situationen i de gamla sovjetrepublikerna. Enligt min mening
måste dessa ekonomer lära sig litet mera om mänskliga beteendemönster,
vad det innebär att människor har levt under förtryck och hur man kan göra
förändringar. Det är ungefär som att dra korken ur flaskan. Det är då mycket
lätt hänt att t.o.m. flaskan sprängs. Det kan gå snett.

Avslutningsvis skulle jag därför vilja ställa en fråga med anledning av utri-
kesministerns svar. Finns det ingen anledning att från regeringens sida idka
litet eftertanke och dra slutsatsen att politiken gentemot Ryssland bör för-
ändras så till vida att man måste ha större förståelse för att förändringspro-
cesser tar tid? Krävs det inte eftertanke innan man sätter in chockterapi?
Denna chockterapi har varit olycklig. Vi behöver en övergång till ett socialt
och ekologiskt ansvarsfullt marknadsekonomiskt system byggt på demo-
krati.

Anf. 22 GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr talman! Jag begärde ordet när debatten kom in på chockterapi och
förändringen i Ryssland. Vi börjar nu få erfarenhet av förändringen i Cen-
tral- och Östeuropa. Vi kan se litet olika modeller för hur man går fram. Det
finns länder där man har genomfört snabba reformer. Polen, Tjeckien och
Estland är de tydligaste exemplen på detta. I Ukraina, Vitryssland och Ru-

mänien har man däremot knappast genomfört några reformer, och utveck-
lingen har åtminstone gått mycket långsamt. Vi har inte så lång erfarenhet
av det här mönstret, men vi kan se ganska tydligt att det är önskvärt med
snabbhet i förändringen av ekonomiska och sociala skäl. I utgångsläget finns
nämligen en oerhörd fattigdom och en fallande ekonomisk standard. Fattig-
domen ökar således om man inte genomför reformer.

Bekymret i Ryssland har varit bristen på styrka i reformerna, framför allt
på valutasidan. Man har hela tiden balanserat på gränsen till hyperinflation.
Det har slagit undan möjligheterna att göra långsiktiga satsningar i det ryska
samhället. Man har trott sig kunna satsa på socialt understöd via sedelpres-
sarna. Man har gett generösa krediter till kolchoserna och de gamla stats-
företagen inklusive en hel del av rustningsindustrin. Det sociala systemet i
ett socialistiskt samhälle är nämligen uppbyggt kring företagen och inte, som
i våra västliga samhällen, kring socialförsäkringar.

Erfarenheten av reformarbetet i Central- och Östeuropa så långt pekar
entydigt på behovet av snabba reformer. Ordet chockterapi myntades för öv-
rigt av den dåvarande polske finansministern Balcerowicz. Han inledde det
polska systemskiftet på ekonomins område den 1 januari 1990. Vi kan erinra
oss att förra året, 1993, var Polen Europas mest snabbväxande ekonomi. Om
landets ekonomiska kurs inte förändras kan Polen få en mycket kraftigt väx-
ande ekonomi, kanske på östasiatisk nivå. Det är fel att säga att chocktera-
pin har präglats av västliga ekonomer. Balcerowicz var polack. Han levde
och lever fortfarande i det polska samhället.

Det råder en betydande enighet om att bekymret med de ryska refor-
merna är bristen på reformtakt. Därav formuleringen att det skulle ha krävts
mera chock. Det betyder att om man hade kunnat få ordning på framför allt
Centralbankens oansvariga politik, skulle den ryska reformen ha lyckats
bättre. Vi måste samtidigt komma ihåg att den sociala situationen är viktig.
Man måste ge människor hopp. Man kan inte ha en långt utdragen process
utan slut.

Anf. 23 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Det var tur att Berndt Ekholm avslutade sitt inlägg med att
säga att han är för marknadsekonomi och demokrati även i Ryssland. Jag
måste säga att jag blev ganska förskräckt när jag lyssnade till Berndt Ek-
holm.

Man skulle, som ett experiment, kunna tillämpa Berndt Ekholms resone-
mang på apartheidsystemet. Det gäller att inte gå för snabbt fram. Det gäller
bara att avskaffa systemet litet grand i små steg. I annat fall kan man spränga
allt möjligt. Så ser inte jag på apartheidsystemet, och så ser inte jag på för-
trycket i Ryssland.

Man avskaffar inte ett totalitärt förtryck litet gradvis, först 10 % sedan
kanske 15-20 %. Man går från ett förtryckarsystem till ett samhälle byggt på
rättsstatens grund och med frihet. Vi vet att övergången är svår. Vi måste
stödja de strukturer som skall byggas upp för att övergången skall kunna
åstadkommas. Vi vet alla att övergången är svår. Det är självklart att alla
möjliga förfärliga problem uppstår när realsocialismen faller.

Talet om det långsamma avskaffandet av förtrycket tyckte jag faktiskt inte

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

om i Berndt Ekholms inlägg. Jag tyckte inte heller om synen på situationen
i de baltiska republikerna. I två av dessa länder är de ryska trupperna fortfa-
rande kvar. Där finns en mängd människor som har arbetat i KGB. Fakta om
situationen i de baltiska republikerna är att inga övergrepp mot de mänskliga
rättigheterna har företagits. Ingen bär hand på den ryska befolkningen. Där-
emot säger vi från Sverige i alla sammanhang att en generös behandling av
den ryskspråkiga befolkningen är i Estlands, Lettlands och Litauens egenin-
tresse. Självfallet är det så. Alla internationella normer skall självfallet upp-
fyllas.

Anf. 24 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Utrikesministern tar inte själv upp frågan om chockterapi.
Jag tycker att hon borde yttra sig om vad hon anser om de uttalanden som
gjordes från svensk sida om chockterapi. Jag citerade ett uttalande av för-
bundskansler Kohl. Har utrikesministern förståelse för vad förbundskansler
Kohl sade på denna punkt? Han sade att ”the West, too, must pay greater
attention to the social repercussions of the reforms”.

Jag tror inte att det är chockterapi som behövs i första hand. Det behövs
naturligtvis en marknadsekonomi som är socialt inriktad och socialt balanse-
rad. Man talar om att det har varit för litet chockterapi. Men en extrem
chockterapi får motsatt effekt. Detta har hänt i exempelvis Polen.

Vissa politiker där gick för långt. Från att ha haft en högerbetonad rege-
ring har Polen nu fått en center-vänster-regering som bedriver en mer balan-
serad politik. Denna politik går inte ut på att det är för litet av chockterapi.
Vi kommer förmodligen också att få se samma utveckling i flera andra öst-
europeiska länder. Det skall vara en mera balanserad politik i stället för en
extrem chockterapi. Varje land måste naturligtvis bestämma sig utifrån sina
egna förutsättningar.

När det gäller Ryssland tycker jag att det är viktigt att man nu inte talar
om extrem chockterapi. Ifrån Sverige och andra länder bör vi i stället tala
om vilka konkreta insatser vi kan göra för att stärka utvecklingen mot mera
tillväxt och balans i ekonomin. Vi måste också tala om vad vi kan göra för
att säkra en demokratisk utveckling med mera respekt för mänskliga rättig-
heter.

Anf. 25 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Jag tycker, fru utrikesminister, att det är så sorgligt att om
man i en diskussion i dessa ämnen litet antyder att man kan ha förståelse för
en del av det ryska folkets situation så blir man misstänkliggjord, särskilt
från moderat håll. Jag tycker att utrikesministern var fräck när hon påstod
att jag var för ett långsamt avskaffande av förtrycket. Det har jag aldrig sagt.

Det framgick med all önskvärd tydlighet att - jag förstår att det är därför
Göran Lennmarker gick in i debatten - jag talade om det stöd som rege-
ringen ger till de ekonomiska förändringarna och om hur det stödet ser ut.
Man stöder t.ex. uttalanden från ekonomer som vill ha chockterapi. Man
rusar därmed faktiskt från planhushållningens dike rakt ner i kapitalismens
dike. Det är denna politik regeringen har gett sitt stöd åt. Det har ingenting
med ett långsamt avskaffande av förtrycket att göra. Det skulle faktiskt vara

intressant att diskutera frågan om Mellanöstern och se hur moderaterna age-
rar i det fallet. Vi skall dock inte göra det, eftersom det inte är debattekniskt
riktigt att ta upp den frågan nu.

Självfallet skall vi arbeta för att de ryska trupperna håller de löften som
Ryssland har gett om att man skall lämna Estland. Det är avtalat att det skall
ske under augusti. Det råder inget tvivel om att Ryssland skall uppfylla sina
förpliktelser.

Jag vänder mig i stället mot den svenska regeringens sätt att ge stöd till
östra Europa. Det är nämligen uppenbart att man vill ge sitt stöd till snabba
ekonomiska förändringar som riskerar den sociala välfärden. Det sägs att
det har visat sig vara en mycket lyckosam väg. Man kan då bara titta på hur
det ser ut i Ryssland. Där finns soppkök, svält, armod och en enormt tillta-
gande kriminalitet. Det är inget tvivel om att en av orsakerna till kriminalite-
ten är att man har gått för snabbt fram med de ekonomiska förändringarna.

Jag företräder den linjen, när det gäller att förändra ekonomin, som inser
att ekonomin sammanhänger med mänskliga beteendemönster. Man kan
inte på några få år kasta sig rakt in i ett annat system, särskilt inte med det
ryska samhällets kulturtradition. Jag tycker att regeringen för en felaktig po-
litik på den punkten. Det tar sig också uttryck när man formulerar det bi-
stånd som vi har att behandla i utrikesutskottet. Det görs där en ganska för-
virrad presentation av de förväntade samlade effekterna av biståndet.

Eftersom jag inte kan gå in ytterligare i debatten, får jag tolka utrikesmi-
nistern så att man inte kan vänta sig någon tillstymmelse till förändring av
politiken. Man kan tyvärr inte förvänta sig någon större förståelse för den
svåra sociala situationen i Ryssland.

Anf. 26 GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr talman! Bekymret är att svälten och fattigdomen inte är följder av
reformer utan av bristen på reformer. Vi kan ta Ukraina som exempel på de
länder där man inte har genomfört reformer. Ukraina har en mycket sämre
utveckling än Ryssland. Man har i stort sett bara hängt upp den ukrainska
flaggan på gårdsplanen, och sedan har man fortsatt ungefär som förut. I hu-
vuddelen av de tidigare sovjetiska republikerna har det inte skett några eko-
nomiska och sociala reformer. Där är nöden betydligt värre.

Bekymret i Ryssland är just att reformerna inte har varit särskilt omfat-
tande. Jordbruket har t.ex. knappast reformerats. Man lever kvar i ett kol-
chossystem. Man har inte heller lyckats reformera penninghushållningen.
Den sköttes av det gamla Högsta Sovjet med sedelpressar. Därigenom slogs
varje möjlighet att bedriva en långsiktig ekonomisk politik sönder. Det finns
inget land i världen som kan få en ekonomisk utveckling om man lever på
gränsen till hyperinflation. Vi känner inte till något sådant. En sådan situa-
tion leder alltid till sociala katastrofer. Hyperinflationen var inte ett recept
från några chockterapeuter eller reformekonomer utan det var receptet från
de rödbruna krafterna i Högsta Sovjet. Detta kommer kanske att fortsätta
även under den nya duman, eftersom Centralbanken fortfarande lyder di-
rekt under parlamentet.

En massiv erfarenhet ifrån Central- och Östeuropa visar att det av sociala
skäl är nödvändigt med en snabb övergång från ett förödande ekonomiskt

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

och socialt system till en västlig marknadsekonomi. Vi skall komma ihåg att
det är människorna på plats som har behov av reformerna. Vi från väst kan
inte säga att man skall ta det lugnt och inte ha så bråttom. Det är lätt för oss
att säga så som lever i ett välmående samhälle. Men det blir nästan cyniskt
när man ser fattigdomen i Central- och Östeuropa.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1993/94:87 om arbetslösheten

Anf. 27 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Magnus Persson har frågat mig om jag är beredd att medge
dispenser från nuvarande regelverk och rådande byråkratiska bestämmelser
för att komma i gång med angelägna infrastruktursatsningar runt om i landet
i syfte att bekämpa den höga arbetslösheten. Vidare har han frågat mig om
jag är beredd att vidta åtgärder i syfte att delegera beslutanderätten från cen-
tral till regional nivå och om jag är beredd att öka andelen otraditionella in-
satser inom Arbetsmarknadsverket.

Under innevarande budgetår beräknas Arbetsmarknadsverket inte för-
bruka alla de anvisade medlen. Magnus Persson menar att befintliga arbets-
marknadspolitiska medel snabbt måste omfördelas för att få i gång infra-
struktursatsningar och att detta i nuläget hindras genom byråkratiska be-
stämmelser.

Att Arbetsmarknadsverket vid budgetårets slut beräknas få medel över är
en helt ny situation då det tidigare år alltid har varit brist på medel. En inte
oväsentlig förklaring är att den mycket omfattande åtgärden arbetslivsut-
veckling (ALU) inte finansieras från anslaget för de arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärderna utan från Arbetsmarknadsfonden. Trots den låga medels-
förbrukningen så har aldrig någonsin så många personer fått del av olika ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder som nu.

Naturligtvis är det meningen att de medel som är avsatta för att bekämpa
arbetslösheten skall användas. Omprioriteringar har redan gjorts. I decem-
ber förra året fick AMS möjlighet att använda 500 miljoner kronor för ROT-
insatser och 100 miljoner kronor till ombyggnadsbidrag för äldrebostäder.
I går fattade riksdagen beslut om att bemyndiga regeringen att få använda
ytterligare 1,5 miljarder kronor av AMS medel för olika ROT-insatser. Ut-
över detta har länsarbetsnämnderna möjlighet att till viss del subventionera
byggen och infrastruktursatsningar genom att gå in med beredskapsarbeten
av investeringskaraktär. När det gäller otraditionella medel hade endast
36 % av dessa förbrukats vid årsskiftet. Någon brist på otraditionella medel
föreligger alltså inte.

Magnus Persson beskriver i sin interpellation arbetsmarknadspolitiken
som byråkratisk och centraliserad. I dag styr statsmakterna Arbetsmark-
nadsverket genom mål- och resultatuppföljning. Detta innebär att riksdagen
beslutar om medelsramar och huvudsaklig inriktning av de arbetsmarknads-
politiska insatserna. Regeringen formulerar därefter övergripande mål för
myndigheten.

För de konjunkturella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna finns det en-
dast ett gemensamt anslag som gör det möjligt för länsarbetsnämnden och
arbetsförmedlingen att välja den åtgärd som lämpar sig bäst för den arbets-
löse och den lokala arbetsmarknaden. Det råder i dag en stor frihet för Ar-
betsmarknadsverket att inom sitt anslag prioritera de bästa åtgärderna så-
som t.ex. arbetsmarknadsutbildning eller beredskapsarbete. För att utnyttja
pengarna till andra ändamål såsom infrastrukturinvesteringar krävs riksda-
gens beslut.

När det gäller byråkratin är regeringen naturligtvis intresserad av att få
bort onödig administration. I syfte att förenkla regelsystemet för olika åtgär-
der har det därför bildats en arbetsgrupp med representanter från AMS och
Arbetsmarknadsdepartementet. Detta arbete har högsta prioritet.

Magnus Persson frågar mig också om jag är beredd att vidta åtgärder i
syfte att delegera beslutanderätten. I och med införandet av mål- och resul-
tatstyrning har beslutanderätten liksom medlen i huvudsak delegerats ut till
dem som har den bästa lokala kännedomen, nämligen arbetsförmedlingen.
Det finns i princip inga medel kvar centralt hos AMS.

Slutligen kan sägas att under denna lågkonjunktur har regeringen förutom
stora satsningar inom arbetsmarknadspolitiken även tidigarelagt infrastruk-
tursatsningar för ca 13 miljarder kronor och kraftigt utökat antalet reguljära
utbildningsplatser av arbetsmarknadsskäl. Regeringen har också utökat an-
vändningsområdet för de arbetsmarknadspolitiska medlen så att det har
getts nya möjligheter för Arbetsmarknadsverket att satsa på t.ex. tidigare-
läggning av affärsverksinvesteringar, skogsbilvägar och allmänna samlings-
lokaler. Allt detta har gjorts i syfte att motverka arbetslösheten och dess
skadliga effekter. Sammantaget kan sägas att regeringen har öppnat många
vägar för att bekämpa arbetslösheten både med hjälp av traditionella och
extraordinära åtgärder.

Avslutningsvis vill jag nämna att en kommitté har tillsatts med uppdrag
att utreda arbetsmarknadspolitiken. Bland de huvudfrågor som kommittén
skall behandla finns utöver frågor om arbetsmarknadspolitikens roll, omfatt-
ning och inriktning bl.a. frågor om hur den nuvarande styrningen och kon-
trollen av arbetsmarknadspolitiken kan förbättras.

Anf. 28 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på min inter-
pellation.

Anledningen till att jag ställde interpellationen var att trots det kärva kli-
matet på arbetsmarknaden fanns och finns det alltjämt ett betydande över-
skott på länsarbetsmarknadsnämnderna. Många anser att det finns alltför
många vattentäta skott som är omöjliga att rubba eller forcera.

I november månad skrev de båda generaldirektörerna i AMS och Bover-
ket till regeringen och bad att få använda vissa medel i syfte att stimulera till
ombyggnad av bostäder. Det var för övrigt inte bara generaldirektörerna
som hörde av sig. Hyresgästerna, byggmästarföreningarna, byggjobbarna
och länsarbetsnämnderna skrev i sin förtvivlan till regering, riksdag och ut-
skott. Det var högljudda demonstrationer utanför riskdagshuset. Rege-

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

ringen slog dövörat till och sov sin törnrosasömn - trots allt som hände utan-
för riksdagshuset.

Den 16 december föll våra ROT-förslag i riksdagen. Regeringen låg alltför
länge stilla medan adventsstjärnorna tindrade klart i regeringskansliet. Se-
dan kom Börje Hörnlund som en jultomte och gav svenska folket en jul-
klapp, men betydligt mindre än vad både generaldirektörer och andra hade
tänkt sig.

De arbetslösa byggnadsarbetarna väntar inte. Siffrorna tickar obönhörligt
vidare. Erfarenheterna visar att departementschefen väntar för länge. Det
finns en uppenbar risk att medan gräset gror dör kon. De som drabbas är de
arbetslösa. Utskottet får bana väg för att hålla tidtabellen. Det var just det
som hände senast. Beslutet som vi fattade i går visar att riksdagen har tagit
kommandot. Riksdagen körde över regeringen och vill att regeringen skall
handla snabbt.

Bötje Hörnlund framhåller i sitt svar det som inte har skett. Här borde vi
ta upp en diskussion. Det är viktigt att lyssna på signaler ute från fältet. Det
är för många vattentäta skott mellan myndigheter och regionala organ. Jag
kan ta mitt hemlän Värmland som exempel. Där finns en ny länsflygplats
och ett nytt länsmuseum som länet velat tidigarelägga byggstarten för. Läns-
arbetsnämnden har medel men kan inte påbörja objekten. Värmlands bygg-
mästarförening och andra organisationer har stått i frontlinjen för att doku-
mentera och skaffa fram realistiska alternativ.

Enligt nuvarande regelverk kan inte länsmyndigheter, hur mycket de än
vill och är överens, tidigarelägga byggstarterna. Varför? Jag har i min inter-
pellation tagit upp frågan varför det inte går att riva dessa murar och från
centralt håll delegera beslutsprocessen. Statsrådet säger att en arbetsgrupp
har tillsatts, och det är bra. Jag hoppas att det går att ta bort dessa hinder.
Det är också viktigt att statsrådet och departementet är lyhörda och lyssnar
på vad länen har att säga och efterkommer deras begäran om att få påbörja
angelägna verksamheter.

Vi i Värmland är inte ensamma om att ha resurser över som inte går att
föra över till andra angelägna länssatsningar. Därför anser man att en bättre
tingens ordning bör införas. Beslutanderätten bör delegeras. Det är just
detta jag är ute efter.

Statsrådet säger att det är riksdagen som beslutar om medelsramar och
den huvudsakliga inriktningen för dem. Det är delvis sant. Men om statsrå-
det får brev från generaldirektörer och andra berörda går det bra att vända
sig till riksdagen. Vi är beredda att diskutera frågorna. Då kan det bli breda
majoriteter för att riva barriärerna. När det gäller infrastruktursatsningar
behövs det betydligt mera pengar.

Regeringen har fått 1,5 miljarder kronor. Jag kommer ihåg när Börje
Hörnlund lidelsefullt nästan jagade dåvarande industriministern Thage G
Peterson. Han fick tillgång till de medel han var ute efter. Nu har statsrådet
tillgång till 1,5 miljarder kronor. Anser statsrådet att dessa medel räcker?
Jag tycker att detta är som en fläck. Det behövs betydligt mera. Det skulle
vara bra att få veta hur statsrådet ser på detta. Kommer det mera resurser i
syfte att dämpa byggarbetslösheten? Det är den som är så skrämmande hög
i de allra flesta län. Det är det vi skall diskutera.

Statsrådet säger att han har öppnat nya vägar. Jag tycker, herr talman, att
vi borde öppna alla dörrar på vid gavel. Gör det, herr Börje Hörnlund. Låt
oss diskutera de återstående delarna av ROT-programmet, så kanske vi kan
dämpa arbetslösheten ytterligare. Jag hoppas att statsrådet är beredd att dis-
kutera denna fråga. Från socialdemokratiskt håll förväntar vi oss mera ROT-
jobb och flera öppna dörrar från regeringens sida för att rädda jobben. Jag
skulle gärna vilja ha en kommentar från statsrådets sida.

Anf. 29 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! I den nu uppåtgående konjunkturen blir den allra viktigaste
AMS-insatsen, framför allt ute på arbetsförmedlingarna, att gå ut till företa-
gen och intressera dem för att byta ut övertiden till arbetstillfällen. De skall
arbeta med rekryteringsstöd syftande till ordinarie jobb. Det måste priorite-
ras.

Man kan diskutera om AMS ensamt skall handha totalomsättningen. Det
var en överdrift från min sida.

I fråga om flygplatser har det gjorts ett antal överenskommelser mellan
AMS och Luftfartsverket. Det gäller Östersund, Visby och i princip Sunds-
vall. När överenskommelsen var klar hoppade Luftfartsverket av. Det är
faktiskt inte så bra. Bäst är om respektive myndighet erhåller de medel och
förutsättningar som gör att saker och ting kan ske på ordinarie sätt och inte
via Arbetsmarknadsverket.

Arbetsmarknadsverket har ett antal penningar kvar på det här området,
och man är beredd till diskussion. Men Luftfartsverkets tidigare agerande,
nämligen att göra avslut och icke fullfölja sitt åtagande inger inte full re-
spekt.

Arbetsmarknadsverket har naturligtvis rätt att gå in med medel i olika
byggobjekt, med begränsningen 1500 kr per dagsverke och i stödområden
upp till 2 500 kr per dagsverke.

Jag är ganska övertygad om att det inte finns något verk som har så vid
beslutanderätt och sådana möjligheter att välja mellan olika insatser som
detta. Så måste det också vara. Då görs det ibland fel; det har vi kommit på
några gånger. Men en centraliserad beslutsordning genererar troligtvis fler
fel än en decentraliserad.

Det översynsarbete som vi utför tillsammans när det gäller att förenkla
reglerna syftar till ett smidigare förfarande. Tanken att tillsätta en AMS-ut-
redning syftar också till att det skall jobbas på ett effektivare sätt. Men att
behöva jobba med 6 % arbetsmarknadsåtgärder, sammantaget med allt an-
nat, är väldigt mycket. Det är ett bekymmer. Vi må därför ha en gemensam
önskan att det ordinarie näringslivet börjar fungera bättre på egen hand.

Anf. 30 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Jag återkommer till frågan om samordning mellan departe-
ment. I situationer när exempelvis Luftfartsverket hoppar av eller när Bo-
verket inte har tillräckligt med medel att skjuta till avseende länsmuseet i
Värmland skulle man på den regionala nivån kunna säga att på grund av ar-
betsmarknadsläget satsar vi ytterligare medel. Jag tror att man skall kunna

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Svar på
interpellationer

vara mer flexibel. Det andas ju här en förhoppning om att man framdeles
skall få bättre samordning mellan alla de olika verken.

Jag har pratat med en länsarbetsdirektör norrut. Han sade att han kanske
skulle få bortåt 100 miljoner kronor över på B 2-anslaget. Det är nämligen
så lågt att kommunerna inte orkar med att ta den del som ankommer på dem.
Sådana saker är också väldigt viktiga. Det är viktigt att stimulansen från sta-
tens sida är så stor att kommunerna hoppar på tåget, annars står både bygg-
sektorn och kommunerna som en åsna mellan två hötappar, och jobben
kommer inte i gång.

Herr talman! Självfallet har jag förhoppningen att det privata näringslivet
skall börja snurra litet snabbare. Det är också min förhoppning att vi tillsam-
mans med arbetsmarknadsåtgärder skall kunna rulla på vidare. Dessa debat-
ter får vi ta vid ett senare tillfälle.

Som jag sade andas svaret en viss optimism. Jag hoppas att de kommittéer
som nu tillsatts innebär att byråkratin minskar. Jag hoppas också att den par-
lamentariska kommittén får i uppdrag att titta litet närmare på denna fråga.
Jag är halvt om halvt nöjd med svaret, och jag hoppas att departementsche-
fen följer frågan. ROT-projekten får vi diskutera vid en senare debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1993/94:126 Svenskundervisning för invandrare (sfi)
1993/94:142 Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrät-

tade tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien

Motionerna

med anledning av prop. 1993/94:129 Försök i vissa kommuner där väljarna
skall kunna avge särskild personröst

1993/94:K34 av Mikael Odenberg (m)
1993/94:K35 av Sylvia Lindgren m.fl. (s)

7 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 2 mars

1993/94:102 av Sylvia Lindgren (s) till statsrådet Bo Könberg om sjukvården:

Vid den allmänpolitiska debatten, under avsnittet välfärdspolitik, beskrev
Bo Könberg reformarbetet som har bedrivits sedan slutet av 80-talet och
”nästan jämt pådrivet från borgerligt håll”. Vidare påstod sjukvårdsminis-

tern att valfriheten ökat, operationsköerna kraftigt reducerats och primär-
vården byggts ut så att alla de i vårt land som vill ha en direkt personlig kon-
takt med en allmänläkare eller en person med motsvarande utbildning skall
få den möjligheten i husläkarsystemet.

Sjukvårdsministern sade vidare ”samtidigt som dessa reformer har genom-
förts har samhällsekonomin sviktat och resurserna till sjukvården minskat
något”.

Verkligheten i sjukvården i dag är en helt annan än den sjukvårdsminis-
tern beskriver. Tryggheten för patienterna har satts ur spel och tillgänglighe-
ten har försämrats.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga sjukvårdsministern följande:

Avser sjukvårdsministern vidtaga några åtgärder för att öka valfriheten?

Avser sjukvårdsministern vidtaga några åtgärder för att minska opera-
tionsköerna?

Avser sjukvårdsministern vidtaga några åtgärder för att ta vara på den
samlade kompetensen i primärvården?

1993/94:103 av Sten Andersson i Malmö (m) till justitieministern om vittnens
rädsla för repressalier:

Hot och våld mot målsägare, vittnen, polis och åklagare ökar alltmer i om-
fattning. Detta hotar rättssamhällets grund och måste med kraft åtgärdas!

Dagligen blir vi uppmärksammade på hur vittnen plötsligt ändrar sina tidi-
gare lämnade uppgifter och säger sig inte längre minnas eller att det första
vittnesmålet var felaktigt. T.o.m. poliser, om de inte direkt vägrar så i alla
fall visar de oro inför att vittna i vissa mål. Det är ingen hemlighet att förhörs-
protokoll inte alltid har undertecknats av förhörsledare. Att detta ytterst be-
ror på rädsla för repressalier kan inte vara okänt.

Jag har stor förståelse för att människor känner oro och ansvar för sina
familjer och är rädda för de hot som i dag riktas emot dem inför vissa mål.
Men samtidigt är det än viktigare att samhället med kraft tar ställning och
avstånd mot dem som genom hot mot vittnen undergräver rättssamhället!

Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidta för att vittnen skall våga fram-
träda utan oro och rädsla för hot och inför domstol stå fast vid sina iakttagel-
ser?

8 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 2 mars

1993/94:385 av Ulf Eriksson (nyd) till statsrådet Reidunn Laurén om rätten
till umgänge med barn:

Vad tänker regeringen göra för att svensk lagstiftning avseende icke vård-
nadshavares förälders eller annan nära anhörigs rätt till skolbesök respektive

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

umgänge med vardagskontakt skall vara i överensstämmelse med 18 § barn-
konventionen?

1993/94:386 av John Andersson (-) till jordbruksministern om spekulation i
skogsfastigheter m.m.:

Det var många som varnade för att de ändringar som gjordes i jordför-
värvslagen och skogsvårdslagen skulle öppna för spekulation och skövling
av skogsfastigheter. Om nu inte dessa farhågor fullt ut har besannats, så är
vissa tendenser på området illavarslande. På många håll händer det nu att
förvärvstillstånd erhålls utan att bosättning sker, detta i områden där lagen
så kräver. Ingen som avser att långsiktigt bruka fastigheten har möjlighet att
betala de fastighetspriser som utifrån kommande betalar. Exempel finns på
hur fastigheter kalawerkats, ja det synes som om det på vissa håll är satt i
system att köpa och skövla fastigheterna.

Det här är ett allvarligt hot mot gles- och skogsbygderna och rimmar illa
med deklarationen att Hela Sverige skall leva.

Min fråga till jordbruksministern:

Tänker jordbruksministern vidta några åtgärder som förhindrar spekula-
tion i och skövling av skogsfastigheter?

1993/94:387 av Hans Göran Franck (s) till statsrådet Alf Svensson om de
fackliga fri- och rättigheterna i Indonesien:

Tre ledande företrädare för den fria fackföreningsrörelsen i Indonesien,
SBSI, har arresterats inför den generalstrejk som utlystes till den 11 februari.

Strejken är den första av denna omfattning sedan militärkuppen 1965.
Den indonesiska regeringen vägrar, i strid med ILO-konventionen, att er-
känna den fria fackföreningsrörelsen, vilket påtalats av den nu fängslade
fackföreningsledaren Muchtar Pakpahan i ett brev till ILO i Geneve.

Vilka åtgärder avser den svenska regeringen att vidta med anledning av
de senaste arresteringarna av fackliga ledare för att stödja de fackliga fri-
och rättigheterna i Indonesien?

9 § Kammaren åtskildes kl. 13.53.

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

Innehållsförteckning

Torsdagen den 3 mars

Prot. 1993/94:69

3 mars 1994

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Meddelande om svar på interpellation ................... 1

3 § Svar på interpellation 1993/94:89 om Sydafrika............. 1

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Hans Göran Franck (s)

Margareta Viklund (kds)

Karl-Erik Svartberg (s)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Marianne Andersson (c)

4 § Svar på interpellation 1993/94:90 om utvecklingen i Ryssland.. 16

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Hans Göran Franck (s)

Berndt Ekholm (s)

Göran Lennmarker (m)

5 § Svar på interpellation 1993/94:87 om arbetslösheten......... 24

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Magnus Persson (s)

6 § Bordläggning ...................................... 28

7 § Anmälan om interpellationer

1993/94:102 av Sylvia Lindgren (s) om sjukvården......... 28

1993/94:103 av Sten Andersson i Malmö (m) om vittnens rädsla

för repressalier................................. 29

8 § Anmälan om frågor

1993/94:385 av Ulf Eriksson (nyd) om rätten till umgänge med
barn.......................................... 29

1993/94:386 av John Andersson (-) om spekulation i skogsfas-
tigheter m.m................................... 30

1993/94:387 av Hans Göran Franck (s) om de fackliga fri- och
rättigheterna i Indonesien......................... 30

gotab 46156, Stockholm 1994

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:69 Torsdagen den 3 mars

Riksdagens protokoll

1993/94:69

1 § Justering av protokoll

2 § Meddelande om svar på interpellation

3 § Svar på interpellation 1993/94:89 om Sydafrika

4 § Svar på interpellation 1993/94:90 om utvecklingen i Ryssland

5 § Svar på interpellation 1993/94:87 om arbetslösheten

6 § Bordläggning

7 § Anmälan om interpellationer

8 § Anmälan om frågor

Torsdagen den 3 mars