Riksdagens protokoll

1993/94:67

Tisdagen den 1 mars

Kl. 14.00-15.57

Protokoll

1993/94:67

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 22 och 23 februari.

2 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1993194:93

Till riksdagen

På grund av hög arbetsbelastning har jag ingen möjlighet att inom be-
stämd tidsram besvara Sten Östlunds interpellation om konventionen om ar-
betsskadeersättning. Interpellationen kommer att besvaras den 21 mars
kl. 12.00.

Stockholm den 18 februari 1994

Börje Hörnlund

Interpellation 1993194:96

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1993/94:96 av Sylvia Lindgren (s) om turism
och Invest in Sweden får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom
föreskrivna fyra veckor.

Skälet härtill är utlandsresa. Jag kommer att besvara interpellationen den
25 mars.

Stockholm den 22 februari 1994

Per Westerberg

3 § Svar på fråga 1993/94:363 om handläggningen i Peru av åtal mot
medlemmar av landets armé

Anf. 1 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig om regeringens reaktion på
handläggningen i Peru av åtal mot medlemmar av landets armé i anledning
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 67

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

av morden år 1992 på nio studenter och en universitetslärare vid Cantuta-
universitetet i Peru.

Sedan frågan ställdes har en peruansk militärdomstol den 21 februari
dömt två officerare och fyra underofficerare till fängelse i mellan 15 och 20
år för kidnappning och mord på de tio personerna. Vidare dömdes tre office-
rare till fängelse i mellan ett och fem år för försumlighet. De för mord dömda
ådömdes också att betala skadestånd till offrens familjer. Såväl åklagaren
som de dömda har överklagat till högre instans.

Domstolsutslaget innebär ett steg i rätt riktning mot eliminering av den i
Peru och på vissa andra håll i Latinamerika ofta förekommande tendensen
till straffrihet för militärer vad gäller brott mot de mänskliga rättigheterna.

Varje rättssamhälle förutsätter emellertid ett från politiska eller ekono-
miska påtryckningar oberoende rättsväsen. Det får inte uppstå misstankar
om att särintressen gynnas genom lindrigare eller kanske helt utebliven be-
straffning!

Därför oroar uppgifter om att den peruanska kongressen kan ha utsatts
för oegentliga påtryckningar innan den i början av februari antog en lagänd-
ring som med retroaktiv verkan öppnade vägen för att målet kunde avgöras
i militärdomstol. Enligt den nya lagen erfordras numera endast enkel majo-
ritet när Högsta domstolen fattar beslut i sådana frågor. Uppgifter finns
också om att enskilda domstolsledamöter utsatts för hot inför omröstningen
i Högsta domstolen.

Sammanfattningsvis kommer den svenska regeringen att mycket upp-
märksamt följa peruanska myndigheters fortsatta agerande i Cantuta-målet,
liksom i andra fall där det gäller att ta itu med brott mot de mänskliga rättig-
heterna. Det är angeläget att rättvisa skipas och att utdömda och verkställda
straff står i rimlig proportion till de gärningar som har begåtts!

Anf. 2 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Människorättsorga-
nisationer i och utanför Peru, bl.a. Amnesty International, har klart marke-
rat att det utgör en test på regeringens respekt för de mänskliga rättigheterna
huruvida målen mot dem som är skyldiga till morden på universitetsläraren
och de nio studenterna från Cantuta-universitetet i Lima, Peru, handläggs i
en civil eller i en militär domstol.

Högsta domstolen i Peru beslutade att ärendet skulle handläggas av en ci-
vil domstol, vilket hade varit helt riktigt. Men presidenten i Peru skyndade
sig att nära nog över en natt låta parlamentet åstadkomma en lagändring, så
att en militärdomstol skulle döma de skyldiga. Så har också skett.

Det här är en ren parodi på rättvisa, och det är mycket långt ifrån ett rätts-
samhälle. Man kan fråga sig varför det här grova övertrampet från presiden-
tens sida gjordes. Såvitt jag förstår beordrades morden på studenterna och
läraren från presidentskansliet. Det skulle vara förklaringen till presidentens
brådska att köra över Högsta domstolen.

Visst kan militärdomstolens domar synas vara rätt så hårda - Alf Svensson
ser ju domstolsutslaget som ett litet framsteg. Men jurister i Peru har uttalat
att domstolsförfarandet var belagt med många oegentligheter, för att fram-
över kunna möjliggöra en benådning av mördarna.

USA:s utrikesdepartement har kraftigt protesterat mot tillvägagångssättet
att lägga över målet till en militärdomstol. Människorättsorganisationer i
och utanför Peru har också protesterat. Har Sveriges regering, före detta
svar, lämnat någon protest till regimen i Peru? Jag uppfattade det inte riktigt
på det sättet.

Anf. 3 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag håller med Bertil Måbrink när han uttalar besvikelse
över att det inte blev en civil rättegång utan en militär sådan.

Man kan naturligtvis säga som Bertil Måbrink, att det här utgör en ren
parodi på rättvisa. Jag bestrider inte det påståendet. Men om man försöker
se något positivt i detta, kan man säga att såvitt bekant är dessa straff de
strängaste som någonsin utdömts mot peruanska militärer för brott mot de
mänskliga rättigheterna.

Jag vill också än en gång understryka att det är en självklarhet att de dom-
stolar som handlägger denna typ av förskräckande och förfärliga brott har
möjlighet att göra det med insyn utifrån. Vi beklagar att så inte var fallet
här; det kommer vi att påtala fortsättningsvis. När det gäller att påtala brott
mot mänskliga fri- och rättigheter i Peru tror jag att det är Bertil Måbrink
väl bekant att regeringen inte legat på latsidan.

Anf. 4 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Det är nog riktigt det som bistånds- och rättighetsministern
säger. Jämfört med tidigare mål har rätt höga straff utmätts i detta mål.

Men man måste också se detta mot bakgrund av att framträdande, obe-
roende jurister i Peru säger att hela rättegångsförfarandet är belagt med
oegentligheter. Det blir ofta så vid en militärdomstol. De militärer som ingår
i en sådan domstol besitter ju inte den juridiska kompetens som behövs vid
en rättegång för att på ett någorlunda rättvist sätt handha sådana här fall.
De oegentligheter som förekommit här skulle alltså vara medvetna för att
man så småningom - kanske före årets slut - skulle kunna benåda de flesta
av dem som dömts för dessa bestialiska mord. Det är naturligtvis inte bra.
Jag hoppas att den svenska regeringen är lika snabb som det amerikanska
utrikesdepartementet när det gäller att rikta en protest till den peruanska
regeringen att sådana här rättsvidriga övertramp görs.

Anf. 5 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag har full förståelse för kraven från människorättsorgani-
sationer vad gäller att åtalet borde ha handlagts av civila domstolar. På den
punkten råder inga delade meningar mellan Bertil Måbrink och mig; jag vill
gärna ha det sagt igen. Men det bör också påpekas att det enligt tidigare gäl-
lande omröstningsregler i Högsta domstolen krävdes minst fyra röster för att
ett mål skulle avgöras i civil eller militär domstol. I Cantuta-målet uppstod
dock ett dödläge. Tre domare röstade för militärdomstol och två röstade för
civil rättegång. Aktuell lagändring innebar att enkel majoritet infördes, så
att Högsta domstolen kunde fatta beslut i frågan om domstolsinsats. Det var
alltså genom denna lagändring som ett beslut i Högsta domstolen över huvud
taget kunde fattas och en rättegång mot de åtalade kunde inledas.

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar pä frågor

Herr talman! Vi bör också erinra oss att det hittills snarare varit regel än
undantag att militärer dess värre döms av det militära rättsväsendet; det är
inte något försvar.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1993/94:377 om Indonesien och de mänskliga rättig-
heterna

Anf. 6 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig vilka åtgärder regeringen av-
ser vidta inom bistånds- och mänskliga rättighets-området för att stödja de
krafter som försvarar mänskliga rättigheter i Indonesien.

Sveriges kritiska hållning till kränkningar av mänskliga rättigheter i Indo-
nesien och på Östra Timor är välkänd, bl.a. genom de svar jag lämnade i
denna kammare i höstas på en fråga av Ingbritt Irhammar och en interpella-
tion av Hans Göran Franck. Av mina svar framgick att regeringen är obser-
vant på vad som händer på detta område i Indonesien - negativt såväl som
positivt - och vidare att vi fäster vikt vid de möjligheter till dialog som ut-
vecklingssamarbetet erbjuder, inte minst i frågor där vi och mottagarlandet
har olika mening.

För regeringen utgör främjandet av mänskliga rättigheter en prioriterad
del i vårt bistånd till u-länderna. Detta framgår också klart av de markant
ökade anslagen som härför beviljats SIDA under de senaste åren, och inte
minst gäller detta insatser i Asien.

I Indonesiens fall uppvisar biståndet i dag en betydande MR-komponent.
Under förra budgetåret ägnades således hälften av det samlade svenska bi-
ståndet till Indonesien åt att just främja de mänskliga rättigheterna. Härav
följer att regeringen ser positivt på ett fortsatt arbete inom området och att
ytterligare insatser övervägs.

Anf. 7 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar biståndsministern och tillika ministern för mänsk-
liga rättigheter också för detta svar.

Suleiman, en ung student, greps och dömdes för att han satt upp klister-
märken som anklagade president Suharto som ansvarig för det upptrappade
våldet mot den demokratiska rörelsen i Indonesien - en som bekant icke
oberättigad anklagelse. Bristen på yttrandefrihet i detta diktaturland kan en-
ligt min uppfattning inte göras tydligare. Men Suleiman är inte den enda.
Suleiman greps i slutet av november förra året. 21 studenter greps den 14
december förra året för att de utanför parlamentet krävt Suhartos avgång.

För några veckor sedan arresterades ett antal fackliga ledare. De arreste-
rades därför att de hävdade sin rätt till fri föreningsrätt. De protesterade
också mot att arbetsgivarna i Indonesien inte betalade den lagstadgade mini-
milönen. Det är 20 framträdande fackliga ledare som nu sitter arresterade.
Detta visar hur långt från ett demokratiskt samhälle och hur långt från re-

spekt för demokratiska fri- och rättigheter detta land fortfarande befinner
sig.

Mot bakgrund av den senaste tidens upptrappning av våldet mot opposi-
tionella bör enligt min mening frågan ställas: Håller prövningen vad gäller
u-kreditgivning för Indonesien, såsom BITS har begärt? Är en u-kreditgiv-
ning i så fall förenlig med svenska biståndspolitiska mål om främjande av
mänskliga rättigheter? Jag ställer dessa två frågor. De är inte oväsentliga.

Anf. 8 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! För närvarande - och det är vad jag kan svara för - pågår
ett samarbete mellan Svenska advokatsamfundet och det indonesiska rätts-
hjälpsinstitutet Indonesian Legal Aid Foundation, känt under förkortningen
YLBHI. Detta samarbete på MR-området, området för mänskliga fri- och
rättigheter, inleddes under 1992-1993 med 3 miljoner svenska kronor, som
utbetalades i SIDA-stöd från det s.k. MR- och demokratianslaget.

Som jag nämnde i frågesvaret ser jag det som angeläget att, som det bru-
kar heta, det finns ett öppet fönster och att vi är på talefot med regimer som
exempelvis den indonesiska. Inriktningen på vårt bistånd är mänskliga fri-
och rättigheter. Mänskliga rättigheter, politiska processer, fackföreningsfrå-
gor, expropriationsfrågor och miljöfrågor är prioriterade arbetsfält.

Detta är sammantaget inget stort bistånd. Det handlar om 6,7 miljoner
svenska kronor. Jag undrar om vi inte är överens om, Bertil Måbrink och
jag, att det är klokt att försöka stärka de MR-organisationer som trots allt
förtryck existerar och de initiativ som tas. Det är i akt och mening att göra
tillvaron lättare och stärka deras möjligheter som vi finns där.

Anf. 9 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag har ingenting emot att man ger ett sådant stöd till dem
som kämpar för mänskliga rättigheter i Indonesien och organisationer för
mänskliga rättigheter.

Vad jag vänder mig emot är den dubbelmoral som den svenska regeringen
här visar upp. Samtidigt som man gör detta ger man u-krediter - dvs. bi-
ståndspengar, mer eller mindre - till regimen. Detta sker visserligen via Nor-
diska investeringsbanken och den nordiska utvecklingsfonden.

Det är denna dubbelmoral som jag tycker är helt oacceptabel. Också män-
niskorättsorganisationerna, advokater, jurister, osv. i Indonesien vänder sig
mot detta. Det är inte att förkorta livslängden för diktaturregimen i Indone-
sien. Den använder i sin tur detta stöd mot dem som kämpar för rätten till
demokrati och rätten till ett mänskligt värde i Indonesien. Det är denna dub-
belmoral som jag vänder mig mot.

Anf. 10 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Det är naturligtvis väldigt lätt, Bertil Måbrink, att slunga ut
detta om dubbelmoral. Både Bertil Måbrink och jag vet hur oerhört svårt
det är att hantera biståndsrelationer till den här typen av länder. Nu talar vi
om Indonesien. Vi skulle kunna räkna upp åtskilligt fler. Det är inte ett för-
svar för dubbelmoral, men det visar hur gränslöst svårt det är.

Jag är fortsättningsvis av den uppfattningen att det vore lätt att två sina

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

1* Riksdagens protokoll 1993194. Nr 67

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

händer inför folket och vända den här typen av länder ryggen och säga: Ni
får ordna detta bäst ni vill. Jag tror att det vore mer till förfång för dem som
ivrar för större respekt för mänskliga fri- och rättigheter.

Anf. 11 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Häromdagen fick riksdagen ett brev från människorättsor-
ganisationen Infight i Indonesien. Där vädjar man om följande. För det
första: att riksdagen knyter biståndet till situationen vad gäller MR och de-
mokrati i Indonesien. För det andra: att riksdagen skjuter upp allt bistånd
tills den indonesiska regeringen i sitt politiska system integrerar principerna
för FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Vad säger Alf Svensson om detta? Är det långtgående krav, eller krav som
är omöjliga att uppfylla från den svenska regeringens sida? Det är en männi-
skorättsorganisation i Indonesien som vädjar om detta lilla stöd.

Anf. 12 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag hyser stor respekt för dessa påståenden. Jag själv upplever
det som angeläget att ta till mig dem. Samtidigt vill jag ha sagt, som jag sade
i ett tidigare inlägg: Vad gör vi med de övriga länderna? Vi måste ha en nå-
gorlunda konsistent Asienpolitik. Vi kan inte ha vissa kriterier för Indone-
sien och andra för Vietnam och Kina, etc.

Svårigheterna finns där, och vi får arbeta med dem. Men man kan inte
applicera en inställning när det gäller ett land och en annan inställning när
det gäller ett annat.

Anf. 13 BERTIL MÅBRINK (v):

Fru talman! Vad är det som är så svårt, Alf Svensson? När det gäller Cuba
går det ju att tillämpa nära nog en total blockad. Använd då också den prin-
cipen mot Indonesien, Kina och Marocko! Varför är det så svårt? Det förstår
jag inte.

Upphör däremot inte med stödet till fria fackföreningar och till organisa-
tioner för mänskliga rättigheter i dessa länder. Ge stödet till dem, och ingen-
ting annat! Upphör med dessa u-krediter och biståndet! Eller säg som det
är: Cuba är inte kommersiellt intressant, men det är Indonesien och Kina.
Det är därför som vi har denna dubbelmoral. Det är vad det handlar om,
Alf Svensson, och ingenting annat!

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1993/94:380 om biståndsförvaltningen

Anf. 14 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Kristina Svensson har frågat mig om jag under våren kommer
att lägga fram förslag till riksdagen om ny organisation av biståndsförvalt-
ningen eller om detta kommer att genomföras utan riksdagens hörande.

Biståndsförvaltningsutredningen avlämnade sitt betänkande den 7 feb-
ruari 1994. Betänkandet är nu ute på remiss hos bl.a. biståndsmyndigheterna

och andra berörda intressenter. Remissvaren skall vara inkomna senast den
22 april. Därefter kommer jag att ta ställning till eventuella förändringar i
biståndsförvaltningen.

Några av förslagen i utredningen är av den karaktären att det ligger inom
regeringens mandat att besluta om deras genomförande. Men när det gäller
en eventuell förändring av myndighetsstrukturen krävs riksdagsbeslut.
Detta kan i så fall ske i samband med nästa års budgetarbete.

Anf. 15 KRISTINA SVENSSON (s):

Fru talman! Jag tackar biståndsministern för svaret och för det klarläg-
gande som det innebar.

Utredaren skriver i sin sammanfattning något som gjort mig både häpen
och ganska bestört, nämligen att de flesta av förslagen kan genomföras av
regeringen utan riksdagens hörande men att regeringen bör redovisa sina
planer i en skrivelse till riksdagen. Det är ganska oerhört med tanke på att
det i dessa förslag ingår en sådan förändring av biståndsorganisationen att vi
i stället för fyra myndigheter - SIDA, SAREK, BITS och SWEDECORP -
skulle få bara två. Det är alldeles självklart en fråga av sådan dignitet att
riksdagen måste ta ställning till den.

Jag tackar för det klargörande som har kommit. Jag vill inte diskutera sak-
frågan, eftersom vi inte är mogna att göra det. Det finns säkerligen en del
bra saker i denna utredning, men vi skall lyssna på remissinstanserna och
kommer inte att ha någon brådska med att genomföra detta.

I svaret ligger, och det var det som jag ville veta, att det inte kommer något
förslag före oktober. Det är viktigt att konstatera detta.

Anf. 16 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Beslut om ny myndighetsstruktur och om ändring av anslags-
strukturen så att uppdelningen på förvaltnings- och sakanslag slopas kan na-
turligtvis inte fattas på något annat sätt - och det underströks också i det som
jag tidigare sade - än efter framläggande av förslag till riksdagen, som sedan
beslutar. Men det finns naturligtvis också - och det tror jag att Kristina
Svensson och jag är överens om - en del som regeringen kan ta ställning till
och informera riksdagen om.

Jag har dock ännu inte tagit ställning till någonting. Jag är mycket mån om
att detta först skall remissbehandlas. I slutet av april kan vi se vad som finns
att läsa igenom och ta ställning till. Därefter har vi att följa de regler som
gäller för regering och riksdag.

Anf. 17 KRISTINA SVENSSON (s):

Fru talman! Den sista informationen, att biståndsministern inte har tagit
ställning till något i förslaget, var synnerligen viktig. Detta förslag har nämli-
gen vållat stor oro. Förslaget skall leda till en effektivisering av biståndet. Vi
arbetar på flera plan för att nå effektivitet, och en sådan vill vi alla ha, men
det är viktigt att ett så genomgripande förslag som detta får ta tid och får
arbetas igenom ordentligt liksom att de berörda får göra sin röst hörd. Jag
tolkar detta så att det inte är någon brådska. Vi skall lyssna till remissinstan-
serna, och sedan skall vi tillsammans arbeta fram ett förslag.

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar pä frågor

Anf. 18 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Kristina Svensson sade att förslaget har vållat oro. Låt mig
bara tillägga att jag kan både förstå och beklaga detta. Samtidigt är det
utomordentligt viktigt att vi vågar utreda och undersöka detta och, som det
brukar heta, vända på stenarna. Det är i alla avseenden angeläget, vare sig
vi talar om bistånd eller om något annat, att vi inte utgår från att den tingens
ordning som för närvarande gäller är den klokaste av alla tänkbara ord-
ningar. Jag tycker att det är positivt att denna typ av utredningar presenteras.

Anf. 19 KRISTINA SVENSSON (s):

Fru talman! Ja, det kan jag hålla med om, men det är inte säkert att detta
förslag är det bästa av alla. Jag konstaterar att biståndsministern icke har
tagit ställning till förslaget.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1993/94:371 om Gotland som en lågskattezon

Anf. 20 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Kenneth Attefors har frågat mig om jag avser att föreslå en
särskild lågskattezon för Gotland eller att utreda denna fråga.

Kenneth Attefors hänvisar till ett förslag i en av Gotlands kommun upp-
rättad ”vitbok” om möjligheterna att stimulera bl.a. den ekonomiska ut-
vecklingen på Gotland genom att en s.k. lågskattezon anordnas på ön.

Låt mig först säga att det är angeläget med insatser som stimulerar närings-
livet. Insatserna bör emellertid vara utformade på ett generellt sätt.

Efter förslag från regeringen har riksdagen i december 1993 infört nya reg-
ler för beskattning av företagen och deras ägare. Beslutet medför betydande
förbättringar av möjligheterna både att driva företag och att starta nya före-
tag. Förutsättningarna för att återskapa en tillfredsställande tillväxtkraft i
den svenska ekonomin har därigenom avsevärt förstärkts. Detta kommer så-
väl Gotland som övriga delar av Sverige till godo.

Det är dessutom inte särskilt svårt att förutse att ett s.k. skatteparadis i
Sverige skulle medföra en reaktion från vår omvärld. Bl.a. skulle de got-
ländska företagen förlora de skattelättnader som följer av våra dubbelbe-
skattningsavtal med andra länder. Deras möjligheter att agera utanför Sve-
rige skulle alltså försämras kraftigt.

Jag är därför inte beredd att ta de initiativ Kenneth Attefors efterlyser.

Anf. 21 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Tack så mycket för svaret, herr minister! Jag håller helt med
om konstaterandet att vi i dag har en bra företagspolitik i Sverige. Vi har
också bidragit till att få till stånd en sådan.

Det var litet tråkigt att ministern var så definitiv i slutet av sitt svar. Det
hade varit bra om han hade tillagt något om att han ”inte för närvarande” är
beredd att lägga fram ett sådant förslag som det nu aktuella. Såvitt jag har
förstått efter att ha talat med gamla moderater är det närmast unikt att parti-

erna så enigt har skrivit en vitbok om hur Gotlands problem skulle kunna
lösas litet mera långsiktigt.

Att jag över huvud taget tar upp detta här beror på att jag sitter med i
Gotlandskommittén, som skall försöka lägga fram förslag beträffande färje-
trafiken till och från Gotland. Jag har i en tidningsartikel läst att man suttit
i långbänk med detta sedan 1945.

Att hela tiden se Gotlandstrafiken bara som en fråga om en transportap-
parat håller inte. Vi får då bara fortsätta med att utreda frågorna. Gotlän-
ningarna har nu lagt fram ett förslag om hur man själv skulle kunna börja
komma till rätta med den egna situationen, och det var den direkta anled-
ningen till att jag ställde min fråga.

I vitboken har gotlänningarna tagit upp en rad punkter som de skulle vilja
ha genomförda. De vill bl.a. att momsen på persontransporter till och från
Gotland reduceras till noll. Det är kanske svårt för ministern att svara direkt
på denna fråga, men vad säger ministern om ett sådant inlägg i debatten om
Gotlandstrafiken?

Anf. 22 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Vissa frågor är svåra att hantera. Det finns ett stöd för att
handskas med trafiksituationen. Att lägga till ytterligare en form av stöd är
litet diskutabelt. Dessutom bör man i görligaste mån ha enhetliga skattereg-
ler. Det finns vissa undantag, men man bör i görligaste mån ha sådana regler.

Förändringar i stödet till en region bör, som jag här har pekat på, också
kunna accepteras i utlandet. Jag är medveten om att det finns, behov av spe-
ciella åtgärder vad gäller Gotland, och en del av dem kan finnas inom ramen
för mitt beredningsområde, men just det som föreslås i vitboken ser jag, som
sagt, inte som en framkomlig väg. Däremot tycker jag att det är bra att den
lista på åtgärder som föreslås finns. Man får väl utgå från att listan är tilltagen
med råge, som det brukar vara i en förhandlingssituation.

Anf. 23 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Tack för det, herr minister! Där kom den lilla öppning som
gotlänningarna nog är ute efter. Jag skall direkt faxa i väg detta svar till Got-
landstidningarna, som redan har ringt till mig om detta. Det var en positiv
öppning. Jag tror inte att vi kommer mycket längre än så här.

Anf. 24 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag är medveten om att Gotlandstidningarna i detta avseende
är på alerten. Det finns anledning att fundera över många olika åtgärder som
kan förbättra situationen på Gotland. Framför allt gynnas regioner som Got-
land av att vi får bättre tillväxtkraft och tillväxtmöjligheter. Jag har haft möj-
lighet att på Gotland träffa företagare och entreprenörer, och det är i varje
fall inte sämre entreprenörsanda där än i andra delar av landet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67 7 § Svar på fråga 1993/94:372 om skattefriheten vid bär- och svamp-

1 mars 1994 plockning

Svar på frågor

Anf. 25 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Harry Staaf har frågat mig om jag är beredd att verka för att
gränsen för skattefrihet vid bär-, svamp- och kottplockning inflationsupp-
räknas med hänsyn till prisutvecklingen sedan år 1981, då nuvarande regler
tillkom. Staaf hävdar att de totala samhällsekonomiska effekterna av en så-
dan höjning skulle vara positiva.

En inflationsuppräkning skulle, som Staaf anför, i och för sig motivera en
höjning av gränsen till 10 000 kr. En sådan höjning skulle möjligtvis också
leda till vissa positiva samhällsekonomiska effekter. Dessa effekter är dock
svåra att beräkna, och enligt min mening är det tveksamt om de positiva ef-
fekterna uppväger de negativa effekterna av det bortfall av skatte- och av-
giftsintäkter som höjningen medför. Vidare är regler av det här aktuella sla-
get avsteg från principerna för en likformig inkomstbeskattning. Det finns
därför anledning att vara mycket restriktiv med utvidgningar både belopps-
mässigt och till andra områden som kan förefalla närliggande. Detta var
också en utgångspunkt när de nuvarande undantagen ändå accepterades. Jag
är mot denna bakgrund inte beredd att nu initiera en höjning av gränsen.
Denna fråga kan emellertid komma att övervägas i samband med den bered-
ning av övriga frågor rörande beskattningen av den privata tjänstesektorn
som kommer att genomföras inom kort.

Anf. 26 HARRY STAAF (kds):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret.

Skattebefrielsen infördes 1981. Sedan dess har basbeloppet ungefär för-
dubblats. I andra sammanhang har vi varit mycket noga med att inflationen
inte skall förändra skattesatsen. I det här fallet behövs det aktiva beslut för
att så inte sker.

Som statsrådet nämnde är det här inte riktigt i linje med övrig beskattning.
Principerna togs upp i skattereformen. Man konstaterade då att det inte var
en neutral beskattning av arbetsinkomster, men att man ändå skulle genom-
föra detta av praktiska skäl. Önskemålet var också att stimulera ett ökat till-
varatagande av naturtillgångar. Gäller det skälet fortfarande, vilket jag an-
ser att det gör, bör man låta beloppet följa inflationen. Man justerar det
alltså då och då, när det är befogat.

Man bör beakta att den som plockar bären faktiskt har kostnader för att
komma till plockplatsen. Man har kostnader för att frakta bären till den som
vill köpa dem. Om inte beloppet justeras upp tror jag att läget blir sådant
att den som börjar närma sig gränsen för det skattefria beloppet inte plockar
mer bär. Man vill inte vara skattefifflare, samtidigt som man tycker att det är
besvärligt att hålla reda på och redovisa kostnaderna för den här inkomstens
förvärvande. Därför menar jag att ett återställande av värdet skulle med-
verka till att vi bättre tar till vara våra naturresurser i folkhushållet, som tan-
ken var när man införde bestämmelsen.

Anf. 27 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Först och främst vill jag understryka det Harry Staaf själv sade
i slutet av sitt anförande. Kostnaderna är avdragsgilla om man skall beskatta
inkomsten. Det är inte ett större överskott som beskattas. Vi har dessutom
sänkt skattesatsen. Det var därför som man i samband med skattereformen
övervägde om man skulle slopa den undantagsregel som kom till 1981 och
som utvidgades vid ett tillfälle.

Men här är det en konflikt. Man kan fundera över varför det skall vara
skattefritt upp till 5 000 kr att plocka bär och svamp, men om man jobbar
med något annat skall det vara skatteplikt från första kronan. Det är de facto
ett problem för oss alla. Jag vet att när jag och andra hanterade den här frå-
gan i skatteutskottet var vi överens om att detta egentligen var mycket tvek-
samt, men att det fanns vissa skäl som tog över.

Både de fördelar som gjorde att vi införde reglerna och de stora nackdelar
som faktiskt finns gör att vi får hantera detta försiktigt. Men som jag sade:
Det kan finnas anledning att fundera kring frågeställningen i samband med
att vi tittar på övriga delar av den privata tjänstesektorn och servad som ger
sysselsättning i de sektorerna.

Anf. 28 HARRY STAAF (kds):

Fru talman! Jag är tacksam för statsrådets svar på den sista delen av frå-
gan. Jag tolkar det så att man kommer att överväga detta i positiv anda när
man gör översynen. Vi får därför glädje av detta så småningom.

Man bör alltså beakta att han eller hon som väljer att vara företagare
också tar på sig bekymret med att hålla ordning på kvitton och avdrag. Men
i det här fallet är det fråga om människor som inte normalt sysslar med så-
dant. De får alltså bekymmer med detta. Då plockar de kanske inga bär.
Därför vore det bra om man hade en generell bestämmelse om skattefrihet.
Det är som sagt ingen bruttoskattefrihet, utan man har kostnader som man
inte gör avdrag för.

Jag tolkar svaret positivt. Vi kanske får se en höjning så småningom.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1993/94:374 om återbetalning av skatt på villaolja

Anf. 29 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Inger Hestvik har frågat mig om skattemyndigheten kommer
att för återbetalning av dieseloljeskatt få en formell och ekonomisk möjlig-
het till kontroll av ansökningarnas riktighet.

Regeringens beslut den 15 februari 1994 innebär att möjligheten att an-
vända ofärgad olja och i efterhand få tillbaka den dieseloljeskatt som belas-
tat produkten utvidgas till att omfatta också olja som används för uppvärm-
ningsändamål. Härvid bör i likhet med vad som gäller för oljeförbrukning i
skogsmaskiner och dylikt ett kompensationssystem användas.

Rimliga kontrollmöjligheter måste finnas i dc regler som skall gälla för
kompensationen för den dieseloljeskatt som rätteligen inte skall utgå för

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

uppvärmningsolja. En avvägning bör dock göras med hänsyn till de berörda
villaägarnas önskemål att så snabbt som möjligt få tillbaka betald skatt för
den omärkta oljan. En proposition är under utarbetande i Finansdeparte-
mentet och kommer inom kort att lämnas till riksdagen.

Anf. 30 INGER HESTVIK (s):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet Bo Lundgren för svaret.

När man skall dela ut miljontals kronor från statens skattemedel är det
mycket viktigt att man vet att de kommer till rätt ställe och att de skattemyn-
digheter som får hantera den här frågan verkligen har en formell möjlighet
att kontrollera att så sker.

Jag ser också att statsrådet avser att lägga fram en proposition inom kort.
Det är också positivt, både med hänsyn till att allmänheten vill ha ett svar
fort och för att de som skall hantera frågan vill veta vad de har att utgå från.

Jag tycker ändå att det förefaller som om man har byggt upp en byråkrati
och en pappershantering av sällan skådat slag. Det handlar om att på mycket
kort tid utbilda människor för det här uppdraget. Man skall skaffa lokaler,
man skall skaffa terminaler och man skall kunna ge information till allmän-
heten. Det handlar mycket om resurser. Jag undrar om statsrådet kan ge nå-
gon liten upplysning om vilka ekonomiska resurser som skattekontoret i
Ludvika kan komma att få med hänsyn till den stora uppgift man åläggs.

Anf. 31 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Först och främst är jag personligen övertygad om att de färg-
medel som har använts i den lågbeskattade oljan inte har den skadlighet som
enskilda människor har bedömt. Jag är övertygad om att de problemen inte
finns.

Däremot finns en så stor oro att regeringen har bestämt att man skall få
använda den ofärgade oljan och få restitution. Orsaken till att vi väljer resti-
tution som förfarande är just att det är litet knepigare att skicka in en ansö-
kan om någonting som är totalt felaktigt. Det ligger ett inbyggt kontrollele-
ment i att jag på heder och samvete skall intyga att detta är något som jag
faktiskt har köpt för uppvärmningsändamål och inte för att exempelvis driva
min dieselbil med. I detta ligger en kontrollfunktion.

Vi får avväga hur man skall gå till väga och vilka resurser som ges till Lud-
vika i det här avseendet. Det återkommer vi naturligtvis till senare. Proposi-
tionen är ännu inte färdig och inte lämnad till riksdagen.

Anf. 32 INGER HESTVIK (s):

Fru talman! Det är mycket positivt att regeringen har tagit människors oro
både för sin egen hälsa och för miljön på allvar och tagit itu med de här frå-
gorna. Men jag tror att det i dag behövs information till allmänheten. Skatte-
kontoret i Ludvika är nerringt av människor som vill ha upplysningar och
blanketter.

Jag förstår att statsrådet inte kan säga något om detta nu. Men avser stats-
rådet att ganska snart ge någon information, i TV t.ex., så att det kommer
ut till den breda allmänheten? Det här gäller hela landet. Det gäller 600 000
villaägare, som ligger på telefonen nästan allihop och vill ha svar.

Anf. 33 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag tror faktiskt inte att det är så många. Jag tror att många
egentligen inte kommer att välja möjligheten till restitution. På samma sätt
visade det sig vara när det gällde förfrågningar hos oljebolagen om skogsma-
skiner och annat där det finns möjlighet till restitution. Man valde trots allt
den färgade oljan, vilket kanske kan ge en antydan om hur stora problem
det egentligen skulle kunna finnas.

Men vi kan bortse från den frågan. Jag tänker inte gå in och tala om vilka
informationsinsatser som måste göras. Det är Riksskatteverket och skatte-
myndigheterna som får hantera detta. Jag har naturligtvis ingenting att
erinra mot att de gör en informationsinsats. Men det får bli deras bedöm-
ning, om man behöver lätta på det tryck som kan finnas.

Anf. 34 INGER HESTVIK (s):

Fru talman! Vi får se till att skattemyndigheten hemma i Ludvika sätter i
gång att snabbt föra ut information så fort vi har fått en proposition så att
man vet vad man skall informera om.

Jag måste också i det här sammanhanget säga att det som är positivt, ut-
över hälsa och miljö, är att vi har fått arbetstillfällen i den här regionen som
är hårt drabbad. Regeringen har inte varit alltför duktig med den saken tidi-
gare. Vi ser mycket positivt på att framför allt kvinnor, kanske 50 stycken,
får arbete under den här tiden. Jag får tacka för svaret.

Anf. 35 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Risken är att vi får en sysselsättningspolitisk debatt. Den tar
jag gärna.

Det finns nog andra åtgärder vi skall vidta för att försöka förbättra syssel-
sättningen. Bland det allra bästa som skulle kunna ske, och som snabbt
skulle kunna förbättra förutsättningarna, vore om Inger Hestviks parti var
berett att acceptera att vi inte skall överbeskatta just de pengar som behövs
för att bygga upp nya och riktiga jobb på lång sikt i det privata näringslivet.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1993/94:375 om folkbokföring av biståndsarbetare

Anf. 36 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Kristina Svensson har frågat civilminister Inger Davidson om
hon kommer att ta något initiativ för att biståndsarbetare och missionärer
skall kunna vara folkbokförda i Sverige under sin utlandstid och därmed lik-
ställas med UD- och SIDA-personal.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Vid utflyttning från Sverige gäller att den som avser att regelmässigt till-
bringa sin dygnsvila utom landet under minst ett år skall avregistreras från
folkbokföringen. Från denna regel har ett undantag gjorts för UD- och SI-
DA-personal och andra som är utsända i svenska statens tjänst. Detta är ett

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

1** Riksdagens protokoll 1993194. Nr 67

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

avsteg från principen att folkbokföringen skall grundas på den faktiska bo-
sättningen. Den personkrets som avses har emellertid en särställning i för-
hållande till andra utlandstjänstgörande personer. Personerna är exempelvis
skattskyldiga här för all sin inkomst.

Bestämmelserna om folkbokföring bör innehålla så få undantagsregler
som möjligt. Det undantag som gjorts för bl.a. UD- och SIDA-personal är
befogat av de skäl jag angett. När det gäller biståndsarbetare inom enskilda
organisationer och missionärer är det svårt att finna skäl som motiverar att
dessa skall behandlas annorlunda än andra utlandstjänstgörande personer.
Jag kan därför inte på grundval av Kristina Svenssons fråga se att det finns
anledning för mig att vidta någon åtgärd.

Anf. 37 KRISTINA SVENSSON (s):

Fru talman! Jag tackar med ett beklagande för svaret. De biståndsarbetare
som detta handlar om har mycket svårt att förstå den här jämförelsen. Varför
skall inte undantaget gälla även dem när det gäller UD- och SIDA-personal?

Detta handlar om ungefär 1 800 biståndsarbetare inom enskilda ideella or-
ganisationer. Det gäller bl.a. Röda korset, Rädda barnen och kyrkorna. Den
här gruppen råkar ut för mycket negativa konsekvenser på grund av att un-
dantaget inte gäller även dem. Jag tycker det är mycket svårt att förstå det
här. När jag läser i budgetpropositionen under det avsnitt som handlar om
utvecklingssamarbete talar regeringen med mycket vackra ord och mycket
lovvärt om den verksamhet som biståndsarbetarna utför. Vi kan kalla dem
för volontärer.

Jag kan citera ur budgetpropositionen. Där står det så här: ”1 detta sam-
manhang vill regeringen även understryka vikten av de enskilda organisatio-
nernas volontärverksamhet. Volontärverksamheten är den i särklass största
personalresursen inom svenskt bistånd.”

Jag kan hålla med om detta. Dessa biståndsarbetare utgör en mycket vik-
tig del av vårt biståndssamarbete. Men de upplever det som synnerligen
orättvist att inte samma regler gäller för dem som för SIDA-personalen när
det gäller folkbokföringen.

Anf. 38 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Låt mig först säga att jag är helt överens med biståndsminis-
tern och regeringen i övrigt i fråga om vikten av de insatser som görs av en-
skilda organisationers biståndsarbetare och missionärer. Det är jag inte
minst på grundval av det jag fått lära mig av vår tidigare kollega här i riksda-
gen, Mårten Werner. Han har ju varit djupt engagerad i Lutherhjälpen. Jag
har förstått, och även sett konkret, vilka fina insatser de gör.

Men jag noterar att Kristina Svensson säger i sin fråga att det vore önsk-
värt med en enhetlig och konsekvent lagstiftning på det här området. Det är
där problemet finns, som jag säger i svaret. UD- och SIDA-personal har en
särställning inte bara när det gäller folkbokföringen utan också när det gäller
skattelagstiftningen. De betalar full skatt i Sverige för sina ersättningar.

De är folkbokförda i Sverige därför att de representerar den svenska sta-
ten utomlands. De har sin anställning i Sverige och blir folkbokförda i Sve-
rige. Motsvarande skatteregler gäller inte för de biståndsarbetare som vi ta-

lar om i det här sammanhanget. Skall vi ha konsekventa regler gäller de reg-
ler som vi talar om. Andra konsekvenser skulle följa av en förändring. Jag
är inte säker på att det skulle vara önskvärt.

Anf. 39 KRISTINA SVENSSON (s):

Fru talman! Jag skulle vilja säga att det handlar om ett enhetligt och kon-
sekvent undantag. Det handlar ju om ett undantag för UD- och SIDA-perso-
nalen. Jag tycker att det vore önskvärt att man tittar på detta. Jag kan förstå
det dilemma som statsrådet beskriver här. Men poängen är att man skall titta
på detta och hitta en lösning som underlättar för den grupp av biståndsarbe-
tare som jag talar om.

Anf. 40 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Vi skall inte förlänga debatten här. Vi kanske kan lösa det på
annat sätt. Kristina Svensson talar både i frågan och i debatten här om flera
negativa konsekvenser utan att utveckla det. Det är den ena frågeställ-
ningen.

Den andra är att om man skall göra ett undantag skall man också införa
skatteplikt för inkomsterna här i Sverige med de konsekvenser det innebär
när det gäller sociala kostnader och annat. Det är såvitt jag förstår inget som
man eftersträvar. Man vill ha undantaget när det gäller folkbokföringen men
i övrigt skall reglerna vara utformade som de ser ut nu.

Anf. 41 KRISTINA SVENSSON (s):

Fru talman! Jag kan visst konkretisera de negativa konsekvenserna. Det
kan t.ex. gälla när man ansöker om pass. Det kan man inte göra när man är
i Sverige eftersom man inte är folkbokförd här. Man får i stället ansöka om
pass utomlands. Det kan gälla barn till biståndsarbetare som föds utom-
lands. De kan inte folkbokföras i Sverige. Det kan gälla folkpensionen. Den
blir reducerad på grund av att man inte är folkbokförd i Sverige. Det kan
även gälla sådana saker som att man faller bort ur olika kösystem, t.ex. när
det gäller barnomsorg, tomtkö osv.

Det kan innebära att man förlorar möjligheten att rösta i kommunal- och
landstingsval eftersom man skall anmäla sig i god tid för att komma med i
röstlängden. Detta kan man alltså gå miste om på det här sättet. Sedan kan
det också bli problem när man flyttar hem.

Det finns alltså en mängd argument för detta. Jag vädjar till statsrådet att
visa en god vilja att finna någon form av lösning på detta.

Anf. 42 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Det finns ju alltid möjligheter för organisationer att t.ex. upp-
vakta och redovisa detta mer konkret. Men några av problemen som redovi-
sades, t.ex. att man inte kan få pass i Sverige, borde ju gå att ordna på annat
sätt, såvitt jag bedömer. Men det är inte mitt beredningsområde.

Sedan gällde det detta att man inte får folkpension fullt ut. Folkpension
får man ju rimligen som svensk medborgare. Jag vet inte om det finns några
reduktionsregler nu med anledning av EES-avtalet och annat. Det beror ju

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

i så fall på att man inte betalar de sociala avgifterna i Sverige. Vi får se vad
det nya pensionssystemet ger där.

Detta är väl egentligen problem som inte direkt följer av folkbokföringen
som sådan. De borde kunna hanteras. Jag har självfallet ingen annan ambi-
tion än att skapa bra förutsättningar för de biståndsarbetare och missionärer
som finns. Jag skall gärna lyssna på ytterligare argument i den frågan.

Anf. 43 KRISTINA SVENSSON (s):

Fru talman! Det tackar jag för. Det kommer en uppvaktning i den här frå-
gan. Det känns som om det finns en öppning och att vi skall kunna lösa de
praktiska problemen. Det är dessa det handlar om. Det gäller att undanröja
dem så att den här gruppen känner att de har samma status som SIDA- och
UD-personalen har. Jag tror att det är mycket viktigt ute på fältet.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1993/94:382 om reglerna om bosättning i folkbok-
föringslagen

Anf. 44 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Harry Staaf har frågat mig om jag är beredd att vidta några
ändringar i reglerna om folkbokföring av riksdagsledamöter för att göra
folkbokföringslagen tydligare.

Bakgrunden till frågan är att skattemyndigheten i några fall beslutat folk-
bokföra riksdagsledamöter i Stockholm. Skälet har angetts vara att dessa le-
damöter inte vistats i Stockholm enbart på grund av sitt uppdrag i riksdagen
utan även av familjeskäl.

Utgångspunkten för folkbokföringen är att en person skall anses bosatt
där han faktiskt vistas. Därmed avses i första hand den plats där personen
regelmässigt tillbringar sin dygnsvila.

I den nya folkbokföringslagen har man strävat efter att utforma bosätt-
ningsreglerna så att familjen i större utsträckning än tidigare hålls samman i
folkbokföringssammanhang, även om en familjemedlem av något skäl delvis
tillbringar sin dygnsvila på en annan plats. Bestämmelserna om dubbel bo-
sättning, dvs. när en person regelmässigt har sin dygnsvila på mer än en plats
har utformats i enlighet med detta. Regelmässig dygnsvila anses föreligga på
den fastighet där en person under sin normala livsföring tillbringar dygnsvi-
lan minst en gång per vecka eller i samma omfattning men med en annan
förläggning i tiden. Den som har dubbel bosättning skall anses bosatt där
han har gemensam bostad med sin familj eller där han med hänsyn till övriga
omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist. När det gäller ensamstå-
ende personer och familjer som gemensamt har en dubbel bosättning skall
liksom tidigare arbetsförhållandena vara utslagsgivande för bedömningen av
bosättningsort.

Enligt 10 § folkbokföringslagen skall en vistelse som enbart föranleds av
bl.a. uppdrag som riksdagsledamot inte leda till ändrad bosättning. Syftet

med denna bestämmelse måste vara att underlätta rekryteringen och verk-
samheten för riksdagsledamöter.

När det gäller riksdagsledamöter med familj bosatt utom Stockholm kom-
mer, redan med stöd av huvudregeln, familjens hemvist att vara utslagsgi-
vande för vilken plats som skall anses vara bosättningsort. Bestämmelsen i
10 § folkbokföringslagen har därför sin största betydelse för ensamstående
som enbart på grund av ett riksdagsuppdrag vistas borta från sin ordinarie
bostad. För att ändra folkbokföringsort för en ensamstående person som
flyttat till Stockholm för att fullgöra ett uppdrag som riksdagsledamot måste
konstateras att han flyttat dit av annan anledning än uppdraget som riksdags-
ledamot. Regeln måste emellertid även påverka bedömningen i de fall leda-
moten har sin familj i Stockholm. Vistelsen för såväl ledamoten som hans
familj kan ju vara föranledd enbart av uppdraget.

För en riksdagsledamot som flyttar till Stockholm med sin familj eller som
bildar familj i Stockholm får en bedömning göras i vaije enskilt fall om vistel-
sen i Stockholm kan anses föranledd enbart av uppdraget som riksdagsleda-
mot.

Det är av väsentlig betydelse att människor från olika delar av landet har
möjlighet att ställa sig till förfogande som riksdagsledamot bl.a. genom en
tillfredsställande social situation. Det ligger i sakens natur att de valda leda-
möterna för utövandet av sitt uppdrag måste tillbringa avsevärd tid i Stock-
holm. Den riksdagsledamot som enbart på grund av detta uppdrag vistas i
Stockholm skall naturligtvis inte anses vara bosatt där.

Det kan finnas situationer då dagens lagstiftning får ett otillfredsställande
resultat. Frågan är emellertid komplicerad. Jag avser därför att ta initiativ
till en översyn, varefter det får avgöras om någon ändring i folkbokföringsla-
gen bör ske.

Anf. 45 HARRY STAAF (kds):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag tycker att svaret är klargö-
rande. Vidare är jag glad för att det kommer ett initiativ till en översyn för
att se om det finns behov av någon förändring i folkbokföringslagen.

Jag har under många år följt de med jämna mellanrum uppdykande frå-
gorna om var offentliga personer skall anses vara mantalsskrivna. Vi har un-
der åren haft statstjänstemän med tjänstebostadstvång som varit bosatta
inom sitt verksamhetsområde, men som trots detta mot sin vilja har tvångs-
skrivits i tjänstebostaden. Vi har fått uppleva ett motsatt behandlingssätt -
tjänstemän som har velat bli skrivna i tjänstebostaden har inte fått det.

När det gäller riksdagsledamöter finns det en del olustiga inslag i debatten.
Oklarheter i bestämmelserna nyttjas som slagträ i pågående nominerings-
processer. Representanter för den tredje statsmakten har karakteriserat
foikbokföringsbeslut som märkliga eller har inte funnit det naturligt att en
riksdagsledamot vill vara skriven i den valkrets som han representerar.

Vi kan naturligtvis inte komma ifrån konflikter på detta område. Lagstift-
ningen bör dock vara klart formulerad. Det kräver bl.a. rättssäkerheten.
Men jag förstår att man ibland kan hamna i lägen då det blir oklart - med
diktens ord:

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Det vara ej dag

det vara ej natt

det vägde mellan båda.

I de fallen tycker jag att den enskilde personens åsikt bör vara utslagsgi-
vande.

Anf. 46 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Först kan vi, som Harry Staaf gjorde, konstatera att det pro-
blem som vi talar om också kan gälla andra grupper än riksdagsledamöter.
Men om vi utgår från riksdagsledamöternas situation måste vi naturligtvis,
när det gäller utformandet av en lagstiftning och tillämpningen av en lagstift-
ning, utgå från den situation som råder.

I det moderna Sverige kan det inte vara någon som har uppfattningen att
en riksdagsledamot på grund av sitt ledamotskap inte skall ha möjlighet att
umgås med sin familj under ordnade former. En riksdagsledamot sitter inte
bara i kammaren och i utskotten utan gör mycket annat. Riksdagsledamöter
har faktiskt en stor del av sin tid förlagd till Stockholm. Att umgås med sin
familj är en social rättighet för de allra flesta människor och kan som sagt
även gälla andra grupper än riksdagsledamöter. Det gäller naturligtvis att se
till att vi får en lagstiftning som uppfyller de krav som det moderna samhället
ställer. Den rimliga gemenskap mellan människor som vi tycker skall finnas
i familjen skall kunna upprätthållas också när man har den här typen av upp-
drag.

Anf. 47 HARRY STAAF (kds):

Fru talman! Jag vill understryka det som statsrådet sade. Jag har varit riks-
dagsledamot i två och ett halvt år nu. Jag har upptäckt att om man bor långt
från Stockholm innebär det att hustrun, i mitt fall, får ta ett mycket stort
ansvar för familjen.

Det är alltså inte möjligt att leva upp till de önskemål som man har om att
ansvaret för familjen skall delas lika. Den hemmavarande får bära ett tungt
ansvar för det hela. Om det då finns möjlighet att ordna det på ett bättre sätt
för familjen och om man har en bostad i sin valkrets och hade den när man
invaldes bör man beakta detta i folkbokföringsbeslutet.

Anf. 48 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Det går att ge många exempel på situationer som visar att man
måste göra en bedömning av hur samhället ser ut. Jag tror att det skulle vålla
stor upprördhet i riksdagens kammare om vi, bortsett från riksdagsledamö-
ter, skulle införa en lagstiftning som gjorde att det var svårt för småbarnsför-
äldrar att umgås med sina barn. Hela vår diskussion om familjepolitik ägnas
åt frågan om hur vi skall låta föräldrar få en chans att umgås med sina barn,
främst för barnens skull.

Detta är en faktor som måste påverka möjligheterna, om man utgår från
att parlamentet i ett land skall vara sammansatt också av personer som inte
har passerat den ålder då man har små barn och ha en bra representativitet.
Då måste man också skapa möjlighet till acceptabla levnadsvillkor.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1993/94:376 om informationen till Invandrar-
verket

Anf. 49 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Berith Eriksson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är
beredd att vidta för att Invandrarverket i framtiden snabbt skall få känne-
dom om riksdagsbeslut som har betydelse för verkets arbete.

Bakgrunden till Berith Erikssons fråga är den tid som förflutit mellan riks-
dagens beslut att anta regeringens proposition om en utökad flyktingkvot
med upp till 6 000 personer och regeringens beslut med instruktioner till In-
vandrarverket för hur kvoten skall användas. I riksdagens beslut ingick bl.a.
att en vidare grupp av anhöriga än vad som annars är aktuellt skulle komma
i fråga för överföring till Sverige.

Jag skall börja med att redogöra för regeringens agerande när det gäller
flyktingkvoten för innevarande budgetår. I budgetpropositionen 1992/93 an-
gav regeringen att minst 1250 och upp till ca 1 800 personer skulle överföras
under budgetåret 1993/94.

Den 21 juni 1993 fattade regeringen ett principbeslut angående asylsö-
kande från Bosnien-Hercegovina i ett ärende som överlämnats från Statens
invandrarverk. Beslutet innebär under rådande läge att skyddsbehövande
bosnier som sökt asyl i Sverige efter prövning i de enskilda ärendena kom-
mer att beviljas permanent uppehållstillstånd. Det rör sig om drygt 40 000
bosnier som befinner sig i Sverige. Statens invandrarverk räknar med att be-
slut avseende nästan alla dessa personer skall vara fattade under våren 1994.
Flera av de bosnier som befinner sig i Sverige har anhöriga kvar i f.d. Jugo-
slavien. Enligt Invandrarverket har ca 12 000 ansökningar om familjeåterfö-
ring kommit in, och av dessa har hälften avgjorts. Av de ansökningar som
avgjorts har ca 20 % bifallits.

Den 1 juli 1993 fattade regeringen beslut med instruktion till Invandrar-
verket avseende den i budgetpropositionen föreslagna kvoten. I beslutet
föreskrev regeringen att Statens invandrarverk under budgetåret 1993/94
skall föra över ca 1 800 flyktingar och andra personer i behov av skydd från
f.d. Jugoslavien.

Den 7 oktober 1993 överlämnade regeringen till riksdagen en proposition
om överföring och mottagande av flyktingar från f.d. Jugoslavien m.m. Pro-
positionen innehåller ett förslag om en väsentligt utvidgad flyktingkvot, upp
till 6 000 personer, för budgetåret 1993/94. Av dessa 6 000 personer skall upp
till 5 500 kunna föras över från f.d. Jugoslavien och 500 från andra områden
än f.d. Jugoslavien. I propositionen sägs att den överföring som nu avses
främst bör ta sikte på skyddsbehövande, men att mot bakgrund av de nya
beroendeförhållanden som uppstått människor emellan i f.d. Jugoslavien,
även en vidare grupp av anhöriga än som normalt är aktuell i överförings-
sammanhang kan komma i fråga för överföring till Sverige. Riksdagen antog
propositionen den 8 december 1993. Efter riksdagens beslut har flyktingkvo-
ten för innevarande budgetår kommit att bestå av upp till 7 800 platser, av
vilka upp till 7 300 kan användas för f.d. Jugoslavien.

Den 22 december 1993 fattade regeringen beslut med instruktioner till In-

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

vandrarverket avseende de 500 personer som skall överföras från andra om-
råden än f.d. Jugoslavien.

Den 10 februari 1994 fattade regeringen beslut med instruktioner till In-
vandrarverket vad avser de upp till 5 500 personer som skall kunna föras
över från f.d. Jugoslavien. Av detta beslut framgår att överföring också skall
kunna ske av personer som inte enligt rådande praxis vid tillämpningen av
utlänningslagen kan komma i fråga för anhöriginvandring. Hittills har under
innevarande budgetår totalt ca 1 000 personer varit föremål för överföring
från f.d. Jugoslavien till Sverige.

Berith Eriksson frågar nu om det, mot bakgrund av de kriterier som anges
i riksdagens respektive regeringens beslut, kan bli aktuellt att ompröva de
ca 5 000 avslagsbeslut som fattats av Invandrarverket. Den anhöriginvand-
ring som uppstår som en följd av regeringens beslut om bosniska asylsö-
kande har inte någon koppling till flyktingkvoten. De avslagsbeslut som In-
vandrarverket fattat rör ansökningar om anhöriginvandring. Reglerna för
anhöriginvandring återfinns i utlänningslagen. Avslagen bygger på att sö-
kandena inte uppfyller kriterierna för anhöriginvandring. Det står dock In-
vandrarverket fritt att ompröva avslagsbeslut i ärenden om uppehållstill-
stånd, detta är inte en fråga för regeringen. Invandrarverket har även under
hand meddelat att en del av de personer som fått avslag på sina ansökningar
om anhöriginvandring kan komma att aktualiseras för överföring på kvoten.

Invandrarverket har under hela den tid frågan om en utökad flyktingkvot
beretts haft platser kvar på den ursprungliga kvoten om ca 1 800 personer.
Det är i detta sammanhang viktigt att hålla isär anhöriginvandring från över-
föring på flyktingkvoten. Regeringen har dock i det senaste kvotbeslutet
öppnat för en överföring av anhöriga som annars inte är aktuell i överförings-
sammanhang.

Anf. 50 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Jag vill först tacka för svaret. Det var väldigt bra med ett så-
dant långt klargörande som kulturministern nu har gjort. Det är kanske
också viktigt att framlägga detta på ett sätt så att ingen behöver förlora ansik-
tet. Men för övrigt var det ju klart redan i propositionen och även i betänkan-
det att det rörde sig om avsteg från rådande praxis vid tillämpning av utlän-
ningslagen.

Det jag först och främst vänder mig emot och det som är orsaken till att
jag ställde frågan är att regeringen så här efter ett riksdagsbeslut måste
komma med ett ytterligare klargörande, en ytterligare skrivning till Invand-
rarverket. Det kan väl ändå inte vara meningen att regeringen först skall
lägga fram en proposition och riksdagen fatta ett beslut men att Invandrar-
verket sedan kan göra så fria tolkningar av detta beslut att regeringen måste
gå in med ett ytterligare klarläggande. I den här skrivningen sägs ju egentli-
gen bara samma sak som sägs både i propositionen och i betänkandet.

Anf. 51 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag är inte riktigt säker på att jag förstår Berith Eriksson. Det
är ju så att regeringen lägger fram en proposition och riksdagen fattar ett
beslut. Sedan skriver riksdagen till regeringen och informerar regeringen om

vad det är för ett beslut som riksdagen har fattat. Det där ser man aldrig som
riksdagsledamot, men det är fråga om omfattande skriverier som utgår från
riksdagen. I motsvarande mån skall regeringen, efter det att man mottagit
riksdagens skrivelse, utfärda ett regleringsbrev med instruktioner till respek-
tive myndighet, i detta fall Invandrarverket.

Detta är precis vad som har skett också när det gäller den här frågan. Det
är klart att man på Invandrarverket under tiden följer med och läser proposi-
tioner och riksdagens betänkanden, och man är därför vädligt väl informe-
rad under hela behandlingsgången.

För att det skall bli ett giltigt beslut så att verket kan agera måste rege-
ringen alltså utfärda ett regleringsbrev eller en skrivelse till myndigheten.
Det är inte något konstigt, utan det sker alltid. Detta ärende avviker därför
inte på något sätt från andra beslut och bestämmelser, och jag ser inte att
man på Invandrarverket har gjort något fel, som innebär att regeringen har
behövt korrigera vad Invandrarverket har gjort.

Anf. 52 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Från det att riksdagen fattade beslut till det att det här regle-
ringsbrevet skrevs har det gått två månader och 20 000 ansökningar. Hälften
av dessa ansökningar har också avgjorts, och av dessa blev 1100 beviljade.
Då återstår frågan: Vad händer nu med övriga inlämnade ansökningar? De
har fått avslag. Kan de omprövas igen?

Anf. 53 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Det här kan verka litet komplicerat. Vi har här 40 000 bosnier,
och de flesta av dem kommer att få uppehållstillstånd. Sedan kan man här-
ifrån Sverige söka för anhöriga som befinner sig inne i Bosnien och som till-
hör kärnfamiljen.

När det gäller vanliga anhöriga sker en vanlig, normal prövning hos In-
vandrarverket, och detta finns reglerat i utlänningslagen.

Därutöver har vi sagt att man i kvoten kan ha ett ytterligare vidare anhö-
rigbegrepp, som ligger utanför det som regleras av utlänningslagen. Många
av dem som har fått avslag vid prövning enligt vanliga, normala regler ligger
naturligtvis utanför detta. Dessa kan då komma i fråga för uttagning via kvo-
ten. Det står uttryckligt både i propositionen och i regleringsbrevet till In-
vandrarverket att det finns en möjlighet att via kvoten ta emot sådana anhö-
riga som faller utanför utlänningslagstiftningens regler.

Anf. 54 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Då kommer nästa fråga: Var skall ansökan lämnas in när det
gäller vanliga anhöriga? Sådana ansökningar har tydligen lämnats in här i
Sverige, men på Invandrarverket har man inte utnyttjat den möjlighet som
man har fått av riksdag och regering.

Anf. 55 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Reglerna om att man kan få söka från Sverige är ju ett undan-
tag. Det har inte varit praxis tidigare. Dessa regler gäller de personer som
befinner sig i Bosnien och som tillhör kärnfamiljen. Om man har kärnfamilj

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

som befinner sig utanför Bosnien kan denna i vanlig ordning vända sig till
en beskickning i Kroatien eller på något annat håll runt om i Europa. Detta
gäller också övriga anhöriga.

Anf. 56 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Beslutet om detta undantag fattades redan den 22 december.
Det var alltså klart redan då att Invandrarverket hade den möjligheten att
ge vanliga anhöriga uppehållstillstånd inom ramen för kvoten, när man hade
gett avslag på ansökningar om kärnfamiljsinvandring i enlighet med utlän-
ningslagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1993/94:379 om avvisning av personer med svåra
funktionshinder

Anf. 57 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Bengt Lindqvist har frågat mig vilken praxis som bör gälla vid
avvisning av personer med svåra funktionshinder.

I dessa ärenden är det Invandrarverket och Utlänningsnämnden som läg-
ger fast praxis. Regeringen har inte fått något ärende överlämnat till sig som
gäller vuxna personer med funktionshinder.

I ett ärende rörande uppehållstillstånd för en person med funktionshinder
vägs på humanitära grunder givetvis in hur personen kommer att klara sin
situation i hemlandet. Vilken betydelse detta skall tillmätas måste dock av-
göras från fall till fall.

Anf. 58 BENGT LINDQVIST (s):

Fru talman! Först vill jag gärna tacka för svaret.

Jag vill berätta att jag under det senaste året har stött på några fall där
osäkerheten har varit utomordentligt stor, inte minst hos den avvisande myn-
digheten Polisen, om hur man skall förfara. Detta är bakgrunden till frågan.
Så långt som det skrivna svaret ger besked är det ganska allmänt hållet, och
ståndpunkterna utvecklas inte särskilt mycket.

En funktionshindrad person är, i synnerhet om funktionshindret är omfat-
tande, ännu mer beroende av den miljö som omger honom eller henne - det
kvittar var man befinner sig. Här i Sverige har vi det välordnat med stöd,
hjälp och service på många olika sätt.

De miljöer som en avvisad funktionshindrad person kommer tillbaka till
är ju ofta helt i avsaknad av olika former av stöd. Det är ju ofta fråga om
konfliktmiljöer, där krig och väpnade konflikter har förstört all den infra-
struktur som eventuellt har funnits.

Därtill kommer att det i en del av dessa fall har skett förändringar i den
sociala miljön. Familjen, vännerna och andra nära anhöriga kan ha lämnat
området. I en sådan situation saknar en människa med också ett förhållande-
vis medelmåttigt funktionshinder möjligheter att klara sig. Det är dessa för-
hållanden som jag tycker borde föranleda mer omfattande riktlinjer och ett

generösare förhållningssätt från myndigheternas sida till dem som skall verk-
ställa awisningarna.

Jag har i min fråga försökt att peka på en sådan möjlighet, nämligen att
slå fast att när denna situation föreligger skall samma praxis tillämpas som
gäller för barn. Det måste finnas en personlig anknytning på platsen för att
kunna verkställa en avvisning. Jag undrar hur statsrådet förhåller sig till den
frågeställningen.

Anf. 59 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Det framgår av svaret att redan när Invandrarverket och Ut-
länningsnämnden gör sina bedömningar bör de ta hänsyn till om det över
huvud taget går att sända tillbaka en person med svåra handikapp.

Om en person har en livshotande sjukdom där det inte går att få vård i
hemlandet eller när det föreligger ett handikapp av synnerligen allvarlig art,
kan det vara skäl att på humanitär grund bevilja ett uppehållstillstånd.
Denna situation skall normalt inte uppkomma när ärendet har kommit så
långt som till polisen för verkställande.

För några veckor sedan fattade regeringen beslut i några ärenden som
gällde medicinska fall. Det fanns ett fall med ett barn som var flerhandikap-
pat och som bara kunde göra sig förstådd på teckenspråk - som barnet hade
lärt sig i Sverige. Trots att barnet hade sina föräldrar med sig i Sverige, fanns
det anledning att ge barnet uppehållstillstånd här. Man bedömde att det inte
var möjligt för barnet att utvecklas på ett normalt sätt i hemlandet.

Sådana frågor och bedömningar bör naturligtvis även tas med när det gäl-
ler vuxna personer, dvs. om det över huvud taget är möjligt att leva vidare
om personen återförvisas till det egna landet. Detta är något som Invandrar-
verket och Utlänningsnämnden normalt skall ta hänsyn till.

Anf. 60 BENGT LINDQVIST (s):

Fru talman! Om Utlänningsnämnden ändå har fattat beslut om avvisning
i fall där det senare bedöms att det föreligger en situation där det kan vara
svårt för den avvisade att klara sig själv, måste det naturligtvis finnas möjlig-
heter för den avvisande myndigheten att ta upp en diskussion och inhämta
riktlinjer från övriga myndigheter.

Jag känner till ett konkret fall där så inte har varit möjligt. Först har det
hetat att Invandrarverket skall ge besked. Sedan har motsatt besked givits.
Invandrarverket har inte haft mer att säga och man har fått klara sig själv.

Det är fråga om stora brister när det kan inträffa ett enda fall med svåra
konsekvenser både för den avvisade och inte minst vånda hos polisen. Där-
för behövs det konkreta besked om hur vi skall förfara i en sådan situation.

Anf. 61 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Det finns en säkerhetsventil när Utlänningsnämnden har fat-
tat sitt beslut, nämligen att lämna in en ny ansökan till Invandrarverket. Men
då måste det vara fråga om nya skäl, dvs. saker som har inträffat efter det
att Utlänningsnämnden har fattat beslut. Det går att få en formell prövning
via Invandrarverket.

Bengt Lindqvist säger att regeringen borde utfärda en praxis eller lik-

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

nande. Det går inte till så i dag att regeringen självmant tar upp frågor om
praxis. Om Invandrarverket eller Utlänningsnämnden vill ha ledning från
regeringen, har de att överlämna ärenden till regeringen. Så har inte skett i
den här typen av fall.

Anf. 62 BENGT LINDQVIST (s):

Fru talman! Till slut har jag en alldeles konkret fråga till Birgit Friggebo
personligen.

Är det inte en rimlig ordning att man utgår från att om det inte finns någon
anknytning på familjeplanet avstår man från att avvisa en person som uppen-
barligen inte har möjlighet att klara sig i den lokala miljön?

Anf. 63 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag skulle gärna personligen vilja svara på den frågan. Men
jag står inte här i egenskap av enskild person, vilket Bengt Lindqvist vet.

Dessutom skall det tas hänsyn till alla omständigheter i ärendet. Det beror
t.ex. på vilket land som personen skall återförvisas till, vilka sociala förhål-
landen som råder där osv. Därför går det inte att ge ett rakt besked på den
konkreta fråga som Bengt Lindqvist ställde.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1993/94:381 om separation av fader och barn till
följd av utvisning

Anf. 64 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Ingela Mårtensson har frågat mig vad jag avser att göra för
att män som har barn i Sverige eller väntar barn inte kommer att separeras
från barnen genom avvisning.

Det är en grundläggande princip att i största möjliga utsträckning skydda
en kärnfamilj från splittring. Det finns dock i utlänningslagen regler som
ibland gör att en splittring inte går att undvika. Utvisning på grund av brott
är ett sådant exempel, och regeln om att uppehållstillstånd skall sökas före
inresan till Sverige ett annat.

När det gäller regeln om att en ansökan om uppehållstillstånd inte får be-
viljas om utlänningen befinner sig i Sverige medger utlänningslagen att det
görs undantag om det finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl kan enligt
förarbetena vara att utlänningen efter hemkomsten kan antas bli förhindrad
att på nytt lämna sitt land, eller att en utlänning ansökt om uppehållstillstånd
på grund av anknytning till en här i landet bosatt person som han eller hon
redan har eller väntar barn med. I praxis anses för personer som åberopar
asylskäl, som dock inte är tillräckligt starka, redan anknytning genom sam-
manboende i Sverige i minst ett år vara ett sådant särskilt skäl att undantag
kan göras från huvudprincipen att uppehållstillstånd skall ordnas före inre-
san. För att undantag skall göras krävs dock normalt att identiteten är klar-
lagd. Har utlänningen t.ex. avhänt sig sin passhandling har uppehållstillstånd
inte beviljats trots långvarig anknytning.

Jag är dock medveten om att det ibland kan uppstå situationer där en ut-
ländsk medborgare måste lämna Sverige för att ansöka om ett uppehållstill-
stånd som det inte råder något tvivel om att han eller hon kommer att få.
Dagens ordning för att pröva ansökningar om uppehållstillstånd före inresan
i Sverige är alltför rigid. Därför har jag begärt att en särskild utredare skall
se över dessa regler.

Anf. 65 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Jag skall be att få tacka Birgit Friggebo för svaret.

Jag ser positivt på att invandrarministern säger att hon tycker att dagens
ordning är alltför rigid i fråga om de fall jag har tagit upp. Jag undrar när
utredningen kan förväntas lägga fram ett resultat. Det är en angelägen utred-
ning.

Jag vill ta upp några andra delar av statsrådets svar. Statsrådet säger att
om det finns särskilda skäl går det att göra undantag från regeln om att söka
uppehållstillstånd från utlandet. Enligt förarbetena kan ett skäl vara att man
väntar barn eller har barn i landet.

Jag känner till flera fall av just denna karaktär. T.ex. finns det ett iranskt
par. Mannen har uppehållstillstånd i Sverige, men hans fru som han har varit
gift med i över ett år har tidigare ansökt men fått avslag. De har varit gifta
i över ett år, och nu är hon i sjunde månaden. Det har föreslagits att hon
skall åka till Turkiet. Jag tycker att det är en horribel situation att hon i
sjunde månaden skall ge sig i väg till Turkiet för att söka uppehållstillstånd
och visa anknytning till den man hon har varit gift med i över ett år.

Jag känner till ett liknande fall. Där har kvinnan uppehållstillstånd sedan
lång tid tillbaka i Sverige. Mannen har i dagarna fått besked om att han
måste åka tillbaka till Egypten. Han är kristen, och har förföljts i Egypten
av religiösa skäl. Nu har paret ett barn på en och en halv månad. De har
varit gifta i över ett år. Ändå säger man att mannen skall skickas ut. I pappe-
ren från Invandrarverket och Utlänningsnämnden talar man om att det inte
föreligger synnerliga skäl i det här fallet. Är det ”synnerliga” skäl eller ”sär-
skilda” skäl som gäller?

Anf. 66 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! När det först gäller tidpunkten för när utredningen kommer
att vara klar så har jag i dag fått besked ifrån utredaren om att han skall hålla
ett slutsammanträde med sina experter den 14 mars.

Jag kan naturligtvis inte kommentera de fall som Ingela Mårtensson tar
upp eftersom jag inte är insatt i dem. Det som gäller är att man kan göra
undantag om det finns särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl kan vara att
man redan har eller väntar barn med någon här i Sverige. Jag kan inte ge
något annat svar på vilka särskilda omständigheter som har medfört att myn-
digheterna inte själva tillämpar den praxis som de säger sig tillämpa.

Låt mig också informera om att regeringen i förra veckan fattade ett antal
beslut som rör män som befann sig i Sverige och som fick uppehållstillstånd.
Dessa män hade redan barn tillsammans med sina kvinnor eller väntade barn
med dem.

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Anf. 67 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Det var bra att vi nu fick klart att den här utredningen äntligen
kommer. Enligt vad jag förstår har uppdraget funnits under lång tid. Det är
mycket bra att utredningen snart är klar. Jag hoppas att man kan få en mera
human praxis i sådana här ärenden.

När det gäller praxis lade jag särskilt märke till att man har motiverat be-
slutet med att det inte föreligger synnerliga skäl av humanitär art för denna
person som nu har en dotter på en och en halv månad. Han är mycket orolig
för att han skall behöva åka tillbaka till Egypten för att där söka tillstånd för
att få leva tillsammans med sin fru och sitt barn i Sverige. Det verkar förfa-
rande litet oklart vilken praxis som egentligen råder hos Invandrarverket och
Utlänningsnämnden jämfört med kulturministerns svar. I svaret sägs att ett
särskilt skäl kan vara att man väntar eller har barn. Om det som står i svaret
gällde skulle jag vara myckt nöjd.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på frågorna 1993/94:355 och 366 om placeringen i häkte av
personer som tagits i förvar m.m.

Anf. 68 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Magnus Persson har frågat statsrådet Friggebo om hon är be-
redd att i samråd med mig vidta lämpliga åtgärder för att ombesörja både
lokal- och bevakningsfrågor i samband med att ett stort antal kosovoalbaner
kan bli utvisade från Norge till Sverige.

En liknande fråga har ställts av Birthe Sörestedt som frågar vad invandrar-
ministern ämnar göra för att ge de enligt utlänningslagen förvarstagna perso-
ner som sitter i häkte ett bättre omhändertagande.

Jag vill då först säga att enligt utlänningsförordningen är det polisen som
ansvarar för verkställigheten av förvarsbeslut, varför det är på mig det an-
kommer att besvara dessa frågor.

De stora fluktuationerna i antalet asylsökanden innebär stora problem för
polismyndigheterna. Jag är medveten om att det blivit allt större problem
med lämpliga förvarsplatser. För att underlätta finansieringen och därmed
myndigheternas hantering av saken har regeringen i årets budgetproposition
föreslagit att polisens kostnader för utlänningsärenden skall anvisas under
ett nytt förslagsanslag.

Regeringen har föreslagit denna lösning i avvaktan på en närmare översyn
av frågan om ansvaret för finansieringen av polisens kostnader för utlän-
ningsärenden.

Jag har inhämtat att Rikspolisstyrelsen nu har inlett ett arbete med att an-
skaffa och iordningställa lämpliga förvarslokaler. Det är därför min förhopp-
ning att den nu rådande platsbristen inom kort skall vara avhjälpt.

Anf. 69 MAGNUS PERSSON (s):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min framställda fråga.
Anledningen till att jag ställde frågan var den oro som många flyktingar,

främst kosovoalbaner, känner på båda sidor om gränsen. Passpolisen på den
norska sidan har tidvis fått skärpta regler.

Statsrådet säger att det är riktigt att polisen ansvarar för det här. Hon säger
att Rikspolisstyrelsen har inlett arbetet med att anskaffa och iordningställa
lämpliga förvarslokaler. Jag skulle vilja ha en konkretisering av statsrådet.

Det kommer nu att finnas lediga lokaler, eftersom vi håller på att tömma
flyktingförläggningar. Många anser att de lokalerna bör kunna användas un-
der en övergångstid när större flyktingvågor kommer. Kan statsrådet göra
någon närmare konkretisering?

I Värmland har man på polisdistriktet i Karlstad uppenbara problem med
att klara situationen. Arrestlokalerna är fyllda såväl i Karlstad som i andra
polisdistrikt i länet. Man borde kunna undersöka om inte de lokaler som tidi-
gare har använts kan användas nu.

Fru talman! Kan statsrådet säga något om huruvida de nuvarande flykting-
förläggningarna under en övergångstid kan användas som förvarslokaler av
det slag som Rikspolisstyrelsen har i uppdrag att titta på?

Anf. 70 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Jag är dock inte helt
nöjd. Antalet fall ökar ständigt. Det har under lång tid rört sig om en stor
grupp. Vi anser att det är en djupt ingripande åtgärd att placera människor
i häkte. Den regleras strikt i lag. Ofta behövs också en domstolsprövning för
att ett sådant omhändertagande skall kunna göras, t.ex. när människor är
misstänkta för brott.

Det är helt oacceptabelt att förvara människor i häkte. Lokalerna är inte
anpassade för det här ändamålet. Rummen är små, och det råder brist på
gemensamhetsutrymmen. Verksamheten är över huvud taget inte anpassad
till den här gruppen av människor. Dessutom är det bekymmer med om man
t.ex. skall tillåta besök. Det kan medges att säkerheten på häktena kommer
att sättas åt sidan.

Trots att personalen gör vad den kan för att tillgodose även den här grup-
pens behov är det påfrestande både för de omhändertagna och för persona-
len.

Det borde vara rimligt att man tar fram andra särskilda lokaler där ett
mera humant omhändertagande kan ske. Man skall ha personal med kun-
skaper och erfarenheter av just flyktingfrågor. Personalen bör också ha så-
dana språkkunskaper att den här gruppen blir tillgodosedd.

Kriminalvården anordnar transporterna. Det är dock inte bara fråga om
väntan på transport. Ett flertal omhändertagna får sitta mycket lång tid i
häkte. Den övervägande delen får sitta en vecka. Men det finns personer
som får sitta i häkte i månader. Den person jag har exempel på som har suttit
längst satt i häkte i fyra och en halv månad. Det är verkligen ingen bra miljö.

Jag skulle vilja ha ett konkret besked om när det här problemet kan vara
löst.

Anf. 71 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Magnus Perssons och Birthe Sörestedts frågor är i grunden
likartade, även om Magnus Perssons fråga är mera koncentrerad till förhål-
landena i Värmland. Jag kan ta Värmland som exempel.

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

I mitt svar nämnde jag att Rikspolisstyrelsen arbetar med den här frågan.
Jag kan inte peka ut exakt vilka byggnader som är aktuella. Bl.a. beroende
på de återtaganden från Norge, som berör Värmland, har Rikspolisstyrelsen
t.ex. gett polismyndigheten i Karlstad i uppgift att hitta lämpliga lokaler.
Man har hittat lämpliga lokaler, även om jag inte kan tala om vilken byggnad
det är fråga om. Man har också lämnat genomarbetade förslag till Rikspolis-
styrelsen med lösningar av hur lokalerna skall användas. Det är färska upp-
gifter från Rikspolisstyrelsen men de visar att man åtminstone i den delen
av landet snart kommer att kunna lösa de praktiska problemen.

Jag har också fått besked om att Rikspolisstyrelsen har fått konkreta för-
slag från polismyndigheten i Katrineholm och att man mycket snart väntar
förslag till lösningar från polismyndigheterna i Göteborg och Malmö.

Något annat som är viktigt, som också är en del av svaret på Magnus Pers-
sons fråga, är att det inte är någon fördel att helt och hållet utnyttja lokaler
som har använts för flyktingar vid tidigare tillfällen. Det gäller att ha en vet-
tig fördelning över landet. Vi skall veta att de problem som vi har i dag, som
blev tydliga under hösten 1993, är problem som vi även kommer att ha en
tid framöver.

Anf. 72 MAGNUS PERSSON (s):

Fru talman! Jag är medveten om det sista som statsrådet sade. Den huma-
nitära behandlingen av flyktingarna är naturligtvis viktig.

När flyktingarna kommer till landet för en kortare eller längre tid är det
viktigt att de blir introducerade och att Rikspolisstyrelsen inte väljer betong-
bunkrar och liknande byggnader som kan avskräcka och inte alls ger den
humanitära behandling som vi bör ge de tillresande flyktingarna.

Detta är ett problem som vi inte löser på ett par minuter i talarstolen, men
jag kommer att följa frågan. Jag hoppas att justitieministern också kommer
att följa den med största uppmärksamhet och att de lokaler som Rikspolis-
styrelsen så småningom väljer tilltalar såväl väktarpersonalen som de flyk-
tingar som kommer att bo där under en längre eller kortare tid. Det är vik-
tigt.

Anf. 73 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! Justitieministern sade, såvitt jag förstår, att man på flera håll
i landet inom kort skall kunna plocka fram lämpliga, humana lokaler för den
här gruppen. Det är ett måste. Man kan se på häktessituationen på t.ex. Kro-
nobergshäktet. Där har man dagligen 10-15 personer som är förvarstagna
enligt utlänningslagen.

Inom kriminalvården finns det ett stort behov av häkteslokaler. Det plane-
ras ytterligare utbyggnad för att dels klara av kriminalvårdens beläggning,
dels - och det är kanske det allra viktigaste - snarast åstadkomma ett humant
omhändertagande av den nu aktuella gruppen av människor.

Anf. 74 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag är tacksam över att dessa frågor ställdes. Det gav mig
också möjlighet att informera om det planeringsarbete och de konkreta åt-
gärder som är på gång.

Jag fick inte tid tidigare att ytterligare kommentera det Birthe Sörestedt
anförde när det gällde personalen. Därför vill jag avslutningsvis säga att det
är helt klart att det under förvartagningstiden behövs personal med kunskap
om flyktingarna. Något som skapar problem är att vi också måste ha perso-
nal med polisiära befogenheter. Jag hoppas att vi är överens om att sådana
befogenheter inte skall spridas ut. Det skall vara mycket noga reglerat.
Detta skapar i sin tur vissa problem när det gäller att hitta lämpliga lokaler
för förvarstagning.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1993/94:359 om rehabiliteringen av fängelse-
dömda

Anf. 75 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Sten Andersson i Malmö har, under åberopande av att in-
tagna vid fängelser har möjlighet att se TV-kanaler som visar filmer med in-
slag av våld och kriminalitet, frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta
så att fritiden på anstalterna inte bedrivs på ett sådant sätt att målet med
rehabiliteringen motverkas.

Jag vill först slå fast att kriminalvården i anstalt, enligt kriminalvårdsla-
gen, skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och
skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. Detta är en grundläggande
uppgift för kriminalvården. Självfallet kan program med våldsinslag mot-
verka en sådan anpassning när det t.ex. gäller personer som dömts för vålds-
brott.

Inom kriminalvården är sedan flera år tillbaka ansvar och befogenheter i
stor utsträckning decentraliserade till framför allt de lokala myndigheterna.
Det är därför chefen för anstalten som har att, mot bakgrund av bl.a. krimi-
nalvårdslagstiftningen och riksdagens och regeringens beslut om mål och in-
riktning av verksamheten, bedöma vilka former av fritidsaktiviteter som
skal) erbjudas. När det därför gäller t.ex. anslutning av en anstalt till ett ka-
bel-TV-nät avgörs således denna fråga av chefen för anstalten.

Jag utgår ifrån att kriminalvården, när det gäller att pröva frågor av det
slag som Sten Andersson tagit upp, gör denna prövning bl.a. mot bakgrund
av det ansvar som anstaltsledningen har för rehabiliteringen av de intagna.
Därvid kan naturligtvis frågor om utbudet av program på olika TV-kanaler
vara av betydelse.

Anf. 76 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag är medveten om att även intagna
skall ha rätt till information om vad som händer och sker i samhället. Det
får de genom press, radio och TV 1 och TV 2.

På vissa anstalter kan de, efter ledningens beslut, även se TV 1000. Jag är
ingen moralist, men jag tycker att detta är litet knepigt. Under dagtid rehabi-
literas en människa och under kvällstid och helger får han eller hon lära sig
”the latest news” inom branschen. Det är litet motsägelsefullt.

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Jag är dock glad över att enskilda anstaltschefer bestämmer. Det finns en
del som har kraft att stå emot. Men på Malmöanstalten, som är en tung an-
stalt, kan man sitta och titta på TV 1000 nätterna igenom.

Om en intern strular på något sätt och det skall utdömas någon form av
disciplinstraff kan man inte stoppa hans möjligheter att se på denna kanal.
Det är prövat. Det går inte.

Till sist, fru talman, vill jag göra en jämförelse:

Detta är ungefär som om man på dagarna försöker rehabilitera en alkoho-
list och på kvällarna och helgerna låser in honom i en av Systembolagets buti-
ker.

Det finns vissa likheter.

Anf. 77 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag skall bara göra några korta kommentarer.

Det är anstaltschefernas sak - och över dem finns Kriminalvårdsstyrel-
sen - att bestämma innehållet efter riksdagens och regeringens uppsatta mål.
Jag har fått fram att det på de flesta anstalter och häkten finns TV 1, TV 2
och TV 4. I vissa fall, beroende på om anstalterna ligger nära Finland eller
Danmark, finns också möjlighet att se finsk respektive dansk TV.

Jag kan nämna att avdelningen för sexualbrottsdömda på Norrtäljeanstal-
ten, där TV 1000 förekommer, inte har fått tillgång till TV 1000. Det beslutet
har överklagats till Kriminalvårdsstyrelsen, där det för närvarande är under
prövning.

I det arbete som nu pågår inom departementet, på grundval av Fängel-
seutredningens betänkande, är en översyn av möjligheten till disciplinära åt-
gärder föremål för prövning. Det vill jag också nämna i det här samman-
hanget, även om det är för tidigt att säga vad som kommer ut av det arbetet.

Anf. 78 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Jag tackar för de klargörande delarna av svaret.

Statsrådet nämner Norrtäljeanstalten, men jag känner till situationen på
Malmöanstalten, som alltså är en mycket tung anstalt. Där kan samtliga in-
terner se på TV 1000 på sin fritid. Jag är nog inte ensam om att tycka att
detta är något stötande. Det behöver inte handla om sexualbrottslingar. Det
kan gälla andra vanliga brottslingar som får se grova action- och kriminalfil-
mer. På det sättet kan de, som jag har sagt, lära sig senaste nytt inom bran-
schen. Det är fel.

Jag hoppas att man kommer att kolla upp detta och se vad som kan göras
om det visar sig att jag har rätt och det går snett vid våra anstalter.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1993/94:360 om Brottsofferfonden

Anf. 79 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag av-
ser vidta för att det aviserade avdraget på fängelsedömdas löner fullt ut skall
komma brottsoffren till del.

Jag vill först erinra om att regeringen så sent som i torsdags, den 24 feb-
ruari, till riksdagen överlämnade en proposition (prop. 1993/94:143 Brotts-
offren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka
brottsoffrens ställning) med förslag om en rad åtgärder för att stärka brotts-
offrens ställning. Förslagen utgör ett viktigt led i regeringens arbete med att
lyfta fram brottsoffren och tydligt markera att statsmakterna står på brotts-
offrens sida.

I propositionen föreslås bl.a. att en brottsofferfond skall inrättas. Fondens
pengar skall bl.a. användas för bidrag till ideella organisationer som verkar
på brottsofferområdet, bidrag till privat eller offentlig verksamhet som gäller
brottsoffer, information och forskning inom brottsofferområdet. En brotts-
offerfond skulle t.ex. kunna ge bidrag till brottsofferjourer, kvinnojourer,
till inrättande av våldtäktskliniker och till anordnande av olika former av
kristerapiverksamhet.

För att ytterligare lyfta fram de kriminalpolitiskt centrala brottsofferfrå-
gorna och därigenom ge stödet till brottsoffren stadga och kontinuitet på så-
väl lång som kort sikt har, som framgår av propositionen, regeringen för av-
sikt att bilda en brottsoffermyndighet. Detta skall ske genom att den nuva-
rande Brottsskadenämnden omorganiseras och tillförs ytterligare uppgifter
samt byter namn till Brottsoffermyndigheten. Det handlar alltså i praktiken
inte om att inrätta någon ny myndighet utan om att utvidga Brottsskade-
nämndens verksamhetsområde.

Brottsoffermyndigheten ges ett övergripande ansvar för brottsofferfrågor
och huvuduppgifterna kommer att vara att besluta, liksom i dag, i ärenden
om brottsskadeersättning och besluta i frågor om användning av brottsoffer-
fondens pengar. Övriga förslag i propositionen tar direkt sikte på förbätt-
ringar för brottsoffer i det enskilda fallet. Förslagen föreslås träda i kraft den
1 juli 1994.

Regeringen föreslår att brottsofferfonden skall finansieras huvudsakligen
genom att en avgift på 300 kr tas ut av dem som döms för brott där fängelse
ingår i straffskalan. Under ett inledningsskede då fonden byggs upp och även
senare kan det finnas skäl att utöver avgifterna även tillföra fonden medel
från annat håll.

Regeringen har, som Sten Andersson antyder i sin fråga, givit Kriminal-
vårdsstyrelsen i uppdrag att sänka ersättningen till de intagna inom kriminal-
vården med i genomsnitt 20 % den 1 juli 1994. En del av de medel som fri-
görs genom denna sänkning kommer att finansiera den av regering och riks-
dag redan beslutade brottsofferreformen avseende utvidgad rätt till måls-
ägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands
(prop. 1993/94:26, bet. 1993/94:JuU12, rskr. 1993/94:124).

Resterande del, dvs. merparten, av de medel som frigörs genom den
sänkta ersättningen till fångarna bör enligt regeringens bedömning finan-
siera uppbyggnaden av den föreslagna brottsofferfonden, vilket också fram-
går av propositionen om åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning.

Pengarna skall alltså inte användas till uppbyggnad av någon ny myndighet
utan till insatser som direkt syftar till att stärka brottsoffrens ställning. Men
de direkta kostnaderna för att besluta om användningen av fondens medel

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

och för själva fondförvaltningen måste givetvis också finansieras och bör en-
ligt regeringens bedömning betalas av fondens medel.

Anf. 80 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag är medveten om att det i dag har
kommit en propositionen i våra fack. Hade jag vetat det när jag ställde min
fråga, hade jag givetvis väntat. Men man är inte alltid å jour med tiden. Det
finns ju en chans att återkomma i form av motioner.

Jag vill dock ta upp ett par saker. Det är ju en ny myndighet med en gene-
raldirektör i spetsen. Hur stor del av de 20 % kommer att gå till förbättringar
”i det enskilda fallet”, som statsrådet talade om? Statsrådet behöver inte
ange det exakt men mellan tummen och pekfingret.

Alla fängelsedömda skall ju betala, alltså även de som inte har gjort något
så dumt att det renderar skadestånd. Då kan det uppstå ett problem. Tack
och lov kan två personer som har begått exakt liknande brott på grund av
förutsättningarna för rehabilitering dömas olika. Den ene döms till fängelse,
medan den andre inte döms till fängelse. Då inträffar det konstiga att den
som döms till fängelse och får lägre ersättning medan han arbetar i fängelset
får betala till fonden, medan den som inte döms till fängelse och kan behålla
sitt jobb med full inkomst slipper att betala till fonden. Detta låter litet egen-
domligt. Min fråga till statsrådet blir: Har man på departementet tänkt ige-
nom detta?

Anf. 81 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag tar den sista frågan först. Alla som döms för brott där
fängelse kan följa, alltså även om domen blir skyddstillsyn eller villkorlig
dom, skall betala 300 kr. Endast vid vissa s.k. bagatellbrott ingår fängelse
över huvud taget inte i straffskalan. Väldigt få dömda faller alltså utanför.
Jag förstår att det inte är lätt att vara insatt i alla detaljer, innan man har haft
tillfälle att studera propositionen.

Med tanke på den brottspåföljd som vi förhoppningsvis skall kunna ut-
döma till sommaren på försök, nämligen den elektroniska övervakning som
i vissa fall skall kunna användas i stället för fängelse - denna påföljd kan vara
aktuell i den beskrivning som Sten Andersson i Malmö gav - vill jag nämna
att dessa dömda kommer att få betala 50 kr per dag, om riksdagen bifaller
regeringens förslag. Även dessa pengar skall gå till Brottsofferfonden.

Frågan huruvida det blir en ny myndighet kan vi tvista om. Brottsskade-
nämnden är dock en myndighet. Vi skulle naturligtvis kunna skapa ytterli-
gare en. Om inte regeringskansliet skall ha hand om Brottsofferfonden - och
jag tror att vi kan vara överens om att detta inte är lämpligt, utan det skall
vara ett fristående organ - är detta organ i lagens mening en myndighet. Se-
dan kan man diskutera vad man skall kalla myndighetens chef, men när det
gäller de flesta statliga myndigheter har chefen titeln generaldirektör. Men
en ytterst ringa del av kostnaderna kommer att falla på den här utökningen.

Anf. 82 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Jag skall inte bli långrandig. Jag noterar att den som döms för
brott där fängelse ingår i straffskalan skall betala 300 kr, medan däremot den
som slipper fängelse för liknande brott slipper löneavdraget på 20 %.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1993/94:361 om Borås och Sjuhäradsbygdens
tingsrätter

Anf. 83 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Lennart Brunander har ställt en fråga till mig angående even-
tuell sammanslagning av Borås och Sjuhäradsbygdens tingsrätter. Han vill
ha besked om huruvida jag är beredd att medverka till att dessa tingsrätter
även i fortsättningen får vara självständiga enheter.

Domstolsverket har alldeles nyligen överlämnat ett förslag till regeringen
som går ut på att de båda tingsrätterna bör slås samman till en tingsrätt. Jag
har i går beslutat att ärendet skall remitteras på sedvanligt sätt. Regeringen
återkommer med besked då ärendet är färdigberett och beslut kan fattas.

Anf. 84 LENNART BRUNANDER (c):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag blev kanske i och för sig inte mycket
klokare av det. Jag tror att inte heller de människor hemma som gärna vill
ha kvar dessa tingsrätter blev det.

Domstolsutredningen föreslog för några år sedan att man skulle slå ihop
dessa två tingsrätter. Men så skedde inte. Det visade sig nämligen att det inte
var särskilt lämpligt. Inte heller lokalsituationen var sådan att en samman-
slagning skulle bli bra. Man skulle inte tjäna så mycket. Det är inte fråga om
små tingsrätter, utan de är var för sig så pass stora att de fungerar ganska bra.
Ärendetillströmningen gör att man på dessa tingsrätter egentligen borde öka
antalet rotlar. Den sammanslagna tingsrätten skulle få tio rotlar. Förmodli-
gen borde den ha fler, eftersom ärendetillströmningen vid Borås tingsrätt
förra året var 24 % och vid Sjuhäradsbygdens tingsrätt 10 %.

När det nu av de skäl som jag har uppgivit inte blev något av förra gången
tycker jag att det är litet klåfingrigt av Domstolsverket att komma tillbaks
och lägga fram ett nytt förslag. På något sätt borde man inrätta sig efter de
beslut som fattas och ge människorna ro att jobba och lösa de problem som
finns, vilket inte är så enkelt.

I det förslag som Domstolsverket nu har lagt fram skall allesammans sam-
las i Borås tingsrätts lokaler. Det förutsätts att vissa lokaler som Borås kom-
mun inte vill släppa till ändå skall användas. Man kommer inte att kunna
vara i en lokal, utan man får hyra lokaler utanför. Det är inte särskilt ända-
målsenligt.

Jag tycker därför inte att det i dag finns fler skäl som talar för en samman-
lagning än vad det gjorde förra gången.

Jag upprepar min fråga om hur justitieministern ser på detta och hur hon

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

kan agera för att tingsrätterna skall få fungera var för sig, vilket jag tror är
bra på många sätt.

Det står också i svaret att regeringen skall återkomma. På vilket sätt åter-
kommer regeringen för att redovisa innan beslut fattas?

Anf. 85 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Som svar på den senare frågan kan jag säga att den vanliga
ordningen gäller. När ärendet är tillräckligt berett kan regeringen naturligt-
vis fatta beslut på olika sätt. Det kan vara fråga om att lägga fram ett förslag.
Det kan också vara fråga om att helt enkelt avskriva ärendet mot något annat
beslut. Det går i dag inte att säga. Vilket sätt regeringen kommer att fatta
beslut på beror på vilket ställningstagande vi får.

Det här är ett förslag från Domstolsverket. Jag hoppas att Lennart Bru-
nander och jag är överens om att regeringen skall hantera förslag som kom-
mer från en myndighet på vederbörligt sätt, nämligen genom att inhämta ytt-
rande.

Jag kan naturligtvis inte med säkerhet svara för hur Domstolsverket har
resonerat. Det beslut som fattades tidigare, när det sades nej till samman-
läggning av tingsrätter, ingick i ett stort paket. Hela paketet föli med motive-
ringen att näringsprincipen och den lokala förankringen var så viktig. Jag
kan tänka mig att Domstolsverket har ansett att de skäl som tidigare angavs
för att säga nej till paketet inte gäller här, eftersom just dessa två tingsrätter
ligger på en och samma plats. Om man skall dra slutsatser av motiven till
det förra beslutet borde man egentligen säga att Sjuhäradsbygdens tingsrätt
enligt närhetsprincipen skall flyttas från Borås.

Jag tycker nog att vi kan ha förståelse för att Domstolsverket, på grund
av de besked man har fått tidigare, ändå har arbetat vidare. Om jag skall
arbeta seriöst måste jag också se till att remittera de förslag som kommer in.

Anf. 86 LENNART BRUNANDER (c):

Fru talman! Jag förstår detta och tycker att det är riktigt att justitieminis-
tern jobbar på det sättet. Anledningen till att jag går in i ärendet just nu är
att jag inte vill komma i efterskott när justitieministern redan har fattat be-
slut, för då är det inte stor nytta med att stå här och prata. Jag vill göra det
dessförinnan.

När det gäller det gamla paketet med förslag var motivet till sammanslag-
ningarna att de tingsrätter som skulle slås samman var små. De hade en eller
två domare. Så är inte fallet i detta sammanhang. Här handlar det om tings-
rätter som har en försvarbar storlek när det gäller att kunna jobba på ett bra
sätt och täcka de områden som de skall göra.

Det är riktigt att de båda ligger i Borås. De betjänar två olika områden.
Att Sjuhäradsbygdens tingsrätt också kom att hamna i Borås beror väl på att
kommunikationer osv. fungerar för det område den representerar. Anled-
ningen till att man slog ihop alla de tingsrätter som utgör Sjuhäradsbygdens
tingsrätt är ingenting att diskutera nu.

Genom att slå samman dessa två tingsrätter får man en situation som inte
är bra arbetsmässigt. Man vinner inte särskilt mycket ekonomiskt. Jag upp-

lever det faktiskt som klåfingrigt och skulle vilja uppmana justitieministern
att jobba för att de båda skall kunna vara kvar.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Meddelande om information från regeringen, m.m.

Anf. 87 TALMANNEN:

Kammarens sammanträde i morgon, onsdagen den 2 mars, inleds med in-
formation från regeringen om avtalet med EU. Statsminister Carl Bildt (m)
inleder informationen.

Därefter kommer partiledarna eller andra ledande företrädare för övriga
partier att få ordet för deklarationer om cirka fem minuter.

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m) lämnar sedan kompletterande information.

Ledamöterna får därefter tillfälle att ställa frågor till statsministern och
statsrådet Ulf Dinkelspiel enligt de regler som gäller för informationsstund
med regeringen.

Efter informationen kommer riksdagen att fatta beslut i ärenden som be-
handlades förra onsdagen. Finansdebatten följer omedelbart därefter.

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Svar på frågor

19 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:123 till lagutskottet
1993/94:138 och 141 till näringsutskottet
1993/94:143 till justitieutskottet
1993/94:147 till arbetsmarknadsutskottet
1993/94:148 till socialutskottet
1993/94:157 och 158 till jordbruksutskottet
1993/94:160 till konstitutionsutskottet
1993/94:161 till näringsutskottet
1993/94:163 till jordbruksutskottet
1993/94:166 och 168 till trafikutskottet
1993/94:173 till socialförsäkringsutskottet

Motionerna
1993/94:So40-So44 till socialutskottet

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

20 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Finansutskottets betänkande 1993/94:FiU10

Skatteutskottets betänkande 1993/94:SkU24

Lagutskottets betänkande 1993/94:LU18

Utrikesutskottets betänkanden 1993/94:UU11 och UU13
Försvarsutskottets betänkanden 1993/94:FöU6 och FöU7
Socialutskottets betänkanden 1993/94:SoU15-SoU19
Kulturutskottets betänkanden 1993/94:KrU10, KrU12 och KrU14-KrU17
Näringsutskottets betänkande 1993/94:NU13
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1993/94:AU21

21 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1993/94:153 Ändring i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan Danmark,

Finland, Island, Norge och Sverige beträffande skatter på arv och på gåva
1993/94:181 Slopad årlig fordonsskatt förvissa äldre motorfordon

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU17 Tillämpning i fråga om Libyen av lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner

22 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 28 februari

1993/94:101 av Carl Fredrik Graf (m) till finansministern om pensionsregler
för reservofficerare:

Reservofficerare är sedan mycket lång tid viktiga när det gäller att försörja
det svenska försvaret med kompetent personal. I denna interpellation vill
jag lyfta fram en fråga, som ännu ej är löst, vad gäller förhållandet mellan
staten som arbetsgivare och vissa reservofficerare.

Reservpension utgår till reservofficerare anställda enligt äldre reservoffi-
cerskungörelser/förordningar (1927, 1943 och 1951). För dessa gäller att de
erhåller reservofficerspension, medan senare anställda har rätt till tjänstgö-
ringspremier enligt ett visst system.

Riksdagen beslöt 1962 att denna pension skulle samordnas med ATP.
Detta betraktas av många som orättfärdigt, eftersom de ej haft anledning att
räkna med dessa regler när de tog anställning. Pensionen är inte heller att
betrakta som en pension i vanlig mening. Redan i den proposition som rege-

ringen lade på riksdagens bord när 1943 års regler antogs skriver föredra-
gande statsrådet att denna pension ej var att likställa med vanlig tjänstepen-
sion, utan i stället skulle betraktas som en premie avsedd att underlätta re-
krytering av reservofficerspersonal. Detta understryks av att den årliga pen-
sionspremien kan bytas mot engångsersättning samt att detta system i senare
regler ersatts av tjänstgöringspremier.

Förhållandet att pensionen samordas med ATP innebär en reduktion med
hälften. Detta gäller även engångsbelopp.

Riksdagen har vid ett par tillfällen uttalat att denna fråga bör lösas genom
förhandlingar. Statens löne- och pensionsverk torde vara en part i dessa.
Denna myndighet är ett av statsrådets ansvarsområden.

Jag vill med anledning av ovanstående ställa följande frågor:

1. Vilka åtgärder har in till dags dato vidtagits i regeringskansliet för att
lösa denna fråga?

2. Vilka initiativ är statsrådet beredd att vidtaga för att samordningen med
ATP för berörda skall slopas?

23 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 28 februari

1993/94:383 av Magnus Persson (s) till arbetsmarknadsministern om fly tt-
ningsbidrag till arbetslösa:

Inom Arbetsmarknadsverket har man på en rad områden tidigare kunnat
erbjuda vissa förmåner för att förmå de sökande till att anta erbjudet arbete.
Arbetsförmedlare och arbetssökande finner det ytterst anmärkningsvärt att
man ifrån statsmakternas sida i rådande situation lägger hinder i vägen för att
öka rörligheten bland arbetskraften. Tidigare har man med framgång kunnat
använda flyttningsbidrag som ett av många andra verksamma instrument i
syfte att underlätta för de sökande att ta erbjudet arbete på annat håll. Änd-
rade regler om att flyttningsbidrag med bohagstransport nyligen har upphört
sätter nu myror i huvudet på många. Handläggarna ute på fältet ställer sig
frågande till det som ständigt sker med ofta ändrade bidragsbestämmelser
etc. Riksdagens bemyndigande i denna del avsåg förenklingar. Med anled-
ning av det skedda vill jag ställa följande fråga till arbetsmarknadsministern:

Är arbetsmarknadsministern beredd att föreslå förändring av nuvarande
regelverk så att flyttningsbidrag i form av bohagstransport återinförs i syfte
att öka rörligheten bland de arbetslösa?

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Prot. 1993/94:67 24 § Kammaren åtskildes kl. 15.57.

1 mars 1994

Förhandlingarna leddes

av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 11 (del-
vis) och

av talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

Innehållsförteckning

Tisdagen den 1 mars

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1

3 § Svar på fråga 1993/94:363 om handläggningen i Peru av åtal mot

medlemmar av landets armé......................... 1

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Bertil Måbrink (v)

4 § Svar på fråga 1993/94:377 om Indonesien och de mänskliga rättig-

heterna ......................................... 4

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Bertil Måbrink (v)

5 § Svar på fråga 1993/94:380 om biståndsförvaltningen......... 6

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Kristina Svensson (s)

6 § Svar på fråga 1993/94:371 om Gotland som en lågskattezon ... 8

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Kenneth Attefors (nyd)

7 § Svar på fråga 1993/94:372 om skattefriheten vid bär- och svamp-

plockning .......... 10

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Harry Staaf (kds)

8 § Svar på fråga 1993/94:374 om återbetalning av skatt på villaolja 11

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Inger Hestvik (s)

9 § Svar på fråga 1993/94:375 om folkbokföring av biståndsarbetare 13

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Kristina Svensson (s)

10 § Svar på fråga 1993/94:382 om reglerna om bosättning i folkbok-

föringslagen ..................................... 16

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Harry Staaf (kds)

11 § Svar på fråga 1993/94:376 om informationen till Invandrarverket 19

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Berith Eriksson (v)

12 § Svar på fråga 1993/94:379 om avvisning av personer med svåra

funktionshinder .................................. 22

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Bengt Lindqvist (s)

13 § Svar på fråga 1993/94:381 om separation av fäder och barn till

följd av utvisning ................................. 24

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Prot. 1993/94:67

1 mars 1994

Prot. 1993/94:67 14 § Svar på frågorna 1993/94:355 och 366 om placeringen i häkte av

1 mars 1994 personer som tagits i förvar m.m...................... 26

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Magnus Persson (s)

Birthe Sörestedt (s)

15 § Svar på fråga 1993/94:359 om rehabiliteringen av fängelsedömda 29

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Sten Andersson i Malmö (m)

16 § Svar på fråga 1993/94:360 om Brottsofferfonden........... 30

Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Sten Andersson i Malmö (m)

17 § Svar på fråga 1993/94:361 om Borås och Sjuhäradsbygdens tings-

rätter .......................................... 33

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Lennart Brunander (c)

18 § Meddelande om information från regeringen, m.m......... 35

Talmannen

19 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 35

20 § Förnyad bordläggning............................... 36

21 § Bordläggning ..................................... 36

22 § Anmälan om interpellation

1993/94:101 av Carl Fredrik Graf (m) om pensionsregler för re-
servofficerare .................................. 36

23 § Anmälan om fråga

1993/94:383 av Magnus Persson (s) om flyttningsbidrag till ar-
betslösa ....................................... 37

gotab 46134, Stockholm 1994

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:67 Tisdagen den 1 mars

Riksdagens protokoll

1993/94:67