Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:64 Tisdagen den 22 februari
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:64
Riksdagens protokoll
1993/94:64
Tisdagen den 22 februari
Kl. 14.00-14.58
Protokoll
1993/94:64
1§ Justering av protokoll Svar på frågor
Justerades protokollen för den 15 och 16 februari.
2 § Svar på fråga 1993/94:353 om bensin och miljöAnf. 1 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Magnus Persson har frågat mig om jag avser att återkomma
med förslag som stöder användandet av en lägre bensenhalt.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag lämnat förslag till miljöklas-
ser för bensin i syfte att gynna användningen av sådan bensin som är mindre
skadlig för hälsa och miljö än dagens kvaliteter. Förslagen har remissbehand-
lats.
Regeringen har redan vidtagit ett antal åtgärder för att minska bensinens
påverkan på hälsa och miljö. Bl.a. har skatteskillnaden mellan blyad och
blyfri bensin ökats. I dag har den blyade bensinen en mycket liten del av
marknaden. Regeringen redovisar inom kort i en proposition det fortsatta
arbetet för att få till stånd en total övergång till oblyad bensin. I propositio-
nen anges att regeringen under år 1994 efter genomförd notifieringsprocess
kommer att ändra förordningen om motorbensin i detta syfte.
Bensinens påverkan på hälsa och miljö måste dock minskas ytterligare.
En lägre bensenhalt är en viktig åtgärd i detta avseende. Det är glädjande
att bättre bensin redan finns på marknaden. Det visar att det finns förutsätt-
ningar att minska skadorna på hälsa och miljö. Regeringen bereder för när-
varande Naturvårdsverkets förslag till åtgärder.
Anf. 2 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret på min fråga till miljöministern. Svaret
andas rätt välvillig behandling av frågorna. Anledningen till att jag ställde
frågan var och är den utveckling som finns på marknaden.
Professorn i organisk kemi, Oliver Lindqvist, menar att det viktigaste re-
sultatet om vi skulle övergå till användningen av denna typ av bensin är att
katalysatorernas livslängd ökar samtidigt som utsläppen av kväveoxider och
kolväte minskar betydligt. Det är just utsläpp av svaveloxider, kväveoxider
och kolväten som är de överskuggande miljöproblemen. Det visar också att 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 64
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
inte minst miljöförvaltningen i Stockholms kommun har varit på bettet. De
vill så snabbt som möjligt övergå till den här typen av bensin.
Jag tolkar svaret så att statsrådet och regeringen mer eller mindre tillmö-
tesgår Naturvårdsverkets, och andra instansers, strävan för ett snabbt på-
skyndande för att underlätta för detta. Jag förutsätter då att regeringen änd-
rar förordningen i den riktningen.
Fru talman! Det är inte bara bilarna som berörs, utan även, och det är
viktigt, husfasader, statyer, m.m. Inte minst arbetsmiljön berörs. De som
jobbar med det här, inte minst bilelektrikerna och bilmekanikerna, men
även kunder som arbetar med bensin då de tankar sin bil eller har garage,
o.s.v. berörs.
Fru talman! Det finns många faktorer som talar för att regeringen skall
skynda på. Jag är medveten om att det har gjorts vissa åtgärder, men nu gäl-
ler det att handla snabbt, herr miljöminister. Jag hoppas att det inom kort
ligger ett förslag på riksdagens bord.
Anf. 3 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Det är riktigt att vi i ett tidigt skede har valt en strategi som
innebär miljöklassning av olika sorters drivmedel och av fordon. Båda de
här två vägarna är nödvändiga eftersom de måste samspela med varandra.
Det senaste som har inträffat på fordonssidan är att NUTEK har gått ut
med ett upphandlingsförslag om t.ex. el/hybridbilar med statligt stöd. Det
var också av det skälet som vi uppdrog åt Naturvårdsverket att utreda de
mer tekniska frågorna som har att göra med förordningen om motorbensin
och därtill hörande problemställningar.
Nu har vi alltså materialet i departementet, och vi har inte för avsikt att
vänta på någonting. Vi har fått in remissvaren, och nu arbetar vi för högtryck
för att få fram ett förslag.
Däremot är det ganska naturligt att jag inte i det här skedet, innan jag själv
ens har hunnit få föredragningen av hela materialet, skulle kunna utlova en
exakt lösning på problemet. Det handlar om att så snabbt som möjligt få
fram förslaget. Jag vill gärna ha sagt att det är bra att marknaden rör på sig.
Det sade jag också i frågesvaret.
Anf. 4 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! Det som miljöministern säger visar ett ekonomiskt perspek-
tiv. Detta är en ekonomisk fråga. Jag har viss förståelse för att statsrådet i
dag inte kan ge ett konkret besked. Men jag tror att det finns många faktorer
inte minst i de befolkningstäta områdena, som Stockholm, Västerås, Karl-
stad, Göteborg och Malmö, där det är viktigt att man får klara besked och
klara signaler från regeringen.
Nu får vi avvakta den fortsatta hanteringen. Jag förutsätter att man så
snabbt som möjligt påskyndar hanteringen så att denna typ av klassificering
kan ändras. Det finns både miljö- och arbetsmässiga skäl som är tillräckliga
för att vi skall kunna ro hem skutan.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på fråga 1993/94:362 om upparbetning av kärnbränsleAnf. 5 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Lena Klevenås har frågat mig om vilka åtgärder jag tänker
vidta för att svenskt kärnbränsle i Sellafield inte skall upparbetas.
Den svenska politiken när det gäller använt kärnbränsle är inriktad på di-
rekt slutförvaring utan upparbetning. Om detta råder det en bred enighet i
riksdagen. Tanken på att upparbeta svenskt kärnbränsle i Storbritannien är
emellertid av betydligt äldre datum än den nuvarande politiken. Redan 1965
påbörjade OKG AB diskussioner med dåvarande UK Atomic Energy Aut-
hority om ett upparbetningskontrakt. Den 28 november 1969 undertecknade
OKG AB och UKAEA ett kontrakt som omfattade 140 ton uran. Två år
senare överfördes kontraktet på British Nuclear Fuels plc (BNFL) som nu-
mera driver verksamheten vid Sellafield.
Totalt har OKG AB levererat 785 bränsleelement med ett ursprungligt
uraninnehåll på 139 ton. Vid fem olika tillfällen har regeringar med varie-
rande politisk sammansättning beviljat tillstånd för utförsel av delmängder
av det använda och kontrakterade kärnbränslet till Storbritannien, nämligen
den 20 mars 1975, den 20 maj 1976, den 14 juni 1979, den 14 augusti 1980
och den 25 juni 1981. Enligt kontraktet avgör BNFL när bränslet skall uppar-
betas. Enligt en uppgift planeras detta ske omkring år 2000.
Kontraktet mellan OKG AB och BNFL är ett civilrättsligt avtal tecknat
mellan två enskilda parter. Den svenska regeringen kan därför inte direkt,
påverka ett beslut om upparbetning av det svenska materialet. Ett agere-
rande kräver således medverkan av kontraktsparterna. Inom departementet
pågår dock överväganden om vilka åtgärder som är möjliga.
Anf. 6 LENA KLEVENÅS (s):
Fru talman! Jag tackar miljöministern för svaret, även om det inte innehöll
svaret på min fråga som var vilka åtgärder miljöministern tänker vidta. Att
överväganden pågår tycker jag inte är något svar. Jag hoppas att de här över-
vägandena kommer att leda till konkreta och kraftfulla åtgärder från rege-
ringens sida. Det är helt nödvändigt.
Det är tragiskt att upparbetningsanläggningen i Thorp i Sellafield kunde
starta med upparbetningen av utbränt kärnbränsle den 17 januari - samma
dag som den andra förhandlingen om icke-spridningsavtalet satte i gång.
Omfattningen av upparbetningen i de nya anläggningarna som kommer att
sätta i gång under 1990-talet i Frankrike, Storbritannien och Japan leder till
att man på detta sätt år 2010 kommer att producera mer plutonium än vad
som finns i hela världens kärnvapenarsenal.
Plutonium är ett av de giftigaste ämnen i världen. Från den gamla anlägg-
ningen i Sellafield har närmare ett halvt ton plutonium läckt ut i havet. När
den nya upparbetningsanläggningen Thorp kommer i gång räknar man med
att de radioaktiva utsläppen tiofaldigas. Stränderna runt den irländska sjön
är redan smittade med radioaktivitet. Också cancerriskerna ökar med den
nya anläggningen.
Jag förstår inte varför Sverige inte tvingar OKG AB att ta tillbaka det
svenska kärnbränslet. Riksdagen är ju enig om att det inte skall ske någon
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
1* Riksdagens protokoll 1993194. Nr 64
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
upparbetning av svenskt kärnbränsle. Jag känner till att ifrågavarande kärn-
bränsle fraktades från Sverige till Sellafield innan detta principuttalande
gjordes. Jag upprepar därför min fråga till miljöministern: Vad tänker miljö-
ministern göra för att ta tillbaka kärnbränslet till Sverige, så att det inte blir
upparbetat? Vilka påtryckningar kan göras på OKG AB för att bränslet inte
skall upparbetas?
Anf. 7 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Miljö- och naturresursdepartementet, dvs. den svenska rege-
ringen, och Nordiska ministerrådet har vid upprepade tillfällen under år
1993 skrivit till de engelska myndigheterna. Jag antar att Lena Klevenås kän-
ner till det. I dessa skrivningar har de problem som Lena Klevenås här näm-
ner vad gäller upparbetningen påpekats. Det har inte gett något resultat.
Anläggningen kommer att startas. Den har givits vederbörliga tillstånd.
Att jag inte svarar på själva frågan beror på att regeringen inte har någon
direkt möjlighet till påverkan. Lena Klevenås begär alltså att jag, till följd
av ett avtal som träffades på 1960-talet, skall tala om vilka åtgärder rege-
ringen kan pröva för att stätta press på OKG AB. Jag tänker inte villfara det
önskemålet.
Jag hoppas naturligtvis att OKG AB inte skall behöva pressas. Jag hoppas
att man skall förstå att regeringens inställning utgör en del av Sveriges sam-
lade politik, som innebär vissa politiska och etiska regler. Om vi har motar-
betat tillkomsten och starten av upparbetningsanläggningen Thorp och om
Sverige som nation numera har en annan politik när det gäller upparbetning
av använt kärnbränsle får man försöka lösa detta problem i överläggningar
mellan företaget, och regeringen, eller part som regeringen utser.
Det är mitt officiella svar. Om problem i en sådan hantering uppstår, åter-
kommer regeringen till det när så blir aktuellt.
Anf. 8 LENA KLEVENÅS (s):
Fru talman! I en uppvaktning som Greenpiece gjorde av Olof Johansson
den 16 december framkom att miljöministern anser att det är OKG AB som
skall bryta avtalet och att regeringen inte kan göra det. Jag förstår det. Men
VD:n i OKG AB, Rolf Gullberg, påstår att han inte kommer att ta några
som helst initiativ för att bryta kontraktet. I ett sådant läge måste regeringen
sätta press på OKG AB på något sätt. Regeringen måste också vidta åtgär-
der för att kunna ta hem bränslet till Sverige, vilket kommer att kosta
pengar.
Jag har också fått veta att miljöministern vid denna uppvaktning sade att
regeringen kan medverka till att ställa pengar till förfogande ur Finansie-
ringsfonden när det gäller kärnbränsleavfall, för att bekosta återtransport till
och förvaring i Sverige på samma villkor som för allt annat avfall. Jag förmo-
dar att det är möjligt för regeringen att åtminstone klart uttala detta.
Anf. 9 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Regeringen har redan diskuterat hur man skulle kunna han-
tera frågan i den delen. När ett svenskt företag i god tro sluter ett avtal - i
en situation där nuvarande restriktioner vad gäller upparbetning inte förelig-
ger - är det ganska naturligt att det företaget inte skall straffas för det. Där-
emot handlar det om ifall det finns en god vilja att mot ersättning leva upp
till dagens svenska politik, en politik som alltmer håller på att bli en interna-
tionell politik.
Jag kan gärna föra diskussionen ett steg ytterligare. Komplikationerna är
ju inte slut i och med att det sker en upparbetning. Jag påpekar det om det
till äventyrs är någon som tror det. Det som händer efter upparbetningen är
det viktiga.
Anf. 10 LENA KLEVENÅS (s):
Fru talman! Låt mig komplettera med att ställa frågan vars svar jag förmo-
dar att miljöministerna tänkte ge, nämligen: Vad skall det upparbetade kärn-
bränslet användas till, och var skall det användas? Jag förmodar att miljömi-
nistern kan bekräfta att det inte kommer att användas i svenska kärnkraft-
verk. Vad skall vi då ha det till?
Jag är mycket medveten om att detta oavsett vilken regeringen vi än har,
kommer att bli ett problem. Frågans hantering är viktig - oavsett parti.
Låt mig även fråga: Hur kommer detta problem att lösas om Sverige blir
medlem i den europeiska unionen? Vi måste väl först klara ut hur det
svenska kärnbränslet skall hanteras och vad vi kan göra med det innan Sve-
rige blir medlem. Om vi inte gör det får Sverige en annan motpart än Storbri-
tannien, nämligen hela Euratom med alla de regler och komplikationer som
det medför.
Anf. 11 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Det är inte nog med det! Från början är detta använda kärn-
bränsle amerikanskt uran. Det betyder att Sverige är bundet till ameri-
kanska bestämmelser när det gäller att flytta ifrågavarande kvantitet. Bind-
ningar till andra stater finns oavsett konsekvenserna av ett eventuellt svenskt
medlemskap i EU.
Efter det att en sådan här kvantitet av utbränt kärnbränsle upparbetats
erhåller man en inte så liten kvantitet plutonium. Det är problemet. För att
det skall kunna komma till användning förutsätter det att plutoniumet går
till en bränslefabrik, förmodligen en bränslefabrik i Belgien för bränslepro-
duktion - i Sverige finns det inte någon sådan fabrik. Det handlar då om
plutoniumberikat uranbränsle, som är giftigare och farligare än normalt
bränsle. Det betyder i sin tur att det krävs tillstånd från regeringen för att
man skall kunna fortsätta den vägen.
Denna fråga kanske inte lämpar sig för en frågedebatt. Frågan är nämligen
större än så. Men jag vill nämna att komplikationerna inte slutar i och med
upparbetningen; komplikationerna börjar då. Det skall OKG AB ha klart
för sig, och det har man på OKG AB.
Anf. 12 LENA KLEVENÅS (s):
Fru talman! Jag håller med miljöministern om att problemen bara börjar
vid en upparbetning. Enbart de 140 ton uran som Sverige har lagrade i Sella-
field sedan 20 år ger 900 kg plutonium. Det är oansvarigt att inte agera kraft-
fullare, både mot miljön och mot de engelska barnen. Sverige borde ta till-
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
baka sitt kärnbränsle. Kanske skulle även andra länder kunna efterfölja ett
sådant exempel, så att upparbetningsanläggningen Thorp inte blir lönsam.
Det vore en välgärning. I denna fråga krävs alltså ett kraftfullt och tydligt
agerande från regeringens sida.
Anf. 13 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Lena Klevenås skall vara försiktig med valet av ord. Det är
inte den nuvarande regeringen som ställt oss i den situation som vi nu befin-
ner oss i. Allt det som Lena Klevenås nu säger borde i så fall ha hanterats
av tidigare regeringar. Det gjordes dock inte. Det visar att man antingen inte
ville göra något eller att man inte förmådde.
Det betyder att denna fråga inte är så enkel. Det är också fel att skapa
intrycket att de gamla låsningarna är enkla att lösa upp. Det handlar inte
enbart om ett kraftfullt agerande; det handlar om att inte direkt ha medlen
till sitt förfogande, som jag sagt i mitt skrivna svar. Det krävs ett indirekt
agerande för att kunna lyckas.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på fråga 1993/94:358 om gränskontrollenAnf. 14 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Ingela Mårtensson har frågat utrikesministern vad regeringen
avser göra för att den nordiska passfriheten även i fortsättningen skall gälla
alla svenska medborgare. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som skall svara på frågan.
Den nordiska passkontrollöverenskommelsen gäller mellan Sverige, Dan-
mark, Finland och Norge sedan år 1958. Island tillträdde överenskommelsen
1965.
Överenskommelsens huvudprincip är att alla skall tillåtas resa direkt från
ett nordiskt land till ett annat över ett godkänt gränsövergångsställe utan att
genomgå passkontroll. En sådan kontroll skall i princip endast behöva före-
tas vid respektive nordiska lands yttergräns, som därmed utgör ett gemen-
samt ansvar för de nordiska länderna. Den fulla fria rörligheten gäller nor-
diska medborgare. I överenskommelsen finns dock ambitionen uttalad att
inom Norden underlätta rörligheten även för icke nordiska medborgare som
har uppehållstillstånd i något av de nordiska länderna. Om ett nordiskt land
medgivit viseringsfrihet för medborgare i ett tredje land innebär detta emel-
lertid inte att en sådan person fritt kan resa in i övriga nordiska länder. Vaije
nordiskt land har möjlighet att vid sin gräns stickprovsvis kontrollera in- och
utresande personer från eller till annat nordiskt land för att tillförsäkra sig
att reglerna följs.
Tillämpningen av överenskommelsen följs upp av respektive lands cen-
trala utlänningsmyndigheter, i vårt fall Invandrarverket, vid det Nordiska
Utlänningsutskottets möten. Senast vid utskottets möte i oktober 1993 infor-
merade Danmark att man utfört stickprovskontroller vid den svensk-danska
gränsen för att förhindra inresa i Danmark från Sverige av tredjelandsmed-
borgare utan resedokument och/eller giltiga visa. Utskottets nästa samman-
träde äger rum i april i år.
Det är fråga om stickprovsvisa kontroller för att kontrollera inresa i Dan-
mark från Sverige av personer som inte omfattas av den nordiska passfrihe-
ten. Det är således inte fråga om en inskränkning i passfriheten för nordiska
medborgare. Jag förutsätter emellertid att frågan om stickprovens omfatt-
ning tas upp i det Nordiska Utlänningsutskottet.
Anf. 15 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag blev mycket upprörd när jag läste i Dagens Nyheter att
gränskontrollen skall skärpas. De som skall utsättas för denna kontroll är
personer som inte har nordiskt utseende. Att man på grund av sitt utseende
skall utsättas för kontroller kan jag inte tolka på annat sätt än som en form
av rasism.
Statsrådet sade i sitt svar att passfriheten skall i princip gälla alla personer.
Detta gäller inte fullt ut för icke-nordiska medborgare, men ambitionen är
att även de skall omfattas av passfriheten. Men även svenska medborgare
kommer att på grund av sitt utseende att drabbas av denna kontroll.
Jag har fått brev och telefonsamtal från olika personer som är mycket upp-
rörda. Det är personer som har svenskt medborgarskap men som har ett
icke-nordiskt utseende. Jag har fått brev från en man vars sambo är ”svart”.
Hon har bott i Sverige i elva år och varit svensk medborgare i sex år. Hon
jobbar inom hemtjänsten och är mycket uppskattad där. Men vid ett tillfälle
vid gränsen när hon var ”på väg hem” frågade den kvinnliga polisen efter
hennes pass. Vidare frågade polisen om hon var svensk medborgare. Brev-
skrivaren säger att hans väninna hänvisade till passet och att polisen svarade
att det kanske inte var äkta och att hon skulle säga något på svenska. Det
var en väldigt förnedrande situation för dessa personer.
Jag menar att denna extra kontroll gäller svenska medborgare med icke-
nordiskt utseende. De skall bevisa att de inte behöver ha pass. På det sättet
blir det fråga om diskriminering. Även om dessa personer har rätt till fri rör-
lighet kommer de i fortsättningen inte att få det.
Mina egna barn har ett icke-nordiskt utseende. Skall de behöva ha passen
med sig när de skall resa till Danmark?
Anf. 16 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Överenskommelsen innebär att det är tillåtet att göra stick-
provskontroller. Då skall det vara fråga om stickprovskontroller och inte nå-
gon generell regel om att vissa skall utsättas för kontroller. Självfallet måste
denna hantering utföras med omdöme. Det gäller naturligtvis på både den
svenska och den danska sidan.
Sedan går det inte att bortse från att det finns litet av Moment 22 i detta.
Nordiska medborgare får åka mellan länderna och behöver inte ha pass med
sig. De har rätt att vistas i ett annat nordiskt land utan pass. Men vid en stick-
provskontroll skall de visa att passfriheten kan tillämpas, dvs. de skall på
något sätt visa att de är nordiska medborgare. Det kan i och för sig ske på
annat sätt än att man regelmässigt måste ha passet med sig. Där är frågan
hur dessa stickprovskontroller skall hanteras.
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
1** Riksdagens protokoll 1993194. Nr 64
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
Jag utgår från att det Nordiska Utlänningsutskottet skall ta upp dessa frå-
gor. Ingela Mårtenssons fråga gäller inte bara hur Danmark tillämpar dessa
rutiner utan även hur Sverige gör det.
Anf. 17 INGELA. MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Ja, då har vi frågan om stickprovskontroller. Vad jag har för-
stått är det inte fråga om stickprov. I så fall skulle vem som helst kontrol-
leras, även den med nordiskt utseende. Det skall vara fråga om riktiga stick-
prov. De skall inte vara diskriminerande.
I brevet till mig skriver denna person att hanteringen av denna kontroll av
hans väninna var det obehagligaste han hade varit med om. Han skriver ”att
man således skulle vilja att passpolisens träning och rutiner granskas samt
att i fortsättningen avsevärt större hänsyn tas till människovärdet hos dem
med icke-nordiskt utseende”.
Dessa frågor är viktiga, inte minst i diskussionen om hur rasism skall mot-
verkas. Då skall det inte tillåtas att personer särbehandlas vid gränsen just
på grund av deras utseende. Det kan ju finnas tyskar som ser ut som skandi-
naver. De behöver alltså inte heller ha pass, medan andra svenska medbor-
gare, t.ex. sådana som adopterats, måste ha pass på grund av sitt icke-nor-
diska utseende.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1993/94:365 om bidraget till ungdomspraktikanterAnf. 18 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Monica Öhman har frågat mig om det är korrekt att finansie-
ringsbidraget för ungdomspraktikanter uppgår till 1 000 kronor per månad i
de fall praktikanten påbörjat sin första sexmånadersperiod före den 1 januari
1994 och sedan övergår till en fortsatt praktik hos samme arbetsgivare.
Regeringen avser att nu på torsdag förtydliga reglerna för ungdomsprak-
tik. Det innebär att finansieringsbidraget skall vara 3 000 kronor per månad
om praktik som påbörjats före den 1 januari 1994 förlängs fr.o.m. den 10
mars 1994.
Anf. 19 MONICA ÖHMAN (s):
Fru talman! Jag får tacka för svaret.
Jag kan konstatera att jag har läst författningen rätt. I den gällande författ-
ningen framgår det att det är fråga om 1 000 kronor för ungdomarna.
Det är beklagligt att problemet har uppstått. Många ungdomar har påbör-
jat sin praktik under hösten. De kanske har fått ett löfte av sina arbetgivare
att de kan få vara kvar en period till. Nu kanske arbetsgivarna börjar fundera
över om de verkligen har råd att ha kvar de unga. Det betyder att de kostar
3 000 kronor i månaden.
Riksdagen fattade beslut om att införa finansieringsavgift så sent som i de-
cember månad. När framtiden för ungdomarna på arbetsplatserna har disku-
terats har arbetsgivaren inte känt till att det kommer att tas ut en finansie-
ringsavgift.
Jag är rädd för att många ungdomar kanske inte får möjlighet att fortsätta
i och med att kostnaden blir så hög som 3 000 kronor i månaden.
Anf. 20 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Först och främst håller Arbetsmarknadsverket på med en stor
informationskampanj som skall klargöra de nya reglerna och ett antal viktiga
åtgärder som skall vidtas.
Det har visat sig vid de samtal som jag har haft med aktiva arbetsförmed-
lare av ungdomspraktikplatser att systemet med 1 000 kronor går bra i före-
tagen. Därefter är 3 000 kronor efter max sex månaders praktik att betrakta
som ett steg in i ordinarie arbete. Jag ser för min del hellre att man byter ut
detta mot rekryteringsstöd och ordinarie anställning, men det har här öpp-
nats en alternativ väg.
Jag är också övertygad om att konjunkturerna nu är sådana att ungdoms-
praktikanter kommer att få rätt hyggligt med jobb efter genomförd åtgärd.
Anf. 21 MONICA ÖHMAN (s):
Fru talman! Att vi socialdemokrater inte precis har applåderat bidraget
till ungdomspraktikanter är väl känt, och jag hälsar med tillfredsställelse om
även arbetsmarknadsministern böljar diskutera i termer av rekryterings-
stöd, vilket faktiskt var vad vi socialdemokrater föreslog.
Det som jag nu ser som ett problem är de ungdomar som är inne i syste-
met. Jag har haft samtal med ungdomar och med arbetsgivare. Jag har talat
med arbetsgivare som klart säger att de när de anställde en ungdomsprakti-
kant inte behövde betala något finansieringsbidrag och att det efter beslutet
i december, som kom som överraskning för dem, innebärande att de måste
betala 3 000 kr i månaden, inte är säkert att man kan ha kvar vederbörande.
Det är detta som oroar mig.
Anf. 22 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! De som gjorde avslut före nyåret är egentligen ändå rätt gyn-
nade. De behöver inte betala någon avgift för den tid som avtalet gäller. Är
de i ett läge där de ser möjligheten att utveckla företaget, bör en avgift om
3 000 kr eller rekryteringsstödsmodellen vara överkomliga alternativ.
Anf. 23 MONICA ÖHMAN (s):
Fru talman! Det är inte så stor idé att vi fortsätter denna debatt. Jag kon-
staterar att det kanske blir bekymmer i detta sammanhang. Men jag vill
också klart uttrycka att jag hoppas att reglerna i framtiden kan ses över, så
att det inte uppstår oklarheter, eftersom sådana skapar många problem.
Anf. 24 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det hoppas också jag.
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
6 § Svar på fråga 1993/94:356 om ett skånskt regionförbundAnf. 25 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Bengt Harding Olson har frågat mig om jag är beredd att vidta
åtgärder för att undvika att frågan om Skåneparlamentet hamnar i långbänk.
Regionberedningens förslag i betänkandet Västsverige och Skåne - regio-
ner i förändring (SOU 1993:97) innebär att kommuner och landsting i Skåne
och i den västsvenska regionen skall få möjlighet att bilda regionförbund för
samverkan i regionala utvecklingsfrågor. Förslaget är utformat så att en så-
dan samverkansmodell skall kunna prövas även i andra regioner. Det har
därför varit föremål för ett brett remissförfarande. Remisstiden har helt nyli-
gen gått ut.
I Civildepartementet bereder vi nu förslaget. Jag delar Bengt Harding Ol-
sons uppfattning om det angelägna i att underlätta för ett regionalt utveck-
lingssamarbete. Bland remissyttrandena finns dock en hel del invändningar
som gör att vissa frågor måste övervägas ytterligare. Det gäller bl.a. förslaget
att kommuner skall kunna tvingas ingå i ett regionförbund. De gäller också
valsystemet och kommunernas representation. Även frågan om statliga upp-
gifter skall omfattas av förbundets verksamhet kan behöva övervägas ytterli-
gare. Inriktningen för vår beredning av frågan är dock att ett förslag skall
kunna läggas fram för riksdagen i tid för att det skall vara möjligt att tillämpa
från den 1 januari 1995 som Regionberedningen har föreslagit.
Anf. 26 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Jag får tacka så mycket för svaret. Skåne vill naturligtvis slå
ihop sina två län till en region. Motivet till detta är ganska enkelt: den nuva-
rande länsindelningen är onaturlig, opraktisk och fördyrande.
Man kan säga att vi har en regional röra i Skåne. Förutom två länsstyrelser
har vi tre landsting, två kommunförbund, otaliga mellankommunala organ
och 33 kommuner. Allt detta försvårar naturligtvis konstruktiva helhetslös-
ningar. I den europeiska framtiden handlar det om regionernas Europa, och
där vill Skåne vara med.
Det förslag som vi nu diskuterar har framlagts av den parlamentariska
kommittén Regionberedningen. Den har enhälligt föreslagit en försöksverk-
samhet med ett skånskt regionförbund, något som har fått starkt stöd i Skåne
dels från den s.k. fempartsgruppen, dels från nästan alla kommuner i remiss-
förfarandet, även om det, som statsrådet antydde, också finns några invänd-
ningar.
Vad som nu behövs är en snabb handläggning, ett snabbt och positivt rege-
ringsbeslut. Det får inte bli några långbänkar för Skåne. Jag noterar med
tacksamhet att statsrådets svar andas en positiv inställning till ett regionalt
utvecklingsarbete. En önskvärd inriktning för beredningen är att beslut fat-
tas i så god tid att verksamheten kan starta den 1 januari. Jag behöver dock
litet av kompletterande information.
Jag tänker som skåning självfallet inte avkräva statsrådet någon avsikts-
förklaring om beslutets innehåll, men jag skulle önska att jag kunde få ett
preciserat besked om tidpunkten för beslutet. Det råder nämligen viss oklar-
10
het om när propositionen kommer. Jag efterlyser ett klart besked på den
punkten.
Anf. 27 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Jag håller med om att det behövs en effektivare samordning
av den offentliga verksamheten i Skåne. Jag vet också att det lades fram för-
slag om startande av en försöksverksamhet. Vi har sedan dess genomfört en
bredare remissrunda, och det har i den kommit fram ett antal invändningar.
Jag kan nog instämma i att det är en mycket stor enighet i Skåne, men
remissvaren ger ändå en ganska splittrad bild. Man är tveksam till valsyste-
met, bl.a. till inblandning av elektorer. De små kommunerna är oroliga för
att de inte skall få tillräcklig representation osv.
Detta är frågor som är mycket svåra att lösa lagstiftningsmässigt. Jag vågar
därför inte lova något om när vi kommer att vara färdiga med propositionen.
Det krävs en beredning, helt enkelt därför att det inte skall bli ett slarvigt
förslag. Min inriktning är att förslaget skall läggas fram i tid för att den nya
ordningen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1995, men jag kan inte säga
när propositionen kommer.
Anf. 28 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Jag vet att det kvarstår en del frågor här, men problemen är
inte olösliga, och jag har fullt förtroende för att Civildepartementet har kom-
petens för att lösa det här. Vissa frågor är faktiskt små. Några är större, men
jag tror att de ändå är lösbara. De skall ändå lösas förr eller senare, och det
handlar inte om några längre frister.
Vad som är viktigt är att beslutet fattas i god tid. Låt mig precisera det till
att det bör ske till sommaren. Om vi skall få en bra försöksverksamhet,
måste vi förbereda detta mycket väl, och det kan vi inte göra på nyårsaf-
tonen, då vi har annat för oss. Vi vill göra det omsorgsfullt och i god tid. Vi
vill att det skall bli en bra och permanent verksamhet, och då behöver vi ett
förslag från departementet till riksdagen före sommaren.
Anf. 29 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Jag delar uppfattningen att det skall bli en bra försöksverk-
samhet, och det är det som gör att jag också vill lägga fram ett förslag som
håller. Vi behöver viss tid för detta, och jag upprepar att jag inte vill ange
något datum för när propositionen skall vara färdig. Vi har stor kompetens
inom Civildepartementet, och beredningen pågår för fullt.
Anf. 30 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Jag har tolkat statsrådets svar som mycket positivt i sak och i
inställningen till beredningen. Jag gör den positiva tolkningen att statsrådet
är beredd att göra allt för att denna proposition skall komma före sommaren.
Kommer den hit till riksdagen, skall vi göra allt för att det skall bli ett beslut
före sommaren.
Är vi överens om detta?
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
11
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
12
7 § Svar på fråga 1993/94:357 om kommunerna och offentlighetsprin-cipen
Anf. 31 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Catarina Rönnung har frågat mig om jag är beredd att initiera
en informationsverksamhet till kommunernas tjänstemän och förtroende-
valda om innebörden av den svenska offentlighetsprincipen.
Jag har tagit reda på att Riksdagens ombudsmän, när det gäller ärenden
som kom in under 1993, har riktat kritik mot kommunernas tillämpning av
offentlighetsprincipen i 21 fall. Motsvarande siffra för ärenden som kom in
under 1992 var 24. Kritiken avsåg huvudsakligen kommunernas diarieföring
och hanteringen av handlingar som allmänheten ville få ut, bedömningen av
sekretess samt tillämpningen av meddelarfriheten.
Offentlighetsprincipen är en av grundstenarna i den svenska demokratin.
Vatje brott mot denna princip måste man se allvarligt på. Därför är det otill-
fredsställande att kommunerna i en sådan omfattning gör sig skyldiga till en
felaktig tillämpning av offentlighetsprincipen.
Jag utgår från att samtliga kommuner som justitieombudsmännen riktat
kritik mot har tagit denna till sig och vidtagit åtgärder för att förhindra en
upprepning.
Jag utgår också från att de båda kommunförbunden kommer att öka sina
informationsinsatser på detta område och att de även uppmärksammar de
tillämpningsproblem som tycks finnas.
Justitiedepartementet, som ansvarar för lagstiftningen på området, har ta-
git fram två broschyrer avseende tillämpningen av offentlighetsprincipen och
sekretesslagen. Båda broschyrerna har gått ut i mycket stora upplagor och
har bl.a. använts i kurser för kommunala tjänstemän och förtroendevalda.
Jag vill också slutligen peka på reglerna om tjänstefel i brottsbalken. Om
en kommunal tjänsteman eller förtroendevald gör sig skyldig till något all-
varligare brott mot offentlighetsprincipen eller sekretesslagen, är det möjligt
att väcka åtal för detta. Såvitt jag vet har dock den kritik som JO framfört i
de ärenden som avgjorts under 1992 och 1993 inte i något fall varit så allvarlig
att den lett till åtal.
De åtgärder som jag nu har nämnt anser jag för närvarande vara tillräck-
liga för att komma till rätta med de problem som frågan berör. Jag kommer
naturligtvis att följa utvecklingen på detta område med stor uppmärksam-
het.
Anf. 32 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Min fråga innehåller
en allvarlig vädjan till civilministern att se till att förtroendevalda och tjäns-
temän informeras om det vi i Sverige har all anledning att vara stolta över -
offentlighetsprincipen. Sverige är ett föregångsland i ett mycket viktigt av-
seende, samhällets makthavare arbetar under insyn från svenska folket. Be-
slut fattas inte i slutna rum. Då får offentlighetsprincipen inte schabblas bort
av okunnighet eller oförstånd i den praktiska verksamheten.
En ny beklämmande företeelse är att förtroendevalda i vissa kommuner,
som skall drivas mer eller mindre som företag, belagt sina tjänstemän med
munkavle. Inget negativt om kommunen får komma ut till pressen - medde-
larfriheten har satts ur spel.
Budgetåret 1992/93 kom ett sextiotal anmälningar rörande brott mot of-
fentlighetsprincipen till JO, enligt de uppgifter som jag har fått av JO:s kans-
lichef. Här står uppgift mot uppgift. Är det bara 45 anmälningar är det desto
bättre, men det kan ändå vara 45 för många. I den här ärendegruppen får
35 % som klagar till JO rätt. I alla andra ämnesgrupper ligger kritikfrekven-
sen på 13-14 %.
Den broschyr som Justitiedepartementet har tagit fram om offentlighets-
principen tycker jag borde gå direkt till kommunerna och inte bara användas
i kursverksamheten. Är statsrådet villig att medverka till detta?
Anf. 33 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Jag tror att vi kan ha rätt båda två när det gäller siffrorna.
Catarina Rönnungs siffror handlade om antalet anmälningar och de jag refe-
rerade till var de som har lett till kritik från JO. De skiljer sig alltså något.
Jag håller med om att även om antalet är 45 kan det vara 45 för mycket. Jag
vill naturligtvis medverka till att den här siffran kommer ner till noll.
Jag har haft samtal med Kommunförbundet och man har beskrivit sin in-
formationsverksamhet. Man ordnar ett antal kurser och informerar om of-
fentlighetsprincipen, sekretesslagen, meddelarfriheten osv.
Justitiedepartementet har tagit fram de två broschyrer som jag nämnde.
De trycks i ett stort antal exemplar som också skickas till kommunerna. Den
ena har redan nytryckts. Den andra är under omarbetning och kommer att
vara färdig i mars. Det pågår ett informationsarbete när det gäller de här
frågorna. Hittills har jag funnit att det räcker med det som pågår.
Anf. 34 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Jag är mycket glad över att statsrådet ser lika allvarligt som
jag på behovet av information till kommunerna.
Jag vill erinra om att vi i riksdagen gjorde något mycket bra den 1 decem-
ber, i enlighet med den proposition som kom från regeringen. Vi har nämli-
gen skärpt kommunallagen så att allmänheten har rätt att ta del av hand-
lingar i ett kommunalt företag där privata intressen ingår, men där kommu-
nen har ett rättsligt bestämmande inflytande. Det är något nytt. Fullmäktige
skall inte som tidigare besluta om möjligheter för allmänheten att överklaga
för att kommunala företagshandlingar skall lämnas ut. Meddelarfriheten
skall gälla. Det är nytt och positivt och värt att upplysa om. Jag hoppas natur-
ligtvis att det redigeras in i den nya broschyren.
Anf. 35 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Catarina Rönnung förekom mig. Jag hade tänkt nämna lag-
stiftningen om handlings offentlighet i kommunala bolag, som jag lämnade
en proposition om på höstkanten och som riksdagen antog den 1 december.
Det är också ett exempel på att vi hela tiden bearbetar den här frågan och
utvecklar offentlighetsprincipen. Det krävs bara 50 % ägande i ett kommu-
nalt bolag för att offentlighetsprincipen skall gälla. Det tycker jag är ett vik-
tigt framsteg.
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
13
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
14
I samband med att den lagen förmedlas till kommunerna görs också en
informationsinsats om sekretess och meddelarfrihet. Där har vi ytterligare
ett exempel på insatser som görs.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1993/94:354 om Tandläkarhögskolan i MalmöAnf. 36 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag är
beredd att vidta för att säkra att kunskap, kompetens och effektivitet i ut-
bildningen prioriteras före lokala särintressen.
Frågan är föranledd av att jag i budgetpropositionen bedömde att behovet
av tandläkare kommer att minska. Vidare angav jag i propositionen att rege-
ringen kommer att se över de utbildningsuppdrag som tidigare getts till uni-
versiteten för det odontologiska utbildningsområdet. Mycket talar för att
dessa är för stora, och regeringen lovade att återkomma senare under våren
med ett förslag till nedskrivning av dessa.
Inom regeringskansliet pågår nu ett utredningsarbete om det framtida be-
hovet av tandläkare. Avsikten är att presentera resultatet för riksdagen i
april. Samtidigt kommer regeringen, som jag nämnde tidigare, att lägga
fram ett förslag till nedskrivning av utbildningsuppdragen till universiteten
för det odontologiska utbildningsområdet. Jag kan försäkra Sten Andersson
att det förslag som regeringen då lägger fram skall vara välawägt och att
kunskap, kompetens och effektivitet i utbildningen skall säkras.
Anf. 37 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag skall bara kommentera den sista me-
ningen. Vi får skäl att återkomma till själva sakfrågan.
Jag tycker att svaret är klargörande. Det ger visst hopp för högskolan i
Malmö. Beslutet skall vara välawägt, och utbildningen skall baseras på kun-
skap, kompetens och effektivitet. Det är kriterier som saknades litet grand
förra gången man lade fram förslag om grundutbildningen. Men om de tillåts
att dominera den här gången är jag ytterst tacksam.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1993/94:364 om fler kvinnliga professorerAnf. 38 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Karin Starrin har frågat jämställdhetsministern vilka åtgärder
som kommer att vidtas för att fler kvinnliga professorer skall utnämnas. Ef-
tersom jag är ansvarig minister för frågor som rör högre utbildning och forsk-
ning har frågan överlämnats till mig för besvarande.
Bestämmelserna om tillsättning av tjänst som professor innebär bl.a. att
vid konkurrens mellan flera i och för sig behöriga sökande är det graden av
vetenskaplig och pedagogisk skicklighet som främst skall fälla utslaget mel-
lan de konkurrerande.
Detta är en ordning som är viktig att hålla på för att nå bästa möjliga kvali-
tet i forskning och utbildning vid våra universitet och högskolor. Det kan
sålunda enligt min mening inte komma i fråga att av jämställdhetsskäl för-
bigå bättre meriterade sökande när det gäller dessa befattningar. Det är bara
i det fall kandidaterna är jämbördiga som jämställdhetsaspekten kan fälla
utslaget.
Det är emellertid inte tillfredsställande att det i dag finns ett så begränsat
antal kvinnliga professorer. För att lösa detta problem krävs framför allt att
andelen forskarutbildade kvinnor ökas. Därmed bör också andelen högt
kvalificerade kvinnliga sökande till professorstjänster öka så att det blir lika
vanligt att den bäst meriterade är en kvinna som att det är en man.
Det tiopunktsprogram för ökad jämställdhet i högre utbildning och forsk-
ning som redovisades i förra årets forskningsproposition, och som godkän-
des av riksdagen, är ett exempel på åtgärder som nu kommer att vidtas för
att bl.a. stärka kvinnors möjlighet att gå vidare till forskarutbildning. Även
sådana insatser som görs för att generellt öka antalet forskarutbildade kom-
mer att ha betydelse för jämställdheten.
Jag vill också i detta sammanhang nämna att det inom Utbildningsdepar-
tementets ansvarsområde finns en grupp med representanter från universitet
och högskolor som kontinuerligt arbetar med jämställdhetsfrågor inom
högre utbildning och forskning.
Anf. 39 KARIN STARRIN (c):
Fru talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret. Jag ställde frå-
gan till jämställdhetsministern på grund av att jag ville höra hans värdering
av att vi har en så sned könsfördelning när det gäller antalet professorer.
Jag kan hålla med om allt det som utbildningsministern säger i svaret. Men
jag kan också ställa frågan: Vad händer nu? Är utbildningsministern nöjd
med den dåliga kvinnorepresentationen som vi har bland professorerna?
Nej, det är utbildningsministern egentligen inte. Det kan vi också tolka av
svaret. Men vad görs mer konkret?
Det är helt klart att det är meriter som skall bedömas. Varför har inte det
hittills gjorts tydligt nog? Det är oerhört viktigt att vid en sådan här debatt
kunna konstatera att kvinnoforskningen är usel. Hierarkin och det manliga
idealet försvaras hårt inom den akademiska världen. Jag tycker inte att det
är någon hemlighet. Jag skulle vilja höra utbildningsministerns reaktion på
det påståendet.
Utifrån det svar som jag har fått skulle jag vilja ställa en följdfråga. Hur
tänker man följa upp tiopunktsprogrammet så att det verkligen blir en bättre
balans när det gäller dessa siffror? Ingen av oss kan ju acceptera dem. Det
är resultat som räknas. I just det aktuella fallet kunde man ha visat en vilja
att förbättra siffrorna.
Anf. 40 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Låt mig snabbt svara på lejonparten av de frågor som jag fick.
Jag börjar med med den indirekta frågan om mina respektive Bengt Wester-
bergs värderingar. De är desamma i detta hänseende.
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svarpå frågor
16
Sedan fick jag frågan om jag är nöjd. Nej, det är jag absolut inte. Jag är
framför allt missnöjd med att vi har så få kvinnliga professorer och så få
kvinnliga forskarstuderande. Jag är missnöjd av ett skäl som är kvalitativt.
En rasande massa värdefull kompetens ligger outnyttjad. Det är min vikti-
gaste drivkraft för att göra något åt den situation som vi nu har hamnat i.
Det för mig över till frågan om hur det jämställdhetsprogram som riksda-
gen accepterade skall följas upp. För bara några månader sedan träffade jag
lejonparten av landets kvinnliga professorer för att försöka engagera dem i
arbetet. Det var en av de mest stimulerande konferenser som jag någonsin
kallat till.
Vid varje tillfälle när jag har att göra med högskolornas och universitetens
ledningar talar jag om betydelsen av att de sätter jämställdhetsfrågoma
överst på sin dagordning. Om de inte gör det kan vi inte heller förvänta oss
att deras underställda medarbetare skall göra det. Utan att vilja ta ut några
segrar i förskott tycker jag att förståelsen för dessa aspekter är snabbt
ökande.
Fru talman! Det innebär emellertid inte att själva professorsproblemet
kommer att lösas fort. Antalet forskarstuderande kvinnor är trots allt ganska
begränsat. Det tar tid innan en större grupp har meriterat sig till professors-
tjänster. Jag beklagar att den tiden är så lång. Men vi har egentligen ingen
möjlighet att korta den utan att begå våld på ännu viktigare värderingar som
hänger samman med att vetenskaplig och pedagogisk kompetens skall fälla
utslaget.
Anf. 41 KARIN STARRIN (c):
Fru talman! Det är bra att utbildningsministern har en drivkraft för att få
bättre balans i dessa frågor. Jag tänker noga följa det tiopunktsprogram som
vi har fattat beslut om. Det är oerhört viktigt.
Läget är egentligen inte fullt så uruselt. Vi har 35 % kvinnor som är fors-
karstuderande. Dessa 35 % som finns på universiteten borde ge en större
möjlighet att tillsätta några professorstjänster med kvinnor. Det är inte fullt
så illa som det ser ut. Det skall naturligtvis bli mycket bättre även på det
området. Men min fråga blir ändå: Varför finns det fortfarande bara 6 %
kvinnor bland professorerna i dag?
Jag vill göra en möjlig tolkning. Meriterna skall vara helt jämförbara. Det
är helt klart. Då skall minoritetsskyddet kunna gälla. Men är det även så att
ämnet, kvinnoforskningen, inte är fullt så intressant?
Anf. 42 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Jag tror inte att problemet ligger i kvinnoforskningen som
disciplin, även om jag gärna instämmer i att vi behöver mer kunskap om det
också. Mitt litet dystra svar går tillbaka till att vi nu ser effekterna av många
herrans år av bristande jämställdhet i samhället i övrigt. Det tar sin tid - i
synnerhet i den akademiska världen med den meriteringsordning som vi
har - att få genomslag för det tänkande som nu i större utsträckning präglar
hela vårt samhällsliv.
Fru talman! Jag delar inte uppfattningen att det akademiska livet som hel-
het hårt försvarar manliga ideal. Det finns säkerligen de som gör det - det
gör det även i övriga samhället. Jag håller inte med om att detta är en särprä-
gel på det akademiska livet. Jag har stora förhoppningar om att kvinnor
kommer att hävda sig väl. Kvinnor klarar sig väl så bra som männen när de
söker samma professorstjänst.
Anf. 43 KARIN STARRIN (c):
Fru talman! Jag är också klart medveten om att det kommer att ta sin tid.
Jag har en minst lika stark förhoppning som utbildningsministern att vi skall
kunna rätta till detta. För att detta skall ske måste kvinnlig kunskap och
disciplinen som sådan, dvs. forskningsämnena, bli rättvist behandlade och
rättvist bedömda. Vi har ett gemensamt intresse och ansvar att verkligen
följa upp det. Jag vill tacka för debatten.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Förnyad bordläggningFöredrogs men bordlädes åter
Skatteutskottets betänkande 1993/94:SkU28
Lagutskottets betänkanden 1993/94:LU14 och LU15
Utbildningsutskottets betänkanden 1993/94:UbU3 och UbU4
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Svar på frågor
11 § BordläggningAnmäldes och bordlädes
Proposition
1993/94:162 Handel med el i konkurrens
Redogörelse
1993/94:RJ1 Styrelsens för stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond berättelse
över fondens verksamhet och förvaltning under år 1993
Utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU21 Situationen i det tidigare Jugoslavien
12 § Anmälan om interpellationerAnmäldes att följande interpellationer framställts
den 18 februari
1993/94:94 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Beatrice Ask om fristående
skolor:
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
18
Den s.k. trosrörelsen har på kort tid startat ett flertal från varandra for-
mellt oberoende s.k. kristna skolor i olika delar av landet. Skolorna repre-
senteras av allt från Livets ords skola i Uppsala med 420 elever till mycket
små, nystartade skolor.
Det vid en internationell jämförelse mycket generösa stödet till fristående
skolor har tillsammans med en ganska ytlig prövning i samband med godkän-
nande av fristående skolor sannolikt bidragit till den snabba ökningen av an-
talet skolor i trosrörelsens regi.
Utvecklingen av ett större antal skolor med en fundamentalistisk tolkning
av olika ideologier - oavsett om dessa är kristna, islamiska eller materialis-
tiska - är olycklig utifrån synen på grundskolans betydelse som mötesplats
för barn med olika bakgrund socialt, kulturellt och ideologiskt.
Flera rapporter från trosrörelsens skolor pekar på att åtminstone några
av skolorna inte lever upp till läroplanens krav på allsidighet, demokratiskt
förhållningssätt och tolerans. Det finns tecken på att skolorna förmedlar ett
ensidigt budskap, som kan vara svårt att ta emot för ungdomar i känslig ål-
der.
Bl.a. visar såväl Skolverkets rapport från Livets ords skola i Uppsala som
tidningsintervjuer med en pojke från Hannaskolan i Örebro på att väsentliga
delar av NO-undervisningen undanhålls eleverna, samt att det finns tecken
på att undervisningen i religionskunskap är selektiv. Uppgifter om att tungo-
målstalande förekommit inom den obligatoriska skolans ram förekommer
också. Ett mycket starkt religiöst tryck förefaller läggas på känsliga barn och
ungdomar.
Kommer regeringen också fortsättningsvis att utforma skolpengen som
om det vore ett väsentligt samhälleligt intresse att stimulera uppkomsten av
fristående skolor med extrem konfessionell prägel?
Är statsrådet beredd att med kraft verka för att alla fristående skolor upp-
fyller läroplanens krav på allsidighet och tolerans?
Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för att förhindra att barn och unga
inom den obligatoriska skolans ram tvingas till handlingar och upplevelser
som kränker deras integritet?
1993/94:95 av Lars Werner (v) till statsministern om byggkrisen:
Anledningen till att jag ställer denna fråga till statsminister Carl Bildt är
att det är oklart vilket statsråd det är som har ansvar för bygg- och bostads-
sektorn.
Den djupa byggkrisen förvärras. En katastrofal situation fortsätter att för-
sämras. Allt fler blir arbetslösa, investeringarna inom nästan alla byggsekto-
rer sjunker mer än vad man tidigare befarat. En hel generation byggnadsar-
betare försvinner. Byggkapacitet slås ut, resursbrist väntas när konjunkturen
vänder. Byggandet är i vissa avseenden nere på 1930-talsnivå.
Regeringens satsningar på infrastruktur, ombyggnad, underhåll, m.m. är
långt ifrån tillräckliga. Tvärtemot önskvärt bidrar regeringens förslag till att
fördjupa krisen, t.ex. genom beslutet om ytterligare neddragning av bostads-
subventionerna.
Regeringens handlingsförlamning eller ovilja att agera skadar landets eko-
nomi på både kort och lång sikt. Ministrar och regeringens företrädare ger
otydliga, ibland motstridiga, signaler om vad som skall ske. Byggsektorn för-
lamas i stället för att utvecklas.
Ett ytterligare ROT-program diskuteras nu. Det är dock oklart vad det
kommer att innehålla och hur det skall utformas. Regeringen har hittills gett
olika besked. Riksdagens utskott har tvingats ta över ansvaret. Med denna
interpellation vill vi påskynda beslutsprocessen, vilket är synnerligen angelä-
get.
Nedgången i byggsektorn påverkar den samlade svenska ekonomin nega-
tivt. Raset enbart i bostadsbyggandet motsvarar ett BNP-bortfall på 2 %
1994.
Lite fakta:
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Nyproduktion bostäder:
|
1990 |
1994 | |
|
Flerbostadshus |
41 000 |
9 000 |
|
Egnahem |
28 000 |
3 000 |
Bostadsbyggandet riskerar att bli internationellt sett rekordlågt 1994. Bo-
stadsinvesteringarnas andel av BNP kan bli 2,2 %, vilket är en bottennote-
ring inom OECD. Genomsnittet för OECD-länderna ligger runt 5,2 %. Bo-
verket konstaterar att 35 000 lägenheter behöver byggas per år för att klara
behovet.
Ombyggnad av bostäder faller:
Utfall 1992 1993 (prognos) 1994 (prognos)
+ 14% -10% -35%
Landets samlade bygginvesteringar faller kraftigt:
Utfall 1992 1993 (prognos) 1994 (prognos)
-7% -18% -22%
Den totala summan av underhållsarbeten beräknas för 1993 och 1994 ligga
på oförändrad nivå. (Källa: SCB, Byggentreprenörerna, Byggnadsarbetar-
förbundet.)
Sammanfattningsvis kan man konstatera att mindre ökningar av byggan-
det inom industrin och väg- och anläggningssektorn inte på något sätt kan
kompensera fallet inom de andra sektorerna. Särskilt allvarligt är fallet inom
bostadssektorn - både nyproduktion och ROT-verksamhet ligger på en
mycket lägre nivå än vad man tidigare hoppats på.
Investeringar inom infrastruktur riskerar att ha full effekt under kom-
mande högkonjunktur.
Riksdagen bör fatta beslut om en långsiktig bostadspolitik som motverkar
raset i nyproduktionen av bostäder. De kraftiga svängningar som sker i bygg-
19
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
20
investeringsvolymen är ekonomiskt skadliga och bäddar bl.a. för nya bo-
stadslöshetskriser och överhettning på byggmarknaden i slutet av 1990-talet.
De upprepade försämringarna av villkoren för nyproducerade bostäder har
förlamat marknaden.
Sysselsättningen i byggbranschen beräknas gå ner med 40 % från 1991 till
1994. En fortsatt minskning väntas. I januari 1994 var 31 % av byggnadsar-
betarna arbetslösa, 18 % av arkitekterna, 27 % av målarna, osv.
70 % av gymansieeleverna på bygglinjerna har inte kunnat erbjudas prak-
tikplatser. Bland dem som blev av med sina byggjobb var två av tre under
30 år. Antalet yngre i byggarbete sjönk med mer än 50 % på tre år.
En så omfattande utslagning av en hel yrkeskår riskerar att bli ett allvarligt
problem när konjunkturen vänder. I en framtida högkonjunktur försvåras
utvecklingen när byggnadsarbetarkåren är dels för liten, dels till stor del är
äldre.
Ett riktigt ROT-program måste till. Riksdagens beslut om skattereduktion
för reparation av bostäder räcker inte. Av anvisade 800 miljoner kronor till
underhåll av kommunala byggnader har merparten förbrukats. Anslagna
medel till andra kvantitativt mindre stöd såsom bidrag till ombyggnad av äld-
rebostäder, RBF-stöd, har förbrukats i början av 1994.
AMS konstaterar i en skrivelse till regeringen: ”Merkostnaden för staten
i det korta perspektivet för att stimulera ett ökat byggande är i det närmaste
försumbar. I det längre perspektivet ger en sådan satsning ett positivt till-
skott till statens finanser genom minskade utgifter för arbetslöshetsunder-
stöd och ökade skatteinkomster genom fler i arbete.” AMS föreslår därför
att medel till arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte förbrukats används
som stöd till bygginvesteringar, sammanlagt ca 2,5 miljarder.
Byggnadsarbetarförbundet, Byggentreprenörerna m.fl. har skissat på ett
ROT-program. Staten skulle förslagsvis gå in med ett 25-procentigt investe-
ringsstöd till renovering av bostäder. Det skulle vara aktuellt för ca 100 000
lägenheter. Investeringar för 25 miljarder skulle utföras. Statens utgift skulle
bli ca 4,4 miljarder. Ökade intäkter och uteblivna utgifter för staten skulle
uppgå till 15,7 miljarder. Sammanlagt skapas en vinst för staten på 11,3 mil-
jarder, 58 000 nya jobb och 100 000 nyrenoverade lägenheter.
Riksdagen bör snarast fatta beslut om ett nytt ROT-program. Viktigt ur
fördelnings- och segregeringssynpunkt är att stödet riktas till miljonpro-
gramområden och andra områden där andelen låginkomsthushåll ökar.
Vänsterpartiet föreslår i sitt förslag till statsbudget för kommande budgetår
att 3,3 miljarder anslås till ROT-verksamhet inom bostadssektorn och of-
fentliga byggnader och anläggningar.
Ett investeringsstöd till nyproduktion under 1994 behövs för att motverka
den extremt låga nyproduktionen. Vänsterpartiet föreslår ett investerings-
stöd på 15 % till nyproduktion till en kostnad av ca 400 miljoner kronor.
Regeringens egen bostadsutredare Georg Danell konstaterar själv i
Svenska Dagbladet den 17 februari 1994 att bostadsbyggandet måste stimu-
leras, inte minst i storstäderna.
Dessa statliga stöd skall utformas så att största möjliga miljöhänsyn tas.
Miljöanpassade investeringar ger samtidigt relativt många arbetstillfällen.
Trots att situationen inom byggsektorn är exceptionell och kräver snabba
och drastiska åtgärder måste grundläggande principer inom bygg- och bo-
stadssektorn upprätthållas.
En långsiktig effekt som regeringen inte tagit hänsyn till är att neutralite-
ten mellan olika upplåtelseformer hotas av den sammanlagda effekten av re-
geringens bostads-, finans- och skattepolitik.
SABO visar i sina beräkningar i rapporten Obalanser i bostadssektorn att
hyresgäster drabbas av större kostnadshöjningar än boende i egnahem och
villor. Den nuvarande regeringspolitiken betyder t.ex. att kostnaden för en
hyresrätt som år 1992 var lika stor som för motsvarande egnahem är 28 %
dyrare sex år senare.
Denna utveckling är naturligtvis oacceptabel. För Vänsterpartiet är detta
särskilt allvarligt eftersom det skulle drabba låginkomsthushåll i hög grad.
Regeringen bör redovisa hur neutraliteten mellan olika upplåtelseformer
skall bibehållas. Två av flera tänkbara sätt att göra detta är att inte skära ned
räntebidragen och att införa ett stöd till hyresrätter som motsvarar värdet av
avdragsrätten för egnahem.
Andra åtgärder som riksdagen - när nu regeringen inte fungerar - snarast
bör genomföra: att få till stånd en fungerande bostadskreditmarknad, att på-
skynda investeringar i infrastruktur som kan ingå i det framtida kretslopps-
samhället (tele- och datakommunikation, järnväg, annan kollektivtrafik,
gynna nya miljöanpassade byggnader och va-system etc.).
Upprustning av äldre kulturhistoriskt värdefulla byggnader bör priorite-
ras, gärna genom att ta till vara äldre byggnadsarbetares kunskaper och erfa-
renheter innan det är för sent.
Snabba besked om ett miljöanpassat ROT-program och stöd till nypro-
duktion av bostäder behövs. Om de negativa effekterna av byggsektorns
nedgång skall lindras måste beslut tas nu.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsministern:
1. Kommer regeringen att stödja Vänsterpartiets och Socialdemokraternas
förslag om ökade investeringsvolymer i byggsektorn?
2. Vilka ytterligare förslag till åtgärder avser regeringen att presentera för
att motverka den fördjupade byggkrisen?
3. Är det regeringens bedömning att ytterligare försämringar av bostads-
subventionerna är ett steg i rätt riktning för att lösa byggkrisen?
4. Vad avser regeringen vidta för åtgärder för att upprätthålla kostnadsneu-
traliteten mellan olika upplåtelseformer?
1993/94:96 av Sylvia Lindgren (s) till näringsministern om turism och Invest
in Sweden:
Turistnäringen är oerhört viktig för Sverige. Besöksnäringen är sysselsätt-
ningsintensiv. Näringen skapar lika många helårsarbetstillfällen som exem-
pelvis massa- och pappersindustri och grafisk industri tillsammans. Besöks-
näringen (varuhandel, restauranger, hotell och transportörer) i Stockholms
län har ca 165 000 anställda.
Besöksnäringen är, enligt många bedömare, den bransch som i dag har
bäst utvecklingsmöjligheter av alla.
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
21
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Vi behöver besökare från andra länder. Det gäller inte enbart Stockholm
som huvudstad utan samtliga delar av landet, alltifrån norr till söder.
Att bedriva en bra marknadsföring inom turistnäringen har inte enbart
som syfte att visa upp vårt vackra land och vad vi gör här. Det handlar också
om att upphandla tjänster, positivt marknadsföra Sverige för att skapa nya
arbetstillfällen, få utländska företag att investera i Sverige osv.
Konkurrensen bland regioner och städer är stenhård och utbudet av mäs-
sor, utställningar, investeringsmagasin m.m. är i stort sett oändligt. För att
nå resultat i marknadsföringen krävs inte bara resurser. Minst lika viktigt är
att ha ett samlat grepp över verksamheten och kontroll över att aktiviteter
når rätt målgrupp.
Verksamheten vid Styrelsen för Sverigebilden påböljades under hösten
1992 genom bl.a. upphandling av informations- och marknadsföringstjänster
inom turistområdet. Inom verksamheten finns ett speciellt projekt - Invest
in Sweden.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga näringsministern följande:
Hur följer näringsministern upp verksamheten och projektet Invest in
Sweden?
Ämnar näringsministern ta några initiativ för att få fart på projektet?
den 22 februari
1993/94:97 av Leo Persson (s) till kommunikationsministern om Telerespons
AB:
Telerespons AB är ett dotterföretag till Telia, f.d. Televerket. Telerespons
AB har ca 2 250 anställda och har verksamhet vid 21 orter.
Företaget brukar i sin marknadsföring argumentera att den nya tekniken
ger möjlighet att förlägga teletjänster var som helst i landet. Flera exempel
på utflyttning av teletjänster finns, t.ex. att SAS flyttat ut bokningscentralen
till Sveg.
Denna stora möjlighet till decentralisering avser uppenbarligen inte Tele-
respons AB att utnyttja. Det är i stället aktuellt med beslut som går i centrali-
serande riktning. Enligt planerna skall antalet anställda minskas med 800
personer, till 1 450. Samtidigt skall bolagets produktionsverksamhet vara
förlagd till enbart 13 orter. På följande platser kommer verksamheten helt
att läggas ned eller att reduceras betydligt: Visby, Jönköping, Skellefteå, Fa-
lun, Göteborg, Malmö, Falköping, Luleå, Sundsvall och Norrköping.
Staten är ägare till Telia. Jag anser att det kan vara riktigt att ha uppfatt-
ningen att varje företag skall bära sina kostnader och även ge avkastning.
Men det finns en faktor som inte får glömmas bort, och det är de konsekven-
ser som blir följden av stora omläggningar vid strukturrationaliseringar. I det
här aktuella fallet försvinner Telerespons AB:s verksamhet från åtta orter,
och det finns ingen konsekvensanalys gjord. I dessa tider med stor arbetslös-
het och speciellt med avvecklingen av i huvudsak kvinnoarbetsplatser på de
nu utpekade orterna är detta helt oacceptabelt. Vad gäller Falun försvinner
40 arbetsplatser, och totalt gäller det 800 arbetsplatser med i huvudsak kvin-
22
nor.
Den förändring som nu skett när de statliga affärsverken ombildats till bo-
lag är inte acceptabel. Bolagsordningen borde kräva att de bolag som nu
övertagit eller är på väg att överta affärsverkens uppgifter även framdeles
har ett regionalpolitiskt ansvar. I detta ansvar måste även ingå att ha skyldig-
het att göra en samhällelig konsekvensanalys innan verksamheten läggs ner.
Enligt uppgift är det inte av ekonomiska skäl som de mindre enheterna läggs
ner utan andra skäl anges.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga kommunikationsministern föl-
jande:
Kan kommunikationsministern tänka sig att medverka till att en konse-
kvensutredning genomförs?
Vilka åtgärder avser kommunikationsministern, som representant för äga-
ren-staten, att vidta för att ålägga Telia ett regionalpolitiskt ansvar?
Kan kommunikationsministern tänka sig att medverka till en förändring i
bolagsordningen som klart reglerar ett regionalpolitiskt ansvar?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 18 februari
1993/94:366 av Birthe Sörestedt (s) till kulturministern om placeringen i
häkte av personer som tagits i förvar:
I dag finns ett åttiotal personer placerade i häkte som varken är misstänkta
för eller har begått något brott, utan de är tagna i förvar enligt utlänningsla-
gen. Dessa personer bör över huvud taget inte förvaras inom kriminalavår-
den.
Jag vill fråga:
Vad ämnar invandrarministem göra för att dessa personer skall få ett
bättre omhändertagande?
1993/94:367 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Beatrice Ask om skolunder-
visningen i matematik:
Såvitt är känt inför regeringens kommande beslut om kursplaner för
grundskolan kommer kursplanen i ämnet svenska att innehålla ett särskilt
avsnitt om undervisningen av barn med särskilda behov. Det är bra och kan
vara ett viktigt medel för att säkra att alla barn får en chans till grundläg-
gande kunskaper i ämnet.
Matematikämnet är liksom svenskan grundläggande för barnens möjlig-
heter till utveckling i andra ämnen. Vikten av djup förståelse redan under de
första skolåren har här inte uppmärksammats lika mycket som beträffande
svenskämnet. Detta har lett till att många barn fått en dålig start i ämnet.
Detta är säkert en av orsakerna till det dåliga intresset för det naturveten-
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
23
|
Prot. 1993/94:64 22 februari 1994 |
skapliga programmet liksom till att många barn tycker ämnet är viktigt men Kommer statsrådet att verka för att man också i kursplanen i matematik den 21 februari 1993/94:368 av Ingela Mårtensson (fp) till utrikesministern om förhållandena På kyrkogården i Dili den 12 november 1991 genomförde indonesisk mili- Ett TV-team under ledning av den brittiske filmaren John Pilger har nyli- Sverige uppmanade den indonesiska regeringen efter massakern den 12 Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till utrikesministern: Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta med anledning av ovan angivna 1993/94:369 av Hans Göran Franck (s) till statsrådet Görel Thurdin om Genom stadsdelen Bergshamra i Solna går en starkströmsledning som till- Jag får därför fråga statsrådet Görel Thurdin: Är regeringen beredd att, i avvaktan på att kraftledningarna i södra Bergs- 14 § Kammaren åtskildes kl. 14.58. Förhandlingarna leddes av talmannen. Vid protokollet LENA JÖNSSON |
24
/Barbro Nordström
Innehållsförteckning
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
Tisdagen den 22 februari1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Svar på fråga 1993/94:353 om bensin och miljö............. 1
Miljöminister Olof Johansson (c)
Magnus Persson (s)
3 § Svar på fråga 1993/94:362 om upparbetning av kärnbränsle ... 3
Miljöminister Olof Johansson (c)
Lena Klevenås (s)
4 § Svar på fråga 1993/94:358 om gränskontrollen ............. 6
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Ingela Mårtensson (fp)
5 § Svar på fråga 1993/94:365 om bidraget till ungdomspraktikanter 8
Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Monica Öhman (s)
6 § Svar på fråga 1993/94:356 om ett skånskt regionförbund...... 10
Civilminister Inger Davidson (kds)
Bengt Harding Olson (fp)
7 § Svar på fråga 1993/94:357 om kommunerna och offentlighetsprin-
cipen .......................................... 12
Civilminister Inger Davidson (kds)
Catarina Rönnung (s)
8 § Svar på fråga 1993/94:354 om Tandläkarhögskolan i Malmö ... 14
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Sten Andersson i Malmö (m)
9 § Svar på fråga 1993/94:364 om fler kvinnliga professorer...... 14
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Karin Starrin (c)
10 § Förnyad bordläggning............................... 17
11 § Bordläggning ..................................... 17
12 § Anmälan om interpellationer
1993/94:94 av Inger Lundberg (s) om fristående skolor..... 17
1993/94:95 av Lars Werner (v) om byggkrisen............ 18
1993/94:96 av Sylvia Lindgren (s) om turism och Invest in Swe-
den .......................................... 21
1993/94:97 av Leo Persson (s) om Telerespons AB........ 22
13 § Anmälan om frågor
1993/94:366 av Birthe Sörestedt (s) om placeringen i häkte av
personer som tagits i förvar........................ 23
1993/94:367 av Inger Lundberg (s) om skolundervisningen i
matematik..................................... 23
1993/94:368 av Ingela Mårtensson (fp) om förhållandena i Öst-
timor ......................................... 24
Prot. 1993/94:64
22 februari 1994
1993/94:369 av Hans Göran Franck (s) om starkströmsled-
ningar i Bergshamra.............................
24
26
gotab 46079, Stockholm 1994