Riksdagens protokoll

1993/94:58

Torsdagen den 10 februari

Kl. 9.00-20.03

Protokoll

1993/94:58

1 § Allmänpolitisk debatt

(forts, från prot. 57)

Den ekonomiska politiken

Anf. 1 GÖRAN PERSSON (s):

Fru talman! Den 10 januari, när vi tog emot budgetpropositionen, riktade
jag en mycket hård kritik mot regeringen. Jag kritiserade regeringen för att
den var passiv. Den accepterade massarbetslösheten. Den gjorde ingenting
åt budgetunderskottet.

Till den kritiken ansluter sig nu OECD. Det internationella organet gör
samma bedömning. Vi är i ett utomordentligt bekymmersamt läge. Det
krävs politisk handling. Det krävs aktivitet.

När vi nu skall sammanfatta det fögderi som Anne Wibble har haft ansvar
för kommer det att i stenskrift stå: massarbetslöshet, förstörda statsfinanser,
orättvis fördelning, efterkrigstidens största politiska misslyckande, Anne
Wibble.

Den passivitet som regeringen visar inför utvecklingen är utomordentligt
allvarlig. Vi måste handla, och vi måste göra det nu. Om ingenting görs faller
Sverige ytterligare neråt.

Vi har pekat på det tydliga sambandet mellan arbetslösheten och statsfi-
nansernas förfall - det gör också OECD. Arbetslösheten är inte någonting
som bara drabbar de arbetslösa. Med vår typ av ekonomi drabbar den oss
alla. När arbetslöshetens gigantiska kostnader tar sig uttryck i att besparings-
kraven kommer på andra områden - i statsfinanserna, i kommunernas bud-
get och i den privata ekonomin - slår arbetslösheten inte bara mot de arbets-
lösa utan också mot oss andra.

Regeringen Bildt kommer långt efter det att den har avgått att lämna spår
efter sig vad gäller krav på nedskärningar och besparingar. Vi kommer aldrig
ifrån de underskott som är förknippade med arbetslösheten. De skall beta-
las.

Att det blir nedskärningar i vården, att äldreomsorgen försämras, att bar-
nens skola inte har den kvalitet som vi önskar och att daghemmet Blåkullan
stängs är också en effekt av de enorma kostnader för massarbetslösheten
som vi måste ta på oss. Därför är passiviteten i arbetslöshetsbekämpningen

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 58

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

också ett accepterande av dåliga statsfinanser. Därför var vår kritik mot re-
geringen den 10 januari så hård. Man accepterade att vänta till 1996 med att
pressa tillbaka arbetslösheten. Så ser det ut.

Arbetslösheten representerar också en social katastrof för de människor
som drabbas av den. Långtidsarbetslösheten har under Anne Wibbles fi-
nansministertid ökat med 464 % - en fullständigt osannolik siffra. De lång-
tidsarbetslösa hotas nu av ytterligare försämringar. Det ligger bordlagda re-
geringsförslag i riksdagen, och man arbetar i regeringskansliet med ytterli-
gare förslag om försämringar i a-kassesystemet.

De människor som är långtidsarbetslösa har mötts av budskapet: Vad ni
har att se fram emot är kortare ersättningsperioder i a-kassan. Sedan blir ni
utstämplade. Det skall vara 300 dagar plus 150 dagar. Sedan återstår inget
annat skyddsnät än det som socialförvaltningen i hemkommunen kan er-
bjuda.

Det är ett utmanande och farligt förslag. Det finns tecken på att man i
regeringskansliet böljar tvivla. Det går rykten om att man kanske inte kom-
mer att lägga fram det förslaget i vår.

Jag skulle vilja fråga Anne Wibble: Tänker regeringen bita sig fast vid för-
slaget om försämrade regler för ersättningen i a-kassan, så att det blir 300
dagar och 150 dagar? Kommer ni att lägga fram det förslaget i vår, eller har
ni tagit intryck av kritiken och backar? Om inte Anne Wibble svarar kanske
det finns någon annan i den borgerliga gruppen som kan göra det.

Långtidsarbetslösheten är ett socialt gissel. Arbetslösheten kostar; det
sade jag förut. För varje arbetslös som vi kan ta från arbetslösheten till pro-
duktionen sparar vi 173 000 kr i de offentliga utgifterna. Anne Wibble har
själv i en skrivelse om EG-politiken sagt att de offentliga utgifterna avlastas
med 9 miljarder kronor för varje arbetslöshetsprocent som vi pressar till-
baka. Arbetslösheten är någonting som direkt gröper ur ekonomin.

Långtidsarbetslösheten ger sociala katastrofer. Arbetslösheten ger en
ekonomiskt katastrofal utveckling. Om vi inte vänder arbetslöshetsutveck-
lingen klarar vi inte av ekonomin. Därför måste vi börja med att minska ar-
betslösheten nu. Vi får inte vänta till 1996.

Vårt ekonomiska alternativ utgår från utgångspunkten att det är nu ar-
betslösheten skall minskas, inte 1996. Då har vi fått en permanent långtidsar-
betslöshet. Då har också skadorna i ekonomin blivit sådana att det blir oänd-
ligt mycket svårare att hantera situationen.

För att vända utvecklingen krävs stimulanser i ekonomin. Vi har sagt att
de bör ligga på investeringssidan. Vi vill stimulera industrins investeringar,
så att man nu bygger ut exportindustrin, i det uppåtgående konjunkturläget.
Vi vill stimuleja ytterligare insatser när det gäller kompetensutveckling och
kompetensutbyggnad. Mänsklig kompetens är, och kommer att vara, det av-
görande i framtiden om vi skall hävda oss som nation. Då skall man se till
att det som nu passivt utbetalas i kontantstöd i stället omvandlas till aktiva
insatser i kompetenshöjningen. Vi vill också satsa på ett investeringspaket
för att göra samhället värdigare.

Det är orimligt att barn och ungdomar skall vistas i miljöer som ingen av
oss vuxna skulle vilja vistas i samtidigt som de som skulle kunna göra någon-
ting åt dessa miljöer går arbetslösa och uppbär a-kasseersättning. Det är

också orimligt att man inte ser till att de äldre som bor kvar i sina egna lägen-
heter får en bättre situation. Handikappanpassa de bostäderna! Gör det nu!
Dessutom kan man inte acceptera förfall i offentliga lokaler vid sidan om
skolsystemet, t.ex. inom äldre- och barnomsorgen. Se till att de lokalerna
renoveras! Resurserna finns. Det går att kombinera.

Det är rimligt att vi tidigarelägger underhåll i vägsystemet. Det är också
rimligt att vi nu bygger ut telefonkommunikationerna även i Norrland,
Värmland och Dalarna på ett sådant sätt att de regionerna kan vara med och
ta för sig av allt det goda som exemelvis electronic-highway-visionen ger för
framtiden.

Det är på sin plats att vi nu gör investeringar på miljöområdet. Sådant gör
faktiskt att samhället blir bättre och att de som kommer efter oss får en
bättre situation att leva i. Resurserna finns. Behoven finns. Koppla ihop
dem. Sätt människor i arbete och inse att detta sker till en samhällsekono-
miskt mycket låg kostnad.

Detta investeringspaket lägger vi fram i det här förslaget. Det sätter
många i arbete, och det ger Sverige bättre förutsättningar att på sikt hävda
sig-

Det är inte bara investeringarna som är viktiga för oss utan också ansvaret
för statsfinanserna. Vi sparar mer än regeringen. Som oppositionsparti har
vi tagit på oss uppgiften att vara noggrannare med utgiftsprövningen än rege-
ringen.

När jag stod här och kritiserade Anne Wibble den 10 januari sade jag att
jag hade förväntat mig mer besparingar. Anne Wibble accepterade uppen-
barligen massarbetslösheten i sin budget. Om hon inte ger sig på arbetslöshe-
ten måste hon göra någonting åt utgifterna. Det fanns inga besparingar i bud-
geten.

Jag möttes - skulle jag vilja säga - av ett överseende leende från finansmi-
nistern. Men det råder inget tvivel om att den kritik som jag riktade på den
punkten och som vi socialdemokrater stod för har delats av många obe-
roende bedömare. Nu delas den också av OECD.

När vi lägger fram vårt förslag har vi ett bättre saldo än regeringen. Vi har
gjort en noggrannare utgiftsprövning. Det var vi som orkade med beslutet
om att spara i föräldraförsäkringen. Det är vi som tycker att det är rimligt
att också försvaret skall spara. Det är alltså inte bara andra samhällssektorer
som skall göra det. Vi tycker också att det är rimligt att jordbruket tar sin
del av besparingarna. Det går dessutom att spara i fråga om flyktingmottag-
ningen.

Vi kan gå igenom område efter område i samhällsekonomin och ser då att
det går att skrapa ihop resurser och att vara noggrannare vid utgiftspröv-
ningen också ett valår, fru finansminister, för att använda resurserna på sats-
ningar på ett investeringsprogram som sätter människor i arbete.

Vidare har vi omfattande förslag i vårt ekonomiska alternativ som rör
skatteområdet. Där är vi inne på det som rör en annan del av OECD-rappor-
tens resonemang. I OECD-rapporten sägs det att får man inte en folklig upp-
slutning kring de stora budgetnedskärningar och finansiella åtstramningar
som är nödvändiga under 90-talet, blir det svårt att genomföra dem. Får man

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

däremot en folklig uppslutning har man en ökad grad av frihet att avpassa
tid och storlek när det gäller att hantera nedskärningarna.

Vad sittande regering inte har gjort och inte har begripit är att man inte har
förankrat nedskärningarna, besparingarna, hos folkflertalet. Besparingarna
har haft en orättvis fördelning, en orättvis fördelningsprofil. Särskilt tydligt
är detta på skatteområdet. När man lägger besparingskrav på arbetslösa och
sjuka och samtidigt genomför den typ av skatteförändringar som nu sker är
det utmanande. Detta klyver Sverige.

Kan Anne Wibble förklara varför vi i nuvarande konjunkturläge och stats-
budgetläge skall sänka förmögenhetsskatten till 0 % den 1 januari 1995? 2
miljarder kronor tillförs de rikaste hushållen i landet. Men samtidigt har vi
inte råd med att exempelvis förse barn och gamla med den omvårdnad och
omsorg som vi skulle vilja ge dem. Varför just ge 2 miljarder till nämnda
grupp?

Om man driver en sådan politik, samtidigt som man höjt skatterna för lön-
tagare och pensionärer med 29 miljarder kronor, höjt konsumtionsskatterna
med 14 miljarder kronor och sänkt kapitalskatterna med 23 miljarder kro-
nor, ställer man grupp mot grupp. Då får man en samhällsutveckling som
det kommer att vara utomordentligt svårt att hantera.

När man sedan ser att de kärva budgetbudskapen från regeringen ändå
kan kombineras med att man kostar på sig politiska, inte sociala, reformer-
typ vårdnadsbidraget - vad har man då från regeringens sida för trovärdighet
när man går ut och talar om nödvändigheten av att en stram finanspolitik
förs? Har man råd med ett vårdnadsbidrag på 3 miljarder kronor, med en ny
reform, i ett läge där underskottet är 172 miljarder kronor? Hur har man råd
med det?

När jag, Anne Wibble, träffar IMF:s och OECD:s representanter och pra-
tar med dem om den finanspolitiska situationen och budgetunderskottet i
Sverige säger de att de aldrig har hört talas om vårdnadsbidraget. De tror
att vi har en regering som är inriktad på att pressa ner kostnaderna, utgif-
terna. När jag berättar för dem att finansministern jobbar på en ny social
reform som skall ligga i budgetunderskottet och som därmed anses vara fi-
nansierad tar de sig, precis som de allra flesta svenskar gör, för pannan och
säger: Detta kan rimligen inte vara möjligt. Jo, så är det!

Till den finansminister som säger att vi skall spara och hålla igen, som sän-
ker skatterna för dem som har det bäst ställt och som inför nya sociala förmå-
ner som egentligen inte särskilt många vill ha men som har blivit politiskt
nödvändiga för koalitionsregeringen - Alf Svenssons politiska fallskärm -
vill jag ställa frågan: Är detta moral och etik i den ekonomiska politiken?
Knappast!

På samma sätt kan man tala om Bo Lundgrens skattesänkningar. Men det
skall nästa debatt här på förmiddagen handla om. Skattesänkningarna, säger
Bo Lundgren, är finansierade inom budgetarbetets ram. Men budgetarbetet
slutar ju i att vi ligger 172 miljarder back. Hur har man då råd att finansiera
skattesänkningar på nämnda sätt? Om man har den attityden till nya refor-
mer och skattesänkningar, dvs. att det ligger inom budgetarbetets ram, blir
ju utrymmet för skattesänkningar och nya reformer obegränsat.

Förstår inte Anne Wibble att detta är det kanske farligaste bidraget just

nu till den ekonomisk-politiska debatten? Vi kommer aldrig att klara att gå
ut till svenska folket och begära av människorna att de tar på sig nya bördor
och nya uppoffringar om ni samtidigt hanterar statsfinanserna så vårdslöst
som ni gör. Därför har vi lagt fram vårt förslag, som har en bättre fördel-
ningspolitisk profil, en rättvisare profil och ett bättre budgetsaldo än rege-
ringens. Detta har varit nödvändigt, därför att alla inser lägets allvar.

Vi vill satsa på investeringar och sätta människor i arbete. Vi vill spara mer
än regeringen. Vi återställer skattereformen, en rättvis beskattning mellan
arbete och kapital. Vi får ett bättre saldo, och socialdemokratin i opposition
får på så sätt en starkare position ett valår. Det är viktigt för oss, därför att
vi räknar med att vi kan få regera landet i höst. Den valrörelse som kommer
att föregå den nya regeringen kommer att präglas av ett val mellan två alter-
nativ: å ena sidan alternativet att det går att bekämpa arbetslösheten nu, å
andra sidan regeringen som säger: Vänta till 1996!

Vi måste minska budgetunderskottet nu. Men regeringen säger att det
finns utrymme för nya reformer och ofinansierade skattesänkningar.

Det går att bedriva en politik som utgår från jämlikhet och rättvisa. Troli-
gen är detta det enda möjliga receptet. För att vi skall få det svenska folket
att ställa upp på en hård finanspolitik under resten av 90-talet måste männi-
skorna känna att alla är med och delar bördorna.

(Applåder)

Anf. 2 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):

Fru talman! Jag tror att finansministern kommer att gå till historien. Un-
der den tid av fem år som regeringens kraftfulla saneringsprogram verkar
ökar statsskulden från ungefär 1 000 miljarder till ca 2 000 miljarder. Det
måste vara rekord. Varje svensk blir skyldig över 100 000 kr ytterligare un-
der perioden. Detta kallas för krafttag och sanering!

Jag kommer att uppehålla mig litet grand vid statsskulden och budgetun-
derskottet. En sund ekonomi är ju en förutsättning för lägre räntor, investe-
ringar och riktiga jobb. Det är bara genom att ha riktiga jobb som vi kan
bibehålla välfärden i fortsättningen.

Regeringen kommer att gå till val på att ökningstakten när det gäller stats-
skulden har minskat. Men det är långt kvar. Kommande budgetår behöver
vi låna ca 220 miljarder, ungefär 1 miljard per arbetsdag. I finansplanen står
det att en snabbt växande offentlig nettoskuld är oförenlig med en god eko-
nomisk utveckling. Det är riktigt. Problemet är att det bara skenar i väg.
Sverige kommer 1994 att ha västvärldens största underskott i statsbudgeten.
Vi leder den pinsamma ligan och ligger före Grekland, Finland och Italien.
När regeringen borde jobba skjortan av sig för att klara ekonomin håller
man på att spricka på Öresundsbron.

Vi kan titta på vad regeringen har kommit med. Det är ju valår, så man
skall inte stöta sig med folk. Men ett av regeringens djärva sparmål är att det
fr.o.m. det femte barnet bara blir 2 barnbidrag per barn i stället för 2,5. Man
baxnar!

I stället är det brukligt att, som finansministern snart kommer att göra,
tala om ljus i tunnlar, vändpunkter, fler jobb och lägre räntor. Men san-
ningen är att det kommer att krävas stora besparingar under nästa mandat-

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

period. Det vet regeringen. Det vet Socialdemokraterna. Det vet alla. Det
ligger i allas vårt intresse att inte mörka detta före valet. Ju längre vi väntar
med att vidta nödvändiga åtgärder, desto värre blir det och desto mer kom-
mer det att svida.

Det brukar gå till så här när man låtsas som om det regnar tills allt faller
ihop som ett korthus. Då sätter man sig i nattliga krisuppgörelser, som sällan
blir bra. Det är alltid för sent. Det vore väl bättre om vi tog tag i problemen
innan det är för sent.

Så här kommer det antagligen att gå någon gång under 1995/96. Vi klarar
ett eller ett och ett halvt år till. Men sedan kommer en smäll. Finanshajarna
flyttar sina positioner när de märker att det börjar gå åt skogen.

Ljuset i tunneln måste vi se upp med. Det kan hända att tunneln rasar
ihop. Då kommer vi att sitta här med Svarte Petter i handen.

Sveket mot kommande generationer är oerhört. Den mesta tiden i den
ekonomiska debatten går åt till att diskutera hur vi skall fördela pengar som
vi inte har. Det är inte bara Vänsterpartiets och Socialdemokraternas starka
sida.

Var tredje krona i statsbudgeten är lånad och räntebördan växer. Men no-
tan kommer att behöva betalas så småningom. Det får kommande generatio-
ner göra. Deras framtida konsumtionsutrymme kommer att minska betyd-
ligt. Vi tar oss friheter som vi inte har rätt till.

Redan nu betalar varje svensk 10 000 kr i ränta per år. Det är ungefär lika
mycket som staten betalar ut till sjuka, handikappade och pensionärer.

Vi rullar statsskuld och räntebörda framför oss. Hur länge det kommer att
kunna fortgå är svårt att säga. I OECD-rapporten som nyligen presenterades
står tydligt att läsa det vi redan vet. Men inga rapporter i världen verkar
kunna få regeringen att ta tag i de heliga korna mer än möjligen med ett litet
ryck i svansen.

Finansministern har själv sagt att saneringsprogrammet, som alltså leder
till en dubbelt så stor statsskuld under saneringsperioden, är ett minimipro-
gram. Det är inte så svårt att hålla med. Budgeten innehöll i stort sett heller
inget nytt. Det var besparingar på 3 miljarder. Resten var känt i förväg.

Regeringen har också räknat positivt. Var finns beredskapen för en inter-
nationell kris eller något annat mindre förutsägbart? Svaret på den frågan
måste bli: Ingenstans.

Det är obehagligt att säga som det är och att inte kunna lova att det blir
bättre för alla. Problemet är att nästa gång vi går in i en lågkonjunktur kom-
mer det att bli så mycket värre. Då finns det ingen buffert. Då får politikerna
stå till svars. Debatten kommer då att påminna om Lindomemordet, dvs.
man skyller på varandra. Ingen är skyldig alltså.

Tittar man på motionsfloden blir man fullständigt perplex. Skulle man
kräva finansiering fullt ut av alla reformer, lokala vägstumpar och annat som
föreslås, skulle motionsfloden minska betydligt. Då skulle det inte bli många
kvar. Jag har ett litet tips till finansministern: Sätt Birgitta Hambraeus som
ensamutredare med målsättningen att eliminera underskotten i statsfinan-
serna. Jag undrar hur den utredningen skulle se ut.

Det behövs management i politiken. Personer som kan leda och förklara
svåra saker så att folk förstår, inte sådana som bara talar om att det är andra

som gör fel. Vi måste se helheten och hålla undan kravmaskinerna innan det
blir en statsfinansiell kollaps.

Vad vill vi i Ny demokrati göra? Allas vårt uppdrag som politiker är själv-
fallet att hushålla med skattebetalarnas pengar. Det är självklart att varje
tänkbar insats måste göras för att rationalisera verk och myndigheter, lands-
ting och kommuner. Uppenbara brister finns i de omfattande verksamheter
som bedrivs av AMS, Arbetsmarknadsverket, arbetsförmedlingarna, In-
vandrarverket och SIDA. Bristerna har påtalats men inte föranlett kraftfulla
åtgärder.

Indexeringen är ett gissel. Ta bort hela systemet med indexering så får vi
bättre kontroll över inkomster och utgifter.

Sedan måste vi gå på offensiven och skapa riktiga jobb. Sänkt bygg- och
tjänstemoms till 12 % ger jobb och är en förutsättning för omstrukturering
av den offentliga sektorn. Sysselsättningsexpansionen i framtiden kommmer
också att finnas i den tjänsteproducerande sektorn, så vad väntar vi på?

Förändringarna i arbetsrätten var otillräckliga. Det hämmar antalet lediga
platser. Dispenser måste ges till mindre företag.

Hur har vi det med besparingarna? Göran Persson säger att besparingar
behövs. Det är trevligt att Socialdemokraterna börjar se det. Det vore också
kul om regeringen kunde säga något sådant. När får vi en budget i balans för
första gången? Det vore intressant att få ett svar på den frågan. Vad jag vet
finns det inga sådana beräkningar.

Vi vill ta bort flerbarnstillägget, ha lika ersättningsnivåer på 80 % och ett
tak på 5,5 basbelopp. I framtiden kommer det nog inte att vara fråga om
90 % eller 80 %. Vi får vara ytterst glada om vi klarar 80 %. Organisations-
bidrag, partistöd och presstöd är gamla bekantingar. Organisationsbidragen
kritiserades skarpt av RRV redan 1986. Sedan tillsatte regeringen en utre-
dare som inte kom fram till någonting, trots att direktiven lät lovande. Jag
anmäler mig som frivillig till en ny utredning. Då skall fru finansministern få
se på andra bullar!

Flera jobb kräver riskvilligt kapital. Investeringsklimatet måste förbättras
ytterligare. En del har gjorts, men mer kan göras. Medlemskap i EU är vik-
tigt för att få hit investeringar och därmed sysselsättning. Det räcker inte
med EES-avtalet. Det ger inte samma stabilitet som ett fullt medlemskap
gör.

Vi lever i en värld där kapitalet blir mer och mer lättflyktigt. Investerare
ser till att placera sitt kapital där det ger bäst avkastning i förhållande till
risktagandet. Har vi bra regler för investeringar får vi många investeringar.
Har vi sämre regler flyttar kapitalet utomlands. Ökat skattetryck är ett be-
prövat medel som garanterat skrämmer i väg investeringarna.

Får vi investeringar här ger det arbetstillfällen. Uteblivna investeringar
medför uteblivna jobb. Hur illa man än tycker om kapitalägare är det så att
de alltid klarar sig. De ser till att placera kapitalet där de får bäst utväxling
på pengarna. För vanligt folk däremot står och faller allt med fler eller färre
jobb beroende på var investeringarna hamnar.

Vi måste också bereda oss på att konkurrensen från det forna Östeuropa
kommer att öka. När det politiska systemet där blivit stabilare, när man har
fått ordning på bankerna och något så när på inflationen kommer tillverk-

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

ning att i mycket högre utsträckning läggas där. Det kommer att konkurrera
ut oss här.

En Lindbeckkommission om hur vi skall öka sysselsättningen och få ned
arbetslösheten - som vi väl är överens om är vårt största problem - vore bra.
Jag tänker särskilt på ungdomsarbetslösheten, som man borde titta på extra.
Det finns ingen anledning att den skall vara i stort sett dubbelt så stor som
annan arbetslöshet.

Sedan har vi de gamla vanliga frågorna om bistånds- och flyktingpolitik.
I det läge vi befinner oss nu kan vi inte öka biståndet, som regeringen före-
slår. Kom igen och diskutera biståndet när vi har en riktig handlingsplan för
hur vi skall få rätsida på ekonomin! Då kan vi diskutera biståndet. Nu sker
det med lånade pengar, som kommande generationer får betala.

Totalt föreslår vi besparingar på nästan 38 miljarder. Vi föreslår, oklämt,
en skattesänkning på ca 13,5 miljarder totalt sett. Där ingår en bensinskatte-
sänkning på ungefär 2,5 miljarder. Sammanlagt rör det sig om budgetför-
stärkningar på över 20 miljarder nästa budgetår. 1995/96 slår budgetförstärk-
ningarna igenom med ca 40 miljarder. Det borde finnas någonting i detta,
tycker jag, som regeringen skulle kunna tänka sig valåret 1994.

Jag skulle vilja avsluta med att ställa några frågor. Jag vänder mig först
till Göran Persson. Ser Göran Persson någon risk för försvagad ekonomisk
tillväxt om man höjer skatterna? Om man kunnat lösa Sveriges problem med
höjda skatter hade Socialdemokraterna löst Sveriges problem för länge se-
dan. Finns det risk för försvagad ekonomisk tillväxt och därmed färre jobb
om man höjer skatterna?

Jag får återkomma till finansministern med fler frågor senare. Tack.

Anf. 3 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Fru talman! Jag skall svara på Dan Erikssons fråga. Jag tror inte att man
kommer ur den här krisen genom att höja skattetrycket i Sverige. Det går
inte. Däremot måste vi ha ett skattesystem som fördelar bördorna rättvist.
Vi konstruerade en sådan skattereform för några år sedan tillsammans med
Folkpartiet. Där ingick som en bärande del en rättvis beskattning av arbete
och kapital. Man skulle beskatta arbete och kapital lika.

Det var bra och rationellt i ekonomiska termer. Vi står fast vid det synsät-
tet. Det är det synsättet och den skattereformen som vi har motionerat för
i vårt förslag. Att regeringen har gått ifrån den uppgörelsen beklagar vi. Det
beklagar vi också utifrån utgångspunkten att det skapar osäkerhet och tve-
kan. Skall man ha ett bra investeringsklimat skall man ha uppgörelser om
skatter och investeringsregler över blockgränserna som man, när väl hands-
laget är växlat, står för.

Det är ett område som Dan Eriksson inte tog upp men som jag skulle vara
intresserad av att höra honom utveckla. Hans partiledare har varit mycket
tydlig när det gäller vårdnadsbidraget och sagt att det skall finansieras inom
familjepolitikens ram och uppgå till 4 000 kr per månad. Vi har i sak en an-
nan uppfattning. Dan Eriksson gick förbi frågan i dag när han talade om den
ekonomiska politiken. Det vore väldigt bra om han kunde klargöra om Ny
demokrati står fast vid sin uppfattning, eller om man också byter politik när
man byter partiledare.

Anf. 4 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Fru talman! Vi står fast. Om det skall bli ett vårdnadsbidrag måste det
finansieras inom familjepolitikens ram.

Anf. 5 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Fru talman! Det var ett klart besked. Det innebär alltså att det förslag som
regeringen nu har presenterat är ett förslag som icke är möjligt för Ny demo-
krati att anta.

Anf. 6 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Fru talman! Det är alldeles riktigt uppfattat.

Anf. 7 JOHAN LÖNNROTH (v):

Fru talman! Författaren och TV-reportern Jan Guillou vill att medierna i
den kommande valrörelsen - som han kallar ”valpisset” - sätter ”räknenis-
sarna” i karantän, medan ”vi andra” sköter valrörelsen. När det gäller Guil-
lous privata ekonomi kan jag ha en viss förståelse för att det inte behövs nå-
gon nisse som hjälper honom att hålla ordning på pengarna. Men när det
gäller landets ekonomi och valet i medierna har jag precis motsatt önskemål:
Sätt propagandanissarna i karantän och låt några riktigt tråkiga och petimet-
riska räknenissor och räknenissar gräva fram siffrorna bakom retorikens
dimridåer och ge oss några riktigt kalla fakta.

Valundersökningen 1991 visade att kunskap lönade sig dåligt. Det som
gäller för att nå framgång var utstrålning, att man liksom Peter Sellers i fil-
men om mr Chance säger plattityder på ett spännande sätt, att man talar så
att tittare och lyssnare lägger in det de själva vill höra, att finansministern
när hon talar om bättre villkor för näringslivet får småföretagaren i Gnosjö
att tänka på sig själv och inte på näringsminister Westerberg, att Göran Pers-
son när han kräver räntesänkning får alla att tänka på sina jobb och hyror
utan att någon illvillig journalist springer i väg och kollar vilka reservationer
Allan Larsson lagt i riksbanksfullmäktige.

Jag fick för mig häromdagen när jag såg på TV - jag säger inte vem det
var jag såg i rutan - att den moderna gentekniken borde kunna utveckla en
mikrolögndetektor, som man sätter på sig som en mikrofonmygga och som
gör att näsan växer som på Pinocchio i proportion till hur mycket man bluf-
far.

Föreställ er exempelvis att vår prydlige EU-minister skulle få en förlängd
och lätt blåfärgad näsa när han spänner ögonen i svenska folket och säger
att vetenskapen nu visat att utlandsinvesteringarna ökar mer än vad med-
lemsavgiften kostar om Sverige kommer med i EU. För balansens skull kan
jag med en gång tillägga att jag själv borde få tomatnäsa om jag gjorde lika
självsäkra påståenden i motsatt riktning.

Ingen kan veta i dag hur finanskapitalisterna påverkas av ett svenskt EU-
mcdlemskap. De ekonomiska teorier som används av konsekvensutredarna
utgår ifrån att kapitalisten just är en enkelspårig räknenisse som enbart räk-
nar på framtida vinster diskonterade till nuvärde och där också riskerna är
beräkningsbara. Teorierna ligger långt ifrån verkligheten.

I gårdagens debatt tävlades det om vem som hade den modernaste ekono-

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

miska teorin. Men den hemska sanningen är nog den att vi inte kommer un-
dan kravet att vi nu måste tänka själva. Teorier bygger på förenklingar. De
är användbara i naturvetenskaperna, där det ändå finns ett antal ganska så
exakta matematiska samband mellan olika storheter. Men den mänskliga na-
turen är för komplicerad för att låta sig fångas i så enkla räknestycken.

Men att det inte finns någon fast teori betyder inte att vi inte kan ha överty-
gelser. Vi vänsterpartister känner just nu ett visst självförtroende på grund
av att vi har en ekonomisk politik som håller. Vi tror att svenska höginkomst-
tagare, kapitalägare och förmögenhetsägare tål en högre skatt och rent av
att många av dem inser att en större jämlikhet kan vara bra för samhällskli-
matet. Vi använder ökade skatteinkomster för att stärka kommunernas eko-
nomi och för att ge stödpengar till byggbranschen.

Vi tar också ifrån företagen en del av deras devalveringsvinster för att
skapa utrymme för en framåtsyftande näringspolitik och för en omställning
av ekonomin i ekologiskt hållbar riktning. Vi inrättar en fond för försöks-
verksamhet med sex timmars arbetsdag. Vi använder också en mindre del
av de pengar vi tar in genom ökade skatter och besparingar inom främst för-
svar och motorledsbyggen till att återställa a-kassan till 90 %, höja pensions-
tillskottet och ge de långtidssjuka 80 % ersättningsnivå.

Bildtregeringens tid rinner förhoppningsvis ut. Men det är ännu svårt att
urskilja ett tydligt alternativ. Det är en oerhört svår uppgift att finna en stra-
tegi för den ekonomiska politiken som inte bara möjliggör ett återvändande
till full sysselsättning utan som också minskar miljöskulden och innebär en
sanering av de offentliga finanserna. Det är lättare att enbart skälla på bor-
garna, hoppas på valseger och skjuta problemen framför sig.

Vi inom vänstern har alltid varit ganska bra på att dela en kaka rättvist,
men vi har varit sämre på att tala om hur kakan bakas. Vi har med rätta
kritiserat kapitalisternas odemokratiska maktutövning, men inte kunnat
konkretisera hur företagen skall drivas i vår socialistiska utopi. Nu när hö-
gerns fundamentalister har misslyckats i både öst och väst kan det kännas
frestande att drömma om att det är möjligt att återvända till 60-talets och
70-talets samhälle, då vänstern ännu hade initiativet.

Denna typ av nostalgi finns ännu starkare, tror jag, inom socialdemokra-
tin, symboliserad av bilder på Göran Persson iförd Strängs hängslen och liv-
rem. Jag skulle vilja försöka locka Göran Persson upp i en debatt om hur
han ser på det här. Är han nöjd med att bli en ny Gunnar Sträng? Räcker
den gamla politiken till på 90-talet?

Sträng var en stor pedagog, och jag skulle gärna vilja höra Göran Persson
förklara era förslag. Ni har haft här en debatt om skattehöjningar. Men san-
ningen är den, Göran Persson och Dan Eriksson, att era förslag i allt väsent-
ligt innebär skattesänkningar för företagen genom direktavskrivningarna.

Ni socialdemokrater säger i er finansmotion att ni anslår 20 miljarder till
utbildning och fler jobb och att 15,8 miljarder av dem kommer tillbaka redan
kommande budgetår i form av minskade utgifter för arbetslösheten och
ökade skatteinkomster. Det här är en sorts kalkyl över multiplikatoreffekter,
eller dynamiska effekter, som ekonomer hade i ryggmärgen på 70-talet men
som Sträng ofta var skeptisk till. Jag vill fråga Göran Persson hur starkt han

tror på de här kalkylerna. Jag begär inte att han skall rita formler men att vi
får en rimlig uppfattning om vilka antaganden som gjorts.

Man kan höja skatten rejält för näringsministern och andra miljonärer,
men det räcker tyvärr inte långt. Också ganska så genomsnittliga inkomstta-
gare måste offra några hundralappar om vi skall klara rimliga villkor för ex-
empelvis kommunernas ekonomi.

I min egen hemkommun Göteborg är läget tämligen katastrofalt. Jag vill
fråga Göran Persson: Var någonstans går gränsen mellan dem som förlorar
och dem som vinner på era skatteförslag? Sänker ni inte i själva verket skat-
ten för dem ganska högt upp i inkomstskalorna? Och har ni glömt att ert
förslag till återställt grundavdrag berövar kommunerna ett antal miljarder i
skatteinkomster? Jag har fått en uppgift från Göteborg att vi förlorar ca 200
miljoner kronor på återställandet av grundavdraget. Det skulle vara den de-
finitiva katastrofen för den kommunala ekonomin i Göteborg.

Jag vill också försöka locka med finansminister Wibble i en litet mera ana-
lytisk debatt - talmannen har ju begärt av oss att vi skall försöka att vara litet
mer analyserande - om vad som döljer sig bakom regeringens retorik. Ni
tycksju inte längre använda begreppet ”Den enda vägen”, och det tycker
jag är ett framsteg. Men jag vill fråga Anne Wibble hur mycket hon tror på
att den i dag rådande trenden bland OECD:s ekonomer och bland majorite-
ten av de svenska ekonomerna, som kräver ännu större besparingar och
ännu större skattesänkningar, skall hålla i sig.

I början av 70-talet var OECD-ekonomerna keynesianer. De trodde då
att oljeprishöjningarna och valutasvängningarna var tillfälliga störningar
som kunde botas med statlig efterfrågestyrning. Under 80-talet blev hela
bunten plötsligt monetarister. Nu var det normpolitik och avreglering för
hela slanten. Jag har läst på det som Anne Wibble själv och alla dessa ekono-
mer sade i mitten av 80-talet, då man krävde avveckling av valutaregle-
ringen. Det var absolut inga problem, sade man. Det skulle bli litet tillfälliga
utflöden av kapital på någon miljard eller möjligen två miljarder. Sedan
skulle det bli en oerhörd harmoni och stabilitet. Det var alltså prognosen.

Efter detta producerade ekonomerna och också finansministrarna stolta
prognoser över vad som skulle hända i framtiden. Men man högg i allt vä-
sentligt till 95 % i sten. Mot denna bakgrund skulle jag gärna vilja att finans-
ministern visade litet ödmjuk osäkerhet inför framtiden.

Jag vill också gärna veta vad finansministern anser om de ekonomiska teo-
rier som används i utredningarna kring föräldraförsäkringens, vårdnadsbi-
dragets och sextimmarsdagens effekter. Har hon tagit del av den feministiska
kritiken mot att man utgår ifrån att familjen har en enhetlig vilja - oftast
könsbestämd som en han - som enbart räknar på mätbar nytta när besluten
fattas om vem som skall förvärvsarbeta och vem som skall städa eller om
och när familjen skall skaffa barn? 1 den här teorin finns det varken kärlek,
maktbegär eller moral. Det finns ingen som helst möjlighet att skilja Alf
Svenssons beteende från Bengt Westerbergs eller Bert Karlssons från Anne
Wibbles.

Våra förslag till ny ekonomisk politik gör inte anspråk på att vila på någon
vetenskaplig teori. Vi håller däremot på arbetarrörelsens grundläggande
värderingar, som vi försöker väva ihop med våra historiska erfarenheter. Vi

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

låter oss också inspireras av en del idéer som vi hämtat från både marxis-
tiska, feministiska och ekologistiska tanketraditioner.

Vi tror att det som är unikt med just vår ekonomiska politik, dvs. det som
skiljer oss från er andra, är försöket att kombinera de röda och de gröna
perspektiven. Ägaren av en strandtomt har ingen trovärdighet när han an-
vänder miljöskäl för att hindra andra att komma ned till vattnet. Den nöd-
vändiga omställningen av ekonomin kan bara klaras om den bygger på soli-
daritet.

Sverige behöver en ny regering, men det räcker inte med det. Det behövs
också ett nytt ekonomiskt tänkande, en ny ekonomisk politik och en ny mo-
ral. Ett något minskat ljugande i valrörelsen skulle vara en bra början.

Anf. 8 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Fru talman! Johan Lönnroth har frågat mig om vår ekonomiska politik.
Jag skall svara på några av de många frågorna. Till att börja med baseras
beräkningarna i vårt alternativ på de underlag som statliga verk och myndig-
heter har lämnat i sina anslagsframställningar. Det rör sig om Boverket, Ar-
betsmarknadsstyrelsen, Kommunförbundet och andra myndigheter som har
uppgett vad en stimulans av investeringar nu skulle ge i form av sysselsätt-
ning. Därutöver har vi gjort jämförelser med det makroekonomiska beräk-
nandet, som visar vad ett visst antal människor satta i arbete tillsammans
med en förändrad kapitalbeskattning ger i form av en sänkt sparkvot, vilket
därmed skulle bidra till en ökad privat konsumtion i vår försörjningsbalans.
Allt är noga redovisat, genomarbetat och helt öppet.

Att Johan Lönnroth hänger på den diskussion som Arbetsgivareför-
eningen och Moderaterna har startat för att misskreditera socialdemokratin
är i och för sig förvånande. Men om Johan Lönnroth har intresse av att ta
del av våra beräkningar står de till hans förfogande.

Jag har varit väldigt försiktig att delta i debatten om det är en ny teori eller
inte. Jag har den uppfattningen att det kanske trots allt inte är så fruktans-
värt komplicerat när det kommer till kritan. Det handlar om att vi måste
spara och arbeta samt att produktionen måste växa, om vi över huvud taget
skall kunna ta oss ur den situation som vi nu befinner oss i.

Att lansera en politik som bygger på snabba genombrott för ett nytt tän-
kande tror jag inte på. Därför är det alternativ som vi har lagt fram uppbyggt
på vår budgetprövning, satsning på investeringar och satsning på att sätta
människor i arbete. Det är en god socialdemokratisk politik. Gör gärna jäm-
förelser med Gunnar Sträng, det har jag ingenting emot.

Anf. 9 TALMANNEN:

Jag får erinra om de replikregler som gäller.

Anf. 10 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Fru talman! Jag skall gärna erkänna att det kan kännas litet knepigt att
föra fram en kritik som också har framförts av borgerliga ledarskribenter och
Svenska Arbetsgivareföreningen. Men frågan är för viktig och allvarlig för
att man skall tiga. Vi i Vänsterpartiet behöver också kritik. Vi skulle gärna
se att ni socialdemokrater granskade vårt budgetförslag och att ni talade om

huruvida ni hade kritiska synpunkter. Om vi inte vågar ta upp denna öppna
debatt av rädsla för att bli klappade på ryggen av högern, tror jag att vi har
väldigt svårt att utforma ett konkret och bra alternativ.

Göran Persson talade om kalkyler. Jag har tittat på sådana ganska länge.
Det är alltid så när man gör dessa kalkyler man måste erkänna den mycket
stora osäkerheten, dels om vad som styr människors spar- och konsumtions-
beteende, dels framför allt om hur lång tid det tar att få tillbaka pengarna i
form av dynamiska effekter.

Till sist svarade inte Göran Persson på frågan om kommunernas ekonomi.
Hur påverkas kommunernas ekonomi av att ni återställer grundavdraget?

Anf. 11 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Fru talman! Jag börjar med den avslutande frågan. I vårt budgetalternativ
har vi räknat med att den statliga kostnaden för att rädda grundavdraget är
korrigerad mot de merutgifter som drabbar kommunerna. Det är alltså hän-
syn tagen till den effekten. Det finns ett klart samband, därom råder inga
tvivel.

Johan Lönnroth sade i sin replik att det känns smärtsamt att gå i armkrok
med högern. Vi vet ju att Johan Lönnroth och hans parti har haft svårigheter
att ställa upp när det har gällt att fatta svåra beslut. Vänsterpartiet har varit
ett bräckligt stöd för socialdemokratin att luta sig emot. Efter att ha tagit del
av Vänsterpartiets ekonomiska resonemang tror jag inte att vi där i framti-
den kommer att kunna hämta något stöd för svåra och impopulära beslut,
som vi blir tvungna att ta. Det är lätt att tala om att man skall göra minskade
investeringar och minskade insatser på diverse utgiftsområden för att sedan
sänka skatter eller satsa på attraktiva objekt. Vi vet ju att Vänsterpartiet har
haft svårt att ställa upp när man har kommit till beslutstillfället.

Som jag tidigare sade är det viktigt att göra klart för våra väljare och för
de människor som vill ha en progressiv utveckling i det här landet att det i
grund och botten handlar om hårt arbete, sparande och en rättvis fördelning.
Jag tror att det är ett budskap som människor begriper och känner igen. Jag
hyser ingen som helst tveksamhet inför att gå ut i en valrörelse och slåss för
detta.

Anf. 12 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Fru talman! När det gäller kommunernas ekonomi finns det inte i den so-
cialdemokratiska motionen någon formulering som antyder att kommu-
nerna skall kompenseras för effekten av grundavdragets återställande. Men
jag förutsätter att det skall komma i någon form, om inte annat i samband
med kompletteringspropositionen i de socialdemokratiska motionerna.

De svåra besluten har Göran Persson och jag debatterat tidigare. Jag har
påmint om det som hände när Göran Persson var skolminister, då vi ställde
upp på ett för mitt parti oerhört svårt beslut. Vi har också ansträngt oss
mycket starkt i vår motion för att betona de grundläggande värderingar som
vi här är helt överens om. Det är arbetslösheten, som är den helt avgörande
frågan, och den rättvisa fördelningen som präglar hela vår motion.

Jag tycker, ärligt talat, att när vi nu verkligen anstränger oss för att räkna
rätt i våra motioner borde ni också jobba litet mer med att få ihop trovärdig-

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

heten, Göran Persson. Den brister på sina håll i era motioner. Jag tror ändå
att det skall vara möjligt för båda våra partier att enas om de grundläggande
dragen i den ekonomiska politiken - där är inte skillnaderna särskilt stora.
Men när det gäller den retoriska nivån är det en viss skillnad.

Anf. 13 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Den senaste tidens ekonomiska nyheter visar att ekonomin
utvecklas ungefär som vi förutsåg i finansplanen. Låt mig citera:

”Utsikterna för svensk ekonomi fortsätter att förbättras. Det är inte bara
utvecklingen av utrikeshandeln som är glädjande. Förbättringar sker också
inom de områden, där de största problemen finns. Den allt starkare svenska
kronan bidrar till att desarmera den inflationsbomb, som de höjda import-
priserna utgör. Den öppna arbetslösheten stiger inte längre och det statliga
budgetunderskottet börjar sakta minska.” Citatet är faktiskt inte, som man
skulle kunna tro, från finansplanen utan från ett nyhetsbrev från Östgöta En-
skilda Bank, denna vecka.

Ekonomin håller på att återhämta sig. Till och med Göran Persson har
övergivit talet om depression och backat från kravet på momssänkning.

Sedan finansplanen skrevs har den svenska kronan stigit rejält i värde,
samtidigt som de långa räntorna har fortsatt att gå ned. Kronan ligger fak-
tiskt nu på den nivå som de flesta trodde skulle gälla i slutet av detta år.

Kronans uppgång har medfört att hushållens köpkraft har stimulerats med
ca 5 miljarder kronor. Priserna blir på ett års sikt drygt 0,5 % lägre och på
litet längre sikt nära 1,5 % lägre. Det motsvarar en förstärkning av hushål-
lens köpkraft med 5 miljarder kronor i år och 12 miljarder kronor på sikt.
Pengarna räcker till mer.

5 miljarder kronor är mycket pengar. Det är mycket mer än effekten av
Socialdemokraternas förslag om grundavdrag, som för övrigt står i strid med
krisöverenskommelsen, vilket är ytterligare ett svek. Det skulle bara ge 3
miljarder kronor. På sikt ger den starkare kronan som sagt 12 miljarder kro-
nor i bättre köpkraft, dvs. fyra gånger mer än Göran Perssons förslag. Och
allt detta utan att försämra statsfinanserna! Tvärtom tyder den starkare kro-
nan på större förtroende för regeringen och politiken och gör det lättare att
få fram fler jobb. Inte nog med det. Kronans förstärkning innebär också att
den del av statsskulden som är upplånad i utländsk valuta på två månader
har minskat med 24 miljarder kronor.

Samtidigt leder kronförstärkningen till att tudelningen i ekonomin mins-
kar. Då minskar klyftorna mellan den inhemska delen och den utlandskon-
kurrerande delen. Detta bidrar till att skapa en mer balanserad uppgång och
ännu bättre förutsättningar för fler jobb.

Den öppna arbetslösheten har minskat varje månad sedan i juli förra året.
Då var den enligt AKU 9,6 %, och i december hade den sjunkit till 8,0 %.
Det är en minskning med nästan 100 000 personer. En del av minskningen
är säsongsmönster och en del motsvaras av ökade åtgärder av olika slag. Det
kan bli bakslag under enstaka månader framöver, men trenden går ändå åt
rätt håll. I januari i år varslades 4 300 personer, vilket var 1 100 färre än i
december. Det är 9 600 färre än för ett år sedan. Konkurserna minskar kraf-
tigt medan antalet lediga platser ökar. Därmed, fru talman, kan också Göran

Perssons myckna tal om att regeringen väntar till 1996 av verkligheten för-
passas dit där det hör hemma: avdelningen för osann demagogi.

Allt detta är bra, men självfallet räcker inte utvecklingen. Det måste ska-
pas ännu fler nya jobb, så att arbetslösheten kan fortsätta att sjunka. Det
krävs att vi fortsätter med strukturreformer och med budgetsanering, annars
kan inflationsspöket snabbt komma tillbaka och med det högre räntor och
en svagare krona, som försämrar hushållens köpkraft och driver upp stats-
skulden. Jobben skulle då bli färre, arbetslösheten större och välfärden ho-
tas.

I förra veckan presenterades småföretagsbarometern. Optimismen stiger
bland Sveriges småföretag. För första gången sedan 1988 funderar de fak-
tiskt på att öka sysselsättningen. Chanserna till fler jobb i de mindre företa-
gen är goda, men det förutsätter en företagarvänlig politik.

Att återinföra krångliga arbetsrättsregler och orättvisa skatter ger defini-
tivt inte fler jobb i småföretagen. Tvärtom hotar Göran Perssons förslag de
nya jobben.

Fru talman! Det har nyligen kommit några rapporter som har stor bety-
delse för den svenska ekonomin, för jobben och för välfärden. Konsekvens-
utredningen om de samhällsekonomiska effekterna av olika relationer till
Europeiska unionen är en både pedagogisk och mycket läsvärd rapport. Ut-
redningen visar att varje alternativ har både fördelar och nackdelar. Men
slutsatsen är klar: Tillväxten, tryggheten och jobben vinner på ett svenskt
medlemskap i EU.

Utredningen slår fast att utanförskap ger en markant sämre utveckling av
investeringarna. Den visar övertygande att medlemskapet ger både större
volym investeringar och en bättre kvalitet på investeringarna. Skall Sverige
få de högteknologiska, kunskapsintensiva investeringar som ger välbetalda
jobb måste vi ingå i den inre marknaden till hundra procent. Något annat
duger inte.

Svenskt EU-medlemskap är faktiskt särskilt viktigt för de mindre företa-
gen - de stora är ju redan etablerade på kontinenten. Det är, som jag
nämnde, i de mindre företagen som de nya jobben finns.

På längre sikt innebär EU-medlemskap enligt nästan alla bedömningar
mer tillväxt och tryggare välfärd. Men frågan har stor betydelse även på kort
sikt. Mer investeringar är också mer efterfrågan som ger fler jobb. Det går
vi miste om vid ett utanförskap. Ett nej till EU skulle också medföra en risk
för högre räntor och fortsatt hög eller ännu högre arbetslöshet. Detta skulle
genast märkas för hushållen och för statskassan.

Man kan med olika exempel räkna ut vad det betyder. En procentenhets
högre ränta skulle öka kostnaden för statsskulden med 5-10 miljarder kro-
nor per år - ökade utgifter i budgeten. En procentenhets högre arbetslöshet
jämfört med jobb i privat sektor kostar 8-9 miljarder kronor per år för stats-
kassan, utöver de negativa sociala kostnaderna. Så även om EU:s medlems-
avgift är hög kan ett ja till EU därför redan på kort sikt vara bättre för stats-
budgeten än ett nej.

Sverige tänker inte betala den fulla medlemsavgiften från första stund. Vi
kräver infasning, som det så vackert heter, där avgiften är lägre i början och
sedan successivt ökar. Jag har under de senaste veckorna talat med flera av

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

mina kolleger i de nuvarande medlemsländerna om just Sveriges krav på in-
fasning av medlemsavgiften. Vissa är förvisso mer förstående än andra. Det
ligger i jobbet som finansminister att vilja ha så mycket pengar som möjligt
från andra. Men de vill också ha bra medlemmar med en sund ekonomi. De
inser att vår budgetsanering skulle försvåras av en plötslig, stor ny utgift. Det
ligger även i deras intresse att vår budgetsanering går bra, utan ränteupp-
gångar och fladdrande växelkurs. Jag är alltså optimist i fråga om att få gehör
för vårt krav på infasning av medlemsavgiften.

Sverige behöver nya jobb, och vi behöver investeringar i privata företag.
Därför är det förödande att Sveriges största politiska parti ännu inte tagit
ställning i denna den största politiska framtidsfrågan. Det spelar ingen roll
hur mycket investeringsstimulanser Göran Persson föreslår så länge social-
demokraterna inte kan tala klartext om medlemskap i EU. Den senfärdighe-
ten kostar många arbetslösa jobbet.

Fru talman! Den andra utredning som jag vill beröra är OECD:s Sverige-
rapport som kom i måndags. Den är ett starkt stöd för regeringens ekono-
miska politik.

OECD skriver att regeringen och Sverige är på rätt väg. Mycket har uträt-
tats de senaste åren.

Rapporten ger den tidigare socialdemokratiska regeringen ett svidande
underkännande för 1980-talets finanspolitik. Att den offentliga sektorn un-
der några år visade överskott beror enligt OECD enbart på att ekonomin
var överhettad och på några tillfälliga faktorer, t.ex. engångsskatten på pen-
sionssparande. Överhettningen och de tillfälliga skatteökningarna dolde ett
underskott.

OECD säger också att mycket återstår. Saneringen av de offentliga finan-
serna måste fortsätta under de kommande åren. Det är därför mycket be-
klagligt, skriver OECD, att det inte längre finns politisk samling kring detta.
Jag kan bara instämma. Socialdemokraternas ekonomiska motion innehåller
inte ens ett embryo till ett saneringsprogram. T.o.m. Aftonbladet har note-
rat och beklagat detta.

Budgetförslaget i s-motionen för nästa budgetår innebär inte någon för-
stärkning, som Göran Persson påstår. Det ser ut så på grund av vad man
möjligen skulle kunna kalla kreativ bokföring. I själva verket innebär det
socialdemokratiska förslaget ett mycket större underskott än finansplanen.
En multiplikator, eller s.k. dynamiska effekter, på ungefär åtta skulle ha fått
inte bara Keynes utan med stor säkerhet även Gunnar Sträng att vända sig
i sin grav. Var är det långsiktiga saneringsprogrammet? Varför har ni inte
lagt fram ett sådant? Vågar ni inte?

När det gäller reformeringen av socialförsäkringarna och den offentliga
sektorn konstaterar OECD att många viktiga steg har tagits de senaste åren,
och att resultaten uppmuntrar. Men vi får inte vila på lagrarna, skriver
OECD. Att åter höja ersättningarna till 90 % går inte för sig. Ändå såg jag
att Ingvar Carlsson i går sade att höjd a-kassa möjligen inte går nu, men
ganska snart. Jag förstår uttalandet mot bakgrund av det svek som många
upplever när Socialdemokraterna nu plötsligt accepterar det som bara för
några månader sedan kallades för klasskampspolitik och katastrof. Men

Göran Persson är ju ekonomisk talesman. Han vet att vi inte har råd, vare
sig nu eller sedan. Det är oärligt att luras, Göran Persson.

OECD pekar också på hur viktigt det är att pensionssystemet reformeras.
Det nyligen framlagda pensionsförslaget är därför ett viktigt steg i rätt rikt-
ning. Det står också i OECD-rapporten att möjligheterna till evig rundgång
mellan a-kassa och åtgärder måste upphöra och att ingångslönerna måste
vara flexibla för att man skall kunna minska ungdomsarbetslösheten. Allt
detta är i linje med regeringens uppfattning, men på tvärs med Socialdemo-
kraternas. När Göran Persson citerar OECD-rapporten med gillande har
han antingen inte läst rapporten eller inte förstått innehållet.

Fru talman! Under de senaste två och ett halvt åren har regeringen lagt
grunden för en uthållig ekonomisk tillväxt. Nu måste vi bygga vidare, så att
tillväxten fylls med rätt innehåll: nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghets-
system.

Vi behöver inte en stark tillväxt för att avhjälpa brist på prylar i det här
landet. Men vi lider brist på riktiga jobb, och många enskilda människor
känner en brist på trygghet. Det är det vi måste råda bot på.

Det är inte heller så, som en del ekonomer menar, att trygghet och tillväxt
står emot varandra. Tvärtom: de är starkt beroende av varandra. Utan till-
växt finns det ingen bas för trygghetssystemen. Om trygghetssystemen rase-
ras ökar osäkerhet och sparande ytterligare, och vi kan spana i stjärnorna
efter tillväxten.

Trygghet och tillväxt går alltså väl att förena. Att klara det på ett bra sätt
är 1990-talets stora utmaning. Det kräver att alla tar ett ansvar. Många av
de beslut som krävs är besvärliga och motsatsen till oppositionspartiers väl-
jarfrierier. Icke desto mindre måste de tas.

Problemen, fru talman, är stora; många har ordat om dem. Men möjlighe-
terna är också stora. För att ta till vara möjligheterna, skapa massor av nya
jobb och tryggad välfärd, måste vi fortsätta att angripa problemen på det sätt
som regeringen gör.

Anf. 14 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Fru talman! Finansministern sade att det var nödvändigt med ytterligare
åtstramning och besparing. I mitt anförande frågade jag hur vårdnadsbidra-
get rimmar med den typen av uttalande. Hur är det finansierat? Hur kan
man lägga fram en ny reform som bara bygger på underskottet? Svara på
det.

Jag frågade också om regeringen tänkte dra tillbaka förslaget om de 300
plus 150 ersättningsdagarna i a-kassesystemet. Jag fick inte något svar på den
frågan heller. Däremot fick jag ett svar som åberopade OECD:s resonemang
i den frågan. Om man skall följa OECD i den delen, måste jag uppfatta det
så att regeringen tänker lägga fram förslaget under våren. Med tanke på de
rykten som går tror jag att det vore bra om finansministern kunde skingra
slöjorna något. Kommer regeringen att lägga fram förslaget eller inte?

Det är en viktig fråga, eftersom det handlar om oerhört många människor.
Detta är ett systemskifte i ordets egentliga mening. Om regeringen lägger
fram förslaget kommer vi snart att ha hundratusentals människor som stäm-
plar ut ur a-kassorna och hänvisas till socialbyråerna. I vissa kommuner

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 58

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

måste de först göra sig av med sina tillgångar innan de är berättigade till soci-
albidrag. Om det är det finansministern menar när hon säger att hon skall
gå vidare med besparingar, är det viktigt att tydliggöra det. Vi har då en poli-
tisk strid framför oss under våren.

Anne Wibbles resonemang att kronan går upp och att vi är inne i en positiv
spiral är en analys som vi nog alla kan dela uppfattningen om, men vi hörde
inte Anne Wibble ta åt sig äran av att kronan föll, vilket var ett direkt resultat
av hennes egen misslyckade politik. Från botten går vi uppåt. Vi skall
komma ihåg varför vi startar på en så låg nivå som vi gör.

Anf. 15 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jag skall ge några svar. Vårdnadsbidraget har vi diskuterat
många gånger tidigare. Det är en omfördelning av utgifter. Bland nästan
1 000 poster måste man självklart kunna göra omfördelningar. I regeringen
har vi inte samma uppfattning som Socialdemokraterna om vad som är allra
viktigast bland de 1000 poster som Socialdemokraterna lämnade efter sig.
Vi gör ändringar för att uppfylla våra uppfattningar om rättvisa och valfrihet.

Göran Persson andas mycket stor motvilja mot den förändring i reglerna
för a-kassa som lades fram redan förra hösten. Jag vill bara konstatera att
grundinslaget i förändringen är att göra arbetslöshetsförsäkringen till en all-
män försäkring som gäller alla. Det skulle vara intressant att höra Göran
Persson argumentera för att det vore fel. Det är ju det ni säger när ni går
emot våra förslag på den här punkten. Jag vill påminna Göran Persson om
att det inte är inräknat några besparingar i de förslagen. Tvärtom innebär
det förhållandet att alla omfattas av förslaget och att utgifterna till att böija
med blir något större.

Jag noterar också, fru talman, att Göran Persson inte svarade på någon av
mina frågor. Han vågar inte upprepa att den socialdemokratiska budgeten
är starkare, eftersom han vet att det är en bluff. Han vågar inte svara på
frågan om den långsiktiga saneringen. Vart har den tagit vägen? Göran Pers-
son vet att den antingen innehåller otrevliga saker eller inte finns.

Anf. 16 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Fru talman! Det var intressanta besked som finansministern gav. Jag
måste tolka Anne Wibbles svar om de 300 plus 150 dagarna så att regeringen
icke kommer att lägga fram det förslaget under våren. Hon glider undan från
ett klart ja eller nej på den frågan genom att ta upp frågan om a-kassorna
skall vara statliga eller som hittills privata, i den meningen att de har hante-
rats av fackföreningarna.

Var vi står i den ideologiska frågan vet Anne Wibble. Det är ingen tvekan
om den debatten. Det nya i det här resonemanget är att Anne Wibble skall
svara på frågan om regeringen tänker dra tillbaka de 300 plus 150 dagarna
och utstämplingsrisken. Människor får gå från en tillvaro där de har haft en
något så när god ekonomisk trygghet via a-kassan till ett system där de får
vända sig till en socialbyrå. De får kanske börja med att göra sig av med
villan, bilen och sommarstugan, som för många som har blivit arbetslösa till-
hör det som de har vant sig vid att ha. Det är det systemskiftet som ligger

i de 300 plus 150 dagarna och som har mött en sådan oerhörd vrede ute i
landet.

Nu förstår jag av Anne Wibble att detta förslag mycket väl kan komma
att dras tillbaka under våren. Om jag har missförstått detta, svara då ett klart
ja om att regeringen tänker upprepa det förslaget! Det är oerhört viktigt.

Om det är 1 000 utgiftsposter som ni har rört er med för att få ihop de 3
miljarderna till vårdnadsbidraget, kan inte Anne Wibble då vara så hygglig
mot riksdagens finansutskott att hon skickar över en sammanställning av
varifrån de 3 miljarderna har tagits, så att vi ser hur det är finansierat?

Hittills har jag bara fått det svaret av Anne Wibble att det ligger i budget-
underskottet. Detta är naturligtvis fullständigt omöjligt att acceptera. Vi
kommer att vara tvungna att pressa ned kostnaderna. Det råder inget tvivel
om att vi har lagt fram ett förslag som har ett starkare saldo än regeringens.
Men det räcker inte, och det är vi överens om. Vi kommer att få ett 1990-
tal som innebär oerhört stora påfrestningar, och då skall bördorna fördelas
rättvist.

Anf. 17 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Förslaget om arbetslöshetsförsäkringen står på propositions-
listan, och det kommer att framläggas ett sådant förslag.

Jag noterar att Göran Persson fortfarande inte har någon argumentation
att sätta emot. Han vet att det socialdemokratiska budgetförslaget bygger
på, mycket vänligt beskrivet, en kreativ redovisning, därför att det i verklig-
heten är många miljarder kronor svagare än regeringens. Det långsiktiga
programmet lyser med sin totala frånvaro.

Det är också mycket märkvärdigt att den socialdemokratiska politiken,
som ju påstår sig vara för flera jobb i den privata sektorn - det har stått i
tidigare motioner - vill få fram dessa nya jobb genom att återgå till 80-talets
straffbeskattning av mindre och medelstora företag. Det är utomordentligt
egenartat att man kan föreslå sådant.

Om de socialdemokratiska förslagen skulle komma att genomföras, hand-
lar det faktiskt i praktiken om betydligt ökande skatter på nya jobb. Det le-
der i praktiken till färre investeringar i Sverige och färre jobb, i synnerhet i
de mindre och medelstora företagen. Det blir, Göran Persson, högre arbets-
löshet. Det är en dålig politik.

Anf. 18 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Fru talman! Finansministern talade om EU-konsekvensutredningen. Där
sägs det i en förhållandevis säker kalkyl att det skall kosta den svenska sam-
hällsekonomin 19 miljarder kronor netto att vara medlem. Man för ett oer-
hört abstrakt resonemang om att medlemskapet skall skapa stabilitet, och
sedan ägnar man sig åt någonting som vi verkligen kan kalla kreativ bokfö-
ring. Som av en händelse råkar denna stabilitet ge något mer än 19 miljarder
i ökade utlandsinvesteringar i Sverige.

Jag hävdar att det skulle vara ett sammanbrott för svenskt utredningsvä-
sende om det är så att regeringen kommer att hävda och använda dessa siff-
ror i sin propaganda inför EU-omröstningen.

Sverige har i dag ett av världens mest generösa beskattningssystem för

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

företag och kapitalägare. Förra året talade åtminstone finansministern något
om behovet av eftervård efter devalveringen. Det hörde vi inte ett ord om
nu. Är inte finansministern det minsta oroad över utsikterna av en ny speku-
lationsbomb och övervinster?

Anf. 19 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jag brukar ofta prata om eftervård av deprecieringen, och jag
har gjort så även i dag, även om sambandet kanske inte har varit tydligt för
Johan Lönnroth. Det handlar om att se till att priserna inte börjar öka i Sve-
rige. Då skulle vi återigen hamna i den spekulationskarusell som blev följden
av den socialdemokratiska bristen på eftervård efter 1982 års devalvering.

Johan Lönnroth tar upp medlemsavgiften och utgifter och intäkter för sta-
ten respektive samhället för EU-medlemskapet. Som Johan Lönnroth
mycket väl vet är alla siffror om framtiden behäftade med någon osäkerhet.
Medlemsavgiften hör väl till det något mindre osäkra i en osäker framtid,
men inte heller den går att beräkna på kronan när.

Vi vet i synnerhet ännu inte exakt hur våra krav på infasning och successiv
betalning kommer att få gensvar. Det är självklart att vi måste få en viss in-
fasning, men vi kan inte veta exakt hur stor betalning som infaller varje bud-
getår. Därför var jag mycket noga med att inte poängtera någon prognosbe-
dömning utan att ge exempel på saker som man vid ett utanförskap går miste
om i fråga om intäkter, efterfrågan och investeringar.

Man får vid ett utanförskap kostnader över statsbudgeten - där medlems-
avgiften skall betalas - med högre räntor och högre arbetslöshet. Det finns
mycket tydliga siffror, men den exakta summan kan vi inte veta, och jag hop-
pas att vi slipper att få veta den. Vi måste bli medlemmar, för jobbens skull.

Anf. 20 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Fru talman! Det går utmärkt bra, finansministern, att måla upp ett scena-
rio där den europeiska unionen har hamnat i handelskrig med USA och Ja-
pan och där ett medlemskap för Sverige skulle leda till ett utflöde av kapital
från Sverige till EG-länderna. Man kan beskriva ett sådant scenario.

Det är också så att svensk kapital- och företagsbeskattning är mer gynn-
sam i dag än i EU genomsnittligt. Siffrorna och utredningen som kreativt
skall skapa intrycket att det lönar sig med ett svenskt EU-medlemskap är en
bluff, finansministern.

I dag avskedas många människor i kommuner och landsting. De flesta är
kvinnor. Min sista fråga är: Är finansministern det minsta oroad? Vilka ini-
tiativ tänker finansministern ta för att åtgärda den oerhört allvarliga situa-
tion som håller på att utvecklas i landets kommuner, inte minst inom sjukvår-
den och skolan? Vad tänker regeringen göra? Katastrofen är inte långt
borta.

Anf. 21 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Man kan förvisso, Johan Lönnroth, beskriva även hemska
scenarier för den svenska ekonomiska utvecklingen, för jobb och välfärd,
avseende ett läge där vi är medlemmar i Europeiska unionen. Ett sådant sce-
nario skulle t.ex. med sannolikhet besannas i Sverige, om den politik som

Johan Lönnroth och Socialdemokraterna förespråkar kom att genomföras.
Då skulle inte ett medlemskap räcka för att rädda jobb och välfärd.

Det är inte så enkelt att medlemskapet löser alla våra problem, utan det
måste självfallet kompletteras med en bra inhemsk ekonomisk politik. Det
har självfallet stor betydelse för jobben och välfärden i Sverige vad vi gör
här och vilka beslut som fattas i Sveriges riksdag.

I fråga om den kommunala situationen och läget inom sjukvården ber jag
av brist på tid att få hänvisa till Bengt Westerbergs anförande i kammaren i
går, där detta gicks igenom ganska noga.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att Johan Lönnroth i sitt första
inlägg frågade huruvida man nu överväger, som han tyckte, en mängd kons-
tiga idéer som diskuteras av ekonomer inom OECD och IMF och på alla
möjliga andra håll. Jag tror, fru talman, att det faktiskt är så i Sverige och i
andra länder att vi måste överväga och diskutera litet av vaije av alla de idé-
typer som förs fram i diskussionen. Jag tror inte att någon av dessa idéer
löser alla problem, utan man måste gå igenom och analysera litet grand här
och litet grand där för att verkligen få fram den starka ekonomi som ger job-
ben och den tryggare välfärden.

Anf. 22 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Fru talman! OECD-rapporten ger väl inte något starkt stöd för regering-
ens politik för sanering av svensk ekonomi. Jag skulle vilja fråga finansminis-
tern vad hon säger till de unga människor som kommer att få ärva en gigan-
tisk statsskuld. Hur ser finansministern på nästa möte med en lågkonjunktur,
där statsskulden blir bortåt dubbelt så stor som i dag? Och slutligen: När
kommer vi att få en budget i balans?

Anf. 23 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Till de unga människor som får ärva en alltför stor statsskuld
säger jag faktiskt att det var en evig tur att inte fler röstade på Ny demokrati.
Ny demokrati har i och för sig i ord fört fram en förfärlig mängd s.k. bespa-
ringsförslag, dock i flertalet fall oerhört konstiga och ogenomförbara utifrån
de värderingar som vi har i den svenska riksdagen.

Det konstiga är, att när de konkreta förslagen diskuteras och man har möj-
lighet att med socialdemokratins och Vänsterpartiets hjälp få igenom olika
saker, handlar det alltid om större offentliga utgifter eller om mindre statsin-
komster, vilket minskar möjligheterna till budgetsanering. Jag tycker att
Dan Eriksson i Stockholm skulle se om sitt eget hus innan han börjar tala så
som han gör.

Jag har svarat tidigare i någon debatt på frågan när vi får en budget i ba-
lans, och jag kan hänvisa till det. Det framgår av saneringsprogrammet att
underskotten måste betas av successivt under 9O-talet. Detta är helt centralt
från den utgångspunkten att vi skall få fram en stark ekonomi, som ger oss
de jobb och de trygga försäkringssystem samt den offentligt finansierade
sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg osv. som har varit och kommer att vara
grunden för en bra svensk ekonomisk utveckling framöver.

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Anf. 24 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Fru talman! Jag är inte bortskämd med att få bra svar från finansministern.
Jag brukar inte få något svar alls i det första replikskiftet. Men jag tycker att
det här svaret var litet väl långt under lågvattenmärket. Jag tycker att det
borde vara under en finansministers värdighet att svara på det sättet i Sveri-
ges riksdag.

Jag tycker inte heller att jag fick riktiga besked i mina frågor. Men låt mig
ändå gå vidare.

Finansministern sade att våra besparingsförslag inte är genomförbara.
Nej, det beror på att vi är ensamma om dem. Att de inte är i finansministerns
smak betyder ju inte att de i och för sig är ogenomförbara. Då är min fråga:
Skulle Ny demokratis budgetalternativ, med stora budgetförstärkningar, vid
ett genomförande - även om finansministern nu inte tycker om det - leda till
större förtroende för den ekonomiska politiken, stärka kronan ytterligare,
minska inflationsoron, möjliggöra räntesänkningar och därmed skapa rik-
tigajobb?

Anf. 25 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Min kommentar är: Tack och lov är Ny demokratis förslag till
besparingar i biståndet och i flyktingpolitiken inte genomförbara, eftersom
ni står så isolerade med era värderingar. Det är en styrka för det svenska
samhället att ni är så isolerade. Den värderingsgemenskap som bygger på
solidaritet med människor som har det sämre, även i områden utanför Sveri-
ges gränser, är en mycket viktig grund för ett öppet och tolerant samhällskli-
mat. Det är mycket angeläget att vi har kvar det i Sverige.

Jag vill vidare bara konstatera att Dan Eriksson i Stockholm inte hade nå-
got att anföra mot skillnaden mellan era många ord om minskade utgifter
och om besparingar och hur ni tillämpar möjligheten att få till stånd beslut
här i riksdagen. När ni kan förena er med socialdemokratin och Vänsterpar-
tiet handlar det om att öka statens utgifter eller att minska statens inkomster,
vilket försämrar den statsfinansiella situationen. Det är verkligen att sitta på
två hästar. Till det som Ny demokrati har gjort sig känt för hör ju att man
har röstat mot sin egen politik.

Anf. 26 LARS TOBISSON (m):

Fru talman! Till den allestädes frånvarande Allan Larsson skulle jag vilja
hälsa: Nu har det vänt! Det omslag som skett i den ekonomiska utvecklingen
under den senaste tiden har varit osedvanligt kraftigt. Det kan beläggas med
statistik avseende orderingång, utrikeshandel m.m., men faktiskt också med
statistik hämtad från arbetsmarknaden: färre varsel och konkurser, fler le-
diga platser. Än mer markant är ändå den förändring av stämningsläget som
inträffat. Allt flera svenskar tror allt starkare på en ljusare framtid för Sve-
rige och dem själva.

Redan i riksdagens ekonomiska debatt i december varnade jag för de in-
flationsrisker som en plötslig köpfest skulle föra med sig. Det är alltid svårt
i den ekonomiska politiken att i tid motverka att ett omslag urartar till ett
överslag. De senaste veckornas händelser har för mig understrukit betydel-
sen av att ta till vara de ytterligare besparingsmöjligheter på den offentliga

utgiftssidan som kan föreligga. Den breda enighet som vunnits om att sänka
kompensationsnivån i föräldraförsäkringen kommer utöver den planerade
finansieringen för vårdnadsbidraget och bör därför användas till att minska
budgetunderskottet. På samma sätt bör man förfara med de medel som AMS
inte förmår förbruka av sina anslag.

Jag förstår att det har varit svårt för Socialdemokraterna att nu när vi går
mot bättre tider skriva ihop en motion som skall finna så mycket elände som
möjligt att lasta regeringen för. Men även med beaktande av denna kompli-
kation måste jag beteckna årets ekonomisk-politiska motion från det stora
oppositionspartiet som ett bedrövligt aktstycke. I den mån det där förekom-
mer något alternativt program, så är det av hokus-pokus-karaktär. Man hö-
jer skatter och lämnar bidrag till investeringar, och - simsalabim - når redan
nästa år långt över de 4 % i tillväxt som man på annat håll i motionen bedö-
mer som omöjligt för regeringen att få till stånd ens mot slutet av 90-talet.
Det är alltid trevligt med skapande fantasi, men tyvärr medför sådana här
glädjekalkyler svårigheter för en seriös debatt.

Redan analysen av orsakerna bakom krisen är oförsvarligt tunn, lika tunn
som den blivande finansministern in spe varit i sin ekonomiska argumenta-
tion här i dag.

Sparandets roll i ekonomin - och inte minst dess fördelning mellan offent-
ligt och privat sparande - utgör en avgörande ideologisk skiljelinje mellan
ett borgerligt och ett socialistiskt synsätt. Jag ser det förhållandet att hus-
hållssparandet i Sverige nu nått upp till en genomsnittlig europeisk nivå som
en förutsättning för återgång till en sunt fungerande marknadsekonomi.
Men för en rättroende socialdemokrat är det naturligtvis en styggelse. Den
förändringen försvårar möjligheterna att manipulera företagsamhetens vill-
kor och människors liv. Det är betecknande att det i motionen åter talas om
aktiv näringspolitik. Den som var med under de mest radikala åren efter
1968 kommer ihåg att med detta uttryck menas planhushållning.

Det finns skäl att vara tacksam över att Socialdemokraterna inte kommer
tillbaka med det förslag om sänkt moms som man så sent som för en dryg
månad sedan röstade för här i kammaren. Det får ses som ett erkännande
av att man nu insett att den sortens efterfrågestimulans, som faktiskt inte
skulle ha trätt i kraft förrän nästa månad, skulle slå alldeles fel.

Likaså är det ett intressant utslag av realism när Socialdemokraterna god-
tar åtskilliga av regeringen redan beslutade eller nu föreslagna besparingar,
t.ex. den sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen som
förra året föranledde så högljudda protester.

Men så långt som till att avstå från att styra och subventionera investe-
ringar har inte omprövningen gått. Med regeringens politik förutses närings-
livets investeringar växa med 9 % i år och 12 % nästa år. För industrins del
är motsvarande siffror 17 respektive 22 %. Ändå fortsätter Socialdemokra-
terna att förespråka direktavskrivningar av maskininvesteringar med 70 %.
Det innebär en kortsiktig likviditetsförstärkning för särskilt verkstads- och
processindustrin, som redan dunkar och går och som planerar kraftigt
ökande investeringar detta bidrag förutan. För statsbudgeten blir resultatet
dock en avsevärd försvagning, just nu när alla krafter bör sättas in på att
reducera underskottet.

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Samma slappa finanspolitiska betraktelsesätt är man beredd att anlägga
på subventioner till byggsektorn. Men en återgång till den politik som tidi-
gare drev fram överinvesteringar i bostäder och offentliga lokaler är defini-
tivt fel signal i nuläget. Byggbranschen inrymmer onekligen effektiva på-
tryckare med ett fack som ligger på hos vänsterpartierna och byggmästare
och trähusfabrikanter som driver på högeröver. Men även inom denna sek-
tor måste man vänja sig vid sunda produktionsförhållanden utan subventio-
ner. Och det bästa stöd den kan få är sänkta räntor. Det kan uppnås med
regeringens program för bekämpning av inflationen och sanering av de of-
fentliga finanserna. Men hotet om socialdemokratisk stimulanspolitik verkar
i motsatt riktning.

Vad menar förresten Göran Persson med en djärvare penningpolitik? Det
är en retorik som borde ha gått i graven med det gamla året. Att i dagens
läge kraftigt sänka den korta räntan är inte djärvt - det är dumdristigt, ja,
rent av dumt. Följden blir obönhörligen ökade inflationsförväntningar och
stigande långa räntor, vilket direkt går ut över investeringarna och därmed
möjligheterna att få till stånd de nya företag som skall ge oss jobb i framti-
den.

Det finns tvärtom anledning för Riksbanken att vara försiktig med att
sänka marginalräntan för att med en stärkt krona motverka latenta infla-
tionsimpulser och för att stärka tilltron till konsekvensen i den ekonomiska
politiken, vilket bäddar för en gynnsammare ränteutveckling på sikt.

Ett traditionellt inslag i Socialdemokraternas ekonomiska program inför
valet är givetvis höjda skatter på sparande, riskkapitalbildning och vad man
kallar höga inkomster, vilka numera tydligen anses börja vid knappt 200 000
kr. Förstår ni inte att sådana åtgärder måste motverka de syften ni säger er
eftersträva med era investeringsstimulanser? Hur man med höjda skatter på
sparande och extra arbetsinsatser skall kunna skapa nya jobb och ökad väl-
färd har för mig alltid varit en olöslig gåta.

Det ena stora hotet mot den gynnsamma ekonomiska utvecklingen som
regeringen fått i gång i Sverige är risken för ett socialdemokratiskt maktöver-
tagande efter valet i höst. Även socialister erkänner numera att kapital och
företagande lätt rör sig över gränserna. Inför perspektivet av höjda skatter
och försämrat näringsklimat hamnar de satsningar som ger nya jobb utanför
vårt land.

Det för mig över till det andra stora hotet. Det är att Sverige inte skulle
vinna medlemskap i EG. Det främsta resultatet av Konsekvensutredningens
arbete är just slutsatsen att inte ens EES-avtalet räcker för att förmå svenska
och inte minst utländska företag att investera i Sverige. För det krävs det att
vi vinner status av full medlem.

Mot denna bakgrund har Socialdemokraterna länge varit förbluffande
passiva i opinionsbildningen. Från Göran Persson har det knappt hörts ett
ljud. Ingenting sägs heller i motionen om betydelsen av ett EG-medlemskap
för Sveriges ekonomiska utveckling. Likadant är det i Göran Perssons anför-
ande i dag. Han säger inte ett ord om denna den viktigaste ekonomiska frå-
gan.

De förslag som läggs fram tyder numera på en avsikt att låta vårt land gå
sin egen väg. Göran Persson må gärna kalla det ett socialistiskt projekt, men

vill han här och nu deklarera sin avsikt att hjälpa Ines Uusmann att föra in
Sverige i det europeiska samarbetet?

Fru talman! Göran Persson har själv karakteriserat sin motion som inne-
hållande klassisk socialdemokratisk politik. Ja, nog är det traditionellt alltid,
att socialdemokrater höjer skatter och försöker styra näringslivet med sub-
ventioner. Men därmed blir också den traditionella frågan obesvarad. Hur
kan ni tro att den politik som förde oss in i krisen också skall kunna visa
vägen ut ur den? Frågan väntar så mycket mera på sitt svar som regeringens
politik redan visat sig kunna vända nedgången och ge medborgarna en stark
framtidstro.

Anf. 27 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Fru talman! Vi har hört arkitekten bakom Ny start för Sverige, den man
som tillsammans med Anne Wibble bär ansvaret för den djupa ekonomiska
kris vi sitter i och den kraftfulla åtstramning som skedde i den nedåtgående
konjunkturen. Det ansvaret skall Lars Tobisson inte fly från. Det är klart att
han föredrar att diskutera något annat än den regeringsperiod som han själv
aktivt varit med och bidragit till. Moderaternas insatser i den här regeringen
har bidragit till att skärpa motsättningarna i Sverige.

Jag ställde en fråga till Anne Wibble förut om förmögenhetsskatterna. Jag
kan ju ställa den till Lars Tobisson, som troligen är direkt personligt berörd
av förslaget. I vilken mening tror Lars Tobisson att detta återförenar och
samlar Sverige? Är det rimligt att de 10 % av hushållen som är bäst bemed-
lade nu skall få 2 miljarder till i skattesänkning och resterande 90 % får bud-
skapet att de skall spara och hålla igen? Det är ju den politiken ni driver.
Det är den politiken ni beskriver när ni står i talarstolarna och talar om vad
som väntar svenskarna i Europa. Det är därför Lars Tobisson är ett av de
största hoten mot ett svenskt EG-medlemskap.

Vi som ser EU som en möjlighet att gå in och arbeta för full sysselsättning
och rättvis fördelning utifrån våra värderingar möter ofta människor som sä-
ger: Titta på Moderaterna! De beskriver det svenska systemskiftet som nöd-
vändigt för att vi skall gå med i EU.

Lars Tobisson och Carl Bildt har bidragit till att vända den svenska EU-
opinionen i negativ riktning. När vi ansökte om medlemskap var folk posi-
tiva. Sedan Tobisson tog hand om argumentationen har de negativas skara
kommit i majoritet. Det är ett stort ansvar han tar. Det råder ingen tvekan
om var felet i debatten ligger.

Anf. 28 LARS TOBISSON (m) replik:

Fru talman! Låt mig påminna Göran Persson om att huvudargumentet
mot mig från socialdemokratiskt håll är att jag inte betalar skatt. Att jag
plötsligt skulle bli berörd av förmögenhetsskatten var allt ett skott på måfå.

Men trots att jag alltså inte personligen är berörd anser jag att det är
mycket viktigt att vi vidhåller de förändringar som har skett i beskattningen
av sparande i Sverige. De är förutsättningen för att kapital stannar i Sverige
och ger upphov till de investeringar som behövs för att vi skall få flera före-
tag, framför allt i den privata tjänstesektorn, som kan ge de jobb som vi arbe-
tar för att få till stånd. Ni kommer att driva bort investeringarna ur vårt land

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

med er grumliga analys och framför allt genom att inte tala klarspråk om
betydelsen av medlemskap i EG och också genom att vidhålla en lågskatte-
politik.

När det gäller medlemskap i EG är det inte någon utväg att stå utanför,
vilket man får en känsla av att Göran Persson innerst inne tycker när han
skall återskapa den svenska folkhemsmodellen. Med de förutsättningar som
då råder i det gränslösa Europa kommer det att vara ännu mer nödvändigt
att sänka kostnadsläget i Sverige och rätta till skatteförhållandena, om vi ut-
över andra svårigheter skall ha gränshinder att passera på väg ut i Europa.

Jag skulle vilja fråga Göran Persson om en formulering i motionen. Det
står att en socialdemokratisk regering kommer att utforma en ny skattere-
form. Jag trodde att ni skulle bilda regering tillsammans med ett annat parti,
t.ex. Folkpartiet.

Anf. 29 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Fru talman! Vi bjuder in alla som vill vara med och formulera en skattepo-
litik som bygger på den uppgörelse vi träffade med Folkpartiet. Vi tyckte att
det var en bra reform. Den var rationell och hade uppbackning från närings-
livet, och den vilade på rättvis beskattning vad gäller arbete och kapital. Vi
vill tillbaka dit. Därom råder ingen tvekan.

Tobisson talar om att han inte är berörd av dessa skatter. Förlåt! Jag
glömde bort att det var för avdragen och inte uppdragen som Lars Tobisson
var berömd. Men det förtar inte det principiella i min kritik. Han blir mig
svaret skyldig.

Vi har sänkt kapitalskatten i Sverige med drygt 20 miljarder kronor. Nu
skall man sänka den med 2 miljarder kronor till den 1 januari 1995. Det gäl-
ler förmögenhetsskatten. Det är de som äger jord, skog, börsnoterade aktier
och större fastigheter som nu skall få ytterligare 2 miljarder kronor i skatte-
sänkning därför att det skall skapa nya jobb, som Tobisson säger. Jag tror
inte att det skapar några nya jobb. De 20 miljarder som vi hittills har sänkt
kapitalskatterna med har ju kombinerats med en massarbetslöshet av tidi-
gare icke skådat slag. Att gå på med ytterligare 2 miljarder kommer bara att
öka klyftorna i samhället.

Jag förstår att Tobisson försvarar detta. Det är en klassisk högertanke att
gå emot förmögenhetsskatten. Det har det varit sedan 40-talet, då Wigforss
införde den. Men var står Centern i förmögenhetsskattefrågan? Var står
kds? Det är en rimlig diskussion som vi så småningom får ta här i dag.

Tobisson tog upp EG-frågan. Vi socialdemokrater som arbetar i den orga-
nisationen är för ett medlemskap i EG. Jag är för ett medlemskap i EG. Vi
möter väldigt många svenskar som är oroade just av den typ av argumenta-
tion som Moderaterna står för. Det Lars Tobisson och Carl Bildt har bidragit
till är faktiskt att vända opinionen i negativ riktning. Jag skall vara med och
vända den tillbaka, men det kommer troligen att ske under en debatt med
Tobisson och hans högerkamrater, som utgår ifrån att vi ser oerhört olika på
den europeiska framtiden. Så blir det också, därför att det är vänster eller
höger också i Europa. Jag vill vara med i Vänsterns Europa.

Anf. 30 LARS TOBISSON (m) replik:

Fru talman! Jag skall inte ge Göran Persson det intrycket att jag inte beta-
lar någon skatt. Min senaste slutskattesedel från december innebar mer än
500 000 kr i skatt - över en halv miljon. Det var faktiskt ingen förmögenhets-
skatt.

Jag är tacksam för att Göran Persson ändå, även om det är framtvingat,
säger sig vara för Europa. Men så kommer han med en massa förbehåll. Det
är ju just detta som är problemet. Det jag har beklagat är att han inte, om
han nu är blivande finansminister, går ut och talar klart och tydligt om bety-
delsen av Europa från ekonomisk-politisk synpunkt. Vi kommer ingenvart
med några som helst former av stimulanser till investeringar eller konsum-
tion eller vad det vara må om det finns tvivel på att den blivande finansminis-
tern är intresserad av att vi får delta i det europeiska samarbetet.

Göran Persson sade litet lättvindigt att vem som helst får vara med i den
regering Socialdemokraterna vill bilda. Men det har ändå varit en tes att det
inte skall bildas en socialdemokratisk regering även om Socialdemokraterna
får egen majoritet, vilket det av misstag har kommit att stå i motionen. Det
skall vara en koalitionsregering. Man har siktat in sig på Folkpartiet.

Jag har funderat mycket över vad orsaken till detta självuppoffrande tän-
kesätt kan vara. En förklaring är sannolikt att man är medveten om vad som
redan har skett. Man måste ta på sig och bevara åtskilliga av de förändringar
som den nuvarande regeringen har genomfört. Då får man ett alibi. Man kan
säga: Vi skulle vilja ändra på politiken, men vi har med oss en koalitionspart-
ner som har varit med om att genomföra den. Så det går inte.

Den andra förklaringen är säkert att man behöver talanger i den rege-
ringen. Man har gjort sig av med alla ekonomiskt kunniga personer i sitt
parti. Jag hinner inte räkna upp dem. Det är klart att det vore bra att få be-
hålla Anne Wibble som finansminister. Hon begriper ju i alla fall vad det
handlar om, och hon står för en vettig politik. Hur den skall kunna förenas
med Göran Perssons begriper jag inte.

Anf. 31 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Fru talman! Jag förutsätter att Lars Tobisson håller sig för god för att svara
på samma arroganta sätt som finansministern. Jag skall ställa ungefär samma
frågor.

Vad säger Lars Tobisson till de unga människor som kommer att få ärva
en gigantisk statsskuld? Är det inte hög tid att verkligen sanera statsfinan-
serna och inte bara kalla det för sanering? Hur ser Lars Tobisson på ett möte
med nästa lågkonjunktur, då statsskulden blir bortåt dubbelt så stor som i
dag? När kan vi förvänta oss att få en budget i balans?

Anf. 32 LARS TOBISSON (m) replik:

Fru talman! Jag skall gärna besvara detta.

Jag kan inte direkt överblicka när statsskulden blir noll, och jag skall vara
ärlig och säga att den nog inte skall vara noll. Det är ett räknesätt som bara
är nyttigt för ett hushåll och kanske t.o.m. för ett företag. För en nation,
som ändå har rätt många plusposter i form av tillgångar av olika slag, är det
inte fråga om att gå ända dithän. Men visst skall ökningen av statsskulden

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

upphöra. Statsskulden bör t.o.m. minska jämfört med nuvarande nivå eller
den nivå som kan förutses.

Receptet för att åstadkomma det är att undvika ökade utgifter. Jag satt
strax före jul i en förhandling med Dan Eriksson. Han spelade kanske inte
den dominerande rollen, utan det gjorde en annan lång man som var med.
Resultatet blev tyvärr ökade statsutgifter i förhållande till regeringens poli-
tik. Utgifterna ökade, t.ex. genom en höjning avgrundersättningen i arbets-
löshetsersättningen, med över en miljard kronor. Det är där vi måste hålla
igen, i synnerhet nu när vi går in i en period då det faktiskt går uppåt i ekono-
min och då det kommer att kunna ges tillfälle till fortsatta besparingar.

Anf. 33 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Fru talman! Jag tackar Lars Tobisson för svaret. Det ger mig möjlighet att
också svara finansministern. Jag tror att hon tyvärr gick ut nu, men hon kan-
ske kan läsa protokollet efteråt.

Anf. 34 TALMANNEN:

Repliken gäller alltså Lars Tobissons anförande.

Anf. 35 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Fru talman! Just det, men jag får möjlighet att svara även på finansminis-
terns fråga i svaret till Lars Tobisson.

Även om vi i Ny demokrati vill göra stora besparingar går vi inte med på
precis allting. Ibland kan vi också vilja ha en skattehöjning eller en avgifts-
höjning. Det kan hända.

Vi vill dock sänka skatter och göra besparingar på ungefär 20 miljarder
totalt sett. Det är alltså en budgetförstärkning på 20 miljarder.

Det är naturligvis litet svårt att komma in i en förhandling med tanke på
den relation vi har till regeringen och regeringspartierna. Man kan inte dis-
kutera en helhet. Visst kan det bli som Lars Tobisson säger.

Om vi kunde ta ett helhetsgrepp och diskutera igenom politiken från bör-
jan till slut skulle vi nog kunna hitta andra lösningar som ingick i ett större
sammanhang. Det skulle vara bra för nationen, för säkerheten på markna-
den osv. Det välkomnar vi gärna. Det har inte precis varit regeringens ambi-
tion. När det verkligen har kärvat till och man har haft kniven på strupen
och riskerat nederlag har regeringen kunnat diskutera vissa små delposter.
Kom inte och skyll på oss om det någon gång blir en avgiftshöjning eller en
skattehöjning!

Jag undrar om Lars Tobisson har läst vår ekonomiska motion. Tror han i
så fall att vårt budgetalternativ och de budgetförstärkningar som finns där
leder till större förtroende för den ekonomiska politiken, stärker kronan yt-
terligare, minskar inflationsoron och möjliggör räntesänknigar om de ge-
nomförs?

Anf. 36 LARS TOBISSON (m) replik:

Fru talman! Självfallet har jag läst Ny demokratis ekonomiska motion.
Just därför skulle jag gärna vilja före ett resonemang som inte handlar om
slagord och paroller utan om den ekonomiska situationen, om de ekono-

miska utsikterna och om vad som kan vara rätt ekonomisk politik i detta
läge.

Jag tror inte på möjligheten att kunna föra den sortens samtal med Social-
demokraterna, eftersom de är så helt instyrda mot en vänsterpopulism med
sikte på valet. Men jag hoppas att det skall vara möjligt att med andra krafter
i riksdagen föra samtal som tar upp den aktuella ekonomiska situationen och
vad den kräver.

Situationen kräver åtstramning. Den kan inte medge att man t.ex. ger sig
ut och stimulerar byggsektorn med vad som förefaller vara rena förtäckta
kommunalbidrag eller att man ger löften om att kommunera skall kunna be-
hålla övertalig personal med bidrag från staten.

Detta är ju egentligen ett svar till Johan Lönnroth, som tydligen också har
gått. Det är ingenting att lita på att staten skall kunna ställa upp och ge kom-
munerna bidrag utav det stora underskottet, som bekymrar Dan Eriksson,
och den stora statsskuld som vi har.

Men låt oss gärna diskutera dessa frågor! Det kommer att vara nödvändigt
i den förändrade ekonomiska situation vi befinner oss i. Jag tycker kanske
att en del inslag i Ny demokratis motion tyder på att man ännu inte riktigt
har ställt om. För det är väl inte så att ni också skall bli vänsterpopulister?

Anf. 37 PER-OLA ERIKSSON (c):

Fru talman! Efter att ha läst Socialdemokraternas ekonomisk-politiska
motioner och efter att i går ha hört Ingvar Carlsson och i dag Göran Persson,
så slås jag av bristerna i deras politik. Den ger intrycket av ett enda stort
illusionstrick, ett enda stort försök att förvilla svenska folket och få dem att
tro att Socialdemokraterna har mirakellösningarna på Sveriges ekonomiska
problem. Så är det ju inte.

Göran Perssons anföranden är ofta fyllda med retorik och förenklingar.
Det märks inte minst i år, när det är valår. 1994 tycks bli retorikens år. Om
man skalar bort retoriken är det i mycket ett tomhetens budskap som vi har
hört från Göran Persson i dag.

Socialdemokraternas budgetförslag skulle om de genomfördes inte under-
lätta den ekonomiska uppgången - tvärtom. De visar på bristande förståelse
för nödvändiga förbättringar för företagande, långsiktighet och stabilitet i
den ekonomiska politiken. Man skjuter problemen på framtiden, vilket in-
nebär att kommande generationer skulle få betala ett högt pris.

Göran Persson vill, som han betonat många gånger, föra en ”klassisk soci-
aldemokratisk politik”. Han brukar tala om att ”Socialdemokraterna har
gjort det förr”. Jag tycker att det låter illavarslande. Vi känner alltför väl
till vad denna ”klassiska socialdemokratiska politik” innebär. Spåren efter
tidigare socialdemokratiska regeringar förskräcker sannerligen.

Om Socialdemokraterna, mot förmodan, skulle vinna regeringsmakten i
årets val finns det anledning att känna oro. Socialdemokraterna skulle bana
vägen för att flyttlassen åter börjar rulla från glesbygden, landsbygden och
småorterna in till storstäderna. Socialdemokraterna skulle bana vägen för
en ny våg av betongpolitik och ökad miljöskuld. Småföretagen skulle åter
brandskattas på kapital. De offentliga utgifterna skulle öka. Sverige skulle
ta flera steg tillbaka.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Göran Persson talar om att Socialdemokraterna har gjort det förr. Avser
då Göran Persson Stålverk 80, Öresundsbro utan miljökrav, de nedlagda bil-
fabrikerna i Uddevalla och Malmö? Eller talar han om 80-talets storstadsex-
pansion? Kanske vill han t.o.m. återinföra löntagarfonderna? Vi bör få svar
på de frågorna.

I en av de socialdemokratiska motionerna motsätter man sig att flyttnings-
bidragen försämras och upphör. Flyttningsbidragen är betydelsefulla, heter
det i motionen. Det innebär alltså att Socialdemokraterna, om de vinner va-
let, tänker möta högkonjunkturen med ny flyttlasspolitik - folkförflyttning
från landsbygd och glesbygd. Fru talman! Bevare oss från en sådan socialde-
mokratisk politik!

I spåren efter 1980-talets socialdemokratiska kasinoekonomi för nu fyr-
klöverregeringen en sund ekonomisk politik, som främjar jobben, trygghets-
systemen, miljön och utvecklingen i hela landet.

Göran Persson talade om behovet av investeringar i vägar och järnvägar.
Det var precis det som riksdagen beslutade om i fjol. Man kan ju fråga sig
var Göran Persson var under fjolåret, då han inte har noterat de beslut som
riksdagen redan har fattat.

Regeringspartierna lägger nu grunden för en bättre ekonomisk tillväxt,
som klarar välfärdssamhällets åtaganden. Utan en ekonomisk tillväxt kan vi
inte klara vården, skolan, omsorgsverksamheten, pensionerna eller trygg-
hetssystemen. Men - och det är viktigt - ekonomisk tillväxt får inte vara ett
mål i sig. Det är ett medel för att uppnå målen.

En hög och uthållig ekonomisk tillväxt är nödvändig för att vi skall kunna
minska budgetunderskottet och betala av på statsskulden. Men den ekono-
miska tillväxten får inte gå ut över miljön. Därför är det bra att regeringen
i finansplanen mycket tydligt slår fast att en minskad statsskuld inte får bytas
mot en ökad miljöskuld.

Fru talman! En stark ekonomi förutsätter ett stort inslag av privat finan-
siellt sparande hos hushåll och företag. För tio år sedan hade vi ett negativt
hushållssparande. Nu har utvecklingen vänt. Sedan 1990 har det privata spa-
randet ökat med 22 % av bruttonationalprodukten.

Socialdemokraterna klagar ofta över det ökade sparandet. Det måste bero
på att de inte har frigjort sig från 80-talstänkandet, som innebar skuldsatta
hushåll, hög inflation och som slutade med finanskrisen.

Göran Persson sade i sitt inledningsanförande att vi måste handla nu, och
han krävde mer besparingar. Jag måste säga att det var bra mycket bludder
i det där.

I fjol kallade ju Socialdemokraterna besparingarna i de olika transfere-
ringssystemen för dråpslag. Man tillbakavisade åtgärder och sade att det var
att vrida klockan tillbaka, från folkhem till Fattig-Sverige. Nu ropar Göran
Persson efter fler besparingar. Men varför sade ni nej i fjol? Nu börjar det
accepteras, sakta men säkert. Det som var fel i fjol tycks nu vara rätt. Men
varför hade ni inte den insikten då?

Många tecken tyder nu på att svensk ekonomi återhämtar sig. Vägen till-
baka till sunda och stabila statsfinanser är ännu lång och kräver uppoffringar.
Vi är i början av en konjunkturuppgång.

Till skillnad mot tidigare uppgångar kommer den här konjunkturupp-

gången i skenet av den stora skattereformen, flytande kronkurs och allt lägre
räntor. Det kräver ett fast grepp om finanspolitiken och penningpolitiken för
att vi inte skall skapa en ny inflationsekonomi och överhettning.

Den ekonomiska politiken måste inriktas på att minska budgetunderskot-
tet. Det förutsätter att saneringsprogrammet som riksdagen beslutat om ge-
nomförs fullt ut. Det är ett minimikrav.

Sverige är på väg att bli en bra nation för företagande och investeringar.
Företagens konkurrenskraft har förbättrats. Sverige återindustrialiseras. In-
dustriproduktionen och exporten ökar. Tjänstesektorn ges nya möjligheter.
Miljöpolitikens inriktning leder till nya jobb. Ett förverkligande av den so-
cialdemokratiska politiken skulle däremot innebära att uppgången i ekono-
min försvåras, fördröjs och försvagas.

Det ligger i löntagarnas intresse att villkoren för företagandet förbättras,
att nyetableringar underlättas och industrins investeringar ökar. Det ligger
också i löntagarnas intresse att företagen har goda vinstmarginaler så att nya
investeringar kan komma i gång.

Kampen mot arbetslösheten är i dag den viktigaste politiska uppgiften.
Genom en rad åtgärder har regeringspartierna sett till att villkoren för före-
tagandet i Sverige har förbättrats.

Jag vill rikta en uppmaning till näringslivet och de hundratusentals företa-
gen runt om i landet. Nu är det dags att stora såväl som små företag börjar
anställa människor för att minska arbetslösheten. Vänta inte! Börja anställa
nu! Se till att människorna är på plats när konjunkturen tar fart på riktigt!

Genom initiativ från bl.a. Centern har riksdagen tidigare vid olika tillfäl-
len beslutat om åtgärder för att främja vissa bygginvesteringar. Vid två till-
fällen under fjolåret anvisade riksdagen totalt 1,3 miljarder kronor för att
stimulera ROT-projekt inom kommunsektorn. Dessutom får enskilda möj-
lighet att göra avdrag för reparation av villan eller bostadsrätten.

Nu handlar det väldigt mycket om byggande i debatten, men låt mig säga
att det inte handlar om att bygga nya bostäder, som socialdemokraterna vill.
Tillgången på bostäder i Sverige är i dag god. Däremot handlar det om att
underhålla offentliga byggnader, t.ex. skolor, vårdhem och daghem. För min
del är jag beredd medverka till att riksdagen nu satsar ytterligare resurser
på ROT-sektorn. ROT-projekt, helst med miljöinriktning, kan skapa nya,
värdefulla arbetstillfällen runt om i landet. Men det är viktigt att säga: De
måste vara finansierade.

Herr talman! Nu rustas Sverige inför 2000-talet. Regeringspartierna har
lagt grunden för en uthållig ekonomisk utveckling som ger sundare statsfi-
nanser, bibehållen låg inflation, lägre räntor, fler investeringar och därmed
lägre arbetslöshet. Vi investerar också i kretsloppssamhället som hör framti-
den till. Det är för den politiken Centern och regeringen begär väljarnas för-
troende i årets val!

Anf. 38 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Herr talman! Jag anser att vi har lika litet rätt att lämna över en stor stats-
skuld till kommande generationer som att lämna över ett dåligt miljöarv. Om
det sista tror jag Per-Ola Eriksson är ense med mig.

Nu är min fråga: Tycker finansutskottets ordförande att vi skall göra mer

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

för att komma till rätta med underskottet i budgeten och därmed förbättra
statsfinanserna än det svaga program regeringen föreslår? Eller skall vi
vräka över skuldbördan på kommande generationer?

Anf. 39 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Herr talman! Det är just för att vi inte skall vältra över på kommande ge-
nerationer som regeringspartierna och regeringen har lagt fram förslag, som
riksdagen har bifallit, om ett långsiktigt program för att sanera svensk eko-
nomi.

Det har framlagts olika besparingsförslag för riksdagen. Vi hade förväntat
oss att Ny demokrati skulle ställa upp bakom dessa förslag. Men vid några
tillfällen har Ny demokrati låtit sig lockas av tillfälliga popularitetsvinster
och röstat emot sådana viktiga reformer för att sanera ekonomin.

Nu är besluten fattade och saken är passerad, men jag tycker inte att Dan
Eriksson i Stockholm skall ifrågasätta regeringens ambitioner när det gäller
att sanera svensk ekonomi. Hjälp i stället till i framtiden! Vi har att fatta ett
antal beslut framöver. Om Dan Eriksson är intresserad är han välkommen
med i det arbetet.

Anf. 40 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Herr talman! Det saneringsprogram som Per-Ola Eriksson talar om med-
för att statsskulden under den tid saneringsprogrammet pågår ökar från
1 000 miljarder till 2 000 miljarder, alltså blir dubbelt så stort. Frågan är hur
starkt det saneringsprogrammet är. Det går att göra det mycket starkare.
Det finns besparingar man kan göra om man bara har vilja och mod.

I det budgetförslag regeringen har framlagt finns i varje fall inte ett dugg
mod. Men det är ju valår, som sagt.

När det gäller att ställa upp: Vi ställer upp på budgetförstärkande åtgär-
der. Men ni kan inte säga att vi måste gå med på vartenda enstaka förslag ni
lägger fram. Vi måste resonera om en helhet. Då är jag övertygad om att vi
kan komma fram till bra besparingar. Det är inga problem.

Jag tvivlar inte på regeringens ambitioner. Jag tvivlar mer på förmågan
och orken att komma med och genomföra något som är någonting att ha.
Budgeten är inte mycket att hänga i julgran.

Anf. 41 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Herr talman! Vi har nu möjlighet att testa vad Ny demokrati vill när det
gäller långsiktiga saneringsprogram och önskan att skapa en uthållig ekono-
misk politik. Vi börjar nu, som bekant, att i finansutskottet gå igenom den
här budgeten. Vi skall förstås pröva alla de förslag som framförts, också dem
som kommer från Ny demokratis sida. Men ibland brukar Ny demokratis
förslag till besparingar på olika områden tas tillbaka vid ett annat tillfälle,
tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det har varit litet
si och så med långsiktigheten och stabiliteten.

Jag är dock en optimistisk person. Vi får väl se var Dan Eriksson i Stock-
holm hamnar när vi börjar med årets budget.

Dan Eriksson säger att vi saknar vilja och mod. Är det någonting som den
här regeringen har visat så är det just vilja och mod att förändra, göra stora

strukturreformer i transfereringssystemen och göra de besparingar som förut
ansågs omöjliga.

Nu märker vi också att t.o.m. Socialdemokraterna börjar traska efter. Det
är så dags, men de är också välkomna i det här arbetet.

Anf. 42 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Herr talman! Först vill jag säga att det nyliberala budskapet knappast
skulle kunna formuleras bättre av en moderat än i Per-Ola Erikssons anför-
ande. Att han är centerpartist och representerar ett av de län i landet som
troligen förlorat mest på den politik han talar om i talarstolen är svårt att se.
Men det är en debatt Per-Ola Eriksson får klara ut på hemmaplan.

Med Per-Ola Erikssons tonläge, med den oerhörda hyllningen till rege-
ringens konsekvens och fasthet, blir det parodiskt när han slutar sitt tal med
att säga: Vi kommer att gå ifrån regeringens politik när det gäller byggstimu-
lansen.

Stå fast vid det regeringsförslag som föreligger, Per-Ola Eriksson! Det är
ju höjden av klokskap och förstånd. Det är framlagt av Per-Ola Erikssons
partikamrat Böije Hörnlund. Bläcket har knappt torkat.

Socialdemokraterna vet att när de framlägger sina alternativ så är de väl
förankrade ute i landet. Därmed har Per-Ola Eriksson fått en opinion emot
sig, och då viker han sig direkt.

Det tycker jag i och för sig är bra, men det vore klädsamt om det också
påverkade Per-Ola Erikssons sätt att uppträda i övrigt när han beskriver re-
geringens alltigenom kloka politik. Den håller inte ihop. Verkligheten kom-
mer successivt att tvinga Per-Ola Eriksson att backa, det är alldeles uppen-
bart.

Jag har två frågor: Lägger Börje Hörnlund fram förslaget om 300 plus 150
dagars stämplingstid i a-kassan? Hur kan Per-Ola Eriksson motivera en
sänkning av förmögenhetsskatten med 2 miljarder kronor från den 1 januari
1995 när vi inte har råd med vettiga insatser i exempelvis vård och omsorg?

Är det god centerpolitik, eller är Per-Ola Eriksson också på den punkten
ombud för det nyliberala systemskiftet?

Anf. 43 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Herr talman! Göran Persson har tidigare i dag fått svar av finansministern
då det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Därav framgick att det kommer en
proposition. Göran Persson får ge sig till tåls och vänta på den.

Däremot är det bra att riksdagen har fattat beslut om en allmän, obligato-
risk arbetslöshetsförsäkring, som täcker in alla människor i det här landet.

Göran Persson sade i sitt inledningsanförande att arbetslösheten är ett so-
cialt gissel. Han sade att han hade en vilja att ta ner arbetslösheten. På den
punkten är Göran Persson inte ensam. Det är många i det här landet som
vill se en sådan åtgärd, och det är också regeringspartiernas ambition. Vi har
som både mål och ambition att minska arbetslösheten.

Men hur är det med den socialdemokratiska ambitionen? Är det inte bara
ord och retorik i den socialdemokratiska motionen? När jag läser den ser jag
att man accepterar en hög arbetslöshet. Socialdemokraterna skriver att de
kan acceptera en 10-procentig arbetslöshet. Varför stannar ni vid 10 %? Var-

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 58

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

för skriver ni i er motion att ni vill ha tio procents arbetslöshet? Det är nämli-
gen konsekvensen av formuleringarna i er motion som handlar om framtid

Allmänpolitisk
debatt

för Sverige.

Jag tycker det är ganska allvarligt att inte Göran Persson har större ambi-
tioner än så.

Den ekonomiska
politiken

Anf. 44 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Herr talman! Det var ett av de mest förvirrade inlägg jag hört från Per-
Ola Eriksson. Vi skall tillbaka till full sysselsättning. Det blir tungt och svårt,
men jag tror att det bara finns en politisk kraft i Sverige som klarar den saken
och det är socialdemokratin.

Vi redovisar programmet i vår motion. Läs den!

Sedan ställde jag några konkreta frågor, utöver att Per-Ola Eriksson di-
rekt springer ifrån regeringspolitiken, vilket man väl kan stå ut med även om
det inte är särskilt handfast och hållfast.

Jag ställde en fråga om förmögenhetsskatten. Per-Ola Eriksson skall hem
till Norrbotten och möta människor som har det svårt och besvärligt. Hur
förklarar han för dem att de tio procenten rikaste hushållen skall få 2 miljar-
der kronor i skattesänkning bara därför att det är ett ideologiskt projekt?
Det gäller dem som äger jord, börsnoterade aktier och stora fastigheter. Det
finns inga som helst kopplingar mellan detta och nya jobb. Det är ingenting
annat än en ren och rå omfördelning.

Detta skall Per-Ola Eriksson försvara med utgångspunkt från att han så
helhjärtat ställer upp på den här regeringens politik. Jag skulle vilja höra hur
han tänker argumentera. Säg det gärna här i kammaren!

Sedan måste jag tolka svaret om de 300 plus 150 dagarna så att det kom-
mer en sådan proposition från regeringen. Den har som konsekvens ut-
stämpling och socialbidrag efter 450 dagar. I den valkrets Per-Ola Eriksson
representerar är detta en social katastrof.

Hur förklarar Per-Ola Eriksson detta samtidigt som han klarar ut varför
man skall sänka förmögenhetsskatten för de rikaste?

Anf. 45 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Herr talman! Göran Persson får slå sig till ro ett tag och avvakta proposi-
tionen. Då skall han få svar på sina frågor. Det är den arbetsmetod vi har i
riksdagen.

Men jag skall gärna diskutera skatter med Göran Persson. Kom ihåg en
sak: Vi lever nu i en helt ny och föränderlig värld, som också socialdemokra-
terna medverkade till att skapa under 1980-talet. Vi har fått avregleringar
och vi lever nu i det gränslösa Europa där kapitalet strömmar fritt över grän-
serna.

Om inte Sverige har ett investeringsvänligt skattesystem som kan locka till
oss kapital, så kommer vi inte att kunna skapa de nya jobb som såväl Göran
Persson som jag och alla andra här i kammaren är intresserade av.

När Göran Persson tar upp skatten på förmögenhet och aktier osv. är detta
bara retorik. Det enda ni gör är att skapa osäkerhet för framtiden. Därest
Göran Perssons parti skulle vinna valet och skulle omsätta alla sina uttalan-

den i praktiken och försämra investeringsklimatet i Sverige, innebär detta
att då flyr företagen och jobben från Sverige i stället för att lockas hit.

Till sist, herr talman, återigen: Formuleringen i den socialdemokratiska
motionen på sid. 2 kan man bara tolka så, att de accepterar tio procents ar-
betslöshet. Så läser man den mening som står längst ned.

Anf. 46 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):

Herr talman! Många kurvor som beskriver den svenska ekonomin pekar
i dag åt rätt håll. Detta till trots måste vi tillstå att vi har en lång och mödosam
väg att gå innan vi tar oss ur arbetslöshetens stålbad.

Den ekonomiska politik som vi kristdemokrater tillsammans med övriga
regeringspartier lagt fast är uttryck för en samlad och långsiktig strategi för
att klara denna utmaning.

Den här debatten - liksom de flesta andra ekonomiska debatter - kretsar
i mångt och mycket kring vilka åtgärder som kan leda till den uthålliga till-
växt som är nödvändig för att klara sysselsättningsmålet. För oss kristdemo-
krater känns det i detta sammanhang angeläget att lyfta fram två viktiga,
men i debatten något undanskymda, delar av finansplanen.

Den ena delen är ekonomins koppling till miljön. Tillväxten vi talar om
måste vara förenlig med kravet på en ansvarsfull miljöpolitik. En ekonomisk
tillväxt som samtidigt förstör våra livsbetingelser är oacceptabel. Den utred-
ning som kds tidigare krävt om skatteväxling för miljön, och som regeringen
inom kort tillsätter, hälsar vi med stor tillfredsställelse.

En skatteväxling skulle, förutom att få positiva effekter på miljön, även
kunna skapa utrymme för en sänkt beskattning på arbete och därmed bidra
till en ökad efterfrågan på arbetskraft.

Den andra mycket viktiga frågan, som också finns med i finansplanen,
handlar om etikens betydelse för att främja en långsiktigt positiv ekonomisk
utveckling. Detta är ingen nyhet. Redan Adam Smith insåg sambandet mel-
lan marknadsekonomi och etik.

Förra årets nobelpristagare i ekonomi, Douglass C North, har nu visat ve-
tenskapliga belägg för vikten av väl fungerande institutioner med klara
etiska normer för att hålla transaktionskostnaderna låga. En ekonomis för-
måga att kunna hålla låga transaktionskostnader är av avgörande betydelse
för den ekonomiska utvecklingen.

Förmodligen underskattar vi i den ekonomiska debatten ofta dessa meka-
nismer, och vi kanske i motsvarande grad överskattar olika kortsiktiga eko-
nomiska åtgärders betydelse för den ekonomiska utvecklingen.

Herr talman! Vad som orsakat dagens ekonomiska problem har redan av-
handlats i denna och tidigare ekonomiska debatter. Jag skall inte ta tid att
upprepa detta. I stället vill jag göra några reflexioner kring Socialdemokra-
ternas ekonomiska politik, eller skall vi kalla det retorik?

Göran Persson anklagar regeringen för att strypa den ekonomiska efter-
frågan samtidigt som han kritiserar regeringen för det offentliga budgetun-
derskottet. När regeringen tvingades föreslå en sänkning av a-kasseersätt-
ningen från 90 till 80 % eldade Socialdemokraterna massorna och lät förstå
att något sådant skulle Socialdemokraterna aldrig acceptera. Nu erkänner

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

man att det inte är aktuellt att höja ersättningsnivån vid ett eventuellt rege-
ringsskifte.

För mindre än två månader sedan, strax före jul, stod Göran Persson här
i kammaren och förkunnade att en momssänkning den 1 mars i år var en
viktig del i lösningen på Sveriges ekonomiska problem. Konsumtionen skulle
stimuleras. Några veckor senare, när Socialdemokraternas ekonomiska mo-
tion presenterades, var det inte längre aktuellt med någon momssänkning.

Det är naturligtvis hälsosamt att även politiker kan ändra sig, men jag
måste ändå få fråga Göran Persson: Var det något speciellt som hände under
de korta jul- och nyårsveckorna som fick Socialdemokraterna på andra tan-
kar? Eller rör det sig om en tillnyktring eller ett nyårslöfte att vara mer upp-
riktig för att slippa åtminstone något av den svekdebatt som otvivelaktigt
kommer att drabba socialdemokraterna om de - mot förmodan - skulle få
regeringsansvaret efter valet?

Hur länge kommer Socialdemokraterna att hålla fast vid den nu presente-
rade politiken? Kan vi förvänta oss att den håller över vårriksdagen? Gäller
den även efter valet eller kommer Socialdemokraterna att fortsätta att be-
driva en kvartalsinriktad ekonomisk politik?

Herr talman! I Finanstidningen den 8 oktober förra året intervjuades
Göran Persson. Han sade då: ”Jag hör till dem som tror att skattetrycket
i vårt land nått den övre gränsen.” Likväl föreslår Socialdemokraterna nu
omfattande skattehöjningar på netto 4,1 miljarder enligt egna beräkningar
och 8,5 miljarder i helårseffekt enligt beräkningar från Finansdepartemen-
tet.

I övrigt innehåller det socialdemokratiska alternativet en överbudspolitik
vad gäller infrastruktur- och utbildningssatsningar. Men - som Socialdemo-
kraterna även skriver i sin motion - underskotten i de offentliga finanserna
lägger klara restriktioner när det gäller ytterligare finanspolitiska stimulan-
ser. När infrastruktursatsningarna ligger på en tredubbel nivå jämfört med
80-talet ter det sig något besynnerligt att just Socialdemokraterna föreslår
ytterligare satsningar.

När Socialdemokraterna dessutom, bara några månader efter det att år-
hundradets infrastruktursatsningar klubbats av riksdagen, skriver att ”en na-
tionell plan för investeringar i infrastruktur behövs”, blir det närmast ko-
miskt.

Socialdemokraternas budgetförslag innebär en ytterligare underfinansie-
ring av statens budget. Ekonomer från alla håll, inte minst OECD och IMF,
har tydligt deklarerat att det inte finns något utrymme för ytterligare under-
balanseringar av den svenska budgeten.

Inte ens länder med så blygsamma underskott som 4-5 % av BNP vågar
chansa med en mer expansiv finanspolitik. I Sverige ligger underskottet på
13-14 %! Tvärtom är en fortsatt stram finanspolitik absolut nödvändig för
att återupprätta och vidmakthålla förtroendet för svensk ekonomi.

Det av riksdagen i våras antagna saneringsprogrammet är en absolut mini-
minivå. Det ger förutsättningar för varaktigt låga räntor, och därmed stimu-
leras investeringarna.

Jag är helt överens med oppositionen om behovet av låga räntor. Men det
behöver påpekas att räntesänkningar inte kan kommenderas fram eller be-

slutas av politikerna. Låg ränta kan bara förtjänas med hjälp av en ekono-
misk politik som upprätthåller och förstärker förtroendet för svensk eko-
nomi.

Herr talman! De nya jobb som Socialdemokraterna menar sig skapa med
sitt budgetalternativ kommer nästan uteslutande den offentliga sektorn till
del. Samtidigt kritiserar man regeringen för att den offentliga sektorns andel
av BNP uppgår till över 70 %.

Finansieringen av de nya jobben sker i huvudsak med tämligen omfat-
tande skattehöjningar - trots Göran Perssons för några månader sedan utta-
lade tveksamhet till sådana. Bl.a. vill Socialdemokraterna nu återinföra dub-
belbeskattningen på utdelningar, dvs. placera Sverige i den lilla exklusiva
grupp länder som beskattar avkastning på kapital som satsas i företag som
skapar nya jobb hårdare än avkastningen på passivt sparande i t.ex. bank.

Göran Persson! Om Socialdemokraterna nu, till skillnad från partikolle-
gerna i Norge, så gärna vill dubbelbeskatta kapitalinkomster, vore det då
inte bättre att lägga dubbel skatt på bankräntor och liknande avkastningar
på passiva kapitalplaceringar?

Slutsatsen av Socialdemokraternas förslag är att man visserligen vill och
troligen förmår att kortsiktigt skapa jobb, men att det sker i den offentliga
sektorn på bekostnad av minst lika många jobb i den privata sektorn. Jag
tillåter mig tvivla på att detta är en riktig väg.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp den kommunala ekonomin.
Grundläggande för vår välfärd är att känna trygghet inför ålderdom och
sjukdom. Det handlar ytterst om respekt för livet och solidaritet med de sva-
gaste. Därför tillhör vården och omsorgen om våra äldre de områden som
kds prioriterar allra främst.

Antalet äldre har ökat markant i Sverige de senaste 20 åren och kommer
att fortsätta att öka. Samtidigt kräver, som jag tidigare sagt, de mycket an-
strängda statsfinanserna att den offentliga konsumtionen totalt sett begrän-
sas. Det innebär att stora krav på prioriteringar kommer att ställas i kommu-
ner och landsting.

De senaste åren, när BNP sjunkit och reallönerna stigit mycket långsamt,
har de finansiella ramarna för offentlig konsumtion inneburit att kommuner
och landsting faktiskt begränsat sin konsumtion mer än vad ”realt oföränd-
rad konsumtion”, som anges i saneringsprogrammet, kräver. Det kan disku-
teras om det är en sund stabiliseringspolitik att låta den kommunala sektorn
genomföra en större del av sin andel av saneringsprogrammet de år det sam-
hällsekonomiska läget är som sämst.

Herr talman! Mot den bakgrunden kan det finnas anledning att se över
förhållandena i den kommunala sektorn.

Anf. 47 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Herr talman! Rose-Marie Frebran hävdar att regeringen har en långsiktig
strategi. Hon vill ge sken av att regeringen med kds hjälp har fått in nya di-
mensioner i sitt tänkande. Det handlar om dels miljön, dels etiken.

Rose-Marie Frebran sitter i en regering som satsar på en Öresundsbro och
på motorledsbyggen kring storstäderna.

Rose-Marie Frebran sitter i en regering som nu bedriver en flyktingpolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

som ute i världen karakteriseras som en av de hårdaste och mest restriktiva
jämfört med länder på samma ekonomiska nivå som Sverige. Serbiska deser-
törer flyr i dag till Norge.

Rose-Marie Frebran sitter i en regering som har lagt fram ett program för
kommunernas ekonomi som innebär successivt minskade statliga anslag till
sjukvård och skola. Vad är det som konkret är nytänkande, Rose-Marie Fre-
bran, i frågorna om miljö och etik jämfört med andra högerregeringar runt
om i världen?

Anf. 48 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik:

Herr talman! Johan Lönnroth nämner Öresundsbron, motorvägsbyggen,
flyktingpolitiken, den kommunala ekonomin, nytänkadet osv. Det är
mycket som Johan Lönnroth har tänkt sig skall behandlas under två minuter.
Det får naturligtvis ske en annan gång.

Jag håller inte alls med Johan Lönnroth i hans beskrivning av den kommu-
nala ekonomin. Han säger att regeringen har lagt fram ett program som inne-
bär sänkt stöd till sjukvården. Detta är inte sant. En pågående utredning
behandlar just sjukvårdens organisering och finansiering i framtiden. Men
denna utredning är ännu inte ännu klar. Johan Lönnroths parti har för övrigt
lämnat utredningen och vill inte vara med och ta ansvar för de förslag som
skall läggas fram.

Nytänkande på miljöområdet är bl.a. den mycket viktiga skatteväxling
som gjorts med tanke på både miljön och jobben. Lägg över skatt på natur-
resurser och på miljöfarliga utsläpp och minska samtidigt skatt på arbete!
Då får man en bättre miljö och fler arbetstillfällen.

Anf. 49 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Herr talman! Jag tycker naturligtvis att utredningen om skatteväxling är
bra. Också mitt parti är anhängare av att en sådan görs. Problemet är emel-
lertid att det medan detta utreds i verkligheten händer något helt annat.

De planer som regeringen har lagt fram för kommunernas ekonomi pekar
på minskad verksamhetsvolym för såväl detta år som nästa år och framöver
under 1990-talet. Det går inte att rationalisera bort de minskningar av ansla-
gen som Rose-Marie Frebrans regering lägger fram med sina planer.

Situationen inom sjukvården i exempelvis Göteborg är i dag katastrofal.
Man kan utreda effektiviseringar och omfördelningar, men i grunden klarar
man i dag inte detta om inte sjukvården får mer pengar.

Jag tror att Rose-Marie Frebran och hennes parti i själva verket har
mycket större problem med dessa frågor än vad hon i denna debatt ger sken
av. Vad blev det av kds satsning på sjukvården och etiken?

Anf. 50 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik:

Herr talman! Det är bra att Johan Lönnroth tycker att utredningen om
skatteväxling är bra.

Sjukvårdens problem i Göteborg har jag naturligtvis hört talas om. Jag är
glad för att mina partikolleger i Göteborg inte står bakom den stora bespa-
ring som nu har förelagts sjukvården där.

Däremot tycker jag inte att man har gett upp när en utredning pågår där

man utreder vilka problemen är och vad som behövs. Man behöver titta både
på organisationsplanet och resursplanet. Det är en hel del förändringar som
behövs för att sjukvården skall kunna fungera som inte har med resurssidan
att göra.

Vi i kds har sagt att om utredningen om sjukvårdens organisering och fi-
nansiering i framtiden kommer fram till att man måste satsa mer resurser,
kommer vi att ställa upp för det. Vi kommer att prioritera och driva den frå-
gan. Vården och omsorgen är nämligen så oerhört viktig att den måste priori-
teras i första hand.

Anf. 51 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Herr talman! Rose-Marie Frebran pratade om att det inte finns utrymme
för ytterligare budgetförsvagningar. Min fråga är helt kort: Är vårdnadsbi-
draget finansierat?

Etik och moral är något som kds säger sig stå för. Men vad är det för etik
och moral i att lägga fram en så svag budget i ett läge där statsskulden skenar
i väg och skyfflas över på kommande generationer?

Anf. 52 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik:

Herr talman! Det är märkligt att frågan om finansieringen av vårdnadsbi-
draget skall behöva upprepas om och om igen. Ändå uppfattar de som frågar
icke svaret.

Regeringen fullföljer saneringsprogrammet. Besluten har tidigarelagts.
Beslutet om de 14 miljarderna fattades redan i höstas. Och för att man skall
kunna klara av de utgifter som man faktiskt vill ta, sparar man ytterligare på
olika håll i budgeten utan att därför säga att vissa pengar öronmärks för vissa
projekt. Det som man vill använda till vissa utgifter sparas in på andra. Pre-
cis som finansministern sade handlar det om omfördelningar.

Vad är det då för etik och moral i att lägga en sådan budget på riksdagens
bord som regeringen gör, en budget som Dan Eriksson i Stockholm kallar
svag? Regeringens budget är den starkaste av de två stora alternativen, rege-
ringens och Socialdemokraternas. Det är ett uthålligt saneringsprogram som
skall ta ned budgetunderskottet. Det sker genom att vi tar tag i problemen
i dag och inte vältrar över dem på framtida generationer.

Anf. 53 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Herr talman! När Ny demokrati pratar om dynamiska effekter och lägger
fram förslag, har man inte velat godta dem. Därför lägger vi i Ny demokrati
endast fram förslag med rent statiska effekter; de dynamiska får vi som
grädde på moset.

I det budgetläge som vi befinner oss i skall vi inte vara flummiga, utan vi
skall vara konkreta och klara för att få ned budgetunderskottet.

Av Rose-Marie Frebrans svar vad gäller framtida budgetunderskott ver-
kar det som att regeringen inser att man behöver spara. Jag vill då ställa frå-
gan: Det fanns ju en tydlig öppning när det gäller att spara mer. Vad finns
det då i lager?

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Anf. 54 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik:

Herr talman! Vad som för framtida budgetär finns i lager tänker jag inte
diskutera i denna ekonomiska debatt som handlar om de förslag som har
lagts fram för budgetåret 1994/95. Självfallet diskuteras det som kan bli ak-
tuellt längre fram i tiden. Arbetet med nästa budget startar nog vilken dag
som helst. Men jag tänker som sagt inte ta den diskussionen i dag.

Anf. 55 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag har två korta frågor.

Avslutningen av Rose-Marie Frebrans välskrivna anförande - dock med
en aggressiv ton - uppfattade jag som att hon menar att det nu är fel kon-
junkturläge för neddragningar i kommunerna. Min första fråga är då: Hur
skall det uppfattas? Menas det att vi i dag inte skall fullfölja det åtstram-
ningsprogram som regeringen har ålagt den kommunala sektorn? Eller hur
skall uttalandet tolkas? Det skulle vara oerhört intressant att få veta.

Den andra frågan ställer jag med anledning av att Rose-Marie Frebran
sade att vårdnadsbidraget var finansierat genom besparingar. Besparingarna
i budgeten görs i huvudsak på två områden, nämligen på läkemedel och på
tandvård. Är det kds uppfattning att de sektorerna har finansierat vårdnads-
bidraget? Hur rimmar det i så fall med kds uppfattning att man skall priori-
tera vården?

Anf. 56 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik:

Herr talman! Det jag sade om den kommunala ekonomin i slutet av mitt
anförande var att kommuner och landsting faktiskt har begränsat sin kon-
sumtion mer än vad realt oförändrad konsumtion innebär. En realt oföränd-
rad konsumtion är vad som har lagts fast i saneringsprogrammet. Det är
alltså den åtstramning som regeringen har krävt. Jag sade att det kan disku-
teras om det är sunt att låta den kommunala sektorn genomföra en större
del av sin andel av saneringsprogrammet just under de år då det samhälls-
ekonomiska läget är allra sämst.

Jag tycker därför att det finns anledning att se över förhållandena i den
kommunala sektorn under den närmaste tiden. Jag förutsätter att denna
fråga kommer att behandlas i kompletteringspropositionen.

När det gäller vårdnadsbidraget vill jag återigen säga att de totala bespa-
ringar som har gjorts kommer att användas för de utgifter som regeringen
vill satsa på. Inget är kvittat mot något speciellt. Vårdnadsbidraget är inte
öronmärkt på det sättet.

Anf. 57 GÖRAN PERSSON (s) replik:

Herr talman! Det var trots allt ett intressant besked att det i komplette-
ringspropositionen kommer att beskrivas att det har skett för stora neddrag-
ningar i den kommunala verksamheten. Det har vi i oppositionen påpekat,
men Anne Wibble har avvisat det och sagt att det fullkomligt saknar realis-
tisk grund.

Jag noterar att vår verklighetsbeskrivning också på den punkten vinner
alltmer terräng. Under den här debatten har vi alltså tagit hem dels frågan
om kommunerna, dels frågan om ROT. Det är inget dåligt utfall. Med tanke

på den hätska tonen från regeringspartierna hade nog den som har följt de-
batten trott att regeringspartierna skulle hamna i en annan position.

Jag skall inte plåga Rose-Marie Frebran ytterligare med vårdnadsbidra-
get. Jag tror inte att vi kommer djupare i det resonemanget.

Jag har en fråga till, som jag har kört med under hela debatten. Det skulle
vara intressant att höra hur kds, utifrån kristen moral och etik, motiverar
borttagandet av förmögenhetsskatten för de allra rikaste i detta samhälle, i
en tid då vi inte har råd med den vård och den omsorg vi vill ge. ”Bären
varandras bördor”, Rose-Marie Frebran! Är den politik som kds står för i
den här frågan ett uttryck för dessa vackra ord, hämtade från Galaterbrevet
6:2?

Anf. 58 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik:

Herr talman! Under Socialdemokraternas regeringstid mellan 1982 och
1991 försvann netto 250 miljarder kronor ur landet, därför att det var lön-
sammare att placera pengar i företag, fastigheter m.m. i utlandet. Jag kan
inte förorda att vi skall fortsätta att driva en sådan politik.

Anf. 59 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Sverige är ett fantastiskt land. Tillsammans har vi sett till att
man skall kunna leva gott i hela landet, även i de mest glesbefolkade områ-
dena. Vi har varit överens om att fördela våra tillgångar så att alla människor
skall ha en jämförbar social standard och trygghet.

Men nu pågår ett systemskifte i landet, regisserat av Moderaterna och med
stöd från övriga borgerliga partier i riksdagen. Genom att successivt för-
sämra den offentliga sektorns ekonomi rycks grunden för den generella väl-
färdspolitiken undan. Förutsättningar skapas för andra lösningar, där den
egna plånboken kommer att avgöra vem som i framtiden får den bästa vår-
den, skolan och barnomsorgen.

Vi är snabbt på väg in i det s.k. tvåtredjedelssamhället - ett resultat av den
nyliberala politiken - där de rika blir rikare, där en stor medelklass lever bra
men där många människor hamnar utanför välfärden. Tydliga klasskillnader
i form av hög arbetslöshet, social utslagning, segregation och invandrarfient-
lighet kännetecknar ett sådant samhälle. Göteborg uppvisar i dag många
tecken på att tvåtredjedelssamhället redan är etablerat.

I valrörelsen 1991 gick Moderaterna till bred attack mot Socialdemokra-
ternas sätt att sköta regeringen. Under fältropet ”Det är framtidstro och op-
timism som skall breda ut sig i storstäderna, inte armod och stagnation”
skulle invånarna lockas att lägga sina röster på det moderata alternativet.
Budskapet kryddades med löften om kommande skattesänkningar. I första
hand riktade man in sig på storstädernas ekonomiska problem och konstate-
rade att storstäderna saknade ett ”kompetent ledarskap” och hade utsatts
för ”en negativ särbehandling av den socialdemokratiska regeringen och den
socialistiska majoriteten i riksdagen”. Man talade om den slum som hade
brett ut sig i storstäderna och som Moderaterna snabbt skulle rätta till.

Moderaterna utlovade en politik som är ”konsekvent och tar hänsyn till
storstädernas speciella förutsättningar. Moderaterna har insett att storstads-
regionerna är Sveriges ekonomiska motorer. Det går inte att strypa storstä-

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

derna och tro att utvecklingen och tillväxten därmed flyttas till andra delar
av Sverige.---Därför måste en kommande borgerlig regering ta bort alla

hämskor på storstäderna.”

I Göteborg bedrev de borgerliga partierna en kampanj på samma tema.

Med facit i hand är det bara att konstatera att förutom skattesänkningarna
för de rika blev det ingenting av alla löften. I stället har Göteborg hamnat i
ett ännu värre läge på grund av den borgerliga politiken. Om Rose-Marie
Frebran hade varit kvar i kammaren kunde jag ha upplyst henne om att kds
stod bakom det borgerliga budgetförslaget i Göteborgs kommun med åtföl-
jande nedskärningar i sjukvården.

Skattereformens negativa konsekvenser har inte rättats till trots att den
före valet beskrevs som ”den senaste stenen på bördan för storstäderna”.
Ett nytt statsbidragssystem infördes 1993, som åter har inneburit ”en negativ
särbehandling” av Göteborg. Det statliga lånet på 900 miljoner kronor, som
var ett uttryck för den socialdemokratiska regeringens förståelse för Göte-
borgs problem, blev plötsligt räntebelastat, trots löften om fortsatt räntebef-
rielse.

Tillsammans med konsekvenserna av den ekonomiska åtstramningspoliti-
ken och andra riksdagsbeslut har detta medverkat till att storstäderna i all-
mänhet och Göteborg i synnerhet har hamnat i en situation som saknar mot-
stycke i modern tid. Torgny Larsson kommer om en stund att närmare redo-
visa resultatet av dessa beslut.

Utvecklingen visar tydligt att vi måste få ett nytt skatteutjämningssystem,
som tar hänsyn till de förslag om ändringar som Strukturkostnadsutred-
ningen har lagt fram. Utredningen har - till skillnad mot i nuvarande sy-
stem - beaktat sådana merkostnader som drabbar Göteborg och andra
större städer, exempelvis kostnader för äldreomsorg, socialbidrag, gator och
vägar samt kollektivtrafik. Kommunförbundet och den förra socialdemokra-
tiska regeringen diskuterade möjligheten att ge den kommunalekonomiska
kommittén i uppdrag att särskilt studera de problem som drabbat Göteborg
mot bakgrund av skatteomläggningen. Det fanns med andra ord både insikt
och vilja att göra något åt situationen. Den borgerliga regeringen valde dock
att slänga det uppdraget i papperskorgen.

Regering och riksdag måste ta ansvar för hela landet, även för storstä-
derna. Om de beslut som fattas drabbar någon landsända särskilt hårt måste
man ta sitt ansvar och rätta till dessa beslut. Det är därför nödvändigt att de
problem som har uppstått i Göteborg med skatteomläggningen och med det
nya statsbidragssystemet rättas till. Det kan heller inte vara rimligt att ett lån
som lämnats med löfte om räntefrihet plötsligt räntebelastas. De regler för
avtalsvillkor som gäller i övrigt måste rimligtvis även gälla mellan stat och
kommun.

Det är också nödvändigt att ett skattesystem i linje med Strukturutred-
ningens förslag införs med det snaraste. Vi vill också ha en ”navelsträng”
mellan lokalt näringsliv och kommunen, exempelvis fastighetsskatt, för att
kunna finansiera nödvändig infrastruktur.

Vi tigger inte pengar av staten. Vi kräver att få behålla tillräckligt av våra
inkomster för att kunna finansiera vår service. Vi kräver att regeringen slutar
med sin för vår stad så destruktiva politik och ger våra medborgare tillbaka

rätten till samma sociala standard och trygghet som vi anser att landet i dess
helhet skall ha.

Anf. 60 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Herr talman! Det är kanske litet tveksamt om man skall kalla det här för
en replik, eftersom jag tänkte börja med säga att jag instämmer till hundra
procent i allt det som Inga-Britt Johansson har sagt. Jag har ändock en fråga,
och det förmodade svaret oroar mig litet.

Frågan avser det socialdemokratiska förslaget att återställa grundavdra-
get. När det gäller fördelningspolitiska aspekter säger Inga-Britt Johansson
helt riktigt att för att undvika tvåtredjedelssamhället måste vi verkligen ta
ut mera i skatt, inte bara av överklassen utan kanske också av stora delar
av medelklassen. De förslag som Socialdemokraterna lägger fram innebär
faktiskt att alla som har en årsinkomst som understiger 250 000 kr får en skat-
tesänkning. Det går ut över kommunerna. Jag fick en uppgift om att Göte-
borgs kommun förlorar 200 miljoner på det här förslaget.

När Socialdemokraterna lade fram förslaget kanske de hade någon idé i
bakfickan om hur man skall få tillbaka pengarna. Hur förhåller det sig med
kommunernas pengar? Kommer Socialdemokraterna att lägga fram ett sär-
skilt förslag som kompenserar kommunerna för skattebortfallet?

Anf. 61 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Jag fortsätter att tala om Göteborgs kommun. Det är bara
att konstatera att om vi får rätsida på de problem som de tidigare besluten
har medfört - det rör sig i dag om sammanlagt 2,1 miljarder kronor för Göte-
borgs del - kommer vi att ha råd med grundavdraget.

Beträffande fördelningspolitiken är det så att människorna i de lägre in-
komstklasserna är beroende av pengarna. Det tror jag säkert att Johan
Lönnroth också håller med om. Om vi fortsätter att fatta beslut som ”plockar
pengar” ifrån Göteborgs kommun och framför allt ifrån storstäderna, kom-
mer problemen att accentueras ytterligare. Jag tror inte att någon av oss som
vet hur det står till i dessa kommuner egentligen vill vara med om det.

Anf. 62 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Herr talman! Problemet är bara att de 2,1 miljarder som Inga-Britt Jo-
hansson talar om gäller pengar på längre sikt. Regeringen har skjutit på för-
slaget om en ny utredning vad gäller fördelningssystemet för statsanslagen
till kommunerna. Jag har svårt att se att det skulle kunna hända något kon-
kret ens med de socialdemokratiska förslagen förrän tidigast år 1996. Nu ta-
lar jag således om de två nästkommande åren. Då betyder de förslag som
man kan utläsa på papperet ur den socialdemokratiska motionen att kom-
munerna förlorar ett antal miljarder i skatteinkomster. Göteborg förlorar i
storleksordningen 200 miljoner.

Min fråga kvarstår: Vad gör ni för att kompensera detta? Detta kan väl
ändå inte få inträffa?

Anf. 63 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Det finns andra förslag i våra motioner som till en viss grad
kompenserar den här delen. Pengar skall exempelvis gå till AMS för att fi-

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

nansiera olika sysselsättningsprojekt. Vi utgår ifrån att fler människor kom-
mer att få arbete. För Göteborgs del är det fråga om betydelsefulla pengar,
eftersom man i dagens läge har så höga kostnader för socialbidrag o.d. Jag
tror därför inte att just den här delen av förslaget kommer att innebära nå-
gon ekonomisk katastrof för Göteborg. Däremot är det viktigt att vi får en
fortsatt diskussion om förslagen till kompensation för exempelvis skatteom-
läggningen som vi förde med den förra socialdemokratiska regeringen. För-
slagen till åtgärder var långt gångna och skulle mer än väl kunna uppväga
kostnaderna.

Anf. 64 BO G JENEVALL (nyd):

Herr talman! Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att det inte
finns något block om bostadsfrågor i den här debatten. Det finns inte heller
någon sådan del i de flesta debatter av liknande slag. Det är faktiskt en fråga
som rör 15 % av BNP. Frågan har stor aktualitet, och arbetslösheten inom
byggbranschen är extra stor. Dessutom deltar det närmast ansvarige statsrå-
det aldrig i dessa debatter.

Vi måste nu göra något åt byggfrågan. Alla talar om det, och alla menar
att något måste göras. Såvitt jag kan förstå av motionerna föreligger det en
klar majoritet för att man skall åtgärda det här området. Nu skall det åtgär-
das. Det finns litet olika nyanser i förslagen. Men låt oss ta upp dem till dis-
kussion och pröva dem och se till att någonting nu äntligen blir gjort.

De som vill veta var vi står i frågan kan läsa vår bostads- och byggmotion.
I första hand vill vi använda momsnedsättning som vapen. Frågan är kopplad
till arbetslösheten. Det gäller inte minst den bransch vi nu talar om. Vi har
för tredje året lagt fram två motioner med förslag som skulle kunna bidra
till att lösa en del av problemen. Men det händer naturligtvis ingenting med
anledning av våra motioner.

Vi har t.ex. föreslagit en dispens ifrån LAS enbart för de arbetslösa, för
att de skall kunna ta de jobb som finns under den tid som behövs. En sådan
dispens kan man upplösa lika snabbt som man inför den, om den skulle
komma att missbrukas. Vi måste göra någonting. Det är det viktigaste.

Vi har föreslagit en förändring av arbetstidslagen i så måtto att man skulle
möjliggöra för företagsledningen och det lokala facket att inom ramen för
t.ex. 80-120 % kunna förändra arbetstiden. Det skulle innebära att tiotusen-
tals människor aldrig skulle behöva lämna företagen för att gå ut i arbetslös-
het. Förslaget är också kopplat till byggbranschen och dess arbetslöshet.

Jag vill återupprepa, vilket jag har gjort så många gånger tidigare, hur det
var när vi kom in i politiken. Vi föreslog besparingar på 196 miljarder över
sex år. Vi blev hånade och bespottade. Ni kan nu läsa OECD:s rapport och
begrunda.

Det vi gör, gör vi alltid för sent. Vi har passerat den värsta nedgången i
konjunkturen. Nu först börjar vi vidta de åtgärder som vi skulle ha satt in
för länge sedan.

Det finns andra saker som måste åtgärdas. Det gäller t.ex. en kvinnofråga,
vilket är aktuellt i dessa dagar. Som ni vet har vi medverkat till en bättre
riskkapitalförsörjning för företagen. Det underliga är dock att kvinnorna yt-
terst sällan kommer i åtnjutande av dessa medel, beroende på att de efterfrå-

gar, som man säger, för små belopp. Det är en fruktansvärd paradox. Därför
har vi väckt en särskild motion i det ämnet. Vi föreslår ett nytt riskkapitalbo-
lag för kvinnligt företagande. Det skall kunna anpassas till de möjligheter
och de kanske något annorlunda arbetssätt som kvinnor har. Vi har föresla-
git att medlen skall tas från fond 92/94. Där har vi, vilket torde vara bekant
i dag, ett överkapital på cirka åtta miljarder. Det beror på att man har haft
nytta av höstens börsrace.

Jag har fastnat för ett uttryck som jag tycker är mycket, mycket bra. Jag
tycker också att det borde upprepas många gånger i politiken. Uttrycket är:
Gör aldrig ingenting. Sug på de orden ett tag - gör aldrig ingenting. Jag
tycker att vi många gånger sysslar alldeles för mycket med att göra just ing-
enting. Vad är det som hindrar att man fattar förnuftiga beslut? Jo, det är
faktiskt partipolitiken. Om vi, ärade kolleger, skulle få bestämma med ut-
gångspunkt ifrån vad vi verkligen tycker, tänker och vet är riktigt utan att
vara styrda av partipolitiken, skulle vi med andra ord använda vårt sunda
förnuft. Då skulle vi också fatta helt andra beslut. Det vet ni, och det vet
jag-

Det finns en sakfråga som jag tror ligger oss alla varmt om hjärtat. Det
gäller att få en lösning på den fruktansvärda byggkrisen. I byggbranschen
har man den största arbetslösheten i en bransch sedan 30-talet och dessutom
mycket värre. Vi lider av handlingsförlamning. Den tänker åtminstone vi i
Ny demokrati bryta. Vi har i det här fallet, liksom i många andra fall, en
vågmästarroll. Nu skall vi se till att problemet löses. Jag hoppas att vi kan
göra det i gott samförstånd.

Anf. 65 TORGNY LARSSON (s):

Herr talman! Jag vill knyta an till vad Inga-Britt Johansson sade i sitt an-
förande. Låt hela Sverige leva! Så uttrycks ibland kravet på att den egna
landsändan skall ges tillräckligt goda villkor för att människorna där skall
kunna leva under drägliga livsbetingelser. Det gäller naturligtvis glesbygden,
men det gäller också tätorterna och inte minst våra storstäder.

I det tvåtredjedelssamhälle som vi nu med snabba steg är på väg mot drab-
bas inte minst storstäderna hårt. Det finns många exempel på det. Varje dag
påminns vi om de orättvisor som drabbar många människor inte minst i Gö-
teborg.

Alltsedan början av 1980-talet har den kommunala verksamheten i Göte-
borg ökat i betydligt långsammare takt än i genomsnittet av landets kommu-
ner. Den viktigaste orsaken till att utvecklingen varit så svag är att kommu-
nen drabbats av indragningar som motsvarar ett inkomstbortfall på drygt 2
miljarder kronor per år, vilket motsvarar 5 skattekronor. Detta har även In-
ga-Britt Johansson påpekat. Om Göteborg hade haft dessa inkomster så
skulle inte det stora underskottet ha uppkommit och invånarna hade kunnat
få en acceptabel service.

Borttagandet av beskattningsrätten av juridiska personer innebar exem-
pelvis 1 000 miljoner kronor i minskade inkomster. Det statsbidragssystem
som gäller fr.o.m. 1993 innebär en indragning på 400 miljoner kronor, en hel
skattekrona.

Alla dessa indragningar har fått till följd att man har tvingats göra dras-

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

tiska nedskärningar inom skola, barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg.
Under åren 1992 t.o.m. 1994 måste den befintliga verksamheten bantas med
20 %! Trots detta återstår ett underskott för detta år på 460 miljoner kronor,
vilket motsvarar en hel skattekrona.

Den 1 januari 1992 fanns det 70 000 anställda i kommunen. Efter två år
hade en tiondel av dessa, dvs. 7 000, försvunnit. I år kommer ytterligare
3 500 jobb att försvinna, de flesta av dem inom sjukvården.

Konsekvensen är, det begriper var och en, att det har blivit stora försäm-
ringar i servicen. Antalet elever i skolklasser och antalet barn inom barnom-
sorgen har ökat drastiskt. Vårdgarantierna inom sjukvården kan inte upp-
rätthållas. I princip sätts inga vikarier in när personal är frånvarande på
grund av sjukdom osv.

Kommunförbundet har i sin rapport angående levnadsförhållandena i Sve-
rige bekräftat de strukturella problem som Göteborg har att leva med. Inom
i stort sett vaije redovisat område har Göteborg svårigheter jämfört med
landet i dess helhet.

Andelen förvärvsarbetande är klart mindre, andelen arbetssökande
större, andelen ensamstående med barn större, andelen utländska medbor-
gare betydligt större, bostadskostnadsindexet hela 14 % högre, antalet soci-
albidragstagare betydligt större än motsvarande siffra för riket, antalet för-
tidspensionerade större samt ohälsotalet betydligt högre än genomsnittet.

Herr talman! Jag skulle kunna fortsätta den här uppräkningen och ge ännu
fler exempel på de skillnader som finns mellan Göteborg och riket i dess hel-
het. Men i stället för att komma med tröttande siffror hänvisar jag till den
rapport som Kommunförbundet har redovisat och till den motion som har
rubriken ”Göteborg - utsatt stad” och som har inlämnats under den all-
männa motionstiden med Inga-Britt Johansson som första namn.

Bakom siffrorna finns det dock människor, människor som länge har varit
tysta men som nu alltmer gör sin stämma hörd i protest mot de allt kärvare
förhållanden som de tvingas leva under - människor som nu alltmer förtviv-
lat ser vad som händer.

Så gott som varje dag hör jag av människor genom brev, telefonsamtal
eller på annat sätt. Man kan inte längre tiga. Åtstramningarna får nu sådana
effekter att människor börjar göra sin röst hörd.

Regering och riksdag måste nu ta sitt ansvar. Det är nödvändigt att komma
till rätta med de särskilda problem som uppstått i Göteborg i samband med
de olika åtgärder som vidtagits från statsmakternas sida. Regeringen bör
komma till riksdagen med förslag som gör att Göteborgs kommun åter har
möjligheter att ge sina medborgare en service som motsvarar servicen i
landet i övrigt.

Anf. 66 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Det finns klara samband i den ekonomiska politiken. Det
som hänt inom bostadssektorn under 80-talet är ett typiskt exempel på det.
Då saknades detta samband, denna nödvändiga helhetssyn. När nyproduk-
tionen tog fart efter en djup nedgång i byggandet slog man snabbt i kapaci-
tetstaket. Kostnader och räntor steg. Räntestödet blev rena explosionen för
staten. Det ökade från 5 miljarder kronor 1980 till 16 miljarder kronor 1988

och sedan till 32 miljarder kronor 1993. Kostnaderna för de boende steg kraf-
tigt, trots generöst stöd.

Det var inte de som bäst behövde stödet som fick mest. Det var de som
hade råd och möjlighet att bygga dyrt, lyxigt och stort som premierades. Där
det var dyrast och mest överhettat byggdes det mest. Bostadssubventionerna
blev ett omvänt regionalpolitiskt stöd i fel riktning.

I inflationens spår följde spekulationen, de stora klippen, de övervärde-
rade fastigheterna och bankkrisen. Det var de som hade pengar eller de som
chansade på en generös kreditgivning som gjorde klipp. De bostadslösa fick
stå utanför. Genom att fjärma bostadspolitiken från den ekonomiska politi-
ken och den ekonomiska verkligheten fjärmade sig Socialdemokraterna,
som då hade ansvaret, alltmer också från de sociala målen i bostadspolitiken.

Det är självklart för Centern att det finns ett samband mellan ekonomi
och ekologi. Likaså är det självklart att det finns ett samband mellan eko-
nomi och andra sektorer i samhället.

Det är endast genom en politik som medverkar till att hålla låg inflation
och låga räntor som vi varaktigt kan nå målet i bostadspolitiken, dvs. att alla
skall ha tillgång till en bra bostad till ett rimligt pris som hushållen klarar att
betala. Det finns ingen annan som i slutänden betalar. Vi kan inte kräva att
våra barn eller barnbarn skall betala vårt boende.

Den omläggning av bostadspolitiken som varit nödvändig har utgått från
detta självklara samband. De nya reglerna för bostadsfinansieringen priori-
terar stöd till den som bäst behöver stödet - ett stöd till en normalbostad,
lika för alla. Det verkar prisdämpande, och det främjar mångfald och kon-
kurrens. Därmed verkar det regionalpolitiskt rätt.

Den räntesänkning som genomförts sedan kronan började flyta innebär
totalt en stimulans i ekonomin på mellan 55 och 60 miljarder kronor. Lågt
räknat omfattar 20 av dessa miljarder bostadssektorn. Räntorna är nu de
lägsta på 30 år, och bostadslåneinstituten är nedringda av folk som vill pla-
cera om sina dyra lån som man tvingades ta under den socialdemokratiska
bostadspolitikens tid. Fastighetsskatten har sänkts. Flyttskatten har tagits
bort. Besparingarna av räntebidragen har fördelats på tre år i stället för på
ett. Därmed är det nu 1994 bäddat för den lägsta hyreshöjningen på 25 år.
De statliga kreditgarantierna har utökats till 40 % av bidragsunderlaget. Det
verkar gynnsamt från kostnadssynpunkt och det främjar bygginvesteringar.

Ändå är byggaktiviteten låg. Så länge den är det finns det en uppenbar
risk för flaskhalsar i ekonomin som motverkar målet med låg inflation och
låg ränta. Per-Ola Eriksson har för Centerns del deklarerat en oro över den
djupa nedgången och pekat på behovet av ytterligare ROT-åtgärder. Jag in-
stämmer naturligtvis i det. Det ligger en rad sådana förslag på bostadsutskot-
tets bord.

Det här pekar på att det finns behov av att rusta för framtiden i lokalbe-
ståndet inom kultursektorn. Kommunala skolor och äldrebostäder behöver
rustas. Satsningar med miljöinriktning stärker långsiktigheten och minskar
miljöskulden. Avdragsrätten för reparationer, framför allt för småhusägare,
behöver kanske vässas ytterligare i syfte att göra fler svarta jobb vita.

Jag hoppas att det under den fortsatta riksdagsbehandlingen blir möjligt
att hitta väl avvägda ROT-åtgärder som kompletterar helhetssynen i den

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

ekonomiska politiken till förmån för en varaktig ekonomisk utveckling med
bevarad låg ränta och låg inflation.

Anf. 67 SONIA KARLSSON (s):

Herr talman! Företrädare för regeringen hävdar att regeringens skattepo-
litik kommer att ge nya jobb. Det framhålls att sänkningen av skatt på aktie-
vinster och slopandet av utdelningsskatten på aktier är det som skall ge de
nya arbetstillfällena.

Inte ens Bo Lundgren kan tro på detta.

För att finansiera dessa skattesänkningar skärps skatten på företagen. Re-
geringen sänker alltså skatten för aktieägarna men höjer skatten för företa-
gen. Detta sker samtidigt som aktieägarna har gjort stora vinster på börsen.

Regeringens skattepolitik kommer inte att leda till nya jobb. Det krävs
offensiva åtgärder för att få i gång Sveriges ekonomi samt för att kunna
pressa ner arbetslösheten.

Det som behövs är kraftfulla investeringar. Såväl industrins investeringar
som de offentliga investeringarna måste öka. Industriförbundet påtalade i
sin konjunkturrapport i december att kapacitetsutnyttjandet inom industrin
var högt och att risken för att produktionskapaciteten skulle komma att ut-
göra en trång sektor inom en snar framtid var överhängande om inte investe-
ringarna tar ordentlig fart. Med andra ord, risken för att kommande produk-
tionsökning skall leda till flaskhalsar och kapacitetsbrist är betydande om
inte investeringarna snabbt ökar.

Vi socialdemokrater vill att näringslivet skall öka sina investeringar så att
man klarar de framtida behoven av ökad produktion. Därför föreslår vi att
företagen får direktavskriva 70 % av sina maskininvesteringar.

Vad gäller byggsektorn är situationen akut. Förra året föll bostadsinveste-
ringarna med 23 %. I år blir det ännu värre - minus 49,5 %.

Vi har i tidigare motioner lagt fram omfattande förslag för att få i gång
ROT-projekt m.m. för att på så vis minska den mycket höga byggarbetslös-
heten. Vi återkommer nu med förslag till investeringar både vad gäller ny-
byggnad av lägenheter samt ombyggnad av lägenheter i det äldre beståndet.
Därutöver föreslår vi ett stöd som innebär att skolor kan renoveras samt yt-
terligare resurser för att bostäder skall iordningställas för äldre även under
nästa budgetår. Detta innebär ökade bostadsinvesteringar på ca 11 miljarder
kronor. Tillsammans med ombyggnad och reparation av kommunala bygg-
nader m.m. beräknas detta ge ca 30 000 nya jobb.

I lördagens DN stod att läsa att Per-Ola Eriksson, Centern, skulle stödja
åtminstone en del av de förslag om ROT-projekt som har lagts fram av oppo-
sitionen. Enligt tidningen uttalade Per-Ola Eriksson att Centern inte kom-
mer att sitta som reservant i denna fråga.

Den fråga jag osökt ställer är varför inte Centern har använt sitt regerings-
mandat och sin arbetsmarknadsminister för att driva denna fråga i rege-
ringen.

Fallet i bygginvesteringarna med 49,5 % för 1994 har ju inte varit någon
hemlighet som blivit känd först nu, utan är en följd av den långvariga åt-
stramningen av byggsektorn. Per-Ola Eriksson har tidigare i dag, med in-
stämmande av Agne Hansson, sagt att man är positiv till att det ligger så

många förslag om ROT-projekt på bostadsutskottets bord. Alla de förslagen
har kommit tack vare oppositionen. Men det är glädjande att regeringsföre-
trädare ändå hoppas att vi skall kunna arbeta fram gemensamma förslag.
Min fråga till Agne Hansson är: Innebär detta att förslagen kommer att utar-
betas tillsammans med bl.a. Socialdemokraterna?

Även kommunerna har en mycket ansträngd ekonomi. Det har lett till be-
tydande personalminskningar under de senaste åren. Regeringen räknar
med att 37 000 personer i år mister sina anställningar i kommuner och lands-
ting. Vi har tidigare lagt fram förslag som skulle ha förhindrat att dessa går
ut i öppen arbetslöshet. I årets partimotion återkommer vi med förslag att
kommun- och landstingsanställda skall få vara kvar i sina viktiga uppgifter
inom vård och omsorg.

Även på detta område står regeringen stilla och väntar till dess oppositio-
nen tvingar fram åtgärder.

Vi socialdemokrater har i vårt budgetalternativ föreslagit omfattande in-
vesteringar, i produktionsapparaten, i utbildning och i ett mänskligare sam-
hälle. Sammantaget ger detta arbete för över 90 000 arbetslösa och 30 000
får utbildning under de kommande två åren.

Det är offensiva åtgärder av det här slaget som behövs i dagens Sverige.
Med vår politik, med nästan 100 000 färre öppet arbetslösa, minskar statens
utgifter för arbetslösheten med 10 miljarder, vilket också är värt att notera.

Anf. 68 AGNE HANSSON (c) replik:

Herr talman! Det är tack vare oppositionen som det ligger förslag om
ROT-åtgärder och en del andra åtgärder på riksdagens bord, säger Sonia
Karlsson. Jag vill erinra om att det naturligtvis finns ett koppel av åtgärder
från Socialdemokraterna, men det finns också förslag från Centerpartiet och
det finns förslag från andra partier. De ligger nu på bostadsutskottets bord.

I min roll som ordförande i utskottet vill jag säga att vi självklart skall titta
på de här förslagen och se vad vi kan komma fram till. Det vore fel av mig
att i dag yrka bifall blankt till samtliga de förslag som lagts fram.

Det viktiga nu är att man hittar åtgärder så att man kan lösa den här pro-
blematiken och få i gång sysselsättningen inom byggsektorn utan att behöva
riskera att man slår i kapacitetstaket när konjunkturen vänder uppåt. Men
de här åtgärderna måste vidtas på ett sådant sätt att man kan behålla låg
inflation och låg ränta.

Regeringen väntar inte alls tills oppositionen lägger fram förslag. Jag vill
erinra om det ROT-program som vi tog fram här i riksdagen förra året i det
här sammanhanget. Det är en ambition att vi skall kunna hitta de vägar som
bäst främjar en utveckling på det här området. Det hade varit bra om även
Socialdemokraterna hade försett sina förslag med retroaktiv verkan. Fagra
löften om framtiden hämmar helt klart byggproduktionen i nuläget.

Anf. 69 SONIA KARLSSON (s) replik:

Herr talman! Även de tidigare ROT-projekt som har behandlats här i riks-
dagen har faktiskt till stor del tillkommit för att oppositionen har tryckt på,
Agne Hansson, och inte tack vare Centern eller regeringen. Särskilt den här
gången tycker jag att det är anmärkningsvärt att inte Centern har kunnat

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 58

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

använda sitt regeringsmandat och sin arbetsmarknadsminister till att driva
fram detta i ett tidigare skede i stället för att behöva vänta tills oppositionen
har bildat majoritet i riksdagen innan man säger att man vill vara med på
vagnen.

Jag hoppas att bostadsutskottet skall lyckas, för detta är mycket viktigt. Vi
behöver snabbt få i gång åtgärder för att minska byggarbetslösheten. Varför
ställde jag då min fråga? Det är mycket viktigt för byggsektorn att det finns
ett brett politiskt stöd bakom de förslag som läggs fram, så att man verkligen
tycker att det finns skäl att sätta i gång åtgärder och inte befarar att detta är
något som kommer att ändras om det sker en förändring i och med valut-
gången.

Jag har ännu en fråga till Agne Hansson. Per-Ola Eriksson påstod att det
inte behövs några nya bostäder - sådana har vi så att det räcker. Men Bover-
ket har redan tagit fram att det vad det gäller Stockholm, de större städerna
och universitetsstäderna finns risk för att det kommer att råda bostadsbrist
redan i höst. Det finns alltså skäl att se till att det även finns ett visst nybyg-
gande av bostäder.

Anf. 70 AGNE HANSSON (c) replik:

Herr talman! Det finns ingen anledning att närmare gå in och diskutera
vem som för fram förslag hit eller dit. Jag slår mig naturligtvis inte för bröstet
för min egen eller för Centerns del, men det hade varit bra om Socialdemo-
kraterna och Sonia Karlsson hade varit lika omtänksamma när de här pro-
blemen växte och ställde till den situation som vi nu har. Nu är problemen
betydligt svårare att lösa än om man hade tänkt på att lägga fram de här
kloka förslagen på 80-talet för att undvika den här situationen. Då hade vi
naturligtvis varit i ett bättre läge.

Jag har ibland i mina dystraste stunder, när jag bollat med de här proble-
men, som inte är lätta, funderat på om socialdemokraterna verkligen vill ha
i gång en byggsysselsättning nu. Det tror jag att de vill. Men självklart är det
mycket av psykologi här. Det finns redan en rad åtgärder som fortfarande
borde verka. Det blir inte gynnsammare och det blir inte billigare att sätta i
gång en byggproduktion än vad det är nu. Men ger man marknaden signaler
att man vill fortsätta att utreda vad som styr finansiering och regler och säger
att man vill ge generösa stöd efter att ha vunnit ett val är det givet att mark-
naden blir osäker och avvaktar med att investera. Jag tror att det är viktigt
att vi även av det skälet kan komma sams på sådant sätt att vi kan ge entydiga
signaler för att snabbt få i gång sysselsättningen nu. Annars är det risk att vi
inte får det.

Anf. 71 SONIA KARLSSON (s) replik:

Herr talman! Agne Hansson kan inte försöka klara sig undan genom att
återigen dra upp 80-talet och påstå att den situation vi har nu, med bygginve-
steringar som rasar med 49 %, endast skulle ha med den utvecklingen att
göra. Situationen beror till stor del på att regeringen hösten 1991 gjorde en
fullständig åtstramning vad gällde byggsektor, hushåll och kommuner. Det
är den stora åtstramningen som har slagit ut stora delar av byggkapaciteten.

Om vi skulle reda ut detta i en debatt skulle Agne Hansson och jag behöva
ha betydligt mer tid.

Jag håller med om att det är mycket viktigt att få i gång sysselsättning nu.
Det var därför jag tog upp detta. Kommer bostadsutskottet fram med snabba
och bra förslag till åtgärder vad gäller reparationer, om- och tillbyggnader är
det väldigt viktigt att byggsektorn ser att det finns ett stort politiskt stöd
bakom, så att man kan förlita sig på det och vet att man kan sätta i gång de
här projekten.

Anf. 72 SIMON LILIEDAHL (nyd):

Herr talman! I en av riksdagens frågestunder härförleden fick finansminis-
ter Wibble av en lärd nationalekonom - vi har sådana här i kammaren - frå-
gan hur det känns att år efter år tvingas konstatera hur fel alla hennes bud-
getprognoser har slagit. Inte minst gäller det i de fall då hon sagt att hon har
läget under full kontroll. Hennes raka svar var att många av de prognoser
hon har skrivit under helt enkelt varit missbedömningar av den ekonomiska
utvecklingen.

Det får inte gå till på det här sättet. Det är farligt om vår regering gång på
gång skall sätta landets framtid på spel genom att fatta beslut grundade på,
som man ofta redan vet, otillförlitliga beslutsunderlag.

Mot denna bakgrund måste finansministerns finansplan 1994/95 tas med
en stor nypa salt. Det är en valbudget som har presenterats. Den vilar på
den lättsinniga förutsättningen att bruttonationalprodukten kommer att
svänga från minus 1,9 % 1993 till plus 2,4 % 1994 och plus 2,9 % 1995 för
att sedan plana ut kring 4 % i tillväxt. Detta krävs - det har finansministern
sagt - för att man skall klara dagens finansplan och få en halvering av dagens
arbetslöshet i slutet av 90-talet och för att vi skall kunna behålla våra trygg-
hetssystem i stort sett intakta.

Det är lättsinniga förutsättningar i ljuset av alla regeringens tidigare pro-
gnosmissar. Så sent som 1992 ansåg man att arbetslösheten skulle bli 4,8 %
1993. Den blev 8,2 %. Gud bevare mig väl för sådana rådgivare, borde fi-
nansministern säga.

Ny demokrati tror att utplåningen av BNP kring 4 % i slutet av 90-talet
kommer att föra med sig problem. Importen kommer att öka i allt snabbare
takt. Den kommer att slå igenom i högre konsumentpriser. Regeringen kom-
mer att få svårigheter att väija sig mot löneökningar. Bytesbalansen försäm-
ras, och regeringen får med penningpolitiska medel försöka att värja sig mot
en inflation som starkt kommer att skjuta fart.

Detta är ett troligt scenario. För att komma till rätta med detta måste man
omedelbart och hänsynslöst banta budgetunderskottet. Jag och Ny demo-
krati anser att det är fegt av dagens regering att inte ha börjat med en ytterli-
gare kraftig nedskärning. Dan Eriksson, han som inte bor i Kolmården, har
redan lagt ut texten hur Ny demokrati skall få ner budgetunderskottet.

Det räcker emellertid inte med det. Jämsides måste Sverige göras mer in-
vesteringsvänligt. Mycket har redan gjorts genom en fortlöpande nertrim-
ning av framför allt de skatter som berör små- och egenföretagarna. Mycket
återstår. Det bristande förtroendet för investeringar avspeglar sig i det höga
övertidsuttaget, som motsvarar 60 000 arbetstillfällen.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Många småföretagare har under årens lopp fått känna på LAS avigsidor
i form av betungande avgångsvederlag. Även storföretagarna bötjar svikta
under oket. De har känt sig diskriminerade av det av riksdagen före jul fat-
tade beslutet att endast två arbetstagare får undantas från ett företags tur-
ordningskrets. LAS är unik för Sverige och ett stort hinder för utländska in-
vesteringar. Ny demokrati kommer att aktivt verka för en fortsätt modifie-
ring av LAS.

Det gäller att göra oss attraktiva för utländska investerare i tillverkningsle-
den. Vi har i dag Europas fördelaktigaste bolagsbeskattning samt löne- och
tillverkningskostnader, som är mycket konkurrenskraftiga. Det är därför
många fördelar med att komma till Sverige, men marknadsföringen av Sve-
rige som investeringsland är undermålig.

I budgeten har 15 miljoner avsatts till Styrelsen för Sverigebilden, en stat-
lig organisation som skall locka utländska turister till Sverige. Det bör vara
finansexperter och inte marknadsförare som skall sälja Sverige. Ny demo-
krati har i en separat motion föreslagit hur detta skall gå till. Det är viktigare
än något annat att få hit utländska investerare och få de svenska företag som
investerat utomlands att komma tillbaka till Sverige. Men vi kommer inte
till rätta med våra problem och arbetslöshetssituationen om vi inte kan fånga
in svenska och utländska företag.

Det står eländigt till med investeringarna i Sverige. För perioden januari-
september 1993 var det bara 7,8 miljarder netto i investeringar i tillverk-
ningsindustrin i Sverige. Det måste vara 10 gånger mer för att vi skall över-
leva.

Jag hade tänkt ställa några frågor till finansministern om investeringarna,
men nu är hon inte här.

Jag får gå tillbaka där jag böljade, nämligen prognostiseringen. Jag tror
att man får en bättre inblick i framtiden genom att studera fåglarnas flykt,
som man gjorde i antiken. Där hade man ett slags bildspråk med ingredien-
ser av vägvisning, obestämd frihetslängtan och duvans flygriktning. Det var
statsämbetsmännens rätt att utföra fågelskådning före vatje viktigt beslut.
Det var säkert ett mer träffsäkert system än regeringens vetenskapliga lång-
tidsplanering i dag.

(Applåder)

Anf. 73 LISBET CALNER (s):

Herr talman! Pengar bryr jag mig inte om. Pengar är inte så viktigt. Pengar
är inte allt. Varför inte bry sig om pengar? Varför inte tycka att pengar är så
viktigt? Har ni tänkt på att det är människor som har gott om pengar eller
väldigt gott om pengar som kan säga så?

Pengar är inte allt, sägs det. Jag håller med om det. Men ack så viktiga
pengarna blir när de inte räcker till så att man kan leva ett bra liv. Människor
har naturligtvis många olika önskningar och uppfattningar om vad ett bra liv
är. Grundläggande för de allra flesta tror jag är att ha ett arbete så att man
kan försörja sig själv och sin familj.

”Människan är en verksamhetslysten varelse, som känner lust att fatta be-
slut, att ta på sig ansvar, att över huvud taget påverka de förhållanden, under
vilka hon lever.” Jag tror att Ernst Wigforss ord gäller också i dag. Det har

jag märkt inte minst under den senaste veckan, då jag besökt arbetsplatser
och träffat många människor på olika sammankomster.

Vad är det för ekonomisk politik som förs i vårt land i dag där regeringen
”sparar”, upplåningsbehovet ökar och statsskulden växer? frågar man mig.
Regeringen talar själv om hotet av en galopperande statsskuld i sin finans-
plan. Människor är oroliga inte bara för sin egen ekonomi utan också för
statens.

Jag mötte en man som hade arbetat i 20 år. Han berättade att lönen inte
längre räckte till utgifterna för hyra och telefon, den breddade momsen, mat
och försäkringar. Semesterresa var det inte att tänka på. Han ringde till kom-
munen och undrade vad han skulle göra. Så såg hans situation ut. Det visade
sig att han var berättigad till bostadsbidrag. Han tog naturligtvis emot det,
men han tyckte på samma gång att det var bedrövligt att inte kunna klara sig
utan bidrag när man ändå jobbar och gör rätt för sig. Slutsats: Det är viktigt
att ha pengar så att man kan betala hyran.

Hyror och boendekostnader skall minskas, sade Carl Bildt i valrörelsen
1991. Vad blev det? Jo, förtvivlade människor som ser sin ekonomi raseras
utan att ha någon verklig möjlighet att påverka.

”Rapporten ”Obalanser i bostadssektorn’ visar på ett dramatiskt sätt hur
riksdagsbeslut kan få helt oförutsedda effekter.” Så börjar ett brev som jag
fick i går från SABO, underskrivet av riksdagskollegan Ivar Franzén, center-
partist, som vi kan se här i kammaren i dag. Han slutar brevet med en för-
hoppning att ”vi tillsammans skall vidtaga nödvändiga åtgärder innan stora
skador uppstår”.

Det tyder onekligen på en viss insikt hos en av de borgerliga riksdagsleda-
möterna. Hur är det med er andra? Skall vi hjälpas åt att fatta beslut, så att
människor inte skall behöva gå från hem och hus?

Herr talman! Man skulle inte behöva ställa en sådan fråga i Sveriges riks-
dag i välfärdsstaten Sverige. Men jag anser att frågan är berättigad i dag. Vi
socialdemokrater har redovisat många och bra förslag i våra motioner som
skulle lösa en del problem. Sonia Karlsson har här räknat upp en hel del av
dem. Jag föreslår att bostadsutskottet villfar Ivar Franzéns förhoppning att
vidta åtgärder innan stora skador uppstår! Jag förstår av skrivelsen att det
inte bara handlar om ROT utan om en vettig bostadspolitik över huvud ta-
get.

Jag tror att det var samma dag som beskedet kom från regeringen att för-
äldraförsäkringen skulle sänkas till 80 % som också beskedet kom att vi skall
köpa stridsvagnar för flera miljarder. Det är inte så konstigt om människor
frågar sig hur regeringen sköter Sveriges ekonomi.

Pengar, ja se pengar, är till bekymmer för fattig och rik, sjunger Thore
Skogman. Ja, visst är det så. Jag läste i Dagens Industri i går att det nu finns
100 sätt att skatteplanera på. Förra året fanns det bara 49 kvittningsvarian-
ter. I år är det 100. Det är klart att det ställer till bekymmer för de stackars
rika som nu måste ägna så mycket tid åt att undandra staten skatteinkomster.
Vän av ordning måste naturligtvis undra om detta kan vara en vettig ekono-
misk politik. Jag tycker att den är vanvettig.

Var och varannan dag kan vi läsa i tidningarna om att människor faktiskt
har det fattigt. I Sverige har vi inte talat om fattiga människor på åtskilliga

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Den ekonomiska
politiken

decennier. Vad är regeringens mål för den ekonomiska politiken? Social-
demokraternas mål med den ekonomiska politiken är arbete, rättvisa och
framtidsbyggande.

Vi säger inte att nio av tio har jobb. Vi socialdemokrater säger att en av
tio är arbetslös. Det är två sätt att uttrycka samma sanning, men skillnaden
i uttryckssättet avslöjar en del av ens människosyn. Jag tycker att alla som i
dag vill ha ett arbete skall ha rätt till det.

Alla de arbetslösa människor som skall leva på 80 % i arbetslöshetsersätt-
ning har bekymmer med pengar som de inte har men som de skulle behöva
för att kunna leva ett hyggligt liv. Många människor i Sverige anser sig fattiga
i dag. När skall regeringen bötja bekymra sig om de fattiga? När skall alla
de hundratusentals arbetslösa få 49 eller 100 möjligheter att välja ett jobb?
Det skulle ge staten skatteinkomster.

Vi socialdemokrater beskylls ofta för att bara säga nej. Det är fel, vi säger
inte bara nej, men ibland när det är befogat utifrån vår grundsyn. Därför
säger vi nej till en ekonomisk politik som delar in landet i fattiga och rika.

Herr talman! I går hölls det många anföranden från denna talarstol, och
man talade också om gårdagen. Främst var det regeringens företrädare som
föredrog att tala om 80-talets politik. Av någon anledning var det inte popu-
lärt att beskriva dagens situation. Jag har försökt att litet grand beskriva den
borgerliga politiken under 90-talet. Enligt debatten i går är det 80-talets poli-
tik som är orsaken till de problem vi lever med i dag. Vi vet att det inte är
så.

Tänk, herr talman, om regeringens förslag och handlag med att föra en
ekonomisk politik som leder till arbete och tillväxt hade haft något av den
kraft som används till indignation och kritik av socialdemokratisk politik.
Då kanske det hade sett annorlunda ut. Då kanske kraften hade räckt till att
se till att sjuka människor inte behöver ligga i korridorerna på våra sjukhus.
Då kanske kraften hade räckt till att skapa den trygghet och tillväxt som
Anne Wibble talade om men inte genomför.

Anf. 74 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag kan inte underlåta att faktiskt lämna en del upplysningar
till Lisbet Calner. Jag tycker att det finns anledning att göra det.

Det är så lätt, ungefär som man gjorde i det gamla Sovjetunionen, att
skriva om historien därför att man tycker att den inte riktigt passar. I bo-
stads- och byggpolitiken, såsom den har drivits tidigare, ligger svaret på var-
för det har sett så illa ut. Den reglerade och styrda bygg- och bostadsmarkna-
den skapade de problem som vi i dag upplever. Jag skall inte fördjupa mig
så våldsamt mycket i det just nu.

1990 byggdes det bostadsrätter i Jakobsberg, här i Stockholmsområdet,
som var så dyra att producera att hyran exklusive subventioner för en 100
kvadratmeters lägenhet egentligen skulle ligga på 19 400 kr. Efter de subven-
tioner som ni släppte fram och som drev upp byggkostnaderna så våldsamt
var det 8 600 kr som alla skattebetalare skulle betala därför att det blev så
dyrt att producera dessa lägenheter. Ändå var avgiften 10 800 kr i månaden.
Det var följden av den bostads- och byggpolitik som drevs av Socialdemo-
kraterna och som vi nu försöker hantera.

1990 var ränteutgifterna för en normaltrea på 72 kvadratmeter - nu talar
jag om genomsnittet för landet och inte om detta extremexempel - ungefär
9 000 kr i månaden. I fjol bedömde vi att de låg någonstans kring 5 700 kr.
därför att vi äntligen har lyckats få ned räntan. Tillsammans med att fastig-
hetsskatten sänktes, den fastighetsskatt som ni helt felaktigt införde, är detta
ett skäl till att hyrorna detta år ökar minst sedan 1970. Det är alltså lägsta
hyresökningar sedan 1970.

Det tar tid att förändra felaktig bostadspolitik, men det måste göras. Re-
sultatet kan vi redan se i sjunkande produktionskostnader, sjunkande räntor
och därmed låga hyresökningar. Detta är resultatet av regeringens politik,
Lisbet Calner.

Självfallet måste målet för den ekonomiska politiken vara att se till att de
som är arbetslösa får jobb och att också de som går ut från skola eller annan
utbildning får ett jobb i framtiden. Hur uppnår man det om man, som ni
föreslår, skall höja skatten med 10 miljarder kronor för de företag som skall
ge jobben? Den debatten återkommer vi till, den är viktig. Ni har genom
dubbelbeskattning och överbeskattning sett till att vi inte fått de växande
småföretag som skulle ha kunnat ge de jobb som vi så väl behöver i dag.

Glöm inte bort ansvaret. Det som vi skall diskutera i skattedebatten är hur
vi skall bära oss åt inför framtiden. Vi kommer att se till att skapa förutsätt-
ningar för de nya jobb som ger de arbetslösa hopp. Det hoppet får de inte
genom den politik som går tvärtemot vad allt förnuft säger, nämligen en skat-
tehöjning för just det arbete som de arbetslösa behöver.

Skattepolitik

Anf. 75 LARS HEDFORS (s):

Herr talman! Den svenska ekonomin befinner sig i en djup kris. Om vi
inte visste det innan, så har vi fått lära oss det under dagens finanspolitiska
debatt. Vi har ett väldigt stort budgetunderskott, stora upplåningsbehov och
en snabbt växande statsskuld. Allt detta har ovedersägligen inträffat under
de två tre år då vi har haft en borgerlig regering.

Alla inser nu att den katastrofala utvecklingen måste stoppas och att det
bör ske bl.a. genom besparingar. Det finns säkert också en stor förståelse
för att alla måste vara med i detta besparingsarbete, att man måste avstå från
sådant som tidigare kanske var självklart.

Men det finns en viktig förutsättning för denna förståelse. Den förutsätt-
ningen sammanfattas bäst med ett enda ord, nämligen rättvisa. Bördorna
måste fördelas rättvist. Det går inte att lägga tunga bördor på de sämst
ställda i form av lägre ersättningsnivåer, sämre sjukvård, sämre barnomsorg
och sämre åldringsvård samtidigt som skatterna sänks på aktier, utdelningar
och stora förmögenheter.

Det är just detta som sker i Sverige i dag, och det är så långt ifrån rättvisa
som man över huvud taget kan komma. Den politiken kommer att skapa ett
polariserat samhälle, ett nytt klassamhälle, om man så vill. Vi socialdemo-
krater kommer med stor kraft att motarbeta den politiken. Vi kräver en rätt-

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

vis sanering av ekonomin. I den saneringen spelar skattesystemet en viktig
roll.

Vi har två fundamentala krav på vårt skattesystem. För det första: De som
tjänar mest och har kapital skall betala en större andel av sin inkomst än
andra i skatt. För det andra: Ingen får smita undan. Skatteflykten måste
stoppas.

I båda dessa avseenden har utvecklingen gått i rakt motsatt riktning under
den borgerliga perioden.

Låt oss börja med det första kravet som är skatt efter bärkraft. Här har
regeringen Bildt under sina 2,5 år vid makten lyckats med konststycket att
höja skatten på arbete med 30 miljarder kronor och skatten på konsumtion
med 16 miljarder kronor. Samtidigt har man sänkt skatten på kapitalinkoms-
ter och stora förmögenheter med mer än 20 miljarder kronor.

Under den borgerliga regeringen har alla löntagare och pensionärer fått
höjd skatt, och alla som äger aktier och stora förmögenheter sänkt skatt.

Under den borgerliga regeringen har skatten höjts mer för låginkomstta-
gare och pensionärer än för höginkomsttagare.

Under den borgerliga regeringen har rättvisan satts på undantag.

Vi socialdemokrater kräver nu att kapitalinkomstskatten återförs till den
nivå som bestämdes i skattereformen, dvs. 30 %, att förmögenhetsskatten
inte avskaffas utan reformeras och effektiviseras och att de som tjänar mer
än 200 000 kr om året får en höjd inkomstskatt, en s.k. värnskatt.

Först då får vi ett rättvist skattesystem. Först då har vi den moraliska rät-
ten att kräva uppoffringar av det svenska folket.

Det andra grundkravet när det gäller skattesystemet är att det skall vara
så konstruerat att alla betalar skatt i vederbörlig ordning. Även på den punk-
ten har den borgerliga regeringen misslyckats. I dag vet vi att många männi-
skor inte betalar skatt över huvud taget. Det handlar om tiotals miljarder
kronor som på detta sätt undandras samhället.

Nu föreslår regeringen visserligen ytterligare pengar för bekämpning av
ekobrottsligheten. Och det är i och för sig bra, även om det är mindre än
vad man utlovade i 1993 års kompletteringsproposition.

Men samtidigt lägger man fram förslag som vrider viktiga vapen ur hän-
derna på skattemyndigheterna. Jag tänker då på den lagrådsremiss som nu
behandlas av lagrådet och som kommer att försvåra skattekontrollen. Jag
tänker också på att den borgerliga regeringen har avskaffat skatteflyktslagen
och betalningslagen. Och jag tänker på alla de förslag som särskilt Moderata
samlingspartiet ännu tidigare har fört fram i syfte att underminera skatte-
kontrollen.

Det paradoxala har alltså inträffat att regeringen samtidigt som den före-
slår mer pengar till kampen mot ekobrottsligheten försvårar myndigheternas
möjligheter att använda dessa pengar på ett effektivt sätt. Min fråga till de
borgerliga representanterna i denna debatt blir därför: Vill man verkligen
bekämpa skattebrottsligheten, eller är det bara en kapitulation inför en stark
opinion, en omvändelse under galgen?

Vi socialdemokrater har länge förespråkat mer pengar till skattemyndig-
heterna och verkat för att vässa skattemyndigheternas vapen mot skatte-
brottslingar. Vi har också tidigare kraftigt förenklat skattereglerna, bl.a. för

att skattemyndigheterna skall få mer tid för att syssla med sådana väsentlig-
heter som att jaga de stora skattesmitarna.

Förenklingsarbetet måste nu drivas vidare. Ordningen måste återställas.
Vi föreslår därför att en förenklingskommisssion tillsätts för att på nytt till-
skapa ett enkelt, effektivt och rättvist skattesystem.

Anf. 76 PETER KLING (nyd):

Herr talman! Jag skall börja med att tala litet grand om socialdemokrater-
nas framtida visioner när det gäller skatter. Om socialdemokraterna får rege-
ringsmakten till hösten vill de höja skatterna med 20-30 miljarder. Skatterna
skall höjas främst på aktier och förmögenheter. De vill också höja marginal-
skatterna, en s.k. värnskatt.

Alla OECD-länder, OECD-rapporten och alla ledande ekonomer i värl-
den anser att ett högt skattetryck i ett ett enskilt land leder till försämrad
ekonomi för det landet, och det har ju historien visat hela tiden. Ändå står
socialdemokraterna fast vid den här linjen.

Sedan pratar man så vänligt om fördelningspolitik, att det skall vara rätt-
visa. Jag vill bara säga en sak: Det är skitsnack.

Varför skall jag tala om detta? Jo, man vill höja aktiebeskattningen, för-
mögenhetsbeskattningen och allting sådant och säger att man skall sänka
skatten för dem som har det svårt ställt. De skall få 2 000 kr mer i plånboken
per år.

Vad händer då med detta? Jo, på sikt mister de människor som får 2 000
kr i minskad skatt per år sina jobb. Det är vad som händer. Jag har inga
aktier, och jag är definitivt inte rik, utan jag kommer från golvet. Det här är
ett sätt för socialdemokratin att lura sina väljare, anser jag.

Man säger att man skall höja skatterna för de rika, beskatta aktiekapital
och beskatta förmögenheter. Men då sticker dessa människor med pengarna
utomlands och tar med sig 100 000-150 000 arbetstillfällen, som vi på golvet
får betala.

Men vi får ju sänkt skatt med 2 000! Visst, men hur blir med våra jobb?

Jag blir otroligt besviken på en sådan politik. Man lurar faktiskt sina väl-
jare. Jag kommer från arbetarleden, och jag står fast vid detta.

Jag skall beskriva scenariot för en ny framtida socialdemokratisk modell
1994-1998. Man sänker skatten och höjer kanske grundavdraget för de
sämst ställda, som får 2000 kr mer. Vad händer? Jo, kapitalflykten från
landet blir oerhört stor. Vi förlorar ytterligare 100 000-150 000 arbetstillfäl-
len. Socialdemokratin kommer kanske att skapa 100 000-150 000 - vad vet
jag? - nya arbetstillfällen genom konstgjord andning.

Om en tre, fyra, fem år kommer nästa lågkonjunktur. Vad händer då? Jo,
då har vi skyfflat ut ytterligare kapital för att vi skall ha en rättvis beskatt-
ning, som det så fint heter, och vi på golvet har gått miste om ytterligare
100 000-150 000 arbetstillfällen.

Så kommer det ytterligare en lågkonjunktur. Ja, mina damer och herrar,
då känns den här krisen som vi nu har som en västanfläkt mot det som kom-
mer att hända. Detta är ett framtida socialistiskt scenario.

Sedan vill jag rikta kritik också till regeringen. Ni har gjort många strate-

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

giska skattesänkningar som på sikt kommer att resultera i fler arbetstillfäl-
len. Det tackar jag för. Men era besparingar har varit alldeles för dåliga.

Ni tar ingenting från flyktingpolitiken och ingenting från biståndspoliti-
ken, som vi egentligen inte har pengar till. Ni gör väldigt litet åt den svarta
sektorn osv. Dessa besparingar måste ju till samtidigt som man måste sänka
skatterna strategiskt.

Herr talman! Vad säger vi då i Ny demokrati? Jo, vi vill göra kraftiga be-
sparingar i budgeten, långt utöver vad regeringen vill. Samtidigt vill vi vara
med på de strategiska skattesänkningarna. Dessutom vill vi ytterligare sänka
skatten på strategiskt viktiga områden i syfte att öka arbetstillfällena. Då
tänker vi på tjänstemomsen.

Det är ca 700 000-800 000 personer som berörs av tjänstemomsen. Minska
tjänstemomsen till 12 %! Det är vårt förslag. Minska också byggmomsen till
12 %!

Sedan har vi faktiskt en fördelningspolitik också. Vi vill nämligen sänka
bensinskatten. Det skulle göra ett par tre tusenlappar, Lars Hedfors, för
”den lilla mannen på golvet”, som nämligen kör 1 500-2 000 mil per år. Vi
vill återgå till bensinskattesänkningen.

Vi vill bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Där är vi helt överens
med Socialdemokraterna. Vi vill angripa den svarta sektorn. Vi vill införa en
ny familjepolitik som skulle spara 20 miljarder och skapa fullständig rättvisa
mellan familjerna. Vi vill minska biståndet men samtidigt effektivisera det,
så att det kommer fram till dem som behöver hjälpen. Vi vill angripa organi-
sationsstöden. Vi vill att alla som bor och lever i detta land skall betala skatt
här. Detta är vad Ny demokrati vill. Besparingen kan röra sig om 40-50 mil-
jarder. Våra skattesänkningar för tjänstemomsen och byggmomsen, som jag
talade om, rör sig om 15 miljarder.

Det är inte bara Socialdemokraterna som har en dålig politik och framtids-
vision, utan det är även regeringen som har sparat mycket dåligt och inte
angripit problemen.

(Applåder)

Anf. 77 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Jag förstår att applåderna var sporadiska, för det var verkli-
gen inte mycket att applådera åt.

Jag vill ställa frågan till Peter Kling vad det skulle finnas för anledning för
folk med kapital att flytta utomlands. Om man studerar utvecklingen av ak-
tiekurserna i Sverige under de senaste 70-80 åren vet vi att det är det mest
lönsamma sättet att spara på. Man har i Sverige under mycket lång tid tjänat
massor av pengar på att ha aktier. Varför skall de som har stora förmögenhe-
ter flytta utomlands därför att vi har en förmögenhetsbeskattning i Sverige?
Det finns ju förmögenhetsbeskattning i många många andra länder i Europa
som är lika hög som i Sverige. Det finns ingen som helst anledning att flytta
av det skälet. Kapitalbeskattningen inom EG är ingalunda entydigt lägre än
i Sverige. Det finns många länder som har högre kapitalinkomstskatt än Sve-
rige. Vi tål mycket väl att höja skatterna här också. Det viktigaste av allt,
Peter Kling, är att vi har den kanske förmånligaste bolagsbeskattningen i

hela världen. Den fungerar som en magnet för kapital till Sverige och inte
från Sverige. Risken är betydligt överdriven, Peter Kling.

Peter Kling ställde en fråga som jag upplevde som något retorisk. Han
sade: Vad säger då vi nydemokrater? Det undrar jag också. Ni har ju inte
lämnat in någon skattemotion, så vi vet ju inte vad ni säger för något. Finns
det ingen skattemotion från Ny demokrati? Hänger det i så fall samman med
det allmänna sönderfallet i Ny demokrati månntro?

Anf. 78 PETER KLING (nyd) replik:

Herr talman! Jag vill börja med att svara Lars Hedfors med följande: Vårt
kansli har missat att lämna in vår skattemotion. Det är beklagligt, men det
ligger inom den mänskliga felmarginalen. Att vi sedan har ett så ruttet riks-
dagssystem att man inte ett par tre timmar för sent, när personalen har upp-
täckt att en motion inte har lämnats in, kan ta emot ett partis motion som
berör skattepolitiken tycker jag är beklagligt. Men det är typisk svensk de-
mokrati att man inte kan acceptera ett par tre timmars försening. Den
mänskliga faktorn har spelat oss ett spratt, tyvärr.

Jag vill bemöta Lars Hedfors när det gäller fördelaktiga beskattningar etc.
Ändå finns Tetrapakkoncernen och Kamprads IKEA utanför Sverige. Det
bor 20 000 svenskar i England och 25 000 i övriga Europa. Frågar man dem
varför de inte bor här får man svaret att förmögenhetsskatten och skatten på
vissa andra områden är för hög. Detta har kostat arbetarna på golvet
200 000-300 000 arbetstillfällen. Det är vad vi har lämnat ut till övriga
Europa. Säg inte att det är lyckad politik!

Anf. 79 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Det är mycket möjligt, Peter Kling, att den mänskliga fak-
torn har spelat er ett spratt. Men när sådana kapitala misstag görs inom Ny
demokrati borde kanske inte Peter Kling ta munnen alltför full.

Peter Kling räknade upp ett antal kapitalister som har lämnat Sverige. Jag
höll på att säga att vi möjligen kan stå ut med att kapitalisterna lämnar Sve-
rige. Men de ser ju till att deras kapital finns kvar i Sverige och arbetar här
när de söker sig till den svenska företagsamheten. Det beror på att vi har så
pass förmånliga villkor som vi har för företagsamheten i Sverige. Det viktiga,
Peter Kling, är att här finns ett gynnsamt investeringsklimat.

Vi socialdemokrater kräver i vår motion ett ännu gynnsammare investe-
ringsklimat, eftersom vi genom direktavskrivningar vill gynna just nyinveste-
ringarna. Vi vill gynna nyinvesteringarna genom att återinföra Anellavdra-
get som är en direkt stimulans för nyinvesteringar. Ni vill gynna kapitalis-
terna, de som har kapital och stora förmögenheter. Det är de som är intres-
santa för Peter Kling. Det som är intressant för oss socialdemokrater är före-
tagen. Företagsamheten skall gynnas med alla till buds stående medel.

Anf. 80 PETER KLING (nyd) replik:

Herr talman! Jag får tacka Lars Hedfors för att han bjuder på en straff-
spark. Vi har faktiskt högre beskattning på en rad områden. Annars hade
det inte funnits någon anledning för de svenska kapitalägarna att investera

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

för så pass mycket pengar att de har skapat ett par tre hundra tusen arbetstill-
fällen utanför Sverige.

Jag skall nämna en sak som är viktig för er på åhörarläktaren. Vi har drivit
in en förmögenhetsbeskattning på omkring 3 miljarder kronor. Om man räk-
nar på vad storkoncernerna Tetrapak m.fl. omsätter utanför Sverige, bero-
ende på idiotiska beskattningar såsom förmögenhetsbeskattningen, kommer
man fram till 3 miljarder kronor i förmögenhetsbeskattning som skulle
kunna användas till skolor m.m. Det säger ni är fördelningspolitik.

Om vi från böljan hade haft en vettig beskattning på aktier, hade vi kanske
haft 200 000-300 000 fler arbetstillfällen här i Sverige och bolagen skulle till
hundra procent ha varit lokaliserade här. Då hade vi kanske fått in 10 miljar-
der på förmögenhetsskatter, bolagsskatter och arbetsgivaravgifter. Vi hade
kunnat tjäna 7 miljarder som hade kunnat användas till skolorna och fördel-
ningspolitiken. Man får inte vara så korttänkt. Men det är typisk socialdemo-
kratisk politik. Vi måste bryta mönstret. Felet med borgarna är att de inte
når ut med detta. Socialdemokraterna har använt fackföreningarna. De har
tvättat folk i 15-20 år. Under högkonjunkturen på 80-talet levererade vi som
sagt ytterligare 200000-300 000 arbetstillfällen till länder utanför Sverige.
Jag ställer inte upp på detta.

Anf. 81 LARS BÄCKSTRÖM (v):

Herr talman! Debatten är både ett bokslut och ett avstamp. Den är ett
bokslut över regeringen Bildts skattepolitik och ett avstamp som kan klar-
göra valets skiljelinjer i skattepolitiken.

Först bokslutet - det är dystert. Statsrådet Lundgren redovisar att man
har sänkt skatten med 17 miljarder kronor. Men om man tar hänsyn till de
beslutade skattehöjningar som kallas egenavgifter blir sänkningen obetydlig.
3 % i egenavgifter innebär en skattehöjning på ca 12 miljarder. Nettosänk-
ningen 1995 blir då inte större än 2 miljarder.

Herr talman! Bokslutet säger oss att regeringen t.o.m. har misslyckats
med målsättningen att sänka skatterna. Men detta är inte hela sanningen,
för i bokslutet ryms både höjningar och sänkningar. Som Lars Hedfors sade
har regeringen sänkt skatterna för företag, kapital, arv och gåvor, och för-
mögenhetsskatten skall slopas. Samtidigt har regeringen drivit igenom en
rad skattehöjningar för hushållen. Det är en politik där låginkomsttagarna
konsekvent har missgynnats och kapitalägarna lika konsekvent har gynnats.
Även om regeringen har misslyckats med att sänka skatterna har den klarat
att minska skatternas utjämnande funktion.

Regeringens politik, med stöd av en riksdagsmajoritet, har slagit sönder
tanken på ett enhetligt skattesystem. Kapitalinkomster beskattas nu efter
hela åtta olika skattesatser. Därigenom har man åter öppnat för stora möjlig-
heter till skatteundandragande. Det är att beklaga att Folkpartiet har tving-
ats in i detta.

Regeringen säger att den har sänkt de skatter som hämmar tillväxten. Men
sanningen är, Peter Kling, att Sverige redan innan regeringens skattesänk-
ningar hade en kapital- och företagsbeskattning som internationellt sett låg
på en genomsnittlig eller låg nivå. Detta är ostridigt.

Regeringens politik har inneburit att man sänkt skatter som var måttliga,

eller rent av låga, och höjt de skatter som redan var höga. På den punkten
har Bo Lundgren rätt.

Herr talman! I politik bör handlingar ytterst bedömas efter sina resultat.
Regeringens resultat med skenande budgetunderskott och dramatiskt hög
arbetslöshet visar att skattesänkningar inte är någon säker väg till tillväxt.

Bokslutet över en blå politik är fullt med röda siffror, och det finns bockar
i det. Den blå politiken bör inte upprepas efter valet 1994. Nu gäller det att
redovisa alternativ för 1990-talet. Det har regering och opposition gjort på
olika sätt. Regeringen och Ny demokrati fortsätter att tala om skattesänk-
ningar trots att man borde erkänna att underskotten gör det omöjligt att
sänka skatterna. Centern och kristdemokraterna talar om skatteväxling med
miljöprofil. Men de tankarna fastnar alldeles uppenbart i finansen.

Politiskt förankrat eller ej - på allvar eller ej - diskuterar man det s.k.
pigavdraget i regeringskretsen. Vänsterpartiets och mitt alternativ är enkelt,
rakt och lättbegripligt: Vi föreslår en högsta skatt på 30 % för kapital, före-
tag och arbetsinkomster. Högsta inkomstskatten skall endast gälla inkomster
över 300 000 kronor - det gäller alltså mig - med 25 000 kronor i månaden.
Vi föreslår att avdragsmöjligheterna beskärs. Vårt alternativ har också en
grön del, nämligen ökade skatter på energi och miljö. Vi föreslår att indu-
strin åter skall betala energiskatt, men inte mer än 1,2 % av produktionsvär-
det. Vi föreslår en skatteväxling för 1990-talet, där ökad skatt på energi och
miljöpåverkan finansierar sänkt skatt på arbete.

Vi avvisar helt tankarna på det s.k. pigavdraget. Det finns ingen anledning
att införa det. Låt hembiträdessamhället stanna i TV:s svartvita söndagsfil-
mer från 1930- och 1940-talen. För 1990-talet kan jag däremot tänka mig att
diskutera ett generellt minskat skatteuttag på arbete och tjänsteproduktion,
finansierat med ökad skatt på miljö och kapital.

Vi har radikala förslag som stärker budgeten med 10 miljarder - för de
offentliga finanserna med upp emot 30 miljarder - för helåret 1995. Det är
radikala förslag, men det krävs sådana när statsskulden är över 1 000 miljar-
der, när underskotten årligen ligger på 200 miljarder och när regeringens
egna konsekvenskalkyler talar om att underskottet 1997-1998 kan vara uppe
i 2 000 miljarder.

Herr talman! Vårt alternativ är riksdagens mest radikala. Men till många
delar är det likt det socialdemokratiska alternativ som Lars Hedfors presen-
terar. Vänsterpartiet och socialdemokraterna är överens om 30-procentig
kapital- och företagsskatt, om 25-procentig statsskatt över brytpunkten. Det
är en god grund för samsyn i skattepolitiken när regeringen Bildt faller.

Men det finns också skillnader. En sådan är grundavdraget. Vi kan inte
förstå varför socialdemokraterna vill sänka skatten med 2 miljarder för dem
som tjänar över 200 000 kronor.

Jag är tveksam till poängen med att beröva kommunerna 4 miljarder i
skatteintänkter genom att höja det allmänna grundavdraget. Det kanske
Lars Hedfors kan reda ut.

Anf. 82 PETER KLING (nyd) replik:

Herr talman! Lars Bäckström sade att skattetrycket är relativt lågt i Sve-
rige. Det är det väl förhållandevis. Men vi i Ny demokrati är överens med

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

OECD-länderna om att det måste till ett sänkt skattetryck för Sverige och
absolut inga skattehöjningar. Det har framkommit i den senaste rapporten.

Ledande ekonomer i världen säger att det på sikt är hämmande för ett
land att ha högt skattetryck. Det vet alla av erfarenhet.

Vad skiljer Ny demokrati från regeringen? undrar Lars Bäckström. Vi är
också måna om att det skall gå ihop. Vi vill spara kraftigt i budgeten och
sedan sänka skatterna med hjälp av det. Det kan vi vara överens om. Men
Lars Bäckström ställer ju inte upp på några besparingar som man kan an-
vända till att sänka skatterna. Man behöver inte alls ta från de svaga och ge
till de rika och föra en fördelningspolitik som ni alltid tjatar om. Vi har före-
slagit besparingar inom familjepolitiken som skulle leda till rättvisa bland
familjerna. Det skulle ge 20 - 23 miljarder.

Vi vill spara på flyktingpolitiken och göra den effektiv och human. Vi spa-
rar 8-10 miljarder på det. Biståndspolitiken vill vi också göra om och minska
med 6-7 miljarder. Organisationsbidragen och politiskt tillskansade medel
vill vi också minska med 4-5 miljarder.

Vi vill också att alla här i Sverige skall betala skatt, även alla som skenskri-
ver sig utomlands. Vi tycker att det är skäligt att alla som bor i Sverige skall
betala skatt i landet. Men så är det inte. Det skulle också ge 3-5 miljarder.
Vi vill spara 40-50 miljarder utöver vad regeringen föreslår. Dessa medel kan
man faktiskt använda till strategiska skattesänkningar.

Det är skillnaden mellan Ny demokratis och regeringens politik. Vi vill
alltså inte urholka budgeten mer utan förstärka den, men samtidigt sänka
skatterna.

Anf. 83 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Jag är övertygad om att Ny demokrati vill spara. Det sätter
jag inte i fråga. Läget är så att om man skall klara av de stora underskotten,
som ni så ofta talar om, som vi har att hantera, kan man inte undvika att
spara och att ha en politik för ekonomisk tillväxt. Och man kan inte sänka
skatterna.

För den som vill få enkla torgmötespoäng, leka jultomte, leka gottköpspo-
litiker eller den snälla pappan som lovar barnet en 5-öring så att det kan få
allt. Så fungerar det inte. Ett radikalt, kärvt, hederligt budskap är att vi inte
kan sänka skatterna. Vi måste spara och få fler människor i arbete.

Ni saknar den här helheten. Ni lägger fram orealistiska sparprogram. I
vårt budgetalternativ har vi redovisat 7,31 miljarder i besparingar för kom-
mande budgetår. Sedan måste vi göra ytterligare besparingar, men det här
är ju främst en skattedebatt.

Det är alldeles riktigt att vi måste spara. Vi måste spara på bostadssubven-
tioner och inom socialförsäkringen, men det går inte snabbt att hämta in 30-
40 miljarder. Det är en omöjlighet.

Anf. 84 PETER KLING (nyd) replik:

Herr talman! Lars Bäckström sade att vi leker. Nej, Lars Bäckström, vi
tror nämligen att det går att spara inom de ramar vi har nämnt; familjepoli-
tik, flyktingpolitik och biståndspolitik. Varför skulle det inte gå att göra ned-

skärningar på de områdena och göra det effektivt? Det är vad 80 eller 90 %
av svenska folket vill. Vi har faktiskt ett stöd som inte syns i våra siffror.

Folk tycker att man skall humanisera flyktingpolitiken och hjälpa många
fler flyktingar på rätt sätt med en vettig politik. Vi vet att det går att skära
ned organisationsbidraget. Ingen i den här kammaren har en aning om hur
det fungerar, men vissa säger att det inte alls fungerar bra.

Vi vet att vi kan angripa den svarta sektorn och få in stora pengar på det.
Vi vet att det går att införa att alla som skenskriver sig utomlands måste be-
tala skatt i Sverige.

Om nu Lars Bäckström tycker att vi är jultomtar får jag väl önska honom
god jul, trots att det är litet tidigt.

Anf. 85 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Det läge vi har att hantera är ytterligt allvarligt. Det är ytter-
ligt allvarligt om politiker leker och lovar ut enkla kvickfix-lösningar. Det
finns inga sådana. Man kan självfallet spara 30-40 miljarder på ett år, rent
teoretiskt. Det är klart att det går. De sociala konsekvenserna av en sådan
sparåtgärd skulle bli ytterligt allvarliga. Ni vill inte göra den konkretionen,
eftersom ert staplande av tomma ölbackar då avslöjas. Det finns ingen sub-
stans i det, och det är ert problem.

Det kan gå att få opinionsframgångar under en kort tid. Man kan få ett
jublande och hurrande möte, men det går inte att ta konsekvenserna av att
genomföra en sådan politik. Det skulle slå sönder svenska familjers ekono-
miska situation, och då skulle man inte längre kunna vandra som en folk-
hjälte på gatorna i Skara eller på något torgmöte någon annanstans.

Anf. 86 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Lars Bäckström ställde frågor till mig och han skall få svar
på dem.

Den första frågan gällde varför vi vill återinföra grundavdraget, eller höja
det till dess ursprungliga nivå. Det är egentligen en ganska märklig fråga för
att komma från en vänsterpartist.

Vi vill för det första göra det av fördelningspolitiska skäl. Höjer man
grundavdraget, Lars Bäckström, gynnar det i första hand låginkomsttagarna
och allra minst de mycket stora höginkomsttagarna. Vi vill för det andra göra
det också därför att vi vet att produktionen fortfarande behöver stimulans.
Det går inte heller nu att bara strama åt.

Lars Bäckströms påstående att vi socialdemokrater skulle vilja sänka skat-
ten för höginkomsttagarna med 2 miljarder kronor var ännu märkligare. Hur
i all fridens namn går det ihop? Vi vill höja skatten för höginkomsttagarna
genom den nu så mångomtalade och av oss lanserade värnskatten, Lars
Bäckström. Det innebär en höjning om 4 miljarder kronor. Jag antar att Lars
Bäckström möjligen syftar på att vi samtidigt vill ta bort grundavdraget för
dem som befinner sig över brytpunkten. Vi vill återställa grundavdraget på
den punkten, men det är vårt ursprungliga förslag. Vi menar att det är fel
att använda grundavdraget i den statliga inkomstskatten. Det är också för-
delningspolitiskt galet. Det ger precis lika mycket till den som tjänar 200 000

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

kr som till den som tjänar 1 miljon kronor. Vad skall man med ett sådant
förslag till?

Vi vill alltså åter föra fram vårt ursprungliga förslag om en proportionell
värnskatt, som kommer att drabba miljonären betydligt hårdare än den som
tjänar 200 000 kr.

Anf. 87 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Ert ursprungliga förslag om 25 % i statsskatt diskuterades i
samband med skatteomläggningen, och socialdemokraterna satte sig med
kraft emot det. Vi drev det förslaget tillsammans med LO. Sedan ville ni ha
en tillfällig höjning, och ni har nu övergått till att vilja ha en permanent höj-
ning så länge som det är underskott i Arbetsmarknadsfonden.

Jag tycker att ni har kommit fram till en bra ståndpunkt, men så ursprung-
lig är den inte mot bakgrund av skattereformen.

Ni vill höja grundavdraget till 32 eller 33 % av basbeloppet. Härigenom
skulle kommunerna förlora ett skatteunderlag på 4 miljarder, och det är illa
avvägd politik, eftersom regeringen faktiskt har låtit kommunerna behålla
dessa pengar.

I samband med skattereformen kritiserade ni miljöpartiet sönder och sam-
man därför att det ville ha stora grundavdrag. Ni sade då att stora grundav-
drag gynnar höginkomsttagarna. Nu gynner de i stället låginkomsttagarna.
Se så man kan ändra sig allteftersom lägena skiftar! Jag tror att det är på
ungefär samma sätt hela tiden i denna fråga, nämligen att stora grundavdrag
är mest gynnsamma för högre inkomsttagare, som kan tillgodoräkna sig mar-
ginalskatteeffekter.

Vårt förslag är att helt ta bort grundavdraget för höginkomsttagarna.
Men, Lars Hedfors, ni vill ta 4 miljarder från dem som har över 200 000 kr
i inkomst och vill ge tillbaka 2 miljarder. Nettoförlusten blir 2 miljarder. Vårt
förslag till slopande av grundavdraget för alla över brytpunkten ger väsent-
ligt mer, och det går utmärkt att kombinera med den 25-procentiga statsskat-
ten över brytpunkten.

Anf. 88 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Det var en ganska intressant upplysning som Lars Bäck-
ström nu lämnade. Man vill nu helt plötsligt inskränka sig till att avskaffa
grundavdraget för inkomsttagare över brytpunkten. Det är inte så särskilt
många veckor eller möjligen månader sedan, Lars Bäckström, som ni hade
ett annat förslag. Ni ville ge er på grundavdrag för så många som ned till
140 000-kronorsinkomsttagaren. Det innebar att en genomsnittlig LO-med-
lem skulle förlora på ert förslag. Min fråga till Lars Bäckström är: Varför har
ni ändrat er på den punkten? Varför är ni inte konsekventa? Var ert gamla
förslag inte så bra?

Påpekandet beträffande kommunernas skatteunderlag var riktigt, men
om Lars Bäckström studerar våra motioner skall ha finna att vi på annat vis
kompenserar kommunerna på den punkten.

Anf. 89 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! För det första har jag studerat de socialdemokratiska motio-
nerna extremt noggrant. Det står ingenstans i dessa motioner att man skal!

kompensera kommunerna. Jag har ringt upp socialdemokratiska handläg-
gare, som sagt att man nog på något viss skall kompensera för detta, men
det står ingenting om detta i motionerna. Jag har kanske hjälpt socialdemo-
kraterna att bli medvetna om ett litet fallissemang på den punkten.

Vi har vidare inte ändrat oss. Våra förslag är helt oförändrade i denna
fråga. Vårt förslag om slopat grundavdrag innebär att den som tjänar 180 000
kr får betala 1 211 kr mer om året i skatt, alltså ungefär 100 kr mer i måna-
den. I det inkomstläget tar man totalt sett in 380 miljoner kronor, men på
inkomster över 207 000 kr tar man in 3,2 miljarder kronor. Den stora fördel-
ningspolitiska effekten är faktiskt att man kan ta in 4,8 miljarder utan att ens
behöva höja marginalskatten över 50-procentsnivån. Det är ett suveränt och
elegant förslag, som jag är alldeles tvärsäker på att Finansdepartementets
tjänstemän, om de hade kommit på det, skulle ha sett till att få med i skatte-
reformen.

Anf. 90 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag tänker först vända mig till kammarkansliet och talmän-
nen. Jag ser att rubriken för de ärenden som skall diskuteras efter den eko-
nomiska politiken och skattepolitiken är ”Välfärdspolitiken”. Denna ru-
briksättning bygger på en missuppfattning av begreppet välfärd. Det är bl.a.
den som ligger bakom den svaga tillväxten i Sverige, nämligen tron att väl-
färd är detsamma som offentliga utgifter av olika slag och att utgifter inte
behöver tjänas in innan de fördelas.

Det som vi hittills har diskuterat här i kammaren är välfärdspolitiken. Den
ekonomiska politiken är grunden för välfärden. Skattepolitiken ger villkor
för välfärdens fördelning, som bl.a. genomförs via socialpolitiken. Vi och
hela svenska folket måste lära oss att inse sambanden mellan produktionen
och dess villkor och förutsättningarna för att skapa välfärd i ordets egentliga
bemärkelse, vilken inte finansieras enbart via offentliga utgifter.

Om man skulle föra detta resonemang vidare, skulle man kanske vara hå-
gad att omforma socialutskottet till ett välfärdsutskottet, men jag tycker att
spåren från den franska revolutionen avskräcker ganska allvarligt från detta.
Jag säger detta för den som är intresserad av historia. Men ordens valörer
är viktiga och kan leda snett.

Det som vi hörde i det senaste replikskiftet mellan Lars Hedfors och Lars
Bäckström har visat var hotet mot välfärden ligger. Vad de två herrarna tvis-
tade om var hur man på bästa eller snarare värsta möjliga sätt skall bära sig
åt för att åter straffbeskatta svensk företagsamhet.

Socialdemokraterna vill höja företagsskatterna med mellan 8 och 10 mil-
jarder. Men, säger Lars Hedfors, detta tas ut bara tillfälligt, eftersom man
också vill medge direktavskrivningar av investeringar. Men ni skriver själva
i er motion att det långsiktigt ger några hundra miljoner kronor i effekt vad
gäller skattebortfall. Samtidigt föreslår ni att bolagsskatt och andra skatter
skall skärpas på ett sådant sätt att det blir 8 000-10000 miljoner i skatte-
skärpningar för de företag som är grunden för att de arbetslösa skall få nya
jobb.

Är det någon mer än Lars Hedfors och Lars Bäckström och deras parti-
kamrater i kammaren som tror att höjda skatter på företagsamheten leder

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 58

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

till jobb, dvs. att höjd skatt på arbete ger nya jobb? Det är så fruktansvärt
avslöjande att jag inte förstår att Lars Hedfors vågar ställa sig i talarstolen
och ta den debatten.

Lars Hedfors säger dessutom att man måste stå ut med att kapitalister läm-
nar landet. Är det bra att Ingvar Kamprad, Rausing och tusentals andra
svenskar lämnar landet efter det att de har satsat på att ge svenskar jobb?
De har tjänat mycket pengar på att svenska arbetare och tjänstemän har fått
arbete. Är det bra att de sedan tvingas lämna Sverige? Jag skulle vilja att
Lars Hedfors närmare utvecklade om det är socialdemokartisk politik att ka-
pitalisterna så länge de har tillgångar kvar i Sverige gärna får flytta ut alle-
sammans. Har vi inte nytta av deras kompetens, kunskap och entreprenör-
skap för att få de nya jobb som vi behöver?

Lars Hedfors uttalande var ansvarslöst och fordrar rimligen en kommen-
tar från denna talarstol. Om man vill ha en sådan politik går det illa för Sve-
rige, för dem som är arbetslösa och för alla dem som kommer att vara arbets-
lösa.

Lars Hedfors redovisar ett antal beräkningar som inte alls stämmer. Jag
tänker inte gå in på detaljerna, eftersom han inte redovisat något underlag.
En annan fråga som man skulle kunna ställa till Lars Hedfors, som talar så
varmhjärtat om varför man skall höja grundavdraget och sänka skatten: Var-
för krävde ni i den andra krisuppgörelsen hösten 1992 att man skulle sänka
grundavdraget för att finansiera den sänkta arbetsgivaravgiften? Om ni
tycker att det var ett felaktigt krav från er sida, varför föreslår ni nu inte, om
ni vill höja grundavdraget, att också arbetsgivaravgifterna skall höjas, som
en statsfinansiell kompensation? Det hänger ju samman, Lars Hedfors.

Man bedriver återigen en ansvarslös politik i detta sammanhang, med
bensinskattehöjning, avskaffat grundavdrag och momshöjningar, allt för att
få en bred uppslutning bakom hanterandet av en besvärlig ekonomisk situa-
tion.

Det är inte heller så, Lars Hedfors och Lars Bäckström, att hushållen inte
betalar företagens skatter. Det är just vad de gör. Hushållen betalar alla skat-
ter, direkt eller indirekt. Om man höjer arbetsgivaravgifterna, som social-
demokraterna med flit ägnade sig åt under 70- och 80-talen, får vi högre pri-
ser. Det får vi alla betala. Utländska medborgare och företag som köper
svenska varor får, om vi höjer arbetsgivaravgifterna, betala högre priser, och
därför köper de då mindre av svenska varor. Det blir därmed färre jobb i
Sverige, vilket arbetstagarna och hushållen också får betala.

Höjer man bolagsskatten, som ni nu vill göra, försöker man öka vinstni-
våerna för att kompensera sig för detta. Detta leder i sin tur till höjda priser.
Kan man inte klara detta, leder det till mindre investeringar och färre jobb.
Direkt eller indirekt betalar hushållen alla skatter, men det har ni aldrig velat
inse. Ni är på den punkten liksom Vänsterpartiet fast i något slags gammal
marxistisk ideologi. Det är beklagligt att det fortfarande är så.

Det är alltså alltid hushållen som får bära alla skatter, och de får också del
av alla skattesänkningar, direkt eller indirekt. Det är självklart att jag och
regeringen i övrigt i nuläget skall ägna sig åt att sänka skatten och skapa
bättre förutsättningar för produktionen i Sverige. Det är nödvändigt.

Det har varit märkligt att tidigare i debatten ha hört Göran Persson och

nu också Lars Hedfors tala om att förmögenhetsskatten skall införas igen,
dvs. den skatt som har drivit ut människor ur landet. Jag trodde att alla
tyckte att det var negativt, men jag har nu förstått att det är det som är syftet
med den. Man skall införa förmögenhetsskatt för att få kapitalister att flytta
ut ur Sverige.

Om det är något som vi har ont om är det kapitalister. Vi behöver fler
kapitalister som satsar på att bygga ut företag. Men, Lars Hedfors, det skall
vara riktiga kapitalister, sådana som satsar på produktiva investeringar. Det
skall inte vara sådana kapitalister som ni skapade under början av 70-talet
genom höga marginalskatter, som ledde till våldsamma förmögenhetsomför-
delningar. De skall inte heller vara som den yuppie som satt i en Porsche
med en dalmatinerhund, på valaffischen från år 1985. Det var begynnelsen
till den spekulationsekonomi som jag och alla andra i regeringen har fått för-
söka sopa upp efter er.

Ni släppte fram en spekulationsbubbla. Ni tillsatte en styrelseordförande
i Nordbanken, som i tidningar har sagt att han fick i uppdrag att sitta som
ordförande på sammanträden. Tacka sjutton för att man inte klarade att leda
Nordbanken på det viset! Ta ansvaret för det! Det skapade spekulationsvins-
ter, och det sitter nu tyvärr människor utomlands med ihopspekulerade
pengar, som de egentligen är skyldiga att betala tillbaka i Sverige. Vi gör allt
vad vi kan förjaga dem med biåslampa.

Men Lars Hedfors har mage att säga att vi inte skulle vara beredda att
göra något åt vare sig skatteflykt eller ekobrott eller att vidta denna typ av
åtgärder. Det är klart att vi är det. Vi har i handling visat detta. Det är inte
vi som ligger bakom spekulationsbubblan och de effekter den gav på svensk
ekonomi. Men ni vill göra något annat i stället. De som satsar på produktiva
investeringar skall ni köra ut ur Sverige. Lars Hedfors tycker inte att det gör
så mycket.

Tala om en ansvarslös politik, som verkligen kan drabba de arbetslösa
hårt! Det är sällan som jag är upprörd när jag går upp i debatt i riksdagen,
men jag är faktiskt det nu.

Jag vill också ställa en fråga till Lars Hedfors. Ni tycker att man skall ta
ut en kapitalinkomstskatt om 30 %. Vad är det som gör att den inte skall
gälla för alla kapitalinkomster? Jag skulle vilja få en utläggning från Lars
Hedfors om två saker i en replik till mig.

För det första: Tycker han verkligen att det är bra att kapitalister lämnar
Sverige i stället för att vara kvar här med sin kunskap och kompetens, om vi
har rätt att beskatta avkastningen av deras tillgångar? Också dessa försvin-
ner ju när de flyttar utomlands, vilket gör att vi förlorar pengar.

För det andra: Den som får en räntebetalning skall enligt er uppfattning
betala en skatt om 30 %. Om den som driver enskild firma får avkastning på
de pengar som han sätter in i firman, skall denne numera enligt er uppfatt-
ning betala 30 % i skatt, och vi glädjer oss åt detta. Också en delägare i ett
handelsbolag vilken får avkastning på de pengar som han sätter in i sitt han-
delsbolag skall betala 30 % i skatt på sin kapitalavkastning. Men den som
har sina pengar i ett aktiebolag skall betala 51 % i skatt. Alternativt skall
han betala 41 %, om han gör Annellavdrag, vilket han dock inte alltid kan
göra. Ni vill ha kvar det avdraget, men vi vet inte riktigt om det skall gälla

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

också för gamla investeringar eller om det bara skall gälla för nya investe-
ringar.

Men varför skall det inte vara 30 % där? Kan Lars Hedfors förklara för mig
varför det inte skall vara 30 % på alla kapitalinkomster?

Det kapital som företagare och finansiärer lägger in i handelsbolag, en-
skilda firmor och aktiebolag - de senare är inte minst viktiga eftersom det
är de företag som har en chans att växa - är grunden och förutsättningen för
att få de nya jobb som människor behöver. Det vill ni förneka dem genom
att ha en alltför hög skatt. Förklara det för svenska folket, Lars Hedfors!

Anf. 91 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Bo Lundgren tar avslutningsvis upp frågan om dubbelbe-
skattningen. Där har vi krävt att man skall återinföra utdelningsskatten.
Men vi har också krävt att det s.k. Annellavdraget skall vara kvar. Därige-
nom luckrar vi upp dubbelbeskattningen högst avsevärt, och det hade vi
gjort redan innan detta började. Vi tycker att det är bättre att ha Annellavd-
raget eftersom det gynnar företaget och företagandet. Detta är en socialde-
mokratisk politik.

Vi skall se till att det finns gynnsamma villkor för dem som vill investera
och bygga ut. De som äger kapital klarar sig nog ändå. Dem behöver vi inte
gynna genom att avskaffa förmögenhetsskatten, i all synnerhet som man
samtidigt föreslår en kraftig urholkning av välfärdssystemet. Det innebär
försämringar för de gamla, sjuka, arbetslösa osv. Samtidigt skall de som har
stora förmögenheter slippa att betala skatt på dem. Är det detta Bo Lund-
gren menar med välfärd?

När det gäller detta med kapitalister som lämnar landet vill jag erinra Bo
Lundgren om att de faktiskt började komma tillbaka till landet under den
socialdemokratiska perioden. De upplevde att politiken i Sverige var så pass
stabil och bra att de tyckte att det var lämpligt att komma tillbaka. Det sade
en del av dem själva när de återvände.

Sedan skulle jag vilja ställa en fråga till Bo Lundgren. Det är en fråga som
jag ställde i mitt inledningsanförande. Hur är det egentligen med er inställ-
ning till att bekämpa skattebrottslighet? Ni verkar kluvna på den punkten.
Ni ger med ena handen och tar med den andra handen genom att vrida vik-
tiga vapen ur händerna på skattemyndigheterna. Hur är det med löftet om
200 miljoner kronor för att bekämpa skattebrottsligheten? Hur blev det med
det? Bo Lundgren har stått här i kammaren och upprepat flera gånger att
skattemyndigheterna skall få dem. De har fått hälften, 100 miljoner.

Anf. 92 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! De 200 miljonerna kommer självfallet att föras över till skat-
temyndigheterna. 1 övrigt har vi bara sett till att den lagstiftning som upp-
rörde hela Sverige 1976 när Ingmar Bergman hämtades från Dramaten un-
der pågående verksamhet har ersatts med en mer rättssäker hantering. Jag
tycker att det är ganska bra att vi har kommit så långt.

Sedan talar Lars Hedfors försiktigtvis om detta att det kanske inte är så
bra att kapitalister lämnar landet. Men han stod ju i talarstolen sade att det

inte gör något om de försvinner, om vi driver ut dem. Det går att gå tillbaka
till protokollet och läsa det.

Det skrevs en doktorsavhandling 1990 som handlade just om hur männi-
skor och kapital emigrerade från Sverige. I den här doktorsavhandlingen av
någon som jag tror heter Hans Lindqvist gjorde man bedömningen att staten
ekonomiskt sett i varje fall inte gick plus genom den transaktionen. När det
gäller kompetens och erfarenhet var det naturligtvis negativt att vi tappade
dem.

Det var så ni drev politiken. Spekulanter gynnades av er politik under 70-
talet och 80-talet. Finanskrisen var en följd av den släpphänta 80-talspoliti-
ken. Det kan ingen förneka i dag.

Men nu skall vi i stället ha produktiva investeringar av människor som har
kapital, små eller stora tillgångar, in i produktiva företag som ger jobb. Då
vill ni se till att just det kapitalet skall straffbeskattas. Lars Hedfors säger
samtidigt att vi skall ha Annellavdrag för att luckra upp effekterna. Då er-
känner ju Lars Hedfors att vi inte skall ha en dubbelbeskattning. Varför skall
vi ha en halv eller två tredjedels dubbelbeskattning då? Det är väl fel?

Dessutom vill ni ha ett system som innebär att man låser in kapitalet i exi-
sterande företag. Det är inte säkert att det är just de existerande företagen
som ger de nya jobben för framtiden. Det behövs nya branscher och nya
företag. Vi skall ju undvika inlåsningseffekter. Det var ett av skälen till före-
tagsskattereformen en gång i tiden. Varför straffbeskatta det egna kapitalet?

Anf. 93 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Bo Lundgren gör sig, som så ofta, skyldig till felcitat. Jag
har inte sagt att det inte gör något att kapitalägarna försvinner. Jag har sagt
att det viktiga är att vi satsar på företagen och företagsbeskattningen. Vi
måste se till att det blir gynnsamt att investera och öka sysselsättningen. Ni
gör precis tvärtom. Ni höjer skatten för företagen och företagarna med 1,8
miljarder kronor. Vi vill sänka den med 5 miljarder kronor. Det kan Bo
Lundgren få svart på vitt på.

Sedan vill jag ta upp en helt ny fråga med Bo Lundgren. Den 16 december
1993 fattade vi här i kammaren ett beslut om företagsbeskattningen. Då var
vi mycket kritiska och sade att det fanns många orättvisa saker, mycket som
strider mot skattereformen och mycket som leder till skatteplanering i det.
Bo Lundgren sade att det ingalunda var så. Det skulle bli ett bra förslag.

Den 22 december, sex dagar senare, fick vi en skrivelse till riksdagen där
man ändrade på viktiga saker i detta riksdagsbeslut därför att man hade in-
sett att det skulle leda till skatteplanering. Är detta stabila spelregler för
företagen? Är det bra för företagsamheten med en sådan vinglighet, Bo
Lundgren? Till yttermera visso finns det i denna skrivelse till riksdagen ett
förslag om den s.k. JIK-metoden. Man skall införa JIK-metoden i Sverige
från den 1 januari. Jag skall inte gå in närmare på vad den innebär - det är
för invecklat - men detta skall ske innan man har utrett den.

Utredningen som sysslar med detta är inte färdig. Har Bo Lundgren någon
kommentar till ett sådant fullständigt exempellöst förfarande av en regering?
Man vill införa ett förslag innan det är utrett. Det strider mot alla principer

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

om att vi vill ha konsekvensanalyser när det gäller era förslag. Det tyder på
en total förvirring och total panik i regeringskansliet.

Anf. 94 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det heter ju att anfall är bästa försvar. Vi ser det på Lars
Hedfors nu. Jag är glad över att kunna skicka över ett exemplar av betänkan-
det om JIK-metoden som presenterades för någon dryg vecka sedan om det
är så att Lars Hedfors inte själv har uppmärksammat detta.

Låt mig sedan säga att det vi gör och har gjort är att fullfölja skatterefor-
men. Lars Hedfors säger inte att det är fel av mig att påstå att ni vill ha mer
än 30 % skatt på avkastning på det egna kapitalet i aktiebolagen. Det är fak-
tiskt vad Lars Hedfors säger. Han säger att man måste luckra upp detta litet
grand. Därmed erkänner han att det är ett problem med att ha dubbel skatt.
Han erkänner att det är ett problem, men nu måste han ha ett vapen i valrö-
relsen. Han måste kunna gå ut och säga: Se på regeringen! De sänker ersätt-
ningen för arbetslösa, och sedan sänker de skatten för aktieägarna.

Det är det vapen han vill ha. Nu är det ju svårt att göra detta, eftersom ni
också har tyckt att en ersättningsnivå på 80 % är rimlig, och det går inte att
komma längre. Ni lovade mycket för några månader sedan. Nu är ni mycket
tysta i det avseendet. Man kan säga att det är eftertankens kranka blekhet.

Till skillnad från er är vi inte intresserade av att diskutera 80 % eller 90 %.
Vi är intresserade av att se till att människor får 100 % av lönen i stället,
genom nya jobb. Det får vi bara om vi slutar att straffbeskatta de pengar
som ger nya jobb.

Sedan säger Lars Hedfors att vi skulle ha lagt fram förslag om att höja
skatten för företag. Det är väl magstarkt. Hur kan man stå här och kritisera
oss för att vi sänker skatten för företagen och säga att det är fördelningspoli-
tiskt fel och sedan säga att vi höjer skatten? Vi har genomfört lindringar som
är nödvändiga för produktionen, företagen och för företagandet som sådant,
medan ni föreslår kraftfulla höjningar på 8-10 miljarder kronor.

Anf. 95 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Jag har två minuter på mig så jag får fatta mig kort.

Statsrådet sade att han var upprörd. Jag har litet svårt att förstå det. Det
här ju en klassisk debatt mellan vänster och höger. Sedan gör statsrådet nå-
got mycket belysande som jag är tacksam för. Det finns i alla fall något vi kan
vara eniga om. Statsrådet sade att det är hushållen som betalar skatterna. Jag
håller fullständigt med statsrådet, till 100 %. Det är just därför vi i vänstern
vill ha progression i inkomstbeskattningen. Det är just därför vi vill ha för-
mögenhetsbeskattning. Vi vill ha 30 % i kapitalbeskattning på den person-
liga sidan just för att det är hushållen som betalar skatterna.

Det finns olika slags hushåll. Jag och min familj är ett hushåll. Vi har
mindre inkomster än statsrådets familj. Sedan finns det kolleger till statsrå-
det och deras familjer som har mycket mer i inkomst än statsrådet, t.ex. nä-
ringsministern. Jag tycker att jag procentuellt skall betala mindre i skatt än
vad statsrådet gör. Jag tycker att näringsministern skall betala en högre pro-
centsats i skatt än vad statsrådet gör. Vi skall driva fördelningspolitik via
skatterna just för att det är vi hushåll som betalar.

Ni har ju tagit till er och läst OECD-rapporten lika säkert som en katt
slickar grädde. Men vi skall väl läsa alla OECD-rapporter, t.ex. Taxing pro-
fits in a global economy. Häromdagen stod det i Financial Times, som stats-
rådet säkert har någon handläggare som läser, att OECD rekommenderar
högre skatt på kapital och lägre skatt på arbete. Det var ju det jag sade i
talarstolen. Statsrådet har gjort precis tvärtom och höjt skatten på arbete
och sänkt den på kapital.

Anf. 96 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det brukar ofta gå att föra en seriös diskussion med Lars
Bäckström. Låt oss försöka följa den linjen nu också. Det är lättare än att
föra en mycket svår diskussion med någon som av rent partipolitiska makt-
skäl för en debatt om dubbelbeskattning och annat.

Vi är väl överens om att hushållen betalar alla skatter. Då antar jag att vi
är överens om att, om man skall sänka skatter i det läge vi befinner oss nu
skall man i första hand sänka skatter som förbättrar produktionens förutsätt-
ningar. Det är väl rimligt. Vi är överens om att produktionen är grunden för
välfärd. Då kan jag inte tänka mig att Lars Bäckström tycker, som Lars Hed-
fors tidigare, att man t.ex. generellt skall höja företagsskatter. Det skulle
vara intressant att få svar på den frågan.

Den största enskilda skattesänkningen vi har genomfört är en sänkning av
arbetsgivaravgifterna med 18 miljarder, dvs. 4,5 % ungefär. Den sänkningen
är ungefär detsamma som en momssänkning, den går till hushållen i form av
lägre priser. Det är en skillnad och det är att sänkningen av arbetsgivaravgif-
ten också gynnar de varor som säljs utomlands och förbättrar konkurrens-
kraften. En sådan sänkning av arbetsgivaravgiften är detsamma som en
momssänkning. Den ger de facto positiva effekter för hushållen. Det är vik-
tigt att konstatera det.

Om det nu är så, Lars Bäckström, att vi skall få människor att bli intresse-
rade av att investera pengar i växande företag, tycker Lars Bäckström då att
det är rimligt att vi i Sverige skall ha en kapitalinkomstbeskattning som gyn-
nar räntebetalningar, ersättning till lånat kapital, framför aktieutdelningar
och aktievinster som är ersättning till sådant kapital som ligger i produktiva
investeringar i de svenska företagen? Det skulle vara intressant att få svar
på den frågan.

Anf. 97 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Statsrådets fråga utgår ifrån hur vi skall lägga ut skattesänk-
ningen. Det är där vi skiljer oss så totalt. Statsrådets eget departement har
gjort en konsekvenskalkyl som sträcker sig från 1997-1998. Den visar att
man med extremt positiva antaganden om tillväxt, inflation, låg löneutveck-
lingstakt osv. har en statskuld på 2 000 miljarder 1997/98. I ett sådant läge
är det eskapism att tala om skattesänkningar. Man kan möjligtvis tala om
skatteomläggningar. Det var detta jag gjorde.

Eftersom vi internationellt sett har låg kapitalbeskattning i Sverige kan vi
höja den för att minska skatteuttaget på arbete. Det är en möjlig hypotes att
diskutera. Men om man sänker det totala skatteuttaget när man med positiva
antaganden går mot ett underskott på 2 000 miljarder blir jag mycket upp-

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

rörd, statsrådet. Vi har inte råd med sådana resonemang i det här landet
längre.

Vi måste höja vissa skatter, få fart på tillväxten och spara. Det är verklig-
heten. Beställ den jämförelse som kollegerna på norska finansdepartemen-
tet har gjort! Det generella draget i världen är att de nordiska länderna, som
har stark arbetarrörelse, har skattat kapital och företag lågt, medan man i
USA och i det superkapitalistiska Japan skattar kapitalinkomster och före-
tag vida hårdare än i Sverige. Det ger väl en indikation på vad som är möjligt
i politiken.

Anf. 98 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Påståendet att andra länder beskattar kapital hårdare är en
sanning med stark modifikation. Jag tror att man egentligen beskattade rän-
teinkomster med 56 % i Tyskland, men det var ingen som betalade enligt
den formella skattesatsen. När man införde en källskatt på 25 % blev det
våldsam kapitalflykt till länder utanför, framför allt till Luxemburg, av tyska
tillgångar. Skattesatsen var formell och fungerade inte. Det var ingen som
betalade. Det finns samma exempel från många andra länder.

Om vi skall ta en seriös diskussion vill jag säga att Lars Bäckström gör
ett stort fel. Statsskulden är summan av de underskott vi har i de offentliga
finanserna. Det gäller alltså att begränsa de offentliga finansernas under-
skott. De underskotten är egentligen tvåfaldiga. Det är dels ett strukturellt
underskott; det måste vi spara bort. Det andra är ett konjunkturelit under-
skott; det måste vi växa oss ur.

Det innebär att vi inte skall ha hinder för framväxten av nya jobb. Vi skall
se till att skapa bra förutsättningar för produktionen. Då får vi snabbast möj-
ligt bort det konjunkturella underskottet. Det är en balansgång mellan dessa
två underskott. Det är det som gör att vi också måste göra skattesänkningar
för produktionen.

Om jag kommer ihåg reglerna rätt har Lars Bäckström inte rätt till någon
ytterligare replik, men vi får komma tillbaka till denna diskussion.

Kapitaiinkomstskattesatsen kan vara 25, 30 eller 35 % - jag har min upp-
fattning och Lars Bäckström har kanske sin. Frågan är egentligen om man
utöver den skattesatsen skall beskatta just de pengar som ger nya jobb, näm-
ligen kapitalet i aktiebolag, extra mycket. Skall man verkligen beskatta det
extra mycket i ett läge när man behöver expansion och nya jobb? Där är jag
helt övertygad om att vi måste se till att ha likhet och inte diskriminera det
kapital som ger de arbetslösa jobb och som minskar de offentliga finansernas
underskott och därmed förbättrar utvecklingen av statsskulden.

Anf. 99 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! I tisdags kväll var riksdagen inbjuden till Stockholms bilsa-
long. Bilindustriföreningen hade dagen till ära trummat ihop några verkligt
intressanta talare. En av dessa var Metalls nye ordförande Göran Johnsson.
Jag måste erkänna att jag spetsade öronen ordentligt under hans anförande.

Där i talarstolen stod plötsligt Metallbasen och talade om det goda inve-
steringsklimat som vi nu har fått här i landet. Han talade med stort allvar

dessutom om att han gärna såg en tredje biltillverkare, utöver Saab och
Volvo, etablera sig i Sverige.

Han sade att det finns två ”d” som spelar in. Det ena står för devalvering,
och den vägen är utesluten. Det andra står för duktighet. Det var på denna
duktighet som Göran Johnsson byggde sin framtidstro.

Han sade att vi visserligen inte har kommit ned i samma tider som våra
mest framgångsrika konkurrenter, men att vi skall komma dit. Han menade
att vi skulle kunna tillverka en personbil på en fjärdedel av den tid som vi
behövde för några år sedan.

Jag kunde inte låta bli att tänka på den debatt som vi hade här i kammaren
om företagsbeskattningen strax före jul. Själv talade jag då om fördelarna
med att vara bäst, t.ex. då det gäller företagsbeskattning. Jag sade då att det
dock inte räcker, eftersom det är totalbedömningen som räknas om vi skall
dra till oss utländskt kapital och utländska investeringar. Vi har förvisso en
bra bit kvar på vägen.

Men nog är det intressant att höra dessa tongångar från den nya Metallba-
sen. Det är annat än Lars Hedfors gnäll här i kammaren. Det var inte i går
vi hörde någon tala i så optimistiska ordalag om möjligheterna till utländska
investeringar i vårt land. Jag skulle därför vilja fråga Lars Hedfors och även
Lars Bäckström, som jag debatterade med före jul, vad de tror att det fak-
tum att Göran Johnsson talade i så här positiva termer om vår framtid som
industrination beror på.

Jag tvingas erkänna, herr talman, att jag naturligtvis känner en malande
oro inför Socialdemokraternas hot om att åter införa dubbelbeskattning på
aktier, höja kapitalskatterna och införa förmögenhetsskatt på arbetande ka-
pital. Med sådana hot om att åter stänga inne kapitalet i befintliga över-
mogna företag och att höja kapitalskatter och förmögenhetsskatter får man
inte hit några utländska investerare. Möjligen kan man driva ett antal in-
hemska företag utanför landets gränser, men några nya lär inte komma hit
med de signalerna.

Jag tycker i likhet med skatteministern att det är beklämmande att Social-
demokraterna nu hemfaller åt en billig populism och därmed spelar hasard
med vårt välstånd.

Många har talat om ingångsläget och hur det såg ut i ekonomin när rege-
ringen tillträdde. Jag fäste mig vid att Göran Persson sade att man när man
diskuterar kronkursen skall komma ihåg att vi startar från den låga nivå som
vi nu gör. Sedan böljade Göran Persson tala om arbetslösheten, men han
nämnde aldrig ett ord om vilken nivå regeringen startade ifrån där. Det
skulle ha varit väldigt lätt.

Göran Persson är sörmlänning, precis som jag själv. Jag antar att även han
får Länsarbetsnämndens rapporter om hur läget är i Sörmland. I den näst
sista rapporten talade man om katastrofåret 1991. Jag började studera siff-
rorna litet noggrannare. Det visade sig faktiskt att 4 000 människor varslats
i Sörmland under de tre första kvartalen 1991. Då hade ingen borgare satt
sin fot i kanslihuset, och Socialdemokraterna hade stått för alla förslag och
för hela politiken. Dessa varsel gjordes huvudsakligen inom industrin. Den
senaste rapporten gäller bara en enda månad, så den är naturligtvis inte rele-
vant. Men där redovisar man att 20 personer varslats i Sörmland inom indu-

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

strin under januari, som brukar vara en svår månad. Det som är väsentligt
är att antalet varsel har minskat oavbrutet sedan katastrofåret 1991.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis konstatera att slakten på jobben inom
industrin började under den socialdemokratiska regeringen katastrofåret
1991 - för att använda Länsarbetsnämndens benämning på detta år. Den
slakten har alltsedan dess minskat oavbrutet. Så står det till i Sörmland, och
det hoppas jag kunna lära Göran Persson vid något tillfälle.

Anf. 100 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Den riktigt stora slakten på sysselsättningen och jobben i
industrin i Sverige inleddes när en borgerlig regering i en klar och tydlig låg-
konjunktur satte in det värsta åtstramningsprogram som vi har upplevt på
väldigt länge. Då blev det slakt på jobb i Sverige.

Kjell Johansson talar om de stora hoten mot Sverige och syftar på att So-
cialdemokraterna skulle höja kapitalinkomstskatterna och förmögenhets-
skatten. Det skulle vara de stora hoten mot utvecklingen i Sverige. Jag vill
säga till Kjell Johansson att det riktigt stora hotet är att man skapar ett pola-
riserat samhälle, dvs. ett samhälle där man hela tiden gynnar de mest välbe-
ställda och hela tiden missgynnar de sämst ställda. Då blir det så skarpa grän-
ser och stora motsättningar i samhället att det blir skadligt. Då får vi orolig-
heter på arbetsmarknaden.

Gå litet grand utanför vårt lands gränser! Lyft blicken över horisonten,
Kjell Johansson, och se hur det är i de länder där denna polarisering - detta
klassamhälle - finns. Är det detta vi vill ha i Sverige? Det verkar som om de
borgerliga vill det.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Kjell Johansson eftersom jag har möjlig-
heten. Jag läste en rubrik i Dagens Nyheter i söndags. Det stod så här: 75
förändringar har redan undergrävt det nya skattesystemets fundament.

Hur kan det komma sig, Kjell Johansson, att ni som var med om att ge-
nomföra skattereformen nu är med och river upp detta fundament? Vi tog
ju varandra i hand och lovade att hålla på den här skattereformen. Den
skulle bli stabil och långvarig. Men det går inte mer än några månader förrän
ni är med och river upp allt arbete som vi hade lagt ned.

Anf. 101 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Att dessa förändringar skulle ha undergrävt skattereformen
tvivlar jag verkligen på. Vi har i regeringsställning varit med om att förändra
en del saker, bl.a. kapitalinkomstbeskattningen, till det bättre för att stärka
jobben.

Jag vill ta fasta på det som sades om att skapa ett polariserat samhälle.
Vilket av våra båda partier är det som skapar ett polariserat samhälle? Är
det vi, som vill införa ett nytt ekonomiskt system i stället för det som den
traditionella socialdemokratiska politiken har fått att kapsejsa fullständigt?
Eller är det ni, som nu vill utnyttja detta? Ni bankar in detta i människor
och missleder dem fullständigt i deras tänkande med tal om att gynna männi-
skor. Det handlar ju om att få hit investeringar, något som är helt avgörande
för Sveriges framtid.

När det gäller åtstramningsprocessen skulle jag vilja tala litet om den so-

cialdemokratiska skattemotionen. I den slutar ni med att påstå att dyna-
miska effekter på 15 miljarder skall minska budgetunderskottet. När vi ut-
formade den skattereform som Lars Hedfors talade om räknade vi försiktigt
med 5 miljarder i dynamiska effekter. Men detta program, som bara innebär
att avgifter läggs på industrin, skall åstadkomma 15 miljarder.

Om det är möjligt att få sådana dynamiska effekter, Lars Hedfors, vill jag
ställa en fråga tillbaka: Går det då att åstadkomma större tillväxt genom
ännu högre skatter på företagsamhet?

Anf. 102 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Jag tror att man kan få tillväxt om man sätter in skattesänk-
ningarna på rätt sätt i företagsamheten. Det är det vi menar. Om skattesänk-
ningarna sätts in där de verkligen leder till investeringar får vi också en ökad
sysselsättning. Men det ger inte förslagen från den borgerliga sidan.

Det finns inte någonting som säger att det skulle ge några extra jobb att
ensidigt sänka skatten på stora förmögenheter och kapitalinkomster och att
sänka skatten på utdelningar. Sveriges främste expert på företagsbeskatt-
ning, Jan Södersten, hävdar att det är tvärtom; det ger mindre jobb.

Vi har inte undergrävt skattereformen, säger Kjell Johansson. Men ni har
infört ett antal nya avdrag i skattesystemet. Ni har genomfört en kapitalin-
komstbeskattning som har lett till att vi nu har åtta olika nivåer i kapitalin-
komstbeskattningen. Det säger sig självt att det är att undergräva skattere-
formen. Det är att öppna för skatteplanering. Det kommer nu att bli inne
att försöka omvandla högbeskattade inkomster till lågbeskattade, precis det
elände som vi hade före skattereformen. Det är ni med om att införa igen.

Jag fick höra något oerhört märkvärdigt av Kjell Johansson, nämligen att
det polariserade samhället skulle ha uppstått under den socialdemokratiska
tiden.

Får jag då erinra Kjell Johansson om att vi under vår tid vid regeringsmak-
ten t.ex. inte hade någon arbetslöshet? Vi hade inga budgetunderskott. De
budgetunderskott som ni hade skapat mellan 1976 och 1982 tog vi bort med
mycken möda och stort besvär. Vi hade en statsskuld som låg stilla. Vi hade
inte några stora och växande ränteutgifter, sådana som ni nu finansierar ge-
nom att skära ned på välfärden.

Under vår tid hade vi ett samhälle i balans och i harmoni. Det var den
största tillgången för Sverige.

Anf. 103 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Det var en märklig redovisning; det må jag säga! Sanningen
är att tillväxten i Sverige blev negativ och dök under socialdemokratins sista
år. Det var också skälet till den slakt på industrijobb som åstadkoms under
er tid.

Siffrorna som jag nyss redovisade i talarstolen kan kontrolleras hos nästan
varenda länsarbetsnämnd i hela Sverige, eftersom bilden är precis den-
samma. De visar tydligt att det var under er regeringstid som detta hände.
Socialsystemen hade pajat, vartenda ett. Vi är tvungna att dra ned ersätt-
ningsnivåer i nästan varje system, och ni är med på det. Detta är det gyllene
budgetunderskottet.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Jag tittade på den sista budget som Allan Larsson lade fram. Visserligen
var det en borgerlig regering under en kort tid av perioden, men se hur den
såg ut! På samma sätt. Enligt den var budgetunderskottet på väg att minska
ordentligt. Så det var en mycket märklig redovisning Lars Hedfors gav; det
får jag säga!

Det första brottet mot en kungstanke i denna skattereform begick ni när
ni började med att differentiera momsen. Det andra brottet, mot en av de
absoluta kungstankarna i skattereformen, begår ni nu, när ni säger att ni vill
införa en värnskatt. Nu är inte ens det heligaste i skattereformen någonting
värt. Förutsättningen för att vi över huvud taget satte oss vid förhandlings-
bordet var ju att vi skulle ha hälften kvar.

Jag tycker att ni skall sluta kritisera oss och rannsaka er själva litet!

Anf. 104 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Kjell Johansson talade om ”när ni differentierade momsen”.
Det är ju vi inom vänstern som alltid har krävt det, och jag måste säga: Äras
den som äras bör! Vi tackar regeringen, där Kjell Johanssons Folkparti sit-
ter. Det var den som differentierade momsen. Äras den som äras bör!

Jag tyckte också att Metalls ordförande var befriande positiv. Jag är lika
positiv till svensk industris möjligheter. Den måste återuppbyggas efter att
ha tappat hundratusentals arbetstillfällen; det är helt riktigt. Det kommer vi
att klara. Men man får inte någon återuppbyggd industri enbart genom att
sänka skatten för aktieägare. Det skapar inte en sådan kraft.

Att Metalls ordförande känner en sådan entusiasm beror inte på att han
har fått skatten på sina aktier sänkt. Han känner den styrka som finns ute
på arbetsplatserna och som vi kan utveckla, näringslivet och det offentliga
tillsammans.

Se på Ericssons AXE-växlar! De togs fram av Televerket och Ericsson i
gott samarbete. Vi inom vänstern säger nu: Satsa på informationsteknologi!
T.o.m. Carl Bildt är ju inne på samma linje. Visst finns det möjligheter.

Kjell Johansson, jag har aldrig sagt att den här krisen bara är regeringens
fel. Det var många kockar som skapade denna soppa. Ingredienserna var
bl.a. valutaregleringens avskaffande och kreditavregleringar. Allt var inte
fel, men man gjorde det i fel ordning. Skattereformen genomförde man allra
sist, så att allt blev jättetokigt! Det var som att köra väldigt fort och sedan
tvärbromsa med handbroms och fotbroms på en gång. Bilen kom i sladd.

Ni var ju med om detta. Alla är vi väl skyldiga, även om vi inom vänstern
är minst skyldiga. Men låt oss nu gå vidare och sluta med sänkta skatter som
patentmedicin! Det är alldeles omöjligt när vi har 2 000 miljarder i statsskuld
som hotar 1997/98. Sluta med sänkta skatter!

Anf. 105 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Ni var med om detta, sade Lars Bäckström. Ja, det är klart
att vi var. Skulle vi inte ha genomfört någon skattereform bara för att den
socialdemokratiska regeringen hade gjort saker i fel ordning? Om vi hade
stått kvar med det gamla skattesystemet - hur hade det då stått till i Sverige?

Det är riktigt att vi effektuerade ett beslut om momsen som riksdagen
hade fattat. Lars Bäckström sade att man inte uppnår en god utveckling i

Sverige genom att sänka skatten. Det begriper väl jag att ni inte tycker! Ni
höjer ju skatten. Och inte nog med det - ni vill höja skatten på företagsamhe-
ten med innemot 20 miljarder i er motion.

Då tycker jag faktiskt att Lars Bäckström skall förklara för mig: Hur skapar
man jobb, hur får man företagen att gå bättre i Sverige genom att höja utta-
get på dem med 20 miljarder?

Om detta verkligen är möjligt, Lars Bäckström, förklara då varför man
skall stanna vid 20 miljarder. Varför inte ta i ordentligt och höja så att vi kan
få en riktigt blomstrande industri, riktigt blomstrande företag i Sverige?

Anf. 106 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Det finns ett kardinalfel, som man brukar ha inom Vänstern,
där man tror att man med en åtgärd kan lösa sju åtta problem. Det stöter
jag på. Om man höjer skatten är det givetvis inte för att stimulera industrin.
Det vore en bisarr tanke. Man gör det för att få inkomster till de utgifter
man har för skola, investeringar etc.

Jag kan ge ett belysande exempel på hur man utvecklar industrin. Jag är
ofta ute i industrin. Jag hade förmånen att sitta på middag ihop med David
Herman, Saabs nye chef, och en Volvodirektör. Volvodirektören berättade
om allt elände, vilka skatter som måste sänkas och hur fel det var i socialför-
säkringarna. Då sade David Herman på bred amerikanska: Jag tycker du
har helt fel! Volvodirektören blev upprörd: Har jag fel? Du vet väl att det
är så här. Felet med dig, sade David Herman, är att du tänker som en politi-
ker. Men jag är företagsledare. Jag hanterar den verklighet som råder. Hade
jag tänkt som du hade ingenting hänt på Saab.

Han hade tagit hand om ett företag där industriledarna agerade som krav-
koncerner - för att travestera folkpartiuttiycket om kravmaskiner. Om ett
näringsliv som bara agerar kravkoncerner vill ha skattesänkningar, då får
man det, men det är inte så säkert att det händer något mera.

Man behöver duktiga och kompetenta företagsledare, starka fackför-
eningsledare, välutbildad arbetskraft, goda tekniker - det är där man skapar
tillväxt: vid ritborden, ute i verkstadshallen. Det är inte genom skattepolitik
man skapar industriell tillväxt. Det är en alldeles omöjlig syn på hur man
utvecklar industri. Det finns inte en enda forskare i hela världen som tror på
det, och det finns ingen praktik som styrker det.

Anf. 107 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Jag kan hålla med Lars Bäckström i väldigt mycket av det
han säger. Jag ser till min glädje att mina år i riksdagen inte varit helt bort-
kastade. Något har faktiskt Lars Bäckström tagit upp av allt det resonemang
som jag har fört under den här tiden.

Men detta att man med ett medelmåttigt skattesystem skulle kunna dra
företag hit till Sverige är den sista punkten som det tycks vara omöjligt att
få Lars Bäckström att förstå.

När ett företag ser att trycket är för hårt i landet och måste söka sig en
bättre verksamhetsort, då letar man inte efter det medelmåttiga. Då söker
man efter något som brukar kallas skatteparadis. Men eftersom skattepara-
disen som regel har så låg teknisk nivå, saknar infrastruktur och över huvud

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

taget den kompetens och de förutsättningar som behövs, hamnar företagen
aldrig i de verkliga skatteparadisen, utan man hamnar i den industrialiserade
världen. Där pågår en konkurrens om industriverksamhet och företagsam-
het. I den konkurrensen gäller det att ligga i spets, Lars Bäckström, om man
vill se sin industri och företagsamhet växa. Att ligga någonstans mitt i tabel-
len ger inget.

Det är ingen som säger: Oj, nu är fotbollslaget här som ligger mitt i tabel-
len, nu går vi på fotboll på söndag! Nej, man går när det är en toppmatch.
I den skall vi vara med. Det skall vi se till i den här regeringen.

Anf. 108 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Generellt brukar hävdas att skatter alltid har skadliga effek-
ter. Det är korrekt så långt att skatter alltid har styrande effekt, men den
styrande effekten kan också vara positiv. Regeringens strategi har därför va-
rit att med förtur avskaffa eller minska de skatter som har en klart negativ
effekt på ekonomisk utveckling och på sysselsättning.

Det är självklart grannlaga att finna den rätta balansen mellan skatternas
styrande effekter och en fördelningspolitiskt rättvis fördelning av det nöd-
vändiga skatteuttaget. Detta blir särskilt besvärligt när effekter av skatteför-
ändringen ofta blir synlig först på längre sikt, medan skatteändringen märks
omedelbart.

De skattesänkningar som vidtagits för att främja sysselsättningsskapande
investeringar kan i det korta perspektivet upplevas som orättvisa. Vi bör då
komma ihåg att en av huvudorsakerna till alltför små investeringar i svenskt
näringsliv i slutet på 1980-talet var att det var ofördelaktigt att investera i
svenska företag jämfört med utländska företagsköp. Det är uppenbart att
den sysselsättningskris vi nu upplever skulle varit väsentligt mindre om be-
kattningen under den aktuella tiden varit mer positiv för investeringar i
svenskt näringsliv.

Vem som slutligen vinner mest på vidtagna förändringar i företagsbeskatt-
ningen är i dag omöjligt att avgöra. Jag vill ändå hävda att det sannolikt blir
de som i dag är arbetslösa, men efter hand får arbete i ett expanderande nä-
ringsliv.

”Miljörelaterad beskattning - skatteväxling” är rubriken på ett avsnitt i
finansplanen. Det är viktigt att snabbt gå vidare med en mer miljöanpassad
beskattning. I dagarna föreslås i en departementspromemoria förändringar
av bl.a. kraftvärmebeskattningen. Det är en tvingande nödvändighet att
dessa förslag utformas så att effektivare energianvändning och en ökad an-
vändning av förnybar energi i än högre grad främjas.

I detta sammanhang måste också riksdagens upprepade beställningar av
produktionsanknuten miljökompensation (miljöbonus) för vindkraften få
en konkret lösning. Den förnyelse av vårt energisystem som är nödvändig,
även om tidsschemat något kan påverkas av takten i kärnkraftsawecklingen,
måste ske på ett effektivt och miljömässigt riktigt sätt. Med väl avvägda mil-
jöavgifter och/eller -skatter kommer marknaden att på ett rationellt sätt till-
godose såväl miljön som effektivitetskraven.

Även den mer omfattande skatteväxlingen från skatt på inkomst till en
miljöskatt, som det talas om i finansplanen, måste snarast omsättas i konkret

handling. Den utredning som nu tillsätts i denna fråga och föreslås vara klar
senast vid utgången av 1995 måste ges möjlighet att avge delbetänkanden,
så att skatteväxlingen konkret kan påbörjas långt före 1996.

Det finns skäl att poängtera att skatteväxlingen för att få fördelningspoli-
tiskt godtagbara effekter måste göras så att låg- och medelinkomsttagarna
får den största delen av skattesänkningen på arbetsinkomster. Höjningen av
kommunalt grundavdrag är ett exempel på en skattesänkning som ger en så-
dan effekt.

Herr talman! ”Svenska folkets rätt att sig självt beskatta” har vi som riks-
dagmän uppdraget att sköta på bästa sätt. Det klarar vi aldrig så bra att det
inte finns skäl till kritik. Men det är viktigt att vi tillsammans medverkar till
en korrekt information om vidtagna åtgärders effekter på såväl lång som
kort sikt. Först då kan vi få svenska folkets stöd för de rätta åtgärderna som
leder till en positiv utveckling.

Det kommer alltid att bland oss finnas olika åsikter om vad som är de bästa
förändringarna. Det har jag respekt för. Men jag beklagar när man mot
bättre vetande av rent taktiska skäl misstänkliggör och motarbetar åtgärder.
Jag hävdar, herr talman, att det är ett sätt att missbruka det uppdrag som vi
har fått av svenska folket.

Anf. 109 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Jag skulle i all stillsamhet vilja ställa några frågor till Ivar
Franzén. Han säger att de skattesänkningar som regeringen har föreslagit
är till för att avskaffa negativa effekter på sysselsättningen. Vilka negativa
effekter på sysselsättningen har t.ex. förmögenhetsskatten? Vilka negativa
effekter på sysselsättningen har utdelningsskatten på aktier? Vi vet att det
kostar ungefär 2 miljarder kronor att avskaffa utdelningsskatten. Vi vet att
investeringseffekten blir ungefär 800 miljoner kronor. Det kan inte bli sär-
skilt många jobb av det. Vilka negativa effekter har t.ex. förmögenhetsskat-
ten haft på sysselsättningen?

Jag träffade ett antal centerpartister under valrörelsen 1991, Ivar Franzén.
Jag minns hur de attackerade oss socialdemokrater. De sade att skatterefor-
men var fördelningspolitiskt orättvis. Den gick ut över de svaga i samhället.
De sade att de angrep oss socialdemokrater från vänster.

Då blir min nästa fråga till Ivar Franzén följande. På vilket sätt har skatte-
reformen blivit rättvisare i dag efter två och ett halvt års centerpartistisk
medverkan i regeringen?

Anf. 110 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Jag tror att Lars Hedfors och jag är väldigt överens om att
det måste finnas arbetande kapital för att skapa arbetstillfällen. Det finns
också fullständigt fria kapitalströmmar. Det innebär att kapitalet söker sig
dit där de förmånligaste villkoren finns. Om vi vill ha ett öppet Europa kan
vi göra litet åt detta, annat än att se till att det är fördelaktigt att ha arbetande
kapital i Sverige. Detta är grunden för de åtgärder som har vidtagits när det
gäller kapitalbeskattningen.

Lars Hedfors kan aldrig bestrida att det tidigare var alltför mycket utlands-
investeringar. Det var något av en flykt i fråga om arbetande kapital från

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Sverige till utlandet - det var fördelaktigare. Det går inte att bevisa här och
nu att vidtagna åtgärder har gett dessa effekter - även om tendenserna är
mycket klara. Men om några år tror jag att vi tillsammans kan konstatera att
de vidtagna förändringarna i beskattningen - aktieutdelning och förmögen-
hetsskatt - har gjort Sverige till ett investeringsland. Det är basen för att Sve-
rige skall bli ett sysselsättningsland.

Vidare har vi frågan om rättvisa. I skattereformen är sysselsättningen,
möjligheten till arbete och trygghet det viktigaste i fråga om rättviserefor-
mer.

Anf. 111 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Jag blev inte riktigt klok på det sista. Men jag tolkar det på
bästa sättet, nämligen att Ivar Franzén tycker att skattereformen var rättvis
och bra. Men varför hojtade ni i valrörelsen 1991 om att den var orättvis?
Den frågan har Ivar Franzén ännu inte svarat på.

Jag håller naturligtvis med Ivar Franzén om att det måste finnas arbetande
kapital. Vi socialdemokrater tycker t.o.m. att det arbetande kapitalet skall
stimuleras och gynnas, dvs. det kapital som gör nytta i företagen. Det skall
investeras och leda till sysselsättning. Vi håller naturligtvis också med om att
kapitalet söker sig dit där de förmånligaste villkoren finns.

Jag hävdar att villkoren blev förmånligare i Sverige efter skattereformen.
Sverige fick världens förmånligaste bolagsbeskattning. Lars Bäckström har
tidigare visat att vi inte hade kapitalskatter som var högre än omvärldens.
Då kunde kapitalet söka sig hit. En och annan kapitalägare flyttade härifrån.
Men kapitalet kom till våra företag, därför att det lönade sig att använda
pengarna i företagen. Det är det som är det viktiga.

Anf. 112 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Snabbrundan mot slutet blev kanske inte så lättförståelig.
En justering som har gjorts, Lars Hedfors, är sänkningen av matmomsen.
Det var en av de frågor som var väsentliga och en del av den kritik vi hade
mot skattereformen. Det var låg- och medelinkomsttagarna som missgynna-
des. Vår grundinställning till skattereformen och dess brister har inte föränd-
rats annat än på de punkter där vi har lyckats rätta till dem i efterhand.

Jag försökte lyfta fram hur vi på ett konkret sätt måste angripa den syssel-
sättningsbrist som finns i Sverige. Att öka sysselsättningen är ett övergri-
pande skäl för åtgärder även på skatteområdet. Vi måste i första hand åt-
gärda de problemen och inte gräva ner oss i gamla men i och för sig viktiga
detaljer.

Därför har vi sett vår medverkan i regeringen som ytterligt väsentlig. Sve-
rige skall återigen få full sysselsättning. Då måste vi ge kapitalet en möjlighet
att göra investeringar med gynsamma villkor. Det är enkelt och lättförståe-
ligt, och det begriper Lars Hedfors.

Anf. 113 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Jag satt och lyssnade på Ivar Franzéns anförande om 80-ta-
let. Det var som att höra frågeställare på de vänstermöten som jag brukar
delta i. De brukar säga: ”På 80-talet flydde kapitalet och investerade utom-

lands. Det skulle vi ha stoppat.” Jag brukar säga att det rådde överhettning
på 80-talet. Hade kapitalet stannat i Sverige hade överhettningen blivit ännu
större. En del av överhettningen länkades av, Ivar Franzén. Det var inte
fråga om att det investerades otroligt litet på 80-talet. Överhettningen be-
tydde att det investerades mycket och att det var hög aktivitet i ekonomin.
Men det investerades på fel sätt i gamla mogna industribranscher. Det blev
inlåsningar.

Bl.a. var det för mycket byggande. Det fanns inte skatteinstrument som
dämpade överaktiviteten på hotell- och konferenslokaler. Så var det, Ivar
Franzén. Ge inte en felaktig historieskrivning, Ivar Franzén.

Storbritannien hade låg skatt. Men där är arbetslösheten jättehög. Det rå-
der inte något sådant samband, Ivar Franzén. Efter skatteomläggningen
blev, internationellt sett, skatten låg även på kapitalinkomster i Sverige. Ti-
digare var det bara på bolagsinkomster. Men efter skattereformen blev det
så.

Hur påverkar det fördelningspolitiken, Ivar Franzén, när ni höjer mervär-
desskatten, ökar skatten på arbetsinkomster och sänker den på aktievinster?
Fördelningspolitiken och sysselsättningen lär ni inte påverka.

Anf. 114 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Vi är alla - även Lars Bäckström - medvetna om att den
effektivisering, produktivitetsökning, som har skett i efterhand hade varit
precis lika möjlig i slutet av 80-talet och de första åren på 90-talet om investe-
ringarna hade gjorts i Sverige. Då hade inte flaskhalsarna och överhett-
ningen uppstått. Det finns, Lars Bäckström, helt uppenbart ett samband
med att det inte blev denna produktivitetsutveckling, vilket berodde på att
investeringarna och tillväxten i näringslivet uteblev.

Det går att skylla på en del andra saker. Det fanns orimliga krav på löne-
ökningar osv. De utgjorde också en hämsko i utvecklingen. Hade vi haft
dessa arbetstillfällen i Sverige - som vi medverkade till att skapa i utlandet -
hade vi inte haft någon sysselsättningskris i dag, Lars Bäckström. Jag tror
att vi skall vara överens om dessa enkla fakta.

Jag har mycket klart erkänt att i det korta perspektivet kan de åtgärder vi
har medverkat till upplevas som orättvisa.

Jag tror att vi som riksdagsmän måste ha den moralen. Vi har fått förtro-
endet på uppdrag av svenska folket att försöka titta runt hörnet och se vad
detta kan ge på sikt. Bara för att komma åt varandra får vi inte försöka dölja
eller ge missledande information. Vi måste tala om att detta kortsiktigt inne-
bär vissa mindre rättvisa effekter, men att vi på sikt tror på effekterna. Verk-
ligheten må sedan utvisa om vi har rätt.

Anf. 115 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Det ligger en stor poäng i att titta bakom hörnet. Man kan
titta bakom nästa hörn och t.o.m. bakom vägkröken och se 1997-1998 och
besinna det enkla faktum - som är min stora poäng i den här debatten - att
vi måste spara, att vi måste öka tillväxten och att vi inte har råd med skatte-
sänkningar.

Er regering, Ivar Franzén, säger att ni har råd med skattesänkningar och

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 58

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

att det handlar om någon sorts strukturellt underskott. Ivar Franzén är road
av snabbräkning, det vet jag. Varje arbetslös kostar 150 000 kronor; det är ju
en rätt rejäl summa. Om vi tar bort 600 000 arbetslösa får vi väl 90 miljarder i
inkomst? Underskottet ligger på 200 miljarder. Det är då bara 110 miljarder
kvar. Med det perspektivet talar ni om att sänka skatterna. Det är det som
är så rysligt. Om vi hade haft råd med detta hade vi kanske kunnat titta
bakom kröken och hoppas. Men vi har inte råd att chansa med skattesänk-
ningar. Ni har gjort det under många år; nu är det dags att sluta. Nu är det
dags att fördela om. Man kan sänka och höja småskatter. Får ni i Centern
förresten igenom miljöskatten på bensin som ni vill ha?

Vi har talat så mycket om skattereformen och vem som egentligen var för
och emot den. Jag börjar tycka att Vänsterpartiet är det parti som är åtmin-
stone näst mest anhängare av den nu för tiden. Vad tycker Ivar Franzén om
den bedömningen?

Anf. 116 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Det är just för att få en chans att skapa de 600 000 nya jobben
som vi måste vidta dessa stimulerande åtgärder för investeringar och för att
få det kapital som utgör grunden för de arbetstillfällena. Egentligen, Lars
Bäckström, har vi inte så skilda meningar i den här frågan. Vi har olika åsikt
om vilka effekterna blir.

Signalerna från regeringen att skatterna måste vara finansierade uppfattar
jag lika starkt. När det gäller växlingen mellan arbetsskatt och miljöskatt
handlar det om att inte höja det totala skattetrycket. Som jag uppfattar rege-
ringens politik är det inte fråga om att i nuläget göra några dramatiska skat-
tesänkningar, utan det handlar om att omfördela. Det gäller att genom olika
insatser försöka få in den skatt som vi har beslutat om här i riksdagen.

När det gäller frågan om vem som är mest anhängare av skattereformen
vill jag säga att jag har kvar de ståndpunkter vi hade när reformen kom till.
Det fanns brister - det finns det alltid. Jag är själv så generös att jag brukar
säga att hur bra vi än är - vare sig det gäller socialdemokrater, moderater
eller vänsterpartister - kan vi aldrig göra saker och ting så väl att det inte
finns plats för viss kritik. Men vi skall vara ärliga mot oss själva och svenska
folket och också erkänna att de åtgärder vi vidtar på sikt har effekter som är
så värdefulla att vi kanske har skäl att försvara att de i dag inte uppfyller alla
tänkbara krav.

Anf. 117 HARRY STAAF (kds):

Herr talman! Jag minns en lektion i skolan för 32 år sedan. Vår lärare i
geoteknik lämnade katedern, tog kritan och gick fram till svarta tavlan. Så
sade han till oss elever: Nu skall jag förklara skillnaden mellan borgerlig poli-
tik och socialdemokratisk politik. Sedan ritade han en svagt uppåtgående
sinuskurva. Därefter drog han en rak linje. Den krokiga linjen skulle vara
borgerlig politik. Den raka linjen stod för socialdemokratisk politik.

Ända till mitten av 1980-talet tyckte jag att den bilden stämde rätt väl.
Men efter två och ett halvt år i riksdagen tycker jag inte längre så. Visst fick
bilden en törn under överbryggningspolitikens dagar på 1970-talet. Men när
jag upplevde överbryggningspolitiken tyckte jag att den var rätt.

Herr talman! I fyra allmänpolitiska debatter har jag valt att presentera
kristdemokraternas skattepolitik. I dag tänkte jag få till stånd en dialog om
den krokiga linjen i socialdemokraternas oppositionspolitik.

SIFO-mätningen i januari 1991 visade att socialdemokraterna kunde
räkna med ett stöd i valmanskåren på ca 32 %. Den klena uppslutningen
kring 1990 års regeringspolitik berodde på resultatet av 1980-talets politiska
missgrepp, men också på ett missnöje med den mycket kraftiga omsvängning
av politiken som bedömdes för att få Sverige på rätt väg.

Jag tycker att socialdemokraterna därefter har varit mycket skickliga på
att vältra över missnöjet med den då förda politiken på nuvarande regering.
Man gör det med olika beskrivningar.

Jag skall belysa det med några exempel från socialdemokraternas ekono-
miska partimotion i år.

När det gäller skatterna vill man gärna ge sken av att vi genomfört ett stort
antal ofinansierade skattesänkningar. Men samtidigt summerar man på s. 16
i motionen de sänkta skatterna till 45 miljarder och de höjda skatterna till
43 miljarder. Det är alltså inte så stor skillnad.

På s. 17 talar man om att höginkomsttagarna har fått stora skattesänk-
ningar. Det har de förvisso fått, men det var genom de skattesänkningar som
genomfördes av socialdemokraterna innan jag kom till riksdagen. De riksda-
gar jag har deltagit i har skärpt inkomstskatterna för höginkomsttagarna.

På s. 2 talas det om att pensionärerna har fått höjd skatt. Lars Hedfors
upprepade det påståendet. Är det verkligen korrekt? Jag skulle vilja att Lars
Hedfors exemplifierar det. I krisuppgörelsen, där regering och opposition
var eniga, fick pensionärerna ta en del. Men det mesta var utebliven kom-
pensation för 1992 års prishöjningar. Är det inte i stället så att man under
den nuvarande regeringen har kompenserat pensionärerna - genom höjning
av de kommunala bostadstilläggen - för skattehöjningar i boendet, som
medförde höjda hyror?

Socialdemokraterna administrerade under 1980-talet en våldsam kapital-
export - 250 miljarder - till utlandet, utan motsvarande sparande i landet.
Tvärtom ökade - allt enligt den socialdemokratiska motionen - hushållens
skuldsättning med 300 miljarder på fyra år. Socialdemokraternas mycket
sent påtänkta motåtgärder förändrade bilden för ett sparande. Detta spa-
rande har ökat under nuvarande regering och befinner sig i dag på en hyfsad
nivå. Detta sparande kritiseras i den socialdemokratiska motionen. På s. 11
får vi veta att bl.a. skatteavdraget för individuellt pensionssparande och be-
gränsningen av ränteavdraget till 25 % är åtgärder som har minskat efterfrå-
gan och ökat arbetslösheten. Är detta sant? Och är det i så fall regeringens
fel?

Förändringen i det individuella pensionssparandet genomfördes den 1 ja-
nuari i år och har varit i kraft drygt en månad. Sänkningen till 25 % träder i
kraft nästa år.

Är det möjligen så att några åtgärder har påverkat arbetslösheten och
konsumtionen? Det måste i så fall vara Socialdemokraternas sänkning av
ränteavdragets värde från 50 till 30 %.

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Anf. 118 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Det var en gruvlig salva. Jag noterade med stor tillfredsstäl-
lelse att Harry Staaf berättade om sin gamle lärares beskrivning av skillna-
den mellan borgerlig politik och socialdemokratisk politik, där den raka lin-
jen representerade den socialdemokratiska politiken. Det var läraren i geo-
teknik som sade detta, och då måste det vara sant, eftersom han verkligen
står på fast grund.

Sedan gör Harry Staaf det som jag så ofta har hört andra göra: han lägger
skulden för allt ont som händer i dag på den socialdemokratiska politiken.
Får jag då bara erinra om vad som hände under vår tid vid makten. Då sjönk
budgetunderskottet väldigt kraftigt, då ökade investeringarna, då ökade sys-
selsättningen - arbetslösheten var nere på 1 % -, då höjdes reallönerna och
då började vi sänka inflationen, genom Rehnbergavtalet.

Nu har vi haft en borgerlig regering i två och ett halvt år. Det man började
med att göra, mitt i brinnande lågkonjunktur, var att strama åt politiken. Det
är det som har gjort att vi nu befinner oss i en mycket obehaglig situation.

Jag vill också citera en person, som Harry Staaf förmodligen uppskattar,
nämligen Olaus Petri. Han påstås en gång ha sagt så här: ”Man kan miss-
lyckas med mycket, men misslyckad blir man först när man skyller ifrån sig.”

Anf. 119 HARRY STAAF (kds) replik:

Herr talman! ”Misslyckad blir man först när man skyller ifrån sig.” Så hård
ville inte jag vara. Jag ville visa att ni socialdemokrater försöker skylla vissa
saker på regeringen som ni själva är ansvariga för. Exemplen finns alltså i er
motion.

Jag måste säga att jag uppskattar en hel del av vad den socialdemokratiska
regeringen gjorde under 80-talet. Till en del hade ni tur, och till en del var
ni skickliga. Men ni begick de stora misstagen i slutet av 80-talet. Lars Hed-
fors talade själv om att reallönerna höjdes. Var det då rimligt att föra en
politik som dessutom ökade hushållens skuldsättning? När reallönerna höj-
des hade det varit ett ypperligt tillfälle att både stimulera sparandet och för-
söka amortera statsskulden. Det skulle ni ha kunnat göra.

Anf. 120 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Det var just det vi gjorde. Vi stimulerade sparandet, genom
skattereformen. Vi lyckades faktiskt under vår period med konststycket att
så smått börja amortera den statsskuld som hade byggts upp mellan 1976 och
1982. Det var vår stora bedrift, och den borde Harry Staaf försöka uppskatta
litet grand.

Harry Staaf påstod att man på den borgerliga sidan inte hade genomfört
ofinansierade skattesänkningar. Jag tror inte att vi i skatteutskottet har be-
handlat en enda borgerlig proposition om skatter utan att vi har haft anled-
ning att klaga på att det har varit dåligt redovisat hur åtgärderna skall finan-
sieras. Det är väl självklart att skattesänkningarna är dåligt finansierade när
budgetunderskottet växer - annars hade detta inte upppstått.

Anf. 121 HARRY STAAF (kds) replik:

Herr talman! Vad jag talade om var alltså att sparandet borde ha stimule-
rats i slutet av 80-talet. Lars Hedfors sade att skattereformen stimulerade
sparandet, men det var ju 1990 och senare. Det gick alltså tre förlorade år.

Sedan skedde det en kraftig överkonsumtion med lånade medel. Detta
gav ökade momsintäkter. Ett lån är egentligen bara någonting som man har
tagit från framtiden. På sätt och vis lånade ni momsintäkterna från framtiden
utan att bokföra dem på framtiden. Det var det stora misstaget.

Anf. 122 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Bo Lundgren sade att han var upprörd över socialdemokra-
tisk skattepolitik. Kjell Johanssons röst närmade sig i vissa passager i hans
anförande falsett. Jag skall med några citat ur skrifterna göra ett försök att
lätta upp humöret något.

I den lilla skriften En soffliggares dagbok från 1968 skrev Tage Danielsson
under onsdagen den 4 september följande:

”Direktör Hugo Lindgren i Lindgrens Plåtslageri AB måste få sin skatt
sänkt med några tusen kronor. Annars kan han inte bereda plåtslagare Erik
Karlsson arbete. Det måste löna sig för direktör Hugo Lindgren att arbeta,
annars får han ingen lust att utföra allt det arbete som det innebär att ha
plåtslagare Erik Karlsson anställd. Plåtslagare Erik Karlssons skattelättnad
blir däremot nästan ingen. För honom lönar det sej nämligen ändå att ar-
beta, eftersom han, om direktör Hugo Lindgren inte finge någon skattelätt-
nad, skulle bli friställd. Dessutom måste vi som bekant ha ett starkare för-
svar, och det kostar pengar, så för plåtslagare Erik Karlsson kan det tyvärr
inte bli fråga om någon nämnvärd skattelindring. Om däremot direktör
Hugo Lindgren får skatten sänkt, så ökas hans lust att tillverka plåt för för-
svaret, vilket är bra och demokratiskt. Därmed försvaras ju nämligen även
plåtslagare Erik Karlsson mot anfall från öster.”

Det går en nästan obruten linje mellan denna drygt 25 år gamla moderata
skattefilosofi och dagens borgerliga regeringspolitik. Förnyelsen, i den mån
den över huvud taget finns, består i att blygsamma skattesänkningar för små-
folket har blivit kraftiga skattehöjningar, och skattesänkningarna för de väl-
beställda har sin tyngdpunkt i passiva kapitalinkomster och spekulativa pla-
ceringar. Med socialdemokratisk politik får både den vanlige löntagaren och
småföretagaren som investerar och bygger ut sin verksamhet lägre skatt.

Skattereformen, detta Folkpartiets stolta torn, är nu totalt sönderskjuten.
Reformens grundval var ju att skapa likvärdig beskattning av kapital och ar-
bete. Denna grund är fullständigt uppriven i och med att regeringen har höjt
skatten på arbete och konsumtion, medan den sänkt skatten kraftigt på kapi-
tal och framför allt aktieinnehav.

Mycket talar för att höginkomsttagare blivit rejält överkompenserade ge-
nom skattereformen och att denna är kraftigt underfinansierad. Därför be-
hövs nu en grundlig utvärdering av skattereformen, inte minst från fördel-
ningspolitisk synpunkt. Skulle farhågorna om fördelningspolitiska orättvisor
besannas måste en mer permanent höjning av skatten på högre inkomster
övervägas.

I detta sammanhang vill jag ställa några frågor till Folkpartiets represen-

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

tant i debatten, Kjell Johansson: Betraktar Folkpartiet, som tidigare slagits
hårt för skatteneutralitet mellan arbete och kapital, sänkningarna av kapital-
skatter av olika slag som tillfälliga eller permanenta? Hur kan Folkpartiet
t.ex. acceptera ett återinförande av kvittningsrätten, dvs. att man åter få dra
av underskott i jordbruk och företag från löneinkomster? Vilka samhällsin-
tressen, Kjell Johansson, gagnas av att det åter blir möjligt, eller snarare lät-
tare, att nolltaxera?

Ett annat fördelningspolitiskt problem är egenavgifterna i dess nuvarande
utformning. Den borgerliga regeringens beslut innebär att en löntagare med
en inkomst på 14 000 kr per månad redan nästa år kommer att få betala ca
6 600 kr i avdragsgilla egenavgifter. Som bl.a. RRV:s undersöknings visat får
egenavgifterna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna en helt oacceptabel
fördelningsprofil. Denna förskjutning av betalningsbördan från högre till
lägre inkomsttagare är från vår synpunkt helt oacceptabel.

Om egenavgifter, som ju egentligen inte är något annat än rena skatter,
över huvud taget skall finnas kvar som ett inslag i finansieringen av våra so-
cialförsäkringar, måste de ha en solidarisk fördelningsprofil, dvs. tas ut efter
ekonomisk bärkraft.

Är Folkpartiet, och för all del också Centern och kds beredda att med-
verka till att egenavgiften utformas som en icke avdragsgill nettoavgift av
rätteviseskäl, lika för alla?

Nu har det gått så långt att även Sveriges biskopar ser sig föranlåtna att ta
upp, kommentera och kritisera regeringens omvända fördelningspolitik. Det
borde väl vara något som åtminstone får kds ledamöter att en aning höja på
ögonbrynen.

Med hänvisning till första Mosebok skriver biskoparna bl.a följande: ”När
Josef genom sin betrodda ställning fick möjlighet att planera för hushåll-
ningen med Egyptens tillgångar byggde systemet på mat för alla. Inte genom
tillväxt, med tanke på den väntade knappheten i framtiden, utan genom de-
lande. Under sju goda år togs en femtedel undan och lades till förråden för
en jämn fördelning under de förväntade sju magra åren. Det var ett planeko-
nomiskt ansvarstagande för hela folkgemenskapen som räddade landet i ett
läge där fria marknadskrafter hade varit förödande för folkflertalet, om än
också säkert mycket inkomstbringande för några få. Exempel på det senare
finns både från vår egen samtid och i tidigare århundraden.”

Just det! Och för att än en gång citera Tage Danielsson: ”Den här konstiga
filosofin om att det måste löna sej mera för somliga att arbeta än för andra
verkar direkt vissen, för att inte säja avsågad.”

Anf. 123 HARRY STAAF (kds) replik:

Herr talman! Bengt Silfverstrand tar upp två saker: dels biskoparnas brev,
dels Josef som rikshushållare i Egypten.

Om jag inte minns alldeles fel kritiserade biskoparna den kapitalistiska
ordningen och fördelningen av resurserna främst i u-länderna. Sverige gör
väl ändå sitt bästa för att fördela utvecklingsbistånd till dessa länder?

Vad gäller rikshushållaren Josefs system, bör man observera konsekven-
serna av det. Under de sju goda åren samlade man säd, för att ha säd under
de förväntade dåliga åren. Men det står också vad som hände. Farao var den

som samlade in säden. Sedan såldes den till medborgarna. När medborgarna
inte längre hade pengar att köpa säd för, fick de sälja sig som slavar till Farao.
De blev alltså slavar i ett statssystem. Att hamna i en sådan situation är
mycket allvarligt.

Anf. 124 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Herr talman! Låt oss inte fördjupa oss i det här resonemanget! Men låt
oss konstatera det som Harry Staaf säkert är medveten om, nämligen att po-
ängen är det märkliga i att ett parti som i valrörelsen så varmt och för många
trovärdigt talar om rättvisa - man säger att man inte skall samla mask och
mal som förtär utan verkligen slå vakt om och hjälpa de behövande i olika
sammanhang - inte gör det. Det finns riksdagsledamöter från kds som nu
insett att kds inte var det parti som man skulle satsa på om man kämpar för
rättvisa. De har också tagit sin mats ur skolan, eller är åtminstone på väg att
göra det.

Det är anmärkningsvärt att ett parti som kds som har rättvisa som ett hon-
nörsord kan sitta tillsammans med moderater i en regering och till hundra
procent stödja denna orättvisa skattepolitik. Man tar från de behövande,
försämrar ersättningsnivåerna i försäkringssystemet, samtidigt som man de-
lar ut gåvor till ren spekulation. Man delar inte ut till arbetare och företa-
gande, vilket vi socialdemokrater vill göra. Det har vi lagt fram förslag om.

Att återinföra möjligheten att nolltaxera vore värt en kommentar från
Harry Staaf. Hur kan man på ett så dåligt sätt leva upp till sin politiska reto-
rik?

Anf. 125 HARRY STAAF (kds) replik:

Herr talman! Det är en viss fördel om folk håller sig till sanningen när man
debatterar med dem. Mig veterligen har ingen riksdagsledamot i kds tänkt
lämna partiet och avsvärja sig partiets politik.

Däremot tror jag att Bengt Silfverstrand har uppfattat situationen precis
rätt när han säger att kristdemokraterna arbetar för rättvisan; det försöker
vi faktiskt att göra.

Vad gäller att dela med sig, vill jag erinra om att vår biståndsminister Alf
Svensson aktivt bidragit till att höja biståndet. Det kan man också utläsa av
denna budget. Det har också försports mig - jag vet dess värre ej om det är
sant - att det vid krisuppgörelsens överläggningar var Silfverstrands parti
som ville gå oerhört hårt fram när det gällde att dra ned på biståndet.

Anf. 126 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Herr talman! Det finns företrädare för kds i riksdagen som har varit så
pass rakryggiga och hederliga att de med tanke på vad som hänt på sjuk-
vårdsområdet har erkänt att det inte var alls den politik som de tänkt sig att
kds skulle vara med och administrera. Det är ett erkännande så gott som
något.

Kds arbetar för rättvisa. Vilka konkreta resultat när det gäller skattepoliti-
ken, Harry Staaf, har detta tagit sig uttryck som i riksdagen?

Är det rättvist att höja skatten på arbete och delvis på arbetande kapital
och samtidigt sänka skatten på aktieägande och aktievinster? Är det det som

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

kds menar med rättvisa? Det är i så fall en mycket märklig tolkning som var-
ken stämmer överens med biskopsbrev eller med hur vanligt enkelt folk re-
sonerar.

Anf. 127 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Jag skall göra så gott jag kan för att svara på de frågor som
Bengt Silfverstrand ställde.

Jag börjar med frågan om skatteneutraliteten mellan arbete och kapital.
Jag rekommenderar Bengt Silfverstrand att läsa Erik Åsbrinks svar till mig
vid en utfrågning om skattereformen innan den genomfördes. Jag ställde frå-
gan om huruvida kapitalbeskattningen kunde behållas i detta skick. Fritt tol-
kat sade Erik Äsbrink: Det är en mycket svår fråga. Det internationella be-
roendet är mycket stort och frågan måste följas mycket noggrant. Han sade
också att han var beredd att i en framtid se över detta - tror jag med reserva-
tion för mitt dåliga minne.

På frågan om huruvida den kapitalbeskattning som nu införs skall bli per-
manent eller ej vill jag säga att den självfallet kan komma att ändras i detalj.
Men inriktningen att dubbelbeskattning skall avskaffas har Folkpartiet stått
för under många år. Förslaget nämndes t.o.m. vid något enstaka tillfälle un-
der diskussionerna om skattereformen. Det nämndes mest på skämt, efter-
som vi begrep att det inte var lönt att tala med socialdemokraterna i denna
fråga.

Vad gäller kvittningsrätten har Bengt Silfverstrand fått något om bakfo-
ten. Det är inte alls omöjligt att i dagens skattesystem nolltaxera. Man kan
göra det under förutsättning att man har inkomst i en förvärvskälla utan in-
komst i en annan. Om utgifterna för inkomstens förvärvande är lika stora
som inkomsten, blir inkomsten noll. Det vi nu åsyftar är att vid två förvärvs-
källor med förluster i den ena och inkomster i den andra medge kvittning
under förutsättningen att det handlar om att starta nya företag. Jag tror att
Bengt Silfverstrand håller med mig om att det i dag är ganska väsentligt att
nya företag startas. Denna möjlighet, denna fördel, får man under fem år.

Anf. 128 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Herr talman! Nej, Kjell Johansson, jag har inte fått detta om bakfoten.
Jag kan konstatera att efter det att skattereformen infördes och man lik-
ställde beskattning av kapital och arbete minskade den skatteplanering och
nolltaxering kraftigt som tidigare var mycket vanlig. Nu återfår man en kvitt-
ningsrätt, vilket under alla förhållanden innebär att man ökar möjligheten
att spekulera och skatteplanera. Därom torde det inte råda något tvivel.

Kjell Johansson försöker slingra sig i frågan om huruvida Folkpartiet står
fast vid principen om likvärdig beskattning av kapital och arbete eller inte
genom att hänvisa till internationella förhållanden. Efter det att skatterefor-
men infördes med de skattesatser som då åsattes bl.a. kapital fick vi ur inter-
nationell synpunkt en mycket konkurrenskraftig företagsbeskattning. Jag
satt med i Företagsskatteutredningen. Folkpartiets representant var på varje
punkt överens med socialdemokraterna om att det här var rimligt.

De som försökte företräda särintressena i den skatteutredningen var fak-
tiskt Moderaterna och LRF. De lade fram förslag som skulle innebära att

om det var fråga om en vanlig svensk herrgårdsost innan skattereformen så
skulle det bli en schweizerost med ungefär tio gånger så många hål efteråt.
Vid det tillfället stod Folkpartiet rycken. Sedan kom Folkpartiet med i en
borgerlig regering, och då gav man upp de här viktiga principerna.

Kjell Johansson svarade inte på frågan om hur han ser på egenavgifterna?
Skall vi ha kvar nuvarande orättvisa fördelning av egenavgifterna eller är
Kjell Johansson beredd att medverka till ett nettoavdrag på det sätt som jag
beskrev?

Anf. 129 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Det är helt riktigt att jag inte hann med alla frågor, eftersom
min taletid tog slut. Det skulle möjligen ha gått om jag hade fått dem i för-
väg.

Nej, jag har inte försökt slingra mig när det gäller det internationella be-
roendet. Det var Erik Åsbrink som talade. Jag har aldrig haft förmågan att
få mina åsikter uttryckta genom hans mun. Det var hans svar som jag relate-
rade till.

Det är inget som helst tvivel om att man nu kan skatteplanera och kanske
t.o.m. nolltaxera. Med de otroligt rigorösa bestämmelser som är fogade till
möjligheten att kvitta avdrag för förluster när man startar ett företag mot
inkomst av tjänst tror jag att det blir ytterligt svårt att hitta någon möjlighet
att skatteplanera i det avseendet.

Frågan om egenavgifterna är mycket intressant. Bengt Silfverstrand kom-
mer med en mycket intressant öppning. Han vill att egenavgifterna skall
följa inkomsten. Ni har ju drivit linjen att det skall finnas ett tak. Man skall
betala avgifter men man skall inte ha någon förmån av dem. Om ni har änd-
rat er på den punkten, så vill inte jag här stänga möjligheten att i en framtid
finna andra lösningar än dem vi har i dag.

Anf. 130 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Herr talman! Det finns självfallet vissa möjligheter att skatteplanera även
i dagens system. Ett helt vattentätt system bör vi ur demokratisk synpunkt
aldrig ha. Däremot finns det ingen anledning att luckra upp skattesystemet
ytterligare genom att införa en kvittningsrätt som kommer att medföra ökad
skatteplanering.

Kjell Johansson måste vara medveten om problemen att kontrollera kvitt-
ningsrätten. Efter många år i skatteutskottet måste han ha en viss erfarenhet
av det. Vi får inte heller glömma bort att vi på nytt skall införa ett besvärligt
byråkratiskt system för kontroll.

Så till egenavgifterna. I pensionsarbetsgruppen har man från Folkpartiets
sida redan varit med om att kompromissa. Man har accepterat att man även
tar ut avgifter över det s.k. taket. Vari ligger det orimliga, Kjell Johansson?
Det är väl rimligt att de som har de största möjligheterna, de som är de bäst
ställda och de som har högre inkomster också får vara med och betala solida-
riskt till dem som har det sämre ställt?

Som det nu ser ut - det var utomordentligt bra att Riksrevionsverket kom
med den här bekräftelsen just nu - håller vi på att skapa ett skattesystem och
ett avgiftssystem i Sverige som innebär att man vältrar över skattebördan

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Skattepolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

från personer med högre inkomster till personer med lägre inkomster. Detta
sker i en tid då vi har fyra borgerliga partier i regeringsställning. Folkpartiet
som tidigare var så aktivt på skatteneutralitetens område är nu helt med på
den moderata orättvisa skattepolitikens skuta.

Välfärdspolitik

Anf. 131 BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Hur väl ett samhälle fungerar speglas i barnens levnadsvill-
kor. I Sverige har vi länge fört en politik för att ge alla barn en trygg och
utvecklande uppväxt.

Den här politiken har gett resultat. En rad internationella studier visar att
barn - och kvinnor - i Sverige mår bättre och utvecklas bättre än barn någon
annanstans i världen. Födelsetalen är bland de högsta i industrivärlden -
trots att nästan alla småbarnsmammor arbetar - just därför att vi har funnit
en modell som fungerar för hur kvinnor och män skall kunna kombinera för-
äldraskap med yrkesarbete och medborgarskap.

En av dessa studier visar att det inte finns något land där barn fått eller
får så mycket tid och uppmärksamhet från vuxna - såväl föräldrar som andra
vuxna - som Sverige. Det var just det som var meningen med föräldraförsäk-
ringen, barnomsorgen, skolreformerna, kultur och fritidspolitiken.

Men nu angrips allt detta. Regeringen kallar sina åtgärder för en ”valfri-
hetsrevolution”. I verkligheten minskar valfriheten, medan segregationen
ökar och allt fler barn far illa. Privatiseringen forceras fram, och resurserna
till den offentliga verksamheten minskar. En undersökning av Kommunal-
tjänstemannaförbundet visar att barnen ”betalade” över 40 % av besparing-
arna i kommunerna 1993.

I en annan undersökning, som den socialdemokratiska riksdagsgruppen
gjort i 13 kommuner med 1,5 miljoner invånare, redovisas med förfärande
tydlighet hur den omvända Robin Hood-politik, som i dag drar fram över
landet, går ut över barnen - och särskilt de mest utsatta och sårbara barnen.

I de kommuner och kommundelar där det finns flest barn med behov av
mycket och aktivt vuxenstöd för att de skall få en chans till ett bra liv, är
också den andel vuxna som är helt eller delvis beroende av socialhjälp sär-
skilt stor. Den gruppen ökar lavinartat på grund av arbetslösheten. Därför
tas nu allt större andel av resurserna i dessa områden från verksamheter för
barnen till socialhjälp åt arbetslösa vuxna. Kvaliteten sjunker i kommuner-
nas barnverksamheter. Det blir allt färre vuxna kring barnen. Skyddsnäten
brister. Resursstarka föräldrar flyttar från området eller tar sin peng och sina
barn och sätter dem i privata alternativ. Kvar blir de barn som behöver mest,
men nu får minst i en sorts ”de bortvaldas segregation” som börjar bli verk-
lighet i Sverige.

Klassamhället är på väg tillbaka - och det syns tydligast i barnens villkor.

Sverige var ett av de första länderna som skrev på FN:s konvention om
barnens rättigheter, i juni 1990. Konventionen slår fast att varje land är skyl-
digt att efter måttet av sin förmåga göra sitt yttersta för att säkerställa goda

levnadsvillkor för barnen. Större krav ställs med rätta på nationer med större
resurser.

Vårt land befinner sig i ett svårt ekonomiskt läge. Men ingen kan försvara
att detta så hårt skall drabba barnen! I Carl Bildts och Bengt Westerbergs
Sverige lever vi inte upp till FN:s barnkonvention.

I Carl Bildts och Bengt Westerbergs Sverige är man i full färd med att för-
störa den unika familjepolitiken, som är till för att ge barn, kvinnor och män
ett bättre och rikare liv.

Vi socialdemokrater tänker göra allt för att bekämpa den politiken!

Vi säger nej till varje form av vårdnadsbidrag! Och vi tänker omedelbart
riva upp ett eventuellt beslut om vårdnadsbidrag, om vi vinner valet.

Vi säger nej till alla former av pigavdrag! Vi tänker inte medverka till att
kvinno- och vårdarbeten görs till andra klassens jobb som man inte kan för-
sörja sig på som en fri och självständig människa.

Vi säger nej till lagar och regler som ytterligare skulle försvaga kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden i ett läge där kvinnor redan diskrimineras där-
för att de kan behöva vara barnlediga eller hemma med sjukt barn.

Vi socialdemokrater vill stärka kvinnornas ställning i politik och arbetsliv
samt männens roll och ansvar i hemmet. Därför vill vi ha en bra föräldraför-
säkring med pappamånad.

Vi vill stärka skyddsnäten kring barnen.

Därför prioriterar vi insatser för barnen i vårt budgetalternativ. Vi har un-
der stor vånda tagit beslutet att sänka ersättningen i föräldraförsäkringen till
80 %. Men de resurser som då frigörs skall inte användas till att täcka kost-
naderna för vårdnadsbidraget eller budgetunderskottet. De skall gå till de
verksamheter som är viktiga för att varje barn skall få den bästa starten i
livet.

Vi föreslår att de 20 000 personer som varslats om uppsägning skall få be-
hålla sina jobb. Det handlar framför allt om kvinnor som arbetar med vård
och omsorg.

Vi föreslår ett socialt inriktat ROT-program på 4 miljarder kronor för upp-
rustning, handikappanpassning och allergisanering av bostäder i barnrika
områden från miljonprogrammet. Vi föreslår att 10 miljoner kronor satsas
på konstnärlig utsmyckning i bostadsområden.

Vi vill att ytterligare 4 000 elever skall få ett tredje gymnasieår. Vi vill inte
bara gå med på begränsningar i hemspråksundervisningen.

Vi lägger fram ett särskilt barnkulturprogram på drygt 22 miljoner kronor
och föreslår att 2 miljoner kronor skall anslås till barn- och ungdomsorgani-
sationer som arbetar med barn till flyktingar och invandrare. Vi anslår 65
miljoner kronor för särskilda kulturinsatser för barnen.

Herr talman! Så visar vi socialdemokrater att vi särskilt i hårda tider när
det är ont om resurser vill värna skyddsnäten kring barnen!

Anf. 132 ARNE JANSSON (nyd):

Herr talman! Jag har många gånger förundrats över regeringens handlägg-
ning av riksdagsbeslut och utskottsskrivningar.

Riksdagen fastställer utskottsbetänkandenas hemställanpunkter. I vissa

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

fall sker det efter omröstning. Detta skall så att säga utgöra en beställning
till regeringen att verkställa fattat beslut.

Kommer en motion till ett utskott från s.k. fel håll har den liten chans att
tränga igenom - oavsett innehållet. Man har avskärmat verkligheten, dvs.
de människor som berörs av besluten, och ser mera till politiken.

Är motionen alltför bra - dvs. den skulle egentligen ha lett till en hemstäl-
lanpunkt - kan man klara sig undan detta genom s.k. positiva skrivningar i
utskottets betänkande. Utskottets mandat, som bygger på sittande regering,
har i uppgift att få igenom propositionen i ograverat skick. Propositionen är
nämligen det allra bästa!

Det skall erkännas att utskottet i vissa sällsynta fall gör misstag och släpper
igenom en motion. Då föreligger alltid någon bakomvarande politisk taktik.
Men var kommer då människan in i bilden? Det är människan som det hela
egentligen handlar om. Speciellt inom området socialförsäkringar kan prefe-
rensen för partipolitiken slå hårt och orättvist. Människan kommer många
gånger i andra hand.

Ett typexempel där politik går före människan är försämringen för lång-
tidssjukskrivna. Den 1 juli 1993 sänktes deras sjukpenning till 70 %. Detta
var en krisuppgörelse mellan regeringen och Socialdemokraterna. Motivet
var ursprungligen att spara pengar åt staten.

När man närmare synade krisöverenskommelsen kom man underfund
med att detta inte skulle göra några besparingar. I stället skulle en ”morots-
effekt” skapas. Genom s.k. medicinsk rehabilitering skulle de drabbade
kunna komma upp till 80 % - de skulle få ett incitament för en aktiv rehabili-
tering.

När detta betänkande gick igenom riksdagen anförde jag bl.a.: Med de
konstateranden som utskottet gör i sin skrivning borde även denna proposi-
tion egentligen ha rönt samma öde som den som föreslog höjd pensionsål-
der - dvs. avslag.

Grunden för mitt påstående var att utskottet bl.a. enhälligt konstaterade
att besparingarna - om det nu blir några - kommer att bli blygsamma i för-
hållande till vad som tidigare beräknats, att ställningstagandet kan påskynda
en förtidspensionering och att de som redan har det svårt kommer att drab-
bas ytterligare.

Varför då stödja utskottets betänkande som vi inom Ny demokrati var så
kritiska mot? Jo, det kunde ligga en hel del i att individen självmant vill på-
skynda sin rehabilitering där möjlighet föreligger samt att utskottet hade för-
mänskligat propositionen genom att uttrycka att en enskild person som vill
ha rehabilitering och inte kan få sådan heller inte skall få kompensationsni-
vån nedsatt till 70 % samt att regeringen - och detta är det viktigaste - sna-
rast skall utvärdera effekterna av nivåsänkningen till 70 %.

Dessutom betonade jag särskilt: Det enda jag har emot denna sista skriv-
ning är det synnerligen diffusa begreppet ”snarast möjligt”.

Trots att det hade informerats mig att ett sådant uttryck till regeringen in-
nebär mycket hög prioritet skulle jag med tanke på ärendets känslighet samt
den orättvisa som kan uppstå hos de drabbade hellre ha sett tidpunkten fast-
ställd till riksdagens första arbetsmånad hösten 1993, dvs. vecka 40.

Vid denna tidpunkt borde utvärderingen vara klar för utskottets bearbet-
ning.

Tyvärr måste ju en utvärdering ta sin tid - det förstår vi alla. Men fyra fem
månader borde vara tillräckligt i ett så här känsligt ärende.

Detta framförde jag i plenum för drygt nio månader sedan!

Vad har då hänt för de långtidssjuka som av ett diffust politiskt beslut har
drabbats av en tioprocentig nivåsänkning i sjukpenningen, vars effekt noga
skulle följas upp och snarast möjligt utvärderas?

Då jag i mitten av november frågade sjukvårdsministern vad som hade
hänt med utvärderingen fick jag till svar: Det har gått för kort tid för att en
meningsfull utvärdering skall kunna ske.

Av regeringens regleringsbrev till Riksförsäkringsverket framgår att redo-
visning kommer att ske först i samband med anslagsframställningen, dvs. i
augusti 1994, alltså 14 månader senare.

Trots detta kunde Riksförsäkringsverket och övriga berörda instanser vid
en hearing i början av december 1993, alltså endast någon vecka efter det
att jag ställt min fråga till sjukvårdsministern, redan då i stort sett belägga
att teori och praktik inte hör ihop, att hela 70-procentsreformen var ett
fiasko som förorsakat onödigt mänskligt lidande och att förtidspensione-
ringen hade ökat dramatiskt.

Hur lång tid kommer det därefter att ta för regeringen att rätta till detta
felaktiga beslut som alla känner till men som regeringen tydligen kommer
att känna till först till hösten?

Ny demokrati har agerat och motionerat om en återgång till de ursprung-
liga 80 procenten.

Utskottsskrivningar av typen ”angeläget att följa upp och snarast möjligt
utvärdera”, ”förutsätter att frågan skyndsamt blir föremål för prövning”,
”angeläget att denna fråga behandlas med förtur” etc. är egentligen bara
tomt prat.

Herr talman! Jag anser att då besluten rör människor som redan har det
mycket svårt, dvs. sjuka och invalidiserade, får politiska skrivningar och be-
slut inte bara vara tomt politikertugg. Jag kräver, och kommer att verka för,
en ändring i denna fråga.

Anf. 133 ROLF L NILSON (v):

Herr talman! Det svenska generella välfärdssystemet har varit någonting
som Sverige har kunnat vara stolt över. Det har varit god reklam för landet.
Det har varit något som har använts som en förebild för andra länder som
har velat bygga upp ett rättvist och demokratiskt samhälle.

Alla bekänner sig mer eller mindre till det generella välfärdssystemet.
Men den bild av detta välfärdssystem som framträder för offentligheten är
rätt skamfilad.

I ett generellt välfärdssystem ingår det en sjukvård som är tillgänglig för
alla till låg kostnad och som man kan lita på. Man kan lita på att man får god
teknisk vård och att man får god omvårdnad.

Den bilden håller på att rämna nu. Medierna - TV, radio och tidningar
från olika delar av landet - är fyllda med bilder på och reportage om överbe-
lagda sjukhusavdelningar. Det är patienter med svåra sjukdomar som ligger

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

trångt, som ligger i korridorerna, som ligger i sköljrum. Det förekommer
uttalanden från läkare som betonar att situationen är ohållbar. Annan perso-
nal säger att det bara är spring. Det är bara det mest nödvändiga man hinner
med och knappt det. Omvårdnaden, den viktiga delen av en mänsklig och
effektiv sjukvård, får stå tillbaka.

Det här beskrivs av regeringen, bl.a. av Bo Könberg, som om det huvud-
sakligen var ett administrativt problem. Man kan inte använda de resurser
man har ute i landstingen på ett korrekt sätt. Man kan inte göra priorite-
ringar.

Jag tror att det är en orättvis beskrivning av situationen. Det har gjorts
stora insatser för att rationalisera den svenska sjukvården. Den är effektiv
och billig. Frågan är om man inte har passerat smärtgränsen vad gäller be-
sparingar och administrativa lösningar på de problem man står inför.

Vår uppfattning i Vänsterpartiet är att det behövs resurser, framför allt till
personalförstärkningar, för att klara de problem som vi står inför nu. Vår
uppfattning, som får stöd av fakta, är att detta inte är fråga om akuta pro-
blem som uppstått tillfälligt. Det är belastningar som kommer att finnas
framöver. Därför har vi i vår budget satt av pengar för ökade insatser till
kommunerna och landstingen, för att de skall klara de nödvändiga kostnader
som de måste ta för att öka personalen och återupprätta en väl fungerande
sjukvård. Vi anser att de reformer, t.ex. husläkarreformen, som har genom-
förts av regeringen inte är ett bra sätt att effektivisera sjukvården på, utan
snarast utgör en fördyring och en ineffektivisering av sjukvården.

Birgitta Dahl tog i sitt anförande upp barnens situation. Det är nödvändigt
att vi har en välfärdspolitik där det går att förena föräldraskap och yrkes-
verksamhet för män och för kvinnor. Den stora reformen på familjepoliti-
kens område som regeringen föreslår i årets budget, införande av vårdnads-
bidrag, är ett steg i motsatt riktning. Det är en signal till föräldrarna, till kvin-
norna i första hand, att de skall hålla sig hemma och borta från arbetsmark-
naden. Det är inte en reform som ökar valfriheten om man ser på samhället
som helhet. Det är snarast en reform som minskar valfriheten och försvårar
jämställdhetsarbetet i samhället.

En viktig och bra del i regeringens politik är det arbete man har bedrivit
för att följa upp Handikapputredningens förslag. Det är nödvändigt att vi
går vidare med de generella insatserna, att vi skapar ett samhälle som är till-
gängligt för alla. Jag välkomnar förslagen om handikappombudsman. Jag
välkomnar de förslag som går vidare.

Handikapputredningen har aktualiserat ett par saker som är mer princi-
piella. Det gäller att skapa rättigheter för medborgarna. Vi inför rätten till
vissa speciellt definierade förmåner i LSS-lagen.

Beslutet om rättighet till barnomsorg är också ett steg i rätt riktning. Jag
tror att det är nödvändigt att fortsätta ett arbete där man ökar och stärker
individernas rättigheter när man samtidigt gör de sociala insatserna och väl-
färdssystemet mer flexibla och mer anpassade för individernas direkta per-
sonliga behov.

Anf. 134 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Ämnet för den här debatten är välfärdspolitik. Med väl-
färdspolitik menar många av oss det samhällsbygge som ägt rum och som

kallas för välfärdsstaten. I den inkluderas enligt min uppfattning två tunga
delar. Den ena är att vi skall ha en bra skola, bra barnomsorg, bra sjukvård
och bra äldreomsorg till låga eller inga avgifter, så att de står öppna för alla
som behöver. Den andra är att ha välutvecklade och klokt uppbyggda social-
försäkringssystem av olika slag.

Snart har det gått två och ett halvt år sedan den nuvarande regeringen till-
trädde. Det finns anledning att i en debatt av den här typen försöka summera
litet grand vad som har hänt under de åren. Är det så, som man brukat varna
för från socialdemokratiskt håll och Vänsterpartihåll, att en borgerlig rege-
ring skulle leda till en rasering av välfärden?

Inom sjuk- och äldrevården, som jag tänkte uppehålla mig vid vad gäller
själva den offentligfinansierade servicen som en del av välfärdsstaten, har
det ägt rum en intensiv reformverksamhet under senare år. Samtidigt har vi
genomlidit den värsta ekonomiska krisen på två generationer i vårt land, en
period där bl.a. våra gemensamma producerade tillgångar har minskat.

Om man ser på det reformarbete som har bedrivits sedan slutet av 8O-talet,
nästan jämt pådrivet från borgerligt håll, har det handlat om sådana saker
som att kraftigt öka valfriheten inom den offentligt finansierade sjuk- och
äldreomsorgen. Det har handlat om att se till att de operationsköer som i
decennier har plågat svensk sjukvård mycket kraftigt har reducerats och på
många håll helt försvunnit. Det har handlat om att bygga ut en ordning i vår
primärvård som innebär att alla de i vårt land som vill ha en direkt personlig
kontakt med en allmänläkare eller en person med motsvarande utbildning
skall få den möjligheten - husläkarsystemet. Just nu handlar det om att vi
inom regeringskansliet förbereder förslag om en förbättring av den svenska
psykiatrin. Samtidigt som dessa reformer har genomförts har, som jag
nämnde, samhällsekonomin sviktat och resurserna till sjukvården minskat
något.

Det finns förstås många hundratusen, för att inte säga miljoner bilder av
svensk sjukvård. Vaije år äger det rum kanske 25 miljoner kontakter mellan
medborgare som söker hjälp och vårdpersonal som på olika sätt försöker ge
den hjälpen. Det finns förstås alla möjliga bilder att hämta från den mång-
skiftande verkligheten.

En del av de här sakerna går att mäta, exempelvis köerna till operationer.
Det råder inget tvivel om att situationen är avsevärt bättre än den någonsin
har varit förut. Antalet medicinskt färdigbehandlade på våra sjukhus är i dag
avsevärt färre än bara för några år sedan. Inom andra delar är det förstås
mycket svårare att veta hur det ser ut.

Det har redan nämnts i dagens debatt att vi på senare tid har fått rapporter
om att det uppstått problem här och var efter den positiva utveckling som
ägde rum under 1992 och början av 1993 beträffande möjligheterna för kom-
munerna att ta sitt ansvar genom den s.k. ÄDEL-reformen. Det råder för-
stås inget tvivel om att en del av larmrapporterna från det senaste årsskiftet
haft att göra med en extremt hög belastning. Den har i sin tur haft att göra
med den influensatopp som rådde, och som förstås har slagit hårt när det
gäller både personalens möjligheter att vara på sina arbetsplatser och att ett
ökat antal oftast äldre patienter har behövt hjälp. Men det finns tecken som
tyder på att det kan finnas någonting mer som är problematiskt.

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Vä Ifärdspolitik

Regeringen har i dag gett i uppdrag till Socialstyrelsen att tillsammans med
Landstingsförbundet och Kommunförbundet under tre månader, fram till
mitten av maj, gå igenom situationen, inte bara på de intemmedicinska klini-
kerna, utan inom allt som har att göra med vårdkedjan för de äldre. Man
skall undersöka hur det fungerar ute i verkligheten på sjukhemmen, studera
hur samarbetet mellan kommuner och landsting fungerar, hur det går med
utbyggnaden av gruppbostäder för åldersdementa m.m. På grundval av den
genomgången får vi förstås överväga vilka beslut som bör fattas.

Rolf L Nilson nämnde i sitt inlägg att jag skulle ha beskrivit alla problem
inom sjukvården som rent administrativa. Så är det förvisso inte. Om jag
trodde att de bara vore administrativa skulle jag inte ha lagt fram förslaget
om att göra en genomgång av detta, vilket regeringen antog i dag.

Däremot kan man - det kan nog bekräftas av alla som har varit ute och
tittat på verkligheten i svensk sjukvård - med likartade resurser uppnå
mycket olika resultat, inom detta område som inom all annan mänsklig verk-
samhet. Det finns förstås all anledning att sprida goda exempel. Ett av de
goda exemplen har jag besökt tidigare i dag. På ett av Stockholmssjukhusen,
S:t Görans sjukhus, har man mycket målmedvetet satsat på att förbättra
samarbetet mellan de geriatriska klinikerna och primärvården, husläkama,
för att patienterna skall kunna få bättre hjälp.

Många gånger när vi ser bilder från akutsjukvården och hör akutsjuk-
vårdsläkare uttala sig får man intrycket att eftersom problemen ibland finns
på akutsjukhusen måste lösningarna också finnas på akutsjukhusen. Jag tror
att det ofta är fel, inte alltid, men ofta finns lösningarna att söka någon an-
nanstans.

Inom socialförsäkringsområdet har det under den här mandatperioden
skett omfattande förändringar. Vi har försökt att se till att sjukförsäkrings-
systemet både går ihop och att det samhällsekonomiskt är utformat på ett
sådant sätt att vi inte får en onödigt hög sjukfrånvaro. Det mesta tyder nu
på att det reformarbetet har varit framgångsrikt.

Inom arbetsskadeförsäkringen har vi vänt ett gigantiskt hotande tresiffrigt
miljardunderskott under det här decenniet till någonting som ändå betyder
att det ackumulerade underskottet inte ökar.

Inom läkemedelsförsäkringen har vi infört ett referensprissystem. Det
kommer att spara skattebetalarna kanske en halv miljard om året genom att
vi för likvärdiga läkemedel bara betalar de som är billigast.

Arbetsmarknadsministern har lagt fram förslag om reformering av arbets-
löshetsförsäkringen, vilket delvis har antagits av riksdagen. Delvis skall riks-
dagen återkomma till detta under våren.

Vad gäller det kommunala bostadsstödet till våra pensionärer har det skett
förändringar i två etapper på sådant sätt att de människor i vårt land som
har behövt det särskilda kommunala bostadstillägget för att slippa gå till so-
cialkontoret på drygt ett år har minskat från ca 40 000 pensionärer till i dags-
läget 12 000-13 000 pensionärer. Det gläder mig speciellt att det andra steget
i den reformen helt nyligen kunde antas i mycket bred enighet här i riksda-
gen. Jag tror att det bara var Vänsterpartiet som gick emot. De övriga parti-
erna ställde upp bakom regeringens förslag.

Inom tandvården har regeringen lagt fram en proposition till riksdagen.

Att döma av det som har hänt under den allmänna motionstiden finns det
hyggliga förutsättningar för att vi skall kunna få en brett förankrad tand-
vårdsreform. Ett av dess syften skulle vara att ytterligare stimulera det före-
byggande arbetet på tandvårdsområdet och att även spara pengar i tand-
vårdsförsäkringen. Min förhoppning är att detta förslag skall kunna antas i
bred enighet här i riksdagen under våren.

Herr talman! Den helt dominerande socialförsäkringen i vårt land, och jag
tror i de flesta länder, är den som har med pensionen att göra. Alla de andra
försäkringarna som jag nu har nämnt uppgår sammantaget till mindre be-
lopp än den svenska folkpensionen och ATP:n gör. Regeringen uttalade i
samband med sitt tillträde att den hade ambitionen att söka samförstånd på
alla de områden där det var möjligt, men framför allt på tre områden: Euro-
papolitiken, författningsfrågorna och behovet av en pensionsreform.

Vad gäller pensionsreformen strävade vi alltså efter en sådan bred enighet.
Vi ville göra det genom att reformera pensionerna på tre väsentliga punkter.
Det var punkter där vi uppfattade att vi och den socialdemokratiska opposi-
tionen var överens, nämligen att få in mer av en koppling mellan avgifter
och förmåner i systemet, att se till att det fanns fler inslag av långsiktigt spa-
rande och att göra systemet mer följsamt till samhällsekonomin, alltså mer
stabilt och tryggt jämfört med ett system som inte är följsamt.

Det är förstås mycket glädjande att vi för några veckor sedan har kunnat
redovisa en bred enighet mellan de fyra regeringspartierna och Socialdemo-
kraterna om en reformering som tar hänsyn till alla de här tre punkterna.

Nu skall förslaget ut på en bred remiss. Sedan hoppas jag på en omfat-
tande diskussion där många människor som är intresserade av dessa frågor
kan ta del av förslaget och diskutera det. Sedan får vi från de fem partierna
mötas igen för att kunna ta fram ett slutgiltigt förslag till riksdagen. Där är
min förhoppning att vi skall kunna få ett bra riksdagsbeslut före sommaren.

Herr talman! Tvärtemot den nidbild som ibland har målats upp från social-
demokratiskt håll och Vänsterpartihåll har den nu sittande regeringen under
sin tid ägnat sig åt att utveckla och bevara välfärdsstaten.

Anf. 135 BIRGITTA DAHL (s) replik:

Herr talman! Jag måste säga att jag håller med dem som tidigare har sagt
att regeringen försöker beskriva verkligheten med någon sorts byråkratiskt
icke-språk. Verkligheten i Sverige i människors vardagsliv i dag är inte att
det går framåt på välfärdsområdet.

Vi har 600 000 öppet arbetslösa och 500 000 förtidspensionärer. Vi har mer
än 200 000 barn som lever i familjer där minst en av föräldrarna är arbetslös,
med allt vad det innebär inte bara i fråga om försämrad ekonomi utan över
huvud taget väldigt svåra familjeförhållanden. Det i sin tur innebär med den
politik som förs runt om i landet, både regeringens politik och borgerliga
kommunmajoriteters politik, att man rycker pengar från viktiga verksamhe-
ter och dessutom behöver använda mer och mer av pengarna till att försörja
arbetslösa som skulle ha behövt ett jobb. Förfärligt många barn, gamla,
sjuka och handikappade far illa.

I den här situationen ägnar sig regeringen dessutom åt att sänka skatterna
med 20 miljarder för de 5 000 rikaste familjerna i Sverige, att genomföra hus-

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

7 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 58

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

läkarreformen som kommer att ge sämre vård till en högre kostnad och att
genomföra ett vårdnadsbidrag som kostar 6 miljarder och kommer att inne-
bära ett mycket stort hot mot både barnen och jämställdhetspolitiken.

Verkligheten för de människor jag talar om är mycket fjärran den glättade
bild som nu Bo Könberg och tidigare andra representanter för regeringen
har gett av dagens Sverige. Det går inte att tala om arbetslösheten och den
ekonomiska krisen som om de vore någonting som man inte har med att
göra. Det är er politik som har förvärrat och fördjupat krisen.

Anf. 136 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Birgitta Dahl verkar hellre vilja diskutera arbetslöshetsfrå-
gorna än de frågor som jag tog upp i mitt inlägg. Jag har ingenting emot att
diskutera dem, och de hör förvisso på ett mycket centralt sätt till välfärdspo-
litiken, självklart. Om man har en hög arbetslöshet i ett land, som vi för när-
varande har, påverkar det välfärden och de människor som drabbas av den.
Den påverkar naturligtvis statsfinanserna av alla de möjliga slag. Med tanke
på att det under den allmänpolitiska debatten är avsatt tid för just arbets-
marknadspolitik har jag för min del inte gått närmare in på den. Men det är
lätt att instämma i att detta utgör en viktig del av välfärdspolitiken.

Det som bekymrar mig litet, och bekymrat mig vid tidigare diskussioner
med Birgitta Dahl, är att hon helt och hållet avsväijer sig ansvaret för det
läge som vi befinner oss i. När den nuvarande regeringen tillträdde för snart
två och ett halvt år sedan utmålades läget av representanter för den dåva-
rande regeringen, där Birgitta Dahl satt med, som att vi var precis på väg till
en vändpunkt och att det pekade rakt uppåt i den svenska ekonomin. Så blev
inte fallet.

Detta gör att vi förstås har haft det oerhört bekymmersamt med att under
dessa två och ett halvt år både försöka få ordning på svensk ekonomi och
försvara välfärdssystemen. Det vi har genomfört vad gäller välfärdssyste-
men - det känner Biritta Dahl väl till - är att regeringen har försökt att se
till att upprätthålla välfärdssystemen och lyckats med det.

Vi har sänkt ersättningsnivåerna. På flera punkter förefaller det numera
som att Socialdemokraterna delar vår bedömning att de nya nivåerna är mer
realistiska än de gamla.

Anf. 137 BIRGITTA DAHL (s) replik:

Herr talman! Jag funderade mycket noga över vad jag skulle tala om i dag.
Jag skulle naturligtvis kunna diskutera socialförsäkringens teknikaliteter
med Bo Könberg eller pensionsreformen. Jag ägnar många timmar varje
vecka åt det både på min kammare och i samtal med andra. Men det som är
centralt för människorna är hur deras vardagsliv ser ut.

Barnen har en enda chans i livet: när de är små. Får de inte den då, har
något oersättligt gått förlorat. Jag valde medvetet att ägna dagens diskussion
åt det som är väsentligt i hundratusentals svenska hem i dag. Då kan man
inte låta bli att diskutera hur arbetslösheten drabbar människorna både di-
rekt och indirekt genom att det på bostadsområde efter bostadsområde tas
resurser från de verksamheter som behövs för barn, gamla och handikap-
pade. Det är verkligheten, Bo Könberg. Det är den vi är satta till att försöka

förändra i rätt riktning. Kom då inte och skryt med det ni har gjort när ni
förstörde arbetsskadeförsäkringen. Ingen enda av de människor som har för-
lorat sin rätt till ersättning eller fått ersättningen sänkt har blivit friskare av
att de har råkat ut för detta.

Anf. 138 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Det finns all anledning att diskutera hur arbetslösheten slår
ut för de människor och familjer som drabbas av den och hur den drabbar
barnen. Jag har inte på någon punkt kritiserat Birgitta Dahl för att hon har
nämnt detta. Det jag har kritiserat Birgitta Dahl för - det har jag gjort många
gånger förut - är att hon på något vis uppfattar den svenska ekonomiska kri-
sen som helt och hållet tillverkad av den borgerliga regeringen dagen efter
den tillträdde. Dagarna innan hade vi ett paradisiskt förhållande då Birgitta
Dahl satt i regeringen. Jag vet att Birgitta Dahl brukar göra detta och säkert
kommer att fortsätta att göra det. Men jag är övertygad om att svenska fol-
ket inte kommer att tro den beskrivningen.

Det har visat sig gång på gång - nu senast i den OECD-rapport som kom
i böljan av veckan - att vårt nuvarande läge väldigt mycket handlar om de
missgrepp som gjordes under 80-talet, under den regering som Birgitta Dahl
satt med i.

Det förvånar mig litet att Birgitta Dahl nu är beredd att diskutera arbets-
skadeförsäkringen, även om hon gör det från sin speciella vinkel. Situatio-
nen är den att när vi tillträdde hade den försäkringen 20 miljarder i under-
skott, som ökade varje månad med en halv miljard. Enligt Riksförsäkrings-
verkets prognoser skulle det ha varit uppe i en bra bit över 100 miljarder
innan decenniet var slut. Alla förändringar utom en som gjorts i arbetsskade-
föräkringen har ni motsatt er. Förmodligen har ni sedan accepterat dem, som
ni brukar göra när vi drivit igenom dem.

Anf. 139 ROLF L NILSON (v) replik:

Herr talman! Det var glädjande att höra att Bo Könberg och regeringen
har tagit larmrapporterna om tillståndet inom sjukvården på sådant allvar
att man har gett Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp utvecklingen.

Det som är problematiskt med den del av välfärdspolitiken som direkt i
vardagen möter människorna är att kvaliteten och omfattningen på den så
intimt sammanhänger med det ekonomiska tillståndet i kommuner, både pri-
mär- och landstingskommuner. Kommunernas dåliga ekonomi har resulterat
i uppsägningar och varsel av personal inom vård- och omsorgssektorn. De
siffror som man kan komma fram till om man gör ett bokslut över den här
regeringsperioden visar att i värsta fall 100 000 anställda, huvudsakligen
kvinnor, lämnat den kommunala sektorn och blivit arbetslösa. Det kan vara
rimligt att säga upp folk i en bransch där man inte har någon avsättning för
varan, när produkten inte är efterfrågad och inte behövs. Så är det inte på
det här området.

När det gäller äldreomsorgen och sjukvården inom kommunerna finns det
ett konstant ökande behov av insatser. Då är det rimligt att öka det ekono-
miska utrymmet för kommunerna så att man kan hålla folk kvar i jobben.
En betydande del av problemen inom barnomsorgen, äldreomsorgen och

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

100

sjukvården är personalbristproblem. En annan del är bristande kompetens
i samband med genomförda reformer. Det gäller framför allt ÄDEL-refor-
men. Man bör på ett mer effektivt sätt än nu använda arbetsmarknadsmedel
för att öka kompetensen inom den kommunala äldreomsorgen.

Anf. 140 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Rolf L Nilson tar upp problem inom sjukvården som jag
tycker att det är väl värt att föra en diskussion om. Det är ingen tvekan om
att problemen på vissa håll har förvärrats av det ekonomiska läget i kommu-
ner och landsting. Det vore konstigt annars i en situation där Sveriges pro-
duktion exempelvis i år är 70-75 miljarder mindre än för tre år sedan. Det
påverkar hela det svenska samhällslivet.

På många håll har vårdpersonalen klarat av arbetsuppgifterna trots be-
gränsade resurser. På andra håll försöker vi skaffa oss en bild av läget. På
vissa håll har det t.o.m. blivit bättre än tidigare. Jag har i tidigare debatter
nämnt operationsköerna, där situationen trots minskade resurser är bättre
än på decennier.

Det låter sig lätt sägas men svårare att göras att öka det ekonomiska ut-
rymmet för kommuner och landsting, som Rolf L Nilson föreslår. Det utrym-
met kan inte vara speciellt mycket större än vad landet kan bära. Vi kan föra
debatter om vad detta innebär. Att det bara skulle vara att knäppa med fing-
rarna för att få mer resurser till landsting och kommuner men att regeringen
av någon märklig anledning skulle låta bli att göra det, även om det är så
lätt, är det synd att föra upp i en seriös debatt.

På flera håll prövas nu möjligheten att använda arbetsmarknadsmedel för
kompetenshöjande åtgärder. Jag besökte i förra veckan i Västerbottens läns
landsting. Där har man kommit fram till ett bra program tillsammans med
länsarbetsnämnden som innebär att man ägnar sig åt kompetensutveckling
och under innevarande år helt kan avstå från uppsägningar.

Anf. 141 ROLF L NILSON (v) replik:

Herr talman! Vi har funderat mycket på de avvägningar som skall göras i
en budgetmotion. Vi har genom att föreslå avskaffande av grundavdraget
för höginkomsttagarna funnit en väg till ökat ekonomiskt utrymme för kom-
muner och landsting. Det är alltså en skatteökning, en finansiering som vi
har bedömt rimlig och nödvändig i den här situationen, framför allt med
tanke på att höginkomsttagare får räkna med ökade inkomster. Det börjar
gå bättre för Sverige; det har också vi insett.

Bo Könberg talade om låga avgifter som ett mål för regeringen. Då vill
jag anknyta till det Birgitta Dahl sade om barnens situation. Jag hörde på
nyheterna att det inte bara var sjukvården som Socialstyrelsen skulle se på
utan också avgiftssättningen inom barnomsorgen. Det var framför allt den
senare som bekymrade regeringen. Regeringen har gett Socialstyrelsen i
uppdrag att se om det verkligen är som Vänsterpartiet påstår, och som det
också påstås ute i kommunerna, att barnfamiljer inte utnyttjar barnomsor-
gen därför att de inte har råd till det eller inte klarar av de kostnader som
det innebär. Kommunerna har kompenserat sig genom att höja avgiften på
ett sätt som gör att ytterligare bördor läggs på låginkomsttagarna.

Sedan några ord om pensionerna. Gudrun Schyman har i sitt anförande i
partiledardebatten tagit upp frågan. Jag vill upprepa Gudrun Schymans be-
gäran att inte forcera fram ett beslut. Det finns ingen anledning att fatta ett
pensionsbeslut under den här riksdagen. Vi kan gott debattera de frågorna
i valrörelsen och återkomma under nästa riksdagsperiod.

Anf. 142 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Jag noterar att Rolf L Nilson har en positiv bild av vad som
håller på att hända i Sverige. Han använde uttrycket att det går bättre för
Sverige. Med tiden kommer den bilden att sprida sig till fler t.ex. till den
socialdemokratiska riksdagsgruppen, som ju har värjt sig mot hela tanke-
gången att det kan gå bra för Sverige.

När det gäller avgiftsnivåerna avsåg jag i första hand sjukvården. Vi skall
se till att vi har en allmän sjukvård med låga eller inga avgifter. I och med
högkostnadsskyddet - som i år är 1 600 kr per år, men som nästa år eventuellt
skall höjas till 1 700 kr - är kostnadsnivån låg. Den täcker in såväl läkarbesök
som de läkemedel som man kan behöva.

Det är klart att avgifterna måste ligga på en annan nivå inom barnomsor-
gen än den som vi accepterar inom sjukvården. Sedan får man se om det
någonstans har gått för långt i fråga om den typen av nivåer.

När det sedan gäller frågan om olika sätt att ordna fram pengar är meto-
den att höja skatten för höginkomsttagare inte helt ovanlig för Vänsterpar-
tiet. Jag förmodar att den har förts fram vartenda år sedan andra världskriget
och även dessförinnan, oavsett vilken nivå skatten har legat på. Man måste
ju inte vara unik, men detta är ett ovanligt traditionellt sätt att lösa proble-
men på.

Jag och regeringen gör den bedömningen att Sveriges problem inte består
i att vi har för låga skatter, utan det består av en mängd andra saker som vi
försöker att åtgärda.

Anf. 143 ARNE JANSSON (nyd) replik:

Herr talman! Utskotten tvingas många gånger att ta ställning till mer eller
mindre bra underbyggda propositioner. Ju sämre underbyggda propositio-
nerna är, desto säkrare måste utskotten vara när de skriver sina betänkanden
och gör sina uppföljningar.

När det gällde att sänka sjukersättningen till 70 % var ju utskottet väldigt
osäkert i sin skrivning. Man bad därför regeringen att göra en mycket snar
utvärdering av hur detta drabbade de redan drabbade individerna. Efter sex
månader är det möjligt att göra en utvärdering, vilket Riksförsäkringsverket
också har gjort, som jag tidigare framförde. Det visade sig att detta har slagit
fel. Regeringen skall ta sin officiella ställning i samband med anslagsfram-
ställningen under hösten, dvs. ett år senare. Då först skall man börja att
bearbeta det inkomna materialet.

Utskottet har uttalat att ett sådant känsligt beslut måste utvärderas, efter-
som det berör individer. Jag ser då med förvåning på den ohörsamhet som
man många gånger upplever från regeringen.

Beträffande arbetsskador och färdolycksfall beslutade man i utskottet att
ärendet med förtur skulle snabbehandlas av en beredning. Det tog då ett år

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

101

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

att tillsätta denna beredning. Innan beredningen är klar kommer det att
hinna gå drygt ett år till. Sammanlagt kommer det att ta tre år innan det
kanske, eventuellt kan kan ligga ett underlag för en proposition färdigt.

Jag är förvånad över regeringens nonchalans inför utskottens skrivningar
när det gäller känsliga frågor.

Anf. 144 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Jag är glad att Arne Jansson begärde replik, eftersom jag i
mitt huvudanförande inte hade tillfälle att ta upp frågan om de 70 procenten.
Jag vill bara påminna om att regeringen, och inte minst jag själv, ägnade en
betydande del av tiden hösten 1991 och våren 1992 åt att plädera för en an-
nan konstruktion för besparingarna i sjukförsäkringssystemet, nämligen två
karensdagar med ett maximalt tak på tio dagar per år.

Skälet till att jag föredrog denna lösning och anförde den som bättre än
att sänka ersättningen till långtidssjuka var förstås att en sådan besparing
skulle ha spridits ut över en mycket större del av befolkningen, dvs. de ca
70 % av oss som någon gång under året är sjuka. Det hade varit ett bättre
sätt att sprida det hela. Nu blev det inte så beroende på att det inte gick att
få någon majoritet för en sådan lösning, bl.a. därför att det parti som Arne
Jansson företräder, som hade gått till val på att två karensdagar var en själv-
klarhet, i stället valde att gå ihop med Socialdemokraterna och Vänsterpar-
tiet för att motarbeta denna besparing. I det läget fick vi genomföra den be-
sparing som gick att genomföra, och det blev en 70-procentig ersättning efter
ett års sjukskrivning.

Arne Jansson och jag har tidigare här i kammaren diskuterat denna fråga.
Arne Jansson hade då en helt felaktig bild av omfattningen av besparingen
när det gäller 70-procentsregeln. Jag försökte att berätta hur det egentligen
var, och jag skall göra det en gång till.

Dagens antal långtidssjukskrivna är knappt 50000 personer, vilket är en
stor minskning jämfört med hur det var för några år sedan. Skillnaden mel-
lan att ha 70 % eller 80 % ersättning är ca 500 miljoner kronor. Från Arne
Janssons sida kan man kalla detta för fiasko eller också kan man helt bortse
ifrån det, men jag har litet svårt att göra det.

Självfallet skall vi göra det som utskottet har bett om, dvs. utreda frågan,
och återkomma när det finns ett ordentligt underlag.

Jag vill till sist ställa en fråga till Arne Jansson för att vi skall få ett me-
ningsutbyte: Vilken nivå vill Ny demokrati ha i de offentliga socialförsäk-
ringssystemen? Partiledaren tycker ju att de nuvarande nivåerna är i högsta
laget.

Anf. 145 ARNE JANSSON (nyd) replik:

Herr talman! Statsrådet sade att Ny demokrati gick ihop med socialdemo-
kraterna och vänstern. Jag vill bara påminna om att det var ett enhälligt be-
slut i utskottet. Det var inte alls så att det bara var vi tre som gick tillsam-
mans, utan det var samtliga partier som var eniga. Det enda parti som ställde
sig upp och krävde att effekterna måste utvärderas var Ny demokrati. Vi
sade att besparingen kan slå hårt mot dem som redan ligger, att den kan

102

drabba fel grupp, att den kan öka förtidspensioneringen och att den kan slå
helt fel. Därför borde den snarast möjligt utvärderas.

Efter den hearing som utskottet hade i december vet man hur denna sänk-
ning slår. Då är frågan: Varför gör man ingenting? Varför väntar man till
anslagsframställningen i augusti i stället för att agera? Det finns ju ett be-
slutsunderlag.

Sedan vill jag återkomma till statsrådets fråga om hur vi ser på nivåerna.
Vi vill ha enhetliga nivåer i de olika systemen. I socialförsäkringsutskottet
fick vi igenom - peppar, peppar - en motion om undersökning av bidrags-
fusk. Det skall inte kunna gå att optimera utfallet av de olika systemen. Det
var ju glädjande att vi fick igenom ett sådant förslag, eftersom det finns oer-
hört mycket pengar att hämta här utan att det drabbar dem som verkligen
behöver den säkerhet som finns i systemet.

Anf. 146 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Jag vill påpeka för Arne Jansson att frågan inte gällde hur
man hade röstat i utskottet angående en proposition som var baserad på det
första krispaketet, eftersom jag mycket väl vet vad som hände. Vad jag påpe-
kade var att under hela debatten 1991-1992 förespråkade regeringen och jag
själv att det skulle införas två karensdagar, som i första hand skulle drabba
dem som är korttidssjukskrivna. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet
vände sig oerhört hårt mot detta. Dessutom förklarade Ny demokrati att
man skulle svika sina egna vallöften om att två karensdagar var en självklar-
het. I stället röstade man nej till regeringens förslag. Det är en del av bak-
grunden till att det blev en annan lösning. Bland dem som har ett stort ansvar
för detta finns alltså Arne Janssons parti och - som jag förmodar - han själv.

Jag vet att Arne Jansson inte har någon ytterligare replik, så jag får nöja
mig med en allmän reflexion. För min del har jag inte uppfattat att Ny demo-
krati är så särskilt hållfast när det gäller en 80-procentsnivå i alla olika social-
försäkringssystem i framtiden. Men det kanske jag får höra mera om i någon
annan debatt.

Anf. 147 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Välfärden skapas av de många genom tillväxt, genom inve-
steringar och genom arbete. Men det måste ske på ett annorlunda sätt än det
som man tillämpade på 1980-talet. Vi har sett sviterna av den ekonomiska
politiken, och vi har fått bära väldigt mycket av bördorna av den politiken.
Inför 1990- och 2000-talet måste den politik gälla som denna regering har
lagt fast, därför att den skapar en säkrare grund för valfrihet än vad 1980-
talets misslyckanden gjorde.

Birgitta Dahl sade nej, nej och åter nej. Samtidigt räknade hon upp en
önskelista. Hon uppträdde ungefär som den moderna soppkokerska som
tror att man kan koka soppa på en röd krokig spik. Det går, Birgitta Dahl,
precis lika dåligt som det gick i sagan. Birgitta Dahl bär ju en stor del av
ansvaret för den politik som fördes under 1980-talet. Birgitta Dahl måste
också ta en ganska stor del av ansvaret när det gäller arbetet med att lösa de
problem som är direkta resultat av den politiken.

Nu ser vi ljusningar i den ekonomiska situationen. Men vi har fortfarande

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

103

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

104

stora problem kvar som vi gemensamt skall lösa genom att driva en förnuftig
politik.

Herr talman! Välfärd skapas av de många. Det är precis samma sak när
det gäller den sociala välfärden. Då måste vi också se till de många männi-
skorna. Vi måste gå ut i den lilla världen, i de små gemenskaperna och ta till
vara de resurser som där finns.

Vi har sett effekterna av en politik där man tror att enbart politiska beslut
kan skapa välfärd. De fallna socialistiska staterna i öst är nu historiska exem-
pel på vart en sådan politik leder. Vi måste i stället gå ut till de många männi-
skorna och lita på att välfärden skapas bland en rad olika sfärer i ett demo-
kratiskt samhälle.

De nu fallna socialistiska staterna motiverade ofta sin existens med att de
byggde på en social, högtstående ambition utifrån det socialistiska systemet
och terminologin. När sedan täckelset föll såg vi avslöjandet. Det fanns
egentligen bara råtthålet kvar i detta välfärdsbygge.

Vad vi måste göra är att i stället markera och lita på de många människor-
nas styrka och initiativförmåga i de här sammanhangen. Här kommer famil-
jepolitiken in i bilden. Jag måste fråga Birgitta Dahl: Skall Socialdemokra-
terna verkligen riva ner hela valfriheten, avskaffa vårdnadsbidraget och av-
skaffa valfriheten i barnomsorgen? Skall ni kanske också se till att de dag-
bamvårdare som har sina egna barn i familjedaghem inte skall få ha det?

Valfriheten hos familjen är en viktig social fråga. Det är ju far och mor
som vet bäst vad som är bra för deras barn. Om man då ökar möjligheten för
mamma och pappa att välja barnomsorg inom ramen för vårdnadsbidragets
valfrihet säger Birgitta Dahl att man skapar ett klassamhälle och raserar väl-
färden. Det är givetvis precis tvärtom, utifrån den lilla världens suveränitet
och utifrån kvinnans styrka inom ramen för den lilla världens suveränitet.

Birgitta Dahl! I vilket land lägger man mer pengar på en barnomsorgsplats
i ett daghem för 1994 än vad vi gör i Sverige? Jag ställer frågan med anled-
ning av att Birgitta Dahl säger att nuvarande regering har raserat välfärden
i barnomsorgen. Vilket land satsar mer pengar per dagisplats än Sverige?

När det gäller sjukvården är det precis samma sak. Vi har varit tvingade,
och vi har gjort det av ideologiska skäl, att öppna upp för valfrihet och att
ta till vara de resurser som finns på ett bättre och effektivare sätt. Precis som
sjukvårdsministern påpekade har inte problemen i sjukvården uppstått un-
der 1990-talet. Om man läser tidningsklipp från 1980-talet kan man ta del av
det ena problemet efter det andra. Det stod ungefär så här: Människorna
dör i vårdköer.

Detta var 1980-talets sjukvårdsproblem. När vi med den borgerliga rege-
ringen fick vårdgarantin kapades köerna mycket snabbt. Men vi har fortfa-
rande problem. Dessa skall vi lösa, men inte genom att återgå till 1980-talets
sjukvårdspolitik såsom Birgitta Dahl vill, utan genom att bygga vidare på ett
system som ger en ökad valfrihet för patienterna och för läkarna.

Från moderat håll menar vi att de breda trygghetssystemen - försäkrings-
systemen - måste bygga på hållbara framtidssystem. De måste vara realis-
tiskt finansierade och motverka missbruk och fusk. Vi är positiva till att vi
nu är på väg att få en bred överenskommelse om pensionerna. Vi moderater
skulle gärna också se en försäkringsfinansering av sjukvården utifrån den

tilltro vi har till det svenska socialförsäkringssystemets positiva effekter.
Detta skulle skapa en ökad garanti för en finansiering av sjukvården på ett
bra sätt.

Till sist, herr talman, är grunden för välfärdssamhället en stabil ekonomi
med tillväxt. Men grunden för välfärdssamhället är också tilltro och hänsyn
till de enskilda människornas behov och till den lilla världens resurser.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

Anf. 148 BIRGITTA DAHL (s) replik:

Herr talman! På en punkt håller jag med Göte Jonsson, nämligen att väl-
färd skapas av de många. Men jag vill tillägga ”i arbete”. Det är bara om så
många som möjligt har ett arbete som de kan försörja sig på och bidra till
allas försörjning med som välfärdssystemet kan upprätthållas.

När regeringsskiftet skedde hade vi lyckats få ner budgetunderskottet, in-
flationen och överhettningen. Det som då var hotet var arbetslösheten. Vi
ville, och vill fortfarande, satsa allt på att få fram jobb. Regeringen och riks-
dagsmajoriteten har sagt nej till alla sådana förslag och har fört en politik
som hela tiden ökar arbetslösheten. Däri ligger grunden till mycket. Kom
inte och tala om detta som något som ni inte har skuld till!

Ja, Göte Jonsson, vi skall verkligen avskaffa ert vårdnadsbidrag, om ni
skulle hinna införa det. Vårdnadsbidraget har ingenting med valfrihet att
göra. Den redovisade studien som vi har gjort visar att det skulle bli föränd-
rade taxesystem. Det som kallas för valfrihet är privatisering. Barn som t.ex.
är invandrare eller handikappade skulle inte tas emot och taxorna skulle sät-
tas så högt att ensamstående mammor med långa arbetstider inte skulle ha
råd att ha sina barn i barnomsorgen. De skulle inte få någon valfrihet.

Det vårdnadsbidrag som ni vill ha skulle bli noll för den som behöver ha
sitt barn på daghem mer än 30 timmar per vecka. Vad är det för föräldrar
som skall kunna utnyttja barnomsorgen med ett sådant utnyttjande av vård-
nadsbidraget och med den taxesättning som finns ute på daghemmen i bor-
gerligt styrda kommuner? Det ni talar om har inte ett dugg med valfrihet att
göra. Det handlar om en sorts de bortvaldas segregation som är ett mycket
obarmhärtigt, växande inslag i det svenska samhället.

Anf. 149 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Birgitta Dahl är överens med mig om att det är de många
enskilda människorna som vi skall lita på, säger hon. Men i nästa ögonblick
neutraliserar hon fullständigt de enskilda människornas rätt att välja, därför
att om vi öppnar upp för valfrihet kommer allt elände ut över Sverige och vi
raserar välfärdssystemen. Vad är detta för tal?

Birgitta Dahl! Om ni socialdemokrater har tilltro till de enskilda männi-
skorna, varför skall ni då säga nej till det ena valfrihetsförslaget efter det
andra? Från 1980-talets början fram till i dag har ni motverkat valfriheten i
barnomsorgen. Gå och tala om för föräldrar på enskilda daghem att daghem-
men skall läggas ner när vi kommer till makten! Detta är vad Birgitta Dahl
säger.

Taxorna är inte högre i enskild verksamhet än i kommunal. Det är möjligt
att Birgitta Dahl kan hitta något daghem där taxan är något högre, men ge-
nerellt är det absolut inte på det sättet.

105

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

Birgitta Dahl säger att sysselsättningsproblemen uppstått sedan den bor-
gerliga regeringen tillträdde. Om vi tittar på åren 1989-1990, Birgitta Dahl,
tappade vi 220 000 jobb. Det var under den socialdemokratiska regeringsti-
den. Birgitta Dahl säger att det var när borgarna kom till makten som bud-
getunderskottet ökade. Titta på statistiskt material! Budgetunderskottet
började att öka de senaste två tre åren med en socialdemokratisk regering,
där Birgitta Dahl var en av generalerna i den socialdemokratiska armén i
kanslihuset.

Det går inte, Birgitta Dahl, att förvränga sanningen. Antingen är man för
valfrihet och då öppnar man upp så att de enskilda människorna får välja,
eller också är man moståndare till det.

Anf. 150 BIRGITTA DAHL (s) replik:

Herr talman! För det första: Skyll inte ifrån er ansvaret för vad som hänt
efter regeringsskiftet! Är man politiker skall man också ta ansvar för den
politik som man har varit med om att fatta beslut om.

För det andra: Vi har gjort en undersökning i 13 kommuner med 1 1/2
miljon invånare. Det är alltså ett mycket representativt urval. Vi har i den
undersökningen belagt att det har skett en mycket bestämd ändring av taxe-
sättningarna.

I de privata alternativ som vi har sett på har man mycket ofta en enhets-
taxa inom vilken det har gjorts taxehöjningar om 1 000 kr i månaden för en-
samstående mammor med låg inkomst och med lång arbetstid och sänk-
ningar med 1 000 kr för höginkomsttagare. Man tog genomgående inte emot
barn med särskilda behov på grund av handikapp eller ställning som invand-
rare.

Det blir vidare, Göte Jonsson, inte bättre av att moderatledda kommuner
också i sin barnomsorg har ändrat taxesättningen i denna riktning. Det var
precis detta som jag syftade på när jag talade om den omvända Robin Hood-
politik som i dag bedrivs i vårt land. Det är en väldig omläggning av resurser
från dem som behöver mycket till dem som faktiskt kunde betala mera.

Man berövar de många den verkliga valfriheten för att de mest gynnade
skall få litet större frihet på deras bekostnad. Vi vet av erfarenhet att verklig
frihet och valfrihet handlar om grundläggande rättigheter, trygghet och rätt-
vis fördelning. Det har vi inte i dagens Sverige. Många människor har fått
mindre frihet, och en liten högavlönad elit har fått större frihet.

Anf. 151 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Jag tycker nog att Birgitta Dahl måste skilja mellan taxessys-
tem och frågorna om alternativ respektive vårdnadsbidrag. Enhetstaxor
finns också i socialdemokratiskt ledda kommuner. Det är inte förbjudet att
ha sådana i dessa kommuner. Birgitta Dahl försöker blanda ihop korten.

Låt mig återgå till vårdnadsbidraget. Vad är det för fel i att en ensam
mamma eller en mamma som tar hand om sina barn själv får en ersättning i
form av ett vårdnadsbidrag? Skulle det ha något slags märklig effekt, som
gjorde att välfärden helt plötsligt raserades, i motsats till om vederbörande
inte skulle få de pengarna? Vad är det för kvinnofientligt i att mamman och

106

familjen får ett vårdnadsbidrag jämfört med förhållandet i nuläget, när de
ingenting får, och jämfört med den socialdemokratiska politiken?

Vad är det för fel i att skapa alternativ? Jag lyssnade på den punkten verk-
ligen intensivt på Birgitta Dahl, som använde uttrycket ”i princip”. Jag vill
fråga om det verkligen är så att alternativen i barnomsorgen skall slopas, om
socialdemokraterna kommer tillbaka i regeringsställning?

Birgitta Dahl kritiserar här alternativen i barnomsorgen. Är alternativen
så dåliga, måste ju Birgitta Dahl se till att de slopas, om hon kommer tillbaka
i regeringsställning. Om detta är socialdemokratisk politik, kommer vi att
få föra en mycket intressant debatt ute i kommunerna och med de enskilda
föräldrarna.

Försök inte, Birgitta Dahl, att blanda bort korten! Valfrihet genom alter-
nativ och vårdnadsbidrag är en sak, taxesättning en annan sak, och den ena
förskjuter inte den andra i dessa sammanhang. Men jag tackar för Birgitta
Dahls klarspråk vad gäller att socialdemokraterna skall avskaffa alternativen
i barnomsorgen.

Anf. 152 ROLF L NILSON (v) replik:

Herr talman! Jag blev lätt förvånad när Göte Jonsson hänvisade till det
stora och komplicerade problemet med jämställdhet mellan könen som nå-
got som klaras i den lilla världen, inom familjen. Efter decenniers arbete
med jämställdhet vet vi för det första att det inte finns några enkla lösningar
på problemet, för det andra och kanske främsta att detta inte klaras i famil-
jen.

Ett viktigt och stort steg på vägen mot jämställdhet mellan könen är när
både man och kvinna kan klara föräldraskap och yrkesarbete under trygga
förhållanden. Att införa ett vårdnadsbidrag ser jag som ett steg bakåt på
denna väg. Det är en markering av att dessa frågor skall lösas i familjen och
att de är familjens ensak. Jag tycker att det låter avskräckande, eftersom
erfarenheten visar att det går långsammare eller t.o.m. inte alls med den ty-
pen av lösningar.

Det som Göte Jonsson kallade en valfrihetsreform, dvs. husläkarrefor-
men, ökar något möjligheten att välja läkare, men husläkarsystemet har så
många andra konsekvenser. Det lyfter fram läkarfunktionen som delfunk-
tion inom sjukvården och ger också en markering av att den utveckling av
vården till en mycket mera sammansatt process än bara kontakten mellan
läkare och patient stannas upp. Det hade kanske varit en rimlig reform för
tio år sedan, när det var stelt inom primärvården, men nu är det en dyr och
kontraproduktiv reform.

Anf. 153 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Jag vill först säga att husläkarna inte bromsar upp möjlighe-
terna till samarbete. Sjukvårdshuvudmännen, läkarna och personalen har
stora möjligheter att själva bestämma på vilket sätt samarbetet skall utfor-
mas. Vad husläkarreformen verkligen garanterar är rätten för alla svenskar
att välja sin egen läkare, och det är det viktiga i detta sammanhang.

Jag återgår så till frågan om jämställdheten. Jag har stor respekt för jäm-
ställdhetsarbetet och tycker att vi givetvis skall gå vidare med det. Det är

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

107

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

108

inte någon partiskiljande fråga, även om spörsmålet på vilket sätt man skall
driva jämställdhetsarbetet kan vara partiskiljande.

Rolf L Nilson säger att det aldrig får bli familjens ensak att bestämma om
båda föräldrarna vill förvärvsarbeta eller att bestämma om barnomsorgen.
Det är här som skiljelinjen går, Rolf L Nilson.

Det är familjens ensak att bestämma detta. Hur skulle det se ut, om vi
här i Sveriges riksdag skall besluta om att familjen Johansson i Kaxholmen
i Skärstad skall ha en viss form av barnomsorg medan familjen Karlsson i
Ödeshög skall ha någon annan form av barnomsorg? Det är familjen själv
som skall bestämma detta.

Det är riktigt ruskigt att höra resonemanget om att vi väl ändå inte kan gå
så långt att familjen får bestämma om sin barnomsorg och om huruvida både
mamma och pappa skall jobba. Det är just detta som familjen själv skall be-
stämma om. Vi politiker skall underlätta det valet. Då underlättar vi också
för jämställdheten och för kvinnan i det svenska samhället.

Anf. 154 ROLF L NILSON (v) replik:

Herr talman! Det är litet svårt att bemöta den sista delen av Göte Jonssons
replik, eftersom han polemiserade emot någon fantom, som han själv hade
målat upp. Man kan inte lägga huvudansvaret för jämställdhetsarbetet på
familjerna. Jag tycker inte heller att samhället skall göra det till familjens
ensak huruvida det skall finnas förutsättningar för en jämställdhet mellan
könen.

Göte Jonsson talade tidigare mycket om att det är de många som skapar
välfärden. Det var rätt uppfriskande och ovanligt att höra det från en mode-
rat debattör. Jag brukar debattera med näringspolitiker, och det som då har
slagit mig och som varit min huvudinvändning mot regeringens politik är att
de många, som genom sitt arbete som anställda bidrar till välståndsutveck-
lingen och är en förutsättning för denna, helt och hållet har lyst med sin från-
varo.

De som brukar beskrivas som produktiva är aktieägarna - en del av dem
är löntagare, men knappast de flesta - och företagarna, vilkas villkor skall
gynnas skattemässigt. Men det är inte så. De är en nödvändig förutsättning
för produktionens utveckling, men de många får inte glömmas bort.

Om man skall skapa reformer i ett trängt ekonomiskt läge tycker jag att
man skall utveckla reformer som pekar framåt och som ger ett bra ekono-
miskt utfall som innebär rationaliseringar. Jag ser inte husläkarreformen
som något sådant. Jag ser den som en reform som ökar statusskillnaderna
inom vården. Den bryter upp fungerande vårdsammanhang och vårdkedjor.
Den personliga knytningen mellan läkare och patient skulle man kunna nå
på annat sätt utan dessa förluster.

Anf. 155 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Jag såg ingen annan fantom än Rolf L Nilson, och det räcker
i det här sammanhanget. Han upprepar precis det han sade tidigare, nämli-
gen att han kan samhället. Vad är samhället i Rolf L Nilsons föreställnings-
värld? Samhället är det vi som sitter här? Är det vi och kanslihuset, vi och
landstinget eller vi och kommunerna? Är det vi och familjerna, vi och företa-

gen, vi och kyrkan, vi och religionen eller vi och kulturen? Det är också in-
tressant. Vad är samhället i Rolf L Nilsons föreställningsvärld?

Det är här skiljelinjen går. Vi menar att det är föräldrarna som har ansva-
ret för barnen. Vi menar att detta inte motverkar jämställdheten utan det
befrämjar den. Det är ju en märklig kvinnosyn när man säger: Om vi ökar
familjens valfrihet klarar inte kvinnorna sig.

Vad är det för en kvinnosyn? Det är en alldeles upp och ner-vänd kvinno-
syn. Om man säger så säger man indirekt att kvinnan är svagare än mannen.
Det är ju precis tvärtom. Lita på de moderna och unga familjerna, och även
på de gamla och oss som är i medelåldern! Vi springer inte omkring och för-
trycker våra kvinnor bara för att vi öppnar för valfrihet i samhället.

Den här regeringen slår vakt om de många. För oss ingår också företagare
och löntagare bland de många. Även aktieägarna ingår bland de många. Vi
skulle också mycket gärna se att varje löntagare även blir aktieägare. Då får
de många också del av ägandet i det svenska näringslivet. Det är moderat
politik. Det är riktig politik för de enskilda människorna.

Anf. 156 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Stora förändringar har beslutats och genomförts i våra soci-
alförsäkringssystem under de senaste åren. De har varit helt nödvändiga.
Det enda man kan beklaga är att de inte genomförts tidigare. Trots stort mot-
stånd har Socialdemokraterna så småningom accepterat de förändringar som
vi i de nuvarande regeringspartierna länge krävt.

Jag antar att oppositionen i dag är tacksam över det som har gjorts. Det
innebär lägre kostnader för statsbudgeten. Detta i sin tur innebär att välfär-
den har räddats utan alltför dramatiska sänkningar i ersättningsnivåerna. En
stor reform har också genomförts som gagnar de tidigare glömda handikap-
pade, de som kräver stora hjälpinsatser. LSS:en har, trots svåra ekonomiska
förhållanden, kommit till stånd. Detta visar på vår fasta övertygelse att
skydda de människor som har svåra förhållanden.

Pensionsarbetsgruppen har efter många års överläggningar äntligen kom-
mit fram till ett förslag som skall föreläggas riksdagen under våren. Det pre-
senterade förslaget har stora likheter med Centerns förslag till en grundpen-
sion. Vi i Centern har motionerat om detta under de senaste tio åren. Skyd-
det för kvinnors pension är ett nödvändigt steg. Det är viktigt att man även
räknar med det arbete som utförts vid vård av barn. Det tillförsäkrar kvinnor
ett bättre pensionsskydd. Naturligtvis gäller det också män som väljer att
vårda barn.

Föräldraförsäkringens ersättningsnivå skall nu äntligen jämställas med
andra ersättningsnivåer inom socialförsäkringssystemen. Centerns gamla
krav på vårdnadsersättning tycks nu äntligen bli uppfyllt. Valfrihet och bar-
nens situation har varit vägledande i det arbetet.

Centerpartiets strävan är även att de familjepolitiska systemen skall för-
enklas och göras mer lättbegripliga. Vi har presenterat en rapport som tar
upp dels ersättningar vid arbetsfrånvaro, dels ett familjepolitiskt program
med en barnpeng som kan användas av föräldrarna enligt deras egna önske-
mål. Rättvisan tillgodoses då alla familjer erhåller samma nivåer. Man kom-

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

109

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

110

mer ifrån den stora orättvisa som dagens föräldraförsäkring innebär. Vård-
nadsbidraget finns också med där.

Liksom grundpensionsförslaget möttes av motstånd när vi först kom med
det möter även vårt förslag rörande grundtrygghet vid arbetsoförmåga och
arbetslöshet invändningar. Är inte ersättningarna för låga anses de för höga
för att människor skall tycka att ett arbete är ett bättre alternativ. Centern
anser att det är eftersträvansvärt att likställa ersättningsnivåer och att sam-
ordna utbetalningarna till en instans, i detta fall Riksförsäkringsverket.

De nuvarande socialförsäkringssystemen har verkat under många år och
utvecklats till ett myller av förmåner med många svårtolkade regler. Att
sträva efter en förenkling är därför ett rimligt krav.

I en motion med Rosa Östh och mig som undertecknare hemställer vi om
att riksdagen skall låta dessa förslag finnas med i de utredningar som nu ser
över arbetsskade- och sjukförsäkringssystemen.

Vård och omsorg är uppgifter som samhället och den offentliga sektorn
måste ta ansvar för. De måste se till att behovet av vård och omsorg tillfreds-
ställs. I dag arbetar en utredning rörande den framtida hälso- och sjukvår-
dens finansiering. Jag beklagar djupt att Socialdemokraterna inte ansåg det
tillräckligt viktigt att fullfölja utredningsuppdraget. Att avstå från att ut-
veckla 2000-talets sjukvård är mycket betänkligt. Jag efterlyser Socialdemo-
kraternas fortsatta planer när det gäller att hämta in det försprång som vi i
regeringspartierna får när vi fortsätter utredningsarbetet.

Liksom när det gäller andra stora reformer är en samstämmighet nödvän-
dig. Vi måste skapa förutsättningar för en framtidstro. Det kan vi bara göra
om det finns en betydande enighet i de frågor som berör den framtida vår-
den, pensionerna och socialförsäkringssystemen. Utredningen rörande ar-
betsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen måste även den sträva mot en
så stor enighet som är möjlig. Det behövs robusta system för framtiden.

De ljusningar som vi i dag kan se i minskade arbetslöshetstal och minskade
varsel, lägre räntor och minskat antal konkurser bäddar också för framtida
möjligheter till stabila trygghetssystem. Vi måste ta med oss en lärdom från
lågkonjunkturen - de förändringar som nu görs och som redan har gjorts
borde ha genomförts under en högkonjunktur. I framtiden kommer vi inte
att kunna tillåta oss att äta upp den kaka som vi inte har. Vi kommer inte att
kunna tillåta förmåner som innebär att arbete inte förefaller vara ett natur-
ligt val.

Arbete skall alltid löna sig. Denna regering har genom förslag till riksda-
gen lyckats vända den trend som invaggade svenska medborgare i en övertro
på samhällets omhändertagande med lånade pengar. Nu inser vi alla att vi
själva måste ta ansvar för vår personliga ekonomi. Lånekarusellens tid är
förbi. Nu är det sparande och planering som gäller. I de fall man misslyckas
på grund av dåliga förutsättningar skall samhället ge det skydd som krävs.
Där har Centerns grundtrygghet sin givna plats. I den kampen står tillska-
pandet av nya arbetstillfällen som en prioriterad åtgärd. Klarar vi inte av
den utmaningen kan vi inte heller erbjuda en välfärd som är värdig och som
innebär ett skydd för de sämst ställda.

Herr talman! Varje år dör ca 6 000 personer i vårt land på grund av alko-
holskador. Dessa dödstal stiger med alkoholkonsumtionens storlek. Miss-

handel, våld och sociala problem orsakade av alkoholens skadeverkningar
kostar ca 1 000 miljarder kronor per år. Alkoholen utgör ett påtagligt hot
mot vår välfärd. Det krävs ökade satsningar på förebyggande insatser. 185
miljoner kronor går till aidsförebyggande åtgärder. Det borde vara samma
nivåer när det gäller alkoholpreventionen.

Herr talman! För folkhälsans skull är det nödvändigt att Sverige i EU-för-
handlingama står fast vid kraven rörande gränshandeln och att vi slår fast
att de svenska alkoholpolitiska målen skall finna ett utrymme även vid ett
kommande medlemskap i EU.

Anf. 157 PONTUS WIKLUND (kds):

Herr talman! Jag vill framföra några synpunkter på det kommande försla-
get till ett reformerat pensionssystem.

Pensioner har utretts i vårt land i stort sett kontinuerligt sedan 1884, såle-
des i 110 år. Det ger en vink om att pensioner är en mycket viktig del av
välfärden.

Vi var tidigt ute med en pensionsförsäkring för alla, oavsett yrke eller in-
komst. Den kom redan 1914. Förbättringar har genomförts många gånger
genom åren. 1960 kom ATP - den allmänna tilläggspensionen - som gav be-
tydande standardtrygghet. Även den har ändrats en hel del i sin funktion
genom politiska beslut och genom förändrade samhällsförhållanden.

Som alla nog vet är ATP ohållbart på sikt i sin nuvarande form, bl.a. för
dess starka beroende av hög tillväxt. Det finns numera även osystematiska
och icke önskvärda omfördelningseffekter, exempelvis från kvinnokollekti-
vet till männen och från låginkomsttagare till dem med högre inkomster.

Pensionsberedningen gjorde mellan 1984 och 1990 en ingående penetra-
tion, men lyckades inte enas om förslag till nödvändiga förändringar. Pen-
sionsarbetsgruppen bildades för att ta vid där Pensionsberedningen slutade
och lägga fram förslag till förändringar av i första hand ålderspensionssyste-
met, så att det blir hållbart långt in i framtiden samt uppfyller ett flertal andra
kriterier.

Det har varit mycket intressant och givande att få vara en av Pensionsar-
betsgruppens parlamentariker. Det finns i gruppen ett imponerande kun-
nande liksom rik kreativitet och analytisk förmåga. Jag har haft förmånen
att få koncentrera mig på att bevaka utfallet för olika grupper mot bakgrund
av fördelningseffekter och samhällsekonomiskt ansvar.

Det har funnits en uppriktig önskan att komma fram till konsensus bland
regeringspartiernas och Socialdemokraternas representanter. Det behagliga
samarbetsklimatet skall vi inte minst tacka ordföranden för.

Efter drygt två års merändels intensivt arbete är vi nu framme med förslag
till ett ganska kraftigt förändrat ålderspensionssystem - det gäller både
grundpensionen och tilläggspensionen - som Socialdemokraterna och de
fyra regeringspartierna är överens om.

Vi kristdemokrater har den uppfattningen, att förslaget i väsentliga delar
är mycket bra och har stora förtjänster. Det finns mycket att peka på som
ligger i linje med det som bl.a. vi eftersträvar, men taletiden medger inte
annat än en kort uppräkning av några punkter.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

111

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

112

Generellt gäller bl.a. att pensionsförslaget uppmuntrar till arbete. Samti-
digt finns det en inbyggd flexibilitet, och det finns trygghet för alla.

Livsinkomsten som grund för pensionsnivån, pensionsberättigande barnår
som även ger extra belöning om man lönearbetar under tiden samt möjlighe-
ten att dela pensionsrätt mellan makar har sammantaget bl.a. den effekten
att den genomsnittliga pensionsnivån för kvinnor kommer närmare männens
och att hemarbetet uppvärderas.

Garantinivån, där i motsats till vad som är fallet i dagens folkpension även
låga pensionspoäng ger högre nivå än garantipensionen, och följsamhetsin-
dexering som garanterar att pensionssystemet håller ger trygghet för ekono-
miskt svaga grupper.

Premiereservinslaget - en inbyggd privatpensionsförsäkring kan man kalla
det - årliga pensionsbesked på de totala pensionsrättigheterna samt flexibel
pensionsålder bör hos många öka intresset för att planera sin ålderspension.
Men för den som inte vill eller inte kan finns ett enkelt sätt att få förvaltning
av premiereservpensionen på ett individuellt konto i AP-fonden.

Halv avgift över förmånstaket 7,5 basbelopp, vilket är en ren skatt, är en
av punkterna i skissen ”Ett kristdemokratiskt trygghetssystem”. Det innebär
bl.a. en omfördelning av pengar från dem med hög inkomst till ekonomiskt
sämre ställda, exempelvis för utfyllnad till garantipensionsnivån.

Att göra osynliga skatter synliga och att i ökad utsräckning ta ut avgifter
i stället för skatter är, som vi i kds ser det, önskvärda förändringar. Knappast
något annat trygghetssystem är så väl lämpat för egenavgifter som allmänna
ålderspensionen. Förslaget innebär att halva avgiften under förmånstaket
7,5 basbelopp successivt skall växlas från arbetsgivaravgift till egenavgift, vil-
ken är avdragsgill, under resten av 90-talet.

Med bestörtning noteras nu att bl.a. SAF - Svenska Arbetsgivareför-
eningen - är tveksam till den konstruktionen. Man tror att arbetstagarna
kanske inte får full kompensation. SAF har ju i många år pläderat för över-
gång från osynliga skatter till synliga skatter och till egenavgifter.

Från vår sida menar vi att förutsättningen är att löntagarna icke skall bli
ekonomiskt lidande av växlingen. Om inte arbetsmarknadens parter kan
klara det tekniska är det en möjlighet att återgå till - dvs. fortsätta med -
arbetsgivaravgift. Det vore mycket synd att behöva göra detta.

Herr talman! Förhoppningen är att pensionsförslaget relativt oskadat
överlever remissomgången, där starka parts- och särintressen lär göra sig
hörda, och att riksdagen hinner fatta ett beslut i samförstånd före sommaren.
Det skulle ge signaler om det politiska systemets förmåga att hantera svåra
frågor och därmed öka tilltron till Sveriges framtid.

Anf. 158 JAN ANDERSSON (s):

Herr talman! Det är nu dags att göra bokslut för välfärdspolitiken efter
två och ett halvt års borgerligt regeringsinnehav. Folkpartiet har genom soci-
alminister Bengt Westerberg och biträdande socialminister Bo Könberg haft
huvudansvaret för politiken. Det har varit en politik som dessa i ord ofta
progressiva folkpartister fått utforma tillsammans med moderater och
kds:are, vilkas syn på välfärden och välfärdssamhällets uppbyggnad i grun-
den är väsensskild från folkpartisternas.

Det framgick tydligt av dagens debatt, där Göte Jonsson som ett eko av
chefsideologen inom Moderaterna, Hans Zetterberg, pratade om det lilla
samhället och hur det skulle organiseras. Det framgick också klart av Karin
Israelssons tal om grundskydd, som jag förutsätter att Bo Könberg inte kan
instämma i. Detta är principiellt viktiga frågor när det gäller välfärdspoliti-
ken.

Den fråga man nu måste ställa sig är om det blev bättre för det svenska
folket - för barnfamiljerna, för de äldre, för de handikappade och för de
sjuka - under den borgerliga tiden. Har de upplevt det som en valfrihetsre-
volution? En sådan utlovades ju av den borgerliga regeringen. Svaret är nej.

Jag förnekar visserligen inte att det har genomförts saker som har varit
bra. ÄDEL-reformen, handikappreformen och vårdgarantin är alla sådana
exempel. Men alla dessa goda reformer initierades redan på den socialdemo-
kratiska tiden och är alls inte frukter av något borgerligt nytänkande.

Jämsides med dessa reformer har vi fått en utveckling som innebär att
barngrupperna på dagis har blivit större, samtidigt som avgifterna kraftigt
har höjts. Möjligheterna för äldre och handikappade att t.ex. få färdtjänst
har försämrats, samtidigt som taxorna också där har höjts väsentligt. Allt
fler av de äldre som bor i särskilda boendeformer har fått en levnadsstandard
som ligger under den s.k. socialbidragsnormen. Detta har inte ökat valfrihe-
ten.

Regeringen har på sjukvårdens område genomfört ett centralistiskt huslä-
karsystem som skär rätt igenom primärvården och förhindrar att sjukvårds-
huvudmännen organiserar primärvården utifrån de behov som finns i re-
spektive landsting eller kommun. Den fria etableringsrätten för specialistlä-
kare tar också bort möjligheterna att prioritera för dem som har det demo-
kratiska ansvaret för den regionala och lokala sjukvården.

Inom socialtjänstens område är det mest synbara och allvarliga att kostna-
derna för socialbidrag rusat i höjden. Orsaken till detta vet vi alla. I borger-
lighetens Sverige kan en stor del av befolkningen inte längre försöija sig på
arbete på grund av den ekonomiska politik som förs. Följden av de ökade
socialbidragskostnaderna är, förutom en väsentligt minskad valfrihet för de
enkilda individerna, att möjligheterna att satsa på vård och omsorg för barn,
äldre och handikappade försämrats när det ekonomiska utrymmet har
krympt ute i kommunerna.

Herr talman! Vi socialdemokrater önskar en annan politik. Vi vill för-
bättra boendet och öka tillgängligheten för äldre och handikappade. Trots
Folkpartiets tal om eget rum i långvården händer inte särskilt mycket på det
området. Fortfarande är 60 % av dem som bor i särskilda boendeformer
utan kök. Fortfarande är tillgängligheten i en stor del av vårt bostadsbistånd
bristfällig. Därför vill vi satsa på ett ROT-program som förbättrar boende-
standarden och ökar tillgängligheten för äldre och handikappade. Vad vill
regeringen?

Vi vill också stoppa avskedanden av personal inom vård och omsorg. Det
finns inte för mycket folk - varken nu eller i den framtid vi kan se - inom
vården och omsorgen av de äldre. Vad vill regeringen?

Vi vill analysera och vidta åtgärder på grund av det faktum att klasskillna-
derna ökar inom hemtjänsten. Lågutbildade och kvinnor får allt mindre

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

113

8 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 58

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

114

hjälp, medan de mer välbeställda får en större andel av hemtjänsten. Detta
borde oroa Socialdepartementet, men ännu har vi inte hört ett knyst. Tar
man problemet på allvar?

Vi vill förbättra för äldre invandrare. De blir allt fler, och de får inte den
hjälp som de borde få. Inom äldreomsorgen finns det gott om personal med
invandrarbakgrund, men de används oftast inte i arbete med omsorgen av
äldre invandrare. Vad planerar regeringen för de äldre invandrarna?

Vi vill förbättra förhållandena för de anhöriga. De gör och har länge gjort
en stor insats inom äldrevården. När hjälpen minskat under senare år har de
fått ta ett allt större, och ibland ett alltför stort, ansvar. De har slitits ut. Det
har medfört att samhället i stället har fått ta hela ansvaret. Det har inte varit
bra socialt. Det har inte varit bra ekonomiskt. Vad ämnar regeringen göra?

Vi vill införa en handikappombudsman. Det skall inte vara en ombuds-
man som bara får en opinionsbildande uppgift, vilket det ryktas om att rege-
ringen kommer att föreslå. Det sköter handikapprörelsen bra själv. Vi vill,
precis som Handikapputredningen, ha en processförande ombudsman. Där-
för bör en lag mot diskriminering av handikappade i arbetslivet införas sam-
tidigt som ombudsmannafunktionen inrättas. Har biträdande socialminis-
tern samma uppfattning?

Vi vill förbättra funktionshindrades möjligheter att resa. Hela resekedjan,
från dörr till dörr, måste åtgärdas.

Vi vill nu när byggmarknaden ser ut som den gör utnyttja tillfället och ge-
nomföra en ordentlig allergisanering av skolor och daghem.

Vi vill ändra reglerna för förtidspension i den meningen att ideellt arbete
inte skall minska pensionen. Vilka åtgärder planerer regeringen?

Herr talman! Vi socialdemokrater värnar om den generella välfärdspoliti-
ken. Vi vill också ha en rättvis politik som innebär att de mest välbeställda
får avstå från skattesänkningar för att vi skall kunna ha en god vård och om-
sorg för barn, äldre och handikappade. Det är den avgörande skillnaden
mellan vår och regeringens politik.

Anf. 159 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! När man lyssnar på Jan Andersson har man svårt att tro att
han diskuterar en period då vi har gått igenom den värsta ekonomiska krisen
på två generationer eller sex årtionden. Under den perioden har regeringen
genomfört handikappreformen. Jag förnekar inte att den förbereddes i ut-
redningsarbete under den föregående regeringen.

Under den perioden har ÄDEL-reformen genomförts. Jag förnekar inte
att den socialdemokratiska regeringen i hög grad var inblandad i den. Men
de två bästa inslagen i ÄDEL-reformen - om man får tro Socialstyrelsens
utvärdering nu i höstas - nämligen betalningsansvaret för de medicinskt fär-
digbehandlade respektive stimulansbidragen, var i hög grad tillägg som kom
med i ÄDEL-reformen beroende på motioner från ett mig närstående parti.

Det föreföll som om Jan Andersson skulle lägga något slags socialdemo-
kratiskt anspråk på reformen. Jag vill påminna om det gamla spanska ord-
språket om att segern har tusen fäder, medan nederlagen brukar vara föräld-
ralösa.

Socialdemokraterna hoppade på vårdgarantin som allra sista parti någon

gång på våren 1991 och sade i praktiken ja till en motion från ett mig närstå-
ende parti. Dessförinnan hade man från Moderata samlingspartiet bedrivit
ett arbete på den punkten.

Jan Andersson frågade vad som har blivit bättre. Han nämnde några saker
själv. Till detta kan man lägga sådana saker som att pensionärernas ekono-
miska läge har påverkats positivt - framför allt för dem som har det svårt.
Antalet pensionärer som behöver det särskilda kommunala bostadstillägget
har, som jag nämnde tidigare, på ett år minskat från drygt 40 000 till ca
12 000. Så kan man gå igenom område efter område.

Anf. 160 JAN ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Bo Könberg bekräftar det jag sade. De saker som har varit
bra under den borgerliga tiden - jag förnekar inte att det finns sådana - näm-
ligen ÄDEL-reformen, vårdgarantin och handikappreformen, var saker som
förbereddes redan under den socialdemokratiska tiden.

När det t.ex. gäller ÄDEL-reformen fanns inte Göte Jonsson och hans
parti med och inte Karin Israelsson och hennes parti. De gick emot ÄDEL-
reformen. I dag ställer de upp när de ser det huvudsakligen positiva resulta-
tet, med då var de emot.

Utvecklingen vad gäller pensionärernas levnadsstandard är inte alldeles
entydig. Är Bo Könberg helt omedveten om den situation som har skapats
vad gäller de särskilda boendeformerna genom de avgiftshöjningar som har
skett? De innebär att en väldigt stor del av de personer som bor i särskilda
boendeformer nu lever under socialbidragsnormen. Man kan tro att Bo Kön-
berg tycker att detta är tillfredsställande. Vi socialdemokrater tycker inte
det.

Bo Könberg kan väl inte vara omedveten om de taxehöjningar som har
skett inom t.ex. färdtjänst, hemtjänst, barnomsorg, vilka har försämrat val-
friheten och möjligheterna.

Färdtjänsten minskas, trots att antalet äldre ökar. Det beror bl.a. på att
man ibland har infört begränsningar och ibland höjt taxorna mycket kraftigt.
Låtsas inte Bo Könberg om den verklighet som faktiskt finns och som rege-
ringen indirekt är ansvarig för?

Anf. 161 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Jag noterar att Jan Andersson på intet sätt kommenterade
mitt påstående om att de två punkter som fick de bästa recensionerna av So-
cialstyrelsen i höstas var sådana som lagts till tack vare motioner från ett mig
närstående parti.

Jag noterar också att han bara höjer rösten i fråga om operationsgarantin
i stället för att kommentera mitt påstående om att det var Socialdemokra-
terna som anslöt sig till borgerliga förslag på den punkten. Jag tycker att hans
tystnad på den punkten var talande.

Anf. 162 JAN ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Det är sant att det var ett givande och tagande i samband
med ÄDEL-reformen. Det är också sant att det fanns ett par folkpartistiska

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

115

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

116

motioner som bifölls under det samarbete som pågick mellan oss social-
demokrater och folkpartister.

Men i inledningsskedet, när vi började diskussionerna, hade inte Folkpar-
tiet en enda ny krona till ÄDEL-reformen, Bo Könberg! Det var vi social-
demokrater som drev igenom de 5,5 miljarder som skulle ge stimulans. De
har i allra högsta grad bidragit till de positiva resultaten när det gäller boen-
deformer för äldre. Så ser faktiskt verkligheten ut, Bo Könberg!

Anf. 163 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Den här debatten är litet märklig. Jan Andersson sade att
Socialdemokraterna på en rad punkter har lagt fram förslag som sedan full-
följts.

Jag var mycket engagerad i sjukvårdsdebatten under 1980-talet och sam-
lade på mig mycket material. Här har jag ett par pressklipp från mitten av
1980-talet: Hjärtpatienter dör i väntan på diagnos. Jag åkte till England för
att förlänga livet. De gamla fick låna för att få höftlederna opererade.

Gertrud Sigurdsen, som var sjukvårdsminister då, föreslog en rikskö för
att lösa problemen. Alla skulle samlas i en rikskö i t.ex. Stockholm. Vi mo-
derater sade nej till detta tillsammans med de övriga borgerliga partierna.
Det blev ingen rikskö.

År 1986 motionerade vi om en vårdgaranti i stället för en rikskö. Social-
demokraterna sade kontinuerligt nej till det under många år, fram till dess
att man slutligen gav med sig. Det är sanningen om vårdgarantin. Om vi inte
hade fått en borgerlig regering tror jag heller inte att vi hade fått en vårdga-
ranti.

Det är riktigt att vi moderater hade en annan uppfattning när det gäller
ÄDEL-reformen. Vi ville att hela primärvården skulle föras över till kom-
munerna. Jag tror fortfarande att det hade varit bättre. Det är intressant när
Jan Andersson läser upp sin vilja: Vi vill, vi vill, vi vill. Jag kan bara kom-
mentera detta på följande sätt:

När ni socialdemokrater kunde, så ville ni inte. Nu vill ni, när ni inte kan.
Det är kanske detta som ligger bakom det socialdemokratiska begreppet po-
litik är att vilja.

Anf. 164 JAN ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Politik är att vilja och att kunna. Vi kan ta vilket område
Göte Jonsson vill och jämföra de resultat som vi uppnådde under 80-talet
med de resultat som har kommit nu.

Vad har hänt inom hemtjänsten? För första gången minskar nu mängden
hemtjänst för personer över 80 år. Dessutom har klasskillnader uppstått
inom äldreomsorgen. Det är de mest välbeställda som behåller sin andel,
medan lågutbildade och kvinnor får en minskad andel. Jag förstår att Göte
Jonsson, med sin politiska hemvist, tycker att det är bra. Sådan är verklighe-
ten, men vi socialdemokrater kan aldrig acceptera den.

Jag vill också ta upp familjernas valfrihet med vårdnadsbidrag, något som
Göte Jonsson nämnde i sitt tidigare anförande.

Vilken möjlighet har den ensamstående mamman eller de familjer som
har låga eller normala inkomster att få ut någonting av vårdnadsbidraget?

Ingen alls! Det går till ökade avgifter för barnomsorgen. Dessutom får de
vara med och finansiera resten. Det är en nettokostnad på mellan två och
tre miljarder som de får vara med och betala. Det är valfrihet i moderat tapp-
ning, och den känner vi alltför väl.

Anf. 165 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Jan Andersson har fel när han analyserar vårdnadsbidraget
och valfriheten för den ensamstående mamman.

Visst får den ensamstående mamman en ökad valfrihet genom vårdnadsbi-
draget! Om hon nu är hänvisad enbart till kommunal barnomsorg, som i dag
får statligt och samhälleligt stöd, men anser att det vore bättre med en annan
form av barnomsorg - då får hon stöd och hjälp.

Men om hon vill ha kvar den barnomsorg som hon har, innebär vårdnads-
bidraget ingen förändring för henne. Inte minskar valfriheten därför att hon
har möjlighet att byta barnomsorg med hjälp av vårdnadsbidraget? Hon får
större möjlighet att göra det. Helt klart är detta positivt också för den ensam-
stående mamman.

Jan Andersson sade att allting har blivit sämre, men det har det inte. Jag
pekade ju på den som fick åka till England för att förlänga sitt liv. Tack vare
vårdgarantin har köerna betats av. Det har inte blivit sämre.

Titta på de särskilda boendeformerna! Under slutet av 1980-talet mins-
kade antalet särskilda boendeformer för äldre. År 1991 -1992 ökade antalet
platser med 7 500. Enligt statistiken från 1992 till 1995 beräknas en nettoök-
ning på 15 000 lägenheter i särskilda boendeformer. Det är ju positiva be-
sked vi kommer med!

Det finns också negativa problem som beror på de ekonomiska svårighe-
ter som finns i olika sammanhang. Men förstora inte upp problemen utan se
i stället positivt på den framtid som kan lösa problemen!

Anf. 166 JAN ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Det var intressant att Göte Jonsson tog upp frågan om de
särskilda boendeformerna och den ökning av dessa som har skett. Det hade
varit intressant om Göte Jonsson också hade gett mig en motivering till var-
för Moderaterna gick emot detta. Ni var ju inte med på båten. Ni var inte
med om de stimulansbidrag och den förändring som gällde ÄDEL-refor-
men.

Det faktum att de medicinskt färdigbehandlade har minskat och det fak-
tum att antalet särskilda boendeformer har ökat är ju en följd av ÄDEL-
reformen - dels av stimulansbidraget, dels av kommunernas betalningsan-
svar. Det har gjort att incitamenten för att bygga särskilda boendeformer har
ökat.

Det är inte alls så, Göte Jonsson, att valfriheten kommer att öka för de
lågavlönade eller för de ensamstående kvinnorna. De kommer inte att få ut
någonting av vårdnadsbidraget utan kommer bara att bli betalare. Det är en
ojämlik reform som motverkar jämställdheten, och det är en orättvis re-
form. Det finns en massa människor som inte får ut någonting ekonomiskt
av reformen.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

117

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

Anf. 167 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr talman! Jan Andersson tycks vara dåligt påläst när det gäller Cen-
terns förslag till grundtrygghetssystem. Om man vill skydda de svaga grup-
perna är just grundtryggheten det system man skall använda sig av. Där sker
också en omfördelning till förmån för de sämst ställda.

Jan Andersson vill i alla sammanhang ta ifrån de rika och tror att man med
de skatteintäkterna skulle kunna klara av hela den långa önskelista som han
hade svårt att riktigt hinna med här. Det är alltså väldigt mycket som Jan
Andersson vill göra, och det vore intressant att höra om det är fler i det so-
cialdemokratiska partiet som ställer upp på den listan.

Mycket riktigt hade vi kritiska synpunkter på ÄDEL-reformen, och det
har också visat sig att vi i Centern fick rätt. Vi efterlyste den medicinska
kompetensen i kommunernas omsorg, och i dag ser vi att den brister i det
avseendet. Den har inte utvecklats. Jag tror att en del av köerna som man
ser på medicinklinikerna finns inom detta område, eftersom kommunerna
inte har medicinsk kompetens att ta hand om sina äldre. Nu skall Socialsty-
relsen se över detta, och jag är övertygad om att man kommer att finna lös-
ningar.

Det är inte personalkaderns storlek som avgör vårdens innehåll, Jan An-
dersson. Jag har tjänstgjort inom sjukvården i många år, och jag har varit
med under perioder när det har funnits oerhört mycket personal och patien-
terna inte har hunnits med. Jag har också varit med under perioder då det
har varit litet personal och vi har haft en utmärkt omsorg. Men det finns
gränser. Jag är inte alldeles säker på att en mängd personal löser sjukvårdens
problem.

Anf. 168 JAN ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Nej, jag har inte sagt att det finns ett absolut samband mel-
lan mycket personal och hög kvalitet på verksamheten. Det tror jag absolut
inte att det finns. Men jag tror samtidigt inte att det är en riktig åtgärd att i
dagens läge skicka ut folk i ren arbetslöshet och betala kontantstöd för dem.
Jag tror att det är mycket bättre att använda dem inom vården och omsor-
gen - det är vår inställning inom socialdemokratin.

När det gäller frågan om grundtrygghet eller standardtrygghet skiljer sig
våra uppfattningar totalt. På den punkten är såvitt jag förstår vi socialdemo-
krater ense med Bo Könberg och hans parti.

Jag tycker att Karin Israelsson skall titta på de länder - och de är inte få! -
som har ett system med grundtrygghet. Det kan låta riktigt att bara satsa
på en miniminivå och på dem som har det sämst ställt, men hur ser det ut i
verkligheten i de länderna? Jo, där söker sig de mer välbeställda till privata
lösningar och vänder sig ifrån det offentligt finansierade systemet, därför att
det får ut så litet av det. Och då rämnar hela systemet.

Ni vill genomföra en omläggning av det svenska välfärdssystemet mot ett
grundtrygghetssystem, och därför förvånar det mig faktiskt att ni har ställt
upp på tjänstepensionsförslaget- det har ni ju faktiskt gjort. Ni förordar inte
en grundpensionsmodell utan en pensionsmodell som bygger på inkomst-
bortfallsprincipen, och det hälsar jag med glädje. Det är emellertid inte i

118

linje med det som Karin Israelsson nu ger uttryck för i övrigt när det gäller
välfärdspolitiken.

Anf. 169 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr talman! Om Jan Andersson hade läst våra motioner om grundpen-
sionen skulle han ha sett överensstämmelsen mellan de förslagen och det för-
slag som nu ligger. Det innebär att grundnivån i folkpensionen skall höjas,
att man skall ta bort pensionstillskottet och lägga det ovanpå och att skatte-
reglerna också ändras. Detta är helt i linje med Centerpartiets tidigare för-
slag. Det finns en solidaritet i detta, genom att det finns en avgiftsnivå för
dem som tjänar över den nivå där man erhåller ersättningarna.

Vi har ett motsvarande förslag när det gäller arbetslöshetsersättningen.
Alla finns med, och man utestänger inte några grupper. Det måste väl ändå
vara eftersträvansvärt att lyfta de många som har det sämst, att ha avtals-
bundna försäkringar för de andra men att de själva skall stå för en större
andel av den kostnaden.

Vi har möjlighet att återkomma till frågorna rörande sjukvården i ett se-
nare sammanhang, när man har utvärderat vad som är på gång.

När jag lyssnar på Jan Andersson börjar jag emellertid undra vad som är
viktigt i framtida social- och välfärdspolitik för Socialdemokraterna. Är det
att riva upp en massa reformer, att börja om, att gå tillbaka till en stor offent-
lig sektor, till era tidigare ställningstaganden, från den tid då ni utgjorde ett
betongparti som hindrade allt vad valfrihet och förändringsarbete hette, då
konkurrens var något förbjudet och då staten stod för valet?

Anf. 170 JAN ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag tror inte att jag har sagt att vi skall riva upp ett enda
förslag. Jag har inte tagit de orden i min mun under den här debatten. Där-
emot har jag pekat på en del brister i den politik som har förts under de här
åren, sådant som jag är kritisk mot, och också en del som jag tycker är bra.

Våra uppfattningar om grundtrygghet och standardtrygghet skiljer sig åt.
Jag har den klara uppfattningen att det visst finns en grundnivå i det pen-
sionsförslag som ligger, som bygger på grundpension och pensionstillskott i
dag. Det har vi aldrig ifrågasatt. Men sedan bygger resten, liksom inom öv-
riga socialförsäkringar, på livsinkomsten, relaterad till den standard som in-
dividen har haft under förvärvsarbetet. Detta är vad jag menar med stan-
dardtrygghet. Om Centern tycker att det är riktigt, då är vi överens. Jag har
emellertid uppfattat att Centern har en helt annan syn på hur vi skall bygga
upp vårt socialförsäkringssystem, att Centern förordar en grundtrygghets-
modell.

Anf. 171 LENNART ROHDIN (fp):

Herr talman! I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 uttalade den ny-
tillträdda regeringen följande: ”Att ge bättre förutsättningar för trygga fa-
miljer och för barnens uppväxt och omvårdnad i vårt moderna samhälle är
en av de allra viktigaste uppgifterna för framtiden.”

Den fortsatte: ”Familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva
välja den vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

119

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

120

dem och barnen bäst. Det innebär, att familjepolitiken skall främja både val-
frihet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den som väljer att förvärvs-
arbeta skall ha ekonomiskt utbyte av detta. En ny familjepolitik syftar till
att ge ökad valfrihet för småbarnsföräldrar, att ge en möjlighet för mer tid
åt barnen.”

Regeringen lägger nu inom kort fram dels en proposition om införande av
vårdnadsbidrag, dels en proposition om jämställdhet, med bl.a. förslag om
en s.k. pappamånad. Därmed fullföljs den reformering av familjepolitiken
som utlovats och som har gett barnfamiljerna i vårt land en ökad valfrihet
på det kanske viktigaste området, nämligen hur vi ordnar vård och omsorg
åt våra barn, särskilt under de viktiga första sju åren innan de bötjar i skolan.

Herr talman! I debatten om familjepolitiken kommer starka känslor och
ett starkt engagemang i dagen. Det visar på hur viktig frågan om våra barns
uppväxt och omvårdnad är för oss alla. Men här finns också väldigt många
starka värderingar om hur man skulle vilja att barnfamiljer formar denna
känsliga och mödosamma tid och inte minst hur vi inte önskar se det. Det är
starka ideologiska övertygelser.

Därför är kritiken stark på sina håll mot barnomsorg utanför hemmet.
Därför är den stark mot barnomsorg i offentlig regi.

Därför är kritiken stark, fast från andra hållet, mot barnomsorg i annat än
offentlig regi.

Därför är kritiken stark på sina håll mot hur föräldraförsäkringen är utfor-
mad.

Därför är kritiken stark från andra hållet mot tanken på vårdnadsbidrag.
Och slutligen: Därför är kritiken stark mot tanken på en pappamånad.

Av ideologiska skäl kan många tydligen bara acceptera en familjepolitik,
som entydigt leder i en riktning. Från liberal utgångspunkt kan det däremot
inte vara tal om att bestämma en form som är den enda riktiga för varje barn-
familj.

En familjepolitik för valfrihet måste ta sin utgångspunkt i att vi människor
är olika och att omständigheterna för vår tillvaro också förändras. En famil-
jepolitik för valfrihet ger varje familj största möjliga valfrihet att utforma
hur just den vill ha det. En familjepolitik för valfrihet innehåller därför:

* god barnomsorg av olika utformning, med såväl

- lagstiftad barnomsorgsgaranti som

- valfrihet i val av barnomsorgsform,

* vårdnadsbidrag för småbarnsföräldrar,

* föräldraförsäkring och

* pappamånad.

Herr talman! Livet är fullt av konflikter, konflikter som man inte kan un-
danröja men som det gäller att lära sig hantera och leva med, konflikter där
det gäller för den enskilde att välja, så att man får en lämplig avvägning mel-
lan för- och nackdelar.

Det finns därför inget enkelt sätt att för alla på lika sätt forma avvägningen
mellan rollen som småbarnsförälder och att verka i yrkeslivet. Det måste den
enskilda familjen göra själv. Vår uppgift är att ge den möjlighet till detta.

Visst föreligger det en konflikt mellan att vara småbarnsförälder och att

fullt ut förverkliga jämställdhet, särskilt om det skall ske samtidigt. Att för-
neka den konflikten är uppriktigt sagt inte möjligt. Och visst skulle ett kraf-
tigt tilltaget vårdnadsbidrag, särskilt om det var huvudinslaget i samhällets
familjepolitik, kunna bidra till att särskilt småbarnsmammor känner sig
tvingade att stanna hemma, och det skulle därmed vara ett hot mot jäm-
ställdhet.

Men för de småbarnsföräldrar som önskar göra en annan avvägning mel-
lan att förvärvsarbeta och att vara hemma viss tid med sina små barn, är det
en mycket stor uppoffring ekonomiskt i dag - även om många kan anse den
uppoffringen vara värd priset.

Det kan därför inte vara orimligt med ett vårdnadsbidrag av den omfatt-
ning som aviseras i propositionen. Det är inget stort hot mot jämställdheten
men ett bidrag till ökad valfrihet. Det är god liberal politik.

Herr talman! På samma sätt vänder jag mig mot uppfattningen att försla-
get att en månad i föräldraförsäkringen reserverad för pappan skulle vara
ett ingrepp i familjernas valfrihet, att den skulle vara ett tvång, ett intrång i
familjernas frihet.

Var och en av oss småbarnspappor som haft förmånen att få vara pappale-
dig med sina små, kan vittna om vilken betydelse det haft för hans egen ut-
veckling som hel människa men framför allt i förhållandet till sina barn. De
13 månader som jag själv var hemma med min äldsta dotter vill jag inte byta
mot någon annan period av mitt liv. Jag önskar fler pappor och deras barn
den förmånen.

Var och en av oss som följer debatten om vilka svårigheter unga kvinnor
har på arbetsmarknaden, ja, redan att komma in på den, förstår vilket tryck
som väldigt många unga män utsätts för av såväl arbetsledning som arbets-
kamrater om de överväger att ta ut pappaledighet. Ledighet tar en man i 90-
talets Sverige fortfarande bara ut för semester, sjukdom, fackliga förtroen-
deuppdrag eller älgjakt - inte för att vårda sitt eget barn.

Pappamånaden är ett utmärkt försök att öka småbarnspappornas valfri-
het. Barn behöver både pappa och mamma. Föräldraförsäkring är inget
tvång, utan ett erbjudande. Pappamånad är inte heller ett tvång, utan ett
erbjudande.

Herr talman! Familjer kan vara olika eller göra olika val och priorite-
ringar. Samma familj kan göra olika val vid olika tidpunkter i familjens liv.
Olika barn i samma familj kan ha olika förutsättningar. De allra flesta föräld-
rar tror sig själva om att kunna göra rätt val. Det tror också vi i Folkpartiet
liberalerna dem om att kunna göra.

Anf. 172 JAN ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag håller med om mycket av det som Lennart Rohdin har
sagt, och jag har också upplevt att Folkpartiet och Socialdemokraterna på
familjepolitikens område ligger väldigt nära varandra. Det gäller t.ex. det
sista som Lennart Rohdin tar upp, om en pappamånad. På den punkten är
vi helt överens. Det är viktigt att vi får en trendförändring när det gäller pap-
pornas möjligheter att vara hemma hos sina barn när de är små.

Däremot förvånar det mig att Lennart Rohdin visar en sådan entusiasm
för vårdnadsbidraget. Det är utan tvivel så - jag har uppfattat det så - att

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

121

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

122

detta är något som Folkpartiet egentligen inte vill, men man har, som man
ju får lov att göra i en koalitionsregering, fått ge efter på den punkten. Med
denna eller vilken annan konstruktion som helst på vårdnadsbidraget kan
man nämligen inte hävda att det skulle öka jämställdheten. Folkpartiet har
fått föreslå pappamånaden för att i någon mån kompensera för de förluster
man gör för jämställdheten genom vårdnadsbidraget.

Som jag tidigare har sagt ökar vårdnadsbidraget heller inte valfriheten.
För de allra flesta med normala inkomster och för alla ensamstående kom-
mer det att innebära att vårdnadsbidraget skall betalas med ökade taxor.

Dessutom, och kanske allra viktigast: Den ekonomiska situationen i det
här landet innebär att vi inte har råd att satsa på en sådan här onödig reform,
som kostar 2 miljarder, när vi samtidigt har ett budgetunderskott på uppe-
mot 200 miljarder.

Anf. 173 LENNART ROHDIN (fp) replik:

Herr talman! Det är en missuppfattning att inte Folkpartiet liberalerna
skulle ha frågan om vårdnadsbidrag i sitt familjepolitiska program sedan åt-
skilliga år tillbaka. Vad det handlar om är att vårdnadsbidrag inte kan vara
den enda formen av familjepolitik. Vad jag försökte säga i mitt anförande
var just att eftersom människor, familjer och barn är olika, passar inte varje
enskilt inslag i familjepolitiken varje individ lika bra.

Vi är för barnomsorg, och vi är för lagstadgad barnomsorgsgaranti, men
detta är inte lösningen för alla, detta ökar inte valfriheten för alla, även om
den ökar valfriheten för väldigt många.

Vi är för föräldraförsäkringen och beklagar att man på grund av det statsfi-
nansiella läget är tvngen att sänka ersättningsnivån. Den är bra, och den
ökar valfriheten för många, men inte för alla.

Vi är för en pappamånad, som jag nämnde i mitt anförande. Men inte hel-
ler den är något som kommer att gälla för exakt alla.

Vi är också för ett vårdnadsbidrag i den form som nu har aviserats, efter-
som också detta passar några.

Det är dessa olika inslag sammantaget som gör att flest människor, flest
familjer och flest föräldrar får möjlighet att välja det som passar dem bäst.
Varje enskilt inslag ökar inte valfriheten för varje enskild individ, men det
är summan som gör att valfriheten ökar för de flesta.

Anf. 174 JAN ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Det är ett understatement att säga att vårdnadsbidraget inte
ökar valfriheten för alla. Man kanske skulle fråga för vilka den ökar valfrihe-
ten. Är det de ensamstående mammorna som kommer att få en ökad valfri-
het på grund av vårdnadsbidraget? Är det de med normala och låga inkoms-
ter som kommer att kunna vara hemma för 2 000 kr i månaden? Kommer
det att vara möjligt? Nej! Skall Lennart Rohdin vara allvarlig så får han lov
att säga att det rör sig om familjer där den ena parten har en väldigt god
inkomst och där man redan i dag har möjlighet att låta den andra parten vara
hemma. Dessa familjer får ett tillskott på 2 000 kr i månaden.

I detta ekonomiska läge frågar jag mig: Är det angeläget att öka valfrihe-
ten för just dessa människor? Det sker faktiskt på de andra människornas

bekostnad. Det är inga pengar som kommer regnande uppifrån. Reformen
måste bekostas.

Om ni hade använt pengarna på något annat, t.ex. givit kommunerna
dessa 2-3 miljarder för att de skulle kunna förbättra veksamheten på dag-
hemmen eller inom barnomsorgen totalt sett, så hade det varit en oerhört
mycket angelägnare reform än att öka valfriheten för den här gruppen, som
redan i dag har en stor valfrihet.

Anf. 175 LENNART ROHDIN (fp) replik:

Herr talman! Jan Andersson vet mycket väl att de inslag i familjepolitiken
som vi haft hittills inte har passat varje familj. När den här regeringen före-
slår en utbyggnad av familjepolitiken så är det för att öka valfriheten för de
människor för vilka den hittillsvarande samlingen av åtgärder inte har passat
särskilt bra.

När Jan Andersson talar om dem som har det bättre eller sämre ställt eko-
nomiskt vet han mycket väl att utnyttjandet av den kommunala barnomsor-
gen är något som framför allt de välbeställda har varit duktiga på.

Jag förstår Jan Anderssons hetta och engagemang. De människor som i
dag inte kan utnyttja exempelvis barnomsorgen och för vilka vårdnadsbidrag
innebär en ökad valfrihet, tillhör i många fall de väljargrupper Jan Anders-
son vänder sig till. Det finns knappast någon fråga där socialdemokraterna,
både bland sina väljargrupper och bland sina egna aktiva, har så många som
har så svårt att förstå socialdemokraternas oförmåga att öka valfriheten för
fler människor.

Slutligen, när det gäller finansieringen: Det är riktigt att också detta kostar
något. Det är en liten del i den samlade familjepolitiken. Det är en investe-
ring i de barn som i dag inte får del av den familjepolitik vi har haft.

Socialdemokraterna är inte speciellt ängsliga för att slänga ut väsentligt
fler miljarder på investeringar i gator och vägar. Det kan finnas anledning
att satsa ett par miljarder även på investeringar i våra barn.

Anf. 176 ROSA ÖSTH (c):

Fru talman! Det brukar ibland sägas att omsorgen och tryggheten för de
äldre är en bra värdemätare på ett lands välfärd. I Sverige har vi en god tradi-
tion att försvara, där vi i stort sett varit överens om att insatserna för de äldre
skall vara högt prioriterade. Jag har inte hört att någon har en annan avsikt
nu heller.

Ändå finns en del faktorer som inger oro. Om de larmrapporter som pre-
senteras i massmedierna skulle spegla den enda och riktiga bilden, då skulle
vi vara verkligt illa ute. Men riktigt så är det inte. Tvärtom står det klart att
sådana rapporter ofta baseras på ett mycket ytligt betraktande och inte ser
problemets kärna. Den slutsats som dras kan i förstone förefalla vällovlig,
men kan, om den leder till beslut, ge helt oönskad effekt. Å andra sidan kan
det ofta betyda att det finns särskild anledning att se över förhållandena. Av
flera skäl tror jag att vi har en sådan situation nu.

Vi har under ett antal år genomfört en rad genomgripande förändringar
på vårdområdet. Alla dessa har inte riktigt hunnit sätta sig än. Jag kan börja
med ÄDEL-reformen som har inneburit en mycket omfattande omställning

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

123

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

124

för både vårdtagare och personal, och som ännu inte är avslutad. Jag skall
inte värdera den, bara konstatera några saker. Det har genom uppföljningar
kunnat klarläggas att rehabiliteringsinsatserna för äldre i många fall hamnat
mellan stolarna, dvs. mellan huvudmännen. Det fanns farhågor för detta re-
dan före reformen. När det nu konstateras är det sagt från regeringen att
detta är en fråga som måste göras upp mellan kommunförbunden. Jag hop-
pas att det skall visa sig vara tillräckligt. För riksdagen som har beslutat att
införa reformen är det utomordentligt viktigt att det mycket snart kan visas
att den här frågan får en bra lösning. Rehabiliteringsinsatserna betyder så
enormt mycket för så många, inte minst när det gäller den vardagliga livsfö-
ringen.

Ett annat ganska självklart konstaterande är att man har en annorlunda
vårdkultur i kommunerna än i landstingen. Det sätter naturligtvis sin prägel
på verksamheten på gott och ont. På sjukhemmet där doktorn tidigare gick
sina regelbundna ronder är det nu den enskilde boende som har att avgöra
om han eller hon skall ta sig till sin husläkare.

Det är naturligtvis nödvändigt att man hittar bra vägar för att nödvändiga
sjukvårdsinsatser inte skall bli eftersatta.

I anslutning till ÄDEL-reformen har det också getts möjligheter till annan
avgiftssättning i de särskilda boendeformerna. Boende på sjukhem har jäm-
ställts med boende på ålderdomshem. Det brukar framhållas som en rättvi-
sereform, och jag håller med om att det tidigare var alltför stora skillnader
mellan avgifterna i de olika formerna. Det var nödvändigt med en föränd-
ring. Men för att förändringen skall kunna bli rättvis är det viktigt att man
går varsamt fram. När vi genom riksdagsbeslutet öppnade möjligheten för
det nya systemet, efterlyste vi från socialutskottet ett förtydligande av boen-
debegreppet. För nog är det en himmelsvid skillnad att bo i ett eget rum på
ett ålderdomshem, helt möblerat med egna möbler, och att bo i en säng på
ett flerbäddsrum på ett sjukhem. Den skillnaden borde avspeglas i avgifts-
sättningen. Det är inte minst en etisk fråga.

I en del fall har man lyckats bra, i andra inte. Den rapport Socialstyrelsen
tagit fram på regeringens uppdrag visar bland andra intressanta uppgifter att
man på någon ort i månadshyra för en säng på ett flerbäddsrum får betala
2 281 kr, sedan tillkommer avgifter för kost och service. Möjlighet till kom-
munalt bostadstillägg finns.

Ser man på andra förändringar på sjukvårdsområdet gäller det också i hög
grad de äldre, därför att sjukvården till mycket stor del består av äldrevård.
Det är ju ganska välkända reformer, som också nämnts här tidigare. Huslä-
karreformen kräver större eller mindre omstruktureringar i organisationen
och är än så länge i sin linda. Den fria etableringen av specialister är en an-
nan. Vi hade tidigare en chefsöverläkarereform, vårdgaranti, handikappre-
formen m.m.

Vi har också två pågående stora utredningar om hälso- och sjukvårdens
organisation och finansiering och omprioriteringar inom sjukvården. Det är
klart att de diskussioner som pågår där och de rapporter som kommer där-
ifrån påverkar alla dem som är knutna till vården. Det gäller politiker och
administratörer, men i allra högsta grad också pesonalen. Det sprids både
oro och förhoppningar, men opåverkad är man inte.

Allt detta förändringsarbete, som i sig kan vara riktigt bra, skall ske i en tid
när det krävs stora besparingar, när kraven på rationalisering och effektivare
verksamhet är ytterst påtagliga, och när de nya modellerna för att åstad-
komma detta är många och ofta skiftande. Kort sagt: någon riktig arbetsro
har man inte på länge haft inom hälso- och sjukvården. Jag tror att det är tid
för det nu.

Men jag vill gå tillbaks till min inledning, till larmrapporterna och till de
ibland förenklade slutsatserna. Det är förmodligen riktigt att det i en del fall
fattas platser inom akutsjukvården, men jag tror inte alls att det är hela san-
ningen. Jag tycker därför att det hedrar sjukvårdsministern att han har beslu-
tat att se över problematiken ur ett bredare perspektiv. Jag hoppas att man
i den översynen beaktar de faktorer som jag har nämnt och som i slutändan
på olika sätt påverkar situationen för den enskilde, för patienten, vars in-
tresse det i själva verket handlar om, och att man inte minst ser till intresset
för den äldre, den ofta försynta patienten som så lätt kommer bort i den mest
uppskruvade debatten.

Anf. 177 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Jag tycker att de frågor Rosa Östh tog upp väl förtjänar en
diskussion. Jag skall bidra med några kommentarer till några av de punkter
hon tog upp.

Vad gäller den översyn regeringen i dag har beslutat om, så kommer den
att handla om flera av de faktorer Rosa Östh tog upp. En av dem handlar
om att Socialstyrelsens utvärdering i höstas pekar på att rehabiliteringsfrå-
gorna inte har funnit sin rätta plats. Det är knappast så att det skulle vara
sämre än före ÄDEL-reformen. Problemet är att det inte har blivit tillräck-
ligt mycket bättre. Framför allt beror det på att huvudmännen inte har klarat
ut respektive ansvarsområden.

Vidare har vi frågan om sjukhemsavgifterna. Jag tycker att det är en för-
ändring i rätt riktning att det blir likartade villkor för de olika boendefor-
merna. Dock finns det anledning att hålla ögonen öppna på flera punkter.
Jag har nämnt i olika sammanhang två punkter som jag tycker är speciellt
viktiga. Den ena är att ta hänsyn vid avgiftssättningen om det finns en maka
eller make kvar i det vanliga boendet. Oftast är det fråga om en äldre kvinna
med låg pension som är kvar medan maken hamnar på sjukhem. Där finns
det på flera ställen exempel på att rimliga hänsyn inte har tagits. Vidare
handlar det om att beakta standardskillnader i boendet. Både propositionen
och utskottet anförde detta.

Tyvärr har en femtedel av landets kommuner - 40-50 kommuner - inte
differentierat sina avgifter. De tar ut samma avgift oavsett om patienten har
en egen bostad eller en säng på ett fyrbäddsrum. Det är förstås oacceptabelt.
Detta kommer att framföras från socialministern i kontakter med Kommun-
förbundet. För min egen del kommer jag att i samband med att jag återkom-
mer till riksdagen om KBT-reglerna för 1995 att föreslå åtgärder som jag tror
kommer att leda till att detta blir avsevärt mer ovanligt.

Anf. 178 ROSA ÖSTH (c) replik:

Fru talman! Jag har ingen anledning att polemisera med sjukvårdsminis-
tern. Jag har förstått att vi är helt överens om att dessa faktorer skall ingå i

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

125

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

den översyn som skall göras. Jag hoppas naturligtvis att boendealternativen
och avgifterna kommer att så småningom hanteras på ett sätt som kan försva-
ras.

Jag kan ge ett exempel. På sjukhemmen finns i dag en avundsjuka hos dem
som inte har tillgång till ett enskilt rum utan ligger kvar på flerbäddsrum. De
har lätt kunnat konstatera att skillnaden i avgift inte alls står i överensstäm-
melse med skillnaden i standard. Den dag det finns en- eller tvåbäddsrum
blir problemet inte så stort. Men det kommer att ta en avsevärd tid innan vi
är där. Fram tills dess är det nödvändigt att göra denna översyn som sjuk-
vårdsministern har initierat. Jag tackar för det.

Anf. 179 JAN ANDERSSON (s) replik:

Fru talman! Jag har bara en kort kommentar. Jag delar den uppfattning
som Rosa Östh har i fråga om avgifterna. Vi var också principiellt för det
förslag som lades fram. Men sedan hade vi vissa farhågor över vad som
kunde hända. Det gällde bl.a. makes problem då den ena parten kommer i
en särskild boendeform och dessutom hyressättningen i flerbäddsrum. Vi
kunde därför inte biträda förslaget.

Tyvärr har vi sett att vi fick rätt i våra farhågor. Rosa Östh var faktiskt
med i den majoritet som drev igenom förslaget.

Anf. 180 ROSA ÖSTH (c) replik:

Fru talman! Jag har inte tagit avstånd från det beslut jag har varit med
om att driva fram. Men vi har alltid intresse av att följa upp beslut fattade i
riksdagen. Det betonar vi ofta. Det gäller också beslut där socialutskottet
har varit enigt. Vi vill naturligtvis se hur det hela kommer att te sig i prakti-
ken.

Sjukvårdsministern och jag har konstaterat att detta är en fråga som kom-
mer att ingå i en översyn som skall göras. Jag kan inte erinra mig att Social-
demokraterna hade något bättre förslag. Jag minns mycket väl den debatten.
Man var överens om att inte behålla den tidigare avgiftssättningen där det
var möjligt att så att säga tjäna och spara pengar på att bo på sjukhem jäm-
fört med t.ex. ett ålderdomshem.

Anf. 181 JAN ANDERSSON (s) replik:

Fru talman! Det är alldeles riktigt att det gamla systemet var ohållbart. Vi
såg också det som skulle kunna hända och som nu har hänt. Det fanns en
utredning som hade lagt fram ett förslag om ett högkostnadsskydd. Det
fanns vidare kritik mot det förslaget. Det rörde både yngre funktionshind-
rade och äldre. Problemet var att det hela gällde grupper som inte hade
samma levnadsvillkor. Det borde ha skapats ett högkostnadsskydd för en-
bart de äldre. Vi ville ha närmare utrett om det var möjligt att få ett bättre
förslag på den punkten. Det var därför vi vid det tillfället motsatte oss att
förslaget skulle genomföras. Det gällde inte frågan om att ta ut hyra på sjuk-
hemmen när de blev en särskild boendeform. Vi tycker fortfarande att det
är riktigt.

126

Anf. 182 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Jag hade tänkt att ställa en fråga till Jan Andersson som han
delvis redan har besvarat. Vad var det socialdemokratiska alternativet?

Vi var överens i samband med ÄDEL-översynen att reglerna borde ha
ändrats redan när ÄDEL-reformen trädde i kraft, dvs. den 1 januari 1992.
Nu blev det inte så. I stället blev det ett ikraftträdande den 1 mars 1993. Om
jag förstod Jan Anderssons senaste svar rätt hade det dröjt ytterligare om
man hade gått på den socialdemokratiska linjen, dvs. en utredning eller nå-
gon form av uppskov.

Oavsett hur det var med detta, låt oss gemensamt se till att det system som
vi alla tre som har deltagit i replikskiftet är för utformas på sådant sätt att
vederbörlig hänsyn tas till maken och att det blir en vettig differentiering på
den här punkten.

Jag vill ge en precisering till Rosa Östh. Den översyn som regeringen har
fattat beslut om i dag handlar mer om vården. Frågan om avgifterna kommer
vi att ta upp i andra och snabbare sammanhang. Jag räknar med att socialmi-
nistern konmmer att diskutera denna fråga redan denna månad med Kom-
munförbundet - på grundval av den goda utredning Socialstyrelsen gjorde i
höstas. Utredningen visar tyvärr att en femtedel av kommunerna inte har
gjort någon differentiering. Därför avser jag att återkomma till riksdagen i
denna fråga redan inom någon månad i samband med regeringens förslag
om KBT-regler för nästa år.

Anf. 183 ROSA ÖSTH (c) replik:

Fru talman! Jag hoppas ändå att resultaten av de olika översynerna kom-
mer att vägas samman. Jag vidhåller att frågorna hör ihop och att de tillsam-
mans bidrar till att skapa den oklara och ibland otillfredsställande situatio-
nen för framför allt de äldre. Jag hoppas att det inte är omöjligt att särskilt
se över avgifterna i sammanhanget.

Anf. 184 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Fru talman! Den senaste tidens larmrapporter om de stora vårdbehov som
trots allt finns på många platser i vårt land visar på att smärtgränsen är nådd
för nedskärningarna inom vården. Det verkar som om man på en del håll
redan har gått alldeles för långt. Vi kristdemokrater har tidigare på olika sätt
varnat för att sparivern kan få som konsekvens att man inte ser verkligheten
och de stora behov som faktiskt finns.

Därför utesluter vi inte att trots de senaste årens trender kan det behövas
fler vårdplatser, då närmast vid medicin- och rehabiliteringsklinikerna, för
att kunna upprätthålla den medicinska vårdnivån för framför allt de akut
sjuka äldre. Det handlar om att ge en bra vård och samtidigt skapa rimliga
förutsättningar för personalen att klara sina viktiga vårduppgifter.

Jag vill i likhet med Rosa Östh rikta ett tack till sjukvårdsministern som
har uppmärksammat dessa frågor och nu på nytt har tagit initiativ till att låta
Socialstyrelsen specialstudera de akuta sjukvårdsproblem som har kommit
fram. Det visar ändå att man tar till sig av rapporternas innehåll.

Med utgångspunkt i den kunskap vi har kan vi se framför oss ett ökat och
delvis förändrat vårdbehov i vårt land. Nya medicinska framsteg kommer att

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

127

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

128

uppfylla vissa av dessa behov men också faktiskt skapa nya behov. Dessutom
går det inte att trolla bort siffror och dölja att antalet äldre blir allt fler under
90-talet.

Vårt ansvar att ge en god hälso- och sjukvård på lika villkor till alla oavsett
ålder är en av grundpelarna i den svenska välfärden. Därför måste vi vara
medvetna om vilka resurser vården kommer att kräva när vi vill bibehålla,
och helst höja, den kvalitet som vi har i dag.

Fru talman! Det är naturligt att vi som har ett politiskt ansvar skall vara
med och utveckla och förändra verksamheten. Detta är oerhört viktigt. Men
ibland tenderar det att bli enbart trender när man skall göra neddragningar
och förändra. Samtidigt som vi är medvetna om att arbetsbördan mellan
olika enheter i vården fortfarande är mycket varierande gäller det att beakta
sidoeffekter när man gör förändringar.

Trots allt måste på vissa håll en utjämning ske genom omorganisation. Att
bryta revirgränser mellan enheter och personalgrupper, inte minst under
jourtid, är nödvändigt för att resurserna skall räcka till de akuta vårdbeho-
ven. Vid sjukhem, ålderdomshem och servicehus bör det dessutom finnas
kontrakterade läkare med övergripande ansvar samt god sjukvårdskompe-
tens bland övrig personal för att upprätthålla en hög vårdkvalitet och trygg-
het för de äldre.

Vården är en hjärtefråga för oss. Det handlar i grunden om människo-
värde, respekt för livet och solidaritet med de svaga. Sjukvården skapar en
ovärderlig trygghet i välfärden. Det är därför vi har förståelse för den upp-
rördhet som många ger uttryck för när förslag om nedskärningar inom vår-
den redovisas. Vi är medvetna om att landets ekonomiska situation är be-
kymmersam. Det måste vi ta ansvar för. Låt oss komma ihåg att även i ett
svårt ekonomiskt läge finns det pengar, men det gäller att prioritera. Det,
fru talman, tror jag blir en av det sena 1990-talets allra största frågor.

Till sist ett par ord när det gäller vårdnadsbidrag. Det är näst intill omöjligt
att förklara det faktiska läget i fråga om vårdnadsbidraget för socialdemo-
kraterna när de inte lyssnar på sakskäl. Vi har upprepade gånger sagt att
ingen kommer att få det sämre; alla kommer att få en ökad valfrihet. Jag
hoppas att - nu när vi har inlett det familjeår som FN har utlyst - Social-
demokraterna äntligen kan myndigförklara svenska familjer. I Socialdemo-
kraternas Sverige är de omyndiga. De kan inte fatta beslut själva, de kan
inte välja och de kan inte ta egna initiativ. Det är orättfärdigt. Jag hoppas
och tror att Socialdemokraterna skall bättra sig på den punkten. Svenska fa-
miljer behöver få en ökad status. Ett vårdnadsbidrag är ett sätt att visa att
man vill uppvärdera föräldra- och familjerollen.

Anf. 185 JAN ANDERSSON (s) replik:

Fru talman! När jag har rest med socialutskottet under de sex år jag har
suttit i riksdagen är det ett område som man nästan undantagslöst prisat oss
för ute i världen, och det är den svenska familjepolitiken. Den står fortfa-
rande i särklass när vi jämför oss med andra länder.

Vårdnadsbidraget är en ny idé som ännu inte genomförts, tack och lov, och
förhoppningsvis inte heller kommer att genomföras. Det kommer att minska
jämställdheten och det kommer inte att öka valfriheten för dem som skulle

behöva en ökad valfrihet, nämligen ensamstående mödrar och människor
med låga inkomster. De kommer att få betala för detta i form av höjda dag-
hemsavgifter. De kommer naturligtvis också att få vara med och finansiera
de två tre miljarder som ligger inbakade i budgetunderskottet. Det kommer
de inte undan.

Det brukar sägas om oss politiker att vi har långt mellan ord och handling,
dvs. mellan det vi säger och det vi gör. Jag delar inte den uppfattningen i
allmänhet. Men om man lyssnade på kds i valrörelsen när det gällde frågan
om vården och omsorgen om de äldre och ser på den verklighet som inträdde
när kds fick ansvaret i landsting och kommuner runt om i landet och i riksdag
och regering, finns det en avsevärd klyfta. Den måste Chatrine Pålsson vara
medveten om. Jerzy Einhorn är medveten om den och tar konsekvenserna.
Det borde andra kristdemokrater också göra. Sannolikt är det så att det för-
troende kds en gång hade, framför allt för sin äldreomsorgspolitik, faller nu.
Därmed faller också opinionssiffrorna för kds.

Anf. 186 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:

Fru talman! Det är helt riktigt som Jan Andersson säger, att Sverige har
varit känt för att ha en god barnomsorg. Men vad vi har sett under åren,
och inte minst de senaste åren, är att SIFO-undersökningar bland svenska
föräldrar visar att man i hög grad vill ha ett vårdnadsbidrag. Det gäller unga
familjer. Jag vill därför fråga Jan Andersson om han menar att dessa familjer
inte är kompetenta att bedöma hur man vill ha det. Det är ju det man under-
känner.

Detta handlar inte om jämställdhet, Jan Andersson. Det handlar om att
man får ett erkännande att en familj är kompetent att bedöma hur man vill
ordna sin barnomsorg och att man i någon mån får valfrihet att göra det.
Jämställdhet för kvinnor är inte en socialdemokratisk tvångströja utan en
frihet i familjen. När det gäller sjukvården och resurserna beklagar jag - det
har jag gjort offentligt många gånger - att Socialdemokraterna smiter från
sitt ansvar att delta i den parlamentariska grupp som tillsatts för att utreda
sjukvårdens organisation och finansiering, nämligen HSU2000. Jag beklagar
att Socialdemokraterna smiter från det ansvaret.

När det gäller Jerzy Einhorn, mig och övriga kristdemokrater vill jag säga
att om Jan Andersson och hans parti får välja vill de inte ha några kristdemo-
krater här i riksdagen. Som väl är är det inte de som bestämmer det.

Anf. 187 JAN ANDERSSON (s) replik:

Fru talman! Jag sade bara att Jerzy Einhorn har upptäckt den skillnad som
fanns mellan ord och handling hos kristdemokraterna. Jag tror att flera mär-
ker det. Det kommer kds säkert att få känna av.

När det gäller frågan om vårdnadsbidrag och valfrihet undrar jag hur
många ensamstående kvinnor som kan få den valfrihet som Chatrine Pålsson
talar om, att i större utsträckning vara hemma hos sina barn för 2 000 kronor
i månaden. Vilka familjer med normala inkomster kan göra det valet? De
får betala de pengarna i ökade dagisavgifter, i all offentligt finansierad barn-
omsorg. Dessutom får de vara med och betala de två tre miljarder som inte

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

129

9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 58

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

130

är finansierade. De måste ju också betalas. Det tror jag att Chatrine Pålsson
är medveten om.

Valfriheten gäller de familjer där ena parten har en hög lön och den andra
parten har möjlighet att vara hemma för en så låg summa som 2 000 kronor
i månaden. Det rör sig inte om särskilt många familjer. Det rör sig om välbe-
ställda familjer. Är det dem som vi skall använda två tre miljarder på? Nej,
vi socialdemokrater förordar en helt annan fördelning. Det är helt andra fa-
miljer vi borde öka valfriheten för.

Anf. 188 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:

Fru talman! Jan Andersson säger att folk märker hur kds har agerat. Jag
vill säga att hela Sverige har märkt hur Socialdemokraterna har misskött
ekonomin. Den nya regeringen fick ta över ett konkursbo. Av det skälet
borde man vara litet mera ödmjuk, i stället för att slänga ur sig sådana här
påståenden.

När det gäller vårdnadsbidrag noterar jag med stor glädje att Jan Anders-
son egentligen vill ha ett högre vårdnadsbidrag. På den punkten är vi över-
ens. Det här är så viktigt att vi kristdemokrater också skulle vilja ha det, men
vi har insett den ekonomiska verkligheten och har sett detta som ett sätt att
börja.

Om Jan Andersson studerar det senaste förslaget till vårdnadsbidrag skall
han se att barnomsorgskostnaderna inte kommer att öka. Det här förslaget
innebär att den som har barnomsorg på heltid i en kommun inte får något
vårdnadsbidrag, just för att byråkratin inte skall öka och för att människor
skall få ökad valfrihet. Jag hoppas att Jan Andersson till nästa debatt om
vårdnadsbidrag här i kammaren har studerat förslaget litet bättre.

Anf. 189 LUSA RULANDER (kds):

Fru talman! Till den tidigare socialdemokratiske talaren vill jag säga att
jag fick lära mig i skolan att 2 000 kr är mer än 0 kr. Därmed lämnar jag den
debatten.

Det bekymrar oss kristdemokrater att barn till missbrukande föräldrar
inte får den uppmärksamhet de behöver. De får inte den trygghet och den
omsorg som de som barn är berättigade till. Den omsorg som deras föräldrar
inte förmår ge dem har samhället en medmänsklig och obligatorisk skyldig-
het att bidra till. I dag sker det i viss mån genom olika stödinsatser, varav jag
vill lyfta fram familjevården.

Först vill jag givetvis säga att de bästa insatserna alltid är de förebyggande.
Målet måste vara att barn skall kunna växa upp tillsammans med sina egna
föräldrar, vilket innebär att allt tänkbart stöd skall ges till föräldrarna redan
från början. En av stödåtgärderna, bortsett från missbruksvård m.m., är fa-
miljerådgivning.

När alla andra insatser i form av stöd och kontakter, ”hemma-hos-are” och
annat har prövats, måste barnet ändå ibland lyftas ur sin biologiska familj
för att dels garanteras säkerhet, dels få förbättrade förutsättningar för sin
utveckling. Separationen frän föräldrarna är en svår upplevelse för barnet
men även för de biologiska föräldrarna, som ofta känner sig misslyckade och
missförstådda. Fosterföräldrarnas möte med det besvikna barnet kräver

kompetens utöver vanligt föräldraskap för att barnet verkligen skall få den
förbättring som avsågs i och med socialnämndens ingripande.

Dessa processer kan vara svåra att hantera, och ibland misslyckas vården
på grund av bristande utbildning och handledning. De ”värstingar” som
ibland omnämns bland samhällsplacerade barn emanerar ofta ur många och
misslyckade omplaceringar. Dessa misslyckanden innebär att kriminalitet
och missbruk i vuxenlivet kan bli följden för dessa barn.

I denna föränderliga tillvaro med ökad problematik ökar trycket på famil-
jehemmen, oavsett om de arbetar traditionellt eller på heltid i HVB-form
av något slag. HVB står för Hem för vård och boende, och det är en mer
professionell form av fosterbarnsvård. Förväntningarna på vad familjehem-
men skall göra och klara av varierar. Målet med placeringarna förändras
mellan olika placeringar och under placeringarnas gång.

Att spela ut omgivningen är ett vanligt sätt att agera på för ungdomar som
mår dåligt. Man får uppmärksamhet och utlopp för besvikelser och oförrät-
ter. Tidigare övergrepp eller försummelser projiceras på nya objekt, vilket
är viktigt och många gånger en nödvändig process för barnets rehabilitering.
Den eller de som skall hantera dessa utspel förutom familjehemmen är polis,
åklagare och längre fram advokater, som många gånger saknar erfarenhet
av den sociala situationen för de barn och ungdomar vars problematik de
dyker rätt in i. Dessa kräver förutom utbildning ett väl fungerande teamar-
bete från alla inblandade.

Det intressanta som har hänt under denna regerings mandatperiod är det
uppdrag som regeringen gav Socialstyrelsen förra året. Uppdraget innebär
att de av Riksdagens revisorer påtalade bristerna inom familjevården skall
åtgärdas. I förstone uppfattades regeringsuppdraget som en insiktsfull och
statushöjande åtgärd från regeringen. Det är det också. Men det visar sig att
inga pengar har avsatts i propositionen för att man skall kunna utföra detta
uppdrag på ett verkningsfullt sätt. Socialstyrelsen förväntas i stället använda
befintliga resurser och personal.

Antalet barn som placeras via samhällets försorg är i dag 12 000. Om man
jämför de insatser som sker med kontaktperson och kontaktfamilj visar stati-
stik att 3 950 barn och ungdomar hade kontaktperson år 1982, medan mot-
svarande antal var 11 450 år 1992. Detta kan alltså innebära att vi står inför
ett massivt behov av insatser för att dels förebygga antalet placeringar effek-
tivare, dels förbereda och utbilda fler familjehem.

De flesta människor är beroende av en fast, förutsägbar inkomst för att
klara sina kostnader. Många familjer drar sig för att engagera sig, eftersom
osäkerheten om placeringens varaktighet är så stor. Varje kvadratmeter
boyta, även endast sporadiskt utnyttjad, kostar stora summor i dag. När bar-
net inte längre behöver bo kvar hos sin fosterfamilj får det inte innebära att
familjehemmet hamnar i ekonomiskt kaos. Hitintills har familjehemsföräld-
rar inte tillåtits ansluta sig till a-kassan, och de som ändå betalar in i god tro
erhåller ingen ersättning. Jag utgår från att detta kommer att ha åtgärdats
när Arbetsrättskommittén har fastställt sitt regelverk för a-kasseersättning.

Ytterligare ett problem är beräkningen av sjukpenninggrundande in-
komst. Det råder i dag stora olikheter mellan försäkringskassornas bedöm-
ning av hur beräkning och utbetalning bör ske. För att kunna hålla god kvali-

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Välfärdspolitik

131

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

tet i familjehemmen måste kontinuitet eftersträvas. Detta förutsätter att en
viss ekonomisk bastrygghet införs för samtliga former av familjevård.

Fru talman! I relation till institutionsvården är familjehemsvården den i
särklass billigaste och mest hemlika vårdformen. För att bibehålla dessa små
nära gemenskaper är det angeläget att familjehemmen kommer i åtnjutande
av de trygghetssystem som andra yrkesgrupper åtnjuter. Jag räknar med att
denna regering kommer att åtgärda bristerna.

Utbildnings- och kulturpolitik

Anf. 190 LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Livslångt lärande är ett begrepp som under återstoden av
detta sekel måste få en reell betydelse i vårt samhälle.

Inom snart sagt varje område inom arbetslivet krävs mer av kunnande,
eget ansvarstagande och kompetens. Det räcker inte att klara detta med allt-
mer välutbildade ungdomar. Det årliga tillskottet av ungdomar till arbets-
marknaden är mindre än 3 %. Det kompetenslyft som är nödvändigt måste
därför bygga på de vuxna, på dem som redan ingår i arbetskraften.

Genom projektet Agenda 2000 har regeringen engagerat sig för forskning
och för den akademiska utbildningen, vilket i sig är vällovligt. Dess värre
har engagemanget inte varit lika stort inför behovet av ett brett program för
kompetensutveckling och vuxenutbildning. Tvärtom har de borgerliga parti-
erna årligen skurit ned resurserna för den samhällsfinansierade vuxenutbild-
ningen samtidigt som arbetsgivarna minskat resurserna för personalutbild-
ning. Också arbetsmarknadsutbildningen har hållits tillbaka. Sänkta bidrag
för utbildning gör det dessutom direkt olönsamt för många vuxna att delta i
utbildning i stället för att passivt lyfta arbetslöshetsunderstöd.

Vi socialdemokrater kräver att regeringen med alla sina utredningsresur-
ser sätter i gång arbetet med ett nationellt kompetensutvecklingslyft på bred
front. Jag kan rekommendera den omfattande motion som vi har utarbetat
i frågan.

Livslångt lärande som utbildningsstrategi kräver inte bara mycket omfat-
tande utbildningsresurser för vuxna, lärande arbetsplatser och ett arbetsliv
som stimulerar och tar vara på de anställdas kunnande och kompetens. Det
kräver också att skolan utformas i enlighet med detta.

Det mest betydelsefulla skolan kan ge sina elever, sett i det perspektivet,
är en lust att lära och en självtillit. Eleverna skall känna att de kan och att
de växer med kunskap.

Dess värre måste man konstatera att alltför många lämnar skolan med en
helt annan insikt. De känner sig misslyckade. De har knäckt självförtroende,
och de har fått en negativ syn på studier och lärande.

Vilka möjligheter har då dagens och morgondagens skola att rätta till
dessa brister? Dess värre finns det i dag tydliga bevis ute i skolorna på att
den borgerliga skolpolitiken leder helt fel.

Klasserna blir större. Halvklasstimmarna blir färre. Extrastödet till elever
med särskilda behov minskar kraftigt. Speciallärarinsatserna krymper. Elev-

132

vården urholkas. Skolan är återigen på väg att teoretiseras. Det är mer av
betyg och prov.

De försämringar som vi nu bevittnar i de svenska skolorna sker under pa-
rollen: Vi skall skapa Europas bästa skola. Mer rättmätigt borde regerings-
partierna erkänna: Vi håller på att försämra ett av världens bästa skolsystem.

Lärarnas möjlighet att göra ett gott jobb urholkas. Allt fler barn far illa.
De moderata ministrarna på detta område lutar sig lugnt tillbaka och sveper
in sig i ett skyddande täcke av vackra slagord om kunskapens betydelse.
Ökad segregation och urholkad kvalitet skyller man på kommunerna, som
är huvudmän.

Regeringen drar sig inte ens för att rikta en direkt besparing på 120 miljo-
ner mot skolan och mot en av de mest utsatta grupperna, nämligen invand-
rarbarnen. Att Folkpartiet, Centern och kds är med på att ge denna signal
till kommunerna - helt i Ny demokratis anda - är beklämmande.

Alla dessa tendenser leder till att många barn inte får den utbildning som
de har rätt till. Den goda grund för ett livslångt lärande som skolan skulle
ge raseras.

Det är hög tid att erkänna att den politik som nu förs leder fel.

Fru talman! Vi socialdemokrater kräver en annan politik.

För det första måste resurserna fördelas efter hur behoven skiftar mellan
skolor och elever. Alla måste inse att elever är olika. De behöver olika
mycket hjälp och stöd. Skolpengssystemet blir orättvist för elever med extra
behov av stöd och bör därför avskaffas.

För det andra måste det bli ett slut på att man överkompenserar flertalet
privata skolor.

För det tredje borde nedslitna skolor rustas upp nu när så många bygg-
nadsarbetare går arbetslösa. Många skolor utgör inte bara är en dålig arbets-
miljö. De försvårar också skolgången för handikappade elever.

För det fjärde borde riksdagen ta chansen att under våren rätta till flera
olyckliga läroplansbeslut, innan den nya läroplanen träder i kraft. På så sätt
skulle läroplanen kunna vila på en mer stabil parlamentarisk grund, vilket
skapar större arbetsro i skolan.

För det femte måste det beslutade betygssystemet för grundskolan, som
öppnar för betyg redan i årskurs ett, rivas upp.

För det sjätte måste förändringarna i gymnasieskolan följas mycket upp-
märksamt. Den centralt påbjudna starten av kursutformning i hela gymna-
sieskolan riskerar att leda till stora problem. Redan 1991 års reform, med en
gymnasieskola uppbyggd på treåriga program, ställer mycket stora krav, inte
minst vad gäller den ökade andelen allmänna ämnen som nu finns också i de
yrkesinriktade programmen. Det krävs ett utvecklingsarbete ute i skolorna
och en öppenhet hos oss politiker inför hur denna svåra fråga skall lösas.

För det sjunde bör antalet platser i praktiskt taget alla utbildningar öka så
långt det är möjligt.

För det åttonde vill vi socialdemokrater att varje elev - barn, ungdomar
och vuxna - skall få möta skolan utifrån sina förutsättningar för att möjlig-
göra en personlig utveckling och kunskapstillväxt.

Det viktigaste är att utbildning skall understödja tilltron till den egna för-
mågan att lära, i ett perspektiv av livslångt lärande.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

133

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Anf. 191 BJÖRN SAMUELSON (v):

Fru talman! Jag vill först helt parentetiskt säga att 2 000 kr kan vara

mindre än 0 kr. Det kan vara en skuld.

A llmänpolitisk
debatt

Fru talman! Jag vill sätta en snigel på regeringens öga, eftersom den tillå-
ter en ökande segregation i den svenska skolan.

Utbildnings-
och kulturpolitik

Vi i Vänsterpartiet lägger i våra motioner till riksdagen fram en rad olika
förslag för att söka skapa den goda skolan. Den goda skolan präglas av sam-
arbete, trygghet och tolerans. Det är en skola som i sig har en så god kvalitet
att barn och föräldrar kan känna sig trygga. Det är en skola där lärare och
annan personal i samverkan utvecklar och tar till vara olika erfarenheter som
de har fått under åren. Det är också en skola där ifrågasättande är ett natur-
ligt och välkommet inslag i den dagliga verksamheten - allt i akt och mening
att söka utveckla det dagliga arbetet i skolan.

I denna skola behöver man inte hålla tillbaka ett kritiskt granskande för
att man riskerar att få sämre betyg. Ej heller behöver med nödvändighet den
moraliska debatten föras och de existentiella frågorna ställas utifrån en defi-
nierad kristen etik. Debatten och frågorna skall få finnas bara för att de
finns.

Vi vill skapa en grund för en god skola över hela landet. Vi tror att samar-
bete ger ett bättre resultat för barnen i skolan än konkurrensen.

I våra motioner till riksdagen lägger vi fram förslag som syftar till att också
låta utbildningspolitiken bli ett instrument för en rättvis fördelningspolitik.
Vi vill återupprätta det politiska samtalet för en utvecklande skolpolitik. Ett
reformprogram för skolan under 1990-talet och 2000-talet som vilar på en
betryggande politisk majoritet måste läggas fram.

Som utgångspunkter för en sådan politik bör vissa villkor ställas. Hit hör
enligt vår mening att det skall bli:

- en skola som inte slår ut elever genom detaljerad betygsstyrning och kon-
kurrenshets,

- en begränsning av klasstorleken till förslagsvis 25 elever,

- ett omfattande program för reparation, om- och tillbyggnad av skolans
lokaler, så att det blir en god arbetsmiljö förvåra unga människor,

- en god och jämn utrustningsstandard som sörjer för en så god undervis-
ningssituation som möjligt,

- ett framarbetande av ett samlat förslag med konkreta åtgärder för att
bryta den sociala snedrekryteringen till högre studier,

- en successiv utbyggnad av vuxenutbildningen så att det, för de vuxna som
så önskar, på sikt är möjligt att skaffa sig en gymnasiekompetens - då kan
de också hjälpa sina barn med hemarbetet på ett annat sätt och

- ett omedelbart stopp av uppsägningar av nu anställda lärare. Deras kom-
petens kan i stället användas till en tillfällig förstärkning.

Vi måste stoppa förslaget om nedskärningar i hemspråksundervisningen.
Det är inte klokt att man skär ned i tider då vi behöver mer språkkunskap.

Vi måste få ett stopp på den privatiseringsiver som den nu förda politiken
leder till också inom skolans område. Vi måste sluta att acceptera avgifter
inom ungdomsskolan. Den skall vara fri.

134

Vi vill återinföra stimulansbidrag för kultur i skolan. Det är en verksamhet

som har kommit på skam under de senare åren. Vi vill ha en skola med skö-
terskor, psykologer, syo-konsulenter och kuratorer.

Detta är några av de utgångsvillkor som vi tror att det skulle gå att reso-
nera sig samman om. Vi tror också att det finns ett brett folkligt stöd för de
särskilda insatserna för en god skola åt våra barn. Vi är övertygade om att
vanliga människor också är beredda att axla ett ekonomiskt ansvar för att
barnen skall få en bra skolgång.

Finns det regeringspartier som är beredda att medverka till att det blir en
stabil politisk majoritet för en kvalitets- och likvärdighetsreformering av
skolan? Det har funnits förut, och det borde finnas nu. Fru talman! I så fall
kan jag tänka mig att ta bort snigeln från just deras öga.

Anf. 192 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Regeringens ambitioner är höga när det gäller utbildningspo-
litiken. Lena Hjelm-Wallén berörde det delvis genom att nämna arbetet med
Agenda 2000 i sin inledning och genom att ta upp frågan om livslångt lärande
och återkommande utbildning. Det är väl riktigt att vi på många sätt har
prioriterat barn- och ungdomsutbildningen. Samtidigt vill jag nog påstå att
det är nödvändigt att lägga en god grund för att åstadkomma ett livslångt
lärande. Jag tror därför att man oavsett prioriteringarna ändock kan säga att
vi har samma uppfattning i den här delen, nämligen att människor i högre
utsträckning än hittills måste komma tillbaka till utbildning. Under våren
återkommer vi med förslag och idéer om hur projektet Agenda 2000 skall
följas upp. Man har haft en rad seminarier, hearingar m.m. för att få ett un-
derlag och en bred diskussion om de nya krav som ställs på utbildningen.

Regeringen har genomfört en rad betydelsefulla förändringar i syfte att
tydliggöra skolans uppgifter och stimulera till en utveckling av verksamhe-
ten. Det har gjorts i snabb takt. Skälen är uppenbara. Den snabba kunskaps-
utvecklingen, samhällets komplexitet och internationaliseringen är några
faktorer som ställer högre krav på medborgarnas kunskap och kompetens.
Vi har inte minst genom friskolereformen och besluten om nya läroplaner
och betyg lagt grunden för en skola med valfrihet, mångfald och kvalitet. Låt
mig säga att det handlar om att lägga grunden för utveckling och förnyelse.
Mycket återstår att göra för att fullfölja det arbetet.

Lena Hjelm-Wallén hade ett brett perspektiv i sitt anförande. Det förvå-
nade mig något. I den allmänna debatten inriktar nämligen socialdemokra-
terna all sin kraft och kritik på de fristående skolorna. Man går ut med mer
eller mindre regelrätta förtalskampanjer och misstänkliggöranden. Alla pro-
blem har helt plötsligt blivit friskolereformens fel. Syftet är naturligtvis att
misskreditera hela idén bakom den politiken.

Låt mig säga att jag gärna tar den debatten. Jag är beredd att försvara idén
om att alla, inte bara några, skall kunna välja skola. Det ligger något mycket
klokt i att skolornas kvalitet och inte deras huvudman skall vara avgörande
för rätten till ekonomiskt stöd.

Under de senaste två åren har antalet friskolor mer än fördubblats. I dag
finns det nästan 230 godkända friskolor i Sverige. Det finns minst en friskola
i varje län, och det är en positiv utveckling. Ökningen visar dessutom att det
finns många, många som har idéer, initiativförmåga och engagemang som

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

135

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

136

skolan kan tillgodogöra sig. De behövs för att skolväsendet skall kunna ut-
vecklas.

Man skall inte heller glömma att en av de viktigaste effekterna av refor-
men och av rätten att välja är att landets kommunala skolor - de flesta sko-
lorna är kommunala - börjat se om sina hus. Man informerar aktivt allmän-
heten om sin kompetens att ge barn med de mest skiftande behov en god
utbildning. Det här borde ha gjorts tidigare, men nu blir det äntligen gjort.

Vi är inte emot fristående skolor, säger Socialdemokraterna nu. Man säger
också att dessa skolor skall få finnas också i framtiden om Socialdemokra-
terna skulle vinna valet. För egen del kan jag bara konstatera att historien
inte talar för att det skall bli så. Under det halvsekel då Socialdemokraterna
styrde skolpolitiken var idéerna om valfrihet och friskolor något som man
helst inte tog tag i.

Friskolor lades ned och kommunaliserades. De nya friskolorna var ytterst
få om ens några. Från början av 1930-talet och fram till år 1976 när de bor-
gerliga partierna övertog regeringsansvaret startade nio fristående skolor -
en skola vart femte år. Under Olof Palmes tid som utbildningsminister star-
tade inte en enda fristående skola. Under Ingvar Carlssons fyra år i Utbild-
ningsdepartementet startade två nya fristående skolor. Under december må-
nad förra året godkändes tre gånger så många friskolor som Socialdemokra-
terna åstadkom under 44 år vid makten. Jag vill hävda att behovet var stort
redan tidigare.

Det är inte svårt att förstå alla dem som nu uttrycker djup oro över vad
som skulle hända om Socialdemokraterna skulle återkomma i regeringsställ-
ning. Ränderna sitter djupt. Den allmänna omprövning och förnyelse som
man pratade så mycket om efter valförlusten 1991 har inte omsatts i hand-
ling. Vilka garantier kan man nu ge dem som har byggt upp en fungerande
undervisning, som trivs med sin friskola och som lägger ned mycket engage-
mang och arbete på sina barns uppväxt och skolgång? Kan man lova att de
här skolorna inte skall behöva slå igen sina portar om Socialdemokraterna
skulle vinna valet?

De besked som har kommit hittills är mycket motstridiga. För varje gång
man har lagt fram en partimotion här i kammaren har man bytt fot. Nu
tycker jag att det böljar bli dags att ge ett konkret besked till väljarna.

Socialdemokraterna påstår också att rätten att välja skola skapar segrega-
tion. Det är ett av de huvudargument som återkommer i debatten. Ett exem-
pel på det är att den socialdemokratiska ledamoten Marianne Carlström har
skrivit en motion om skolpengen m.m. Hon börjar sin motion med att skriva
att segregeringen ökar i hela landet och av kända orsaker går det fortare i
storstadsområdena. Vilket underlag har hon för ett sådant påstående? Inte
ens i Stockholms stad - där valmöjligheten har utnyttjats som mest och där
antalet friskolor är som störst - finns det i dag någon statistik som ger ett
tillräckligt underlag för att man skall kunna bedöma effekterna av refor-
merna. Jag vet det, eftersom jag har sökt efter material. Det är naturligtvis
intressant och viktigt för oss att följa vad som händer med anledning av re-
formen. Om det skulle visa sig vara så som Marianne Carlström säger, måste
vi naturligtvis fundera över vad det beror på och vad vi skall göra för att det
inte skall vara på det sättet.

Motionen handlar om friskolor och skolpeng, främst i Göteborg. Som
vanligt i alla sammanhang låter man antyda att friskolorna bara är till för
barn till rika och välutbildade föräldrar. Men så är det inte. Om ni social-
demokrater skulle göra några besök i verklighetens friskolor, skulle ni
snabbt upptäcka att eleverna utgörs av barn som kommer från de mest skilda
omständigheter och med skilda ursprung. Vissa friskolor är helt inriktade på
att arbeta med barn som har särskilda behov. Vad Socialdemokraterna måste
mena när de talar om segregation i det här sammanhanget är de förhållanden
som rådde när de styrde skolpolitiken. Då var friskolor knappast ett alterna-
tiv för några andra barn än de som hade föräldrar som hade råd med dyra
avgifter eller som hade mycket tid att lägga ned på att bidra till skolans verk-
samhet. Jag vill påstå att regeringens valfrihetsreformer har minskat den risk
för ökad segregation som fanns tidigare.

I kampanjen sprids också budskapet att friskolorna startar på bekostnad
av de kommunala skolorna. I någon mening är det sant. När vi låter eleverna
och familjerna välja skola så kommer vissa skolor att överges och andra att
få nya elever. Det är dock själva poängen att elevers och föräldrars synpunk-
ter skall vara viktiga. Ingen skall vara låst vid en skola som misslyckas med
att svara upp mot de höga krav på utbildningen som var och en har rätt att
ställa. Det skall vara möjligt för flera elever att välja en skola där de trivs
och där de kan bli till freds och få det stöd de behöver för sin personliga
utveckling.

I ett inledningsskede innebär reformen självfallet också budgetkonse-
kvenser för de offentliga skolorna. Jag vill dock understryka att den bärande
principen för de nya bidragsreglerna är att de skall vara likvärdiga för skolor
med olika huvudmän. Jag är inte tvärsäker på att vi har kommit dithän än,
men idén har ändå lagts fram. Det är det som gäller i reformen.

Samtidigt kan vi konstatera att fristående skolor drivs till en väsentligt
lägre kostnad än de kommunala skolorna. Statistiken för 1992 visar att kom-
munala skolor är nästan 30 % dyrare än fristående skolor. En elev i en fris-
kola är i genomsnitt 10 000 kr billigare än en elev i en kommunal skola, trots
att åtagandena i princip är desamma. Det har två orsaker.

Det handlar om själva undervisningskostnaderna, som är drygt 37 %
högre i kommunala skolor. Det handlar också om lokalkostnaderna. De är
56 % högre i de offentliga skolorna. I dessa besparingstider borde vi i alla
fall fråga oss varför det är så här. Hur kan det komma sig att fristående skolor
är så mycket billigare i drift än kommunala skolor? Samtidigt kan vi konsta-
tera att kvaliteten i de flesta friskolor knappast är sämre än den man möter
på andra håll.

Ni socialdemokrater bryr er inte om dessa frågor. Ni vill inte konstruktivt
diskutera hur skolan skall kunna klara av besparingar utan att det drabbar
undervisningens innehåll. Ni bidrar inte med idéer om hur undervisningen
skall kunna utvecklas utan att det nödvändigtvis krävs ökade ekonomiska
resurser. I stället ställer ni er i klagokön som säger att varje besparing och
varje förändring är liktydig med en rasering och ett slag mot våra barns upp-
växt och utbildning.

Skolan har under de senaste 150 åren ständigt tilldelats mera skattepengar.
Trots att vi har en kostnadskurva som år efter år fram till början av 90-talet

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

137

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

138

har pekat uppåt, får de besparingar som vi nu har sett de senaste åren stund-
tals mycket allvarliga effekter. Det är oroande. Därför skulle vi behöva en
konstruktiv diskussion om hur vi på bästa sätt skall klara våra höga ambitio-
ner när det gäller skolan inom de ramar som är samhällsekonomiskt nödvän-
diga.

Många kommuner har valt att införa skolpeng för att stimulera skolorna att
bli mer lyhörda för elevers och föräldrars önskemål. Man prövar olika sy-
stem för skolpengen och även andra resursfördelningssystem. Socialdemo-
kraterna är, om jag har förstått det rätt, emot allt detta och emot ompröv-
ningar. Jag tror att sådant är alldeles nödvändigt.

Det finns många saker som man kan diskutera vidare, men andra från ma-
joriteten kommer att ta upp sådana frågor som jag inte har berört i det här
inlägget.

Anf. 193 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Fru talman! Beatrice Ask kommenterade livslångt lärande och bekräftade
med sin kommentar att regeringen nedprioriterar vuxenundervisningen. Det
vet vi ju också alla.

Hon höll vidare ett lovtal till de privata skolorna. Ju flera privata skolor,
desto bättre, dvs. ju större etableringsfriheten i utbildningsbranschen är,
desto bättre blir det. Jag tror inte att det är så.

Privata skolor kan vara bra eller dåliga, och de skall naturligtvis få finnas
också om Socialdemokraterna har regeringsmakten, men man skall inte sti-
mulera bildandet av sådana genom överkompenserande bidrag, vilket sker
i dag.

Mitt huvudintresse som utbildningspolitiker är naturligen den allmänna
grundskolan, där 97 % av eleverna går. Beatrice Ask säger att hon lägger en
grund för en bättre skola. Men medan hon bedriver detta grundläggningsar-
bete bortser hon tydligen helt och hållet från hur dagens verklighet i skolan
ser ut.

Det skolbygge som var känt ute i världen för att vara mycket bra och för
att leda långt mot jämlikhet håller nu på att helt raseras. Marianne Carl-
ström, som tagit upp detta, kommer från Göteborg, där det är mycket tydligt
hur segregationen slår hårt.

Anf. 194 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Låt mig först säga till Lena Hjelm-Wallén att vi kan vara över-
ens om att det viktigaste är att hålla kontakt med verkligheten i vårt arbete.
Det är inte så att verkligheten håller på att rasera vår politik. Tvärtom försö-
ker vi skapa ett utrymme för människorna att lokalt, i kommunerna och i
skolorna, själva fatta kloka beslut. Man har under lång tid varit styrd av cen-
trala beslut, och det har inte varit bra.

Lena Hjelm-Wallén påstår också att jag nu har erkänt att regeringen ned-
prioriterar vuxenundervisningen. Om jag skulle vara elak kunna jag säga att
Socialdemokraterna struntar i barns och ungdomars utbildning, men det tän-
ker jag inte vara. Vad jag har försökt säga är att vi i vårt arbete har sett det
som oerhört väsentligt att den kommunala vuxenutbildningen och annan
vuxenutbildning inte skall behöva ägna sig åt att reparera skador och brister

som kunde ha rättats till på ett tidigare stadium. Vi behöver vuxenutbild-
ningen för att höja människors kompetens, men för att klara den uppgiften
måste man böija från grunden.

Jag höll inte något lovtal över friskolorna. Det är inte heller regeringens
ambition att vi skall få betydligt fler friskolor. Det har inget egenvärde. Vad
det handlar om är rätten att välja och driva skolor av olika typer och model-
ler. Det är inte skolans huvudman utan innehållet som skall vara det intres-
santa. Man skall också tillmäta människors egna önskemål relevans när det
gäller skolans organisation.

Jag vet inte om det kommer att bli våldsamt många fler friskolor än vad vi
har i dag eller om de kommer att vara ganska få. Jag tror att de kommunala
skolorna kommer att hävda sig mycket väl. Men jag vet att det fanns ett
mycket stort behov som ni socialdemokrater icke har velat möta. I annat fall
hade vi inte fått den oerhörda respons som vi erhållit på de förändringar som
vi har gjort.

Anf. 195 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Fru talman! Det är inte svårt att få stor respons på erbjudanden som är så
förhållandevis mycket bättre för dem som startar en privat skola än för dem
som blir kvar i den kommunala skolan. Jag var i Göteborg just för att förvissa
mig om att det förelåg en sådan situation. Det finns dess värre situationer
där man klyver skolan på mitten, i en privat del och en kommunal del. Det
går mycket bra att jämföra dessa. Säg inte att detta inte är sant, för då ljuger
skolministern. Skolledare kan direkt på papperet visa hur det förhåller sig.

Det är resurserna som är avgörande, och med hjälp av dem skapar ni ett
behov av privata skolor. Ni försöker sedan koppla an till vårt allmänintresse
av att resurserna till den allmänna skolan är det viktigaste, den skolform där
urholkningen i dag är så kraftig. Ni försöker göra den kopplingen att vi skulle
vara emot valfrihet, men det är vi inte alls. Också i den socialdemokratiska
skolpolitiken ingår att föräldrar skall ha rätt att välja skola, bland olika kom-
munala skolor eller även privata skolor, om föräldrarna önskar det. Men det
valet skall inte grundas på att en sådan skola har särskilt gynnsamma förhål-
landen.

Beatrice Ask säger att man inom regeringen har höga ambitioner. Detta
tillhör det täcke av skyddande tal som hon omger sig med. Så snart man kom-
mer ut i skolverkligheten finner man att alla talar ett annat språk, nämligen
om hur kvaliteten urholkas och hur det blir mycket svårare i arbetet, såväl
för elever som för lärare.

Anf. 196 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Jag vet inte hur viktigt det är att diskutera situationen i Göte-
borg, men låt mig ändå säga att jag häromveckan besökte Backatorps För-
äldrakooperativ, en fristående skola i Göteborg. Det gäller ett stort och rela-
tivt nybyggt bostadsområde med många småbarn. Kommunen hade från
början planerat att bygga en skola där men har av olika skäl inte gjort det.
Föräldrarna fann att barnen skulle komma att spridas ut på många olika sko-
lor, vilket inte skulle fungera.

Föräldrarna har nu själva startat och driver en mycket fin och bra skola,

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

139

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

140

som jag inte kan finna några skäl i världen att kritisera. Föräldrarna har tagit
tag i någonting som politikerna i det här fallet uppenbarligen inte klarat. Det
är den typen av engagemang som ni socialdemokrater vill kväva, och det är
det som är så allvarligt.

Göteborg är speciellt på grund av att man har en konstruktion med stads-
delsnämnder, som gör att skillnaderna mellan stadsdelarna förstärks. Jag vill
utan att diskutera de kommunala frågorna i Göteborg påpeka att Moderata
samlingspartiet var emot införande av dessa nämnder och fortfarande är det
parti som står främst när det gäller att understryka att detta inte är något bra
system. I en kommun eller en stad måste man hålla samman och kunna för-
dela resurser utifrån att olika stadsdelar kan ha litet olika behov. Det funge-
rar i dag inte riktigt bra med det system som man har valt, men det är kom-
munerna som har ansvaret, och de måste ta det ansvar som det handlar om.

Jag har till skillnad från Socialdemokraterna ett förtroende för de lokala
beslutsfattarna, eftersom jag tror att de, som står så nära människorna, kom-
mer att pröva sig fram. Vi ser också inte minst när det gäller skolpengssyste-
met, t.ex. i Stockholm liksom i en del andra kommuner, att man upptäcker
sådant som inte är bra och justerar det. Man måste kanske lägga in fler kvo-
ter för invandrarbarnen eller vad det kan vara.

Jag tycker alltså att vi skall visa ett förtroende för de lokala beslutsfat-
tarna. Göteborg är ett relativt speciellt men ändå viktigt exempel, eftersom
det gäller en stor stad och handlar om många barn.

Anf. 197 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Fru talman! Regeringen har höga ambitioner, säger Beatrice Ask. Ja, det
kan hända, men jag tycker att man i så fall i budgetpropositionen hade kun-
nat kommentera sådana viktiga förhållanden som har diskuterats inom ut-
bildningspolitiken under hösten. Det sägs där inte ett ord om vad regeringen
vill göra åt den stora sociala snedrekrytering till högskolan som fortfarande
är ett faktum. Oroas inte skolministern av de larmrapporter som kommer
om dålig miljö i ungdomsskolan? Reagerar inte skolministern när lärarorga-
nisationer och elevrörelser går ut i gemensamma protester och larmar om
missförhållanden i skolan? Det är inga fria fantasier.

Skolministern säger vidare: Vad är det för fel på en fristående skola som
man trivs med och finner utvecklande? Det är väl inget fel på en sådan. Men
vad är det för fel på hemspråksundervisningen, om man trivs med den och
finner den utvecklande? Vi kan föra samma resonemang i det fallet.

Skolministern säger att de fristående skolorna är 30 % billigare i drift. Om
de nu är det, vilket jag inte tror, varför skulle de i så fall kompenseras till
85 %? 100 minus 30 blir ju 70.

Det är vidare klart att det är billigare med 10 kvadratmeter än med 16
kvadratmeter. Det förstår också jag, fru talman, som har egna hus. Det blir
billigare med uppvärmning och övrig drift. Jag tror dock att skolministern
far med alldeles felaktiga siffror. Jag har siffror från den 7 mars 1993 fram-
tagna av Statistiska centralbyrån, men jag skall återkomma till dem i en an-
nan replik. Man skall inte komma med allt det ”göttaste” på en gång.

Det vore välkommet om vi kunde återupprätta det politiska samtalet om
en utveckling av skolan och diskutera kvalitetsfrågor framöver i stället för

att diskutera vad Socialdemokraterna har gjort och inte gjort. Det vet vi ju
allihop.

Anf. 198 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Låt mig först ta upp den sociala snedrekryteringen till högsko-
lan. Jag tycker att det är ett mycket allvarligt problem. Det måste åtgärdas
om vi skall få fler högskoleutbildade i det här landet, och det behöver vi. Då
måste grundskolan och gymnasiet bättre än i dag motivera eleverna och
lägga en grund för fortsatta studier. Det klarar vi kanske inte av.

Det handlar bl.a. om elever från studieovana hem. Där tror jag att det är
viktigt att skolan ökar initiativen när det gäller att samarbeta med föräld-
rarna. Många föräldrar med dålig utbildningsbakgrund har dåligt självför-
troende i sina kontakter med skolan. Därför är det viktigt att vi har slagit
fast i läroplanen att rektor har ett ansvar för att ta initiativ på detta område.

Det handlar också om skillnaderna mellan pojkar och flickor - män och
kvinnor. Vi ser ju även där en snedrekrytering till den högre utbildningen
som är negativ och allvarlig. Där har vi satt i gång ett viktigt arbete i form
av arbetsgrupper. De försöker samla ihop de kunskaper som finns samt in-
spirera till diskussion och debatt om hur vi skall få ett bättre medvetande om
de skillnader som finns när det gäller att undervisa pojkar och flickor och
vad man kan lära av det vi hittills vet. Jag tycker att vi gör en del på det
området, även om det kanske inte nämndes i budgetpropositionen.

Jag tycker också att det är allvarligt att arbetsmiljön för många barn och
ungdomar är dålig. År och decennier av slarv med underhåll av skolbyggna-
derna är ingenting som vi kan se överse med. Det är också därför som de
flesta kommunpolitiker arbetar mycket intensivt med detta. Det är en illu-
sion att tro att staten skall gå in och reparera alla skolor. Det går inte. Här
är det viktigt att kommunerna ser om sina hus, och det har de ju dess bättre
gjort.

Den närmaste treårsperioden kommer huvudstaden att satsa ungefär 800
miljoner kronor i fortsatt upprustning av skolbyggnader. Detta har nu pågått
i flera år. Jag återkommer till hemspråken och det andra senare.

Anf. 199 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Fru talman! Det finns ju fler exempel än dem som jag valde att räkna upp
i min första replik som kan tjäna som grund för regeringen att föra ett reso-
nemang om vad man det är för problem som finns i skolan. Vi kan t.ex. ta
den kraftiga betygsvariationen där många elever i framför allt förortsområ-
den och utpräglad glesbygd aldrig får en utbildning med betyg godkänt.

Vi vet att det finns stora svårigheter i dag för många elever att genomgå
den treåriga gymnasieutbildningen. Det är till förfång för rekryteringen till
högskolan. Vi vet att dessa elever aldrig kommer att göra klassresan. Det är
till förfång för etablissemanget framöver. Etablissemanget kommer aldrig att
begåvas med dessa elevers erfarenheter. Det tror jag är negativt för etablis-
semanget.

Det handlar inte bara om den fysiska arbetsmiljön i skolan, t.ex. lokaler
och utrustning. Det handlar också om den psykiska, fysiska och sociala ar-
betsmiljön. Vi vet att många familjer förändras i dag. Vi vet att många elever

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

141

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

142

har långa restider. Vi vet att läxvolymen ökar för många elever. Sedan står
vi själva och diskuterar hur vi skall komma till rätta med det stora övertidsut-
taget. Jag känner en tjej som heter Sofia. Hon är 12-13 år. Hon har en ar-
betsdag - läxorna inte inräknade - på ungefär tio timmar. Nog har vi uppgif-
ter framför oss.

Det är till detta vi behöver det politiska analyserande samtalet. Vi skall
inte diskutera om vad vi har gjort och inte gjort.

Anf. 200 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Ibland blir det litet rundgång i politiken. Björn Samuelson tar
upp de problem som många elever har att klara de treåriga gymnasieutbild-
ningarna. När vi i Moderaterna för något år sedan, när vi diskuterade för-
ändringen av gymnasieskolan, hade samma bekymmer fick vi mycket kritik
för detta. Problemet finns likväl kvar, och jag är glad att Björn Samuelson i
dag inser att det finns.

Samtidigt vill jag säga att det nog är nödvändigt med den gemensamma
kärnan. Det är nödvändigt att höja ribban inom yrkesinriktad utbildning när
det gäller teoretiskt kunnande. Där har nog jag fått ändra inställning något.
De signaler som vi nu får är ett underbetyg för skolan. Det är en utmaning
för skolan att se till att man kan åstadkomma en sådan undervisning att alla
elever kan få de kunskaper som de behöver i arbetslivet i dag. Det måste vi
jobba mycket på.

Jag är också mycket glad över det stöd som inlägget uppenbarligen är när
det gäller de nya betygen. Vi kommer inte att få dessa variationer framöver
eftersom det tydligare än i dag kommer att finnas kriterier för betygen. Det
är också utmärkt.

När det gäller hemspråken vet Björn Samuelson, precis som alla vi andra,
att hemspråken kommer att ha en annan mer naturlig plats i den nya grund-
skolan inom ramen för elevernas egna val, inom ramen för skolans profile-
ring, inom ramen för de främmande språken osv. Det tror jag är bra. Nu har
vi föreslagit att man skall begränsa rätten till sju år. I sju år har man rätt att
få hemspråksutbildning. Jag tycker inte att det är ett dåligt erbjudande. Det
är viktigt att vi har det erbjudandet. Det handlar om investeringar i språk-
kunnande. Jag tycker inte att man skall vara så negativ till den förändringen
som Björn Samuelson uppenbarligen är.

Anf. 201 HANS NYHAGE (m):

Fru talman! I slutet av år 1993 beslutade riksdagen om nya läroplaner för
grundskolan och gymnasieskolan. Även om besluten inte till alla delar var
enhälliga - särskilt när det gällde grundskolan framfördes många reservatio-
ner - var det likväl en klar majoritet bakom samtliga beslut. Trots detta åter-
kommer Socialdemokraterna redan halvannan månad senare med en rad av
de förslag som riksdagen just avslagit. Förslagen skall åter behandlas av
samma utskottsledamöter och underställas samma riksdagsledamöter för be-
slut som för någon månad sedan.

Även om det som bekant nu råder en betydande turbulens inom en av par-
tigrupperna i riksdagen vore det ändå högst anmärkningsvärt, för att inte
säga genant, för riksdagens anseende om det beslut som fattades strax före

jul bara några månader senare skulle rivas upp av exakt samma beslutsfat-
tare. Så illa får det bara inte vara beträffande hållfastheten i gjorda ställ-
ningstaganden.

Rimligen borde även Socialdemokraterna vara införstådda med den bris-
tande realismen och sakligheten i att kunna få de upprepade förslagen tillgo-
dosedda. Det kan bara finnas en förklaring bakom detta agerande - det är
valår. Då gäller det ju att profilera sig. Då betyder det fina talet om samför-
stånd och kravet på arbetsro i skolorna mindre.

Fru talman! I den socialdemokratiska gruppmotionen görs allvarliga gene-
rella beskyllningar om nedrustning och försämringar i form av besparingar
inom grundskolan. Beskyllningarna slår med all kraft tillbaka på Social-
demokraterna själva. Med den tredje vägens ekonomiska politik har de på
ett mycket allvarligt sätt ytterligare förvärrat de svårigheter inom skilda om-
råden som är en följd av lågkonjunkturen. För den borgerliga regeringen har
det varit ett absolut måste att komma till rätta med det ekonomiska förfall
som Socialdemokraterna i regeringsställning ställt till med.

Detta har med nödvändighet inneburit besparingar också på skolans om-
råde. Men därifrån till överorden i den socialdemokratiska gruppmotionen
är steget långt. De s.k. entydiga rapporter om allvarliga försämringar som
hänvisas till i motionen måtte vara komna från socialdemokratiskt styrda
kommuner. Där inbillar man sig möjligen att den ansvarslösa låt-gå-politi-
ken från 80-talet alltjämt gäller i vårt land. Från många andra håll markeras
en inställning och framtidstro av ett helt annat slag. Där hälsar man med
glädje den förändringens vind som blåser med nuvarande skolpolitik och gri-
per sig med stor tillförsikt an att utveckla skolan.

Verkligheten ser ju annorlunda ut än den svartmålning som finns i den so-
cialdemokratiska motionen. Socialdemokraterna kan uppenbarligen inte
förlika sig med att det nu sker stora förändringar och förbättringar i den
svenska skolan. Vi har fått ett nytt generellt statsbidrag till kommunerna,
det statliga utjämningsbidraget, som kraftfullt ökar den kommunala självbe-
stämmanderätten på bl.a. utbildningsområdet. Men det passar inte in i den
socialdemokratiska centralstyrningen.

Systemet med skolpeng, som verkligen ger en rejäl möjlighet även för de
ekonomisk sämst ställda föräldrarna att välja skola för sina barn, fördöms
totalt i motionen. Om de fristående skolorna, vars antal ökat mycket kraftigt
sedan regimskiftet 1991, förs ett resonemang i motionen som verkligen ger
dessa skolor anledning att känna oro inför blotta tanken på ett nytt regim-
skifte efter årets val. Motionen andas hot mot de fristående skolornas ekono-
miska förutsättningar, mot deras självbestämmanderätt, mot deras profile-
ring och mot deras elevantal samt mot föräldrarnas och elevernas valfrihet
att välja skola.

Fru talman! I avsnittet om grundskolans läroplan i den socialdemokratiska
gruppmotionen beklagar man sig över att regeringen inte tog till vara möjlig-
heterna att skapa stor enighet kring läroplanen och det nya betygssystemet.
Det heter bl.a. att en bred parlamentarisk förankring hade kunnat skapa den
fasthet och trygghet som arbetet i skolan förtjänar, och de konflikter som nu
skapats hade kunnat undvikas.

Förvisso kan det vara så. Vi har ju också i full enighet fattat en rad beslut.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

143

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

144

I andra fall gick det inte. En bred parlamentarisk förankring på enbart social-
demokratiska villkor betackar jag mig för. Nog klingar talet om fasthet och
trygghet i skolarbetet en aning falskt från det partis sida som redan nu vill
riva upp de i demokratisk ordning fattade besluten och som hotar med att
definitivt göra det efter valet vid ett eventuellt regimskifte. Vilket lugn ska-
pas av sådana hotelser ute på skolorna?

Socialdemokraterna ondgör sig åter över att skolans värdegrund beskrivs
med uttrycket ”kristen etik och västerländsk humanism”. Att söka förneka
vad som varit en realitet för hela vårt folk i århundraden ter sig för mig något
anmärkningsvärt. Dessutom anförde Socialdemokraterna själva i sin parti-
motion rörande grundskolans läroplan att riksdagen skulle uttala att ett be-
slut om kristen etik och västerländsk humanism inte fick innebära att verk-
samheten i skolan skall ha en konfessionell prägel. Detta önskemål tillgodo-
sågs. Vad finns det egentligen för anledning att bråka?

Socialdemokraterna vill också riva upp beslutet i betygsfrågan. Det är
djupt allvarligt att man så vill omyndigförklara föräldrarna och eleverna att
dessa inte ens skall kunna få en skriftlig information, som kan ha en betygs-
liknande form, när de själva begär det. Den bristande tilltron till lärares och
föräldrars goda omdöme i sammanhanget är anmärkningsvärd och avslö-
jande.

Fru talman! Det finns givetvis åtskilligt mycket mer att andra om bristerna
och inkonsekvensen i den socialdemokratiska skolpolitiken. Tiden medger
nu inte detta. Låt mig bara fastslå att beslut har fattats om två läroplaner
som båda skapar förutsättningar för en undervisning och utbildning av hög
kvalitet i våra ungdomsskolor. Det vore djupt allvarligt om dessa beslut
skulle rivas upp och våra elever åter utsättas för en skolpolitik av socialde-
mokratiskt märke.

Anf. 202 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Fru talman! Det finns många ute i skolorna i dag som skulle önska att de
”utsattes” för socialdemokratisk skolpolitik igen. Det är bara att göra besök
ute i verkligheten, Hans Nyhage, för att få det bekräftat.

Jag blir något förvånad över att Hans Nyhage bannar oss socialdemokra-
ter för att vi markerar att vi står fast vid våra ståndpunkter vad gäller läropla-
nen också denna vår. Han gör det genom att säga att skolan kräver arbetsro.
Följaktligen skall Socialdemokraterna inte tala om vad de tycker.

Det är en något underlig inställning. Läroplanen har ännu icke trätt i kraft.
Det är nu under våren som vi fortfarande har möjligheter att få er i den bor-
gerliga majoriteten att anta flera av våra argument. Det var så bråttom i hös-
tas. Hela processen är ett uttryck för en väldig brådska. Den borgerliga ma-
joriteten tror tydligen inte att den skall bestå efter valet. Det gör i och för
sig inte jag heller. Det måste vara skälet till att det är så bråttom med allting.

Vi hann inte prata oss samman på en mängd områden där jag tror att vi
skulle kunna göra det. Därför gör vi ett nytt försök.

Det är en annan sak när läroplanen väl är i kraft och man har börjat arbeta
med den. Då skall naturligtvis inte hela läroplanen rivas upp - det är inte vår
avsikt. Då får man följa hur utfallet av läroplanen blir i verkligheten, och så
får man ändra på de punkter där vi kan se att det går snett.

Att Hans Nyhage bara vågar nämna begreppet ”kristen etik” efter de dis-
kussioner som förts i dag i medierna! Vi diskuterade inte frågan. Jag tog inte
upp den i dag, men däremot är det tydligen full kalabalik inom regeringen.

Anf. 203 HANS NYHAGE (m) replik:

Fru talman! Jag kan garantera Lena Hjelm-Wallén att jag har mycket nära
kontakter med skolan. Jag har den alldeles inpå livet, vågar jag påstå, genom
mitt äktenskap. Jag vet nog ganska mycket om förhållandena ute på sko-
lorna. Jag kan inte med den bästa vilja i världen uppfatta att man på skolorna
skulle trakta efter att återgå till den skolpolitik som tidigare har gällt.

Ingen ifrågasätter att Socialdemokraterna står fast vid sina förslag från i
höstas. Detta är en självklarhet. Men varför upprepa dem bara några måna-
der efteråt, när det alldeles uppenbart är så att era förslag står fast? De är
en gång avslagna. Varför låta samma människor behandla samma förslag och
avslå dem igen? Jag finner inte det särskilt konstruktivt.

Vi hade måhända bråttom i höstas. Det var mycket att göra. Men jag vå-
gar påstå att utskottet hade en mycket seriös behandling av frågorna. Jag vill
gärna tillägga att den verkligen skedde i en mycket god anda. Vi arbetade
seriöst med dem, och jag menar att vi kom fram till de beslut som det gick
att komma fram till. Vi blev inte eniga överallt, men jag kan inte inse att
enigheten är ett sorts självändamål. Också jag tycker att det är viktigt att nå
fram till enighet, men vi får finna oss i att vi går på olika beslut när våra
åsikter skiljer sig. Jag upprepar att jag inte kan acceptera en enighet enbart
på socialdemokratiska villkor.

Jag vill väldigt gärna fråga Socialdemokraterna om vad exakt det är de vill
riva upp. Det vore bra om vi fick ett besked om detta före valet.

Vad den kristna etiken anbelangar kan jag säga att jag inte begriper de
upprörda känslor och de resonemang som förekommit i frågan. För mig är
det en fullkomlig självklarhet att vi har anledning att känna stor respekt för
kristen etik och västerländsk humanism. Så har det varit genom åren och så
tycker jag faktiskt att det skall förbli. Faktum är att Socialdemokraterna
hade ett alternativ i partimotionen som gick ut på att det skulle skrivas in i
läroplanen att skolan skall vara ickekonfessionell. Det gjorde vi.

Anf. 204 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Fru talman! Om kristen etik har funnits med under alla år kan man fråga
sig varför det skall skrivas in i läroplanen just nu. Varför skall denna etikett
klistras på och ställa till så pass många problem för så många just nu? Det är
bara av partipolitiska skäl. Det har ingenting med skolverkligheten att göra.

Varför vill vi gärna få ett förnyat resonemang om läroplansfrågor? Jo, helt
enkelt därför att det är så väldigt många som efterlyser de gamla breda majo-
riteterna i läroplanssammanhang och vill att de skall återuppstå. De majori-
teterna har ju sällan innehållit moderater. Det har varit Socialdemokraterna,
Folkpartiet och Centern.

Det har uppmärksammats i många kommentarer till läroplansbeslutet att
det är svårt när Centern och Folkpartiet nu har kommit in i högerfållan och
i högerregeringen.

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

145

10 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 58

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

146

Jag vill också kommentera frågan om skolpeng. Det var alldeles tydligt att
Hans Nyhage inte har förstått varför vi är så emot den.

Skolpeng är ju en viss summa pengar - lika för alla barn. Det blir så fel,
eftersom vi vet att barn är olika. Om barn är olika måste de också faktiskt
få en resurstilldelning som stämmer med deras speciella behov. Moderaterna
har aldrig förstått att lika behandling ofta leder till ojämlikhet. Dess värre
har detta varit ett genomgående tema hos Moderaterna, och det finns fortfa-
rande där.

I de socialdemokratiskt styrda kommunerna har man inte skolpeng. Man
försöker också att hålla emot den resursnedskärning som blir resultatet av
regeringens politik. I socialdemokratiskt styrda kommuner är man mycket
stolt över sin skola.

Anf. 205 HANS NYHAGE (m) replik:

Fru talman! Det är för mig fortfarande obegripligt att förstå vilka de kata-
strofala följderna är av att man anför att det i skolans värdegrund också lig-
ger en respekt för de kristna värdena och den västerländska humanismen.
Jag förstår inte vad det är som är så djupt allvarligt i detta.

Jag upprepar att vi har kunnat hantera det genom alla år hittills. Varför
denna turbulens nu i detta sammanhang? Jag förstår det inte.

Det är alldeles uppenbart att skolpengen skapar möjligheter att åstad-
komma den valfrihetens skola som såvitt jag förstår även Socialdemokra-
terna ställer sig bakom i sitt allmänna resonemang.

Därför blir det så svårt när man i ena ögonblicket ställer sig bakom valfri-
hetens skola men i nästa anför en rad skäl och åtgärder som försvårar denna
valfrihet. Hela resonemanget om friskolor i den socialdemokratiska motio-
nen går inte ut på annat än att försvåra deras existens och försämra deras
möjligheter. Därmed försvårar man också för målsmännen och eleverna att
välja skola.

Jag avvisar å det bestämdaste påståendet om att vi genom vårt resone-
mang om skolpengen skulle rycka undan grunderna för att de elever med
särskilda behov skall kunna få den hjälp de behöver.

Anf. 206 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Fru talman! Till Hans Nyhage vill jag säga att om vi får något inflytande
efter höstens val så kommer vi att medverka till att vissa skolpolitiska beslut
korrigeras lugnt och sakta utom på en punkt; detta med kristen etik.

Före jul kom en mycket intressant ungdomsbok ut, som heter Sofies värld.
Jag kan rekommendera den, Hans Nyhage. Jag läser den för mina två dött-
rar, och vi har kommit fram till Sokrates lärjunge Platon. Det tar sin tid,
eftersom vi har mycket att resonera om på vägen: etik, moraliska spörsmål
och annat. Och detta var ändå länge sedan, eller hur?

Jag känner oro, och det är därför jag vill föra en debatt här. Jag känner
mig orolig när vi säger att vi vill satsa på språk, att det är nödvändigt i en
alltmer internationaliserad värld. För samtidigt besöker jag högstadieskolor
inom grundskolan och frågar: Vad har ni för litteratur för undervisningen i
franska? Har ni tidningar som ungdomarna kan få läsa? Nej, sådant har vi
inte råd med längre, blir svaret.

Vi i Vänsterpartiet vill inte påstå att det är natt överallt, men skymning
håller det nog på att bli i alla fall. Då måste vi diskutera de problemen, tycker
jag. Det är vårt ansvar som aktiva utbildningspolitiker på riksnivå att göra
det, om vi vill hävda likvärdighetsprincipen, att skolan skall vara jämställd
och att barn är olika och därmed också skall ha olika typer av resursinsatser.

Anf. 207 HANS NYHAGE (m) replik:

Fru talman! Jag mottog med glädje Björn Samuelsons yttrande om att
eventuella förändringar skall komma lungt och sansat. Hur bra jag än tycker
om Björn Samuelson - och det gör jag verkligen - skulle jag kanske kunna
tillåta mig att säga att det vore bäst om ett totalt lugn från Vänsterpartiets
sida infann sig efter årets val.

Björn Samuelsons inlägg gav mig inte något begrepp om vad det var som
var så allvarligt med den kristna etiken och den västerländska humanismen.

Om det är så illa som Björn Samuelson sade, vilket jag tvivlar på, dvs. att
man inte ens har råd att skaffa det material som kan behövas i form av tid-
ningar på t.ex. språkområdet, så bevisar det bara hur illa det har gått med
ekonomin i vårt land på grund av den politik som har förts.

Förutsättningarna för att få tillbaka möjligheterna för skolan att skaffa
material och de hjälpmedel som behövs är ju att vi får en politik som ökar
inkomsterna i vårt samhälle. Det är den politiken som den borgerliga rege-
ringen verkligen arbetar för, och jag måste säga att det syns ljus i mörkret.

Anf. 208 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Fru talman! Jag menar allvar när jag rekommenderar boken Sofies värld
till Hans Nyhage, särskilt efter hans replikvända. Lugn är ett relativt be-
grepp, och det inträder nog egentligen aldrig.

Jag vet att vi måste spara och att det ekonomiska läget är allvarligt. Det
är därför vi har finansierat alla våra förslag på skolans område fullt ut inom
ramen för vår ekonomiska politik. Samtidigt har politiken en profil. Vi säger
nämligen att det är viktigt att vi satsar på ungdomsskolan och vidtar åtgärder
med konkret innehåll, med substans. Där snuddar vi vid den kristna etiken
igen. Den innebär att vi stegvis skulle kunna komma till rätta med t.ex. den
sociala snedrekryteringen.

Etik och moral handlar också om innehåll. Vi kan resonera kring varför
det skulle vara särskilt bråttom med kristen etik och västerländsk humanism.
Vi var så rädda för en regeringskris i höstas. Men när julefriden inföll uppen-
barade sig också sanningen - att det var inte så farligt. Därför har jag väckt
en motion om att frågan kanske bör prövas igen. Annars kan vi alltid skriva:
bl.a. kristen etik och västerländsk humanism.

Anf. 209 HANS NYHAGE (m) replik:

Fru talman! För det första: Jag lovar att jag skall läsa den ifrågavarande
boken. För det andra: Vad tjänar det till att hävda att föreslagna kostnader
på skolans område är finansierade, när man totalt sett för en politik som
minskar möjligheterna för landet att skapa de inkomster som är nödvändiga
för att landet skall kunna föras framåt över huvud taget?

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

147

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

148

Anf. 210 CHRISTER LINDBLOM (fp):

Fru talman! Jag har en kommentar och en fråga till Lena Hjelm-Wallén.

Jag tror att de svepande uttalanden om överkompensationer av friskolor
som då och då kommer från Socialdemokraterna och nyss från Lena Hjelm-
Wallén svider i hjärtat på elever, föräldrar och lärare i Waldorfskolor, Mon-
tessoriskolor, finska skolor och estniska skolor runt om i landet. Inte minst
tror jag att det svider i lärarnas hjärtan i och med att de plötsligt, med det
nya bidragssystem som vi har skapat, har fått vettiga löner, vilket de inte
hade tidigare.

Socialdemokraterna har i sin argumentation talat om att riva upp möjlig-
heten att införa betyg från årskurs ett. Om inte kansliet i betänkandet hade
skrivit in vad denna skriftliga information skulle kunna innebära - vad skulle
då Socialdemokraterna ha att riva upp till hösten? I så fall vore vi ju överens.
Jag har fortfarande mycket svårt att förstå detta.

Jag hade tänkt ägna den här stunden åt att kommentera ett par saker om
gymnasieskolan i dag utifrån de synpunkter vi hade 1991, när propositionen
Växa med kunskaper lades fram och den nya gymnasieskolan skapades av
en majoritet i riksdagen. Vår kritik rörde i huvudsak några punkter som fort-
farande är något aktuella.

Jag vill inte hålla ett anförande på temat: Vad var det vi sade? Jag gör detta
för att vi är uppriktigt bekymrade över en del av de rapporter som kommer
från gymnasieskolan. De saker som jag tänker kommentera utgår från ett
individperspektiv på eleverna.

En sak var Björn Samuelson och statsrådet Ask tidigare inne på, och den
handlar om en gemensam referensgrupp för alla vad gäller kärnämnena.
Detta bygger på en i princip mycket välmenande idé. Men oavsett hur stora
krav vi ställer på gymnasieskolan finns det några elever som tenderar att falla
igenom och som inte kan få godkänt i vissa kärnämnen. Då får man en ut-
slagning. Det syns tecken på en sådan utslagning ute i gymnasieskolan, och
man är bekymrad över det. Lärarna som ser detta mår inte bra.

Jag tror att vi tillsammans måste diskutera hur vi skall lösa detta. Jag har
inga konkreta förslag, och jag tycker inte att vi skall genomföra några dras-
tiska förändringar. Men vi måste hålla diskussionen levande sinsemellan. Jag
tror att vi alla delar bekymret för de elever som är svagast och som tenderar
att råka illa ut.

Det handlar alltså inte om att försöka skapa några A- eller B-lag, men om
vi inte gör någonting och hittar en framkomlig väg så skapas det A- och B-
lag av sig självt. De svagaste eleverna kommer att slås ut i och med att de
får för höga krav på sig.

Det handlar om att lyckas i livet och få ett gott självförtroende. Det är
otroligt viktigt för oss alla, i synnerhet för tonåringar. Därför måste indivi-
dualiseringen av studierna vara något centralt för oss när vi diskuterar gym-
nasiepolitik.

De specialutformade programmen fyller en funktion, men jag är också li-
tet bekymrad över de individuella programmen. Det finns tendenser i dag
till att de blir ett tillhåll för misslyckade elever, men de skall absolut inte få
den stämpeln. De individuella programmen skall kunna användas som en
aktiv, strategisk resurs, som man kan tillämpa på vissa elever som har speci-

fika önskemål på vissa områden men kanske inte klarar de nationella kraven
på andra.

Om vi bara drar ned kraven eller omfattningen på någon enstaka kurs i
ett nationellt program så går eleven per definition på ett individuellt pro-
gram. Jag tycker att vi skall ha den flexibiliteten. Den skall utgå ifrån ett
individperspektiv. Man får alltså inte placera elever som är allmänt skol-
trötta som en grupp någonstans och kalla det för ett individuellt program.
Man måste utifrån lusten att lära och lärandets kultur, som Lena Hjelm-Wal-
lén också var inne på och som måste genomsyra skolan, ta reda på vad alla
elever skulle vilja göra.

Jag tror också att det är väldigt viktigt att vi i den nya gymnasieskolan,
eftersom den innebär ett ganska omfattande trendbrott, och en helt ny ut-
bildning, försöker genomföra det som vi har talat om så kolossalt länge,
nämligen att eleven måste vara huvudpersonen.

Eleven måste vara subjektet i hela skolan, och inte minst i gymnasiesko-
lan. Det framgår bl.a av riksdagens revisorers rapport att eleven fortfarande
är ett objekt som behandlas med kunskapsinformation från kateder. Detta
är inte förenligt med en modern gymnasieskola. Det kräver ett förändrat ar-
bets- och synsätt. Eleverna måste lära sig en helt annan typ av studieteknik,
lärarna måste lära sig hur man bedriver individuell studievägledning och tar
ansvar för elevernas årliga val.

Jag tror att man i den kompetensutveckling som kommunerna skall be-
driva i de kompetensutvecklingsplaner som skall göras, skall ta hänsyn till
att inte enbart ägna all tid åt ämnesfördjupning och ämnesprövning. Det
måste också ske en pedagogisk utveckling. Som vi också signalerar i årets
budgetproposition måste staten engagera sig i kompetensutvecklingen. På
sikt kommer det att bli alltmer nödvändigt.

Anf. 211 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Fru talman! Christer Lindblom vet mycket väl vad som spräckte den be-
tygskompromiss som vi var så nära att göra. Moderatstämman, och uttalan-
dena där om hur man skulle lura oss socialdemokrater, var det som kom
emellan.

Jag är ledsen om det uppfattas som om jag är negativ mot alla privata sko-
lor. Det är inte alls min mening, och jag sade också att privata skolor kan
vara bra och dåliga. I mitt huvudanförande sade jag dessutom att flertalet
privata skolor överkompenseras. Jag är ledsen om jag i debattens hetta inte
alltid upprepar just ordet flertalet.

Jag är medveten om att det finns många privata skolor som har en elev-
gruppering av barn som har större behov än andra. Många privata skolor
kan göra bra ifrån sig på det området. Då skall de också ha högre bidrag,
det är självklart.

Till den fråga som var huvudärendet i Christer Lindbloms anförande. Det
är en viktig fråga som jag också snuddade vid, nämligen den som berör gym-
nasieskolan och utvecklingen av den. Jag menat att vi måste vara väldigt
öppna, och jag välkomnar för övrigt vad Beatrice Ask sade i det ärendet.
Hon erkände att hon hade ändrat sig. Vi måste alla vara öppna för att se från
ömse håll hur vi kan komma till rätta med de svårigheter som faktiskt finns.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

149

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Det finns en mycket hög ambition i den gymnasiereform som nu håller på
att genomföras.

A llmänpolitisk
debatt

Jag tror att det viktiga är att det får göras mycket utvecklingsarbete ute på
skolorna, och att vi är lyhörda.

Utbildnings-
och kulturpolitik

Anf. 212 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:

Fru talman! Den modifiering som Lena Hjelm-Wallén gjorde när det gäl-
ler överkompensationen till friskolorna var bra. Men jag börjar bli tveksam
till att ens begreppet flertalet kan vara riktigt, därför att 25 - 30 % av de ak-
tuella friskolorna är Waldorfskolor. Det finns ganska många Montessorisko-
lor, och vi har, som sagt, finska och estniska skolor och andra.

Om man skall fortsätta att hacka på friskolorna tror jag att det är bra att
man ständigt gör en vettig distinktion, så att alla inte skär över en kam.

Lena Hjelm-Wallén åberopar moderatstämman som skulle ha fördärvat
vår enighet om betygen. Moderatstämman förändrade inte på något sätt den
gemensamma skrivning som vi var överens om efter förhandlingarna. Det
enda som förändrades var att kanslipersonalen i sin uppräkning av olika ty-
per av kommunikation mellan hem och skola eller skola och hem, sade att
man också skulle kunna tänka sig att skriftlig information skulle kunna inne-
hålla betygsliknande omdömen. Det hade ingenting med vare sig den ena
eller den andra stämman att göra.

Jag välkomnar också den här öppenheten, därför att vi vet hur låst det var
1991 när propositionen antogs. Jag tror att det är väldigt bra om vi, utan att
binda oss för mycket vare sig bakåt eller framåt, kan föra en öppen diskus-
sion utifrån varje elevs individuella behov. Det är framför allt de svagaste
eleverna, som tidigare kanske genomgick ett- eller tvååriga linjer, som ten-
derar att drabbas. Vi måste hjälpa till att hitta bra metoder för att lösa dessa
frågor.

Anf. 213 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Fru talman! Det är inte någon nyhet för någon i socialutskottet att vi so-
cialdemokrater är, har varit och kommer att vara emot betyg eller betygslik-
nande skriftliga omdömen redan i årskurs 1. Det var alldeles klart att vi ald-
rig skulle träda över den gränsen. Genom moderatstämman fick vi klart för
oss att avsikten med kompromissen var att man skulle tolka in detta. Där-
med gick det inte att komma överens. Det går inte att brygga över så stora
åsiktsskillnader.

Folkpartiet fick i det sammanhanget bestämma sig för om man stod när-
mare Moderaterna eller Socialdemokraterna i den här frågan. Man valde
Moderaterna. Jag beklagar det.

När det gället gymnasiefrågan tror jag att den öppenhet som vi alla talar
om är positiv. Vi skall komma ihåg att reformen kom till under ganska hård
politisk polemik. Sedan accepterade den borgerliga regeringen och partierna
i regeringen den här reformen. Det välkomnar vi. Nu kan vi gemensamt kon-
statera att det finns problem. Då har vi alla ett gemensamt ansvar, obe-
roende av på vilken sida vi har stått i den tidigare diskussionen.

150

Anf. 214 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:

Fru talman! Det är självfallet att vi alla är på det klara med var vi står i
betygsfrågan. Lena Hjelm-Wallén säger att det inte skall råda något tvivel
om att vi inte vill ha betyg från årskurs 1. Det råder väl inget tvivel i den här
salen eller någon annanstans att vi därvidlag följer samma linje. Vi vill inte
heller ha betyg från årskurs 1. På den punkten har vi olika synpunkter i olika
partier.

Lena Hjelm-Wallén sade att Socialdemokraterna valde sin linje och att
Folkpartiet valde Moderaternas linje. Det gjorde vi inte. Vi valde eleverna
och föräldrarna. De skall avgöra hur informationen skall utformas utifrån
det alldeles utmärkta förslag som Socialdemokraterna förde fram i sin parti-
motion och som vi har som grund för kommunikationen mellan skola och
hem, nämligen utvecklingssamtalet.

Om det utmynnar i att föräldrar och lärare kommer överens om att man
vill dokumentera det i någon form, kanske t.o.m. i något så hemskt som ett
betygsliknande omdöme, kan jag acceptera det. Då sker det på rätt nivå, inte
från riksdagshuset eller regeringskansliet, utan precis där det skall försiggå,
nämligen i klassrummet och med bra kontakt mellan föräldrar och lärare.

Vi i de fyra partierna accepterade gymnasiereformen 1991, trots att vi,
framför allt Moderaterna och Folkpartiet, var väldigt kritiska. Vi tog där upp
en mycket bra idé, nämligen att man kan acceptera de beslut som har fattats
av Sveriges riksdag. Vi hotade möjligtvis att riva upp dem. Jag hoppas att ni
har samma inställning när ni så småningom närmar er valrörelsen, nämligen
att ni slutar att hota med det.

Anf. 215 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Fru talman! Det är alltid trevligt att få diskutera med Christer Lindblom
och Hans Nyhage - med män som ägnar sig åt politikens mjuka frågor.

När det gäller problemen inom gymnasieskolan tror jag att vi politiker
också bör se på förhållandena inom grundskolan. En bra åtgärd som har vid-
tagits är enligt min uppfattning att man har tagit bort valet mellan allmän och
särskild kurs. Det tror jag är alldeles riktigt, t.ex. för att bryta den sociala
snedrekryteringen och för att tillgängliggöra olika ämnesinnehåll.

Men tillgängliggörande handlar också om annat, Christer Lindblom. Det
handlar om möten mellan människor. Det är i det sammanhanget som jag
tror att den här regeringen är fel ute. Jag tror att man genom denna ivriga
privatisering och genom startandet av fristående skolor egentligen skapar en
separation mellan människor, som i unga åldrar behövde möta varandra -
för ämneskunskapernas skull och för det sociala livets skull.

Jag tror att elever från Livets ords skola skulle må bra av att på skolan i
Uppsala möta en elev som är fläckfri socialliberal eller tvättäkta marxist -
annars kan chocken bli för stor när de blir 15 år och kommer ut i verklighe-
ten.

Anf. 216 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:

Fru talman! Vi är säkert alldeles överens om att det i hög grad handlar om
möten mellan människor. Jag vill spinna litet grand på det.

Inom den ”sömlösa” skola som vi nu har diskuterat, med gemensamma

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

151

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

läroplaner för den obligatoriska och den frivilliga skolan, handlar det väldigt
mycket om kommunikationen från gymnasieskolan och ned till grundskolan.
Det handlar om att alla, syokonsulenter och syopersonal över huvud taget,
skall jobba med att försöka diagnostisera varje elevs specifika önskemål och
förutsättningar, för att därmed försöka skapa en så god skolgång som möjligt
i gymnasieskolan. Jag menar att det finns en grupp elever som kommer att
må och lyckas bättre och få ett bättre självförtroende om de slipper de här
ganska fyrkantiga kraven.

Jag delar Björn Samuelsons uppfattning att det finns skolor som så att säga
kan vara så speciella att man där inte får en bred bild av hur samhället ser
ut. Men samma sak gäller där: Vi kan inte förbjuda de här skolorna, i och
med att det faktiskt finns föräldrar som vill ha sina barn där. Sedan kan vi
diskutera var gränsen går mellan föräldrarätt och barnens rätt, men det är
en annan fråga.

Anf. 217 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Fru talman! Det här är intressant. Visst är kommunikationen från gymna-
sieskolan till grundskolan viktig, men det måste vara fråga om en reversibel
kommunikation. Vi skall som politiker akta oss för att säga att grundskolan
skall anpassa sig efter gymnasieskolans krav. Det måste här vara fråga om
en kommunikation. Gymnasieskolan borde kanske i en hel del fall ta vara
på erfarenheter från grundskolans tidigare mellanstadium. Jag tror det. Jag
tror att man har mycket att lära där. Det gäller att bryta ner hierarkierna
mellan lärare i ungdomsskolan. Det tror jag är viktigt.

Jag tolkar det Christer Lindblom säger som: Skolan är till för barnen, för
eleverna. Det är det primära.

Vi i Vänsterpartiet är emot betyg. Vi kanske får 4 eller 5 % av den anled-
ningen -jag vet inte. Som politiker måste man också driva opinion, så jag
bryr mig inte om ifall 90 % vill ha betyg, utan jag driver det som jag tycker
är riktigt.

Christer Lindblom och jag är överens om utvecklingssamtalen. Det är i
det sammanhanget viktigt att gå ut och tala om att det inte får bli fråga om
något hafsverk. Jag har nämligen varit på sådana samtal själv. 30 minuter
tog det, och jag träffade tre lärare: 19.00-19.10, 19.10-19.20 och 19.20-
19.30. Så får det naturligtvis inte gå till, utan utvecklingssamtalen skall ske
i lugn och ro.

Anf. 218 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:

Fru talman! Jag vill litet grand förklara och utveckla vad jag menade med
det jag sade om kommunikation. Det jag framför allt är ute efter när jag
talar om att gymnasieskolan måste jobba emot grundskolan är någon form
av marknadsföring, där man så att säga klargör vad de nya programmen är
i förhållande till de gamla linjerna. Jag tror nämligen att det i dag kan finnas
elever som t.ex. tidigare skulle ha valt linjen Handel och kontor, därför att
något syskon eller någon kamrat kanske har gått där, men som nu har ham-
nat på Handel och administration, där man t.ex. läser 124 timmar företags-
ekonomi. Detta kan upplevas som kolossalt jobbigt. Den kontakt jag talar

152

om, som då i och för sig är enkelriktad, handlar väldigt mycket om att för-
hindra felval, som kan ske utifrån att man är otillräckligt informerad.

Också jag tror att det skulle vara väldigt lyckligt om man kunde hitta mo-
deller som innebär att lärare kan tjänstgöra både i det vi i dag kallar högsta-
diet och i gymnasiskolan och kanske kan gå däremellan. På så vis kunde de
kanske där bli den bro och den överbyggnad som vi skulle behöva för att
få en ”sömlös” skola och genomföra ett 1-12-tänkande, som omfattar alla
årskurser från ettan i grundskolan till tredje året i gymnasiet, eller det som
Björn Samuelson och jag så ivrigt eftertraktar, 1-13-perspektivet.

Anf. 219 MARIANNE JÖNSSON (c):

Fru talman! Vi har alla stora ambitioner och knyter stora förhoppningar
till utbildningsväsendet. Även om vi inte är så många i kväll som deltar i
denna debatt, är utbildningsfrågorna livligt diskuterade här i riksdagen. Vi
vill, liksom regeringen, att utbildningsväsendet skall vara en av de viktigaste
förutsättningarna för det framtida välståndet.

Vi är oense här i kväll i synen på skolsituationen. När man läser den social-
demokratiska partimotionen blir man också orolig och beklämd. Det talas
om sådant som vår utskottsordförande också nämnde i sitt anförande: för-
sämringar och nedrustningar och att entydiga rapporter om detta har kom-
mit in.

Ja, hur har då våra elever det ute i den svenska skolan? För att få en sam-
lad bild av hur det såg ut ute i kommunerna anordnade vi i höstas i utbild-
ningsutskottet en offentlig utfrågning kring detta. Där fanns representanter
från både socialdemokratiska och borgerliga kommuner. Socialdemokra-
terna var ivriga att få till stånd den här debatten och väntade sig väl natt-
svarta rapporter. Också vi från regeringspartierna tyckte att det var bra med
en utfrågning och välkomnade att den kom till stånd.

Under utfrågningen visade det sig att de inbjudna talarna hade ett intryck
av att utbildningen i stort var fredad i deras respektive kommuner, att den
hade stått sig bra i konkurrensen med andra sektorer. Det visade sig att kvali-
teten inte hade försämrats, utan att den snarare hade utvecklats och för-
stärkts. Den avreglering som hade skett inom skolans område tyckte man
var väldigt bra, eftersom man nu hade fått friheten att organisera undervis-
ningen i nya modeller. Man hade mer samverkan med andra sektorer, med
den sociala sidan, med fritidssidan, osv. Representanterna från kommu-
nerna tyckte att det var bra att det var slut på centrala riktlinjer och detaljre-
gleringar. Nu var det lättare att nå flexibla lösningar och ett mer rationellt
utnyttjande av resurserna.

Det var bra att få den här bilden. Vi gör alla våra besök i skolor, men här
fick vi en samlad bild. Jag tror kanske att socialdemokraterna i utskottet var
något besvikna, eftersom det inte riktigt stämde med deras beskrivning av
hur det ser ut i den svenska skolan.

Trots det kärva ekonomiska läget föreslår regeringen i årets budgetpropo-
sition betydande förstärkningar för att förbättra skolsituationen för elever
med funktionshinder. Det blir satsningar på konsulentorganisationerna vid
SIH, det blir utveckling och utökning av läromedelsproduktion och försöks-
verksamhet med utgivning av läromedel för dyslektiker, något som är väldigt

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

153

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

154

viktigt, vilket vi fick höra inte minst i förrgår, vid en utfrågning här i riksda-
gen.

Hur det står till med våra handikappade elever ute i skolorna är mycket
intressant att få veta. Också om detta fick vi en del rapporter under utfråg-
ningen i höstas.

Det visade sig att elever med mycket stora behov, med vad man kallade
särskilt särskilda behov, fick sina behov väl tillgodosedda. Läget för dem
hade t.o.m. förbättrats. Man var ute i kommunerna väldigt mån om att be-
tona att resurser måste finnas avsatta centralt i kommunerna för just dessa
elever.

Däremot oroade det mig, som arbetar mycket med handikappfrågor, att
de mer tysta eleverna, med ”tysta”, icke väl kända svårigheter, hade drab-
bats av försämringar. Detta måste Skolverket mycket noga titta på i sin upp-
följning, och vi måste vara mycket uppmärksamma på detta.

De nya läroplaner som riksdagen nyligen har beslutat om ger stora möjlig-
heter för vaije enskild skola att organisera sin undervisning och presentera
sina ämnen så att de tillgodoser alla elever efter deras specifika förutsätt-
ningar och behov.

Jag känner särskilt mycket för flickornas rätt till en likvärdig utbildning.

Gång på gång får vi rapporter om att det är pojkarna som uppmärksam-
mas. Det är pojkarnas intressen som tillgodoses, och flickorna kommer på
undantag. Trots att vi får alla dessa rapporter händer det väldigt litet. Det
går framåt mycket sakta.

Som jag ser det är lärarutbildningen en avgörande faktor. Ett annat om-
råde som måste åtgärdas är rektorernas utbildning och fortbildning. Den
måste uppmärksamma flickornas speciella intressen. Vi ser ju hur stort be-
hov det finns av flickors utbildning inom tekniska och naturvetenskapliga
områden. Vi kan inte avstå från en sådan resurs i fortsatt utbildning. Det
vore helt fel.

Jag menar också att den internationella och svenska forskningen ger vid
handen att en kompetent skolledning är den enskilt viktigaste faktorn
bakom framgångsrika skolor. Jag hoppas att man i den nya utbildningen,
som regeringen anslagit 15 miljoner kronor ytterligare till för ledarskapsut-
veckling och kompetensförsörjning, just skall ta upp frågorna kring flickor-
nas rätt till en likvärdig utbildning i den svenska skolan.

Fru talman! Vi har en god grundutbildning i Sverige, men när det gäller
den akademiska sidan ligger vi efter våra konkurrentländer. Det är min fasta
övertygelse att om vi skall klara oss som välfärdsnation så måste vi satsa på
kompetensutveckling i vid mening. Jag återkommer till det som nämnts tidi-
gare om det livslånga lärandet. Vi måste komma till rätta med den sociala
snedrekryteringen. Vi måste se till att alla människor får del av olika former:
komvux, bildningsförbund, folkhögskolor, högskolor och olika personalut-
vecklande åtgärder.

I detta sammanhang vill jag betona hur viktigt det är att utbildning ges i
decentraliserade former. Från en glesbygd vet jag hur svårt det är för männi-
skor att ta sig i väg och studera långt hemifrån. Här kan den nya data- och
teletekniken ge stora möjligheter som måste utnyttjas.

Jag vill också nämna de små och mindre högskolorna. De måste kraftigt

förstärkas och de måste få sina fasta forskningsresurser, som vi arbetar så
väldigt mycket för inom Centern.

Vi behöver i Sverige få en samlad kompetenspolitik. Det är inte bara vik-
tigt utan det är en överlevnadsfråga för oss som välfärdsnation. Jag tror att
det också skulle behövas en samordning både på arbetsmarknad och utbild-
ningspolitik för att vi skall få dessa insatser slagkraftiga. Vi saknar i dag en
sådan samordning. Vi i Centern är beredda att gå i spetsen för ett politiskt
nytänkande, alltså en samlad politisk strategi för kompetensutveckling.

Anf. 220 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Herr talman! Jag tackar för att Marianne Jönsson instämmer i vårt krav
på ett brett nationellt kompetensprogram, för det behövs verkligen.

Marianne Jönsson vill stödja mindre och medelstora högskolor. Det har
funnits möjlighet till det, men Marianne Jönsson har tillhört den majoritet
som har avslagit de socialdemokratiska kraven om detta under åren. Det blir
en ny möjlighet i år då vi väcker ett nytt förslag om att ge ökade forskningsre-
surser till mindre och medelstora högskolor. Vi får se vad Marianne Jönsson
väljer att göra då.

Marianne Jönsson säger att hon blev bekymrad när hon i den socialdemo-
kratiska partimotionen läste om försämringarna av skolan. Jag måste säga
att jag blir orolig när det är den socialdemokratiska motionen som gör Mari-
anne Jönsson bekymrad. Det borde faktiskt vara verkligheten. Vad vi har
skrivit om är hur verkligheten ser ut.

Marianne Jönsson säger att det inte sades så på utfrågningen. Jo, det
gjorde det visst! Det jag tog upp i mitt anförande om att klasserna blir större,
att halvklasstimmarna blir färre, att extrastödet till elever med särskilda be-
hov minskar, att speciallärarresurserna krymper och att elevvården urholkas
är direkta citat från utfrågningen.

Visst är det sant att elever med fysiska, synliga handikapp inte än så länge
har drabbats särskilt hårt av nedskärningarna, men alla de med osynliga han-
dikapp har råkat väldigt illa ut.

Vi kan glädja oss åt att kommunerna under den här utfrågningen var glada
över avregleringen. Den står vi alla bakom.

Men, Marianne Jönsson, när allt som regeringen gör är så bra, vill då
Marianne Jönsson berätta vad det är för bra med att dra ned 120 miljoner
på hemspråksundervisningen?

Anf. 221 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:

Herr talman! Då får jag böija bakifrån med hemspråksundervisningen. Vi
har inte haft så mycket diskussion om det här i kväll. I den frågan anser jag
att man under en tid på sju år ger eleverna med invandrarbakgrund en stor
möjlighet: De kan läsa hemspråket som B-språk, som sitt fria vai, man kan
ta det utanför timplanebunden tid. Jag anser att det är en mycket bra och fin
organisation för hemspråksundervisningen.

Jag har läst igenom kompendiet ifrån utfrågningsdagen i höstas, och jag
kan fortfarande inte få något annat intryck än att det var positiva signaler.
Inte minst gäller det detta med avregleringen - nu hade man ett instrument
i sin hand med möjlighet att själv utforma sina skolor och sin organisation.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

155

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

156

När jag hör Lena Hjelm-Wallén är det som ett litet eko från det förgångna -
det var så bra med centralstyrningen osv. Jag kan inte instämma. Det har
randats en ny tid med valfrihet och möjligheter till kreativa lösningar på lo-
kal nivå. Genom decentraliseringen utlöser man en massa människors ambi-
tioner och kreativa förmågor.

När det gäller era krav att öka resurserna till de små och medelstora hög-
skolorna har ert handlande inte varit konsekvent. Vi hade en diskussion om
det i våras, och vi skall väl inte upprepa den nu. Under höstriksdagen året
innan hade Centern mycket starka krav om att de små och medelstora hög-
skolorna direkt skulle få förvalta forskningsresurserna, och vi ville ha det
inskrivet i högskolelagen. Tyvärr fick vi inte något gensvar ifrån Socialdemo-
kraterna. Jag tycker nog att intresset nu är litet sent påkommet.

Anf. 222 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Herr talman! Jag tror att vi skall diskutera de små och medelstora högsko-
lorna vid ett annat tillfälle. Men tidigare har Centern och Socialdemokra-
terna kunnat hålla ihop. Nu, återigen, håller ni ihop med Moderaterna och
får det här dåliga resultatet av er politik.

Så till hemspråken. Det är inte första gången de är aktuella för besparingar
här i riksdagen. 1991 fanns också ett besparingsförslag, men då var situatio-
nen en helt annan. Då fanns mycket generösare bidragsbestämmelser för
hemspråksundervisningen, och verksamheten var på en mycket högre nivå
än i dag. Det fanns säkert utrymme att ta ett och annat ifrån hemspråksun-
dervisningen då.

Då sade man i en centermotion, med bl.a. Marianne Jönsson som under-
tecknare: Den allra allvarligaste effekten av regeringens förslag är dock att
det ger felaktiga signaler som kan leda till ökade svårigheter både för perso-
nalen som svarar för hemspråksundervisningen och för de elever som omfat-
tas av densamma. Det finns alltför många i vårt land som lätt finner före-
vändningar för att visa en negativ och ogenerös attityd gentemot flyktingar
och invandrare från andra länder, och det vore illa om ett dåligt genomtänkt
besparingsförslag skulle bidra till detta.

Då hade vi ändå en mycket generös situation för hemspråksundervis-
ningen. Den tålde att skäras på. Nu är den nere efter stora besparingar som
kommunerna tvingats till, och nu tål den inte att sparas mera på. I vatje fall
tål inte helheten av det man ger till invandrarbarnen att sparas på.

Gör gärna om bestämmelserna, jag håller också med om det, men spar
inte på invandrarbarnens undervisning!

Anf. 223 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:

Herr talman! Jag upprepar vad jag sade i min första replik till Lena Hjelm-
Wallén: Här är det mycket generöst. Hemspråken - med undantag av de nor-
diska språken, där vi inte har någon gräns-får sju år. Genom de nya bestäm-
melserna kan de läsas som B-språk, som elevernas fria.val. Den möjligheten
fanns inte 1991, och dessutom kan man läsa dem utanför timplanebunden
tid. Inom den ram där vi har dessa resurser och denna organisation så tycker
jag nog att det är väl tillmätt tid för att dessa elever skall kunna tillgodogöra
sig kunskaper i hemspråken.

Anf. 224 INGRID NÄSLUND (kds):

Herr talman! Först vill jag säga några ord om resurserna till skolan. Bl.a.
har Göteborg diskuterats och den segregation som påstås ha blivit resultatet
av den förda skolpolitiken från regeringens sida.

Beatrice Ask nämnde tidigare att frågan har mycket med införandet av
stadsdelsnämnderna att göra och även den bostadssegregation som finns i
Göteborg som uppkom i huvudsak under socialdemokratisk regim. Jag är
den första att beklaga att en del stadsdelsnämnder i Göteborg inte ger sko-
lorna vad de behöver. Det är högst beklagligt. Vi har från mitt partis sida
motionerat om en översyn av hur resurserna fördelas. Det gäller dels fördel-
ningen till stadsdelsnämnderna, dels hur stadsdelsnämnderna sköter resurs-
fördelningen. Det finns saker att uträtta på den punkten.

I mars 1993 tillkallade regeringen en utredning om förlängd skolgång och
sänkt skolpliktsålder. Flera av partierna tycks redan ha bestämt sig för att
skolgången bör förlängas till tio år och att skolstarten bör ske vid sex år.
Vilka modeller för förlängd skolgång och tidigare skolstart som kommer att
belysas i det fortsatta utredningsarbetet redovisades i en första delrapport i
augusti 1993. Jag tänker inte gå in på de olika modellerna utan vill gärna
avvakta utredningens slutförande och försöka ha ett öppet sinne för de slut-
satser utredningen kommer fram till och även vad som framkommer i remiss-
omgångarna.

Däremot tror jag inte det skadar att redan nu debattera vad vi vill och
behöver uppnå med dagens och morgondagens skola och ställa detta i rela-
tion till skolgångens längd och vid vilken ålder skolstarten bör ske.

Vilka problem är det vi bl.a. behöver komma till rätta med?

Enligt mitt sätt att se är det ett par saker som, mer än många andra, hind-
rar den kvalitetsutveckling jag tror alla är intresserade av att se i dagens
skola.

Ett problem är den dåliga läsutvecklingen hos alltför många elever. Den
har många olika orsaker. Jag har redan vid ett flertal tillfällen tagit upp de
negativa effekter detta problem har för den enskilde eleven. Hela skol-
gången spolieras för många av dessa elever. Den bristande läsförmågan in-
verkar på kunskapsutvecklingen i snart sagt alla ämnen. Många av dessa ele-
ver riskerar att lämna skolan med en mycket låg kunskapsnivå och med ett
självförtroende som är skadat för livet.

De problem på gymnasiet som har tagits upp av en del talare i dag rör
också problemet med läsförmågan. Bl.a. Björn Samuelson nämnde att det
är viktigt att beakta grundskolan även när man talar om gymnasiet. Jag hål-
ler till fullo med om detta.

Utbildningsutskottet hade så sent som i tisdags ett seminarium om dyslexi
där en hel del värdefulla synpunkter kom fram. Även om det var svårt att få
fram en klar och entydig definition av begreppets innebörd och företeelsens
orsaker, var alla överens om att elever med uttalade lässvårigheter var i be-
hov av tidig hjälp.

Ett annat problem är att elever i dag går vidare utan de grundläggande
kunskaper som egentligen krävs för att gå vidare. Detta problem är i stort
sett förbisett. Eller är det kanske så att man på grund av skolans organisation
inte anser sig ha möjligheter att på ett effektivt sätt ta itu med problemet? I

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

157

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

158

ämnet svenska, det gäller både läsning, läsförståelse, skrivning och inte
minst begreppsuppbyggnad, är man helt beroende av att bemästra ett steg i
utvecklingen för att sedan kunna ta nästa steg. Detsamma gäller främmande
språk, matematik och även vissa andra ämnen. Man kommer helt enkelt inte
vidare innan man bemästrat nästa steg i kunskapsutvecklingen. Alla ämnen
är naturligtvis i sin tur beroende av läsutvecklingen och begreppsuppbyggna-
den. Inte heller när det gäller detta problem når man målet genom att ta
till generella lösningar. I stället krävs individuellt avpassade lösningar. Den
enskilde eleven måste ges tid att ta ett steg i taget.

I många år har lärare, och förmodligen också en del skolpolitiker, insett
att undervisningen borde individualiseras i betydligt högre grad än vad som
nu sker. Som lärare är det ofta en av de saker man känner att man inte har
lyckats med i den utsträckning man hade velat.

Det har förvånat mig mycket att mina kolleger i utbildningsutsskottet un-
der min tid i riksdagen nästan inte med ett ord berört den oro och de svåra
förhållanden som försvårar meningsfull undervisning på många håll. Det är
som om den verklighet som finns innanför skolans väggar inte existerade ens
i tankevärlden i denna församling. Jag är övertygad om att den oro som finns
är en av orsakerna till att många inte klarar av att genomföra den individuali-
sering som man vet skulle vara riktig. Det är helt enkelt för stökigt för att
inom klassens ram ägna sig åt en mer individualiserad undervisning. På
många håll bedrivs ett beundransvärt arbete genom samarbete i lärarlag och
utökade föräldrakontakter för att få en bättre undervisnings- och inlärnings-
miljö. Det återstår mycket innan individualisering har blivit en naturlig del
av undervisningen.

Kan de problem jag hittills skisserat lösas genom en omorganisation av
skolan? Kanske i viss mån. Men det måste framför allt till inre förändringar.

När det gäller svåra läsproblem är förmodligen en mycket tidig pedagogisk
språklig träning av godo. Därför borde språklig utveckling vara av större in-
tresse långt innan barnet kommer till skolan eller t.o.m. förskolan.

Skulle en generell förlängning av skolgången till tio år för alla kunna lösa
de problem jag har tagit upp? Jag tror inte det. Jag tror i stället att en större
flexibilitet även när det gäller skolgångens längd skulle bidra till att minska
de problem jag har tagit upp. Däremot skulle kanske en del elever behöva
tio års skolgång, medan en del skulle säkert klara sig med färre än nio år för
att kunna fortsätta på gymnasiet.

Anf. 225 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! När Beatrice Ask talade här för en stund sedan sade hon att
om hon hade velat vara elak skulle hon ha sagt att Socialdemokraterna inte
bryr sig om barn och ungdomar. Sedan sade hon att hon inte ville vara elak.
Det var tur det. Hade hon velat vara elak hade hon gjort sig skyldig till mer
än en sak, nämligen en ren lögn.

Nu har Beatrice Ask gått. Annars hade det varit intressant att få diskutera
skolministerns syn på en sammanhållen grundskola. Vår utgångspunkt för
att hårt hålla fast vid kravet på en sammanhållen grundskola är just barns
och ungdomars behov. Barn och ungdomar som sinsemellan är olika, har
olika bakgrund och erfarenheter med sig till skolan, kan där lära sig att jobba

tillsammans och respektera varandra. Det är det som de kommer att få göra
hela livet.

Mot detta resonemang driver framför allt Moderaterna krav som ligger
nära näringspolitiken. Som utgångspunkt har de etableringsfriheten. Det är
det som är vägledande för regeringens politik i det avseendet.

Vi Socialdemokrater vill värna alla barns rätt till en bra skola. Det skall
vara en skola som har resurser att se till alla barns behov. Vi motsätter oss
mycket skarpt den tudelning som vi nu ser många tecken på i skolan. Jag
menar inte i första hand de privata skolorna, utan jag menar faktiskt den
resursknapphet som gör att den allmänna skolan tvingas sätta barnen med
speciella behov längst bak i kön. Skolan kan inte se till varje barns behov.

Utbildningsutskottet har haft två utfrågningar. Vi har fått bekräftat att det
är eleverna med de särskilda behoven och de osynliga handikappen som får
bära besparingsbördorna. Jag är väldigt förvånad över att Marianne Jönsson
inte fick samma intryck av utfrågningarna. Det var det allra tydligaste bud-
skapet.

Det är många samverkande åtgärder som får dessa effekter. Det är många
samverkande åtgärder som drar åt fel håll. Det är framför allt besparingarna
i kommunerna. Det är de orättvisa bidragssystemen, som uppmuntrar bil-
dandet av privata skolor. Det är fråga om de ändringar i läroplanerna som
Lena Hjelm-Wallén nyss nämnde.

Visst är det väl så, Christer Lindblom, att det svider i hjärtat på en och
annan lärare i de privata skolorna. Men jag kan garantera att det svider lika
mycket i hjärtat på lärare i en skola i ett mycket utsatt område i Jakobsberg,
där man på grund av just de här reglerna har blivit av med en tredjedel av
sina lärare. Det svider kanske inte i första hand för att de har mist sina jobb,
utan för att de vet att eleverna behöver deras hjälp.

Vi tycker att det är viktigt att slå vakt om likvärdigheten i skolan. Det är
omsorgen om alla barn och ungdomar som vägleder oss. Det är skolpoliti-
kens grundpelare. Det står i skollagens portalparagraf. Jag vill säga till Mari-
anne Jönsson att det är en rad organisationer, inte bara några socialdemo-
kratiska kommuner, som har pekat på de här riskerna. Det är en rad organi-
sationer som i allra högsta grad har intressen i skolan: elevernas organisatio-
ner, de fackliga organisationerna, föräldraorganisationer och våra utfråg-
ningar.

Mot denna bakgrund har vi föreslagit att Skolverkets utvärderingsprog-
ram skall kompletteras med ett särskilt uppdrag och beskriva hur skolan
uppfyller målet om en likvärdig utbildning. Det är bråttom med det. Dagens
elever går inte i repris. De barnen har ingen mer chans.

Vi kan inte heller acceptera regeringens förslag om att skära ned anslagen
till invandrarbarnens undervisning med 120 miljoner. Det är ett dråpslag. En
tredjedel av hemspråksundervisningen för den aktuella gruppen kommer att
försvinna om detta genomförs. Ni får förlåta mig, men detta verkar inte ha
ett dugg med utbildningspolitik att göra. Jag tror faktiskt att detta blott och
bart är frukten av en mycket sen sammankomst mellan Wibble och Wacht-
meister. Det har ingenting med utbildning att göra. Dra tillbaka detta och
se till att vi får tänka över hur vi skall handskas med frågan så att inte invand-
rarbarnen hamnar i skottgluggen; de tål inte det.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

159

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

Visst, Marianne Jönsson, kan det på sina ställen gå att lösa detta med B-
språk och med fria val. Men för det krävs stora grupper, och det drar in resur-
ser från kommunerna.

Till sist vill jag ställa en fråga till Ingrid Näslund. När vi diskuterade sär-
skolebarnens föräldrars rätt att välja skola och skolform för sina barn sade
Ingrid Näslund att hon litade på att ett nej till vårt förslag, som skulle ha gett
dem den rätten för nästan två år sedan, var det bästa sättet att ge dem den
rätten. Litar Ingrid Näslund fortfarande på att det där nejet var det klokaste
beslutet vid det tillfället?

Anf. 226 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:

Herr talman! Jag har svårt att förstå att Eva Johansson så engagerat kan
göra spekulationer om vad som har förevarit i Finansdepartementet. Men
visst kan man fantisera över sådana här beslut när man befinner sig på oppo-
sitionssidan. Jag står fast vid att det med den nya organisationen finns möj-
ligheter att tillgodose elevernas behov med hemspråk. De får läsa språket
som hemspråk i sju år och sedan som B-språk. De har möjlighet till detta
genom hela skoltiden. Jag tycker inte att det är någon försämring. Under
utfrågningen vi hade i höstas hörde vi hur man inom vissa kommuner, exem-
pelvis min närstående kommun i Nybro, genom omorganisering tillgodosåg
dessa elevers behov av undervisning i svenska språket.

När det gäller barn med särskilda behov sade jag till Eva Johansson och
till auditoriet här att jag också är oroad för det, även om man vid utfråg-
ningen sade att man genom avregleringen har möjlighet att samverka med
den sociala sektorn och fritidssektorn. Man har större möjligheter att tillgo-
dose de behov man tidigare täckte med specialinsatser, t.ex. genom att skol-
daghem flyttar in i skolan. Detta är något som jag tycker att vi måste vara
uppmärksamma på. Men att de skulle ställas sist i kön tror jag är en stor
överdrift. Ulf P. Lundgren, som var med på utfrågningen, säger att man obe-
tydligt har fjärmat sig från basresurser på 0,3 %. Man kanske kan mäta upp
det i några procentenheter. Det är absolut inte bra. Men vi befinner oss i en
svår situation. En förklaring till en del av dessa problem kan inte vara något
annat än den ekonomi som Socialdemokraterna satt oss i, som det flera
gånger sagts.

Anf. 227 EVA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Jag tror inte att vare sig talmannen eller någon annan person
i Sverige har kunnat undgå att märka att den borgerliga fyrpartiregeringen
anser sig ha råd att sänka skatterna med 25 miljarder kronor för de välbe-
suttna. Så kom inte och säg att det inte finns pengar! Det måste i stället finnas
andra skäl till att regeringen lägger kraftiga besparingskrav på skolan.

Ni ändrar inte enbart reglerna och ger skolorna en möjlighet att handskas
friare med sina resurser när det gäller hemspråket, Marianne Jönsson, utan
ni tar också resurserna från kommunerna. Det är det allvarliga i situationen.

Vi socialdemokrater är beredda att se över regelverket. Det kan i enskilda
fall finnas skäl till att styra om resurserna, inte minst för att ge invandrarele-
ver en bättre grund i det svenska språket. Men det skall vi inte förhindra

160

genom att ta resurserna ifrån kommunerna. Då blir det inte någon sådan
undervisning. Det är alltså det allvarliga.

Precis som Lena Hjelm-Wallén påpekar gav de här utfrågningarna som vi
har haft, speciellt den första i höstas som handlade om kommunernas syn på
utvecklingen i skolan, vid handen att man gärna vill behålla den frihet som
decentraliseringen givit. Till denna decentralisering har både Centern och
Socialdemokraterna bidragit.

Men det som oroar mig är de entydiga beskeden om att de svaga eleverna
drabbas av resursknappheten i skolan. Det borde oroa även dem som fattar
besluten. Det är bråttom att få reda på hur situationen verkligen är. Barnen
går som sagt inte i repris.

Anf. 228 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:

Herr talman! Jag förstår att Eva Johansson utifrån sina utgångspunkter är
mycket upprörd av detta. Jag finner det också besvärligt att de svaga ele-
verna får stå tillbaka. Men jag håller absolut inte med om att de står sist i
kön.

Jag har läst skolplaner från mina närliggande kommuner. I samtliga skol-
planer tas just upp att de svagpresterande elevernas behov måste tillgodoses,
precis som det stod i LGR 80 en gång i tiden.

Vi har nu den beslutsordningen att skolplaner skall godkännas av fullmäk-
tige och att besluten skall fattas nära människorna. Det här är en fråga för
kommunerna, och vi skall ge dem förtroendet att se till att de i sina kommu-
ner får en organisation och utbildning som är rättvis och rättfärdig. Jag har
stort förtroende för kommunpolitikerna på den punkten.

Anf. 229 EVA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Jag är mycket upprörd över det som jag fått reda på genom
utfrågningarna. Jag är också mycket upprörd över det som jag får veta när
jag besöker skolor. Det som nu händer försämrar nämligen skolan. Det går
stick i stäv med det som regeringen har deklarerat i regeringsdeklarationer
och i andra dokument. Regeringen skall ju skapa Europas bästa skola. Rege-
ringen talar med kluven tunga; det är inte bra.

Jag är också upprörd över att det är så stört omöjligt att få någon företrä-
dare för regeringspartierna att erkänna att mycket allvarliga försämringar i
vår skola är på gång. En förutsättning för att kunna göra någonting bra är
ju att man skaffar sig en verklighetsuppfattning. Den skall då ha med verklig-
heten att göra.

Det vi i höstas fick höra var att barnen blir fler i varje klass, grupptim-
marna blir färre, speciallärarresurserna blir färre och elevvården dras ned.
Vilka är det, Marianne Jönsson, som drabbas av detta? Jo, det är de elever
som mår bäst i en klass med inte fullt så många barn. Läraren har då möjlig-
het att se dem. Det är de barn som i vissa moment mår bra av en mycket
liten undervisningsgrupp, där de kan få mycket hjälp. Det är de barn som
behöver speciallärarens alla kunskaper och resurser och som behöver en ku-
rator, en psykolog, en syo-konsulent osv. för att klara sina studier. Det är de
barnens sämre situation i skolan som gör mig upprörd.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

161

11 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 58

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

162

Anf. 230 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:

Herr talman! Jo, det är sant, Eva Johansson, att det sker neddragningar i
kommuner, och främst naturligtvis i kommuner som har usel ekonomi. När
det då sker neddragningar i kommuner med usel ekonomi drabbas framför
allt de verksamheter som är personalkrävande och som kostar mycket
pengar. Det är skolan och socialvården. Jag tycker inte att det skulle vara en
särskilt trevlig uppgift att vara kommunpolitiker i dessa kommuner, därför
att det måste vara fruktansvärt svårt att göra prioriteringar. Det är självklart
att man inte, som det står i en dikt, slaktar med glad själ. Det här bereder
säkert våra kolleger på kommunplanet många svåra bekymmer.

Jag tror också att det är viktigt att vi inte bara fokuserar skolproblemen
enbart på pengabrist. Vi satsar nämligen fortfarande kolossalt mycket
pengar på grundskolan och gymnasieskolan i Sverige.

Eva Johansson sade i sitt anförande att det främst är utifrån näringsfrihets-
och etableringsfrihetsbegrepp som vi skapar friskolor. Det är inte alls så. De
skapas utifrån ett behov. Det finns föräldrar som vill att deras barn skall vara
elever i friskolor. Många friskolor har i dag långa köer. Men de skulle väl
helst tas bort, då de inte stämmer med det fyrkantiga system som Eva Jo-
hansson förespråkar.

Jag skall försöka att tala med Anne Wibble om vad hon eventuellt har haft
för sig, men jag tror inte att jag kommer att få ett positivt besked i fråga om
att det skulle vara en konspiration mellan henne och Wachtmeister som har
resulterat i förslaget till reducering av hemspråkskostnaderna.

Anf. 231 EVA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Det är ju ännu värre om det här förslaget är någonting som
de fyra regeringspartierna har hittat på. Jag trodde att det var Ny demokrati
som hade gjort det, därför att man i det partiet är kapabel till det. Jag hoppa-
des att regeringspartierna inte var det. Men prata med Wibble om det! Det
kan vara bra.

Privata skolor skapas i dag därför att det är ett bra sätt att garantera barn
mer resurser för skolgång. Jag undrar inte över att föräldrar gör sådana val -
det skulle vara konstigt annars. Men det måste ändå vara viktigt för oss som
politiker och som ansvariga för alla barn och deras behov av en bra skola att
se till att resurserna fördelas rättvist.

Skolpengssystemet, som fördelar lika många kronor till alla barn, är inte
rättvist. Det är det som nu håller på att genomföras i så många kommuner.

Det måste inte nödvändigtvis vara så att förändringarna i skolan görs där-
för att kommunerna har dålig ekonomi. På många ställen är det beslut om
att förändra resursfördelningen som ligger bakom. Så är det i många av
kranskommunerna i Stockholm, som jag känner väl till. Där har man tagit
pengar från de skolor som tidigare har fått litet mer än 100 % och gett till de
skolor som har fått mindre. Det har man gjort i ett system där man har be-
dömt behovet. Det är väl inte att undra på om människor upplever att skol-
pengssystemet är grymt orättvist. Det är det faktiskt.

Anf. 232 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:

Herr talman! Jag vill bara göra några kommentarer. Det skolpengssystem
som Eva Johansson beskriver innebär att man lägger alla resurser i en pott

och inte behåller någonting centralt för t.ex. elever med behov av särskilt
stöd och andra förstärkningsresurser. Jag tycker inte heller att det skolpengs-
systemet är särskilt bra - om det inte införs i kolossalt stor skala, där det
finns hundratusentals invånare i ett område. Vi är alltså överens om att det
här kan slå mycket snett, och därför är det bra att man behåller förstärk-
ningsresursen.

Ett av de exempel som jag tidigare hänvisade till vad gäller kommuner
med usel ekonomi var Göteborg. Jag skulle vilja fråga Eva Johansson: Var-
för har Göteborgs kommun usel ekonomi? Den dåliga ekonomin har ju inte
uppstått bara därför att Sverige råkade få en borgerlig regering, utan den är
naturligtvis följden av en lång kedja av händelser. Också andra kommuner,
som tidigare var socialdemokratiskt styrda, har ekonomiska problem. Det
är alltså inte regeringen Bildt som har förorsakat de kommunala problemen
i budgetarna.

Jag sade tidigare att det sved i hjärtat på de lärare som hörde Lena Hjelm-
Walléns generalisering vad gäller överkompensation till friskolor. Den sve-
dan beror på att de plötsligt, efter tilldelningen av 85 % av de resurser som
går till kommunerna, kan få en anständig lön. Jag tror inte ens att Eva Jo-
hansson missunnar dem den. Om man hade behållit det gamla systemet
skulle de ha levt kvar i ett slags lärarproletariat, bara därför att de arbetar i
fristående skolor. Det är inte rättvist.

Anf. 233 EVA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Christer Lindblom kan vara lugn! Det är ingen här i kamma-
ren som förespråkar det gamla systemet, som han kallar det. Vad vi föresprå-
kar nu är ett rättvist resursfördelningssystem mellan fristående skolor och
kommunala skolor, där elevernas behov och inte huvudmannaskapet skall
styra.

Jag vet inte varför Göteborgs kommun har dålig ekonomi. Det kan finnas
olika anledningar till det. Det kanske går att reda ut det med göteborgarna.

Jag har tittat en hel del på de kommuner som ligger i närheten av mitt
valdistrikt. Sollentuna kommun fördelar upp till 95 % per capita av sina skol-
resurser. Jakobsberg, som jag nämnde förut och där det här fick ett så otro-
ligt stort utslag, fördelar 85 %. Den modell som kammaren har lagt fast för
bidragen till de fristående skolorna har de alltså tagit över i ett skolpengssys-
tem. Det får helt horribla konsekvenser.

Var tycker nu Christer Lindblom att det är rimligt att lägga gränserna för
de skillnader som får finnas, om det nödvändigtvis skall slås fast en procent-
sats? Jag tycker att vi med varm hand kan överlämna de här besluten till
kommunerna. De har vana, erfarenhet och kunskap när det gäller att fördela
resurser mellan skolor. Det har kommunerna hållit på med i ganska många
år, och det kan de klara senare också. Jag tycker att vi kan lägga det ansvaret
och det förtroendet på dem.

Ni har sagt nej till detta gång efter gång. Beatrice Ask sade tidigare att vi
hade ändrat vårt förslag från gång till gång, men det har vi inte gjort. Vi står
fortfarande fast vid det förslag som vi ursprungligen lade fram.

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

163

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

164

Anf. 234 INGRID NÄSLUND (kds) replik:

Herr talman! Eva Johansson tog upp betydelsen av en likvärdig skola. Jag
var inne på att det kan vara annat än ekonomiska resurser som gör att en
skola inte utfaller likvärdigt för olika barn. Det är nämligen så att alla inte
behöver lika lång tid på sig. Jag håller med om att alla inte heller behöver
lika stora resurser. Men så som skolan har varit organiserad hitintills har alla
gått lika många år. Man har förväntats klara av läsinlärningen på lågstadiet
på ungefär samma tid. Den som inte har gjort det har vandrat vidare, men
har ingalunda varit färdig med denna grund. Detta har sedan visat sig i ett
mycket dåligt skolresultat.

Det var därför som jag i mitt inlägg var inne på detta, att jag inte tror att
vi åstadkommer någon förändring på den här punkten om vi förlänger skolan
med ett år för alla. Därför skulle jag vilja se en flexibilitet när det gäller skol-
tidens längd.

Jag är, precis som Eva Johansson, bekymrad över att en del skolor får för
litet resurser. I Göteborg har det bl.a. varit så att stödresursen, som man har
behållit för att dela ut i olika delar av staden, kom alldeles för sent när det
nya systemet hade införts. Det var helt fel, och jag beklagar det djupt. Det
innebar att en del skolor inte alls hade tillräckligt för att kunna ge det stöd
som vissa elever behövde.

Jag har sedan hört att vissa av dessa skolor har klagat högljutt. Nu har de
mycket pengar, men de har inte i tid kunnat anställa speciallärare. Det var
en förfärlig miss, som jag inte förstår att man kunde göra. Vi har klagat på
detta, och vi har bett att man skall utreda det och se till att det inte upprepas.
Vi har också sagt att det över huvud taget är nödvändigt att se över det sätt
på vilket resurserna till skolan fördelas.

Anf. 235 EVA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Det är viktigt att barn och ungdomar får använda den tid de
behöver för inlärning. Jag tycker inte att vi skall ha en skola där det förväntas
att alla barn vid ett visst tillfälle skall ha nått lika långt. Det är bl.a. mot den
bakgrunden som jag motsätter mig en tidig betygssättning och ett provsys-
tem som just framkallar dessa förväntningar på barn och ungdomar. Det
skulle vara intressant att höra Ingrid Näslunds kommentarer på den punk-
ten.

Jag vill också återkomma till frågan om rätten för föräldrarna till särskole-
barnen att välja skola för sina barn. Ingrid Näslund! Var det bästa sättet att
snabbt komma fram till ett beslut om detta att säga nej till det förslag till ny
lag som låg på riksdagens bord för snart två år sedan?

Anf. 236 INGRID NÄSLUND (kds) replik:

Herr talman! Eva Johansson anser att olika barn behöver olika lång tid.
Då kanske Eva Johansson också är beredd att fundera på om alla barn behö-
ver en förlängning av skoltiden till tio år. Det kanske inte behövs lika lång
tid för alla barn innan de kan börja gymnasiet. Detta är verkligen något som
vi skulle behöva fundera på.

Jag tycker för min del att skolstarten i fortsättningen skulle variera mer än
den gör nu. Vi skulle behöva intagningar vid olika tider på året, kanske vid

flera tillfällen under ett läsår. Jag vet att det finns organisatoriska problem
med detta, men det vore en verklig utmaning att försöka lösa de organisato-
riska problemen och se om vi kunde få en verkligt individualiserad skola.
Det skulle jag kalla en likvärdig skola.

När det gäller den fråga om särskolebarn som Eva Johansson tog upp vill
jag tala om att jag har precis samma uppfattning som jag hade vid den tid-
punkt då detta diskuterades. Jag är besviken över att regeringen inte har
kommit till skott, att den inte har kommit med ett förslag när det gäller detta.

Det var bl.a. jag som motionerade i den här frågan. Det förslag som låg
här kom från mig. Jag är besviken över att det inte har blivit ett bättre resul-
tat, att regeringen inte har tagit initiativ till att utöka valfriheten till att gälla
alla föräldrar.

Anf. 237 EVA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Vad bra att det finns en motion också till årets riksmöte. Ing-
rid Näslund kan komma över sin besvikelse genom att stödja den. Då kan
vi - visserligen med två års försening - få ett beslut under det här året som
ger särskolebarnens föräldrar samma självklara rätt att välja skola och skol-
form för sina barn som alla andra föräldrar har.

Jag förstår besvikelsen. Det beslut som fattades för snart två år sedan var
en ren undanmanöver. Ingrid Näslund borde ha kunnat se att det var det, att
det inte var så mycket allvar bakom beslutet. Den referensgrupp som skulle
tillsättas har inte gjort någonting. Jag kan försäkra att föräldrarna till de han-
dikappade barnen är grymt besvikna. Det är inte bara Ingrid Näslund som
är det.

Anf. 238 HANS NYHAGE (m) replik:

Herr talman! Vad är det för mening med att generalisera på det sätt som
Eva Johansson gör? Vad är det för mening med att måla allt som sker i våra
skolor svart?

Detta är inte sant. Eva Johansson gör sig skyldig till fruktansvärda ankla-
gelser mot alla som arbetar i skolorna och mot dem som arbetar med skolpo-
litiken i vårt land. Det är utomordentligt allvarligt.

Man lägger ned ett enastående arbete för att utveckla våra skolor för våra
barns bästa. Varken kommunutfrågningen eller utfrågningen om dyslexi gav
den entydiga bild som Eva Johansson här målar upp. Det fanns tvärtom oer-
hört mycket positivt i båda utfrågningarna.

Herr talman! Att besparingar sätter sina spår är väl inte underligt. Det
gäller att komma till rätta med svårigheterna i stället för att generellt måla
allt i svart.

Att vara så totalt fixerad av antalet kronor är förödande. Det satsas allt-
jämt oerhört mycket medel på de svenska skolorna och den svenska under-
visningen. Det satsas mycket mer än i många andra länder. Varför görs då
besparingar? Ingen kan väl vara okunnig om att vi har drabbats av en inter-
nationell lågkonjunktur som har satt mycket djupa spår även i vårt land.
Ingen kan väl vara okunnig om att det har förts en politik då vi levde över
våra tillgångar. När det inte längre går för sig måste man göra besparingar.
Det är det som sker nu.

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

165

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

166

Herr talman! Det är också nödvändigt att det förs en politik som ser till
att vi återfår resurserna i det här landet. Den politiken för den borgerliga
regeringen.

Anf. 239 EVA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Beskyllningarna har jag inte riktat mot någon som arbetar i
skolan. Personer i det här rummet borde ta åt sig den kritiken. Beskyllning-
arna vill jag rikta mot regeringen. Den har visserligen regerat under en låg-
konjunktur, men den har själv i hög utsträckning spätt på lågkonjunkturen
och medverkat till att resurserna totalt sett har blivit knappare i vårt sam-
hälle. Det är klart att det då inte heller finns några resurser att fördela till
skolan.

Beskyllningarna riktar jag mot politiker som bara sitter och ser på när lä-
rare och andra anställda inom omsorgen och vården i kommunerna sparkas
ut i arbetslöshet. De får ersättning från arbetslöshetskassan i stället för att
vara kvar på sina jobb, där de så väl behövs. Eleverna i skolan behöver dem.
Det är skillnad, beroende på vem man har lyssnat på.

Hans Nyhage! Läs utskriften från utfrågningen igen! Det gavs en svidande
kritik. I skolan jobbar man nu under hart när omöjliga omständigheter, om
man har ambitionen att leva upp till skollagens portalparagraf om likvärdig-
het i utbildningen. Kommun efter kommun sade att det är eleverna med sär-
skilda behov - de med litet lättare bekymmer och de med de osynliga handi-
kappen - som far illa i dagens skola. Det borde ha väckt många oroliga tan-
kar också i moderata utbildningspolitikers huvuden.

Anf. 240 HANS NYHAGE (m) replik:

Herr talman! Det är ofrånkomligt att det även under den socialdemokra-
tiska regimen på 80-talet drogs in betydande miljarder från kommunerna.
På vilket sätt tänker Socialdemokraterna åtgärda det, så att dessa pengar går
tillbaka till kommunerna?

Faktum kvarstår. Förutsättningen för att vi skall kunna öka resurserna ute
i våra kommuner är att det förs en politik i det här landet som skapar inkoms-
ter, så att det blir mer att fördela.

Herr talman! Jag påstår med bestämdhet att den socialdemokratiska poli-
tiken i stora avseenden motverkar just den resursskapande politiken. Där
finns de verkliga grunderna för de besparingar som nu måste göras.

Anf. 241 EVA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Det skulle vara mycket intressant att få reda på hur skatte-
sänkningar för aktieägare, förmöget folk och människor med stora inkoms-
ter skall leda til) att skolan förses med bättre resurser. Jag kan inte förstå
detta. Det finns ingenting i den rullning av miljarder som regeringen håller
på med, till dem som redan har mycket, som säger att det kommer att skapas
ett enda nytt jobb. Om det är detta man vill borde man ha styrt över resur-
serna, just för att skapa nya jobb. En liten del hade faktiskt räckt om man
hade velat se till att skolan, vården och omsorgen ute i kommunerna skulle
kunna behålla de anställda i stället för att sparka ut dem till en säker arbets-
löshet.

Det är inte fråga om någonting annat än prioriteringar. Ni har prioriterat
höginkomsttagare, förmögna och aktieägare. Vi prioriterar viktiga verksam-
heter för barn och ungdomar. Därför, herr talman, var det så viktigt att skol-
ministern förut faktiskt inte sade det hon tänkte säga.

Anf. 242 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Det har i denna debatt om barn och skola diskuterats mycket
ekonomi. Jag tror faktiskt att det bland det viktigaste man kan göra just i en
kärv ekonomisk situation är att investera, och bland de viktigaste investe-
ringar man kan göra är att investera i människor och framför allt i barnen.

I den socialdemokratiska kulturmotionen föreslås en satsning på samman-
lagt 500 miljoner kronor på kulturen. En stor del av dessa pengar föreslås
gå just till barn- och ungdomskulturen.

Herr talman! Jag hade hoppats att vi skulle få en bred kulturpolitisk debatt
i dag, och jag beklagar att man från regeringspartiernas sida inte - i varje
fall av talarlistan att döma - visat något intresse för en sådan debatt.

Det är viktigt att vi kan fullfölja den satsning på kultur i skolan som inled-
des under den socialdemokratiska regeringens tid. Jag tror att det är viktigt
att se till att skolbiblioteken kan upprätthållas. Med den utveckling som sker
i skolan med minskade kulturinslag och neddragningar av skolbiblioteken är
det viktigt att man också inom regeringspartierna funderar på vad som hän-
der. Socialdemokraterna vill satsa mer på kultur i skolan, och vi vill ha en
översyn av vad som egentligen händer med skolbiblioteken.

Den andra punkten i den socialdemokratiska kulturmotionen handlar om
att bekämpa främlingsfientligheten. Vi anser att det just i ett mångkulturellt
samhälle är viktigt att stödja invandrarnas egen kulturverksamhet. Detta
kan tillföra det svenska samhället väldigt mycket. Det finns gott om invand-
rade författare, musiker och sångare, som har berikat och kan fortsätta att
berika det svenska kulturlivet.

Man inser lätt att det utan konstnärer - inte blir någon konst. I en lågkon-
junktur drabbas konstnärer speciellt hårt av arbetslösheten, och det är där-
för viktigt att vi ser till att förbättra konstnärliga yrkesutövares arbetsvillkor.
I den tredje punkten i vår kulturpolitiska motion föreslår vi åtgärder för att
ge konstnärer jobb till någorlunda rimliga villkor.

Den fjärde punkten i den socialdemokratiska motionen handlar om att
vidga deltagandet, att skapa jämlikhet. Det framlades i går en ESO-rapport
om kulturen. På många punkter delar jag inte de slutsatser som dras i rap-
porten. Tyvärr är det en sanning att vi med kulturpolitiken som medel ännu
inte har lyckats vidga deltagandet i den utsträckning vi skulle vilja. Detta är
en utmaning, och därför vill Socialdemokraterna satsa resurser för att stimu-
lera till ett vidgat deltagande.

Här handlar det också om folkbildningen, och jag beklagar att den för
folkbildningen ansvariga ministern lämnade kammaren för en stund sedan.
Den nuvarande regeringen riktar nu för tredje året i rad attacker mot folk-
bildning. Denna gång skär man ned det redan hårt ansträngda anslaget med
100 miljoner kronor. Jag tycker att det nu får vara nog med dessa attacker,
speciellt som riksdagen under den socialdemokratiska regeringstiden i bred

Prot. 1993/94:58
10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

167

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

enighet fastställde mål, riktlinjer och omfattning för satsningarna på folk-
bildningen.

Herr talman! Det har hävdats att svensk statlig kulturpolitik relativt sett
satsar alltför mycket på Stockholm. De som framför den kritiken har rätt.
Jag anser att vi måste satsa mer på och bättre ta till vara den levande kultur
som finns ute i landet. Just i en lågkonjunktur ger satsningar på kulturmiljö-
vården oerhörda möjligheter. Jag gläder mig åt att bl.a. Stina Gustavsson
har motionerat om en höjning av detta anslaget med 50 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag. Detta räcker emellertid inte, utan jag
tror att det skulle krävas en tredubbling av anslaget.

Herr talman! Det är framför allt två frågor när det gäller kulturhuvudtiteln
som har diskuterats mycket i medierna. Den ena gäller regeringens fortsatta
hackningar på Riksteatern. Man föreslår en minskning av anslaget till Riks-
teatern med 10 miljoner kronor. Därmed visar faktiskt kulturministern att
hon är mer intresserad av Stockholm än av landet i övrigt, eftersom hon inte
drar ner anslagen till de andra nationalinstitutionerna på samma sätt som när
det gäller Riksteatern. Detta hugg mot teaterverksamheten runt om i landet
är oacceptabelt, och anslaget bör därför inte skäras ner på detta sätt.

På samma sätt tycker vi att det är fel att ge sig på Filminstitutets verksam-
het på det sätt som sker i budgetpropositionen. Vi vill återföra 3,5 miljoner
kronor av de pengar som regeringen vill minska anslaget till Filminstitutet
med.

Herr talman! I en satsning på utveckling av Sverige tror jag att kulturen
spelar en helt avgörande roll. Riktlinjerna för hur vi skall fullfölja den sats-
ningen anger vi i den socialdemokratiska partimotionen om kulturpolitiken.

Anf. 243 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! Det skulle vara intressant att här i kammaren få en debatt
om kulturens roll i skolan. Kulturen kan ju vara en mötesplats i skolan och
tjäna som motvikt till eller vara en introduktion till den kultur man möter i
TV och andra medier.

Vi måste emellertid här lära oss något av historien. I slutet på 80-talet för-
ändrades statsbidragskonstruktionen av lönerna till lärarna framför allt i
gymnasieskolan. Med den förändrade konstruktionen försvann mycket av
kulturinslagen framför allt i gymnasieskolan. På grund av denna teknikalitet
tog man bort Timme till förfogande.

En annan sak som vi måste dra erfarenhet av är nedläggningen av länsskol-
nämnderna. De tjänade många gånger som en samorganisation, som kunde
erbjuda kulturarbetare möjligheter till sammanhängande turnéer till sko-
lorna i länet.

Det finns alltså mycket som måste komma med i en sådan här debatt. Det
är viktigt att man får öronmärkta statsbidrag till kulturen i skolan. Men det
bästa vore nog att återgå till sektorsbidraget till skolan. Detta har vi i Väns-
terpartiet föreslagit. Härigenom får skolorna själva möjlighet att ta ansvar
för kulturinslagen i skolan.

Det är mycket som kan sägas i den här frågan, Åke Gustavsson, och det
är mycket som inte har blivit sagt. Vi har inga färdiga lösningar, och jag vill

168

citera Värmlandspoeten Bengt Berg: En sak är i alla fall säker - om snön
ligger kvar till midsommar blir det en sen vår.

Anf. 244 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:

Herr talman! Det senaste är det lätt att instämma i.

Jag tror att det är viktigt att vi ser över de nya planerings- och ekonomisys-
temen i kommunerna. Ett resultat av de nya systemen har faktiskt blivit att
kulturen i skolan har fått stryk.

Det är emellertid en dålig ursäkt att bara skylla på planerings- och ekono-
misystem. Det förutsätter nämligen att det inte finns någon politisk vilja.
Det är ytterst politikerna som har ansvaret för hur den politiska viljan för-
verkligas. Tyvärr har kulturen i stor utsträckning slängts ut ur skolorna. Nu
hotas många skolbibliotek.

Däremot tror jag inte att ett återinrättande av länsskolnämnderna på nå-
got sätt skulle rädda kulturen i skolan. Tvärtom tror jag att de medel som på
det sättet frigörs från byråkratin i stället kan användas för direkt verksam-
het.

Kan jag tolka Björn Samuelsons inlägg så, att man från Vänsterpartiets
sida är beredd att ställa upp på större satsningar på kultur i skolan och sats-
ningar på skolbarnomsorgen, t.ex. speciella medieprojekt för barn och ung-
dom, eller satsningar på länskonstnärer, som arbetar tillsammans med sko-
lan?

I så fall har det i kvällens debatt givits åtminstone något konkret besked. Det
skall ju komma en vår också efter valet.

Anf. 245 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! På flera av frågorna i Åke Gustavssons senaste frågebatteri
kan jag svara ja.

Jag menar inte att vi skall återinrätta länsskolnämnder. Jag ville bara peka
på den problematik som uppstod när länsskolnämnderna lades ned.

Vi tror inom Vänsterpartiet vidare att det är viktigt att konstruktionen av
statsbidraget till kulturen i skolan är sådan att det nationella ansvaret för
kulturen i skolan tydliggörs. Jag vill i det sammanhanget säga att kulturen i
skolan inte är oviktig i det perspektiv som vi har debatterat tidigare här i
kväll. Likvärdighetsprincipen är oerhört viktig för eleverna i detta samman-
hang. Jag tror att detta också kan ha en inverkan på den sociala snedrekryte-
ringen till högre studier. Jag tror att vi och Åke Gustavsson säkerligen kan
komma att mötas på ett mycket konstruktivt ideologiskt och politiskt plan i
detta avseende.

Anf. 246 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:

Herr talman! Jag är mycket glad för den senaste repliken. Också jag tror
att det förhåller sig på detta sätt. Tyvärr är inte de politiska förutsättningarna
i Sveriges riksdag för närvarande sådana att man kan genomföra detta, men
jag förutsätter efter detta replikskifte att ni inom Vänsterpartiet noga stude-
rar den socialdemokratiska partimotionen på kulturområdet.

Med tanke på de ideologiska utgångspunkter som Björn Samuelson här
har redovisat - vad gäller möjligheterna att öka människans självförverkli-

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
och kulturpolitik

169

Prot. 1993/94:58 10 februari 1994	gande och att komma till rätta med den sociala snedrekryteringen i olika av- seenden - tror jag att våra förslag i dessa sammanhang ligger ganska rätt.
A llmänpolitisk debatt	(forts, prot. 59)
Utbildnings- och kulturpolitik	2 § Bordläggning Anmäldes och bordlädes Redogörelse 1993/94:RB1 Fullmäktiges i Riksbanken förvaltningsberättelse för år 1993 3 § Anmälan om frågor Anmäldes att följande frågor framställts den 9 februari 1993/94:336 av Lennart Nilsson (s) till miljöministern om provborrning efter olja i Skagerrak: Många människor känner stor oro för de norska planerna på provborrning efter olja i Skagerrak. Vid en eventuell katastrof hotas hela Västkustens miljö. Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att hävda de svenska mil- jöintressena vid eventuella norska provborrningar? 1993/94:337 av Lennart Nilsson (s) till kommunikationsministern om vägen Forshälla-Torp i Uddevalla kommun: Vägplanerna för anläggning av väg mellan Forshälla-Torp i Uddevalla kommun ligger på regeringens bord. När avser regeringen fatta beslut om vägplanen? 1993/94:338 av Lennart Nilsson (s) till arbetsmarknadsministern om Volvos lokaliseringsbidrag till Uddevallafabriken: Volvo har genom regeringsbeslut tvingats betala tillbaka delar av lokalise- ringsbidraget man erhöll i samband med det s.k. Uddevallapaketet. Kommer regeringen att ge Uddevallaregionen del av dessa medel för att öka antalet arbetstillfällena? 1993/94:339 av Martin Nilsson (s) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om krigsma- terielexport till Indonesien: Krigsmaterielinspektionen har, efter att bl.a. ha hört den rådgivande nämnden, givit klartecken för export av bl.a. bandvagnar till Indonesien. Nu framgår det enligt uppgift att alla de stora partierna inte är överens om
170	att bevilja sådana klartecken.

Socialdemokraternas utrikespolitiska talesmän har i olika sammanhang
förklarat att en sådan export är oförenlig med svensk vapenexportpolitik.

Med anledning av denna starka markering vill jag fråga regeringen om
man avser ”dra in” de positiva förhandsbesked som tidigare lämnats beträf-
fande nya krigsmaterielaffärer med Indonesien?

1993/94:340 av Martin Nilsson (s) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om krigsma-
terielexport till länder vid Persiska viken:

Enligt uppgift i media har regeringen givit tillstånd för export av såväl
följ dleveranser som viss övrig krigsmateriel till länder i Persiska viken som
tidigare ej kom ifråga som mottagarländer för svensk krigsmaterielexport.

Med anledning av detta skulle jag vilja fråga om KMI eller regeringen givit
klartecken till export av viss övrig krigsmateriel till en eller flera av staterna
kring Persiska viken.

4 § Kammaren åtskildes kl. 20.03.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 1 § anf. 37 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 81 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 131 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 175 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 219 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

171

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

Innehållsförteckning

Torsdagen den 10 februari

1 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot. 57)................ 1

Den ekonomiska politiken ............................... 1

Göran Persson (s)

Dan Eriksson i Stockholm (nyd)

Johan Lönnroth (v)

Talmannen (om debattreglerna)

Finansminister Anne Wibble (fp)

Lars Tobisson (m)

Per-Ola Eriksson (c)

Rose-Marie Frebran (kds)

Inga-Britt Johansson (s)

Bo G Jenevall (nyd)

Torgny Larsson (s)

Agne Hansson (c)

Sonia Karlsson (s)

Simon Liliedahl (nyd)

Lisbet Calner (s)

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Skattepolitik .......................................... 55

Lars Hedfors (s)

Peter Kling (nyd)

Lars Bäckström (v)

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Kjell Johansson (fp)

Ivar Franzén (c)

Harry Staaf (kds)

Bengt Silfverstrand (s)

Välfärdspolitik ........................................ 90

Birgitta Dahl (s)

Arne Jansson (nyd)

Rolf L Nilson (v)

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Göte Jonsson (m)

Karin Israelsson (c)

Pontus Wiklund (kds)

Jan Andersson (s)

Lennart Rohdin (fp)

Rosa Östh (c)

Chatrine Pålsson (kds)

Liisa Rulander (kds)

172

Utbildnings- och kulturpolitik ............................. 132

Lena Hjelm-Wallén (s)

Björn Samuelson (v)

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Hans Nyhage (m)

Christer Lindblom (fp)

Marianne Jönsson (c)

Ingrid Näslund (kds)

Eva Johansson (s)

Åke Gustavsson (s)

(forts, prot. 59)

Prot. 1993/94:58

10 februari 1994

2 § Bordläggning ...................................... 170

3 § Anmälan om frågor

1993/94:336 av Lennart Nilsson (s) om provborrning efter olja
i Skagerrak.................................... 170

1993/94:337 av Lennart Nilsson (s) om vägen Forshälla-Torp i
Uddevalla kommun.............................. 170

1993/94:338 av Lennart Nilsson (s) om Volvos lokaliseringsbi-
drag till Uddevallafabriken........................ 170

1993/94:339 av Martin Nilsson (s) om krigsmaterielexport till
Indonesien..................................... 170

1993/94:340 av Martin Nilsson (s) om krigsmaterielexport till
länder vid Persiska viken.......................... 171

173

gotab 46019, Stockholm 1994

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:58 Torsdagen den 10 februari

Riksdagens protokoll

1993/94:58