Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:55 Torsdagen den 27 januari
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:55
Riksdagens protokoll
1993/94:55
Torsdagen den 27 januari
Kl. 12.00-14.07
Protokoll
1993/94:55
1 § Utökning av antalet suppleanter i kulturutskottet
Valberedningen hade enligt ett till kammaren inkommet protokollsutdrag
tillstyrkt att antalet suppleanter i kulturutskottet utökades från 19 till 20.
Kammaren biföll denna framställning.
2 § Val av suppleant i kulturutskottet
Företogs val av en suppleant i kulturutskottet.
Kammaren valde i enlighet med valberedningens förslag till
suppleant i kulturutskottet
Lena Klevenås (s)
3 § Avsägelser
Talmannen meddelade att Ewa Hedkvist Petersen (s) avsagt sig uppdraget
att vara ledamot i utbildningsutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Talmannen meddelade att Kristina Persson (s) avsagt sig uppdraget att
vara suppleant i justitieutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Talmannen meddelade att Inger Hestvik (s) avsagt sig uppdraget att vara
suppleant i utbildningsutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 55
|
Prot. 1993/94:55 27 januari 1994 |
Talmannen meddelade att Olle Schmidt (fp) fr. o. m. den 7 februari avsagt Kammaren biföll denna avsägelse. 4 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott Talmannen meddelade dels att Socialdemokratiska riksdagsgruppen på grund av uppkomna va- dels att Folkpartiet liberalernas riksdagsgrupp fr. o. m. den 7 februari an- Talmannen förklarade valda till ledamot i utbildningsutskottet Krister Örnfjäder (s) suppleant i justitieutskottet Lena Boström (s) suppleanter i utbildningsutskottet Kristina Persson (s) Ewa Hedkvist Petersen (s) suppleanter i finansutskottet Bengt Rosén (fp) suppleant i utrikesutskottet Bengt Ahlquist (fp) suppleant i bostadsutskottet Kjell-Arne Welin (fp) 5 § Anmälan om ordförande och vice ordförande i den svenska dele- |
|
2 |
Talmannen anmälde att den svenska delegationen till dels EES gemen- |
kommitté den 20 januari utsett Lars Tobisson (m) till ordförande och Mats
Hellström (s) till vice ordförande.
6 § Justering av protokoll
Justerades protokollen för den 17, 18 och 20 januari.
7 § Svar på interpellation 1993/94:77 om förhandlingarna med EU
och den svenska alliansfriheten
Anf. 1 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Bengt Hurtig har i en interpellation ställt följande fyra frågor
till Europaminister Ulf Dinkelspiel angående förhandlingarna med EU och
den svenska alliansfriheten:
1. Hur förklarar svenska företrädare i EU-förhandlingarna att Sveriges al-
liansfrihet skall gå att förena med EU:s försvarspolitiska mål?
2. Sverige vill ha möjlighet att inte vara vare sig medlem eller observatör
i VEU. Hur motiverar våra förhandlare denna ståndpunkt?
3. Hur kommer regeringen att svara om EU under förhandlingarna begär
att Sverige skall försäkra att vårt land skall delta i framtida militära åtgärder
som ministerrådet beslutar om?
4. Avser regeringen att under förhandlingarna åtminstone framföra som
Sveriges villkor för att delta i militära åtgärder att dessa genomförs endast i
enlighet med FN-beslut?
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågorna.
Jag börjar med frågan om alliansfrihetens förenlighet med EU:s försvars-
politiska mål. Regeringen har i förhandlingarna klargjort att Sveriges mili-
tära alliansfrihet alltjämt består. Vi har också klargjort att Sverige vill med-
verka fullt ut och aktivt i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
inom unionens ram.
Vi har förklarat att vi är medvetna om att utformningen på lång sikt av en
gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemen-
samt försvar, är ett mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-
ken. Denna kommer att diskuteras vidare inom ramen för 1996 års översyns-
konferens. Vi har också sagt att vi inte avser hindra den Europeiska unio-
nens utveckling på vägen mot detta mål.
Vid ministermötet den 21 december 1993 enades EU och de fyra ansökar-
länderna, Finland, Norge, Österrike och Sverige, om en gemensam deklara-
tion. I den bekräftas återigen den hållning till den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken som hela tiden gällt. Deklarationen innebär att Sverige
inte gör några åtaganden som går utöver de rättigheter och skyldigheter som
gäller för de nuvarande medlemmarna.
Det råder alltså full samsyn mellan EU och oss beträffande hela kapitlet
om utrikes- och säkerhetspolitiken.
Den gemensamma deklarationen är mycket tillfredsställande. Den tillgo-
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
doser unionens önskemål att ansökarländerna utan reservationer eller legala
hinder accepterar EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska ambitioner, sådana
de definieras i Maastrichtfördraget. Men den respekterar också fullt ut ansö-
karländernas ståndpunkter, som de definierades vid förhandlingarnas öpp-
nande.
Regeringen anser det vara mycket värdefullt och väsentligt att Sverige på
denna grund kommer att kunna delta i ett samarbete som ytterst syftar till
att bidra till fred och stabilitet i hela Europa och till att stärka också Sveriges
säkerhet.
Vid ministermötet den 21 december fastslogs bl.a. att ansökarländerna
kommer att kunna knytas till EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska arbete un-
der den tid som föregår anslutningen till EU. Detta kommer att öka våra
möjligheter att aktivt medverka i den gemensamma utrikes- och säkerhets-
politiken redan från den tidpunkt då vi inträder i unionen.
Vad beträffar Sveriges framtida förhållande till VEU, har riksdagen för-
klarat att detta kan definieras först när vi blivit medlemmar av EU. Detta är
den ståndpunkt regeringen följer. Följaktligen är detta en fråga som inte be-
rörs vid förhandlingarna.
Som torde ha framgått av vad jag hittills sagt saknar Bengt Hurtigs tredje
och fjärde fråga därmed varje aktualitet.
Låt mig inför kammaren göra helt klart att vi under höstens förhandling
inte någon gång utsatts för frågor som ifrågasatt vår alliansfrihet. Vår klart
deklarerade politik, baserad på riksdagens beslut, liksom vår demonstrerade
vilja att i praktiken medverka till biläggande av tvister och till skapandet av
en ny fredsordning i Europa har befunnits fullt övertygande.
Anf. 2 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Jag får tacka för svaret.
För närvarande råder ganska stor osäkerhet om vart Sveriges säkerhetspo-
litik är på väg. Från den europeiska unionen får vi signaler som säger att vi
måste bestämma oss för att gå med i ett gemensamt europeiskt försvar. Det
formuleras på olika sätt. I dag får vi höra att NATO vill ha Sverige som med-
lem. NATO tycks också vilja låta sitt europeiska ben, den västeuropeiska
unionen, bli mera självständigt.
I svaret sägs att regeringen är medveten om målsättningen inom den euro-
peiska unionen när det gäller en gemensam försvarspolitik och ett gemen-
samt försvar. I artikel b i Maastrichtfördraget slås målet för unionen fast.
Unionen skall hävda sin identitet i internationella sammanhang, särskilt ge-
nom att man för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. På lång sikt om-
fattar den en gemensam försvarspolitik, som med tiden skall kunna leda till
ett gemensamt försvar. Min erfarenhet, bl.a. som ledamot i EG-delegatio-
nen, är att detta är ett mycket viktigt mål för den europeiska unionen och
att tongivande krafter vill uppnå det så fort som möjligt. Ivern är stor bland
många av de politiker vi möter ute i Europa.
Vid toppmötet i Bryssel den 29 oktober i fjol sades i deklarationen om
utrikes- och säkerhetspolitiken att Västeuropeiska unionen snabbt skall
vidta samtliga de åtgärder som är förutsedda i fördraget och i den deklara-
tion som rör Västeuropeiska unionen. I den deklarationen sägs att VEU
skall upprätta en planeringsenhet och ett närmare militärt samarbete som ett
komplement till alliansen - särskilt på områden där det är aktuellt med logis-
tik, transport, utbildning och strategisk övervakning. Man skall hålla möten
mellan VEU:s försvarschefer, man skall ha militära enheter som lyder under
VEU osv.
Det vore verkligen intressant att veta om Sverige med sin nuvarande al-
liansfria position skulle ha ställt sig bakom den deklaration om utrikes- och
säkerhetspolitiken som antogs den 29 oktober. Skulle Sverige ha gått ut, el-
ler lagt ned sin röst? Jag skulle med intresse motse ett svar från utrikesminis-
tern på den frågan.
NATO har ju också haft en programgrupp för forskning och utveckling
samt tillverkning av krigsmateriel i IEPG. Den har nu förts över till VEU
och kallas VEAG. Sverige ansökte tidigare om medlemskap, men blev inte
intaget i EPG. Hur är våra relationer till den nya konstruktionen?
Det brittiska fredsforskningsinstitutet Oxford Research Group har, sedan
1989, visat hur ett omfattande militärt forsknings- och utvecklingsprogram
växer fram i Europa. 13 stater, med Frankrike i spetsen, tog inom IEPG ini-
tiativ till 25 olika forskningsprojekt; fyra fem länder svarar för varje projekt.
Det går under namnet EUCLID. Det finansieras delvis av vapenindustrin
och är inordnat under VEU. Budgeten är ca 1 miljard kronor per år. Den
demokratiska insynen i det upprustningsprojektet verkar vara ganska liten.
Var inte europeiska unionen ett fredsprojekt? Hotas inte framstegen på
nedrustningens och avspänningens område av hemliga militära projekt? Fö-
der inte sådant misstänksamhet och osäkerhet? Leder det inte också till att
andra aktörer tar det säkra för det osäkra och driver vapenutveckling igen?
Mellan 1985 och 1990 har den militära forskningen fått kraftigt ökade re-
surser såväl i Frankrike som i Tyskland.
T.o.m. i EG-parlamentet oroas man av denna utveckling. I oktober 1992
sade man om EUCLID att det uttalade målet var att expandera den försvars-
industriella basen. Det kan förvärra överkapaciteten i Europa. Det är ett
faktum att industrin har fått ett forum där man kan samordna sina shopping-
listor. Det är en anakronism, säger man.
Starka krafter arbetar också på att artikel 223 i Romfördraget, som möjlig-
gör nationell styrning av vapenhandeln, skall bort. I den riktningen verkar
Sir Leon Brittan i kommissionen.
Enligt ett strategidokument för tyska Bundeswelt från november 1992 sä-
ger man om den nya upprustningen att upprätthållandet av den fria världs-
handeln och tillgången på marknader och råvaror i hela världen skall vara
ett mål för denna militära styrka. Men man tillfogar att det skall ske inom
ramen för en rättvis världsordning.
I höstas klargjorde VEU:s generalsekreterare, van Eekelen, att VEU
skall kunna agera på egen hand när det gäller Europeiska Unionens intres-
sen. Han säger att de skall kunna ingripa såväl inom som utanför den egna
kontinenten när vitala intressen och medlemsländernas medborgare är i
fara. Det är alltså ganska vittgående mål som diskuteras.
Om Sverige försäkrar att man ansluter sig till visionen om ett gemensamt
försvar, men vill fatta beslut först efter det att vi blivit medlemmar - hur
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
1* Riksdagens protokoll 1993194. Nr 55
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
kommer vi då att argumentera, om vi skall säga nej till en gemensam för-
svarspolitik? Finns den möjligheten över huvud taget?
Anf. 3 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag vill gärna delta i debatten eftersom jag tycker att det är
viktigt att vi för en öppen debatt kring säkerhetspolitiken så att svenska fol-
ket får veta vart vi är på väg. Jag uppskattar att utrikesministern i en artikel
i Dagens Nyheter redovisade sina åsikter och vilka visioner som finns. Jag
delar emellertid inte slutsatsen, att vi skulle gå med i NATO eller VEU. Jag
tycker att vi skall hålla fast vid alliansfriheten. Men det är viktigt att säker-
hetspolitiken är förankrad hos folket; det är ju folket som skall försvaras.
Särskilt i en demokrati är det viktigt att människorna känner att man för den
säkerhetspolitik de vill ha.
Det sägs att vi fortfarande är alliansfria. Jag har svårt att få det hela att gå
ihop, inte minst med tanke på vad som står i Maastrichtfördraget. Där syftar
man helt klart till en gemensam försvarspolitik. I svaret står att regeringen
menar att man inte kommer att hindra EU att utveckla en gemensam för-
svarspolitik, om vi blir medlemmar. I Maastrichtfördraget står att VEU skall
verka för en integral del av unionens utveckling, att utarbeta och genomföra
unionsbeslut och unionsaktioner som berör försvaret. Det står alltså ganska
klart i Maastrichtfördraget hur VEU är tänkt att kopplas, och redan nu
kopplas till unionen.
I Danmark blev det en debatt inte minst när det gällde frågan om säker-
hetspolitiken. Det danska folket sade först nej. Efter nya förhandlingar med
EG fick man besked om att man inte skulle behöva vara med om ett gemen-
samt försvar; det gällde även frågan om en monetär union. Varför behövde
man ett sådant undantag i Danmark? Man är ju ändå med i NATO. Ändå
kände man att man inte ville vara med i en gemensam säkerhetspolitik. Sve-
rige däremot, som har deklarerat sig vara alliansfritt, har inga som helst be-
tänkligheter. Det är litet svårt att förstå. Vad betyder det danska undantaget,
som de fick till stånd genom sin andra folkomröstning?
Jag vill också ta upp frågan om IEPG och VEAG, som det numera heter.
Det är en del av VEU. Jag debatterade detta med försvarsminister Anders
Björck i höstas. Som svar på frågan fick jag då veta att Sverige har ett visst
utbyte i form av ett utbildningsprogram som finns inom VEAG; det kallas
SERA. Även i år kommer personer från Sverige - både från FOA och för-
svarsindustrin - att delta i det programmet. Sverige finns också med i ett råd
för att utveckla denna typ av utbildningsprogram. Då har vi ju en fot inne
bland allierade stater; i VEU finns europeiska NATO-stater. Det är därför
svårt för mig att se att vi skulle vara alliansfria. Vi deltar ju aktivt i samarbe-
tet. Vår försvarsindustri blir alltmer inflätad i samarbetet med NATO-sta-
terna.
Detta gäller inte minst EUCLID, som Bengt Hurtig nämnde. Det är ju ett
program som syftar till att man har gemensam utveckling, produktion och
så småningom försäljning av vapen. Man måste se försvarsindustrin som en
del av säkerhetspolitiken. Tidigare har vi sagt att vi skall ha en stark försvars-
industri för att kunna vara alliansfria. Vi skulle vara oberoende av andra sta-
ter för att kunna ha våra egna vapen. Nu blir det ju inte så, utan tvärtom.
Vi går mer och mer in i ett fast samarbete och görs beroende av de andra
försvarsindustrierna inom NATO-staterna. Det är svårt för mig att se att vi
skulle kunna hävda att vi är alliansfria och kommer att vara det framöver.
Anf. 4 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag hade väntat mig att Bengt Hurtig och Ingela Mårtensson
skulle uttrycka åtminstone någon form av glädje över de resultatrika för-
handlingarna den 21 december, och någon form av uppskattning och till-
fredsställelse över den gemensamma deklarationen. Vi har avslutat det sä-
kerhets- och utrikespolitiska kapitlet och har så klart visat Sveriges utrikes-
politiska och säkerhetspolitiska målsättningar. De låter sig väl förenas med
ett medlemskap i den europeiska unionen. Detta är ju det grundläggande,
det alldeles avgörande och väsentliga.
Det är som Bengt Hurtigs och naturligtvis också Ingela Mårtenssons in-
lägg visar: I många organ, organisationer och sammanslutningar pågår i dag
en intensiv säkerhetspolitisk debatt, om jag får använda det uttrycket, och
även en militärpolitisk och utrikespolitisk.
Det har att göra med att vi lever i en ny tid, i ett nytt Europa, att det kalla
kriget är över, att blockuppdelningen är över och att många länder känner
sig säkerhetspolitiskt hemlösa och vill förstärka sin säkerhet. Det är av in-
tresse för Sverige att i samarbete med de övriga nordiska länderna utsträcka
vår stabilitet österut. Det är också av intresse för det västliga samfundet att
hjälpa till att utsträcka stabiliteten österut.
Därför för vi så många diskussioner och debatter, och därför har vi också
fått det nya förslaget om partnerskap för fred, som inte är en allians utan en
förtroendeskapande process.
NATO har vid sitt betydelsefulla möte i början av januari beslutat att man
inte avser att ta in nya medlemmar nu. I stället vill man utforma ett slags
förtroendeskapande arbete som berör både fredsskapande operationer och
civil kontroll av militären. Icke-spridningsfrågor kan också komma att föras
in.
Jag vill peka på något mycket väsentligt: I det utrikes- och säkerhetspoli-
tiska arbete som bedrivs inom Europeiska unionen och som kommer att ut-
vecklas till ett ännu fastare samarbete, vilket vi från svensk sida välkomnar,
står icke-spridningsfrågor, nedrustningsfrågor och ESK-samarbete mycket
högt upp på agendan.
Anf. 5 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag skulle önska att man samarbetade mer om ESK - inte att
man gick in i ett gemensamt försvar eller i militära allianser. Men det tycker
jag att vi är på väg emot utan att människor egentligen vet så mycket om det.
När det t.ex. gäller samarbetet med försvarsindustrin är det mycket få,
även här i riksdagen, som vet vad VEAG är. Det finns ingen riktig upplys-
ning om vad vi håller på med. Man borde ta fler initiativ och föra ut mer
information.
Nu fick jag bra information när jag debatterade med försvarsministern;
det måste jag säga. Han kompletterade dessutom med ett brev efteråt, vilket
jag också uppskattar. Det måste till en öppenhet i dessa frågor.
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
Utrikesministern är besviken över att jag inte tycker att förhandlingsresul-
taten är bra. Det kunde jag kanske tycka om det vore så att vi verkligen
kunde fortsätta att vara alliansfria. Då menar jag inte bara fram till 1996.
Jag tycker att Sverige även på lång sikt skall vara alliansfritt. Det är viktigt
att det finns alliansfria stater också fortsättningsvis.
Neutralitet är ett begrepp som uppkom på 1500-talet, och konventionen
som reglerar det folkrättsliga i neutrala stater tillkom i Haag 1907. Så detta
är inte någonting som är uppknutet till kalla kriget. Om det tidigare fanns
motsättningar mellan väst och öst ser man nu hur klyftorna mellan syd och
nord ökar.
Sverige borde fortsätta traditionen att vara alliansfritt. Därför är jag orolig
över vart vi är på väg. Har man tänkt sig att det skall bli folkomröstning 1996
om huruvida vi skall gå med i ett gemensamt försvar? Det måste det väl bli?
Det är inte så långt kvar till 1996, då man kommer att ta ställning till det som
står i Maastrichtfördraget. Det oroar mig.
Om vi skall ha en folkomröstning i slutet av året måste svenska folket veta
var vi står i dessa frågor. Vi kan inte säga att detta är något som vi kan garan-
tera på lång sikt om vi redan 1996 befinner oss i en situation där vi skall ta
ställning till om vi skall vara med i ett gemensamt försvar. Då har vi redan
påböijat ett starkt samarbete med försvarsindustrin, som jag tycker är en
självklar del av säkerhetspolitiken.
Anf. 6 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! I mitt första inlägg ställde jag tre frågor.
En fråga var hur vi skulle ha röstat om vi hade varit med i Ministerrådet
den 29 oktober då man lade ut detta projekt och sade att EU skulle vidta
samtliga åtgärder. Den frågan fick jag inget svar på.
Jag frågade också om inte framstegen på nedrustningens och avspänning-
ens område störs av hemliga forskningsprojekt av den här typen och omfatt-
ningen. Det har ju t.o.m. EG-parlamentets utrikes- och försvarsutskott häv-
dat.
Visst kan man känna glädje över vissa saker. Man kan känna glädje över
att det inte står i papperen som gäller utrikes- och säkerhetspolitiken att Sve-
rige nu avser att gå med i VEU eller i ett försvarspolitiskt samarbete.
Jag kan också känna en viss tillfredsställelse över att utrikesministern den
1 oktober gick ut på ett ärligt och logiskt sätt och sade att vi måste diskutera
ett medlemskap i unionen. Det är ju logiskt.
Jag fattar det så att de fyra ansökarländerna i sin deklaration helt och utan
reservationer säger sig överta de målsättningar som finns i fördraget samt
relevanta deklarationer knutna till denna. Rimligen måste deklarationen av
den 29 oktober vara en sådan. I så fall har vi anslutit oss till VEU redan.
Jag ställde också frågan om vi över huvud taget har någon möjlighet att
stå utanför den gemensamma försvarspolitiken. Låt oss anta att vi ansluter
oss till någon typ av gemensam försvarspolitik men fortfarande hävdar att vi
i någon mening är alliansfria. Det skulle rimligen innebära att VEU eller
Ministerrådet inte kan begära att vi skall delta i de militära operationer som
EU beslutar om.
Hur skall man då agera om det krävs enhällighet för beslutet? Vi har ju
lovat att inte hindra EU:s utveckling på försvarsområdet. Det finns en dekla-
ration i Maastrichtfördraget som säger att om man hamnar i minoritet bör
man inte hindra enhällighet om sådan krävs. Alltså skall vi rösta mot vår
övertygelse i en sådan situation.
Hur löser vi det i sådana fall? Skall vi låta bli att delta i beslut som vi inte
gillar, t.ex. genom att gå ut och låta det bli enhällighet bara bland de närva-
rande? Det vore en konstig situation. Det påstås att Irland har valt den lös-
ningen ibland. Detta är över huvud taget inte realistiskt. All logik leder till
ett deltagande fullt ut inom den gemensamma försvarspolitiken och sanno-
likt också i Västeuropeiska unionen.
Jag menar, fru utrikesminister, att detta borde klargöras före folkomröst-
ningen.
Anf. 7 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! De grundläggande riktlinjerna för Sveriges utrikes- och säker-
hetspolitik fastläggs här i riksdagen. Det vet både Bengt Hurtig och Ingela
Mårtensson. Min och regeringens uppgift är att följa de riktlinjerna, och det
gör vi också.
Med all respekt - många av de frågor som Bengt Hurtig ställer är hypote-
tiska. Att bli tillfrågad om hur vi skulle ha agerat i en situation om vi hade
varit med vid den tiden är med förlov sagt en alltför hypotetisk fråga.
När jag lyssnade på Ingela Mårtenssons inlägg undrade jag om hon hade
funderat över vilka förpliktelser som en kollektiv säkerhetsordning - när den
en gång har upprättats på det sätt som ju Sverige länge har önskat - kommer
att kräva av oss.
Om man önskar en allomfattande europeisk fredsordning, något som
mycket länge har legat i linje med svensk utrikes- och säkerhetspolitik, och
om den fredsordningen skall kunna ha stadga och tänder, så måste man inse
att också vi kommer att ställas inför krav och förpliktelser. Det måste vi ha
med i det långsiktiga perspektivet. Detta är också ett mycket viktigt mål för
svensk utrikes- och säkerhetspolitik.
Anf. 8 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Jag fick svaret att min fråga var hypotetisk. Jag tycker inte att
den är särskilt hypotetisk. Det beslut som jag nämnde fattades den 29 okto-
ber. Om vi hade varit medlemmar hade vi varit tvungna att ta ställning till
frågan. Om vi blir medlemmar den 1 januari 1995 - det är inte så långt dit -
blir det mycket snabbt aktuellt att vi måste ta ställning till den här typen av
frågor.
Självfallet måste man, när man utformar en säkerhetspolitisk strategi, föra
rätt långtgående resonemang om vad som kan hända vid de olika alternativ
som övervägs. Självfallet har vi förpliktelser i det internationella samfundet;
det har vi genom vårt medlemskap i Förenta nationerna.
Ibland märker man att det finns en allmän känsla av att militära allianser
är något som ökar säkerheten. Det kan de naturligtvis ibland göra, men det
fungerar bara så länge som de allierade är överens. Problemet uppstår när
man gör olika bedömningar inom en allians. Jag kan tänka mig - precis som
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
10
tidigare i historien - åtskilliga tillfällen där vi i vårt närområde kan hamna i
flera knepiga situationer om vi ingår i en allians.
Låt oss säga att Ryssland angriper Baltikum och att vi är med i en allians
där vi förpliktat oss att deltaga i gemensamma försvarsåtgärder som innebär
att hjälpa Baltikum. Alliansen gör bedömningen att det inte finns någon risk
att kärnvapen kommer till användning, medan vi i Sverige har underrättelser
som gör att vi bedömer risken som avsevärd. Då föreligger olika bedöm-
ningar. Hur skall vi då agera? Om vi är med i en allians har vi högre krav på
oss som innebär att vi kan dras in i en sådan militär konflikt, men om vi är
alliansfria har vi större möjlighet att stå utanför en sådan konflikt. Det finns
en rad sådana situationer som kan uppstå.
Sverige har länge haft alliansfrihet och neutralitet. Men det har inte sitt
ursprung i någon högre politisk moral i vårt land och är egentligen inte heller
ett resultat av det kalla krigets konflikt mellan två militärblock. Vår allians-
frihet och neutralitet är till stor del en följd av det geografiska läge som vi
har och som har varit skärningspunkten mellan stormaktsintressen. Man kan
ju nu undra om dessa stormaktsintressen försvunnit.
Vår politik har gett Sverige ett diplomatiskt och säkerhetspolitiskt kapital
som inte får försnillas. Det är viktigt att det i världen finns nationer som kan
åtnjuta förtroende och visa självständighet och som kan fungera som med-
lare i konflikter, nationer som har speciella förutsättningar för att arbeta
med konfliktlösningar inom ramen för såväl FN som ESK och andra interna-
tionella organisationer. Det behövs annat i världen också än militära musk-
ler.
Anf. 9 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att den militära alliansfriheten
består, men Sveriges intresse av att delta i den europeiska unionens utrikes-
och säkerhetspolitiska samarbete är stort. Sverige kommer att bli en både
beslutsam och engagerad medlem.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på interpellation 1993/94:80 om arbetsmarknadspolitiken
Anf. 10 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Ingela Thalén har ställt en rad frågor till mig med anledning
av att Arbetsmarknadsstyrelsen vid utgången av innevarande budgetår kan
komma att ha kvar stora delar av de resurser som har anvisats till konjunk-
turberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Fru talman! Alla tecken säger att den svenska ekonomin nu har vänt. I
täten går exportföretagen. Även för de hemmamarknadsbaserade företagen
har orderingången ökat.
Bakom förändringarna ligger en unikt stor förbättring av den svenska kon-
kurrenskraften. De ansvarsfulla avtalen, en snabb produktivitetsförbättring,
sänkta arbetsgivaravgifter samt deprecieringen av kronan har givit det
svenska näringslivet ett mycket gynnsamt konkurrensläge. Hushållens för-
väntningar är med rätta större än på många år. De första konkreta tecknen
på en ökning av konsumtionen har visat sig.
Som alltid tar det tid innan en vändning i ekonomin fullt ut slår igenom på
arbetsmarknaden. Påfrestningarna kommer att vara fortsatt stora under år
1^94. Vi kan dock konstatera att antalet varsel om uppsägning liksom kon-
kurser minskar mycket kraftigt och att antalet lediga platser ökar. Vi kan
också se hur antalet nyanmälda arbetssökande avtagit markant under hös-
ten. Samtidigt har antalet företagare ökat.
Av största betydelse för att på sikt minska arbetslösheten har varit omlägg-
ningen av den ekonomiska politiken för att på nytt få fart på tillväxten. Vi-
dare har den snabbt stigande arbetslösheten under de senaste åren bekäm-
pats med aldrig tidigare skådade satsningar på bl.a. arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Sedan budgetåret 1990/91 har åtgärdsvolymen femdubblats. Ar-
betsmarknadspolitiken har inte, som Ingela Thalén påstår, stått ensam i
kampen mot arbetslösheten utan regeringen har även t.ex. genomfört kraft-
fulla satsningar på landets infrastruktur, stora extrainvesteringar i statliga
byggen samt omfattande ökningar inom det reguljära utbildningsväsendet,
inte minst inom högskolan.
Den snabba ökningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna visar på
regeringens målmedvetna ansträngningar att bekämpa arbetslösheten. Vi-
dare har regeringen på kort tid t.ex. infört såväl ungdomspraktik som arbets-
livsutveckling, vilket har möjliggjort för arbetsmarknadspolitiken att mot-
verka arbetslösheten långt över vad som har varit möjligt med de tidigare
existerande åtgärderna.
Som ett exempel kan nämnas skillnaden mellan inskolningsplatsema och
ungdomspraktiken. Kort efter mitt tillträde som arbetsmarknadsminister
stod det klart att inskolningsplatsema inte alls räckte till för att bekämpa
ungdomsarbetslösheten. De avtalade inskolningsplatsema, som var billigare
och inriktade mot näringslivet, fick ingen omfattning. Det fick däremot de
mot kommunerna inriktade särskilda inskolningsplatsema som betalades
med 105 % av lönen. Denna ökning var dock för liten. Flera kommuner kla-
rade ej av att ta emot 18-19-åringarna.
Ungdomspraktiken har, till skillnad mot inskolningsplatsema, levt upp till
de krav som kan ställas på en ungdomsåtgärd. Ett betydligt större antal ung-
domar har erbjudits praktikplatser över hela arbetsmarknaden. Det största
antalet ungdomar återfinns dessutom inom näringslivet. Ungdomspraktiken
har även givit arbetsförmedlingarna förbättrade företagskontakter, vilket
kommer att underlätta deras arbete nu när konjunkturen vänder.
Vidare har ett generellt anställningsstöd, GAS, införts. Syftet med åtgär-
den är att stimulera arbetsgivarna dels att ersätta det höga övertidsuttaget
med nyanställningar, dels att tidigarelägga nyanställningar. Med utgångs-
punkt i LO:s statistik för industrin år 1992 kan kostnaden för en övertids-
timme beräknas till 171 kr mot 96 kr för en ytterligare anställd med GAS.
Det innebär att en anställd som arbetar övertid i genomsnitt kostar 78 %,
eller 75 kr mer per arbetstimme, jämfört med om en nyanställd med GAS
utför arbetsuppgifterna. I dagsläget torde alltså ett företag spara ca 80 kr per
arbetad timme genom att byta ut övertid mot normalt arbetstidsuttag. Till
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
11
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
detta kan i en del fall dessutom läggas möjligheten till anställning med hjälp
av rekryteringsstöd.
Nämnas bör även de nyligen beslutade förändringarna av arbetsrätten.
Dessa innebär att företagen fått vidgade möjligheter att genom visstids- och
provanställningar bygga upp en erforderlig kompetens. Detta är särskilt vik-
tigt för de små och medelstora företagen.
Slutligen har regeringen tidigare denna dag uppdragit åt AMS att genom-
föra en bred informationskampanj riktad till arbetsgivarna med syfte att
förmå dem att tidigarelägga anställningar. I uppdraget ingår också att infor-
mera om möjligheterna att få GAS och rekryteringsstöd samt de förändrade
reglerna i LAS.
Fru talman! Under de sista månaderna under förra året befann sig fler ar-
betslösa i åtgärd än någonsin tidigare. Jag ser dock med största allvar på den,
i förhållande till anvisade resurser, låga åtgärdsvolymen under första halv-
året av innevarande budgetår.
Att bedriva arbetsmarknadspolitik med en så stor omfattning som det är
frågan om för närvarande är behäftat med en rad praktiska problem. I den
nyligen presenterade budgetpropositionen pekade regeringen på den på-
gående omstruktureringen i kommunerna, och de privata arbetsgivarnas
osäkerhet och försiktighet inför framtiden gör det svårt för Arbetsmarknads-
verket att i tillräcklig omfattning engagera olika anordnare för olika åtgär-
der. Vidare medför det stora antalet arbetssökande betydande påfrestningar
på arbetsförmedlingens personal.
Till detta kan läggas att det efter flera år av lågkonjunktur enligt Arbets-
marknadsstyrelsen böljat bli tyngre att få fram lämpliga åtgärdsplatser hos
vissa arbetsgivare. Slutligen har även de mycket låga nivåerna på åtgärderna
under månaderna juli, augusti och september år 1993 påverkat medelsför-
brukningen.
I budgetpropositionen påpekade regeringen vidare att arbetet med att ef-
fektivt utnyttja tilldelade resurser för aktiva åtgärder måste intensifieras
inom Arbetsmarknadsverket och i samspel med olika aktörer. Rationalise-
ringsmöjligheter skall tillvaratas. Nytänkande och nya arbetssätt, som ökar
åtgärdernas omfattning och effektivitet, måste stimuleras. Här kan även
nämnas att det nyligen har skapats en arbetsgrupp som med hög prioritet
skall undersöka möjligheterna att förenkla åtgärdsreglema.
Jag kan även nämna att jag för en kort tid sedan deltog i ett möte med
Arbetsmarknadsstyrelsens verksledning och länsarbetsnämndsdirektörerna.
Vid detta möte försäkrade jag mig om att Arbetsmarknadsverket kommer
att göra allt för att medverka till en förbättring av läget på arbetsmarknaden.
Resurserna finns där, och Arbetsmarknadsverket kommer under våren att
med full kraft arbeta för att beräknad åtgärdsvolym skall uppnås.
Fru talman! Jag vill avsluta med att konstatera, att mycket tack vare de
strukturella förändringarna som regeringen har genomfört är landets eko-
nomi på rätt väg. Den ekonomiska återhämtningen kommer också att för-
bättra arbetsmarknadsläget. I avvaktan på detta har regeringen sett till att
arbetsmarknadspolitiken är väl rustad med stora ekonomiska resurser.
12
Anf. 11 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Det
var långt, men tyvärr innehåller det inte några svar på de frågor som jag har
ställt. Jag skall be att få återkomma till dem under diskussionen.
Jag vill bölja med att knyta an till den skrivelse som Arbetsmarknadssty-
relsen skickade över till regeringen den 19 november förra året. Där säger
AMS att arbetslösheten kommer att öka under 1994, under förutsättning att
man får hålla uppe volymerna i konjunkturberoende arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder på ungefär 6 %. AMS gör således bedömningen att det inte
är möjligt att nå upp till de av regeringen beräknade volymerna och ber där-
för att, inom ramen för de pengar man redan har, få använda pengarna på
ett sådant sätt att man kan pressa ner arbetslösheten så som regering och
riksdag har förutsatt.
I regeringens budgetförslag säger man att man räknar med att den arbets-
löshet vi hade förra året kommer att bestå 1994 och även 1995. Först efter
1995 kan man se att arbetslösheten pressas tillbaka.
Socialdemokraterna har lagt fram ett program här i riksdagen med ett an-
tal konkreta förslag, som innebär att vi kommer att pressa tillbaka den öppna
arbetslösheten, i år ner mot 7,3 % och 1995 ner mot 5 %. Vi gör det dess-
utom med ett budgetsaldo som är starkare än regeringens.
Jag har i min interpellation ställt fem mycket enkla och konkreta frågor.
Med de resurser som arbetsmarknadsministern har till sitt förfogande borde
han ha kunnat ge svar på dessa frågor. Som ordförande i arbetsmarknadsut-
skottet är jag djupt oroad över den nonchalans som ministern visar upp. Mi-
nistern svarar över huvud taget inte på t.ex. frågan hur mycket pengar man
räknar med att det kommer att gå åt till kontantstöd för 1994.
Jag får inte heller något svar på frågan hur mycket pengar AMS beräknar
att ha kvar detta budgetår. Vi fick den informationen i Aktuellt i TV i går.
Eftersom det som AMS generaldirektör då sade inte tillbakavisades av mi-
nistern utgår jag från att uppgiften är korrekt.
På de frågor som jag har ställt om regeringen är beredd att vidta åtgärder
så att AMS når upp till de mål som riksdagen och regeringen har satt upp
svarar ministern helt frankt: Nej, det är regeringen inte beredd att göra. Re-
geringen tänker inte heller vidta några åtgärder för att ge AMS möjlighet att
använda de pengar som redan har anvisats till insatser för reparation, om-
byggnad och tillbyggnad.
Ministern sade i Aktuellt i går, att eftersom riksdagen genom sina beslut
har satt en gräns för vad AMS skall göra kan regeringen inte nu ta några
initiativ. Jag vill då fråga Böije Hörnlund: Vad menar ministern med det
här?
Arbetsmarknadsutskottet tog i december förra året ett initiativ för att ge
AMS en del av de pengar som man hade begärt. Socialdemokraterna ville
gå ännu längre, men de borgerliga partierna och Ny demokrati enades om
600 miljoner kronor extra. Detta gjorde man därför att regeringen inte tog
något initiativ i november och december förra året.
Jag hävdar att regeringen och Böije Hörnlund genom sitt sätt att hantera
arbetsmarknadspolitiken har försvårat för de arbetslösa på ett utomordent-
ligt besvärande sätt. Det finns pengar. Det finns förslag om hur pengarna
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
1 * * Riksdagens protokoll 1993194. Nr 55
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
14
skulle kunna användas. Men Böije Hörnlund sitter inte bara med armarna
i kors, utan han stoppar också de initiativ som skulle kunna ge 30 000 arbets-
lösa ytterligare sysselsättning. Arbetsmarknads- och Boverket har nämligen
i sin redovisning beskrivit att 1,4 miljarder i stimulans till reparation, om-
byggnad och tillbyggnad skulle kunna ge 16 000 öppet arbetslösa sysselsätt-
ning. Eftersom man har dubbelt så mycket resurser kvar, skulle det innebära
att nästan 30 000 kunde få arbete - om regeringen och Böije Hörnlund var
beredda att släppa fram dessa initiativ.
Det här är den fruktansvärda sanningen, i ordsvallet i interpellationssva-
ret.
Nu tycker jag att Börje Hörnlund skall återkomma i denna debatt och
klart och konkret svara på de frågor som jag inte har fått svar på i interpella-
tionen, nämligen dessa: Hur mycket pengar räknar regeringen med att det
kommer att gå åt i kontantstöd under 1994? Hur mycket resurser kommer
AMS att ha kvar i 1993/94 års budget? Är ministern ändå inte beredd att ge
ytterligare 30 000 arbetslösa möjlighet till arbete med hjälp av de pengar som
redan finns?
Anf. 12 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag får också tacka för svaret på Ingela Thaléns interpellation.
Jag böljar med att notera, som Ingela Thalén också gjorde, att arbetsmark-
nadsministern faktiskt inte har svarat på någon av de ställda frågorna.
Den här debatten blir något av en upprepning, och det är nästan obehag-
ligt, med tanke på den fruktansvärda situationen på arbetsmarknaden. Vi
prioriterar långtidsarbetslösa. Vi varnar för ungdomsarbetslöshet. Vi har i
dag bortåt 130 000 långtidsarbetslösa och, trots en mängd - i många fall oam-
bitiösa - åtgärder för ungdomar, är drygt 90 000 ungdomar öppet arbetslösa.
Vi har en katastrofal situation. I förhållande till den har vi haft många de-
batter, och vi har anvisat medel till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De
medlen utnyttjas inte fullt ut. Då är den stora frågan: Varför?
Vi har den ordinarie uppsättningen av åtgärder.
Det handlar om arbetsmarknadsutbildningen. Den verksamheten har
minskat med 40 % om man jämför december 1993 med december 1992. Be-
redskapsarbetena har minskat med 16 %. Vad beror detta på? Självfallet be-
ror det på att regeringen medvetet har prioriterat bort arbetsmarknadsut-
bildningen. Själva kärnan i den svenska arbetsmarknadsutbildningen är att
höja kompetensen och hjälpa de arbetslösa att stå bättre rustade när jobben
finns. Företagsutbildningen och stimulanserna har minskat. På punkt efter
punkt har incitamenten försvagats för att man skall utnyttja de arbetsmark-
nadspolitiska medlen.
Som Ingela Thalén sade märkte AMS det här i november. AMS menade
att man måste göra någonting annat om det nu inte gick att bedriva en bra
arbetsmarknadspolitik. Det är ju regering och riksdag som bestämmer, och
riksdagen fattade ett dåligt beslut. Det fanns då färdiga objekt inom lägen-
hetssektorn och inom kommunsektorn där man skulle kunna genomföra
ROT-program.
Såvitt jag förstår har AMS inte fått något svar från regeringen på den här
skrivelsen. Riksdagen tog ett initiativ, dock ganska blygsamt i förhållande
till vad som hade kunnat göras. Om Vänsterpartiet och även Socialdemokra-
terna hade fått bestämma hade det blivit väsentligt ambitiösare åtgärder och
många fler människor i arbete. Därmed hade det också blivit ett bidrag till
en efterlängtad tillväxt.
Låt mig också säga att det finns andra inslag. Det finns en åtgärd som heter
utbildningsvikariat. Efter en dålig början har den åtgärden böljat ta sig litet
grand. Det finns dock en begränsningsregel hos AMS. Arbetsgivaren får
göra avdrag för utbildningskostnader med högst 75 kr per utbildningstimme
och högst 30 000 kr per arbetstagare. Den summan kommer man upp till
mycket snart. En utomordentligt bra åtgärd, som för övrigt finansieras över
Arbetsmarknadsfonden, begränsas alltså på detta sätt. Jag hoppas på ett ini-
tiativ från regeringen i den frågan.
Arbetslinjen har givits upp. Arbetsmarknadsministern måste erkänna
detta. Det blir en allt större andel som går på kontantstöd. Vi lånar mycket
stora delar av de medel som betalas ut i kontantstöd. Vi måste få stopp på
bidragsberoendet, men inte på det sätt som regeringen aviserade i höstas och
nu aviserar i budgetpropositionen och kommer tillbaka med i vår. Man vill
helt enkelt försäkra ut folk, kasta ut dem ur det här systemet och återföra
dem ner till socialbidragsberoendet i kommunerna.
Åtgärder måste fram. Man måste nu på allvar analysera effekterna av de
massiva volymåtgärder som skulle ha varit sistahandsåtgärder, nämligen
ungdomspraktik och ALU. Dessa åtgärder konkurrerar i dag ut mycket an-
nat. Det är i många fall lönsammare att gå på ALU-verksamhet för att höja
kompetensen än att gå på en kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. Därför
går många hellre på ALU-verksamhet trots att den kan vara av mycket låg
kvalitet. Det är fel incitamentstruktur.
Detta har påpekats av oppositionen. Det påpekas av riksdagens revisorer
i deras rapport, och det påpekas mycket kraftfullt av AMS i dess anslagsbe-
gäran från augusti i år. AMS har ju en bred erfarenhet runt om i landet.
Precis som om ingen i regeringen förstår någonting återkommer man med
förslag som går tvärtemot denna beprövade erfarenhet. Därför är de frågor
som Ingela Thalén ställer av yttersta vikt. Vi måste belysa orsakerna till att vi
inte kan förbruka resurser för arbetsmarknadspolitik i ett läge när det finns
rekordmånga arbetslösa. Vi kommer att ha fler arbetslösa 1994 än 1993 om
jag läser budgetpropositionen rätt. Det är alltså inte som Ingela Thalén sade.
Vi kommer att ha ungefär lika många arbetslösa 1995. Det måste bli en änd-
ring av arbetsmarknadspolitiken.
Min uppfattning är att regeringens politik och arbetsmarknadsministerns
svar på interpellationen andas passivitet. Kronfallet har räddat konkurrens-
kraften. Vi väntar på en exportledd utveckling. Därför väntar vi på att mark-
nadskrafterna skall göra sitt. Vi bibehåller lågkvalitativa arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder, och de arbetslösa får stå och vänta på att marknaden skall
efterfråga dem. Om de inte gör det kommer vi att ge dem ett sämre rätts-
skydd, genom arbetsrättsförsämringarna, och ett sämre försäkringsskydd,
genom försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen. Detta är rejält dålig poli-
tik gentemot de arbetslösa.
Jag vill ha svar på Ingela Thaléns frågor, och jag undrar vad svaret är på
AMS skrivelse från november 1993.
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
15
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
Anf. 13 LAILA STRID-JANSSON (nyd):
Fru talman! Arbetsmarknadsministern säger att alla tecken tyder på att
den svenska ekonomin nu har vänt. Allt går tydligen bättre. Jobben ström-
mar in, även om det kanske inte är fråga om någon strid ström.
Hur kan man då begära samma anslag för arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der för nästa budgetår? I år har man ju inte gjort av med ens hälften. Vid
årsskiftet 1993/94 hade man av 28 miljarder förbrukat 25 %. Det är 7 miljar-
der. Nu återstår sex månader av detta budgetår.
ALU-verksamheten, som är en sistahandsåtgärd, ökar och skall öka enligt
planerna. Utgifterna för denna verksamhet finansieras över Arbetsmark-
nadsfonden. Ungdomspraktiken kommer att kosta mindre för staten, och
den passiva arbetslösheten ökar. Därför minskar statens utgifter. Ändå har
man mage att begära samma anslag. Är det regeringens mening att man skall
satsa extra på ROT-åtgärder, som de tidigare talarna har frågat om? Även
jag anser att det finns ett stort behov. Skolor som är dåliga i det här landet
behöver renoveras. Vatten och avlopp behöver renoveras. Vi skulle kunna
sätta in otraditionella åtgärder för att få ut folk i arbete.
I mitt hemlän finns det t.ex. ett livsfarligt avsnitt på E 4:an mellan Söder-
hamn och Hudiksvall. Där har tre personer dött under julen. Det har varit
många olyckor. Det finns pengar att sätta in för att få folk i arbete, men det
händer ingenting.
Precis som interpellanten är jag väldigt intresserad av att få svar på frå-
gorna om varför man inte lyckas använda sig av de anslagna pengarna när
vi har denna kolossala arbetslöshet. Vidare skulle jag vilja ifrågasätta AMS
kompetens. AMS och Arbetsmarknadsverket har ju kritiserats kraftigt av
olika instanser. Det finns pengar, hur mycket som helst. Det finns arbetslösa,
och det finns en arbetsmarknad. Borde man då inte ställa högre krav också
på att AMS verkligen aktivt arbetar för att få ut folk i åtgärder?
Någonting som vi vet är vanligt förekommande är att jobba svart. Det får
man nästan inte säga i den här kammaren. Här talas det mycket tyst om
detta. I en lång serie i Aftonbladet i höstas tog man dock upp det utbredda
problemet med svartjobb. Det måste vi försöka minska. Nu håller AMS på
att utreda detta. Jag har i arbetsmarknadsutskottet krävt att någon objektiv
person skall utreda a-kassefusket. Någonting som arbetsmarknadsministern
skulle kunna göra på en gång vore att ge arbetsförmedlingen större resurser
för att komma åt dem som fuskar, dem som får a-kassa och samtidigt jobbar
svart.
I höstas eller somras arbetade man i Dalarna för att komma åt människor
som var sjukskrivna och samtidigt arbetade. Man tillsatte helt enkelt en kon-
trollant. På kort tid fick man bara i en enda kommun i Dalarna in flera miljo-
ner kronor. Det är klart att detta fusk inte är kolossalt utbrett, men man
borde göra någonting för att komma åt det.
Jag vill först och främst ha reda på varför man har begärt så mycket
pengar. Sedan vill jag ha svar på frågorna om AMS kompetens och om a-
kassefusket. Jag önskar också få svar på de frågor som Ingela Thalén har
ställt och som ministern inte har besvarat.
16
Anf. 14 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag tror inte att det finns skäl att ifrågasätta kompetensen.
Jag vill ifrågasätta viljan hos regeringen att åstadkomma lösningar på det gi-
gantiska problem som arbetslösheten utgör.
Det har nu gått tio veckor sedan AMS slog larm om situationen och ville
använda pengarna på ett mer effektivt sätt och få ett regelsystem som gör
detta möjligt.
Vi hade en debatt här i mitten av december då jag ställde frågan om hur
det går med AMS framställan. Vi fick inget svar. Det har gått sex veckor
sedan dess, och vi har fortfarande inte fått något svar. Jag ansluter mig till
dem som här har efterlyst svar.
Det sämsta av allt är att man inte får något som helst besked. Det innebär
en stagnation i ROT-programutvecklingen. Att det finns behov vet vi. Jag
fick i dag en tidskrift från Byggentreprenörerna, där det pekas på att man
räknar med att ombyggnadsvolymerna faller med hela 35 % under hela
1994. Det framgår av artikeln att behoven är gigantiska.
Nu hänvisar Böije Hörnlund till en vändning i ekonomin. Men det alarme-
rande är att sysselsättningen inte har vänt. Där fortsätter nedgången, fram-
för allt i byggnadsverksamheten. Då undrar man: Varför får AMS inte an-
vända pengarna för ombyggnadsverksamhet, reparationer och tillbyggna-
der, som det finns ett skriande behov av att göra nu i lågkonjunkturen då det
finns medel? Varför vill arbetsmarknadsministern förhindra AMS från att
utnyttja tillgängliga medel, som är anvisade av riksdagen, samtidigt som han
stillatigande, tyst och passivt åser att arbetslösheten är på svindlande höga
nivåer?
Nu säger Börje Hörnlund att det har böljat gå tyngre att få fram lämpliga
åtgärdsplatser hos arbetsgivarna. Det är ingen ursäkt. Arbetsmarknadsmi-
nistern har medverkat till att det går tyngre också inom AMS verksamhet
med att få ut människor i aktiva åtgärder, framför allt utbildning. AMS skrev
i mitten av november: ”Det senaste årets förändringar av nivån för bidragen
har negativt påverkat åtgärdsvolymerna. Det gäller t.ex. beredskapsarbeten
och utbildningsbidrag med lån. Det finns också i viss mån en 'konkurrens’
mellan de enskilda åtgärderna, t.ex ALU, ungdomspraktikplatser och be-
redskapsarbeten, som påverkar volymerna.” Det här är åtgärder som rege-
ringen själv är skyldig till. Nu ville AMS i november pröva andra vägar. Men
det fick man inte för regeringen, och frågan är varför.
Avslutningsvis säger Böije Hörnlund i sitt interpellationssvar att han har
försäkrats om att AMS kommer att göra allt för att medverka till en förbätt-
ring av arbetsmarknaden. Man skall arbeta med full kraft, heter det. Min
undran är: Har inte AMS arbetat med full kraft? Vad är det som skall föränd-
ras? Är det här uttryck för ett misstroende mot AMS hittillsvarande verk-
samhet? Jag tycker det vore välgörande att få besked om detta. På vad sätt
skall AMS nu kunna spänna musklerna ytterligare för att med nuvarande
regelsystem förändra situationen radikalt, när man av regeringen inte tillåts
att ändra regelsystemet och pröva nya metoder?
Jag vill också anknyta till vad Hans Andersson sade om utbildningsvika-
riaten. Jag noterar att regeringen där har infört ett tak. Nu slår man i det
taket. Men ännu mer anmärkningsvärt är att regeringen föreslår att det ta-
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
17
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
18
ket, som är på 1 miljard för närvarande, skall sänkas till 684 miljoner nästa
år. Det betyder att det blir ännu färre utbildningsvikariat. Det är faktiskt en
verksamhet där man nu har lyckats få till stånd en viss ökning av efterfrågan.
Men då sätter regeringen ett lägre tak. Det måste innebära att den medvetet
begränsar en väldigt viktig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, som i hög grad
medverkar till att öka kompetensutvecklingen. I en uppåtgående konjunk-
tur är det väl knappast någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd som är så bra
och så angelägen som just kompetensutveckling?
Anf. 15 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det är nu ungefär en månad sedan vi i ett par dagar diskute-
rade de här frågorna i denna kammare. Då skulle socialdemokraterna rädda
Sverige genom en momssänkning med 5 %. Över juldagarna försvann för-
slaget.
Hela hösten har jag mött demonstrationer anordnade av socialdemokrater
och LO. Vi socialdemokrater återför arbetslöshetsförsäkringen till 90 % och
vi tar bort karensdagarna, sade man. Socialdemokraterna har egentligen
rakt upp och ned lurat människor. Det var tur att demonstranterna fick resan
hit betald och traktamente för att bära alla dessa skyltar. Jag tycker upprik-
tigt sagt att socialdemokraterna skall visa litet ödmjukhet.
Egentligen härrör Sveriges problem till fullo från senare delen av 1980-
talet och beror också delvis på internationell lågkonjunktur. Ni uppträder
ungefär som Castro som lät tideräkningen börja vid revolutionen 1959. Ni
börjar er tideräkning den 4 oktober 1991, när den nya regeringen tillträdde.
Då gick allt åt fel håll. I september 1991 varslades 6 600 personer i indu-
strin. Nu har det vänt. I december 1993 var det bara 1 200 personer som vars-
lades. Det är bara en femtedel av det antal som varslades under er sista må-
nad i regeringsställning. Trenden för lediga platser är likadan. Det är faktiskt
så att alla kurvor, hur man än letar, gick alldeles åt fel håll under senare delen
av er regeringstid.
Det här är ungefär som ett snöskred som man ställs för att ta emot. Det
görs inte utan vidare, utan det tar tid att stoppa skredet. Låt mig då notera
att alla kurvor nu är på väg upp. Men det är en lång väg tillbaka som egentli-
gen skulle kräva en annan opposition än den socialdemokratiska. Det är fak-
tiskt så att det här måste ske i ordinarie sektor. Signalerna om framtidstro
som man ger till näringslivet, till de små och medelstora företagen, är utom-
ordentligt viktiga. Där ger Socialdemokraterna fel signaler.
I dag är byggkostnaderna ungefär 30 % lägre än vad de var när de var som
högst. Räntan är lägre än på många år. Mitt råd är: Passa på att investera
nu! Det är viktigt. I det här skedet är det också väldigt viktigt att Arbets-
marknadsverket till fullo går ut till företagen med budskapet attt byta ut
övertiden, jobba med rekryteringsstöd och liknande.
Georg Andersson frågade om AMS och länsarbetsnämnderna. Jag talade
med en länsarbetsnämndsdirektör i morse. När sammankomsten avslutades,
sade han att alla var eniga om att man skulle ta i, eftersom det finns mycket
att göra med det åtgärdspaket som föreligger.
En anledning till att Arbetsmarknadsverket har stora pengar i dag är den
utomordentligt låga volymen under juli, augusti och september. Då uppstod
mycket stora överskott. Det beror väl på att man behövde hämta sig litet
grand, men det beror också på att det fanns regler som innebar nedskär-
ningar i ungdomspraktiken m.m. Det får vi lära oss att hantera litet annor-
lunda till ett annat år.
Hur mycket pengar finns det och hur mycket kommer att gå ut i kontant
arbetslöshetsunderstöd? Ja, det beräknar regeringen med jämna mellanrum
och lägger fram för riksdagen. Avgörande är litet grand om Arbetsmark-
nadsverket orkar arbeta upp sina resurser. Mitt krav på Arbetsmarknadsver-
ket är att man skall göra allt för att orka arbeta upp sina resurser.
Hur mycket pengar är kvar? Ja, det beror litet grand på hur man orkar
med detta under våren. Det går inte att säga det exakta krontalet för vare
sig det ena eller det andra.
När det gäller ROT-framställningen tog, som alla här har sagt, riksdagen
över genom sitt beslut om de 600 miljonerna. Svaret till Arbetsmarknadsver-
ket är alltså: För närvarande bereds ingenting annat än det som riksdagen
har sagt.
Anf. 16 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Vad går åt? Ja, det beror på, säger arbetsmarknadsministern.
Men enligt AMS beräkningar kommer man i alla olika prognoser för sina
konjunkturåtgärder att ha kvar ungefär 10 %. Återigen verifierar arbets-
marknadsministern, utan att ens säga någonting, det som sades i Aktuellt i
går: Ungefär 2,6 miljarder kronor kommer att vara kvar det här budgetåret.
AMS har visat på hur man kan avända de resurserna, de medlen.
Jag vill hänvisa till den skrivelse som AMS och Boverket gemensamt
skickade till regeringen den 23 november förra året. Där säger man, efter
att ha beskrivit projekt och volymer samt i vilken takt det här skulle kunna
genomföras: ”Detta innebär att 1,4 miljarder kronor skulle räcka till en total
investering på cirka 7 miljarder eller till 25 000-35 000 lägenheter, vilket
skulle leda till en sammanlagd sysselsättningsökning på 16 000 årsarbetskraf-
ter under perioden januari 1994 till juni 1995.”
Min fråga, och även mitt påstående, kvarstår alltså: Arbetsmarknadsmi-
nistern och regeringen har avstått från att använda befintliga resurser, så vi
får 16 000 fler öppet arbetslösa än vi skulle ha haft om regeringen hade nytt-
jat de medel som finns.
Socialdemokraterna har pekat på vad som borde göras. Andra partier i
riksdagen har också gjort det. Arbetsmarknadsministern verifierar själv här
att riksdagen fick ta över när det gällde reparation, ombyggnad och tillbygg-
nad. Riksdagsledamöterna i de borgerliga partigrupperna fick alltså göra det
som regeringen borde ha gjort som ett svar på Arbetsmarknadsstyrelsens
skrivelse.
Den här debatten visar ännu en gång att Böije Hörnlund inte har vare sig*
kontroll över det fögderi som han är satt att vårda eller vilja att kontrollera
vad som händer i fögderiet. Det finns medel att använda. Det finns viktiga
behov att tillgodose. Det finns arbetslösa som behöver jobben. Men detta
stoppas av Börje Hörnlund. Jag tycker att det är ett mycket märkligt sätt att
använda de resurser som står till förfogande. Vi har fler arbetslösa än vi
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
19
Prot. 1993/94:55 borde ha, t.o.m. med en borgerlig regering. Detta är den slutsats som måste
27 januari 1994 dras av Böije Hörnlunds svar.
20
Anf. 17 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Det som har skett är inte någon överraskning. Vi i Vänster-
partiet varnade i våras för att det, med de strukturförändringar när det gäller
åtgärderna inom arbetsmarknadspolitiken som arbetsmarknadsministern då
genomförde, kommer att bli mindre volymer. Och det har blivit mindre voly-
mer.
Våra farhågor då är exakt de farhågor som Arbetsmarknadsverket verifie-
rar ganska utförligt i sin flerårsansökan från augusti 1993, vilken finns sam-
manfattad i skrivelsen från den 19 november.
Det här visar på ett oerhört allvarligt problem. Regeringen är - utifrån
vad som sker ute på fältet och utifrån beprövade erfarenheter - medveten
om vad som kommer att hända om man genomför sin politik. Man får råd
och äskanden som går stick i stäv med vad man själv genomför.
Så kommer det ett dåligt resultat - och det pekar vi på. För oss framstår
detta som något medvetet. Regeringen har åstadkommit en arbetslöshet som
ligger högre än vad som annars hade varit nödvändigt - bortsett från att man
låter kommunerna göra neddragningar, bortsett från en obefintlig närings-
politik etc. Men jag skall här hålla mig till arbetsmarknadspolitiken.
Principiellt tycker jag att det är nästan obehagligt att vi har sådana här
debatter, därför att det handlar om ett slags trots från arbetsmarknadsminis-
terns sida. Med helt öppna ögon genomdriver han en situation som leder till
högre arbetslöshet och sämre kompetens än vad som annars hade varit möj-
ligt att åstadkomma.
Därför påminner jag återigen om frågorna om orsakerna. Jag skulle vilja
att Böije Hörnlund själv verkligen försökte analysera orsakerna till det som
har hänt och som strider mot prognosen i regeringens egen proposition.
Vi har fel åtgärdsprioritering. Vi har för litet av kompetensutveckling och
utbildning. Vi har fel incitament. Det här är delvis orsaken till att det är som
det är.
Satsa på kompetenshöjning! Det är det första budet i arbetsmarknadspoli-
tiken. Om vi inte kan så att säga fylla resurserna med kompetensutveckling,
satsa då på investeringar! Det har varit vår linje. Det gäller investeringar i
industri och näringsliv samt inom byggsektorn. Upprätthåll dessutom syssel-
sättningen i kommunerna! Något så vansinnigt som att slänga ut människor
från vettig verksamhet i kommunerna och i stället erbjuda dem sysselsätt-
ningsterapi - t.ex. i kommunerna, med den rundgång som det innebär när
det gäller ekonomiska medel - leder inte till något som är positivt för syssel-
sättningen. Däremot får det negativa effekter för den offentliga ekonomin.
Fortfarande efterlyser jag svar på Ingela Thaléns frågor och på min fråga
om begränsningen för utbildningsvikariat.
Anf. 18 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Arbetsmarknadsministerns uppträdande och agerande är när-
mast beklämmande i den här situationen. Hundratusentals människor går ju
arbetslösa. Byggarbetslösheten överstiger 50 % i vissa län. Det finns objekt
att ta itu med. Det är omvittnat av alla. Det finns också pengar hos AMS.
Dessutom tycker en enig styrelse och verksledningen på AMS att man nu
borde tillåtas använda en del av de här pengarna för att stimulera ROT-pro-
jekt i fråga om bostadsbyggandet.
I den situationen är arbetsmarknadsministern passiv. Han svarar inte. När
han tvingas uppträda i kammaren flyr han till en falsk historieskrivning av
80-talet. Den berömda svarta boken tas fram. Den har vi sett vid alla arbets-
marknadsministerns framträdanden när han har ett koncept, inövat sedan
länge, för att tala om att allt elände som nu drabbar människor beror på So-
cialdemokraternas politik på 80-talet. Ingenting tycks bero på regeringens
agerande nu.
Jag noterade för en tid sedan att Centerns partiordförande skröt med att
regeringens ledamöter ägnade nätter åt att diskutera allvarliga och svåra frå-
gor i regeringskansliet. Vi gör det inte för nöjes skull, sade han.
Jag undrar: Har man i regeringskansliet eller på Arbetsmarknadsdeparte-
mentet ägnat någon natt åt att diskutera arbetslöshetssituationen? Alla kur-
vor pekar uppåt, säger arbetsmarknadsministern. Men nog har väl arbets-
marknadsministern sett kurvan över arbetslösheten. Den kurvan är inte po-
sitiv. Arbetslösheten ligger ju kvar på en skrämmande hög nivå.
Det är klart att arbetsmarknadsministern på sätt och vis har rätt: Det krävs
en annan opposition, därför att det krävs en annan regering. När det blir en
annan regering blir det ju en annan opposition.
Det är ändå regeringen som måste regera landet. Om de förslag som vi
har lagt fram i opposition hade tillvaratagits hade situationen varit bättre.
Men problemen hade inte varit lösta.
”Mitt råd är, passa på och investera!” säger arbetsmarknadsministern nu.
Det är ett allmänt råd till marknaden. Men var finns regeringens aktiva insat-
ser i form av stimulanser? Nu tar vi i, säger man på AMS. Det är vad arbets-
marknadsministern vill trösta oss med. Man har tagit i med fulla krafter på
AMS under de här två tre åren. Jag har stort förtroende för de tjänstemän
som arbetar inom AMS. Jag tycker att det är snudd på misstroende från ar-
betsmarknadsministerns sida när han gör gällande att om man bara spänner
musklerna litet till kan man förbättra situationen inom AMS.
Anf. 19 LAILA STRID-JANSSON (nyd):
Fru talman! Jag såg inte på Aktuellt i TV i går. Där sade man tydligen att
det förmodligen skulle vara 2,6 miljarder kvar vid budgetårets slut. Det tror
jag är mycket lågt räknat. Snarare torde det röra sig om 6-7 miljarder. Facit
får vi väl inte förrän i vår.
Men jag skulle fortfarande vilja ha svar på de frågor jag ställde. Den första
gällde varför man harbegärt samma anslag, när man uppenbarligen har ko-
lossalt svårt att göra av med de pengar som budgeterats för det här året. Var-
ken ALU eller ungdomspraktiken kommer att belasta detta konto. Den frå-
gan vill jag ha svar på.
Jag frågade också om kraven på AMS kompetens att aktivera är tillräck-
liga. Vidare frågade jag vad man skall göra för att komma åt svartjobben.
Jag skulle vilja be ministern att vara vänlig och svara på de här frågorna.
Jag skulle även vilja veta vilka otraditionella insatser ministern ämnar göra
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
21
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
för de resterande pengarna. Jag håller fullständigt med om att man måste
sätta in dem i ROT-åtgärder. Man kan restaurera vägar. Det finns mängder
av små vägar i Norrlands inland som behövs för att t.ex. massaindustrin skall
kunna frakta timmer till kusten. Där kunde man sätta in resurser. Man har
ju uppenbarligen pengar över. Jag tycker att det är upprörande att man inte
använder sig av dem.
Anf. 20 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Vi fick ändå ta över, Georg Andersson, när precis allt gick
rakt ner. På två år har alla kurvor vänt. Alla seriösa debattörer vet att det
tyvärr tar litet tid att återgå till en fullgod ordinarie arbetsmarknad. Men
detta är det övergripande målet.
Det jag menar med en liten aning självkritik, inte mycket, är att det som
var hela klokheten för en månad sedan, att sänka momsen med 5 %, nu är
borta. Då man ville öka budgetunderskottet med ytterligare ca 40 miljarder,
lägga på 7 miljarder mer till rekryteringsstöd, när Arbetsmarknadsverket till
fullo gör upp runt 50-procentsnivån, fast de har rätt att gå till 65 %, då ville
ni gå upp till 80 %. Jag skulle inte kunna vara lika nöjd om jag satt på er
stol.
Med kommunerna träffar Arbetsmarknadsverket nu avtal efter avtal.
Man har nog gjort insatser för i runda tal ett par miljarder kronor. Där sker
väldigt mycket via kompetensutveckling. Det är inget dåligt arbete att få vi-
kariera på ordinarie tjänst under den tid detta sker. Det är utan tvivel en
fullgod verksamhet. Att det uppstår en liten brist i utbildningsvikariatens
ena del är ett problem som kommer att lösas.
Ni påstår också att det inte går bra att ta ut en liten avgift i ungdomsprakti-
ken. Förra veckan träffade jag 15 ungdomsförmedlare, som var samlade i ett
län. De sade att det går alldeles utomordentligt bra. De var fyllda av goda
förhoppningar.
Dessutom använder ni er tid till att skälla ner en mängd åtgärder. Det rå-
karvara de åtgärder som leder till flest jobb efteråt. Tänk om ni kunde kosta
på er att positivt vara med och arbeta för åtgärderna. Då skulle vi ha lättare
att få upp volymerna.
Det kommer nu att satsas pengar på att informera arbetsgivare, och där-
med hela svenska folket, om ungdomspraktik, ALU-möjligheter samt kom-
binationen övertid och sänkta arbetsgivaravgifter i form av GAS.
Min sammanfattande bedömning är att framför allt den socialdemokra-
tiska politiken leder till färre ordinarie jobb. Jag är inte riktigt säker på att
man når högre med tillfälliga AMS-arbeten heller.
Jag tycker inte att det är något fel - när man lånar motsvarande 60 000-
70 000 per arbetande i vårt land på ett enda år och följande år skall betala
20-25 miljarder ytterligare i ränta på det - att man eftersträvar att få ut så
mycket som möjligt av olika arbetsmarknadsåtgärder. Det är inget önskemål
att kasta ut 7 miljarder till på ett rekryteringsstöd, när man inte får ut ett
enda dugg mera av det hela. Sådant borde leda till litet självkritik.
Jag besöker också arbetsförmedlingar. Jag får signaler om att en hel del
av dem är på väg att arbeta upp sin kvot. När de hör att det inom Arbets-
22
marknadsverket kanske finns något att omfördela säger de: Kan vi då få
mer? Det är den processen som jag vill ha i gång.
Det är jobbigt att ha så stor procent av folket utanför ordinarie arbets-
marknad. Det finns gränser för vad Arbetsmarknadsverket orkar med. Jag
hoppas att det en tid till går att ta i så att man kraftigt kan minska den öppna
arbetslösheten, men jag vet inte. Det beror på hur olika kommuner och olika
små arbetsgivare ställer upp.
De tre första dagarna i denna vecka minskade den öppna arbetslösheten
med ca 6 500 personer. Antalet utan arbete minskade med över 7 000 perso-
ner. Antalet i åtgärder ökade med ungefär 5 000. Det är en mycket bra trend.
Detta innebär att det också är färre som kommer utanför den ordinarie ar-
betsmarknaden. Jag kan med anledning av inläggen om arbetsmarknadsut-
bildning också trösta med att säga att den på tre dagar ökade med över 3 000
platser och nu är uppe i ca 60 000.
Anf. 21 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Böije Hörnlund återkommer ständigt till debatten om att det
är socialdemokraterna som är ansvariga för de 600 000 som är arbetslösa i
dag. Återigen - efter lika många gånger - vill jag tala om att Socialdemokra-
terna hade påböijat och tillsammans med några partier i riksdagen genom-
fört ett antal åtgärder. Om inte den borgerliga regeringen hade fört en hög-
konjunkturpolitik, skulle vi ha varit mycket bättre rustade i dag än vi nu är.
Den borgerliga regeringens högkonjunkturpolitik gjorde att ekonomin stört-
dök redan de första månaderna hösten 1991.
Nu talar vi, Böije Hörnlund, om det innevarande årets medel, 2,6 eller
3,5 miljarder kronor. Det är inte nog med detta. Enligt det förslag som rege-
ringen nu har lagt fram håller ni inne över 2 miljarder också i årets budget.
Detta gör ni trots att redovisningen av anslaget visar att man inte når upp till
mer än drygt 30 % när det gäller anslag för beredskapsarbete och rekryte-
ringsstöd. Man når inte upp till mer än 6 % när det gäller högskolepraktikan-
ter, knappt 5 % när det gäller bidrag till utbildning i företag, osv, sammanta-
get bara 27 %.
Böije Hörnlund säger här att det finns gränser för vad AMS orkar med.
AMS har ju visat på att man orkar med ett antal åtgärder, men regeringen
säger nej till den åtgärd som AMS har påpekat borde kunna vidtas.
Nu vill jag fråga Böije Hörnlund, och nu har Börje Hörnlund återigen en
möjlighet att svara: Vad är prognosen för kontantstödet innevarande år?
Förra året utgjorde utbetalningarna 42 miljarder och budgetmedel till AMS
28 miljarder, dvs. nästan dubbelt så mycket i kontantstöd.
Börje Hörnlund vill hålla inne 2 miljarder i årets budget. Vad är Börje
Hörnlund och regeringen ute efter? Först håller man inne 2,6 miljarder, se-
dan ytterligare 2 miljarder. Vad är det, Börje Hörnlund, som skall finansie-
ras med dessa medel? Är det en händelse som ser ut som en tanke att det
s.k. vårdnadsbidraget enligt regeringen också kostar 2,6 miljarder?
Använd resurserna till att öka kompetensen, och använd resurserna till
investeringar i kommunerna, sade Hans Andersson. Jag delar denna upp-
fattning. Den passiva politiken har tagit över den aktiva. Kontantstödet har
blivit det dominerande inslaget i svensk arbetsmarknadspolitik. Börje Hörn-
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
23
Prot. 1993/94:55
27januari 1994
lund administrerar en arbetslöshet som vida överstiger de 6 % han själv en
gång satte gränsen vid. Detta är inte acceptabelt. Jag delar Georg Anders-
sons uppfattning, att det behövs en annan regering. Därmed får vi också en
annan opposition.
Anf. 22 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Låt mig först säga att den som ser på Vänsterpartiets budget-
förslag, ekonomiska politik, näringspolitik och arbetsmarknadspolitik inte
skall behöva se de tvära kasten. Jag är också förvånad över att Socialdemo-
kraterna har tänkt om när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Det är
mycket bekymmersamt sett ur arbetarrörelsens synpunkt.
När det gäller kommunerna har jag inte uppfattat att några åtgärder för 2
miljarder kronor har satts i gång, däremot att det träffats 13 avtal omfattande
12 000 personer för en kostnad av ungefär en halv miljard. Det är möjligt att
arbetsmarknadsministern tänkte på den totala volymen av åtgärderna - det
kommer ju betydande bidrag från landsting och kommuner till att hålla kvar
människor i den viktiga sektorn, ge utbildning och höja kompetensen i stället
för att kasta ut människorna i öppen atbetslöshet med kontantstöd eller i
någon form av enklare åtgärd.
När det gäller ROT-program finns det förslag. Det finns definierade
objekt över hela landet. Vi har föreslagit åtgärder tidigare. Socialdemokra-
terna och Ny demokrati har gjort det. Vi har föreslagit ytterligare ROT-åt-
gärder för nästa budgetår. Det finns pengar. AMS har beredskap. Varför
kommer det ingenting? Jag får inget begripligt svar. Det är trots allt nyttighe-
ter som kommer till stånd. Vi förbättrar skolor och daghem. Vi minskar al-
lergiproblem. Vi kan rädda delar av en bransch i förfall och få i gång syssel-
sättning. Det finns ingen anledning att smita undan svaret.
Jag tackar för svaret att man skall lösa frågan om utbildningsvikariaten.
Jag hoppas att det inte betyder att den löses så att man helt enkelt kapar
utbildningsbidragen eller minskar dem utan att man löser den genom att
vidga den ram på 1 miljard som i dag gäller.
Sedan måste regeringen på allvar ta itu med frågan om åtgärdernas kvali-
tet. AMS, Riksdagens revisorer och arbetsmarknadsforskningen påpekar
det. Vänta inte med den här frågan och lägg över den i den utredning kring
arbetsmarknadspolitik som skall komma i gång och som jag tycker det finns
ett mycket stort behov av. Men man måste kunna göra någonting mera ope-
rativt i dag.
Det är sant att när konjunkturen vänder ökar inte sysselsättningen på en
gång. Just därför är arbetsmarknadspolitiken så viktig. Det är just därför det
finns stora resurser att lägga på arbetsmarknadspolitik, som inte följer mark-
nadens och konjunkturens svängningar.
Arbetslinjen måste hävdas. Kontantlinjen skall undvikas. Kvaliteten på
åtgärderna måste höjas. Nu säger ministern att människor ju trots allt får
jobb - de får ungdomspraktik och liknande. Det är inte så konstigt; så börjar
ju varenda ungdom. Det är genom ungdomspraktik som vi har fått till stånd
ett slags informell provanställning. Någonstans kommer de människor ifrån
som anställs, och de kommer därifrån regeringen har satt in dem.
24
Anf. 23 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Ingela Thalén nämner att 2,6 miljarder hålls inne. Hon me-
nade väl att AMS av erhållna medel inte gör av med 2,6 miljarder. Pengarna
hålls alltså inte inne av regeringen. Som bekant har Arbetsmarknadsverket
stor frihet att prioritera mellan olika åtgärder.
Det meddelades mig på den nämnda konferensen att t.ex. bidrag för att
starta eget, som var högt prioriterat i innevarande års budget, troligtvis kom-
mer att fördubblas. Det kan Arbetsmarknadsverket göra med egna priorite-
ringar.
Däremot är det riktigt att 1,9 miljarder tills vidare hålls inne och inte läggs
ut på Arbetsmarknadsverket. Jag kan garantera Ingela Thalén att det inte
har någonting med vårdnadsbidraget att göra. Det gäller att hitta bästa möj-
liga verksamhet att använda medlen till.
Jag är icke beredd att ange någon exakt summa när det gäller kontantstö-
det. Det beror faktiskt en del på hur Arbetsmarknadsverket orkar öka verk-
samheten, hur konjunkturutvecklingen blir. Jag är för egen del rätt överty-
gad om att olika prognosmakare gör en del felbedömningar. Det går bättre
och snabbare i en uppgångsfas än vad man bedömer.
Här får man höra att det just inte är några åtgärder på gång, när vi har
långt mer än någon gång tidigare. Det kom till bara i fjol höst 90 000 nya
utbildningsplatser. Här har vi litet med den socialdemokratiska matematiken
att göra. Socialdemokraterna gick ut och sade att de ville ha fler. 50 000 gym-
nasieplatser skulle det bli. Vi sade: det når man inte. Det visar sig i facit att
det blev ungefär hälften. Om man gör summeringen på ämnesområde efter
ämnesområde på det här sättet, kan man utåt framstå som handlingskraftig.
Men det finns ingen verklighet bakom siffrorna.
Jag kan säga till Vänsterpartiet att faktum är att siffrorna inte ändras vatje
månad, som det stora partiet gör, och det är väl bra. 2 miljarder kronor var
det belopp som AMS ledning och länsarbetsnämndsdirektörer redovisade
att de var på väg att få fram tillsammans med kommuner och landsting. Man
var mycket offensiv, och det är väl bra.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på interpellation 1993/94:78 om näringspolitiken
Anf. 24 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Bo Bernhardsson har frågat mig bl.a. om jag är beredd att ta
tillbaka det näringspolitiska initiativet från Arbetsmarknadsdepartementet.
Frågan är framställd mot bakgrund av att Bo Bernhardsson anser att Nä-
ringsdepartementet har bedrivit en nedrustning, samtidigt som Arbetsmark-
nadsdepartementet har vidtagit näringspolitiska åtgärder.
Jag vill först erinra om att regeringen är ett kollektiv med ett samlat ansvar
för den förda politiken. Förslag från regeringen läggs fram efter erforderligt
samråd mellan berörda statsråd och departement.
Dessutom är det viktigt att betona att regeringens grundläggande närings-
politik koncentreras på generella åtgärder, i syfte att förbättra näringsklima-
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
25
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
tet, släppa fram privata initiativ och få fart på bl.a. nyföretagandet. Den
förda småföretagspolitiken liksom näringspolitiken i övrigt omfattar skilda
områden och medför insatser av många olika departement.
Inom Finansdepartementet bereds frågor om bl.a. skatter och kredit-
marknad. På Arbetsmarknadsdepartementet handläggs frågor om t.ex. ar-
betsrätt och regionalpolitik. Utbildnings- och forskningsfrågorna faller i hu-
vudsak inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde. På Näringsdepar-
tementet handhas en rad företagsfrågor - både frågor av mer generell karak-
tär såsom främjande av konkurrens, avregleringar, vissa FoU-frågor och frå-
gor om mer riktade insatser till grupper av företag, t.ex. riskkapital och råd-
givning.
En rad åtgärder har vidtagits på dessa olika områden. Som exempel kan
nämnas att skatter och avgifter för företagen har sänkts med ca 40 miljarder
kronor. På områden som arbetsrätt och offentlig sektor har riksdagen beslu-
tat om åtgärder som skall leda till avreglering och förbättrad konkurrens.
För att förbättra möjligheterna för de små företagen att få tillgång till risk-
villigt kapital har regering och riksdag genomfört flera förändringar. Hela
6,5 miljarder kronor har tillförts bl.a. nya riskkapitalbolag med uppgift att
förstärka små och medelstora företags kapitalbas. Ett system med s.k. ny-
företagarlån har införts efter tysk förebild.
Vidare har riksdagen nyligen beslutat att utvecklingsfonderna skall ersät-
tas av utvecklingsbolag, vilket kommer att bidra till en effektivare rådgiv-
ning och finansiering av småföretagen i olika delar av landet. En tidigare
beslutad indragning av fondernas finansieringsresurser har stoppats. På
grundval av regeringens forskningsproposition våren 1993 har Närings- och
teknikutvecklingsverket inlett flera särskilda FoU-satsningar som rör små
och medelstora företag. Därutöver aviseras i 1994 års budgetproposition
olika åtgärder för att främja innovationer.
Bo Bernhardsson har i sin interpellation koncentrerat sig på vissa riktade
insatser som vidtagits efter beredning av just Arbetsmarknadsdepartemen-
tet. Det gäller bl.a. regionalpolitiska insatser för att stödja företag med ca 2
miljarder kronor per år och starta-eget-bidrag med ca 0,5 miljarder kronor
per år liksom en rad andra, mindre kostsamma projekt som ofta innebär ett
samarbete mellan de näringspolitiska organen och Arbetsmarknadsverket.
Men sådana åtgärder utgör således en mycket begränsad del av allt som
gjorts för att stimulera företagen under de senaste två åren.
Det finns dessutom två speciella skäl till att en rad regeringsförslag som
berör små och medelstora företag under senare tid har beretts och lagts fram
på initiativ av Arbetsmarknadsdepartementet. För det första flyttades an-
svaret för de regionalpolitiska frågorna hösten 1991 över från det dåvarande
industridepartementet till Arbetsmarknadsdepartementet. För det andra
har Sverige gått igenom en djup lågkonjunktur med betydande arbetslöshet
som följd, vilket har krävt extraordinära insatser.
Jag kan dock inte hålla med Bo Bernhardsson om att näringspolitiken har
rustats ned. Den har tvärtom rustats upp men samtidigt ändrat karaktär.
Anf. 25 BO BERNHARDSSON (s):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för det svar som jag har fått av
näringsministern. Nu innehöll svaret knappast några stora överraskningar.
Näringsministern håller alltså inte med mig om att näringspolitiken i Sve-
rige har rustats ned, och det hade jag inte väntat mig heller. Han hävdar i
stället att den har rustats upp men att den, som ministern uttrycker det, sam-
tidigt har ändrat karaktär. Detta tolkar jag så att näringsministern kanske
ändå ville ha sagt att det kan vara svårt att känna igen upprustningen i nä-
ringspolitiken som just näringspolitik på grund av att den har ändrat karak-
tär. Så är det alldeles säkert. Jag tror nämligen inte att det finns många i det
här landet som är beredda att hålla med om den beskrivning som innebär att
näringspolitiken har rustats upp under Per Westerbergs tid. Själv tror jag
inte heller att detta att man inte är beredd att skriva under på den beskriv-
ningen bara beror på att det är svårt att känna igen den och på att politiken
har ändrat karaktär.
När näringsministern tillträdde deklarerade han omedelbart att staten
helst inte skulle bedriva någon näringspolitik i form av s.k. selektiva åtgär-
der. I stället skulle man förlita sig på marknaden och marknadens självlä-
kande krafter. Dessa skulle klara av t.ex. riskkapitalförsöijningen. Utgångs-
budet från näringsministern var att utvecklingsfonderna skulle avvecklas.
Statens insatser på det området och även på andra områden via NUTEK och
näringspolitiska organ skulle bantas och minimeras. I stället skulle markna-
den få ökat svängrum. Detta var - och det är noga att märka - i ett läge då
Sverige var på väg in i en synnerligen svår lågkonjunktur och industrikris.
Man kan dock konstatera att näringsministern har genomfört sin och Mo-
deraternas politik så långt han har förmått. Men det finns ju också andra
krafter i regeringen och dessutom en verklighet utanför kanslihuset, vilken
bl.a. har gjort att han inte har nått ända fram när det t.ex. gäller att lägga
ner utvecklingsfonderna.
Genom att framställa denna interpellation har jag velat peka på det ab-
surda i att samtidigt som denna nedrustning har skett när det gäller selektiva
näringspolitiska insatser har någonting som är mycket likt selektiva närings-
politiska insatser byggts ut inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Nä-
ringsministern själv nämner starta-eget-bidragen, som alltså uppgår till 500
miljoner kronor. Enbart denna åtgärd motsvarar mer än hela den summa
som samtliga utvecklingsfonder har till sitt förfogande för sin rådgivnings-
verksamhet. Man kan fråga sig hur stor den arbetsmarknadsinsats skulle ha
behövt vara om Westerberg skulle ha lyckats med att lägga ned utvecklings-
fonderna.
Detta är bara en av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som länsarbets-
nämnderna nu bedriver och som till förvillande likhet faktiskt ser ut som nä-
ringspolitik. Länsarbetsnämnderna driver uppfinnarverkstäder, men inom
Näringsdepartementets område har näringsministern och riksdagens majori-
tet bestämt sig för att skära ner stödet till uppfinnarna. Ännu i dag har man
inte lämnat något förslag om hur stödet till uppfinnare skall ökas eller hur
det som kallas innovationsprocessen skall stärkas.
Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken bedrivs dessutom certifierings-
projekt med sikte på att hjälpa små och medelstora företag med att leva upp
till de krav som ställs i ISO 9 000. Det bedrivs projekt med lokala teknikat-
tachéer. Det bedrivs utbildning av marknadsförare, exportrådgivningsverk-
samhet, projekt som syftar till att få ut fler civilingenjörer till små och medel-
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
27
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
28
stora företag, m.m. Jag måste erkänna att detta till en del är naturligt, efter-
som arbetsmarknadspolitiken och länsarbetsnämnderna har till uppgift att
erbjuda meningsfulla åtgärder för arbetslösa civilingenjörer och tekniker,
och sådana finns det ju många av i det borgerligt styrda Sverige.
Man måste dock fråga sig om huruvida omfattningen på denna verksam-
het är rimlig. Den framstår onekligen som en nästan overklig paradox mot
bakgrund av att de reguljära näringspolitiska instrumenten samtidigt har för-
svagats. Som jag ser det är detta utmanande med hänsyn till att näringsminis-
tern och den borgerliga riksdagsmajoriteten samtidigt som den arbetsmark-
nadspolitiska delen har byggts ut har röstat nej till en rad förslag som Social-
demokraterna har lagt fram om att stärka stödet till små och medelstora före-
tag just när det gäller teknikutveckling, marknadsföring, exportsatsningar
osv.
Arsenalen av arbetsmarknadspolitiska insatser med näringspolitisk inrikt-
ning framstår rent av som absurd med tanke på att den här regeringen och
Per Westerberg samtidigt har vägrat att bedriva en offensiv sysselsättnings-
politik. Man har envist sagt nej till att stimulera hemmamarknaden, och man
har konsekvent rustat ner just de selektiva insatser som jag anser vara själva
näringspolitikens kärna. I stället har man valt att låta AMS och länsarbets-
nämnderna bedriva och bygga ut något som liknar selektiv näringspolitik.
Anf. 26 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag blir ganska upprörd när jag hör uppgifter om att vi skulle
vilja lägga ner utvecklingsfonderna. Varken någon enda motion som jag tidi-
gare har varit med om att skriva under eller regeringen har syftat till detta,
utan vi vill reformera utvecklingsfonderna och göra dem effektivare och mer
slagkraftiga. Det är alltså inte ett sant påstående som Bo Bernhardsson
gjorde i sitt inlägg.
Det är riktigt att vi inom näringspolitiken inte bedriver någon sysselsätt-
ningspolitik, utan vi försöker stärka det svenska näringslivet så, att det skall
bli konkurrenskraftigt, kunna expandera och ha förmåga att bära upp den
svenska välfärdsstaten. Detta gör vi framför allt inte genom konsumtion
utan genom investeringar i framtiden, i forskning och utveckling, i kompe-
tensutveckling, i industrin, i infrastruktur, i industrirelevant forskning och
genom en rad andra olika insatser.
Under dessa två och ett halvt år har vi sänkt beskattningen av produktio-
nen, dvs. av företagen, med över 40 miljarder. Vi har tagit de första stegen
till en reformering av arbetsrätten. Vi har med löntagarfondsmedel gjort en
av de största satsningarna i norra Europa på industrirelevant forskning. Vi
har byggt ut teknikbrostiftelser för att ”gifta samman” forskningsresultaten
på högskolorna med entreprenörer och småföretagare. Vi har fördubblat in-
dustrifonden med en nyföretagarfond för nya företag och nya produkter. Vi
har reformerat utvecklingsfonderna för att få ut deras lånekapital i arbete i
företagen och för att få dem dominerade av företagare och inte av politiker.
Vi skall under våren lägga fram förslag om innovationscentrum för att hjälpa
nya produkter och nya företag att komma fram. Vi har skapat en riskkapi-
talstruktur som har placerat över 1 miljard i mindre och medelstora företag
under det första verksamhetsåret. Vi håller på att titta på ytterligare saker
som kan bidra till att stärka förnyelsen av det svenska näringslivet. Därut-
över har vi från företagen och olika företagarorganisationer inhämtat förslag
på olika typer av avregleringar som kan underlätta för företagen. Till 90 %
kommer dessa avregleringar att vara verkställda eller under verkställande
fram till augusti månad innevarande år. Vi är på väg att lägga fram ett förslag
om att reformera elmarknaden för att därmed stärka svenskt näringslivs
konkurrenskraft. Vi har fått igenom en ny konkurrenslag som också stärker
svensk konkurrenskraft och som därmed är bra för landet som helhet. Totalt
sett går vi igenom område för område.
Jag kan även nämna att det i år kommer att lämnas förslag till förbätt-
ringar av konkurslagen, vilka är ägnade att ta bort en del osund konkurrens.
Det görs stora satsningar i infrastrukturen som också stärker företagen.
Detta löper över ett antal departement, allt i syfte att Sverige skall få det
mest konkurrenskraftiga näringsklimatet. Men jag medger gärna att detta i
stor utsträckning är generella åtgärder för att höja teknikinnehållet och
kompetensinnehållet i svenska produkter för att vi i Sverige skall få sådana
lönelägen som företagen orkar bära. I praktiken har vi alltså genomfört hela
det program som Småföretagarnas riksorganisation och Industriförbundet
framförde vid föregående val och som de såg som nödvändigt för näringsli-
vets återhämtning. När jag ser till sammanställningen av allt som görs eller
genomförs noterar jag att Socialdemokraterna har röstat nej på nästan var-
enda punkt. T.o.m. kommunisterna har stött oss mera i förbättrandet av
företagens position.
Till sist noterar jag också att det är generella åtgärder som är det centrala,
att få ned ränta och inflation, att få ner de generella kostnaderna för företa-
gen när vi nu har en av de lägsta räntenivåerna och inflationsnivåerna på
mycket länge i Sverige, vilket stärker företagen och deras utveckling. Själv-
fallet är det inte selektiva industristödsinsatser som vi gör. Vi syftar till att
stärka alla företag genom att ge dem det mest konkurrenskraftiga näringskli-
matet. Jag vågar säga att vi har kommit en mycket bra bit på den vägen.
Anf. 27 BO BERNHARDSSON (s):
Fru talman! Näringsministern blir upprörd när jag påstår att ambitionen
och utgångspunkten var att lägga ner utvecklingsfonderna. Jag har inte med
mig det dokumentet, men i den första småföretagspropositionen skrevs det
uttryckligen att målsättningen var en riskkapitalmarknad utan statlig in-
blandning. Jag kan inte tolka det på annat sätt - och det finns andra citat
som kan underbygga detta påstående - än att målsättningen var att det inte
skulle vara någon statlig inblandning och därmed att utvecklingsfonderna
skulle avvecklas. Nu blev det inte så.
Det är självklart att näringsministern kan peka på de generella åtgärder
som har vidtagits och säga att det bara är dessa som är det som är viktigt.
Med det försvarar han att det har skett en nedrustning av de selektiva insat-
serna. När man går in i en lågkonjunktur och när små och medelstora företag
står inför en situation med hårdnande konkurrens är det naturligt att man
också ser till att stärka de riktade selektiva insatserna, såsom t.ex. teknikut-
veckling och marknadsföring. Det hade varit det naturliga. Men i stället slog
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
29
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
30
man in på en väg som faktiskt innebar en nedrustning av just den delen av
näringspolitiken.
Som vanligt framhåller Per Westerberg regeringens insatser när det gäller
att sänka skatter och avgifter för företagen. Han borde då ha tillagt att baksi-
dan av det myntet faktiskt är att man har ökat bördan för vanliga löntagare
och för vanligt folk.
Jag påstår att det inte skapas några nya jobb genom att Westerberg bevil-
jar sig själv och andra aktieägare stora skattelättnader av det enkla skälet
att företagen lever av den efterfrågan som just vanliga människor, vanliga
löntagare riktar mot företagen. Dessa har under den här tiden fått känna av
stora försämringar, en ökad osäkerhet - det sistnämnda är inte minst väsent-
ligt - och en ökad otrygghet när det gäller jobben och framtiden. Det är detta
som är baksidan av de generella insatserna, som Per Westerberg så gärna
skryter med.
Visst kan Per Westerberg peka på finanspolitiska, forskningspolitiska och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, men poängen är ju att det har skett en
nedrustning av näringspolitiken på det område som näringsministern har hu-
vudansvaret för. Det är just detta som är det nya. Det nya är inte att det
också bedrivs finanspolitik, skattepolitik och regionalpolitik som kan under-
stödja företag - så har det ju alltid varit - utan det nya sedan Westerbergs
tillträde är de signaler som gick ut på att de selektiva insatserna skulle rustas
ner och att den typen av näringspolitik inte längre skulle bedrivas. Sedan har
det inte gått riktigt så illa, men det som har inträffat har varit illa nog.
Anf. 28 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag är fortfarande upprörd när Bo Bernhardsson säger att jag
vill avskaffa utvecklingsfonderna. Det har aldrig sagts och kommer inte att
sägas. Det är en viss skillnad mellan att säga att vi skall ha en privat riskkapi-
talmarknad och att vi i annat fall skall ha utvecklingsfonderna kvar. Vi har
alltid drivit den linjen, både inom mitt parti, där det är jag själv som har
väckt motionerna, och i departementet. Något annat har aldrig kommit på
fråga. Jag blir faktiskt ganska upprörd när man misstror mig på mitt ord och
när man inte med någonting kan belägga den andra åsikten som man vill för-
söka pådyvla mig.
Vi vill ha starka utvecklingsfonder, men de skall vara företagardomine-
rade. De skall ha mera karaktär av företagarfolkrörelse som arbetar delvis
på marknadens villkor. Därmed ökar effektiviteten på de insatta medlen.
Sedan blir jag litet förvånad. Jag hade ändå räknat upp alla de åtgärder
där kapitalinsatsen i förhållande till vad som gällde tidigare har mångdubb-
lats, varav några har gjorts inom Näringsdepartementets område, som har
gjorts för att stärka riskkapitalförsörjning till nya företag, nya produkter och
innovationer samt till mindre och medelstora företags möjligheter. Ånyo:
teknikbrostiftelserna, stark nysatsning, riskkapitalbolag, fördubbling av in-
dustri- och nyföretagarfonden, reformering och förstärkning av utvecklings-
fonderna, inrättande av innovationscentrum, en betydande avreglering av
mycket av den byråkrati som finns, reformering av konkurrenslagen och el-
marknaden samt en rad andra åtgärder som har vidtagits under dessa två och
ett halvt år.
Jag måste säga att jag har större förståelse för den förre vice statsministern
Odd Engströms yttrande i en debatt i Oslo för något år sedan att den bästa
näringspolitiken är en stram finanspolitik. Men det gäller sedan att komplet-
tera den med offensiva framtidssatsningar, med investeringar i forskning och
utveckling, i höjning av arbetskraftens kompetens, i infrastruktur i form av
vägar och broar, järnvägar, telekommunikationer och flygplatser samt med
investeringar för att i Sverige åstadkomma ett näringsklimat där riskkapita-
let inte är dyrare än i Tyskland eller i något annat land, så att vi verkligen
får investeringarna och jobben till Sverige. Vi skall ha kvalificerade jobb och
kvalificerade produkter som orkar bära goda löner.
Fru talman! Vad det egentligen handlar om är om Sverige skall konkurrera
med lönenivåerna eller med teknikinnehållet i produkterna och kompeten-
sen i arbetskraften. En av mina främsta målsättningar är att Sverige inte skall
bli ett låglöneland. Vi skall i stället konkurrera med kompetent och välutbil-
dad arbetskraft, med goda investeringar i ett väl fungerande samhälle och
med en forskningsmiljö där vi får kvalificerade produkter som vi kan ta be-
talt för, varigenom vi kan bevara svenska lönenivåer och i framtiden kanske
också kan få höjda lönenivåer.
Anf. 29 BO BERNHARDSSON (s):
Fru talman! Först beträffande frågan om utvecklingsfonderna: Det kom-
mer nu faktiskt att stå i protokollet att Per Westerberg för en stund sedan
sade att regeringens avsikt var att skapa en privat riskkapitalmarknad och
att man ”i annat fall” skulle ha utvecklingsfonder. Ambitionen var alltså att
det skulle skapas en privat riskkapitalmarknad och att utvecklingsfonderna
skulle läggas ned. Det var målsättningen, och det kommer uttryckligen att
framgå av det protokoll som kommer att finnas efter denna debatt.
Självfallet tycker även vi socialdemokrater att det är viktigt med generella
åtgärder för att skapa bra förutsättningar för företagen. En annan sak är att
vi sedan inte alltid är överens om vilka de generella åtgärderna skall vara.
Men det som diskussionen och interpellationen handlar om är s- nen på de
selektiva insatserna och det som har hänt på det området i fö illande till
vad som händer på det arbetsmarknadspolitiska området. Det är det som
den här diskussionen handlar om, och jag vill återvända till den.
Jag skulle vilja ställa några frågor. Har Per Westerberg och regeringen nå-
got grepp om omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som be-
drivs och som ligger mycket nära det som vi kan kalla näringspolitik, ja, som
rent av är näringspolitik? Hur många uppfinnarverkstäder finns det t.ex. i
landet? Är de åtgärder som vidtas bra utifrån de behov som finns i de små
och medelstora företagen? Har Per Westerberg och regeringen i övrigt för-
berett någon utvärdering av denna verksamhet? Det skulle vara bra att ha
till nästa lågkonjunktur, så att man vet om man skall arbeta med den typen
av åtgärder eller om man skall använda de normala näringspolitiska instru-
menten för att bedriva liknande verksamhet. Det vore intressant att veta.
Finns det någon framförhållning och beredskap att ta till sig och utvärdera
erfarenheterna?
Det som är unikt med den politik som nu förs är, som jag tidigare sagt,
inte att det sätts in generella åtgärder eller att man stimulerar företagande
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
31
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
32
och skapar bra villkor för företagen, utan det unika är, å ena sidan, att man
har en ambition att spara och strama åt i offentlig verksamhet, minimera de
politiska ingreppen och låta marknaden ta över alltmer. Man sätter upp ett
motstånd mot bedrivande av en selektiv näringspolitik. Å andra sidan växer
det nu i stället upp en verksamhet finansierad med en upplåning i Arbets-
marknadsfonden. Det är detta som är det unika och som jag har velat få en
diskussion om genom att framställa min interpellation.
Anf. 30 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag skall försöka fatta mig kort. Jag tycker att det är något
märkligt att Bo Bernhardsson inte vill tro på mina ord när jag mycket klart
och entydigt gång på gång säger att det aldrig har funnits någon inriktning
på nedläggande av utvecklingsfonderna. I stället försöker han vrida och
vända på orden och få det till motsatsen. Det är mycket beklagligt för debatt-
klimatet.
När det gäller olika typer av insatser med medverkan av Arbetsmarknads-
styrelsen vill jag först påminna om att det finns ett nära samarbete mellan
Närings- och teknikutvecklingsverket och AMS i ett antal av de projekt som
pågår. Vi har god kontroll över vad som sker. Självfallet skall det utvärderas,
men det är lika självklart att näringspolitiken inte bedrivs bara i lågkonjunk-
tur. Vi utvecklar näringslivet hela tiden och hjälper, som jag sagt, till genom
satsningarna på investeringar i framtiden. Det gäller industrirelevant forsk-
ning, kompetensutveckling, kommunikationer och åtgärder för att få ett bra
kostnadsläge.
Vi kan nu se att det böljar bli en mycket god utveckling i svenskt närings-
liv. Vi har fått ett kraftigt sänkt kostnadsläge, snabbt ökande export, ett av
de största exportöverskotten i världen räknat per invånare och mycket stora
överskott i bytesbalansen, som visar att kungariket Sverige ånyo börjar gå
med vinst. Jag är också glad för detta, eftersom det är den typen av utveck-
ling som vi behöver. Jag hoppas att vi är ense åtminstone på den punkten.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:119 till skatteutskottet
1993/94:133 till justitieutskottet
11 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1993/94:65 En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:99 Ny mervärdesskattelag
1993/94:Sk32 av Holger Gustafsson (kds)
med anledning av prop. 1993/94:105 Förslag till tilläggsbudget till statsbud-
geten för budgetåret 1993/94
1993/94:Sk33 av Rolf Clarkson (m)
1993/94:K33 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp)
med anledning av prop. 1993/94:110 Bättre kontroll över miljöfarligt avfall
1993/94:Jol6 av Jan Jennehag m.fl. (v)
1993/94:Jol7 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s)
1993/94:Jol8 av Sven-Olof Petersson (c)
1993/94:Jol9 av Margareta Winberg m.fl. (s)
1993/94:Jo20 av Max Montalvo (nyd)
med anledning av prop. 1993/94:111 Med sikte på hållbar utveckling; Ge-
nomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling -
UNCED
1993/94:Jo21 av Lars Svensk (kds)
med anledning av prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför svenskt med-
lemskap i Europeiska unionen
1993/94:K13 av Birgitta Hambraeus och Tage Påhlsson (c)
1993/94:K14 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:K15 av Thage G Peterson m.fl. (s)
med anledning av prop. 1993/94:115 Valperiodens längd och vissa andra
grundlagsfrågor
1993/94:K16 av Sten Andersson i Malmö (m)
1993/94:K17 av lan Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd)
med anledning av prop. 1993/94:116 Normgivningsfrågor på dataskyddsom-
rådet, m.m.
1993/94:K18 av Göte Jonsson (m)
med anledning av prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen
och andra fri- och rättighetsfrågor
1993/94:K19 av Bengt Harding Olson (fp)
1993/94:K20 av Lennart Fremling (fp)
1993/94:K21 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:K22 av Carl G Nilsson och Hans Dau (m)
1993/94:K23 av Sten Svensson (m)
1993/94:K24 av Berith Eriksson (v)
1993/94:K25 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1993/94:K26 av lan Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd)
1993/94:K27 av Lars Svensk (kds)
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
33
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
34
med anledning av prop. 1993/94:121 Kommunernas betalningsansvar för viss
hälso- och sjukvård m.m.
1993/94:So39 av Bengt Harding Olson (fp)
med anledning av skriv. 1993/94:127 Invandrar- och flyktingpolitiken
1993/94:Sf23 av Margareta Israelsson och Ingegerd Sahlström (s)
med anledning av förslag 1993/94:TK1 Skrivelse från talmanskonferensen
med överlämnande av Riksdagsutredningens principbetänkande och för-
slag om författningsändringar
1993/94:K28 av Thage G Peterson m.fl. (s)
1993/94:K29 av Birgitta Hambraeus (c)
1993/94:K30 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)
1993/94:K31 av Harriet Colliander och Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
1993/94:K32 av Stefan Attefall (kds)
med anledning av förslag 1993/94:RR4 Riksdagens revisorers förslag angå-
ende den svenska rymdverksamheten
1993/94:N16 av Birgitta Johansson m.fl. (s)
12 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 20 januari
1993/94:83 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om med-
lemsförhandlingarna med EU:
Före jul rapporterades det i medierna om genombrott i förhandlingarna
med EU. Som grund för rapporteringen låg de presskonferenser som rege-
ringsrepresentanter anordnade samt de pressmeddelanden som sänts ut från
UD:s handelsavdelning och Miljö- och naturresursdepartementet. Någon in-
formation till riksdagen har inte förekommit, och skriftlig dokumentation
från själva förhandlingarna har inte kommit allmänheten till del, bortsett
från att Svenska Dagbladet översatte överenskommelsen om utrikes- och sä-
kerhetspolitiken. Som följd av dessa brister florerar nu olika myter och
oklarheter i medierna om vad som egentligen uppnåddes i förhandlingarna
mellan EU och ansökarländerna. Nedan följer en lista på exempel som bi-
dragit till oklarheterna.
1. Systembolaget bibehålls, hävdade UD tvärsäkert. Vid en genomläsning
av de brev från kommissionären Hans van den Broek som regeringen hänvi-
sat till framgår det att breven saknar juridiskt värde vid en prövning som
EU-domstolen kan tänkas göra, vilket även professorn i EG-rätt Ulf Bernitz
påpekat, van der Broek säger uttryckligen att han inte kan föregripa ett dom-
stolsutslag, men att kommissionen inte på egen hand tänker anmäla det
svenska Systembolaget till domstolen. Men vad händer om något EU-land
eller företag anmäler Sverige? Vad som inte heller framkommit är att Sve-
rige i motsats till Norge backade i förhandlingarna; man gav från svensk sida
upp övriga delar av alkoholmonopolet, något som i praktiken kan under-
gräva detaljhandelsmonopolet.
2. Sverige kan använda sig av miljögarantin om EU-länderna inte kommit
i kapp Sveriges strängare regler på varuområdet före 1999, är en annan icke-
verifierad ”framgång” som rapporterats i medierna. Miljödepartementets
pressmeddelande antyder att Sverige har fått garantier att fortsätta med
strängare regler på de områden där förhandlingarna lett fram till tillfälliga
undantag. Men enligt danska tidningen Information och Svenska Dagbladet
tog Sverige inte strid i slutskedet för den s.k. miljögarantin enligt Romför-
dragets artikel 100 A, stycke 4. Miljögarantin har ännu inte prövats av EU-
domstolen, och det råder juridisk oklarhet huruvida ett enskilt land kan åbe-
ropa miljögarantin om landet inte tidigare lagt förslag som blivit nedröstat i
EU:s ministerråd. Här står alltså uppgift mot uppgift. Frågan är viktig och
måste klaras ut.
3. När det gäller garantier för att svenska kollektivatal skall gälla för EG-
företag verksamma i Sverige från första dagen, som särskilt socialdemokra-
terna fört fram, så hänvisas det till ett annat brev, undertecknat av kommis-
sionär Padraig Flynn. Även detta brev saknar juridisk hållbarhet inför EU-
domstolen.
4. Att Sverige måste införa tekokvoter har också rapporterats som en stor
svensk framgång. Skälet till framgången sägs vara att EU:s höjda kvoter inte
stör det nuvarande svenska handelsmönstret. Tekoimportörerna hävdar
dock (Dagens Industri den 29 december) att uppgörelsen kommer att öka
kostnaderna med 25 miljarder under en tioårsperiod.
5. Sverige får behålla Baltikumavtalen till dess att EU genomfört frihan-
delsavtal med dessa länder. Därefter kommer Sverige vid ett medlemskap
att omfattas av EU:s handelsavtal. Detta är riktigt. Men vad som inte fram-
hållits är att de svenska handelsavtalen med Baltikum är mer generösa än de
Europaavtal EU tecknat med Polen, Ungern m.fl. länder. Några garantier
för ett permanent bibehållande av de svenska Baltikumavtalen uppnåddes
således inte i förhandlingarna.
6. Sverige behöver inte tillämpa EU:s Euratomfördrag annorlunda än
EU:s länder, vilket regeringen redan tidigare framställt som en stor förhand-
lingsframgång. Hade regeringen förväntat sig att Sverige som land skulle
hamna ensamt i negativ särställning när det gäller ett av EU:s grundfördrag?
7. Sverige slipper genomföra försämringar på vissa miljöområden som inte
strider mot EU:s gemensamma regler, basuneras också ut som ett genom-
brott från Miljödepartementet. Skulle något annat anses som rimligt?
8. Regeringen har också noga undvikit att redogöra för vilka krav man
inte drivit i förhandlingarna. Det gäller exempelvis följande:
- Det socialdemokratiska kravet från deras långa förhandlingsiista när det
gäller offentlighetsprincip och meddelarskydd för förordningar och direk-
tiv som kommer att gälla i Sverige.
- Den sociademokratiska partikongressens beslut om att i förhandlingarna
föra fram kravet på att Sverige skall kunna föra en självständig utrikespoli-
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
35
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
tik i EU, vilket skulle ha krävt undantag från delar av avsnitt V i Maast-
richtfördraget.
- Kravet på att Sverige likt Danmark och Storbritannien skulle kunna vänta
med att besluta om deltagande i tredje steget av EMU. För detta skulle
det behövts juridiska undantag från EMU-delen av Maastrichtfördraget.
Förhandlingsresultatet handlar huvudsakligen om vilka delar av EU:s re-
gelverk Sverige accepterat och vilka delar Sverige lyckats utverka undantag
från. Undantagen måste vara juridiskt bindande och ha ett bestående värde.
Det kräver att de finns med i anslutningsfördraget och därmed blir en del av
EU:s primärrätt. Handslag förhandlare emellan eller hänvisning till olika
brev som skrivits av EU-tjänstemän väger lätt i detta sammanhang. Det
tycks egentligen bara vara frågan om snuset som hittills fått en hållbar och
godtagbar juridisk lösning. Men också detta är osäkert eftersom överens-
kommelsen hittills inte presenterats skriftligt.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga utrikeshandelsministern:
1. Har regeringen för avsikt att i skriftlig form offentliggöra de resultat som
hittills uppnåtts i förhandlingarna?
2. Är det riktigt att Sverige från EU fått juridiskt bindande försäkringar om
att miljögarantin i Romfördragets artikel 100 A, stycke 4, får tillämpas
om EU inte kommit i kapp Sverige efter den fyraåriga övergångstiden?
3. På vilka områden har Sverige fått permanenta och juridiskt hållbara un-
dantag?
4. Har regeringen också för avsikt att inför allmänheten redovisa de krav
man släppt under förhandlingarnas gång?
13 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 20 januari
1993/94:311 av ylzne Jansson (nyd) till statsrådet Bo Könberg om arbets-
skadebegreppet:
För mer än ett år sedan, närmare bestämt den 17 december 1992, fattade
Sveriges riksdag beslut med anledning av socialförsäkringsutskottets betän-
kande 1992/93:SfU8.
Vad har ministern vidtagit för åtgärder för att följa riksdagens beslut be-
träffande färdolycksfall och arbetsskadeförsäkring?
1993/94:312 av Lars Sundin (fp) till utrikesministern om de ryska trupperna
i Baltikum:
Enligt uppgifter i medierna har Rysslands utrikesminister Andrej Kozyrev
sagt att de ryska trupperna i de baltiska staterna inte helt och hållet bör dras
tillbaka. Dessa länder är av ”vitalt intresse” för Ryssland enligt honom. De
ryska truppernas reträtt skulle leda till ett ”säkerhetsvakuum”, som skulle
fyllas av styrkor som är fientliga mot Ryssland.
De ryska truppernas fortsatta närvaro i Baltikum skulle också försvara de
etniska ryssarnas rättigheter i Estland, Lettland och Litauen.
Jag vill fråga utrikesministern:
Avser regeringen att ta upp frågan om tillbakadragandet av de ryska trup-
perna från Baltikum för att klarlägga vad den iyske utrikesministern verkli-
gen sagt och menat?
1993/94:313 av Ivar Franzén (c) till utrikesministern om bärgning av färjan
Jan Heweliusz:
Det är nu mer än ett år sedan den polska färjan Jan Heweliusz förliste.
Fätjan är fortfarande inte bärgad och flera av de svenskar som omkom vid
olyckan är inte återfunna.
Nu har tyskarna börjat visa ett betydande intresse för att medverka till att
färjan bärgas. Christof Hinz, som är ansvarig tjänsteman för tyska kommu-
nikationsdepartementets avdelning för sjöfart, har uttalat: ”vraket skall bär-
gas och får inte hindras av en strid om kostnaderna”.
Min fråga till utrikesministern är:
Vad gör svenska regeringen för att medverka till att bärgningen av färjan
snabbt skall komma till stånd?
1993/94:314 av Harald Bergström (kds) till arbetsmarknadsministern om
skadestånd vid brott mot de arbetsrättsliga lagarna:
ARK 92 tar i SOU 1993:32, avsnitt 20, upp frågan om skadestånd vid brott
mot de arbetsrättsliga lagarna. Man förordar ett nytt synsätt då bl.a. jämk-
ningsmöjligheterna bör ökas beroende på den skadeståndsskyldiges ekono-
miska bärkraft liksom att båda parters motiv och avsikter skall beaktas. Är
lagbrottet ursäktligt skall skadestånd inte dömas ut.
I prop. 1993/94:67 valde regeringen att inte ta upp frågan om skadestånd
utan avser återkomma i ny propositon.
Speciellt för små företag tycks frågan om skadestånd och reglerna för
dessa verka hämmande vid behov av nyanställning av personal. Det blir i
stället övertid för de redan anställda. Med dagens höga arbetslöshet är detta
otillfredsställande.
I betänkandet 1993/94:AU4 tar utskottet upp frågan i ett svar på en kds-
motion och skriver på s. 51: ”Utskottet anser att skadeståndsfrågan är så an-
gelägen att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen i denna del.”
När avser arbetsmarknadsministern uppfylla detta riksdagens önskemål
om att skyndsamt förelägga riksdagen en proposition i denna del?
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
37
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994
den 21 januari
1993/94:315 av Elvy Söderström (s) till justitieministern om regeringens pro-
memoria Ökat skydd för barn:
I samband med riksdagens muntliga frågor till regeringen torsdagen den
20 januari gjordes gällande att regeringens promemoria Ökat skydd för barn
var klar redan i maj 1993.
Min fråga till justitieminister Gun Hellsvik är därför:
Var regeringens promemoria Ökat skydd för barn klar redan i maj 1993?
1993/94:316 av Ulla Pettersson (s) till statsministern om regeringens informa-
tion om riksdagsarbetet:
Vid den muntliga frågestunden den 20 januari sade statsministern bl.a.
följande som svar på en fråga om åtgärder för att motverka barnpornografi:
”Vi har alla blivit tagna på sängen av denna utveckling, som jag inte tror vi
visste var så vidrig som den var. Jag erkänner gärna själv att jag inte visste
att dessa vidrigheter var så vidriga som de var. Om någon annan visste det
borde vederbörande ha slagit larm i denna kammare. Det gjorde ingen.”
Frågan om kriminalisering av innehav av barnpornografi har av socialde-
mokratiska ledamöter väckts i motioner, debatter, interpellationer och frå-
gor till statsråd vid ett flertal tillfällen under 1993. Även ledamöter från
andra partier har varit aktiva på området.
Ämnar statsministern vidta någon åtgärd för att försäkra sig om att han i
framtiden är bättre underrättad om vad som händer i riksdagen?
den 24 januari
1993/94:317 av Chatrine Pålsson (kds) till socialministern om stöd till barn-
pornografioffer:
De senaste dagarnas fruktansvärda avslöjanden om barnpornografi har
upprört många människor. Det är beklagligt att det skall behöva gå så långt
innan de stora politiska partierna tar upp frågan. Trots detta konstaterande
är det nu bra att många lovat att agera snabbast möjligt.
Det är dock väsentligt att ha en både långsiktig och kortsiktig strategi. In-
nehav av barnpornografi måste förbjudas. Men vi får samtidigt inte glömma
bort de barn som redan har drabbats och deras behov av hjälp.
En fråga som snabbt måste få mer uppmärksamhet är hur de utsatta bar-
nen mår. Särskilt nu när alla medier lyft fram frågan i både text och bild.
Säkert har många av dessa barn, som vi kunnat läsa i brev de själva skrivit,
på nytt genomlidit den traumatiska upplevelsen som det innebär att bli utsatt
för dessa hemska övergrepp.
Med anledning av ovanstående vill jag rikta följande fråga till socialminis-
tern:
Vilka åtgärder är socialministern beredd att vidta för att möta barnens sär-
skilda behov av hjälp och stöd?
|
14 § Kammaren åtskildes kl. 14.07. |
Prot. 1993/94:55 27 januari 1994 |
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström
39
Prot. 1993/94:55
27 januari 1994 Innehållsförteckning
Torsdagen den 27 januari
1 § Utökning av antalet suppleanter i kulturutskottet........... 1
2 § Val av suppleant i kulturutskottet....................... 1
3 § Avsägelser ........................................ 1
4 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott............ 2
5 § Anmälan om ordförande och vice ordförande i den svenska dele-
gationen till EES gemensamma parlamentarikerkommitté och
den svenska delegationen till EFTA-staternas parlamentariker-
kommitté ....................................... 2
6 § Justering av protokoll................................ 3
7 § Svar på interpellation 1993/94:77 om förhandlingarna med EU
och den svenska alliansfriheten....................... 3
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Bengt Hurtig (v)
Ingela Mårtensson (fp)
8 § Svar på interpellation 1993/94:80 om arbetsmarknadspolitiken 10
Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Ingela Thalén (s)
Hans Andersson (v)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Georg Andersson (s)
9 § Svar på interpellation 1993/94:78 om näringspolitiken ....... 25
Näringsminister Per Westerberg (m)
Bo Bernhardsson (s)
10 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 32
11 § Bordläggning ..................................... 32
12 § Anmälan om interpellation
1993/94:83 av Gudrun Schyman (v) om medlemsförhandling-
arna med EU................................... 34
13 § Anmälan om frågor
1993/94:311 av Arne Jansson (nyd) om arbetsskadebegreppet 36
1993/94:312 av Lars Sundin (fp) om de ryska trupperna i Balti-
kum.......................................... 36
1993/94:313 av Ivar Franzén (c) om bärgning av färjan Jan He-
weliusz ....................................... 37
1993/94:314 av Harald Bergström (kds) om skadestånd vid
brott mot de arbetsrättsliga lagarna.................. 37
1993/94:315 av Elvy Söderström (s) om regeringens promemo-
ria Ökat skydd för barn........................... 38
1993/94:316 av Ulla Pettersson (s) om regeringens information
om riksdagsarbetet.............................. 38
1993/94:317 av Chatrine Pålsson (kds) om stöd till barnporno-
40 grafioffer...................................... 38
gotab 45917, Stockholm 1994