Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:54 Torsdagen den 20 januari
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:54
Riksdagens protokoll
1993/94:54
Torsdagen den 20 januari
KL 12.00-15.16
Protokoll
1993/94:54
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 13 januari.
2 § Meddelande om svar på interpellation
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1993/94:68
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:68 av Lennart Fridén, Rätten till gen-
mäle i massmedia, får jag meddela att jag inte kunnat besvara denna fråga
inom föreskrivna fyra veckor.
Skälet härtill är att det har uppstått oklarhet om vilken dag som interpella-
tionen skulle besvaras på grund av att tiden ändrats åtskilliga gånger. Kam-
markansliet meddelade inledningsvis att interpellanten inte kunde ta emot
svaret den 20 januari utan i stället bestämdes den 18 februari. Med utgångs-
punkt från att denna dag då var fastställd har den 20 januari nu bokats upp.
Jag kommer att besvara interpellationen den 18 februari 1994.
Stockholm den 17 januari 1994
Reidunn Laurén
3 § Svar på interpellation 1993/94:72 om det statliga exportstödet
Anf. 1 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Simon Liliedahl har ställt vissa frågor om det statliga export-
stödet och om de svenska företagens konkurrenskraft.
Simon Liliedahls frågor hade möjligen formulerats annorlunda om han
hade haft tillgång till uppgifterna i finansplanen om utvecklingen i den
svenska ekonomin och av den svenska exporten under hela 1993, och till de
prognoser som nu görs beträffande utvecklingen under de närmaste åren.
Faktum är att den svenska ekonomin är på väg uppåt och att det är expor-
ten som är den främsta orsaken till uppgången.
Svar på
interpellationer
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 54
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
Exportökningen under första halvåret 1993 var begränsad. Det tar tid in-
nan förändringar får genomslag. Men nu har exporten böljat skjuta fart både
i värde och i volym. Under hösten var volymökningarna exceptionella, med
ökningar på ca 15 % jämfört med motsvarande månader förra hösten. Totalt
blev exportökningen förra året ca 7,4 %, trots det svaga utfallet under första
halvåret. För år 1994 tror vi uppgången blir nära 11 %. Handelsbalansen för-
bättrades mellan 1992 och 1993 från 24 miljarder kronor till ett överskott på
58 miljarder kronor. Av Konjunkturinstitutets senaste barometer framgår att
orderingången till tillverkningsindustrin har ökat kraftigare än någon gång
under de senaste 20 åren.
Detta visar att bilden är betydligt ljusare än den som Simon Liliedahl har
målat upp.
Bakom denna positiva utveckling ligger flera faktorer. Krondeprecie-
ringen är givetvis en utomordentligt vikig sådan, men den är långt ifrån den
enda. En rad andra åtgärder har bidragit till den gynnsamma konkurrenspo-
sition som svensk industri i dag har internationellt.
Av särskild betydelse är ansträngningarna inom många företag att rationa-
lisera och effektivisera verksamheten, något som har lett till stora produkti-
vitetsökningar och som har skapat en god bas för en framtida expansion.
Förändringarna har ofta varit smärtsamma och kostsamma, men de ger nu
utdelning.
En annan faktor är regeringens ekonomiska politik. En huvuduppgift är
att skapa förutsättningar för fler jobb i ett växande näringsliv. Vid tillträdet
visste vi att mycket behövde göras för att skapa ett gynnsamt klimat för före-
tagande och investeringar i Sverige. Mycket har gjorts i detta syfte, t.ex. på
skatteområdet, genom avregleringar och genom reformer på socialförsäk-
ringsområdet. Den viktigaste förutsättningen för en positiv utveckling av ex-
porten är att vi i Sverige har företag som kan tillverka och marknadsföra va-
ror och tjänster som är pris- och kvalitetsmässigt konkurrenskraftiga, och att
vi har en miljö som gör att företagen vill stanna, utvecklas och investera i
Sverige. 1
Det är också av central betydelse att svenska företag kan konkurrera på
utländska marknader på likvärdiga villkor. Detta är ett av handelspolitikens
huvudmål. På detta område är det tre saker jag vill peka på:
Uruguayrundan har avslutats lyckosamt, något som är utomordentligt be-
tydelsefullt för utvecklingen av världshandeln och för svensk exportindustri.
EES-avtalet har trätt i kraft och öppnar nya möjligheter för svensk export
inom EES-området.
Våra förhandlingar om medlemskap i den europeiska unionen har nu
kommit in i ett avgörande skede. Medlemskapet i EU är av central betydelse
för investeringar och tillväxt och en integrerad del i regeringens samlade po-
litik för att föra Sverige ut ur krisen och återupprätta Sverige som en tillväxt-
och företagarnation med en stark och växande ekonomi.
Herr talman! Jag har velat teckna denna bakgrund för att belysa att det i
första hand är det allmänna företagsklimatet och vår internationella konkur-
renskraft som bestämmer företagens möjligheter att hävda sig på export-
marknaderna och att det ytterst är de enskilda företagens egna agerande som
avgör hur väl de hävdar sig i konkurrensen.
Regeringens ekonomiska politik har därför haft som ett huvudsyfte att
förbättra företagsklimatet och regelverket för företagsamheten. Vidare har
vi lagt stor vikt vid det internationella handelspolitiska arbetet och vid vissa
andra insatser inom den offentliga sektorn, inte minst vad gäller utbildning,
forskning och infrastruktur.
Herr talman! Statliga mer direkt exportfrämjande åtgärder är i detta per-
spektiv av begränsad betydelse. På vissa områden är de dock angelägna och
samhällsekonomiskt motiverade.
Simon Liliedahl undrar om regeringen kan tänka sig att ompröva det av
riksdagen våren 1992 fattade beslutet att under en treårsperiod halvera det
statliga stödet till Exportrådet. Vidare ställs frågan om vilka initiativ rege-
ringen tänker ta för att kraftsamla Exportrådet och UD-relaterade exportak-
tiviteter.
Slutsatsen våren 1992 var att det finns samhällsekonomiska motiv för fort-
satt statligt stöd till Exportrådet men att detta stöd borde inriktas på upplys-
nings-, informations- och rådgivningsverksamhet samt viss medverkan i s.k.
exportaktioner. Vikten av samarbete med andra organ och av samverkan
med utrikesförvaltningen underströks. Exportrådets två huvudmän, staten
och näringslivet företrätt av Sveriges Allmänna Exportförening, är överens
om denna inriktning.
Denna förändring ledde till att det bedömdes möjligt att minska statsan-
slaget till Exportrådet. Ett målmedvetet och framgångsrikt arbete har också
bedrivits inom Exportrådet för att anpassa organisationen till de nya förut-
sättningarna.
Mot bakgrund av vad jag nu har sagt om de statliga anslagens användning
och med hänsyn också till det statsfinansiella läget är jag inte beredd att för-
orda någon omprövning av 1992 års neddragningsbeslut, något som också
framgår av budgetpropositionen.
Riktlinjerna för Exportkreditnämndens garantigivning fastställdes av riks-
dagen år 1990. Erfarenheterna är goda, och det finns ingen anledning att
ompröva den grundläggande politiken vad gäller statsstödd exportkreditfi-
nansiering. Riktlinjerna ger EKN betydande flexibilitet att anpassa garanti-
verksamheten till företagens behov.
Så har också skett under de senaste åren. Nämnden har bl.a. förbättrat
systemet med garantier i utländsk valuta, förbättrat rembursgarantisyste-
met, möjliggjort s.k. paketleveranser från Sverige samt infört täckning av
s.k. systemskiftesrisker i investeringsgarantierna. EKN ser f.n. över sina all-
männa villkor i nära samarbete med representanter för kunderna, dvs. ban-
ker och exportföretag.
Regeringen fick förra året riksdagens godkännande för att EKN skulle
kunna matcha konkurrentländernas instituts premier när en exportaffär kan
stå eller falla med storleken på premien. Samtidigt kan vi konstatera att
EKN ligger väl till vad gäller premienivåer och öppenhet i en jämförelse med
andra OECD-länders garantiinstitut. I år föreslår regeringen riksdagen att
EKN under vissa förutsättningar skall kunna acceptera mycket stora engage-
mang på vissa länder. Vidare föreslås en kraftig ökning av ramarna för
EKN:s garantigivning. Förra året infördes den särskilda exportkreditgaran-
tiramen för de baltiska länderna och Ryssland.
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:54
20januari 1994
Svar på
interpellationer
Simon Liliedahl frågar också om möjligheten till s.k. mjuka lån, dvs. u-
krediter. Dessa krediter är ett biståndspolitiskt instrument, men självfallet
är de också viktiga ur exportsynvinkel.
I årets budgetproposition föreslår regeringen att anslaget för u-krediter
ökas med 30 miljoner kronor till sammanlagt 430 miljoner kronor och att
biståndskrediter införs på försök under två år. Även om de senare är
obundna torde de till del leda till ökad svensk export. Regeringen har också
tagit initiativ till andra åtgärder inom biståndets område som syftar till att
bättre tillvarata den svenska resursbasen.
Anf. 2 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Jag tackar statsrådet Dinkelspiel för svaret. Som väntat an-
ser jag det inte tillfredsställande. Det konfirmerar bara att regeringen är
nöjd med vad som görs. Man glömmer bort att vi har den högsta arbetslöshe-
ten någonsin, med 600 000 arbetslösa. Vi måste ta till extraordinära åtgärder
för att få ner den.
Vi måste framför allt se till att vi får ett uthålligt investeringsklimat i Sve-
rige. Utan det får vi inte tillräcklig tillväxt. Utan tillväxt får vi inte ner bud-
getunderskottet och den höga öppna arbetslösheten. Det är framför allt
dessa två komponenter som har drivit fram den devalvering vi har i dag, på
20-30 % gentemot dollarn och ca 55 % gentemot den japanska yenen. Vilka
siffror man kommer fram till beror på hur man räknar. Devalveringen har
som enda fördel gett en extra skjuts åt exporten.
Det är riktigt, som statsrådet säger, att det är volymsiffrorna som är av
värde. Det är volymen som ger nya jobb. Det finns andra som inte tror på
dessa siffror. Statsrådet talar i svaret om en uppgång på 11 % för 1994. Det
är nog i högsta laget. Industriförbundet tror på samma siffra som för 1993,
dvs. 7 %.
Men det har även hänt andra saker. Vi har inte fått styr på våra marknads-
andelar. Under den senaste femårsperioden, 1987-1992, sjönk vår mark-
nadsandel med 20 %. Förra året sjönk vår marknadsandel i OECD-län-
derna, en av de största exportmarknaderna, med 1 %. Det visar sig att den
volymökning som statsrådet pratar om inte har resulterat i nya jobb. Det är
det allvarliga. Det bristande förtroendet i fråga om investeringar avspeglar
sig i det höga övertidsuttaget, som i dagens läge motsvarar 60 000 arbetstill-
fällen.
Vi måste göra landet attraktivt för utländska investerare i tillverkningsle-
det. Vi har en fördelaktig bolagsbeskattning. Vi har mycket låga löner och
tillverkningskostnader internationellt sett inom OECD. Där är vi mycket
konkurrenskraftiga.
Tyvärr är regeringens marknadsföring av Sverige som investeringsland un-
dermålig. Man har avsatt 15 miljoner till Invest in Sweden, som sköts av Sty-
relsen för Sverigebilden. Det är inte någon fart på det hela. Jag tror att man
måste bedriva många aktiviteter.
Regeringen måste med hög prioritet se till att få utländska investeringar
till Sverige. De går nu oss förbi och åker direkt in i EU. Det vet ministern
bättre än någon annan. De stannar inte i Sverige. Det är vårt stora problem.
Vi måste på alla sätt få investeringar.
Jag föreslår bl.a. att Invest in Sweden överförs till Exportrådet. Där finns
affärsmän i stället för marknadsförare. Där kan man driva det hela mycket
hårdare.
Som framgår av min interpellation är jag besviken över att man drar ner
anslaget till Exportrådet med 50 % när vi har 600 000 arbetslösa. Det var
kanske ett annat arbetslöshetsläge på den tiden. Nu är det någonting helt
annat. Man bör därför ompröva beslutet. Exportrådet vill i dagens läge
starta många nya aktiviteter. Exportrådet har kommit i gång med samver-
kansgrupper för export och vill anställa 100 exportsäljare. Exportrådet ser
över de olika industrierna, t.ex. livsmedelsindustrin, och ger träning. Det
finns en mängd aktiviteter som Exportrådet vill sätta i gång med, om man
kan få mera pengar.
Exportrådets vd är affärsman. Han har nu kommit till Japan, den svåraste
av alla marknader. Jag föreslår att han får i uppdrag att presentera en lista
över vad han vill göra. Denna förteckning av aktiviteter bör statsrådet se
positivt på och sedan låta Exportrådets vd förfoga över mera pengar.
Vi kan inte som enda land i världen dra ner på vår exportfrämjande verk-
samhet. Jag har siffror på hur man gör i våra grannländer. I Finland satsar
man fyra gånger så mycket på exportstöd, räknat per exporterande företag.
Norge och Danmark satsar dubbelt så mycket.
Vi måste i dagens läge ta varje chans att öka vår export. Vi hoppas att det
i slutändan skall resultera i investeringar i den svenska verkstadsindustrin,
så att vi får i gång landet igen.
Jag vill fråga statsrådet om han vill medverka dels till att Invest in Sweden
ges större resurser och att verksamheten flyttas till Exportrådet, dels till att
Exportrådets vd ges möjlighet till utökade anslag för att få upp exporten.
Anf. 3 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Simon Liliedahl förvånar mig - inte när han säger att det
gäller att skapa ett gott investeringsklimat här i Sverige, inte när han säger
att det gäller att skapa goda förutsättningar för vår export och inte heller när
han säger att vi bör skapa ett allmänt gott klimat för företagande, utan när
han säger att exporten kommer att öka, bara vi ger mer pengar till Exportrå-
det. Simon Liliedahl tillhör ju ett parti som ständigt säger att man skall spara
mängder av miljarder.
Jag vet att Simon Liliedahl endast hade tillgång till tidigare siffror när han
skrev interpellationen. I interpellationen hänvisar han till att varuexporten
första halvåret 1993 ökade med endast 2 %. Jag tycker också att det är be-
kymmersamt. Men för andra halvåret kan vi notera en ökning med 15 %.
Ingen tidningsläsare kan väl sväva i tvivelsmål om att svensk exportindustri
tycker att situationen i allt väsentligt har förbättrats högst avsevärt.
Det är inte genom att pytsa ut statliga pengar till det ena eller andra ända-
målet som man uppnår detta mål. När det är sagt, vill jag gärna säga att sta-
ten har en viktig roll när det gäller att skapa ett allmänt gott företagsklimat.
Det är därför vi har lagt tonvikten på att sanera den svenska ekonomin, på
att skapa ett allmänt gott företagsklimat och på förhandlingar om medlem-
skap i EU. Medlemskapsförhandlingarna är en integrerad del av hela verk-
samheten och av central betydelse för möjligheten att locka investeringar till
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
Sverige. Det är därför vi har fäst avseende vid sådana allmänna förutsätt-
ningar för svenska företags allmänna konkurrenskraft och också för möjlig-
heterna att locka utländska investeringar till Sverige.
Inget enskilt beslut kan vara viktigare för möjligheterna att locka nya ut-
ländska investeringar till Sverige än ett svenskt ja i folkomröstningen om ett
svenskt medlemskap i den europeiska unionen. Då kommer många av de
investeringar som nu hålls inne av de skäl som Simon Liliedahl hänvisade
till, bl.a. osäkerheten om framtiden, att förverkligas.
Det kommer då också att vara betydligt lättare att locka utländska investe-
ringar till Sverige. Vi får fler svenska investeringar i Sverige, och vi får fler
utländska investeringar i Sverige.
När detta är sagt vill jag samtidigt tillägga att konkreta åtgärder kan vara
och är av betydelse både för att främja investeringar i Sverige och för att
främja exporten. Men man bör vara försiktig när man satsar pengarna, och
framför allt är det inte sagt att det är staten som skall betala detta.
Jag är förvånad över att Simon Liliedahl så fixerar sig vid hur mycket stat-
liga pengar som går till Exportrådet. För min del är det viktigare att konsta-
tera att Exportrådets verksamhet i stort sett är oförändrad. Vi har fått en
situation där företagen betalar ungefär 50 % av verksamheten och staten
50 %. Tidigare betalade staten 80 % och företagen 20 %, eller någonting lik-
nande.
Det är ett mått på att verksamheten har blivit effektivare. Jag vill gärna
här utnyttja tillfället att ge en eloge åt Exportrådet, all personal där och dess
ledning, för de åtgärder som har vidtagits. Det omvandlingstryck som de har
stått inför har enligt min mening utnyttjats på ett i många delar föredömligt
sätt.
Sedan efterlyser Simon Liliedahl konkreta åtgärder. Han talar om de 100
exportsäljarna och säger att det finns konkreta program men inga pengar för
dem. Vi har avsatt särskilda pengar utöver ramen för just den här typen av
insatser, Simon Liliedahl. Vi fann att det var goda skäl för att späcka upp
den pott som fanns. Även andra projekt har fått särskild finansiering, och
jag vill inte utesluta detta i framtiden.
Jag är också affärsman, Simon Liliedahl. Jag talar här för Exportrådets
vd:s möjligheter att ha flexibilitet och kunna ta nya initiativ. Det var en av
finesserna med den omläggning som gjordes. Samtidigt som vi skar ner an-
slaget gav vi Exportrådet en helt annan handlingsfrihet än tidigare och en
mer effektiv och affärsmässigt inriktad styrelse. Det gjordes just för att Ex-
portrådet utifrån de anslag det får, och inte minst utifrån den ersättning för
kostnader det får från näringslivet, skall kunna bedriva en effektiv verksam-
het.
Jag menar att utvecklingen har gått i en god riktning. Det finns förvisso
mer att göra, och jag skall gärna medverka till detta. Jag får återkomma till
frågan om Invest in Sweden i mitt nästa inlägg. Jag ser att min taletid är slut.
Anf. 4 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Statsrådet är vältalig och säger i sin vältalighet också många
kloka saker. Men Exportrådet har tyvärr litet slagsida. Exportrådet repre-
senterar storindustrin till mycket stor del, och storindustrin klarar sig alltid.
Den har pengar, och för den är Exportrådet en ganska marginell företeelse.
Däremot finns det dåligt med representanter för småföretagen och de me-
delstora företagen, vilka vi knappast har i Sverige. Det är de som behöver
hjälp. Det är de som behöver komma ut, och det är de som inte har råd att
finansiera sig själva.
Jag tror att statsrådet Dinkelspiel umgås med storföretagarna, har deras
intresse i sikte och glömmer att det är de 400 000 småföretagen som skall
sätta fart på detta land. Då behöver de hjälp och ett fungerande Exportråd.
Det är nu nedtrimmat. Det har inte fungerat riktigt bra tidigare. Nu är grun-
den lagd för att man skall arbeta vidare och ta nya initiativ.
Jag vill än en gång säga: Vad regeringen än har gjort har den inte fått till
stånd några investeringar i det här landet, och det är bara investeringar som
får fart på Sverige. Då måste den söka andra utvägar. Det anser jag att den
inte har gjort. Därför vidhåller jag att Exportrådet skall ges en chans.
När det så gäller frågan om pengar och besparingar går det ganska mycket
pengar till att skapa arbete. Det har reserverats 26 miljarder för arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder. Jag tror att en satsning på Exportrådet är ett av de
billigaste och mest effektiva sätten att öka investeringarna i Sverige.
Taletiden är kort. Jag skall övergå till att tala om Exportkreditnämnden.
Den bedriver en mycket viktig verksamhet. Den fungerar inte riktigt som
den skall för industrin. Den är för försiktig och tar inga risker. Den vill ha
beloppsbegränsningar. Vi förlorar många affärer på detta.
Jag anser att det är fel att ha en exportkreditnämnd som man anser skall
ekonomiskt gå ihop. Det finns ju inte rim och reson i detta. Det är rimliga
chanser som tas. Jag anser att man skall ge nya instruktioner i stället för de
gamla från 1989. Exportkreditnämnden måste få ta risker. Än en gång: Det
gäller att skapa arbetstillfällen. Att ta risker i affärslivet är det som ger ar-
betstillfällen. Jag ber herr Dinkelspiel att betänka detta. Försök att sätta fart
på Exportkreditnämnden!
Anf. 5 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Först till frågan om kontakter med stora, medelstora eller
små företag. Jag tycker inte att vi skall stå här i kammaren och diskutera
våra egna umgängeskretsar. Jag kanske i så fall snarare borde peka på våra
praktiska erfarenheter. Simon Liliedahl har varit verksam i ett storföretag,
och jag har varit verksam i ett småföretag. Men jag tror inte att det betyder
att inte också Simon Liliedahl känner till rätt mycket om små och medelstora
företag. Jag kan försäkra att även jag kan en del om storföretagen.
Jag försöker att göra en totalavvägning av det hela. Till det vill jag säga
följande. Vi talade om 100 exportsäljare. Simon Liliedahl tog själv det ex-
emplet. De 100 exportsäljarna är enbart avsedda för små och medelstora
företag, för att ta ett exempel.
Den som läser den proposition som avgavs förra året skall finna att syftet
med den omläggning av verksamheten som gjordes var att i ökad utsträck-
ning inrikta Exportrådets verksamhet just på de små och medelstora företa-
gen och låta de större företagen i ökad utsträckning finansiera sin egen verk-
samhet. Det har skett mycket i den vägen. Det återstår säkert en hel del att
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
göra. Men i denna del är vi fullständigt eniga oavsett våra olika utgångspunk-
ter; storföretag, medelstort företag eller litet företag.
Så till investeringarna. De ingår inte i Exportrådets verksamhet. Men jag
kan gärna diskutera dem - även om det inte är mitt ansvarsområde - till den
del det avser de 15 miljoner kronor som är avsedda att stimulera ren infor-
mation och konkreta åtgärder för att locka investeringar. Det finns skäl att
åstadkomma en bättre samordning på detta område. Vi skall återkomma till
den frågan. Men de viktigaste åtgärderna och målet är vi fullständigt eniga
om.
De viktigaste åtgärderna för att locka svenska investeringar till Sverige är
att skapa ett gott företagsklimat, att skapa en förmånlig skattesits för företa-
gen och att avreglera. Man måste reformera socialförsäkringssystemet så att
det uppmuntrar produktiviteten och effektiviteten och inte minst skapa ett
gott handelspolitiskt och ekonomiskt klimat och ge företagen garantier för
att de kan konkurrera på likvärdiga villkor i Europa, en marknad som tar
75 % av vår export.
Jag vill än en gång understryka att vi satsar stenhårt på båda delarna, dels
att förbättra de allmänna konkurrensvillkoren här hemma, dels att skapa lik-
värdiga villkor på i första hand den europeiska marknaden. Därför är för-
handlingar om medlemskap i den Europeiska unionen av helt avgörande be-
tydelse för våra möjligheter att i det långa loppet locka svenska företag att
investera här i Sverige och locka utländska investeringar till Sverige.
Om företagen vet att de har likvärdiga konkurrensvillkor på hela Europa-
marknaden opererar de från det land där konkurrensförutsättningarna i öv-
rigt är de bästa. Jag menar att Sverige har goda förutsättningar att hävda sig
i det avseendet med den politik som regeringen för.
Låt mig slutligen gå över till frågan om Exportkreditnämnden. Att Ex-
portkreditnämnden skall vara självbärande är grundat på en internationell
överenskommelse. Det gäller alla exportkreditgarantiinstitut i världen. Det
är ett sätt att undvika illojal konkurrens.
Sedan går Simon Liliedahl ett steg längre och säger att Exportkreditnämn-
den inte tar några risker. Då frågar jag mig, Simon Liliedahl, hur det kom-
mer sig att de förlorade 3 miljarder kronor i Polen. Hur kommer det sig att
de har förlorat jättebelopp på sydamerikanska och latinamerikanska mark-
nader? Visst tar de risker! Det är ett försäkringsinstitut som löpande ser över
sina metoder och som löpande avstämmer sin konkurrenssituation med
andra länder i världen, inte minst inom ramen för OECD-samarbetet. Jag
vågar säga att EKN är konkurrenskraftigt.
Därmed inte sagt att allt är bra. EKN omprövar löpande sina arbetsfor-
mer. Jag mottar gärna konkreta exempel på vad som skall göras så länge de
åtgärderna ligger inom ramen för det internationella åtagandet att Export-
kreditnämndens verksamhet skall vara självbärande. Vi kan inte ge avkall
på detta. Däremot finns det säkert möjligheter, jag upprepar det, att inom de
ramarna förbättra effektiviteten i EKN, och även i Exportrådet och Invest
in Sweden. Jag mottar gärna konstruktiva förslag på hur man kan förbättra
situationen här i olika avseenden.
Anf. 6 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Tack herr Dinkelspiel! Det kommer konstruktiva förslag i
form av motioner som jag har skrivit.
När det gäller den självbärande Exportkreditnämnden vill jag säga att det
i dagens läge tyvärr nog bara är Sverige som håller på alla dessa konventio-
ner. Alla har svårt med sin export och försöker att gå ifrån det mycket rigida
arbetssätt som vi har i Sverige när det gäller exportkrediter. Vi ligger längst
ut åt ena sidan. Man orkar inte med det.
Ett exempel är att i en affär med Indien har Exportkreditnämnden krävt
20 % ränta. Engelsmännen tar ut 10 %. Detta går igenom mer och mer i den
ena affären efter den andra. Det kommer en affär med Sydafrika, som stats-
rådet säkert känner till. Statsrådet skall ju åka dit, och det är vi i industrin
glada för. I den affären tar man på en femårig kredit ut dubbelt så hög ränta
från Sverige jämfört med vad som kan ges från England. Det får inte vara
på det här sättet. Vi måste ges lika möjligheter att konkurrera med omvärl-
den och inte till sista droppen försöka hålla oss till våra konventioner. Detta
gör att vi har en byråkrati utan like.
Vi har en byråkrati i Exportkreditnämnden, eftersom det nästan bara sit-
ter byråkrater i styrelsen. Vi måste blanda upp dem med företagsledare och
sådana som kan marknaderna, inte minst den besvärliga östmarknaden. Den
fordrar extra omsorg i dagens läge.
Låt mig släppa Exportkreditnämnden och komma tillbaka till Exportrå-
det, som ägs till 50 % av den svenska industrin. Jag vill parentetiskt säga att
jag har varit storföretagare, men nu har ett småföretag med tio anställda.
Jag vet precis vilka problem som finns där och vilka svårigheterna att få stöd
och rörelsekapital är med den inställning som bankerna har. Men det är en
annan sak.
När det gäller exporten finns det många aktörer på scenen. Vi har inte
bara Exportrådet utan även Swedfund, Swedecorp, BITS och delvis SIDA.
Man kan räkna upp flera. Det finns ingen enhetlig ledning och inget enhetligt
sätt att sköta detta. Mitt förslag är att regeringen undersöker möjligheten att
föra in alla dessa olika exportrelaterade organ under Exportrådet. Då skulle
vi få en enhetlig ledning, och företagsvärlden skulle komma in med 50 %.
På det viset kommer vi ifrån den byråkratiska tyngdpunkt som finns i dag.
Sedan föreslår jag att man privatiserar Exportkreditnämnden för att lösa de
problem som finns där.
Anf. 7 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Detta var en rad olika förslag. Jag är inte säker på att Simon
Liliedahl är beredd att i alla delar ta konsekvenserna av sina egna förslag,
men låt mig ställa frågan.
Simon Liliedahl säger att EKN inte är konkurrenskraftigt. Med all respekt
för Simon Liliedahls önskan att främja export osv. menar jag att han har ab-
solut fel på den punkten. Alla utredningar visar att EKN hävdar sig väl i
konkurrensen. På vissa områden ligger man bättre till, och på andra områ-
den ligger man sämre till. Simon Liliedahl tog upp Indien. Vilka exportkre-
ditgarantiinstitut har bättre villkor när det gäller t.ex. de baltiska länderna
eller det ryska närområdet? Det är en fråga till Simon Liliedahl.
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar pä
interpellationer
10
Sedan säger Simon Liliedahl att räntorna hos EKN är betydligt högre än
vad de är hos utländska exportkreditgarantiinstitut. Mig veterligen tar EKN
inte ut räntor. EKN ger inte ut lån. Jag förstår inte vad Simon Liliedahl syftar
på när han säger ränta. Det är kanske något annat han avser.
Simon Liliedahl talar om behovet av en bättre samordning. Det kan säkert
finnas skäl att se över samordningen mellan de olika instituten. Jag är den
förste att mena att vi kanske har för mycket byråkrati på det här området.
Regeringen prövar dessa saker löpande, men det finns säkert mer att göra.
Simon Liliedahl säger att vi skall göra BITS halvstatligt och att näringslivet
skall gå in med 50 % där. Jag är gärna beredd att pröva detta om näringslivet
är berett att svara för 50 % av kostnaderna på samma sätt som när det gäller
Exportrådet. Om näringslivet är berett att betala 50 % av BITS verksamhet
är jag den förste att förorda detta.
Detsamma gäller om näringslivet är berett att fullt ut ta sin del av riskerna.
Då tycker jag att det kan finnas skäl att titta på om vi kan finna en annan
form för EKN:s verksamhet. Ju mer näringslivet bidrar med när det gäller
finansieringen av olika verksamheter, desto större anledning finns det att
göra gemensamma projekt av det slag som vi har i Exportrådet. Jag tycker
att det i allt väsentligt fungerar bra.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på interpellationerna 1993/94:54 och 55 om stranderosionen
i Skåne
Anf. 8 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Per Stenmarck har frågat mig vilka initiativ som regeringen
är beredd att ta för att motverka de problem som uppstår genom strandero-
sionen.
Kaj Larsson har frågat mig om jag i regeringen kommer att verka för att
staten tar sitt ekonomiska ansvar för ett fullskaleprojekt för att hindra stran-
derosion i Löderup. Vidare har Kaj Larsson frågat om jag kommer att arbeta
fram en fysisk plan för Östersjöregionen där en del av planarbetet skall om-
fatta stränderna.
Jag väljer att besvara frågorna i ett sammanhang.
Stranderosionen vid Skånes kuster har diskuterats flera gånger tidigare i
riksdagen. Jag tänker därför främst ta upp det som har hänt sedan jag förra
gången svarade på en interpellation av Per Stenmarck i ämnet.
Våren 1992 besökte jag och mina medarbetare Ystads kommun och Löde-
rups strandbad för att få en egen bild av hur stranderosionen vid denna kust
har utvecklats.
Jag träffade också forskare, kommunala företrädare och enskilda. Jag har
även haft kontakt med statliga myndigheter som arbetar med erosionsfrågor,
såväl i Sverige som i grannländer.
I november 1992 ägde en överläggning rum mellan företrädare för Ystads
kommun, Lödcrups strandbads villaägareförening och Naturvårdsverket.
Även Miljö- och naturresursdepartementet var representerat. Vid detta till-
fälle redogjorde parterna för problematiken med stranderosionen inom
Ystads kommun. Naturvårdsverket uttalade att verket är positivt till forsk-
ning om erosionsproblem och att verket även är positivt till att medfinansiera
forskning, under förutsättning att den uppfyller de vetenskapliga kriterier
som verket ställer på forskningen.
I februari 1993 ansökte Ystads kommun hos Vattendomstolen vid Växjö
tingsrätt om tillstånd att uppföra kustskydd i form av sandutfyllnad, frilig-
gande vågbrytare och s.k. hövder vid Ystads Sandskog samt vid Löderups
strandbad och Hagestads naturreservat. En av hövderna var avsedd särskilt
för forskning.
Vattendomstolen har lämnat tillstånd för flertalet av de ansökta åtgär-
derna, med undantag för vissa åtgärder vid Löderupsområdet. Vattendom-
stolens dom har överklagats av Ystads kommun till Vattenöverdomstolen,
som ännu inte har avgjort ärendet.
Vidare, som en del av ett samarbete mellan Lunds tekniska högskola, Tek-
niska högskolan i Stockholm och NUTEK, har en rapport om kusterosion i
nio skånska kommuner tagits fram. En av kommunerna är Ystad. I rappor-
ten karakteriseras de kusttyper som förekommer i kommunerna med av-
seende på bottentopografi och erosionskänslighet samtidigt som försök har
gjorts att klargöra anledningarna till den tillbakaryckning av strandlinjerna
som uppstått längs vissa kustavsnitt. I rapporten presenteras också förslag
till olika kustskyddsåtgärder som kan komma i fråga inom respektive kom-
mun för att bromsa denna utveckling.
Naturvårdsverket har beviljat anslag till projektet Kustnära sedimenttran-
sporter, som bedrivs i samarbete mellan Lunds tekniska högskola och Tek-
niska högskolan i Stockholm och som avser uppföljning och utvärdering av
tekniken att bygga hövder som erosionsskydd vid Löderups strandbad.
NUTEK finansierar samtidigt forskningsprojekt på Tekniska högskolan i
Stockholm. Där försöker man bl.a. via modellförsök utveckla tekniken för
erosionsskydd till att bli mer naturanpassad, för att därigenom undvika de
problem med störd jämvikt mellan olika kuststräckor som konventionell tek-
nik kan medföra. Vid NUTEK pågår också diskussioner med skånska ero-
sionsdrabbade kommuner, däribland Ystad, för att klarlägga om intresse
finns för att deltaga i ett särskilt projekt för teknikutveckling av erosions-
skydd. Meningen är, efter vad jag förstår, att utveckla, bygga och utvärdera
ny erosionsteknik inom ramen för NUTEK:s teknikupphandlingsprogram.
Jag tycker att detta visar att det finns myndigheter och forskningsinstitu-
tioner som är engagerade i frågorna kring erosionen och som är beredda att
ikläda sig ett ekonomiskt ansvar för genomförande av forskning, teknikut-
veckling och teknikupphandling inom området. Det bör, som Per Stenmarck
och Kaj Larsson säkert inser, vara en grundläggande princip att forskning
om och åtgärder mot stranderosionens effekter organiseras och finansieras
inom respektive myndigheters ansvarsområden och ramar. I de fall rege-
ringen undantagsvis kan anses ha skäl att söka påverka processen med sär-
skilda insatser bör huvudprincipen vara att det gäller fall då vitala nationella
intressen är hotade. Det bör vara naturligt att berörda statliga sektorsmyn-
digheter uppmärksammar sådana behov i anslutning till sin långsiktiga inve-
steringsplanering.
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
12
När det gäller Kaj Larssons fråga om fysisk planering för Östersjöregio-
nen kan jag nämna att regeringen tillsammans med övriga Östersjöstater ar-
betar med att utarbeta en Vision för Östersjöområdet år 2010. Denna plane-
ring är en framtidsvision där vi tillsammans söker att utveckla lämpliga stra-
tegier för Östersjöområdets långsiktiga utveckling i fråga om markanvänd-
ning och miljö.
Anf. 9 PER STENMARCK (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka för statsrådets utförliga svar.
Längs stora delar av den skånska kusten är stranderosion ett mycket stort
problem. Kommuner som Ystad, Trelleborg, Skurup, Vellinge, Lomma och
Landskrona är i olika hög grad drabbade av detta. Dessa kommuner har i
vissa fall lagt ner mycket arbete och stora investeringar på att finna en lös-
ning.
Hårdast drabbat är Löderups strandbad öster om Ystad, där stora områ-
den är skadade. Stränderna har minskat, i vissa fall kraftigt och på mycket
kort tid. Det rör sig om en strandförskjutning på flera hundra meter jämfört
med hur situationen var på 1800-talet.
Samtidigt - och det är egentligen det allvarligaste i sammanhanget - kan
man också finna att erosionsproblemen ökar. Strandlinjen förskjuts med en
accelererande hastighet. Sanden försvinner snabbare nu än tidigare. Det har
gjort att problemen har ökat och samtidigt blivit alltmer komplicerade.
Den mark som det här rör sig om är normalt sett allemansrättsligt tillgäng-
lig. Detta är av stor betydelse i ett landskap som Skåne, där det råder brist
på sådana områden.
Det finns förmodligen många orsaker till skadorna, och en pågående kli-
matförändring är sannolikt en av dem.
Med en höjning av vattenytan, som experterna i dag anser fullt möjlig, på
25 till 50 cm inom de närmaste 40 till 50 åren kommer samtidigt kustlinjen
att retirera med ytterligare 25 till 50 meter. Därmed kommer inte mycket att
återstå av dessa sandstränder runt den skånska sydkusten.
Jag har i olika sammanhang försökt få förståelse för att vår natur inte en-
bart är en kommunal angelägenhet, utan att den också, och primärt, är nå-
gonting som berör oss alla. Den berör oss i högsta grad som privatpersoner,
men det finns också ett statligt intresse och ansvar för att åtgärder vidtas när
delar av vår natur är hotade.
Jag tycker, även sett mot denna bakgrund, att dagens svar är positivt.
Statsrådet ger en redogörelse för en lång rad av aktiviteter under de senaste
åren. Detta är glädjande. Jag tror också att det ligger någonting principiellt
riktigt i statsrådets resonemang, något som jag vill belysa med följande ord
ur hennes svar:
”Det bör---vara en grundläggande princip att forskning om och åtgär-
der mot stranderosionens effekter organiseras och finansieras inom respek-
tive myndigheters ansvarsområden och ramar.”
Därmed har jag också sagt att dagens svar vittnar om en förståelse för pro-
blemet och ett intresse för att försöka lösa det.
Och det är där som jag kommer till det som jag ser som den sista länken
i kedjan - den som jag tycker saknas i statsrådets svar - nämligen vad som
händer när all den forskning kring stranderosionen som nu satts i gång väl
har lett till konkreta förslag till lämpliga åtgärder. När vi skall gå från - för
att hänvisa till den mening som jag nyss citerade - ”forskning om” till ”åtgär-
der mot” stranderosionens problem? Hur skall forskningens resultat omsät-
tas i praktiken, och vem skall ansvara för detta? Detta skulle jag gärna vilja
att statsrådet ägnar några minuter åt att utveckla.
Finns det egentligen någon myndighet som känner ansvar för detta? I
Danmark, som ju också är ett land som kraftigt drabbats av stranderosion,
finns det en myndighet som handlägger denna typ av problem. Jag tror inte
att behovet är så stort av fler myndigheter i Sverige, men jag tycker att någon
av dem som redan finns skall känna ansvar för just detta problem.
Anf. 10 KAJ LARSSON (s):
Herr talman! Jag skulle först vilja fråga statsrådet Görel Thurdin: Vad har
vi skåningar gjort som leder till att Görel Thurdin, hennes departement och
Centerpartiet har så svårt att fatta beslut som berör Skåne? Det är inte bara
fråga om beslutsvånda, utan jag anser att det även visas en nonchalans.
Jag ställde en fråga till statsrådet i november månad, och i dag får jag sva-
ret på den. Naturligtvis är jag tacksam för att statsrådet kommer till kamma-
ren och besvarar min interpellation, men jag tycker, till skillnad från Per
Stenmarck, att det svar som jag har erhållit är tungt och innehållslöst.
Den fråga som jag ställde till Görel Thurdin var:
”Kommer statsrådet i regeringen verka för att staten tar sitt ekonomiska
ansvar för ett fullskaleprojekt i Löderup, som uttalades vid besöket i Ystad?”
Inte med ett ord besvaras denna fråga. Det svar som lämnas är en uppräk-
ning av vad som gjorts, sådant som vi visste redan när interpellationen
skrevs. Det är inte några nyheter. De träffar som ägt rum, och som Görel
Thurdin åberopar, har skett på initiativ av Ystads kommun. Görel Thurdin
och hennes departement har inte tagit något som helst initiativ i den här frå-
gan.
För nästan exakt två år sedan debatterade vi den här frågan i riksdagen.
Då urskuldade sig Görel Thurdin med att hon var ny som statsråd och inte
kände till de här problemen. Det hade jag full respekt för. Jag bjöd därför
ner Görel Thurdin till Ystad för att hon på plats skulle få se eländet. Vid det
tillfället gjorde statsrådet vissa uttalanden. Bl.a. sade hon att någon skulle
ta tag i problemet och att det skulle bli en lösning på det. Statsrådet sade
vidare att man skulle utse en statlig myndighet som skulle ha till uppgift att
sköta sådana här problem. Vad har hänt under de här två åren?
Ystads kommun har inte hört ett ord från statsrådet på dessa två år. Det
är inte konstigt att österlenbor och skåningar undrar om den där kvinnan,
Görel Thurdin, som var i Skåne och talade så väl, finns kvar i regeringen.
De har inte hört något från henne sedan besöket. Det är nonchalant.
Problemet är ju inte att rädda fastigheter; det är en mindre bit. Problemet
är större än så. Forskare säger - det var också Per Stenmarck inne på - att
växthuseffekten kommer att innebära att vi får en höjning av havsytan under
kommande århundraden. Vi kommer att få uppleva erosionsproblem på
flera andra platser längs Sveriges kuster. Det är jag övertygad om. Av den
anledningen ser jag det som oerhört värdefullt att man på den mest utsatta
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
13
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
14
kustremsan i hela Sverige, vid Löderups strandbad, skaffar sig erfarenheter
genom att använda den för ett fullskaleprojekt. Det är en sträcka på 1 700
meter.
Görel Thurdin säger att myndigheter och forskningsinstitutioner är be-
redda att ikläda sig ekonomiskt ansvar för genomförandet av forskning, tek-
nikutveckling och teknikupphandling. Det skall då finansieras genom re-
spektive myndighets ansvarsområde. Vad innebär det? Vilken myndighet,
eller vilka myndigheter, syftar Görel Thurdin på? Vems ram skall det tas
från?
Naturvårdsverket säger t.ex. i ett brev till Ystads kommun i juni 1993 att
Naturvårdsverket inte har möjlighet att inom ramen för det anslag som ver-
ket disponerar bidra till byggnadskostnaderna. Anser statsrådet att det finns
10 miljoner över i Naturvårdsverkets anslag som kan disponeras för byggan-
det av hövder? Eller finns det något annat verk, som vi inte känner till, som
har de pengarna? I den budget som presenteras nu i januari har jag inte fun-
nit några medel avsatta för detta ändamål. I december fattade en enig riks-
dag beslut om att staten bör ikläda sig ett större ekonomiskt ansvar så att ett
fullskaleförsök kan genomföras. Vad tänker statsrådet göra åt detta? Kom-
mer även detta att nonchaleras av Görel Thurdin?
Stranderosioner har kostat Ystads kommun totalt 10 miljoner kronor. Fas-
tighetsägarna har betalat 1 miljon kronor för byggandet av hövder. Vad kom-
mer regeringen att göra? De medel som Görel Thurdin anger att olika myn-
digheter har bidragit med har ju använts till forskning. Det är mycket teore-
tisk forskning. Nu är det fråga om ett fullskaleförsök. För att det skall bli
verklighet behöver det byggas ytterligare fyra hövder. Kostnaden för att de
skall kunna färdigställas, inklusive sandutfyllnad, kommer att bli upp mot
15 miljoner kronor. Då har man fullföljt det som Vattendomstolen sagt ja
till.
Anser statsrådet att Ystads kommun ensam skall bidra med dessa medel,
eller vem skall göra det? Om inte dessa medel kommer fram faller fullskale-
projektet.
Jag påstår att det nu måste bli ett slut på detta. Nu måste vi handla. Det
var Per Stenmarck också inne på. Visa att det finns mod att fatta beslut så
att berörda parter slipper uppleva ytterligare långbänk.
Anf. 11 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag noterar att Kaj Larsson är socialdemokrat och förväntar
mig naturligtvis inte att han skall ge uttryck för någon annan syn på tillvaron
än den som han har presenterat, inte heller att Kaj Larsson vill uppfatta det
som ändå har gjorts sedan jag besökte och tittade på det här området.
Jag har personligen besökt flera myndigheter. Jag har talat med generaldi-
rektörer och forskare. Jag har frågat vilka möjligheter det i dag finns att gå
in med finansiering. Man har då från myndigheterna ställt kravet att vissa
villkor skall uppfyllas. Man diskuterar ju faktiskt vad som är bäst att göra
för att skydda stränderna. Det är en naturlig påverkan som sker. I vissa delar
finns naturreservat där man naturligtvis inte bör göra någon påverkan. Det
är ju de krav vi har när det gäller att skydda ett naturreservat - även om
havet tar delar även av det.
Det finns forskare som säger att om man skyddar en viss del av stranden
händer något på sidan om; man kanske gröper ur på andra håll. Om man
skyddar ett visst område kan det alltså skada ett annat. Därför är det oerhört
viktigt att man vidtar rätt åtgärder så att det inte får fel effekt så att läget
förvärras. De stenanläggningar som människor byggt kan ha bidragit till att
det bildats virvlar som gröper ur mer sand än om man inte hade vidtagit
några åtgärder alls.
Man måste lyssna på dem som undersöker de här problemen. Det tycker
jag att man nu har gjort. Per Stenmarck hade ju ändå uppfattningen att det
finns ett stort intresse för dessa frågor. Jag är tacksam för att någon har upp-
märksammat det, eftersom flera myndigheter - och också universitet - är
involverade i de här frågorna.
Dessutom har något mycket konkret kommit fram, nämligen rapport nr 1
om det här området. NUTEK, Ystads kommun, KTH och Institutionen för
teknisk vattenresurslära gav ut den här rapporten i Lund 1993. Den handlar
om alla de kommuner som har sådana här bekymmer. Rubriken är Tekni-
kupphandling. Det handlar alltså om att man vill nå fram till konkreta åtgär-
der. Man har visat på vad som kan vara lämpligt att göra på alla dessa platser
utan att man därför samtidigt skadar övriga platser längs den känsliga kus-
ten.
Jag har också följt den diskussion som nu förs, bl.a. med Ystad, om att
genomföra ett fullskaleprojekt och samtidigt få möjlighet att utvärdera ef-
fekterna. Jag har förstått att NUTEK anser att alla kommuner måste ställa
upp på detta och vara med om projektet för att man skall aktivera det. Både
Kaj Larsson och Per Stenmarck har alltså ett ansvar som riksdagsledamöter
att försöka medverka till att en samordning sker mellan kommunerna, så att
man har samma viljeinriktning och vill ställa upp på det som man pekar på
i rapporten.
Såvitt jag förstår finns det företag som är intresserade av att utföra detta.
Det finns också intresse från myndighetshåll att finansiera det, om man får
det i en form som är nödvändig för att det skall ha ett forskningsperspektiv,
dvs möjligheten att utvärdera ett större område. Jag tror att det är värdefullt
även internationellt. Ofta gör man i sådana här fall enstaka insatser så att
det blir bra på en bestämd plats, och sedan upptäcker man att det sker saker
vid sidan om som inte är särskilt trevliga. Därför vill man ha det här fullskale-
projektet som sträcker sig över hela kuststräckan.
Jag vill bestämt hävda att det inte är fråga om någon nonchalans från min
sida. Jag förstår att Kaj Larsson också kopplar den här frågan till en annan
fråga. Det tycker jag inte att man skall göra, därför att den frågan är så spe-
ciell . Den här frågan är av en annan dignitet, även om den är viktig. Speciellt
viktig är den för er som är direkt berörda och för fastighetsägare. Hus i det
här området har ett särskilt ekonomiskt värde. Dessutom är det personligt
värdefullt att kunna vistas i och njuta av detta område på fritiden.
När jag var nere i Skåne lovade jag inga pengar, men jag lovade att försöka
ta initiativ för att få i gång det här. Jag tycker ändå att vi har kommit långt.
Om vi försöker samarbeta kring det här projektet och får med alla kommu-
ner har jag stor förhoppning om att vi skall kunna komma fram till just kon-
kreta insatser.
Prot. 1993/94:54
20januari 1994
Svar på
interpellationer
15
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
Anf. 12 PER STENMARCK (m):
Herr talman! Låt mig inleda med att säga att jag helt delar statsrådets upp-
fattning att det inte bara är viktigt att man gör någonting utan att man fak-
tiskt gör det rätta. I annat fall kan det gå snett.
Låt mig också säga att det nog inte råder något tvivel om att det finns en
gemensam viljeinriktning hos de berörda kommunerna. De är olika hårt
drabbade, men det finns en gemensam viljeinriktning att verkligen åstad-
komma resultat. Däremot vill de inte alltid ta alla kostnader själva. Det är
vad kommunerna faktiskt ofta har fått göra.
Jag är personligen övertygad om att det blir kolossalt svårt att försöka
rädda alla drabbade stränder, men en inventering av vilka områden som är
hårdast drabbade och vilka som bör prioriteras i arbetet skulle förmodligen
leda fram till positiva åtgärder. Människor drabbas. Växt- och djurliv drab-
bas. Naturområden drabbas. Vi kan knappast stillatigande acceptera den
fortsatta utvecklingen.
Jordbruksutskottet gick ganska långt i sin skrivning för bara några måna-
der sedan. Där ställs krav på staten. Som jag ser det ställs det faktiskt större
krav där än vad som i dag framgår av statsrådets svar. I betänkandet står
det bl.a.: ”Utskottet anser det därför viktigt att staten ikläder sig ett större
ekonomiskt ansvar, dels för att påböljade skyddsåtgärder skall kunna fullföl-
jas, dels för forsknings- och teknikutvecklingsändamål men också för ge-
nomförande av detta fullskaleförsök.”
Frågan är än en gång: Hur går vi bäst från forskning till ett genomförande
fullt ut? Vad gör regeringen för att leva upp till de krav som riksdagen genom
sitt stöd till jordbruksutskottets betänkande har ställt sig bakom?
Jag är också besviken över att det egentligen inte framgår av budgetpropo-
sitionen vad som konkret skall göras i den här frågan. Jag tror att Kaj Lars-
son också nämnde detta tidigare.
Anf. 13 KAJ LARSSON (s):
Herr talman! Jag tror att vi skall skilja litet grand mellan de olika forsk-
ningar som vi här pratar om, Görel Thurdin. Det handlar om två olika sorter.
NUTEK:s inblandning i detta går ut på forskning för att finna en teknik.
Där är man intresserad av att det är en hövd. Man är intresserad av att se
hur den tekniken verkar.
Vad vi också pratar om är ett fullskaleförsök. En kustremsa på nära två
kilometer skall skyddas. Man skall få erfarenheter av detta som man kan
använda sig av på andra platser i Sverige. Jag tror att vi är ganska överens
om att det kommer att bli fler sådana här skador i framtiden. Detta går full-
skaleförsöket ut på.
Jag har fortfarande inte hört Görel Thurdin nämna ett ord, som ett svar
på min fråga, om var pengarna kommer ifrån. Var finns det pengar till att
bygga dessa hövder? Det är fråga om en kostnad för Ystads kommun på
uppemot 15 miljoner kronor, med sandutfyllnad. Jag tycker att det är orim-
ligt att begära att en kommun i den storleksordningen ensam skall bära dessa
kostnader i ett forskningsprojekt som berör hela vårt rike. Det är naturligt
att staten, precis som riksdagen har sagt, ikläder sig ett större ekonomiskt
16
ansvar. Min fråga till Görel Thurdin är: Var är pengarna och när kommer
de?
Görel Thurdin inledde med att säga att jag är socialdemokrat. Det vill jag
inte förneka. Det är jag. Jag vet inte vad vitsen var med att säga det, men jag
kan berätta för Görel Thurdin att vi, i den miljömotion som vi nu kommer att
väcka, föreslår 7 miljoner kronor till detta ändamål. Görel Thurdin har nu
en chans att gå högre om hon vill det. Hon har i alla fall en chans att bemöta
det.
Görel Thurdin var inne på att man skulle få med flera kommuner. Det är
riktigt. Så sent som i går var de berörda kommunerna samlade på en hel-
dagsträff i Ystad för att diskutera. Det finns ett stort intresse av att det här
fullskaleförsöket blir verklighet. T.o.m. en dansk kommun var med i går.
Danmark visar också intresse för detta. Nu tycker jag att Görel Thurdin skall
ge mig ett svar på frågan: När kommer pengarna, så att fullskaleförsöket kan
bli verklighet?
Anf. 14 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Låt mig böija med jordbruksutskottets betänkande. Jag har
naturligtvis också noterat att det här beslutet fattades i december förra året.
Det anvisades dock inga pengar. Man uttryckte bara att staten bör ikläda
sig ett större ansvar. Det var naturligtvis också signaler till myndigheter. Jag
uppfattade detta beslut som att riksdagen då ansåg att det skulle gå den väg
som jag har beskrivit, nämligen genom myndigheterna. På Miljödeparte-
mentet har vi inte alls pengar som vi fördelar på det sättet.
I och med att man jobbar så intensivt på myndigheterna med dessa frågor
finns det naturligtvis möjligheter för dem att också prioritera ett sådant här
område. Det finns företag som är intresserade av att utföra detta arbete. Ef-
tersom det handlar om en teknikupphandling måste man också veta vad
företagen skall ha betalt för att utföra detta. I dessa tider med hög arbetslös-
het kan man också tänka sig att titta på om det finns pengar hos t.ex. Länsar-
betsnämnden som skulle kunna föras över till ett sådant här projekt. Man
skall inte helt bekosta det, men man kan åtminstone bidra till den här typen
av projekt.
Jag skall gå rakt på sak och tala om att jag inte kan svara någon av er ge-
nom att säga att det kommer pengar direkt till det här projektet i morgon,
om 14 dagar eller om två månader. Så ärlig måste jag naturligtvis vara, efter-
som det är så.
Man kan jämföra t.ex. med Danmark. Där har man inte prioriterat områ-
den där det finns fritidsbebyggelse. Man går direkt på permanentbebyggda
områden. Det gäller ju att se vilka prioriteringar som samhället skall göra
när enskilda fastighetsägare osv. på det här viset skall få ett slags kompensa-
tion. Det blir ju en typ av kompensation, även om det också betyder att
stranden skyddas.
Det är utmärkt att kommunerna har samlats och att de försöker samordna
detta. Det är klart att de andra kommunerna också måste ha en s.k. vatten-
dom för att man skall kunna utföra dessa saker. Jag vet inte om det alltid har
funnits vattendomar när det gäller allt som har utförts längs kusten, men det
är nödvändigt så att det också går till på rätt sätt. Vattendomstolen säger
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 54
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
18
dessutom: ”Uppförande av erosions- eller sedimenttransporthinder på sand-
kuster för att motverka erosion i något parti, leder oftast till erosion i något
annat avsnitt”. Det är alltså aktiva områden där det ständigt händer någon-
ting, eftersom sanden är så rörlig. Det är ett sådant rörligt material.
Både Länsstyrelsen och Vattendomstolen är ju tveksamma till en del ef-
fekter av detta. Det finns också forskare utomlands som säger att det många
gånger handlar om marginella effekter men att man naturligtvis ändå bör
pröva och se vad som kan göras för att åtminstone rädda speciella delar av
stränder som är hårt utsatta.
Dessutom tycker jag inte att vi behöver utse någon ny myndighet i Sverige
som skall handha dessa frågor. Naturvårdsverket och NUTEK har ett stort
ansvar på det här området. Det har även SGU på sitt sätt. Jag har samtalat
med SGU, eftersom man där har forskare som specifikt jobbar med dessa
frågor. Såsom fysiska planerare i landet har vi också ett ansvar för att under-
söka vad vi kan göra så att enskilda fastighetsägare inte åsamkas materiella
skador. Den fysiska planeringen måste vara sådan att dessa stränder inte ut-
sätts för alltför mycket påverkan. Både forskare och andra hävdar, att om
det sker för mycket mänsklig verksamhet på sådana här känsliga strandom-
råden blir de särskilt utsatta för erosion.
11.ex. arbetet med Östersjövisionen, som jag var inne på tidigare, lägger
man stor vikt vid fysisk planering. Danmark har varit med om att ta fram
material som just handlar om särskilt känsliga områden i Östersjöområdet.
Dit hör naturligtvis kustområdena. Man har lagt fram ett förslag om en spe-
ciell skyddszon på 300 meter längs hela Östersjökusten för att motverka be-
byggelse och för kraftig åverkan på strandområdena. Därutöver är det na-
turligtvis viktigt att undersöka om man kan ha något annat samarbete. Det
får växa fram. Östersjövisionen är ett arbete som aldrig har pågått förut.
Man får ibland treva sig fram för att få alla att ställa upp på de saker som
läggs fram.
Jag hoppas åtminstone att vi på något sätt skall komma fram till praktiska
lösningar och göra något i praktiken mot bakgrund av den här rapporten och
viljan hos NUTEK och involverade myndigheter att verkligen genomföra
förslagen. Det gäller alla kommuner. Det gäller åtskilliga hövder i dessa om-
råden.
Anf. 15 KAJ LARSSON (s):
Herr talman! Det låter så bra, Görel Thurdin, att vi skall komma fram.
Problemet är - jag skall upprepa det igen - att det behövs pengar. Det kostar
15 miljoner kronor att bygga ytterligare fyra hövder i Ystad. Varifrån skall
man ta dessa pengar? Görel Thurdin säger att man inte kan peka ut det i
dag. Naturvårdsverket sände ett brev till Ystads kommun i juni månad. I bre-
vet sades att Naturvårdsverkets roll i arbetet för att skydda naturresurser och
stränder i detta sammanhang är att stödja verksamheten genom att på veten-
skapliga grunder följa effekterna av att hövderna byggs. Det sägs vidare att
Naturvårdsverket inte har möjlighet att inom ramen för de anslag som verket
disponerar bidra till byggnadskostnaderna enligt den i projektet beskrivna
föreslagna finansieringen. Ge mig ett svar, Görel Thurdin, på frågan om var-
ifrån pengarna skall tas!
Jag har uppfattat det så att staten måste föra över pengar via Naturvårds-
verket till fullskaleförsöket. Eller finns det några andra pengar som man kan
komma åt? Om vi inte får ett besked i den här frågan faller hela fullskaleför-
söket. Det har byggts en hövd i öst och en i väst. På en sträcka av nära två
kilometer mellan dessa hövder finns ingenting. Då kan man bara forska i hur
effekten blir precis i närheten av en viss hövd. Hövden får ingen verkan på
hela kustremsan. Det är det som skulle vara så oerhört värdefullt.
Jag tycker faktiskt att Ystads kommun har utfört ett omfattande arbete.
Man har tagit ett initiativ och drivit på i frågan. Vaije gång man skall sam-
manstråla har initiativet tagits från Ystad. Man har legat på myndigheterna.
Det tycker jag att Ystads kommun skall ha en stor eloge för.
Däremot är jag faktiskt besviken på att kommunen inte får något gehör
från departementet. Enligt Ystads kommun har man inte hört av statsrådet
sedan besöket i Ystad för två år sedan. Det tycker jag är litet nonchalant,
vilket jag sade tidigare. Statsrådet har nu en möjlighet i sitt sista inlägg att
svara på hur utsikterna är. När kommer pengarna? Kommer staten att anslå
pengar för detta ändamål? Jag tycker att det är viktigt att staten tar sin del
av ansvaret. Fastighetsägarna har samlat ihop pengar för att bidra. Utöver
dessa byggnationer har kommunen tidigare satsat 10 miljoner kronor. Nu
tycker jag att staten också måste vara med i det här fullskaleförsöket.
Anf. 16 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Det är klart att det vore mycket enkelt för mig om jag kunde
stå här och säga att ni visst skall få era 15 miljoner kronor. Vi prioriterar var
vi skall lägga pengar. Det är inte så lätt att ta fram pengar, att bara ta från
ett område och ge till ett annat. Icke desto mindre tycker jag att det är oer-
hört viktigt att man kommer till någon praktisk handling utifrån den forsk-
ning som har skett. Forskningen skall utgöra en bas för det man skall göra
så att man inte gör fel saker.
Vi skall vara på det klara med att vi talar om en naturlig påverkan på kus-
ten. Inte bara Naturvårdsverket utan även NUTEK är inblandat. Vi får se
vad som händer. NUTEK har ställt kravet att alla kommuner skall vara med
på det här. Man måste visserligen ha vattendomar för att utföra det här, men
alla kommuner skall vara med på att ingå i projektet. Jag kan inte tolka det
på annat sätt än att man i NUTEK är villig att satsa pengar. Man talar om
teknikupphandling, och det innebär en form av finansiering. Det är förstås
också möjligt att undersöka om man kan få pengar från Länsarbetsnämn-
den. Jag kan dock inte avgöra hur mycket arbetskraft som kommer att gå åt
eller om det främst kommer att behövas maskinteknik.
Jag håller med om att Ystads kommun har dragit ett tungt lass. Det var
därför jag for ner för att diskutera de här frågorna, och det är därför jag har
arbetat med frågorna. Även om jag inte har skrivit brev direkt till Ystads
kommun har Ystad varit involverad i det arbete som pågår. Man måste åt-
minstone ha uppfattat att det finns ett intresse från myndigheternas håll.
Myndigheterna tillhör också staten. Jag tänker inte lova ut några pengar.
Det enda som jag anser vara viktigt är att riksdagen har uttalat att det finns
ett särskilt intresse av att följa upp det här och att staten bör ikläda sig ett
större ansvar. Då får vi naturligtvis se vilka möjligheter myndigheterna har
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
19
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
att prioritera det här när man har kommit fram till vilket projekt man tycker
bör utföras. Såvitt jag förstår handlar det också om sådana frågor.
Så fort jag kan skall jag personligen ta kontakt med NUTEK. Jag skall ta
reda på hur det egentligen ligger till i dag, eftersom rapporten kom 1993. Jag
skall undersöka hur långt man har kommit i diskussionerna med kommu-
nerna och vilka möjligheter till finansiering det finns. Därefter får jag åter-
komma till Kaj Larsson och Per Stenmarck. Det blir då inte via talarstolen
utan kanske i en muntlig kontakt.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på interpellation 1993/94:76 om kommunikationerna till
Gotland under julhelgen
Anf. 17 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ulla Pettersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att nuvarande trafiksituation till och från Gotland under julhelgen
inte skall upprepas.
Det reguljära flyget till och från Gotland har sedan flera år tillbaka varit
inställt under juldagen, dvs. även tiden före flygets avreglering. Flygföretag
som opererar på helt marknadsmässiga villkor kan inte staten ålägga att upp-
rätthålla trafik under t.ex. juldagen.
När det gäller fäijetrafiken har trafiken sedan många år varit inställd julaf-
ton och juldagen. Sjöfartsverket fastställer årligen taxa och tidtabell för tra-
fiken. Den senare fastställs efter samråd med länsstyrelsen, kommunen,
Handelskammaren och företrädare för turistnäringen på Gotland. Enligt
den information jag har fått från Sjöfartsverket har inte några synpunkter
förts fram i detta samrådsförfarande angående tidtabellen under julhelgen.
Om det finns särskilda önskemål om en fäijetrafik på julafton och julda-
gen anser jag det lämpligt att intressenterna från Gotland framför dessa till
Sjöfartsverket. Till skillnad mot flygtrafiken har staten i detta fall en möjlig-
het att påverka tidtabellsläggningen av trafiken.
Anf. 18 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.
På min fråga om Gotland också i fortsättningen måste acceptera att vara
isolerat under julhelgerna har vi nu fått svaret att regeringen inte tänker göra
någonting åt den saken. Jag är inte förvånad. Regeringen tycker, liksom tidi-
gare, att marknaden skall råda. Är det inte lönsamt att köra till Gotland så
låter man bli. Punkt och slut.
Vi har varit isolerade förr, sade kommunikationsministern i svaret. Det är
sant. Det fanns också en tid när Gotlandsresenärerna sov på presenningar i
lastrummen - om nu det är den argumentation vi skall få höra.
Herr talman! Det är nog ingen som väljer att tillbringa julafton på en Got-
landsfärja. Det är förmodligen en sådan dag när man hellre lägger pengarna
på flyget - om man har pengarna. Därför är det inget hårt tryck på färjetrafi-
20
ken. Eftersom alla vet att det inte går några båtar är det heller ingen som
beställer biljett. På det sättet får vi en ond cirkel.
Det är inte många som flyger heller, men de finns. Vi har ännu inte vant
oss vid att vi skall vara totalt isolerade. Vi har haft ett dygns isolering förr.
Nu är det två. Vad skall det bli härnäst?
Avsikten med min fråga är egentligen inte att konkret bolla med avgångs-
tider och inställda turer. Min fråga är i hög grad principiell. Kommunika-
tionsministern har hört den förr: Har regeringen något som helst ansvar för
att alla län i vårt land har kommunikationer med det övriga landet?
Anf. 19 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ulla Pettersson försöker få det till att denna regering infört
en ny ordning vad gäller trafiken till och från Gotland under julhelgerna.
Fäijetrafiken har varit inställd såväl julafton som juldag sedan ett stort antal
år, framför allt beroende på dåligt passagerarunderlag dessa dagar.
Som jag sade är det Sjöfartsverket som fastställer taxor och turlistor för
färjetrafiken. Före fastställandet av varje tidtabell har man ett samråd med
intressenterna på Gotland. Där är det, Ulla Pettersson, fullt möjligt att föra
fram synpunkter om detta. Jag är helt övertygad om att detta kommer att
leda till resultat, med de trafikala effekter det kan få.
Det statsbidrag till färjetrafiken som föreslås i det förslag till budget som
regeringen nyligen lagt på riksdagens bord ökar även i år, till 175 miljoner
kronor. Det blir då en fråga om att fördela detta över året på lämpligt sätt.
Där finns utomordentligt goda möjligheter, om Gotlands intressenter så vill,
att åstadkomma trafik över julhelgen. Vi har inte kunnat registrera något
sådant intresse via Sjöfartsverket och de kontakter man har haft med intres-
senterna på Gotland. Men det kan naturligtvis uppstå. Jag tyder Ulla Pet-
terssons fråga som att det finns ett behov av att man kan resa till och från
Gotland under just dessa dagar.
När det gäller flygtrafiken var det så att på julafton trafikerade SAS
Visby-Stockholm med inte mindre än fem turer. På juldagen förekom ingen
flygtrafik. Jag har fått veta av Luftfartsverket att flygplatsen i Visby varit
stängd på juldagen i minst 20 år. Då är det litet magstarkt att vända sig till
denna regering och säga att den infört något slags marknadssituation som
har drabbat gotlänningarna i denna del.
Skulle något flygbolag vilja driva flygtrafik på juldagen är man självklart
beredd att öppna flygplatsen för detta, har jag också tagit reda på. Man har
nämligen av säkerhetsskäl s.k. incidentberedskap för eventuella sjuktrans-
porter och annat.
Annandag jul startade trafiken igen. SAS flög första turen kl. 12 från
Visby till Arlanda.
I dessa delar är förändringarna inte så stora som man kan få intryck av när
man läser Ulla Petterssons interpellation.
Så till frågan om samhället har något ansvar för detta. Ja, jag anser att
samhället har ett ansvar. Jag anser att samhället också tar sitt ansvar när det
gäller trafiken till och från Gotland. Man ger ett grundläggande trafikutbud
till landets olika delar genom det stöd som enligt vårt budgetförslag nu upp-
går till 175 miljoner kronor.
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar pä
interpellationer
21
|
Prot. 1993/94:54 20 januari 1994 |
Jag vill gärna säga till Ulla Pettersson att detta är en kraftfull ökning jäm- |
nat sänkas med ca 30 % sedan 1991.
|
Svar på |
Jag tycker självklart att det är viktigt att man kan ta sig fram och tillbaka När det gäller flygtrafiken på Gotland vill jag påminna om att flygbolagen Vi skall komma ihåg att linjen Stockholm-Visby är mycket trafikstark Anf. 20 ULLA PETTERSSON (s): Herr talman! Jag har aldrig påstått att det var den här regeringen som av- Under julhelgen var det ett stopp på två dygn, så när som på två timmar. Kommunikationsministern säger att vi visst kan få fler turer, men vi får Men, som sagt, mitt resonemang är i huvudsak principiellt. Som kommu- |
|
22 |
den utredning som kommunikationsministern hänvisade till. Hon ville veta |
om regeringen var beredd att ge utredningen tilläggsdirektiv som innebär att
man också får möjlighet att ta upp flygsituationen. Jag blir oroad när jag
läser i protokollet från den debatten. Där sade kommunikationsminis-
tern:” ---redan de direktiv som nu gäller var föremål för en hel del diskus-
sioner inom regeringen.” Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det var
svårigheter för vem det nu var, kanske kommunikationsministern, som drev
frågan om att få igenom detta. Då är väl hoppet inte så stort att man skall
få ta med flygtrafiken.
Nu har kommunikationsministerns partivän som är ordförande i utred-
ningen sagt, enligt tidningsuppgifter, att man försöker ha en helhetssyn på
Gotlandstrafiken, och då måste både flyg- och färjeförbindelserna tas med.
Jag hoppas att jag har tolkat kommunikationsministerns uttalande nega-
tivt, och jag skulle gärna vilja att kommunikationsministern lugnade mig och
gotlänningarna på denna punkt. Det ser jag fram emot.
Jag skulle också gärna vilja ha ett svar på frågan vad vi skall göra medan
vi avvaktar att prisnivån skall stabiliseras.
Anf. 21 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Om vi nu ändå skali gå in på prisfrågan kanske vi skall jäm-
föra med några andra destinationer. Visby ligger faktiskt lägre jämfört med
närliggande orter, exempelvis Kalmar och Växjö på fastlandet. Det gäller
såväl normalpris som affärspris och budgetpris. Jackpotpriset är detsamma.
Visby ligger alltså ett antal hundralappar lägre i samtliga fall. Det beror na-
turligtvis på att det är en trafikstark destination, men samtidigt har den
många lågprisresenärer.
Jag kan inte här i dag svara Ulla Petterson på hur mycket den genomsnitt-
lige resenären till och från Gotland betalar på flyget. Men att snittpriset är
betydligt lägre än fullpriset kan nog Ulla Pettersson och jag vara helt eniga
om.
Beträffande det principiella resonemanget vill jag säga att vi har genom-
fört en avreglering och att det tar tid att få en stabil situation. Jag tror att det
som nu har skett, nämligen höjningen av fullpriset med 30 %, kan attrahera
en annan operatör att gå in. Jag vet inte det, men det är en möjlighet som
man kan se i detta sammanhang. Ett prislyft ger utrymme för fler operatörer.
Problemet har nämligen varit, inte bara för SAS utan också för andra som
har flugit på Visby, att det har varit svårt att få en tillfredsställande lönsam-
het. Dels är det en kort sträcka, dels är antalet privat- och lågprisresenärer
oerhört stort.
Jag har fullt förtroende för den parlamentariska utredningen. Den kom-
mer att ta tag i dessa frågor. I dag kan jag inte svara på frågan om också flyget
kommer att inkluderas. Jag har lovat Gunhild Bolander att ta upp frågan till
diskussion, men jag kan alltså inte svara på den här i dag.
Anf. 22 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Kommunikationsministern kommenterade själv sitt påstå-
ende om vad man egentligen betalar när man reser på Gotlandslinjen med
flyg. Vi har en stor andel privatresenärer, vilket gör att vi inte riktigt kan
jämföra prisbilden med andra destinationer. Men det faktum att vi har ett
Prot. 1993/94:54
20januari 1994
Svar på
interpellationer
23
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Svar på
interpellationer
av landets högsta kilometerpriser gör det inte lättare när man vet att det hu-
vudsakligen är privatresenärer som skall betala biljetterna.
Detta beror på ett förhållande som jag trodde att kommunikationsminis-
tern var väl införstådd med, nämligen att det inte går någon väg till Gotland.
Man kan alltså inte sätta sig i sin bil och köra, och man kan inte ta en billig
långfärdsbuss eller någonting annat. Om man skall resa med båt måste man
resa på natten. Det är obekvämt och tar lång tid. Det tar 35 minuter med
flyg och 4,5 timmar med båt, plus tid för tillfarter. Detta gör vår kommunika-
tionssituation mycket speciell. Egentligen hade jag hoppats slippa att ta upp
det.
Avslutningsvis vill jag ställa en fråga till kommunikationsministern med
utgångspunkt från de resonemang som Konkurrenskommittén en gång i värl-
den förde just om sådan här trafik. Man sade bl.a. att regionalpolitiskt moti-
verade linjer som inte väntas kunna drivas med företagsekonomisk lönsam-
het skall kunna ges bidrag av statliga medel, vilket erhålls genom en särskild
avgift på inrikes flygresor. Det är en intressant diskussion. Det skulle vara
mycket värdefullt om utredningen fick lov att ägna sig åt den.
Det är en sak som jag är rädd för och som jag önskar att kommunikations-
ministern kunde säga något om, även om han inte vill lova att utfärda några
tilläggsdirektiv. Om utredningen lägger fram förslag på flygområdet, som
man har sagt att man skall, finns det då risk för att de förslagen avvisas av
regeringen med hänvsning till att det är färjetrafiken till och från Gotland
som skall behandlas?
Anf. 23 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ulla Petterssson påminde mig om att Gotlands situation är
mycket speciell. Det kan man naturligtvis göra, men jag tror att det är denna
situation som ger Gotland dess speciella attraktionskraft, inte bara för de
fast boende utan för alla dem som brukar besöka Gotland på somrarna och
även vid andra tider.
Denna speciella situation har ju också lett till att staten satsar 175 miljoner
kronor på att upprätthålla en fäijetrafik och till att vi nu har tillsatt denna
parlamentariska utredning. Jag hyser stora förhoppningar om att den skall
komma med kreativa förslag och ta ett helhetsgrepp på situationen.
När det gäller tilläggsdirektiv och spekulationer om vad eventuella slutsat-
ser i utredningen skulle kunna leda till för beslut i regeringen, så är det hypo-
teser som jag tycker att det är ganska meningslöst att försöka utveckla här
och nu.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 13.37 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 13.45 då regeringsinformationen skulle börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 13.45.
6 § Information från regeringen om Öresundsbrofrågan
Anf. 24 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Mot bakgrund av gårdagens statsministermöte i Malmö vill
jag ge kammaren information om arbetet med att slutföra miljöprövningen
av den fasta förbindelsen över Öresund.
Utgångspunkten är självfallet att helt och fullt leva upp till det avtal som
ingåtts mellan Sverige och Danmark, samtidigt som det är viktigt att miljö-
prövningen görs med full respekt för lagarna och med en viss ödmjukhet in-
för vikten av de frågeställningar som berörs.
Det remissmaterial som kommit in till regeringen är mycket omfattande.
Sammantaget handlar det om det största miljöärende som någonsin legat på
en svensk regerings bord.
Centralt i regeringens arbete med att bereda denna fråga har hela tiden
stått den avgörande betydelse som regeringen fäster vid att säkerställa en
s.k. nollösning vad gäller vattengenomströmningen genom Öresund.
Anledningen till att detta är av så stor betydelse torde vara väl känd. Det
handlar om hänsynstagandet till den samlade ekologiska balansen i hela
Östersjön och Östersjöområdet. Betydelsen av detta har understrukits bl.a.
i olika framställningar från den finska till den svenska regeringen.
Den betydelse som nollösningen tillmäts av regeringen har lett till att den
konkreta utformningen av förbindelsen över Öresund successivt har förbätt-
rats från denna utgångspunkt.
Detta visades icke minst i det yttrande över konsortiets ansökan som Vat-
tendomstolen avgav den 15 november förra året. I detta underkändes icke
bara den utformning av förbindelsen - benämnd KM 4.2 - som var den som
låg till grund för avtalet i mars 1991 och för riksdagens beslut i maj samma år.
Vattendomstolen ansåg dessutom att tre reviderade förslag till utformning av
förbindelsen på den danska sidan inte fullt ut mötte de högt ställda kraven.
Miljöoptimeringen av förbindelsen har emellertid skett successivt. Till
Vattendomstolen redovisades också ytterligare miljöoptimerade utföranden
av ett av de tre reviderade förslag som var föremål för dess bedömning. Det
var dessa ytterligare miljöoptimerade utföranden som ledde till att Vatten-
domstolen, med vissa bestämda förutsättningar, ansåg sig kunna tillstyrka
att projektet tilläts.
De förutsättningar som Vattendomstolen angav för ett godkännande av
förbindelsen rörde i allt väsentligt förbindelsens utformning på den danska
sidan. Konsortiet har till regeringen anfört att man bedömer att det skall vara
möjligt att klara att uppföra förbindelsen under dessa förutsättningar.
Kontakt togs också mellan de svenska och danska regeringarna för att
skapa ytterligare klarhet i denna fråga. Som ett resultat av denna dialog med
utgångspunkt i den ömsesidiga strävan att säkerställa nollösningen utväxla-
des den 30 december brev mellan mig och den danske statsministern.
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
25
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
26
Det besked som därmed gavs var, att man på dansk sida var beredd att
vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla också de krav som Vattendom-
stolens förutsättningar innebär.
Därmed återstår att slutgiltigt säkerställa att den sökta förbindelsen har
en utformning i enlighet med dessa förutsättningar. Det är mot denna bak-
grund som regeringen nu anmodat konsortiet att till den 14 februari in-
komma med kompletterande material som visar att dessa förutsättningar
kan uppfyllas.
Detta material kommer regeringen omedelbart att be Vattendomstolen att
yttra sig över. Förutsatt att konsortiet enligt Vattendomstolens bedömning
har visat att förutsättningarna kan uppfyllas kommer regeringen att besluta
att projektet är tillåtligt.
Det säger sig självt att regeringen icke vill ha någon onödig tidsutdräkt
i denna fråga. Den preliminära bedömning som under hand redovisats för
regeringen är att Vattendomstolen kan komma att behöva cirka två månader
för att avge sitt yttrande.
Denna Vattendomstolens bedömning har jag också redovisat för den
danske statsministern, liksom att avgörandet när det gäller denna fråga själv-
fallet ligger hos domstolen.
Mot bakgrund av vad som sagts i den allmänna debatten kan finnas skäl att
säga, att det regeringen begär är enbart att Vattendomstolen skall bedöma
huruvida de av domstolen själv uppsatta förutsättningarna för förbindelsen
nu kan uppfyllas eller ej.
Regeringens beredning av miljöärendet hitintills har visat att några hinder
i övrigt mot projektet inte föreligger. Jag syftar då främst på den omfattande
prövning som skett enligt naturresurslagen, och som bl.a. innebär att olika
samhällsintressen skall vägas mot varandra. Denna beredning har skett mot
bakgrund av synpunkter som inkommit från ca 100 olika remissinstanser,
bland dessa Koncessionsnämnden för miljöskydd.
På denna punkt kan vid det slutgiltiga avgörandet i regeringen delade me-
ningar komma att föreligga. Dessa torde då kunna föras tillbaka på de delade
meningar som kom till uttryck vid riksdagens ställningstagande till avtalet
med Danmark i maj 1991.
När olika intressen vägs mot varandra inom ramen för naturresurslagen
är det inte onaturligt att den grundläggande inställningen till betydelsen av
det med Danmark träffade avtalet kan leda till olika bedömningar i avväg-
ningsfrågan.
Regeringens agerande i denna fråga innebär ett fullföljande såväl av avta-
let med Danmark som av våra förpliktelser att göra noggrannast möjliga mil-
jöprövning av förbindelsen.
På sina håll har man ansett att det är onödigt av regeringen att kräva den
”översäkerhet” som det kan anses innebära att be Vattendomstolen bedöma
om den förändrade förbindelsen fullt ut uppfyller de förutsättningar som an-
getts för nollösningen.
Det hävdas då att ett snabbt igångsättande av anläggningsarbetena är ett
viktigare intresse än absolut säkerhet i miljöprövningen. Men med det större
perspektivet är denna ”översäkerhet” väl motiverad.
En försening som - under förutsättning att Vattendomstolen ger sitt god-
kännande - endast kommer att ha en marginell påverkan på tidsplanen skall
vägas mot vikten av att med all den noggrannhet vi förmår verkligen säker-
ställa att vi inte gör ingrepp som riskerar att påverka hela den ekologiska
balansen i Östersjön.
För den avvägningen vet jag att det finns stor förståelse såväl i Sverige som
i Danmark. Vid gårdagens möte i Malmö förklarade sig den danske statsmi-
nistern fullt till freds med den redovisning av det svenska arbetet som där
lämnades.
Jag vill också nämna att vid mötet i Malmö diskuterades även det fortsatta
arbetet med att upprätta en gemensam regional miljöplan för Öresundsre-
gionen. Jag informerade även om att den svenska regeringen den 13 januari
lämnat uppdrag till trafikverken att utarbeta en strategi för ett miljöanpassat
transportsystem i Öresundsregionen i enlighet med en tidigare överenskom-
melse mellan den danske trafikministern och den svenske kommunikations-
ministern.
Anf. 25 INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! Sverige har, med statsministerns egna ord, lyft politiken till
den skapande statskonstens nivå. Vi har, enligt statsministern, den mest
kompetenta regeringen någonsin. En del borgerliga ledarskribenter menar
att turerna kring Öresundsbron är ett uttryck för fiffighet, för ”smartness”
och för politisk fingerfärdighet.
Min uppfattning är att statsministerns och regeringens alla undanmanöv-
rer, bortförklaringar och uppskjutna beslut kring Öresundsbron är ett tydligt
och beklagansvärt exempel och tecken på regeringsmaktens förfall.
Genom ett fifflande med beslutsprocessen, som skadar tilltron till politi-
ken och respekten för regeringsmakten, har statsministern lyckats klamra sig
fast vid regeringsmakten. Regeringen är sliten och splittrad. Den orkar inte
ta itu med den 14-procentiga arbetslösheten och den brant stigande stats-
skulden. Den orkar bara ägna sig åt en sak, nämligen att försöka sitta kvar.
Nu är vi i det märkliga läget att statsministern tänker tillåta miljöministern
att reservera sig mot ett kommande beslut om Öresundsbron. Det är klart
att min fråga är om statsministern skall tillåta att miljöministern sitter kvar,
samtidigt som han fråntas ärendets fortsatta hantering. Skall regeringen ha
en miljöminister som inte har ansvar för det som enligt Carl Bildt är det
största miljö- och planärende som någon svensk regering har haft?
Fyrpartiregeringen tänker dessutom begära svenska folkets förtroende att
regera Sverige under de kommande fyra åren. Brobygget kommer under
många år att kräva nya ställningstaganden. Skall kommande centerstatsråd
tillåtas att fortsättningsvis reservera sig? Skall också andra statsråd få avsäga
sig ärenden när de inte finner det partitaktiskt motiverat att ta det ansvar
som följer av att sitta i en regering och styra landet?
Anf. 26 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det senare var kanske mindre en fråga än ett polemiskt in-
lägg, men det slutade i alla fall i en fråga. Om jag får vara litet envis vill jag
hålla mig till sakfrågan; jag råkar nämligen tycka att den är viktig.
Det borde bekymra Ingvar Carlsson att den utformning av förbindelsen
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
27
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
28
som hans regering träffade avtal om icke fyller de miljökrav som vi ställer.
Det är ett besvärande faktum, och jag tar på mig en del av detta själv, därför
att jag röstade för detta avtal. Det innebar att den utformning av förbindel-
sen som ni förhandlade fram inte tillfredsställer de krav på nollösningen som
måste ställas. Jag talar då om den moraliska, långsiktiga förpliktelsen gent-
emot den ekologiska balansen i Östersjön.
Det har lett till en situation där vi successivt försöker miljöoptimera denna
förbindelse, så att det skall bli entydigt och klart för alla att ett ja till bron
också innebär ett ja till miljön. Jag vill inte acceptera en situation där ett ja
till bron uppfattas som ett nej till miljön. Det kräver ett nogsamt arbete med
att miljöoptimera denna förbindelse.
Jag är då beredd att ta den ”översäkerhet” som det innebär att be Vatten-
domstolen verifiera slututformningen. Det ger mig den säkerhet som gör att
jag kan säga att ja till bron är ja till miljön. Jag vet numera att den utform-
ning av förbindelsen som Ingvar Carlsson undertecknade inte gjorde det
möjligt att säga det som jag som statsminister vill kunna säga.
Ingvar Carlsson tar upp en icke ointressant konstitutionell fråga, och den
förtjänar en seriös debatt. Jag försökte besvara den litet i slutet av min infor-
mation. Instrumentet att anteckna avvikande mening till statsrådsprotokol-
let är ett allvarligt instrument, bör användas endast ytterst sparsamt och bör
kunna motiveras på ett logiskt sätt i varje enstaka fall.
I det här fallet rör det sig om naturresurslagen. Ingvar Carlsson känner
till naturresurslagen lika väl som jag. Den handlar om att man väger olika
intressen mot varandra. Jag kan ta ett konkret exempel.
Koncessionsnämnden för miljöskydd har ansett att Lernacken där brofäs-
tet skall göras på den svenska sidan är ett riksintresse för naturvården. Man
kan då säga att det finns andra riksintressen, t.ex. fullföljandet av avtalet
med Danmark och kommunikationsintresset. Det är ett fullt legitimt in-
tresse, med hänsyn till den avvägning som görs inom naturresurslagen. Hur
man väger det avgörs dock i ganska stor utsträckning av den grundläggande
inställning man har till avtalet med Danmark och den utformning som det
fick.
I och med att detta var en fråga som splittrade denna kammare i maj 1991,
kan det föras fram till olika avvägningar inom ramen för naturresurslagen.
Det är den logiska och den av mig accepterade grunden för att detta instru-
ment i detta sammanhang skall kunna användas.
Av en pressträff som Ingvar Carlsson tydligen hade i går kväll har jag för-
stått att han anser att frågan skall lösas, och bara kan lösas, genom att Cen-
tern drivs ut ur regeringen. Jag skulle få sitta kvar av någon anledning. Men
Centern skulle drivas ut ur regeringen, därför att det på något sätt inte var
rumsrent i den här hanteringen.
Låt mig för det första säga att detta skorrar litet illa mot bakgrund av att
Ingvar Carlsson själv talar om sina breda regeringar över blockgränsen, där
tydligen Centerpartiet nu är exkommunicerat.
För det andra är detta icke min filosofi. Min filosofi är inte bara att i fysisk
bemärkelse bygga broar till andra länder, utan min filosofi är också att för-
söka bygga politiska broar mellan partier som kanske har olika utgångspunk-
ter. Man skall kunna finna varandra utan att ställa till tumult och lösa pro-
blem på ett praktiskt och bra sätt och i detta fall med utgångspunkt från ett
miljöengagemang, där Centern faktiskt har ett och annat att bidra med i vil-
ken regering det än vara månde.
Anf. 27 INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! Statsministerns mångordighet kan inte dölja regeringens er-
barmliga hantering av denna fråga. Statsministern skall nog få diskutera sak-
frågan i dag. Han vet att vi har en miljölagstiftning som av varje regering
kräver att denna fråga särskilt skall prövas efter det att ett projekt föreligger.
Vi, i en socialdemokratisk regering, hade med all säkerhet hamnat just på
det förslag till nollösning som kom fram i slutskedet av behandlingen. Pro-
blemet med regeringen är att den då inte orkade fatta beslut.
Om inte Carl Bildt tror på mig, skall jag återge vad Alf Svensson sade
nyligen: Regeringspartierna var, när regeringen tillträdde, överens om att
bron skulle byggas om man klarade en nollösning för Östersjön.
Vattendomstolen har redan sagt att man gör det. Vad ni nu gör är bara
att öda tid och kraft när ni borde ge er i kast med andra stora miljöfrågor.
Avrinningen av gödningsmedel och föroreningar till Östersjön från floder
och åar, reningen av Wisla i Polen och av S:t Petersburgs avloppsvatten.
Lyssnar inte Carl Bildt på de övriga partiledarna i riksdagen och i rege-
ringen? Dessutom, Carl Bilt, eftersom Carl Bildt var så väldigt mångordig:
Carl Bildt har alltså gett besked här i dag om att vi skall ha miljöministrar
som sitter kvar i den borgerliga regeringen och som inte skall ha något infly-
tande på den största av alla miljöfrågor som vi har att behandla här i landet.
Det är, fru talman, regeringsmaktens förfall.
Anf. 28 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag trodde i och för sig att Ingvar Carlssons poäng var att Olof
Johansson hade alltför stort inflytande på den här frågan, så stort inflytande
att frågan bara kan lösas genom att man sparkar ut Olof Johansson ur rege-
ringen, vilket jag förstår var poängen med Ingvar Carlssons pressträff i går.
Han får bestämma sig om problemet i regeringen är att Olof Johansson har
för stort inflytande eller att han har för litet inflytande.
Svaret på den fråga Ingvar Carlsson ställde vad gällde om jag lyssnar på
Alf Svensson är att det är klart att jag lyssnar på Alf Svensson, Bengt Wester-
berg och Olof Johansson. Det händer faktiskt att de lyssnar på mig också.
Så formar vi gemensamt en politik som uppfattas som stark och som sakligt
förankrad.
Låt mig sedan bara notera, utan att vara alltför polemisk, att Ingvar Carls-
son bekräftar det som icke kan förnekas, nämligen att den utformning av
förbindelsen som Ingvar Carlssons regering fattade beslut om icke klarade
de mycket hårda krav - jag medger det - som ställs på en nollösning. Det är
nödvändigt att revidera och revidera, miljöoptimera och miljöoptimera för
att klara detta.
Jag uppfattar Ingvar Carlsson så, att han anser att regeringen skall fatta
ett reservationslöst ja-beslut i dag utan att miljöoptimera ytterligare. Är det
rätt uppfattat? Detta är inte regeringens uppfattning. Vi ser möjligheten att
konsortiet under tiden fram till den 14 februari gör den ytterligare miljöopti-
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
29
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
30
mering som enligt min mening är angelägen och att detta i så fall leder fram
till det beslut som är förenligt med avtalet med Danmark. Men om den so-
cialdemokratiska beslutsrekommendationen är att kasta ut Centern ur rege-
ringen, ge ett villkorslöst ja och avstå från översäkerheten i miljöpröv-
ningen, så kan jag bara notera den ståndpunkten. Jag delar den inte och jag
tror inte att den är försvarbar, därför att den öppnar just för dem som vill
säga att ett ja till bron är ett nej till miljön. Jag vill ha en politik där ja till
bron också är ja till miljön.
Anf. 29 INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! En regering skall regera, Carl Bildt, och en regering skall fatta
beslut. Carl Bildt har upprepade gånger själv sagt att ett beslut skulle fattas
vid årsskiftet. Han klarade inte den uppgiften. Försök inte här att med ord-
sniderier komma bort från det faktum att Centerpartiet har en annan upp-
fattning! Om man inte är överens bör konsekvensen vara att man får bilda
en annan regering.
Om Carl Bildt fortfarande inte vill lyssna på vad jag säger, vill jag återge
vad en borgerlig ledarskribent skrev: Har Sverige en regering som regerar
landet eller en cirkus för verbala trapetskonstnärer? Nio månader före valet
tyder hanteringen av brofrågan på det senare. Det är alltså denna fyrklöver-
cirkus som ämnar begära förnyat förtroende av väljarna i september. Arma
borgerlighet. Arma land.
Carl Bildt! Ligger det ändå inte någonting i vad denna borgerliga ledar-
skribent tycker?
Anf. 30 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! På en rak fråga skall det vara ett rakt svar: Nej, det gör det
inte. Vad det här handlar om är faktiskt att utnyttja de möjligheter till en
miljöoptimering av förbindelsen som faktiskt finns.
Jag har inte på något sätt försökt att dölja att Centerpartiet har en avvi-
kande mening. Centerpartiet har en avvikande mening i den grundläggande
frågan om utformningen av avtalet med Danmark 1991. Så är det, och så
kommer det att förbli. Detta har den politiska hanteringen av denna fråga
att utgå från. Det accepterar jag, och det tror jag att Ingvar Carlsson också
kommer att få acceptera under den fortsatta politiska processen. Det gäller
också att finna former för att detta skall komma till uttryck.
Jag vill icke frånkänna Centern rätten att företräda sin uppfattning. Jag
vill ta vara på det positiva i att driva miljöoptimeringen så långt det över
huvud taget går. Sedan kan man säga att tidsförskjutningen är oacceptabel
och att varje vecka som går utan att betongarbetarna kommer i gång är ett
brott mot nationen - om jag har uppfattat Ingvar Carlsson rätt - och ett för-
fall för Sverige. Detta är inte min uppfattning. Är det så att vi verkligen kan
komma fram till att ett ja till bron är ett ja till miljön - detta har egentligen
bara en marginell påverkan på tidsplanen, vilket också är konsortiets upp-
fattning - så tror jag att vi har gjort både brofrågan och miljöfrågan en stor
tjänst.
Sedan tror jag inte att det är konstruktiv politik, vare sig parlamentariskt
eller miljömässigt, att ett parti, bara för att det har en avvikande mening,
skall drivas ut ur regeringen, att det inte skall få vara med och att det inte
kan ingå i svenska regeringar vare sig nu eller längre fram under 90-talet -
om jag har förstått Ingvar Carlsson rätt - under den period som denna bro
byggs.
Vi miljöoptimerar nu den förbindelse som borde ha miljöoptimerats av
Ingvar Carlsson, av Birgitta Dahl och av den regering som träffade överens-
kommelsen. Det gör vi. Det arbetet kommer vi att slutföra. Det är resultatet
som räknas, vilket vi kommer att se.
Anf. 31 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Fru talman! Det är politiska dimridåer som statsministern spelar upp här
i kammaren. I Malmö var det dimma av andra skäl.
Den 12 januari sade statsministern följande: Det finns inga rimliga skäl att
sända tillbaka Öresundsbroprojektet till Vattendomstolen. Han tilläde att
han inte heller ansåg att de nya miljökrav som tillförts projektet innebar att
konsortiet måste komma in med en ny ansökan.
Det var statsministerns uppfattning den 12 januari att regeringen skulle
kunna fatta ett beslut vid regeringssammanträdet den 13 januari. Men efter-
som Centern hotade med att lämna regeringen, kompromissade statsminis-
tern i detta avseende.
Regeringens hantering av Öresundsbrofrågan är ett stort politiskt miss-
lyckande. Det handlar inte om miljöprövning, utan det handlar om ett poli-
tiskt spel där regeringstaburetterna tycks vara viktigare än sakfrågan.
Det utlovades ett beslut före jul. Det utlovades ett besked den 3 januari,
men det kom inget sådant besked. Det utlovades sedan ett beslut den 13 ja-
nuari, men det kom inget besked då heller.
Carl Bildt har fallit, utropar Sydsvenskans ledarskribent. Regeringens exi-
stens står på spel - det bekymrar mig kanske föga. Allvarligare är att framti-
den för södra delen av Sverige står på spel och att Sveriges internationella
anseende allvarligt har tagit skada av regeringens handlingsförlamning.
I går träffade statsministern den danske statsministern. Den danske stats-
ministern tolkade det man kom fram till under gårdagen så, att den svenska
regeringen kommer att fatta beslut i maj månad. Ett plus två är tre, sade den
danske statsministern.
Jag är inte nöjd med statsministerns besked i dag om tidsplaneringen. Jag
vill därför ställa några kompletterande frågor till statsministern på den punk-
ten. Kommer regeringen verkligen att fatta beslut före sommaren? Med
tanke på Centerns agerande och på att frågan fortfarande bereds av företrä-
dare för ett parti som gör allt för att förhindra ett brobygge, vill jag också
fråga: Kommer regeringen efter ett nytt yttrande från Vattendomstolen med
tillstyrkan att omedelbart - jag betonar: omedelbart - fatta beslut därefter?
Anf. 32 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! På den senare frågan kan jag svara: Ja, det kommer vi att
göra. Beredningsarbetet är i övrigt i stort sett avslutat. Det gäller framför
allt NRL-ärenden. Det kan komma in ytterligare saker som påverkar, men
i allt väsentligt är arbetet avslutat. Det enda som återstår är slutverifieringen
av slutlösningen av Vattendomstolen. Detta leder till att det finns underlag
Prot. 1993/94:54
20januari 1994
Information från
regeringen
31
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
32
för att dä fatta beslut enligt NRL-ärendet och vattenlagsärendet, och dessa
griper som bekant in i varandra.
Jag kan inte riktigt begära att Lars-Erik Lövdén skall vara nöjd med mitt
svar; det ingår inte riktigt i rollspelet att han skall vara det. Lars-Erik Lövdén
frågar: Kommer beslutet före sommaren? Det är min absolut innerliga för-
hoppning, alldeles självklart. Jag kan emellertid inte diktera för Vattendom-
stolen exakt hur man där skall hantera ärendet.
När detta material kommer in till regeringen kommer det samtidigt att gå
till Vattendomstolen. Vattendomstolen kommer då att göra en bedömning
av hur lång tid man tror att man behöver, och vi sätter ut den tiden. Den
preliminära bedömning som Vattendomstolen har redovisat under hand är
att det kan ta i storleksordningen två månader, men det finns ingen absolut
garanti i detta.
Samtidigt ligger det i hela min filosofi att vi verkligen skall göra slutverifie-
ringen, och jag är inte beredd att avbryta Vattendomstolens prövning. Om
Lars-Erik Lövdén är beredd att göra det, är det hans sak, men jag är det
inte. Den preliminära bedömning som har redovisats under hand är alltså att
det kommer att ta i storleksordningen två månader. Vi kommer då att med
god marginal befinna oss på denna sida av sommaren - under förutsättning
att inget oförutsett inträffar, under förutsättning att det inte plötsligt visar
sig att det finns återstående miljöproblem, som säkert Lars-Erik Lövdén el-
ler Ingvar Carlsson är beredd att köra över, men som vi i regeringen måste
ge en seriös behandling.
Lars-Erik Lövdén citerade också något uttalande av mig om att skicka till-
baka ärendet till Vattendomstolen. Det uttalandet står jag självfallet för. Det
som då var aktuellt var ju att det fanns de som helt underkände Vattendom-
stolens yttrande av den 15 november och ville ge Vattendomstolen bakläxa.
Men icke så! Detta kommer icke att ske, och det är inte det som det är fråga
om. Det fanns de som talade om en ny ansökan från konsortiet. Icke så! Det
är inte det som är aktuellt.
Vattendomstolens grundläggande yttrande från den 15 november ligger
fast. Nu ber vi om kompletterande information från konsortiet på en punkt,
och vi ber Vattendomstolen att yttra sig enbart på denna punkt. Det är inget
heltäckande nytt yttrande enligt vattenlagen som det handlar om. Det hand-
lar bara om att utnyttja Vattendomstolens kompetens på denna enstaka
punkt. Det är inte fråga om något underkännande, inget tillbakasändande,
ingen ny ansökan.
Anf. 33 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag lyssnade till statsministern i en debatt härförleden då han
citerade Bibeln och sade: Ja är ja, och nej är nej, och vad därutöver är är
av ondo. Jag konstaterar att det har förekommit väldigt mycket av ondo i
statsministerns retorik under den senaste tiden. Beskeden har, i den mån de
har varit besked, varit mycket motstridande.
Jag vill nu koncentrerar mig på frågan om en nollösning beträffande vat-
tengenomströmningen. Jag kan först konstatera att denna nollösning fanns
med i riksdagens beslut 1991. Det är således ingenting som den nuvarande
borgerliga regeringen har hittat på. Det avtal som jag undertecknade förut-
satte att förändringar i den tekniska utformningen beträffande halvön, den
konstgjorda ön och muddringarna skedde så att miljökraven, inklusive nol-
lösningen, kunde uppfyllas. Det projekt vi talade om 1991 är alltså samma
projekt som det vi talar om nu. Statsministern skall inte försöka göra gäl-
lande att det är något nytt projekt, utan de revideringar som nu görs förutsat-
tes av den socialdemokratiska regeringen men måste ske efter den lagstad-
gade prövningen.
Statsministern åkte till Danmark och kom hem med ett besked om att vi
nu är framme vid den punkt då vi kan säga att detta är en lösning och att
denna lösning är noll, och med noll menas i detta fall noll. Det var det besked
vi lyssnade till vid årsskiftet. Vattendomstolen gav redan i november besked
om att nollösningen kunde åstadkommas.
Nu vill jag fråga: Litar inte regeringen längre på Vattendomstolens tidi-
gare yttrande? Litar statsministern inte längre på den danska regeringens
försäkran om att den på den danska sidan är beredd att uppfylla kraven på
en nollösning? Varför återigen dessa turer, onödig tidsutdräkt och tvetalan?
Anf. 34 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt mig först bekräfta att nollösningen självfallet fanns med
i riksdagens beslut i maj 1991. Så var det. Men det är värt att notera att det
var i riksdagen som nollösningen kom med. Den fanns inte i avtalet, och den
kom inte från den dåvarande regeringen.
Även om det är riktigt att det är samma projekt i den meningen att det
gäller en bro över till en konstgjord ö och därefter en sänktunnel över till
Amager - så långt är det samma projekt - är det nästan bara i det hänseendet
som det är samma projekt. Det har genomgått miljöoptimering efter mil-
jöoptimering efter miljöoptimering. Georg Andersson följer denna fråga
noggrant, och det är bra. Därför har han säkert läst Vattendomstolens ytt-
rande, där det uttryckligen sägs att KM 4.2, Georg Anderssons och Ingvar
Carlssons och Birgitta Dahls bro, icke klarar kraven på en nollösning. Så är
det, och det kan icke förnekas. Vi skall då utnyttja möjligheterna att få bästa
möjliga lösning.
Georg Andersson frågar sedan om jag inte litar på Vattendomstolen. Jo,
alldeles självklart litar jag på Vattendomstolen. Om regeringen inte litade
på den kompetens som Vattendomstolen faktiskt har i denna fråga, skulle vi
ju över huvud taget inte vända oss till Vattendomstolen i det här ärendet.
Om man hade varit beredd att bortse från översäkerheten hade det natur-
ligtvis varit möjligt att gå direkt till beslut. Det håller jag med om. Det hade
inte kunnat framställas som olagligt. Men jag tycker att det är rätt att ut-
nyttja möjligheten till översäkerhet i miljöprövningen. Jag använder ut-
trycket ”översäkerhet”. Det är fråga om en översäkerhet. Jag anser att detta
inte bara är motiverat mot bakgrund av de delade meningar som finns i
denna kammare och i opinionen - jag noterar att det socialdemokratiska
partiets miljötalesman har uttalat sig emot bron helt och hållet - utan att det
också handlar om hänsyn till Östersjöns miljö. Översäkerheten är motive-
rad.
Jag litar på Vattendomstolens kompetens, yttrande och omdöme när det
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 54
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
34
gäller att göra slutverifieringen av den från nollösningsutgångspunkt starkt
förändrade förbindelse som nu är aktuell.
Anf. 35 BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! När regeringen Bildt tillträdde förelåg inte bara besluten om
miljöprövning enligt naturresurslag, vattenlag och annat, utan sedan 1986
hade det successivt ställts krav beträffande vattengenomströmning, trafik-
miljö och hela regionens utveckling. Miljöprojekt nordvästra Skåne hade
lagt fram en rad program som omfattade trafiksystemet i hela regionen, vat-
tengenomströmningen och Citytunneln.
Det tog två och ett halvt år, fram till dess att regeringskrisen stod för dör-
ren, innan regeringen Bildt brydde sig om de frågorna, och då virvlade de
om varandra i luften. Varför tog det två och ett halvt år innan regeringen
böljade arbeta med de frågorna?
I pressmeddelandet från den 13 januari och också här i dag säger statsmi-
nistern och regeringen att förutsatt att konsortiet enligt Vattendomstolens
bedömning har visat att förutsättningarna kan uppfyllas kommer regeringen
att besluta att projektet är tillåtligt.
Statsministern har här sagt: Avgörandet i denna fråga ligger självfallet hos
Vattendomstolen.
Då vill jag fråga statsministern: Betyder det att regeringen i realiteten har
överlåtit det slutliga beslutet i ärendet på Vattendomstolen i Växjö? Betyder
det att regeringen nu ger uttryck för en åsikt i ärendet, och hur överensstäm-
mer det med 7 kap. 3 § regeringsformen, som säger att regeringsärende av-
görs av regeringen vid regeringssammanträde?
Anf. 36 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag är ledsen att behöva upprepa att inte heller Birgitta Dahl
kan springa från det faktum att Ingvar Carlssons, Birgitta Dahls och Georg
Anderssons bro icke klarade de krav på en nollösning som ställs av Vatten-
domstolen.
Om ni hade kört rakt fram, hade ni fått nej beträffande er bro. Vad hade
ni då gjort? Möjligen hade ni kastat ut någon från regeringen. Men det hade
inte hjälpt. Ni hade faktiskt fått förändra utformningen. Jag tycker nog att en
viss ödmjukhet också från er sida kunde vara klädsam inför denna process.
Sedan är det en felaktig beskrivning som ges när det sägs att det tog 2,5 år
innan regeringen ägnade sig åt denna fråga. Så var det inte alls. Först och
främst är det ju så att den formella hanteringen i regeringen inleds först när
hela remissmaterialet har kommit in. Det tog längre tid än vi hade räknat
med. Anledningen till att det tog längre tid var just vad jag har sagt: Det var
nödvändigt att miljöoptimera hårdare än vad man hade klart för sig när det
ursprungliga avtalet ingicks. Det innebar att Vattendomstolens behandling
av ärendet tog mer än halvåret längre än som var planerat. Det medförde
att det var först framemot slutet av hösten som det fanns anledning att mera
formellt börja med detta.
Det hindrar inte att mycket arbete har gjorts. Vi har kontinuerligt haft
både ämbetsmanna- och ministermöten i samarbetet mellan Danmark och
Sverige när det gäller det gemensamma miljöprogrammet, som vi fortsätter
med, när det gäller att skapa förutsättningar för ett regionalt fungerande kol-
lektivtrafiksystem och när det gäller de kontrollprogram som skall finnas
samtidigt med uppförandet av den fasta förbindelsen och, så småningom,
upp till fem år efter det att den är fullbordad.
Allt detta har förberetts i ett gott och konstruktivt samarbete med dans-
karna.
Så till den sista frågan - om jag nu har uppfattat Birgitta Dahl rätt, vilket
jag tror att jag har gjort. Frågan gällde hur vi kan ge besked i de andra frå-
gorna när vi inte har slutfört beredningen - det var väl detta som menades?
(Birgitta Dahl (s) inpass: Det också.)
Jag tycker att det var värdefullt att på det här stadiet också redovisa hur
långt vi har kommit i fråga om beredningen. Beredningen har kommit så
pass långt att vi när det gäller NRL kan säga att vi inte har funnit några andra
hinder. Det finns, som bekant, remissinstanser som har sagt att det finns av-
görande hinder av det ena eller det andra slaget. Koncessionsnämnden för
miljöskydd kan jag väl nämna som en prominent remissinstans. Regeringen
finner vid sin avvägning att det inte finns skäl att säga detta.
Detta är ett väsentligt besked. Man kan säga att det är ett förhandsbesked,
därför att det också påverkar möjligheterna att bedöma tidsplanen fram-
över. Samtidigt är det så, för att återvända till diskussionen med Ingvar
Carlsson, att det inom ramen för naturresurslagen skall göras en avvägning
av olika intressen. Det här kan sluta litet olika inom regeringen beroende på
den inställning man har till det grundläggande avtalet med Danmark.
Om det var detta som Birgitta Dahls fråga på den senare punkten gällde,
så är detta svaret. Om det var något annat, som jag då har missat, ber jag
om ursäkt.
Anf. 37 BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! Jag frågade också: Är det Vattendomstolen eller regeringen
som har det slutliga avgörandet? Hur överensstämmer det med regeringsfor-
men?
Sedan vill jag ställa en fråga till: Varför tog det 2,5 år beträffande alla för-
slag om trafikplanering, Citytunneln osv. som regeringen nu har fattat beslut
om? Det var inte nödvändigt att vänta på Koncessionsnämndens eller någon
annan myndighets yttrande när det gällde att ta itu med de frågorna. Varför
fick detta ligga i 2,5 år?
Slutligen, fru talman, vill jag anmäla att vi, eftersom vi inte är nöjda med
de svar som vi har fått här, kommer att interpellera i frågan.
Anf. 38 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Birgitta Dahl frågade i den senare delen av sin frågeställning:
Varför dröjde det 2,5 år? Jo, vi arbetade med detta kontinuerligt under den
tiden.
Om Birgitta Dahl frågar varför man inte har slutit avtal med Danmark
t.ex. om det regionala miljöprogrammet, kan jag säga: På grund av att Dan-
mark inte vill göra det förrän man är absolut klar.
För att ett avtal skall kunna slutas måste man ju vara två. Men vi är långt
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
35
|
Prot. 1993/94:54 20 januari 1994 |
framme. Det arbete som återstår är mycket begränsat. Det har varit en |
det avtalet.
|
Information från |
När det gäller den regionala kollektivtrafiken förutsätts ju klarhet både Sedan till en fråga från Birgitta Dahl som jag uppenbarligen missade. Bir- Vad ni har velat, om jag nu har förstått det hela rätt, är att regeringen inte Anf. 39 IAN WACHTMEISTER (nyd): Fru talman! Det var värst vad en bro kan ställa till det! Nu är det t.o.m. Statsministern, som förut tyckte att det här var en lätt fråga, ser plötsligt Visst öppnar sig statsministern här för kritik. Jag vill bara säga som försvar Statsministern brukar så fort jag eller någon annan i mitt parti öppnar Anf. 40 Statsminister CARL BILDT (m): Fru talman! Ja, i alla fall 0,5, som är den bromsningseffekt som nu diskute- |
36
ras.
Jag vill glädja herr Wachtmeister med beskedet att Riksbanken i dag har
beslutat att sänka marginalräntan. Jag vet inte om detta på något sätt är rela-
terat till de diskussioner som vi för här. Det är nog i stället relaterat till det
faktum att den svenska ekonomin nu blir bättre och bättre.
I övrigt ställer lan Wachtmeister inga frågor. Det han sade var mera ett
inlägg i den allmänna diskussionen. Ja, han frågade kanske när nästa diskus-
sion inträffar. Men Birgitta Dahl skall ju framställa en interpellation, som
väl kommer att bli föremål för ytterligare meningsväxlingar i denna fråga.
I övrigt kan jag säga vad gäller beslutstidpunkten - Lars-Erik Lövdén hade
en fråga i det sammanhanget: När Vattendomstolen är klar har vi det kom-
pletterande materialet på denna punkt på bordet.
Anf. 41 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Jag frågade mycket klart: När är Vattendomstolen klar? Jag
ställer frågan för att vi skall veta nästa datum. Jag har en känsla av att den
här frågan skall så att säga baxas in i valrörelsen. Då måste även vi kasta oss
in i ”Öresund” på något sätt. Men jag hoppas att frågan är löst dessförinnan.
Anf. 42 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag vill inte göras ansvarig för att lan Wachtmeister kastar sig
i Öresund.
Om lan Wachtmeister hade varit här något tidigare hade kanske lan
Wachtmeister hört svaret på frågan. Den preliminära bedömning som Vat-
tendomstolen under hand har redovisat för regeringen är att det kommer att
ta cirka två månader. Som den danske statsministern finurligt uttryckte sa-
ken är ett plus två ungefär tre. I så fall hamnar vi ungefär tre månader fram
i tiden.
Det jag också har gjort mycket klart, både i Malmö och här, är att Vatten-
domstolen avgör hur lång tid det tar för Vattendomstolen att arbeta. Därför
är detta en preliminär bedömning, som man har redovisat under hand. Det
kommer förmodligen att vara möjligt för domstolen att göra en säkrare be-
dömning när man får tillgång till det kompletterande material om utform-
ningen av slututformningen av förbindelsen, som kommer att föreligga i mit-
ten av februari.
Anf. 43 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Som en inledande reflektion kan man fråga sig varför Carl
Bildt, som här framträder som en stor miljövän, röstade för Ingvar Carlssons
och Georg Anderssons bro när det beslutet fattades. Det verkar obegripligt
sett utifrån dagens ställningstagande.
Eftersom jag inte vill gräla om regeringens handläggning av frågan är det
ett par saker jag vill ha klarlagda så tydligt som det över huvud taget är möj-
ligt. Den ena gäller Vattendomstolen. Kommer Vattendomstolens prövning
nu att vara en mycket smal kompletterande prövning, eller är Vattendomsto-
len oförhindrad att göra den utvidgade prövning som har krävts från en del
håll? Bl.a. menade författaren av förarbetena till vattenlagen att en sådan
borde ha gjorts.
Den kanske viktigaste frågan i sammanhanget är: Vad tänker regeringen
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
4 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 54
Prot. 1993/94:54
20januari 1994
Information från
regeringen
38
göra för att garantera och stödja Vattendomstolen i dess skyldighet och rätt
att fatta beslut utan påtryckningar vad gäller den tid det tar att nå beslut och
beträffande utfallet av beslutet? Vi har hört att en stor del av debatten i dag
har handlat om hur snabbt det skall gå och att det måste gå så snabbt som
möjligt. Den danske statsministern satte siffror på detta. Vad gör regeringen
för att se till att Vattendomstolen får lov att ta den tid på sig som man behö-
ver?
Slutligen en fråga som har berörts tidigare: Innebär ett ja från Vattendom-
stolen i praktiken också ett ja och klartecken från regeringen?
Anf. 44 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Svaret på den sista frågan är ja.
Den näst sista frågan, angående tiden för Vattendomstolen och friheten
för den, tror jag att jag redan har besvarat i olika sammanhang.
Den första frågeställningen, varför jag röstade för avtalet, nämnde jag li-
tet i diskussionen med Ingvar Carlsson; han har sedermera gått. Det gjorde
jag av den enkla anledningen att jag är övertygad om att vi behöver en fast
förbindelse. Detta är en nödvändighet. Det ser jag framför allt därför att det
är nödvändigt för godstrafiken på järnvägen att få möjlighet att konkurrera
på längre distanser. Detta innebär ett mycket betydande lyft, där vi knyter
samman de väldiga miljardinvesteringar vi nu gör i järnvägssystem på den
skandinaviska halvön med de väldiga järnvägsinvesteringar som görs på den
europeiska kontinenten. Öresundsförbindelsen, Stora Bält-förbindelsen och
Fehmarnförbindelsen är här av strategisk betydelse. Vi behöver också ta ett
stort antal bilar och fordon över sundet varje år. Det har också sin betydelse
i finansieringssammanhang. Den fasta förbindelsen, bron, är från min ut-
gångspunkt utomordentligt viktig.
Jag kommer nu till den mellersta frågeställningen, dvs. Vattendomstolens
yttrande. Det har förekommit en diskussion på den punkten bland jurister.
Jurister kan ha olika meningar om saker, det har vi väl alla lärt. Jag har med
anledning av den diskussionen inhämtat yttranden från de främsta juristerna
inom regeringskansliet, från rättscheferna på Justitiedepartementet och från
rättschefen i Statsrådsberedningen. Den mening som de har kommit fram
till, och som sedermera redovisats i ett pressmeddelande från statsrådet Lau-
rén, är att det inte finns grund för den kritik som riktats mot Vattendomsto-
len för det sätt på vilket Vattendomstolen har avgränsat sitt yttrande. På
denna punkt kan det finnas delade meningar. Men det är den meningen, som
är regeringskansliets juristuppfattning, som redovisas.
Vad gäller den fortsatta hanteringen är det klart att regeringen icke avser
att förhindra Vattendomstolen att yttra sig på det sätt som Vattendomstolen
vill. Det varken kan eller bör regeringen göra. Men den fråga som rege-
ringen ställer till Vattendomstolen denna gång är mycket begränsad och
mycket specifik. Den innebär inte att man skall ompröva det man redan har
prövat. Den innebär inte en begäran att göra en bredare prövning än man
redan har gjort. Den innebär enbart att vi utnyttjar Vattendomstolens kom-
petens för att göra slutverifiering av slututformningen av förbindelsen i för-
hållande till de förutsättningar/villkor som Vattendomstolen själv har satt
upp.
Anf. 45 PER STENMARCK (m):
Fru talman! Det finns i dag en betydande irritation i Skåne över den sena-
reläggning av brofrågan som blev regeringens besked i förra veckan. Jag kan
ha förståelse för denna reaktion. Jag har svårare att förstå det indignations-
nummer som diverse socialdemokrater nu spelar upp. Om det parti som styrt
Sverige från 1932 till 1976 och från 1982 till 1991 verkligen velat bygga en
bro, hade denna självklart stått färdig för länge sedan. Sett mot den bakgrun-
den är det självfallet ett ringa problem med några månaders ytterligare förse-
ning, under förutsättning att denna försening bara blir några månader.
I den danska tidningen Berlingske Tidende intervjuas i dag den danske
statsministern Nyrup Rasmussen. Han gör bedömningen att det är troligt att
det svenska regeringsbeslutet om bron kommer att vara klart i maj. Låt mig
få försöka att ytterligare utveckla den fråga som delvis har besvarats tidigare
genom att ställa frågan: Gör den svenske statsministern samma bedömning
när det gäller tiden? Det finns en viss tidsram när det gäller Öresundskonsor-
tiets möjlighet att komma in med sin komplettering. Det finns en från Vat-
tendomstolen uttalad egen tidsram för dess hantering av ärendet. Men hur
lång kommer regeringens handläggning av ärendet att bli? Jag tänker på två
led, när Öresundskonsortiets tillägg kommer in och när Vattendomstolens
yttrande därefter är klart.
Anf. 46 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag tror att jag har besvarat dessa båda frågor. Mycket kort,
det är svaret i båda fallen.
Den osäkerhet som föreligger gäller Vattendomstolen. Jag får erinra om
det jag har sagt tidigare. Vattendomstolen har under hand redovisat en preli-
minär bedömning. Den kan komma att förändras. Det ligger icke, och bör
icke ligga i mina händer att påverka detta. Det är mot den bakgrunden som
jag heller inte vill ge mig in på att ange en dag. Det skulle innebära att jag
satte mig på Vattendomstolen och förhindrade den att göra den grundliga
överprövning som vi nu begär att den skall göra.
Per Stenmarck säger att han är förvånad över ett socialdemokratiskt indig-
nationsnummer som spelas upp. På den punkten har Per Stenmarck och jag
litet delade meningar. Jag är inte alls förvånad över det socialdemokratiska
indignationsnumret. De har blivit snuvade på en regeringskris. Tacka sjutton
för att det känns litet bittert och leder till ett och annat indignationsnummer.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 14.39 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 14.40 då den muntliga frågestunden skulle börja.
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Information från
regeringen
39
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Muntliga frågor
till regeringen
40
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.40.
7 § Muntliga frågor till regeringen
Anf. 47 TALMANNEN:
Jag hälsar statsminister Carl Bildt, statsrådet Görel Thurdin, justitieminis-
ter Gun Hellsvik, finansminister Anne Wibble och kommunikationsminister
Mats Odell välkomna.
Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå-
gorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.
Tillkommande utgiftsbehov i budgeten
Anf. 48 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! I juni 1992, för 19 1/2 månader sedan, begärde riksdagen efter
förslag från finansutskottet hos regeringen att den s.k. tuben, tillkommande
utgiftsbehov netto, skulle redovisas som två bruttoposter, en på utgiftssidan
och en på inkomstsidan.
Sedan dess har det alltså gått 19 1/2 månader. Vi har fått två budgetpropo-
sitioner, och i årets upplaga skriver regeringen: Regeringen gör därmed be-
dömningen att redovisningen av tillkommande utgifter för närvarande inte
behöver förändras. Då borde regeringens problem vara att riksdagen anser
någonting annat. Jag vill ställa frågan: Hur bedömer regeringen detta fak-
tum, att riksdagen faktiskt har begärt en redovisning, men att regeringen
inte vill göra en sådan?
Jag vet faktiskt inte, fru talman, vem frågan skall ställas till. Det får fru
talmannen avgöra. Om frågan anses vara av övergripande karaktär och gälla
förhållandet regering-riksdag antar jag att den bör ställas till statsministern.
Min nästa fråga är jag på det klara med skall riktas till fru finansministern.
När ni inte gör det som riksdagen har begärt, är finansministern då beredd
att redovisa vad de 12 miljarder netto som i år tagits upp i finansplanen be-
står av? Skulle finansministern, för att vi skall kunna göra en ordentlig be-
redning i finansutskottet och för att riksdagen skall kunna fatta ordentliga
beslut baserade på ett bra underlag, vilja redovisa för kammaren hur mycket
som finns på bruttosidan och hur mycket som finns på nettosidan?
Anf. 49 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Svaret på Arne Kjörnsbergs olika frågor är att det för närva-
rande pågår väldigt mycket arbete som gäller budgetredovisning, upplägg-
ning av statsbudget och budgetarbetet i riksdagen. Det är lämpligt, tycker
vi, att genomföra stora förändringar i ett sammanhang. Arne Kjörnsberg är
inte omedveten om att det pågår diskussion om en eventuell förändring från
budgetår till kalenderår, i stället för mittemellanår. Själva hanteringen av
budgetprocessen är föremål för diskussion inom riksdagen i ett mycket väl-
lovligt syfte, tycker jag, nämligen att klara ut beredningen och hanteringen
av statsbudgeten på ett för finanspolitiken och statsskulden mer effektivt
sätt.
Jag är för närvarande inte beredd att redovisa en uppspjälkning av inne-
hållet i den s.k. tuben. Det kommer att framgå successivt, allt eftersom rege-
ringens förslag läggs fram, vad de olika posterna innehåller. Men jag kan
göra Arne Kjörnsberg lycklig genom att säga att det förefaller vara en rela-
tivt god gissning om man gör den bedömningen att det t.ex. finns medel re-
serverade för olika arbetsmarknadspolitiska insatser.
Anf. 50 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Att det pågår utvecklingsarbete vad gäller budgetarbetet be-
höver finansministern inte tala om för mig; det vet jag. Det kan jag läsa i
finansplanen - jag läser den nämligen. Men min avgörande fråga var: Varför
anser inte regeringen att det är viktigt vad riksdagen inklusive Socialdemo-
kraterna, inte jag eller Socialdemokraterna, har sagt i denna fråga.
Jag får notera att finansministern inte är beredd att lämna de uppgifter
som jag menar är viktiga. När finansministern för ett antal år sedan var leda-
mot av finansutskottet, tyckte dåvarande ledamoten av finansutskottet
Anne Wibble att det var oerhört viktigt att få redovisat vad den s.k. tuben
innehöll. Men det kanske beror på vilket uppdrag man har, om man tycker
att det är viktigt eller inte.
Anf. 51 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Det gläder mig mycket att Arne Kjörnsberg läser finanspla-
nen. Det finns många kloka ord där som bör leda till att t.ex. traditionella
socialdemokratiska ekonomisk-politiska åsikter förpassas till historien.
Det är mycket viktigt vad riksdagen säger i fråga om uppläggningen av
statsbudgeten och den ekonomiska politiken. Riksdagen har framfört ett an-
tal synpunkter, som jag anser bör behandlas i ett och samma sammanhang.
Det gäller både beskrivningen av vad som ingår i posten tuben, tillkom-
mande utgifter, och redovisningen av investeringar på ett mera ändamålsen-
ligt och rättvisande sätt samt naturligtvis budgetuppläggningen över huvud
taget.
Som Arne Kjörnsberg säkert vet finns det inom budgeten som ett slags
utgiftsredovisning en rad andra poster som är minusposter på inkomstsidan.
Det pågår, vilket också framgår av budgetpropositionen, ett utvecklingsar-
bete där för att få en sammanhållen och mer rättvisande beskrivning. Det är
min bedömning att, med hänsyn till riksdagens önskemål och inte minst det
allmänna önskemålet från medborgarna om en rättvisande och bra beskriv-
ning, flertalet sådana förändringar bör genomföras i ett och samma samman-
hang. Det underlättar förståelsen av de olika siffrorna.
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Muntliga frågor
till regeringen
41
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Muntliga frågor
till regeringen
42
Vårdnadsbidraget
Anf. 52 BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! Den 21 april 1992, för snart två år sedan, hade jag och flera
andra ledamöter en debatt med socialministern om vårdnadsbidraget. Han
avslutade sitt svar med att förutskicka att det till hösten 1992 skulle komma
ett förslag till riksdagen. Vi vet alla att vårdnadsbidraget tävlar med bron om
långbänk och egendomligheter i regeringen.
Jag hade en interpellationsdebatt med finansministern den 19 november i
höstas, för två månader och två dagar sedan. Det svar jag fick av finansminis-
tern var:
”Regeringen har för avsikt att i samband med budgetpropositionen åter-
komma till riksdagen angående frågan om den återstående finansieringen av
kostnaden för vårdnadsbidraget.”
Jag skulle vara utomordentligt tacksam om finansministern kunde upplysa
mig och kammarens ledamöter om var i budgeten vi kan hitta detta. Vi har
läst men inte kunnat finna någon uppgift om hur vårdnadsbidraget skall fi-
nansieras.
Anf. 53 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Det är alldeles riktigt att det framgår av budgetpropositionen
att pengar finns redovisade, precis som jag beskrev i november, för ett för-
slag till vårdnadsbidrag. Propositionen med själva sakförslaget till vårdnads-
bidragets utformning kommer till riksdagen på datum som finns angivet i
propositionsförteckningen. Då kommer också de enskilda posterna att redo-
visas. Det som nu framgår i budgetpropositionen är att medel finns avsatta,
vilket är det i dag helt väsentliga.
Anf. 54 BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! Det är mycket svårt för oss att förstå hur medel kan vara av-
satta i en budget där underskottet är långt över 200 miljarder kronor. Skall
det vara en del i den ständigt ökande statsskulden? Är det detta finansminis-
tern menar med finansiering?
Anf. 55 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Låt mig först påminna Birgitta Dahl om att statsskuldsök-
ningen enligt budgetförslaget nu reduceras högst avsevärt, med över 50 mil-
jarder kronor, till nästa budgetår.
Birgitta Dahl reser en intressant fråga: Kan man över huvud taget anse att
några poster är finansierade när det finns ett så stort underskott? Lika väl
som Birgitta Dahl ifrågasätter vårdnadsbidraget, inte på finansieringsgrun-
der utan av principiell ovilja mot föräldrarnas valfrihet, kan man naturligtvis
fråga sig om hela den sociala budgeten, hela försvarsbudgeten eller utbild-
ningsbudgeten i någon mening är finansierad med hänsyn till underskottet.
Jag menar att man ständigt har två möjligheter. Man har en ambition, som
vi fullföljer med stor kraft, att minska statsskuldsökningen och gör så. Samti-
digt vill vi göra förändringar i sammansättningen av utgifterna, eftersom vi
har andra värderingar än dem Socialdemokraterna lämnade efter sig. Då
ökar man på vissa poster och minskar andra. Detta är en helt normal både
ekonomisk och politisk hantering.
Barnpornografi
Anf. 56 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag vill vända mig till statsminister Carl Bildt och fråga om
det som i dag allra mest upprör svenska folket, nämligen rätten till innehav
av barnpornografiska alster. Vi är många som har krävt en kriminalisering
av innehavet. Jag vänder mig till statsministern därför att det har kommit så
många olika budskap från regeringen. Justitieminister Gun Hellsvik har vid
några tillfällen sagt att det inte kommer på tal att ändra lagen. Reidunn Lau-
rén talade om häromdagen i kammaren att man från regeringens sida över-
vägde förändringar. Slutligen gråter statsrådet Alf Svensson på första sidan
av Expressen över att regeringen inte har åtgärdat detta.
Då undrar jag: Vad är statsministerns och regeringens bedömning i frå-
gan? Kommer ni att se till att innehav av barnpornografiska alster kriminali-
seras? Tänker ni ta några initiativ eller avvakta att riksdagen åtgärdar denna
fråga?
Anf. 57 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Regeringens inställning redovisades i kammaren av statsrådet
Reidunn Laurén häromdagen i en mycket omfattande frågedebatt. Den
återspeglades väl också i medierna.
Det som vi har sett under den senaste veckan i olika medier är något av
det vidrigaste som jag har sett. Det är sällan som jag inte kan se på TV. Det
här har varit något förfärande vidrigt. Den avsky som vi alla känner tror jag
vi alla vill skall komma till konkret uttryck i politisk handling och politiska
beslut. Samtidigt vet jag att grundlagsfrågor inte är alldeles enkla. Vi måste
överväga dem relativt noga. I Expressen i går framträdde t.ex. en av våra
ledande experter när det gäller tryckfrihetslagstiftning och varnade för att
man skulle gå för hastigt fram.
Vi har mycket starka möjligheter att ingripa mot varje typ av försäljning,
handel och distribution. Men vi saknar instrument att ingripa mot själva in-
nehavet. Låt oss nu mycket noga pröva om vi skall skaffa oss de instrumen-
ten. Den prövningen skall regeringen göra. Finner vi att det finns skäl att
göra en grundlagsändring, är det min förhoppning att den erforderliga majo-
riteten i konstitutionsutskottet skall tillåta att ett förslag läggs fram, trots att
den stipulerade tiden har överskridits.
Anf. 58 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Ingen kan beskylla regeringen för att ha gått för snabbt fram
i den här frågan. Man har verkligen haft tid att fundera på den. Trots det har
inget förslag kommit.
Det finns personer som hävdar att det går att lösa frågan utan grundlags-
ändring. Grundlagen kan bara riksdagen ändra på i dagens situation. Tänker
regeringen komma med ett förslag, om det är möjligt att gå fram utan grund-
Prot. 1993/94:54
20januari 1994
Muntliga frågor
till regeringen
43
Prot. 1993/94:54
20januari 1994
Muntliga frågor
till regeringen
44
lagsändring? Avser ni att göra det skyndsamt, så att frågan kan lösas så fort
som möjligt?
Anf. 59 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Enligt den information jag har är det inte möjligt att lösa detta
utan grundlagsändring. Skulle vi komma fram till att en grundlagsändring
skall föreslås, kan ett förslag föreläggas av regeringen till riksdagen. Det
fordrar dock att fem sjättedelar av konstitutionsutskottets ledamöter tillåter
att vi lägger fram förslaget, eftersom den egentliga tidpunkten har passerats.
Som Eva Zetterberg säger togs den här frågan inte upp från regeringens
sida när vi mycket utförligt diskuterade grundlagsfrågorna under hösten. I
den delen sitter vi i samma moraliska situation som Vänsterpartiet, Social-
demokraterna och Ny demokrati. När vi diskuterade grundlagsändringarna
togs det inte av någon upp att man skulle göra denna ändring. Vi kan alla
vara efterkloka på den punkten. Det gäller oss alla, inte regeringen specifikt.
Jag tycker att det är viktigt att ha en viss eftertanke när vi skall diskutera
grundlagsändringar. Den moraliska avsky inför detta vidriga som vi alla kän-
ner vill vi alla så snabbt som möjligt skall leda till politiska beslut. Straff-
skärpningar görs nu. Möjligheten för polisen att ingripa mot vaije form av
distribution finns. Jag hoppas innerligt att det utnyttjas. Sedan hoppas jag att
vi kan reflektera om vi skall gå vidare och göra en grundlagsändring, vilket
principiellt är mycket besvärligt men där det ytterst kan finnas skäl att trots
detta göra det.
Barnpornografi
Anf. 60 THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Statsministern upprepar här i dag indirekt statsrådet Lauréns
oförskämda undanflykt. Jag förstår att statsråden skäms och tycker illa om
att ha hamnat i skamvrån i frågan om kriminalisering av barnpornografin.
Carl Bildt är fullt på det klara med att författningsförhandlingarna i höstas
gällde frågor om demokratins spelregler. Det var frågor om förlängd man-
datperiod, personval och statschefens behörighetsålder. Att det också var så
framgår av att några av de förslag som regeringen sedan lade fram före den
18 december inte var uppe i författningsförhandlingarna, eftersom de inte
hörde hemma där även om de rörde författningsfrågor. Ett par rörde tryck-
frihetsförordningen, en rörde yttrandefrihetslagen.
Det är alltså en efterkonstruktion som statsministern nu gör sig skyldig
till. Därför är det både falskt och långsökt att göra gällande att frågan hörde
hemma i författningsförhandlingarna och att Socialdemokraterna har ett an-
svar för att frågan inte togs upp. Riksdagen väntade på ett förslag från rege-
ringen som enligt uppgift låg klart redan våren 1993.
Min fråga till statsministern blir: Varför skyller regeringen och statsminis-
tern ifrån sig och kommer med undanflykter i denna så allvarliga fråga? Var-
för vill inte statsministern och regeringen medverka till att lösa sakfrågan?
Jag tror faktiskt, statsministern, att det viktigaste nu är att samla alla goda
konstruktiva krafter för att skydda barnen och hålla en anständig gräns. I
det läget säger landets statsminister: Det är Socialdemokraternas och Väns-
terpartiets fel, eftersom de inte tog upp denna fråga i författningsförhand-
iingarna. Någon anständighetens gräns får väl också finnas för en statsminis-
ter!
(Applåder)
Anf. 61 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Herr Peterson är bra på att bli indignerad. Jag skyllde inte på
Socialdemokraterna, men jag sade att vi sitter i samma båt, det gör vi. Det
hade funnits rikliga möjligheter för er att aktualisera denna fråga, om detta
hade varit er mening. Det gjorde ni inte vare sig under överläggningarna el-
ler i något annat sammanhang. Under dessa överläggningar tog vi också upp
om det fanns andra frågor av författningskaraktär som vi skulle aktualisera.
Jag kan ha full förståelse för att Thage Peterson av det ena eller det andra
skälet valde att inte aktualisera denna fråga. Men så var faktiskt fallet.
Sedan vill jag notera att Thage Peterson har i ett intervjuuttalande förra
våren explicit uttalat sig mot att man skall göra denna kriminalisering. Det
är ingen skam att ändra mening, för det kan man göra när det kommer fram
nya fakta och det visar sig att förhållandena är värre än vad man hade trott.
Men om det inte är skam att ändra mening, skall man inte försöka att göra
gällande att man har haft en annan mening än den man faktiskt har haft.
Jag håller med om det som Thage Peterson sade på slutet: Låt oss samla
alla krafter och överväga denna fråga i de former som normalt gäller när vi
överväger grundlagsändringar. Detta är någonting vidrigt som vi vill göra allt
vi kan för att stoppa och komma åt. Låt oss gemensamt finna formerna för
hur vi skall göra detta.
Anf. 62 THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Det statsministern säger är inte korrekt. När justitieutskottet
och indirekt också konstitutionsutskottet i våras behandlade hithörande frå-
gor meddelades det från regeringskansliet att man arbetade med en prome-
moria och att man skulle återkomma till riksdagen med ett förslag. Det litade
vi på. Vi väntade på detta förslag. Det finns uppgifter som gör gällande att
detta förslag var färdigt redan under våren. Det kan justitieministern svara
på. Men man sände ut det först under hösten.
Vi sitter inte i samma båt i denna fråga, statsministern. Regeringen sitter
i skamvrån, därför att den inte har tagit itu med frågan. Jag vill däremot hålla
med om att hela svenska folket i dag säkerligen väntar sig att politikerna och
Sveriges riksdag samlar sig för att lösa denna allvarliga fråga. Jag kan lova
statsministern att såväl socialdemokratin som förhoppningsvis alla partier i
konstitutionsutskottet nu kommer att ta det ansvar som regeringen hittills
inte har velat ta i denna fråga.
Anf. 63 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Thage G Peterson säger att rege-
ringen har tagit fram en promemoria där vi har gått igenom dessa frågor. Det
är regeringen som har gjort det - inte socialdemokratin.
Sedan kan man, som Thage G Peterson gör, säga att socialdemokraterna
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Muntliga frågor
till regeringen
5 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 54
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Muntliga frågor
till regeringen
46
väntade på att få underlagsmaterial från regeringen. Det är vackert så. Men
säg då inte att regeringen inte har gjort något! Vi har tagit fram materialet.
Det befinner sig ute på remiss. Socialdemokratin har inte aktualiserat några
andra förslag.
Låt mig sedan bara säga till Thage G Peterson att det bär mig ruskigt
mycket emot att göra en sådan här fråga till föremål för billig partipolitisk
polemik. Thage G Peterson säger att det på något sätt är regeringens fel och
att regeringen inte har agerat. Vi har lagt fram förslag och diskuterat och
givit socialdemokraterna möjlighet att ta upp frågeställningen. Jag tycker att
vi då i stället skall försöka att få en diskussion där vi från de utgångspunkter
som jag utgår ifrån är gemensamma försöker att finna en lösning. Hur skall
vi med grundlagen eller med andra instrument komma åt detta vidriga? Det
är ingenting som skall behöva bli föremål för politisk pajkastning i Sveriges
riksdag. Det här skulle vi kunna lösa gemensamt utan att anklaga och skicka
någon till skamvrån, som Thage G Peterson gör.
(Applåder)
Anf. 64 THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Det var faktiskt landets statsminister som inledde pajkast-
ningen. Det är statsministerns debatteknik att ständigt göra saker och ting
till billig partipolitisk polemik. Det är statsministerns bord. Det var inte jag
som skyllde ifrån mig. Det var statsrådet Laurén i tisdags och statsministern
i dag som skyllde ifrån sig och sade att det är andra partiers fel att regeringen
inte har skrivit någon proposition.
Det är konstitutionsutskottet och justitieutskottet som har väntat på rege-
ringens förslag i denna fråga; det är inte enbart det socialdemokratiska par-
tiet. Det är representanter för alla partier i dessa båda riksdagsutskott som
har undrat varför inte regeringen har agerat i denna fråga och lagt fram sina
förslag.
Jag har, fru talman, en förhoppning i denna fråga. Det är att vi alla, inklu-
sive regeringen, skall kunna ta oss samman. Alla goda och konstruktiva kraf-
ter skall kunna samlas för att lösa denna fråga och lägga fram vettiga och
rimliga förslag.
I konstitutionsutskottet är vi också öppna för att regeringen, trots att den
försatt chansen före den 18 december, skall kunna lägga fram ett förslag som
utskottet med varm hand skall kunna ta emot. Jag inbjuder faktiskt rege-
ringen till den dialogen. Justitieministern är välkommen till KU. Statsminis-
tern är också välkommen till KU för att lägga fram de konstruktiva förslag
som vi under flera månader har väntat på.
Anf. 65 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag måste ha trampat på en öm tå. Jäg hoppas att den fortfa-
rande värker.
Det som inträffade var att Eva Zetterberg ställde en fråga till mig. Jag för-
sökte svara på den. Jag sade samtidigt att vi alla sitter i samma båt. Jag vill
inte lasta något parti för några underlåtenhetssynder i denna del.
Sedan träder Thage G Peterson fram och talar om skamvrån och attack-
erar regeringen och säger att allt är regeringens fel. Därmed fördes en dis-
kussion i ett allvarligt ämne ned på en nivå där jag inte anser att den skall
vara.
Faktum är att regeringen har tagit fram en promemoria angående ökat
skydd för barn mot sexuella övergrepp. Vi har lagt fram förslag. Det stäm-
mer att vi inte har lagt fram förslag om grundlagsförändring för att ingripa
just här. Det har inte heller Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Ny de-
mokrati gjort. Jag moraliserar inte över detta. Jag bara konstaterar att det
är så.
Vi har alla blivit tagna på sängen av en vidrig utveckling, som jag inte tror
att vi visste var så vidrig som den var. Jag erkänner gärna själv att jag inte
visste att dessa vidrigheter var så vidriga som de var. Om någon annan visste
det borde vederbörande ha slagit larm i denna kammare. Det gjorde ingen.
Det slogs larm på annat håll.
Nu skall vi alla utan att försjunka i partipolitisk träta diskutera vilka medel
vi, med utnyttjande av rättsstatens principer, kan använda för att komma till
rätta med dessa vidrigheter. I den konstruktiva diskussionen hoppas jag att
även Thage G Peterson vill vara med.
Export av trafiksäkerhet
Anf. 66 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Trafiksäkerheten har glädjande nog förbättrats. Det var färre
döda i trafiken i fjol. Sverige och Norden har ofta har varit föregångare i
dessa frågor. Samtidigt kan vi konstatera att kanske en kvarts miljon männi-
skor förgås i trafiken varje år ute i världen.
Min korta och enkla - möjligen ändå något svåra - fråga är följande: För-
bereder och planerar regeringen export av trafiksäkerhet?
Anf. 67 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Svaret på den frågan är ja. Min statssekreterare leder en
svensk exportdelegation som avreser från Sverige redan på fredag till arabe-
miratet Abu Dhabi.
Det finns alltså ett samarbete mellan Exportrådet, Kommunikationsde-
partementet och ett stort antal svenska företag.
Öresundsbron
Anf. 68 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag vill återgå till den andra viktiga fråga vi har diskuterat
under senare tid, nämligen frågan om Öresundsbron. Vi har fått ett besked
från statsministern som i vissa avseenden är väldigt bra. Jag vill gärna säga
det, eftersom jag inte fick replik i den förra diskussionen.
Vad jag åsyftar är att statsministern säger till kammaren att det regeringen
begär enbart är att Vattendomstolen skall bedöma huruvida de av domstolen
självt uppsatta förutsättningarna för förbindelsen nu kan uppfyllas eller ej.
Jag vill ställa en fråga till statsrådet Görel Thurdin. Om det nu blir så att
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Muntliga frågor
till regeringen
47
|
Prot. 1993/94:54 20 januari 1994 |
Miljödepartementet skall lämna uppdraget till Vattendomstolen, kommer |
tern här har deklarerat?
|
Muntliga frågor |
Anf. 69 Statsrådet GÖREL THURDIN (c): Fru talman! Miljödepartementet kommer fortsättningsvis att bereda Inte heller de alternativa lösningar som man lämnade över till Vattendom- När vi får det material konsortiet kommer in med skickar vi det så fort som Anf. 70 GEORG ANDERSSON (s): Fru talman! Nu böljar tvetalan igen. Statsministern säger att uppdraget Detta är väldigt viktigt om tidsplanen på två månader skall hålla och det Anf. 71 Statsrådet GÖREL THURDIN (c): Fru talman! Jag noterar återigen att detta med Öresund och Östersjön för För oss i Miljödepartementet, och för oss i regeringen, är naturligtvis det Vattendomstolen är oförhindrad att yttra sig i denna fråga som Vatten- Öresundsbron Anf. 72 KARL-ERIK PERSSON (v): Fru talman! Jag vill ställa en fråga till kommunikationsminister Mats |
|
48 |
Om vi nu får en bro över Öresund, som är utformad för både bil- och tåg- |
trafik, och man efter några år finner att lastbils- och biltrafiken minskar i
mängd medan tågtrafiken ökar, i och med sammanlänkningen med övriga
Europa, är då bron utformad så att man kan utöka antalet järnvägsspår?
Som alla vet är tågtrafiken mycket tyngre än biltrafik. Tar man med detta i
beräkningen vid ett eventuellt byggande av en bro?
Anf. 73 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag är mycket glad att Karl-Erik Persson tillhör dem som har
uppmärksammat att det här faktiskt handlar om en järnvägsförbindelse, en
dubbelspårig järnvägsförbindelse. Jag vet inte om Karl-Erik Persson har nå-
gon aning om hur stor kapacitet en dubbelspårig järnvägsförbindelse repre-
senterar. Om vi skall räkna i termer av möjlig förflyttning av personer och
gods representerar en dubbelspårig järnvägsförbindelse i storleksordningen
sex ordinarie fyrfiliga motorvägar. Jag ser naturligtvis fram emot den dag
när järnvägstrafiken har ökat så mycket att det skulle bli aktuellt med en
utbyggnad. Men det hör nog till de mer hypotetiska frågorna.
Låt mig konstatera följande. Det kommer att gå att åka tåg på cirka två
timmar från Göteborg över till Köpenhamn, när den svenska stomnätspla-
nen är fullföljd. Det kommer att gå att åka tåg från Jönköping till Köpen-
hamn på cirka två timmar. Det kommer att gå att åka tåg från Stockholm till
Köpenhamn på cirka fyra timmar, om man nu vill det.
Den största betydelsen ur trafikmiljösynpunkt har bron nog för godstrafi-
ken. Järnvägens attraktionskraft för det svenska exportgodset ökar drama-
tiskt, när man får en möjlighet att korta ner transporttiden med ungefär hälf-
ten från låt oss säga ett företag i Mellansverige ner till området runt Ham-
burg, om man jämför med att sätta godset på en lastbil, som går direkt till
Tyskland med färja och sedan matas in i den tyska trafikinfarkten, på det
tyska motorvägsnätet.
Detta är en järnvägsförbindelse, och den har tillräcklig kapacitet.
Brottsofferfond
Anf. 74 LUSA RULANDER (kds):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till justitieminister Gun Hellsvik angå-
ende en brottsofferfond och en ny myndighet. Jag har hört att det pågår en
utredning kring detta. Jag vet också att det hitintills har funnits ett motstånd
mot att skapa nya myndigheter.
Jag vill fråga vad avsikten är med att man eventuellt tänker på en ny myn-
dighetjust i denna fråga och vad det i så fall är för skillnad gentemot en myn-
dighet mot ekonomisk brottslighet. Är det någon skillnad i myndighetsform?
Jag vill också fråga om båda eventuellt kommer att ligga under Justitiedepar-
tementet.
Anf. 75 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag har förstått att det finns en del missuppfattningar när det
gäller den framtida hanteringen av den brottsofferfond som jag hoppas att
riksdagen kommer att besluta om. Brottsofferfonden måste hanteras av nå-
Prot. 1993/94:54
20j‘anuari 1994
Muntliga frågor
till regeringen
49
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Muntliga frågor
till regeringen
gon myndighet. Det utredningsuppdrag som vi har givit innebär att vi vill ha
ett förslag om hur man kan konstruera en myndighet som omfattar Brotts-
skadenämndens och en brottsofferfonds verksamhet. Jag vågar nog påstå att
det inte är fråga om att skapa en ny myndighet, utan det är ett försök att
utöka verksamheten för Brottsskadenämnden.
Den muntliga frågestunden var härmed avslutad.
8 § Hänvisning av ärende till utskott
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1993/94:86 till trafikutskottet
9 § Hänvisning av proposition 1993/94:100 till utskott
Proposition 1993/94:100 Förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95
föredrogs och hänvisades till utskott enligt följande:
Statsbudget för budgetåret 1994/95 till finansutskottet
Bil. 1 Finansplanen till finansutskottet
Bil. 2 Statschefen och regeringen till konstitutionsutskottet
Bil. 3 Justitiedepartementet till justitieutskottet
med undantag för punkterna
A 1 Allmänna val och
A 2 Stöd till politiska partier till konstitutionsutskottet
A 6 Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed
till lagutskottet
G 2 Datainspektionen till konstitutionsutskottet
Bil. 4 Utrikesdepartementet till utrikesutskottet
med undantag för punkterna
B 6 Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete
m.m. och
B 7 Internationell råvarulagring till näringsutskottet
avsnittet
Radioprogramverksamhet för utlandet (s. 205 - 208) till kulturut-
skottet
punkt
E 1 Kommerskollegium till näringsutskottet
avsnittet
Tullpreferenser till Albanien (s. 211-212) till skatteutskottet
punkterna
E 2 Exportfrämjande verksamhet,
E 3 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeer-
sättningar och
50
Bil. 5
Bil. 6
Bil. 7
Bil. 8
Bil. 9
E 7-9 Kostnader för statsstödd export, kreditgivning genom AB
Svensk exportkredit - Ersättning för extra kostnader för för-
månlig kreditgivning till u-länder till näringsutskottet
Försvarsdepartementet till försvarsutskottet
Socialdepartementet till socialutskottet
med undantag för punkterna
A 2 Bostadsbidrag till bostadsutskottet
A 3 Bidrag till föräldraförsäkringen,
A 7 Barnpensioner och
A 8 Vårdbidrag för handikappade barn till socialförsäkringsutskot-
tet
Litt. B Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålder-
dom till socialförsäkringsutskottet
punkterna
D 3 Bostadsanpassningsbidrag m.m. till bostadsutskottet
F 1 Riksförsäkringsverket och
F 2 Allmänna försäkringskassor till socialförsäkringsutskottet
Litt. G Jämställdhetsfrågor till arbetsmarknadsutskottet
Kommunikationsdepartementet till trafikutskottet
Finansdepartementet till finansutskottet
med undantag för punkterna
A 1 Riksskatteverket och
A 2 Skattemyndigheterna till skatteutskottet
A 3 Kronofogdemyndigheterna och
A 4 Förrättningskostnader m.m. till lagutskottet
D 1 Tullverket till skatteutskottet
D 3 Finansinspektionen till näringsutskottet
E 1 - 5 Statens arbetsgivarverk - Vissa avtalsstyrda anslag och
E 7 Tjänstepensioner för skolledare och lärare till arbetsmark-
nadsutskottet
F 1-8 Boverket - Statens bostadskreditnämnd till bostadsutskottet
F 10 Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån till arbets-
marknadsutskottet
Litt. G Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finan-
siella systemet till näringsutskottet
punkterna
I 1 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon och
I 2 Exportkreditbidrag till skatteutskottet
I 4 Bokföringsnämnden till lagutskottet
I 5 Stöd till idrotten till kulturutskottet
Utbildningsdepartementet till utbildningsutskottet
med undantag för
Litt. B Folkbildning till kulturutskottet
punkt
D 15 Arkivet för ljud och bild till kulturutskottet
Litt. E Studiestöd m.m. till socialförsäkringsutskottet
punkterna
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
51
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
F 1 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. till kultur-
utskottet
F 2 Sametinget till konstitutionsutskottet
Bil. 10 Jordbruksdepartementet till jordbruksutskottet
med undantag för punkterna
E 1 - 4 Främjande av rennäringen - Ersättningar på grund av ra-
dioaktivt nedfall till bostadsutskottet
H 1 Statens livsmedelsverk och
H 2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. till lagut-
skottet
Litt. I Utbildning och forskning till utbildningsutskottet
Litt. J Biobränslen till näringsutskottet
Bil. 11 Arbetsmarknadsdepartementet till arbetsmarknadsutskottet
Bil. 12 Kulturdepartementet till kulturutskottet
med undantag för punkterna
B 4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler,
B 20 Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden och
B 30 Kulturstöd vid ombyggnad m.m. till bostadsutskottet
C 5 -10 Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden - Stöd till ra-
dio- och kassettidningar och
C 14 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och littera-
tur till konstitutionsutskottet
avsnittet
Myndigheter på radio- och TV-området (s. 166), i vad avser mom.
4 beträffande Styrelsen för lokalradiotillstånd till konstitutions-
utskottet
Litt. D Invandring m.m. till socialförsäkringsutskottet
Bil. 13 Näringsdepartementet till näringsutskottet
med undantag för punkterna
A 2 Styrelsen för Sverigebilden till kulturutskottet
C 1 Patent- och registreringsverket och
C 2 Patentbesvärsrätten till lagutskottet
C 12 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador och
C 13 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder till bostadsutskottet
D 1 Marknadsdomstolen till lagutskottet
F 9-11 Statens råd för byggnadsforskning - Särskilda awecklings-
kostnader för Statens institut för byggnadsforskning till bostads-
utskottet
Bil. 14 Civildepartementet till kulturutskottet
med undantag för punkterna
A 1 Länsstyrelserna m.m. till bostadsutskottet
A 2 Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter och
A 3 Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet till finansutskottet
Litt. C Konsumentfrågor till lagutskottet
punkterna
E 2 Stöd till kooperativ utveckling till näringsutskottet
E 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. till bostadsutskottet
52
E 5 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet till ar-
betsmarknadsutskottet
Bil. 15 Miljö- och naturresursdepartementet till jordbruksutskottet
med undantag för punkterna
B 1 Statens strålskyddsinstitut till försvarsutskottet
B 2-4 Statens kärnkraftsinspektion - Visst internationellt samar-
bete i fråga om kärnsäkerhet m.m. till näringsutskottet
Litt. C Fastighetsdataverksamheten till bostadsutskottet
Litt. D Lantmäteriet till bostadsutskottet
Litt. E Övriga ändamål till bostadsutskottet
Bil. 16 Riksdagen och dess myndigheter m.m. till konstitutionsutskottet
med undantag för punkt
B 2 Riksdagens revisorer och deras kansli till finansutskottet
Bil. 17 Räntor på statsskulden till finansutskottet
Bil. 18 Oförutsedda utgifter till finansutskottet
Bil. 19 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del till försvarsutskot-
tet
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
10 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1993/94:112 till justitieutskottet
Skrivelse
1993/94:128 till arbetsmarknadsutskottet
Motionerna
1993/94:A34-A36 till arbetsmarknadsutskottet
1993/94:Jol3-Jol5 till jordbruksutskottet
11 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1993/94:119 Kompensation för viss dieseloljeskatt
1993/94:133 Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna
12 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 18 januari
1993/94:82 av Birgitta Hambraeus (c) till jordbruksministern om EU:s sock-
erkvoter:
53
Prot. 1993/94:54
20januari 1994
Roma sockerbruk pä Gotland hotas av nedläggning. Sockerbolaget driver
det vidare åtminstone något år och håller nu på och förhandlar med de eko-
logiska odlarnas kontrollorganisation KRAV, om att framställa en del ekolo-
giskt odlat socker där. 85 av de gotländska jordbrukarna är enligt uppgift
intresserade av att gå över till en odling utan kemiska bekämpningsmedel
eller drivande handelsgödsel.
Konsum Stockholm, som har svårt att få råvaror till sitt Änglamarksorti-
ment av KRAV-märkta produkter, är villiga att beställa 1 000 ton per år. Sä-
kert följs Konsum Stockholm då av de andra grossisterna, som inte vill vara
sämre. Inte minst till KRAV-märkta sylter och safter behövs detta socker,
som är en stor basvara.
Det tycks inte finnas ett enda ekologiskt sockerbruk i hela Europa! Vilken
god affärsidé! Det borde inte vara svårt att få avsättning för de 30 000 ton
socker som Roma brukar producera, om de går in för ekologiskt odlat. Sam-
tidigt är det inte sagt att Sockerbolaget är villigt att inskränka sin produktion
vid andra bruk.
Är det så att EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, föreskriver hur
mycket socker medlemsländerna tillåts producera och sälja inom EU:s om-
råde?
Kan socker enligt CAP produceras på A- eller B-kvoter till garanterade
priser i EU, medan det som produceras utöver detta kallas C-socker och då
måste säljas till världsmarknadspris, som är mycket under det garanterade
priset?
Skulle medlemskap i EU alltså innebära att vi inte längre får producera
mer än EU bestämmer på vår egen mark och sälja ens inom landet, även om
vi inte frågar efter några subventioner, varken från EU eller svenska staten?
Hur skulle det då gå med planerna på att exportera den rena svenska maten?
Skall detta föreställa marknadsekonomi?
Jag ber att få ställa följande frågor till jordbruksministern:
1. Skulle vi som medlemmar i EU lämna ifrån oss rätten att föra en egen
jordbrukspolitiki
2. Är vi beroende av EU:s beslut för hur mycket socker och mjölk vi får
producera i landet, även om jordbrukarna skulle avstå från statliga och EU-
subventioner?
Är det sant att man tvingas sälja till världsmarknadspriser om man inte
håller sig till de tilldelade kvoterna?
13 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 18 januari
1993/94:309 av Georg Andersson (s) till arbetsmarknadsministern om ytterli-
gare medel till stödområden i Västerbottens län:
54
I april 1993 beslutade regeringen att utöka stödområdet i Västerbottens
län med Robertsfors kommun och de delar av Skellefteå kommun som inte
tidigare ingick i stödområdet. En följd av detta är att antalet ansökningar
om regionalpolitiskt stöd har ökat mycket kraftigt.
Regeringens beslut om utökat stödområde åtföljdes emellertid inte av till-
delning av ytterligare medel. Länsstyrelsen i Västerbotten har därför i skri-
velse till regeringen den 6 december 1993 anhållit om vidgad ram med 80
miljoner kronor under innevarande budgetår för att möta den ökade efter-
frågan.
Jag vill med hänvisning till dessa omständigheter fråga arbetsmarknadsmi-
nistern om regeringen är beredd att öka tilldelningen av regionalpolitiska
medel för Västerbottens län.
den 20 januari
1993/94:310 av Bo Finnkvist (s) till näringsministern om försäljningen av
Nobel-Kemi:
Förhandlingarna om utförsäljning av Securumägda Nobel-Kemi till hol-
ländska Akzo är inne i slutskedet. Makten och huvudkontoret flyttas till
Holland. Den svenska delen av företaget och Securum kommer enligt upp-
gift att beredas platser i koncernstyrelsen, men inte de svenska fackliga orga-
nisationerna. Staten äger företaget genom Securum. Denna affär har många
likheter med den kapsejsade Volvo-Renault-affären och österrikiska Böh-
lers uppköp av Uddeholm. I Uddeholms fall genomfördes affären med
mycket svåra följder för sysselsättningen i Sverige. Man kan på goda grunder
befara att något liknande håller på att hända med Nobel. Staten som ägare
bör ta initiativ i syfte att stärka den svenska representationen i styrelsen med
också facklig representation.
Avser näringsministern att ta något initiativ i denna fråga?
14 § Kammaren åtskildes kl. 15.16.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. ajourneringen
kl. 13.45 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
LENA JÖNSSON
/Barbro Nordström
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
55
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
Innehållsförteckning
Torsdagen den 20 januari
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Meddelande om svar på interpellation ................... 1
3 § Svar på interpellation 1993/94:72 om det statliga exportstödet 1
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Simon Liliedahl (nyd)
4 § Svar på interpellationerna 1993/94:54 och 55 om stranderosionen
i Skåne ......................................... 10
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Per Stenmarck (m)
Kaj Larsson (s)
5 § Svar på interpellation 1993/94:76 om kommunikationerna till
Gotland under julhelgen............................ 20
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Ulla Pettersson (s)
Ajournering .......................................... 24
Återupptagna förhandlingar .............................. 25
6 § Information från regeringen om Öresundsbrofrågan......... 25
Statsminister Carl Bildt (m)
Ingvar Carlsson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)
Georg Andersson (s)
Birgitta Dahl (s)
lan Wachtmeister (nyd)
Rolf L Nilson (v)
Per Stenmarck (m)
56
Ajournering .......................................... 39
Återupptagna förhandlingar .............................. 40
7 § Muntliga frågor till regeringen ......................... 40
Talmannen
Tillkommande utgiftsbehov i budgeten ...................... 40
Arne Kjörnsberg (s)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Vårdnadsbidraget ...................................... 42
Birgitta Dahl (s)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Barnpornografi ........................................ 43
Eva Zetterberg (v)
Statsminister Carl Bildt (m)
Barnpornografi ........................................ 44
Thage G Peterson (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Export av trafiksäkerhet ................................. 47
Elver Jonsson (fp)
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Öresundsbron ......................................... 47
Georg Andersson (s)
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Öresundsbron ......................................... 49
Karl-Erik Persson (v)
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Brottsofferfond ........................................ 49
Liisa Rulander (kds)
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
8 § Hänvisning av ärende till utskott ....................... 50
9 § Hänvisning av proposition 1993/94:100 till utskott .......... 50
10 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 53
11 § Bordläggning ..................................... 53
12 § Anmälan om interpellation
1993/94:82 av Birgitta Hambraeus (c) om EU:s sockerkvoter 54
13 § Anmälan om frågor
1993/94:309 av Georg Andersson (s) om ytterligare medel till
stödområden i Västerbottens län.................... 55
1993/94:310 av Bo Finnkvist (s) om försäljningen av Nobel-
Kemi ......................................... 55
Prot. 1993/94:54
20 januari 1994
57
gotab 45729, Stockholm 1994