Riksdagens protokoll

1993/94:53

Tisdagen den 18 januari

Kl. 14.00-16.54

18.00-19.56

Protokoll

1993/94:53

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 12 januari.

2 § Meddelande om svar på interpellation

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1993/94:77

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1993/94:77 av Bengt Hurtig om förhandling-
arna med EU och den svenska alliansfriheten får jag meddela att jag på
grund av arbetsbelastning inte kan besvara denna inom föreskrivna fyra
veckor. Jag avser besvara interpellationen torsdagen den 27 januari.
Stockholm den 10 januari 1994

Margaretha af Ugglas

3 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 20 januari

Anf. 1 TALMANNEN:

Vid frågestunden torsdagen den 20 januari kl. 14.30 kommer följande
statsråd att närvara:

Statsminister Carl Bildt (m), statsrådet Görel Thurdin (c), justitieminister
Gun Hellsvik (m), finansminister Anne Wibble (fp) och kommunikationsmi-
nister Mats Odell (kds).

Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå-
gorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 53

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

4 § Svar på fråga 1993/94:283 om asylsökande kosovoalbaner

Anf. 2 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Kristina Svensson har frågat mig om Sverige kommer att av-
visa asylsökande kosovoalbaner. Bakgrunden till frågan är ett uttalande av
FN:s flyktingkommissarie i december 1993.

I det uttalande av FN:s flyktingkommissarie som frågeställaren hänvisar
till sägs att flyktingkommissarien anser att kosovoalbanernas asylskäl skall
bedömas i varje enskilt fall. Detta uppfylls av svenska myndigheter som prö-
var varje ansökan om asyl individuellt. Varje asylsökande, från Kosovo lik-
som från andra områden, får sina individuella asylskäl prövade mot bak-
grund av situationen i hemlandet. Om den enskilde individen bedöms ha
skyddsbehov får han eller hon stanna i Sverige.

Invandrarverket och Utlänningsnämnden följer situationen i Kosovo
mycket noga och har tillgång till en stor mängd material från olika källor om
läget där.

Eftersom det i Sverige inte fattas gruppbeslut för asylsökande måste svaret
på frågan bli att en prövning görs i varje enskilt fall.

Anf. 3 KRISTINA SVENSSON (s):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet Friggebo för svaret som jag tycker är
synnerligen korthugget.

Den skrivelse från FN:s flyktingkommissarie som jag har refererat till in-
nehåller betydligt mer som är viktigt för bedömningen av kosovoalbancrna
än vad som sägs i svaret.

Flyktingkommissarien ger en bild av de aktuella förhållandena i området,
där hon pekar på stora försämringar. Man kommer ingenstans när det gäller
förhandlingarna om t.ex. skolsystemet, dvs. att öppna skolorna. Det talas
om övergrepp, misshandel och husrannsakningar där man söker efter vapen.
Man gör undersökningar och går igenom hela byar för att hitta vapen osv.
Människor lever i skräck och det råder mycket svåra förhållanden. Det före-
kommer alltså uppenbara övergrepp i området.

Vi vet att ESK-kommissionen slängdes ut ur landet i juli förra året. De
observatörer som rapporterar har meddelat att de inte tror på en bättring
utan snarare på status quo i området.

Flyktingkommissarien fortsätter i sin skrivelse att vädja om att varje fall
skall behandlas individuellt - ja - men också om att mycket generösa krite-
rier skall användas vid asylbedömningarna. Det kan man väl inte säga att vi
gör i Sverige. Enligt de uppgifter som jag har fått finns det för närvarande
20 000-25 000 asylsökande kosovoalbaner på våra flyktingförläggningar. De
har varit här i ett och ett halvt år. En del består av barnfamiljer med barn som
går i svenska skolor. De lever under mycket otrygga förhållanden i väntan på
utvisning.

Flyktingkommissarien vädjar framför allt om att inga utvisningar skall ske
under vintern. Jag vill höra mer om hur invandrarministern anser att flyk-
tingkommissariens rapport skall bedömas.

Anf. 4 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Bakgrunden till det svar som jag har givit var den fråga som
Kristina Svensson ställde mot bakgrund av att flyktingkommissarien hade
sagt att ärendena måste prövas grundligt. Jag har beskrivit att det är på det
sättet i Sverige, att ärendena prövas grundligt i två instanser.

Jag är fullt medveten om att det förekommer trakasserier och övergrepp
i Kosovo och att det finns många rapporter om detta. Det skall vägas in i de
enskilda prövningarna. Det finns särskilt utsatta grupper som av flykting-
skäl, de facto-skäl och ibland av humanitära skäl också får stanna här i Sve-
rige. Därför uppfylls det som flyktingkommmissarien har önskat och det som
hon sedan ett och ett halvt år tillbaka har sagt, nämligen att hon inte motsät-
ter sig återsändande av asylsökande vars ansökningar har avslagits efter ve-
derbörlig prövning av vad som åberopats. Detta är precis vad som sker i vår
asylprocess här i Sverige.

Jag skall villigt erkänna att det naturligtvis är många människor som på
grund av den långa behandlingstiden av ärendena lever i omständigheter
som inte är de allra lyckligaste. Det har sin bakgrund i att vi, när det rådde
akut hot om krigsförberedelser i Kosovo, utan att tekniskt göra det faktiskt
beviljade kosovoalbaner tillfälligt uppehållstillstånd under en längre tid. Nu
kan vi se att s.k. tillfälliga uppehållstillstånd inte alltid är särskilt humana,
därför att människor efter en lång tid, när ärendena börjar prövas, sedan
tvingas att åka tillbaka till hemlandet.

Anf. 5 KRISTINA SVENSSON (s):

Fru talman! Flyktingkommissariens skrivelse avslutas med en vädjan om
att inga utvisningar till Kosovo skall ske under vintern. Det beror naturligtvis
på att sanktionerna i området gör att förhållandena är mycket svåra - det
saknas uppvärmningsmöjligheter, arbetslöshet råder osv. Om kosovoalba-
nerna skickas tillbaka betyder det att förhållandena för den befolkning som
redan finns där kommer att försämras ytterligare, vilket förmodligen kom-
mer att leda till ytterligare konflikter mellan de två etniska grupperna.

Jag menar att man måste ta flyktingkommissariens vädjan på allvar. Det
är inte bara UNHCR som har framfört denna vädjan utan också Amnesty
och flera kyrkor. Också Rädda barnen har gått ut med en vädjan.

Jag tycker också att man skall beakta den pinsamma händelse som inträf-
fade för en vecka sedan, då en brittisk specialdomstol dömde två kosovoal-
baner att stanna kvar i Storbritannien på grund av att man inte vågade skicka
tillbaka dem till Sverige, eftersom rättssäkerheten här inte bedömdes vara
tillräcklig för dem.

Anf. 6 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag återkommer till den domen i samband med en senare
fråga. Men det som Kristina Svensson nu sade om att de har dömts att få
stanna i England är helt fel.

Det är viktigt att följa situationen nära i Kosovo för att just kunna veta
vad som händer där nere. Våra myndigheter har tidigare gjort två resor dit
ner och avser att göra ytterligare en resa.

Det är oerhört beklagligt att ESK har kastats ut. Men de länder som deltog

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53
18januari 1994

Svar på frågor

i ESK-kommissionerna åker nu individuellt in i Kosovo för att följa upp si-
tuationen. Det gör att vi får väldigt många rapporter om vad som händer där
nere. De är viktiga som underlag för myndigheternas ställningstagande när
det gäller praxis beträffande Kosovo. Hittills har myndigheterna kunnat han-
tera dessa frågor utan att be regeringen om vägledande praxisbeslut.

Anf. 7 KRISTINA SVENSSON (s):

Fru talman! Betyder det att jag skall tolka kulturministerns svar så att ko-
sovoalbanerna kommer att få stanna kvar i Sverige under vintern?

Anf. 8 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag har inte gjort något sådant uttalande. Det är inte jag och
regeringen som bestämmer detta, utan det är våra myndigheter som fattar
beslut i enskilda fall. Om de vill ha vägledning av regeringen skall det ske på
deras initiativ.

Anf. 9 KRISTINA SVENSSON (s):

Fru talman! Jag syftar naturligtvis på den dokumentation och den infor-
mation som kulturministern talade om att man har tillgång till. I den infor-
mationen inkluderas ju flyktingkommissariens rapport, och där görs ett
mycket skarpt uttalande.

Jag vet mycket väl att det är Invandrarverket och Utlänningsnämnden
som fattar beslut, men det skulle vara mycket intressant att höra hur kultur-
ministern är beredd att hantera frågan om kosovoalbanerna om det kommer
ett initiativ från Invandrarverket eller Utlänningsnämnden.

Anf. 10 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Något sådant initiativ har inte kommit, och jag har därför inte
någon anledning att göra ett uttalande. Situationen kan vara helt annorlunda
i framtiden, om myndigheterna då skulle vilja ha ett vägledande beslut från
regeringen.

Jag vill än en gång upprepa att flyktingkommissarien säger att man inte
motsätter sig ett återvändande om beslutet blir avslag, efter en ingående
prövning av de enskilda fallen. Om flyktingkommissarien hade gjort någon
annan bedömning, och sagt att de absolut inte kan åka tillbaka, skulle våra
myndigheter naturligtvis ha tagit ett sådant yttrande ad notam.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på frågorna 1993/94:287 och 292 om asylsökande från
Eritrea

Anf. 11 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Georg Andersson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är
beredd att vidta för att lösa det akuta problem som har uppstått för asylsö-
kande från Eritrea. Eva Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag vill vidta

för att lösa situationen på ett humant sätt till dess att förhållandena är sådana
att de aktuella eritreanerna kan återvända till sitt hemland.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

I Sverige finns det ca 400 eritreaner med lagakraftvunna awisningsbeslut.
Det är således fråga om personer som har bedömts sakna tillräckliga skäl
enligt utlänningslagen för att få stanna här, och som har fått sina asylansök-
ningar avslagna och därmed skall lämna Sverige. Under en längre tid har det
dock varit nästintill omöjligt att verkställa beslut om avvisning till Eritrea,
eftersom den eritreanska regeringen hitintills inte utfärdat nödvändiga pass-
handlingar och andra nödvändiga dokument. Sveriges syn är att en stat inte
kan vägra att ta emot sina egna medborgare - oavsett om de återvänder fri-
villigt eller inte. Det har vi med skärpa framhållit för den eritreanska rege-
ringen. Detta är en grundläggande princip stater emellan. Sverige tillämpar
den gentemot alla länder.

Den eritreanska regeringens agerande innebär ju också att enskilda perso-
ner kommer i kläm. Givetvis håller jag med Georg Andersson och Eva Jo-
hansson om att det är ytterst beklagligt när enskilda personer drabbas på ett
sådant här sätt.

Det pågår nu kontakter mellan Sverige och Eritrea för att hitta en lösning
på denna fråga. Diskussionerna är nu inne i ett intensivt skede, och en
svensk delegation skall besöka Eritrea inom kort.

Invandrarverket är informerat om att diskussioner pågår med Eritrea. Un-
der denna tid får berörda personer vistas inom förläggningsverksamheten.
Kostnaden för detta täcks då av förläggningsanslaget.

Anf. 12 GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag vill tacka kulturministern för svaret.

Jag noterar att Birgit Friggebo lägger skulden för att enskilda personer nu
drabbas svårt på den eritreanska regeringen och dess agerande. Jag vill mot
den bakgrunden påminna om vilka förhållanden som den unga staten Eritrea
har att arbeta under. De har genomlidit ett 30-årigt krig. De har omkring
750 000 landsmän i flyktingläger i Sudan och andra angränsande länder som
lever under mycket svåra förhållanden. Det uppges att 100 000 gerillasolda-
ter skall demobiliseras och att många tusen krigsskadade, tortyrskadade och
föräldralösa barn skall tas om hand.

Jag tycker faktiskt att det finns anledning att uttrycka en viss förståelse för
att man i Eritrea inte i det läget prioriterar hemkomsten av några hundra
asylsökande som befinner sig i Sverige. Jag instämmer i princip i de stats-
rättsliga synpunkter som statsrådet anför, men vi måste ändå ha en viss för-
ståelse för den akuta situationen.

Mot den bakgrunden är det angeläget att vidta åtgärder som gör situatio-
nen lättare för de eritreaner som är här. De har gång på gång hotats av avhys-
ning från förläggningarna. Kommunerna i fråga säger att de inte har någon
skyldighet. Därför sitter de mellan stolarna, helt utelämnade. Det är den
akuta situation som de brottas med och lever i och som kan komma att upp-
repas.

Därför undrar jag hur kulturministern ser på problemet i förlängningen.
Det måste lösas, och det är statens, regeringens, ansvar.

Prot. 1993/94:53
18januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53
18januari 1994

Svar på frågor

Anf. 13 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag vill också tacka för svaret.

Jag delar självfallet uppfattningen om de här mellanstatliga angelägenhe-
terna. Dessa eritreaner behöver inte asyl i vanlig mening i Sverige i dag. De
behövde asyl när de kom hit, därför att de kom när det var krig. De sista
kom hit för omkring tre år sedan, och kriget tog slut för snart tre år sedan.

Mot den bakgrund som Georg Andersson tecknade från landet, skulle jag
vilja säga att Eritrea trots de förhållanden som råder tar emot landsmän som
varit på flykt. Man har prioriterat dem som finns i läger i Sudan, inte därför
att det skulle vara lättast att ta emot dem, utan därför att de är de allra fatti-
gaste människorna, som kommer hem barskrapade. Man gör det helt enkelt
därför att solidariteten med dessa människor kräver det, men stabiliteten i
området gör det också angeläget att de får komma hem så fort som möjligt.

Det är bra, som Birgit Friggebo säger, att det pågår diskussioner i frågan
mellan Sverige och Eritrea. Det är bra att en delegation kommer att åka dit.

Jag ställde en fråga i samma ärende i höstas till biståndsministern, med
anledning av att han hotade att dra in bistånd om Eritrea inte tog emot de
här personerna. Jag hoppas att de överläggningar som sker nu inte innehåller
sådana hot. Nu gäller det att hitta en human lösning på ett problem för ett
begränsat antal människor i en unik situation. Jag har svårt att tänka mig att
en sådan här situation skulle kunna uppstå för så många andra människor,
så att det skulle få en prejudicerande verkan.

Anf. 14 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Diskussioner har pågått sedan länge mellan den eritreanska
och den svenska regeringen, och diskussionerna har möjligen intensifierats
under senare tid. Vi har också fått en officiell inbjudan att åka till Eritrea
med en delegation. Denna består av personer både från UD och från Kultur-
departementet. Det betyder att det är fråga om ett försök till samarbete.

Vi har också biståndsprojekt i Eritrea, och inom ramen för dem borde
man kunna diskutera projekt som har anknytning till de flyktingar som nu
återvänder till Eritrea. Vi är inställda på att försöka få till stånd en lösning
så snart som det över huvud taget är möjligt. Jag tror att vi alla tycker att
det inte är en bra situation när enskilda människor hamnar i kläm på detta
sätt. Grundorsaken är självfallet det oefterrättliga som den eritreanska rege-
ringen handlar efter, nämligen att inte erkänna sina egna medborgare.

Anf. 15 GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Eritreanerna i Sverige har gång på gång hotats av avhysning
från förläggningarna, och kommunerna i fråga har sagt nej till att ta emot
dem. Sedan har statsråd, senast biståndsministern, sagt att det inte är deras
sak att lösa problemet.

Det handlar om människor som har haft det svårt under många år, i en
prekär situation. Svenska myndigheter måste ta hänsyn till detta. Det är 400
människor som finns här. Är det då rimligt att svenska myndigheter ställer
krav på att asylsökande aktivt skall medverka till att återvända till sitt hem-
land, dit de inte vill? De vill verkligen stanna här.

Anf. 16 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Det är helt uppenbart att kulturministern nu vill lägga ansva-
ret för denna situation helt och hållet på Eritreas regering. Jag kan inte se
att det är på det sättet.

Jag har här i kammaren försökt uppmärksamma frågan via motioner samt
frågor och interpellationer till olika statsråd, både biståndsministern och kul-
turministern, för att hitta en lösning. Detta har pågått ända sedan kriget tog
slut. Det har inte funnits något större intresse av att delta förrän nu, när frå-
gan verkligen har blivit akut. Det är då självklart att Eritreas och Sveriges
regeringar får dela på ansvaret för den situation som har uppkommit.

Bortsett från detta är det nu viktigt att hitta en lösning som gör att de här
människorna inte far ännu mer illa än vad de har gjort. Dc måste veta att de
har någonstans att ta vägen. Det har de inte i dag, mer än för några dagar i
taget. Det är en helt omänsklig situation.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1993/94:294 om flyktingkvotens finansiering

Anf. 17 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Maud Björnemalm har frågat mig hur regeringen tänkt finan-
siera den ökade flyktingkvoten på 6 000 personer.

I propositionen (1993/94:51) om överföring och mottagande av flyktingar
från f.d. Jugoslavien m.m. föreslog regeringen, som Maud Björnemalm sä-
ger i frågan, att flyktingkvoten skall kunna utökas med upp till 6 000 perso-
ner under innevarande budgetår. Bakgrunden är att det skall finnas en be-
redskap för att ta emot personer från f.d. Jugoslavien. Riksdagen har i de-
cember förra året beslutat enligt regeringens förslag.

Utbetalningarna till kommunerna sker i efterskott, varför kostnaderna för
kommunersättningarna kommer att uppkomma först nästa budgetår. Kost-
naderna för överföringar under innevarande budgetår kommer att belasta
befintligt anslag för kvotöverföringar.

I regeringens förslag i budgetpropositionen ingår kostnaderna för motta-
gandet under kommunersättningsanslaget (D 5).

Anf. 18 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Fru talman! Det är riktigt, som Birgit Friggebo säger, att riksdagen beslöt
om den extra flyktingkvoten på 6 000 personer. Regeringen sade också i pro-
positionen att den tidigare inriktningen skulle gälla, dvs. att man skulle
hjälpa med insatser i närområdet i första hand.

Om man tittar i budgeten ser man att det inte finns några pengar för de
här 6 000 personerna, såvida de inte har smugits in i det schablonbidrag som
kommunerna skall få.

Det finns ett anslag i budgeten för överföring av flyktingar, men det gäller
de 1 800 som den s.k. vanliga flyktingkvoten omfattar.

Den socialdemokratiska regeringen hade också en extra flyktingkvot med
anledning av kriget mellan Iran och Irak. Den redovisades dock under det

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

anslag som kallas för D 4, Överföring av och andra åtgärder för flyktingar.
För denna kvot på 6 000 personer, den största på flera år, finns ingen redovis-
ning av hur mycket överföringen kostar. Det finns inte någon redovisning av
schablonbidragen till kommunerna. När kvotflyktingarna överförs till kom-
munerna skall kommunerna naturligtvis ha det schablonbidrag som utgår för
s.k. vanliga flyktingar. Så har det alltid varit.

Anf. 19 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! I budgetförslaget redovisas ett antagande om att kommu-
nerna skall ta emot ungefär 50 000 personer under nästa budgetår, 1994/95.
I dessa 50 000 ingår de 6 000 extra uttagna kvotflyktingarna. Därmed finns
det redovisat inom ramen för ersättningen till kommunerna. I övrigt tas kost-
naderna för den ordinarie kvoten upp under kvotanslaget.

Anf. 20 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Fru talman! Jag tillåter mig faktiskt att tvivla på Birgit Friggebos redovis-
ning. Schablonbidraget till kommunerna gäller ca 50 000 bosnier. Så var det
sagt i den proposition som gällde ökade schablonbidrag för bosnierna. Det
finns alltså inte några pengar till dessa 6 000 kvotflyktingar. Det är bara att
konstatera.

Som riksdagsledamot kan man tycka att det är ett renlighetskrav att rege-
ringen redogör för kostnaden för dessa 6 000 kvotflyktingar och för att den
skall tas på kommande års budget och att det i budgeten finns klara och tyd-
liga redogörelser. Det skall inte smygas in i schablonbidragen till kommu-
nerna. I så fall har denna regering skapat ett nytt slags anslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1993/94:295 om asylsökande tamiler från Sri Lanka

Anf. 21 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Roland Larsson har frågat mig om regeringen har för avsikt
att ta initiativ till att klarlägga tamilernas situation i Sri Lanka.

Det är Invandrarverket och Utlänningsnämnden som handlägger asylan-
sökningar. Myndigheterna är självständiga och utarbetar sin egen praxis.
Båda myndigheterna har möjlighet att överlämna ärenden till regeringens
prövning, om de anser att regeringen bör ta ställning till en viss fråga. Detta
är det enda tillfälle då regeringen blir inblandad i handläggningen av en-
skilda ärenden. Det är myndigheternas uppgift att göra en samlad bedöm-
ning av all information i ärendena och rörande olika länder för att bedöma
den enskilda asylsökandens situation mot bakgrund av läget i landet. Man
inhämtar information från så många olika källor som möjligt, däribland för-
stås också de asylsökande själva.

Situationen i Sri Lanka är visserligen komplicerad, men det är en del av
myndigheternas arbete att fortlöpande studera situationen i Sri Lanka lik-
som i andra länder varifrån det kommer asylsökande till Sverige. Jag finner

därför ingen anledning att regeringen skulle ta ett sådant initiativ som fråge-
ställaren föreslår.

Anf. 22 ROLAND LARSSON (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka kulturministern för svaret. Jag har försökt
ta reda på hur det ligger till för tamilerna på Sri Lanka och har då fått höra
mycket divergerande uppfattningar, beroende på vem jag har frågat. Det rå-
der en uppfattning på Invandrarverket och en helt annan bland dem som har
tagit sig an tamilernas situation.

Som kulturministern själv påpekar är det inte onaturligt i en så komplice-
rad politisk situation som den som råder på Sri Lanka. När det gäller tami-
lerna har jag dock upplevt att det råder markant olika uppfattningar om si-
tuationen. Jag tycker därför att det borde vara av intresse för regeringen att
besluten i asylärenden bygger på så korrekta uppgifter som möjligt, även om
det är myndigheternas uppgift att hålla sig informerade om situationen i de
olika länder som flyktingar kommer från, vilket kulturministern säger i sva-
ret. Jag menar att det är en fråga om trovärdigheten för flyktingpolitiken.
I den meningen är det en politisk fråga, som rimligen inte bör hanteras av
myndigheterna.

Det finns mycket som talar för att den bild som ges från Invandrarverkets
sida av situtionen på Sri Lanka inte är riktigt korrekt. Det borde vara skäl
för regeringen att skaffa litet mera djupgående information, för att kunna
veta att detta hanteras på ett ur politisk synpunkt riktigt sätt.

Anf. 23 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Som Roland Larsson väl känner till är det inte så ovanligt att
man har olika fokuseringar på tillståndet i ett land. De människor som har
tagit sig an enskilda individer fokuserar på särskilda frågor, i syfte att försöka
förmå myndigheterna att låta asylsökande stanna i landet.

Asylprövningen i Sverige är inte en i huvudsak politisk fråga. Det är mera
en rättslig fråga, där man skall bedöma den enskildes behov av skydd i för-
hållande till vad han själv berättar och till situationen i landet.

Det svar som jag har gett Roland Larsson kan kanske tyckas litet snålt.
Det har sin bakgrund i följande. Om regeringen just i detta fall skulle göra
en utvärdering av situationen i landet i en mer formaliserad mening, ställs
det krav på att regeringen skall gå in och göra något slags grundutredning
beträffande situationen i alla länder. Det åligger myndigheterna att göra en
koppling mellan situationen i landet och de enskilda asylsökandena.

Våra myndigheter besöker de aktuella länderna. Så har man också gjort
med Sri Lanka. Man har då t.ex. kunnat konstatera att det finns ungefär 1
miljon internflyktingar. Det betyder att det finns områden i Sri Lanka där
man kan få skydd undan förföljelse och en i många fall hårt bedriven krigs-
handling eller näst intill, som förekommer i delar av landet.

Anf. 24 ROLAND LARSSON (c):

Fru talman! Jag håller helt med kulturministern om att man får höra vitt
skilda uppfattningar. Det gäller alla grupper av flyktingar som kommer. Men
i detta fall tycker jag att det är speciellt påtagligt. Det brukar ändå vara så

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

att man får en bild som är något så när samstämmig, när man har försökt
sätta sig in i förhållandena under en tid. Det gäller även om olika människor
har olika utgångspunkter för sina bedömningar. Här lyckas i varje fall inte
jag ens komma nära när det gäller bedömningarna från Invandrarverket re-
spektive olika organisationer. Jag har för mig att det bygger på en felinfor-
mation. Det kan inte vara så att man medvetet tolkar uppgifter fel. Det
måste vara så att uppgifterna i grunden är olika och att det någonstans finns
felaktiga uppgifter.

Ett exempel på det är bl.a. att Invandrarverket vid sina awisningsbeslut
hänvisar till hur man har gjort i Canada och andra västeuropeiska länder.
Men om man tittar närmare visar det sig att det i dessa awisningsbeslut i
regel handlar om awisning till ett transitland, dvs. flyktingen har kommit
till ett annat land först och blivit awisad tillbaka till det landet. Det är en
information som är viktig att ha.

Anf. 25 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag tycker att jag känner igen den situation som Roland Lars-
son beskriver beträffande Sri Lanka. Det finns andra aktuella länder där det
i dag pågår en mycket högljudd diskussion om hur situationen egentligen är.
Jag har några frågor här i dag som berör sådana länder.

Visst kan det vara förvirrande om det förekommer krig och våldshand-
lingar i en del av ett land. Då stämmer naturligtvis beskrivningen att männi-
skor far mycket illa. Andra delar av landet kan vara besparade från sådana
händelser, och där kan man alltså söka skydd. Tillståndsprövningen utgår
från en bedömning av om man kan hitta skydd i sitt hemland, inte just i den
by eller ort som man kom från ursprungligen.

Anf. 26 ROLAND LARSSON (c):

Fru talman! Det är just detta som gäller på Sri Lanka. Vissa områden skil-
jer sig avsevärt från andra. Det är väl det som gör bilden så komplicerad.
Vad min fråga mynnar ut i är följande. Om det är på detta sätt även i andra
flyktingländer, borde det då inte vara ett motiv för regeringen att ta initiativ
till att göra kontroller på ett något annorlunda sätt? Det måste väl vara så
att man gör på olika sätt och får olika information. Det måste finnas skäl om
människor har samma information och sedan gör olika bedömningar.

Anf. 27 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Självfallet följer vi i regeringskansliet utvecklingen i olika län-
der varifrån det kommer asylsökande till Sverige. Men om Roland Larsson
är ute efter att vi på ett mer formalierat sätt skulle gå in och auktorisera den
exakta bilden i olika länder, vill jag säga att jag inte härför avsikt att ta initia-
tiv till det. Det måste göras en individuell prövning av situationen i landet,
som myndigheterna har skyldighet att hålla sig informerade om, och den en-
skilde asylsökandens skäl. Myndigheterna skall ta in information dels från
våra egna beskickningar, dels från olika människorättsorganisationcr, inter-
nationella organisationer som gör undersökningsresor, dels från de asylsö-
kande själva. Sedan skall man göra en sammanvägning.

Jag tror aldrig att vi kommer ifrån att enskilda mäniskor som engagerar

sig för asylsökande inte alltid kommer att ha en total överblick och att de
fångas rätt mycket av den bild som den asylsökande kan ge och också av den
oro som naturligtvis alla känner för att avvisas från vårt land.

Anf. 28 ROLAND LARSSON (c):

Fru talman! Det är klart att jag kan nöja mig med kulturministerns förkla-
ringar. Men det känns på något sätt inte riktigt fullgånget. Jag förstår i och
för sig regeringens inställning, att man inte vill ta något initiativ rent for-
mellt. Men det finns ändå anledning att kolla, om inte annat informellt, att
det sätt man jobbar på överensstämmer med de mål man har satt upp för
flyktingpolitiken på politisk nivå. Det är vad min fråga utgår från, att det är
viktigt att man ”kör samma race”, för att citera lan Wachtmeister.

Anf. 29 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Det är naturligtvis viktigt att myndigheterna har så fullgod
information som möjligt i botten. Jag vill erinra om att regeringen har tillsatt
en utredning som skall göra en utvärdering av hur asylpraxis har utvecklats
under de senaste åren, inte minst mot bakgrund av att vi har fått en ny över-
prövningsinstans i form av Utlänningsnämnden. Den rapporten kommer att
lämnas i vår.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1993/94:307 om Sverige som asylland för kosovoal-
baner

Anf. 30 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Gullan Lindblad har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta
med anledning av ett visst domslut i Storbritannien. Bakgrunden till hennes
fråga är uppgifter om att en domstol i Storbritannien skulle ha funnit att två
kosovoalbaner inte skulle kunna sändas tillbaka till Sverige eftersom Sverige
inte skulle vara ett säkert asylland för personer tillhörande denna grupp.

De uppgifter i massmedia som förekommit i detta ärende är något missvi-
sande. Vad som hänt är att två kosovoalbaner i augusti 1992 först sökt asyl
i Sverige och därefter i augusti 1993 rest till Storbritannien för att söka asyl
där i stället. Den ene hade fått beslut om avvisning från Invandrarverket men
inte överklagat till Utlänningsnämnden. Den andre väntade på beslut från
Invandrarverket. Den brittiska immigrationsmyndigheten, dvs. Inrikesmi-
nisteriet, beslöt om avvisning tillbaka till Sverige. Ett sådant avslag kan i
Storbritannien överklagas till en opartisk ensamdomare, vilket också
skedde. Ensamdomaren är oftast en magistratsdomare utan formell juridisk
utbildning men med domarerfarenhet i den lägsta brottmålsinstansen.

I ett utslag i december förra året förklarade en sådan domare att han vid
domstolsförhandlingen inte blivit övertygad om att situationen för asylsö-
kande kosovoalbaner i Sverige var så säker som immigrationsmyndigheten
hade funnit. Av den brittiska domen kan utläsas att domaren grundat sitt
ställningstagande på uppgifter som sökandenas ombud lämnat om asylpro-

Prot. 1993/94:53
18januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

cessen i Sverige och att dessa uppgifter delvis bestod av tidningsartiklar. Det
framgår också att de dokument som den brittiske advokaten gett in delvis
var på svenska och inte översatta.

Domaren konstaterade vidare att han hade befogenhet att bifalla överkla-
gandet eller att återförvisa ärendet till immigrationsmyndigheten för förnyad
prövning. Han valde att återförvisa det för förnyad handläggning. Som mo-
tiv för en återförvisning anförde han att han inte hade något tecken på att
immigrationsmyndigheten hade haft tillfälle att fullt ut beakta den svenska
asylproceduren i fråga om kosovoalbaner.

I rättssäkerhetens intresse borde ärendet därför bli föremål för en förnyad
prövning. Enligt vad jag erfarit kommer immigrationsmyndigheten nu att ta
kontakt med svenska myndigheter för att få underlag för att behandla ären-
det. Ärendet i Storbritannien är således inte slutligt avgjort. Det finns inget
beslut som skulle innebära att britterna misstror Sverige som asylland.

Regeringen vidtar ingen åtgärd med anledning av det inträffade mera än
att naturligtvis vid förfrågan informera engelska myndigheter om den
svenska asylprocessen.

Anf. 31 GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka kulturministern för svaret. Det var nog
fler än jag som hajade till häromdagen när budskapet basunerades ut i etern
att en appellationsdomstol i Storbritannien inte skulle ha bedömt Sverige
vara ett rättssäkert asylland, dvs. att vi inte skulle följa flyktingkonventio-
nens bestämmelser. Jag har senare hört statsrådet uttala sig i pressen på
grundval av de uppgifter som då förelåg. Men jag tycker att det är viktigt att
det här ärendet även diskuteras i riksdagen, som de facto ytterst ansvarar för
själva utlänningslagstiftningen.

Statsrådet säger att frågan inte är slutligt avgjord. Jag tycker kanske att
svaret andas något av ett förringande av domslutet, om vi skall kalla det så.
Jag tycker trots allt att det är ganska allvarligt att Sverige har fått framstå på
det här negativa sättet. Vi måste se den här frågan mot bakgrund av att Sve-
rige i alla sammahang försöker leva upp till att vara ett mycket generöst asyl-
land. Också regeringen ansåg sig i princip kunna bevilja permanenta uppe-
hållstillstånd -jag säger i princip - under riksdagsuppehållet då det gällde
40 000 bosnier.

Jag är medveten om att det görs en individuell prövning. Invandrarminis-
tern har sagt det i tidigare frågesvar, men ändå ställer man sig frågan: Är vår
flyktingbedömning för schablonartad?

Jag tycker vidare att regeringen verkar litet passiv när man inte tagit någon
som helst kontakt med de brittiska myndigheterna. Jag tycker att man skulle
ha gjort det. Detta är ändå en fläck på vårt anseende.

Jag skulle vilja höra invandrarministern komplettera med att tala om vilka
utredningar som Invandrarverket möjligen har gjort i anledning av det
skedda och om UNHCR har uttalat sig i anledning av det inträffade.

Anf. 32 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag har inte hört att UNHCR har uttalat sig. Jag är inte säker
på att man har anledning att göra det heller. Vi har försökt skaffa fram så

mycket information som möjligt om vad som faktiskt har hänt. I den infor-
mationen har framgått att brittiska myndigheter nu avser att bättre sätta sig
in i den svenska asylprocessen.

Det är naturligtvis allvarligt att Sverige framställs i negativ dager när det
gäller flyktingpolitiken, eftersom vi är ett av de länder som har tagit ett
mycket stort ansvar, inte minst inför den situation som har uppstått i ex-Ju-
goslavien. Det är särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av att jag, rege-
ringen och Sverige mycket aktivt har agerat för att bl.a. England och Storbri-
tannien skulle ha beredskap att ta emot flyktingar från krigets Bosnien. Men
man har mycket frankt sagt att man inte avser att göra det. Man anser att
Storbritanniens militära närvaro i området fritar Storbritannien från att ta
ett ansvar för flyktingar. Sanningen är den att även Sverige är militärt närva-
rande i området, men vi tar ändå ett stort ansvar för flyktingar. Den affären
är ännu inte uppklarad med de länder inom EG som inte är beredda att ta
ett gemensamt ansvar för flyktingarna.

Bakgrunden till domslutet kan sägas vara att man har en ny processord-
ning i England. Det är ganska nytt över huvud taget med den här typen av
granskning från en enskild jurist. Jag har tolkat skrivningarna i domen så,
att det brittiska inrikesministeriets representant inte riktigt kunde förklara
hur asylprocessen exakt ser ut i Sverige. Därmed kunde inte domaren över-
tygas. Detta kanske har sin bakgrund i att det är en ganska ny processord-
ning.

Anf. 33 GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Jag är tacksam för denna komplettering. Naturligtvis tycker
jag att det är bra att regeringen har gjort en utredning i anledning av det
påstådda. Det är synnerligen olustigt om Sverige skulle framstå som ett
mindre säkert asylland.

Jag hoppas, och jag tror nu, att den här frågan nu kan utageras, men jag
tycker att vi har ett väldigt stort anvar, inte minst här i riksdagen, för att se
till att tillämpningen av de lagar som vi stiftar verkligen följs på allra bästa
sätt. Jag skulle vilja fråga om invandrarministern särskilt följer tillämp-
ningen i asylärendena, så att det verkligen görs en individuell prövning och
att det inte finns risk för en schablonartad bedömning så snart det handlar
om en kosovoalban.

Anf. 34 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag följer nästan varje dag utvecklingen när det gäller Ko-
sovo. Jag tycker att jag har ett ansvar att göra det. Jag kan bara notera att
ca 3 000 personer från Kosovo hittills har fått uppehållstillstånd i Sverige,
både som konventionsflyktingar och som de facto-flyktingar, men merparten
av humanitära skäl. Det tycker jag i sig indikerar att det görs en individuell
prövning. Sedan gör myndigheterna den bedömningen att merparten av ko-
sovoalbanerna inte har ett sådant skyddsbehov att det uppfyller bestämmel-
serna i vår utlänningslagstiftning. I några fall blir då beslutsmotiveringarna
ganska likartade, men det behöver inte innebära att prövningen är schablo-
nartad. Hittills har ca 30 000 kosovoalbaner lämnat Sverige, delvis frivilligt,

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

av vilka de två som det här ärendet gäller har åkt till England. Andra har
lämnat Sverige efter det att de har fått avslag på sin asylansökan.

Anf. 35 GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att kulturministern verkligen
mycket aktivt följer tillämpningen. Man har ibland en liten olustig känsla av
att bedömningarna dock görs litet schablonartat. Det är kanske detta som
också har framkommit nu, eftersom utredningen i Storbritannien inte var till
fyllest.

Jag hoppas som sagt att den här frågan kan utageras. Jag är inte, det vet
kulturministern också, den som menar att Sveriges skall säga ja och amen
till alla som söker asyl i Sverige, inte på något vis. Å andra sidan är det oer-
hört viktigt att vi följer FN:s flyktingkonvention och att varje ärende bedöms
humant och framför allt individuellt. Därom tror jag att vi är helt överens.

Anf. 36 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag delar helt den uppfattningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på frågorna 1993/94:270,272, 278, 298, 299 och 303 om kri-
minalisering av innehav av barnpornografiska alster

Anf. 37 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Margareta Israelsson, Ulla Pettersson, Ingegerd Sahlström,
Karl-Göran Biörsmark, Karin Pilsäter och Eva Zetterberg har till justitiemi-
nistern ställt frågor vilka hänför sig till frågan om kriminalisering av innehav
av barnpornografiska skildringar och vilka åtgärder som kan vidtas i syfte att
förhindra förekomsten av barnpornografi. Eftersom en sådan kriminalise-
ring förutsätter grundlagsändringar och arbetet inom regeringen är så förde-
lat att det är jag som ansvarar för grundlagsfrågorna besvarar jag frågorna.
Jag gör det i ett sammanhang.

Först vill jag erinra om att såväl justitieministern som jag själv vid uppre-
pade tillfällen, bl.a. här i kammaren, har uttryckt vår avsky för alla former
av barnpornografi. Barnpornografi är vidrig och självfallet ser jag inget
skyddsvärde för denna typ av vämjeliga alster. Det är inte detta som tryck-
och yttrandefriheten skall värna.

Som svar på frågorna vill jag inledningsvis understryka att vi givetvis med
största kraft och med alla tillgängliga medel skall verka för att all hantering
av barnpornografi stoppas. En lång rad sådana åtgärder har redan vidtagits
och ytterligare åtgärder planeras. Ingegerd Sahlströms påstående i hennes
fråga, att justitieministern, eller jag, skulle anse att en kriminalisering av
barnpornografi inte är nödvändig i Sverige, saknar därför all grund. Spri-
dande av barnpornografi är brottsligt. Maximistraffet för barnpornografi-
brott höjdes den 1 juli förra året. Vidare finns en rad bestämmelser i brotts-
balken som kriminaliserar olika handlingar som har samband med barnpor-
nografibrottet. Det är således - och det vill jag särskilt betona - straffbart

bl.a. att utsätta barn för de övergrepp som begås när barnpornografiska fil-
mer framställs. Jag kan också nämna att i den departementspromemoria som
bland andra Ulla Pettersson hänvisar till, föreslås bl.a. att det skall bli straff-
bart att förmå även den som fyllt 15, men inte 18 år, att medverka vid fram-
ställning av pornografisk bild eller vid sexuell posering samt att straffmaxi-
mum höjs för grovt sexuellt utnyttjande från fängelse i högst fyra år till fäng-
else i högst sex år.

Statsmakterna har sålunda klart kriminaliserat barnpornografi.

För att förhindra att barn i framtiden utnyttjas i sådana sammanhang
måste vi lagfora dem som begår dessa övergrepp och med kraft ingripa mot
dem som sprider barnpornografiska skrifter och filmer. Detta förutsätter, för
att få tillräcklig effekt, ett omfattande internationellt samarbete, vilket vi ak-
tivt verkar för och medverkar i.

Det är naturligtvis juridiskt möjligt att kriminalisera även själva innehavet
av barnpornografi. Som jag tidigare framhållit förutsätter en sådan krimina-
lisering grundlagsändring. Under partiledaröverläggningarna om grundlags-
ändringar fördes saken över huvud taget inte på tal. En sådan grundlagsänd-
ring skulle inte bara innebära att ett nytt brott fördes in i grundlagarna. En
kriminalisering av själva innehavet av skrifter eller filmer förutsätter även
att man måste frångå sedan lång tid tillbaka tillämpade tryckfrihetsrättsliga
principer som brukar anses mycket viktiga, bl.a. den om förbud mot för-
handsingripanden. En kriminalisering av innehav av barnpornografi väcker
också följdfrågan om man skall kriminalisera innehav av tidningar och filmer
som utgör t.ex. olaga våldsskildring, uppvigling, hets mot folkgrupp, förtal
och andra icke skyddsvärda företeelser.

Det är alltså dessa svåra gränsdragnings- och avvägningsfrågor, liksom frå-
gan om hur effektiv en lagändring kan bedömas bli, som ligger bakom den
bedömning som gjorts i den promemoria som behandlar frågan om krimina-
lisering av innehav av barnpornografi. Hur avskyvärt det än är med de skild-
ringar som vi nu talar om, är frågan sådan att den inte går att lösa på ett
enkelt sätt. Jag har all förståelse för kraven på snabba åtgärder men måste
framhålla att man inte utan eftertanke bör göra förändringar i viktiga princi-
per i vår tryckfrihetslagstiftning, sådana som vi med all kraft hävdar i andra
sammanhang.

Avslutningsvis vill jag säga att remisstiden löper ut den 31 januari för den
promemoria som nu är ute på remiss, och när remissvaren har kommit in
kommer regeringen att bereda ärendet med all skyndsamhet. Varje möjlig-
het att ytterligare skärpa lagstiftningen om barnpornografi kommer därmed
att prövas noga. Jag vill understryka att regeringen inte uteslutit någon åt-
gärd för att söka stoppa hanteringen av barnpornografi.

Med det jag nu har sagt har jag besvarat alla de frågor som ställts.

Anf. 38 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! Den här regeringen talar om ökat skydd för brottsoffer. Men
som småbarnsförälder känner jag mig mycket skrämd av att det tydligen är
viktigt att lagstiftningen skyddar pedofiler som finner njutning i att studera
tortyr och övergrepp på barn.

I sitt svar säger statsrådet att statsmakterna klart kriminaliserat barnpor-

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

nografi. Det är ju inte sant! Det kan säkert de representanter från de ameri-
kanska tullmyndigheterna som jag ser sitter på läktaren informera statsrådet
närmare om. Datahanteringen ger ju oanade möjligheter, möjligheter som
en kriminalisering av spridningen inte kan komma åt.

Statsrådet säger att detta ärende skall beredas skyndsamt. Såsom ansvarig
för grundlagsfrågorna måste väl ändå statsrådet inse att denna skyndsamhet
innebär så lång hanterintstid som fram till 1998. Det är nämligen först då som
vi kan ändra lagstiftningen. Det måste regeringen och Justitiedepartementet
varit medvetna om, eftersom departementspromemorian lades fram så sent
och eftersom man vid partiledaröverläggningen avstod från att ta upp frå-
gan.

Det är att sänka debatten till en låg nivå när statsrådet i sitt svar räknar
upp annat material som det i så fall också skulle krävas kriminalisering av.
Är det den ursäkt som regeringen vill ge barnen? Tror ni i regeringen att
vetskapen om att någon glorifierar judeförföljelserna gör övergreppen mot
barn lättare att leva med för den som blivit utsatt för övergrepp?

När vi den 25 maj föregående år diskuterade utlämnandet av barnpornog-
rafiska alster vid Stockholms tingsrätt sade statsrådet att hon knappt kunnat
föreställa sig att en domstol skall tvingas lämna ut material av den här typen.
Det är den verklighet svensk polis lever med i dag. När polisen har undersökt
de hemska filmerna i Norrköping, måste polisen lämna filmerna tillbaka, så
att pedofilerna får fortsätta att njuta av den tortyr som visas på dem, om vi
inte kriminaliserar detta.

Anf. 39 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Tack för svaret. I november, i god tid före en ordinarie grund-
lagsändring, frågade jag regeringen om den avsåg att lägga fram förslag om
kriminalisering av innehav av barnpornografi. Jag fick svaret att regeringen
tycker att det även fortsättningsvis skall vara tillåtet att köpa, hyra, låna, äga
och använda barnpornografi av varje slag. I övrigt ville justitieministern,
som den gången svarade, avvakta remissvaren på den omtalade promemo-
rian.

Det vore naturligtvis oförskämt av oss att påstå att man inom Justitiede-
partementet inte känner till reglerna för grundlagsändring. Givetvis gör man
det. Däremot är regeringen snudd på oförskämd mot remissinstanserna när
den skickar ut ett sådant här förslag till remissinstanser som kan förväntas
inte helt känna till den typen av regler.

Nu kommer svaren in. Remissinstanserna har lagt ner tid och möda på
detta. Remissinstanser som känner till mycket om barn, exempelvis Rädda
barnen vill kriminalisera innehavet. Det vill också instanser som arbetar med
brottsförebyggande åtgärder, exempelvis Rikspolisstyrelsen, och instanser
som företräder stora befolkningsgrupper, exempelvis TCO.

Vad skall då regeringen göra åt alla dessa remissvar? Den enda möjlighe-
ten som kvarstår till kriminalisering av innehav av barnpornografi före sekel-
skiftesåret 1999 utgörs av undantagsbestämmelsen i 8 kap. 15 § regeringsfor-
men. Det är en möjlighet som ligger helt utanför regeringens kontroll. Där-
igenom har regeringen faktiskt uteslutit vissa möjligheter till lagändring,

trots vad som står i svaret. Jag undrar därför: Vad är det regeringen skall
göra?

Konstitutionsutskottet kan rädda situationen. Förslagen finns i riksdagen.
Det har bl.a. vi som deltar i den här debatten sett till genom att lägga fram
sådana motionsförslag - jag tror att det gäller oss samtliga här. Men vad är
det regeringen tänker göra i den här frågan?

Anf. 40 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Fru talman! Uppgivet tvingas jag konstatera att det i sak inte finns någon-
ting som skiljer det här svaret från dem vi har fått tidigare. Min förväntan
på svaret i dag var att det skulle innebära någonting positivt, ett fall framåt,
så att vi skulle kunna skymta en kriminalisering av innehav av barnporno-
grafi.

I svaret står det: ”Ingegerd Sahlströms påstående i hennes fråga, att justi-
tieministern, eller jag, skulle anse att en kriminalisering av barnpornografi
inte är nödvändig i Sverige, saknar---all grund.” Jag tycker att jag fortfa-

rande har all anledning att tvivla.

Det har kommit en promemoria där slutsatsen är att en kriminalisering av
innehav inte tycks vara nödvändig. Vi vet att Interpols barngrupp vädjar till
medlemsländerna att de snabbt skall fatta beslut i den här frågan. Jag tycker
precis som tidigare att regeringen saknar kraft när det gäller att ta itu med
detta. Nu är det upp till riksdagen, och framför allt konstitutionsutskottet,
om vi skall kunna få en någorlunda snabb behandling av den här saken.

Statsrådet avslutar svaret med följande: ”Jag vill understryka att rege-
ringen inte uteslutit någon åtgärd för att söka stoppa hanteringen av barn-
pornografi.” Anser inte Reidunn Laurén att en kriminalisering av innehav
av barnpornografi är ett sätt att stoppa hanteringen av barnpornografi?

Anf. 41 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Fru talman! Är justitieministern beredd att medverka till att denna fråga
löses under våren? Det var min fråga. Med ”denna fråga” avses då kriminali-
sering av barnpornografi. Något klart svar har jag inte fått.

Jag menar att det nu är viktigt vad statsrådet säger. Här finns en chans att
ge en klar signal om vad statsrådet har för uppfattning i frågan. Ta chansen
och sätt ned foten! Visa den handlingskraften för barnens skull. Det finns en
chans att vi här i riksdagen kan ta tag i den här frågan genom att konstitu-
tionsutskottet agerar, men det är också viktigt att statsrådet nu anger sin syn
på saken och ger en klar signal.

Svaret inger ett visst hopp. På s. 1 står det att vi ”med alla tillgängliga me-
del skall verka för att all hantering av barnpornografi stoppas.” Ett medel är
att göra en grundlagsändring. Är statsrådet beredd att medverka till detta?
Regeringen hinner kanske inte nu lägga fram ett förslag som träder i kraft
redan i vår, men det är viktigt vad statsrådet säger, vilken signal hon ger.

1 slutet av svaret säger statsrådet, som tidigare har poängterats: ”Jag vill
understryka att regeringen inte uteslutit någon åtgärd för att söka stoppa
hanteringen av barnpornografi.” Jag vill då fråga: Innefattar detta också åt-
gärden att gå in och ändra i grundlagen? Det finns nu möjlighet att ge ett
klart besked om det.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 53

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Det fattas ett led i uppbyggnaden av lagstiftningen kring barnpornografi,
tycker jag. Det är förbjudet att producera, det är förbjudet att distribuera
men det är tillåtet att inneha barnpornografi. Täpp till det sista hålet också!

Anf. 42 KARIN PILSÄTER (fp):

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för hennes långa svar på alla dessa
frågor, men tyvärr kunde jag inte hitta något riktigt bra svar på min fråga.
Jag hade frågat vilka åtgärder utöver ett förbud mot innehav som Justitiede-
partementet övervägde. Det enda svar jag kan hitta är att man egentligen
inte överväger någonting förrän remissvaren har kommit in men att man inte
heller utesluter någonting i avvaktan på remissvaren på promemorian.

Problemet är att promemorian egentligen inte innehåller några andra för-
slag. Den upptar bara ett resonemang kring ett förbud mot innehav. Just nu
pratar nästan alla bara om ett förbud mot innehav av barnpornografi. För-
slag om kompletterande åtgärder förs egentligen inte fram till debatt - inrikt-
ningen blir väldigt ensidig. Jag tror inte att ett innehavsförbud är tillräckligt
för att få stopp på den här hanteringen. De som har ansvaret för att se till
att vi verkligen får stopp på hanteringen av barnpornografi måste ju då över-
väga mycket bredare åtgärder, ta fram olika typer av alternativ.

Om man har en tryckt skrift med barnpornografi gör man sig i ett sådant
läge skyldig till ett tryckfrihetsbrott. Har man en TV- eller en videofilm med
barnpornografi gör man sig skyldig till ett yttrandefrihetsbrott. Men när det
går via data - vad gör man sig skyldig till för brott då? Om det inte är fråga
om ett massmedieföretag är det väldigt oklart vad det egentligen ska betrak-
tas som.

Och vad är spridning? Är det spridning när man hela tiden tar fram unika,
olika exemplar och sprider, eller när man byter i stället för att sälja, i nät-
verk, osv.? Tekniken i väldigt vid bemärkelse ändras hela tiden. Jag vill där-
för återkomma till min fråga: Vilka olika åtgärder som skulle kunna stoppa
den här hanteringen överväger Justitiedepartementet?

Anf. 43 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Även jag vill tacka statsrådet Laurén för svaret på min fråga.
Min utgångspunkt är densamma som föregående talares. Jag skall försöka
att inte upprepa den kritik som de redan framfört.

Jag är något förundrad över att statsrådet i svaret säger att regeringen i
sin helhet är upprörd över förekomsten av barnpornografi, alltså den mycket
speciella form av tortyr som utövas mot barn i filmer eller i datasamman-
hang. Men om man från regeringens sida nu är så upprörd är det desto märk-
ligare att man inte vill vidta någon åtgärd. Om man inte brydde sig om saken
skulle jag kunna förstå att man inte tänker vidta någon åtgärd, men man sä-
ger sig ju vilja göra det!

Det har blivit uppenbart, inte bara för oss här i riksdagen utan för en bred
allmänhet, att det inte räcker att det är förbjudet att producera, sälja och
använda sig av filmer med barnpornografi - även själva innehavet ger rika
möjligheter att sprida de här alstren. Jag undrar därför: Hur kan regeringen
vara så upprörd och ändå inte vilja göra någonting? Jag upprepar den frågan.

Fru talman! 1 svaret säger sig statsrådet ha förståelse för kraven från oss

som har ställt de här frågorna att åtgärder skall vidtas skyndsamt. Men den
promemoria som kom och den mycket långa remisstiden på den har i sig
gjort att det inte har varit möjligt att vidta några åtgärder ännu.

Till slut vill jag, fru talman, bara ta upp frågan om en ändring av grundla-
gen. Vi vet att det är ett stort steg att ändra en grundlag. Men vad skulle mer
kunna motivera en ändring av grundlagen än sådana här brott mot små barn?

Anf. 44 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Den här diskussionen i riksdagen har ju föranletts framför allt
av det stora beslag som gjordes i Norrköping alldeles nyligen.

Regeringen har på olika sätt försökt motverka barnpornografi - dels ge-
nom en höjning, som skedde den 1 juli i år, av straffmaximum för barnpor-
nografibrott, dels genom de åtgärder som har föreslagits i den promemoria
som nu är ute på remiss. Utgångspunkten för den bedömning som gjordes i
promemorian var att just innehav av tryckta skrifter och filmer aldrig tidi-
gare har ansetts vara ett brott, utan man har haft möjlighet att inneha alla
typer av tryckta skrifter och filmer utan att detta har varit brottsligt. Detta
är en viktig princip i vår tryckfrihets- och yttrandefrihetsrättsliga lagstiftning.
Vid den tidpunkt när promemorian färdigställdes gjordes helt enkelt den be-
dömningen att man utan att göra avkall på tryckfriheten kunde, genom de
åtgärder som föreslogs, beivra och motverka barnpornografi. De åtgärderna
har ju hittills inte alls hunnit verka, och vi vet inte vilken effekt de kommer
att få. Min förhoppning är naturligtvis att de kommer att bli effektiva.

I den härva som senast kommit fram, i samband med Norrköpingsbesla-
get, har det framkommit vidrigheter som man tidigare knappast hade kunnat
föreställa sig, och det är orsaken till den stora upprördhet som finns i den
allmänna debatten i dag och som jag verkligen delar.

Jag menar också att det vore fel av mig att säga att min inställning inte kan
ändras. Självklart kan den ändras under intryck både av ståndpunkter och
ställningstaganden i den allmänna debatten och av sådant som faktiskt in-
träffar, alltså hur långt i vidrighet som man kan gå i fråga om barnpornografi.
Därför säger jag också i slutet av frågesvaret att vi inte utesluter några åtgär-
der för att stoppa hanteringen av barnpornografi, och dit hör naturligtvis
också att vi kommer att överväga kriminalisering av innehav.

Anf. 45 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Statsrådet säger att man kommer att överväga detta, men hon
har inte sagt något om de tidsaspekter som vi har tagit upp. Jag vet inte om
man tänker överväga detta fram till 1998, när lagstiftningen härnäst kan änd-
ras genom ingripande från regeringen. Förhoppningsvis har vi en annan re-
gering vid det laget.

Jag vill ta upp ett par punkter i svaret som jag tycker är betänkliga. Statsrå-
det säger bl.a. att en kriminalisering skulle innebära ett förhandsingripande.
Före vad? Barnpornografi är inte något som dimper ned från himlen. Måste
man inte åtminstone i de flesta fall utgå från att ett innehav måste ha före-
gåtts av någon form av handling? Jag är medveten om att det i ett sådant här
sammanhang kan uppstå svåra gränsdragningsfrågor, men så kan det bli på
många håll.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svarpå frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Statsrådet anför i svaret vidare att förändringar inte kan göras utan efter-
tanke. Men Justitiedepartementet har ju tänkt i ett år. Det är länge sedan
som vi blev utlovade denna promemoria. Enligt uppgift skulle underlaget ha
förelegat klart redan i maj 1993. Stämmer den uppgiften?

Anf. 46 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Fru talman! Statsrådet säger att detta är viktigt därför att det är en tryck -
frihetsfråga och därmed en grundlagsfråga, och det är riktigt. En kriminali-
sering av innehav skulle innebära att man gör avkall på tryckfriheten. Men
barnpornografi är kriminaliserad redan i dag. Vi har alltså redan gjort avkall
på tryckfriheten. Det är i dag förbjudet att producera sådana här alster. Man
har därmed redan naggat tryckfriheten i kanten. Vad vi nu är ute efter är det
sista ledet i processen. Om det inte finns en marknad, blir det naturligtvis
också mindre intressant att producera barnpornografi. Resonemanget haltar
alltså litet.

Dessutom går det i andra länder att kriminalisera innehav. FN rekommen-
derar det. Tyskland, Norge, England och stater i USA gör det. Där finns en
fri debatt, och det är högt i tak för tryckfriheten, men där kan man klara
detta. Det får inte bli så att Sverige, kanske vid sidan om Danmark och något
annat land, kommer att utgöra en frizon för denna marknad. Vi måste täppa
till marknaden, och det är det som jag vill övertyga statsrådet om.

Anf. 47 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! Låt mig inledningsvis tacka för svaret, vilket jag glömde att
göra i mitt förra inlägg.

Det var faktiskt inte Norrköpingshärvan som fick mig att ställa min fråga,
vilket jag gjorde redan den 17 december, utan anledningen var att det var
det datum när det bevisligen hade blivit för sent för regeringen att ta initiativ.
Det blir nu så att regeringen måste gå till KU och be det att göra någonting,
i stället för tvärtom, och det är litet ovanligt.

Vad som får mig att fundera litet grand över detta är att vi använder vår
grundlag för att skydda vuxna i stället för att skydda barn. Vad vi gör är att
vi ger oss rätten att ta ifrån barnen ett värdigt liv. Det kan inte vara värdigt
när man vet att det efter ett sådant här övergrepp blir tillåtet för någon att,
skyddad av grundlag, dag efter dag, vecka efter vecka, i månader och år,
iaktta och njuta av övergreppet. Det kan inte, statsrådet, vara den typen av
lagstiftning som vi skall skydda.

Anf. 48 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Fru talman! Jag måste säga att jag blir besviken när Reidunn Laurén nu
påstår att den här diskussionen har kommit i gång på grund av Norrköpings-
härvan. I över ett år har jag och andra s-kvinnor vid olika tillfällen här i riks-
dagen ställt frågor om kriminalisering av innehav av barnpornografi. Vi har
vid flera tillfällen av Gun Hellsvik fått svaret att det skall komma en prome-
moria, och hon har enligt mitt sätt att se också låtit påskina att det eventuellt
skall komma ett förslag om kriminalisering av innehav.

Jag tycker att statsrådet här försöker att mörklägga den diskussion som
har förts under hela förra året. Regeringen har faktiskt haft frågan på sitt

bord under lång tid. Jag kan bara beklaga att det inte har blivit något annat
resultat än det hittillsvarande, dvs. egentligen inte något alls.

Anf. 49 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag vill bara fortsätta där Ingegerd Sahlström slutade. Frågan
om barnpornografi är på intet sätt ny för riksdagen. Vi har från flera partier
tagit upp den under en längre tid och krävt förändringar. Statsrådet säger att
hon kan tänka sig att ändra uppfattning på grundval av intryck. Ja, tack och
lov för det, men det är mycket sent påtänkt.

Det minsta som man kan begära av regeringen är att den tillstår att man
har handlagt denna fråga mycket illa och medvetet har sölat med handlägg-
ningen, så att vi nu inte kan få en grundlagsändring utan att riksdagen tar ett
initiativ. Det minsta som jag förväntar mig av en regering som säger sig vara
mån om rättssäkerheten även för barn i vårt land är att den säger: Vi har
bedömt fel. Vi har försinkat handläggningen. Var så god, riksdagen, att ta
tag i frågan och gör den nödvändiga lagförändringen så att kriminalisering
av innehav av barnpornografi blir möjlig med det snaraste! Vänta inte med
den förändringen till 1998!

Anf. 50 KARIN PILSÄTER (fp):

Fru talman! Tiden för inlägg är mycket kort, särskilt för statsrådet som
skall svara på alla våra frågor. Jag vill ändå återkomma till följande fråga:
Anser statsrådet att de lagregler som nu finns om vad som är barnpornogra-
fiskt material, om spridning, distribution, straffsatser osv. är någorlunda till-
räckliga? Vad säger polis, åklagare osv. om sina möjligheter att via befintlig
lagstiftning komma åt brottslingarna?

Det har under hösten kommit en del tingsrättsdomar som inte är prejudi-
cerande. I dem sägs att det räcker med att man har lagt in uppgifter i databa-
sen eller att man har hållit band tillgängliga för att spridningsrekvisitet skall
vara uppfyllt. Detta har dock inte prövats i högre instans. Vilken beredskap
har man att göra lagändringar på sådana punkter? Och framför allt: Vad har
regeringen på gång när det gäller den nya tekniken, datamediet osv.?

Anf. 51 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Jag vill bara med tanke på den upprördhet som här visas av de
socialdemokratiska ledamöterna och Eva Zetterberg, som menar att denna
fråga har diskuterats kontinuerligt och har tagits upp i olika sammanhang,
påpeka att denna fråga inte togs upp av Socialdemokraterna eller Vänster-
partiet i grundlagsförhandlingarna. Om man då hade haft en annan mening
än regeringen, hade det varit ett bra tillfälle att ta upp detta under förhand-
lingarna.

Som svar på Karin Pilsäters fråga vill jag återigen påpeka att vi självfallet
skall inventera alla tillgängliga åtgärder som man kan tänka sig för att
komma till rätta med detta. Vi välkomnar naturligtvis också olika förslag i
den riktningen.

I fråga om datamedierna har vi redan påbörjat en diskussion inom depar-
tementet. Det är inte en helt lätt fråga. Den nya tekniken är många gånger
besvärlig ur lagstiftningssynpunkt. Men vi arbetar med detta.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Anf. 52 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! Den 25 mars - förra året alltså - debatterade jag frågan om
kriminalisering av barnpornografi med en representant för regeringspar-
tierna. Det hänvisades då till justitieutskottets betänkande, som antagits den
11 mars, långt före några andra överläggningar.

I detta betänkande står det: Något ställningstagande för närvarande är en-
ligt utskottets mening inte aktuellt, utan det pågående beredningsarbetet
måste avvaktas. Vi sade också vid omröstningen att vi naturligtvis inte skall
begära att det sker en omröstning på den här punkten, utan vi ställer upp
och väntar.

Det är ytterst märkligt om representanter från vår sida i en grundlagsbe-
redning skall ställas till ansvar för att regeringen efter detta inte redovisar
sitt beredningsarbete i god tid. Det centrala för oss är att vi får hantera detta
material. Hade vi vetat att det inte skulle läggas fram före den 18 december
hade vi självklart agerat på ett annat sätt den 25 mars.

Anf. 53 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Jag börjar förstå varför den här frågan har bollats fram och
tillbaka i regeringen.

I december, alltså före Norrköpingsbeslaget, fick jag svar av justitieminis-
tern på en fråga. Sedan har det varit några olika turer om vem som skulle
svara den här gången. Det blev biträdande justitieministern. Jag lägger mig
i och för sig inte i den arbetsuppdelningen. Hela regeringen står ju bakom
regeringspolitiken, inklusive dem som nu vill påskina att de har en annan
mening.

Men jag skulle gärna vilja ha svar på, fru talman, om de uppgifter jag har
fått är sanna, att det här materialet av en eller annan anledning har blivit
liggande färdigt väldigt länge i Justitiedepartementet. Det är också litet
konstigt att man har åstadkommit mindre än två sidor i hela den promemoria
som behandlar just kriminalisering av barnpornografi.

Slutligen: Vad är det regeringen tänker göra? Vad är det för förslag man
tänker lägga fram när remissomgången är färdig? Vad anser man att man har
för möjligheter, när nu tiden för grundlagsändring på regeringens initiativ är
utgången?

Anf. 54 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Fru talman! Om man inte har tillräckligt med argument kan svaret alltså
bli att Socialdemokraterna inte har tagit upp frågan. Nu vågar jag påstå att
det för tillfället inte är Socialdemokraterna som tar initiativet i regeringsfrå-
gor, och detta är faktiskt en fråga som har legat på regeringens bord länge.

Jag vet inte hur diskussionerna har gått i regeringen. Men jag har i dag
konstaterat att Alf Svensson, som faktiskt är här i kammaren just nu, har
sagt att han skall ta itu med den här frågan och tala med både statsrådet
Hellsvik och statsrådet Laurén. Det är i och för sig behjärtansvärt, men det
hade varit väldigt bra om den här diskussionen hade kommit i gång under
förra året. Då hade man verkligen haft tid på sig under ett helt år.

Anf. 55 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Det är synnerligen märkligt att regeringens representant an-
ser att det är oppositionens partiledare som skall se till att regeringen kom-
mer med förslag och tar tag i frågor som man har lovat att ta itu med. Vår
representant, Gudrun Schyman, skulle naturligtvis ha gjort det, om hon
hade fått klarsignal om att det var vår uppgift att sköta detta.

Men man kan undra, statsrådet Laurén, om nu vi från Socialdemokra-
terna och vänstern i partiledaröverläggningen har missat att regeringen anser
att det här är en sådan viktig fråga, varför tog inte ni upp den då med övriga
partiledare? Varför säger ni inte att det här måste tas itu med för att man
skall kunna klara en grundlagsändring i god tid.

Till slut, fru talman, är jag självfallet överens med statsrådet Laurén,
Karin Pilsäter och andra som säger: Det räcker inte med kriminalisering av
innehav för att komma åt alla avarter och den nya tekniken med vars hjälp
barnpornografin kan spridas. Men varför kan man inte ta det första steget,
att kriminalisera innehav? Det skulle ändå betyda väldigt mycket för att
komma åt de värsta avarterna på det här området.

Anf. 56 KARIN PILSÄTER (fp):

Fru talman! Jag tror säkert att det finns all anledning att i många samman-
hang återkomma till den lagreglering och hantering som vi behöver ha kring
den nya tekniken. Det gäller inte bara avarter av teknikanvändningen, utan
framför allt alla de bra saker som finns på det området.

Jag får tills vidare nöja mig med att regeringen vill inventera alla möjlighe-
ter och dessutom tacksamt tar emot förslag från oss andra som jobbar poli-
tiskt. Vi får väl se vad det kan leda fram till.

Anf. 57 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Fru talman! Det är inte fruktbart att diskutera över spilld mjölk; vad som
har gjorts, inte har gjorts eller vem som skulle ha gjort vad. Nu har vi ett
problem på bordet. Det måste lösas. Det finns möjligheter att göra det inom
rimlig tid. Men risken är också att vi försitter den chansen, och att vi fördrö-
jer hela beslutet i fyra år. Det tycker jag skulle vara mycket olyckligt.

Frågan är inte ny. Den har debatterats tidigare. Nu är det handling som
krävs. Jag har personligen ingått i arbetsgrupper som har jobbat med sådana
här frågor. Jag ingår för närvarande i en grupp i Unescorådet som jobbar
med våld i massmedierna. Vi känner alla till dessa fakta. Nu är det fråga om
vilken grupp vi vill värna mest. Är det den grupp som skall ha ”friheten” att
titta på detta eller är det barnens frihet att få växa upp och leva ett värdigt
liv och slippa bli utsatta för detta? Där har vi en chans att täppa till.

Anf. 58 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Självfallet vill vi värna om barnen. Det är det som har legat
bakom ökningen av straffmaximum och de förslag som har tagits fram i den
här promemorian.

Vår bedömning var tidigare att vi skulle vidta alla möjliga typer av åtgär-
der för att motverka barnpornografibrott, men ändå försöka att behålla den

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

tryckfrihet och yttrandefrihet som vi med sådant eftertryck värnar om i
andra sammanhang oinskränkt.

Det som har hänt nu, i synnerhet den senaste tiden, kan göra att man blir
tvungen att överväga den här frågan igen på ett annat sätt än vad som har
skett i promemorian. Men jag vill också understryka att det här inte är någon
lätt avvägning.

Vi har å ena sidan tryckfriheten och yttrandefriheten och å andra sidan
frågan om vi nu skall börja kriminalisera innehav. Jag vill understryka att
börjar man kriminalisera innehav finns det även andra innehav för vilka det
kan framföras mycket goda synpunkter på att även de skall vara kriminalise-
rade. Vi har t.ex., som jag påpekade, uppvigling, hets mot folkgrupp, olaga
våldsskildring osv. Där kan man säkert hitta väl så goda motiv för att krimi-
nalisera ett innehav. Men, som jag sade tidigare, regeringen är öppen i den
här frågan. Vi skall ta ställning till de remissyttranden som kommit in, och
vi skall försöka göra allt vi kan för att motverka barnpornografi.

Anf. 59 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Jag tror att vi allihop som deltar i den här debatten kan vara
överens om att det här inte är någon enkel materia att handskas med. Jag
tror inte heller att någon av oss har haft den utgångspunkten. Det är ett av
skälen till att vi har jobbat ganska länge med frågan.

En av de svårigheter som biträdande justitieministern har pekat på är att
detta förslag kan komma att väcka krav på andra områden. Nu finns det en
sak som är alldeles speciell med barnpornografi. Andra typer av våldsskild-
ringar kan spelas. Men övergrepp mot barn kan man inte spela utan att
företa övergreppet mot barnet. Det gör det här till en alldeles speciell fråga,
som jag tycker att man verkligen kan se på ett alldeles speciellt sätt.

Jag kan dela Karl-Göran Biörsmarks uppfattning att vi inte behöver gråta
så mycket över spilld mjölk. Vi vet att frågan nu är överbollad från det stora
Justitiedepartementet till konstitutionsutskottets kansli på tio personer. Som
före detta ledamot av konstitutionsutskottet har jag stor tilltro till dem. Men
det skulle vara bra och det skulle vara skönt om vi kunde få ett klart utta-
lande från regeringen att det ändå är regeringens önskan att riksdagen om
så bara är möjligt ser till att den här luckan i lagstiftningen täpps till.

Anf. 60 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Fru talman! Statsrådet är bekymrad över de problem som kan uppstå vid
gränsdragningen när det gäller andra företeelser som uppvigling, hets mot
folkgrupp, förtal och annat. Jag tycker inte att det är svårt. Det finns en klar
rågång när det gäller barnpornografin. Jag tror att det är uppenbart för alla.
Man kan se den. Den är tydlig. Därför tror jag inte att man skall behöva
tveka att ta det här steget.

Jag upprepar än en gång den sista meningen i svaret. Statsrådet säger där:
”Jag vill understryka att regeringen inte uteslutit någon åtgärd för att söka
stoppa hanteringen av barnpornografi.”

Jag vädjar till statsrådet att nu ta chansen att arbeta för detta. Det är vik-
tigt vad statsrådet säger, som jag sade i mitt inledningsanförande. Det är vik-
tigt att statsrådet ger rätt signal här och i det fortsatta arbetet de närmaste

månaderna. Då kan regeringen tillsammans med riksdagen lösa det här pro-
blemet under våren och få en grundlagsändring.

Anf. 61 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! I andra länder har de kunnat visa hur en kriminalisering av
barnpornografi omedelbart har gett ett minskat antal försändelser som har
stoppats i tullarna, eftersom man plötsligt blir rädd att inneha detta material.
Problemet är ju, som bl.a. statsrådet har påpekat, hur en datahantering
kommer att inverka på en framtida lagstiftning.

Även jag vill tacka för den öppning som statsrådet ger. Vi hoppas mycket
på den. Därför vill jag också vädja till statsrådet att ta del av de kunskaper
som finns hos de amerikanska tullmyndigheterna. De kan säkert komma till
godo.

Anf. 62 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Fru talman! Statsrådet ger nya signaler här. Hon ger oss åter ett hopp om
att man förhoppningsvis skall komma till en positiv slutsats i den här frågan.

Jag hoppas att man kommer att ta stor hänsyn till de remissvar som kom-
mer in. Jag tror att de kommer att tala för en kriminalisering av innehav av
barnpornografi. Men jag skulle faktiskt vilja veta vad det är för tidsplan som
gäller nu. När kommer vi att få nästa reaktion från regeringen i den här frå-
gan?

Anf. 63 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Låt mig säga till Ingegerd Sahlström att tidsplanen närmast
är den att remisstiden går ut den 31 januari. Sedan kommer regeringen om-
gående och med största skyndsamhet, som jag sagt, att ta ställning i den här
frågan.

Karl-Göran Biörsmark påstod vidare att det finns en klar rågång mellan
barnpornografi och övriga tryckfrihetsbrott. Jag är inte så säker på att av-
gränsningen är så enkel som Karl-Göran Biörsmark säger. Det är en fråga
som vi måste gå litet djupare in i.

Beträffande Margareta Israelssons fråga om jag har tagit del av de ameri-
kanska tullmyndigheternas erfarenheter, vill jag säga att jag har gjort det.
Jag tycker att de är skrämmande.

Slutligen vill jag säga att regeringen inte lämnar någon åtgärd oprövad i
det här hänseendet. Det har jag också sagt tidigare. Vi kommer att noga
överväga alla möjligheter att få stopp på barnpornografin.

Anf. 64 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag hade ingen replik tidigare eftersom andra hade ställt de
frågor som jag också undrade över. Jag behövde därför inte ställa dem. Men
statsrådet svarade inte på frågan om vad som händer när remissvaren på den
här promemorian kommer in. Vi hade önskat att detta hade klarats ut på ett
mycket tidigare stadium så att regeringen hade kunnat lägga fram ett förslag
till grundlagsändring.

Jag undrar alltså vad som händer när dessa svar kommer in och regeringen
anser att den här förändringen är nödvändig, men inte själv kan göra den.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Tänker regeringen gå till KU och böna och be att riksdagen tar upp frågan
och löser den genom att fatta ett beslut om kriminalisering för att på det viset
åstadkomma en grundlagsändring? Är det en tänkbar situation för rege-
ringen? Menar man allvar med att man på alla sätt vill motverka barnporno-
grafin?

Anf. 65 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Fru talman! Jag vill bara återkomma till detta med en klar rågång. Jag har
sett ganska mycket i mina dagar. Jag har suttit i Radionämnden och sett en
hel del våldsskildringar och tagit del av det materialet. Jag har på ett tidigt
stadium fått klart för mig att det går en klar gräns här eftersom barn är in-
blandade. De är ofta drogade. Det är fråga om tortyr av barn. Jag tycker att
den rågången är klar.

Sedan har jag fått detta ytterligare förstärkt när jag har tagit del av det här
materialet. Jag vet inte om statsrådet har tagit del av materialet. Om så inte
är fallet, tycker jag att statsrådet skall göra det. Då tror jag att statsrådet
håller med mig om att det finns en klar rågång mellan denna typ av produk-
tion och annat som vi ser när det gäller diskussionen om tryckfriheten. Jag
hoppas att statsrådet har fått litet medskickat från den här debatten och att
vi skall lösa detta under våren.

Anf. 66 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Det är min förhoppning att vi skall kunna göra det.

Eva Zetterbergs fråga om regeringens hantering av den här frågan kan jag
inte svara på i dag. Vi får avvakta och se vilka ställningstaganden vi kommer
att göra med anledning av remissyttrandena. Sedan får vi se vilka åtgärder
vi skall vidta.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1993/94:290 om ytterligare medel till stödområden
i Kalmar län

Anf. 67 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Agne Hansson har frågat mig om jag är beredd att medverka
till att ytterligare medel för innevarande budgetår omfördelas i samma stor-
leksordning som tidigare till berörda länsstyrelser för att stödområdestillhö-
righeten för Högsby, Vimmerby, Hultsfreds och Valdemarsviks kommuner
skall få full effekt.

Regeringen placerade in de nämnda kommunerna i s.k. tillfälligt stödom-
råde i april i fjol. Samtidigt förstärktes berörda länsstyrelsers anslag till re-
gionala utvecklingsinsatser så att lokaliserings- och utvecklingsbidrag skulle
kunna lämnas i dessa områden. Syftet med inplaceringen var att medverka
till att vända utvecklingen i ett antal kommuner med omfattande strukturella
problem.

Agne Hansson säger i sin fråga att tilldelade medel nu resulterat i att 130
nya jobb skapats i norra Kalmar län. Jag noterar med tillfredsställelse att

inplaceringen av kommunerna i stödområde är på väg att ge resultat. Jag kan
för övrigt nämna att bilden är liknande i en del av de övriga kommuner som
samtidigt placerades in i tillfälligt stödområde. Såväl Länsstyrelsen i Skara-
borgs län som Länsstyrelsen i Västerbottens län har t.ex. begärt extra medel
av samma anledning. All erfarenhet visar också att efterfrågan på företags-
stöd ökar kraftigt i en konjunkturuppgång.

Regeringen har för detta budgetår 32 miljoner kronor kvar att fördela till
länsstyrelserna för regionala utvecklingsinsatser. När dessa medel fördelas
kommer behovet av ytterligare medel för företagsinriktade åtgärder att väga
tungt. Möjligheten att ta till vara tillväxten i landets olika delar måste utnytt-
jas.

Anf. 68 AGNE HANSSON (c):

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Jag hade na-
turligtvis helst sett att jag omedelbart hade fått en direkt siffra att gå hem
med. Jag uppfattar ändå det här svaret som positivt.

Regeringen kommer att ta hänsyn till företagsinriktade åtgärder. De skall
väga tungt vid bedömningen och fördelningen av dessa 32 miljarder. En till-
växt över hela landet kommer också att ligga i botten. Med dessa två krite-
rier anser jag att jag har mycket starka skäl att tro att ytterligare medel kom-
mer Kalmar län till del.

Jag vill erinra om att stödet redan har gett gott resultat. Det finns fortfa-
rande ansökningar motsvarande ett ganska omfattande belopp, som skall ge
ytterligare många nya jobb. Det är fråga om befintliga företag, som ger var-
aktiga jobb. Det är inte fråga om några rationaliseringsinvesteringar, utan
det är framtidsinvesteringar, som lyfter företagen över tröskeln.

Jag vill också erinra om att de här kommunerna har den klart högsta ar-
betslösheten i hela Kalmar län och att den ligger långt över riksgenomsnittet.
Arbetslösheten i Vimmerby ligger t.ex. i dag på 10 %, och i Hultsfred, som
är nästa kommun, ligger arbetslösheten på 8,4 %.

Jag vill, fru talman, fråga arbetsmarknadsministern om han ändå inte an-
ser att det här är mycket tungt vägande skäl, som bör uppfylla de krav som
arbetsmarknadsministern har ställt upp för nästa fördelning och att jag där-
med kan hoppas på att få med mig pengar till Kalmar län.

Anf. 69 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Departementet undersöker just nu läget i samtliga län och
framför allt då efterfrågan på näringslivsinriktade medel. Jag har ett antal
rapporter som visar att framtidstron ökar högst väsentligt i små och medel-
stora företag, och detta leder till behov av nyinvesteringar. Det är just detta
den samlade regeringspolitiken syftar till. Normalt brukar dessa pengar för-
delas nära budgetårsskiftet, men nu finns skäl att fördela pengarna tidigare.
Det kan också finnas skäl, det får övervägas i processen, att omfördela med-
len så att man bättre kan tillgodose de olika viktiga önskemål som finns.

Jag vill också understryka att ett långsiktigt arbetstillfälle här kostar en
statlig insats på 130 000 kr. Dessutom får man, genom investeringsarbetet,
arbetstillfällen just nu. Det gör att detta, vid en jämförelse med en hel del
andra insatser som görs kortsiktigt, är mycket mycket intressant.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Anf. 70 AGNE HANSSON (c):

Fru talman! Jag noterar arbetsmarknadsministerns synpunkter. Detta är i
sammanhanget väldigt viktiga faktorer. Just att det här området har förkla-
rats som tillfälligt stödområde har gett effekt. Jag tror att en förklaring till
det goda resultatet och att kostnaden inte har varit mycket mer än 100 000
per jobb är att man i de här områdena har en god industritradition, med
många små, rikt förgrenade företag. Inom företagen har man också haft pla-
ner på att utveckla, men man har naturligtvis varit skrämd av det regionalpo-
litiska läget och befunnit sig i en svår konjunktursituation.

Jag vill ändå understryka att regeringens beslut om tillfällig stödområdes-
tillhörighet var positivt. När beslutet fattades hade vi inte någon konjunktur-
uppgång. Det är också ett skäl som talar för att man bör prioritera ett sådant
här område, vilket jag också hoppas att regeringen kommer att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1993/94:288 om renar utanför renskötselområde

Anf. 71 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! John Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
för att få en lösning på det långvariga problemet med renar som uppehåller
sig utanför renskötselområdet eller på annan mark under den tid renskötsel
inte får bedrivas där.

Efter beslut av riksdagen skedde förändringar i rennäringslagen den 1 juli
1993 som gör det lättare att komma till rätta med eventuella strövrensprob-
lem. En ändring i § 71 i lagen innebär att länsstyrelsen vid vite kan förelägga
en sameby att föra bort renar som uppehåller sig utanför renskötselområdet.
Detsamma gäller på mark inom renskötselområdet under den tid då rensköt-
sel inte är tillåten där.

Den som anser sig lida skada eller olägenhet av någon betydelse kan an-
söka hos länsstyrelsen om ett sådant vitesföreläggande. Länsstyrelsens be-
slut får överklagas hos kammarrätten.

Ett tjugotal markägare ansökte i somras hos Länsstyrelsen i Västerbottens
län om föreläggande att vid vite föra bort strövrenar nedanför odlingsgrän-
sen. Länsstyrelsen ansåg i sitt beslut att det inte fanns tillräckliga skäl för att
förelägga någon sameby att föra bort strövrenar. Beslutet överklagades hos
kammarrätten, som inte ändrade beslutet.

Jag kan bara konstatera att prövningen har skett i enlighet med rennä-
ringslagens bestämmelser. När det gäller den av John Andersson påtalade
renförekomsten i Skellefteområdet har det enligt länsstyrelsen inte funnits
någon ansökan om vitesföreläggande.

Det är givetvis nödvändigt att gällande bestämmelser för renskötseln följs
och tillämpas. Det är därför angeläget att samebyarna genomför vårflytt-
ningen så att den sker under tid då lastbilstransport och helikopterdrivning
är tillåten. Markägarna får å sin sida acceptera att ett begränsat antal djur
blir kvar på vinterbetesmarkerna under sommaren. Blir de kvarlämnade re-

narna så många att det uppstår skada eller olägenhet måste dock åtgärder
vidtas.

Anf. 72 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Jag får tacka jordbruksministern för svaret på den här frågan.
Jag är emellertid inte nöjd med svaret, och det är nog inte heller de männi-
skor som bor i området. Det finns säkert mer att göra.

Jag tror att det nu är dags att ta frågan på allvar. Tyvärr är nog tålamodet
slut hos de människor som bor i området. De står undrande inför om det
verkligen är ett rättssamhälle vi lever i, när det tydligen är möjligt att år efter
år strunta i alla lagar och regler. Det märkligaste av allt är, att om polisen
kontaktas säger man där att man inte kan göra något, och på länsstyrelsen
endera kan eller vill man inte vidta några åtgärder. Så här kan det ju inte få
fortgå!

Låt mig så något kommentera svaret. Ändringen i rennäringslagen inne-
bar att man skulle använda vite i stället för exempelvis tvångsslakt. Redan
när paragrafen ändrades var det många som sade att lagen borde vara tving-
ande, att det borde stå ”skall” i stället för ”kan”. Nu blir tågordningen den-
samma som när det var fråga om tvångsslakt. Man gjorde då en ansökan hos
länsstyrelsen, länsstyrelsen avslog, och ärendet överklagades till kammarrät-
ten. När sedan kammarrätten behandlade överklagandet var det oktober
månad, och då hade renägarna rätt att hålla renarna på området.

När det gäller renförekomsten i Skellefteområdet säger jordbruksminis-
tern att det inte har funnits någon ansökan. Men det kanske beror på att
länsstyrelsen enligt rennäringsenhetens direktör Lars Göran Brandt saknade
maktmedel att köra bort renarna från markerna - 1 500 renar hade släppts
ut i anslutning till ett naturreservat.

I slutet av svaret säger jordbruksministern att man måste tolerera att det
finns ett antal renar. Självklart! Men om man i september på ett område ne-
danför odlingsgränsen observerar 37 000 renar, då är det inte fråga om ströv-
renar.

Anf. 73 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jag noterar att John Andersson inte är nöjd med svaret. Jag
kan förstå att hans missnöje inte bara beror på svaret i sig utan också på det
faktum att ingen av de ganska många ansökningarna om att få bort renar
från området har lett till något vitesföreläggande.

Till den änden kan sägas att länsstyrelsen som skäl bl.a. har anfört att det
råder förbud mot lastbilstransporter av levande ren från den 1 maj och att
helikopterdrivning inte får ske efter den 15 april. Dessutom har det varit då-
lig tillgång på kontrollslakterier, vilket numera krävs. Det förefaller som om
länsstyrelsen har sett det som svårt att genomföra denna åtgärd.

När det gäller renarna på Bjurön är det inte omöjligt att detta område lig-
ger inom ett område där det är sedvanerätt för vinterbete. Att det här troli-
gen är fråga om renar från en sameby i Norrbotten i stället för en i Västerbot-
ten är en annan fråga. Men det gör inte saken vare sig bättre eller sämre om
renarna är där felaktigt.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Anf. 74 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Det skall i ärlighetens namn sägas att man krånglat till det för
rennäringen att försöka göra någonting. Det finns bestämmelser om slakt,
transporter och annat. Man hade kanske kunnat åtgärda vissa problem om
det hade varit möjligt att t.ex. slakta.

Jag blir litet fundersam att man nu i dessa dagar har fått tillstånd att impor-
tera 100 000 ton renkött från Ryssland när samtidigt åtminstone Västerbot-
ten översvämmas av ren. Det måste vara någonting som är galet.

Det måste väl i rimlighetens namn finnas möjligheter att på något vis se
till att man i första hand använder de renar som finns här i landet i stället
för att importera. Därvidlag har rennäringens företrädare helt rätt när de är
mycket kritiska till denna inkonsekvens.

Anf. 75 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! När det gäller importen har jag underviss tid, när frågan har
uppkommit, haft samma synpunkt som John Andersson. Man skall inte i
onödan importera renkött när det finns renar tillgängliga. Å andra sidan kan
inte staten bestämma när renar skall slaktas.

Det har genomförts en viss förändring i bidragssystemet så att bidraget
utgår per kilo i stället för som tidigare per styck. Vi ansåg att detta skulle
medverka till att skapa en större motivation för att få fram renar som var
lämpliga för slakt. Vi vet i dagsläget att det finns rätt mycket mer ren än vad
som egentligen är det rimliga och det normala antalet. Det bidrar naturligtvis
till att öka dessa problem.

Anf. 76 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Rennäringsenheten i Västerbottens län tillstår att antalet re-
nar hela tiden har ökat under 70- och 80-talet. Man har inget som helst grepp
om hur många renar det finns. Nu uppträder rensvält och rendöd, och det
är ett mycket grymt sätt att reducera antalet renar.

Är jordbruksministern beredd att se över lagstiftningen för att se om man
kan finna andra sätt att komma till rätta med problemet? En sak är säker:
Nu är tålamodet slut! Man måste göra någonting. Så här kan det inte få fort-
sätta. Det är helt klart. Jag tror att alla berörda är överens om att situationen
är ohållbar.

Anf. 77 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! John Andersson tar här upp frågan om svälten bland renarna
under vintern. Det är naturligtvis ett problem inte minst ur djurskyddssyn-
punkt om många renar svälter ihjäl.

Från rennäringens sida har jag fått framställningar och uppvaktningar om
hjälp till stödutfodring, i likhet med tidigare år. Det är en kombination av
besvärlig väderlek och övertaliga renar som gör att det blir ett så stort pro-
blem.

Lagstiftningen är ganska ny. Men ingenting är beständigt i denna värld.
Skulle det visa sig att det blir mycket stora problem finns det självfallet en
möjlighet att se över om bestämmelserna är tillräckligt hårda.

Anf. 78 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Det senare tackar jag jordbruksministern för. Ingen är betjänt
av att människorna i t.ex. detta område tar lagen i egen hand.

Nu tror jag att något måste hända. Det här problemet hårväxt under tjugo
års tid. Nu vill man att någonting görs. Det finns inte någonting som är så
farligt som när brott mot lagar, regler och förordningar ständigt görs utan att
några åtgärder sätts in.

Anf. 79 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jag vill bara tillägga att j ag hoppas att det inte skall ske regel-
rätta brott mot lagstiftningen. Denna situation, vilket John Andersson påpe-
kar, leder till spänningar mellan renägare och ortsbefolkningen. Det är inte
bra för vare sig den ena eller den andra parten. I den frågan tror jag att vi
har samma uppfattning.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1993/94:300 om användning av s.k. kodressörer

Anf. 80 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Patrik Norinder har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att kodressörer i framtiden skall få nyttjas för att främja en god
djurhälsa.

I förarbetena till djurskyddslagen angavs att det kan finnas skäl att
mönstra ut vissa tekniska anordningar som anses diskutabla från djurskydds-
synpunkt. Som exempel angavs de s.k. kodressörerna.

Enligt 15 § djurskyddsförordningen (1988:539) får elektriska kodressörer
inte användas. I djurstall som var i bruk före den 1 juli 1988 fick dock enligt
förordningen kodressörer användas till utgången av år 1993.

Regeringen avslog den 2 december 1993 en framställning av Lantbrukar-
nas riksförbund som rörde kodressörer. Riksförbundet hade hemställt att re-
geringen skulle ge Statens jordbruksverk i uppdrag att från djurskyddssyn-
punkt utreda om kodressörer bör användas eller ej. Förbundet hade också
hemställt att kodressörer skulle tillåtas i befintliga besättningar i avvaktan
på utredningens resultat. Enligt min mening är den tid som generellt har stått
till förfogande för avskaffandet av kodressörerna tillräcklig. Jag är mot den
bakgrunden inte beredd att föreslå någon förändring av föreskriften om för-
bud mot användning av elektriska kodressörer.

Anf. 81 PATRIK NORINDER (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret. Som jord-
bruksministern förstår är jag mycket missnöjd med det svar jag fått.

Jag förstår inte jordbruksministerns inställning i den här frågan. Nyttan
av kodressörer har framgått tydligt. Det har gjorts försök. Jordbruksminis-
tern har själv läst om dem. Jag vet att jordbruksministern har fått brev från
docent Bo Pehrsson angående dessa försök. Jag har också varit i kontakt
med Jordbruksverket. Även där anser man att det finns anledning att till-

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

sätta en arbetsgrupp, men ändå vidhåller jordbruksministern att förbud skall
gälla.

Detta blir ett stort problem att hantera. Jag vet inte om jordbruksminis-
tern känner till att Bo Pehrsson i egenskap av distriktsveterinär har anmält
sig själv till Veterinärväsendets ansvarsnämnd. Jag skall läsa upp den anmä-
lan i mitt nästa inlägg. Under tiden kan jordbruksministern begrunda den
grafiska framställning av försöken på Skara veterinärinrättning som jag har
här, så att jordbruksministern blir litet mer insatt i vad detta innebär.

Jag skulle vilja att jordbruksministern redogör för sakskälen till att inte
tillsätta en arbetsgrupp. Jag har begärt att en arbetsgrupp skall tillsättas för
att utreda hur man skall kunna använda kodressörer i framtiden. Det anser
också Jordbruksverket vara den rätta vägen att gå. Kan vi få några sakskäl
till varför man inte skall göra detta?

Anf. 82 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jag känner väl till både Bo Pehrsons och andras synpunkter
på kodressörernas effekt inte minst på klövrötan. Kodressörer användes ur-
sprungligen i kortbås, och det fungerade jämförelsevis väl. Korna behövde
egentligen inte komma i kontakt med kodressörerna. När korna behöver
längre tid för att äta har man också börjat använda kodressörer i ladugårdar
med långbås. Där är de naturligtvis än mer olämpliga, eftersom korna måste
flytta sig mycket längre bak när man skall gödsla. Korna måste då få en rejä-
lare kick av dressören.

Patrik Norinder frågade efter den sakliga bakgrunden. Den här frågan dis-
kuterades inför djurskyddslagstiftningen 1988. Man fick en övergångstid på
fem år. Under den tiden skulle man anpassa sig till de nya reglerna. Ur djur-
skyddssynpunkt är det inte lämpligt att djuret skall få en elektrisk stöt varje
gång det skall urinera eller när man skall gödsla. Därför är det här förbjudet.
Detta är bakgrunden.

Detta påverkar naturligtvis även andra saker. Det förstår jag också. Om
man inte har en lämplig ladugård kan det bli effekter på klövhälsan och på
renligheten i ladugården. Det finns möjligheter att göra anpassningar. Majo-
riteten av korna i Sverige kommer inte i kontakt med kodressörer. Det fun-
gerar ändå.

Anf. 83 PATRIK NORINDER (m):

Fru talman! Jordbruksministern försvarar således en lagstiftning som ve-
tenskapligt sett orsakar djur lidande. Det är mycket märkligt att jordbruks-
ministern inte kan tillsätta åtminstone en arbetsgrupp.

Bo Pehrson är docent och har forskat på det här området. Han arbetar
även som distriktsveterinär. Han har varit ute på en del gårdar och påpekat
att man där bryter mot djurskyddsförordningen. Samtidigt uppmanade han
med bestämdhet djurägarna att även fortsättningsvis använda dressörer.
Han motiverar det på följande sätt:

”1 min veterinära yrkesutövning är det min skyldighet att agera efter ve-
tenskap och beprövad erfarenhet. Vad gäller vetenskap har jag efter studier
av tillgänglig litteratur funnit att undersökningar av hög vetenskaplig digni-
tet visar att inte bara djurens renhet utan också deras klövhälsa avsevärt för-

bättras om dressörer användes. Däremot har jag inte funnit några veten-
skapliga bevis för att korrekt applicerade dressörer medför några negativa
effekter på djurens hälsa.”

Skulle jordbruksministern vilja kommentera detta?

Anf. 84 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Hälsa och välbefinnande stämmer inte alltid överens. Nor-
malt anser man säkert att om djuren i en produktionsbesättning mår väl ur
medicinsk synpunkt och producerar bra så trivs de. Det kan väl tänkas att
elektriska stötar som djuret får då och då inte påverkar hälsan men väl välbe-
finnandet. Det är utgångspunkten i den debatt som har legat bakom det be-
slut som har fattats av riksdagen om avskaffande av kodressörerna.

Jag har noterat att Patrik Norinders fråga, nu såväl som tidigare, gäller
hur man skall nyttja kodressörer för att främja god djurhälsa. Frågan gäller
således inte huruvida de skall få användas i framtiden eller inte. Patrik No-
rinder är, likaväl som en del experter, helt övertygad om sin ståndpunkt. Jag
tror att vi måste ha klart för oss att det finns för- och nackdelar med denna
tekniska anordning, vilket man sade i förarbetena till djurskyddslagen.

Anf. 85 PATRIK NORINDER (m):

Fru talman! Låt mig få tala om för jordbruksministern vad Bo Pehrson
vidare har skrivit: ”Jag kan heller inte finna några säkra bevis för att djuren
blir utsatta för betydelsefulla stressmoment av korrekt applicerade dressö-
rer.” Det finns inga vetenskapliga bevis som påvisar detta.

Jag vill åstadkomma att man skall se över den här frågan. Jag tror att man
kan använda dressörer i framtiden. Övervakning kan t.ex. ske av distriktsve-
terinärer. Man kan t.ex. förfara så att djurägarna får dressörer på recept.
Det är ett system som distriktsveterinärerna själva vill ha.

Det kommer här att bli fråga om omfattande lagtrots. Distriksveterinä-
rerna ställer inte upp. De skall se till att djuren har den bästa hälsan. Jag har
själv talat med distriktsveterinärerna i mina trakter. De tycker att lagstift-
ningen är felaktig. Jag vädjar till jordbruksministern att se över frågan så att
vi får en bra djurhälsa och så att djurägarna kan sköta sina djur.

Anf. 86 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jag vill påpeka att det av lagstiftningen framgår att Jordbruks-
verket kan ge dispens för kodressörer om det behövs övergångsvis. Detta
tillgodoser dock inte Patrik Norinders synpunkter, eftersom han vill ha ett
system för långsiktig användning av dressörer. Jag förstår mycket väl skillna-
den. Det här är dock den möjlighet som finns i nuläget. Djurägarna kan
själva avskaffa dressörerna efter någon tid.

Frågan om receptbeläggning kan jag inte kommentera i dagsläget. Men
det är väl litet konstigt att belägga en teknisk anordning av det här slaget
med recept.

Anf. 87 PATRIK NORINDER (m):

Fru talman! Det här har ingenting med Patrik Norinders synpunkter att
göra. Det är fråga om den forskning som finns. Jordbruksverket och även

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 53

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

jordbruksministern har fått en förfrågan från LRF, från djurägarna. En enig
jordbrukarkår och en enig expertis står bakom denna fråga. Jordbruksminis-
tern motsätter sig hårdnackat att ens titta på frågan för att se hur man kan
handskas med den.

Jag tycker inte att det är försvarligt att agera på det här sättet. Jag kommer
att fortsätta att driva den här frågan. Jag vet att många andra också kommer
att göra det. Jag förväntar mig att vi får en förändring till stånd så att det blir
möjligt med t.ex. övervakning av distriktsveterinärerna. Jag ger mig inte i
den här frågan, jordbruksministern. En ändring måste komma till stånd. Vi
gör det här för djurens skull och för djurhälsans bästa. Det går inte att för-
svara ett fortsatt hårdnackat förbud.

Anf. 88 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Det är värt att notera att det, som Patrik Norinder säger, sä-
kert finns många som ställer upp på dessa synpunkter. Samtidigt finns det
väldigt många djurägare som inte använder kodressörer. Det går säkert att
uppbåda expertis i båda lägren. Den bedömning som har gjorts är en sam-
manvägning av vetenskapliga och politiska synpunkter när det gäller djur-
skyddet. Det är detta vi har att rätta oss efter när vi skall tillämpa svensk
lagstiftning.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1993/94:285 om zigenarna

Anf. 89 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Lennart Rohdin har frågat mig vad Sverige gör för att med-
verka till att förhindra att zigenarna blir 90-talets stora flyktingkatastrof i
Europa.

Det är ingen tvekan om att 80- och 90-talets omvälvningar i Europa för-
sämrat förhållandena för en stor grupp zigenare. En betydande andel av
Europas asylsökande och flyktingar är av zigenskt ursprung.

I Europa finns ca 8 miljoner av världens ungefär 11 miljoner zigenare. Siff-
rorna är av flera skäl mycket osäkra. I de flesta länder är zigenare inte offi-
ciellt erkända som etnisk minoritet, därför saknas ofta pålitlig statistik. Myn-
digheterna vill hålla ner siffrorna, medan zigenska organisationer tenderar
att höja antalet.

Den zigenska befolkningen i Öst- och Centraleuropa uppgår troligen till
ca 7 miljoner. Andra beräkningar anger lägre antal, ända ner till tre och en
halv miljon. I alla händelser kan man konstatera att zigenarna är den största
minoritetsgruppen i Central- och Östeuropa om man undantar gruppen rys-
sar som lever utanför Rysslands gränser. De största zigenska folkgrupperna
finns i Rumänien och i f.d. detta Jugoslavien, uppåt 2 miljoner i vardera
landet.

När friheten kom till det forna östblocket, slapp zigenarna den stalinis-
tiska förföljelsen, men en våg av nationalism och främlingsfientlighet har
drabbat folkgruppen. Framför allt har den sociala och ekonomiska situatio-

nen försämrats. Som exempel kan nämnas att barnadödligheten är mycket
stor. I Bulgarien dör nära vart fjärde zigenskt barn före fem års ålder - en
barnadödlighet som bara överträffas av u-länder som Angola och Mozambi-
que.

Blir romerna 90-talets stora flyktingkatastrof i Europa? Man måste
komma ihåg att zigenarna inte är en enhetlig social och kulturell minoritet.
En inte obetydlig grupp är välintegrerad och har god utbildning. Den andra
ytterlighetsgruppen är den som lever i yttersta misär. Ingen av dessa två
grupper kommer troligen att skapa flyktingströmmar. Den ena är accepterad
av majoritetsbefolkningen. Den andra saknar resurser att resa sig.

En mycket liten del av den zigenska flyktingströmmen har nått Sverige
även om det i den stora flyktinggruppen från kriget i f.d. Jugoslavien nu har
kommit ett okänt antal zigenare.

Hittills har de stora flyktingströmmarna bland romerna gått från i synner-
het Rumänien till Polen och Tyskland. Många zigenare har också lämnat sina
hemtrakter i f.d. Jugoslavien. Inom Ryssland pågår minoritetskonflikter
som bl.a. medfört interna flyktingströmmar av zigenare.

Sverige bevakar inom ESK-processen olika minoritetsfrågor. ESK har en
särskild minoritetskommissarie som i början av förra året fick uppdraget att
göra en studie av zigenarnas situation. Vissa länder ville motsätta sig detta,
men Sverige drev på i egenskap av ordförandeland och ansåg att frågan var
viktig. Studien genomfördes och en rapport avlämnades i september 1993.1
maj 1993 arrangerade ESK ett minoritetsseminarium, och under 1994 plane-
rar man att hålla ett speciellt seminarium i zigenska frågor.

Den kaotiska flyktingsituationen i Europa har lett till att regeringen för-
djupat analysen av minoritets- och migrationsfrågorna. Sveriges beskick-
ningar i aktuella länder anmodades förra året att sända in rapporter om zige-
narnas situation. Dessa rapporter visade visserligen en del glädjande fakta,
men i stort dominerar beskrivningar av diskriminering, våld och fortsatt mi-
sär.

Rapporterna kommer tillsammans med andra analyser att ligga till grund
för fortsatt agerande inom ESK, Europarådet och andra forum. Det kan
också nämnas att Statens invandrarverk som en följd av flyktingsituationen
för närvarande organiserar en ny arbetsgrupp för zigenska frågor. Invandrar-
verket hade tidigare en sådan grupp.

Enligt min mening har Sverige goda möjligheter att medverka till direkta
eller indirekta insatser för zigenarna i Europa som kan minska behovet av
flykt. För det första måste vi verka för en fortsatt europeisk integration. Na-
tionell isolering och söndring kommer ytterligare att försämra läget för zige-
narna, som alltför länge likt judarna fått vara syndabockar för nästan alla
problem som följer den sociala och ekonomiska omvandlingen. Europas ex-
trema nationaliströrelser måste därför bekämpas.

För det andra måste vi också fortsätta med våra ansträngningar att få fler
länder i Europa att ta ett större ansvar för flyktingar och att förbättra respek-
ten för mänskliga rättigheter. Givetvis skall vi själva föregå med gott exem-
pel. Det är självklart att zigenska asylsökande, som alla andra, skall få sin
sak individuellt prövad.

För det tredje måste analysen av flykting- och minoritetsfrågorna fortsät-

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

tas inom regeringskansliet. Dit borde bl.a. höra en diskussion av den zi-
genska världsunionens begäran 1991 om att zigenarna bör erkännas som en
”transnationell etnisk minoritet” och av de zigenska kulturfrågorna.

En annan viktig åtgärd gäller vårt kollektiva minne, Europas och vår hi-
storia. Vi måste förbättra historieundervisningen. Inga unga, ingen genera-
tion skall få glömma det fasansfulla som hände i nazismens förintelseläger
där främst judarna och zigenarna blev omänsklighetens offer. Europa måste
betala en liten del av den skuld det står i till det zigenska folket.

Anf. 90 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Sedan jag ställde frågan i november
har regeringskansliet nu klarat ut vems ansvar det är att svara. Det är kanske
symtomatiskt för den generella okunnigheten och för ointresset när det gäl-
ler den numerärt och till karaktären allvarligaste minoritetsfrågan i Europa.
Man behöver inte resa till Afrika för att studera mänsklig förnedring och
misär av yttersta slag.

I ett Europa som skakas av nationalism och nationella motsättningar och
också av regelrätta övergrepp kan förstås frågan ställas varför just zigenarna
skall uppmärksammas. Svaret är naturligtvis att de skall uppmärksammas på
grund av tystnaden. I inget europeiskt land vill man låtsas om problemet.

Det finns kanske dubbelt så många zigenare i Europa som det finns
svenskar. Som folkgrupp i Europa är zigenarna alltså en av de större, men
de saknar ett eget hemland. De har inte heller begärt det, men i praktiken
saknar de en värdig hemvist där de har valt att leva.

Pogromer mot zigenare är en vanlig historisk företeelse i Europa. Under
andra världskriget utrotades kanske en halv miljon zigenare. Knappast nå-
gon sörjde, vilket också visar sig i det obefintliga intresset av att historiskt
klarlägga vad som skedde.

I Jugoslavien var folkmordet mot zigenare systematiskt under andra
världskriget. I dagens blodiga strider är zigenare offer oftare än vi tror. Just
därför och på grund av deras ohyggliga nutidshistoria är de nu mycket mer
vanligt förekommande bland dem som har sökt skydd också i vårt land. De
kommer i charterbussar, säger aningslösa politiker utan att inse hur de an-
spelar på fördomar om zigenarnas traditionella vandringsvanor.

I länder som Rumänien, men också i Slovakien, är zigenarna utsatta för
övergrepp, tolererade eller direkt utförda av de styrande. Skulle Rumänien
ha invalts i Europarådet om judar, vilket den högste må förbjuda, hade be-
handlats som dessa zigenare? I otaliga europeiska stater är enskilda över-
grepp mot zigenare vardagsnotiser i dag.

Ändå är situationen när det gäller de zigenska flyktingarna i dag inte till-
närmelsevis den katastrof som vi mycket väl kan ha framför ögonen inom
bara några år. Vi känner till vad som är på gång. För en gångs skull har vi
möjlighet att vidta kraftfulla förebyggande åtgärder för att stärka skyddet
för deras mänskliga rättigheter.

Anf. 91 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag vill säga att det inte har varit på grund av ointresse som
Rohdin har fått vänta på svaret på sin fråga. Jag beklagar detta, men jag kan

försäkra att det har lagts ned mycket möda för att vi skulle få fram ett så
fullödigt svar som möjligt och för att vi skulle komma fram till vad vi de facto
nu kan göra. Det handlar om att arbeta för europeisk integrering. Det hand-
lar om att få andra länder att ta ansvar för flyktingar, naturligtvis också för
zigenarna. Det handlar också om att fortsätta med analysen av minoritetsfrå-
gor.

Personligen tror jag att detta i mångt och mycket handlar om att stryka
under nödvändigheten av att zigenarna får respekt för och kan samlas runt
sin egen zigenska kultur.

Fru talman! Jag dristar mig faktiskt till att erinra om att jag väckte en mo-
tion här i riksdagen 1987 om att Sverige internationellt borde verka för bil-
dandet av ett europeiskt kulturcentrum för den zigenska kulturen. Den mo-
tionen avslogs. Det får man i regel finna sig i när man väcker en motion första
gången. Jag är övertygad om att den zigenska minoriteten kan höja sin själv-
aktning och självtillit med ett livskraftigt språk, stött av kulturella institutio-
ner. Det handlar om böcker, tidningar, andra massmedier och förstås också
om undervisning. Det är detta jag tror att vi måste verka för gemensamt.

Anf. 92 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Jag tror att statsrådet har en viss förståelse för att jag, trots
att jag erkänner att svaret är omfattande och innehåller ett antal uppgifter,
ändå tycker att det är ganska allmänt hållet.

De punkter som förs fram i svaret av statsrådet för att lösa zigenarnas pro-
blem är ju desamma som gäller för en rad olika områden. Jag vill hävda att
problemen för zigenarna i Europa är radikalt annorlunda än generella mino-
ritetsproblem. Zigenarnas problem förnekas nämligen. Man vill inte ta itu
med dem.

Som jag sade i mitt första inlägg kan jag inte föreställa mig att ett euro-
peiskt land skulle ha invalts i Europarådet om det hade behandlat andra mi-
noritetsgrupper på det sätt som Rumänien behandlar zigenarna. Det här är
ett undantag. Rumänien släpps in ändå.

Jag skulle naturligtvis önska att detta svar, och det arbete som har lagts
ned på det, är en början på ett mer kraftfullt agerande från svensk sida. Jag
skulle exempelvis gärna vilja höra vad man drar för slutsatser av den rapport
som ESK:s högkommissarie och minoritetskommissarie avlämnade i höstas.

Anf. 93 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Låt mig, som jag gjorde i mitt svar, erinra om att det inte var
alldeles lätt att i ESK få förståelse för dessa frågor.

Jag tror att Lennart Rohdin och jag är rörande överens om att det finns
alltför många regimer-fler än dem som räknades upp-som gärna vill skjuta
detta ärende bort från dagordningen. Man har naturligtvis dåligt samvete,
och man vet kanske inte riktigt hur det skall hanteras. Det är ett politiskt
problem. Man använder zigenarna som syndabockar, och man klarar inte
av att ta itu med den problematiken med den opinion som råder i det egna
landet.

Jag menar att vi i Europa fortsättningsvis måste klara av att lösa proble-
men tillsammans. Då är det inte riktigt korrekt att säga att vi på något sätt

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

skulle vara passiva eller att vi inte gör vad vi kan. Det är klart att man alltid
kan göra mer. Det gäller precis alla områden. Jag understryker återigen att
jag tror att det just är kulturfrågan som är den viktigaste för att zigenarna
skall få självtillit och kunna stärka sin identitet.

Anf. 94 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Som statsrådet säkert har noterat under det gångna året har
jag ett intresse för MR-frågor och liknande frågor på många håll både i
Europa och i övriga världen. Men jag vill ändå kvarstå vid att jag tror att
situationen för zigenarna i Europa är väldigt speciell. Skillnaden är den att
det i de flesta andra MR-frågor finns många parter ute i världen som är in-
tresserade av att kritisera de regimer som begår övergrepp. Men när det gäl-
ler zigenarna finns det nog inte så många parter över huvud taget som är
intresserade av att ta upp deras problem. Ointresset är ungefär detsamma
på alla håll.

Jag anser därför att det inte räcker med att föreslå generella åtgärder när
det gäller att förbättra situationen i Europa. Här måste talas klarspråk. Det
är bråttom, om man skall kunna förhindra att det som nu pågår i Öst- och
Centraleuropa leder till en flyktingkatastrof för zigenarna. Det problemet
löser vi inte med ett kulturcentrum för zigenarna.

Anf. 95 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Det är klart att vi inte löser problemet, men jag tror att vi
kommer ett bra stycke på väg, om vi kan få till stånd ett kulturcentrum. Jag
skulle gärna se - jag dristar mig att säga det - att det förläggs till Frankrike,
eftersom man vid Sorbonneuniversitetet har den största kulturella sakkun-
skapen på området.

Sedan finns det all anledning att ta upp denna fråga även bilateralt. Jag
har här en sammanställning, som jag inte hinner gå igenom. Den visar hur
man har behandlat zigenare i land efter land. Jag kan avslutningsvis gott säga
att denna fråga från Lennart Rohdin har lett till att vi naturligtvis tvingats
gå igenom detta material noggrannare och få det samlat från olika håll på
utrikesförvaltningen. Låt oss fortsättningsvis tillsammans och i de bilaterala
kontakterna med de länder som det vederbör - det kan vara Slovakien, Ru-
mänien och åtskilliga andra länder inte glömma zigenarna.

Anf. 96 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Jag håller med statsrådet om att det är viktigt att vårt engage-
mang fortsätter. Jag hoppas att min fråga har bidragit till att sätta litet press
på det som sker från regeringens sida. Det rör sig alltså inte om en liten peri-
fer minoritet, utan det rör sig om minst tio miljoner människor i Europa -
kanske betydligt fler med tanke på ansträngningarna att hålla nere informa-
tionen om zigenarna. Visst finns det grupper som är integrerade, men de är
små i förhållande till de stora grupperna, som lever på ett sätt som vi inte
skulle acceptera för andra minoriteter i Europa. Det är symtomatiskt. Jag
kan mycket väl förstå, när statsrådet säger att det inte är så lätt att inom
ESK, där man måste ha enighet om vad man vill besluta, komma någon vart

på detta område. Man får inte förtröttas för det. Men invalet av Rumänien
i Europarådet accepterade vi själva.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1993/94:302 om Mexico och de mänskliga rättighe-
terna

Anf. 97 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Eva Zetterberg har frågat mig på vad sätt den svenska rege-
ringen har agerat för att mänskliga rättigheter skall respekteras i Mexico.

De oroligheter som har brutit ut i delstaten Chiapas i Mexico är mycket
tragiska, och det är med djupt beklagande som vi tvingas konstatera att kon-
flikten har krävt ett stort antal dödsoffer.

Det finns olika förklaringar till att konflikten har brutit ut just nu, men
den grundläggande orsaken till oroligheterna måste tveklöst sökas i de eko-
nomisk-sociala klyftorna i Chiapas, vilka för övrigt existerar också i andra
delar av Mexico. Jag delar Eva Zetterbergs uppfattning i detta avseende.

Militära insatser kommer aldrig att kunna lösa de grundläggande proble-
men i Chiapas, och det är därför positivt att president Salinas har beslutat
om ett ensidigt eldupphör från militärens sida samt tillsatt en kommission
för fred och försoning. Också från den s.k. befrielsearméns sida finns ett in-
tresse för samtal och förhandlingar, och man har bl.a. föreslagit biskopen i
Chiapas som medlare i konflikten. Samtal mellan biskopen och ordföranden
för fredskommissionen har redan ägt rum.

Vi utgår från att den akuta konflikten kommer att kunna biläggas inom en
snar framtid. Därefter måste självfallet de problem och missförhållanden
som har orsakat oroligheterna uppmärksammas på allvar av den mexikanska
regeringen, vilken bär det yttersta ansvaret för problemens existens i såväl
Chiapas som i övriga delar av Mexico. Uppgifterna om MR-övergrepp i all-
mänhet och från militärens sida måste undersökas grundligt och redovisas
på ett trovärdigt sätt.

Angående Sveriges insatser kan övergripande nämnas att vi står i kontakt
med MR-organisationer i Mexico och att missförhållanden i landet diskute-
ras löpande med företrädare för den mexikanska regeringen. Sverige har un-
der ett antal år uppmärksammat situationen i Chiapas och situationen för
gatubarnen. Vi har under den senaste femårsperioden också gjort särskilda
insatser inom dessa områden. Generellt kan slutligen sägas att vi deltar i
FN:s allmänna arbete för en förbättrad situation för ursprungsbefolkningar
liksom i arbetet för att främja mänskliga rättigheter i stort.

I ett uttalande av utrikesministern den 5 januari har Sverige djupt beklagat
oroligheterna i Chiapas samt pekat på vikten av såväl en fredlig lösning av
den akuta konflikten som en lösning av de grundläggande sociala problemen
i området. Innehållet i uttalandet har också framförts till Mexicos ambassa-
dör i Stockholm, och jag vill gärna ta tillfället i akt att upprepa detta budskap
här i kammaren i dag.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Anf. 98 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag tackar statsrådet Svensson för svaret på min fråga. Jag
kan inledningsvis konstatera att vi är överens om att det är viktigt att man
uppmärksammar när mänskliga rättigheter inte tillgodoses utan djupt
kränks, varhelst det än sker i världen. Det är angeläget att vi i detta fall dis-
kuterar situationen i Mexico.

Det är också bra att vi är överens om att det inte bara handlar om en akut
konflikt utan gäller grundläggande sociala och ekonomiska orättvisor, där
den indianska befolkningen under århundraden har förtryckts. Det handlar
snarast om livegenskap eller ett slavförhållande.

Allt vad Alf Svensson säger är gott och väl. Men jag undrar hur den
svenska regeringen har framfört sin protest till Mexico. Att man har låtit den
mexikanska ambassaden veta det säger inte mig någonting om på vilket sätt
man har fört en dialog om detta.

Vårt bistånd till Mexico är inte så särskilt stort. Men det förekommer ju
en vapenexport, som Bengt Hurtig i nästa fråga kommer att diskutera med
Ulf Dinkelspiel. Jag är mycket intresserad av att höra vad ministern för
mänskliga rättigheter har att säga just om vapenexporten till Mexico. Det är
en fråga som inte gäller bara en handelsminister.

Planeras det någon ökning av biståndet till organisationer som jobbar med
mänskliga rättigheter i Mexico? Jag har inte kunnat tyda mig till det.

Jag skulle slutligen vilja ta upp frågan om medling. Även fredspristagaren
Rigoberta Menchu har sagt sig vara villig att medla. Men det har inte tagits
till vara av Mexicos regering. Jag undrar om den svenska regeringen på något
sätt har uppmärksammat detta eller påverkat saken. Det kunde vara en bra
väg.

Anf. 99 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Sverige har under många år uppmärksammat situationen i
Chiapas och gjort särskilda insatser för gatubarn i Mexico. När det gäller
biståndet kan jag nämna att under perioden 1988-1993 har sammanlagt 29,1
miljoner kronor beviljats för insatser genom såväl UNHCR som svenska en-
skilda organisationer. Bland dessa skall främst nämnas Diakonia och Rädda
Barnen.

I Chiapas har insatserna i huvudsak koncentrerats till de guatemalanska
flyktingarna. Sverige har bl.a. givit bidrag till hälsoområdet och till miljöför-
bättringar samt gjort särskilda insatser för kvinnor och barn, såsom ett orga-
nisatoriskt stöd inför repatriering av flyktingar till Guatemala.

Vi har ständigt understrukit att Sverige inom ramen för den s.k. CIREF-
CA-processen, som är ett centralamerikanskt projekt för att komma till rätta
med regionens flyktingproblematik, har fört en kontinuerlig och tidvis
mycket intensiv dialog med mexikanska myndigheter för att säkerställa bästa
tänkbara förhållanden för flyktingar. Vi har lyft fram att villkoren för flyk-
tingar också måste inbegripa de mexikanska småbönderna, som ju i huvud-
sak tillhör ursprungsbefolkningen. De lever under liknande förhållanden.

Jag vill också gärna säga till Eva Zetterberg att vi är beredda att överväga
ytterligare MR-insatser. Jag kan försäkra att vi kommer att fortsätta att
mycket nära följa utvecklingen, inte minst i Chiapas.

Anf. 100 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Det var ett välkommet svar, Alf Svensson, eftersom insat-
serna när det gäller de guatemalanska flyktingarna i Chiapas är kända. Dia-
konia och andra organisationer utför ett mycket bra arbete. Däremot känner
jag inte till något arbete som syftar till att stödja just de mexikanska småbön-
derna i detta område. Jag tror att det är viktigt att se på den saken.

Jag menar också att frågan om de mänskliga rättigheterna och de organisa-
tioner som arbetar med dessa är mycket väsentlig. Det är mycket tydligt att
de mänskliga rättigheterna inte har respekterats i denna konflikt. Det finns
rapporter som talar om avrättningar utan rättegång. Det talas om tortyr. Det
finns andra rapporter som talar om försvinnanden etc. Det är av största vikt
att regeringen fortsätter att bevaka konflikten och eventuellt ger mer bi-
stånd.

Fru talman! Alf Svensson svarade inte på frågan om vapenexporten. Jag
tror att det är av stort intresse att få veta hur den som är minister för mänsk-
liga rättigheter ser också på frågan om vapenexport till Mexico.

Anf. 101 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Som Eva Zetterberg vet avhandlas dessa typer av ärenden var
för sig. Såvitt jag känner till - det kommer ett fullödigare svar efter mitt -
finns det för närvarande inget ärende att behandla eller ta ställning till.

Jag kan rent generellt säga att det naturligtvis alltid råder något av en kon-
flikt i denna typ av frågor. Jag hoppas att min kollega Europaminister Din-
kelspiel, som i detta sammanhang kanske inte skulle tituleras Europaminis-
ter utan handelsminister, kan verifiera att det för närvarande inte finns något
krigsmaterielexportärende i pipelinen, som man brukar säga. Fråga är inte
hyperaktuell. Visst kan det ställa till bekymmer rent generellt. Det gör det.
Det ställer till svåra bekymmer som vi har att leva med.

Vad gäller MR-frågan i övrigt menar jag att en dialog ständigt måste hållas
vid liv också med Mexico.

Anf. 102 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Om det är en dialog som Alf Svensson efterlyser hoppas jag
att det också innebär samtal med företrädare för den mexikanska regeringen
och inte att man bara skickar diverse uttalanden eller synpunkter utan att
föra en direkt diskussion om frågorna.

Fru talman! Jag tror att det har den allra största betydelse att man diskute-
rar frågan om vapenexport och handelsförbindelser. Det är betydelsefullt att
Alf Svensson gör det i regeringen och att han gör det med den kollega som
har hand om de frågorna. Bistånd är naturligtvis bra, både för att stärka ett
land och nå en god utveckling, men också - som i detta fall - för att visa att
vi inte är intresserade av vapenexport till ett land som vänder vapnen mot
sin egen befolkning.

Jag uppfattar Alf Svenssons svar som att åtminstone Alf Svensson person-
ligen, om nu inte hela regeringen, ändå är tveksam till att Sverige exporterar
vapen till Mexico. Det tycker jag i så fall är ett bra svar.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Anf. 103 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Det finns en lång rad MR-organisationer som vi har kontakt
med. Jag kan gärna överlämna hela förteckningen till Eva Zetterberg. Jag
bryr mig inte om att läsa upp den. Men det är självklart att vi också har kon-
takt med regeringens företrädare.

Det skulle icke vara acceptabelt att ha möten eller sammankomster på hög
nivå och inte ta upp frågan. Det är så angeläget för regeringen att ta upp just
frågor som har med mänskliga fri- och rättigheter att göra att dessa frågor
ständigt måste finnas med på agendan.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1993/94:279 om vapenexporten till Mexico

Anf. 104 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Bengt Hurtig har frågat mig om regeringen avser se över va-
penexporten till Mexico mot bakgrund av de inre väpnade oroligheter som
nu har uppstått.

Som Bengt Hurtig känner till avgörs ärenden rörande export av krigsma-
teriel från fall till fall. För närvarande finns inget ärende rörande Mexico
att behandla. Landet är ingen stor mottagare av krigsmateriel från Sverige.
Utförsel har bokförts under endast fem av de senaste 20 åren.

Det finns därför ingen anledning att spekulera i hur en bedömning av
Mexico enligt riktlinjerna för krigsmaterielexport skulle se ut i dag. Rent
principiellt vill jag emellertid understryka beslutens långsiktiga karaktär på
krigsmaterielområdet. Om en förfrågan skulle inkomma i dag, skulle den
över huvud taget inte behandlas förrän situationen i landet hunnit klarna.

Anf. 105 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag får tacka för svaret.

I föregående debatt sades det att det skulle komma ett fullödigt svar. Jag
tycker kanske inte att det är så fullödigt. Det vore naturligt i dessa samman-
hang att tala om vad det är som eventuellt exporteras och i så fall när tillstån-
det beviljades och för hur lång tid detta tillstånd gäller.

I de riktlinjer som riksdagen har antagit och som gäller från den 1 januari
1993 sägs det att ett meddelat tillstånd till utförsel bör återkallas, förutom
vid ovillkorliga exporthinder, om den mottagande staten kommer i väpnad
konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter.

Om tillståndet existerar och gäller också 1994 skulle det alltså finnas an-
ledning att överväga ett återkallande. Det får vi inget besked om.

Vapenexporten är, som nämnts, liten. De nio första månaderna 1993 ex-
porterades enligt SCB:s statistik ändå för ungefär 2 miljoner kronor till
Mexico. Det finns en oro för en ökad vapenexport och en ökad släpphänthet
i dessa frågor från regeringens sida hos en opinion i Sverige. Jag hade väntat
mig litet mer konkreta besked på denna punkt.

Anf. 106 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag tycker att jag gav ett mycket klart besked i frågan om hur
regeringen principiellt ser på en händelse av den karaktär som Bengt Hurtig
hänvisar till.

Å andra sidan är jag inte beredd att gå in på detaljer rörande tidigare
svensk krigsmaterielexport till Mexico. Det gäller i denna fråga som i alla
andra frågor som rör krigsmateriel, av skäl som Bengt Hurtig känner till.

Det är alldeles riktigt - jag sade det tidigare - att exporten till Mexico har
varit mycket begränsad. Jag kan säga så mycket att tyngdpunkten i den hit-
tillsvarande exporten har legat på marina system, dvs. system som inte har
någon som helst relevans för de oroligheter som nu har ägt rum.

Jag kan också säga så mycket som att det naturligtvis tas hänsyn till denna
typ av överväganden när det blir fråga om beviljande av utförsel framöver.
Likaså har vi att ta hänsyn till om det är fråga om följ dleveranser, då vi nor-
malt har anledning att ge tillstånd, eller om det är fråga om export av nya
system av ny karaktär.

Jag vet för min del inget ärende som kommer att aktualiseras inom den
närmaste tiden. Men om och när ett ärende aktualiseras kommer sådana
hänsynstaganden in i bilden.

Anf. 107 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag får tolka svaret som att det inte finns anledning för rege-
ringen att överväga något återkallande av tillstånd för export som eventuellt
pågår. Det skulle man kunna göra med hänsyn till de regler som finns.

Denna export ligger inte så väldigt långt tillbaks i tiden. Den skedde under
1993. Enligt den uppgift jag har skulle det också kunna röra sig om ammuni-
tion och krut. Sådant kan ju mycket väl ha använts i konflikten.

Statsrådet säger att denna export har liten betydelse. Det som gäller för
vår export av krigsmateriel över huvud taget är att den skall ske för att vi
skall kunna tillgodose de egna svenska behoven. Om exporten inte har nå-
gon stor betydelse ur denna synvinkel skulle det, om det fanns anledning,
vara rätt lätt att återkalla ett tillstånd.

Anf. 108 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Om det, som Bengt Hurtig säger, är fråga om ammunition är
det med all sannolikhet fråga om en följdleverans. Nu uttalar jag mig än en
gång generellt, eftersom jag icke har anledning att gå in i detaljerna vad gäl-
ler export till enskilt land.

När det är sagt kan jag också bekräfta att det mig veterligen inte finns nå-
got tidigare beslut som är av den karaktären att det finns anledning att om-
pröva det i ljuset av den nu inträffande händelsen. Om ett nytt ärende aktua-
liseras - det framgår tydligt av det svar jag har givit - finns det all anledning
att vänta med beslut tills situationen har klarnat.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Anf. 109 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Uppenbarligen föreligger en viss oklarhet om huruvida man
över huvud taget har övervägt ett återkallande av de tillstånd som nu finns.
Det kanske finns anledning att senare återkomma till dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1993/94:305 om EU och den svenska offentlighets-
principen

Anf. 110 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Ylva Annerstedt har med hänvisning till Sveriges förhand-
lingar om medlemskap i Europeiska unionen frågat mig i vilken form jag
avser att framföra Sveriges krav på skydd för offentlighetsprincipen.

Redan när medlemskapsförhandlingarna inleddes förklarade jag i Sveri-
ges öppningsdeklaration att offentlighetsprincipen är en omistlig del av Sve-
riges politiska och kulturella arv. Offentlighetsprincipen är fastlagd i svensk
grundlag och det finns enligt regeringens mening ingen anledning att för-
handla om dess tillämpning i Sverige. Offentlighetsprincipen är kort sagt inte
förhandlingsbar.

EU:s medlemsländer har inte någon gemensam syn på frågan om allmän-
hetens tillgång till myndigheternas handlingar. Reglerna är i stället olika i
varje land. I EG-rätten finns det inte heller några generella regler om offent-
lighet och sekretess i medlemsländerna. Europeiska unionens råd antog
emellertid i december nya regler om allmänhetens tillgång till dokument som
finns hos kommissionen och rådet. Dessa regler bygger på en grundläggande
princip om öppenhet. Denna utveckling, där vår offentlighetsprincip varit
en tydlig inspirationskälla, är mycket välkommen.

Att EU nu antagit regler för hur handlingar skall hanteras hos dess institu-
tioner påverkar inte offentlighetsreglerna i Sverige. Det finns därför inte hel-
ler nu någon anledning att göra offentlighetsprincipen till en förhandlings-
fråga. Vi har dock under hösten diskuterat möjligheterna att i samband med
förhandlingarna på ett eller annat sätt dokumentera den svenska offentlig-
hetsprincipen. För hur detta lämpligen kan ske kan utvecklingen i EU ha
betydelse.

Diskussionerna med EU går nu vidare. Så snart något ställningstagande
finns att redovisa är det givetvis min avsikt att återkomma till riksdagen med
närmare information i frågan.

Anf. 111 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret som egentligen inte ger nå-
got svar på frågan utan är en upprepning av vad statsrådet sade förra gången
vi hade en diskussion i frågan.

Det är faktiskt ett år sedan statsrådet, vid starten av medlemsförhandling-
arna, uttalade att offentlighetsprincipen inte är förhandlingsbar. Kanske var
det för ett halvår sedan som beskedet kom att man ändå hade tänkt sig att

på något sätt kodifiera offentlighetsprincipen. Vad jag då ville ha ett när-
mare besked om var på vilket sätt man avsåg att kodifiera den.

Nu finns uppgifter om att man med EG-kommissionen t.o.m. diskuterar
formuleringar för hur kodifieringen skall gå till. Detta är något som inte ens
EG-delegationen här i riksdagen har fått någon information om. Är det
fråga om en protokollsanteckning? Är det ett uttalande? Är det ett tillägg
till protokollet? Eller vilken typ av diskussion är det som ni för med EG-
kommissionen?

Det återstår faktiskt bara en och en halv månad tills förhandlingarna skall
vara avslutade, enligt den tidtabell som vi hoppas skall hålla. Därför finns
det all anledning att redovisa hur långt man har kommit på detta område.

En del av den tveksamhet som finns hos många svenskar är bl.a. grundad
på att man tycker att det finns en slutenhet i EG-systemet. Därför är det av
allra största betydelse att denna diskussion kommer upp till ytan och att vi
får veta på vilket sätt vi kan kodifiera vår offentlighetsprincip. Jag vill därför
veta vilka modeller som diskuteras och vilken attityd företrädarna för EU
har i de pågående diskussionerna.

Anf. 112 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag tror att det helt avgörande för den enskilde svenske med-
borgaren, och för oss alla, är att offentlighetsprincipen ligger fast. Jag har
många gånger, i kammaren och i öppningsdeklarationen den 1 februari, sagt:
Detta ligger fast, och vi avser inte att ingå i förhandlingar med EG om detta.

Sedan har vi sagt att vi på ett eller annat sätt vill söka dokumentera detta.
Jag kan försäkra Ylva Annerstedt att det inte är något som vi uttalar och
sedan lämnar åt slumpen att avgöra hur det skall ske i förhandlingarna. Nej,
faktum är att vi har diskuterat den här frågan ganska intensivt, både internt
och inom EG.

Då kan man fråga: Varför har ni inte kommit till något resultat? Jo, det
beror helt enkelt på att det inte är så lätt att finna en form som å ena sidan
tillgodoser vårt önskemål att på ett eller annat sätt dokumentera detta och
å andra sidan tillgodoser vad vi menar är ett mycket klart svenskt intresse,
nämligen att icke göra detta till en del av förhandlingsresultatet och på så
sätt låta frågan om vår egen offentlighetsprincip bli en fråga som EG:s olika
organ, ytterst domstolen, skall kunna tolka. Om vi hade gjort det skulle vi
ha tagit ett steg tillbaka, och då skulle vi inte minst ha uppgivit kravet på att
vår offentlighetsprincip icke är förhandlingsbar. Det är vår uppfattning, och
vi avser inte att rucka på den.

Anf. 113 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Det är utmärkt att statsrådet återigen upprepar hur viktig vår
offentlighetsprincip är och att vi inte avser att förhandla om den. Jag tror
inte heller ett ögonblick att statsrådet handskas lättsinnigt med den här frå-
gan eller på något sätt lämnar den åt slumpen. Men det är oerhört viktigt att
vi får reda på vilka modeller för kodifieringen som man diskuterar. Vi har
fortfarande inte fått något besked om detta. Det här är en så viktig fråga att
vi under tiden måste få en inblick i vilken typ av kodifiering man diskuterar.

Det sägs också i svaret att utvecklingen i EU kan ha betydelse för hur det

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

här skall ske. Vad är det för händelseutveckling som kan påverka utform-
ningen av vår kodifiering av offentlighetsprincipen?

Anf. 114 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag skall svara på den sista frågan först. Det är alldeles klart
att förståelsen för den svenska offentlighetsprincipen ökar. Därmed ökar
chanserna för att den skall tillämpas inte bara i Sverige utan också i andra
europeiska länder - Danmark har ju någonting som liknar vår offentlighets-
princip, men de flesta andra länder har det inte. Vi skulle helst se att alla
EG-organ tillämpade vår offentlighetsprincip. Då skulle en intressekollision
över huvud taget aldrig uppstå. Därför driver vi de här frågorna.

Det är från den här synpunkten som vi välkomnar att kommissionen och
EG:s organ, sedan frågan senast behandlades i kammaren, har fattat ett be-
slut som innebär att man har samma utgångspunkt som vi själva, nämligen
att dokumenten skall vara öppna.

Anf. 115 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Jag välkomnar också den här utvecklingen i EG, men det är
fortfarande oklart på vilket sätt vi skall kunna kodifiera offentlighetsprinci-
pen. Det är oerhört viktigt att vi på olika sätt kan kontrollera hur EG funge-
rar, hur de viktiga nationella och internationella frågorna hanteras, eftersom
vi vill påverka dem. Våra massmedier skall också kunna kontrollera den
makt som vi har slagit samman med EU:s maktutövning. Därför är det vik-
tigt att det inte blir något glapp där.

Två danska journalister har gjort en förtjänstfull utredning på detta om-
råde. De pekar särskilt på ett avsnitt i detta komplex där man kanske har
missat en sak inom EG. Det handlar om skillnaden mellan information på
data och på papper. Jag tycker att det är viktigt att statsrådet uppmärksam-
mar det.

Anf. 116 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag delar givetvis Ylva Annerstedts uppfattning i fråga om det
sistnämnda. Vi försöker att få alla olika aspekter belysta, så att vi kan han-
tera denna fråga utifrån våra egna intressen och med full kännedom om EG:s
regler. Det är en del av arbetet.

Som tillägg till vad jag tidigare sade vill jag säga att vi i vårt öppningsanför-
ande har framfört vår grundläggande inställning i denna fråga. När vi sedan
säger att vi vill finna en ytterligare väg att dokumentera detta, betyder det
att vi, utöver detta uttalande som är en del av våra förhandlingar med EG,
vill hitta en form av protokoll, deklaration eller liknande som slår fast vår
uppfattning på denna punkt. Vi har ännu inte, tillsammans med EG, hittat
en lämplig form. Jag skall återkomma så snart vi har gjort framsteg på denna
punkt.

Anf. 117 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Jag vill göra ett tillägg i frågan om skillnaden mellan informa-
tion på data och på papper. EG har ett mycket starkt skydd för datauppgif-
ter, som skyddar den personliga integriteten. Det mycket starka skyddet för

personliga uppgifter pä data har så att säga spillt över till annan information
som ligger på data. Det är då viktigt att uppmärksamma att andra typer av
uppgifter som det är av intresse att t.ex. våra massmedier eller vi som med-
borgare kan kontrollera inte dras med i samma sjok när det gäller skydd för
den personliga integriteten.

Det är förhoppningsvis bara en och en halv månad kvar tills vi har avslutat
förhandlingarna. Jag hoppas att statsrådet därför accelererar diskussionerna
om offentlighetsprincipen och på vilket sätt den skall dokumenteras och
återkommer till riksdagen så snart det någonsin är möjligt.

Anf. 118 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Så skall ske.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

På förslag av talmannen beslöt kammaren kl. 16.54 att ajournera förhand-
lingarna till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

17 § Svar på fråga 1993/94:286 om en samvetsklausul på utbildnings-
området

Anf. 119 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig om regeringen kommer att
införa en samvetsklausul enligt de intentioner som finns i kommittédirekti-
ven till en särskild utredare.

Vid regeringssammanträde den 22 april 1993 beslutade regeringen på mitt
förslag att en särskild utredare skulle tillkallas för att utreda frågan hur stu-
denternas rätt att av religiösa, etiska eller andra skäl vägra delta i vissa ut-
bildningsmoment kan tillgodoses i högskoleförordningen.

Bakgrunden till utredningen är den reform för den högre utbildningen
som riksdagen och regeringen beslutat om och som innebär en avsevärd fri-
görelse av universitet och högskolor från statligt detaljinflytande. Universi-
teten och högskolorna har numera t.ex. frihet när det gäller att organisera
utbildningarna, liksom ett eget ansvar i många frågor som rör studenternas
rättigheter och skyldigheter.

Den nya högskolelagen och högskoleförordningen innebär därmed en be-
gränsning av studenternas rätt att överklaga beslut som fattas av universitet
eller högskola. I samband med arbetet med den nya förordningen väcktes
frågan huruvida överklaganderätten för studenterna var alltför begränsad.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Det man då särskilt avsåg var sådana ärenden som studenterna tidigare
kunde överklaga till Universitets- och högskoleämbetet, t.ex. studenters rätt
att vägra delta i obligatoriska moment i undervisningen. Skälen till en sådan
vägran kunde vara religiösa eller etiska. En vägran innebar då också att stu-
denterna inte blev godkända på utbildningen och alltså inte fick ut sitt ex-
amensbevis.

Regeringen bedömde att denna fråga borde ägnas något mer uppmärk-
samhet än vad som var möjligt att göra när högskoleförordningen skulle fast-
ställas. Därför tillkallade regeringen en särskild utredare som fick till uppgift
att utreda frågan om behovet av en särskild s.k. samvetsklausul i högskoleut-
bildningen. I uppdraget till den särskilda utredaren, hovrättslagmannen Er-
land Aspelin, ingår att överväga om studenternas rätt att av religiösa, etiska
eller andra skäl vägra att delta i vissa obligatoriska moment är tillräckligt
tillgodosedd i högskoleförordningen. Därvid skall studenternas rättigheter i
detta avseende vägas mot nödvändigheten att studenterna uppfyller målen
för den aktuella examen eller mot behoven av viss likformighet i utbild-
ningen som grund för behörighet att utöva ett visst yrke. I detta sammanhang
skall utredas om sådana moment bör vara obligatoriska enbart i sådana kur-
ser som hör till en viss befattningsutbildning utanför yrkesexamen. Even-
tuella konsekvenser för den aktuella yrkesverksamheten, om en samvets-
klausul införs, bör redovisas.

Utredaren är ännu inte färdig, men jag räknar med att få utredarens för-
slag under våren 1994. Eva Zetterbergs fråga är därför för tidigt väckt, och
jag kan innan jag inhämtat utredningens förslag därför inte svara på frågan
om regeringen avser att införa en samvetsklausul på utbildningsområdet el-
ler inte.

Anf. 120 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret på frågan om
den s.k. samvetsklausulen. Jag är glad att vi äntligen får en diskussion i
denna fråga till stånd. Frågan kom av olika skäl inte upp under hösten. Där-
emot är jag naturligtvis inte glad över svaret, därför att jag, liksom en stor
del av kvinnorörelsen och många andra som har engagerat sig i frågan om
kvinnors hälsa m.m., har oroats mycket av denna utredning. Svaret kan inte
på något sätt stilla denna oro.

Herr talman! Anledningen till att jag ställde min fråga medan en utredning
pågår är att jag utgår från att en utredning tillsätts i syfte att och med önske-
mål om att förändra lagstiftning eller klausuler på ett visst sätt. Det är därför
som man från regeringens sida har velat utreda denna fråga. Det är inte en
fråga i största allmänhet.

Jag skulle vilja, herr talman, fråga utbildningsministern vad det är för obli-
gatoriska moment som skall utredas och som man eventuellt kan slippa ge-
nom samvetsklausul. Finns det fler områden än familjeplanering, möjlighe-
ten att slippa att lära sig hur en eventuellt nödvändig abort genomförs? Till
slut vill jag också fråga utbildningsministern vad regeringens inställning till
abort är. Anser utbildningsministern att kunskap om familjeplanering och
om hur aborter genomförs är ett väsentligt moment i en utbildning, t.ex. ut-
bildningen till barnmorska eller läkare?

Anf. 121 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Får jag börja med att be Eva Zetterberg om ursäkt för att
denna diskussion inte kunde komma till stånd före jul. Det var min kalender
som ställde till trassel, inte Eva Zetterbergs.

Jag vill till Eva Zetterberg vidare säga att det är problematiskt att disku-
tera utredningars resultat medan utredningar pågår. Vet man svaret, finns
det nämligen inget skäl att utreda.

Eva Zetterberg tror mig möjligen inte när jag säger att denna utredning
har till uppgift, inte att utgå från en förutbestämd ambition, utan att göra
precis det jag tycker att utredningar skall göra, nämligen belysa huruvida det
finns ett behov av att göra en förändring eller inte.

I sin fråga utgår Eva Zetterberg från att det är någonting som utredningen
skall expediera. Så är inte fallet. Utredningens uppgift är att belysa huruvida
studenternas rätt i de hänseenden som samvetsklausulen berör allaredan är
tillräckligt tillgodosedd i högskoleförordningen eller om man, för att säkra
studenters rätt, har anledning att pröva en förändring av lagstiftningen. Vil-
ket resultat utredningen kommer fram till vet jag inte, och jag kan ty åtföl-
jande inte heller svara på frågan vad regeringens slutsats därmed kommer
att bli.

Anf. 122 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag har full förståelse för att utbildningsministern inte ännu
vet vilket resultat utredningen kommer fram till. Däremot vidhåller jag att
man i regel tillsätter en utredning för att belysa ett område för att eventuellt
komma fram till ett förslag till förändring. Annars har man ingen anledning
att belysa området.

Jag vill upprepa min fråga: Vilka fler obligatoriska moment är det som
man genom en samvetsklausul skulle kunna komma ifrån? Det mest upp-
märksammade är utan tvivel frågan om undervisning i abortfrågor och famil-
jeplanering. Finns det fler områden vad gäller undantag från högskoleklau-
sulen? När nu utredningen inte är klar, frågar jag vad statsrådets egen upp-
fattning är på detta område.

Anf. 123 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! I direktiven till utredningen anförs särskilt barnmorskelinjen
som ett av de områden som utredaren naturligen bör se på. Jag utgår från att
utredaren, med den allmänna inriktning som utredningen har givits, också
kommer att titta på andra moment i den mån han finner att dessa innehåller
likartade problemställningar som den som aktualiserats inom ramen för fa-
miljerclatcrad utbildning.

Jag respekterar att Eva Zetterberg vill ha besked av mig om vad jag tycker
personligen. Jag tycker emellertid inte att det är korrekt att redovisa person-
liga uppfattningar, om utgångspunkten är att jag har bett en utredare ta reda
på hur sakförhållandet är. Mina eventuella synpunkter, ståndpunkter och
uppfattningar kan nämligen komma att påverkas av det faktaunderlag utre-
daren kommer att förebringa.

Eva Zetterberg säger att förutsättningen för en utredning i regel är att man
planerar en förändring. Om Eva Zetterberg läser direktiven noga, ser hon

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 53

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

att utgångspunkten för denna utredning är att ta reda på huruvida en föränd-
ring är påkallad eller inte.

Anf. 124 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Det är naturligtvis bra om regeringen är helt öppen för ett
ställningstagande. Jag anser inte att det behövdes någon utredning. Någon
samvetsklausul på det här området är över huvud taget inte nödvändig. Re-
geringen har en betydligt mer positiv inställning till att över huvud taget för-
ändra än vad jag och en stor del av Sveriges kvinnor har.

Jag inser att vi inte kommer längre i dag i diskussionen. Utbildningsminis-
tern behöver inte vara orolig - jag tänker återkomma när utredningen är
klar. Då får vi diskutera vad som händer, för det här är en väldigt viktig fråga
vad gäller utbildning till barnmorska och andra sådana utbildningar. Där an-
ser jag att det som gäller abort bör vara en obligatorisk del.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1993/94:306 om Statens person- och adressregis-
ternämnd

Anf. 125 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Mot bakgrund av ett beslut av regeringen att av formella skäl
upphäva ett beslut av Statens person- och adressregisternämnd har Margitta
Edgren frågat mig om regeringen avser att utfärda nya instruktioner för
nämnden.

Nämndens beslut innebar att fyra veckor skulle gå från det att ett dödsfall
inträffar tills uppgifter om den avlidne lämnas ut från statens centrala per-
son- och adressregister, SPAR, som nämnden är registeransvarig för. Enligt
regeringens uppfattning gick beslutet utöver den rätt till regelgivning som
tillerkänts nämnden enligt instruktionen för nämnden, varför regeringen
upphävde beslutet.

SPAR skapades bl.a. för att begränsa behovet av andra befolkningsregis-
ter. Registret används främst för aktualisering, komplettering och kontroll
av uppgifter i andra personregister. Dessutom bedrivs en omfattande försälj-
ning av personuppgifter från SPAR. Kritik har riktats mot denna verksam-
het. Det har vidare satts i fråga om SPAR med sitt omfattande innehåll över-
ensstämmer med den syn på integritet som numera råder i samhället. Det
kan vidare framstå som tveksamt om det allmänna på det sätt som sker i
SPAR skall samla personuppgifter från olika håll enbart för försäljning eller
annat tillhandahållande.

Från dessa utgångspunkter ingår frågan om SPAR:s, och därmed även
nämndens, framtid i uppdraget till aviseringsutredningen. Utredningen
kommer inom kort att avlämna sitt betänkande. Utredningens resultat bör
avvaktas innan jag är beredd att föreslå regeringen några åtgärder i den rikt-
ning frågeställaren avser.

Anf. 126 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Jag tackar Anne Wibble för svaret. Jag tycker det är bra.
Det är mycket upplysande att höra att vi delar uppfattningen att man kan
ifrågasätta om SPAR:s rättigheter att sälja uppgifter exempelvis för mark-
nadsföringsändamål överensstämmer med den syn på integritet som råder i
dagens samhälle.

Jag förväntar mig att vi när Aviseringsutredningen lämnat sitt betänkande
får en bra diskussion och att ett bra beslut fattas. Men om vi bestämmer oss
för att denna enda möjlighet skall finnas, nämligen att sälja uppgifter från
källor som är godkända av riksdagen, måste det också finnas ett slags styr-
ning av den verksamhet som skall ske, på ett sätt som nämnden nu fungerat
för SPAR.

Jag vill peka på att vi - jag sitter med i SPAR-nämnden sedan 1985 - själva
ser det som vår uppgift att värna om människors personliga integritet kontra
alla de intressen som finns runt omkring i samhället när det gäller att få upp-
gifter om människor. Om denna möjlighet skall finnas kvar måste man ta
uppgiften mycket på allvar när det gäller vem som skall värna om integrite-
ten.

Här föreligger en uppenbar målkonflikt mellan dem som överklagat
SPAR-nämdens beslut och SPAR-nämnden. Överklagandetexten tyder på
önskemål om att uppgifter ur SPAR lämnas ut utan förbehåll, medan SPAR-
nämnden uppfattar sin uppgift så, att en viss begränsning är önskvärd och
att en etisk bedömning med en etisk helhetssyn måste göras. Denna målkon-
flikt har resulterat i ett beslut i SPAR och ett annat i regeringen.

Anf. 127 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Regeringens beslut att upphäva beslutet i SPAR-nämnden
fattades på formella grunder. I sak är det klart befogat att visa respekt både
för sorgearbete och för integritet så att det inte störs av bl.a. aggressiv mark-
nadsföring, som anförs i bakgrundsmaterialet. Men effekten av nämndens
beslut blev vidare än vad avsikten kanske var. Beslutet fick en karaktär av
normgivning och innebär bl.a. konkurrenspåverkan.

Margitta Edgren säger sig inte vara omedveten om att jag för ett antal år
sedan har motionerat om SPAR-nämdens avskaffande av just integritetsskäl
och dylika skäl. Ett betänkande från Aviseringsutredningen kommer mycket
snart, inom några veckor, tror jag. Det leder kanske till att ett förslag läggs
fram om att avskaffa SPAR och SPAR-nämnden. Jag tycker att det är rimligt
att avvakta tills detta betänkande finns framtaget.

Anf. 128 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Jag kan hålla med Anne Wibble om att det är rimligt. Men
jag vill återigen poängtera att man, om man kommer fram till att man skall
lägga fram förslag om att avskaffa SPAR, också ordentligt och klart måste
uttala att det i Sveriges samhälle över huvud taget inte är tillämpligt att sälja
uppgifter ur något slags register, ”what so ever”. SPAR har ju haft en begrän-
sande effekt, eftersom det bara är ett register, och man har haft ganska bra
kontroll över det.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

19 § Svar på fråga 1993/94:275 om legitimation av naprapater

Anf. 129 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Birger Andersson har frågat mig av vilken anledning som
propositionen om legitimation av naprapater inte har nått riksdagen under
hösten 1993.

Frågan om legitimation för naprapater har beretts samordnat med bered-
ningen av direktiven till en översyn av behörighetsfrågorna inom hälso- och
sjukvården och närliggande områden. Regeringen har den 13 januari utfär-
dat kommittédirektiven.

Frågan om legitimation av naprapater är dessutom nära förknippad med
frågan om godkännande av den svenska kiropraktorutbildningen som grund
för legitimeringen av kiropraktorer. Socialstyrelsen har i december 1993 in-
kommit med en utvärdering av den kiropraktikutbildning som bedrivs vid
Skandinaviska Chiropraktor Skolan i Stockholm.

Frågan om legitimation för naprapater kan nu beredas färdigt. Enligt gäl-
lande propositionsförteckning avser regeringen att den 28 februari i år lämna
en proposition i frågan.

Anf. 130 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Denna fråga har
varit segsliten. Många motioner har väckts om legitimation av naprapater,
och många interpellationer och frågor har ställts under årens lopp. Vi är ett
antal ledamöter i denna kammare som ett antal år arbetat för att gruppen
naprapater skall få legitimation.

Jag är medveten om att statsrådet har fått ärva denna fråga av den tidigare
regeringen. Men jag och många med mig hade hoppats på en snabbare hand-
läggning än vad som hittills varit fallet. Det finns ju, som statsrådet anger i
sitt svar, olika orsaker till att handläggningen blivit utdragen.

Naprapaterna genomgår en fyraårig svensk högskoleutbildning, som mot-
svarar ungefär 160 poäng. Eftersom utbildningen bedrivs i Sverige går kvali-
teten på utbildningen lätt att kontrollera och påverka, om man så skulle
vilja. Gruppen naprapater har i växande grad vunnit allmänhetens förtro-
ende. Enligt tillgänglig statistik behandlar naprapaterna ungefär 200 000 pa-
tienter per år, med totalt ca 1 miljon behandlingar.

Jag ställer denna fråga därför att jag blev mycket förvånad över att propo-
sitionen inte kom vid den tidpunkt som den utlovats i den förra propositions-
förteckningen. Jag vill därför fråga statsrådet: Finns det risk för ytterligare
förseningar?

Anf. 131 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Låt mig nämna - kanske inte för Birger Anderssons räkning,
han känner väl ärendet, men för andra - att det finns en hel mängd önskemål
om legitimering som framförts till departementet. Att jag har valt att, som
jag redovisade för kammaren i höstas vid en frågedebatt, lyfta ut frågan om
naprapaternas legitimering för behandling i en separat proposition, i stället
för att låta frågan bli föremål för den utredning som kanske åtta, tio eller

tolv andra grupper blir föremål för, borde betraktas som något glädjande för
den som är angelägen om detta.

Jag har ambitionen att klara av det arbetet till den 28 februari i år. Jag kan
dock inte lämna några garantier för detta, men det är min självklara ambi-
tion.

Anf. 132 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ställde min följdfråga om tidsaspekten med anledning av
det som statsrådet Bo Könberg sade i juni, nämligen att det skulle komma
en proposition om legitimation under hösten. Det gör att man blir litet fun-
dersam. Jag fick inte heller nu hundraprocentiga garantier, men jag vädjar
till statsrådet att verkligen prioritera denna fråga så att inte ytterligare förse-
ningar uppstår.

Anf. 133 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Vi har ett antal frågor som vilar hos Socialdepartementet.
Att i den meningen prioritera frågan så att den kommer överst av alla frågor,
exempelvis före pensionsreformer, kan jag inte garantera. Regeringen har
dock avsikten att lägga propositionen på riksdagens bord så fort som möjligt.
Det är självklart.

Anf. 134 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag tackar för det beskedet och hoppas att den uppgift som
lämnats i propositionsförteckningen kommer att kunna infrias.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 18.20 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.25 i väntan på att kommunikationsminister
Mats Odell skulle infinna sig i kammaren för att lämna svar på frågor.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.24.

20 § Svar på fråga 1993/94:277 om postservicen på landsbygden

Anf. 135 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Birger Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att en god och grundläggande postservice skall kunna upprätthållas
på landsbygden.

Frågan har ställts till mig mot bakgrund av att Posten har ett försök med
morgontidig utdelning av tidningar och post på tre lantbrevbärarlinjer runt

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svarpå frågor

Sala och Västerås. Försöksverksamheten har föregåtts av en marknadsun-
dersökning. Hushållen visade sig då ha en positiv syn på försöket. Motta-
garna av brev föredrog att få tidningen på morgonen och breven ett halvt
dygn senare. Däremot visade sig företagen vara något mindre positiva.

Försöksverksamheten pågår för att visa om Posten kan tillgodose de öns-
kemål som finns från de boende på landsbygden om att få dagstidningarna
på morgonen. Under försökets gång löser Posten de problem som uppstår
för bl.a. företagare. Försöket beräknas pågå i sex månader. Därefter skall
en utvärdering göras. Utvärdering beräknas ske i april i år.

Posten har ett uppdrag av riksdag och regering att upprätthålla daglig och
rikstäckande post- och kassaservice. I sin verksamhet måste Posten givetvis
hitta nya lösningar och modeller som tillfredsställer kundernas behov. Jag
tycker det är bra att Posten går ut och frågar lokalbefolkningen vilken sorts
service man föredrar och att Posten arbetar med lokala lösningar som är an-
passade till kundernas behov. Om just försöksverksamheten i Sala och Väs-
terås visar sig vara en bra modell är för tidigt att säga. Jag utgår emellertid
från att Posten lyssnar på kundernas och lokalbefolkningens synpunkter i
samband med utvärderingen av försöket i Sala och Västerås.

Anf. 136 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret.

Många företagare som är verksamma på landsbygden är allvarligt oroade
för att den här försöksverksamheten skall permanentas. Den innebär att
man får posten en dag senare. Tidigare har lantbrevbäraren kommit med
posten mitt på dagen. Det här försöket innebär att breven kommer tillsam-
mans med morgontidningen dagen därpå.

För personer som åker iväg till sitt arbete på morgonen har den här för-
ändringen ingen större betydelse. Det framgår också av svaret från kommu-
nikationsministern. Enligt den enkätundersökning man har gjort är det fler
som har accepterat den här lösningen än som har motsatt sig den. Det sam-
manhänger med att antalet företagare längs lantbrevbärarlinjerna tyvärr inte
är så särskilt stort.

Här i Sverige har vi ju kunnat lita på att breven i de allra flesta fall kommer
fram dagen därpå, nämligen om vi lägger dem på postlådan senast vid en viss
tidpunkt på dagen. I litet större orter är det oftast kl. 18 på kvällen; är man
ute före kl. 18 vet man att brevet kommer fram dagen därpå. Med den här
förändringen blir det en dags försening när det gäller både ankommande och
avgående post.

Kommunikationsministern säger att Posten löser de problem som uppstår
för bl.a. företagare under försökets gång. Men det beror på en ren tillfällig-
het, nämligen att lantbrevbäraren kör samma väg hem igen. Det är inte så
att man kör dubbelt, utan man löser det tillfälligt genom att lantbrevbäraren
skall tillbaka igen. Jag skulle vilja fråga kommunikationsministern: Har
kommunikationsministern ingen förståelse alls för den oro som många före-
tagare på landsbygden känner inför den här försämringen?

Anf. 137 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Birger Andersson talade om en försämring. Jag vill påminna
om att detta är ett försök som skall utvärderas. Jag tycker att det är för tidigt

att tala om en förbättring eller försämring. Det fina med det här försöket är
att de inblandade på lokal nivå får vara med och lägga upp försöket och -
det är inte minst viktigt - utvärdera det. Utvärderingen får sedan visa om
försöksverksamheten skall permanentas.

Birger Andersson påstod att många var oroade för att verksamheten
skulle permanentas. Jag tycker att det är bra att det lokala inflytandet kom-
mer till uttryck vid utvärderingen. Det är det som kommer att avgöra om
försöksverksamheten skall permanentas eller inte.

Anf. 138 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag har framför mig en artikel i en av våra lokaltidningar
där det står: ”Glesbygdsföretagare i kläm när postutdelningen försämras och
försenas.” Man måste med andra ord skilja mellan dem längs den här lant-
brevbärarlinjen som bedriver företag och dem som är anställda i en större
tätort. De senare åker tidigt på morgonen och kommer hem ganska sent på
kvällen. Det är stora skillnader i verksamhet.

Här måste man från Postens sida - jag hoppas verkligen att kommunika-
tionsministern är överens med mig om det - försöka se till att inte glesbygds-
företagare och landsbygdsföretagare över huvud taget kommer i kläm. Om
man etablerar sig som företagare ute på landsbygden är det väldigt viktigt
att man kan räkna med att postservicen där blir i stort sett lika god som den
är i tätorterna.

Jag anser för min del att man här måste ta större hänsyn till företagarna
än till dem som åker hemifrån tidigt på morgonen och vill läsa sin tidning då.
Man har också möjlighet att lyssna på nyhetsutsändningar av olika slag.

Jag tycker att mina synpunkter starkt borde övervägas av kommunika-
tionsministern, och jag hoppas att han tycker att de är rimliga. Företagarna
måste särbehandlas i detta sammanhang.

Anf. 139 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Nu vänder sig Birger Andersson till regeringen, till den cen-
trala nivån, men finessen med detta försök är att de lokala invånarna och
företagarna skall få tycka till. Vad jag tycker i denna fråga är således denna
gång dess bättre inte så intressant.

Om Birger Andersson själv berörs, kommer han på denna väg att få utöva
ett inflytande. I övrigt är detta ett exempel på en verklig decentralisering.
Jag håller med om att det är en riktig princip som Birger Andersson för fram
när han säger att företagen är förutsättningen för en levande glesbygd och
att deras ord skall väga mycket tungt i utvärderingen.

Anf. 140 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Vi är överens om att företagarnas synpunkter måste väga
mycket tungt. Både kommunikationsministern och jag är för ett differentie-
rat näringsliv även ute på landsbygden. Vi arbetar efter mottot Hela Sverige
skall leva. Även om antalet företagare är litet, måste deras ord väga betydligt
tyngre än önskemålen från många av de privatpersoner som bor längs lant-
brcvbärarlinjen och sådana som pendlar till tätorten och arbetar där.

Jag kommer att överlämna den nämnda artikeln till kommunikationsmi-

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

nistern. Jag har talat med en del personer, bl.a. med företrädare för Posten.
Att Posten är kreativ har jag ingenting emot - det är tvärtom bara bra - men
man bör uppmärksamma dessa frågor på ett tidigt stadium, och man bör inte
fatta beslut på grundval av önskemålen från en majoritet som bor längs lin-
jen, t.ex. om att få tidningen på morgonen samtidigt som det accepteras att
breven kommer en dag för sent. Vi verkar vara överens om att man måste
ta mycket stor hänsyn till företagarna.

Anf. 141 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Låt mig säga att det enligt information som jag har fått finns
106 företag inom detta område. Av dessa är 90 lantbruksföretag, och det
finns 10 kontor. De resterande är enmansföretag av olika slag. De 10 konto-
ren får daglig kassaservice samt får ESS-brev och företagspaket utkörda en-
ligt de tidsgarantier som Posten ger. Frågan är om de extrainsatser som Pos-
ten gör är rimliga. Allt detta kommer att vägas in i utvärderingen. Jag tror
att Birger Andersson och jag är helt överens, och jag tror också att postre-
gionens ledning har samma uppfattning som vi.

Anf. 142 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag vill bara göra det tillägget att extraservicen i detta fall är
beroende av var lantbrevbäraren bor. Huruvida lantbrevbäraren kör tillbaka
efter samma rutt beror alltså på denna speciella omständighet.

Jag är rädd för att företagarna kommer att hamna i kläm, om man inte
bevakar och beaktar deras berättigade intressen i sådana här sammanhang.
Det blir då negativa förhållanden för företagare som bedriver verksamhet
på landsbygden. Jag hoppas att inte bara jag utan också kommunikationsmi-
nistern vill motverka att så sker.

Anf. 143 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Birger Andersson och jag är helt överens om att vi skall
lägga ned all den möda som vi är mäktiga för att göra det möjligt att skapa
fler företag och arbetstillfällen också i glesbygd.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1993/94:282 om de nya teletaxorna

Anf. 144 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig om jag är beredd att
vidta åtgärder för att glesbygdskommunerna inte skall missgynnas av det nya
systemet för teletaxor.

Genom riksdagens beslut ombildades Televerket till aktiebolaget Telia
AB, den 1 juli 1993. Telia AB ansvarar numera självt för prissättningen av
sina tjänster, som man upprätthåller i konkurrens med andra operatörer på
marknaden. Den ökande konkurrensen gör det nödvändigt för Telia AB att
anpassa taxorna till de faktiska kostnaderna.

I samband med bolagiseringen ingicks ett avtal mellan staten och Telia

AB, som bl.a. innebär att ett pristak för Telia AB:s tjänster infördes den 1
juli 1993 att gälla under en treårsperiod. Pristaket rör alla permanenthushåll
och företag med direkttelefon. De tjänster som omfattas av pristaket är för-
utom abonnemangs- och samtalsavgifter även engångsavgifter för abonne-
mang och flyttningsavgifter. Telia AB har frihet att inom ramen för pristaket
självt utforma sin taxestruktur. Anpassningen av teletaxorna förutsätts ske
inom ramen för detta pristak.

Jag är medveten om att teletaxorna kommer att innebära att vissa abon-
nentgrupper kommer att känna sig missgynnade medan andra gynnas. Å
andra sidan innebär det nya taxesystemet att abonnenterna själva i ökad ut-
sträckning kan välja hur de vill använda sin telefon. De som sällan använder
telefonen kan välja att teckna ett lågförbrukarabonnemang och därmed be-
tala en lägre kvartalsavgift. Vidare innebär systemet att de abonnenter som
når ett färre antal telefonnummer inom ramen för när- och regionsamtal be-
talar en lägre kvartalsavgift än abonnenterna i storstäderna, som når ett stort
antal telefonnummer. Det nya taxesystemet innebär flera prissänkningar,
t.ex. kan hushållskundernas engångs- och flyttningsavgifter i vissa fall sänkas
med upp till 70 %. Flyttningsavgiften inom servicehus och sjukhem slopas,
och fjärr- och utrikessamtal sänks med 6 respektive 5 %.

I 2 § telelagen fastslås att enskilda och myndigheter från sina stadigva-
rande bostäder eller verksamhetsställen skall ha tillgång till en effektiv tele-
kommunikation till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Genom be-
stämmelserna i den nya telelagen och med beaktande av vad som tidigare
har sagts om pristaket tror jag att vi kommer att få ett välfungerande och
rättvisande taxesystem.

Det åligger för övrigt Telestyrelsen i dess roll som tillsynsmyndighet inom
telekommunikationsområdet att bl.a. följa upp och granska prisutveck-
lingen.

Anf. 145 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationministern för svaret på
min fråga. Det innehöll rätt många uppgifter, men kanske inte så många i
anslutning till min konkreta fråga.

Låt mig inte minst med anknytning till den tidigare fråga som kommunika-
tionsministern besvarade säga att det är oerhört viktigt att taxorna för post-
service och för teleservice utformas likformigt över hela landet. Det är detta
som det konkret handlar om. Det är säkerligen bra för stockholmarna att
kunna ringa när- och regionsamtal, men glesbygdslänen drabbas.

Det är i och för sig inte helt oväntat att man när man på detta sätt startar
ett nytt bolag struntar i glesbygden. Där finns så få människor, och man är
mindre benägen att konkurrera om servicen där. Jag hade därför hoppats att
kommunikationsministern i detta fall skulle redovisa hur man skall gå till
väga för att hävda glesbygdsmänniskors service på teleområdet när man till
fullo skall driva lönsamhetsprincipen. Det är ju egentligen det som det hand-
lar om.

Vi kan här konkret se hur en fattig glesbygdskommun, som de flesta kom-
muner i Norrlands inland är, kommer att drabbas oerhört hårt. Det är bra
för invånarna i Pajala att få en sänkt flyttningsavgift, men de stora avgifter

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

som man har betalar man för de samtal som man ringer. Hur skall man kunna
anpassa samtalen till andra tider än de när länsmyndigheterna i Luleå har
sina kontor öppna? De är öppna under den dyraste teletiden. På det sättet
blir man straffad i det nya systemet.

Jag tycker att kommunikationsministern skall ta tillfället i akt att förklara
hur man skall kunna hävda principen om likställdhet för service över hela
landet, framför allt hur det skall ske till en rimlig kostnad både för stockhol-
maren och för pajalabon. Det är det väsentliga. Annars öppnas det för en
våg av orättvisor i samhällsservicen över hela landet. Jag tycker, som sagt,
att Mats Odell skall ta chansen att förklara om man över huvud taget skall
göra något åt detta eller om marknadskrafterna totalt skall få dominera i den
framtida regionalpolitiken.

Anf. 146 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Det fanns ett stort fel i den analys som Sten-Ove Sundström
gjorde: Han påstod att Telia struntar i glesbygden. Jag menar att det är precis
tvärtom. Det tidigare systemet byggde just på att glesbygden subventione-
rade storstäderna och att företagen subventionerade hushållen. Det pristak
som riksdagen i telelagen har lagt på Telia är en realitet, och det är, som jag
sade i mitt svar, inom detta pristak som omstruktureringen av taxorna skall
ske.

Jag hoppas att Sten-Ove Sundström och jag kan vara helt överens om att
den förra omstruktureringen av taxorna, som genomfördes som ett resultat
bl.a. av tidigare överväganden, var betydligt sämre. Man bör också notera
att maximiavgiften för långväga samtal tidigare var 1 krona och 57 öre per
minut medan den avgiften i dag är 1 krona och 37 öre per minut.

Det man kanske skall titta på är de orter som Sten-Ove Sundström tar
upp. Priset för ett samtal mellan Pajala och Kiruna har gått upp från 1 kr och
1 öre per minut till 1 kr och 32 öre per minut. Det fanns nämligen en speciell
regiontaxa som gjorde att abonnenterna i den här regionen hade ett betydligt
lägre pris.

Däremot ringer pajalaborna numera för 14 öre per minut till sina fyra an-
gränsande riktnummerområden, i stället för 56 öre per minut. Detta är, herr
talman, en sänkning med 42 öre per minut för samtal i en ganska stor region
runt de nämnda orterna.

Anf. 147 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Det viktiga att konstatera är att alla människor, oavsett om
de bor i Arjeplog eller i Pajala, avgiftsmässigt naturligtvis vill ha samma ser-
vicemöjligheter som stockholmarna har när det gäller att hålla kontakt med
sina myndigheter. I Norrbotten, som det glesbygdslän det är, har man dem
i de allra flesta fall i Luleå. Då råkar man ut för effekten att samtalen klassas
som fjärrsamtal. Det är där den stora prisökningen ligger.

Mats Odell sade något som jag tycker att han bör spinna vidare på. Stats-
rådet sade: Det här kanske man skall titta på. Vem skall titta på det och hur
snabbt kan det ske? Jag tror att om Mats Odell tittar litet på hur det här
fungerar, inte bara i Norrbotten och i kommunen Pajala, utan i hela Norr-

lands inland, kommer han att upptäcka att det finns anledning att allvarligt
överväga hur man skall göra i framtiden.

Det här är bara ett område vi nu ser en försämring på. Om regeringen och
Mats Odell är beredda att agera snabbt tycker jag att Mats Odell skall ta
chansen att ge uttryck för det nu. Då finns det förhoppningar om att rege-
ringen kan garantera glesbygdsmänniskans behov av service.

Anf. 148 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag tycker att inte minst den senaste tidens utveckling verkli-
gen har gett prov på att Telia är ett alltmer kundorienterat företag. Jag tror
att Sten-Ove Sundström och jag kan vara överens om att den ökade konkur-
rensen har haft det goda med sig. Som j ag sade i mitt svar är det Telestyrelsen
som är tillsynsmyndighet och som skall följa upp och granska prisutveck-
lingen.

Jag utesluter inte alls att Telia i sitt fortsatta arbete att bli alltmer kund-
och marknadsorienterat också kommer att kunna genomföra förändringar
av sådant som av kunderna upplevs som orimligt. Det är jag helt övertygad
om kommer att ske.

Anf. 149 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! I samband med diskussionen om höjningen och föränd-
ringen av systemet har representanter för Telia i tidningsartiklar talat om att
man som företag inte kan hålla på med glesbygdspolitik. Om det innebär att
man inte kan ta hänsyn till människor som bor i glesbygd när man skapar
sådana här system, tycker jag att det finns anledning för Mats Odell och re-
geringen, som har en klar del i ägaransvaret, att vara beredda att agera på
något sätt. Det kan man göra som ägare och som ägarrepresentant. Jag tror
att det är viktigt att man gör det så snart som möjligt.

Mats Odell och jag kan diskutera teletaxor hur länge som helst. Men fak-
tum är att det här systemet ger bättre service för stockholmarna och en be-
tydligt försämrad service i glesbygdslänen. Det borde man ta fasta på och
inte bara tala allmänt om, som i tidigare frågestunder, hur viktigt det är för
servicen och för företagen att man låter utvecklingen gå åt motsatt håll. Min
rekommendation till kommunikationsministern måste därför bli att ta en all-
varlig funderare och att framför allt inte avvakta för länge. Agera som ägar-
representant i företaget och se till att glesbygdens folk också kan få en hyfsad
service i framtiden.

Anf. 150 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Som jag sade är Telia ett företag som verkligen alltmer visar
upp sin kundorientering. Jag är övertygad om att man fortlöpande kommer
att se över sin taxestruktur och, om det finns delar i denna taxestruktur som
upplevs som olämpliga, också rätta till dem.

Anf. 151 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Det är helt klart att glesbygdsbefolkningen upplever det här
som en stor orättvisa. Jag tror inte att man enbart kan hoppas och tro att
det här företaget skall göra någonting automatiskt, utan det krävs att ägaren

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

agerar. Det är en skyldighet som jag tycker att ägaren har i det här fallet,
eftersom man har uttalat hur viktigt det är med regionalpolitik och service
åt glesbygden.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1993/94:289 om biljettpriset på flyglinjen Visby-
Arlanda

Anf. 152 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Gunhild Bolander har frågat mig vilka åtgärder som rege-
ringen är beredd att vidta för att riksdagens trafikpolitiska målsättning om
samhällets ansvar för bl.a. tillgänglighet och regional balans skall kunna vid-
makthållas. Frågan ställs mot bakgrund av den prisökning som SAS aviserat
på flyglinjen Visby-Arlanda.

Det är riktigt att samhället har ett ansvar för att tillgodose ett grundläg-
gande trafikutbud i landets olika delar. Regeringen följer därför kontinuer-
ligt utvecklingen. Detta gäller inte minst Gotland, som ju av geografiska skäl
intar en särställning. Staten subventionerar sedan flera år färjetrafiken till
och från Gotland med stora belopp. För budgetåret 1994/95 har regeringen
föreslagit riksdagen ett anslag på 175 miljoner kronor för detta ändamål. Det
kan noteras att dessa insatser inneburit att biljettpriserna på färjetrafiken
har kunnat sänkas med ca 30 % sedan år 1991. Regeringen har vidare tillsatt
en särskild parlamentarisk utredning som skall lägga fram förslag om fram-
tida former för denna trafik.

När det gäller flygtrafiken till Gotland måste jag nu liksom vid flera andra
tillfällen påminna om att luftfartsmarknaden i Sverige är avreglerad. Det in-
nebär bl.a. att flygbolagen sätter sina egna priser i syfte, som man får anta,
att uppnå långsiktig lönsamhet och en gynnsam trafikutveckling. Om det nu
är så att ett flygbolag på marknaden skulle ägna sig åt överprissättning ska-
pas förutsättningar för andra flygbolag att starta konkurrerande trafik till
lägre priser. Erfarenheterna från andra sektorer som avreglerats tyder på en
viss inledande turbulens innan serviceutbud och priser stabiliserar sig, vanli-
gen på en nivå som ger lika bra eller bättre serviceutbud och lägre pris än
tidigare. Enligt min mening finns det därför inte nu anledning att ingripa i
den avreglerade flygmarknaden.

Anf. 153 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr talman! Tack för svaret. Jag inser naturligtvis att avregleringen av
flyget möjliggör effekter av det slag vi nu bevittnar. Från gotländsk sida var-
nade vi också för den här utvecklingen. Det kanske inte passar riktigt all
verksamhet att bli konkurrensutsatt.

SAS nya priskoncept, som trädde i kraft i går, innehåller för Visbylinjens
del en höjning med 500 kr för en normalprisbiljett, eller närmare 30 % höj-
ning. Visbylinjen har gått med kraftigt underskott. Det skall bolaget nu
kompensera sig för. Risken för att man kompenserar sig bort från den här
linjen är ganska stor. Det är kanske det man vill.

Som bekant har vi ett enda alternativ till flyget, nämligen färjetrafiken.
Därför har vi en större andel privatresenärer, ungefär 66 %. Resten är af-
färsresenärer. På andra linjer är det tvärtom, man har en högre andel affärs-
folk. Då är det naturligt att man använder andra kommunikationsmedel. Då
gör man privatresor med bil, buss eller tåg.

Att den här åtgärden får kraftigt negativa effekter för näringslivet på Got-
land är alldeles uppenbart. Det har redovisats i pressen den gångna veckan.
Mänga talar om att smärtgränsen är nådd. För vårt största företag, Ericsson,
betyder detta en halv miljon i ökade kostnader. Många menar att detta är
ett dråpslag för det gotländska näringslivet.

I hela den stora infrastruktursatsning som regeringen har arbetat fram vad
gäller järnvägstrafiken i hela landet så fick naturligtvis inte Gotland en enda
krona. Jag vet att vi har transportstöd till fäijetrafiken med 175 miljoner i
årets budget, men vi har ingenting till flygtrafiken, som egentligen är vårt
X 2 000. Det är därför som jag ställt frågan om statsrådet delar trafikutskot-
tets uppfattning om målsättningarna.

Min fråga är: Kan den nu sittande Färjetrafikkommittén i sina direktiv
också få ta in flygtrafiken för att nå en mer långsiktig lösning?

Anf. 154 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Gunhild Bolander anser inte att all verksamhet passar för
konkurrens. Låt mig litet översiktligt få säga att på den amerikanska flyg-
marknaden, som har varit avreglerad under ett stort antal år, kostar en pas-
sagerarkilometer ungefär 50 % av vad en passagerarkilometer kostar i
Europa. Jag tror rent generellt att en sänkning av kostnadsnivån för att flyga,
även till Gotland, gynnas av den här utvecklingen. Jag är övertygad om att
Gunhild Bolander och jag i princip har samma inställning i den frågan.

Sedan är ju Gotlands situation mycket speciell. Det är vi medvetna om.
Därför är jag mycket glad över att den stora utredningen arbetar. Den har
ju ett mycket vidare direktiv. Den skall titta på en hel del olika aspekter på
trafiken till och från Gotland.

När Gunhild Bolander drar in infrastrukturinvesteringar i detta finns det
anledning att peka på att Gotland har fått ganska mycket pengar till upprust-
ning av sitt vägnät. Det hjälper naturligtvis inte när man skall ta sig till fast-
landet. Det inser vi båda.

Normalpriset är indelat i tre olika segment numera. Det är en del av om-
läggningen. Det finns ett normalpris som ligger på ungefär 2 400 kr, ett af-
färspris på 2 160 kr och ett budgetpris på 1 600 kr. För den mycket stora grup-
pen privatresenärer finns ju det s.k. jackpot-priset som ligger på 800 kr tur
och retur. Möjligheterna att flyga betydligt billigare än fullprisbiljetten är
mycket goda. Detta gäller också vid en jämförelse med flygplatserna i t.ex.
Kalmar och Växjö. Där ligger alltså Visby lägre.

Anf. 155 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr talman! Jag fick ändå inget svar på exakt den fråga jag ställde om
Färjetrafikkommitténs arbete. Det står ju i direktiven att den skall lämna
förslag till en långsiktig lösning av färjetrafiken till och från Gotland.

Utredningen besökte ju faktiskt Gotland i veckan som gick. Man noterade

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

naturligtvis den här chockhöjningen på flyget. Inom utredningen är man nu
beredd att ta in flygförbindelserna också, för att få en helhetsbild av kommu-
nikationerna. Lars Svensk, som är ordförande, har uttalat det i en tidningsin-
tervju. Då undrar jagom statsrådet är beredd att ge tilläggsdirektiv till utred-
ningen eller på annat sätt sanktionera att utredningen även tar upp flygpro-
blemen.

Anf. 156 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Som Gunhild Bolander mycket väl vet är det inte jag som
ger direktiv. Det är regeringen som helhet som gör det. Utan att avslöja för
mycket vill jag säga att redan de direktiv som nu gäller var föremål för en
hel del diskussioner inom regeringen. Jag kan inte utlova att regeringen skall
fatta ett sådant beslut, men jag är beredd att titta på det och diskutera frågan
inom regeringen.

Anf. 157 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr talman! Jag tackar för det. Avslutningsvis vill jag påtala det som står
i årets budgetproposition på s. 86 i bil. 7, nämligen att staten bör ha ett fort-
satt ansvar för regionalpolitiskt viktig flygtrafik. Jag skulle vilja veta vad
statsrådet lägger in i skrivningen om det fortsatta statliga ansvaret.

Anf. 158 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! I årets bil. 7 från Kommunikationsdepartementet finns nå-
got som jag är mycket stolt över att lyfta fram, nämligen att vi i praktiken
genomför en fördubbling av satsningen på de kommunala flygplatserna. Det
gäller de trafiksvaga flygplatserna i framför allt skogslänen. Det handlar
också om ett antal andra kommunala flygplatser som på det här sättet kom-
mer in i ett resultatutjämningssystem.

Bekymret, om jag får använda det uttrycket, i det här sammanhanget är
att Visby inte är en trafiksvag flygplats. Det är en av de flygplatser som har
ett mycket stort passagerarunderlag med över 300 000 årspassagerare. Det
gör att lösningarna måste ligga på en annan nivå än att satsa pengar direkt
på flygplatsen. Eftersom Visby kommun inte har några kostnader i samband
med detta är inte den lösningen öppen här.

Anf. 159 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr talman! Jag får väl återkomma i ett annat sammanhang. Jag är inte
riktigt nöjd med det svar som jag har fått här. Jag förutsätter ändå att Färje-
trafikutredningen även kommer att hantera de här problemen. Då kanske
vi så småningom når en lösning som vi båda kan vara nöjda med, och även
gotlänningarna.

Anf. 160 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Huvudalternativet här är att de flygbolag som i dag är intres-
serade av att ta upp konkurrensen med SAS studerar om priset är så pass
högt att det ger utrymme för en annan operatör att gå in med ett lägre pris.
Det är vad regeringen och riksdagen har lagt fram som huvudalternativ.

I dag handlar vi bara upp flygtrafik på en destination, och det är sträckan

mellan Umeå och Östersund. Det sker på grund av att Jämtlands län flyttade
över sin sjukvårdsorganisation till Umeå från Uppsala, som ligger vid Ar-
landa.

I dag finns alltså inga resurser avsatta för och ingen ambition att handla
upp flygtrafik på andra destinationer än de destinationer i inre Norrland som
kan bli aktuella.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1993/94:291 om det europeiska larmnumret

Anf. 161 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig hur regeringen avser att
garantera anonymiteten hos dem som ringer jourhavande präst efter infö-
randet av det europeiska larmnumret.

EG:s råd har beslutat att införa telefonnummer 112 som nödnummer för
samtliga EG-länder. Genom EES-avtalet förbinder sig även EFTA-länderna
att införa samma nödnummer. I Sverige beräknas numret vara infört senast
vid utgången av år 1996. 112 är främst avsett att användas i akuta nödsitua-
tioner och torde i första hand komma att användas för alarmering av polis,
brandkår och ambulans. Rådsbeslutet berör inte möjligheten att identifiera
det uppringande numret.

Automatisk nummerpresentation innebär att den som blir uppringd på en
telefon som är utrustad med en s.k. display i vissa fall kan se från vilken tele-
fon den uppringande ringer. För att tjänsten skall fungera krävs att både den
uppringande och den som blir uppringd är ansluten till AXE eftersom möj-
ligheten att identifiera det uppringande numret är tekniskt förknippad med
digital överföringsteknik. 1 EG:s regelverk finns tjänsten nämnd i rättsakter
angående s.k. ISDN-teknik (Integrated Services Digital Network). Rådet
har rekommenderat nummerpresentation som en tjänst som bör finnas, men
har samtidigt rekommenderat att det skall finnas möjlighet att begränsa pre-
sentationen. Begränsningen innebär att det finns möjlighet för den som inte
vill få sitt telefonnummer presenterat på mottagarens display-telefon att för-
hindra detta.

Inom EG arbetar man med frågan om begränsning av nummerpresenta-
tion. Frågan berörs också i ett utkast till rekommendation om skydd för per-
sonuppgifter inom telekommunikationsområdet från Europarådet. Rege-
ringen kommer givetvis att verka för att Sverige följer de internationella
överenskommelserna på området. Bl.a. kommer Telestyrelsen i samband
med sin prövning av teletillstånd att undersöka hur bestämmelser skall utfor-
mas beträffande begränsningar av nummerpresentation.

När det gäller frågan om inspelning av larmsamtal har regeringen år 1981
meddelat särskilt tillstånd till SOS Alarmering AB. Enligt vad jag erfarit av
SOS Alarmering spelas endast nödanrop in, vilket innebär att en inspelning
avbryts innan den uppringande kopplas över till t.ex. jourhavande präst. Nå-
gon inspelning av dessa samtal sker således inte.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att de svenska SOS-operatörerna

Prot. 1993/94:53
18januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

är bundna av tystnadsplikt genom lagen om verksamhet hos vissa regionala
alarmeringscentraler (SFS 2982:1104).

Anf. 162 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Låt mig tacka statsrådet för svaret på en fråga vi har diskute-
rat tidigare. Det handlar egentligen om två problem. Det ena är när man
akut behöver larma polis eller brandkår. Där ser jag inget problem med att
den uppringandes nummer kommer upp på displayen. Det är snarast en för-
del. Då vet man säkert i vilket område som något har inträffat.

Det andra problemet är när människor råkar i kris och söker jourhavande
präst eller kurator för ett mycket integritetskänsligt samtal som de vill föra
anonymt. Egentligen är det litet tokigt att vi har samma nummer för dessa
två olika situationer. De som söker jourhavande präst osv. tänker knappast
ut i förväg att de skall avstå från tjänsten att få upp sitt nummer på displayen.
Jag tror inte att man planerar sitt liv så.

Det är ju rimligt i så fall att de som utreder dessa frågor uppmärksammas
på problemet och på att det egentligen borde vara två olika nummerserier.

Hur ser statsrådet på möjligheten att sära de här två frågorna från var-
andra?

Anf. 163 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Den möjligheten är naturligtvis väldigt god. Ett alternativ
som har diskuterats är att numret 112 reserveras för akuta nödsituationer,
såsom polis, brandkår och ambulans, medan 90 000-numret behålls för den
typ av tjänster som Barbro Westerholm talar om. Detta är en fråga som na-
turligtvis kommer att avgöras i en dialog med dem som arbetar inom den här
sektorn.

Möjligheten att slippa få sitt nummer visat är något som inte bara gäller
sådana här situationer utan över huvud taget när man ringer upp en annan
abonnent, någon myndighet eller liknande. Den här möjligheten har funnits,
men Telia har ända sedan förra våren skjutit upp introduktionen, eftersom
man inte tekniskt har kunnat lösa problemet med att ge abonnenterna rätt
att begränsa presentationen. Det är inte fullt klart när de här problemen
kommer att vara helt lösta.

Jag vill ändå som ett svar på den delen av Barbro Westerholms fråga säga
att det är fullt möjligt att göra en uppdelning. Det handlar om att hitta ett
nummer som är så känt att människor automatiskt kommer att tänka på det
eller har det lätt tillgängligt. Utan tvivel är det gamla 90 000-numret i alla
fall i vårt land ett sådant nummer.

Anf. 164 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag hoppas då att en sådan här fråga, som kan tyckas liten
och udda och som drabbar en liten grupp människor som har problem av en
sort som beslutsfattare sällan kommer i närheten av, ändå får en hög prioritet
i förhandlingarna inom EG, Telestyrelsen, osv. Beslutsfattare är ju som regel
väldigt friska och hamnar sällan själva i krissituationer. Kanske har de därför
svårt att känna inkännande empati med människor i en sådan här situation.

Jag hoppas alltså att den här debatten och den vi hade tidigare lyfter upp

frågan, så att den kommer med i diskussionerna både i Telestyrelsen och i
EG-sammanhang.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1993/94:301 om avbrott i teleförbindelserna

Anf. 165 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om jag avser att ta några initiativ
med anledning av långa avbrott av teleförbindelserna på en del håll på lands-
bygden.

Längre teleavbrott av den omfattning som Bengt Hurtig redovisat är inte
kända, enligt vad jag har erfarit av Telia AB. Ett antal mindre teleavbrott
kan naturligtvis ha förekommit i samband med kraftigt snöoväder, men
dessa har i så fall åtgärdats skyndsamt. Det åligger Telestyrelsen såsom till-
synsmyndighet att kontrollera teleoperatörerna och vidta åtgärder i fall där
så krävs.

Telestyrelsens uppgift är att bevaka att de telepolitiska målen uppfylls.
Detta innebär bl.a. att Telestyrelsen, genom utformande av tillstånd med
samtliga operatörer, skall se till att alla från sin stadigvarande bostad eller
sitt fasta verksamhetsställe skall ges möjlighet att utnyttja telefonitjänster
samt att en fullgod service och kvalitet upprätthålls.

Anf. 166 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.

Jag tycker kanske att det är litet märkligt att man inte på Telia AB läser
tidningar och informerar sig om vad som händer. Sådana här rapporter har
ju förekommit i pressen i glesbygden.

Jag har ett exempel på en sådan rapport med mig. Det är där ett par som
klagar på att en hel by har väntat på telefonförbindelser i 16 dagar, alltså två
veckor och två dagar. Man kan ju tycka att någon från Telia i ett sådant här
läge skulle kunna åka till byn med en yuppienalle, en mobiltelefon. Detta
har man tydligen gjort, men mobiltelefonen var beroende av ström, en acku-
mulator, och det gjorde att man inte kunde använda den, eftersom man
också hade strömavbrott. Dessutom hade man i byn inte kunnat ringa och
klaga på att strömmen försvann, eftersom telefonen inte fungerade.

Det här är ju inte de enda problem som uppstår, utan också i samband
med sjukdom, brand och liknande har teleförbindelserna varit en förutsätt-
ning för att man skall kunna lösa problemen.

Jag tycker därför att det är bra att kommunikationsministern har tagit
kontakt med Telia. Men sådant här har faktiskt förekommit, och Telias folk
säger själva att man inte har haft råd och tid att ersätta blank trådförbindelse
med kabel eller att bygga ut radiolänkförbindelser i den utsträckning som
skulle ha behövts för att lösa de här problemen. Jag tycker att det vore lämp-
ligt att kommunikationsministern tog kontakt en gång till och påpekade att
det trots allt har rapporterats i medierna om de här fallen som Telia AB inte
känner till.

Prot. 1993/94:53
18januari 1994

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 53

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Anf. 167 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Det här är ett exempel på hur sårbart vårt samhälle är. Jag
tror att de problem som har förekommit med strömförsörjningen har varit
större än de problem som har förekommit på telesidan. Det beror bl.a. på
att kabel undan för undan grävs ner och på så vis görs mindre känslig för
vädrets makter. Det här gäller beslut om investeringar som fattas på regional
nivå, och man för där en dialog med användare för att få reda på hur stora
behoven är att förbättra säkerheten bl.a. i just detta avseende.

Jag beklagar att man inte hade de här uppgifterna på Telia, men jag är
mycket tacksam om jag kan få dem av Bengt Hurtig, så att jag kan vidarebe-
fordra dem till vårt fina telekommunikationsföretag.

Anf. 168 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! Jag tackar för det. Jag skall skaffa en kopia och skicka över
till kommunikationsministern redan i morgon.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1993/94:265 om alternativ uppvärmning av bostä-
der

Anf. 169 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Kjell Eldensjö har frågat miljöministern vilka åtgärder som
planeras för att öka energisparandet och omställningen till förnybara energi-
slag vad gäller uppvärmning av bostäder.

Ansvaret inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

I 1991 års energipolitiska beslut, som grundades på den s.k. energiöver-
enskommelsen, slogs fast att landets elförsörjning skall tryggas genom ett
energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst
inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv energihushållning.
Riksdagens beslut innefattade också fleråriga stödprogram, som innebär en
kraftfull stimulans till omställning och utveckling av energisystemet.

Genom programmen kan stöd lämnas till kraftvärmeproduktion med bio-
bränslen. Vidare kan stöd lämnas för investeringar i vindkraftverk och an-
läggningar för utnyttjande av solvärme. För stödsystemet anvisades totalt
1 300 miljoner kronor att fördelas under en femårsperiod.

Även ett program för effektivare energianvändning infördes med en total
mcdelsram på 965 miljoner kronor i fem år. I programmet ingår bl.a. statligt
stöd till teknikupphandling och introduktion av energieffektiv teknik, vilket
är det dominerande inslaget i programmet. Detta stöd avsåg ursprungligen
en femårsperiod, men riksdagen beslutade våren 1993 om en förlängning
med två år inom en oförändrad anslagsram på 750 miljoner kronor. Pro-
grammet innehåller även ett stöd till energieffektiva pilot- och demonstra-
tionsanläggningar i lokaler och bostäder på 150 miljoner kronor. Detta stöd
har till syfte att initiera, samordna och stödja arbete med demonstration av
energieffektiv teknik i lokaler och bostäder.

Av denna sammanfattande redovisning av de energipolitiska programmen
framgår att betydande delar avser energiteknik för uppvärmning i lokaler
och bostäder.

Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, har regeringens uppdrag
att årligen utvärdera programmen och redovisa resultatet av utvärderingen
till regeringen. En redogörelse för NUTEKzs senaste utvärdering har nyli-
gen lämnats i budgetpropositionen. Regeringen drar där den slutsatsen att
programmen löper i stort sett som planerat och att resultaten så här långt
synes motsvara de mål som låg till grund för 1991 års energipolitiska beslut.

Anf. 170 KJELL ELDENSJÖ (kds):

Herr talman! Först vill jag tacka näringsministern för svaret, som innehål-
ler en hel del positiva saker.

Bakgrunden till min fråga är den att jag tycker att i en tid med hög arbets-
löshet kunde kanske fler åtgärder vidtas inom just sektorn för energiomställ-
ning och därmed samtidigt stimulera arbetsmarknad och industri.

Det är nu mer än ett decennium sedan som kärnkraftsomröstningen hölls,
och den gav ju till resultat att kärnkraften skall avvecklas. Man kan ha vilka
åsikter som helst om att kärnkraften skall avvecklas, men folkomröstningen
bör ju ändå beaktas. Det är ju också inriktningen på energipolitiken.

Näringsministern pekar också i sitt svar på att elförsörjningen i största
möjliga utsträckning skall grundas på inhemska och förnybara energikällor
samt energihushållning. Detta framgår även av budgetpropositionen. Jag
undrar om det inte just nu hade varit läge för att snabba på åtminstone en
liten del av omställningen genom att ytterligare stimulera alternativa former
för uppvärmning av bostäder, kanske i första hand villor och liknande.

Jag vill komplettera min fråga till näringsministern. När vi nu har så hög
arbetslöshet, speciellt inom byggsektorn, skulle det då inte vara lämpligt att
stimulera övergång till bostadsuppvärmning med förnybara energikällor - av
typen modern, effektiv och miljövänlig förbränningsteknik för vedeldning -
liksom övergång till energisnåla uppvärmningsformer, t.ex. värmepumpar?

Anf. 171 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Arbetet inom det program som beslutades våren 1991 har
pågått i drygt två års tid. Vi kan nu delvis utvärdera resultatet. Vår uppfatt-
ning är snarast att tidsramen för arbetet inom programmet är för snävt tillta-
gen. Därav den utökning av tiden som gjorts för vissa delar av programmet
för att pengarna skall komma till effektiv användning.

Det gäller att inte bara investera i befintlig teknik. Man måste också klara
teknikutvecklingen så att man verkligen får såväl energieffektiv som kost-
nadseffektiv teknik. Vår bedömning är således att ramen för de medel vi i
dag investerar i den här typen av tekniker är rimlig.

Det kan naturligtvis alltid diskuteras om man skall öka eller minska ra-
men. Men vi gör bedömningen att denna teknikutveckling behövs för att
verkligen få rätt teknik vartefter förändringar i systemet görs.

Anf. 172 KJELL ELDENSJÖ (kds):

Herr talman! Jag hade förväntat mig att den skattereduktion för bygg-
nadsarbeten vid reparationer och förnyelse av bostäder som är beslutad och

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

som nu gäller - och som kan ge skattereduktion upp till 10 500 kr - även
skulle ha omfattat bostäders uppvärmningsutrustning. Men så tycks enligt
vad jag erfarit inte vara fallet. Enligt en promemoria från skatteförvalt-
ningen ingår inte installation av värmepanna i underlaget för skattereduk-
tion, och inte heller t.ex. borrning för jordvärme.

Näringsidkare har ställt sig frågande inför att detta inte har funnits med i
sammanhanget. Jag vill fråga näringsministern: Hade det inte varit ett ut-
märkt tillfälle att slå flera flugor i en smäll att genom skattereduktion dels
minska arbetslösheten, dels reducera miljöförstöringen, och dels minska
energiåtgången?

Anf. 173 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag tror att den övergång till alternativa och förnybara ener-
gikällor som äger rum i dag framför allt gäller fjärrvärmen. Vi har där en
mycket kraftig ökning av biobränsleanvändningen. Till följd av de föränd-
ringar i beskattningen som har skett konkurrerar biobränslena därmed ut
många av de fasta bränslena.

När det gäller den direkta frågan om arbetsinsatsen vid underhållsarbeten
skulle kunna gälla den här typen av installationer, gjorde man den bedöm-
ningen att det vore riktigt att i stället koncentrera instatserna till fysiska arbe-
ten som sysselsätter mycket personal. Jag medger gärna att det finns anled-
ning att följa utvecklingen i och med att en del av resultaten inte verkar vara
fullt så bra ur sysselsättningssynpunkt som vi hade hoppats på när beslutet
fattades i riksdagen föregående år.

Anf. 174 KJELL ELDENSJÖ (kds):

Herr talman! Jag tackar för det svaret. Jag hoppas att näringsministern
också beaktar mina synpunkter om utbyte av värmesystem. Jag förstår att
det för närvarande inte finns planer på några ytterligare stimulansåtgärder.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1993/94:276 om mark tillhörig Domän AB

Anf. 175 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Birger Andersson har frågat mig om regeringen kommer att
undanta vissa arealer som för närvarande tillhör Domän AB, och som kan
användas vid framtida reservatsbildningar, innan den planerade skogskon-
cernen mellan Domän AB, ASS1 och NCB AB bildas.

Jag har här i kammaren den 16 november 1993 svarat på en fråga från
Stina Gustavsson med samma innebörd. Jag kan därför bara upprepa vad
jag då svarade.

Riktlinjerna för de markområden med särskilda naturvärden som ägs av
Domän AB återfinns i avtalet om bolagisering av Domänverket mellan
svenska staten och Domän AB av den 30 juni 1992 och som i sin tur bygger
på riksdagsbeslutet med anledning av regeringens proposition 1991/92:134
om överföring av verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform. Rikt-

linjerna innebär bl.a. att de mest värdefulla naturvårdsområdena ligger kvar
hos staten. Även mark med särskilda naturvärden som ägs av Domän AB
regleras i bolagiseringsavtalet. Riktlinjerna i bolagiseringsavtalet gäller även
efter bildandet av den nya skogskoncernen.

Jag ser därför ingen anledning för regeringen att medverka till att vissa
markområden med specifika naturvärden undantas före ett samgående då
detta redan finns reglerat.

Anf. 176 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret.

Som näringsministern mycket väl känner till har regeringen inom mil-
jöområdet lagt fram olika propositioner som rikdagen har ställt sig bakom.
I propositionen En ny skogspolitik talas det om att en nivå på 5 % av den
produktiva skogsmarken nedan skogsodlingsgränsen är en nödvändig avsätt-
ning för att stärka skyddet av den biologiska mångfalden. För närvarande är
den något över 0,5 %. Målet är alltså en nära tio gånger så stor avsättning.
Det finns också forskare som har nämnt siffran 15 % av skogsmarken nedan-
för skogsodlingsgränsen.

Vid årsskiftet slogs Domän AB och ASSI ihop. Staten är fortfarande till
100 % ägare till det nya bolaget. Men fortsättningen blir förmodligen ett
sammangående med NCB AB, som staten för närvarande äger till 51 %.
NCB har ungefär 70 000 aktieägare. Staten blir sedan, enligt näringsminis-
terns önskemål, majoritetsägare med 51 % i ett helt nytt bolag. Men det
kommer också att finnas en mängd andra aktieägare efter en kommande ut-
försäljning av aktier under våren.

Jag vill nu fråga näringsministern: Delar näringsministern min uppfattning
att ytterligare skogsmark bör avsättas som reservat för att stärka skyddet av
den biologiska mångfalden? Hur bör denna avsättning i så fall ske?

Anf. 177 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Först vill jag mycket klart markera att det är en väldig skill-
nad mellan Domänverket och Domän AB. Närmare 70 % av all mark som
fanns i Domänverket stannade kvar i statens ägo. Den gick över till Fastig-
hetsverket, Naturvårdsfonden och till kulturförvaltningarna. Endast drygt
30 % av den produktiva skogsmarken gick till Domän AB.

Domän AB har även startat med ekologiska bokslut under det gångna
året. Det har självt gjort betydande avsättningar. Man anser att det är kom-
mersiellt utomordentligt intressant att göra avsättningar för att bevara den
biologiska mångfalden.

Jag har ingen annan uppfattning än att dc målsättningar som tidigare har
uppsatts självfallet skall uppnås. Det kommer man att göra på såväl Domän
AB:s mark, Fastighetsverkets mark som på privata skogsägares mark. Det
gäller oavsett vem som är ägare. Det finns ett allmänt och generellt ansvar,
och detta ligger självfallet i hela rikets intresse.

Anf. 178 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag tycker att näringsministern här skall ta chansen att rätta
till den tidigare regeringens försummelser. Här gäller det som jag ser det att
undånta statlig skogsmark innan det blir för sent.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

6 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 53

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Den bästa möjligheten är att ta undan arealer i södra och mellersta Sverige
och i Norrlands kustland, eftersom behovet av reservatsbildningar där är
störst. En del av arealerna kan direkt utnyttjas till reservatsbildningar, och
andra kan användas som bytesmark mot privata skogsägares mark vid kom-
mande avsättningar till reservat.

Jag tycker att detta skulle vara en smidig lösning. Att börja fundera på
detta någon gång framåt sommaren, när det nya aktiebolaget förhoppnings-
vis är färdigbildat, ställer till en mängd ekonomiska och administrativa svå-
righeter för staten. Varför är inte näringsministern beredd att fundera på den
modell som jag här har redovisat?

Anf. 179 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Bildandet av Domän AB föregicks av mycket ingående dis-
kussioner med både Miljödepartementet och Kulturdepartementet. Varje
enskild fastighet granskades i detalj. I det närmaste 70 % av marken kvar-
stannade i statens ägo i Fastighetsverket och i Naturvårdsfonden. Därmed
har väldiga arealer tagits bort. Det är egentligen de mest produktiva mar-
kerna som ingår i Domän AB.

Jag delar uppfattningen att det självfallet skall göras tillräckliga reservats-
bildningar, och det kommer att göras. Det måste tas ansvar för att dessa re-
servat inte bara skall ligga där Domän har haft sina marker. Reservat måste
finnas över precis hela landet. Det måste nämligen finnas lämpliga skyddade
områden.

Efter en omfattande miljöprövning har Domän AB fått den mark som det
är rimligt att man skall bedriva produktivt skogsbruk på. Den resterande de-
len, närmare 70 %, har lämnats utanför.

Anf. 180 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Näringsministern använder si^ nu av en sifferexercis som är
något egendomlig. Den allra största delen, som näringsministern nämner,
ligger i Norrlands inland. Det innebär att Domän AB har möjlighet att av-
sätta skog både för reservatsbildningar och för markbyten i södra och mel-
lersta Sverige. Jag tycker att även Norrlands kustland kan vara aktuellt i
sammanhanget. Jag är inte ensam om dessa tankegångar.

Jag har här framför mig ett brev adresserat till näringsministern. Det är
gemensamt undertecknat av Naturskyddsföreningen och Skogsägarnas
Riksförbund. I brevet sägs: ”Med tanke på de mycket stora behov av ytterli-
gare reservat som finns vore det olyckligt om man från regeringens sida lät
den planerade sammanslagningen genomföras utan att man dessförinnan un-
dantagit betydande arealer för naturvårdens behov. En sådan överföring bör
enkelt kunna genomföras genom att man helt enkelt skriver ned värdet på
Domän AB i relation till den mark som förs över till Naturvårdsverket.”

Jag frågar varför näringsministern inte vill lyssna på dessa synpunkter.

Anf. 181 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag upprepar ånyo att 70 % av marken inte ingår i Domän
AB. Den dominerande delen av den produktiva skogsmarken, som ingår i
Domän AB, återfinns i Norrbottens och Västerbottens inland. Det är för att

försvara sysselsättningen i glesbygden som ASSI och NCB går in. Det är bara
dessa företag tillsammans som kan försvara värdet på skogsmarken och där-
med skogsbruket, sysselsättningen i glesbygden och de kustnära massabru-
ken som har svårt att ensamma klara sin försörjning.

Anf. 182 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Det är givetvis viktigt med sysselsättningen. Det är vi helt
överens om. Den kan man emellertid lösa på olika sätt.

Näringsministern har nu hänvisat till ett avtal mellan svenska staten och
Domän AB som rör bolagiseringen av Domänverket. I avtalet sägs - och det
kanske är riktigt - att överföring av tillgångar och skulder i princip bör ske
till bokförda värden. Jag har förstått att näringsministern sedan kommer att
arbeta för att det köps tillbaka till ett marknadsmässigt pris. Det tycker jag
är en mycket egendomlig form av överföring. Vi måste vara överens om att
de reservatsbildningar som kommer att göras i framtiden till största delen
kommer att göras i södra och mellersta Sverige och i Norrlands kustland.

Anf. 183 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Den nästan helt dominerande delen av Domän AB:s skogs-
innehav ligger i inlandet i Norrbotten och i Västerbotten. Det finns även sko-
gar söderut, framför allt på småländska höglandet. 70 % av Domänverkets
mark stannade utanför. Det gjordes en direkt prövning av varje enskild fas-
tighet ur såväl miljö- som kulturintresse. Det gällde om fastigheterna skulle
gå till Naturvårdsfonden, bli kulturfastigheter eller om de kunde användas
som produktiv skogsmark.

Herr talman! Jag gör bedömningen att den mark som har tillförts Domän
AB är den mark för vilken prövningen avslutades så sent som i december
föregående år efter två års arbete. Det är också den mark man skall bedriva
skogsbruk på med det hänsynstagande som såväl privata - faktiskt i all syn-
nerhet privata - som statliga bolag skall göra till miljön och ekologin i skogs-
bruket.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på frågorna 1993/94: 281 och 284 om eldistributionen m.m.

Anf. 184 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Britt Bohlin har frågat mig om regeringen är beredd att vidta
åtgärder för ökad driftsäkerhet i eldistributionen.

Åke Carnerö har frågat försvarsministern om vilka åtgärder regeringen är
beredd att vidta för att minimera antalet elavbrott i samband med oväder.
Ansvaret inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på Åke
Carnerös fråga.

Utgångspunkten för frågorna är den senaste tidens problem med avbrott
i eldistributionen i flera delar av landet i samband med häftiga snöoväder.

Jag väljer att besvara frågorna i ett sammanhang.

Jag vill inledningsvis framhålla att det svenska clförsörjningssystemct har

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

en internationellt sett hög driftsäkerhet. Nätföretagen har, generellt sett,
lagt ned ett omfattande arbete på en teknisk förnyelse och modernisering av
ledningsnäten de senaste tio åren i syfte att successivt förbättra driftsäkerhe-
ten. Det är enligt min mening angeläget att detta arbete fortsätter med
samma inriktning. Driftsäkerheten bedöms ha förbättrats under denna pe-
riod även om ett antal elkunder varje år drabbas av elavbrott, särskilt vinter-
tid, i samband med stormar eller kraftiga snöfall. Det är viktigt att effekterna
av dessa elavbrott kan minimeras så långt det är möjligt med hänsyn till miljö
och ekonomi.

Elavbrotten har under vintern 1992 och denna vinter varit svåra på grund
av att det i de utsatta områdena fallit onormala mängder snö under kort tid.
Det är dock svårt att göra jämförelser då väderförhållandena har skiftat kraf-
tigt de senaste tio åren. Den allmänna bedömningen är att den totala omfatt-
ningen av elavbrott i Sverige inte har ökat under denna period. För närva-
rande saknas aktuell statistik över omfattningen av de senaste årens elav-
brott.

Jag vill i sammanhanget nämna att det är framför allt på de lokala näten
som risken för avbrott, som orsakas av bl.a. snö och nedfallande träd, är
störst. Det lokala elnätet består totalt av ca 350 000 km ledningar. Detta mot-
svarar cirka nio varv runt jorden. Det ligger därför i sakens natur att arbetet
med upprustning av ledningsnätet tar tid.

Eldistributören är enligt ellagen skyldig att leverera ström för normala för-
brukningsändamål till kunder inom sitt distributionsområde. Det är därför
också distributören som ansvarar för leveranssäkerheten gentemot sina kun-
der. Detta ansvar innefattar en god standard i elnäten samt vid elavbrott fel-
sökning, reparationer och återställande till normal drift. Det är inte bara el-
distributörerna som bör ha ansvar för att planera och vidta nödvändiga åt-
gärder för att minska effekterna av långa elavbrott. Även starkt elberoende
kunder bör vidta åtgärder som ligger inom ramen för den egna verksamheten
för att minska skaderiskerna. Kommunerna bör ansvara för att det sker en
beredskapsplanering för långa elavbrott. Vilka åtgärder som skall vidtas i
kommunerna måste anpassas till behov och resurser i respektive kommun.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har enligt vad jag erfarit
påbörjat en uppföljning av vinterns störningar i elförsörjningen i sydöstra
Sverige och kommer även att följa upp störningarna i norra Sverige.

NUTEK:s uppföljning kommer att ligga till grund för överläggningar med
berörda distributörer om de ytterligare åtgärder som är lämpliga att vidta för
att förebygga elavbrott och för att minska effekterna av elavbrott. NUTEK
planerar också en informationskampanj om förebyggande skogsåtgärder och
anskaffning av reservaggregat hos avbrottskänsliga elkunder, främst inom
jordbrukssektorn.

Det är också en uppgift för NUTEK att kartlägga behovet av särskilt rik-
tade insatser på svaga delar av distributionsnäten samt att särskilt undersöka
behovet av åtgärder i distributionsnäten i glesbygd.

Det långsiktiga arbetet med att förstärka driftsäkerheten är naturligtvis
grundläggande när det gäller att minska risken för elavbrott. Men kortsiktiga
åtgärder bör och kan vidtas. Om distributionsföretagen får tillgång till perso-
nal som kan bl.a. utföra arbeten med röjning av ledningsgator kan riskerna

för nya elavbrott under den närmaste tiden minskas. Ett stort antal arbets-
lösa skulle här kunna ges en meningsfull sysselsättning under en kortare eller
längre period. Riksdagen har anslagit betydande belopp för sysselsättnings-
skapande åtgärder som med fördel kan utnyttjas för bl.a. röjningsarbeten i
kraftledningsgator. Jag har diskuterat denna fråga med chefen för Arbets-
marknadsdepartementet. Röjningsarbeten i de värst utsatta regionerna bör
kunna komma i gång snabbt, eftersom såväl arbetsmarknadsmyndigheterna
som distributionsföretagen har starka intressen av sådana insatser.

Anf. 185 BRITT BOHLIN (s):

Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret.

Så fick vi äntligen en vit jul i Dalsland. Det var en riktig jul, så som den
skall vara med lagom kyla och lagom mycket snö. För oss dalslänningar är
nog detta ändå att betrakta som normalt vinterväder, trots att de senaste
vintrarna mestadels har varit gröna.

För några kom tydligen vintern som en total överraskning. Ungefär 20 cm
blöt snö gjorde livet till ett elände för några tusen människor i Dalsland.
Strömmen försvann och därmed ljus och värme. Strömavbrotten varade upp
till fyra dygn. I vårt tekniskt utvecklade samhälle där strömförsörjning fak-
tiskt är ett livsvillkor, inte minst för de många djurhållande lantbrukarna, är
en sådan osäkerhet i strömförsörjningen helt oacceptabel.

Den kritik som jag framför riktar sig på intet sätt mot Vattenfalls an-
ställda. De gjorde ett utomordentligt arbete med de resurser som de hade
till förfogande. De är tvärtom värda en eloge.

Vilka möjligheter har egentligen Vattenfalls anställda att förebygga den
här typen av, som jag vill kalla dem, onödiga strömavbrott? Vi kan gå till-
baka några år i tiden. I december 1987 fanns det 121 anläggningsarbetare
och linjemontörer. Nu finns det 64. Det är en minskning med 57 personer,
eller 19 linjelag. Fordonsparken har man minskat med ett tjugotal fordon,
sådana med fyrhjulsdrift som hade varit väl lämpade att sättas in under dessa
svåra förhållanden.

Detta har inneburit att det förebyggande arbetet har åsidosatts, t.ex. röj-
ning av linjegator. Det utfördes tidigare vart fjärde år. Nu görs det enligt
planerna vart åttonde år. Bevisligen finns det linjer genom skogar som inte
har röjts på tio år.

I näten, företrädesvis i Dalsland, finns det tusentals stolpar som är gamla
och rötskadade. Säkerheten kräver att de ersätts.

Vidare finns det miltals av äldre ledningsmaterial med dålig hållfasthet
och överföringsförmåga. Vatttenfalls förmåga att förebygga och hantera så-
dana här situationer är alltså uppenbart otillräcklig, detta medan välutbil-
dade montörer har sagts upp på grund av arbetsbrist.

Är detta ett rimligt sätt att förebygga en svår situation?

Anf. 186 ÅKE CARNERÖ (kds):

Herr talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret. Jag hade
ställt min fråga till försvarsminister Anders Björck, eftersom frågan om vår
elförsörjning har med totalförsvarets civila del att göra.

För att totalförsvaret skall kunna klara av huvuduppgifterna under kriser

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

och i krig är det viktigt att våra, som de beskrivs, vitala samhällsfunktioner,
t.ex. elförsörjningen, fungerar så störningsfritt som möjligt. Det här handlar
ju om en fredstida kris.

Anser näringsministern att vårt elnät har en sådan robusthet som det har
beskrivits i propositionen om totalförsvaret från 1991? Det är naturligtvis ett
mål, men jag undrar om elnätet har en sådan kapacitet att grundläggande
fredstida behov kan tillgodoses över hela landet.

Anf. 187 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Vi kommer först att avvakta NUTEK:s genomgång av de
driftavbrott som har skett i eldistributionen. På så sätt kan vi se vilka bris-
terna har varit och om distributörerna har gjort erforderliga insatser eller ej.

Den utvärderingen kommer naturligtvis att ligga till grund för vilka åtgär-
der som skall vidtas utöver dem som jag redovisade i frågesvaret.

När det gäller det krav på robusthet som ställdes 1991 vill jag bara markera
att det görs vissa ytterligare insatser som framför allt gäller västkusten. Där
är överföringskapaciteten dålig. Dess värre gör det hela systemet förhållan-
devis sårbart. Detta innebär att förändringar kommer att ske stegvis alltef-
tersom nya investeringar görs för att klara överföringen, inte minst från
norra till södra Sverige, just i den region som är särskilt svag. Dessutom på-
går ständigt ett arbete med att stärka hela distributionssystemet för att där-
med öka driftsäkerheten. Detta arbete pågår kontinuerligt, naturligtvis även
med NUTEK som tillsynsmyndighet.

Anf. 188 BRITT BOHLIN (s):

Herr talman! Jag förstod att det i samråd med arbetsmarknadsministern
hade överenskommits att arbetslösa ungdomar och andra skulle sättas in för
att delta i röjningsarbetet. Är inte det ett exempel på en rundgång som
egentligen är totalt meningslös? Man säger upp kompetenta utbildade an-
ställda för att sedan plocka in dem i beredskapsarbeten eller i någon annan
arbetsmarknadsåtgärd. Det hade varit rimligt att de hade varit på plats innan
snön kom, i synnerhet i höstas. Det är nog mycket lättare att röja ledningsga-
tor innan snön ligger där.

En annan sida av saken är regeringens politik på detta område totalt sett. I
budgetpropositionen kan man läsa avsiktsförklaringarna när det gäller både
Vattenfall och Svenska Kraftnät. Avkastningskravet ligger på 12 %. Man
kan också läsa om Vattenfalls bolagisering som skall syfta till privatisering.
Om det nu enbart är marknadsmässiga principer som utan styrning och kon-
troll skall råda finns det all anledning för oss glesbygdsbor att djupt oroas
över tillgången till säkerhet och rimliga prisnivåer på elmarknaden framöver.

Anf. 189 ÅKE CARNERÖ (kds):

Herr talman! Jag instämmer i vad näringsministern säger i svaret om vårt
elförsörjningssystem och dess höga driftsäkerhet. Det är naturligtvis så.

Själv bor jag i ett område som inte har drabbats under flera år. Jag kan
förstå att det blir en väldig överraskning för de människor som drabbas. Det
vore inte så farligt om det bara blev mörkt när strömmen gick. Det är kanske
ett enkelt problem, men det är först då vi inser hur beroende vi är.

Vem ansvarar för att information går ut till allmänhet och berörda, så att
vi kan minska och i bästa fall förhindra skador?

Anf. 190 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Distributören har naturligtvis leveransansvaret och självfal-
let också ansvar för att det finns en bra överföringskapacitet med god för-
måga till uthållighet.

Jag förstår människor väl som har det mycket besvärligt i samband med
strömavbrott. Jag bor själv i ett område som ganska nyligen fick elförstärk-
ning. Det var inte särskilt skojigt när vatten och annat försvann under vissa
perioder.

Jag förstår den problemställning som dyker upp. Därför fäster vi avseende
vid förstärkningen av elnätet. Därmed skapas större driftsäkerhet. Det är
också därför vi låter NUTEK gå igenom vaije enskilt driftavbrott. På så sätt
får vi reda på vilka brister som har uppenbarat sig, om någonting har gått
snett, om någon inte har skött sina åliggande och vad som i övrigt kan göras.
Detta gäller även Britt Bohlins fråga. Vi låter NUTEK, som vår tillsynsmyn-
dighet, gå igenom med distributörerna om deras åligganden har skötts på
ett rimligt sätt och om de har gjort de röjningar och de förstärkningar av
kraftsystemen som kan begäras för att erforderlig driftsäkerhet skall erhål-
las.

Jag skall till sist bara säga att avkastningskraven för Vattenfall fastställdes
i stor enighet över partigränserna i riksdagen under föregående mandatpe-
riod. De ligger alltså ungefär på den nivå som gäller för övrig kraftindustri.

Anf. 191 BRITT BOHLIN (s):

Herr talman! Jag skall återigen ta upp frågan om avkastningskravet. Jag
frågar statsrådet om han anser det vara rimligt och säkerställt att man orkar
med att göra nödvändig modernisering. Jag undrar helt enkelt om man orkar
med de tunga investeringar som faktiskt krävs utöver dem som vi redan vet
behövs, detta med tanke på att nätet på många håll är i stort behov av upp-
rustning. Det är en fråga.

Jag har förstått att NUTEK:s uppföljning i första hand skall rikta sig mot
sydöstra och norra Sverige. Jag skall bara tala om för näringsministern att
Dalsland ligger i västra Sverige. Jag tror nog att uppföljning inte minst krävs
där.

Jag undrar vilka effekter det hade fått om strömmen hade varit försvunnen
i Stockholm under fyra dygn.

Anf. 192 ÅKE CARNERÖ (kds):

Herr talman! Eftersom jag hade ställt min fråga till försvarsministern vill
jag gå tillbaka till 1986. Kommunstyrelsen är sedan det året högsta civila to-
talförsvarsmyndighet på lokal nivå. Det innebär att kommunerna har ansva-
ret för beredskapsåtgärder.

Görs det kontinuerligt en utvärdering av vad som har skett i respektive
kommun och av vilka konsekvenserna har blivit eller har man nu plötsligt
kommit på att detta kanske är viktigt?

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

5 var på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Anf. 193 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag kan egentligen svara bara för mitt eget beredningsom-
råde. NUTEK går igenom alla driftavbrott som inträffar för att se vad som
har gått snett och vad som inte har fungerat. Man undersöker också om det
har funnits brister i systemet och vilka planer som finns för framtiden. Det
är viktigt att ta reda på hur problemen har uppstått. Om det är i västra Sve-
rige, norra Sverige eller östra Sverige spelar en mindre roll.

Jag håller gärna med om att det givetvis hade märkts mer massmedialt om
det hade varit en större befolkningskoncentration som hade drabbats av av-
brotten. Men det tror jag är en given effekt av vad som sker. Dessutom är
ofta nog de lokala näten av naturliga skäl mer känsliga för avbrott. Stolparna
är kortare, och ledningarna går i höjd med träden, som lätt faller över led-
ningarna. Därmed får vi denna typ av driftavbrott i distributionen. Det finns
all anledning att följa utvecklingen med uppmärksamhet.

När det gäller Vattenfalls avkastningskrav vill jag till sist säga att jag bedö-
mer att Vattenfall skall ha samma avkastningskrav som andra distributörer
och kraftproducenter. Man skall ställa samma krav på driftsäkerhet och på
rationalitet i Vattenfall, i Sydkraft eller i vilket annat kommunalt, statligt
eller privatägt bolag som helst. NUTEK skall se till att distributionen uppfyl-
ler de krav som kan ställas. Bolagens ledning och personal måste utföra sitt
jobb rationellt. Sedan får man självfallet pröva varje fall, om det uppstår
särskilda problem.

Anf. 194 BRITT BOHLIN (s):

Herr talman! Jag är egentligen inte bekymrad över Vattenfalls avkast-
ningsmöjligheter. De möjligheterna finns säkert. Mitt problem är att det
kanske kommer att ske på bekostnad av att glesbygdsområden liknande det
som jag kommer från i Dalsland kanske i väldigt hög grad får vara med och
bidra till en god avkastning. Man kan tänka sig att investeringsviljan rimligen
inte kan komma att vara särdeles hög på sådana orter och i sådana områden
där kundunderlaget ger företaget liten möjlighet att leva upp till sitt avkast-
ningskrav. Jag tycker nog att vi har pingpongat frågan fram och tillbaka ett
antal gånger. Statsrådets svar stillar egentligen inte utan ökar mera oron. Jag
tror att hela privatiseringsresonemanget kommer att landa i problematiken:
Klarar vi av att se till att vi har en bra och säker elförsörjning i hela landet?
Den frågan borde vara viktigast att besvara.

Anf. 195 ÅKE CARNERÖ (kds):

Herr talman! Ansvaret för en verksamhet i fred innebär motsvarande an-
svar i krig. Ansvarsprincipen innebär ett ansvar för att beredskapsaspekten
beaktas vid all planering av verksamheten i fred. Har näringsministern nå-
gon uppfattning om i vilken omfattning en planering sker i kommunerna just
för att kunna möta konsekvenserna av sådana här elavbrott? Näringsminis-
tern talade om riktade insatser från NUTEK. Men människorna vänder sig
ofta till den lokala nivån. Vet näringsministern något om just detta?

Anf. 196 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Av naturliga skäl vet jag inte direkt något om krigsplane-
ringen, men däremot känner jag till fredsavbrotten, som liknar krigsavbrot-

ten och som NUTEK sköter tillsynen av. NUTEK skall självfallet i samband
med utvärderingen av de driftavbrott som har skett även studera planeringen
samt den information som har givits, alltså allt som rör tillsynen av distribu-
törerna. Denna tillsyn och dessa krav är exakt desamma, oavsett om det gäl-
ler Vattenfall såsom statligt bolag, ett kommunalt distributionsmonopol eller
ett privat bolag. NUTEK skall ställa exakt samma krav på driftsäkerheten
och på utvärderingen av vad som har gått rätt eller fel i samband med ett
avbrott.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1993/94:293 om flyttning av företagsledning for In-
ternational Computer Limited

Anf. 197 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Christer Skoog har frågat mig om regeringen avser att vidta
någon åtgärd för att förhindra avvecklingen av International Computer Li-
mited i Ronneby.

Jag delar Christer Skoogs uppfattning att situationen i Ronneby är besvär-
lig. Regeringen kan emellertid inte ingripa i enskilda företags beslut. Det
måste alltid vara det enskilda företagets ansvar att genomföra strukturom-
vandlingar.

Regeringens näringspolitik syftar till att skapa goda betingelser för en
långsiktig tillväxt genom att bygga upp ett konkurrenskraftigt näringsklimat.
Denna politik är generell till sin inriktning.

Jag utgår från att International Computer Limited som svenska företag
genomför omstruktureringen på ett så ansvarsfullt sätt att de negativa konse-
kvenserna mildras. Detta gäller naturligtvis särskilt i ett regionalpolitiskt ut-
satt område.

Anf. 198 CHRISTER SKOOG (s):

Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret på min fråga. Bak-
grunden till att jag ställde frågan är följande.

ICL eller International Computer Limited, som bedriver sin verksamhet
i Ronneby, fick vid sitt bolagsstyrelsesammanträde den 11 januari beskedet
att verksamheten skulle läggas ner i Ronneby och tillverkningen flyttas till i
detta fall England, eftersom företaget ägs av engelska intressenter, medan
japanska intressenter äger företaget i England.

Bolagets styrelsesammanträde hölls i Stockholm. Av vilken anledning vet
jag inte, men kanske för att en del av styrelseledamöterna skulle slippa att
se de drabbade människorna i ögonen. Jag vet inte, men det är en fundering.

Som näringsministern själv nämnde är Ronneby och Blekinge väldigt hårt
drabbade. I Ronneby står i dag 40 % av 20-24-åringarna utanför den ordina-
rie arbetsmarknaden. 190 av de 270 som drabbas på ICL är metallare. Inom
Metalls område i Ronneby är över 60 % av medlemmarna arbetslösa, en si-
tuation som tyvärr är nästan svenskt rekord, fast ett rekord på fel sätt.

Jag är litet bekymrad över att näringsministern inte hade mera från rege-

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

ringens sida att ge de drabbade människorna i detta företag och de som tidi-
gare drabbats av arbetslöshet i Ronneby. Det hjälper föga att höra talet om
att man för en generell politik. Det hjälper inte de människor i Ronneby som
blir arbetslösa. Är svaret möjligtvis att de anställda har chansen att följa med
till England? Jag tror inte att någon är intresserad av det i så fall. Jag vet
inte. Men vilket besked ger egentligen Per Westerberg till dessa människor?
Är det bara talet om en generell politik? Det hjälper inte människorna i var-
dagen.

Anf. 199 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! I en svår situation i samband med en företagsnedläggning
hjälper inte generellt prat i sig, vare sig från opposition eller regering. Det
krävs konstruktiva förslag och idéer om hur man skall kunna skapa bättre
förutsättningar för ett återinträde på arbetsmarknaden.

Vi har på drygt två år förbättrat kostnadsläget i Sverige med 25 %. Vi har
gjort stora satsningar på kompetensökning hos arbetskraften. Vi har stimu-
lerat investeringar i infrastruktur samt industrirelevant forskning för att
stärka de svenska företagens konkurrenskraft. Vi gör även satsningar i fråga
om arbetsmarknads- och regionalpolitiken för att mildra de omställningar
som är väldigt besvärliga.

Christer Skoog vet säkert att ingen regering i världen med nuvarande lag-
stiftning i Sverige kan hindra ett företag att lägga ner sin verksamhet. Endast
företaget självt kan fatta det beslutet, om företagsklimatet inte är tillräckligt
konkurrenskraftigt för att företaget skulle vilja ha kvar sin anläggning.
Ibland gäller det självfallet att göra såväl arbetsmarknadspolitiska som re-
gionalpolitiska insatser för att skapa antingen nya arbetstillfällen eller också
nya typer av omskolning eller utbildning, som kan ge förutsättningar för ny
sysselsättning. Det finns dess värre inga lätta åtgärder att peka på i en sådan
situation för någon ansvarsfull politiker.

Anf. 200 CHRISTER SKOOG (s):

Herr talman! Eftersom jag utgår från att såväl Per Westerberg som alla
andra i riksdagen och regeringen är ansvarsfulla politiker, är jag litet förvå-
nad över att han på ett så lättvindigt sätt försöker komma ifrån denna fråga.
Också jag är medveten om att det är enbart företagsledningen själv som kan
fatta beslut om hur verksamheten skall bedrivas.

Den erfarenhet jag har - näringsministern har ju en längre riksdagsman-
nabana än jag - säger mig att det är lättare för regeringen, om den är litet
flyhänt, att sätta in insatser innan människorna blir arbetslösa. När de väl
blir arbetslösa är det alltid svårare, dyrare och besvärligare att hitta nya sys-
selsättningstillfällen.

Sätt in insatserna nu, och förmå företagsledningen att ompröva sitt beslut!
Det är mitt råd till näringsministern.

Anf. 201 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Regeringen samtalar med ett stort antal företag. Vi har ännu
inte gjort det med ICL, men kommer sannolikt att göra det. Det är ytterst
ändå företaget som avgör om det anser sig kunna driva verksamheten vidare.

Om vi inte får ett positivt svar där gäller det att vidta de åtgärder vi kan för
att dämpa effekterna. Vi försöker alltså stärka näringsklimatet. Vad gäller
Blekinge och Ronneby i synnerhet kan jag säga att vi högst nyligen överfört
ökade resurser både till högskolan och Ronneby Soft Center. Det har vi gjort
för att stärka utvecklingskraften och möjligheterna att få fram nya arbetstill-
fällen och därmed även få en viss mildring eller återhämtning i regionen.

Regeringen kan inte ta över bolagsstyrelsens och ledningens ansvar för
ICL i Ronneby. Vi kan fråga varför, men vi kan aldrig tvinga dem att fatta
ett annat beslut. Ytterst är ledningen enligt svensk lag suverän när det gäller
att fatta beslut om huruvida en nedläggning är rimlig utifrån företagets syn-
vinkel och utifrån det ansvar företaget har.

Anf. 202 CHRISTER SKOOG (s):

Herr talman! Jag är tacksam om regeringen avser att samtala med före-
tagsledningen. Det är ett steg i rätt riktning.

Jag är den första att erkänna att det är bra satsningar som har gjorts på
Soft Center och annat i Ronneby och i Blekinge. Men alla de som nu riskerar
att bli arbetslösa eller som står i kön sedan tidigare kanske inte är lämpade
just för det arbetet.

Kommunledningen och länsledningen jobbar febrilt för att skaffa nya möj-
ligheter till sysselsättning och utkomst för medborgarna. Jag vill inte an-
vända ordet katastrof, men nog är det ett hårt slag att drabbas av sådant här
mer eller mindre över en natt. Nästan alla ansträngningar är tillintetgjorda
i och med att ytterligare 270 människor slås ut och blir arbetslösa.

Jag vill uppmana näringsministern att tillsammans med regeringen verkli-
gen ta ansvar och se till så att de produkter som i detta fall t.o.m. utvecklats i
Blekinge inte förs över till England. De kommer annars att mer eller mindre
stjälas från Blekinge.

Anf. 203 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Först måste jag dess värre gå tillbaka till svensk lagstiftning.
Enligt aktiebolagslagen är det ledningen och styrelsen, inklusive personal-
representanterna, som fattar besluten om verksamheten i företaget. Svensk
lag och svenska riskdagsbeslut står bakom detta. Bolagets ägodelar dispone-
rar bolaget över - inte regeringen.

Trots det försöker regeringen självfallet föra dialog med de flesta företag
som kommer i problem eller svårigheter om vad som möjligen kan göras an-
tingen för att dämpa effekter av förändringar eller för att bibehålla syssel-
sättningen.

Det görs satsningar i Ronneby Soft Center, och ytterligare resurser till-
kommer via Blekingen och Skeppsankaret. Det kommer till nya arbetstillfäl-
len där, men det är kanske inte exakt samma människor som nu blir arbets-
lösa som går till sådana arbeten. Men det skapar ändå fler arbetstillfällen i
regionen, och det skapar fler öppningar även för dem som på ett tragiskt sätt
kan komma att drabbas av denna nedläggning.

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Svar på frågor

Anf. 204 CHRISTER SKOOG (s):

Herr talman! Jag är väl medveten om att det är svensk lag som gäller i
Sverige. Även om man ofta hör ”Ja till Europa” utgår jag från att svensk lag
skall gälla i Sverige i fortsättningen.

Jag vet också att de anställdas representanter i styrelsen givetvis har röstat
emot nedläggningen och reserverat sig. De är medvetna om att den verklig-
het de kommer hem till i Ronneby är den grå vardagen där arbetslöshetskön
redan är lång. Vad tycker Per Westerberg att de skall säga till sina kolleger?
Skall de tala om väntan på arbetslösheten och en lägre ersättning, eller skall
de möjligtvis tala om provanställningar som skall skapa nya arbeten?

Jag är medveten om att jag är litet drastisk. Men verkligheten i Blekinge
är annorlunda än vad de fagra, vackra talen i riksdagen avspeglar, Per Wes-
terberg.

Anf. 205 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Det är självfallet riktigt att svensk lag gäller i Sverige. Den
kommer även att gälla om vi skulle bli medlemmar i EU eller någonting an-
nat. Den är dessutom i detta avseende väl överensstämmande med interna-
tionell lag.

Man skall självfallet inte sitta och vänta om det håller på att gå på tok.
Man skall vidta de åtgärder man kan. Men det ankommer inte bara på rege-
ring och riksdag att försöka agera, utan även på dem som finns i omgivningen
och på dem som drabbas. Vi skall göra vad vi kan, men det finns inga enkla
lösningar i sådana här fall. Det krävs ett tålmodigt arbetande med en mängd
olika åtgärder för att försöka återskapa sysselsättning och välfärd och där-
med återskapa en bättre situation även i Ronneby och Blekinge.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1993/94:L6-L9 till lagutskottet

30 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1993/94:86 Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m.
1993/94:112 Disciplinförseelser av krigsmän m.m.

Skrivelse

1993/94:128 ILO:s konvention och rekommendation om skydd av arbetsta-
gares fordringar i händelse av arbetsgivarens insolvens

Motionerna

med anledning av prop. 1993/94:101 Åtgärder mot rasistisk brottslighet och
etnisk diskriminering i arbetslivet

1993/94:A34 av Berith Eriksson m.fl. (v)
1993/94:A35 av Karl Gustaf Sjödin och Ulf Eriksson (nyd)
1993/94:A36 av Hans Göran Franck m.fl. (s)

med anledning av skriv. 1993/94:106 Alternativ till burhållning av värphöns
1993/94:Jol3 av Gudrun Norberg m.fl. (fp)

1993/94:Jol4 av Bo Arvidson (m)

1993/94:Jol5 av Max Montalvo och Christer Windén (nyd)

31 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 17 januari

1993/94:308 av Lars-Erik Lövdén (s) till statsministern om tidpunkt för be-
slutet om Öresundsbron:

Regeringens beslut torsdagen den 13 januari 1994 om Öresundsbron har
resulterat i ytterligare fördröjningar och oklarheter. På dansk sida har man
gett uttryck för stor irritation med den svenska handläggningen. Den danske
statsministern har gett uttryck för att en fördröjning på upp emot ett halvår
är ”omöjlig”.

Jag vill mot denna bakgrund ställa följande fråga till statsministern:

Kommer regeringen att besluta att projektet är tillåtligt om nollösningen
säkerställs och i så fall när kommer det slutgiltiga beslutet att fattas?

32 § Kammaren åtskildes kl. 19.56.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl. 16.54 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

LENA JÖNSSON

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

/Barbro Nordström

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

Innehållsförteckning

Tisdagen den 18 januari

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Meddelande om svar pä interpellation ................... 1

3 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 20 januari 1

Talmannen

4 § Svar på fråga 1993/94:283 om asylsökande kosovoalbaner .... 2

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Kristina Svensson (s)

5 § Svar på frågorna 1993/94:287 och 292 om asylsökande från Eritrea 4

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Georg Andersson (s)

Eva Johansson (s)

6 § Svar på fråga 1993/94:294 om flyktingkvotens finansiering .... 7

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Maud Björnemalm (s)

7 § Svar på fråga 1993/94:295 om asylsökande tamiler från Sri Lanka 8

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Roland Larsson (c)

8 § Svar på fråga 1993/94:307 om Sverige som asylland för kosovoal-

baner .......................................... 11

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Gullan Lindblad (m)

9 § Svar på frågorna 1993/94:270, 272, 278, 298, 299 och 303 om kri-

minalisering av innehav av barnpornografiska alster....... 14

Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Margareta Israelsson (s)
Ulla Pettersson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Karin Pilsäter (fp)
Eva Zetterberg (v)

10 § Svar på fråga 1993/94:290 om ytterligare medel till stödområden

i Kalmar län...................................... 26

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Agne Hansson (c)

11 § Svar på fråga 1993/94:288 om renar utanför renskötselområde 28

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

John Andersson (-)

12 § Svar på fråga 1993/94:300 om användning av s.k. kodressörer 31

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Patrik Norinder (m)

13 § Svar på fråga 1993/94:285 om zigenarna................. 34

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Lennart Rohdin (fp)

14 § Svar på fråga 1993/94:302 om Mexico och de mänskliga rättighe-

terna .......................................... 39

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Eva Zetterberg (v)

15 § Svar på fråga 1993/94:279 om vapenexporten till Mexico .... 42

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Bengt Hurtig (v)

16 § Svar på fråga 1993/94:305 om EU och den svenska offentlighets-

Prot. 1993/94:53

18 januari 1994

principen ....................................... 44

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Ylva Annerstedt (fp)

Ajournering .......................................... 47

Återupptagna förhandlingar .............................. 47

17 § Svar på fråga 1993/94:286 om en samvetsklausul på utbildnings-
området ........................................ 47

Utbildningsminister Per Unckel (m)
Eva Zetterberg (v)

18 § Svar på fråga 1993/94:306 om Statens person- och adressregister-

nämnd ......................................... 50

Finansminister Anne Wibble (fp)

Margitta Edgren (fp)

19 § Svar på fråga 1993/94:275 om legitimation av naprapater .... 51

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Birger Andersson (c)

Ajournering .......................................... 53

Återupptagna förhandlingar .............................. 53

20 § Svar på fråga 1993/94:277 om postservicen på landsbygden ... 53

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Birger Andersson (c)

21 § Svar på fråga 1993/94:282 om de nya teletaxorna.......... 56

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Sten-Ove Sundström (s)

22 § Svar på fråga 1993/94:289 om biljettpriset på flyglinjen Visby-

Arlanda ........................................ 60

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Gunhild Bolander (c)

23 § Svar på fråga 1993/94:291 om det europeiska larmnumret. ... 63

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Barbro Westerholm (fp)

24 § Svar på fråga 1993/94:301 om avbrott i teleförbindelserna. ... 65

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Bengt Hurtig (v)

Prot. 1993/94:53 25 § Svar på fråga 1993/94:265 om alternativ uppvärmning av bostä-

18januari 1994 der ............................................ 66

Näringsminister Per Westerberg (m)

Kjell Eldensjö (kds)

26 § Svar på fråga 1993/94:276 om mark tillhörig Domän AB..... 68

Näringsminister Per Westerberg (m)

Birger Andersson (c)

27 § Svar på frågorna 1993/94:281 och 284 om eldistributionen m.m. 71

Näringsminister Per Westerberg (m)

Britt Bohlin (s)

Åke Carnerö (kds)

28 § Svar på fråga 1993/94:293 om flyttning av företagsledning för In-

ternational Computer Limited ....................... 77

Näringsminister Per Westerberg (m)

Christer Skoog (s)

29 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 80

30 § Bordläggning ..................................... 80

31 § Anmälan om fråga

1993/94:308 av Lars-Erik Lövdén (s) om tidpunkt för beslutet
om Öresundsbron............................... 81

gotab 45638, Stockholm 1994

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:53 Tisdagen den 18 januari

Riksdagens protokoll

1993/94:53

Kl. 14.00-16.54

18.00-19.56

1 § Justering av protokoll

2 § Meddelande om svar på interpellation

3 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 20 januari

4 § Svar på fråga 1993/94:283 om asylsökande kosovoalbaner

5 § Svar på frågorna 1993/94:287 och 292 om asylsökande frånEritrea

6 § Svar på fråga 1993/94:294 om flyktingkvotens finansiering

7 § Svar på fråga 1993/94:295 om asylsökande tamiler från Sri Lanka

8 § Svar på fråga 1993/94:307 om Sverige som asylland för kosovoal-baner

9 § Svar på frågorna 1993/94:270,272, 278, 298, 299 och 303 om kri-minalisering av innehav av barnpornografiska alster

10 § Svar på fråga 1993/94:290 om ytterligare medel till stödområdeni Kalmar län

11 § Svar på fråga 1993/94:288 om renar utanför renskötselområde

12 § Svar på fråga 1993/94:300 om användning av s.k. kodressörer

13 § Svar på fråga 1993/94:285 om zigenarna

14 § Svar på fråga 1993/94:302 om Mexico och de mänskliga rättighe-terna

15 § Svar på fråga 1993/94:279 om vapenexporten till Mexico

16 § Svar på fråga 1993/94:305 om EU och den svenska offentlighets-principen

Ajournering

Återupptagna förhandlingar

17 § Svar på fråga 1993/94:286 om en samvetsklausul på utbildnings-området

18 § Svar på fråga 1993/94:306 om Statens person- och adressregis-ternämnd

19 § Svar på fråga 1993/94:275 om legitimation av naprapater

Ajournering

Återupptagna förhandlingar

20 § Svar på fråga 1993/94:277 om postservicen på landsbygden

21 § Svar på fråga 1993/94:282 om de nya teletaxorna

22 § Svar på fråga 1993/94:289 om biljettpriset på flyglinjen Visby-Arlanda

23 § Svar på fråga 1993/94:291 om det europeiska larmnumret

24 § Svar på fråga 1993/94:301 om avbrott i teleförbindelserna

25 § Svar på fråga 1993/94:265 om alternativ uppvärmning av bostä-der

26 § Svar på fråga 1993/94:276 om mark tillhörig Domän AB

27 § Svar på frågorna 1993/94: 281 och 284 om eldistributionen m.m.

28 § Svar på fråga 1993/94:293 om flyttning av företagsledning for In-ternational Computer Limited

29 § Hänvisning av ärenden till utskott

30 § Bordläggning

31 § Anmälan om fråga

5 § Svar på frågorna 1993/94:287 och 292 om asylsökande från
Eritrea

8 § Svar på fråga 1993/94:307 om Sverige som asylland för kosovoal-
baner

9 § Svar på frågorna 1993/94:270,272, 278, 298, 299 och 303 om kri-
minalisering av innehav av barnpornografiska alster

10 § Svar på fråga 1993/94:290 om ytterligare medel till stödområden
i Kalmar län

14 § Svar på fråga 1993/94:302 om Mexico och de mänskliga rättighe-
terna

16 § Svar på fråga 1993/94:305 om EU och den svenska offentlighets-
principen

17 § Svar på fråga 1993/94:286 om en samvetsklausul på utbildnings-
området

18 § Svar på fråga 1993/94:306 om Statens person- och adressregis-
ternämnd

22 § Svar på fråga 1993/94:289 om biljettpriset på flyglinjen Visby-
Arlanda

25 § Svar på fråga 1993/94:265 om alternativ uppvärmning av bostä-
der

28 § Svar på fråga 1993/94:293 om flyttning av företagsledning for In-
ternational Computer Limited