Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:49 Tisdagen den 11 januari
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:49
Riksdagens protokoll
1993/94:49
Tisdagen den 11 januari
Kl. 14.00-15.13
Protokoll
1993/94:49
1 § Avsägelse Svar på frågor
Talmannen meddelade att Hans Kaijser (fp), Molkom, anhållit om att den
1 januari 1994 bli entledigad från uppdraget som ersättare för riksdagsleda-
mot.
Kammaren biföll denna avsägelse.
2 § Meddelande om svar på interpellation
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1993/94:68
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:68 av Lennart Fridén, ”Rätten till gen-
mäle i massmedia”, får jag meddela att jag inte kunnat besvara denna fråga
inom föreskrivna fyra veckor.
Skälet härtill är att jag var sjuk på den utsatta dagen. Jag kommer att be-
svara interpellationen den 20 januari 1994.
Stockholm den 20 december 1993
Reidunn Laurén
3 § Svar på fråga 1993/94:268 om sysselsättning för flyktingar som
väntar på uppehållstillstånd
Anf. 1 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Carl Olov Persson har frågat mig om regeringen är beredd
att uppdra åt skogsvårdsorganisationerna att i samråd med Invandrarverket
skapa sysselsättningstillfällen inom natur- och fornvård för asylsökande som
väntar på beslut i tillståndsfrågan.
Svaret på frågan är nej.
Det är Statens indvandrarverk som svarar för mottagandet av asylsökande
och ser till att de ges lämplig sysselsättning under väntetiden. Invandrarver- 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 49
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
ket har under senare år arbetat efter mycket ambitiösa riktlinjer för att be-
reda asylsökande meningsfull sysselsättning. Enligt verkets riktlinjer skall
verksamheten inriktas på att den enskilde asylsökande tar ansvar för sin dag-
liga försörjning, att ge asylsökande en aktiv roll i den dagliga skötseln av
förläggningen samt att erbjuda aktiviteter som så långt som möjligt är till
nytta för asylsökande oavsett utgången i asylärendet.
Regeringen anser det vara självklart att de som vistas på förläggning skall
delta i arbetet på förläggningen, exempelvis när det gäller städning och
smärre reparationer. I den proposition om mottagandet av asylsökande och
flyktingar som regeringen nyligen överlämnade till riksdagen läggs principen
om arbete under väntetiden fast. Det föreslås att Invandrarverket skall er-
bjuda asylsökande någon form av sysselsättning under väntetiden.
Regeringen finner det angeläget att Invandrarverket vidareutvecklar sitt
program för organiserad verksamhet för asylsökande. Samtidigt vill jag un-
derstryka att det finns möjlighet att anställa asylsökande på den öppna ar-
betsmarknaden om det kan antas att beslut i tillståndsärendet kommer att
dröja mer än fyra månader.
Det är således en uppgift för Invandrarverket att ordna med lämplig sys-
selsättning för asylsökande. Invandrarverket har redan i dag möjlighet att
komma överens med exempelvis skogsvårdsorganisationer om sysselsätt-
ningstillfällen inom natur- och fornminnesvård. De verksamheter som hit-
tills har förekommit har också i stor utsträckning rört uppgifter inom just
natur-, landskaps- och fornminnesvård. Inom dessa områden torde det även
i fortsättningen finnas arbetsuppgifter. I princip bör det i dessa fall vara fråga
om verksamhet som annars inte skulle bli utförd.
Något särskilt uppdrag från regeringen till skogsvårdsorganisationerna rö-
rande sysselsättningstillfällen för asylsökande är inte aktuellt.
Anf. 2 CARL OLOV PERSSON (kds):
Fru talman! Jag beklagar det kategoriska avslaget från kulturministern i
denna fråga. Det är besvärande att människor som inget hellre vill än att få
göra ett bra dagsverke i princip inte tillåts göra mer än att bädda sina egna
sängar. Nu när staten i alla fall betalar ersättning till dessa människor borde
de få arbete. Det är inte alls fråga om arbetsskygga individer utan om männi-
skor som vill sätta i gång och jobba.
Kulturministern säger att Invandrarverket redan i dag har möjlighet att
komma överens med skogsvårdsorganisationerna i dessa frågor. Men i detta
fall krävs det faktiskt att AMS ställer resurser till förfogande för att ersätta
arbetsledningen och en del andra kostnader. Därför krävs det kommunika-
tion mellan ministrarna i regeringen, eller i varje fall mellan ministerierna,
för att problemet skall kunna lösas.
Anf. 3 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Det handlade inte om avslag på själva saken. Frågan som
ställdes gällde om jag skulle ge ett särskilt uppdrag till skogsvårdsorganisa-
tionerna att genomföra verksamheten. Det jag konstaterar är att det inte be-
hövs något sådant uppdrag eftersom Invandrarverket redan har denna upp-
gift.
Därtill kommer att regeringen lade fram en proposition här i riksdagen
bara för någon månad sedan som mycket kraftfullt understryker att det skall
erbjudas någon form av sysselsättning under väntetiden. Då är det inte bara
fråga om att bädda sängar, för det kan man inte sysselsätta sig med hela da-
gen. Tvärtom understryks det mycket kraftfullt att det också skall vara fråga
om andra verksamheter.
Vi utgår från att Invandrarverket normalt sett inte skall behöva betala för
att man ställer upp med personer till denna form av sysselsättning.
Invandrarverket har drivit projekt tillsammans med Skogsvårdsstyrelsen,
Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet som varit mycket bra. Enligt
min uppfattning var det något dyrt. Man tvingades faktiskt betala för att
människorna utförde ett arbete.
Jag delar helt och hållet Carl Olov Perssons uppfattning om att det är ett
viktigt område. Det är bra projket. Man bör fortsätta med dem. Det kom-
mer Invandrarverket också att göra, och därför behövs det inte något särskilt
uppdrag från regeringens sida.
Anf. 4 CARL OLOV PERSSON (kds):
Fru talman! Skogsvårdsstyrelsen bedriver ett ganska intensivt utbildnings-
projekt vad gäller kulturminnesvård i skogsbruk. 35 000 personer har utbil-
dats på ett år. Vi kräver att detta projekt följs upp. Det finns mängder med
arbetsuppgifter i skogen som inte alls är lönsamma för den som äger skogen
och som på det sättet inte alls hotar övrig arbetskraft.
Berit Rollén på Invandrarverket har undersökt hur sysslolöshet kontra ar-
bete påverkar flyktingarna. Det har visat sig att de som är i arbete har betyd-
ligt bättre psykisk hälsa och mindre sjukdom. Det är viktigt bara av rent
mänskliga skäl att verksamheten kommer till stånd.
Skogsvårdsstyrelsen kan sysselsätta 3 000-4 000 invandrare på en gång.
Det finns objekt och ledig arbetskraftskapacitet. Det är viktigt att man får
till stånd denna korsbefruktning mellan goda krafter i samhället.
Anf. 5 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Som jag sade tidigare har det funnits projekt där Skogsvårds-
styrelsen och Invandrarverket har samarbetat. Jag är alldeles övertygad om
att den kontakten fortsätter. Det finns alltså ingenting - inga regler eller nå-
gonting annat - som hindrar att denna verksamhet kommer till stånd. Jag
utgår ifrån att så kommer att ske.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på fråga 1993/94:271 om ansökan om svenskt medborgar-
skap
Anf. 6 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Viola Furubjelke har frågat mig vad jag avser att vidta för
åtgärder för att en invandrare som saknar pass skall kunna få svenskt med-
borgarskap. Bakgrunden är att det har kommit till frågeställarens kännedom
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
att en person som då han fått permanent uppehållstillstånd inte kunnat
förete andra identitetshandlingar än ett körkort senare inte kunnat få
svenskt medborgarskap med anledning av att hans identitet inte ansetts vara
styrkt.
Enligt lagen om svenskt medborgarskap kan en person på ansökan tas upp
till svensk medborgare om denne uppfyller vissa krav. Det finns alltså inte
någon absolut rätt att få bli svensk medborgare. En grundläggande förutsätt-
ning för att en person skall komma i fråga för svenskt medborgarskap är att
dennes identitet är fastställd.
Naturligtvis kan andra dokument än pass vara tillräckliga för att identite-
ten skall anses vara fastställd. Körkort kan godtas i vissa fall. Statens invand-
rarverk gör en samlad bedömning av alla dokument som en sökande företer,
och den sökande ges också möjlighet att komplettera med ytterligare mate-
rial för att identiteten skall kunna fastställas.
Det är helt naturligt att det inte går att ställa upp lika starka krav på att
identiteten skall var styrkt för att en person skall beviljas uppehållstillstånd.
En asylsökande som har skyddsbehov måste kunna få skydd trots att han
eller hon inte har dokument som styrker identiteten. Ett uppehållstillstånd
kan dessutom återkallas om utlänningen lämnat oriktiga uppgifter.
Däremot måste i största möjliga utsträckning undvikas att en person er-
håller svenskt medborgarskap under falsk identitet då ett sådant beslut inte
kan återkallas. För att detta i möjligaste mån skall undvikas är myndighe-
terna mycket restriktiva när det gäller att bevilja medborgarskap till perso-
ner med ofullständigt dokumenterad identitet.
Sammanfattningsvis anser jag inte att det finns anledning för regeringen
att nu vidta några åtgärder på detta område.
Anf. 7 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! Jag vill tacka kulturministern för svaret.
Upprinnelsen till frågan är att en god vän till mig ringde i förtvivlan några
veckor före jul och berättade att en bekant till honom - också syrian - hade
fått avslag på sin ansökan om svenskt medborgarskap. Denne person är sy-
rian ifrån Libanon och har haft permanent uppehållstillstånd i sex år. Han
har under denna tid skött sig oklanderligt.
Varför får han då inte svenskt uppehållstillstånd? Jo, vid kontakt med In-
vandrarverket åberopades ett brev från Utlänningsnämnden den 24 novem-
ber 1993. En bekant till mig kände till att andra syrianer på samma grund
hade beviljats svenskt medborgarskap en månad tidigare. Jag tyckte att det
hela verkade litet märkligt och gjorde därför en del sonderingar. Jag pratade
med kolleger här i huset och med jurister och fick då veta att det hade skett
en ökning av den här typen av ärenden under senare tid. En kurd från Linkö-
ping t.ex. fick inte svenskt medborgarskap, men hans betyg duger för att
komma in på läkarutbildning. Han känner sig i alla avseenden som svensk
och har för avsikt att stanna här. En sydafrikan som har permanent uppe-
hållstillstånd sedan 1963 ville inför de nya förhållandena i Sydafrika resa till-
baka. Men eftersom många av hans gamla fiender finns kvar och han därför
inte kände sig trygg, ville han ha ett svenskt medborgarskap i botten. Han
förvägrades detta eftersom hans identitet inte ansågs styrkt tidigare.
Jag anser att den bedömning som gjordes när dessa personer fick perma-
nent uppehållstillstånd måste ligga i botten. Detta har drag av retroaktiv lag-
stiftning, något som i svensk rättstradition är främmande.
Utlänningsnämnden som har utfärdat brevet från den 24 november 1993
till Invandrarverket är också överprövningsmyndighet. Ser inte kulturminis-
tern några problem i detta? Om de skall kunna ge ett bifall måste de under-
känna sina tidigare beslut.
Anf. 8 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Det är inte alldeles säkert att det går att jämföra olika fall,
även om personerna kommer från samma länder, därför att man kan ha även
andra handlingar som indikerar eller styrker vilken identitet en person
egentligen har.
Det som Viola Furubjelke säger var ett brev från Utlänningsnämnden till
Invandrarverket är alltså fråga om ett beslut i ett ärende, vilket blir praxisbil-
dande naturligtvis för Utlänningsnämnden själv men också för Invandrar-
verket. Man säger att enligt Utlänningsnämndens bedömning kan ett ut-
ländskt körkort normalt inte styrka en persons identitet. Detta lämnar ändå
en öppning för att kökort också kan användas och då kanske tillsammans
med andra handlingar.
Vad Viola Furubjelke nu säger om att de handlingar som företes när man
får permanent uppehållstillstånd också skall ligga till grund för medborgar-
skapet tror jag inte är särskilt klokt. Egentligen skulle det innebära att man
skulle kunna bevilja medborgarskap omedelbart när permanent uppehålls-
tillstånd beviljas.
Som jag sade i mitt svar är det viktigt att ge skydd till de personer som
kommer hit och söker skydd, även om de inte till fullo kan förete identitets-
handlingar när de efter en, ett par eller tre månader får sitt uppehållstill-
stånd. Därför tror jag att den praxis som vi har är riktig, nämligen att det
ställs mindre krav vid givande av det permanenta uppehållstillståndet än vid
beviljande av medborgarskap.
Till detta vill jag lägga att Sverige är väldigt liberalt när det gäller att ge
utländska medborgare svenskt medborgarskap. Det tar kort tid att få med-
borgarskap, och det ges under förutsättning att de grundläggande villkoren
mot vandel och liknande uppfylls.
Anf. 9 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! Jag tycker självfallet inte att man skall få svenskt medborgar-
skap omedelbart när man får permanent uppehållstillstånd. De andra krite-
rierna, tiden som en sökande skall ha haft uppehållstillstånd och framför allt
den sökandes vandel, skall vara de mest avgörande. Som jag sade måste det
vara väldigt svårt för en person att efter 6, 8 eller 30 år styrka sin identitet,
vilket var fallet i ett av de nämnda ärendena, om man inte har kunnat göra
det när man reste in. Dessa personer hamnar så att säga i en moment 22-
situation, där de inte på något sätt kan få den nationella identitet som de
eftersträvar.
Kulturministern svarade inte på min senaste fråga, om det inte kan anses
som ett dilemma för Utlänningsnämnden att den har fattat det praxisbil-
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
1* Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 49
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
dande beslutet samtidigt som den är överprövningsmyndighet. I stället vill
jag då fråga om inte kulturministern kan tänka sig att lyfta några av dessa
ärenden till regeringsnivå för prövning så att det kan bli en ny praxis och en
ny bedömning.
Anf. 10 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte tog upp den nämnda frågan.
Om regeringen skall fatta beslut genom icke vägledande praxis sker det på
initiativ av våra myndigheter. Antingen kan Invandrarverket självt eller Ut-
länningsnämnden lämna över ärenden till regeringen om de anser att de be-
höver ha ett praxisledande beslut. Regeringen kan alltså inte på eget initiativ
ta till sig ärenden. Den lagstiftningen är ganska ny, eftersom Utlännings-
nämnden är ganska ny. Jag tycker att detta är ett riktigt förfarande. I annat
fall skulle det förmodligen leda till att regeringen fick överta väldigt många
ärenden, eftersom det finns många som ställer krav på ytterligare instans att
vända sig till precis som Viola Furubjelke nu gjorde, nämligen att regeringen
skulle ta till sig detta ärende. Ärendet har väl inte fått någon annan behand-
ling än vad som är normalt, nämligen att Invandrarverket i första instans fat-
tar beslut och att Utlänningsnämnden sedan gör en överprövning.
Anf. 11 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! Kulturministern själv säger att ärendena inte är jämförbara.
Men ändå är Utlänningsnämndens beslut praxisbildande för många olika ty-
per av ansökningar med olika grunder. Det kan vara betyg eller körkort som
ligger till grund för identiteten. Beslutet från den 24 november 1993 uppfat-
tas som en skärpning av bedömningsgrunderna för att få svenskt medborgar-
skap. Av just det skälet tycker jag att det vore bra om regeringen hade något
att säga i frågan. Om regeringen kunde skapa ny praxis i frågan tror jag att
det skulle lösa Utlänningsnämndens problem att själv behöva underkänna
sina tidigare beslut.
Anf. 12 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Det är fastlagt i lagstiftning den ordning som praxisbeslut skall
bildas här i landet när det gäller asylärenden och utlänningsärenden över hu-
vud taget. Det innebär att Invandrarverket är första prövningsinstans. Sedan
kommer Utlänningsnämnden in, om den klagande överklagar till Utlän-
ningsnämnden av missnöje med Invandrarverkets beslut. Det är så praxis
bildas, precis som gäller vid domstolsverksamhet, där naturligtvis inte justi-
tieministern griper in om det finns synpunkter på ett ärende. Då ändrar man
i stället lagstiftningen. Det är den form av praxisbildande som gäller, så det
är inte något mer uppseendeväckande eller annorlunda än i andra ärenden.
Anf. 13 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! Jag har uppfattat kulturministern som en lyssnande och re-
flekterande person, så jag vill vädja till henne att låta förnuftet råda. När
praxis utvecklas på det här sättet är det nästan fråga om en lagändring. I
detta fall har alltså körkort gällt fram till slutet av november, men gäller inte
därefter. Denna ändring har karaktären av retroaktiv lagstiftning. Därför
finns det skäl för kulturministern att titta närmare på några av dessa ären-
den.
Jag vet att många av dessa personer inte vill något hellre än att få en natio-
nell identitet. De eftersträvar en naturalisation. Detta har konsekvenser.
Barnen i en av familjerna kan t.ex. inte följa med på utrikes skolresa, därför
att de inte kan förete några handlingar - även om det kanske inte är det
värsta. I många fall är de tvingade att stanna här, och de kan inte leva ett
fullt normalt liv, trots att de har arbetat och betalat skatt i Sverige i uppemot
30 år, som i ett av fallen.
Anf. 14 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag är inte säker på att det här beslutet skall uppfattas som en
radikal förändring av praxis. Däremot är det fråga om en precisering. Man
har alltså preciserat att enbart ett körkort normalt sett inte skall vara en iden-
titetshandling, eftersom det inte sker identitetsprövning när körkort utfär-
das. Det varierar naturligtvis från land till land. Fortfarande kan körkortet,
särskilt tillsammans med andra handlingar, vara ett dokument som används
vid identifiering av den sökande.
Jag tror till sist, fru talman, att det är ganska viktigt att vi ser till att vi vet
vilka de människor är som blir svenska medborgare.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1993/94:263 om historiska arrenden
Anf. 15 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Bengt Silfverstrand har frågat mig när regeringen kommer att
framlägga proposition om friköpslag för historiska arrenden.
1990 års arrendekommitté har i två betänkanden lämnat förslag till vissa
lagregleringar på arrendeområdet. I det ena betänkandet (SOU 1991:85)
presenteras förslag till en lag om friköpsrätt vid historiska arrenden. Det
andra betänkandet (SOU 1992:109) innehåller förslag till regler om skydd
för jordbruksarrendatorers investeringar på arrendestället samt vissa ytterli-
gare förändringar på skilda områden inom arrendelagstiftningen. Betänkan-
dena har remissbehandlats i ett sammanhang, och regeringen avser att under
vårriksdagen 1994 lägga fram en proposition som behandlar de förslag som
har presenterats i de båda betänkandena.
Eftersom jag inte kan föregripa den beredning som nu pågår inom Justitie-
departementet är jag för dagen inte beredd att gå närmare in på innehållet
i den kommande propositionen.
Anf. 16 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Som
framgår av denna har detta ärende behandlats på ett minst sagt otillfredsstäl-
lande sätt. Att ett fyra år gammalt och entydigt riksdagsbeslut inte verkställs
är givetvis helt oacceptabelt. Det har också skapat stor förstämning och upp-
rördhet hos de många arrendatorer som haft anledning att förvänta sig att
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
beslut fattade i Sveriges riksdag skall följas. Genom att så inte skett förelig-
ger det en mycket stor risk för att riksdagens trovärdighet som landets högsta
beslutande organ allvarligt har urholkats.
Det har från jordägarnas och vissa regeringsföreträdares sida tidigare häv-
dats att äganderätten allvarligt skulle inskränkas om friköpsrätt infördes.
Denna myt har dock punkterats ganska effektivt av 1990 års arrendekom-
mitté, som motiverar sitt enhälliga beslut att förorda sådan friköpsrätt för
historiska arrenden på följande sätt:
”Grunden för den föreslagna inlösenrätten kan i korthet beskrivas så, att
i ett fall där arrendestället i generationer bebotts och brukats av arrendatorer
tillhörande samma släkt, har arrendatorerna och deras familjer fått mycket
starka såväl ekonomiska som personliga bindningar till arrendestället medan
motsvarande bindningar typiskt sett är betydligt svagare på jordägarsidan,
varför förhållandena på brukarsidan motiverar att den nuvarande arrenda-
torn ges rätt att få nyttjanderätten omvandlad till äganderätt.”
Jag förstår att statsrådet inte kan gå in på detaljer inför en kommande pro-
position, men eftersom lagutskottet har använt samma motivering i ett och
ett halvt år, dvs. att frågan för närvarande bereds inom regeringskansliet,
vore det värdefullt att få en närmare precisering i tiden: När kan vi få den
här propositionen under vårriksdagen? Det viktigaste av allt är: Kommer
propositionen att innehålla ett klart förslag om friköpsrätt för historiska ar-
renden?
Anf. 17 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag vill först tillrättalägga en sak beträffande Arrendekom-
mittén. Bengt Silfverstrand har som bakgrund till sin fråga angett att Arren-
dekommittén enhälligt har förordat en friköpsrätt vid historiska arrenden.
Det är missvisande, enligt min mening.
I Arrendekommitténs uppdrag ingick inte att överväga om det borde in-
föras en friköpsrätt eller inte. I den hemställan från lagutskottet som riksda-
gen biföll tillkännagavs att en friköpsrätt borde införas och att det fick an-
komma på regeringen att utforma förslag till lagstiftning. I kommitténs upp-
drag har alltså bara ingått att utarbeta ett förslag till friköpslag. Det borde
också sägas.
I övrigt frågar Bengt Silfverstrand när en proposition kommer att läggas
fram. Jag kan inte säga det bestämt för närvarande, därför att arbetet pågår
för fullt just nu. Jag skulle tro att propositionen kan läggas fram i mitten på
våren. Jag är naturligtvis väl medveten om riksdagens beslut, och den kom-
mande propositionen skall självfallet utarbetas med hänsyn till det.
Anf. 18 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Det har möjligen uppstått ett missförstånd i fråga om vad som
har varit Arrendekommitténs mandat, men det kan jag också precisera. Om
riksdagen beställer ett förslag om friköpsrätt och en enhällig kommitté sedan
lägger fram ett sådant förslag, är det ytterligare ett starkt skäl, på ett mycket
gediget underlag, för regeringen att fatta ett beslut. Det råder inte något som
helst tvivel om att riksdagsbeslutet är en beställning om friköpsrätt.
Det är ett mycket begränsat antal människor som berörs. Det har under
mycket lång tid förelegat möjlighet för frivilliga överenskommelser, och när
så inte har skett tycker jag att ansvaret faller särskilt tungt på oss politiker.
När riksdagen har fullgjort sin uppgift hoppas jag verkligen att regeringen
nu kommer med ett förslag.
Får jag tolka svaret så att det kommer ett direkt förslag om friköpsrätt och
att detta är ett fullföljande av det entydiga riksdagsbeslutet från 1989?
Anf. 19 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Det kommer alltså ett förslag under vårriksdagen. Jag har inte
i dag möjlighet att gå närmare in på vad förslaget kommer att innehålla i
detalj, men det skall givetvis utformas mot bakgrund av riksdagens beslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1993/94:266 om det arbetsmarknadspolitiska stödet
till skogsvägbyggnad m.m.
Anf. 20 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Carl Olov Persson har frågat mig om regeringen avser att full-
följa det arbetsmarknadspolitiska stödet till byggandet av skogsvägar efter
det att nuvarande period löper ut 1994.
Riksdagen beslutade våren 1993 att anslå 90 miljoner kronor för bidrag
om högst 50 % till arbeten med skogsvägar som avslutas senast den 31 de-
cember 1994. Det gläder mig att Carl Olov Persson ser positivt på detta stöd.
Det är i dag för tidigt att uttala sig om det samlade utfallet av stödet. I det
förslag till budget som överlämnades till riksdagen under gårdagen redovisas
regeringens bedömning i nuläget över omfattning och inriktning av arbets-
marknadspolitiska insatser under det kommande budgetåret.
Anf. 21 CARL OLOV PERSSON (kds):
Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Konjunktur-
bilden har förändrats ganska snabbt. Det svänger fort på virkesmarknaden.
För bara ett år sedan talade man om ett överskott på skogsråvara som nästan
var omöjligt att ta hand om. I dag börjar det på att bli ont om råvaror. Pri-
serna på t.ex. sågfallande gran har höjts från 1 100 kr till 1 650 kr på bara ett
par tre månader, och före nästa årsskifte kan det kanske gå upp till 2 000 kr.
Det råder också brist på sågade trävaror. Råvarorna börjar att tryta. Modo,
Södra skogsägarna och kanske ytterligare bolag får kanske ställa in verksam-
heten under viss tid. Detta visar vikten av kontinuitet när det gäller att få
fram råvaror som har sämre tillgänglighet och är svåra att komma åt. Det
krävs då verkligen ett väl utbyggt skogsbilvägnät.
Det finns fortfarande förvånansvärt få tjälsäkra skogsvägar. Bara drygt
10 % av alla skogsbilvägar är tjälsäkra, vilket gör att det under större delen
av året är svårt att få fram råvaror ur det mesta av skogen. Detta hindrar en
miljövänlig skogsnäring.
Pappersmassetillverkning sker numera till stor del utan klorblekning. För
detta krävs det snabba leveranser. Träden kan inte ligga ute i skogen i mera
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar pä frågor
än en vecka efter att de har fällts. De måste in i produktionen, därför att
annars blir träet blånat, och då går det inte att bleka massan utan klor. Just-
in-time-tillverkning har blivit en realitet, och det gör att man måste ha bra
skogsbilvägar. Därför borde vi i större utsträckning kunna använda arbets-
marknadsmedel för att bygga skogsbilvägar.
Anf. 22 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag har ingen annan uppfattning än att det är av stor vikt att
man har ett bra, stort och omfattande skogsbilvägnät. Jag delar också be-
dömningen att konjunkturen är god när det gäller både sågade trävaror och
andra skogsprodukter. Denna goda konjunktur har vi av flera skäl all anled-
ning att utnyttja.
I stort sett hela massaindustrin övergår nu till ett system där man behöver
ha tillgång till färskt virke inom ca 14 dagar efter det att träden har fällts.
Det råder inga tvivel om att detta ställer höga krav på såväl skogsbilvägnät
som stora delar av länsvägnätet. Det duger inte längre med avstängningspe-
rioder på 10-12 veckor.
Jag skall följa utvecklingen på detta område.
Anf. 23 CARL OLOV PERSSON (kds):
Fru talman! Detta är ett något dyrbarare sätt att hantera arbetsmarknads-
medel. Men medlen räcker ändå ganska länge, eftersom hälften av dem till-
skjuts av skogsägarna. Om ytterligare medel kommer att tillskjutas, föreslår
jag att Skogsvårdsstyrelsen får i uppgift att mer inrikta sig på samverkan, så
att privata skogsbruk kan vara med i större utsträckning. Det finns medel i
den stora posten i budgeten, som arbetsmarknadsministern har att tillgå. Vi
kan kanske få ytterligare 50 miljoner utöver de 90 miljoner som redan är
satsade. Därmed önskar jag att medel för skogsbilvägar specialdestineras ur
AMS budget.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1993/94:274 om tillhörigheten till a-kassa m.m.
Anf. 24 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Ingela Thalén har frågat mig vilka fakta som ligger bakom
de siffror som jag i riksdagsdebatten den 15 december 1993 angivit rörande
tillhörigheten till arbetslöshetsförsäkringen.
De siffror som jag har använt mig av är hämtade från betänkandet Ersätt-
ning vid arbetslöshet (SOU 1993:52). I detta betänkande redovisas på s. 20
att år 1992 var det 66,8 % av de arbetslösa som uppbar ersättning från arbets-
löshetsförsäkringen. 12,2 % uppbar kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).
Resterande del av de arbetslösa, dvs. 21 %, var hänvisade till egna medel
eller socialbidrag.
Anf. 25 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret, men jag är väldigt konfunderad
över det.
Jag vill börja med att säga att jag har stor respekt för att regeringen ser på
ett annorlunda sätt på arbetslöshetsförsäkringen än vad socialdemokraterna
gör. Jag kan t.o.m. acceptera att regeringen av ideologiska skäl väljer att inte
vilja ha kvar en frivillig försäkring i a-kassa utan att man i stället vill införa
en statlig obligatorisk försäkring. Men vad jag inte kan acceptera är att stats-
rådet lämnar oriktiga uppgifter till mig och andra i en debatt här i kamma-
ren. Dessutom skriver regeringen nu i sin finansplan - och även i samman-
fattningen - att införandet av allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäk-
ring ger ett ekonomiskt skydd för alla vid arbetslöshet. Då vill jag fråga stats-
rådet: Om jag efter att ha varit hemma i tre år i dag går till arbetsförmed-
lingen, vad får jag då för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen?
Anf. 26 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Den fråga som jag här i dag har att svara på är varifrån jag
har fått mina siffror. Det är helt korrekta siffror, så när som på en tiondels
procent, som jag har fått från en utredning. För min del tycker jag att Ingela
Thalén skall vara nöjd med svaret.
Sedan är det naturligtvis en ideologisk fråga. Vi vill ha en allmän obligato-
risk försäkring. I land efter land har man tagit det steget. Även TCO före-
språkar i dag en sådan försäkring. Över huvud taget finns det inte många
intressen kvar som inte accepterar en allmän obligatorisk försäkring.
Anf. 27 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Statsrådet Hörnlund påstod - enligt protokollet - att det var
67 % av dem som arbetade. Jag tolkar detta litet snällt, dvs. att han avsåg
att det var 67 % av arbetskraften som var försäkrade i a-kassan. Jag påstår
att det är 86 % som är försäkrade.
Statsrådet påstod att mellan 11 % och 12 % är försäkrade i KAS. Jag på-
står att alla fr.o.m. 20 års ålder omfattas av lagen om kontant arbetslöshets-
stöd. Nu vill jag veta om statsrådet Hörnlund medger att det är jag som har
rätt i mina siffror.
Anf. 28 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! De siffror som är använda har jag redovisat i svaret. Egentli-
gen är detta en helt ointressant statistik. Vi skall införa en allmän obligato-
risk arbetslöshetsförsäkring. Många människor i den här regionen - som
Ingela Thalén representerar - skulle inte plötsligt ha stått utan skydd vid ar-
betslöshet om denna obligatoriska försäkring hade införts tidigare. De skulle
då ha haft inkomstrelaterat KAS.
Anf. 29 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag påstår fortfarande att statsrådet far med osanning. Det är
86 % som är försäkrade i a-kassan. Statsrådet påstår att det är 67 %. Enligt
den utredning som Gerhard Larsson har gjort, vilken statsrådet hänvisade
till, är det 67 % som får ersättning, dvs. som får pengar. Nu vill jag fråga
statsrådet: Hur många fler får ersättning varje dag med en obligatorisk för-
säkring jämfört med dem som får ersättning varje dag med den arbetslös-
hetsförsäkring som gällde fram till den 31 december?
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
11
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
12
Anf. 30 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det intressanta i denna fråga är att vid en viss tidpunkt, som
studerades av utredningen, var det inte fullt 67 % av de arbetslösa som upp-
bar ersättning ur arbetslöshetsförsäkringen. 12,2 % uppbar kontant arbets-
marknadsstöd, KAS. 21 % var hänvisade till egna medel eller socialbidrag.
Procenttalet, när alla detaljregler är förelagda riksdagen i mars, är egentli-
gen rätt så ointressant. Det viktiga är att man får bidrag och i motsvarande
grad en trygghet när arbetslöshet uppstår.
Anf. 31 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Ju längre statsrådet Hörnlund håller på, desto mer trasslar
han in sig i sin egen sifferexercis. I finansplanen på s. 51 och 52 står det att
läsa om det som statsrådet gled ifån i debatten den 15 december, nämligen
det underlag som jag påstår gäller, dvs. att regeringens och riksdagsmajorite-
tens beslut om en ny arbetslöshetsförsäkring innebär att betydligt färre de
facto kommer att få ersättning enligt denna försäkring, som gäller fr.o.m. i
år.
Statsrådet påstår i finansplanen, på sista sidan i sammanfattningen, att alla
skall få ekonomiskt skydd via den nya arbetslöshetsförsäkringen. Nu vill jag
veta på vilken grund detta påstående vilar.
Anf. 32 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Förslag om detaljregler skall föreläggas riksdagen i mars. Då
kan det finnas mera exakta beräkningar. I detta svar redovisas den historiska
bilden. Jag påstår med bestämdhet att många fler skulle ha klarat sig på ett
helt annat sätt om det, när arbetslöshetsperioden började, hade funnits en
allmän obligatorisk försäkring.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1993/94:269 om lantmäteriorganisationen
Anf. 33 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Fru talman! Stina Eliasson har frågat mig om regeringen avser att utforma
eventuella förslag om en ny organisation för lantmäteri- och inskrivnings-
verksamheten så, att de små lantmäterikontoren kan bibehållas och de an-
ställdas trygghet därmed säkras.
Jag vill erinra om att Lantmäteri- och inskrivningsutredningens betän-
kande Kart- och fastighetsverksamheten i myndighet och bolag (SOU
1993:99) nu är ute på en bred remiss fram till den 1 februari. Därefter kom-
mer det på sedvanligt sätt att beredas i regeringskansliet, och avsikten är att
en proposition skall föreläggas riksdagen under våren 1994. Jag vill därför
inte nu närmare kommentera enskilda förslag i utredningen.
Jag kan lugna Stina Eliasson med att enligt regeringens direktiv till utred-
ningen är ett mål att en decentraliserad och marknadsanpassad organisation
skall eftersträvas. Ett annat mål är att organisationen skall präglas av kund-
närhet och god service.
Utan att föregripa remissbehandlingen eller ta någon ställning till betän-
kandet kan jag konstatera att utredaren anser att det finns starka regionalpo-
litiska och decentralistiska motiv för hans förslag. Förslaget om en regional
kart- och fastighetsmyndighet där alla relevanta funktioner samlas, vilket ger
möjlighet att bibehålla lokalkontor, innebär enligt utredaren den bästa ga-
rantin för att dessa verksamheter får mesta möjliga förgrenade organisation.
Om man i stället bibehåller skilda myndighetsfunktioner, riskerar verksam-
heterna genom fortsatt rationalisering att ställas inför ett behov av centrali-
sering.
En så omfattande översyn som det här är fråga om leder naturligtvis till
avvägningar mellan effektivitet, klar avgränsning av myndighetsuppgifterna,
bättre konkurrensförutsättningar osv. på den ena sidan och sysselsättnings-
mässiga och regionalpolitiska konsekvenser på den andra. Jag kan försäkra
Stina Eliasson att de senare aspekterna kommer att beaktas omsorgsfullt i
den fortsatta handläggningen av ärendet.
Anf. 34 STINA ELIASSON (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag har full förståelse för att
man, när en utredning är ute på remiss, vill invänta remissvaren. Men den
här utredningen har redan, sedan den presenterades, väckt mycket oro ute
i landet, på de små lantmäterikontoren men också på de små tingsrätterna.
Jag har tidigare i riksdagen engagerat mig för små organisationer. En gång
gällde det tingsrätterna i Sveg respektive Sollefteå. Den gången blev resulta-
tet att de små organisationerna blev kvar.
Pressinformation om det här aktuella betänkandet läste man naturligtvis
ute i de små organisationerna. Då kom oron. Här har man punktat upp vad
det är för verksamheter som bör lyftas bort. Då tänker naturligtvis persona-
len, som är rädd om sitt jobb och också tänker på närservicen och de lokala
förhållandena: Om den ena funktionen efter den andra tas bort, vad blir det
kvar av oss?
I pressinformationen finns det en del på plussidan och en del på minussi-
dan. Man säger t.ex. att inskrivningsmyndigheternas verksamhet skiljs från
Domstolsverket och integreras i övrig lokalt och regionalt bedriven fastig-
hetsanknuten verksamhet och att myndighetsuppgifter skiljs från uppdrags-
verksamhet på alla nivåer. Jag har förstått att man just är ute efter att skilja
myndighetsuppgifter från uppdragsverksamheter. Ibland undrar man: Kan
det bli bättre med någonting alldeles nytt? Ibland är det väldigt bra med de
små organisationerna, även om de kan uppfattas som irrationella. Men servi-
cen fungerar, folk har jobb och det arbete som utförts har varit mycket bra.
Anf. 35 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Fru talman! Jag håller med Stina Eliasson om att när man gör utredningar
och föreslår förändringar blir folk oroliga. Om man nu uttrycker det så att
verksamheter lyfts bort, förmedlar man ett intryck av att några uppgifter helt
plötsligt försvinner i sinnevärlden. Det handlar egentligen inte om det.
En av anledningarna till utredningen är att garantera rättssäkerheten.
Man måste skilja myndighetsuppgifter från uppdragsverksamhet, så att inte
dessa två saker blandas ihop och så att den enskilda människan ute i samhäl-
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
13
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
let kan uppleva att det är ett rättssäkert samhälle. Det behöver inte innebära
att funktionerna försvinner från de små tätorterna och små städerna, som
det ju här handlar om.
Jag har sett den här förändringen utifrån att det finns så mycket att ut-
veckla i den här verksamheten, att samhället ställer större och större krav
på service när det gäller t.ex. information från lantmäteriet. Lantmäterikon-
toren kommer att få utökade uppgifter. De uppgifterna kommer i förläng-
ningen också att kopplas ihop med fastighetsregister. Alla dessa verksamhe-
ter kommer att uppleva en renässans och en uveckling, därför att vi behöver
de kunskaper som där finns, för t.ex. samhällsplaneringen. Därför har jag
sett det här mera som en utveckling av än en minskning av verksamhet. Lo-
kaliseringsfrågan måste kunna lösas lokalt. Jag är helt öppen för diskussion
i organisationsfrågan och vill se till att människor också i fortsättningen har
närhet till service.
Anf. 36 STINA ELIASSON (c):
Fru talman! Det var intressant med den litet vidare tolkningen av vad som
är på gång. Jag funderar ändå över om det har varit något fel med rättssäker-
heten förut. Har det inträffat någonting storartat som gjort att saker och ting
har ansetts krocka med kraven på rättssäkerhet?
I våra trakter t.ex. har vi långa avstånd och ont om arbete, men alla dessa
funktioner har skötts väldigt fint. Har man verkligen ställt större och större
krav för att få det ännu bättre? Man är ju nöjd med det som är. Även om
själva uppgifterna centraliseras - det vill jag säga — är det för mig väldigt
viktigt att få med mig besked härifrån om personalen vid de olika små konto-
ren kan känna sig säker på att ha sitt jobb kvar och på att långa reseavstånd
och sådant beaktas.
Anf. 37 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Fru talman! Jag sade redan när vi satte i gång med utredningen och beslöt
om direktiven att den här utredningen inte i första hand är en utredning med
syftet att rationalisera bort folk. Det är en utredning för att åstadkomma tyd-
liga gränser mellan myndighetsverksamhet och uppdragsverksamhet. Kritik
har framförts, annars skulle en utredning naturligtvis aldrig kommit på tal.
Inom många myndigheter förekommer både uppdragsverksamhet och
myndighetsverksamhet. Uppdragsverksamheterna växer, och det gäller att
kunna åstadkomma tydliga gränser mellan dessa områden. Men det innebär
inte att man nödvändigtvis skall plocka bort funktioner. Det är inte vad det
handlar om.
Inskrivningsverksamheten hör ihop med fastighetsregistrering och fastig-
hetsbildning. Vi har sett det som en helhet. Den skall naturligtvis vara kvar.
Den verksamheten behövs även i fortsättningen. Men det är frågan om hur
man organiserar detta tillsammans. Jag kan inte tänka mig annat än att man
skall kunna lösa lokaliseringsfrågan så att man inte tappar verksamheter.
Anf. 38 STINA ELIASSON (c):
Fru talman! Bara nu inte byråkratin blir det som växer mest och service,
kompetens och kunnande kommer i andra hand. Det känns bra att statsrådet
talar om att ta hänsyn till de lokala förhållandena. Jag tolkar det som att man
kommer att ta till vara den kompetens som den nuvarande personalen har.
Men det är inte det man tänker, utan det man gör som kan förändra tillva-
ron. Jag hoppas att görandet och tänkandet inte leder till att vi blir renrakade
eller tappar en mängd viktiga servicefunktioner och duktig, kompetent per-
sonal vid de små organisationerna, i våra trakter och överallt annars i landet.
Anf. 39 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Fru talman! Jag håller med Stina Eliasson om att det gäller att ta till vara
människors kompetens. Jag har också den föreställningen att vi skall ut-
veckla deras kompetens och deras arbetsuppgifter. Det är också detta det
handlar om. Jag har mycket god kontakt med de fackliga organisationer som
är knutna till Lantmäteriverket. Jag har också uppmanat dem som jag har
besökt där att ta fram förslag och visa på hur de tycker att det skall fungera,
utifrån deras syn på myndighetsverksamhet och uppdragsverksamhet. Vi
måste få de anställda att själva tänka efter och peka på möjligheter att lösa
dessa frågor, utifrån sina förhållanden.
När det gäller denna förändring i en myndighet som jag har ansvar för är
det inte fråga om att gå bärsärkagång och klappa till uppifrån. Det har jag
också sagt till de fackliga representanterna. Vi skall gemensamt ta fram en
organisation som de anställda ställer upp på.
Anf. 40 STINA ELIASSON (c):
Fru talman! Jag tycker att det är mycket positivt att statsrådet är beredd
att lyssna. Jag vet att de människor som jobbar i dessa små organisationer
har många goda idéer, kanske t.o.m. bättre än de idéer som en kompetent
och välutbildad utredare kan komma på. Man får inte undra om människor
blir oroade när det i pressinformationen efter avlämnandet av utredningen
står: Genomförandet medför kostnader av engångs- eller övergångskaraktär
som exempelvis flyttning och utbildning. Genast ser de sig flyttade till stor-
stan. Men de är ändå glada för att det talas om utbildning.
Anf. 41 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Fru talman! Det handlar här om en verksamhet som är en viktig del av
samhällets infrastruktur. Precis som vi behöver vägar och järnvägar behöver
vi ha fastighetsbildningsverksamhet. På den bygger både äganderätt, låne-
möjligheter och marknadsekonomi. Vi har dessutom från statens sida ett
övergripande ansvar för att denna verksamhet skall fungera och vara nära
människorna.
Om det kommer fram bättre förslag än vad utredningen har kommit med,
är det klart att vi skall ta till oss dem. En utredning skall identifiera problem,
lyfta fram dem och ta fram förslag för att man skall få en riktig diskussion.
Det slutliga förslaget måste inte vara exakt detsamma som utredningens. Ut-
redningen är till för att skapa ett bra förslag i förlängningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
15
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
16
9 § Svar på fråga 1993/94:273 om förordnanden för militära befatt-
ningshavare
Anf. 42 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Christer Skoog har, med hänvisning till vissa av regeringen
nyligen beslutade chefsutnämningar, frågat mig huruvida sakliga skäl kom-
mer att redovisas för den händelse nya chefsförordnanden innebär att tidi-
gare förordnanden upphör i förtid.
Som Christer Skoog redan vet genomförs nu den största omorganisationen
inom det militära försvaret sedan andra världskriget. Ett omfattande arbete
bedrivs för att fr.o.m. den 1 juli 1994 ersätta ett stort antal myndigheter med
den nya myndigheten Försvarsmakten. Det går inte att jämföra tjänsterna
vid den nya myndigheten med de tjänster som dras in.
En betydelsefull del av arbetet med omstruktureringen är att förse den
nya myndigheten med den personal och de chefer som verksamheten kräver.
Med några få undantag kommer de som anställs i Försvarsmakten helt natur-
ligt att hämtas från de myndigheter som nu läggs ned. Effektiviseringen av
verksamheten medför dock att inte alla - inte heller alla högre befattningsha-
vare - kan räkna med att få motsvarande uppgifter i den nya organisationen.
Anf. 43 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret på min fråga. Bak-
grunden till frågan är att jag tisdagen i julveckan i Sydöstra Sveriges Dagblad
fick läsa att regeringen planerade att, som det stod, rensa ut tre stycken
högre militära chefer för att bana väg för andra. Det var inte utan att man
kunde höja litet på ögonbrynen. Det var det säkert flera som gjorde också.
Det är icke vanligt förekommande i Sverige med sådana rubriker i massme-
dierna.
Döm om mångas förvåning när sedan två militära chefer faktiskt fick
lämna sina poster efter regeringens sammanträde på onsdagen i julveckan.
Det var marinchefen Dick Börjesson och Torsten Engberg, som var militär-
befälhavare i Strängnäs. Den tredje som nämndes i den förstnämnda arti-
keln, Sten Swedlund, fick dock sitta kvar, åtminstone enligt vad jag känner
till. Döm om min förvåning när man dagen före julafton får läsa i samma
tidning att överbefälhavaren, Sveriges högste militära chef, i ett öppet brev
uppmanar chefen för kustflottan, Sten Swedlund, att avgå. Delar Anders
Björck uppfattningen att vi skall ha en överbefälhavare som på regeringens
vägnar agerar på detta sätt?
Anf. 44 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Jag vill med kraft understryka att det i den nya organisationen
finns nya typer av tjänster. Det innebär att alla befattningar förändras. Det
innebär att alla som i dag har förordnanden - alla - oavsett hur lång tid för-
ordnandena löper på, måste omförordnas om de skall vara kvar på de tjäns-
ter som ersätter de gamla fr.o.m. den 1 juli nästa år. Det innebär att en lång
rad personer som kommer att sitta på ungefär samma befattningar omför-
ordnades vid det sammanträde som Christer Skoog här nämner. De omför-
ordnades, även om de hade förordnanden som sträcker sig långt fram i tiden.
Detta gäller alltså inte bara några få personer. Det hela beror på att tjäns-
terna får ett annat innehåll men också på att antalet tjänster minskar. T.ex.
försvinner armé- och försvarsgrensstaberna. Det innebär att tre generalma-
jorsbefattningar eller motsvarande dras in. Jag skulle kunna fortsätta. Själv-
fallet blir det omplaceringar i ett sådant läge. Jag reagerar emellertid starkt
mot påståenden om att detta skulle ha någonting med politisering att göra.
Christer Skoog åberopade Sydöstran från den 22 december. Där säger
Christer Skoog: ”Utrensningar av det här slaget trodde jag hörde hemma i
gamla kommunistregimer. Det trodde jag inte ens Anders Björck om.”
Fru talman! Det är märkligt att en ledamot av Sveriges riksdag tillåter sig
att fälla den typen av omdömen om de utnämningar som nu sker, i enlighet
med ett riksdagsbeslut som han själv har varit med om att fatta, såväl i för-
svarsutskottet som här i kammaren.
Anf. 45 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Jag tror verkligen inte Anders Björck om detta. Det finns väl
ingen som har anledning att tro att det är på det här sättet - hoppas jag. Men
visst kan misstanken ligga där och gry, därför att alla de som är föremål för
omprövning tillsattes av den socialdemokratiska regeringen på sin tid. Men
jag hoppas verkligen, Anders Björck, att byte av chefer - militära eller andra
statliga chefer - inte beror på färgen på regeringen. I så fall skulle det kanske
bli många som sprang ut och in genom dörrarna.
Anders Björck! Jag ställde frågan om huruvida överbefälhavarens age-
rande överensstämmer med Anders Björcks uppfattning om på vilket sätt
man bör agera mot en militär chef.
Anf. 46 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Låt mig börja med frågan om politisering. Tidigare har det
varit kutym att man när en ny regering tillträtt passat på att byta ut exempel-
vis ordföranden i olika nämnder. Jag har inte gjort det!
Jag omförordnade Roland Brännström, ordförande i Försvarets underrät-
telsenämnd. Jag omförordnade Karl-Erik Svartberg, ordförande för Försva-
rets personalvårdsnämnd, och jag omförordnade två socialdemokratiska
statssekreterare: Per Borg, Försvarets materielverk och Lennart Myhlback,
Statens räddningsverk. Jag tog initiativ till att utvidga styrelsen i Försvarets
materielverk för att socialdemokraten Jan Nygren skulle få en plats. Kom
inte och påstå att jag skulle ha försökt att politisera! Tvärtom har jag varit
extra generös mot olika former av socialdemokratiska befattningshavare.
Det är bara att läsa statistiken!
Överbefälhavaren har påpekat, vilket jag tycker är korrekt, att han erbju-
dit konteramiralen Sten Swedlund annan tjänst. Swedlund har tackat nej till
den tjänsten. Det är alltså ÖB:s uppgift att föreslå olika former av utnäm-
ningar till försvarsministern och regeringen.
Anf. 47 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Den här ådran hos Anders Björck är mycket tilltalande, dvs.
att han låter en del socialdemokrater vara kvar. Jag tror det är bra.
Med anledning av den lektion som Anders Björck försökte ge mig om or-
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
17
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
ganisationen i försvaret, vill jag påpeka att Kustflottan i det här samman-
hanget inte skall försvinna. Därför är det litet förvånande att landets överbe-
fälhavare, i ett öppet brev i massmedierna, uppmanar chefen för Kustflottan
att avgå. Jag utgår från att Anders Björck inte delar den här uppfattningen
och inte tillåter sådant här i fortsättningen. Jag utgår också från att Anders
Björck tar sitt ansvar genom att ta tag i den här frågan.
Anf. 48 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Det är överbefälhavarens uppgift att förbereda högre utnäm-
ningar. Han har blivit påhoppad av tidningen Sydöstran, och då är det väl
inte så konstigt att han förklarar läget, nämligen att nämnd person blivit er-
bjuden en annan tjänst på konteramirals/generalmajorsnivå och att det på-
går en omfattande förändring på det här området.
Förändringarna, som rör sig om tre fall av ett mycket stort antal - ett fyr-
tiotal på den här nivån - benämns med orden: ÖB bakom utrensningar i för-
svaret. Det här har väl ingenting med utrensningar att göra. Såvitt jag vet är
ingen av de här tre personerna socialdemokrat, men kanske Christer Skoog
har bättre kunskaper än jag om deras partipolitiska uppfattningar. Jag kan
försäkra: Här förekommer ingen som helst partipolitisering av militära ut-
nämningar. Det skall det icke heller göra.
Anf. 49 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Jag kan garantera Anders Björck att jag inte sysslar med
åsiktsregistrering. Jag vet inte vilka partier olika människor tillhör. Mig ve-
terligen tillhör inte dessa tre personer det socialdemokratiska partiet, även
om vi socialdemokrater har många som vi kan räkna till vårt parti.
Men det är inte det som det handlar om. Det handlar om den fråga som
jag ställde till Anders Björck, nämligen att det väl inte är rimligt att vi skall
ha ett system där man byter chefer efter regeringens färg. Och det har An-
ders Björck också egentligen svarat på.
Men den fråga som ännu står obesvarad, Anders Björck, gäller frågan om
överbefälhavarens metod att i ett öppet brev i massmedia å regeringens väg-
nar uppmana en hög militär chef att avgå. Om det är en sådan politik vi skall
ha, Anders Björck, kan man misstänka det som jag tidigare sade om andra
regimers sätt att agera.
Anf. 50 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Eftersom Christer Skoog talar om vilka regeringar som tillsatt
vilka befattningshavare, vill jag erinra om att den nuvarande överbefälhava-
ren är tillsatt av en tidigare socialdemokratisk regering. När befälhavaren
blir påhoppad i en viss tidning - och detta underblåses av Christer Skoog -
talar självfallet denne om hur läget är och vilka åtgärder som han har vidta-
git. Det har han rätt att göra.
Som Christer Skoog väl vet, har sedan regeringen full prövningsrätt. Jag
har en fortgående dialog med överbefälhavaren om högre militära utnäm-
ningar. I de allra flesta fall är det naturligt att följa överbefälhavarens för-
slag. Men i några fall har jag inte gjort det när jag har fört fram frågan till
18
regeringen, som ytterst bestämmer. Hur det kommer att bli i det fall som
Christer Skoog tar upp får vi avvakta regeringens beslut för att kunna se.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1993/94:267 om Postens service på lördagar
Anf. 51 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Sven-Olof Petersson har frågat mig vilka åtgärder regeringen
är beredd att vidta för att hushåll i alla delar av landet skall få samma service
vad gäller tidningsutdelning på lördagar.
Som bakgrund kan jag nämna att det finns utdelning av dels lokala tid-
ningar, dels de s.k. överspridda tidningarna. Med överspridda tidningar av-
ses exempelvis att en person boende i Vilhelmina prenumererar på Göte-
borgs-Posten eller att en person boende i Stockholm prenumererar på Baro-
metern, dvs. tidningar som utkommer minst sex dagar i veckan i en region
av landet och som personer i andra delar av landet vill läsa. Dessa s.k. över-
spridda tidningar delas ut av bl.a. Posten, oftast som s.k. posttidning i sam-
band med normal postutdelning.
Postens policy för utdelning av morgontidningar är enligt följande: Lokal-
tidningar som utkommer sex dagar i veckan och som normalt delas ut av Pos-
ten under vardagar, delas även ut på lördagar av Posten. Kostnaden för ut-
bärningen är densamma oavsett veckodag. Om den lokala tidningen normalt
delas ut av Posten på lördagar, delar Posten även ut överspridda tidningar
på lördagar till samma taxa som på vardagar.
Enligt den postlag som träder i kraft den 1 mars i år är medborgarna garan-
terade en daglig post- och kassaservice. I normalfallet innebär detta att brev,
paket och betalningar skall kunna erhållas fem dagar i veckan, dvs. måndag
till fredag. Lördagsutdelning av post upphörde för flera år sedan. Det finns
vidare i postlagen ingen lagstadgad rätt att få sin morgontidning utdelad på
lördagar. Utdelning av morgontidningar behandlas över huvud taget inte i
postlagen eftersom denna utdelning aldrig varit förbehållen Postverket med
ensamrätt. Riksdagen har beslutat att prissättningen för tidningsdistribution
genom Posten bör vara marknadsmässig. Riksdagen har emellertid samtidigt
ställt som krav att Posten på begäran skall offerera utdelning av tidningar. I
det avtal som staten skall teckna med Posten AB ingår att tillhandahålla
post- och kassaservice på helgfria vardagar.
Jag tycker detta är en vettig ordning som Posten infört. Om den lokala
tidningen utges sex dagar i veckan och distribueras av Posten, får de över-
spridda tidningarna följa med. Om inte, får de överspridda tidningarna
vänta till nästkommande vardag och den normala postutdelningen. Det är
inte rimligt att Posten skall dela ut överspridda tidningar på lördagar utan
kostnadstäckning eller för den delen dela ut lokaltidningar utan kostnads-
täckning endast på lördagar när tidningen väljer annat distributionssätt än
Posten måndag till fredag. Denna service ingår inte i den grundläggande
postservicen enligt postlagen. På sikt skulle sådan service även försvåra för
Posten att tillhandahålla den dagliga och rikstäckande postservicen till rim-
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
19
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
liga priser. Emellertid skall Posten på begäran offerera distribution om tid-
ningsutgivare så vill. Det offererade priset för distributionen kommer då att
baseras på marknadsmässiga principer.
Anf. 52 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på frågan, ett
svar som är långt men framför allt omfattande och upplysande. Det ger en
bra beskrivning av hur man kan se på Postens service vad gäller dagstidning-
arna.
Om man läser portalparagrafen till den postlag som riksdagen för någon
vecka sedan fattade beslut om, kan man notera att det står skrivet att det i
landet skall finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev och pa-
ket skall nå alla oavsett adressort. Jag håller med statsrådet om att det inte
står någonting skrivet om dagstidningar eller om tidningar över huvud taget
i denna paragraf, eftersom det inte funnits något egentligt monopol i det av-
seendet. Dock vill jag ändå påstå att det funnits ett mer eller mindre de facto-
monopol inom vissa områden i landet där posten genom traditionell lant-
brevbärarservice har svarat för denna utdelning.
Bakgrunden till min fråga är att Posten på en ort i korsningspunkten Ble-
kinge-Kronoberg-Kalmar län i november meddelade följande: ”Dagstid-
ningar med morgonutdelning har en egen utdelningsorganisation som nu-
mera tar hand om de allra flesta tidningarna. Kvar för Posten att dela ut blir
några enstaka exemplar långväga ifrån. Utdelningskostnaden för dessa ex-
emplar skulle bli mycket hög. Det finns en överenskommelse mellan tid-
ningsutgivarna och Posten att dessa lördagsexemplar kan delas ut på föl-
jande vardag.”
Posten delar således ut dessa tidningar fem dagar i veckan i brevlådan med
lantbrevbärarservice, men man har i detta fall bedömt att man inte skall dela
ut dem den sjätte dagen, lördagen, eftersom det blir för dyrt. Detta står, som
jag ser det, i strid med vad statsrådet sagt tidigare, att lokaltidningar som
utkommer sex dagar i veckan och som normalt delas ut av Posten under var-
dagar delas ut av Posten även på lördagar. Delar man ut tidningen fem dagar
i veckan, skall man alltså dela ut den också den sjätte dagen i veckan, om
det är fråga om en sexdagarstidning, vilket det är i detta fall.
Enligt min uppfattning har statsrådet genom sitt svar konstaterat att det
som Posten har sagt är felaktigt.
Anf. 53 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Dess bättre är det inte möjligt för mig att vara domare i denna
typ av frågor. Regeringen utfärdar propositioner, som riksdagen sedan stäl-
ler sig bakom. Riksdagen har i detta fall antagit en postlag, och Sven-Olof
Petersson och jag har varit överens om att utdelning av tidningar inte be-
handlas i den.
I det specifika fallet verkar det för mig vara oklart exakt hur man har lagt
upp detta. Men om det stämmer att Posten fem dagar i veckan delar ut tid-
ningen, skall det enligt Postens egen policy vara så att man delar ut den även
på den sjätte dagen. Jag tycker dock att detta är en fråga som Sven-Olof
20
Petersson kan ta upp direkt med Postverket och hänvisa till den policy som
Posten själv har antagit.
Anf. 54 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Fru talman! Detta understryker vikten av att denna fråga har ställts och
att den har blivit besvarad. Det kan faktiskt vara så att Posten lokalt inte
har kännedom om Postens centrala policy, och det bidrar till att göra frågan
aktuell och viktig.
När det gäller ”överlappningstidningar”, som också berörs i svaret, tycker
jag att det är rimligt att den som bor i Vilhelmina och prenumererar på en
tidning från Göteborg eller Kalmar får den efter någon eller några dagar be-
roende på kommunikationsförhållandena. Men bor man i ett område där
man någon gång under dagen fem dagar i veckan får sin tidning genom lant-
brevbäraren, är det rimligt att man får den också den sjätte dagen.
Jag tycker att det är helt korrekt, som statsrådet sagt i sitt svar, att om man
delar ut tidningen fem dagar i veckan, skall man också göra det den sjätte
dagen. Jag skall ta med mig svaret och föra diskussionen med Posten vidare.
Jag kommer att göra det såväl lokalt som med de berörda abonnenter som
har aktualiserat frågan för mig.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Svar på frågor
11 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:110 och 111 till jordbruksutskottet
1993/94:131 till utrikesutskottet
Föredrogs och lades till handlingarna
Skrivelse
1993/94:103
Föredrogs och hänvisades
Skrivelserna
1993/94:127 till socialförsäkringsutskottet
1993/94:132 till skatteutskottet
1993/94:134 till justitieutskottet
Motionerna
1993/94:Sf 12—Sf22 till socialförsäkringsutskottet
1993/94:115 till utrikesutskottet
21
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
12 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 10 januari
1993/94:281 av Britt Bohlin (s) till näringsministern om eldistributionen:
Tusentals hushåll i Dalsland har tillbringat flera dygn under jul- och nyårs-
helgen utan tillgång till elström. Driftsäkerheten har visat sig vara totalt oac-
ceptabel.
Min fråga till energiministern är därför: Är statsrådet beredd att vidta åt-
gärder för ökad driftsäkerhet i eldistributionen?
1993/94:282 av Sten-Ove Sundström (s) till kommunikationsministern om de
nya teletaxorna:
Från årsskiftet har nya teletaxor införts. Det nya taxesystemet innebär
stora skillnader mellan storstads- och glesbygdslän. I t.ex. Stockholms län
behöver invånarna bara betala för när- och regionsamtal inom sitt län, me-
dan man i Norrbottens län, som omfattar en fjärdedel av landets yta och har
24 olika riktnummerområden, får betala för fjärrsamtal för att nå den egna
residensstaden Luleå. Därmed drabbas glesbygdskommunerna hårt avgifts-
mässigt.
Bara Pajala kommun beräknas få en höjning av teleräkningen med ca
85 000 kr per år.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet: Är statsrådet beredd att
vidta åtgärder för att glesbygdskommunerna inte missgynnas av det nya sy-
stemet för teletaxor?
1993/94:283 xv Kristina Svensson (s) till kulturministern om asylsökande ko-
sovoalbaner:
FN:s flyktingkommissarie uttalade före jul att kosovoalbanska krigsvägra-
res ärenden måste prövas grundligt med beaktande av situationen i f.d. Jugo-
slavien.
Trots detta planerades i början av januari utvisningar av kosovoalbaner
som sökt asyl i Sverige.
Med anledning av flyktingkommissariens uttalande vill jag fråga invand-
rarministern om Sverige kommer att utvisa asylsökande kosovoalbaner.
22
1993/94:284 av Åke Camerö (kds) till försvarsministern om åtgärder mot el-
avbrott:
Under den senaste tiden har flera områden i vårt land varit strömlösa
längre eller kortare tid. Orsaken har varit att snötyngda träd har fallit över
ledningsnäten.
Ett modernt samhälle som vårt är mycket beroende av elektricitet men är
därigenom också sårbart. I den proposition, 1991/92:102, om totalförsvarets
utveckling som resulterade i Försvarsbeslut 92 betonades att ”i planering och
samhällsutveckling tidigt ta hänsyn till sårbarhet och risker minskar behovet
av kostnadskrävande beredskapsåtgärder och ökar säkerheten i det fredstida
samhället”. Åtgärder för att minska fredsmässiga risker minskar även sår-
barheten i krig.
Det är därför viktigt att vidta åtgärder så att vi får så robusta ledningsnät
som möjligt för att minimera antalet elavbrott i det fredstida samhället.
Min fråga till statsrådet Anders Björck är:
Vad avser försvarsministern att vidta för åtgärder för att minimera antalet
elavbrott i samband med oväder?
13 § Kammaren åtskildes kl. 15.13.
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
LENA JÖNSSON
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
IBarbro Nordström
23
Prot. 1993/94:49
11 januari 1994
Innehållsförteckning
Tisdagen den 11 januari
1 § Avsägelse ......................................... 1
2 § Meddelande om svar på interpellation ................... 1
3 § Svar på fråga 1993/94:268 om sysselsättning för flyktingar som
väntar på uppehållstillstånd ......................... 1
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Carl Olov Persson (kds)
4 § Svar på fråga 1993/94:271 om ansökan om svenskt medborgarskap 3
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Viola Furubjelke (s)
5 § Svar på fråga 1993/94:263 om historiska arrenden........... 7
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Bengt Silfverstrand (s)
6 § Svar på fråga 1993/94:266 om det arbetsmarknadspolitiska stödet
till skogsvägbyggnad m.m........................... 9
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Carl Olov Persson (kds)
7 § Svar på fråga 1993/94:274 om tillhörigheten till a-kassa m.m... 10
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ingela Thalén (s)
8 § Svar på fråga 1993/94:269 om lantmäteriorganisationen...... 12
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Stina Eliasson (c)
9 § Svar på fråga 1993/94:273 om förordnanden för militära befatt-
ningshavare ..................................... 16
Försvarsminister Anders Björck (m)
Christer Skoog (s)
10 § Svar på fråga 1993/94:267 om Postens service på lördagar. ... 19
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Sven-Olof Petersson (c)
11 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 21
12 § Anmälan om frågor
1993/94:281 av Britt Bohlin (s) om eldistributionen........ 22
1993/94:282 av Sten-Ove Sundström (s) om de nya teletaxorna 22
1993/94:283 av Kristina Svensson (s) om asylsökande kosovoal-
baner......................................... 22
1993/94:284 av Åke Carnerö (kds) om åtgärder mot elavbrott 23
24
gotab 45569, Stockholm 1994