Riksdagens protokoll
1993/94:48

Måndagen den 10 januari

Kl. 10.00-11.29

Protokoll

1993/94:48

Välkomstord

Anf. 1 TALMANNEN:

Ärade riksdagsledamöter! Jag hälsar er, kammarens sekreterare och riks-
dagens personal varmt välkomna till det fortsatta riksdagsarbetet under
detta riksmöte.

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen

Talmannen meddelade att Lennart Brunander (c) och Bengt Dalström
(nyd) den 18 december 1993 återtagit sina platser i riksdagen, varigenom
uppdraget som ersättare upphört för Elisabeth Andersson och Vivianne
Franzén.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 13, 14, 15, 16 och 17 december 1993.

3 § Överlämnande av kommittéberättelsen

Anf. 2 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! På regeringens vägnar får jag härmed till riksdagen överlämna
kommittéberättelsen för 1994.

Statsrådet Laurén överlämnade regeringens skrivelse 1993/94:103 med re-
dogörelse för verksamheten inom de kommittéer som hade tillsatts efter be-
slut av regeringen.

Kommittéberättelsen bordlädes.

I Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 48

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

4 § Överlämnande av budgetpropositionen

Anf. 3 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jag ber att till riksdagen få överlämna regeringens förslag till
statsbudget för budgetåret 1994/95.

Finansministern överlämnade regeringens proposition 1993/94:100 med
förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95.

Anf. 4 TALMANNEN:

Det omfattande och viktiga budgetarbetet inleds nu i riksdagen genom det
budgetförslag som regeringen just har lämnat. Finansministern kommer nu
att lämna kammarens ledamöter information om budgeten, och därefter får
oppositionens företrädare komma till tals.

Anf. 5 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Ärade ledamöter! Jag vill börja med att citera regeringsför-
klaringen från hösten 1991. Där står det bl.a.: ”Tillväxt är nödvändig för att
upprätthålla sysselsättning och välfärd.”

Den ekonomiska politiken är ju det viktigaste medlet för att nå detta mål.
Den ekonomiska politik som under några år har presenterats och som full-
följs i årets finansplan och budgetproposition är en samlad strategi för att
skapa en stabil grund för en ökad sysselsättning och en tillförlitlig välfärd.

Är då detta möjligt? frågar sig säkert många. Problemen har ju visat sig
större än någon trodde. Ja, finansplanen visar att det är möjligt. Men det
kräver många ansträngningar och en del uppoffringar, och det kräver att vi
alla inför varje beslut frågar oss om detta beslut är bra eller dåligt från just
tillväxtsynpunkt.

Vid ingången till 1990-talet befann sig ekonomin praktiskt taget i fritt fall.
Det har vi nu rättat till. I år och nästa år kommer enligt bedömningarna i
finansplanen den svenska ekonomin att växa och utvecklas snabbare än ge-
nomsnittet i OECD-länderna. Men det räcker inte, menar jag. Det finns
ändå alldeles för många människor utan jobb, många som med viss rätt är
oroliga för statsskuldens tillväxt och för att de offentliga systemen inte skall
ge den trygghet man vill ha. Det kommer att krävas flera år för att undanröja
den oron, men det är fullt möjligt.

Två mål kommer att vara centrala under resten av 1990-talet: för det första
nya, riktiga jobb i näringslivet och en halvering av arbetslösheten, och för
det andra tillförlitliga trygghetssystem som - det skall medborgarna kunna
lita på - fungerar väl även på längre sikt. Medborgarna skall själva få fatta
viktiga beslut om vård, omsorg och utbildning.

För att de målen skall nås krävs en ekonomisk utveckling som är både hög
och stabil över tiden - med bevarat låga prisökningar. Det kommer att ställa
stora krav på oss alla. Nytänkande, omställning och flexibilitet kommer att
krävas i det svenska samhället. Ekonomisk utveckling innebär just föränd-
ring. Den som säger nej till nödvändiga förändringar säger i praktiken ja till
fortsatt hög arbetslöshet och ja till urholkning av grunden för våra trygghets-

system. Den som envist slår vakt om den nuvarande tingens ordning bidrar
därmed till försämringar för hela folkhushållet.

Politiken måste enligt finansplanen helt enkelt kraftfullt inriktas på att
Sverige under andra halvan av 1990-talet får flera år av historiskt hög tillväxt
inom miljömässigt acceptabla ramar. Klarar vi det - och det är möjligt - kan
vi bemästra såväl hotet om galopperande statsskuld som hotet om perma-
nent hög arbetslöshet. I år och 1995 bedömer jag att tillväxten blir mellan 2
och 3 %, och för att de här målen skall nås under resten av 1990-talet krävs
det därefter några år med ungefär 4 % tillväxt.

Mycket har redan gjorts för att lägga grunden för en period med så snabb
ekonomisk utveckling. Alla de strukturella reformer som har genomförts un-
der senare år bäddar för en mycket stark tillväxt - frukterna mognar succes-
sivt. Positiva för tillväxten och investeringsviljan är EES-avtalet, GATT-av-
talet, de sänkta företagsskatterna, särskilt för de mindre företagen, den slo-
pade dubbelbeskattningen, som gör att företagen kan dra till sig riskkapital,
hela skattereformen, förändringarna inom sjukförsäkringssystemen, föränd-
ringarna i arbetsrätten, de omfattande investeringarna i infrastruktur, den
nya konkurrenspolitiken, förnyelsen av den offentliga sektorn, de mycket
stora och helt nödvändiga satsningarna på forskning och utbildning. Svensk
ekonomi kommer därför efter de här förändringarna att fungera mycket
bättre under resten av 1990-talet än den gjorde under 1970- och 1980-talen,
när Sverige halkade efter - nu har vi rättat till många misstag.

Självfallet är en förutsättning för att den här utvecklingskraften skall
kunna tas till vara och för att den skall kunna skapa de nya jobben och de
stabila trygghetssystemen att dessa strukturförändringar får finnas kvar, att
de inte rivs upp, att konkurrenskraften inte urholkas, att det inte återinförs
skadliga skatter eller att företagarnas villkor inte försämras på något annat
sätt.

För att vi skall kunna pressa upp tillväxttakten till de här nivåerna - unge-
fär 4 % - krävs det mycket av dynamik och flexibilitet. Det var de nivåer vi
hade i Sverige i början av 1950-talet och rätt många år i böljan av 1960-talet
och som nu upplevs i vissa länder i Sydostasien liksom i enskilda delar av
mogna industriländer.

Det handlar om kompetensutveckling och återkommande utbildning, om
rörlighet på arbetsmarknaden, om att det måste löna sig att utbilda sig, vilket
innebär krav på anpassning av såväl ingångs- som ungdomslöner. Det hand-
lar vidare om att få till stånd stora investeringar i näringslivet. För att Sverige
skall bli ett attraktivt investeringsland krävs det vinstnivåer som under
ganska lång tid är minst lika höga, kanske t.o.m. högre än jämförbara euro-
peiska länders.

Det är nu också dags att på allvar gå över i kunskaps- och kommunika-
tionssamhället. Nya informationsnät ger möjlighet till både industriel] till-
växt och offentlig effektivisering. Vidare måste innovationer och innova-
tionsverksamhet ges bättre villkor, så att nya, högteknologiska och kun-
skapsintensiva företag kan komma till och växa. Många uppfinningar görs
ju i Sverige, men alltför få av dessa utvecklas och blir till produktion i vårt
land. Alla de här sakerna är fenomen som motsvaras av förslag i budgetpro-
positionen.

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

1* Riksdagens protokoll 1993194. Nr 48

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

Vi vet att de flesta nya jobb tillkommer i små företag. Att det skapas nya
småföretag i hela landet är mycket centralt för tillväxten, de nya jobben och
för att det över huvud taget skall bli en förnyelse. Men minst lika viktigt är
att de företag som finns kan utvecklas och växa. Det måste också genomsyra
den ekonomiska politiken

Det viktigaste steget för att Sverige skall klara av kraven på att attrahera
investeringar och kraven som internationaliseringen i övrigt ställer är ett
medlemskap i den europeiska unionen. Utanförskap skulle innebära att Sve-
rige redan i utgångsläget skulle halka efter och framstå som ett oförmånligt
alternativ i tävlan om den internationellt lättrörliga produktionens lokalise-
ring. Vi vill ju ha investeringarna och jobben här. Då måste Sverige också
vara så attraktivt att företagen finner det lönsamt att förlägga sin tillverkning
här. Ett medlemskap i den europeiska unionen är ett nödvändigt villkor för
detta.

Fru talman! Förutom det jag har nämnt krävs självklart också att hotet
om en galopperande statsskuld elimineras, försvinner. Det sker genom att
saneringsprogrammet för de offentliga finanserna fullföljs och genom fort-
satt låg inflation. Saneringen av de offentliga finanserna måste genomföras
successivt och planenligt - enligt det schema, kan man säga, som riksdagen
lade fast våren 1993 - samtidigt som alla utgiftsökningar och skattesänk-
ningar vid sidan om måste finansieras fullt ut.

Den budgetproposition som läggs på riksdagens bord i dag innehåller med
andra ord inte någon vanlig valbudget med bekväma och populära besked
till väljarna. Det är en budget och en ekonomisk politik som fullföljer rege-
ringsförklaringens mål om att återupprätta Sverige som en tillväxt- och före-
tagarnation. Hela politiken inriktas på att det skall skapas nya jobb och på
att det skall bli stabila trygghetssystem.

Som kammarens ledamöter säkert minns innehåller saneringsprogrammet
för de offentliga finanserna dels budgetförstärkningar om ungefär 46 miljar-
der kronor, dels begränsningar av den offentliga konsumtionen, så att utgif-
terna hålls realt oförändrade. Under femårsperioden 1994-1998 kan dessa
två delar något oegentligt summeras till 81 miljarder kronor. Med dagens
budgetförslag kan man säga att vi betar av första årets beting i denna femårs-
plan. Tillsammans med de beslut som fattades under höstriksdagen är den
bestående effekten av dagens budgetförslag en nettoförstärkning med unge-
fär 14 miljarder kronor. I praktiken har vi därutöver sparat några miljarder
till för att betala för en del andra angelägna utgiftsökningar, t.ex. när det
gäller biståndet, vårdnadsbidraget och regionalpolitiken. Samtidigt har an-
passningen inom den offentliga sektorn gått något snabbare än vad som för-
utsågs när saneringsplanen lades fast våren 1993, dvs. kostnaderna för den
offentliga konsumtionen minskar något snabbare. Sammantaget innebär
detta att det beting för saneringsprogrammets första år som riksdagen så att
säga ålade sig själv och som regeringen åtog sig att genomföra mer än väl
uppfylls.

Fru talman! Mindre ansvarskännande politiker skulle förmodligen kunna
ta detta till intäkt för att vi nu kan slappna av litet grand och ägna oss åt
trevligare saker än att hitta budgetförstärkningar. Det vore att försitta ännu

en chans. Hela 80-talets ekonomiska politik bestod av en lång räcka för-
suttna chanser. Vi skall inte göra om det.

Faktum är att det, om det skulle vara så väl att den ekonomiska återhämt-
ningen och förbättringen när det gäller de offentliga finanserna skulle gå
ännu snabbare än vi nu bedömer, snarast talar för att det skall vara en något
snabbare takt i budgetsaneringen. Då har vi en chans att ytterligare förlänga
perioden med god tillväxt och minska risken för framtida överhettning och
flaskhalsar.

Skall man minska ansträngningarna för att krympa de skulder vi överläm-
nar till barn och barnbarn om det skulle gå sämre i ekonomin? Nej, det vore
mycket oklokt. Det skulle i själva verket förvärra problemen, därför att då
skulle automatiskt en större andel av skatteinkomsterna gå till räntebetal-
ningar på skulden.

Min slutsats är därför att saneringsprogrammet måste ses som ett minimi-
program. Målet ligger fast: den offentliga skulden måste stabiliseras. Om
förutsättningarna förändras i någon riktning måste vi anpassa omfång och
takt för att nå det målet snarast, dvs. skynda på saneringen något.

Fru talman! Årets finansplan visar också mycket tydligt att den förda poli-
tiken ger positiva resultat.

Det första som är av övergripande intresse är naturligtvis sysselsättningen
och jobben. Arbetslösheten är förvisso fortfarande eländigt hög, men för
första gången sedan 1990 finns det ändå tecken på att man inte bara har nått
botten utan också passerat det stadiet. Sysselsättningen ökar, uttryckt i antal
arbetade timmar. Detta kommer, enligt de bedömningar som finns, under
loppet av 1994 att märkas också i antalet sysselsatta personer. Parallellt med
detta börjar också arbetslösheten att minska, visserligen mycket långsamt
men ändå.

Det är en lång väg kvar för att nå det mål som jag inledningsvis nämnde,
dvs. att få tillräckligt många nya riktiga jobb så att arbetslösheten halveras,
men vi har påböljat återhämtningen.

Den andra goda nyheten är att budgetunderskott och lånebehov minskar
i budgetförslaget för budgetåret 1994/95. Budgetunderskottet minskar med
ungefär 45 miljarder kronor till 172 miljarder, och lånebehovet - som ju in-
kluderar poster som staten har skyldigheter för men som inte registreras på
statsbudgeten - minskar med ungefär 50 miljarder kronor från 270 till 220
miljarder kronor.

Det är förvisso mycket bra att båda dessa stora obalanser, på arbetsmark-
naden och i de offentliga finanserna, börjar reduceras, men som alla inser
är vägen för att nå de mål som jag nämnde fortfarande ganska lång. Det är
bra att veta att det ändå går åt rätt håll.

Den tredje goda nyheten gäller tillväxten. Efter tre år av nedgång är åter-
hämtningen här. I år väntas BNP öka med 2,4 %, nästa år med nästan 3 %.
Exporten, industriproduktionen och investeringarna i näringslivet ökar
mycket snabbt. Hushållen får ökade disponibla inkomster. Inflationen kom-
mer att förbli låg.

I regeringsförklaringen hösten 1991, när regeringen tillträdde, sade vi:
Den ekonomiska stagnationen skall brytas. Utvecklingskraften skall ökas,

Prot. 1993/94:48
lOjanuari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

och Sverige skall återupprättas som industri- och företagarnation. Vi skall
nå en tillväxt i nivå med jämförbara europeiska länder.

Det är ganska tillfredsställande att kunna konstatera att dessa mål är på
väg att nås. Sveriges tillväxt under 1994 och 1995 blir t.o.m. något bättre än
genomsnittet för andra länder. Den förda politiken har bäddat för en epok
av företagande och utveckling.

(Applåder)

Anf. 6 GÖRAN PERSSON (s):

Fru talman! Regeringen Bildt har givit upp. Med den budgetproposition
som regeringen i dag lägger fram ges ett klart och entydigt besked till det
svenska folket: Arbetslösheten blir i år och nästa år kvar på den rekordhöga
nivån. Den kommer t.o.m. att öka.

Exporten och industriproduktionen ökar visserligen, men över 600 000
svenskar kommer att vara utestängda från den riktiga arbetsmarknaden. Ef-
terkrigstidens största politiska misslyckande - att massarbetslösheten har
fått fäste i vårt land - står skrivet i årets finansplan.

Regeringen påstår visserligen att den instämmer i vårt krav att arbetslös-
heten skall halveras fram till år 2000. Påståendet saknar all trovärdighet.

Regeringen har redan släppt taget om 1994 med drygt 14 % arbetslöshet
och 1995 med fortsatt 14 % arbetslöshet. Med denna regerings politik skulle
vi alltså efter två års konjunkturuppgång ha samma katastrofala utgångsläge
som i dag. Under de fyra år som återstår av århundrandet skulle det behövas
471 000 nya jobb, dvs. mer än 100 000 nya jobb under vart och ett av dessa
år för att halvera arbetslösheten.

Den regering som inte förmår samla sig till ett enda förslag för att lindra
arbetslösheten under de kommande två årens uppåtgående konjunktur vill
få oss att tro att den därefter, möjligen på väg mot en ny lågkonjunktur,
skulle kunna genomföra ett program med mer än 400 000 nya jobb. Rege-
ringen sveper in sig i önskedrömmar. Möjligen kan den övertyga sig själv -
men ingen annan.

Högerregeringar av det slag vi nu har i Sverige har en försvarslinje mot
arbetslösheten: egoismen. De säger till människorna: ”Var inte oroliga. Ni
som har arbete drabbas inte av arbetslösheten.”

Men det är en falsk trygghet som man försöker invagga människorna i.
Budgetunderskottet och den växande statsskulden är till stor del en direkt
följd av arbetslösheten. Nedlagda daghem, sämre sjukvård och större skol-
klasser följer i kölvattnet på arbetslösheten. Så drabbas, förr eller senare,
alla människor av arbetslöshetens följder. Den kommer att slå mot barnen,
de äldre, de som är sjuka och handikappade och mot oss alla när vi behöver
stöd, långt efter det att regeringen Bildt har avgått.

Regeringens politik har fördjupat och förvärrat krisen.

Redan några månader efter regeringsskiftet 1991 varnade vi för att rege-
ringens politik skulle slå mot den inhemska efterfrågan. I samband med pro-
positionen som regeringen avlämnade i januari 1992 skrev vi följande i vår
motion:

”1 nuvarande svaga konjunkturläge, med dålig tillväxt och stigande arbets-
löshet, finns det heller inga stabiliseringspolitiska skäl att ytterligare strama

åt ekonomin. Regeringens förslag att genomföra en ytterligare åtstramning
leder bara till ännu lägre produktion de närmaste åren och ännu högre ar-
betslöshet.”

Dess värre fick vi rätt. Regeringen stramade åt ekonomin. Tillväxten föll.
Arbetslösheten ökade. Budgetunderskottet växte till dagens katastrofala
nivå.

Men regeringen lyssnade inte. Bildt och Wibble visste bäst. De såg inte,
eller ville inte se. Trots att ni om och om igen tvingats revidera era prognoser
på ett sätt som kommit lågmälda analytiker att tala om århundradets pro-
gnosmissar, ville ni inte se vad era egna siffror berättade! Så sent som i höstas
drev regeringen igenom i denna riksdag ytterligare åtstramningsåtgärder:
högre skatt på arbete, indragningar från bostadssektorn och högre punkt-
skatter.

Ansvaret för arbetslösheten faller därför tungt på regeringen. Tiotusentals
människor kunde i dag ha förskonats från oro och lidande om regeringen
varit mindre dogmatisk och i stället mera lyhörd för andra uppfattningar om
verkligheten.

Det står i regeringsförklaringen 1991 att regeringen skulle ”återupprätta
Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande eko-
nomi”.

I dag har vi facit. Under tre år i rad har tillväxten i Sverige fallit. Det har
aldrig tidigare hänt under 1900-talet. Det samlade värdet av produktionen
av varor och tjänster har sjunkit med 75 miljarder kronor. Under mandatpe-
rioden har 45 000 svenska företag gått i konkurs.

Sverige har halkat efter under Wibbles och Bildts ledning. Vi har blivit
fattigare, som nation och som individer.

De totala investeringarnas nedgång under denna mandatperiod är den
kraftigaste under hela den svenska industrialismens historia. Investeringar-
nas andel av den totala ekonomin är i dag 13,6 %. Det är som i början av
1930-talet.

Var och en förstår vad detta betyder. När efterfrågan ökar har produk-
tionskapaciteten ramlat ihop. Då kan man inte producera nya varor för att
mätta den ökande efterfrågan. I stället blir det inflation, åtstramning och
fortsatt massarbetslöshet. Denna regerings investeringspolitik leder rakt in
i stagnationens samhälle.

Vi är på väg att sluta bygga i vårt land. Förra året föll bostadsinvestering-
arna med 23 %. I år halveras det som återstår. Ombyggnadsverksamheten
minskar med nära 40 % - ett efterfrågebortfall på omkring 13 miljarder i den
totala ekonomin.

Ryckigheten har varit förödande. Försämrat bostadsstöd och ändrade av-
dragsregler har slagit stenhårt mot bostadsmarknaden. Ständiga ingrepp i
spelreglerna har gjort ont värre.

Nu håller en hel bransch på att slås ut. Och det smittar av sig på andra
delar av näringslivet. Underleverantörer, transportföretag, konsulter, arki-
tekter och trähusfabrikanter slås ut. I en andra fas drabbas möbelindustrin,
detaljhandeln och annan konsumtionsinriktad verksamhet.

Byggandet som motor i samhällsekonomin har i det närmaste stannat.

Ute i kommunerna vet man vid det här laget att talet om systemskifte inte

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

är tomma ord utan blodigt allvar. Under mandatperioden kommer, enligt
regeringens egna siffror, sysselsättningen i kommuner och landsting att
minska med över 100 000 personer.

100 000 anställda skall försvinna i kommuner och landsting. Men det
räcker inte. Regeringen nöjer sig inte med detta. Ytterligare 60 000 jobb
skall försvinna de närmaste åren. Det gäller lärare, dagispersonal och an-
ställda i vården. Så ser systemskiftet ut i Moderaternas Sverige.

De flesta av dessa välutbildade människor kastas ut i arbetslöshet. Det
blir - förutom mänskligt lidande - bara en rundgång av pengar mellan kom-
munerna och staten.

De långtidsarbetslösa närmar sig utförsäkring och går över till socialbi-
drag. Enligt Konjunkturinstitutet kommer socialbidragen att öka 168 %
mellan 1991 och 1995. Regeringen lägger nu ytterligare sten på börda: 35
miljarder skall dras in från kommunerna under perioden 1994-1998. På så
sätt säger statsministern att man skall få utrymme att fortsätta att sänka skat-
terna. Det är systemskiftet i moderat tappning.

Det är inte förnyelse. Det är fördärv av välfärden. Det är inte utveckling
av den gemensamma sektorn som regeringen ägnar sig åt. Det är en avveck-
ling.

Så blev regeringen Bildts tid en orättvisans epok. Alla löntagare och alla
pensionärer har fått höjd skatt. Alla som äger aktier och har stora förmögen-
heter har fått sänkta skatter. Genom dessa åtgärder har den stora skattere-
formen vanställts till oigenkännlighet innan den har fått verka i samhällseko-
nomin.

Regeringen berömmer sig av att skattekvoten - de offentliga inkomsternas
andel av bruttonationalprodukten - sjunkit till strax under hälften. Men de
offentliga utgifternas andel av BNP är nu 73 % - tre fjärdedelar. Vem skall
betala mellanskillnaden?

I finansplanen sägs ingenting om hur denna mellanskillnad skall täckas.
Regeringen har inte ens orkat lägga fram förslag till några nya besparingar.
Den stora saneringsplanen har tagit paus innan den ens kommit i gång.

Däri ligger det allvarliga. Regeringen har gett upp inför arbetslösheten.
Därmed kvarstår under överskådlig tid de gigantiska kostnaderna för arbets-
lösheten. Därför har regeringen i dag behövt presentera nya konkreta bespa-
ringar för att ta ned budgetunderskottet. Det har man inte orkat. Förfallet
är ett faktum.

Budgetpropositionen är ett tomhetens och uppgivenhetens dokument.
Sverige behöver en ny regering.

(Applåder)

Anf. 7 IAN WACHTMEISTER (nyd):

Fru talman! Jag förstår att det var mig Göran Persson avsåg när han efter-
lyste en ny regering.

Det är roligt att höra att finansministern är nöjd med årets finansplan. Det
är också roligt att konstatera att Göran Persson inte är det. Det hade varit
värre om det hade varit tvärtom. Medan jag tänkte på vad jag själv skulle
säga försökte jag lyssna på vad Göran Persson sade. Jag kunde inte höra att

han hade några förslag, men de kanske kommer fram senare, om några år
eller så.

Om man ser till situationen ute i verkligheten, som jag en gång kom ifrån,
och tänker sig att ett företag som hade 360 miljoner kronor per år i sålda
varor förlorade 172 miljoner och sedan lånade 200 miljoner om året - hur
länge skulle det företaget finnas? Högst ett år, kan jag garantera. Skulle det
finnas någon bank som lånade ut pengar? Nej. Om man multiplicerar dessa
siffror med 1 000 är detta dess värre bilden av Aktiebolaget Sverige. Så pass
illa ser det ut.

Att det finns många ljuspunkter har vi fått lära oss av regeringen. Det
finns ljus i slutet på tunneln, och snart är tillväxten 4 %, mitt i en lågkonjunk-
tur för säkerhets skull. Tro oss, säger de, det grejar sig! Samtidigt skall de få
ned arbetslösheten till hälften. Jag vet inte hur de skall göra det, men jag
förstod att Göran Persson gör det genom att kräva att den skall gå ned till
hälften! Det är en intressant uppfinning.

Så låter alltså budskapet. Anne Wibble säger samtidigt att detta inte är
någon valårsbudget, utan en mycket seriös sak. Jag tycker att det vore bättre
att säga att det är en valårsbudget. I annat fall verkar det som om regeringen
har tappat en del av sitt omdöme.

Den bistra verkligheten är att vi befinner oss i ett mycket besvärligt läge.
14 % av arbetskraften står utanför marknaden. Därutöver har vi 400 000 för-
tidspensionerade. Som vi har hört, lånar vi 220 miljarder. Vi börjar vänja
oss vid sådana belopp - 220 miljarder låter som ingenting, men 220 000 mil-
joner! Det är otroliga belopp.

Hela tiden talas om ett ljus i tunneln. Möjligen kan Olof Johansson upp-
lysa om vart den tunneln leder. Som Gubbstrutten sade i DN: 1994 är inget
oskrivet blad, utan en revers.

Jag noterade i en tidning, som jag inte vill nämna namnet på, Expressen
tror jag att den heter, att Anne Wibble och jag skulle vara det nya sparparet
i Sverige. Regeringen sades ha gjort några djärva närmanden: Man har näm-
ligen sänkt kostnaderna för hemspråksundervisningen med 10 %, man har
sänkt presstödet med 17 miljoner av totalt 500 miljoner och man har sänkt
flerbarnstillägget i barnbidraget från 2,5 barnbidrag till 2 barnbidrag per
barn om man har fem barn eller mer. På det viset minskar man med 55 miljo-
ner kostnaden för en familjepolitik som kostar 82 000 miljoner. Det är djärva
grepp, vill jag lova!

Givetvis har vi inte råd med flerbarnstillägg över huvud taget. Påfundet
med hemspråksundervisning har vi debatterat förut, och sakta börjar man
medge hur tokigt det är.

Jag kan förstå att det inte var för att tillfredsställa Ny demokrati som man
drämde till och höjde biståndet med 400 miljoner kronor. Det är intressant
att konstatera att om vi lånar 170 000 miljoner kronor måste vi ge bort 400
miljoner kronor mer än förut. Vi skall vara absolut bäst på hela jordklotet
på att ge bort pengar som vi inte har! Detta för att uppnå enprocentsmålet.

Det vore bättre om regeringen siktade på tioprocentsmålet, nämligen att
hålla budgetunderskottet under 10 % av BNP till att börja med och sedan
sänka det till 5 %. Det är vår uppgift, och det är regeringens uppgift. I ett
krisläge som det vi har borde u-hjälpen ned till hälften av vad den är i dag.

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

Att ge ytterligare 400 miljoner till biståndet är kanske ett sätt att tillfreds-
ställa Alf Svensson. Men om det är vad man är ute efter så har jag ett bättre
förslag: att regeringen startar ett broprojekt från Gränna till Visingsö och
sedan lägger ner det. Det blir betydligt billigare än att göra sådana här saker.

Den totala budgetförstärkning som vi talar om här är 3,5 milj årder kronor.
Det är alltså inte de 17 miljarder vi har sett uppgifter om tidigare, utan rege-
ringen kommer nu med 3,5 miljarder kronor. Vi har kvar samma heliga kor
som förut. Man kan fråga sig vad det är för mening med att låtsas vara rikast
i världen när vi i praktiken lånar 4000 miljoner kronor i veckan.

Vi löser inte krisen på det sätt som finansministern och andra i regeringen
prövar, med egenavgifter, självrisker o.dyl. Det är bra grepp i och för sig,
men då måste vi samtidigt sänka skatten. Annars är det bara ett nytt sätt att
klå folk på pengar.

Staten skall vidare inte lägga sina fingrar i allting. Finansministern var inne
på det, och det låter nog bra. Jag hoppas att det också kommer att förverkli-
gas på något sätt.

Men det finns en uppgift som vi inom Ny demokrati anser är statens, näm-
ligen att garantera alla medborgare en grundtrygghet. Vi kommer inte att ha
råd med mycket mer än så. Inkomsttryggheten och det som ligger utanför
grundtryggheten måste bli något som människor med initiativ själva tar över.
Jag tror att 8,8 miljoner individer, eller vad vi nu är i Sverige, kan oerhört
mycket mer och är oerhört mycket påhittigare än en stat.

Vi kan inte vara världssamvete, även om vi har en roll i världen. Vi som
sitter här och de som sitter i regeringen har i uppdrag att arbeta för Sveriges
intressen i Europa, i Östersjöområdet, i världen. Vi är valda för att göra det.
Därför är det just vi som sitter här och inte Saddam Hussein eller någon an-
nan - än så länge i alla fall.

Vårt rykte i världen lär knappast bli bättre om vi t.ex. om några dagar får
se att en svensk regering inte klarar biffen på grund av ett brobygge. Jag
hoppas att Carl Bildt kan hålla i det på något sätt, med tanke på Sveriges
anseende.

Den svarta sektorn får man ju inte tala om här i kammaren. Jag vill bara
säga att sedan vi diskuterade den senast så har den svarta sektorn i Sverige
utvecklats och frodats kraftigt. Om ni inte vill tro på vad vi säger så finns det
professorer och andra som undersöker detta. De menar att det vore ganska
enkelt att plocka ihop ungfär 10 miljarder kronor genom att attackera den
svarta sektorn och fusket i Sverige. Det är en rättvisefråga.

Väldigt mycket handlar om rättvisa. Det handlar om hur folk ser på sin
situation gentemot andras. De som är hederliga och arbetar jämför med dem
som är ohederliga och fuskar.

Vi måste föregå med gott exempel. Är det rättvist att någon som är sjuk-
skriven får 80 % ersättning medan den som vårdar ett sjukt barn får 90 %?
Är det ens logiskt? Vore det rättvist att utöka världens mest generösa famil-
jepolitik med ytterligare 2 miljarder kronor, från 82 till 84 miljarder kronor?
Är det rättvist att subventionera vissa föräldrar med 235 000 kronor om året
och andra, som började i ett sämre utgångsläge, med 22 000?

Självfallet är det inte rättvist. Därför har vi insisterat på det som jag nu
upprepar: Om regeringen skall göra något inom familjepolitiken, dvs. införa

vårdnadsbidrag, så måste det finansieras inom familjepolitiken. Något annat
är absolut otänkbart.

Jag vill ställa några frågor till Anne Wibble:

Vad är det för rättvisa med 90 % ersättning i vissa system och 80 % i
andra?

Varför kan vi inte, när vi skär ned i välfärdssystemen i socialförsäkringar,
skära i organisationsstöd, bistånd, byråkrati och annat som egentligen är se-
kundärt för staten?

Varför är det så tyst om ROT-sektorn, där det finns riktiga jobb och där
hela den situation som Göran Persson här redovisade finns?

(Applåder)

Anf. 8 JOHAN LÖNNROTH (v):

Fru talman! På ett välbesökt opinionsmöte, ordnat av LO i Uddevalla,
möttes Breinert - en arbetslös f.d. Volvoanställd - av jubel när han sade att
han tänkte göra inbrott i lyxvillor och hamna i fängelse hellre än att tvingas
gå till det sociala. För lyssnarna framstod resonemanget som logiskt. De som
förskingrade miljardbelopp på 1980-talet frikänns på löpande band, och
många av dem bygger på nytt upp rikedomar. De skall nu slippa skatt på
både förmögenhet och aktieutdelning. Men oskyldiga löntagare blir straf-
fade genom arbetslöshet.

Nu känner jag Breinert sedan gammalt såsom en genomhederlig person,
och jag tror inte att han kommer att bli kriminell. Men hans resonemang
säger något viktigt om det tvåtredjedelssamhälle som vi nu är på väg in i.
Ekonomin är på väg uppåt på samhällets solsida. Exportindustrin är på väg
mot nya rekordvinster, medel- och överklass har betalt sina skulder. Det är
då lätt att glömma de mer än en miljon människor som är arbetslösa, förtids-
pensionerade och handikappade, de pensionärer som är utan ATP och de
långtidssjuka. Klassamhället kommer att bli tydligare.

Finansministern vill ha nytänkande och förändring säger hon. Men rege-
ringens politik, Anne Wibble, är djupt konservativ. Grundtanken är den-
samma som Högern hävdat sedan länge: Genom att sänka skatten för de
rika, spara i den offentliga sektorn och minska fackföreningarnas makt skall
vinsterna öka, det internationella kapitalet lockas hit och industriexporten
leda oss ut ur krisen. Ni kör 1980-talets politik i repris, men nu utifrån högre
nivåer på arbetslöshet och statsskuld.

Det som hände i USA och Europa på 1980-talet visar att tvåtredjedelssam-
hället är ekonomiskt inproduktivt. Kriminalitet och våld ökar; det skapar
osäkerhet, omoral, ansvarslöshet och ineffektivitet.

Ni är fast i ett föråldrat tänkande. Vi står i dag inför de största förändring-
arna i världsekonomin sedan västvärlden industrialiserades. Vi har nu rena
låglöneländer på några timmars transportavstånd från Sverige. Kina är plöts-
ligt världens största marknad. Internationaliseringen av kapitalet är i stadigt
växande. Stora finanshajar kan ensamma attackera och sänka valutor. Rege-
ringar och riksbanker har allt mindre att sätta emot. Motåtgärder måste for-
mas på global nivå. T.o.m. konservativa ekonomer börjar tala om behovet
av en global skatt på handeln med pengar för att dämpa spekulationen.

Skall det vara möjligt med en återgång till den fulla sysselsättningen krävs

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

1** Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 48

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

ett radikalt nytänkande på främst tre områden, nämligen miljön, utbild-
ningen och arbetstiden.

För det första måste framtidens jobb vara hållbara. Om miljön inte tål det
som jobben förorsakar kommer naturen själv att slå tillbaka, i allians med
alltmer miljömedvetna konsumenter. Miljön blir viktigare när det gäller var
människor vill bo, men naturtillgångarna minskar i betydelse såsom råvara.
Förnybara energikällor, ombyggnad av hus med dålig ventilation och ut-
byggd kollektivtrafik är inte bara bra för miljön utan ger också hållbara jobb.

Byggbranschen hotas av kollaps trots att det finns väldiga behov av för-
bättrat fastighetsunderhåll, upprustning av VA-nät, ombyggnader för att un-
derlätta sopseparering och återvinning. Ett överlevnadsprogram för svensk
byggindustri måste omedelbart tas fram.

Jag kommer nu till det andra området, utbildningen. Genteknik, datorer
och industrirobotar slår nu igenom på bred front. Mänsklig kunskap är den
i särklass viktigaste produktivkraften. Enligt AMS senaste statistik var det
bara för ungefär 13 % av de nyanmälda platserna som det inte ställdes några
krav på erfarenhet och utbildning.

Produktionens förnyelse kräver därför hög nivå på det offentliga utbild-
ningssystemet. När man jämför ekonomisk utveckling i olika länder finner
man att utbildningsnivån är den viktigaste faktorn. Datamotorvägar kom-
mer att bli långt viktigare för ekonomin än bilmotorvägar och Öresunds-
broar. Utbildning och sjukvårdsorganisation kan bli framtidens exportpro-
dukter. Också hemspråket är viktigt. Det är viktigt för att vi skall få fram
alla de flerspråkiga svenskar som vi kommer att behöva i framtiden.

Anne Wibble talar om småföretag och innovationer. Men om man ser på
budgetsförslaget finner man att det konkret innebär att det passiva arbetslös-
hetsunderstödet och den passiva sysselsättningsterapin av den typ som ALU
och ungdomspraktik ofta innebär ökar. Samtidigt minskar i praktiken ansla-
gen till uppfinningar och näringspolitik. Den trenden måste brytas.

Finansministern talar om att regeringen vill skapa ”riktiga jobb”. Men vad
menas med riktiga jobb, finansministern? Den privata konsumtionen kom-
mer att växa mycket starkt i slutet av 1990-talet, tror finansministern. Men
samtidigt skall anslagen till sjukvård och kommunal utbildning kraftigt mins-
kas! Är det jobb som lärare och vårdpersonal utför, Anne Wibble, inga ”rik-
tigajobb”? I min hemstad Göteborg gör man skolorna större i arbetarstads-
delarna och patienterna skickas hem för tidigt från sjukhusen för att spara
pengar. Det kommer att kosta samhället mångdubbelt mer i framtiden än
vad de kortsiktiga besparingar som i dag görs ger.

Det tredje området för nytänkande är arbetstiderna. Det övertidsarbete
som finns måste ersättas med nya jobb. I Kirunas äldreomsorg är sextim-
marsdagen genomförd sedan lång tid tillbaka, och utvärderingar visar att det
systemet varit samhällsekonomiskt lönsamt^ I Blekinge läns landsting har
man beslutat att tillstyrka en Vänstermotion om en liknande försöksverk-
samhet bland vårdanställda. Vi föreslår att en särskild fond inrättas för för-
söksverksamhet med sextimmarsdag. Kvinnor och män kan arbeta mer och
samtidigt fördela arbetstiden jämnare, både i hemmet och i förvärvsarbetet.

All förnyelse är smärtsam. Skall den möta förståelse hos en bred folkma-
joritet krävs rättvis fördelning. Vi föreslår att man höjer statsskatten med

5 % för dem som har över 200 000 kr i årsinkomst och med 10 % för dem
som har över 250 000 kr. Undersökningar visar att t.o.m. de flesta moderata
sympatisörer är beredda att betala mer i skatt om pengarna går till utbildning
och sjukvård. Vi föreslår att man omedelbart höjer ersättningsnivån från
70 % till 80 % för alla långtidssjuka. Det kan finansieras genom sänkt tak
för ersatt inkomstbortfall för dem som tjänar mer än 210 000 kr om året. Vi
föreslår också höjda pensioner och arbetslöshetsunderstöd för dem som lig-
ger i botten på inkomstskalan, och vi föreslår i stället att militärutgifterna
minskas och att JAS avvecklas. Den budget som vi föreslår kommer sam-
mantaget att bli starkare än regeringens och samtidigt ge fler jobb.

Regeringens politik innebär att regeringen accepterar ett förfärande stort
budgetunderskott i en uppåtgående konjunktur. Förmögenhetsfördelningen
är extremt ojämn. Det beror mycket på att det är just den välbeställda me-
del- och överklassen som uppbär alla de jättelika räntor som vi har på stats-
skulden. Förmögenhetsskatten bör skärpas. Det var en släkting till lan
Wachtmeister, Hans Wachtmeister, som år 1680 motionerade om att inrätta
den kommission som sedan ledde till den s.k. reduktionen. Jag skulle vilja
fråga lan Wachtmeister: Är lan Wachtmeister beredd att ge sig på alla de
rika i det privata etablissemanget, i stället för att rycka pengar från invand-
rare och arbetslösa?

Finansministern och regeringen talar om etik i den ekonomiska politiken
i finansplanen. Regeringen har nu också drivit igenom att den kristna etiken
skall hävdas i skolorna. Varför skall inte den kristna etiken också gälla i eko-
nomin? Kan det möjligen bero på den lilla skrift som kommer från bisko-
parna i Svenska kyrkan? Har finansministern läst den? Det är rimligen de
som kan uttolka vad kristen etik innebär. Den ekonomiska politik som före-
slås är i radikal strid med den politik som regeringen står för. Jag vill veta
vad finansministern och regeringen anser om biskopsbrevet.

Till sist riktar jag mig till Göran Persson. Göran Persson säger att rege-
ringen givit upp, vilket jag kan hålla med om. Men samtidigt har socialdemo-
kratiska företrädare sagt att Socialdemokraterna föredrar Folkpartiet som
samarbetspartner, dvs. det parti som har finansministern i den regering som
just givit upp och som inte gör någonting åt arbetslösheten. Han har motive-
rat det med att man inte kan lita på oss, därför att vi inte ställde upp när man
ville genomdriva strejkförbudet 1990. Men inte heller Folkpartiet ställde
upp den gången.

Hur skall socialdemokraterna, Göran Persson, tillsammans med Folkpar-
tiet kunna driva igenom ett återställande av arbetsrätten eller återinföra
skatten på aktieutdelningar? Ni socialdemokrater kommer att behöva oss
vänsterpartister som motvikt, om ni skall ha en chans att övertala folkpartis-
ter att ställa upp på en mera rättfärdig politik.

Sverige behöver en ny regering. Men det räcker inte. Det behövs också
en radikalt ny politik, en långsiktigt inriktad ekonomisk politik.
(Applåder)

Anf. 9 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jag måste säga att det är oerhört mycket mera intressant att
lyssna på Johan Lönnroth än att lyssna på Göran Persson. Det fanns åtmin-
stone några åsikter företrädda i Johan Lönnroths anförande.

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

Göran Persson låter precis som han gjorde i höstas - i anförandena i okto-
ber, i december eller när som helst. Det borde ha hunnit tänkas några fler
tankar om innehåll i den ekonomiska politiken sedan dess.

Jag är förhållandevis van vid att Göran Persson inte har så mycket att säga
om sin egen eller om Socialdemokraternas ekonomiska politik, men det nya
nu var att han inte ens hade någonting att säga om regeringens ekonomiska
politik. Det måste vara besvärande för honom att finansplanen visar att
denna politik leder rätt. Det var ett mycket egenartat fenomen att Göran
Persson, som ändå i någon mening riktade sig till mig som finansminister,
inte en enda gång vände blickarna mot den som hade förelagt den ekono-
miska politiken. Det måste bero på att han insåg att hela upplägget i anföran-
det var fullständigt felaktigt och helt saknade trovärdighet.

Om jag ändå skall ta fasta på någonting i Göran Perssons anförande, är
det vad som sades om det förflutna, nämligen att det skulle ha gått på ett
helt annat sätt om man hade gjort på något annat sätt 1991, eller vid någon
annan tidpunkt. Om vi skall prata om det förflutna är det fullständigt omöj-
ligt att göra det utan att nämna finanskrisen och de efterfrågeeffekter som
följde, vilken enorm katastrof det skulle ha varit just för utvecklingen på de
finansiella marknaderna om man inte hade brytt sig om att föra en stram
finanspolitik, som gjorde det möjligt att få ner räntenivåerna. Då hade
denna finansiella kris kunnat leda till mycket stora och komplicerade otrev-
ligheter för både människor och företag.

Göran Persson har ännu inte, efter flera månader som ekonomisk tales-
man för Socialdemokraterna, lärt sig eller tagit fasta på att den ekonomiska
politiken består av flera ganska svåra och sammanhängande komponenter.
Man kan inte bara köra i ett spår och tro att allt annat hänger fritt i luften
och kan utformas så som man själv önskar. De här sakerna hänger ihop på
ett ganska komplicerat sätt.

Det är ett ganska väsentligt faktum, att som en följd av den ekonomiska
politik som har förts i Sverige under de senaste åren, dvs. en stram finanspo-
litik - med de besparingar som Göran Persson ondgjorde sig över - har rän-
tenivåerna i landet kommit ner högst avsevärt. Både de korta och de långa
räntenivåerna har sjunkit mycket dramatiskt. Bostadsräntorna är nu lägre
än de har varit på 20 år. Detta har stora positiva effekter för de enskilda hus-
hållen och deras boendekostnader - mycket större betydelse än några
hundra miljoner eller någon miljard i minskade räntesubventioner. Räntan
på marknaden är oerhört mycket viktigare. Det har naturligtvis också oer-
hört stor betydelse för investeringarna, för att företagen i detta land skall
vilja investera.

Sammantaget kan man räkna ut - det finns också beskrivet i finanspla-
nen - att den strama finanspolitiken har medverkat till att göra en penning-
politisk lättnad möjlig; en effekt av lägre räntor och depreciering, som upp-
går till mellan 55 och 60 miljarder kronor, dvs. nästan 4 % av BNP. Det är
den stimulanseffekt som vi har fått via penning- och valutaeffekt, på grund
av bl.a. - inte enbart - den strama finanspolitik som har förts.

Hela detta samband är möjligen något för komplicerat för att Göran Pers-
son skall vilja ta upp det. Det gör tyvärr diskussionen litet ointressant.

Låt mig ta fasta på en annan sak i Göran Perssons anförande. I slutet kom

det fram någonting om att det fanns för litet besparingsförslag i den budget
som jag just har lagt fram. Det var en intressant upplysning. Det stämmer
inte så väl med Socialdemokraternas uppfattning att alla besparingar som
tidigare gjorts har varit väldigt dåliga och helt felaktiga, och att Socialdemo-
kraterna vid ett flertal tillfällen har sagt nej till dem. Men nu är det tydligen
ändå läge för några fler besparingsförslag i budgeten. Det är mycket intres-
sant. Om nu regeringen, enligt Göran Perssons uppfattning, inte har lagt
fram tillräckligt många förslag - jag tycker att de är ganska väl avvägda - får
väl Socialdemokraterna göra det.

Vi hade en sådan här diskussion med Göran Perssons företrädare för näs-
tan exakt ett år sedan. Han klagade på att det fanns både för många och för
få besparingsförslag. Då tog det drygt fyra månader, dvs. fram till maj, innan
det kom några konkreta socialdemokratiska förslag. Man kan hoppas att
Göran Persson är snabbare.

Jag vill också kommentera en sak som lan Wachtmeister sade. Det lät på
honom som om 4 % tillväxt var en prognos. Så är inte fallet. Vi lägger en
prognos för 1994 och 1995, men 4 % under de därpå följande åren på 1990-
talet är inte en prognos. Det är vad som krävs om vi skall kunna nå de två
centrala målen. Dessa 4 % når man verkligen inte utan kraftansträngningar.

Detta är en uppläggning av den ekonomiska politiken som visar vilka krav
som måste ställas på åtgärder och beslut inom regering och riksdag, på ar-
betsmarknaden, på kommuner och landsting för att vi skall kunna nå de vik-
tigaste målen - jag tror att många människor delar den uppfattningen - näm-
ligen en massa nya, riktiga jobb, självfallet även inom offentlig verksamhet,
trygga socialförsäkringssystem, trygga regler för vård och omsorg och lik-
nande.

Ian Wachtmeister brukar prata mycket om besparingar. Det är då märkligt
att merparten av de förslag som han lägger fram i riksdagen handlar om ut-
ökningar. Jag påminner mig särskilt att jag har hört talet om organisations-
stöd ett antal gånger tidigare från nydemokraternas sida. Det är ytterst
märkligt att ett av de förslag som man har kämpat och bråkat mycket om är
just någonting som gynnar organisationerna, nämligen lägre porto. Det är
precis sådant som gynnar i första hand organisationer. Effekten av lan
Wachtmeisters medverkan i besluten är mera organisationsstöd. Det är inte
särskilt bra.

Johan Lönnroth hade många intressanta synpunkter-bortsett från retorik
m.m. - som stämmer ganska väl med uppläggningen i finansplanen. Han
pratade om miljöns betydelse. Jag kan nämna att det finns en miljöbilaga till
den här finansplanen. Det är andra gången i Sveriges historia som det finns
en sådan - första gången var i min första budget. Den innehåller ganska
många intressanta ting, bl.a. hur man skall gå vidare i diskussionen om skat-
teväxling, dvs. mera skatt på råvaror och miljöfarliga, negativa inslag, samt
mindre skatt på annat.

Johan Lönnroth tog också upp - vilket även jag har gjort i ett antal sam-
manhang och därför känner starkt för - utbildningens betydelse och betydel-
sen av det som han kallade för datamotorvägar. Jag delar helt den uppfatt-
ningen, och jag tror att jag nämnde det i mitt inledningsanförande. Utbild-
ning och övergång till ett kunskaps- och kommunikationssamhälle spelar en

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

central roll i den förnyelseprocess och i det utvecklingsförlopp som det
svenska samhället måste genomgå, om vi skall klara målen nya riktiga jobb
och trygga välfärdssystem. Jo minsann, det är alldeles självfallet riktiga jobb
inom den offentliga sektorn som avses. Men det som nu är nödvändigt är att
få fram nya riktiga jobb. Och dessa kan faktiskt inte ordnas fram inom den
offentliga verksamheten, därför att då måste så många skatter höjas att vi
får skadliga skattekilseffekter och skadliga effekter på den totala tillväxten.
De nya jobben måste således komma från den privata sektorn.

Fru talman! Slutligen har jag fyra sekunder på mig att svara på frågan om
vad jag tycker om biskopsbrevet. Det har förts en debatt om detta. De av-
snitt som jag har tagit del av - jag har inte läst hela brevet - handlade om hur
illa man tyckte att marknadsekonomi och frihandel fungerade. Jag tycker att
dessa avsnitt är dåliga. Sveriges ekonomiska utveckling visar att marknads-
ekonomi och frihandel är sällsynt viktiga förutsättningar för att vi skall
kunna skapa en bättre ekonomisk situation för de medborgare som finns i
Sverige.

Anf. 10 GÖRAN PERSSON (s):

Fru talman! Anne Wibbles sätt att föra debatt är en upprepning av det sätt
på vilket hon har fört den ekonomisk-politiska debatten under de gångna tre
åren. I den meningen är hon konsekvent. Om jag hade haft samma katastro-
fala facit och samma katastrofala bokslut som Anne Wibble har att redovisa
inför väljarna, skulle jag vara något mera ödmjuk. Det har inte funnits nå-
gon finansminister i modern tid, Anne Wibble, som har gått ut att möta väl-
jarna med denna fruktansvärda massarbetslöshet som resultat. Det har inte
funnits någon finansminister, Anne Wibble, som så snabbt och rekordartat
har byggt upp en statsskuld som långsiktigt äventyrar välfärdssamhället. Det
har inte funnits någon finansminister, Anne Wibble, som så radikalt har
medverkat till att industriinvesteringar och andra investeringar har körts i
botten, till 30-talsnivå. Det har inte funnits någon finansminister, Anne
Wibble, som har kunnat uppvisa ett resultat när det gäller tillväxten av
samma dystra slag som Anne Wibble har presterat. Det är ju facit, och det
är detta som Anne Wibbles treårsperiod omfattar och som vi kommer att
granska i valrörelsen.

Sedan frågade Anne Wibble vad som kommer att hända framöver. Om
man ser i finansplanen, är ju den befriad från förslag om hur man skall ta sig
ur den här situationen. Anne Wibble lutar sig bakåt och säger att vi är på
rätt väg och att det nu ordnar sig till följd av den tillväxt som har kommit i
gång. Men vi har en arbetslöshet på över 14 %, och inga nya åtgärder före-
slås. Det resulterar i att man under de kommande åren får behålla dessa
enorma kostnader i samhällsekonomin som arbetslösheten representerar.
Att jag mot den bakgrunden kritiserar Anne Wibble och regeringen för att
man - eftersom man accepterar massarbetslösheten, vilket man uppenbarli-
gen gör - inte tar allvarligare på underskotten och går fram kraftfullare när
det gäller besparingar är fullkomligt logiskt. Jag ställer mig inte bakom den
politiska uppläggningen. Men konsekvensen av att regeringen har sträckt va-
pen i arbetslöshetskampen borde rimligen vara att man höjer ambitionerna
i fråga om besparingsnivån. Det har man nu inte gjort, utan vad man preste-

rar i form av besparingar är 14 miljarder kronor i skattehöjningar. Sedan till-
kommer 3 miljarder i besparingar som man omedelbart tar i anspråk för nya
reformer. Finansplanen är en utomordentlig svag produkt i det avseendet,
vilket Anne Wibble naturligtvis inser.

I det läget kan man naturligtvis vända udden mot den politiska oppositio-
nen och efterfråga vilka dess alternativ är. Vi skall redovisa vårt alternativ
efter den 14-dagarsperiod som vi har på oss att utarbeta vårt förslag. Men
en sak kan jag säga till Anne Wibble, till kammaren i övrigt och till dem som
följer debatten: Vi kommer inte att acceptera att investeringarna faller så
kraftigt att framtidsbyggandet upphör så dramatiskt som det gör i den här
finansplanen. Vi kommer inte att acceptera den här arbetslöshetsnivån. Till-
växten måste bli högre än de 2,4 % som Anne Wibble räknar med inför kom-
mande år. Om man inte klarar detta, kommer Sverige att tudelas. Det kan
vi se runt omkring oss just nu, och det är en politik där regeringen är pådri-
vande.

Exportföretagen tillåts gå för fullt till följd av det stora misslyckandet som
försvaret av den fasta kronkursen representerade. Exportföretagen är en del
av Sverige. Småföretagen och de 145 000 konkurserna är en annan del.
Många av dessa småföretag har dystra utsikter framför sig. De som lever av
löner eller pensioner eller tillhör arbetslöshetens riskzoner är en del av Sve-
rige. Anne Wibble och andra som har stora förmögenheter att luta sig emot
är en annan del som kan se fram emot stora skattesänkningar. Sverige klyvs.
Orättvisorna befästs, och det är det som vår kritik mot regeringen grundar
sig på. Denna kritik har jag fört fram förut, och den tänker jag fortsätta att
upprepa, Anne Wibble. Det är nämligen ett av politikens fundament att alla
de människor som vi nu går ut och vänder oss till och begär att de skall vara
med och bära krisens bördor skall veta att det inte finns några som sitter här
längst fram som har frikort i den stora saneringsprocessen.

Om vi inte får förståelse från alla människor i det är landet för en politik
där vi måste dela bördorna, kommer vi inte heller att ta oss ur krisen. På den
punkten finns det anledning att rikta utomordentligt skarp kritik mot den
verksamhet som Anne Wibble har representerat. Det kommer vi att fort-
sätta att göra. Men vi kommer inte att nöja oss med att enbart kritisera rege-
ringen. Om 14 dagar lägger vi fram ett alternativ som resulterar i högre till-
växt, lägre arbetslöshet och ett större framtidsbyggande - en klassisk social-
demokratisk politik för arbete och rättvisa.

(Applåder)

Anf. 11 IAN WACHTMEISTER (nyd):

Fru talman! Nu kommer alltså den motion som vi alla väntat på. Den so-
cialdemokratiska ekonomiska politiken kommer att avslöjas om 14 dagar.
Det är minst lika spännande som förhandlingarna om Öresundsbron.

Så över till frågan om reduktionen under Karl XI:s tid. Vi kastar våra
blickar bakåt, herr Lönnroth. Jodå, vi fortsätter i Wachtmeisters regim med
denna reduktion. Som en liten varning har vi börjat med att tillsätta Knut
Wachtmeister som ordförande i skatteutskottet. Men den nya reduktionen
som jag ser framför mig innebär en justering av de stora välfärdssystemen.
Vi måste införa samma golv överallt, samma tak överallt och samma pro-

Prot. 1993/94:48
lOjanuari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

centsatser överallt. Det vi här skall diskutera är om vi har råd att höja golvet,
dvs. grundtryggheten. Har vi råd att garantera 80 % inkomsttrygghet under
en övergångsperiod, eller måste vi genomföra en sänkning? Det är sådana
saker som vi här skall tala om.

Som jag ser det i ett längre perspektiv är det vi politiker som representerar
staten, och vi skall bara syssla med golvet, dvs. grundtryggheten, och ingen-
ting annat.

I denna reduktion ingår också en helt ny arbetsrätt, en arbetsrätt där män-
niskor som arbetar i företag styrs av förnuft, av naturligt samarbete, dvs.
sådant som i dag finns ute i företagandet. Det är sådant som leder till den
förnyelse och flexibilitet som Anne Wibble tidigare talade om men inte ex-
emplifierade.

Om nu arbetsrätten redan vore moderniserad, som regeringen säger att
den är, skulle hälften av våra små företag redan ha börjat nyanställa. De sä-
ger att de kommer att nyanställa den dag de tycker att arbetsrätten har blivit
moderniserad.

Ta ett så enkelt förslag som det som vi tidigare har lagt fram, nämligen att
ge småföretag dispens från LAS. Gör det experimentet! Ni talar ju om att
skapa jobb. Detta vore ett sätt att göra det.

Nu föreslås värnskatter här - ett förslag från socialdemokrater och vänster
etc. Låt mig säga att ni inte skall vara så missnöjda med regeringen. Utav de
17 miljarder kronor som man nu har förstärkt budgeten med, är 13,5 miljar-
der just skattehöjningar, så det så.

I sammanhanget med saneringsplaner o.d. - när man talar om 81 miljarder
kronor säger somliga att det är för litet och att det borde vara dubbelt så
mycket - skulle ni kanske ägna en liten tanke åt vårt blygamma förslag, vil-
ket alla hade så roligt åt i valrörelsen. Vi sade då att man kanske skulle kunna
spara 196 miljarder över sex år. Detta börjar te sig ganska vettigt, eller hur?

Om ni av de 400 miljoner som Alf Svensson skall ge till några människor
på jordklotet gav 100 miljoner till våra innovatörer och uppfinnare och ska-
pade nya företag och nya jobb - tänk, så enkelt det vore!

En fråga till Anne Wibble: Hur blir det med tjänstemomsen? Jag tror att
om momsen på tjänster sänktes precis som vi gjorde när vi sänkte momsen
på portot, Anne Wibble - det var inte av något annat skäl än för att hindra
er från att höja skatten till 25 % - så skulle det skapas jobb. Då skulle man
få de nya företagen, de tjänsteinriktade företagen. De flesta människorna
skulle bli sysselsatta inom tjänstesektorn. Tjänstemomsen måste sänkas.
Det vore en åtgärd att finansiera och diskutera här.

Anne Wibble talar gärna om vad som skall hända under andra hälften av
90-talet, vilket är gulligt på något sätt. Vi sitter här nu 1994, och då är det
litet svårt att tala om just 1994. Därför talar vi i stället om vad som skall
hända längre fram såsom 1996,1997 och liknande. Problemet är att vi måste
göra något nu. Vi kommer att få en lågkonjunktur igen under andra hälften
av 90-talet. Då måste förutsättningarna i Sverige ha ändrats så, att de pro-
blem vi har i dag har retts ut.

Det gläder mig vidare att finansministerns fyraprocentiga tillväxt inte var
en prognos utan en förhoppning. Det är vad som krävs för att det skall bli
någorlunda vettigt under slutet av 90-talet. Låt mig då säga att detta visar

vilka enorma problem vi har, eftersom vi under tre år i sträck givetvis inte
åter kommer att få en fyraprocentig tillväxt. Det tror jag inte att det finns en
vettig människa som tror. Problemen är jättelika. Så är det med den saken.

Litet grand om organisationsstöd: I den situation som nu råder i Sverige,
där vi har problem med ett stort budgetunderskott, ger vi ändå 14-15 miljar-
der kronor i stöd till olika organisationer, till pressen och till våra egna poli-
tiska partier. Detta fortsätter vi med. Anne Wibble var i samband med frå-
gan om portot inne på att portokostnaderna för organisationerna har mins-
kat på något sätt. Det var väl trevligt. Men dra ner stödet då! Min fråga kvar-
står: Varför skulle vi inte kunna dra ner stöden till organisationer i Sverige,
när vi nu behöver spara pengar? Varför kan vi bara dra ner arbetslöshetser-
sättning, sjukersättning och annat? Det är klart att vi också måste ge oss på
organisationerna. Detta är bara fråga om någon helig ko som ni inte vågar
attackera, men det måste ni helt enkelt göra.

Jag har förslag till utredningar. Jag vet att det finns för många utredningar.
Men jag upprepar vårt förslag, som vi skriftligt kommer att återkomma till.
Det är inte bara banditerna - förlåt, så får man inte säga - jag menar bankdi-
rektörerna och andra som skall sättas dit vad gäller Nordbanken etc., utan
det är dags att titta på Riksbanken, som är den statligaste av alla banker,
och Finansdepartementet för att se vad det var som ledde fram till den stora
smällen den 19 november 1992, när valutan brakade och Bildt gick på grund
osv.

En annan politisk uppgift är att se över kreditsystemet och om huruvida
fri konkurrens råder. Jag vågar påstå att det är si och så med den saken, dvs.
att vi har en ny bankkris i dag i Sverige. Det finns en politisk aspekt på detta
som vi bör gå in på, nämligen att se till att det verkligen blir fri konkurrens
och att vi inte får karteller. Det får inte bli som i dag, då små, duktiga företag
har mycket svårare att låna pengar och får betala mycket mer än stora, dåliga
företag. Detta måste ses över.

Slutligen, fru talman, skulle Lindbeckkommissionen behöva gå i gång igen
för att titta på en enda sak åt Böije Hörnlund och andra, nämligen vad man
gör för att åstadkomma jobb. Det finns så många särintressen här överallt.
Det är dags att allmänintresset tittar på just den saken.

(Applåder)

Anf. 12 JOHAN LÖNNROTH (v):

Fru talman! Göran Persson gillar inte att svara på frågan om det kluvna
förhållningssättet till Folkpartiet. Jag kan lova att jag kommer att upprepa
den frågan till Göran Persson. Det ligger litet nära till hands att dra en annan
historisk parallell. Göran Persson hade ju en namne som en gång i tiden på
1500-talet knöt sig litet för nära en kung som hette Erik XIV. På ungefär
samma sätt tänker Göran Persson knyta sig till Anne Wibble så småningom.
Historien slutade med en förskräckelse. Jag tänker inte tala om förnamnet
på den person som till slut tog kol på Göran Persson, men det kan väl Göran
Persson själv slå upp i historieboken.

lan Wachtmeister talar om rättvisa, att man måste sätta ett golv för alla
sjuka och att de skall ha oförändrade inkomster. Ligger det, lan Wachtmeis-
ter, inte någon som helst rättvisa i att ta pengarna ifrån de spekulanter som

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

tjänar miljarder, vilka faktiskt hjälpte till att knäcka den svenska kronan och
sedan tjänade grova pengar på devalveringen av kronan? De kunde betala
in pengarna i skatt så att pengarna kan omfördelas. Det gamla klassiska rätt-
visebegreppet innebär faktiskt en jämnare fördelning. Det finns ingenting i
Ny demokratis politik som innebär ökad rättvisa.

Anne Wibble anklagade Göran Persson för att inte ha tittat på finansmi-
nistern. Det var kanske så, att finansministern inte riktigt visste var i kamma-
ren jag sitter. Jag sitter i mitten. Anne Wibble tittade inte på mig. Men det
kanske berodde på att det kändes litet obehagligt att säga att regeringens
miljöpolitik stämmer ganska bra med det som jag sade i mitt anförande. In-
nehållet i miljöbilagan till finansplanen stämmer ganska dåligt, därför att det
är just i allt väsentligt fråga om tom retorik. Den innehåller inga konkreta
förslag, men däremot många vackra ord.

Jag skall ägna mitt sista inlägg åt frågan om den europeiska unionen, som
finansplanen och finansministern framhäver som ett oerhört viktigt projekt -
Sverige måste vara med för att klara ekonomin. Nu har vi fått EES-avtalet,
vilket betyder att svensk lagstiftning på många områden underordnas EU:s.
Det är inte bra. Det rimliga hade självfallet varit att alla avtalsparter hade
haft likvärdig rätt att tolka och utveckla avtalet, något som vi en gång drev
i förhandlingarna.

Om det blir ett nej till medlemskap måste Sverige i samarbete med andra
icke EU-medlemmar inom EES kräva en omförhandling på den punkten.
Men låt oss nu pröva avtalet under några år. Det ger ossju faktiskt i princip
en total tillgång till EU:s inre marknad. Ur ekonomisk synpunkt betyder
medlemskap i EU därutöver i huvudsak att vi utåt sett kryper in bakom EU:s
högre murar. Det ökande inflytande som vi får är marginellt. Sammanvägt
med våra minskade möjligheter att göra oss gällande utanför EU ökar det
demokratiska underskottet ytterligare vid medlemskap.

Regeringen hänvisar till en utredning i vilken det påståtts att det på grund
av medlemskapet kommer större investeringar till Sverige. Men utredningen
är enligt många kunniga bedömare rena rama snömoset. Snarare skulle Sve-
rige kunna locka till sig fler företag som söker alternativ till Bryssels byråkra-
tiska regler och höga handelsmurar.

Visst skall Sverige vara med när det gäller internationella program mot
arbetslösheten. Men det program som antogs av EU:s stats- och regerings-
chefer i december innehöll nästan inga konkreta utfästelser eller mål. EU-
kommissionens förslag om att sänka räntan och att halvera arbetslösheten
till år 2000 ströks.

Däremot slog man fast att valutaunionen skulle genomdrivas, och man an-
tog en rad ideologiska påståenden om att tillåta större löneskillnader och om
att försvaga arbetsrätten. Jag har för övrigt också en del undringar om hur
Socialdemokraterna ser på det beslut som fattades i december i EU.

Det var ingen slump att den brittiske premiärministern John Major var
nöjd. Jag har svårt att tro att svenska socialdemokrater och socialliberaler
är nöjda med det här.

Det slogs också fast att vi måste vara med i valutaunionen - även när det
gäller det tredje steget. Det som sägs i finansplanen om att vi har fulla val-
möjligheter är faktiskt inte sant.

Ett medlemskap i EU kostar oss brutto när det gäller medlemskapsbelop-
pet i storleksordningen 20-25 miljarder kronor. Det är då litet märkligt att
här höra att vi måste banta i fråga om biståndet. Det är faktiskt så, lan
Wachtmeister, att det fortfarande bantas. På den punkten kan jag lugna lan
Wachtmeister. I och med att kronkursen fallit dras biståndet, räknat i inter-
nationell köpkraft, mycket kraftigt ner. Det är inte alls fråga om någon ök-
ning av det internationella biståndet. Där måste man alltså dra ner, men vi
har råd att betala nämnda 20-25 miljarder. Jag begriper inte detta och får
alltså inte den här ekvationen att gå ihop.

Varför har regeringen inte skyldighet att tala om hur man skall finansiera
denna mycket stora utgift?

Till sist en fråga till finansministern: Godtar ni över huvud taget ett nej i
folkomröstningen? Ni bygger fast oss i ett ja. Ni skall ju omöjliggöra för
svenska folket att i demokratisk ordning säga nej. Men det är faktiskt en
demokratisk skyldighet att ni planerar för de båda tänkbara alternativen,
dvs. för både ett ja och ett nej. Sedan får de av oss som förlorar finna sig i
beslutet.

(Applåder)

Anf. 13 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jag skall ta upp några frågor, och det är väl lika bra att böija
med det som är positivt.

Det skall naturligtvis bli mycket intressant att få ta del av de förslag som
den socialdemokratiska partimotion som så småningom läggs fram kommer
att innehålla. Jag utgår efter dagens diskussion från att det blir nya bespa-
ringsförslag. Men er ”record” på detta område är sällsynt dålig. Såvitt jag
minns har de socialdemokratiska motionerna egentligen inte någon gång in-
nehållit några substantiella besparingsförslag utöver regeringens förslag.
Däremot har ni sagt nej till väldigt många av era egna förslag. Men om ni
skulle komma med några intressanta förslag kommer alla sådana, det kan
jag försäkra Göran Persson om, att övervägas mycket noga.

Det var dock inte så väldigt hoppingivande att slutsatsen blev att det skulle
bli en motion av klassisk socialdemokratisk ekonomisk politik. Den dystra
sanningen är ju att det var klassisk socialdemokratisk ekonomisk politik un-
der 80-talet som grundläde de stora obalanser och problem som finns i dag.
Men vi får väl återkomma till detta.

Göran Persson har inte möjlighet att ge något svar i dag. Men han har fått
många frågor tidigare och någon gång måste de väl besvaras. Det skulle
alltså vara intressant att få besked om vad Göran Persson tror om effekterna
för företagen av det upprivande av fattade positiva beslut som Socialdemo-
kraterna säger sig vilja genomföra. Det gäller då effekterna på investeringar
och företagande i det här landet.

I fråga om några förslag har Göran Persson än så länge vinglat fram och
tillbaka. Han har sagt: Nja, vi får se om vi skall riva upp eller inte. Jag tror
att om man verkligen vill bidra till att det blir mer av investeringar, och det
är en av de saker som Göran Persson påstod sig vilja ha mer av, skall han
faktiskt tala om vad man avser att göra med flera av de här viktiga struktu-

Prot. 1993/94:48
lOjanuari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

Prot. 1993/94:48
10 januari 1994

Överlämnande
av budgetpropo-
sitionen

rella förslagen - om det nu skulle gå så illa att Socialdemokraterna får chan-
sen att göra som de vill. Det skulle vara ganska positivt att få ett besked.

Jag utesluter inte att det kan bli en större investeringsökning med en sådan
säkerhet jämfört med vad som ligger i dagens siffror. Vi ser nu att investe-
ringarna i näringslivet under 1994 ökar med nästan 9 %, under 1995 med
nästan 12 %. Inom industrin bedöms ökningen i år bli ungefär 17 % - och
det är ganska mycket - och nästa år 22 %. Det handlar om mycket stora ök-
ningar, trots de osäkerheter som Göran Persson tyvärr medverkar till.

Utifrån de diskussioner som nu förs och de förslag som riksdagen skall
besluta om under våren 1994 är det inte särskilt lätt att påverka utvecklingen
under 1994. Mycket i det avseendet är ju en effekt av den politik som fördes
förra året. En stram finanspolitik och lägre räntor ger utrymme för en expan-
sion inom stora delar av det ekonomiska området.

Det lilla man skulle kunna göra är just att undanröja osäkerheten. Därför
tror jag att Göran Persson får finna sig i att jag frågar: Kommer förslag om
ett upprivande av beslutet om den slopade dubbelbeskattningen? Tänker
alltså Göran Persson, om han får chansen, återinföra dubbel skatt på riskvil-
ligt kapital? Det vore oerhört negativt för investeringarna och därmed för
jobben, så det är dåligt.

Johan Lönnroth tog upp EG-problematiken. Jag menar nog att detta
också hör till de saker som har den allra största betydelsen för investeringsut-
vecklingen. Ett EG-medlemskap har, tror jag, mycket stor betydelse för in-
vesteringarna. Det skulle vara intressant att få veta hur Johan Lönnroth har
tänkt sig att få några investeringar till detta land och därmed en bas för en
bra välfärdspolitik med det nej till ett medlemskap som Vänsterpartiet före-
språkar.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att det är alldeles galet - ja, det
är en fullständig missuppfattning av Göran Persson, som måste ha läst detta
utan att förstå - att låta påskina att finansplanen skulle vara ett slags beskriv-
ning av att vi nu är på rätt väg och av att det nu ordnar sig. Hela upplägg-
ningen av finansplanen går ju ut på att ställa krav. Ekonomisk tillväxt, eko-
nomisk utveckling, innebär en förändring. För att kunna nå de snabba ut-
vecklingsförlopp som krävs för att få fram nya, riktiga jobb och stabila trygg-
hetssystem fordras det att vi alla medverkar till denna förändring. Vissa de-
lar växer. Andra delar står stilla eller t.o.m. går tillbaka.

Regeringen har nu lagt en mycket god grund för en snabb och uthållig till-
växt inom miljömässigt acceptabla ramar för resten av 90-talet. Den politi-
ken måste fullföljas. Men det är bara med en politik som ställer hårda krav
som vi kan nå de högre målen - nya, riktiga jobb samt uthålliga och pålitliga
trygghetssystem.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Budgetpropositionen bordlädes.

5 § Hänvisning av ärenden till utskott

Prot. 1993/94:48
lOjanuari 1994

Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1993/94:116 och 117 till konstitutionsutskottet

Förslag

1993/94:TK1 till konstitutionsutskottet

Motionerna

1993/94:So31-So38 till socialutskottet

6 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1993/94:105 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1993/94

1993/94:110 Bättre kontroll över miljöfarligt avfall

1993/94:111 Med sikte på hållbar utveckling; Genomförande av besluten vid
FN:s konferens om miljö och utveckling - UNCED

1993/94:131 Tillämpning i fråga om Libyen av lagen (1971:176) om vissa in-
ternationella sanktioner

Skrivelserna

1993/94:127 Invandrar- och flyktingpolitiken

1993/94:132 Meddelande om kommande förslag till vissa ändringar i kapital-
beskattningen

1993/94:134 1993 års redogörelse för tillämpningen av lagen (1991:572) om
särskild utlänningskontroll

Motionerna

med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.

1993/94:Sfl2 av Berith Eriksson m.fl. (v)

1993/94:Sfl3 av Margareta Viklund m.fl. (kds,c,fp)

1993/94:Sfl4 av Georg Andersson (s)

1993/94:Sfl5 av Jan Erik Ågren m.fl. (kds)

1993/94:Sfl6 av lan Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)

1993/94:Sfl7 av Sten Andersson i Malmö (m)

1993/94:Sf 18 av Marianne Andersson (c)

1993/94:Sfl9 av Hans Göran Franck m.fl. (s)

1993/94:Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s)

1993/94:Sf21 av Harry Staaf (kds)

1993/94:Sf22 av Berndt Ekholm m.fl. (s)

med anledning av skr. 1993/94:96 Redogörelse för svenska företags verksam-
het i Sydafrika

1993/94:U5 av Lars Moquist och Simon Liliedahl (nyd)

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

7 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 17 december

1993/94:77 av Bengt Hurtig (v) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om förhandling-
arna med EU och den svenska alliansfriheten:

I utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU8 som behandlade Sveriges an-
sökan om medlemskap i EG sade utskottet:

”Vad gäller det utrikespolitiska samarbetet kommer regeringskonferensen
om en politisk union att ge ökad klarhet. En ökad samordning av det utrikes-
politiska agerandet kan förutses. Samtidigt tyder det mesta på att de tankar
som funnits bland några medlemsländer inom EG att utveckla det utrikespo-
litiska samarbetet i riktning mot militära frågor eller mot majoritetsbeslut i
centrala säkerhetspolitiska frågor inte vinner gehör. En sådan förändring
skulle kräva beslut med enhällighet bland EG:s medlemsländer.”

När medlemsansökan lämnades till EG:s ministerråd den 1 juli 1991 ställ-
des inga villkor om bibehållen svensk alliansfrihet eller neutralitetspolitik.

Men i ett anförande i riksdagen den 14 juni 1991 hävdade statsministern
att Sverige inte utan att ge avkall på neutralitetspolitiken kunde delta i en
gemensam försvarspolitik eller ett ömsesidigt försvarsåtagande inom EG:s
ram. Vidare framhöll statsministern:

”Riksdagen har beslutat att Sverige bör eftersträva att bli medlem i den
europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik. Regeringen
anser att beslutssystemet inom EG, även vid nya samarbetsformer inom or-
ganisationen, säkerställer möjligheterna för ett enskilt medlemsland att
värna sina grundläggande säkerhetspolitiska intressen. Det är regeringens
samlade bedömning att ett svenskt medlemskap i EG är förenligt med neu-
tralitetspolitikens krav.”

Det är således inget tvivel om att förutsättningarna för riksdagens beslut
om ansökan om medlemskap i den europeiska gemenskapen var bibehållen
alliansfrihet syftande till neutralitet i krig. I april 1992 beskrivs den säker-
hetspolitiska strategin i betänkandet 1991/92:UU19 med meningen: ”Sveri-
ges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt
i händelse av krig i vårt närområde består.”

I december 1991 nådde EG-länderna överenskommelsen om Maastricht-
fördraget, som nu har ratificerats av samtliga medlemsländer. I detta avtal
står det klart att den europeiska unionen har ett mål att nå en gemensam
försvarspolitik. I artikel B fastslås i andra strecksatsen målet:

- att hävda sin identitet i internationella sammanhang, särskilt genom att
föra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, som på lång sikt omfattar
en gemensam försvarspolitik som med tiden skulle kunna leda till ett gemen-
samt försvar.

I artikel J.l, stycke 4, slås det fast:

”Medlemsstaterna skall aktivt och förbehållslöst stödja unionens utrikes-

och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet. De skall
avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan
minska dess effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella
relationerna. Rådet skall säkerställa att dessa principer följs.”

I artikel J.4, stycke 2, sägs det:

”Unionen anmodar Västeuropeiska unionen (VEU) som är en integrerad
del av unionens utveckling, att utarbeta och genomföra unionsbeslut och
unionsaktioner som berör försvaret. Rådet skall, genom överenskommelse
med VEU:s institutioner, besluta om de nödvändiga praktiska arrange-
mangen.”

Det står klart att EU redan nu arbetar för en gemensam säkerhetspolitik
som också innehåller en militär komponent.

I slutdeklarationen från EU:s toppmöte den 29 oktober i år formuleras
strategin för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Där sägs
också: ”1 detta sammanhang skall VEU inom kort förverkliga de olika åtgär-
der som uttrycks i fördraget och i uttalandet om VEU.” (Med fördraget av-
ses Maastrichtfördraget.)

Om Sverige nu hade varit medlem i EU hade vi naturligtvis varit tvungna
att ta ställning till en sådan uppmaning till militäralliansen VEU. I kommis-
sionens slutsatser i sitt yttrande om Sveriges ansökan om medlemskap mar-
kerades att man inom ramen för anslutningsförhandlingarna borde söka
”särskilda och bindande försäkringar från Sverige angående landets politiska
vilja och rättsliga kapacitet när det gäller att uppfylla sina förpliktelser på
detta område”. Med ”detta område” avsågs den gemensamma försvarspoliti-
ken.

Sverige har förklarat att landet inte avser att hindra EU att nå sina för-
svarspolitiska mål. Samtidigt deklarerar regeringen fortfarande att Sverige
är alliansfritt alltjämt. Sverige skall därmed kunna stå utanför VEU.

Jag vill därför fråga statsrådet:

1. Hur förklarar svenska företrädare i EU-förhandlingarna att Sveriges al-
liansfrihet skall gå att förena med EU:s försvarspolitiska mål?

2. Sverige vill ha möjlighet att inte vara varé sig medlem eller observatör i
VEU. Hur motiverar våra förhandlare denna ståndpunkt?

3. Hur kommer regeringen att svara om EU under förhandlingarna begär
att Sverige skall försäkra att vårt land skall delta i framtida militära åtgär-
der som ministerrådet beslutar om?

4. Avser regeringen att under förhandlingarna åtminstone framföra som
Sveriges villkor för att delta i militära åtgärder att dessa genomförs en-
dast i enlighet med FN-beslutet?

1993/94:78 av Bo Bemhardsson (s) till näringsministern om näringspolitiken:

Näringsminister Per Westerberg deklarerade vid sitt tillträde 1991 att nä-
ringspolitiken skulle läggas om. I sammanfattning innebar omorienteringen
att statens insatser på det näringspolitiska området skulle begränsas till gene-
rella åtgärder, t.ex. skattelättnader, medan selektiva åtgärder i princip inte
skulle användas. Näringsministern klargjorde i skilda sammanhang att
marknaden skulle klara industri- och näringspolitiken på egen hand.

Prot. 1993/94:48
lOjanuari 1994

Prot. 1993/94:48

10januari 1994

Sedan dess har det också skett en målmedveten näringspolitisk avrustning.
NUTEK:s resurser har skurits ned. Stödet till uppfinnarna och STATT li-
kaså, bara för att nämna några exempel. Socialdemokratiska motioner med
krav på att tillföra ytterligare resurser för stöd till små och medelstora före-
tag har konsekvent avvisats av den borgerliga majoriteten i riksdagen.

Samtidigt kan vi konstatera att det ute i landet vuxit fram en omfattande
näringspolitik, främst inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Som exem-
pel kan nämnas satsningarna på uppfinnarverkstäder, teknikspridningspo-
jekt, ALU-projekt med export- och marknadsföringsrådgivning som syfte,
m.m. En del projekt drivs i samverkan mellan NUTEK och länsarbetsnämn-
derna, andra i samverkan mellan utvecklingsfonderna och länsarbetsnämn-
derna.

Detta innebär att näringspolitiken i dag i hög grad drivs i form av länsvisa
arbetsmarknadspolitiska insatser i stället för som reguljär, planerad närings-
politik inom ramen för näringsministerns eget departement.

Detta reser frågor.

Vilka åtgärder avser näringsministern vidta för att förhindra denna nä-
ringspolitiska rundgång som alltså innebär att det vakuum som bl.a. skapats
beroende på det egna departementets nedrustning nu fylls av åtgärder ytterst
i regi av arbetsmarknadsministern och finansierade med arbetsmarknadspo-
litiska medel?

Är näringsministern beredd att ta tillbaka det näringspolitiska initiativet?
1993/94:79 av Birgitta Hambraeus (c) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om EU-
domstolen och offentlighetsprincipen:

Om Sverige blir medlem i EU skulle vårt lagstiftningsarbete delvis flyttas
till EU:s huvudstäder. Ministerrådet beslutar om förordningar som skulle bli
direkt gällande rättsregler i Sverige, även om Sverige röstat emot dem. EU:s
ministerråd fattar beslut bakom lyckta dörrar.

Sverige är ovanligt öppet. Offentlighetsprincipen som gällt sedan 1700-ta-
let ger vem som helst en unik möjlighet att få ut handlingar från myndighe-
terna. Viss information kan hemligstämplas, men då måste det ske enligt en
paragraf i sekretesslagen. Utrikessekretess hör dit. Om en uppgift skulle
skada Sveriges relationer till främmande makt, så får man inte lämna ut den.

Men inte heller sekretesslagen är absolut. Om t.ex. en tjänsteman lämnar
hemligstämplade uppgifter till pressen är det t.o.m. olagligt att ens efter-
forska vem som läckt! Detta meddelarskydd är verkligen helt unikt.

I EU är det precis tvärtom. Alla myndighetspapper är hemliga om inte
ifrågavarande EU-instans väljer att offentliggöra dem. Det läcker från EU-
kommissionen och EU:s hundratals arbetsgrupper, men bara på deras egna
villkor. Tjänstemän riskerar att få sparken om de röjer hemligheter, och när
de har slutat sin tjänst kan deras pension dras in om de läcker.

Hur har man nu tänkt sig att dessa helt motstridiga traditioner skall kunna
förenas om Sverige skulle bli medlem i EU? Är det någon som tror att EU
skall acceptera att alla dess hemligheter blir offentliga om vi kommer med?

Håller vi på att förhandlar bort vår öppenhet? Både justitieministern och

EU-ministern svarar att vi kommer att behålla vår offentlighetsprincip. Den
är inte förhandlingsbar.

Det råder en stor oklarhet om vad som skulle komma att gälla. Grundlags-
utredningen såg EU som en mellanstatlig organisation. Enligt sekretesslagen
kan alla handlingar då hemligstämplas. Den demokratiska process som före-
går svenskt lagstiftningsarbete, med offentliga utredningar, remissförfa-
rande och öppen beslutsprocess i riksdagen skulle bytas ut mot ett system
där det blir omöjligt att utkräva politiskt ansvar. Om EU räknas som en
överstatlig organisation blir vi ändå skyldiga att rätta oss efter de regler som
beslutas även om sekretess.

En av orsakerna till att regeringen inte velat ta upp frågan om offentlig-
hetsprincipen i förhandlingarna uppges vara att regeringen inte vill låta EU-
domstolen avgöra om svensk grundlag gäller eller inte. Allt som står i ett
anslutningsfördrag är nämligen underställt EU:s författningsdomstol. Dom-
stolens utslag är överordnade miniserrådets beslut. Står det något om offent-
lighetsprincipen, så är det EU:s domstol som avgör hur det skall tolkas. Lik-
som var fallet med det ursprungliga EES-avtalet kan domstolen underkänna
ett fördrag som EU:s medlemsländer slutit med Sverige, om den anser att
det strider mot EU:s grundlagar. Om vi blir medlemmar i EU är en ensidig
förklaring från Sverige inte bindande och vi är skyldiga att följa utslag i EU-
domstolen. Även framtida beslut av EU skulle vi vara skyldiga att följa.

Frågor:

1. Kommer vi att veta om förhandlingsresultatet med EU:s medlemsstater
gäller, innan det i sina detaljer och konsekvenser prövats av EU:s författ-
ningsdomstol?

2. Är EU en mellanstatlig eller överstatlig organisation?

3. Är EU-ärenden inrikes- eller utrikesärenden?

4. Gäller svensk öppenhet eller EU:s ovillkorliga tystnadplikt i fråga om
meddelarskyddet?

5. Kan instruktioner till de statsråd som deltar i EU:s ministerråd hemlig-
stämplas?

den 10 januari

1993/94:80 av Ingela Thalén (s) till arbetsmarknadsministern om arbets-
marknadspolitiken:

I Sverige har vi traditionellt ansett att arbetsmarknadspolitiken är en vik-
tig del av den ekonomiska politiken, att det är lönsamt att satsa på aktiva
åtgärder av god kvalitet och att kontantstöd måste hållas nere. Allt detta har
regeringen övergivit.

Under budgetåret 1991/92 satsades 19,1 miljarder kronor på aktiva kon-
junkturberoende åtgärder, budgetåret därpå 27,8 miljarder kronor och un-
der innevarande budgetår 28,4 miljarder kronor. Men kostnaderna för kon-
tantstödet har ökat i långt snabbare takt. 1991 betalades ut 12 miljarder kro-
nor, 1992 24 miljarder kronor och 1993 42 miljarder kronor. En kostnadsök-
ning på 250 % på två år!

Dessa belopp visar tydligt att arbetsmarknadspolitiken inte får tillräckligt

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

stöd från andra politikområden utan överlastas. Den kan därför inte fungera
effektivt. Kostnaderna för kontantstödet stiger lavinartat, och en allt större
del av arbetskraften blir beroende av bidrag för sin försörjning.

Regeringen ändrar också förutsättningarna för de olika arbetsmarknads-
politiska åtgärderna så att AMS långt ifrån kan uppnå de mål som riksdagen
satt upp. Incitamenten för den arbetslöse ändras så att det är mer lönsamt
att vara hemma än att delta i utbildningsverksamhet. Stöden till företagen
försämras och nya avgifter tas ut av företagen. Byråkratin och administratio-
nen kring åtgärderna ökar.

Ett tydligt exempel på detta är ungdomspraktikplatserna. I ett läge där
AMS inte kan uppnå riksdagens mål om antal personer på praktikplats inför
riksdagen en avgift som företagen skall betala. Konsekvensen blir med all
säkerhet att ännu färre ungdomar får praktikplats.

I våras satte riksdagen upp bl.a. nedanstående mål för antal personer i
aktiva åtgärder i genomsnitt varje månad för innevarande budgetår. Resulta-
tet under första halvåret talar för sig självt.

	Mål, antal personer	Resultat
Arbetsmarknadsutbildning	58 000	44 000
Beredskapsarbeten, rekommenderat stöd	42 000	23 000
Ungdomspraktikplats	103 000	49 000

Samtidigt anslog riksdagen ekonomiska resurser för att AMS skulle kunna
uppnå dessa mål. Det betyder att AMS kommer att få betydande resurser
kvar när budgetåret går ut, om inte en dramatisk ökning sker av antalet per-
soner i åtgärder.

Mot den här bakgrunden skulle jag vilja ställa följande frågor till arbets-
marknadsminister Börje Hörnlund:

1. Under 1993 utbetalades 42 miljarder kronor i kontantstöd. Hur mycket
kommer utbetalningarna under innevarande budgetår att överstiga de 34
miljarder kronor som regeringen förutspådde i kompletteringsproposi-
tionen?

2. Vilka är skälen till att AMS inte når upp till målen för arbetsmarknadspo-
litiken som angivits ovan?

3. Avser regeringen att vidta några åtgärder med anledning av att AMS inte
kommer att nå upp till dessa mål för arbetsmarknadspolitiken?

4. Avser regeringen att låta AMS fullt ut använda befintliga resurser till
andra former av åtgärder, t.ex. ROT-åtgärder, vilket AMS själv har be-
gärt?

5. Hur mycket pengar kommer AMS att ha kvar vid budgetårets slut?

8 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 17 december

1993/94:269 av Stina Eliasson (c) till statsrådet Görel Thurdin om lantmäte-
riorganisationen:

Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har i sitt nyligen avlämnade be-
tänkande Kart- och fastighetsverksamheten i myndighet och bolag (SOU
1993:99) föreslagit en ny organisation för fastighetsbildning, fastighetsregi-
strering, fastighetsdata och inskrivningsverksamhet samt kartverksamhet.

Förslagen tar sikte på att skilja myndighetsuppgifter från uppdragsverk-
samhet. Myndighetsuppgifter, som nu finns spridda på flera olika myndighe-
ter, samlas i en ny organisation.

Det finns nu en oro i de berörda organisationerna att förslagen kan leda
till försämrade sysselsättningsmöjligheter och service i de glesare befolkade
delarna av vårt land. Det kan gälla såväl de små tingsrätterna som lantmäte-
rikontoren.

Jag vill med anledning av detta fråga mark- och planministern:

Avser regeringen att utforma eventuella förslag om en ny organisation så
att de små lantmäterikontoren kan bibehållas och de anställdas trygghet där-
med säkras?

1993/94:270 av Margareta Israelsson (s) till justitieministern om kriminalise-
ring av innehav av barnpornografiska alster:

Regeringen har nu avstått från att lägga förslag till kriminalisering av inne-
hav av barnpornografi i sådan tid att en lagstiftning enligt normalreglerna
för en grundlagsändring kan åstadkommas efter nästa val.

Regeringens skarpa uttalanden i regeringsförklaringen om ökat stöd till
brottsoffren framstod som ett viktigt framsteg för barn som utsatts för sexu-
ella övergrepp. Några förändringar har emellertid inte föreslagits på detta
område. Ej heller de barn som dessutom fått övergeppen exponerade i barn-
pornografiska alster tillhör de brottsoffer som får ökat stöd.

Med förhoppning om att regeringen gör allt för att skydda dessa barn vill
jag fråga justitieministern:

Har frågan om kriminalisering av innehav av barnpornografiska alster ta-
gits upp vid partiledaröverläggningarna om grundlagsändringar?

den 20 december

1993/94:271 av Viola Furubjelke (s) till kulturministern om ansökan om
svenskt medborgarskap:

Invandrare som har haft permanent uppehållstillstånd i vårt land i fem år
eller mer och vars vandel ej är ifrågasatt kan få svenskt medborgarskap enligt
lagen om svenskt medborgarskap efter ansökan härom.

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

Det har kommit till min kännedom att Invandrarverket efter brev från Ut-
länningsnämnden den 24 november 1993 tillfört ytterligare kriterier vid be-
dömningen. En asylsökande som vid ankomsten till Sverige i mitten av 1980-
talet bara kunnat styrka sin identitet med körkort från hemlandet, men som
jämväl blivit trodd och fått permanent uppehållstillstånd, blir när han ansö-
ker om medborgarskap sex år senare nekad medborgarskap med motivering
att det körkort som gällde för PUT sex år tidigare i dag inte gäller för att
styrka hans identitet när han ansöker om svenskt medborgarskap. Det är an-
märkningsvärt att Invandrarverket i sin bedömning om medborgarskap här-
igenom underkänner en del av bedömningsgrunden vid tidigare beslut.

Min fråga till kulturministern är:

Vad avser regeringen att vidta för åtgärder för att en invandrare som sak-
nar pass skall kunna få svenskt medborgarskap och därigenom en nationell
identitet, om Invandrarverket/Utlänningsnämnden plötsligt bestämmer sig
för att företedda och tidigare godkända identitetshandlingar inte längre gäl-
ler?

den 21 december

1993/94:272 av Ulla Pettersson (s) till justitieministern om innehav av barn-
pornografiska alster:

Regeringen har nu avstått från att lägga fram förslag till kriminalisering
av innehav av barnpornografi i sådan tid att en lagstiftning enligt normalreg-
lerna för grundlagsändring kan åstadkommas efter nästa val. Remisstiden
för den departementspromemoria som ligger till grund för ställningstagandet
samt för konstaterandet att en grundlagsändring krävs går ut den 31 januari
1994.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieministern:

Hur avser regeringen att behandla remissvaren i detta avseende?

den 29 december

1993/94:273 av Christer Skoog (s) till försvarsministern om förordnanden för
militära befattningshavare:

Vid regeringens sammanträde den 22 december 1993 skiljdes Chefen för
marinen Dick Böijesson och Militärbefälhavaren Torsten Engberg från sina
respektive befattningar innan tiden för förordnandena gått ut.

Enligt uppgift i massmedierna så planerar regeringen att även Chefen för
kustflottan Sten Svedlund skall dela detta öde.

Avser regeringen att öppet redovisa sakliga skäl när militära befattnings-
havare skiljs från sina tjänster innan deras förordnanden gått ut?

den 3 januari

1993/94:274 av Ingela Thalén (s) till arbetsmarknadsministern om tillhörig-
heten till a-kassa m.m.:

I debatten i kammaren den 15 december 1993 sade arbetsmarknadsminis-
ter Börje Hörnlund bl.a. följande: ”Den första grundbulten är en allmän ob-
ligatorisk försäkring för alla. I dag är 67 procent av dem som arbetar försäk-
rade, 11 procent omfattas av KAS, och 22% står helt utanför systemet.”

Enligt statistiska uppgifter är dock 86 % av arbetskraften med i en a-kassa,
och KAS omfattar alla.

Mot den bakgrunden skulle jag vilja ställa följande fråga till arbetsmark-
nadsminister Böije Hörnlund:

Vilka fakta ligger bakom uttalandet i kammaren?

den 4 januari

1993/94:275 av Birger Andersson (c) till statsrådet Bo Könberg om legitima-
tion av naprapater:

Regeringen lovade enligt propositionsförteckningen att lägga fram en pro-
position om legitimation av naprapater under hösten 1993.

Av vilken anledning har den utlovade propositionen ännu ej nått riksda-
gen?

1993/94:276 av Birger Andersson (c) till näringsministern om mark tillhörig
Domän AB:

En kraftig utökning av andelen skyddad skogsmark krävs för att klara må-
len beträffande biologisk mångfald. Det framgår bl.a. av Skogspolitiska
kommitténs arbete och av regeringens proposition om en ny skogspolitik.
Omfattande ekonomiska insatser kommer att krävas från statsmakternas
sida för att klara målsättningen att stärka skyddet av den biologiska mångfal-
den.

Så länge staten är ensam ägare till Domänmarken är det lättare att avsätta
mark för naturvårdsändamål. Efter en sammanslagning av de tre företagen
Domän AB, ASSI och Ncb AB kommer staten att vara delägare.

Jag vill fråga näringsministern:

Kommer regeringen att undantaga vissa arealer, som för närvarande till-
hör Domän AB och som kan användas vid framtida reservatsbildningar, in-
nan den planerade skogskoncernen bildas?

1993/94:277 av Birger Andersson (c) till kommunikationsministern om post-
servicen på landsbygden:

Posten i Örebroregionen har fr.o.m. årsskiftet på tre lantbrevbärarlinjer i
Västmanland börjat dela ut posten i samband med tidig morgonutdelning
av tidningar. Detta innebär en dags försening av postutdelningen gentemot
tidigare system, vilket allvarligt drabbar företagare, längs de tre brevbärar-
linjerna.

Vilka åtgärder avser kommunikationsministern att vidtaga för att en god
grundläggande postservice skall kunna upprätthållas på landsbygden?

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

1993/94:278 av Ingegerd Sahlström (s) till justitieministern om innehav av
barnpornografi:

Interpols barngrupp uppmanar sina medlemsländer att kriminalisera inne-
hav av barnpornografi. Många länder har hörsammat denna vädjan. I det
ena landet efter det andra skärps lagstiftningen.

Det är beklagligt att behöva konstatera att justitieministern tydligen anser
att en kriminalisering av barnpornografi inte är nödvändig i Sverige.

Vilka rättsliga åtgärder avser justitieministern att vidta för att all hante-
ring av barnpornografi stoppas?

den 5 januari

1993/94:279 av Bengt Hurtig (v) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om vapenex-
porten till Mexico:

Ett hundratal människor har dödats under de senaste dagarnas uppror i
den mexikanska delstaten Chiapas. Upproret bottnar i den desparata sociala
och ekonomiska situation befolkningen i södra Mexico befinner sig i, en be-
folkning som till största delen består av jordlösa, fattiga mayaindianer. Den
beväpnade gerillan, de s.k. zapatisterna, kräver jordreform och regeringens
avgång. Regeringen bemöter deras aktion med bl.a. helikopterbeskjutning
och massarresteringar av civila.

Den uppkomna situationen i Mexico ställer svensk vapenexportpolitik på
prov. Vapenexporten till Mexico uppgick under de nio första månaderna
1993 till 2 miljoner kronor, enligt SCB:s statistik. Enligt riksdagens riktlinjer
bör Sverige inte exportera krigsmateriel till stat ”med inre väpnade orolighe-
ter”.

Jag vill fråga utrikeshandelsministem:

Ämnar regeringen se över vapenexporten till Mexico mot bakgrund av de
inre väpnade oroligheter som nu uppstått?

den 7 januari

1993/94:280 av Bo GJenevall (nyd) till försvarsministern om Räddningsver-
kets förslag till byggnadsobjekt som ökar sysselsättningen:

Räddningsverket föreslog i skrivelse till regeringen den 4 december 1992,
med rubrik Angelägna byggnadsobjekt till låg prisnivå som ökar sysselsätt-
ningen, lämpliga arbeten som med fördel kan utföras när ledig kapacitet
finns.

Varför har, med hänsyn till sysselsättningsläget, inga åtgärder vidtagits?

9§ Kammaren åtskildes kl. 11.29.

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

GUNNAR GRENFORS

/Barbro Nordström

Prot. 1993/94:48

10januari 1994

Innehållsförteckning

Måndagen den 10 januari

Välkomstord ......................................... 1

Talmannen

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen.............. 1

2 § Justering av protokoll................................ 1

3 § Överlämnande av kommittéberättelsen .................. 1

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

4 § Överlämnande av budgetpropositionen .................. 2

Finansminister Anne Wibble (fp)

Talmannen

Göran Persson (s)

lan Wachtmeister (nyd)

Johan Lönnroth (v)

5 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 23

6 § Bordläggning ...................................... 23

7 § Anmälan om interpellationer

1993/94:77 av Bengt Hurtig (v) om förhandlingarna med EU
och den svenska alliansfriheten..................... 24

1993/94:78 av Bo Bernhardsson (s) om näringspolitiken .... 25

1993/94:79 av Birgitta Hambraeus (c) om EU-domstolen och
offentlighetsprincipen............................ 26

1993/94:80 av Ingela Thalén (s) om arbetsmarknadspolitiken. 27

8 § Anmälan om frågor

1993/94:269 av Stina Eliasson (c) om lantmäteriorganisationen 29
1993/94:270 av Margareta Israelsson (s) om kriminalisering av
innehav av barnpornografiska alster................. 29

1993/94:271 av Viola Furubjelke (s) om ansökan om svenskt
medborgarskap................................. 29

1993/94:272 av Ulla Pettersson (s) om innehav av barnporno-
grafiska alster.................................. 30

1993/94:273 av Christer Skoog (s) om förordnanden för mili-
tära befattningshavare............................ 30

1993/94:274 av Ingela Thalén (s) om tillhörigheten till a-kassa

m.m.......................................... 30

1993/94:275 av Birger Andersson (c) om legitimation av napra-
pater ......................................... 31

1993/94:276 av Birger Andersson (c) om mark tillhörig Domän

AB.......................................... 31

1993/94:277 av Birger Andersson (c) om postservicen på lands-
bygden ....................................... 31

1993/94:278 av Ingegerd Sahlström (s) om innehav av barnpor-
nografi........................................ 32

1993/94:279 av Bengt Hurtig (v) om vapenexporten till Mexico 32

1993/94:280 av Bo G Jenevall (nyd) om Räddningsverkets för-

slag till byggnadsobjekt som ökar sysselsättningen...... 32

Prot. 1993/94:48

10 januari 1994

gotab 45568, Stockholm 1994

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:48 Måndagen den 10 januari

Riksdagens protokoll1993/94:48

Måndagen den 10 januari

Kl. 10.00-11.29

Välkomstord

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen

2 § Justering av protokoll

3 § Överlämnande av kommittéberättelsen

4 § Överlämnande av budgetpropositionen

5 § Hänvisning av ärenden till utskott

6 § Bordläggning

7 § Anmälan om interpellationer

8 § Anmälan om frågor

Riksdagens protokoll
1993/94:48