Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:47 Fredagen den 17 december
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:47
Riksdagens protokoll
1993/94:47
Fredagen den 17 december
Kl. 14.15-22.23
Protokoll
1993/94:47
1 § Beslut rörande utskottsbetänkande som slutdebatterats den16 december
Beträffande debatten i detta ärende, se prot. 45.
TU8 Köp av interregional persontrafik på järnväg samt flygtrafik
Mom. 2 (järnvägslinjen Nässjö-Falköping-Skövde)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
174 för utskottet
139 för res. 1
1 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 73 m, 26 fp, 30 c, 24 kds, 21 nyd
För res. 1: 127 s, 10 v, 2 -
Avstod: 1 s
Frånvarande: 10 s, 7 m, 7 fp, 1 c, 2 kds, 2 nyd, 4 v, 2 -
Mom. 3 (viss nattågstrafik)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
172 för utskottet
145 för res. 2
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 73 m, 28 fp, 30 c, 23 kds, 18 nyd
För res. 2: 128 s, 1 kds, 3 nyd, 11 v, 2 -
Frånvarande: 10 s, 7 m, 5 fp, 1 c, 2 kds, 2 nyd, 3 v, 2 -
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 47
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
Mom. 10 (samordnad upphandling av flygtrafik i Norrland)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
174 för utskottet
144 för res. 4
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 73 m, 29 fp, 30 c, 24 kds, 18 nyd
För res. 4: 128 s, 3 nyd, 11 v, 2 -
Frånvarande: 10 s, 7 m, 4 fp, 1 c, 2 kds, 2 nyd, 3 v, 2 -
Mom. 12 (kostnader för kommande flygupphandling)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
303 för utskottet
12 för men.
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 71 m, 29 fp, 30 c, 24 kds, 21 nyd, 1 -
För men.: 11 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 9 m, 4 fp, 1 c, 2 kds, 2 nyd, 3 v, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om samlad voteringPå förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att bostadsutskot-
tets betänkanden BoU6 och BoU7 samt socialutskottets betänkande SoUll
fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoU6 Åtgärder för att stabilisera bostadskreditmarknaden (prop.
1993/94:76).
Anf. 1 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Kammaren skall nu diskutera bostadsrättsföreningar och
andra som råkat illa ut på bostadsområdet genom regeringens bostadspoli-
tik.
Under senare år har ett stort antal bostadsrättsföreningar gått i konkurs.
Andra har återigen gjort fullständigt klart att de befinner sig i ett konkurs-
läge. Det beror på att den kraftiga avvecklingen av räntebidragen i kombina-
tion med extra höjningar av den garanterade räntan har drivit in bostads-
rättsföreningarna i ett ekonomiskt ohållbart läge.
Jag talar nu om bostadsrättsföreningar som är välskötta och normalt fyller
alla de ekonomiska åtaganden som ingår i uppgiften. Genom regeringsbe-
stämda nya åtaganden som inte kunde förutses för bara några år sedan har
dessa föreningar hamnat i stora svårigheter. Ansvaret för denna utveckling
ligger helt och hållet på den borgerliga regeringen.
Detta är en bakgrundsbeskrivning som tvingat regeringen att återkomma
till riksdagen med en proposition. Den har fått den prydliga rubriken Åtgär-
der för att stabilisera bostadskreditmarknaden.
Bostadskreditmarknaden är således inte stabiliserad, allt enligt rege-
ringen. Förslaget innebär att de berörda bostadsrättsföreningarna erbjuds
ett nytt lån. Awecklingslånen ersätts av omfördelningslån. Med andra ord
får bostadsrättsinnehavarna under ett tjugotal år betala de kostnader som
orsakats av regeringens bostadspolitik. Förbättrade statliga kreditgarantier
ingår i förslaget. Men vaije kostnad som läggs på de boende i dessa bostads-
rättsföreningar skall betalas av dem själva. Det är innebörden i korthet.
Det goda med syftet är förstås att undvika konkurs i de berörda bostads-
rättsföreningarna. Det är mycket svårt att hitta någon som tror att åtgär-
derna är tillräckliga. Det kan räcka med ett exempel på dem som tvivlar.
Bostadsutskottets ordförande Agne Hansson säger i Dagens Nyheter för
några dagar sedan att han är tveksam om åtgärderna räcker för att få i gång
bostadsbyggandet igen. Det skall bli intressant att höra om samma Agne
Hansson vill berätta varför förslaget till åtgärder inte är bättre utformat.
Agne Hansson säger i samma tidningsnotis att han anser att de beslutade
räntebidragen bör skjutas upp. Men han säger också att han ännu inte har
fått några reaktioner som bryter regeringens linje. Agne Hansson, här kom-
mer en reaktion, en positiv reaktion.
När Agne Hansson och de borgerliga i riksdagen den 1 december röstade
för en nerdragning av bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor under
åren 1994-1996, röstade Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för ett upp-
skjutande av nerdragningen. Var så god, Agne Hansson och Centern! I ja-
nuari kan vi gemensamt motionera i riksdagen om att inför 1995 och 1996
skjuta upp den återstående nerdragningen av dessa 3 miljarder.
Herr talman! Låt mig återgå till propositionen och utskottsbetänkandet.
Vi har motionerat om förbättringar av propositionen på fyra väsentliga om-
råden. När vi inte har kunnat påverka majoriteten i bostadsutskottet har vi
reserverat oss. Jag skall nu förklara vad det handlar om.
I betänkandet föreslås att kraven på en särskild lånefinansiering som för-
utsättning för räntebidrag slopas enligt 1991 års regler. Vårt förslag är att det
också skall omfatta 1992 års system. Systemen går som bekant in i varandra.
Det är inte rättvist att 1992 års system ställs utanför. För att göra det fullt
tydligt föreslår vi att också 1992 års system skall ingå i det förslag som vi nu
diskuterar.
I reservation 2 påtalar vi de höga räntemarginalerna. I en skrivelse från
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
SABO, HSB, Riksbyggen och Fastighetsägareförbundet beskrivs verkning-
arna av de höga räntemarginaler som bostadskreditinstituten tar ut. En rän-
temarginal på 1,5 % ger t.ex. en ökad månadskostnad på 750 kr för en nor-
mal trerumslägenhet. Den utökade statliga kreditgarantin bör därför förses
med ett villkor - vid nästa konvertering av lånet skall räntan inte sättas högre
än den statliga subventionsräntan. Det är en lämplig uppgift för regeringen
att lösa detta.
När det gäller den tredje reservationen finns det en utbredd tveksamhet
om vad bostadsrättsföreningarna har för nytta av regeringsförslaget. Vi tar
därför ånyo upp tanken på en skuldsaneringslag även för bostadsrättsför-
eningarna. Det skulle vara en klok åtgärd där regeringen skulle kunna trycka
på banker och kreditinstitut.
Efter att från början ha tagit ut 0,2 % i räntepålägg har man sedermera
ökat detta till 0,4. Sedan marknaden blev fri har kreditinstituten lagt på det
ena tillägget efter det andra. Räntemarginalen har varit ända upp till 1,5 %.
Det betyder i vissa fall upp till en tusenlapp extra i boendekostnad per må-
nad. Det kan vi faktiskt inte acceptera.
Det kan i detta sammanhang nämnas att en sparbank i Ängelholm i Skåne
på eget initiativ har tagit kontakt med de i fastighetsbranschen som har haft
lån i banken som efter de nya pålagorna blivit alltför betungande.
Såvitt jag vet är försöken i Ängelholm mycket framgångsrika. En av tjäns-
temännen på banken har berättat för mig att bankpersonalen sammanträffar
med alla de skuldsatta och går igenom deras ekonomiska problem. Man gör
vissa avskrivningar i varje individuellt ärende, men man är också angelägen
om att få fram nya betalningsterminer som gör att den skuldsatte har möjlig-
heter att klara skulderna i ett mer långsiktigt perspektiv.
Vi socialdemokrater tycker att detta är ett bra exempel. Men någon måste
använda sitt inflytande för att trycka på de banker och kreditinstitut som vi-
sar en fruktansvärd passivitet. De har en del av skulden till de konkurser
som inträffar på grund av att de inte tar några som helst initiativ till att hjälpa
dem som är skuldsatta.
Herr talman! I reservation 4 tar Socialdemokraterna upp vikten av att det
bostadspolitiska arbetet bedrivs utifrån ett bostadssocialt synsätt. Så sker
inte nu - det är tvärtom. Om regeringen hade haft ett bostadssocialt synsätt
hade man inte behövt lägga fram något förslag om extra insatser.
Först nu blir det möjligt att lägga tyngdpunkten på en social bostadspolitik
från mitten - med Vänsterpartiet. Jag tror att räddningen för svensk bostads-
marknad är att mitten- och vänsterpartierna går samman och försöker sam-
ordna sina krafter för att återupprätta den sociala bostadspolitiken.
Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer som fogats till betänkan-
det.
Anf. 2 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Det betänkande vi debatterar behandlar, som Oskar Lind-
kvist mycket riktigt sade, en del av de åtgärder som nu genomförs för att
stabilisera bostads- och kreditmarknaden.
Oskar Lindkvist och Socialdemokraterna vill skylla allting som har hänt -
t.ex. det faktum att bostadsrättshavare och andra råkar illa ut - på rege-
ringen. Trots det tror jag att orsakerna till problemen bakåt i tiden är så väl
kända. Jag har inte tänkt att förlänga debatten i den delen i denna sena
timma.
Det är också så, Oskar Lindkvist, att de boende själva får betala vaije
kostnad för de åtgärder vi här föreslår. Man kan av Oskar Lindkvists inlägg
såväl som av den buskpropaganda Socialdemokraterna bedriver i bostadspo-
litiken få intrycket att de inte skulle stå bakom förslagen. Det är intressant.
Det råder fullständig enighet i utskottet om dessa åtgärder, vilket innebär
att även Socialdemokraterna står bakom inriktningen och tankarna bakom
åtgärderna. Därmed skall jag inte kommentera förslagen närmare.
Det som debatten egentligen gäller är om dessa åtgärder är tillräckliga el-
ler inte och i så fall vilka ytterligare åtgärder som kan eller bör vidtas.
Det är riktigt att min tveksamhet finns kvar på den punkten, Oskar Lind-
kvist. Det går att studera protokollet från förra fredagens debatt. Man kan
där mycket tydligt notera att jag då sade att de förändringar vi åstadkom när
vi fördelade besparingen på 3 miljarder kronor över tre år i stället för över
ett år skall ligga fast. Min tveksamhet gällde Danelltrappan och kontrollsta-
tionen 1995. Den uppfattningen är inte ny. Den har jag haft länge.
Det är hela tiden fråga om att gå en balansgång mellan stimulanser och
det man måste spara å ena sidan och å andra sidan att klara en ekonomisk
politik som gör att de låga räntorna kan hållas nere i det internationella valu-
taläge som nu råder. Räntor och inflation är de viktigaste faktorerna för
boendekostnaderna i framtiden.
Socialdemokraterna och Oskar Lindkvist säger att åtgärderna inte är till-
räckliga. Man kan i de motioner och reservationer till betänkandet som so-
cialdemokraterna står för naturligtvis se viljan att gå längre. Men antingen
föreslår de inga konkreta åtgärder eller så är de åtgärder som antyds inte
praktiskt genomförbara. De skulle inte heller ge den avsedda effekten.
Låt mig innan jag närmare kommenterar reservationerna säga att de åt-
gärder regeringen nu föreslår inte skall ses isolerade utan tillsammans med
andra förändringar av bostadspolitiken som just nu genomförs. Det gäller
sänkningen av fastighetsskatten för hyres- och bostadsrättshus, fördelningen
av besparingen av de tre räntebidragsmiljarderna på tre år i stället för på ett
år och borttagandet av flyttskatten.
Dessa åtgärder bäddar för den lägsta boendekostnadshöjningen på 25 år.
Tillsammans med de åtgärder som föreslås i betänkandet skall de bidra till
att skapa en stabilitet på bostads- och kreditmarknaden, så att fastighetsvär-
dena stabiliseras och kan börja öka. Därmed ökar också rörligheten på bo-
stadsmarknaden. Inlåsningseffekter undviks, och hushållen kan bättre an-
passa bostaden till den egna ekonomin. När fastighetsvärdena stabiliseras
ökar säkerheten i kreditsystemet och kreditgivningen kan börja fungera
bättre igen.
Så vill jag tala om reservationerna och den argumentering som Oskar
Lindkvist förde. I reservation 1 pläderar alltså socialdemokraterna för att
även 1992 års bostäder skall omfattas av de avregleringsåtgärder som ge-
nomförs. Det berör mycket riktigt främst de bostadsrättsföreningar som
lämnas utanför i dag. Dessa bostadsrättsföreningar är de enda som inte kan
få räntebidrag som är villkorade med särskilda låneregler.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
Skälet till det är att vi vill avvakta den utredning om skattereglerna för
bostadsrätter som nu görs. Det finns nämligen ett klart samband. Hänsyn
har tagits till bostadsrätternas låne- och beskattningsvillkor när den garante-
rade räntan satts. Det finns alltså egentligen ingen orättvisa i det fallet. I dag
ligger den garanterade räntan ungefär 1 1/2 % under den ränta som gäller
för egnahem.
Om bostadsrätter skall jämställas med egnahem krävs det en strimling av
lånen för att bostadsrättshavarna skall få sina problem lösta. Jag vet inte om
det är det som socialdemokraterna eftersträvar. Det här går att lösa på ett
mera praktiskt sätt först när beskattningsformerna för bostadsrätterna har
klarats ut. Om socialdemokraterna har någon annan, färdig lösning tar jag
gärna emot den. Om Oskar Lindkvist inte har det, utan är tomhänt, faller
reservationerna till golvet som helt verkningslösa. Inte en enda bostadsrätts-
förening i trångmål blir hjälpt av det.
Jag går därmed över till räntegapet. Det är ett förfärande problem, ett
otyg. Banker och kreditinstitut har naturligtvis ett stort ansvar. Men att lag-
stifta om att bankerna skall låna ut till en viss subventionsränta löser på intet
sätt problemen. Det skulle ju stoppa all kreditgivning, eftersom bankerna
då skulle tvingas låna ut till en lägre ränta än vad de kan köpa bostadsobliga-
tioner för. Alla förstår att ingen kan ägna sig åt sådan bankverksamhet. Eller
också måste vi återgå till den detaljreglering för bostadskrediter som gällde
före 1987. Men den tog socialdemokraterna bort, och jag har inte uppfattat
att det är den ränteregleringen socialdemokraterna nu vill ha tillbaka. Eller
är det så?
För närvarande finns det ingen bättre och effektivare metod än att med
hjälp av de statliga kreditgarantierna medverka till en omfördelning av rän-
tekostnaderna för att hjälpa de boende över en besvärlig kostnadströskel
tills det vänder och blir låntagarnas marknad igen. Då löses det här automa-
tiskt och ger ett tryck nedåt på räntorna, genom ökad konkurrens i kreditsy-
stemet.
Herr talman! De sociala målen för bostadspolitiken, som Oskar Lindkvist
berörde, har vi diskuterat vid åtskilliga tillfällen i den här kammaren. Det
fanns inte tidigare och finns inte nu någon skillnad i vår syn på målen, där-
emot på medlen för att upprätthålla dessa mål. I dag tycks vi vara ense om
de medel som föreslås från regeringens sida. Därvid tycker jag att debatten
kan stanna. Jag finner ingen anledning att sväva utanför dagens sakfrågor i
en mer allmän bostadspolitisk debatt.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan i dess hel-
het och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 3 OSKAR LINDKVIST (s) replik:
Herr talman! Agne Hansson säger att orsakerna till de nuvarande svårig-
heterna är väl kända. Det stämmer exakt; de är verkligen väl kända. Orsa-
ken är regeringsskiftet 1991, som medförde ny bostadsfinansiering, avveck-
ling av räntegarantierna, den extra upptrappningen av den garanterade rän-
tan - för att ta några exempel. Det är dessa nya pålagor på bostadskostna-
derna som har skapat svårigheter i många hem i det här landet, som har ska-
pat bekymmer i flera bostadsrättsföreningar och som har förorsakat att ett
antal bostadsrättsföreningar gått i konkurs.
Nu är Agne Hansson besviken över att vi inte har lagt fram ett förslag som
alternativ till regeringsförslaget. Men det är faktiskt regeringens egen sak att
rätta till sina egna misslyckanden. Det kan inte vara vår uppgift att gå fram
med vårt förslag till bostadsfinansiering, som röstas ned varje gång det är
föremål för debatt i bostadsutskottet.
Vi har sagt att det förslag som regeringen har lagt fram är bättre än ingen-
ting, men det är inte något bra förslag. Det kommer att visa sig så små-
ningom att de föreslagna åtgärderna är otillräckliga.
Vidare tycker Agne Hansson att vi är tomhänta. Jag har hela dagen i de-
batten här hört att socialdemokraterna har den egenskapen att de inte har
någonting att komma med, men att regeringspartierna har så fantastiskt
mycket. Därför ser det nu ut som det gör i Sverige, med det myckna som
den borgerliga regeringen har att komma med.
Vi har alltså föreslagit att 1992 års regler skall jämföras med 1991 års reg-
ler. Det är en rättvisefråga, ingenting annat.
Vi har föreslagit att regeringen skall hjälpa till och tala med kreditinstitu-
ten, så att de inte har så ohemult stora räntemarginaler som de har för närva-
rande, som innebär så fantastiska påslag för dem som har räntor i kreditinsti-
tuten och i bankerna. Vi har föreslagit att man skall rätta till det här vid nästa
konvertering. Det måste vara en intressant uppgift för en regering som vill
någonting, som vill hålla tillbaka kostnaderna.
Det är inte så, Agne Hansson, att de låga hyrorna är ett resultat av rege-
ringens bostadspolitik. De låga hyrorna är ett resultat av någonting annat.
Det är nämligen så illa ställt att praktiskt taget varje bostadsföretag i det här
landet tvingas annonsera efter folk som vill flytta in. Ni har med er politik
redan överskridit gränsen för de hyreskostnader som de boende har möjlig-
het att betala.
Anf. 4 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tycker i och för sig att det är intressantare att debattera
framtiden än att älta orsaker. Men låt mig bara peka på en sak i den uppräk-
ning som Oskar Lindkvist gjorde. Han nämnde den nya bostadsfinansie-
ringen som en orsak till svårigheterna. Jag förstår det, eftersom socialdemo-
kraterna har lyckats svartmåla vårt förslag och händelserna inom bostadspo-
litiken i övrigt så, att det knappast har gått upp för någon att 1993 års bo-
stadsfinansiering är betydligt förmånligare för dem som bygger och bor än
vad det gamla förslaget, från den socialdemokratiska regeringen, hade inne-
burit om det bevarats. Det kan räcka i skulddebatten.
Det är ett ganska måttligt krav från min sida att fråga vad socialdemokra-
terna har att komma med när de påstår att de förslag som regeringen har lagt
fram inte är tillräckliga. Såvitt jag förstår skulle 1991 års regler gälla även
1992 års bostadsrättsföreningar. Jag kan inte förstå hur det skulle gå till rent
tekniskt, vid en jämförelse med egnahemmen, om man inte strimlar de lån
som bostadsrättshavarna har. Är det socialdemokraternas avsikt?
Jag skall gärna tala ytterligare med kreditinstituten och försöka förmå
dem att minska räntemarginalerna. Men det är inte det som socialdemokra-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
terna föreslår i sin motion och sin reservation, socialdemokraterna föreslår
ju att man skall lagstifta om att kreditinstituten inte får låna ut pengar till en
högre ränta än den subventionsränta som gäller i dag. Oskar Lindkvist, som
är väl bevandrad i bostadspolitiken, vet hur den sätts. Om man lagstiftar om
den räntan, kommer de att tvingas låna ut till en större kostnad än vad de
får betala när de lånar in pengarna.
Oskar Lindkvist och jag har ju talat med kreditinstituten, men det har tyd-
ligen inte hjälpt - det går inte att få ned räntorna den vägen. Men jag ställer
gärna upp på det igen.
Anf. 5 OSKAR LINDKVIST (s) replik:
Herr talman! Jag var beredd på att Agne Hansson skulle berätta för kam-
maren att 1993 års bostadsfinansiering är bättre än 1992 års. Det är alldeles
riktigt - 1993 års bostadsfinansiering har ett försteg framför 1992 års. Men
nu pratar vi om 1994, sedan pratar vi om 1995, 1996 och 1997 - vad inträffar
då, Agne Hansson? Jo, det blir sämre och sämre för varje år som går, därför
att detta är ett awecklingssystem. Målet är icke en social bostadspolitik -
målet är att det på sikt inte skall utgå några subventioner på bostadsområdet.
Det är det mera långsiktiga resultatet av den borgerliga politiken.
När det gäller 1991 års regler vill jag säga att 92:orna är diskriminerade
när det gäller rättviseinnehållet. Årgångarna går in i varandra. En del är pla-
nerat 1990, en del 1991 och en del 1992. Därför uppstår det en orättvisa i det
här systemet. Om man verkligen vill rätta till en orättvisa skulle det inte vara
så svårt att acceptera vårt förslag i reservationen. Det är en ren rättvisefråga.
Ingenting av det som Agne Hansson har framfört i diskussionen motsäger
någonting av det som sägs i våra fyra reservationer.
Agne Hansson sade att Socialdemokraterna nu vill lagstifta om att obliga-
tionsräntan skall gälla vid konvertering av lånen hos bostadskreditinstituten.
Själv har han varit med och pratat med dem, och jag tror att även skattemi-
nistern har pratat med dem - men ingen har lyckats övertyga kreditinstituten
om att de skall ligga lågt med sina räntor, utan de fortsätter att ha höga ränte-
marginaler.
Vad är det för mening med att man satsar på bostadspolitiken på andra
områden när bankerna tar hem vinsten? Det förstår jag inte. Det skulle vara
av mycket stort intresse för bostadsutskottets ordförande att kunna gå ut till
väljarna och berätta att vi nu har skapat förutsättningar för en bättre finan-
siering och mer normala räntemarginaler hos bostadskreditinstituten.
Anf. 6 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag noterar att Oskar Lindkvist själv är osäker på denna lag-
stiftningsmetod. I sin första replik sade han: Vi vill förmå regeringen att tala
med kreditinstituten. Nu erkänner han - och det är riktigt - att både presi-
diet i utskottet och det ansvariga statsrådet, Bo Lundgren, har talat med kre-
ditinstituten. Men det syfte som angavs i det första inlägget har alltså fortfa-
rande inte inträffat. Då är det lagstiftningen som skall gälla - det står tydligt
i motionen - och det skulle få den effekt som jag här tidigare har beskrivit.
Men självklart är detta ett otyg, och jag tycker att bankerna och kreditinsti-
tuten tar ett stort ansvar i sin kreditgivning och i behandlingen av kunderna.
Jag noterar också med stor tillfredsställelse att Oskar Lindkvist nu erkän-
ner att 1993 års regler är klart fördelaktigare än de som vi redan har raderat
ut på marknaden. Det innebär också att man kommer att trappa ned 1994,
1995 och 1996, men man stannar vid 30 % subventioner - det är mer än vad
man gjorde tidigare, då man tog bort dem helt och hållet för bostadsrättshus
och hyreshus.
Den här avvägningen av nedtrappningen skall vägas mot ränteutveck-
lingen framöver, och det är för att se hur det här går ihop som vi har kontroll-
stationen 1995. Till dess skall vi ha satt ett bosparsystem i sjön. Annars blir
detta inte möjligt. Det är det som politiken hela tiden har gått ut på och ing-
enting annat.
Anf. 7 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Det beslut som vi fattade i våras om de tre miljarderna har
på sitt sätt fått ett förödande resultat - det vet vi alla - framför allt då för
de bostadsföreningar som blir illa drabbade. Det är också grunden till det
betänkande som vi diskuterar i dag och som är ett resultat av den Danellska
snabbutredningen, som tillkom på initiativ av oss. Jag tycker att det var en
bragd av Danell att ta fram det hela på så kort tid. Även på departementet
har man varit snabb, så att vi i dag kan fatta det beslut som är nödvändigt
inför ikraftträdandet av den första delen av de extra besparingarna fr.o.m.
den 1 januari.
När vi talar om subventioner - räntebidrag och andra former för det som
finns och har funnits - får vi inte heller glömma bort att de också har en
snedvridande effekt så till vida att de har gett medborgarna möjlighet att
efterfråga både större och dyrare bostäder än de egentligen har haft råd med.
Resultatet av det har även givit staten så stora kostnader att staten inte heller
orkar med det - det är i alla fall bakgrunden till detta.
Man skulle kunna kalla det här ett plåster. Vi har förorsakat ett sår, och
nu har vi tagit fram ett plåster att sätta på såret. Det är helt nödvändigt, och
det är vi väl överens om i utskottet. Jag tänker då framför allt på omfördel-
ningslånet, som i alla fall gör det möjligt för dem som är allra värst drabbade
att akut lösa sina problem.
Utökningen av kreditgarantierna från 30 % till 40 % har förankrats hos
bostadskreditinstituten. De har visserligen inte sagt att de är nöjda men att
det hamnar på en sådan nivå att det inte hindrar kreditgivningen.
Allt viktigare är naturligtvis hela tiden räntan, och räntan har ju sjunkit
kraftigt och kommer förhoppningsvis att sjunka litet till. Det är det helt ut-
slagsgivande. Tyvärr kommer det inte bostadsrättshavarna till godo utan sta-
ten. Jag undrar om det finns någon här i landet som är så fattig som svenska
staten, så pengarna hamnar kanske i alla fall på rätt ställe.
Subventionsräntan och dess konstruktion skulle i varje fall jag däremot
vilja titta litet närmare på. Med de stora marginaler som bankerna nu tillgo-
dogör sig blir hela systemet skevt. Jag hörde nyligen en siffra - jag vet inte
om den är riktig. Det sades nämligen att de ungefär 1,5 % som tas ut i över-
ränta tillför bankerna 20 miljarder kronor under en femårsperiod. Visserli-
gen är bankerna illa ute och behöver förbättra sin situation, men man frågar
sig om det skall gå till på det viset.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
10
Det som Oskar Lindkvist sade om initiativen från bankerna i Skåne var
intressant. I den mån vi har möjlighet tycker jag att vi skall försöka med-
verka till att andra banker tar liknande initiativ. Om de har varit med om att
ställa till eländet är det inte mer än rätt att de åtminstone försöker hjälpa till
att justera det.
Det finns också andra åtgärder: Oskar Lindkvist talade om hur man skulle
kunna göra någonting åt nyproduktionen. Vi lade faktiskt fram ett förslag
om en halvering av byggmomsen, inte minst för att åstadkomma en syssel-
sättningseffekt. Vi lade faktiskt fram ett förslag om att byggmomsen skulle
uppgå till 12,5 %. Eftersom socialdemokraterna är för att stimulera markna-
den är det konstigt att de inte kunde gå på vår motion i det fallet. Då hade
vi kunnat göra någonting åt situationen.
En annan sak som är speciell när det gäller bostads- och byggpolitiken är
att det inte finns något ansvarigt statsråd. Det lär vara sju statsråd som har
mer eller mindre ansvar. Det är ganska märkligt att den som ändå har det
största ansvaret, skatteministern, inte vid ett enda tillfälle under denna man-
datperiod har bevistat kammaren under utskottets debatter. Det är ytterst
anmärkningsvärt. Jag hoppas att detta noteras. Jag vet att även Oskar Lind-
kvist har påtalat detta, och kanske flera med honom. Vi bör få se skattemi-
nistern här i nästa debatt efter nyår.
Vi har varit med att ta ansvar för att besparingen på 3 miljarder har kom-
mit till stånd. Det var ursprungligen något som Socialdemokraterna och re-
geringen kom överens om. Vi hade från böljan en annan idé om finansie-
ringen. Jag vill bara understryka att det ändå var vi som medverkade till att
besparingen i varje fall blev fördelad över en treårsperiod. Om det skulle
yppa sig möjligheter att finna former för en uppluckring vill vi gärna disku-
tera det.
Det finns ingen anledning att ytterligare förlänga den här debatten, efter-
som vi är eniga på dessa punkter. Detta är en nödvändig åtgärd för att vi i
alla fall skall komma till rätta med de allvarligaste problemen.
Herr talman! Därmed vill jag avsluta med att yrka bifall till hemställan i
betänkandet och avslag på reservationerna.
Anf. 8 LARS WERNER (v):
Herr talman! Låt mig börja med, även om det inte är huvudfrågan i den
här debatten, att instämma med Bo Jenevall i att det är ganska betänkligt
att vi inte har en bostadsminister i det här landet. Det har vi haft tidigare -
bra och dåliga. Nu har vi varken det ena eller det andra. I vart fall har vi
ingen bra bostadsminister.
Den finans- och byggpolitik som har förts under senare delen av 80-talet
har, kanske framför allt på grund av utlåningspolitiken, inneburit en sned-
vridning av byggande av bostäder och kommersiella fastigheter. Det har re-
sulterat i ett högt pris på fastigheterna och därmed också höga hyror.
Värdet har i dag sjunkit, men kvar finns lånekostnaderna. Det har resulte-
rat i bostadskostnader, för vissa årgångar av bostäder, som är orimliga för
de flesta. Den socialdemokratiska regeringen insåg inte heller behovet av
åtstramning i tid.
Jag har efter debatten förra fredagen lärt mig att man inte får diskutera
historia i den här kammaren. Man får inte vara för gammal heller, enligt
skatteministern.
Faktum är att den nuvarande borgerliga regeringen har spätt på proble-
men med en svag och förvirrad finans- och bostadspolitik. Jag kan ge exem-
pel på detta:
Enbart det misslyckade försvaret av kronan kostade Sverige ca 20 miljar-
der. Arbetslösheten, som har diskuterats tidigare i dag, kostar 40-41 miljar-
der i rena kostnader. Om man lägger till de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna, som kostar 30 miljarder, är kostnaderna uppe i 70 miljarder kronor.
Detta är bakgrunden till vår diskussion.
Till detta kommer att de ständiga ändringarna och försämringarna av spel-
reglerna inom bygg- och bostadssektorn bidrar till sjunkande värden och
osäkerhet.
Bygg- och kreditmarknadskrisen leder till finansiella problem för såväl
staten som de boende, långivarna och fastighetsägarna. Den djupa byggkri-
sen förvärras hela tiden utan att någon från regeringens sida egentligen gör
någonting.
Det är en katastrofal situation. Det är inga överord. Allt fler blir arbets-
lösa. Investeringarna inom nästan alla byggsektorer sjunker mer än vad man
tidigare har befarat. En hel generation av byggnadsarbetare håller på att för-
svinna. Byggkapacitet slås ut. Resursbrist väntas när konjunkturen vänder.
Byggandet är i vissa avseenden nere på 30-talsnivå. Det är heller inga över-
ord.
T.o.m. den moderate överståthållaren i Stockholm, landshövding Adel-
sohn, varnar nu, sedan han lämnade den aktuella dagspolitiken, för den ka-
tastrofala bygginvesteringspolitik som den borgerliga regeringen för.
Regeringens satsningar på infrastruktur, ombyggnad och underhåll är
långt ifrån tillräckliga. Tvärtemot bidrar regeringens förslag till att fördjupa
den här krisen. Det senaste exemplet är neddragningen av bostadssubventio-
nerna.
1990 byggde vi i runt tal 69 000 lägenheter i flerbostadshus och egnahem.
Prognosen för 1994 är 12 000. Ombyggnadstakten sjunker. Utfallet för 1992
är 18 % lägre än året tidigare. Prognosen för 1994 är 35 % lägre. Detta är i
korthet den aktuella verkligheten.
Ett avgörande problem är bostadskreditmarknaden, som vi konkret dis-
kuterar i dag. Den fungerar mycket illa. Det är tydligen alla överens om.
Detta resulterar dels i att det är svårt att få i gång bostadsbyggandet, dels i
att det blir orimliga bostadskostnader, framför allt i de senaste årgångarna
av bostäder.
Propositionens förslag är inte tillräckliga för att mildra krisen på bostads-
marknaden.
Socialdemokraterna var med på vissa saker. De har nu insett att det be-
hövs en kraftfull åtgärd. Kanske kommer alla regeringspartier så småningom
att göra detsamma.
Oskar Lindkvist diskuterade tidigare med Agne Hansson. Jag upplever
Agne Hansson, Ivar Franzén, Birger Andersson och andra som människor
som förstår dessa problem. Vad säger de andra borgerliga partierna? Jag är
medveten om att Agne Hansson och hans parti ingår i regeringsunderlaget,
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
11
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
men det kan inte vara först nu som han har upptäckt att han tvingas föra en
moderat bostadspolitik. Frågan är: När skall Agne Hansson komma till in-
sikt om att det inte går att tillsammans med moderater och den övriga rege-
ringen föra den bostadspolitik som jag egentligen tror att han innerst inne
vill föra?
Regeringen undviker också att ta upp problemet med kreditinstitutens
ökade räntemarginaler. De har stigit relativt kraftigt under den senaste ti-
den. Dessa marginaler tillsammans med försämrade räntebidragsvillkor bi-
drar till en besvärlig situation för många bostadslån tagare. Det minsta man
kan kräva är att räntorna vid nästa konvertering inte sätts högre än motsva-
rande statlig subventionsränta. Detta står också i en socialdemokratisk re-
servation.
Av vad jag nu sagt framgår att vi från vårt parti kommer att stödja de so-
cialdemokratiska reservationerna. Jag har behöver inte yrka bifall till dem.
Jag har dock en fråga till Agne Hansson. Hur långt kan ni, som represen-
terar regeringspartierna, låta bygg- och bostadssektorn sjunka innan ni vid-
tar verkningsfulla åtgärder? Ange Hansson och Centern tycks i och för sig
ha nått smärtgränsen, men var går smärtgränsen för de övriga borgerliga par-
tierna?
Anf. 9 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Lars Werner frågar mig när jag skall komma till klarhet om
hur långt det går att föra den här politiken och hur långt vi skall låta byggsys-
selsättningen sjunka. När det gäller det senaste är det väl en allmän uppfatt-
ning att man inte får låta byggandet gå ner så långt att man råkar in i samma
kris som på 1980-talet då man nådde ett kapacitetstak väldigt snabbt när det
vände upp igen.
Det handlar om hur man balanserar åtgärderna för att nå dessa resultat
men samtidigt behålla låg inflation och låg ränta för att hålla i gång investe-
ringarna och därmed skaffa jobb över huvud taget.
Vi har lagt fram förslag om åtgärder i form av ROT-program för att brygga
över nedgången i nybyggnationen.
Jag tycker att Lars Werner ändå har en intressant poäng i sitt anförande
när han gör sin analys - inte minst mot bakgrund av vad jag sade i mitt inled-
ningsanförande - av hur problemen byggts upp och växt fram under 1980-
talet, med koncentration på kontorsbyggande i stället för bostadsbyggande,
med överhettning och annat. Det belyser hur viktigt det är att de bostadspo-
litiska åtgärderna hänger samman med de allmänpolitiska och sysselsätt-
ningspolitiska åtgärderna. Den kopplingen gör man först nu. Tidigare har
man isolerat bostadssektorn och låtit den kostnadsmässigt växa över alla
bräddar, så att vi fick denna kostnadschock och räntechock.
Det är nu fråga om att vidta anpassningsåtgärder på en sådan nivå att man
inte återigen får en chock uppåt på räntorna. Då är ökade bostadssubventio-
ner inte rätt medicin.
Detta var det intressanta i Lars Werners anförande. Det är inte i första
hand bostadspolitiska åtgärder som skall lösa bostadsproblemen, utan det
gäller allmänpolitiska åtgärder. Det gäller att få i gång sysselsättningen. Där-
12
vid hänvisar jag till den debatt som har förts tidigare och de regeringsförslag
som framlagts på den punkten.
Anf. 10 LARS WERNER (v) replik:
Herr talman! Det är intressant att höra Agne Hanssons resonemang. Det
visar att det finns en social medvetenhet. Därför var det litet förvånande när
han i ett tidigare replikskifte sade att det egentligen inte finns några stora
åsiktsskillnader i fråga om den bostadspolitik som skall föras när det gäller
kraven på en socialt inriktad bostadspolitik.
Är det verkligen så att Agne Hansson och Centern är överens med mode-
raternas grundsyn att bostaden är en marknadsvara vilken som helst?
Sedan säger Agne Hansson att regeringen har gjort mycket, ROT-pro-
gram och annat. Jag skall inte trötta med många siffror, men nyproduktionen
kommer enligt prognosen att vara nere i 12 000 lägenheter nästa år och om-
byggnaden av bostäder sjunker enligt prognosen med 34 %. Då kan man väl
inte säga att man har gjort så mycket. I varje fall har man inte gjort tillräck-
ligt.
En av regeringens bostadsministrar - jag vet inte hur många de är - Bo
Lundgren kunde inte ge besked förra fredagen vad man skall göra för att få
fart på nybyggnationen och ROT-verksamheten. Regeringen verkar på det
hela taget ganska nöjd med situationen. Bo Lundgren säger att man inte vet
behovet av t.ex. nyproduktion. Är Agne Hansson också så tillfredsställd
med nedgången i byggandet och regeringen att det inte föranleder Centern
att agera? Eller kommer Centern att stödja förslag ifrån Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet om ett mera omfattande ROT-program?
Centerns partiledare har gjort utspel i en rad frågor de senaste dagarna.
Han har t.o.m. hotat att spräcka regeringen. Har inte, Agne Hansson, bygg-
och bostadssektorn så stor dignitet att man kan lämna regeringen också på
den frågan?
Anf. 11 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Först några kommentarer till den hittills förda debatten.
Agne Hansson försvarar det förslag som regeringen framlagt och som den
borgerliga majoriteten i bostadsutskottet har ställt sig bakom. Det kanske
inte är så märkligt. Men det finns några detaljer som kunde ha gjorts bättre.
Varför har regeringen inte accepterat tanken på att omfördelningslånen
skulle få balanseras i balansräkningen? Det är naturligtvis en svårighet för
företagen, som redan tidigare har en mycket ansträngd balansräkning, att
omfördelningslånet också belastar balansräkningen.
Hur dyrt kommer omfördelningslånet att bli för de berörda företagen?
Kan de över huvud taget tillgodogöra sig det? Det finns ingenting i proposi-
tionen och betänkandet som talar om vad detta kommer att kosta. Jag är
rädd att det kommer att bli väldigt dyrt. I bästa fall skjuter man problemen
framför sig, men ingenting annat.
Agne Hansson hänvisar till framtiden, att bostadspolitiken kommer att bli
bättre längre fram, och då blir det bra. Men hur är det med de årgångar bo-
städer som just nu är i sådana akuta problem och med de människor som bor
i dem?
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
13
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
14
En bostadsrättsförening i hus som byggdes 1988 får sina kapitalkostnader
höjda med 65 % 1996. Det stora problemet för dessa är kapitalkostnaden
och inte produktionskostnaden.
Bo Jenevall förundrar sig över att socialdemokraterna inte stött nydemo-
kraternas förslag när det gäller byggmomsem. Men det måste väl ha varit så
att nydemokraterna stödde regeringen när den tog bort investeringsbidra-
gen, som s-regeringen hade infört och som var en kompensation för den
höjda momsen på byggsektorn. Där har vi nog roten till det onda.
Herr talman! Vi är nu i slutet av en svart vecka i svensk politik. Ingvar
Carlsson har sagt tidigare i dag att riksdagen har fattat många beslut som
förstör och försämrar bra och fungerande system. I detta ärende skall vi för-
söka rätta till följden av ett tidigare systemskifte, alltså avskaffandet av den
sociala bostadspolitiken.
Regeringen har trappat ned räntesubventionerna i en takt som drastiskt
har förändrat hundratusentals människors möjligheter att bo. Det har fram-
gått tidigare under debatten. Den politiken har tvingat många villaägare
ifrån både gård och grund.
Många bostadrättsföreningar har gått i konkurs, och det kommer att bli
fler. I en av bostadsrättsorganisationerna har över 800 lägenheter övergetts
av sina innehavare. De har slagit igen dörren och lämnat sina lägenheter -
men de har tagit skulderna med sig, och de kommer att få dras med dem
under många år framöver. Deras personligt största investering, vilket det är
fråga om i de flesta fall, har blivit en ren ekonomisk katastrof.
Det är heller ingen brist på allmännyttiga företag som står på ruinens
brant. Allmännyttan har dock den fördelen att man kan fördela de ökade
kostnaderna på ett åldersmässigt bredare bestånd än vad bostadsrättsför-
eningarna kan göra. Men för många av de mindre allmännyttiga företagen
är andelen nya lägenheter mycket stor. Där slår försämringarna igenom hårt
och brutalt.
När människorna betämde sig för ett visst boende i slutet av 80-talet,
gjorde de det utifrån de förutsättningar som rådde då. Och det vara bara ett
parti som gav signaler om ett systemskifte på bostadsmarknaden - Modera-
terna. Vid den tidpunkten fanns inte ens Ny demokrati.
Centern, Folkpartiet och kds gav inte de här signalerna. Men nu har dessa
partier låtit Moderaterna bestämma bostadspolitiken helt. De andra parti-
erna har lagt sig platt på marken och blottat strupen. Agne Hansson skall ha
heder att han ändå har försökt göra motstånd i de här frågorna. Tyvärr har
han fått vika sig gång på gång.
Den proposition som vi nu debatterar var tänkt att stämma i den bäck som
faktiskt redan har blivit en flod. Jag tror inte att regeringens förslag räcker
till för att dämma upp floden. 1 förslaget finns bl.a. ett förbehåll om att man
inte får ge omfördelningslån till företag som har akuta problem.
Upplåningen är 240 miljarder för det bostadsbestånd som byggdes mellan
åren 1987 och 1992. Det finns kommunal borgen eller förlusttäckningsansvar
i någon form för ett hundra miljarder av dessa pengar. Enligt Danell har man
inga fullgoda säkerheter för 70 miljarder på grund av värdefallet på fastighe-
ter. Detta kan innebära tiotals miljarder i kostnader för skattebetalarna.
Man tjänar på gungorna genom att minska på bostadssubventionerna, men
man förlorar mångfalt mer på karusellen i de kreditförluster som kan befaras
uppstå.
Bostadsminister Bo Lundgren - om vi får kalla honom så - hänvisar alltid
till 80-talets uppdrivna produktionskostnader som roten till det onda. Men
kostnadsökningen är en bagatell jämfört med de kapitalkostnadshöjningar
som regeringen medvetet har tvingat fram. Exklusive skattereformen har det
faktiskt varit fråga om 7 till 8 % reala höjningar av kapitalkostnaderna under
senare år. Vilken bostadskonsument hade kunnat förutse det här?
Moderaterna var inte med på de nedkylningsåtgärder som vi socialdemo-
krater föreslog och/eller drev igenom på 80-talet, varken i ekonomin totalt
eller inom byggsektorn. Det har man glömt i dag. I stället skyller man konse-
kvent allt på oss socialdemokrater. Det är så riktigt som Oskar Lindkvist
undrar: När skall man ta sitt eget ansvar för sitt eget fögderi?
Hundratusentals människor far nu mycket illa av den förda politiken. Det
är allvarligt och är i sig ett skäl för att man skall lägga om politiken.
Moderaternas skäl för den förda politiken är att man tror på marknaden
och att man vill spara pengar. Att marknadslösningar inte fungerar för bostä-
der begriper de flesta människor. Det gör man också i de flesta länder. Nästa
fråga är: Spar man några pengar åt skattebetalarna genom den förda politi-
ken? Knappast.
En stor del av byggarbetslösheten beror på den förda bostadspolitiken.
Den kostar 50 miljarder per år. Jag kan inte precisera hur stor del av dessa
50 miljarder som härör från bostadssektorn, men den är på tok för stor.
Hur mycket kommer kaoset på bostadsmarknaden att kosta stat och kom-
mun? Bo Lundgren fick den här frågan i fredags. Han hade inget svar då.
Nu undrar jag om utskottsmajoriteten har något svar på frågan.
Hur länge skall Centern och Folkpartiet ligga platt i de här frågorna? Har
man ingen självbevarelsedrift?
Jag vill yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna och därmed
också till min motion Bol3.
Herr talman! För övrigt så tycker jag inte om den stress som ledamöterna
har blivit utsatta för här i kammaren under de senaste dagarna. Som jag in-
ledde med att säga är det här en svart vecka i Sveriges politiska historia. Vi
är många som anser att det är viktigt att vi får komma till tals i de olika frå-
gorna. Det måste vara upp till oss att avgöra det.
Anf. 12 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Det här är en något märklig debatt. Nu säger Bengt-Ola Ryt-
tar att Agne Hansson tvingas stå här i riksdagens talarstol och försvara för-
slag och en politik som han egentligen inte vill föra. Det är självklart att jag
står här och försvarar betänkandet, eftersom betänkandet är enhälligt.
Bengt-Ola Ryttar målar upp alla de förskräckliga problem som finns på
bostadsmarknaden precis som om de skulle ha orsakats av de förslag som vi
nu lägger fram. Tänker inte Bengt-Ola Ryttar rösta för det här förslaget?
Man får nästan uppfattningen att Socialdemokraterna känner sig förnär-
made för att regeringen har lyckats lägga fram några förslag som Social-
demokraterna har ställt upp på. Det är nästan så att man ber om ursäkt för
att man har gjort det. Det visar att det egentligen inte finns så många alterna-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
15
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
16
tiva vägar när man skall ta sig ur de problem som har skapats på bostads-
marknaden.
Det borde man också tänka på från socialdemokratiskt håll om man vill
ha i gång en fungerande bostadsmarknad igen. Då kan man inte måla upp
subventionslöften i miljardklassen framöver, när man i själva verket vet att
man inte kan infria dem. Det skapar naturligtvis en mycket besvärlig situa-
tion med stagnation just nu. Man sviker också sina löften.
Det är förvånande att Socialdemokraterna och Bengt-Ola Ryttar, som satt
med i bostadsutskottet vid den tiden, inte hade större bekymmer för bostads-
rättsföreningarna när man på 80-talet satte i gång spekulationsvågen och
kostnadsexplosionen. Då orsakades de problem som vi nu försöker rätta till.
När vi från Centern varnade och föreslog att man skulle införa investerings-
avgifter i de överhettade områdena lyssnade man inte. När man väl kom till
skott var det inte tillräckligt. När vi föreslog ett bostadsfinansieringssystem
som skulle rymma många av de regler som nu finns för 1993 med mångfald
och konkurrens, ville man inte lyssna. Varför frågade sig inte Bengt-Ola Ryt-
tar på 80-talet hur mycket spekulationskarusellen och kaoset på bostads-
marknaden fick kosta?
Anf. 13 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Herr talman! Det är naturligt att Agne Hansson försvarar detta betän-
kande. Det är mindre naturligt att Agne Hansson försvarar den långsiktigt
förda bostadspolitiken. Den kunde icke annat än hamna i diket. Det är en
regerings och en riksdagsmajoritets rätt att köra i diket. Men man måste ha
tillfälle att försöka varna regeringen och majoriteten så att de håller sig på
vägen. Regeringen har inte gjort det.
Att ingen har yrkat avslag på förslaget beror naturligtvis på att det är
bättre än ingenting. Men det är långtifrån tillräckligt, och det hade kunnat
ha större kvaliteter än vad det har.
En bostadspolitik som har gjort att hyresutvecklingen har varit sådan att
den kommit långt ovanför smärtgränsen för många människor ställer till med
kaos. Det förorsakar tomma lägenheter. Men det är inte detta förslag som
har förorsakat problemet. Det är ett symtom och en bekräftelse på att rege-
ringens bostadspolitik har misslyckats - ingenting annat.
Anf. 14 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag förstår att Bengt-Ola Ryttar agerar utifrån sitt påstående
att vaije regering har rätt att köra i diket. Det var det som den gamla rege-
ringen verkligen gjorde med bostadspolitiken. Det är den dikeskörda bo-
stadspolitiken som vi successivt håller på att baxa upp på vägen igen.
Anf. 15 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Herr talman! Det sägs kanske litet för mycket om diken och vägrenar.
Men vad var det som var fel i socialdemokratisk bostadspolitik? Var det fak-
tumet att även fattiga människor bodde bra? Det finns en förhållandevis
färsk LO-undersökning av de lågavlönade medlemmarnas livssituation. Den
ger en väldigt splittrad bild. Det är ingen som är typiskt lågavlönad. Den
enda gemensamma faktorn är att de bor bra. Det innebär att socialdemokra-
tisk bostadspolitik har uppnått det stora och viktiga målet, dvs. att ge männi-
skor en bra bostad.
Detta kostade rätt mycket pengar. Jag tror att vi har varit överens om detta
rätt igenom riksdagen. Kostnaderna för bostadssubventionerna låg upp mot
50 miljarder kronor. Vi har trappat ned på de subventionerna. Men vi skulle
aldrig komma på idéen att trappa ned dem så att de klart översteg smärtgrän-
sen för vanligt folk.
Om man ser på intäkter och utgifter på den totala bostadssektorn, ser man
redan nu att staten får en nettoinkomst. Den nettoinkomsten kommer att
öka under de närmaste åren. Om jag inte minns fel är toppnoteringen 31
miljarder kronor. Det är ingen dålig affär, Agne Hansson.
Anf. 16 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Bengt-Ola Ryttar nämnde i sitt anförande att Socialdemo-
kraterna inte kunde gå med på vårt förslag att halvera byggmomsen därför
att vi har varit med om att ta bort investeringsbidragen. Jag tycker att det är
en ganska konstig logik. Ja, vi har varit med om att ta bort de bidragen. Vi
har varit med på det för att sanera statens utgifter. Men det är fråga om en
helt annan åtgärd än att koppla ihop detta med en momssänkning, dvs. en
sänkning av skatter. Bengt-Ola Ryttar vet ju mycket väl att det är mer än
50 % av byggkostnaderna som består i skatter och avgifter. Dessutom är väl
alla här medvetna om att var åttonde svensk på ett eller annat sätt är kopplad
till eller beroende av byggmarknaden. Därför är detta i nuvarande situation
en arbetsmarknadsåtgärd av stort värde.
Ordföranden i utskottet har också gått ut i tidningarna med ett förslag om
en sänkning av momsen. Egentligen borde vi få en majoritet i utskottet för
att vidta en sådan åtgärd så att det verkligen blir fart på det nödvändiga byg-
gandet - ur både produktions- och arbetsmarknadssynpunkt.
Anf. 17 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Herr talman! Jag skall inte lägga mig i de uppgörelser som kan komma att
ske i bostadsutskottet. Jag konstaterar att Ny demokrati har varit med om
att köra bostadspolitiken i diket. Det ansvaret skall Ny demokrati ta.
Anf. 18 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Om vi skall diskutera dikeskörning, så var det Socialdemo-
kraterna som körde i diket först. Det var ni som gjorde upp om dessa 3 mil-
jarder extra i besparingar med regeringen. Sedan ville ni inte stå bakom upp-
görelsen.
Anf. 19 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag skall helt avstå från alla kom-
mentarer och bara försöka ge litet faktaupplysning om en utveckling som har
varit helt ouppmärksammad i debatten hittills. Som vi alla känner till har det
varit en helig princip i riksdagen att det skall vara en neutralitet vad gäller
bidrag och skatter mellan de olika upplåtelseformerna ägande, hyresrätt och
bostadsrätt. Vi är nu på väg mot en skriande ojämlikhet.
Jag skall ge tre exempel. Ett känner ni väl till. Det gäller uppräkningen
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Åtgärder för att
stabilisera bostads-
kreditmarknaden
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 47
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
18
av den garanterade räntan. Den är numera 0,375 mot 0,25, som är den siffra
som ger jämlikhet gentemot den som äger sin lägenhet.
Frågan om räntemarginalerna har varit uppe till diskussion i dag. Hyres-
gästen eller den som bor i en bostadsrätt betalar sin räntemarginal till sista
lilla procenten. Däremot bidrar staten tack vare skattereduktionen med
30 % av räntemarginalen för den som äger sin lägenhet.
Beroende på de sjunkande räntorna, vilket är positivt, kommer de bo-
stadsrätter och hyresrättslägenheter som är byggda i böljan av 80-talet att
successivt gå ur räntebidragssystemet genom att subventionsräntan kommer
att vara lägre än den garanterade räntan. Vad inträffar då med dessa ganska
unga hus?
Låt oss utgå från en ränta på 9 %. Det innebär att hyresgästen eller bo-
stadsrättsinnehavaren betalar 9 % fullt ut i sin hyra eller i avgift till bostads-
rättsföreningen. För den som äger sin lägenhet blir räntan 6,3 % - detta tack
vare skattereduktionen på 30 %.
Låt oss se på de olikheter jag har nämnt. För en vanlig hyresrätt eller bo-
stadsrätt från böljan av 80-talet kan vi konstatera att skillnaden i räntekost-
nad kan uppgå till 2 000 kr per månad. Detta är en utveckling som egentligen
ingen har uppmärksammat. Det träder in successivt, och det är alldeles nöd-
vändigt att denna utveckling uppmärksammas och åtgärdas. Annars avskaf-
far vi något som är otroligt viktigt, nämligen valfriheten i boendet. Valfrihe-
ten skall innebära ett fritt val, den skall inte vara någonting som styrs av skat-
ter och bidrag. Detta har vi i denna kammare varit helt överens om alltid
tidigare. Nu när jag fäst kammarens uppmärksamhet på detta, hoppas jag
att det sätts i gång ett arbete för att verkligen försöka åtgärda detta. Det
kommer att bli en total katastrof på bostadsmarknaden, om denna utveck-
ling får fortsätta.
Jag skall ge ett exempel på hur man kan göra. Låt hyresgästerna få rätt till
avdrag för räntedelen på hyran, precis som den får som äger sin lägenhet.
Då får vi den jämställdhet som är nödvändig för valfrihet i boendet. Det är
valfriheten som är det viktiga. Det måste vi alla gemensamt värna om.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 4 §.)
3 § Samhällsvetenskaplig bostads- och byggforskningFöredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoU7 Samhällsvetenskaplig bostads- och byggforskning (prop.
1993/94:82).
Anf. 20 MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Herr talman! Den samhällsvetenskapliga bostads- och byggforskningen,
det ärende som vi nu skall behandla, är ett exempel på ett ärende som den
borgerliga regeringen har skött mycket dåligt. 1 sista stund hindrades majori-
teten från att redan i våras fatta beslut om nedläggning av den samhällsveten-
skapliga forskning som bedrivs på SIB i Gävle, Statens institut för byggforsk-
ning.
Ytterligare en utvärdering av SIB:s samhällsvetenskapliga forskning gjor-
des, trots att det bara var ett halvår sedan den förra utredningen gjorts. Nu
skall vi fatta beslut om nedläggning i Gävle och flyttning av SIB till Uppsala
universitet.
En god bostad åt alla är ett viktigt bostadspolitiskt mål. Forskningen är
en betydelsefull del för att vi skall nå målet. Vi måste hela tiden få djupare
kunskaper om effekterna av olika bostadspolitiska åtgärder och veta hur
byggandet och våra bostadsområden påverkar människor i vardagen. Därför
är den samhällsvetenskapliga bostads- och byggforskningen ett samhällsin-
tresse.
Vad är det som skiljer majoriteten och minoriteten åt? Det är först och
främst sättet att avveckla SIB. Personalen får inte möjlighet till projektan-
ställningar, så man hinner inte avsluta sina studier för att bli kvalificerad att
söka tjänster på den nya institutionen. Man minskar anslaget under upp-
byggnadsperioden och tror att det går att få en stor del av extemfinansiering
omedelbart. Det anser vi vara en övertro på marknadsstyrning. Till skillnad
från majoriteten anser vi socialdemokrater att den samhällsvetenskapliga
bostadsforskningen är ett samhällsintresse.
Vi socialdemokrater anser att lika viktiga som formell forskarutbildning
och doktorsexamen är kunskaperna inom bygg- och bostadssektorn och erfa-
renheter av forskning inom det området. Med majoritetens förslag kommer
den kompetensuppbyggnad som pågått under lång tid på SIB att gå förlorad.
SIB:s arbete med byggforskning har rönt stor uppskattning på många håll
i världen, och nu slås denna institution sönder. Vi måste ta hänsyn till att
personalen på SIB faktiskt anställdes på helt andra grunder och meriter än
vad som krävs i en universitetsmiljö. Att avveckla SIB enligt majoritetens
förslag är inte förenligt med en bra personalpolitik.
Avvecklingen av SIB bör skötas av en organisationskommitté, som bör
inrättas snarast för att svara för den pågående forskningen och företräda in-
stitutionen inom bostads- och byggforskningen. Med en bättre planering
från regeringens sida skulle det inte ha behövt innebära några som helst svå-
righeter.
Det är viktigt att ge institutionen tid och resurser att bygga upp och föra
över verksamhet och att inte ställa krav på en omedelbar ökning av den ex-
terna finansieringen. Därför vill vi ge ett större anslag under uppbyggnadsti-
den och ge institutionen möjlighet att få en bättre start än majoriteten och
regeringen. Vi har också finansiering för 5 miljoner kronor i ökat anslag till
HSFR för stöd till bostads- och byggforskningen.
Den socialdemokratiska modellen ger ekonomiska möjligheter att er-
bjuda projekt- eller vikariatsanställningar, så att kompetent personal från
SIB inte ger upp och flyttar från Gävle innan verksamheten på temainstitu-
tionen har kommit i gång.
För att man skall få en samhällsvetenskaplig bostads- och byggforskning
med tyngd måste de professurer i nationalekonomi och företagsekonomi
som skall tillsättas tillfalla den samhällsvetenskapliga delen, eller som ett
andra men sämre alternativ bör en dubbelanknytning övervägas.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
19
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
20
När det gäller jämställdheten i byggforskningen begärde utskottet i våras
att jämställdhetsfrågornas behandling skulle tas upp i utvärderingen. Detta
har inte gjorts på ett tillfredsställande sätt. Inom forskarvärlden är det inte
särskilt jämställt. Mycket av forskningen sker på männens villkor, forsk-
ningsmiljön och arbetsvillkoren passar i allmänhet män bättre än kvinnor.
Utskottet bör därför ställa sig bakom kravet att jämställdhetsaspekterna
skall beaktas vid rekrytering av personal till institutionen och att en jäm-
ställdhetsanalys skall ingå vid alla planerade forskningsprojekt.
Om den kvinnliga personalen skall få möjlighet att vara med vid uppbygg-
naden av den nya institutionen, förutsätter det att det socialdemokratiska
finansieringsförslaget vinner gehör.
Herr talman! Till sist vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska reserva-
tionerna och avslag på regeringens proposition.
Anf. 21 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Egentligen finns det inga invändningar mot förslagets hu-
vudinriktning i det här ärendet heller vare sig i motionerna eller i det Mari-
anne Carlström anförde i sitt inlägg. Då ger man sig på regeringens hand-
läggning av frågan. Det verkar nästan som att man inte vill vara överens med
regeringen. I varje fall är det svårt att, med tanke på de små skillnaderna, få
det till att man från socialdemokratiskt håll skulle vara mer progressiv eller
forskarvänlig i de bostadspolitiska sammanhangen än regeringen.
En allmän invändning är att anslagsnivån på bostads- och byggforskningen
skulle vara otillräcklig. Så är det inte, Marianne Carlström. Förslagen skiljer
sig, vid full utbyggnad, på så sätt att oppositionen vill anslå 3 miljoner mer än
majoriteten inom ett anslag på 20-23 miljoner. Det är inte särskilt mycket. I
båda fallen skapas en basorganisation av ungefär samma storlek.
Vi har gjort den bedömningen att det går att bygga upp en institution av
den här storleken och med den styrka som är erforderlig även med den an-
slagsram som förutsätts i regeringens förslag. I båda fallen förutsätts dess-
utom en externfinansiering, som väl kan täcka in det som synbarligen skiljer
förslagen åt - 3 miljoner.
Marianne Carlström säger också att invändningen kan resas emot de mins-
kade anslagen under uppbyggnadsperioden. På den punkten är det första
året som socialdemokraterna vill anvisa mer pengar i ett direkt anslag. Men
den traditionella hanteringen av sådana här uppbyggnader är ju att använda
tusenkronorsanslaget. Så har vi gjort också i det här fallet. Det är först när
man ser resultatet som man kan bedöma om det egentligen finns någon skill-
nad oss emellan. Tusenkronorsanslaget är en mer praktisk och ändamålsen-
lig anslagsgivning, därför att då anpassas hela tiden resurserna till den nöd-
vändiga infasningen i den nya verksamheten.
Inte heller kan jag förstå fördelen med att avveckla institutionen på det
sätt som föreslås i den socialdemokratiska motionen. Att skapa en aweck-
lingsmyndighet är bara att bygga upp en byråkrati. Det finns inte anledning
för riksdagen att detaljreglera hur vissa professur- och doktorandtjänster bör
inrättas. Det gör man inte i andra sammanhang, och då behöver man inte
heller göra det här.
Däremot bör grunderna för verksamheten klart anges när det gäller såväl
Uppsala universitet som Tekniska högskolan, vilket också görs. Kravet på
hög vetenskaplig kvalitet skall kunna förenas med önskemålet om sektorsre-
levans i ämnesvalen.
Herr talman! Till sist vill jag säga något om jämställdhetsarbetet, vilket
tas upp i två motioner. Vi kan inte finna att det finns särskild anledning att
befara att denna aspekt inte tillgodoses vid uppbyggnaden av den nya institu-
tionen. Utskottet understryker mycket kraftigt jämställdhetsfrågornas stora
betydelse i detta sammanhang och hur viktigt det är med kvinnliga forskare
och med forskning i relevanta jämställdhetsfrågor. Utskottet har inte anled-
ning att befara några speciella svårigheter därvidlag. Något tillkännagivande
har därför inte ansetts behövas. Det får förutsättas att regeringen följer frå-
gan mycket noga.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet
och avslag på reservationerna.
Anf. 22 MARIANNE CARLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag talade inte om det slutgiltiga förslaget, Agne Hansson,
utan jag talade om hur man avvecklar denna institution och vilken syn man
har på forskningen. Där skiljer vi oss mycket åt.
Det här är ingen traditionell akademisk verksamhet. Detta är en unik
forskningsinstitution som bedriver en praktisk forskning, vilken nu rege-
ringen slår sönder genom sättet att avveckla och sättet att bygga upp den
nya institutionen på. Med vårt förslag har man möjlighet att ta vara på den
personal och den kompetens som finns på denna institution. Det finns alltid
anledning att ta upp jämställdhetsfrågorna, speciellt kanske när man disku-
terar den här typen av verksamhet. Varenda rapport om jämställdhet, aka-
demiska världen och forskning visar att kvinnorna alltid kommer till korta.
Bara genom sättet att avveckla denna institution tar man inte till vara den
kvinnliga kompetens som finns. På SIB är det i dag gott om kvinnliga an-
ställda, men de har inte den akademiska kompetens som de skulle behöva
för att bli anställda vid Uppsala universitet. Finge de litet tid på sig, skulle
de hinna att skaffa kompetens och söka anställning där, och det skulle de
kunna få genom vårt finansieringssätt där man har möjlighet till projektan-
ställning.
Vår syn på denna verksamhet skiljer sig mycket, Agne Hansson. Trots att
vi kommer att hamna på samma resultat - vi har ett litet bättre förslag i slut-
tampen - är det i alla fall en stor skillnad, just när det gäller synen på sam-
hällsvetenskap och på externfinansiering. Vi tror inte att man kan bygga upp
verksamheten så snabbt.
Det är viktigt att man lämnar synpunkter och ibland detaljreglerar. Det är
viktigt för kvaliteten på denna forskning att de två professurerna inrättas vid
den här verksamheten och inte hamnar på KTH.
Anf. 23 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag kan förstå att Marianne Carlström inte talar om resulta-
tet, när institutionen väl står färdig. Det skiljer oss ingenting åt i det läget.
Vi vill detsamma med SIB och den samhällsvetenskapliga forskningsdelen.
Okej, jag är generös, särskilt inför den stundande helgen. Om socialdemo-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
21
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
22
kraterna känner större tillfredsställelse över att ha den uppfattningen att vi
så radikalt skiljer oss åt, vilket man hänger upp på sättet att avveckla och
att komma fram till slutresultatet, må det vara hänt. Men jag ser det som
väsentligast att vi får en samhällsvetenskaplig forskning också i framtiden,
som fungerar tillsammans med näringslivet. På den punkten kan jag inte se
att det skiljer särskilt mycket. Jag tycker inte att det är särskilt mycket med
3 miljoner när det är fråga om totalt 23 miljoner. Det kan man klara genom
extern finansieringen.
Anf. 24 MARIANNE CARLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag undrar om Agne Hansson och jag kan förstå varandra.
Jag tror inte det. Det är klart att resultatet är viktigt, men jag menar att av-
vecklingssättet och uppbyggnaden är avgörande för resultatet. Det handlar
ju om den personal som nu finns på SIB. Den vill vi slå vakt om. Med det
sätt som Agne Hansson förordar kommer detta att bli en rent akademisk
organisation. Vi tror inte att det kommer att ge samma resultat som vår mo-
dell skulle ge.
Det här med externfinansieringen och näringslivet skiljer oss också åt. Vi
tror alltså att man måste vara styrande när det gäller dessa frågor.
Anf. 25 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Historiken när det gäller det här ärendet har kanske ett visst
intresse. Jag kom in som ny i utskottet i våras mitt emellan preliminärt ställ-
ningstagande och justering av beslut just i detta ärende. Jag ville sätta mig
in i frågan, och det gjorde jag på olika sätt, bl.a. genom att åka upp till
Gävle. Jag fann ärendet ganska underligt, eftersom det pågick en utredning
om den del - samhällsforskningsdelen - som vi i dag skall fatta beslut om.
Resultatet av utredningen skulle läggas fram under hösten. Samtidigt före-
slogs det i propositionen att all personal skulle sägas upp från den 1 juli.
Jag tyckte att detta var underligt, och frågan togs upp till en ordentlig dis-
kussion i utskottet. Vi enades om ett halvårs förlängning. I och med detta
anser jag att man har uppnått det som var avsikten. Såvitt jag kan påminna
mig var det inte någon i utskottet - inte heller någon av socialdemokraterna -
som hade något egentligt emot grunderna i uppläggningen av det hela, näm-
ligen att Tekniska högskolan skulle ta hand om den tekniska delen och att
man skulle sammanföra samhällsforskningsdelen med Uppsala universitet.
Men det hakade alltså upp sig på tiden, men det rättade vi till.
Regeringen har nu kommit med sitt förslag. Jag anser att det ligger i linje
med de diskussioner som vi har fört. I och med detta förslag ges nu möjlighe-
ter att genomföra förändringen under organiserade former.
Jag tycker att Marianne Carlström, när hon tar upp dessa frågor, helt och
hållet fokuserar på personalpolitik. Visst är personalen mycket viktig. Det
var ett av de skäl som jag hade för att uppsägningarna skulle framflyttas ett
halvår. Men man kan inte komma ifrån att det kommer att bli en del personal
som blir övertalig efter sammanslagningen.
Det står också mycket klart och tydligt i betänkandet att den personal som
inte kan påräkna anställning skall ges individuellt stöd. I det sammanhanget
finns tusenkronorsanslaget att ta till vara i den delen.
Vi måste i första hand titta på den framtida funktionen. Såvitt jag har för-
stått har det funnits en del berättigade synpunkter på hur verksamheten tidi-
gare har bedrivits. Meningen med betänkandet är väl att råda bot på detta.
Då kommer man inte ifrån att en sådan här förändring måste göras. Tyvärr
blir i sådana sammanhang människor övertaliga. Men jag tycker att ambitio-
nen i betänkandet är vällovlig när det gäller att överbrygga bekymren så
långt det nu går.
Marianne Carlström sade också att det är en unik praktisk verksamhet.
Det kan jag hålla med om. Men jag ser däremot inte svårigheten i att kunna
koppla den till ett arbete tillsammans med universiteten. Det är väl bara bra
att koppla mer näringslivspraktik till forskningsinstitutionerna. Det tror jag
att båda parter mår bra av.
Vi förutsätter att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för en snabb upp-
byggnad av den nya institutionen och att den nya organisationskommittén
har ambitionen att arbeta snabbt. Annars kan det bli vissa problem. Men
detta har vi från utskottets sida möjligheter att bevaka.
Det är också viktigt med en ökad andel av den externa finansieringen.
Självfallet uppträder inte en sådan i januari månad. Men just ambitionen att
de till större del själva skall medverka till att finansiera verksamheten är nå-
got som jag tycker att vi alla absolut måste stå bakom.
Beträffande personalen har jag faktiskt fått ett brev från SIB, där de talar
om att de i stort sett är mycket nöjda med det här resultatet. Det tycker jag
är trevligt, eftersom vi har diskuterat detta ganska djupt.
Jag vill inte ytterligare förlänga den här debatten, eftersom vi åtminstone
inom majoriteten är eniga. Jag har upplevt att vi i utskottet totalt sett är
ganska eniga och att det mer är detaljer som det handlar om.
Men jag vill påtala en sak som ligger litet grand i kanten av denna debatt.
Det är ytterst anmärkningsvärt med den ordning som är i riksdagen, där ett
ärende förflyttas från tisdag till onsdag, från onsdag till torsdag och från tors-
dag till fredag. Jag tycker faktiskt att de ärenden som inte är färdigdebatte-
rade den ena dagen skall tas upp som första ärende påföljande dag. I annat
fall kan man väl hellre i slutet på en säsong köra debatterna tills de är färdiga.
Om klockan blir ett, två eller tre på natten, så vad betyder det?
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslagen i propositionen och
avslag på reservationen.
Anf. 26 MARIANNE CARLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Vi är ju eniga om att man skall dela den här institutionen i
två delar.
Bo G Jenevall säger att det handlar om detaljer. Men för mig är inte sättet
att behandla personal vid en omorganisation fråga om detaljer. Det är natur-
ligtvis så, att personalen vid alla omorganisationer ges individuellt stöd. Men
med vår modell hade personalen tagits omhand på ett bättre sätt. Man hade
också bättre tagit till vara den kompetens som finns på SIB. De gör ett gott
arbete. Men vart tar alla dessa människor vägen nu? Jag har väldigt svårt att
förstå hur både Agne Hansson och Bo G Jenevall kan ta så lätt på omorgani-
sationen och på hur man behandlar personal.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
23
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
24
Anf. 27 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Om jag hade tagit lätt på den problematiken, hade jag låtit
ärendet få ha sin gång mellan preliminärt ställningstagande och justering.
Nu åstadkom vi faktiskt ett halvårs förlängning, vilket jag tror har haft stor
betydelse för personalen.
Vi tycker nog alla att det är tråkigt när personal måste avskedas eller för-
flyttas. Men nu hade verksamheten vuxit ut, så att den hade blivit för stor
och yvig. Därför var organisationsförändringen nödvändig. Då gällde det att
åstadkomma avvecklingen på bästa sätt, vilket jag tycker att man har gjort.
Anf. 28 MARIANNE CARLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Vad hjälper det att personalen fick ytterligare ett halvår?
Många av dem har ju ingen möjlighet att komma in i den här nya verksamhe-
ten. Men med vår modell hade de haft det.
Anf. 29 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Jag tror bara att plågan hade förlängts i så fall. Med det här
tusenkronorsanslaget, och med den välvilja som finns att på bästa sätt lösa
problemen, tror jag att det är rätt tidpunkt att göra omorganisationen.
Anf. 30 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Inom Statens institut för bostadsforskning är cirka ett tjugo-
tal kvinnliga forskare verksamma. I många projekt har de anlagt ett kvinno-
perspektiv och utgått från kvinnliga erfarenheter. Bostads- och boendeforsk-
ningen har genom dem och deras arbete och forskning blivit mer mångfacet-
terad och fullständig. Det är viktigt att slå fast detta. När man talar om SIB:s
avveckling handlar det inte bara om personalfrågor utan faktiskt också om
verksamhetens innehåll. Jag tycker att det tidigare i debatten ett tag tende-
rade att nästan bara handla om personer. Men det viktiga är naturligtvis in-
nehållet i det forskningsarbete som de kvinnliga forskarna presterar och har
presterat.
En mindre grupp av forskare i Gävle har bedrivit genusforskning inom
byggforskningen, dvs. att de har problematiserat bebyggelsens, statsutveck-
lingens och den kommunala planeringens betydelse i konstruktionen av soci-
alt kön.
För närvarande pågår, trots människors oro såväl i Gävle som vid Lundafi-
lialen, flera projekt och avhandlingsarbeten som inte är slutförda. Jag kan
ge några exempel: Småbarnsföräldrars omsorg om sina barn ur ett kulturteo-
retiskt perspektiv, Södersanering i Gävle, Kvinnoliv mellan härd och värld,
Hemmet och platsen som arena för vardagslivet samt Välfärdsstaten i spän-
ningsfältet mellan frihet, rättvisa och kärlek.
Herr talman! Jag menar att det är otroligt viktigt att ge garantier för att
dessa projekt skall kunna slutföras och att den forskningsinriktning som man
har slagit in på både skall kunna bibehållas och utvecklas.
Som här har framkommit riskerar både denna forskningsinriktning samt
också många av de kvinnliga forskarna genom den föreslagna konstruktio-
nen att ställas utanför de båda institutioner som föreslås inrättas i Gävle.
KTH-institutionen ger inget utrymme för denna forskningsinriktning.
Visserligen föreslås i propositionen att alla beslut om discipliner vid den
nya samhällsvetenskapliga institutionen skall överlåtas till Uppsala universi-
tet. Där finns emellertid inte dessa traditioner. Självfallet är man där inte
lika intresserad av att bygga upp en ny verksamhet och ta tillvara det som
redan finns i Gävle. Om Uppsala universitet följer Humanistisk-samhällsve-
tenskapliga forskningsrådets utredningsförslag - vi kan förmoda att det här
förslaget är förankrat - finns det verkligen anledning att befara att kvinno-
forskningen inom den för kvinnor så viktiga bostassektorn helt enkelt kom-
mer att avvecklas.
Regeringen framhåller i propositionen att bostadssociala frågor inklusive
jämställdhetsperspektivet hör till de relevanta problemområdena. För att
försäkra sig om att den befintliga forskningen inom området inte avvecklas
utan i stället ges möjlighet att utvecklas, anser vi att Uppsala universitet helt
enkelt måste åläggas att inrätta tjänster i genus/kvinnoforskning inom Tema
Bo.
Herr talman! Vid SIB:s lokalavdelning i Lund har också sedan många år
en framgångsrik forskning bedrivits kring bostäder och urbanisering i ut-
vecklingsländer. Också här har man haft ett könsteoretiskt perspektiv.
Forskningen har delvis finansierats av SAREC. Forskarna i Lund leder ett
paraplyprogram, Gender Research on Urbanization Planning, Housing and
Everyday Life. Projektet innebär handledning av ett dussintal unga forskare
i södra Afrika. Den snabba urbaniseringen och kåkstadstillväxten innebär
där stora omställningar i vardagslivet och i förhållandet mellan män, kvinnor
och barn.
HSFR har i år på regeringens uppdrag gjort en utvärdering av SIB:s sam-
hällsvetenskapliga forskning. Om bostadsforskningen i u-länderna vid Lun-
daavdelningen sägs: ”---det kan knappast råda något tvivel om att det
innebär en värdefull kunskapsuppbyggnad att forskning av denna karaktär
bedrivs i Sverige. I ett allmänt samhällsvetenskapligt perspektiv framstår
projektet som intressant forskning, både empiriskt och teoretiskt.”
Studiernas fokus på fattiga kvinnors bostads- och överlevnadsstrategier
gör dem särskilt relevanta inför den stora FN-konferensen om Habitat 1996.
Åtminstone medlemmarna av Alf Svenssons parti borde väl, herr talman,
ha varit intresserade av det här och ha gått emot nedläggningen av Lundafi-
1 ialen, framför allt med tanke på vad vi hörde under partiledardebatten i dag.
Men inte en mening sägs om detta från kds-håll.
Utskottsmajoriteten upprepar i betänkandet att regeringen avser att ta ini-
tiativ till överläggningar med Lunds universitet om möjligheterna att in-
lemma denna verksamhet i universitetet. Men de ekonomiska förutsättning-
arna för ett sådant inlemmande vill man över huvud taget inte diskutera. De
samhällsvetenskapliga och tekniska institutionerna i Gävle, vilka skall er-
sätta SIB och knytas till Uppsala respektive KTH, får 20 respektive 15 miljo-
ner kronor. Här förstår man att det krävs pengar för verksamheten.
Vi i Vänsterpartiet anser att man på motsvarande sätt borde ha reserverat
medel för Lunds universitet, så att denna viktiga forskning kan få fortleva.
Hur mycket det krävs i reda pengar kan jag naturligtvis inte här och nu säga
exakt, men en markering både i propositionen och, framför allt, från utskot-
tet hade enligt min mening varit viktigt. Någon sådan finns inte.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
25
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
26
Nu har riksdagen en möjlighet att göra en viktig markering och tala om
att det är viktigt att de här diskussionerna fullföljs med ekonomiska resurser
i bakfickan. En sådan markering kan man göra genom att rösta ja till väns-
terpartimotionen Bo8.
Jag vill alltså yrka bifall till den motionen. Den tar upp de två viktiga
aspekterna, att Uppsala universitet skall åläggas att inrätta tjänster så att ge-
nusforskningen kan fortsätta i Gävle och att diskussionerna i Lund åtföljs av
resurser.
Anf. 31 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Frågan om byggforskningen har ju under många år varit
föremål för diskussioner och förslag i den här kammaren. Bakgrunden till
diskussionerna har självfallet varit att varje forskningsområde från tid till an-
nan skall kunna utsättas för en genomlysning, ett ifrågasättande av om det är
relevant och om själva organisationen för forskningen är den man egentligen
avsåg. Jag kan väl inte underlåta att säga att vi från vårt parti under ett antal
år har haft synpunkter på forskningen inom bostadssektorn, inte minst angå-
ende Statens institut för byggnadsforskning i Gävle.
Nu har det skett en förändring såtillvida att den tekniska delen är knuten
till KTH i Stockholm. Jag tror att det är angeläget och viktigt att den här
sortens forskning kan inlemmas i den ordinarie universitetsforskningen, för
att på det sättet få tillgång till den goda miljö som universitet och högskolor
representerar.
Vi tar nu ett andra steg i den här utvecklingen och förändringen av bygg-
forskningen, genom att den samhällsvetenskapliga bostads- och byggnads-
forskningen knyts till Uppsala universitet. Det är väl inte obekant att det har
förekommit synpunkter på såväl innehåll som omfattning av den här forsk-
ningen.
I och med att riksdagen nu tar ställning till det här, är jag övertygad om
att man har fått en forskning som väl uppfyller de krav man kan ställa men
som ändå kommer att vara inlemmad i annan forskning, jämställs med den
och på det sättet får en större tyngd och relevans.
När det gäller de frågor som delvis har tagits upp i anföranden och reserva-
tioner tycker jag nog att utskottets förslag är väl genomtänkt.
Det råder sjävfallet ingen delad mening om att jämställdhetsarbetet hand-
lar om viktiga frågor. Varken regeringen eller utskottsmajoriteten avvisar på
något sätt de här synpunkterna som oviktiga, utan snarare tvärtom. Det är
angeläget att vi verkligen för fram de här synpunkterna på ett rimligt sätt.
Det har frågats om den här sortens forskning kan säkerställas i Lund. Jag
tycker nog att kritikerna med tillförsikt kan studera utskottets utlåtande för
att sedan konstatera att utskottet verkligen har tagit det här på allvar. På s.
10 längst ner skriver utskottet:
”1 propositionen anges att regeringen har för avsikt att ta initiativ till över-
läggningar om möjligheterna att inlemma denna verksamhet i Lunds univer-
sitet. Den fråga som tas upp i motionerna är således uppmärksammad och
utskottet förutsätter att regeringen i överläggningarna kan finna en godtag-
bar lösning. Motionsförslagcn om en särskild medelstilldelning till Lunds
universitet avstyrks mot denna bakgrund.”
Jag tror att det är viktigt att man för en dialog med berört universitet för
att säkerställa en viktig fråga. Jag är också helt övertygad om att den här
frågan kommer att få en för alla parter lyckad lösning.
Med det anförda vill jag åter yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 32 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Med tanke på den situation som universiteten nu befinner
sig i, tror jag att Lunds universitet i de förhandlingar man skall ha med rege-
ringen kommer att säga: Ja, visst. Vi ser gärna till att det här kan få fortleva,
men då måste vi få resurser. Om de inte får resurser får de naturligtvis lov
att ta pengar på något annat håll för att lägga på den här verksamheten. Jag
tror inte att något universitet, med den utsatta ekonomiska situation och den
press de nu är utsatta för, har möjlighet att göra något sådant och att det kan
försvara en sådan åtgärd visavi sina nuvarande institutioner.
Jag håller med om att det ser välvilligt ut att regeringen framgent avser att
ta kontakt med Lunds universitet, men det hjälper knappast de forskare som
finns där just nu och håller på med det här viktiga arbetet ett dugg. För dem
är situationen allvarlig, men det handlar naturligtvis inte bara om dem utan
också om de projekt som är igångsatta och det arbete som är påbörjat.
Jag anser därför att det är oerhört viktigt att riksdagen gör den här marke-
ringen för att lägga litet tyngd bakom de vackra orden, och jag förutsätter
att det med detta kommer att följa medel, så att forskningen skall kunna
finnas kvar i framtiden.
Jag är inte så optimistisk som Bertil Danielsson att jag tror att det här löser
sig av sig självt, även om det självfallet måste ske en dialog mellan rege-
ringen och universitetet.
För innehållet i forskningen, för u-landsforskningen och u-landsbiståndet,
tror jag att vi gör bäst i att göra den här markeringen genom att rösta för
Vänsterpartiets motion, yrkande 2.
Anf. 33 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att Elisabeth Persson
tycker att utskottet gör en viktig markering i den här frågan. Så långt är vi
tydligen helt överens. Men sedan skiljer sig våra uppfattningar i fråga om
hur det här skall förverkligas i praktiken.
När det gäller frågor av den här sorten, liksom när det gäller alla andra
frågor som riksdagen har att ta ställning till och besluta om, är det viktigt
dels att man har ett bra beslutsunderlag och att man vet vad man beslutar
och vilka konsekvenserna blir, dels att man inte ”pressar på” de inblandade
en lösning som inte förhandlats fram eller som inte utan vidare kan accepte-
ras. Jag tror alltså att det är viktigt att man inte går fram för snabbt. Man
måste i stället verkligen ta den tid på sig som behövs för att den här frågan
verkligen skall få den viktiga lösning som vi tydligen är överens.
Det behövs mer av resurser, säger Elisabeth Persson. Ja, det är möjligt -
vi vet alltså inte det med absolut säkerhet. Men överläggningarna skal) ju
leda fram till huruvida vi kan konstatera om vi kan klara oss med redan nu
anvisade anslag eller om det på något sätt behövs omdisponeringar eller nya
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
resurser.
27
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
28
Eftersom frågetecknen här finns kvar är det nog välbetänkt att så att säga
göra en liten halvhalt för att ge de inblandade tid och möjlighet att få en
ordentlig genomlysning av den här frågan.
Mot den bakgrunden finns det enligt min uppfattning inte något reellt skäl
att stödja det förslag som Elisabeth Persson har pläderat för.
Anf. 34 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Det är mycket intressant att notera att jag får medhåll. Här
sägs ju att agerandet när det gäller SIB har gått för fort, att det hela var för
hafsigt och att man inte har haft tid att tänka efter. Jag delar alltså helt och
fullt den uppfattningen. Det är ju alldeles tokigt att först fatta beslut om en
nedläggning av SIB utan att över huvud taget ha funderat över konsekven-
serna för att därefter tillsätta en utredning och sedan inte bry sig särskilt
mycket om vad som sägs i den utredningen. Visserligen har man förlängt
pinan ett halvår. Men det hela är inte alls till fyllest.
Jag hade också gärna sett att man hade gått motsatta vägen - dvs. att man
först hade utrett verksamheten och sedan hade kommit med förslag till en
omstrukturering och därefter med beslut om nedläggning av vissa delar se-
dan man fått det nya förslaget. Nu är det inte på det viset. Därför tycks vi
alla trots allt vara ganska oroliga för vad som skall hända beträffande forsk-
ningen och forskningsinriktningen samt beträffande befintlig personal.
Hitintills har jag inte fått något förslag på någon institution inom Lunds
universitet som, utan att få medel och resurser, är villig att ta emot den här
forskningen. Dess värre tror jag att det inte finns någon sådan institution.
Jag upprepar ännu en gång att jag tror att detta förslag hade haft mycket
större trovärdighet om man hade kunnnat säga: Självfallet behöver vi låta
de här medlen följa med. Antingen inrättas en egen institution eller också
får det blir en inlemning i någon annan.
Anf. 35 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! När man lyssnar på Elisabeth Persson låter det som om frå-
gan om Lunds universitet skulle vara den helt överskuggande frågan när det
gäller byggforskning i Sverige. Så är det faktiskt inte.
Redan nu är ju den teknisk-vetenskapliga forskningen knuten till Tek-
niska högskolan i Stockholm. Vi tror att det är väldigt lyckosamt, därför att
då knyts även byggforskningen till universitetsmiljön. All erfarenhet visar
att om man kan ha all forskning inom samma sfär uppstår gynnsamma effek-
ter för all forskning - i det här fallet gäller det alltså byggforskningen.
Den samhällvetenskapliga forskningen kommer huvudsakligen att knytas
till Uppsala universitet. Det är helt klart, och det är väl ingen som har något
emot att så sker. Dessutom finns det en liten, men nog så viktig, detalj när
det gäller just jämställdhetsforskningsarbetet och den roll som Lunds univer-
sitet i framtiden skall spela.
Jag tror inte att jämställdhetsarbetet totalt sett eller när det gäller bygg-
forskningen vare sig står eller faller om man tar den tid på sig som behövs
för att få det här ordentligt utrett och klargjort före slutligt ställningsta-
gande. Den kritik som har rests mot propositionen och betänkandet i detta
hänseende är kanske något överdriven. Jag vill på intet sätt underskatta be-
tydelsen av den här sortens frågor, men man får inte låta en del av ett stort
paket vara styrande och vägledande i debatten. I stället får man faktiskt se
till de olika delarnas vikt och betydelse.
Jag vidhåller att jag tycker att kritiken mot betänkandet i ganska stor ut-
sträckning är irrelevant och att den inte bör tillmätas något större värde i det
här sammanhanget.
Anf. 36 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag har vid åtskilliga tillfällen framhållit den centrala bety-
delse som bygg- och bostadssektorn har i vårt samhälle - både mätt med eko-
nomiska mått och som en av de viktigaste förutsättningarna för en funge-
rande livsmiljö och för människornas välfärd.
Det här gör givetvis också att behovet av en väl underbyggd kunskap inom
denna sektor bör tillmätas mycket stor vikt. Det gäller inte minst den sam-
hällsvetenskapliga delen i forskningen. Jag vill framhålla att jag därför ser
det som naturligt att samhället engagerar sig inom den här sektorn - om nu
någon skulle tveka på den punkten. Men jag har inte uppfattat någon sådan
tveksamhet vare sig i propositionen eller i det betänkande som vi nu behand-
lar.
En avveckling av någon del som vi tidigare har diskuterat i det här fallet
är således inte alls förenlig med de synpunkter och de utgångspunkter som
jag här anfört när det gäller bostadssektorns betydelse och forskningens del
och vikt i det sammanhanget. Däremot kan det självklart finnas anledning
att se över just organisationsformerna för forskningen för att göra denna
mera ändamålsinriktad och effektiv.
Jag är nog inte, Elisabeth Persson, så säker på att SIB och den bostadsso-
ciala delen skulle ha blivit vad de blev om vi inte hade vidtagit åtgärder förra
gången när denna fråga behandlades i utskottet och i riksdagen. Vi tog ju ett
halvår på oss för att kunna utreda detta ytterligare, både när det gäller for-
merna för en avveckling och när det gäller innehållet.
Då kommer vi till den del av forskningen som Elisabeth Persson tar upp.
Jag tycker att det är bra att Elisabeth Persson engagerar sig i detta. Det är
viktigt och det är bra.
Jag delar också uppfattningen att det självfallet är innehållet i verksamhe-
ten som är det viktiga och inte formerna för hur man skall avveckla och
bygga upp en ny institution. Det är självfallet slutprodukten och innehållet
som är det viktiga.
Jag tror att jag kan lugna Elisabeth Persson. Som jag ser det finns det inget
som talar för att de projekt som Elisabeth Persson talar om behöver stoppas.
Herr talman! Jag har samma yrkande som Elisabeth Persson.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 4 §.)
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Samhällsvetenskap-
lig bostads- och
byggforskning
29
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
30
4 § Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m.Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoUll Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m. (prop.
1993/94:11).
Anf. 37 INGRID HEMMINGSSON (m):
Herr talman! I socialutskottets betänkande behandlas regeringens propo-
sition om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet. Genom förslagen
i propositionen tas ännu ett steg mot större valfrihet och mer självbestäm-
mande för barnfamiljerna. En självklarhet kan det tyckas, för vem vet bäst
vad som är bra för den egna familjen, familjerna själva eller politikerna?
Svaret på den frågan är att det är föräldrarna som har det yttersta ansvaret
för barnen, och därför är det viktigt att det är just de som har möjligheten
att fatta egna beslut, och att just den möjligheten ökar.
Framtiden kommer säkert att visa att ännu fler barnomsorgsformer kom-
mer att uppstå allteftersom föräldrarna ges möjligheter att fatta egna beslut.
Propositionen föreslår att kommunerna är skyldiga att tillhandahålla
barnomsorg till alla som efterfrågar sådan. Den kan vara kommunalt driven
eller privat. Kommunen blir också enligt lag skyldig att ge likvärdiga villkor
för både kommunal och privat barnomsorg. Ett förslag om vårdnadsbidrag
läggs under våren 1994. Det är det huvudsakliga innehållet i propositionen.
Utskottet har inte i alla delar följt propositionens förslag. Det är att be-
klaga. Men jag hoppas att vi under den här debatten och vid efterföljande
omröstning kommer att finna en majoritet som kan enas omkring regering-
ens familjepolitik.
Inriktningen av denna återfinns i reservation 2, där vi understryker att
propositionens olika förslag skall ses som en helhet och att både vårdnadsbi-
draget och rätten till barnomsorg behövs för att familjerna skall få en verklig
valfrihet.
Vi har i tämligen stor enighet i utskottet kommit överens om att följa rege-
ringens förslag om att kommunernas skyldighet att tillhandahålla barnom-
sorg bör skärpas genom en ändring i socialtjänstlagen. Av lagtexten framgår
det att kommunen är skyldig att tillhandahålla förskoleverksamhet och skol-
barnsomsorg i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas fö-
värvsarbete, studier eller barnets eget behov.
För att barnomsorgen skall utvecklas mot den valfrihet för familjen som
vi eftersträvar föreslås en ny lag, som innebär en skyldighet för kommunen
att stödja enskilt drivna förskolor och fritidshem, så att de kan bedriva sin
verksamhet på samma villkor som de kommunala. Kommunen har rätt att
ställa krav på att särskilt omsorgskrävande barn skall tas emot och att avgif-
ten för den enskilde inte oskäligt överstiger den som kommunen tar ut.
Det här är en mycket viktig lag, som med all sannolikhet kommer att leda
till ett större utbud av barnomsorgsplatser, och därmed blir det lättare för
kommunerna att leva upp till skyldigheten att erbjuda alla barnomsorg. Det
har ju visat sig tidigare, när vi har tagit ett steg i taget genom att befrämja
enskilda alternativ, att det har tillkommit väldigt många sådana.
Vid kommunens tillståndsprövning anser vi på den borgerliga sidan att det
är nödvändigt att säkerställa en fri etablering av enskilda alternativ. Endast
den sökandes lämplighet och lokalens ändamålsenlighet skall bedömas för
att tillstånd skall ges. Vi anser inte att kommunens planering och det beräk-
nade behovet av barnomsorgsplatser skall avgöra om tillstånd beviljas. Det
är efterfrågan och familjernas val som skall styra. Sedan får kommunen an-
passa sin verksamhet efter detta.
Här har socialdemokraterna skrivit majoritetstexten i utskottet. Vi har ut-
vecklat våra synpunkter i en reservation. Socialdemokraternas syn på denna
fråga är en helt annan än vår. De vill reglera mer och ge kommunerna större
makt. På det sättet minskas valfriheten för föräldrarna. I reservation 6 har
vi utvecklat denna vår ståndpunkt, och jag yrkar bifall till denna reservation.
Utskottet föreslår ett tillägg till 18 § som innebär att villkoren i 13 b §, om
kvalitetskrav, skall vara uppfyllda för att bidrag skall utgå till enskild verk-
samhet. Enligt utskottet görs tillägget för att det klart skall framgå av lagen
att samma kvalitetskrav gäller för kommunal och enskild barnomsorg.
Med hänvisning till ställningstaganden i utskottet och i specialmotive-
ringen till socialtjänstlagen finner vi inte anledning att frångå propositionens
förslag i 18 §. Vi kommer således att återgå till propositionens lagtext. Skulle
den vinna riksdagens bifall gäller också propositionens motivtext.
I den borgerliga reservationen nr 2, om riktlinjer för familjepolitiken, un-
derstryker vi vikten av att ge barnfamiljer ökade möjligheter att själva lösa
barnomsorgsfrågan på det sätt de önskar.
Vårdnadsbidraget, som enligt propositionen kommer att träda i kraft den
1 juli 1994 - förslag kommer under våren - är ett led i denna utveckling. Det
är därför viktigt att det utformas så att det kan nyttjas flexibelt, så att varje
familj kan anpassa det till sina förutsättningar. Som jag ser det är det nödvän-
digt att avdrag vid beskattning medges för styrkta barnomsorgskostnader,
oavsett vem som tillhandahåller barnomsorgen. Vi har i reservation 2 från
den borgerliga sidan vidare utvecklat hur vi ser på vårnadsbidraget som ett
medel att öka familjernas valfrihet.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till reservationerna 2 och 6.
Under mom. 7 yrkas följande:
7. beträffande krav på barnomsorgen m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:So614 yrkandena 6, 8, 10-
12, 1992/93:So615 yrkandena 3-4, 1992/93:So616 och 1993/94:Sol4 yrkande
2 delvis och med avslag på Utskottets förslag i bilaga 2 antar regeringens för-
slag till 18 § socialtjänstlagen.
I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 38 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Fru talman! Regeringens familjepolitik är förvisso gåtfull. Jag skall om en
stund närmare utveckla varför jag tycker det. Vi i Ny demokrati har i och
för sig i vår motion redogjort för vår uppfattning, men jag återkommer till
den.
Jag vill börja med en annan stor gåtfullhet som har utvecklats de senaste
dagarna. Det gör att jag inte kan hålla mitt tidigare planerade anförande,
eftersom förutsättningarna för det har ryckts undan. Som torde vara allmänt
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
31
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
bekant har denna proposition föregåtts av en del diskussioner med rege-
ringen. Den är inte okontroversiell, och det var den inte heller i utskottet.
Den bordlädes ett antal gånger.
Som ett led i de numera ganska berömda förhandlingar som har ägt rum
de senaste veckorna kom denna proposition in som en del. Under dessa för-
handlingar har vi successivt - även om vi i Ny demokrati tyckt att det gick
stick i stäv med vad vi egentligen vill - i kombination med välvilja, och därför
att vi faktiskt vill ta ansvar Sverige, låtit oss gå in i en överenskommelse med
regeringen som avser dessa frågor.
Slutförhandlingarna kring den överenskommelsen delegerades från den
auktoriserade förhandlingsdelegationen med känd besättning, om jag får
säga så - finansministern, min partiledare, osv.
Jag har inget ont att säga om de förhandlingarna. De sköttes med heder,
öppen blick och rakryggat, och de avslutades med handslag. Den överens-
kommelsen innebar, vilket framgår av betänkandet, att vi fick in en mycket
stark skrivning för att värna de privata bamomsorgsalternativen.
Vårt resonemang bakom detta var följande. Vi tycker genuint illa om en
bamomsorgslag som tvingar kommuner, osv. Vi konstaterade att vi aldrig
kommer att medverka till att den införs. Men vi kan inte förhindra att den
införs, eftersom Socialdemokraterna och regeringspartierna samstämmigt är
överens om att en barnomsorgslag är bra.
Då konstaterade vi: Blir det så, gäller det att minska skadeverkningarna,
dvs. se till att det verkligen blir valfrihet för privata alternativ. Det blir då
det viktiga. Vi lade därför energin på säkerställa detta. Det ledde förhand-
lingarna fram till. Den skrivningen finns i den borgerliga reservationen. Jag
skall läsa den, eftersom jag tycker att den är mycket viktig.
Den mening som fördes in lyder ordagrant: ”Mot denna bakgrund vill ut-
skottet framhålla det önskvärda i att den av regeringen förslagna skyldighe-
ten för kommuner att lämna bidrag till barnomsorg utvidgas till att gälla all
barnomsorg som bedrivs i enskild regi. Utskottet anser att det, för barnens
och föräldrarnas bästa, är önskvärt att uppnå valfrihet vid valet av omsorgs-
form.”
Det finns på papper. En annan del i överenskommelsen var att vi erbjöds
och accepterade att ingå i en arbetsgrupp som skulle kunna följa bered-
ningen av ärendet för att på det sättet ha en diskussion och ett meningsutbyte
i konstruktiv anda.
Detta förslag tyckte vi var bra, och vi accepterade. En stund senare tog vi
fyra varandra i hand och konstaterade: Vi är överens. Det resulterade i att
vi i Ny demokrati drog tillbaka en motivreservation, och litet andra aspekter.
Det fanns en överenskommelse, och ingen i det rummet - vi var fyra - tviv-
lade då på detta, och det gör vi fortfarande inte. Därmed konstaterade vi att
det var bra, och saken var utagerad.
Därför är det med oförställd häpnad som vi ser att det i dag dyker upp ett
helt annat scenario. I Dagens Nyheter läser vi - och det bekräftades för
några timmar sedan från denna talarstol - att en minst sagt högt placerad
regeringsföreträdare, vice statsministern, statsrådet och chefen för Socialde-
partementet förnekar denna uppgörelse. Jag tycker att det är minst sagt an-
märkningsvärt.
När vänner till mig tidigare har frågat: Hur är det att jobba med politik?
har jag sagt att jag aldrig har varit i närheten av ett smutsigare hantverk, och
jag menar vad jag säger. Det är fråga om värderingar. Om man sedan kallar
dem för kristen etik eller humanism tycker jag spelar mindre roll. Det hand-
lar om så enkla saker som heder, uppriktighet, att inte luras, att inte ljuga
och att inte försöka att skoja undan. För mig sitter sådant i ryggmärgen.
Jag har suttit i åtskilliga förhandlingar i näringslivssammanhang. Jag kan
konstatera att man kan lura en motpart en gång, men sedan har man inte
inte fler möjligheter. Det handlar om etik och moral. Går man in i ett avtal
håller man det.
Vi i Ny demokrati är självfallet beredda att hålla vår del i överenskommel-
sen. Jag vill understryka att ingen av oss som var involverade i överenskom-
melsen är på något vis oense om vad vi kom överens om. Det märkliga är
att en som inte var närvarande har en annan uppfattning. Det kan bero på
missförstånd, och i så fall desto bättre. Om vi från denna talarstol får höra
att det är något liknande, och att även regeringen är beredd att stå kvar vid
sin del av överenskommelsen, är självfallet överenskommelsen där.
Vi står kvar vid vår del så länge regeringen gör det. Men gör regeringen
inte det, anser vi oss lösta från överenskommelsen. Vi tycker att det är ett
svek som är så allvarligt att vi inte ser någon anledning att vända den andra
kinden till och låta oss bli kränkta och svikna. I det läget går vi tillbaka till
den grundläggande ståndpunkt vi har haft hela tiden, från första stund, som
är utförligt redovisad i den motion som vi har väckt med anledning av propo-
sitionen.
Där framgår det tydligt och välmotiverat att vi vill avslå helheten och om
inte det lyckas dess enskilda delar. När frågan kommer till votering - om vi
inte får uttryckligt besked från denna talarstol att regeringen står kvar vid
uppgörelsen - kommer vi att aktivt rösta för att avslå helheten och delar,
vilket kan komma att innebära att vi också aktivt stöder socialdemokratiska
reservationer.
Jag är väl medveten om att det t.ex. finns ett gemensamt avslagsyrkande.
Det finns olika uppfattningar eller värderingar bakom varför vi vill avslå pro-
positionen. Vi i Ny demokrati delar inte Socialdemokraternas motivering,
men slutsatsen, dvs. avslaget, är vi överens om.
Vår motivering kommer att framgå av vår motion och även av kammarens
protokoll. Jag vill göra det helt klart så att det inte skall bli någon som helst
tvekan om hur vi kommer att agera vid omröstningen om vi tvingas till det.
Låt mig uttryckligen säga att jag beklagar detta. Jag vill ingenting hellre
än att vi fullföljer den överenskommelse som har träffats och att de handslag
som utväxlades i socialutskottets sessionssal mellan oss fyra som slutförde
förhandlingarna fullföljs. Men det kräver att också socialministern ställer
upp på överenskommelsen.
Jag inledde med att säga att regeringens familjepolitik är gåtfull, och det
menar jag. Den är svår att förstå. Vi hävdar att den är både inkonsekvent
och ologisk. Det är något slags pyttipanna, eller cocktail om man så vill, där
en av ingredienserna är social ingenjörskonst, en vilja att från samhällets
sida styra och ställa i det innersta av samhället, nämligen kärnfamiljerna,
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 47
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
34
ivrigt inspirerad av makarna Myrdal. De gjorde mycket framgångsrika an-
strängningar på det här området.
I denna pyttipanna finns det också väldigt starka och tyvärr dominerande
inslag av socialistisk jämställdhet. Jag vill understryka att jag talar om socia-
listisk jämställdhet. Det är vad det handlar om. Vi är överens om jämställd-
het om vi med det menar samma sak, men vi gör inte det.
När regeringen använder begreppet jämställdhet är det enligt den defini-
tion som lades fast av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Det finns
ingen annan definition som rimligen kan vara den som gäller i offentliga sam-
manhang i denna kammare.
Denna jämställdhetsdefinition talar om något slags oberoende. Det finns
inga familjer eller interna familjeförhållanden. Endast de individer, män och
kvinnor, som är ekonomiskt oberoende är jämställda. Det är något atomis-
tiskt över det hela. Det finns inga molekyler bara atomer. Vi delar inte den
synen. Jag återkommer till detta.
Den här pyttipannan är kryddad med litet illusoriska omsorger om barnen
och deras mammor och pappor. Ur vår synpunkt är det precis tvärtom. Vår
mest fundamentala utgångspunkt kan förefalla självklar, men den är tyvärr
inte det. Vi vill nämligen värna familjen - mamma, pappa och barn - som
samhällets absolut viktigaste fundament. Det måste vara det som familjepo-
litiken syftar till, nämligen att stödja detta samhällets viktigaste fundament.
Vi ser det som en garanti för att generera fria, trygga, självständiga och an-
svarstagande medborgare.
För att lyckas med familjepolitiken räcker det inte med att man skaffar
barn eller har höga födelsetal - de högsta i Europa. Det intressanta är ju
också vad uppfostran resulterar i. Hur blir dessa medborgare som männi-
skor? Det måste vara en väsentlig del i familjepolitiken att det blir trygga
ansvarstagande medborgare och att man inte skapar trasiga människor, värs-
tingar och liknande.
Det innebär att det är självklart för oss att det är mamma och pappa som
har hela ansvaret. Det är ingen annan som har ansvaret för barnen och famil-
jen. Det är bara de. De är myndiga och fria tänkande människor. De kan
själva fatta sina beslut. Därför vänder vi oss så kraftfullt mot vaije form av
förmyndarmentalitet eller politiska pekpinnar där politiker talar om för
mammorna och papporna hur de skall hantera sina innersta familjerelatio-
ner och vem som skall göra det ena eller andra i hemmet - mamma eller
pappa. Vi tycker inte att det hör hemma i en utvecklad demokrati som Sve-
rige. Vi tycker att det är ovärdigt. Vi anser också att det är självklart att
familjepolitiken inte skall uppmuntra till oansvarighet eller till framväxten
av s.k. enföräldersfamiljer.
Jag har fått höra från socialministern att vår familjepolitik inte hjälper en-
samstående mammor där pappan till barnen är alkoholiserad. Det var den
allvarligaste kritiken vid det tillfället. Det är rätt i så mening att vi inte anser
att det är familjepolitikens syfte. Det är socialpolitikens syfte. Det skall
självfallet finnas ett socialt ansvarstagande och en solidaritet med människor
som hamnar i knipa. Det är en socialpolitisk fråga. Familjepolitiken syftar
inte till annat än att stödja familjerna.
Vi tycker att det är alldeles självklart att det skall råda jämställdhet mellan
män och kvinnor i ett civiliserat samhälle. Jag var inne på det för en stund
sedan. Om någon till äventyrs tvivlar på mitt engagemang i den frågan vill
jag bara kort konstatera att jag redan i slutet på 60-talet var djupt engagerad
och drev aktivt jämställdhetsfrågor på mina dåvarande arbetsplatser.
Men jämställdhet är inte lika med symmetri för oss. Jag delar inte den
jämställdhetsdefinition som jag tidigare nämnde. Den är skriven av den tidi-
gare socialdemokratiska regeringen. Kvinnor och män är tack och lov olika.
Den olikheten tycker vi är en tillgång som man skall värna och utveckla. Den
är oumbärlig. Regeringen har själv för inte så många veckor sedan gett ut
en liten skrift som heter Visst är vi olika. Den handlar om just detta. Det
handlar också om att ha ömsesidig respekt och konstatera att vi är olika.
Men det skall självfallet finnas lika möjligheter för män och kvinnor. Det
känns nästan löjligt att behöva påpeka en sådan sak. Det är så självklart.
Men det är också självklart att människor är beroende av varandra. I en
familj är mamma och pappa naturligtvis beroende av varandra och barnen.
Men vad är jämställdhet inom ett äktenskap? Enligt den definition som gäl-
ler kan inte en hemarbetande kvinna vara jämställd. Hon är nämligen inte
ekonomiskt oberoende. Då är hon inte jämställd enligt socialdemokratisk
eller socialistisk jämställdhetsdefinition. I min värld är det en kränkning av
alla dessa kvinnor.
Jag kan inte förstå hur ett arbete som förskollärare på ett kommunalt dag-
hem kan anses vara mera värt eller mera jämställt än om jag gör exakt
samma arbete hemma i min egen familj och tar hand om mina egna och/eller
andras barn. Det torde tvärtom vara mer krävande att vara hemarbetande.
Då har jag ingen stimulans från arbetskamrater och liknande. Kom inte och
påstå att det ena skulle vara mera jämställt än det andra!
Vi har också uttryckligen gjort klart att vi anser att dagens system med
föräldraförsäkringen och stödet till den offentliga barnomsorgen är djupt
orättvist. Tidigare sade socialministern att vi tar 20 miljarder från barnfamil-
jerna. Han syftade på att vi har lagt fram ett heltäckande förslag. Om man
gör om familjepolitiken är vårt förslag heltäckande, men man sparar på ett
annat sätt. Detta är enligt Finansdepartementets beräkningar. Det visade sig
nämligen att deras beräkningar stämde med våra handräknade. Vi spar 20
miljarder. Vi tar dem inte från någon. Vi har ännu inte hittat någon barnfa-
milj som på allvar har kommit med invändningar och sagt att detta inte är
bra för familjen.
Vi vet att våra förslag inte är bra för höginkomsttagarna där båda kanske
har årsinkomster på 300 000-400 000 och där man har sina barn i den offent-
liga barnomsorgen. Vi anser inte att det är samhällets primära ansvar att
värna dem.
Dagens system är utan tvekan det mest generösa som finns i världen. För-
äldraförsäkringen är den enda socialförsäkringen som betalar 90 % av lö-
nen. Alla andra socialförsäkringar ligger på 80 %. Arbetslösa, sjuka osv. får
80 %, men kärnfriska föräldrar kompenseras högre. Jag tycker att det är
oförsvarbart, speciellt i dagens ekonomiska kris, att ha kvar ett sådant sy-
stem.
Regeringen föreslog mycket riktigt i kompletteringspropositionen i våras
att föräldraförsäkringen skulle sänkas till 80 %. Låt mig understryka att det
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
35
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
36
var regeringen som föreslog det. Vi hade i och för sig föreslagit det tidigare,
men förslaget blir ju inte sämre för att regeringen lägger fram det. Därför
blev vi så häpna när vi i propositionen om barnomsorgslagen hittar en krys-
tad motivering om att man skall behålla den på 90 % av något förment jäm-
ställdhetsskäl. Vi har svårt att ta den typen av argument på allvar.
Vi menar också att dagens system visar på en omvänd Robin Hood-menta-
litet. Det gynnar på ett i vårt tycke otillbörligt sätt höginkomsttagare och
dem som använder den offentliga barnomsorgen. Den offentliga barnomsor-
gen slukar enorma resurser i miljarder.
Sverige har världens i särklass dyraste offentliga barnomsorg. Den är ge-
nerellt sett bra, men ännu har ingen hävdat att den danska är sämre. Den är
upplagd på ungefär samma sätt med samma pedagogik och kostar hälften.
Det finns småbarnskolor - Liten lär i Uppsala är ett exempel, Arken i Lund
ett annat - med en annan pedagogisk form som kostar väsentligt mycket
mindre. Vi menar att det är viktigt att det skall finnas så många former som
det finns önskemål om och som föräldrarna vill ha.
Vår utgångspunkt är familjen och barnens bästa. Om det skulle finnas en
konflikt mellan jämställdhet och barnens bästa - vilket det inte gör för oss,
men om - tar faktiskt barnens bästa överhanden. För oss är det självklart att
föräldrarna skall avgöra det här själva. I vår värld är det naturligt att om en
förälder kommer fram till att man inte kan göra allt på en gång, så kan man
välja att under några år prioritera omsorgen om barnen för att sedan återgå
till ett förvärvsarbete. Man måste inte göra karriär på jobbet och i hemmet
samtidigt. Det är upp till mamman och pappan att bestämma. Nyckelordet
är valfrihet.
De principer som ligger bakom vår familjepolitik är utförligt redovisade i
motionen. Men jag vill understryka att valfrihetsaspekten är i särklass vikti-
gast.
Jag skall därför inte gå in mera på detta och ta upp kammarens tid, i all
synnerhet som jag har fått en lapp från fru talman om att jag har pratat i 19
minuter. Jag tar detta påpekande som att fru talman tycker att det är för lång
tid. Det kan jag i och för sig tycka är anmärkningsvärt med tanke på att vi
håller på med en ärendebehandling och att vissa frågor faktiskt är så viktiga
att några minuter i kammaren är betydelselösa om man ser till att det gäller
en nations väl och ve.
Anf. 39 TALMANNEN:
Jag får påpeka att Stefan Kihlberg hade anmält sig för 10 minuter och nu
har talat i 22 minuter.
Anf. 40 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Fru talman! Med all respekt vill jag säga att jag har anmält mig för betyd-
ligt längre tid men att den skrevs ned av kammarkansliet. Jag skall dock inte
bråka. Jag är till min natur en mycket fridsam och välvillig person.
Låt mig avslutningsvis konstatera att jag i inledningen av mitt anförande
uttryckligen har deklarerat hur vi kommer att rösta om regeringen inte står
kvar vid överenskommelsen. Därför vill jag yrka bifall till Ny demokratis
reservationer nr 1,3, 4 och 7.
Anf. 41 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Fru talman! Stefan Kihlberg beklagade flera gånger att han inte kunde
fullfölja den överenskommelse som vi har gjort i utskottet. Det förslag som
finns i betänkandet är frukten av det arbete som vi har lagt ned tillsammans.
Stefan Kihlberg sade också att det kan bero på missförstånd. Han hoppades
att det skulle kunna rättas till. Det hoppas jag också. En arbetsgrupp har
spökat i diskussionen. Det har funnits en arbetsgrupp inom utskottet som
har diskuterat och arbetat sig fram till det här. Den arbetsgruppen har lovat
att arbeta vidare just med denna fråga på samma sätt som vi har gjort nu.
I mitt anförande sade jag att man får ta ett steg i taget för att åstadkomma
valfrihet och ge föräldrarna medbestämmande. Vi i utskottets arbetsgrupp
vill verka för att man skall få så goda relationer som möjligt i framtiden. Vil-
ken den andra arbetsgruppen är som spökar i diskussionen får vi försöka ut-
reda.
En sak tycker jag dock är litet underlig, och jag vet inte på vilket sätt Ny
demokrati skall reda ut den. Den utgångspunkt den borgerliga gruppen och
Ny demokrati har haft tillsammans är att vi vill åstadkomma större valfrihet.
Det är föräldrarna som skall välja. Det är inte politikerna som skall be-
stämma vilket slags barnomsorg man skall få.
Stefan Kihlberg säger att man kraftigt vänder sig emot förmyndarmentali-
teten. I nästa andetag säger han att Nydemokraterna kommer att rösta på
Socialdemokraternas förslag. Det är en mycket svår vändning, som jag vill
att Stefan Kihlberg skall tänka över. Då går man nämligen i precis motsatt
riktning. Man säger definitivt nej till vårdnadsbidrag för all framtid, och man
vill ha rigorösa bestämmelser där kommunen med ännu fler villkor än vad
vi har föreslagit skall bestämma om privata alternativ skall tillåtas. Det
måste väl ändå vara innehållet i politiken som är det viktigaste.
För Ny demokratis egen skull hoppas jag att det här missförståndet - som
Stefan Kihlberg kallar det för och som jag tror att det är - skall klaras upp
så att vi kan fortsätta samarbetet på det sätt som vi har påbörjat det i denna
fråga.
Anf. 42 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Ursäkta att jag vänder ryggen till, Ingrid Hemmingsson, men
jag är tvingad att göra det eftersom mikrofonen sitter som den gör.
När det gäller arbetsgruppen finns det, som jag sade, inga dissonanser i
uppfattningen bland oss fyra som fullföljde förhandlingarna. Det gäller Sten
Svensson som är vice ordförande i socialutskottet och Göran Hägglund som
är gruppledare för kds. Det finns inga som helst dissonanser i våra uppfatt-
ningar. Det är dock möjligt att kommunikationen bakåt i regeringskoalitio-
nen inte har fungerat och att det är där missförstånden har uppstått. Det är
möjligt. Men i så fall är det möjligt för statsrådet och tillika chefen för Social-
departementet att klargöra det här i kammaren. Jag utgår ifrån och hoppas
att överenskommelsen gäller från regeringens sida. I så fall skulle vi slippa
alla dessa problem. För oss är det faktiskt fråga om etik och moral: Ingångna
avtal hålles. Vi avser att hålla vår del.
Jag vill också göra klart att det var fråga om ett delegerat ansvar. Det finns
ingen tvekan om det uppdrag och de befogenheter som fanns. I vårt fall dele-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
gerade vår partiledare lan Wachtmeister till vår vice gruppledare Dan Eriks-
son och mig att fullfölja det här. Från regeringssidan gick uppdraget som sagt
till Göran Hägglund och Sten Svensson.
I vår värld är det självklart att när man delegerar ett uppdrag och ett an-
svar till någon så får denne också befogenheter att träffa överenskommelser.
Vi blev minst sagt chockade när vi i partiledardebatten fick höra av Olof Jo-
hansson att det bara är överenskommelser som har träffats mellan partile-
dare som gäller. Jag tror att det var ett olycksfall i arbetet. Jag tror inte att
han menar vad han sade. Vi utgår från att överenskommelser som har träf-
fats under de premisser som man jobbar med i detta parlament gäller.
Vi ställer oss inte bakom Socialdemokraternas motiv. Jag tror inte att det
finns någon som misstänker oss för att dela Socialdemokraternas värderingar
i familjepolitiken. Men genom att förena oss med Socialdemokraterna kan
vi nå målet att propositionen avslås. Vi har dock andra motiv för det än vad
Socialdemokraterna har. De framgår mycket tydligt både av mitt anförande
och av den partimotion som har tillkommit med anledning av propositionen.
38
Anf.43 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Fru talman! Jag förstår inte riktigt det här. Det arbete som har gjorts på
det här området har gjorts av företrädare för riksdagspartierna i utskottet.
Vi kan inte företräda regeringen. Arbetet i utskottet blir ganska traditionellt
när regeringen inte har majoritet. Under mycket lång tid har det varit så att
vi företräder just riksdagspartierna.
Om ni, Stefan Kihlberg, ställer upp på Socialdemokraternas politik kom-
mer det nog att kvarstå en liten misstanke. Det kan bli litet svårt för er att
säga att ni har en helt annan uppfattning.
Anf. 44 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Vi i Ny demokrati är vana vid att bli misstänkliggjorda. Vi
konstaterar att det inte spelar någon roll hur vi agerar och vad vi säger. Det
finns alltid intresse för att misstänkliggöra oss, inte minst i andra partier och
i medierna, eftersom Ny demokrati utgör en så våldsam laddning i svensk
politik.
Jag har sagt det tidigare: Jag har aldrig mött ett smutsigare hantverk. Man
brukar säga att allting är tillåtet i krig och kärlek. Jag må säga att detta på-
minner rätt mycket om krig. Det klarar vi av. Den smutskastningen har vi
lärt oss att vara immuna mot. Vi tror att sanning och heder faktiskt vinner i
det långa loppet. Därför kämpar vi på i den riktningen.
Jag vill också göra klart att det inte är något konstigt med att bilda en ar-
betsgrupp - snarare något väldigt naturligt om man har en ambition att hitta
fram till gemensamma bra lösningar. Jag har suttit med i en sådan arbets-
grupp som initierades av Utbildningsdepartementet i samband med bered-
ningen av betygsgfrågan. Jag satt med, och det gjorde representanter från s
och v också, under den tid man jobbade med propositionen. Det hölls
mycket bra diskussioner. Det var inte frågan om att binda upp någon eller
att ta gisslan. Vi uppfattade det som om departementsledningen hade en
äkta vilja att faktiskt hitta bra lösningar för svensk skola.
Vi tänkte att man kunde vara lika konstruktiv när det gäller att hitta bra
lösningar för Sveriges barnfamiljer. Skall det vara så förbaskat konstigt? Det
finns bara en logisk förklaring till att det blir konstigt. Det är att prestigen
tar över allt sunt förnuft och all vilja att åstadkomma bra lösningar. Ny de-
mokratis prestige existerar inte i detta sammanhang.
Anf. 45 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag hade begärt att få tala i 15 minuter i debatten om barnom-
sorgslagen. Jag har accepterat att få tiden sänkt till tio minuter och har för
avsikt att hålla mig till det. Om man som ledamot har för avsikt att tala om
den fråga det för stunden gäller, nämligen barnomsorgslagen, tror jag att
man kan klara av att göra det på 10 minuter.
Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att tala om vilken historisk dag det
är när vi nu äntligen kan fatta beslut om en barnomsorgslag - en rättighet
för alla barn. Jag blir mer och mer osäker på om vi kommer att kunna avgöra
frågan i dag och på så sätt göra denna dag historisk, men fram till nu har det
funnits anledning att se det som en historisk dag.
Vänsterpartiet ser det som en stor seger att det nu finns en proposition
med ett förslag där svenska barn garanteras en plats inom barnomsorgen.
Det är ett gammalt krav som Vänsterpartiet och innan dess vpk har drivit
sedan 70-talet. Vi har drivit frågan om en rättighetslag. C-H Hermansson
tog redan 1975 upp det faktum att det krävdes av kommunerna att de skulle
ställa i ordning parkeringsplatser men att de däremot inte hade krav på sig
att ordna barnomsorg.
Den socialdemokratiska regeringen tog ett steg på vägen när man 1985
beslutade att målsättningen skulle vara att alla barn över 18 månader skulle
ha en plats i barnomsorg. Man har har inte drivit frågan tillräckligt.
Jag är alltså oerhört glad över förslaget. Jag ser det som ett viktigt steg på
vägen, men jag har i dag anledning att bli mycket bekymrad.
Min företrädare här i talarstolen - Stefan Kihlberg - tog upp frågan om
barnomsorgslag. Det stod klart att de faktum att alla barn skall få denna rät-
tighet och att föräldrar har fått vänta i köer och kanske tvingats till socialbi-
drag, därför att de inte fått barnomsorg, var totalt bortblåst i hans anför-
ande. Den fråga som Stefan Kihlberg tog upp gällde diskussioner och över-
enskommelser mellan Ny demokrati och regeringspartierna och att Ny de-
mokrati hade blivit kränkta till följd av att överenskommelsen inte skulle ha
hållits.
Är det inte barnen det handlar om? Är det inte barnen som blir kränkta
om inte lagen går igenom? Är det inte föräldrarna som drabbas av att inte
få den plats de har krävt?
Är det inte inom ramen för riksdagens ordinarie arbetsformer som man
skall fatta beslut? Frågan om barnomsorgslag har vi diskuterat gång på gång
hela hösten. Vi har bordlagt frågan och haft rika tillfällen till diskussion i
utskottet. Trots det väljer uppenbarligen regeringspartierna och framför allt
Ny demokrati att göra upp frågor utanför utskottssalen.
Stefan Kihlberg säger att det alltid finns intresse från massmedier och från
andra partier att misstänkliggöra Ny demokrati. Jag tycker inte att det be-
hövs. Det behöver inte finnas någon misstanke. I Ny demokrati klarar man
av den frågan så bra själv genom sitt sätt att agera. Det handlar inte om sak-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
39
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
40
frågan för Ny demokrati utan om ett spel. Det spelar ingen roll om det gäller
barn, gamla, handikappade eller bensinskatt. Det handlar om att visa sin
makt och position. Att sakfrågorna därmed förloras spelar absolut ingen
roll.
Fru talman! Den proposition som vi har fått innehåller i mina ögon mycket
som är bra. Den ställer kvalitetskrav på kommunernas barnomsorg och på
den enskilda barnomsorgen. Den föreslår att även föräldrar som är arbets-
lösa eller föräldralediga har rätt till barnomsorg. Den tar upp en rad andra
frågor, men det finns definitiva brister. Jag vill resa några invändningar mot
propositionen.
Jag tycker att behandlingen i utskottet har resulterat i ett väldigt mycket
bättre förslag än det som finns i propositionen. I utskottets betänkande fram-
går det nämligen att frågan om vårdnadsbidrag inte särskilt skulle gagna
barnfamiljerna. Det visas väldigt tydligt att vårdnadsbidraget skulle fördyra
statens kostnader ytterligare och att kopplingen till barnomsorgslagen är
mycket tveksam. Därför har utskottets majoritet avvisat den delen av propo-
sitionen. Jag vill för egen del anföra att det måste vara möjligt att ta den
diskussionen vid ett annat tillfälle. Nu handlar det om hur en bra barnom-
sorgslag skall se ut. Varför skall man över huvud taget diskutera frågan om
vårdnadsbidrag i det sammanhanget?
Jag vill fråga Bengt Westerberg varför regeringen valt att göra på detta vis
när en klar majoritet i riksdagen - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Folkpartiet - vill ha en lag om barnomsorg? Ni har valt att koppla ihop den
frågan med frågan om vårdnadsbidrag, vilket försvårar handläggningen.
Det skrivs klart och tydligt i betänkandet att det finns kvalitetskrav. Även
inom de enskilda alternativen skall man vara tvungen att beakta kvalitets-
kraven. Jag menar att dessa krav behöver förtydligas, och det har man gjort i
betänkandet. Jag uppfattar att de tilläggsförslag som Ny demokrati har drivit
ytterligare devalverat kvalitetskraven.
Majoriteten i utskottet har tagit upp det faktum att regeringen inte skriver
något i propositionen om att kommunerna måste få sista ordet. Regeringen
har velat driva privatiseringen till sin yttersta gräns. Man har visat att de en-
skilda alternativen skall ha rätt att få full täckning för sina kostnader om de
uppfyller vissa minimikrav. Den kommun som har full behovstäckning skall
ändå vara tvungen att acceptera ett privat alternativ.
Fru talman! Jag anser att regeringen driver privatiseringen trots att det
inte finns några önskemål om det. Det är inte bara fråga om att visa att det
finns valfrihet. Man vill driva valfriheten till sin spets för dess egen skull.
Från Vänsterpartiets sida vill vi bestämt avvisa de förslag som läggs fram
för att ytterligare underlätta för privata alternativ. Vi accepterar att det finns
privata alternativ, men det sätt som regeringen vill driva frågan på gör att
kommunerna inte själva får sista ordet och inte får bedöma vilket behov som
finns.
Fru talman! Det finns flera förslag i propositionen och i utskottets betän-
kande som gäller daghemsavgifter. Vänsterpartiet har lyft fram den frågan.
Majoriteten har kommit fram till att det är bra med en utvärdering eftersom
avgifterna skiftar väldigt mycket mellan olika kommuner.
Jag tycker naturligtvis att det är ett steg framåt, men det räcker inte. Det
vore bättre med klara riktlinjer som anger att skillnaderna inte får vara så
stora som de är mellan olika kommuner i dag.
Fru talman! En annan fråga som har dykt upp i diskussionen är kostna-
derna. Kommunerna har varit mycket kritiska mot det här förslaget. Bl.a.
Kommunförbundet har hävdat att det skulle kosta 5 miljarder extra fram till
1998. Det förekommer också protester på basplanet mot att regeringen fat-
tar beslut om nya lagar, nya rättigheter och nya utgifter utan att anvisa
pengar för det hela.
Jag kan förstå personalen ute på fältet, som ser hur barngrupperna ökar -
till 20, 22 och 23 barn - och att möjligheterna att ta hand om dem kommer
att minska, är orolig för att kraven skall bli högre och att kvaliteten skall
minska.
Jag utgår från att regeringen återkommer på den här punkten och i budge-
ten ser till att det blir möjligt att vidmakthålla en kvalitet, så att man ute på
fältet inte behöver vara orolig för att alla barn inte får plats och för att kvali-
teten inom barnomsorgen därmed blir mycket sämre.
Vi har också tagit upp frågan om sanktioner. De kommuner som inte hål-
ler sig till lagstiftningen, som inte kan tillgodose behovet av barnomsorg,
skall kunna drabbas av sanktioner.
Vi anser också att en utvärdering av privat barnomsorg måste komma till
stånd, att ett krispaket tas fram för barnomsorgen och att barnvårdarverk-
samheten ses över.
Fru talman! Jag vill hänvisa till allt som jag har lyft fram i meningsytt-
ringen, men jag vill särskilt yrka bifall till mom. 5, som gäller 17 § social-
tjänstlagen, och till mom. 15, om ett krispaket. I övrigt yrkar jag bifall till
utskottets hemställan i dess helhet.
Fru talman! Jag vill sluta med att konstatera att det är min förhoppning
att de borgerliga partierna, som har drivit frågan om en barnomsorgslag, in-
ser att de nu har en historisk möjlighet att se till att vi i dag kan säga grattis
till alla barn, till de föräldrar som tills i dag har tvingats leva på socialbidrag
när de inte har haft möjlighet till barnomsorg och till alla blivande föräldrar.
Jag hoppas att föräldrarna nu skall slippa den oro som så många känner med
denna fråga olöst. Men det återstår att se hur frågan kan hanteras. Det är
min förhoppning att även de borgerliga partierna inser att det vore totalt fel
att låta Ny demokrati styra en så väsentlig fråga.
Anf. 46 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill bestämt protestera mot Eva Zetterbergs påstående att
kvalitetskraven har devalverats. De kvalitetskrav som nämns i propositionen
beträffande 13 b § socialtjänstlagen gäller oavsett om det är fråga om kom-
munal eller privat barnomsorg. Det ingår också i det vidare uttrycket att vi
vill ha samma villkor för privat och kommunal barnomsorg.
Av 13 b § socialtjänstlagen framgår tydligt vilka kvalitetskrav som gäller.
Av specialmotiveringarna till lagstiftningen framgår att det är samma villkor
för kommunal och privat barnomsorg. Det finns absolut ingen anledning att
misstänka någonting annat.
I varje debatt som jag har varit med om i denna kammare under de senaste
sex åren har både Vänstern och Socialdemokraterna kommit med dessa på-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
41
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
42
ståenden. Det innebär att de känner en stor motvilja och misstänksamhet
mot privata alternativ.
Det märkte jag också när Eva Zetterberg sade att hon inte tycker om pri-
vata alternativ därför att kommunen då inte får sista ordet. Det är precis det
som är meningen. Vi vill flytta litet av makten, eller självbestämmandet, från
kommunen till föräldrarna själva. Det framgår tydligt av både propositionen
och reservation 6 till utskottsbetänkandet att det är endast två villkor som
skall gälla vid tillståndsprövningen, och det är den sökande och lokalen.
Anf. 47 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Fru talman! Just detta att Ny demokrati har agerat för att utskottsmajori-
teten inte skulle förtydliga skrivningen i 13 b § visar att kvalitetskraven inte
är så angelägna. Jag menar att vissa skrivningar i propositionen behöver för-
tydligas ytterligare, och det föreslagna tillägget var bra. Men majoriteten
ville inte ha det.
Anledningen till att jag anser att kommunerna skall ha sista ordet är att
vi inte har hur mycket pengar som helst i det här landet. Det är bra med
valfrihet - det välkomnar jag. Det finns många bra alternativa barnomsorgs-
former, som Montessoriförskola, Alternativ pedagogik osv. Det är bra att
de finns. Men kommunerna har ont om pengar, och det förekommer att re-
surserna går till de privata alternativ som vill etablera sig. Det kan vara ex-
tremformer som Livets ord eller någon annan inriktning, som bara tillgodo-
ser en liten del av folks intressen. De kommunala daghemmen får då betyd-
ligt sämre villkor. Men jag förstår att det är just det som Moderaterna tycker
är bra, att man därigenom kan utarma den kommunala barnomsorgen, i stäl-
let för att se till att den blir bra.
Jag och Vänsterpartiet menar alltså att huvudformen bör vara kommunal
regi och att kommunen genom en barnomsorgsplan måste kunna ha översikt
och se hur barnomsorgen passar in i kommunens plan, hur den kan förbättra
för kommunen. Därmed skall kommunen ha rätt att säga nej till överetable-
ring och därigenom kunna spara på kommunens medel.
Anf. 48 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Fru talman! Jag blir inte ett dugg förvånad över att Eva Zetterberg och
Vänstern har de här synpunkterna, dvs. att de vill lägga tyngdpunkten i be-
stämmandet på kommunen och politikerna. Det kan jag alltså förbigå.
Jag vill bestämt protestera mot påståendet att vi har gjort avkall på kvali-
tetskraven. Vad som diskuterades i utskottet var just att det skulle göras ett
förtydligande. I vårt resonemang där hade vi naturligtvis en förhoppning om
att Socialdemokraterna och Vänstern skulle mjuka upp sitt motstånd mot
de enskilda alternativen. Men vi ser ju i reservationerna att det motståndet
kvarstår. Det fanns därför ingen anledning för oss att gå med på att göra ett
förtydligande, som inte alls var nödvändigt. Vi föredrog att gå tillbaka till
förslaget till lagtext i propositionen. Det är fullt tillräckligt, eftersom det på
tre ställen i specialmotiveringen står att samma kvalitetskrav gäller.
De kvalitetskrav som nämns i propositionen är få men viktiga. Vi anser
att alltför detaljerade och rigorösa bestämmelser hämmar utveckling och
förnyelse. Vi har varit överens om förslaget beträffande 13 b § i propositio-
nen. Villkoren är mycket viktiga, och jag vill understryka att de gäller för
både privat och kommunal barnomsorg. Vi har understrukit detta i hela vår
skrivning. Det gäller både ekonomiska villkor och alla andra villkor. Det är
på det sättet vi vill åstadkomma valfrihet och möjlighet för föräldrar att be-
stämma.
Anf. 49 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Fru talman! Jag kan bara konstatera att den borgerliga majoriteten uppen-
barligen inte är lika angelägen om att understryka betydelsen av kvaliteten
i barnomsorgen. Det visar detta väldigt tydligt.
Anf. 50 MAJ-INGER KLINGVALL (s):
Fru talman! I Dagens Nyheter i går fanns en artikel om barnstugan Ek-
backen i stadsdelen Björkhagen här i Stockholm. I artikeln stod det ungefär
så här:
Inne på barnstugan Ekbackens expedition finns en beredskapspärm. Den
innehåller anvisningar för hur man ska göra om kriget kommer. I fredstid
ska daghemmet ta emot 60 barn, i krigstid 70 barn. ”Där är vi nu. Nästa år
har vi 69 barn här. Politikerna håller på att införa en verksamhet för krigs-
tid”, konstaterar föreståndare Inger Rindsjö.
Från att ha haft 15 barn i syskongrupperna och 12 i småbarnsgrupperna
kommer man nästa år att ha 19 eller 20 barn i syskongrupperna och 15 i små-
barnsgrupperna. Samtidigt har personalstyrkan minskat. På ekonomispråk
heter det att produktiviteten har ökat med 25 %. Formuleringen är hämtad
ur den borgerliga majoritetens budget för nästa år.
”Som föreståndare har jag väldigt svårt att se vad politikerna vill. Hur ska
framtidens barnomsorg se ut?” undrar daghemsföreståndaren i DN-artikeln.
Det är ingen överdrift att påstå att det råder en stor oro över den negativa
utvecklingen inom barnomsorgen. Större barngrupper, neddragning av per-
sonal, omflyttningar, nedläggning av barnstugor och avgiftshöjningar är var-
dagsmat för pressade föräldrar och personal.
Finns det någon gräns, undrar en förskollärare i DN-artikeln från Ekback-
ens dagis. Ständigt kommer det nya besparingskrav. Schablonsystemet gör
att man måste ha fulla barngrupper för att klara ekonomin, vilket leder till
att det ofta är nya barn som ska vänjas in.
Fru talman! Vad gör regeringen? Beskedet till kommunerna är entydigt -
ni måste dra ner ytterligare på verksamheten. Det handlar om tusentals jobb
och många miljarder samtidigt som behoven ökar. Med den nya arbetslös-
hetsförsäkringen har regeringen också bäddat för en socialbidragsbomb,
som får stora effekter för kommunernas möjligheter att klara övrig verksam-
het.
I det läget lägger regeringen fram en proposition på familjepolitikens om-
råde som inte kan uppfattas som annat än ett smörgåsbord beställt på kredit
av fyra borgerliga partier. Notan får betalas senare, helst av någon annan.
I propositionens familjepolitiska riktlinjer finns vårdnadsbidrag, barnom-
sorgslag, oförändrad ersättningsnivå i föräldraförsäkringen och etablerings-
frihet för privat barnomsorg. Socialministern har fått med det mesta i syfte
att göra alla inblandade parter nöjda.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
43
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
barnomsorgsområ-
det, m.m.
44
Den socialdemokratiska inställningen till vårdnadsbidrag är känd. Ett
vårdnadsbidrag går tvärt emot den hittills förda familjepolitiken och riktar
sin udd mot kvinnors rätt till arbete och jämställda levnadsvillkor. Barn
kommer också att bli stora förlorare och riskerar att mista sin plats i barnom-
sorgen när avgifterna blir rekordhöga. Många föräldrar kommer att leta ef-
ter billigare lösningar - lösningar som ofta är betydligt sämre.
Dessutom är det ytterst märkligt att regeringen kan utlova en reform i
mångmiljardklassen när vi har en ekonomi i kris och stora neddragningar
inom vård och omsorg. Jag förstår att det handlar om en avancerad kohandel
mellan regeringspartierna, men det ekonomiska ansvaret kan regeringen
aldrig springa undan.
Fru talman! Nästa motstridiga förslag i propositionen ger kommunerna en
skyldighet att erbjuda barnomsorg eller skolbarnsomsorg till barn i kommu-
nen som är under tolv år - samtidigt som det blir näst intill omöjligt för kom-
munerna att planera barnomsorgen och de kostnader den medför.
Vi socialdemokrater har länge arbetat för alla barns rätt till god barnom-
sorg. Inte minst övergången till ett generellt bidragssystem till kommunerna
har skapat ett behov av en utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar
på detta område. Det har visat sig att flera kommuner inte lever upp till de
nationella målen för barnomsorgen.
Därför säger vi socialdemokrater ja till regeringens förslag att i social-
tjänstlagen införa en precisering och en klarare inskriven skyldighet för
kommunerna att se till att alla barn får den barnomsorg de har behov av.
Men vi kan inte acceptera att denna skyldighet för kommunerna att er-
bjuda alla barn barnomsorg knyts samman med ett förslag som helt tar ifrån
kommunerna möjlighet att planera och ansvara för omsorgen och bestämma
hur de starkt begränsade resurserna skall användas.
Regeringen föreslår en lagändring som innebär att kommunerna tvingas
ge bidrag till enskilda barnstugor även om de har full behovstäckning inom
kommunen och även om de tvingas skära hårt i den barnomsorg som finns.
Har barnstugan lämpliga lokaler och personal skall kommunen bevilja till-
stånd och ge bidrag. Inget avseende skall med andra ord fästas vid om det
finns behov av barnstugan eller inte. Detta motsätter vi oss helt.
Vi anser det självklart att kommunen skall ha rätt och möjlighet att pla-
nera barnomsorgen inom den egna kommunen. I tider av begränsade resur-
ser och nedskärningar är det särskilt viktigt att göra rättvisa prioriteringar
och hushålla med resurserna.
Regeringens företrädare talar gärna om kundvalssystem när man egentli-
gen menar marknad. Alltmer av den kommunala verksamhet som riktar sig
till barn skall privatiseras och konkurrensutsättas. Det är uppenbart att rege-
ringen anser att barn kostar för mycket i Sverige. Regeringen vill dra ner på
kostnaderna men inte för alla, och då är marknadslösningar utmärkta medel.
Etableringsfriheten skapar gräddfiler i systemet. Risken är uppenbar att det
växer upp en skiktad barnomsorg, och vi ser det redan på en del håll. Detta
är en utveckling som vi socialdemokrater inte kan acceptera.
Fru talman! Regeringen föreslår i propositionen en utvidgad lagreglering
av barnomsorgen i socialtjänstlagen som berör både mål och kvalitet för
verksamheten. Detta är bra, inte minst mot bakgrund av den kritik vi social-
demokrater riktade mot regeringens proposition hösten 1991 om valfrihet i
barnomsorgen. Den hade formen av en ren näringspolitisk proposition och
innehöll ingenting om barns behov och villkor.
När propositionen lades fram pekade vi socialdemokrater på en rad bris-
ter. Rättssäkerheten var inte tryggad när kommunerna lade ut verksamhet
på andra huvudmän. Regler för sekretess och likabehandling samt möjlighet
till insyn och kvalitetsbedömning saknades. Kvalitetskrav som skall gälla all
barnomsorg oavsett huvudman saknades. Det gällde bl.a. krav på verksam-
hetens innehåll, personalens utbildning, barnomsorgens tillgänglighet, in-
tagningsregler, avgifter.
Vi ansåg att principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet och rättssäker-
heten för barnen måste tryggas innan man tog beslut om att lämna över bam-
omsorgsverksamhet till andra huvudmän. Socialministern har uppenbarli-
gen tagit åt sig av kritiken, eftersom de flesta av våra krav återfinns i det
konkreta förslaget om utökad lagreglering.
Till detta kommer utskottets eget enhälliga initiativ att utöka villkoren för
kommunala bidrag till enskild barnomsorg genom ett tillägg i 18 §. Det
tycker vi socialdemokrater är en mycket betydelsefull komplettering. Efter
denna komplettering rådde det ingen tvekan om att samma kvalitetskrav
skulle gälla all barnomsorg som får kommunala bidrag.
Efter att ha lyssnat till Ingrid Hemmingsson i debatten tidigare i dag för-
står jag att de borgerliga partierna sålt bort detta i förhandlingarna med Ny
demokrati, och det beklagar jag djupt.
En allvarlig konsekvens av besparingarna i kommunerna har utskottet sär-
skilt uppmärksammat, och det gäller avgifterna i barnomsorgen.
Många kommuner har ändrat sina öppethållandetider och sina taxor. De
har ändrats från inkomstrelaterade, progressiva taxor till tidsrelaterade
taxor, där inkomstens betydelse för avgiftens storlek minskar. Det innebär
ofta att personer med låga inkomster och långa arbetsdagar, t.ex. ensamstå-
ende mammor, har fått höjda taxor. Höginkomsttagarnas avgifter har där-
emot i många fall minskat. Vi anser att avgifter och intagningsregler inte får
användas som sorteringsinstrument, om alla barns rätt till god barnomsorg
skall garanteras.
Utskottet gör på denna punkt ett tillkännagivande till regeringen. En kart-
läggning bör enligt utskottets mening ske av hur avgifterna inom barnomsor-
gen utvecklas. Kartläggningen bör vara slutförd senast den 30 juni 1994.
Fru talman! Utvecklingen av barnomsorgen ute i kommunerna under de
senaste två åren är djupt oroande. All kommunal verksamhet tvingas till be-
sparingar, men i barnomsorgen sker också stora strukturella förändringar.
Jag har redan tidigare varit inne på det.
Barnomsorg som en självklar service med en genomtänkt pedagogisk
verksamhet kommer att upphöra, om den negativa utvecklingen fortsätter.
Kvaliteten på barns omsorg blir beroende av föräldrarnas betalningsför-
måga. Förvärvsarbetande med låga inkomster kan tvingas söka billigare al-
ternativ eller avstå från barnomsorg. De som har råd att efterfråga hög kvali-
tet kan skydda sina barn genom att flytta till bättre - och dyrare - omsorg.
Är det detta regeringen menar med en bra barnomsorg för alla barn?
En barnomsorgslag som preciserar kommunernas skyldighet att bedriva
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
45
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad,
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
barnomsorg är bra. Men det räcker inte. Det är fel tänkt när man samtidigt
tar ifrån kommunerna möjligheterna att planera och ansvara för barnomsor-
gen.
Vill regeringen skapa regler som ger alla barn rätt till barnomsorg? Eller
vill regeringen främst åstadkomma etableringsfrihet för privata daghem?
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkandet med undantag för
mom. 5. Jag yrkar bifall den socialdemokratiska reservationen och avslag på
övriga reservationer.
Anf. 51 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Fru talman! Eftersom vi har denna diskussion om kvaliteten vaije gång
barnomsorgen debatteras förstår nog både jag och övriga deltagare här i
kammaren att detta är en ideologisk fråga för Socialdemokraterna och Väns-
terpartiet.
Bakom detta ligger en misstro mot föräldrar, enskilda alternativ och en
övertro på att kommunens regler skall ge kvalitet. Man misstror föräldrarnas
förmåga att göra en egen bedömning av vad som för dem är kvalitet. Kvalitet
kan betyda en sak för en familj och något annat för en annan familj. Jag vill
understryka att de kvalitetskrav som finns i propositionen när det gäller
13 b § är få och viktiga, och de gäller för alla alternativ. Nu har jag upprepat
detta så många gånger att jag hoppas att det har gått hem.
Socialdemokraterna ondgör sig över att kommunen inte får bestämma hur
många barnomsorgsplatser som skall finnas och över att den kommunala
barnomsorgsplanen inte skall gälla. Vi håller inte med dem. Om en privat
huvudman har ett förslag om en annan inriktning skall denne få en chans att
komma in. Jag tror inte att det blir så många som kommer med nya alternativ
om det visar sig att det inte finns någon efterfrågan.
Kommunen får faktiskt anpassa sig till föräldrarnas efterfrågan. Om vi
skulle ha med det krav som Socialdemokraterna vill ha skulle vi också stoppa
utveckling och förnyelse. Hittills har det ju visat sig att de privata alternati-
ven, med olika inriktningar, medverkar till utveckling och förnyelse.
Jag vill bestämt protestera mot det som på sista tiden har framkommit från
socialdemokratiskt håll. Socialdemokraterna säger att avgiften för barnom-
sorgen, om det blir ett vårdnadsbidrag, skulle bli så hög att ingen skulle ha
råd att anlita den. Vad är det för dumheter. Den debatten får vi återkomma
till när förslaget läggs fram i höst. Det är ju inte riktigt aktuellt nu, men det
talades om detta tidigare i debatten i dag. Detta har ingenting med verklighe-
ten att göra.
Anf. 52 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! Jag kan inte tolka detta som annat än att Ingrid Hemmingsson
eftersträvar en barnomsorg som skall fungera utan kontroll, men som ändå
skall få offentliga bidrag. Den här marknadsstyrda barnomsorgen handlar
egentligen om det.
Låt föräldrarna bestämma, säger Ingrid Hemmingsson upprepade gånger.
Det låter fint, men vi vet att föräldrar i verkligheten inte har samma möjlig-
heter att ta för sig. Det vet också Ingrid Hemmingsson. I ett marknadsstyrt
46
system kommer alltid de starkare att ha större möjligheter att ta för sig än
de svagare.
Jag blir väldigt upprörd över det förslag som nu läggs fram från talarstolen
av Ingrid Hemmingsson. Hon går emot det enhälliga utskottsinitiativet när
det gäller kvalitetskraven. Att ni tar ställning på det sättet måste självfallet
stå för någonting. Såvitt jag har förstått är det en effekt av förhandlingarna
med Ny demokrati. Jag vill höra vad Ingrid Hemmingsson säger om detta.
Det måste betyda någonting.
Det föreslås tydligen också en förändring av de riktlinjer för familjepoliti-
ken som presenteras i reservation två. Där talas det om att all barnomsorg
skall kunna få kommunala bidrag. Vad står det för, Ingrid Hemmingsson?
Vad är all barnomsorg som bedrivs i enskild regi? Om den här reservationen
bifalls innebär det att regeringen får en beställning om att återkomma i den
här frågan och korrigera lagen?
Anf. 53 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Fru talman! Alla som lyssnar förstår att Maj-Inger Klingvall överdriver
otroligt.
Hon säger att vi vill ha någonting helt utan kontroll. Det vill vi självfallet
inte. Det kan alla förstå som läser propositionen. Det handlar om att det
skall vara få och viktiga regler. Det är precis vad som står i propositionen
när det gäller kvalitetskontrollen.
Det är ändå föräldrarna som skall vara med och säga sitt. Därför vill vi ha
så stor valfrihet och så många olika inriktningar på barnomsorgen som möj-
ligt. Därför säger vi att det inte skall vara några käppar i hjulet för de en-
skilda alternativen. De skall ha samma villkor som de kommunala alternati-
ven. Vi tar inte tillbaka någonting som har med kvalitetskraven att göra. Den
diskussion som vi förde i utskottet gällde ju det klargörande och förtydli-
gande av 18 § som begärdes av Socialdemokraterna.
I den diskussionen hade vi naturligtvis en förhoppning om att Socialdemo-
kraterna skulle mjuka upp sitt motstånd mot enskilda alternativ. Så har inte
skett. Vi kan konstatera att Socialdemokraterna yrkar avslag på förslaget till
2 a § tillståndslagen.
Som vi hör här vill man tillkännage att kommunen anser att det skall finnas
ett behov av privata alternativ för att man skall tillåta sådana. Det innebär
att kommunal och privat barnomsorg inte får samma villkor. Vi tar återigen
ett steg tillbaka om vi ställer oss bakom förslaget om att politikerna skall
bestämma vilken barnomsorg föräldrarna skall få välja.
En kommun kan faktiskt ha full behovstäckning av kommunal barnom-
sorg. Det är inte så ovanligt. Då skulle man alltså inte tillåta någon som helst
utveckling av andra idéer. Det skulle vara tvärstopp. Det innebär i sin tur
att det inte blir någon utveckling av olika former av barnomsorg.
Jag besökte nyligen ett daghem där man har en speciell inriktning på fri-
luftsliv. Föräldrarna står i kö till det daghemmet, därför att de just vill ha
den inriktningen av barnomsorgen. Om man misstror de föräldrar och de
enskilda alternativ som här har presenterats skulle allt sådant försvinna.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
47
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
48
Anf. 54 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! Vi avser naturligtvis att samma regler skall gälla för både
kommunalt och enskilt driven barnomsorg, Ingrid Hemmingsson. Så har vi
drivit denna fråga ända sedan den s.k. Pysslingenpropositionen lades fram
för två år sedan.
Samma regler skall gälla. Då är det också viktigt att vi i 18 § verkligen stäl-
ler upp dessa regler. Ingen skall kunna påstå, Ingrid Hemmingsson, att det
inte skulle betyda någonting att ni nu har gått ifrån det eniga utskottet på
den här punkten. Det är klart att det betyder någonting. Jag beklagar det
djupt.
Ingrid Hemmingsson säger sedan att kommunerna inte kommer att släppa
fram några alternativ om vi inte antar bestämmelsen om etableringsfrihet i
tillståndslagen som den är formulerad i regeringens proposition. Det är klart
att kommunerna kommer att släppa fram alternativ. Det har de ju gjort hit-
tills.
Detta handlar om att kommunerna har ansvaret för att bedöma verksam-
hetens innehåll och ekonomi. Om samhället skall betala bidrag till privata
daghem är det alldeles självklart att samhället också, genom de demokra-
tiska organ som finns, måste kunna ställa krav på verksamheten och avgöra
vilka som skall beviljas tillstånd.
Barns behov ser olika ut, och det ser inte likadant ut överallt i Sverige.
För att klara av att tillgodose barnens skiftande behov har vi bestämt oss för
att använda gemensamma lösningar och beslut. Marknaden ser inte till några
behov. Marknaden ser till kunder.
Anf. 55 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Barnomsorg är till för barnen och barnens föräldrar. Barnom-
sorg skall ge barnen en pedagogisk och utvecklande verksamhet och ge för-
äldrarna, såväl mamma som pappa, möjlighet att förena föräldraroll och yr-
kesliv.
Därför är det föräldrarnas och barnens behov som skall styra hur barnom-
sorgen skall utformas.
Riksdagen kan i dag fatta beslut om en barnomsorgsgaranti. Med den pro-
position som regeringen framlagt om lagfäst skyldighet för kommunerna att
ordna barnomsorg och att stödja enskild barnomsorg på lika ekonomiska
villkor och med samma kvalitetskrav tar vi ett rejält steg på vägen att för-
verkliga en barnomsorg för alla.
Det hälsar vi från Folkpartiet liberalerna med mycket stor tillfredsstäl-
lelse. Det är många års enträget opinionsarbete som nu skulle kunna krönas
med framgång.
Med propositionen kommer barnomsorg i enskild regi att likställas med
offentlig barnomsorg. Det är definitivt slut med det kommunala barnom-
sorgsmonopolet.
I socialtjänstlagen skrivs äntligen in vilka kvalitetskrav som kan ställas på
barnomsorgen. I enlighet med propositionen anser vi det självklart att
samma kvalitetskrav kan ställas på såväl enskild som offentlig barnomsorg.
Det framhålls särskilt i propositionens specialmotivering till lagtexterna av-
seende paragraferna 13b, 14b och lb. Det är kvalitetskrav som på intet sätt
behöver lägga några hinder i vägen för en önskvärd pedagogisk och verksam-
hetsmässig förnyelse.
I propositionen aviseras ytterligare en proposition till vårriksdagen om in-
förande av ett vårdnadsbidrag för småbarnsföräldrar. Rätten till barnomsorg
ger tillsammans med ett vårdnadsbidrag den valfrihet som den här rege-
ringen vill ge småbarnsföräldrar att själva välja hur de vill ordna för sina
barns och sin familjs bästa. Det är en liberal politik för valfrihet.
Fru talman! Livet är fullt av konflikter som man inte kan lösa med ett en-
kelt svärdshugg, konflikter där det gäller för den enskilde att välja så att man
får en lämplig avvägning mellan för- och nackdelar. Inte minst vi som är eller
varit småbarnsföräldrar vet hur det är att ständigt försöka göra bästa möjliga
av situationen och ändå gå med ständigt dåligt samvete för att man inte lyck-
ats bättre. Därför finns det inget enkelt sätt att för alla på lika sätt forma
avvägningen mellan rollen som småbarnsförälder och att verka i yrkeslivet.
Den avvägningen måste den enskilda familjen göra. Vår uppgift är att ge
dem möjligheter att välja efter sina förutsättningar och behov.
Visst kan det föreligga en konflikt mellan att vara småbarnsförälder och
att fullt ut förverkliga jämställdhet, särskilt om det skall ske samtidigt. Att
förneka den konflikten är ideologisk blindhet.
Visst skulle ett kraftigt tilltaget vårdnadsbidrag kunna bidra till att små-
barnsmammor känner sig tvingade att stanna hemma och därmed vara ett
hot mot jämställdhet. Men för de småbarnsföräldrar som önskar göra en an-
nan avvägning mellan att förvärvsarbeta och vara hemma en viss tid med sina
små barn är det en mycket stor uppoffring ekonomiskt, även om många an-
ser den uppoffringen vara värd priset.
Jag valde för övrigt själv att vara hemma ett halvår med min äldsta dotter
när föräldraförsäkringen hade upphört.
Det kan därför inte vara orimligt att med hjälp av ett vårdnadsbidrag av
den omfattning som aviseras i propositionen ge småbarnsföräldrar ett stöd i
den valsituation där de skall välja själva vilken avvägning som passar deras
barn och deras familj bäst. Ett sådant vårdnadsbidrag är inget stort hot mot
jämställdheten, men ett bidrag till ökad valfrihet. Det är god liberal politik.
Fru talman! På knappast något område har många socialdemokrater visat
sig ha så svårt att överge en uniform centralplanerad politik som inom famil-
jepolitiken och barnomsorgen. Visst är man för valfrihet i teorin, men varje
förslag att lätta upp ett stelt och genomreglerat barnomsorgssystem möts
med tirader av invändningar som bara avslöjar den obotfärdiga.
Låt mig gärna erkänna att jag utgår ifrån att det finns åtskilliga s.k. för-
nyare inom socialdemokratin även här i riksdagen. Ni är välkomna att göra
gemensam sak.
I socialdemokratins Sverige skall barnomsorgen emellertid helst se exakt
likadan ut och följa exakt samma regler i varje kommun från Övertorneå till
Ystad, i storstad och i glesbygd. Att det kan råda olika förhållanden på olika
platser är man lyckligt okunnig om.
Att familjer kan vara olika eller göra olika val och prioriteringar strider
mot traditionell socialdemokratisk likhetspolitik. Att samma familj kan göra
olika val och olika prioriteringar vid olika tidpunkter i familjens liv är ofatt-
bart för sådana socialdemokratiska planerare. Att olika barn i samma familj
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 47
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
50
kan ha olika förutsättningar och olika behov - strider det mot socialdemo-
kratiska likriktningsideal?
Det är svårt att bakom de numera oändliga raderna av invändningar mot
varje försök att öka valfriheten och låta hundra blommor blomma se annat
än att det döljer sig en övervintrande ideologiskt färgad strävan att med en
likformig barnomsorg kunna stöpa alla barn i samma form.
Jag känner en rad starkt övertygade socialdemokrater som bara inte kan
fatta den ovilja mot valfrihet och mångfald som många (s)- politiker manifes-
terar inför förändringar av barnomsorgen. De tror sig själva om att kunna
göra rätt val för sina barn och för sin familj. Det tror också vi i Folkpartiet
liberalerna dem om att kunna göra.
Fru talman! I vår familj hade vi från början vår äldsta dotter i kommunalt
daghem. Det fungerade utmärkt. När vi flyttade till en annan kommun hade
vi ingen kötid i den kommunen att åberopa. Vi lyckades till slut ändå få plats
i kommunalt familjedaghem. Det fungerade också mycket bra.
Sedan fick storasyster en lillasyster. Då fick hon inte behålla sin kommu-
nala barnomsorgsplats, när mamma och pappa skulle vara föräldralediga.
Då gällde barnomsorgen plötsligt inte barnets bästa!
Det hade inte varit bra för vår äldsta dotter. Enda utvägen var att gå in i
ett föräldrakooperativt daghem med mindre stelbenta regler än kommu-
nens. Det fungerade utmärkt och gjorde sedermera så även för lillasyster.
Så långt kan allt verka väl. Trots att hotfulla uttalanden i valkampanjer
från socialistiska och fackliga företrädare i den kommunala verksamheten
mot annorlunda avgiftssystem än det som kommunen tillämpar, har koope-
rativet lyckats överleva. Men visst har det varit en nagel i ögat på företrädare
för den kommunala barnomsorgen. När barn från föräldrakooperativ, som
ingått i kommunens bamomsorgsplan, uppnått skolålder och sökt plats i
kommunalt fritidshem där ett storasyskon redan går, då får man inte syskon-
förtur, utan placeras sist i kön. Man har ju frivilligt ställt sig utanför, får man
höra. Utanför vad då? Det kommunala monopolet? Vilken förolämpning
mot dem som vet bäst hur man ordnar allt till det bästa för alla!
Fru talman! Den springande punkten i propositionens förslag till ökad val-
frihet ligger i ändringen av 2 § tillståndslagen. Genom förslaget ges kommu-
nerna skyldighet att tillåta barnomsorg i enskild regi. Vid prövningen får av-
seende endast fästas vid sökandes lämplighet att bedriva verksamheten och
vid ändamålsenligheten av de lokaler där sökanden avser att bedriva verk-
samheten.
På den här punkten sätter socialdemokraterna in sitt motstånd denna
gång. Nu säger man att kommunerna måste ha rätt att ta hänsyn till behovs-
täckningen i kommunen. Därmed förbehåller man kommunerna tolknings-
monopolet, d.v.s. precis som tidigare. Om full behovstäckning råder, enligt
det kommunala monopolet, skall ekonomiskt bidrag inte behöva ges till en-
skild verksamhet.
Men vad är full behovstäckning? Om ett enskilt daghem begär bidrag för
15 barn, som önskar delta i verksamheten, och kommunens barnomsorgs-
monopol hävdar att det inte behövs, därför att full behovstäckning råder, så
finns ändå uppenbarligen behov av det enskilda daghemmet. Annars skulle
inte föräldrarna ha valt att placera sina barn där.
Risken finns naturligtvis att innebörden av detta är att det finns kommunal
barnomsorg som inte efterfrågas av föräldrar. Det enda rimliga är väl då att
den verksamheten avvecklas. Men precis här tror jag att socialdemokrater-
nas motstånd ligger. Som företrädare för den stora mängden kommunalt an-
ställda är det deras intresse man slår vakt om, inte kommunmedlemmarnas,
inte barnens och inte föräldrarnas.
Men också socialdemokratiska småbarnsföräldrar vill själva välja vilken
barnomsorgsform som passar dem bäst.
Om de inte efterfrågar en viss kommunal barnomsorg därför att de föredrar
en enskild som passar dem bättre, finns det behov av den enskilda verksam-
heten och inte av den som inte efterfrågas. Låt därför föräldrarna själva få
avgöra vilken barnomsorg de efterfrågar. Då blir det naturligt för vaije barn-
omsorgsform att söka motsvara de behov och önskemål som barn och föräld-
rar har. Vi får då en barnomsorg för barnfamiljerna. Vi får en barnomsorg
för alla - en barnomsorg som motsvarar högt ställda krav och som efterfrågas
av barnfamiljerna. Det är inte orimligt att kommunerna får lägga ned verk-
samhet som inte efterfrågas. Barnomsorgen är till för barnfamiljerna och
inte för det kommunala bamomsorgsmonopolet.
Jag yrkar bifall till de yrkanden som väcktes tidigare i dag av Ingrid Hem-
mingsson.
(Applåder)
Anf. 56 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! Det kommunala bamomsorgsmonopolet, Lennart Rohdin,
avskaffades faktiskt av Socialdemokraterna, Folkpartiet och Vänsterpar-
tiet -jag tror att det var 1985 - i samband med beslutet i riksdagen med an-
ledning av propositionen om en förskola för alla barn. Nog har det hänt en
hel del på det området under de år som har gått sedan dess. Fortfarande finns
det förhållandevis få platser i olika former av alternativ.
Lennart Rohdin riktade sedan in sig på frågan om etableringsfriheten. Jag
vill gärna kommentera det ytterligare. Eftersom familjer gör olika val därför
att barn har olika behov, tror vi inte att marknaden är kompetent att sköta
den här frågan så att vi får en bra barnomsorg som är tillgänglig för alla barn.
Vi har inga goda erfarenheter av att marknadsstyrda verksamheter skulle
klara av att göra den här typen av rättvis fördelning och tillgodose de skif-
tande behoven. Vi vill ha rättvisa regler på det här området just därför att
vi inte kan tänka oss att stöpa barn i samma form.
I dag finns också etableringsfrihet på skolans område. På skolans område
skall 85 % av kostnaderna vara bidrag vid alternativ. På det här området är
det tänkt att det skall vara 100 %. Vi kommer att få en uttunning av de resur-
ser som går till den kommunala barnomsorgen, medan den privata kommer
att klara sig relativt bra. På den privata sidan kan man kosta på sig större
personaltäthet och färre barn. Därigenom uppnår man också högre kvalitet
i verksamheten.
För inte så länge sedan hittade jag en artikel i Aftonbladet med den ta-
lande rubriken ”Rika barn leka bäst”. Artikeln beskriver situationen i Upp-
sala. Det är en kommun som har dragit ned mycket kraftigt på resurserna
till barnomsorgen. Det blir nu mycket intressant för de föräldrar som har
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
51
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
hamomsorgsområ -
det, m.m.
52
möjligheter och råd att få in sina barn i olika privata alternativ. Det här är
en utveckling som vi inte ställer upp på från socialdemokratins sida. Vi ser
att etableringsfriheten värnar om de starka i samhället. Vi vill arbeta för en
barnomsorg som är bra och som räcker till för alla barn.
Anf. 57 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Det är väl inte någon hemlighet att det finns mycket klara
ideologiska skillnader i våra synsätt. Visserligen har jag tidigare inte deltagit
i arbetet i den här kammaren, men jag tror att mina folkpartistiska kolleger
kan intyga att de inte direkt har fått springa ihjäl sig för att hinna med Social-
demokraterna i deras iver att öka valfriheten inom barnomsorgen och att
bryta upp det kommunala bamomsorgsmonopolet. Tvärtom har vi år ut och
år in kunnat konstatera att varje förslag har mötts av en rad invändningar.
Dessa invändningar har hela tiden haft som utgångspunkt att de kommunala
politikerna och det kommunala bamomsorgsmonopolet i sista hand skall ha
utslagsrätten.
Maj-Inger Klingvall talar här om att man inte kan lita på marknaden.
Även om marknaden har kommit att bli ett mycket fult ord i agitationen,
tycker jag ändå att man skulle kunna våga sig på att ersätta ordet marknaden
med ordet föräldrarna. Det är nämligen föräldrarnas val av vilken bamom-
sorgsform som vid olika tidpunkter passar dem bäst som vi vill värna om.
Socialdemokraterna förbehåller sig rätten att lägga den yttersta beslutan-
derätten hos kommunerna och den kommunala bamomsorgsadministratio-
nen. Här går en skiljelinje mellan oss och Socialdemokraterna. Vi litar på
föräldrarna. Socialdemokraterna vill förbehålla den kommunala barnomsor-
gen rätten att avgöra vad som behövs.
Anf. 58 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! Vi talar här om valfrihet. Genom årens lopp har Statistiska
centralbyrån gjort ganska omfattande undersökningar när det gäller barn-
omsorgen. Det framkommer att föräldrarna önskar kommunal barnomsorg
i mycket stor utsträckning. En mycket mindre del av de tillfrågade har önskat
sig alternativ. Jag vet därför inte riktigt vad Lennart Rohdin är ute efter när
han säger att vi inte har tillgodosett föräldrarnas önskemål om olika alterna-
tiv.
Det har pågått en utveckling med olika former av alternativ under flera
år. Det finns mycket som är positivt i den utvecklingen. Det vi ställer som
krav är att samma regler skall gälla. Jag vill gärna ha en kommentar från
Lennart Rohdin beträffande den förändring som Ingrid Hemmingsson yr-
kade på i sitt inlägg, nämligen att vi inte skall kunna gå fram med det gemen-
samma utskottsinitiativet att få in kvalitetskravet även när det gäller villkor
för bidrag till alternativt och enskilt driven barnomsorgsverksamhet. För oss
är det oerhört viktigt att det kommer att finnas med i den nya barnomsorgs-
lagen.
I sitt anförande talade Lennart Rohdin också om vårdnadsbidraget. Har
inte Lennart Rohdin insett vad konsekvenserna kan bli enligt de gjorda be-
räkningarna? Även den lilla summan på 2 000 kr. i månaden kommer att
verka i en riktning som vi tycker är helt fel. Egentligen är det bara högin-
komsttagare där den ena parten redan är hemma och inte har någon in-
komst - förmodligen kvinnan - som kommer att gå med plus med vårdnads-
bidraget. För övrigt kommer det att få mycket besvärliga marginaleffekter.
De som drabbas mest är de som har de lägsta inkomsterna, eftersom vård-
nadsbidraget skall räknas samman med andra bidragsformer.
Jag gör en helt annan bedömning än Lennart Rohdin av vilka effekter
vårdnadsbidraget kan få. För oss socialdemokrater är det en självklarhet att
säga nej till vårdnadsbidraget. Vi gör det i dag, och vi kommer att göra det
när en proposition eventuellt läggs fram till våren.
Anf. 59 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Det tvivlar vi inte på att Socialdemokraterna kommer att
göra. Som jag försökte säga i mitt huvudanförande tror vi inte att det går att
hitta en lösning som löser problemen och tillgodoser behoven för alla barnfa-
miljer. Genom att erbjuda barnomsorg, föräldraförsäkring och ett vårdnads-
bidrag i den form som aviserats i propositionen erbjuder vi olika instrument
som gör det möjligt för barnfamiljerna att välja hur de vill komponera sin
egen lösning. Vi har det förtroendet för föräldrarna, och vi vill ge dem för-
troendet att göra avvägningen själva.
De undersökningar som redovisas när det gäller önskemål om barnomsorg
är väl kända. Jag tror att det framgick av mitt huvudanförande att jag och
min familj sökt kommunal barnomsorg som första alternativ. Jag anser att
den är bra och att den skulle passa min familj. Nu talar vi emellertid om att
man skall skapa möjligheter för dem som gör en annan bedömning. Om det
nu är som Maj-Inger Klingvall säger att det är få som efterfrågar alternativ,
varför är ni då så oroliga för att öppna möjligheten för föräldrarna att välja
själva? Då är ju inte risken så stor att det blir en förskjutning från kommunal
till enskild barnomsorg. Det är fråga om att öppna den möjligheten. Där vill
inte Socialdemokraterna följa med. De vill kunna bestämma själva.
Slutligen har vi frågan om kvalitetskraven. Det framgår med all önskvärd
tydlighet i propositionen att kvalitetskraven skall vara desamma för enskild
och kommunal barnomsorg. Vid en diskussion i utskottet frågade Social-
demokraterna - inte med emfas - om det inte skulle vara möjligt att förtyd-
liga det som propositionen är klar över, nämligen ytterligare ett tillägg i
18a §. Vi ansåg inte att det förtydligandet behövdes. Men som en gest för
att öppna möjligheten att likabehandla enskilda alternativ, inte bara när det
gäller kraven utan även när det gäller etableringen, kunde vi gå med på
detta. Den gesten besvarades inte av Socialdemokraterna.
Jag sade tidigare att i specialmotiveringen till paragraferna 13b, 14b och
18 framgår det med all önskvärd tydlighet att samma kvalitetskrav skall gälla
i både enskild och kommunal barnomsorg. För vår del har propositionstex-
ten hela tiden varit till fyllest på den punkten.
Anf. 60 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Fru talman! Jag har redan i mitt inledningsanförande talat om hur viktig
den här propositionen är med ett förslag till barnomsorgslag. Varför har,
Lennart Rohdin, frågan om vårdnadsbidrag lagts in i barnomsorgslagen?
Folkpartiet värnar i alla andra sammanhang om jämlikheten. Därför har jag
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
53
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
svårt att se hur frågan om vårdnadsbidrag på något sätt skulle föra frågan
om valfrihet eller jämställdhet framåt.
Jag menar att det är viktigt med valfrihet i barnomsorgen. Men det finns
betydligt fler och bättre sätt - om Folkpartiet och de borgerliga partierna är
angelägna. Det finns t.ex. förlängd föräldraledighet och kortare arbetstid.
Vårdnadsbidraget är inte det som utgör valfrihet. Men det är uppenbart att
Folkpartiet i denna fråga har valt att ställa sig tillsammans med kds och de
andra borgerliga partierna i fråga om jämställdheten.
Fru talman! Jag vill också fråga Lennart Rohdin om Vänsterpartiets för-
slag till krispaket inom barnomsorgen. Där finns sådant som det exempel
från en stadsdel, Björkhagen, som Maj-Inger Klingvall läste upp. Precis
samma förhållande råder i min stadsdel Skarpnäcksfältet. Det är stora om-
flyttningar av barngrupper. Barn tvingas byta grupp flera gånger under kort
tid. Barngrupperna växer nu till 18-20 barn med två personer i personalen.
Om vi nu bekymrar oss om just barnen, Lennart Rohdin, motiverar inte
allt detta till att vi tittar på hur vi med hjälp av ett krispaket kan säkra en
bra tillvaro för barn inom barnomsorgen? Varför kan ni inte acceptera det?
Fru talman! Jag kan konstatera - om inte de borgerliga partierna vill göra
denna översyn - att de kan acceptera de stora klasskillnader som finns mel-
lan olika delar av vårt land och mellan olika stadsdelar, där det t.ex. kan
finnas privata daghem med betydligt bättre resurser än inom kommunen.
Anf. 61 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Jag uppskattar en hel del av det Eva Zetterberg sade i sitt
huvudanförande, bl.a. när det gäller glädjen över det eventuella beslut som
skall fattas här senare i kväll.
När det gäller behovet av krispaket har vi påpekat i utskottsbetänkandet
att det sker en kartläggning bl.a. inom Socialstyrelsen. Socialstyrelsen skall
återkomma och redovisa läget. Vi förutsätter från utskottets sida att rege-
ringen skall återkomma med förslag när kartläggningen är klar. Jag vill be-
tona för Eva Zetterberg att redan propositionen är ett uttryck för att rege-
ringen anser att det finns behov av att styra en del av verksamheten. Det
sker bl.a. med hjälp av de krav på barnomsorgen som förs in i paragraferna
13b och 14b. Där ges riktlinjer för hur avgifterna får utvecklas. Just för att
regeringen ser vissa oroande tecken, har regeringen lagt fram dessa förslag.
Det är faktiskt denna regering som har lagt fram förslagen om kvalitetsbe-
dömningar i barnomsorgen.
Vidare har vi frågan om vårdnadsbidraget. Det är alldeles riktigt, Eva Zet-
terberg, att vårdnadsbidraget inte primärt sett föreslås för att öka jämställd-
heten. Men jag försökte säga i mitt huvudanförande att här finns ett antal
önskemål och behov hos barnfamiljerna som delvis är av konfliktkaraktär.
Man måste försöka få fram en lämplig avvägning. Ett vårdnadsbidrag, såsom
det aviseras i propositionen, är ett stöd i valfriheten för de föräldrar som väl-
jer att göra en annan avvägning. Detta är ett led i en samlad familjcpolitik.
Det är inte fråga om en eftergift när det gäller det principiella synsättet.
Folkpartiet har i åtskilliga år varit förespråkare för någon form av vårdnads-
bidrag. Men i den här propositionen redovisar regeringspartierna en samlad
54
syn på familjepolitiken och barnomsorgen. Där ingår ett vårdnadsbidrag av
den karaktär som har aviserats.
Anf. 62 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Fru talman! Vårdnadsbidraget så som Lennart Rohdin beskriver det hela
skulle leda till större valfrihet för en hel del familjer. Jag har svårt att se det
hela så. Det gynnar inte alla familjer på samma sätt. De som har låg inkomst
kommer naturligtvis att finna att det är svårt att få något kvar av lönen, och
därför väljer de att stanna hemma fast de egentligen inte är intresserade av
den lösningen. Däremot är breda lösningar som förkortad arbetstid eller
längre föräldraledighet som gynnar betydligt fler inte aktuellt från Folkparti-
ets sida.
Vidare har vi frågan om kvalitetsbedömning. Jag konstaterar att den är
inskriven i förslaget, men den borgerliga majoriteten har valt att ta bort det
förtydligande som Socialdemokraterna och vi ville ha. Det kvarstår att den
borgerliga majoriteten inte, liksom beklagligtvis inte heller Socialdemokra-
terna, vill ha kvar det akuta krispaketet. Jag menar att det är för sent att
vänta till våren 1994. Vad kommer regeringen att göra då? Det blir val till
hösten. Inte kommer regeringen att göra något innan dess. Det är alltså bara
att vänta på ett val, en ny regering och en ny majoritet som är intresserad av
att ta itu med problemen.
Till slut, Lennart Rohdin, vill jag ta upp frågan om kommunerna och var-
för de inte kan få ha en plan över hur nytillkommande daghem skall fungera
inom kommunen. Betyder det, Lennart Rohdin, att ni är villiga att i en kom-
mun som har full behovstäckning låta t.ex. Livets ord, som uppfyller alla
krav på lokaler, personal osv., få ta över barn från kommunal barnomsorg
och så småningom tvinga ett kommunalt dagis att lägga ned? Är det så ni vill
ha det? Är valfriheten för föräldrarna detsamma som att det enda alternativ
som återstår för barnomsorgen är att ha sina barn på Livets ords daghem?
Det är inte mycket till valfrihet.
Anf. 63 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Naturligtvis är det så att om det finns föräldrar och barn som
önskar någon annan form av barnomsorg utöver den s.k. fulla behovstäck-
ningen, är det inte fråga om full behovstäckning. Vi vill tillse att det skall
finnas möjligheter för de enskilda alternativ som efterfrågas att etableras på
samma villkor utan att den kommunala barnomsorgen ställer upp villkor för
om den omsorgen behövs eller ej i deras ögon.
Om barnen som efterfrågar den alternativa omsorgen redan finns i den
kommunala barnomsorgen, är möjligen antalet kommunala barnomsorgs-
platser för många.
Vidare har vi frågan om vårdnadsbidraget. Jag vill understryka att vård-
nadsbidraget naturligtvis inte är lösningen för alla. Där håller jag med Eva
Zetterberg. Men den kommunala barnomsorgen är inte heller lösningen för
alla. Vår väl utbyggda föräldraförsäkring, som är en väldig tillgång, är inte
heller hela lösningen för alla. Det är kombinationen av dessa olika inslag
som ger största möjliga valfrihet för alla.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
55
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad,
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
56
Anf. 64 ROSA ÖSTH (c):
Fru talman! Precis som jag hade väntat mig har den här debatten utveck-
lats i en sådan riktning att jag tycker mig ha hört den förut - i alla fall stora
delar av den. Jag medger att det finns avvikelser som jag något tänker åter-
komma till. Men i övrigt har jag hört den förut, inte bara en gång utan många
gånger. Jag har inte bara hört den här i kammaren utan även tidigare på det
kommunala planet.
Under de snart 25 år som jag har sysslat med socialpolitik har när det gäller
barnomsorgsfrågor samma mönster ständigt upprepats. Det har gått en klar
rågång mellan socialdemokrater och vänsterpartister å ena sidan och icke-
socialistiska partier å andra sidan. Om Stefan Kihlberg fortfarande är kvar
i kammaren vill jag rikta mig till honom och säga att det inte borde vara så
svårt för Ny demokrati att välja sida, om man inte vill göra ett stort brott
mot sin egen ideologi, som i det här fallet.
Att vi i de olika partierna har olika uppfattningar i den här frågan beror
inte på att vi tycker olika mycket om barn eller att vi bryr oss mer eller
mindre om deras omsorg. Det handlar i stället om huruvida vi tilltror en-
skilda människor förmågan att fatta bra beslut för de egna barnen och den
egna familjen. Det handlar om tilltro - kanske snarare övertro - till politi-
kers förmåga att i detalj bestämma hur barnfamiljerna skall inrätta sina liv.
Jag tänker inte uppta tiden med att presentera någon historik, som i och
för sig kunde vara intressant, men som ett litet exempel på den ensidiga syn
som jag menar framför allt har präglat socialdemokraterna vill jag påminna
om hur det var när den offentliga barnomsorgen byggdes upp i vårt land.
Det skedde framför allt under 1960-talet. Enligt den socialdemokratiska re-
geringens direktiv var det nästan inte möjligt att få statsbidrag till något an-
nat än institutionell verksamhet. Kommunerna kunde på sin höjd få ett litet
blygsamt belopp till familjedaghem, men först när man hade ett antal dag-
hem i botten, enligt den s.k. kvotprincipen.
Små kommuner, som det fanns gott om på den tiden, inte minst glesbygds-
kommuner, saknade i praktiken möjlighet till hjälp att bygga upp sin barn-
omsorg. Socialdemokraterna tvingades i det här fallet så småningom att
backa, men i det längsta har de genom åren hållit fast vid en detaljstyrning
av det statliga stödet. Mycket länge kämpade man emot allt vad privat barn-
omsorg hette, även föräldrakooperativ. Någon kunde ju bevars tjäna pengar
på det, och det var mycket fult.
Undan för undan har verkligheten, kravet från barnfamiljerna, från kom-
munerna och från andra partier tvingat socialdemokraterna till reträtt, men
bara med små steg i taget. Socialdemokraterna har nämligen så förtvivlat
svårt att släppa greppet kring utvecklingen. Man vill inte det, utan man vill
så gärna fortsätta att styra och ställa, och man vill bestämma hur människor
skall inrätta sitt privatliv. Det kommer mycket tydligt fram i socialdemokra-
ternas skrivning om inriktningen av familjepolitiken.
För oss i Centern har under mycket lång tid frågan om att stödja barnfa-
miljerna varit högt prioriterad. Men det skall ske på ett sätt som skapar val-
frihet. Samhället skall ge stöd, men det är barnfamiljerna själva som skall
göra valet.
Helt konsekvent var Centern därför först med att lägga fram ett förslag
om ett vårdnadsbidrag, något som vi också drivit i många år. Det var för oss
självklart att deltaga i de partimotioner som under förra regeringsperioden
väcktes av Centern, Moderaterna och Folkpartiet. Det är också helt följdrik-
tigt att vår nuvarande regering har detta inskrivet in sin regeringsförklaring
och att det har lagts en proposition på riksdagens bord i vilken detta aviseras.
Vad gäller vårdnadsbidraget, ägnar sig framför allt socialdemokraterna åt
att vidmakthålla en myt. Undantagslöst framställs förslaget som ett sätt att
förmå mammor - naturligtvis alltid mammor - att stanna hemma på heltid.
Jag skall inte neka till att en del borgerliga debattörer också är något med-
skyldiga till en sådan myt. Jag tror nämligen inte att det är så många som
tack vare det nu föreslagna vårdnadsbidraget kommer att stanna hemma på
heltid. Men det viktigaste är att fler, inte minst ensamstående föräldrar, ofta
mammor, får större möjlighet att under en tid gå ned i arbetstid och på det
sättet öka möjligheten att kombinera förvärvsarbete och vård av egna barn.
Jag vänder mig mot att man generaliserar och säger att alla barn mår bäst
av att vara på daghem. Men jag vänder mig också emot när man hävdar det
motsatta, dvs. att alla barn mår bäst av att mamma är hemma på heltid. Det
förekommer t.o.m. att det talas om att man i annat fall lägger grunden till
kriminalitet, missbruk, m.m. Jag har dock inte hört det i denna kammare,
vill jag deklarera. Sanningen är naturligtvis inte så enkel.
Men om småbarnsföräldrarna tvingas in i en situation som man inte orkar
med, med lång arbetstid och med vård av barn och skötsel av hemmet, då är
risken naturligtvis stor att det går ut över barnen, att det går ut över barnens
trygghet och möjlighet att utvecklas till harmoniska individer. Så, kan det
väl inte vara någon av oss som vill att det skall vara.
Därför behövs ett kompletterande stöd som kan underlätta för föräldrarna
att gå ned i arbetstid för att få mer tid och ork för de egna barnen. Det är
därför följdriktigt att tala om att de föräldrar som behöver ett annat stöd
kommer att få det och att ett förslag kommer att läggas fram i en proposition,
samtidigt som man vill att kommunerna skall vara skyldiga att tillhandahålla
barnomsorg. Det finns därför all anledning att välkomna den proposition
som vi nu behandlar. Jag menar att den är väl avvägd, och just den helhets-
syn som är nödvändig i familjepolitiken presenteras där.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 6 och till det sär-
skilda yrkande som Ingrid Hemmingsson har lagt fram. I övrigt yrkar jag
bifall till utskottets hemställan.
Anf. 65 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! Rosa Östh återkommer till ungefär samma slutsatser vi hört
tidigare i debatten, nämligen att föräldrarna skall bestämma. Men jag utgår
från att det inte är föräldrakooperativ som ni talar om. Den typ av föräldrai-
nitiativ och föräldramedbestämmande som föräldrakooperativ och alterna-
tiv pedagogik representerar har det varit fritt fram för sedan 1985-1986.
Jag kan inte annat tro än att ni i sken av påståendet att det är föräldrarna
som bestämmer är det trots att en marknadsstyrd barnomsorg som ni är ute
efter, en typ av barnomsorg med andra typer av entreprenörer som skall er-
bjuda den barnomsorg som föräldrarna tydligen skall bestämma sig för och
tycka är bra. För att ge föräldrarna en ordentlig möjlighet till eget val måste
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
57
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
vi se till att det finns rättvisa regler, gemensamma lösningar och beslut som
bygger på de demokratiska former som vi har i dag.
Det är endast på det sättet som vi kan tillgodose de olika behov som barn
och föräldrar har. Här skiljer vi oss tydligen åt. Det förvånar mig något, Rosa
Östh, för jag har aldrig egentligen upplevt Centern som ett parti som har
talat för marknadslösningar på välfärdsområdet.
Jag har också sett en statistik över landets kommuner. Det visar sig att de
kommuner där Centern styr är de som har privatiserat vård- och omsorgs-
verksamhet minst. Jag tycker att det skulle vara intressant att få en liten
kommentar till det från Rosa Östh. Är det faktiskt på det sättet? Jag vet
också att centerpartisterna gärna utser sig som talesmän för de utsatta grup-
perna i samhället. Då är ni väl medvetna om de effekter som etableringsfri-
heten både inom skolan och nu inom barnsomsorgen kommer att ge.
Till sist vårdnadsbidraget. Där har vi helt olika uppfattningar. För oss är
det fullständigt omöjligt att förstå hur regeringen i detta ekonomiska läge är
beredd att lägga fram ett förslag som innebär kostnader för flera miljarder.
Hade vi de pengarna, Rosa Östh, och ville arbeta för fortsatt jämställdhet,
skulle vi satsa dem på en utbyggd föräldraförsäkring.
Anf. 66 ROSA ÖSTH (c) replik:
Fru talman! Maj-Inger Klingvall verkar helt fångad av marknadskraf-
terna. Vi behandlar i dag en proposition där kommunerna ges skyldighet att
tillhandahålla barnomsorg för alla föräldrar som efterfrågar det. Det är helt
enkelt så att det är föräldrarnas efterfrågan som kommer att styra vilka for-
mer av barnomsorg som kommer att utvecklas.
Jag tror inte alls, som Maj-Inger Klingvall tycks tro, att människor kom-
mer att sky den kommunala barnomsorgen. Jag vill hävda att den i många
fall är väldigt god och sådan att föräldrar och barn trivs med den. Fortsätter
man att efterfråga den, har i det fallet de privata alternativen svårt att göra
sig gällande.
Jag har aldrig riktigt förstått mig på Socialdemokraterna, när de å ena si-
dan talar om valfrihet och å andra sidan menar att den valfriheten bara riktar
sig dem som väljer kommunal barnomsorg. De vill inte ge den möjligheten
till ensamstående kvinnor för att de bättre skall orka med sin situation.
Vi kommer inte att rösta för ett vårdnadsbidrag, sade Maj-Inger Klingvall
tidigare, alldeles oberoende av hur det kommer att se ut. Då har man intagit
en kategorisk ställning, som inte ger utrymme vare sig för eftertanke eller
för analys. Jag beklagar att man är så föga utvecklingsbar i det socialdemo-
kratiska partiet.
Anf. 67 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! Nej, Rosa Östh, jag är inte marknadens fånge. Problemet är
att regeringspartierna är det, även i den här frågan och på område efter om-
råde. Vi skall efter den här debatten ha en debatt om etableringsrätt för spe-
cialistläkare och sjukgymnaster. Jag beklagar djupt att Rosa Östh inte ser
de faror som faktiskt finns i etableringsfriheten. En marknadsstyrd välfärd
gynnar dem som är starka och missgynnar dem som är svaga i ett samhälle.
58
Jag beklagar att jag inte hört ett ord om att det finns några risker. Jag
tycker att de är alldeles uppenbara.
Förslaget till vårdnadsbidrag har vi hört år efter år i olika tappningar. Där-
för har vi också kunnat analysera dess konsekvenser för kvinnor, för jäm-
ställdhet, för kvinnors möjligheter till arbete och lika utveckling på arbets-
platserna. Men vi kan också se hur det direkt missgynnar barnen. Den slut-
sats som vi drar beträffande vårdnadsbidragets inverkan, dvs. att det kraftigt
minskar valfriheten för kvinnor och barnfamiljer, är mycket välgrundad.
Anf. 68 ROSA ÖSTH (c) replik:
Fru talman! Jag kanske misstog mig men jag tyckte att Maj-Inger Klingvall
tidigare sade att hon hälsade den här propositionen med tillfredsställelse.
Det måste betyda att man har upptäckt att där föreslås väldigt många bra
saker, även utifrån socialdemokratisk utgångspunkt.
Jag måste tydligen upprepa att kommunerna här ges skyldighet att tillhan-
dahålla dem som efterfrågar det barnomsorg för barn mellan ett och tolv år.
När det gäller andra alternativ står det att man i mån av plats är skyldig att
ta in barn med särskilda behov osv. Det står i propositionen att samma kvali-
tetskrav skall ställas på de privata alternativen som på de kommunala, och
det har ingen i denna kammare förnekat. Där bör riskerna inte var så stora
som Maj-Inger Klingvall vill utmåla dem.
Det är litet märkligt att man avvisar vårdnadsbidraget, trots att man inte
har sett konstruktionen. Då menar jag att man avvisar också tanken att ge
kvinnorna det stöd som de i dag behöver. Det är i alla fall kvinnorna som
Socialdemokraterna anser det bör gälla. Naturligtvis gäller det den förälder
som väljer att gå ned i arbetstid.
Vi har från utskottets sida tydligt understrukit att vårdnadsbidraget skall
ges en sådan utformning, att det ger en reell valfrihet för inte minst dem som
har låga inkomster. Det förvånar mig att man från arbetarpartiet inte någon
gång bryr sig om alla de kvinnor som i dag inte har ekonomisk möjlighet att
utnyttja sin rätt till förkortad arbetstid.
Anf. 69 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Fru talman! Det utmärkande för den svenska barnomsorgen måste vara
god kvalitet, rättvis fördelning och en reell valfrihet. I föreliggande proposi-
tion föreslås att kommunerna skall bli skyldiga att tillhandahålla barnomsorg
för barn i åldrarna ett till tolv år. Dessutom föreslås kommunerna bli skyl-
diga att ge bidrag till enskilda förskolor och fritidshem med ett belopp per
barn som inte oskäligt avviker från kommunens kostnad per barn i den egna
verksamheten.
För att få en riktig och verklig valfrihet krävs dock även ett vårdnadsbi-
drag. Jag skall använda mina minuter till att ge litet bakgrund till varför vi
kristdemokrater tycker att det är så viktigt.
Ett vårdnadsbidrag är nödvändigt, inte i första hand för att få konkurrens
mellan olika barnomsorgsformer, utan för att ge svenska familjer en chans
att välja hur och vem som skall ta hand om deras barn. Idén med vårdnadsbi-
draget är egentligen ganska enkel. I själva verket bygger det på den grund-
läggande tesen, att det inte är staten eller vi förtroendevalda som är mest
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
59
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
60
kompetenta att avgöra exakt vilken barnomsorg varje barn skall ha. Vad
som är bäst för barnen kan ingen annan avgöra bättre än barnens föräldrar.
Fru talman! Alla barn är olika. Av det följer betydelsen av valfrihet inom
barnomsorgen: att ge svenska föräldrar rätt att välja om de vill ge mer tid
till omsorgen om sina barn eller om de vill arbeta och låta den kommunala
barnomsorgen, familjedaghem, familjekooperativ eller privata daghem ta
hand om barnen. Det är faktiskt inte mer än rätt att föräldrarna får avgöra
det.
Så här vill dock inte utskottsmajoriteten se på ett vårdnadsbidrag. I stället
påstår man att ett vårdnadsbidrag motverkar jämställdheten mellan föräld-
rarna och skapar stora marginaleffekter för den som vill övergå från hemar-
bete till förvärvsarbete. Denna argumentation är rent oförskämd. Det är
oförskämt att på det här sättet omyndigförklara svenska föräldrar. Det som
utskottsmajoriteten förmyndaraktigt säger är att föräldrarna inte är kompe-
tenta att välja det rätta till sina barn.
I själva verket går utskottsmajoritetens resonemang ut på att många för-
äldrar kommer att stanna hemma när de får en möjlighet att själva välja,
men det dras inte några konklusioner av detta.
Fru talman! Kan det inte vara så, att många föräldrar värderar möjlighe-
ten att mer kunna ta hand om sina egna barn, särskilt under de första åren,
högt? Kan det inte t.o.m. vara så, att de allra flesta föräldrar önskar att de
hade haft mer tid till sina barn, när barnen var små, och att de för sent inser
vad de har gått miste om? Av erfarenhet vet vi att det faktiskt är så.
Den andra kritiken mot ett vårdnadsbidrag är att nivån är för låg. Bidraget
räcker inte, menar man. Givetvis vore det önskvärt med en hög nivå på ett
vårdnadsbidrag. Det anser vi också. Men dessa argument är egentligen inga
argument emot ett vårdnadsbidrag. Tvärtom, båda invändningarna bygger
på att många föräldrar vill ha ett vårdnadsbidrag. Att kunna välja typ av
barnomsorg är varken en kvinnosaksfråga eller en fråga om hinder i karriä-
ren. Det här handlar om barnen och vad som är bäst för dem.
Jag tror att svenska föräldrar och svenska kvinnor inte låter sig fösas till-
baka till spisen. Svenska kvinnor och män är kloka, och de kan välja själva.
Detta handlar också om rättvisa. I dag får ca 390 000 barn, eller egentligen
deras föräldrar, offentligt stöd för sin barnomsorg. Men ca 255 000 barn i
samma åldrar får inte en enda krona. Av dessa 255 000 barns familjer lever
dessutom cirka en tredjedel under existensminimum.
Det här handlar också om lyhördhet inför vad svenska folket egentligen
vill ha. Jag har många gånger förvånat mig över att svenska föräldrar har
kunnat acceptera att det har pågått en planering av barnomsorgen enligt den
modell som har förelegat. Undersökning efter undersökning visar faktiskt
att en majoritet av småbarnsföräldrarna i Sverige är positiva till ett vårdnads-
bidrag.
Det handlar även om en tro på familjen. Jag är helt övertygad om att det
enda sättet att bygga upp ett samhälle som fungerar är att föra över goda
normer och införa valfrihet i familjepolitiken.
Fru talman! Det här handlar om en möjlighet att ta till vara på de viktiga
år som man skulle vilja ha tillbringat mer med sina barn, viktiga år som man
inte saknar förrän barnen plötsligt är utflugna. Det är alltså mot bakgrund
av detta som vi vill införa ett vårdnadsbidrag, inte för rikspolitikers eller för
andra förtroendevaldas skull utan för föräldrarnas och för barnens skull.
Därför är det nödvändigt med ett vårdnadsbidrag. Även barnomsorgslagen
förutsätter därför att det införs ett vårdnadsbidrag.
Jag vill rikta en uppmaning till kammarens ledamöter att göra allt för att
få majoritet för den borgerliga utskottsminoritetens förslag. Det vore en väl-
kommen julklapp till svenska föräldrar och barn. Jag hoppas också att vi
skall kunna fortsätta på den väg som vi har slagit in på när det gäller familje-
politiken.
Fru talman! Jag vill avsluta med att önska alla en riktigt God jul.
Anf. 70 TALMANNEN:
Får jag rikta en vädjan om att hålla korta repliker. Då tjänar vi väldigt
mycket tid.
Anf. 71 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! Chatrine Pålsson talade med ett stort engagemang sig varm
för ett vårdnadsbidrag. Hon sade att vi som inte tror på vårdnadsbidragets
alla fördelar är oförskämda. Chatrine Pålsson bör läsa den rapport som den
arbetsgrupp som Bengt Westerberg har tillsatt nyligen har lämnat.
Rapporten visar väldigt klart att de regler som föreslås skall gälla för vård-
nadsbidraget är sådana att orättvisorna ökar och jämställdheten hotas. Vård-
nadsbidraget skall betalas ut till den som får barnbidraget, och det är nästan
i samtliga fall kvinnan. Hon blir skattskyldig för vårdnadsbidraget, men hon
får inte lägga det som grund vid beräkning av sjukpenning och pension.
Vårdnadsbidraget skall räknas som inkomst när man bedömer rätten till
bl.a. bostadsbidrag, socialbidrag och familjepenning. Detta gäller också för
studerande.
Detta gör att om man på något sätt är beroende av samhällets stöd, om
man t.ex. är lågavlönad och har bostadsbidrag, får man behålla mindre av
vårdnadsbidraget eller av de förmåner som man redan har. Om man däremot
är högavlönad får man behålla mer av vårdnadsbidraget.
Marginaleffekterna blir mycket stora, särskilt för lågavlönade deltidsarbe-
tande kvinnor. Här vill jag också passa på att bemöta Rosa Östh som var
inne på detta med att gå ner i arbetstid. Om en hemarbetande tvåbarns-
mamma börjar arbeta trekvartstid och har sina barn på dagis, då får hon be-
tala 10 % av lönen. Vinnare är den familj som har en rik man och som ändå
har råd att ha en fru hemma. Den familjen får oreducerat bidrag.
Anf. 72 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Fru talman! Maj-Inger Klingvall hänvisade till Kommunalarbetarförbun-
dets rapport. Jag menar att Kommunalarbetarförbundet inte har räknat kor-
rekt. Självfallet kommer förslaget att utformas så, att det lönar sig att arbeta,
enligt vårt sätt att se. Den stora skillnaden är att svenska föräldrar ges en
chans att välja hur man skall ta hand om deras barn och vem som skall göra
det. Vinnare blir därmed barnen.
Den grupp som har arbetat med detta har nogsamt uttalat att det inte har
funnits någon politisk förankring. Propositionen är ju inte framlagd. Man
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
61
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
arbetar med den. Också jag har hört till dem som har varit kritisk mot den
utformning som förslaget har fått. Men vi har sagt att ingen skall förlora på
ett vårdnadsbidrag. Alla som vill fortsätta att anlita kommunens barnomsorg
skall självfallet kunna göra det. Men de som vill ordna sin barnomsorg på
något annat sätt skall ha samma självklara rätt till det.
Fru talman! Därför tycker jag att det är viktigt att vi inväntar propositio-
nens förslag innan vi dömer ut ett förslag som ännu inte är något regerings-
förslag.
Anf. 73 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Fru talman! Detta var alltså den av Bengt Westerberg tillsatta gruppens
beräkningar. Efter alla turer genom åren med vårdnadsbidraget och de olika
förslag som har lagts fram, tror jag tyvärr inte, Chatrine Pålsson, att det hän-
der något underverk i någon proposition som skulle leda till en vårdnadsbid-
ragskonstruktion som inte innehåller dessa nackdelar. Tyvärr leder inte ett
vårdnadsbidrag till ökad valfrihet utan till mindre valfrihet.
Anf. 74 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Fru talman! Jag vill då fråga Maj-Inger Klingvall om det anses rättvist ur
socialdemokratiskt perspektiv att om man väljer att vara hemma och ta hand
om sina barn - även om man gör det på heltid - är det värt 0 kr, men om
man anlitar den kommunala barnomsorgen subventioneras detta av samhäl-
let. Är detta socialdemokratisk politik, att man inte själv får välja? Tycker
inte Socialdemokraterna att det arbete som föräldrarna utför när de visar
omsorg om sina barn är värt en enda krona?
Anf. 75 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Fru talman! Chatrine Pålsson tog i sitt anförande nästan uteslutande upp
fördelarna med ett vårdnadsbidrag. Jag har uppfattat det förslag som vi nu
behandlar så, att det huvudsakligen skulle handla om en lag om barnomsorg.
Jag vill fråga Chatrine Pålsson, som vädjar till kammaren att rösta på den
borgerliga reservationen till förmån för vårdnadsbidrag: Är inte lagen om
barnomsorg viktig? Är det för kds viktigare att få igenom några allmänna
principer om vårdnadsbidrag än att äntligen få till stånd en lag om barnom-
sorg?
Anf. 76 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Fru talman! Det är mycket enkelt. Om man fattar beslut om en barnom-
sorgslag och vill ha verklig valfrihet, förutsätter detta ett vårdnadsbidrag.
Därför har dessa frågor med all tydlighet med varandra att göra. Jag tror,
fru talman, att om Eva Zetterberg hade läst vad vi har skrivit, skulle det ha
stått helt klart för henne att det ena förutsätter det andra.
Anf. 77 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Det finns få politiska frågor som är så laddade som familjepo-
litiken. Det visar sig inte minst av att det nu är ovanligt mycket folk i kamma-
ren i samband med en sakdebatt, något som naturligtvis är mycket gläd-
62
jande. Kanske kommer jag att göra er besvikna, eftersom jag nu tänker
börja med att tala om sakfrågan.
I våras besökte jag en kommun i Italien för att studera barnomsorg. Under
ett par dagar träffade jag drygt tio kvinnor. Ingen av dem hade familj. Bara
en enda hade ett barn. Jag frågade om det var en tillfällighet eller om detta
var ett mönster i Italien. Som många av er vet var det ingen tillfällighet, utan
det är ett mönster.
Många kvinnor i europeiska länder, i Japan, i USA och på många andra
håll tvingas i dag välja mellan att göra yrkeskarriär och att ha familj. Som
ett resultat av det här har i Europa födelsetalen sjunkit och ligger nu ofta
nere på ungefär 1,3-1,4. Som jag noterade i partiledardebatten tidigare i dag
är det inte tillräckligt för att reproducera en befolkning. Det är även något
som bekymrar många människor nere i Europa.
I Sverige däremot finns det praktiskt taget inga kvinnor som känner detta
tvång. För dem handlar det inte om ett val mellan yrke och familj utan om
både-och. Trots att Sverige har den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen i
Europa har vi de näst högsta födelsetalen. En viktig förklaring till att det är
så är att vi i Sverige har fört en mycket framgångsrik familjepolitik, med en
generös föräldraförsäkring, en väl utbyggd barnomsorg och ett bra barnbi-
drag som hörnstenar. Det skall vi naturligtvis bygga vidare på.
Den familjepolitiska proposition som kammaren diskuterar i dag och så
småningom skall besluta om innebär inget brott mot den hittills förda famil-
jepolitiken utan en utveckling av och ett komplement till den. Propositionen
innehåller tre centrala delar: för det första en barnomsorgsgaranti för barn
från ett års ålder, för det andra ett vårdnadsbidrag för barn mellan ett och
tre års ålder och för det tredje - vilket nästan alla talare hittills har glömt att
nämna - en stimulans för pappor att ta vara på sin föräldraledighet.
Till de båda senare förslagen, vårdnadsbidraget och pappastimulansen,
skall vi återkomma mer i detalj under våren. Låt mig i detta sammanhang
bara göra ett påpekande, närmast föranlett av en replikväxling mellan Chat-
rine Pålsson och Maj-Inger Klingvall alldeles nyss.
Ett vårdnadsbidrag kan enligt min uppfattning bidra till att öka valfriheten
förvissa familjer. Framför allt minskar det den ekonomiska förlusten för de
familjer som redan i dag, trots det stora ekonomiska avbräck som det inne-
bär, låter en av föräldrarna, vanligen mamman, stanna hemma under en nå-
got längre tid, även efter det att föräldrapenningen har gått ut.
Socialdemokraternas alternativ till vårdnadsbidraget är en förlängd för-
äldraförsäkring. Jag tycker att båda dessa förslag har fördelar och nackdelar,
men i bägge fallen handlar det om att tillföra familjerna ungefär 50 000 kr
per barn, ett belopp som de får behålla i dess helhet om de väljer att stanna
hemma.
Jag tycker att det är mycket konstigt att beskriva de här förslagen i termer
av himmel och helvete - var det ena placeras beror på vem som talar. Det
är närmast ett uttryck för en grov demagogi, eftersom det finns betydande
likheter mellan förslagen.
Rosa Östh talade t.ex. om de ensamstående mammor som skulle kunna
gå ned till deltidsarbete, och för den gruppen är säkerligen en förlängd för-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
63
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
64
äldraförsäkring ett bättre alternativ än ett vårdnadsbidrag. Men ett sådant
har i andra sammanhang mycket stora förtjänster.
Maj-Inger Klingvall påstod att en nackdel med vårdnadsbidraget var att
det gav höga marginaleffekter. Det är sant att det höjer marginaleffekterna,
men inte så mycket som föräldraförsäkringen, som har 100 % marginalef-
fekt.
Dagens huvudämne är dock barnomsorgsgarantin, som naturligtvis är oer-
hört viktig för jämställdhetspolitiken. Att det är en politiskt känslig fråga är
alldeles klart, och därför känns det tillfredsställande att vi har kommit så
långt som vi har gjort. Jag tycker att uppslutningen kring denna del av famil-
jepolitiken har varit mycket glädjande i denna debatt.
Det finns tre element i barnomsorgsgarantin: att garantera att alla som vill
ha plats i barnomsorgen får en sådan plats, att garantera kvaliteten och att
garantera valfriheten. Vi är nu ganska nära full behovstäckning totalt sett,
men det finns kommuner i Sverige som kraftigt släpar efter. De får nu ett år
på sig för att försöka ta krafttag för att möta den efterfrågan och de behov
som finns ute i kommunerna.
Att det över huvud taget finns barnomsorg är naturligtvis en grundläg-
gande förutsättning för att man över huvud taget skall kunna tala om någon
valfrihet, men dessutom är det angeläget att föräldrarna själva får möjlighet
att välja dagis eller dagmamma.
Det är också angeläget att de som arbetar inom barnomsorgen kan få möj-
lighet att avgöra hur de skall arbeta. För många är det säkerligen en mycket
bra lösning att arbeta som kommunalanställd i en kommunal barnstuga, men
vi vet att det också finns många som tycker att de inte får tillräckligt utlopp
för sitt engagemang, sin fantasi och sin arbetslust på det sättet utan som före-
drar andra driftsformer, t.ex. egenregiarbete. Jag tycker att det är angeläget
att de får den möjligheten.
Detta har i många år varit en stridsfråga mellan oss och socialdemokra-
terna och är det uppenbarligen fortfarande. Formellt hänger man upp det på
att kommunen måste få ha invändningar mot eller synpunkter på den privata
barnomsorg som bedrivs, men vi vet att det i verkligheten finns ett grundläg-
gande motstånd hos socialdemokraterna mot enskild barnomsorg. Det är
bara efter hårda debatter som de steg för steg har pressats tillbaka på denna
punkt. De har hela tiden motarbetat de privata alternativen.
Det är också viktigt att fastslå kvalitetskraven. Det finns i dag en oroande
utveckling på många håll i landet. Jag vill understryka detta, som några de-
battörer här har varit inne på.
För barnens skull är det oerhört angeläget att kommunerna sätter gränser.
Det finns redan i dag kommuner som tillåter för stora barngrupper och för
låg personaltäthet för att man skulle kunna tala om en rimlig kvalitet. Det
är viktigt att slå larm och att förändra denna utveckling. De förskollärare
som känner oro i dag och som Maj-Inger Klingvall tidigare från denna talar-
stol citerade skall känna att de får ett stöd genom den lag som jag hoppas att
riksdagen i dag skall besluta om.
Kvalitetskraven gäller självfallet för all barnomsorg. Det understryks
också på flera ställen i propositionen och i socialutskottets betänkande att
man instämmer i detta. Det anförs i betänkandets majoritetstext: ”Utskottet
delar uppfattningen i propositionen att samma kvalitetskrav som för den
kommunala barnomsorgen bör gälla för enskilda förskolor, fritidshem och
integrerad skolbarnsomsorg.”
På den punkten råder inga som helst delade meningar, och jag förstår inte
riktigt den diskussion som pågår om detta i kammaren. Jag hoppas att andra
gör det, särskilt ni som sedan skall votera i denna fråga.
Att vi ställer kvalitetskrav innebär naturligtvis inte att vi säger nej till ra-
tionaliseringar. Det är fullt möjligt att genomföra rationaliseringar och upp-
rätthålla en god kvalitet. Det finns forskare i Göteborg, ekonomer och peda-
goger i samverkan, som har gjort omfattande studier för att undersöka sam-
bandet mellan insatta resurser och kvalitet. De har kunnat konstatera att det
inte finns något entydigt samband. Vad man får ut av en barnstuga beror
också mycket på hur man förvaltar de resurser som man sätter in i verksam-
heten.
I inledningen till den här diskussionen fördes en mystisk diskussion om
någon arbetsgrupp som skulle ha diskuterats i en annan arbetsgrupp, om jag
förstod det rätt. Jag har inte informerats om någon sådan arbetsgrupp och
jag känner inte till den. Jag tycker att själva tanken på att man skulle ha en
arbetsgrupp som skulle syssla med det här, nu när vi ligger långt fram i pro-
cessen i regeringen, är ganska konstig.
Efter Stefan Kihlbergs inlägg konsulterade jag Sten Svensson för att höra
hur det faktiskt förhöll sig. Han sade att man har diskuterat frågan om att
utse en arbetsgrupp för att bereda ärendet när det kommer till socialutskot-
tet. Hur socialutskottet väljer att lägga upp sitt arbete tänker jag som social-
minister inte lägga mig i. Jag hoppas att arbetet läggs upp så att man lotsar
igenom de propositioner som jag förelägger riksdagen. I övrigt har jag inga
särskilda synpunkter.
Under den här något förvirrade diskussionen har det förevarit kontakter
mellan lan Wachtmeister och Carl Bildt. Jag har förstått att TV redan har
rapporterat om dessa kontakter. Carl Bildt har efter samråd med mig ställt
i utsikt att vi från Socialdepartementet under arbetets gång skall informera
oppositionspartierna Ny demokrati, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet
om arbetet med den framtida familjepolitiken. Det har jag självfallet inga
invändningar emot. Om vi genom att göra det kan lösa upp några knutar
tycker jag att det är utomordentligt bra. I slutändan, när vi har voterat här
i kammaren i dag, hoppas jag att vi har fått igenom en familjepolitisk reform
som innebär en förstärkning av både valfrihet och jämställdhet. Det kommer
jag som familjeminister att uppleva som utomordentligt tillfredsställande.
(Applåder)
Anf. 78 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Herr talman! I mitt inledningsanförande uttryckte jag mig mycket positivt
om den del av det här förslaget som handlar om en utökad lagreglering i so-
cialtjänstlagen, där man lägger fast mål och kvalitetskrav när det gäller barn-
omsorgen. Det tycker vi socialdemokrater är ett bra förslag. Det vi beklagar,
och som Bengt Westerberg viftar bort, är det enhälliga utskottsinitiativ som
vi tog för att verkligen göra klart att samma kvalitetskrav gällde all barnom-
sorg, dvs. med hjälp av tillägget i 18 §. De borgerliga partierna och socialmi-
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 47
Rättelse: S. 79 rad 8 Står: utskottets hemställan. Rättat till: res. 6.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
66
nistem tycker uppenbarligen att det saknar betydelse om tillägget står där
eller inte, vilket inte vi anser. Jag har litet svårt att förstå socialministerns
ställningstagande i den frågan.
Det vi däremot inte kan ställa upp på - och det har framgått av debatten -
är att en fullständig etableringsfrihet skall införas. Som vi ser det kommer
kommunerna inte att kunna planera och utnyttja sina resurser på ett ratio-
nellt sätt. Det anser vi vara speciellt viktigt i det svåra ekonomiska läge som
så många kommuner befinner sig i nu. Med det här förslaget från regeringen
skall de tvingas att ge bidrag, till hundra procent, till alla alternativ som dy-
ker upp. Det handlar inte om att tillgodose några behov, utan det handlar
om att betala notan för privata alternativ.
Vi tycker att det är rimligt att kommunerna får hitta sina lösningar, både
verksamhetsmässigt och ekonomiskt, och inte tvingas att bara vara penning-
utdelare. Förslaget om förändringen i denna tillståndslag innebär att kom-
munernas händer faktiskt blir bakbundna.
Först ställer Bengt Westerberg krav på kommunerna, men sedan får kom-
munerna inte en chans att leva upp till kraven, vare sig när det gäller målkva-
litet eller skyldighet att tillgodose behoven.
Ser inte socialministern några problem i denna etableringsfrihet? Det vi
redan kan se i form av skiktad barnomsorg är att de som har råd kan skaffa
sig en barnomsorg med högre kvalitet. Utifrån den ekonomiska situationen
i kommunerna ser vi att det här är en utveckling som nu alltmer böljar sätta
fart.
Anf. 79 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag beklagar att det är svårt att höra. Vi har sagt detta till teknikerna, men
de kan inte lösa problemet. Detta betyder att privata samtal i lokalen inte
är möjliga eftersom det stör talarna. Jag hemställer också att talarna riktar
sig mot mikrofonerna, annars kommer vi inte att höra varandra.
Anf. 80 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Såvitt jag förstår råder det inga delade meningar mellan oss
om kvaliteten i den privata barnomsorgen. Det står t.o.m. i den text som
socialutskottet har skrivit, och som Maj-Inger Klingvall och andra står
bakom, att utskottet delar uppfattningen i propositionen att samma kvali-
tetskrav skall gälla för kommunal barnomsorg som för privat. Att det är upp-
fattningen som presenteras i propositionen är väl tydligt nog? Såvitt jag för-
står innebär yrkandet som har lagts fram bara att man går på propositionens
linje, dvs. i sak samma linje som Maj-Inger Klingvall har föreslagit. Men som
jag sade går denna diskussion över mitt huvud, och jag förstår inte skillnaden
mellan de två alternativen, så det får klaras ut av andra debattörer.
Maj-Inger Klingvall tar upp frågan om etableringsfriheten. Jag är förvisso
inte överraskad över att Maj-Inger Klingvall, liksom Socialdemokraterna
som parti, är emot etableringsfrihet. Jag har fört denna diskussion med So-
cialdemokraterna under hela min tid som partiledare, under nio år i Sveriges
riksdag. De har alltid på olika sätt varit emot privata alternativ. De har tyckt
att frågan om privata alternativ är något som kommunerna skall kontrollera
och avgöra.
Maj-Inger Klingvall tycks vara väldigt orolig för att någon privatperson
skulle kunna komma in och starta ett dagis i en kommun där det finns full
behovstäckning och på det sättet rycka undan resurser från kommunen. Men
man kan ju bara starta ett dagis om det finns barn som vill gå i detta dagis,
annars får man inga som helst intäkter. Det måste i så fall tyda på att det
finns några föräldrar som föredrar detta nya dagis framför något av de eta-
blerade. Då tycker jag att det är ganska rimligt att denna möjlighet för för-
äldrarna att välja ett alternativ som de bedömer som bättre för barnen öpp-
nas.
Däremot tycker jag att det är lika viktigt att man inte genom avgifter ska-
par dagis bara för dem som har tjocka plånböcker. Därför säger vi klart att
kommunerna skall kunna ställa som krav på privata dagis, för att de skall
erhålla kommunbidrag, att de inte tar ut avgifter som avviker oskäligt från
dem som kommunen tar ut. På den punkten skall det råda full valfrihet för
alla. Det som hela tiden har varit syftet för oss är, att både öppna möjligheter
för större mångfald och fler alternativ och att ge valfrihet till alla föräldrar -
och inte bara till dem med feta plånböcker, vilket var den faktiska situatio-
nen på detta område under Socialdemokraternas regim.
Anf. 81 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:
Herr talman! Först har vi frågan om den mening som Bengt Westerberg
citerade ur betänkandet. Stycket som tar upp tillägget i fråga om 18 § tillkom
i samband med att förslaget lades fram. Meningen och stycket fanns inte där
innan vi var färdiga med att ta detta utskottsinitiativ. Det hänger alltså ihop
med paragrafförändringen.
Jag vill något kommentera den svenska familjepolitiken i stort, eftersom
Bengt Westerberg också passade på att kritisera min negativa inställning till
etableringsfriheten. Det beror på den utveckling som vi befarar och som vi
redan ser. Den utvecklingen går mot en barnomsorg som inte ser likadan ut
för alla barn när det gäller kvalitet och möjligheter att tillgodose barns olika
behov. Jag tyckte att det var intressant att höra Bengt Westerberg försvara
den här familjepolitiken i partiledardebatten.
Men det stora hotet, som Bengt Westerberg egentligen inte gick in på, är
naturligtvis om den gemensamma värdegrunden rämnar när det gäller upp-
ställningen på familjepolitiken. Det handlar naturligtvis om att budgetun-
derskottet, kommunernas ekonomi och arbetslösheten rycker undan grun-
den för välfärdens och barnomsorgens finansiering. Det är detta som gör att
jag tycker att Bengt Westerberg i så motto framstår som en motsägelsefull
politiker. Å ena sidan är Bengt Westerberg socialminister och talesman för
barnen och å andra sidan är han vice statsminister i en regering som helt
tycks ha tappat kontrollen över statens ekonomi och arbetslösheten. Detta
ser jag som ett trovärdighetsproblem, Bengt Westerberg.
Jag vill avsluta min sista replik med att påminna om en debatt som vi hade
här i kammaren den 17 december 1991, alltså för två år sedan. Då inbjöd
Bengt Westerberg mig till en rundresa till privata daghem. Denna rundresa
skulle ske hösten 1992. Ännu har inte denna inbjudan realiserats - det har
nu gått två år. Då undrar jag om Bengt Westerberg har ångrat sig och om
det inte finns någonting att visa upp.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
67
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
68
Anf. 82 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Låt oss bara stanna ytterligare ett ögonblick vid kvaliteten
på privata dagis. Jag vill citera ett litet avsnitt: För att en enskild förskola,
fritidshem eller integrerad skolbarnomsorg skall anses kunna ha en motsva-
righet i kommunal regi krävs att den uppfyller de kvalitetskrav som ställs på
kommunens verksamhet.
Detta ingår i specialmotiveringen till det lagförslag som jag har förelagt
riksdagen. Det är det som ligger bakom riksdagens formulering att utskottet
delar uppfattningen i propositionen om att detta krav ställs. Det råder på
denna punkt inga delade meningar. Det har för övrigt vitsordats av flera ta-
lare, innan jag steg upp i talarstolen, att det är på det sättet. Hur sedan de
olika alternativen ser ut och varför det finns alternativ får ni, som sagt var,
klara ut i en annan debatt som är mer sofistikerad än vad jag kan delta i.
Maj-Inger Klingvall säger att vi har tappat kontrollen över ekonomin. Det
är naturligtvis inte korrekt, men däremot har vi stora ekonomiska problem.
I slutet på 80-talet kunde man förutse detta. Jag hade då åtskilliga diskussio-
ner med socialdemokrater om den felaktiga utformningen av den socialde-
mokratiska politiken som då ledde fram till en överhettning i ekonomin. Jag
vet att jag i sådana debatter, på presskonferenser och i andra sammanhang
sade: På grund av att politiken nu får en felaktig utformning, kommer vi om
några år att få stora ekonomiska problem i ekonomin. Där sitter vi nu.
Men vi är i full färd med att reparera skadorna. Vi kan nu se klara ljus-
punkter i ekonomin. Jag nämnde tidigare den undersökning som Statistiska
centralbyrån har publicerat i dag. Den visar att människor i Sverige nu är
mer optimistiska än vad de har varit under de senaste 20 åren, dvs. sedan
1973. Jag tycker ändå att det är något som ger anledning att våga tro att de
åtgärder som regeringen har vidtagit - ibland kontroversiella - börjar ge re-
sultat.
Jag beklagar att jag faktiskt hade glömt bort inbjudan till Maj-Inger Kling-
vall att åka runt och titta på privata dagis. Men jag tycker fortfarande att det
är en utmärkt idé, därför att det finns verkligen mycket att visa upp. Så låt
oss ganska snart ta kontakt för att se om vi kan lägga upp en liten turné till-
sammans, där vi kan titta på goda exempel. Detta är dock förenat med ett
villkor, nämligen att Maj-Inger Klingvall, om det visar sig att dessa dagis är
bra, lovar att sluta tala som hon har gjort i dag och i stället talar väl om pri-
vata dagis i fortsättningen.
Anf. 83 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Inledningsvis berättade statsrådet om en Italienresa, där han
lärde sig att italienska kvinnor inte reproducerar sig i den utsträckning som
Bengt Westerberg tycker är lagom. Han gjorde sedan jämförelsen med
svenska kvinnor som har en förhållandevis hög förvärvsfrekvens och högre
reproduktionstakt, dvs. att de föder relativt många barn. Detta skulle i
mycket stor utsträckning vara den svenska föräldraförsäkringens förtjänst.
Nej, statsrådet Westerberg, jag kan försäkra att det handlar om avsevärt
mycket starkare krafter än så. Det handlar om naturkrafter och biologi. De
allra flesta män och kvinnor vill föröka sig och ha barn. De vill bilda familj.
Detta är krafterna. De flesta vill också ta ansvar för vad de har gjort. De vill
också förverkliga sig själva och förvärvsarbeta. Men de måste inte göra allt
samtidigt. Det går att dela in livet i olika skeden. Därför är valfriheten så
viktig. Därför slåss vi för valfriheten. Man skall inte tvingas att göra allting
samtidigt. Valfriheten skulle öka med vårt förslag.
Sedan säger sig statsrådet litet lätt ironiskt inte känna till några arbets-
grupper, att han inte är informerad och att det hela skulle ligga inom utskot-
tets ram. Helt fel, statsrådet Bengt Westerberg! Om nu internkommunika-
tionerna i regeringssystemet inte fungerar, är det i och för sig ett problem.
Men det är inte mitt problem.
Vi som deltog i förhandlingarna har inga som helst dissonanser i vår upp-
fattning om innehållet i förhandlingsöverenskommelsen. Det är det cen-
trala.
Statsrådets deklaration om att litet allmänt informera låter nästan gulligt.
Eftersom Bengt Westerberg har varit i den här branschen ganska länge
borde han känna till att man inte behöver förhandla sig till att bilda en grupp
inom utskottets ram. Det är en självklarhet att man inom utskotten bildar
de arbetsgrupper man vill osv. Att det inte skulle vara så faller på sin egen
orimlighet, eller tror möjligen statsrådet att vi är så korkade? I så fall kan
jag försäkra att det är vi inte. Vi blev många gånger lurade i inledningen i
det här huset, men vi har faktiskt lärt oss väldigt mycket av det smutsiga spel
som pågår, att det är okej att luras. Men det är det inte i vår värld. Där gäller
handslag, öppna visir och uppriktighet.
Därför blir min fråga: Står statsrådet Westerberg bakom den förhandlings-
uppgörelse som slöts av dem som regeringen själv legitimt hade utsett, till
vilka man delegerade att fullfölja de här förhandlingarna? Gäller den för-
handlingsuppgörelsen för Bengt Westerberg?
Anf. 84 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag deltog inte i de här diskussionerna, utan det var Sten
Svensson och Göran Hägglund som företrädde regeringssidan, om jag så får
säga. Därför har jag naturligtvis kontrollerat med Sten Svensson och Göran
Hägglund också efter det att Stefan Kihlberg höll sitt tal i dag. Det är förvisso
dissonanser mellan Stefan Kihlberg och dessa båda herrar om vad som sades.
Jag har refererat vad Sten Svensson har sagt, och Göran Hägglund har in-
stämt på denna punkt. Det är mycket lätt att kontrollera, vilket även Stefan
Kihlberg kan göra här i kammaren.
Bortsett från allt annat är läget att vi nu arbetar som mest intensivt med
denna lagrådsremiss som skall bli klar omkring årsskiftet. Arbetet är slut-
fört. Att i det läget i regeringen tillsätta en arbetsgrupp för att fullfölja en
sista justering av arbetet är inte meningsfullt. Vi kommer inte att kunna hålla
tidsplanen, om vi skall göra det. Det har bedömts vara mycket angeläget,
inte minst från de partier som Göran Hägglund och Sten Svensson företrä-
der. Därför är jag alldeles övertygad om att de inte har träffat någon uppgö-
relse med Stefan Kihlberg, vilken skulle ha inneburit att detta arbete skulle
försenas. Det naturliga är naturligtvis att vi nu publicerar lagrådsremissen
när den blir klar och så småningom också propositionen. Vi skall mot bak-
grund av de samtal som lan Wachtmeister och Carl Bildt har fört, som jag
här också har blivit ombedd att kommentera, självfallet se till att Ny demo-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
69
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
70
krati, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet får information om hur detta
arbete fortlöper.
Herr talman! Om Stefan Kihlberg tror att de låga födelsetalen i Italien
beror på att de där har sämre naturdrifter än vad vi har i Skandinavien är
han faktiskt ute och cyklar. Det är möjligt att Stefan Kihlberg vet allt om hur
man hanterar det här med arbetsgrupper i utskott och sådana saker. Om
detta vet han mycket mer än jag. Men jag vågar faktiskt plocka fram ett antal
experter som kan tala om för Stefan Kihlberg att naturdriftema är ganska
jämnt fördelade över de europeiska länderna och att det måste finnas andra
förklaringar till skillnaderna.
(Applåder)
Anf. 85 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Det behöver inte statsrådet Westerberg göra. Jag är fullstän-
digt övertygad om att det inte skiljer särskilt mycket när det gäller dessa na-
turkrafter eller drifter, om man så vill.
Om man vill missförstå, statsrådet, är det inga problem. Det tycker jag att
statsrådet Westerberg har visat sig vara något av ekvilibrist på att göra, vilket
också bekräftas av grundproblemet, nämligen att han inte ens klarar av att
kommunicera med Sten Svensson och Göran Hägglund.
Låt mig göra detta fullständigt klart, eftersom statsrådet uppenbarligen
missförstod vad jag sade - det kan ju finnas andra som har samma illvilliga
uppsåt. Jag har inte uttalat mig om valfriheten i Italien. Jag tror att den är
ganska liten. Vi menar att en valfrihet i linje med vad vi vill skapa i Sverige
definitivt inte påverkar reproduktionstalen neråt. Jag är fullständigt överty-
gad om att man inte heller i Italien skulle ha några problem med detta om
man hade en äkta valfrihet. Det är ju problemet, att man där inte har någon
valfrihet.
Låt mig återigen konstatera att det inte är något problem för oss som slöt
förhandlingsuppgörelsen. Problemet är att ett statsråd i Socialdepartemen-
tet, tillika vice statsminister, går ut och påstår saker utan att över huvud taget
ens känna till dem. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Jag förväntar mig
faktiskt litet mer.
Vi fyra slöt överenskommelsen - Leif Bergdahl var med också - och vi är
överens om vad detta innebar, vilken avsikten var. Därför kvarstår min
fråga: Kan statsrådet Bengt Westerberg tänka sig att lita på andra medarbe-
tare, som har fått sig uppgiften delegerad att sluta en överenskommelse och
som har gjort det? Vi står fast vid vår del, men som jag förstår det gör Bengt
Westerberg det inte.
Anf. 86 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag litar på de personer jag har talat med, Sten Svensson och
Göran Hägglund.
Någon arbetsgrupp för att förbereda den här propositionen kommer inte
att tillsättas, utan beredningsarbetet kommer precis som vi hittills har plane-
rat att fullföljas inom Socialdepartementet och regeringskansliet i övrigt. Vi
skall se till att Ny demokrati och övriga oppositionspartier får information
om hur arbetet fortskrider inom regeringen. Det är ett något ovanligt grepp,
men vi ställer naturligtvis upp också på ovanliga grepp om det kan tillfreds-
ställa några krafter här i kammaren.
Så är läget. Hur utskottet sedan väljer att hantera frågan får ni diskutera
inom socialutskottet.
Det var inte så, herr talman, att jag försökte missförstå Stefan Kihlberg.
Jag gick tillbaka till mina anteckningar. Jag gjorde ganska noggranna anteck-
ningar, eftersom uttalandena var rätt sensationella. Stefan Kihlberg sade att
förhållandena i Italien berodde på ”andra krafter”, ”naturkrafter” var det
uttryck som användes.
Det är alldeles uppenbart att skälet till att kvinnorna i Italien upplever att
de inte har någon valfrihet är att de vet, att om de väljer familj och barn kan
de inte förvärvsarbeta, eftersom det inte finns någon bra föräldraförsäkring,
och framför allt finns det inte någon väl utbyggd barnomsorg. I Sverige behö-
ver kvinnorna däremot inte göra det valet. Här kan kvinnorna vara förvärvs-
arbetande och vara borta från arbetet ett helt år - kvinnor och män kan
t.o.m. dela på denna ledighet under ett helt år och ta hand om barnen fram
till ett års ålder - och därefter har man möjlighet att få barnomsorg, om man
så önskar. Vill man välja ett annat alternativ står naturligtvis även den möj-
ligheten var och en fritt.
Det måste ju finnas några naturliga, rimliga förklaringar till att man i Ita-
lien och i många andra länder i Europa har födelsetal på 1,3 eller 1,4. Det
handlar inte om vad jag tycker är lagom. Jag konstaterar att de själva upple-
ver detta som ett bekymmer, eftersom det inte räcker för att reproducera
den egna befolkningen. I Sverige har vi däremot ett genomsnittligt födelsetal
på 2 barn per kvinna, och detta är ett resultat av en framgångsrik familjepoli-
tik, som vi nu skall komplettera på olika sätt men naturligtvis inte riva ner.
Anf. 87 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Bengt Westerberg har välgörande beskrivit vikten av att
kvinnor har möjlighet att välja både arbete och barn, medan Stefan Kihlberg
uppenbarligen anser att det är andra modeller som skall gälla. Om jag rätt
förstod det Stefan Kihlberg sade om ”en period i ens liv” får väl vi kvinnor
vänta till pensionsåldern med att skaffa barn. Det är ju den period då man
inte avkrävs något arbete. För egen del tycker jag att det är litet länge att
behöva vänta till 65.
Till Bengt Westerberg vill jag ställa några frågor. I Bengt Westerbergs an-
förande talades det väldigt litet om ekonomin, ekonomin för hur barnom-
sorgslagen skall genomföras och ekonomin för hur vårdnadsbidraget skall
genomföras. Jag efterlyser en beskrivning av hur man skall klara av att ge-
nomföra båda dessa reformer, när vårdnadsbidraget inte är finansierat. Jag
är mycket orolig för hur man i kommunerna skall kunna klara av att dess-
utom höja kvaliteten. Det är av allra största vikt att kvaliteten höjs på sina
håll inom barnomsorgen, och jag talade ju tidigare också om ett krispaket.
Vad kommer Bengt Westerberg att säga till kommuner som i dag inte kla-
rar att hålla den service man har haft hittills? Det har i debatten nämnts flera
exempel på hur det står till ute i kommuner där man har ökat antalet barn i
barngrupper, minskat personal och haft stora omflyttningar. Hur kommer
Bengt Westerberg att agera för att de skall kunna höja kvaliteten? Vänster-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
71
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
partiet har lagt fram ett förslag om att en kommunakut inrättas, för att de
kommuner som inte klarar av att hålla en hygglig service skall få en möjlighet
till ytterligare statsbidrag just för det ändamålet. Hur tänker regeringen och
Bengt Westerberg ordna den saken?
Anf. 88 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Låt mig börja med finansieringen av vårdnadsbidraget. Re-
geringen har naturligtvis, när vi har arbetat fram den budget som skall före-
läggas riksdagen i början av nästa år, tagit hänsyn till finansieringen av vård-
nadsbidraget, precis som vi när vi lade fram budgeten förra året tog hänsyn
till den handikappreform som vi hade förslagit och som kostade ungefär lika
mycket som vårdnadsbidraget.
Man kan ju säga att man när man har ett budgetunderskott aldrig skulle
kunna genomföra någon reform över huvud taget, men regeringens inställ-
ning har varit att vissa angelägna reformer ändå bör kunna genomföras ge-
nom omprioriteringar i budgeten. Det är på det sättet vi har valt att finan-
siera också vårdnadsbidraget.
Budgeten kommer att presenteras den 10 januari. Det kommer inte att gå
att se precis vilka budgetförstärkningar som har finansierat just denna re-
form, lika litet som man kunde utläsa vilka budgetförstärkningar som finan-
sierade handikappreformen. I de sammantagna budgetförstärkningar som vi
har gjort finns alltså detta beaktat.
Herr talman! Jag vill också gärna kommentera frågan om hur kommu-
nerna skall klara uppgiften. Kommunerna står inför viktiga uppgifter på
många områden - det handlar om barnomsorg men också om äldreomsorg,
skola, handikappomsorg och annat. Det är naturligtvis en ofta ganska kne-
pig situation som kommunerna befinner sig i. Det pågår emellertid också ett
väldigt förnyelsearbete ute i kommunerna, där man försöker effektivisera
användningen av resurserna.
Jag refererade i mitt huvudanförande en undersökning som nyligen har
gjorts i Göteborg av ekonomer och pedagoger och där man just har påvisat
att det går att bedriva också barnomsorg mer eller mindre effektivt. Det
finns inget enkelt och entydigt samband mellan insatta resurser och upp-
nådda resultat. Naturligtvis måste alla kommuner eftersträva att nå så god
kvalitet som över huvud taget är möjligt med begränsade resurser.
Skulle man i det yttersta nödfallet hamna i den situationen att det inte
finns rationaliseringar och effektiviseringar att ta till för att möta behoven,
då finns naturligtvis alltid den ventil som kommunerna har, nämligen att an-
vända skatteinstrumentet. I vissa kommuner tror jag att det är nödvändigt
att göra det ganska snart, eftersom man befinner sig i en mycket mycket ut-
satt situation.
Anf. 89 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag delar Bengt Westerbergs uppfattning att man skall kunna
genomföra viktiga reformer även om ekonomin är svag, eftersom dessa re-
former är så pass angelägna. Jag delar också uppfattningen att man då får
omprioritera. Det jag oroar mig för, Bengt Westerberg, är att den ompriori-
72
teringen kommer att gå ut just över barnomsorgen, att det är därifrån som
de 6 miljarderna skall hämtas.
Jag är glad över Bengt Westerbergs besked att kommunerna sannolikt be-
höver ta ut mer i skatt för att kunna klara uppgiften att behålla en bra kvali-
tet. Frågan är ju vad som kommer att hända med de kommunerna, eftersom
man från regeringens sida har sagt att de kommuner som höjer skatten inte
skall kunna få extra statsbidrag. Hur går det ihop? Också jag tror nämligen
att det på sina håll är nödvändigt med en skatteökning.
Bengt Westerberg gav en inbjudan till Maj-Inger Klingvall att åka på
rundresa till privata daghem för att se hur hög kvalitet de håller. Jag vill då
gärna replikera en inbjudan till Bengt Westerberg att så snart som möjligt
följa med mig till olika kommunala daghem här i Stockholmstrakten för att
se just de stora barngrupperna med fåtalig personal, för att se hur barn har
flyttats om, för att träffa föräldrar som i dag är väldigt missnöjda och oroade
och träffa de föräldrar som i dag inte har kvar någon plats på mellanstadie-
verksamheten inom skolans ram. En sådan rundtur skulle jag gärna bjuda
Bengt Westerberg på, för att han direkt skulle kunna se de problem som
finns. Det vore också angeläget att göra det mycket snart. Det är nämligen
många som är oroade och har fog för sin oro.
Anf. 90 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag kan i viss utsträckning dela Eva Zetterbergs oro för att
prioriteringarna skulle ha kunnat gå ut över barnomsorgen om vi inte hade
fått denna lag. Det viktiga med lagen är ju att vi där lägger fast kvalitets- och
kvantitetskrav samtidigt. Det här kommer, som jag sagt, att bli ett starkt stöd
för de förskollärare och föräldrar som i dag känner en stor oro för den oac-
ceptabla nedrustning som på sina håll sker inom barnomsorgen.
Det här är mitt svar på Eva Zetterbergs fråga. Det här är vårt gemen-
samma svar och vårt sätt att ställa krav på kommunerna att upprätthålla kva-
liteten.
Det skulle bli väldigt mycket resande, det har jag förstått, om jag skulle
åka med Eva Zetterberg också - men det vore mycket trevligt. Jag kan dock
lugna Eva Zetterberg genom att säga att jag har besökt väldigt många dag-
hem - också offentliga daghem och även daghem som har passerat vad jag
vill påstå är gränsen för en acceptabel kvalitet.
För bara någon månad sedan var jag i Gottsunda i Uppsala, som är ett
exempel på att man är på väg att passera gränsen för i alla fall en acceptabel
kvalitet. Tidigare i år var jag i Biskopsgården i Göteborg, som är ett annat
exempel på extremvärde i den inventering som Socialstyrelsen håller på
med. I vissa grupper har man där över 20 barn på två förskollärare. Detta
är enligt min mening inte acceptabel kvalitet.
När jag i propositionen och här i debatten säger att det finns kommuner
som har anledning att nu sätta in resurser för att förbättra kvaliteten är det
bl.a. dessa bägge exempel som jag tänker på.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
73
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Anf. 91 BO HOLMBERG (s):
Herr talman! Jag avstår från att yttra mig.
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ -
det, m.m.
74
Anf. 92 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag avstår från att yttra mig.
Anf. 93 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Först en icke oväsentlig information.
Enligt uppgift från hög ort är ”arbetsgrupp” en term som inom den offi-
ciella politiska världen innebär: direktiv; sekreterare; tar lång tid.
I den värld som jag och alla i Ny demokratis riksdagsgrupp kommer från
är ”arbetsgrupp” en grupp som arbetar. Den sortens arbetsgrupp enades vi
om tillsammans med regeringens representanter. Men vi enades inte om att
någonting skulle ske enbart i utskottet, som Bengt Westerberg sade.
Det är riktigt att statsministern nyss kontaktat mig ett par gånger. Han
påpekade att det är hans ord - regeringschef m.m. som han är - som gäller.
Han vet nu att en överenskommelse har träffats mellan de fyra, här om-
nämnda, personer, precis som Stefan Kihlberg redogjorde för i denna talar-
stol.
Statsministern har inga problem med att utlova kontakter både nu på be-
redningsstadiet och senare efter lagrådsremiss m.m. Ärendet ligger för när-
varande dessutom, enligt en uppgift jag fick, i statsrådsberedningen.
Det kommer att bli underhandskontakter. Det blir arbete, och detta lär
ske i grupp med statsrådsberedningen m.fl.
Statsministern sade vidare att jag kunde meddela detta i denna kammare.
Jag kan också konstatera - vilket han inte sade, men som andra här har låtit
göra klart för oss - att det inte är en sådan skriande tidsbrist i denna fråga
som Bengt Westerberg angav här. Det vore helt orealistiskt att kds - som
väl, i vaije fall i vissa delar, är det mest angelägna partiet - av egen vilja
skulle driva frågan rakt ner i diket.
Jag räknar med att vi har blivit, och kommer att bli, tillgodosedda på det
sätt som Stefan Kihlberg efterlyste. Jag har därför bett Ny demokratis riks-
dagsgrupp att ändra sitt beslut.
Jag vill understryka här att jag gör detta därför att jag tror Carl Bildt, stats-
ministern, på hans ord. Och han har fått mycket tydliga ord från mig som
han har all anledning att tro på. Skulle denna slutsats vara felaktig har rege-
ringen själv skapat en regeringskris som den inte lär komma ur.
Vi i Ny demokrati är mycket glada och trevliga, men vi är oerhört seriösa
när det gäller handslag och avtal - såväl skriftliga som muntliga.
(Applåder)
Anf. 94 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det låter alldeles utmärkt det här. Jag vet inte riktigt vad
”arbete i grupp” innebär - om det är ett slags moderatnydemokratiarbets-
grupp som skall träffas och prata eller vad det är. Men vi får väl se vad det
kan innebära.
För min del kommer det, som jag sade, och arbetet bedrivs inom Socialde-
partementet, att lämnas likvärdig information till de tre oppositionspar-
tierna - rimligen i grupp, så att ingen sedan kan komma och påstå att det
har sagts olika saker till olika partier. Om det överensstämmer med vad lan
Wachtmeister nu sade är vi helt överens. Jag tycker att det är roligt att även
han och jag någon enstaka gång kan vara det.
Anf. 95 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Vi har aldrig sagt att man inte får tala med andra människor.
Över huvud taget tycker vi att det är mycket trevligt när folk talas vid och
när de samarbetar, gärna i grupp, och får någonting uträttat.
Det är alldeles uppenbart här att det finns så fantastiskt mycket prestige i
denna fråga. Från vår synpunkt handlar det om att när man gör upp om en
sak är det vad som gäller. Det enda som verkligen gör oss väldigt upprörda
är när man försöker slingra sig ur avtal. Nu har jag fått bekräftelse från stats-
ministern, och han vet vad som gäller. Han vet också att skulle detta inte bli
på det sätt som han har utlovat mig kommer det att bli problem här, med all
rätt.
Anf. 96 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Jag har också fått veta detta
uttryckliga besked från landets statsminister. Jag misstror honom inte en se-
kund och har aldrig haft anledning att göra det - inte ens när vi gjorde lum-
pen tillsammans. Jag har alltid uppfattat Carl Bildt som hederlig, som en
hedersman som står vid sitt ord. Det tar således över statsrådet Bengt Wes-
terbergs ord.
I enlighet med detta står vi också, självfallet, fast vid vårt avtal. Det inne-
bär att jag vill deklarera, så att detta är klart för kammaren, att jag tar till-
baka mitt yrkande om bifall till reservation nr 1.1 övrigt kommer vi att följa
det röstningsmönster som vi har kommit överens om, vilket innebär att för-
slagen i betänkandet går igenom på det sätt som vi har kommit överens om
i vår förhandlingsuppgörelse.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
BoU6 Åtgärder for att stabilisera bostadskreditmarknaden
Mom. 1 (slopande av krav på särskild lånefinansiering)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 3 (införande av en statlig kreditgaranti för att omfördela vissa ränteut-
gifter såvitt frågan inte behandlats ovan)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Utvidgad
lagreglering på
bamomsorgsområ-
det, m.m.
75
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
76
Mom. 4 (stödet till vissa bostadsrättsföreningar)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 7 (den sociala bostadspolitiken)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
169 för utskottet
134 för res. 4
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 24 fp, 30 c, 23 kds, 22 nyd
För res. 4: 123 s, 10 v, 1 -
Frånvarande: 15 s, 10 m, 9 fp, 1 c, 3 kds, 1 nyd, 4 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoU7 Samhällsvetenskaplig bostads- och byggforskning
Mom. 1 (riktlinjerna för en ny organisation för samhällsvetenskaplig bo-
stads- och byggforskning)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
166 för utskottet
140 för res. 1
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 29 c, 24 kds, 20 nyd
För res. 1: 126 s, 2 nyd, 11 v, 1 -
Frånvarande: 12 s, 9 m, 11 fp, 2 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Mom. 2 (jämställdhetsarbetet)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
169 för utskottet
139 för res. 2
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 24 fp, 30 c, 24 kds, 20 nyd
För res. 2: 125 s, 1 fp, 2 nyd, 10 v, 1 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 8 fp, 1 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 3 (SIB:s Lundfilial)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. Bo8 yrk. 2 (v)
Votering:
288 för utskottet
20 för mot.
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 71 m, 24 fp, 30 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För mot.: 8 s, 1 fp, 11 v
Frånvarande: 14 s, 9 m, 8 fp, 1 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
SoUll Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m.
Mom. 2 (riktlinjer för familjepolitiken m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp, c, kds)
3. res. 3 (nyd)
Förberedande votering:
152 för res. 2
23 för res. 3
135 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Fanny Rizell (kds) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha rös-
tat nej.
Huvudvotering:
139 för utskottet
149 för res. 2
22 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll res. 2
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 1 m, 11 v, 1 -
För res. 2: 70 m, 25 fp, 30 c, 24 kds
Avstod: 22 nyd
Frånvarande: 12 s, 9 m, 8 fp, 1 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Bertil Danielsson (m) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 3 (avslag på förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Votering:
287 för utskottet
22 för res. 4
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
77
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 71 m, 25 fp, 30 c, 24 kds, 11 v, 1 -
För res. 4: 22 nyd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 8 fp, 1 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Mom. 5 (upphävande av 17 § socialtjänstlagen)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
127 för res. 5
12 för men.
171 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5
Huvudvotering:
172 för utskottet
127 för res. 5
11 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 25 fp, 30 c, 24 kds, 22 nyd
För res. 5: 126 s, 1 -
Avstod: 11 v
Frånvarande: 12 s, 9 m, 8 fp, 1 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Mom. 7 (krav på barnomsorgen m.m.)
Yrkanden:
1. utskottet
2. under överläggningen framställt yrkande (m)
Votering:
138 för utskottet
171 för yrkandet
40 frånvarande
Kammaren biföll motionsyrkandet.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 2 fp, 1 kds, 10 v, 1 -
För yrkandet: 2 s, 71 m, 23 fp, 29 c, 23 kds, 22 nyd, 1 v
Frånvarande: 12 s, 9 m, 8 fp, 2 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Eva Johansson (s) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha rös-
tat nej.
Ylva Annerstedt (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
78
Mom. 13 (förslag till ändring i tillståndslagen)
1. utskottet
2. res. 6 (m, fp, c, kds)
Votering:
137 för utskottet
172 för res. 6
40 frånvarande
Kammaren biföll res. 6.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 11 v, 1 -
För res. 6: 71 m, 25 fp, 30 c, 24 kds, 22 nyd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 8 fp, 1 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Mom. 15 (krispaket för barnomsorgen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
296 för utskottet
12 för men.
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 71 m, 24 fp, 30 c, 24 kds, 22 nyd
För men.: 11 v, 1 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 9 fp, 1 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Mom. 18 (småbarnsskolor)
1. utskottet
2. res. 7 (nyd)
Votering:
285 för utskottet
22 för res. 7
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 70 m, 25 fp, 30 c, 24 kds, 11 v, 1 -
För res. 7: 22 nyd
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 fp, 1 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
79
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
80
5 § Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samtvissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU14 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. (prop.
1993/94:75).
Anf. 97 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Beslutar riksdagen senare i dag att bifalla majoritetens för-
slag kommer vi socialdemokrater efter en valseger nästa år att förändra lag-
stiftningen om fri etablering för specialistläkare och sjukgymnaster så att
målet om en god vård på lika villkor för hela befolkningen kan uppnås. Vi
skall också se till att landstingen ges möjlighet att ha kontroll över kostnads-
utvecklingen. Det är nämligen inte möjligt med det förslag utskottsmajorite-
ten ställt sig bakom.
Herr talman! Betänkandet SoU14 handlar främst om specialistläkare och
sjukgymnaster och fri etablering för dessa båda grupper.
Under utskottsbehandlingen blev det uppenbart för regeringspartierna att
förslagen skulle falla om man inte lyckades förhandla sig fram till en uppgö-
relse med Ny demokrati.
Vi har i utskottet varit med om en turbulens av sällan skådat slag. Under
ärendets beredning har olika förslag till förändringar av texterna lagts fram.
Vi socialdemokrater har protesterat mot såväl innehåll som tillvägagångs-
sätt.
Det förslag till lagstiftning som tagits fram under flera månaders arbete i
regeringskansliet har nu hastigt stöpts om på avgörande punkter. Det har
skett under några nattimmar i utskottskansliet. Det är ovärdigt en lagstif-
tande församling att bete sig på det sättet.
Med stöd av riksdagsordningen 4 kap 10 § har vi socialdemokrater begärt
remissbehandling av de lagändringar som utskottsmajoriteten föreslår. Vi
har begärt att yttranden skulle inhämtas från bl.a. Riksförsäkringsverket,
Försäkringskasseförbundet, Socialstyrelsen, Landstingsförbundet och Kom-
munförbundet, eftersom dessa i högsta grad är berörda av de här förslagen
och de beslut som fattas.
Vid utskottets utfrågning den 23 november var det propositionen som
gällde, men ett par veckor senare var det något helt annat. På vårt förslag
beslutade socialutskottet enhälligt den 7 december att begära in dessa yttran-
den. Den 8 december beslutade utskottets borgerliga majoritet att frångå
detta beslut genom åberopande av att detta remissförfarande skulle leda till
avsevärt men.
Vi socialdemokrater kan konstatera att det inte lämnats något godtagbart
motiv till eller förklaring av vad som menas med avsevärt men.
Vi finner det ytterligt anmärkningsvärt att utskottsmajoriteten på detta
sätt sätter sig över riksdagsordningen. Vi anser att utskottsmajoriteten drar
vanrykte över riksdagen, försämrar vårt anseende som folkvalda och förkle-
nar allvaret i att vara den lagstiftande församlingen.
Herr talman! Förslagen till läkarvårdsersättning och sjukgymnastikersätt-
ning innebär omfattande förändringar när det gäller finansieringen av hälso-
och sjukvården i vårt land. En särskild utredning, Kommittén om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000, arbetar sedan 1992
med de frågor som tas upp i betänkandet.
I förslaget om husläkarlag gick regeringen förbi sin egen utredning. I för-
slaget om ersättning till läkare och sjukgymnaster likaså. När man därpå
körde över utskottsminoriteten och riksdagsordningen fick de socialdemo-
kratiska ledamöterna i utredningen nog och lämnade densamma. Förkort-
ningen HSU får väl numera uttolkas som den havrerade sjukvårdsutred-
ningen. För vad skall den åstadkomma utan socialdemokratisk medverkan?
Vi kommer dessutom inte att vänta till i mars med att tala om vad som är
vår framtida hälso- och sjukvårdspolitik. Det kommer vi att göra i vår parti-
motion i januari.
Herr talman! Sjukvårdshuvudmännen skall vid planeringen av hälso- och
sjukvården inom sitt geografiska område utgå från människors behov. De
förslag som lämnas av majoriteten om i princip fri etablering för privatprak-
tiserande läkare och sjukgymnaster är oförenliga med kravet om kostnads-
kontroll och med kravet på en vårdplanering som utgår från människors rätt
till en god hälso- och sjukvård åt alla på lika villkor.
Vid utfrågningen den 23 november ansåg Socialstyrelsens företrädare att
den fria etableringen skulle leda till en kraftig ökning av antalet läkarbesök
per person i Sverige. En fördubbling av antalet läkarbesök kunde förutses.
I dag uppgår antalet läkarbesök till 24 miljoner här i landet.
Det är obestridligt att vi i internationell jämförelse har få läkarbesök per
person och år. Men inte desto mindre toppar vi FN:s statistik om var man
lever bäst. Vi har en effektiv sjukvård. Den är jämförelsevis billig. Svensk-
arna lever länge och gör det uppenbarligen bra, åtminstone om man jämför
med andra. Varför skall det rivas ner?
Herr talman! Frågan måste nu ställas: Vem skall betala för den ökande
sjukvårdskonsumtionen? Var skall vi ta pengarna? I den ekonomiska situa-
tion som vi har, oavsett om det handlar om staten eller landstingen, vet vi
att det inte finns några nya pengar. Jo förresten, när det handlar om att sänka
skatterna för välbeställda finns det pengar, eller åtminstone lånar man
pengar till detta. Men det är ju något helt annat, eller hur kds? Är det möj-
ligtvis prov på kds höga moral att låna pengar för att dela ut till dem som
betalar förmögenhetsskatt och till dem som har mycket aktier?
Jag för min del fick lära mig i söndagsskolan att kristendom handlade om
andra saker, exempelvis om att bära varandras bördor. Men sedan jag sett
kds uppträda som regeringsparti har jag insett att kds:arna fått lära sig nå-
gonting helt annat. ”Låt andra bära mina bördor” är uppenbarligen kds bud-
skap i Sveriges riksdag.
Men nu handlar det om sjukvård. Då är det ofta brist på pengar. Vad kan
den fördubbling av antalet läkarbesök som man förutser kosta? Det är natur-
ligtvis svårt att beräkna. Om man håller sig lågt kan man landa på 10-12 mil-
jarder per år. Det är ungefär samma summa pengar som det kostar att be-
hålla 40 000-45 000 människor anställda i kommuner och landsting.
Det som nu håller på ske är såväl ekonomiskt som sjukvårdspolitiskt van-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 47
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
82
sinne. Vansinnet skall betalas. Landstingen kommer att tvingas lägga ned
sjukhus och vårdcentraler. Sjuksköterskor och undersköterskor kommer att
sägas upp. Läkarna kan man inte säga upp. Om man gör det bildar de eget
utifrån dessa regler och skickar räkningen till landstinget. Då har man inte
vunnit någonting ekonomiskt.
Till dessa ökade kostnader skall läggas kostnaderna för en förväntad ök-
ning av antalet sjukskrivningar. Den genomsnittliga sjukskrivningsperioden
förväntas bli längre. Försäkringskasseförbundet redovisade vid utfrågningen
den 23 november bedömningar som oroar. Jag hoppas att de också oroar
majoriteten. Att öppna för marknadsmodeller i sjukvården när betalningen
är skattemedel och antalet läkare är fler än vad som behövs är fel. Särskilt
fel blir det när vi vet att efterfrågestyrd sjukvård leder till ökade kostnader.
Läkare och sjukgymnaster är gynnade grupper, och det har de varit ända
sedan 1955. Att få utöva sitt yrke utan några egentliga begränsningar när
samhället betalar med skattemedel är en situation som är få förunnad. Bygg-
nadsarbetare, undersköterskor och ingenjörer kan alla avundas dessa yrkes-
grupper som bara har att ta emot patienter och skicka räkningen till skatte-
betalarna. Efter årskiftet skall dessutom fri etablering råda. Vad tycker cen-
terpartister om förslaget, om konsekvensen blir att man tvingas lägga ned
vårdenheter i glesbygden och på de mindre orterna?
Det finns många bisarra inslag såväl i propositionen och motionerna som
i handläggningen. För att begränsa landstingens kostnader föreslås att läkare
som etablerar sig efter årskiftet skall ta ut en högre patientavgift. Man tar
sig för pannan. Det står ju i direkt strid med hälso- och sjukvårdslagen. Dess-
utom kan man fundera över logiken i det faktum att den unga nyetablerade
läkaren skall ta en högre avgift än den som har varit med ett tag, etablerat
sig och fått erfarenhet. Men logik är dess värre ingenting som utmärker vare
sig regeringen eller riksdagsmajoriteten.
I propositionen föreslogs en åldersgräns på 70 år - en i många avseenden
rimlig gräns. Socialstyrelsen har i undersökningar visat att det finns tungt
vägande skäl för en åldersgräns. Men enligt de borgerliga partierna skall det
inte finnas någon åldersgräns. Jag frågar varför.
Kapitlet bisarra inslag kan förlängas. Enligt tidningsuppgifter ska Chat-
rine Pålsson, kds suppleant i utskottet, rösta mot regeringens förslag. Det
betyder väl rimligtvis att hon röstar med oss socialdemokrater. Men varför
såg hon då inte till att utskottet fick tid på sig att inhämta remisser? Varför
medverkade inte Chatrine Pålsson till att propositionen remitterades till
HSU? Hon kan ju inte både vara för och emot förslaget. Det är i så fall ett
lysande exempel på dubbelmoral - den speciella dubbelmoral som blivit kds
kännemärke i riksdagen.
Herr talman! Nu har jag använt mer än 10 minuter. Jag får hoppa över
litet grand och gå direkt på yrkandena. Jag stöder naturligtvis samtliga so-
cialdemokratiska reservationer, men för att inte göra kvällen längre än nöd-
vändigt nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 1, 2, 3 och 6.
Anf. 98 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! När frågan om arvoden till privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster och vissa andra frågor behandlades i utskottet nyligen blev
jag oerhört förvånad. Om någon hade berättat en dålig historia om hur det
kan gå till i riksdagen och hur illa saker och ting formellt kan skötas i riksda-
gen hade jag varit den första att kraftfullt säga emot. Jag hade med bestämd-
het hävdat att man håller väldigt noga på formerna även om det finns olika
partier och klara ideologiska skiljelinjer mellan de borgerliga partierna å ena
sidan och Socialdemokraterna och Vänsterpartiet å andra sidan. Jag skulle
inte ha trott den person som hade beskrivit hur det faktiskt har gått till under
hösten i socialutskottet. Jag beklagar djupt det som har skett.
Jag har i och för sig denna kväll, för inte så lång stund sedan, fått bekräf-
telse på att det kan hända mycket här i riksdagen. Det kan fällas många utta-
landen som jag inte hade kunnat föreställa mig skulle fällas i riksdagen.
De borgerliga partierna har förvägrat majoriteten i utskottet att skicka
ärendet på remiss för att få ytterligare belysning av det. Med anledning av
detta i mina ögon grova formella övertramp har Vänsterpartiets represen-
tant i HSU beslutat att inte fortsätta sitt uppdrag där.
Vi har från Vänsterpartiets sida sett ett flertal exempel på att stora och
viktiga sjukvårdspolitiska frågor inte avgjorts i HSU under den nuvarande
regeringens tid. Frågorna har inte diskuterats i det sammanhang där man
förhoppningsvis hade kunnat komma fram till en gemensam syn utan de har
lagts utanför.
För vår representant, som har konstaterat detta under sin tid i HSU, blev
det alldeles uppenbart att utskottet agerade på detta sätt även i denna fråga.
Herr talman! Om vi går till själva sakfrågan, dvs. arvodena till privatprak-
tiserande läkare och sjukgymnaster och frågan om vissa ersättningar, vill jag
genast säga att det finns några få positiva delar i förslaget. De är mycket få.
Det gäller naturligvis förslaget om att bevilja äldrevården 50 miljoner extra
för att öka kvaliteten där. Det gäller också ett positivt förslag om att försöks-
verksamhet med alternativa ersättningar inom tandvården skall fortsätta.
Till det säger vi bara: Ja tack, det är bra. Men tyvärr stannar inte förslagen
i propositionen och betänkandet vid detta utan de går vidare.
Jag vill från Vänsterpartiets sida klart konstatera att förslagen inte handlar
om att skapa en bättre sjukvård utan om att göra det enklare för privatläkare
att etablera sig. Jag är ytterst förvånad över att Bo Könberg, som ju faktiskt
är mycket engagerad i sjukvårdsfrågor, har haft målsättningen att tillgodose
privatläkares behov av ytterligare expansion och inte patienternas behov av
en bra sjukvård.
Från Vänsterpartiets sida anser vi alltså att förslaget bör avslås. Det är ett
mycket kostnadsdrivande förslag. Vi tror att förslaget kraftigt kommer att
öka kostnaderna inom sjukvården. Vi tror det på goda grunder. Vi tror det
utifrån den hearing socialutskottet har haft med många berörda parter och
utifrån den information som har kommit in från många håll. Kostnaderna
kommer inte från de håll där de största behoven finns utan från de läkare
som vill etablera sig.
Vänsterpartiet vill i stället utöka högkostnadsskyddet och att det skall vara
ett heltäckande system. I dag omfattas inte alla behandlingar inom sjukvår-
den av högkostnadsskyddet.
Herr talman! Propositionen inrymmer en hel del förslag, och det intres-
santa är att det inte var bara vi och Socialdemokraterna som ville att proposi-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
83
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
84
tionen skulle avslås. Även Ny demokrati ville det. Det som är extra intres-
sant är att Ny demokrati därefter på flera punkter fick styra behandlingen i
utskottet och fick sin vilja igenom, och därmed plötsligt var för propositio-
nen.
Jag skall inte upprepa vad Hans Karlsson sade. Han tog upp de olika detal-
jerna. Det gäller att försäkringskassan skall ta över detta utan att man har
fått reda på hur det skall fungera. Det gäller åldersgränsen för privatläkare.
Det gäller läkarutrustningen. Landstingen m.fl. instanser skall inte ha möj-
lighet till insyn, utan man kan tydligen ha vilken utrustning som helst. Det
har alltså skett en rad olika försämringar under behandlingen.
Det är med stor förvåning vi kan se att Ny demokrati tydligen har svängt
helt. Med de förändringar som man har fått igenom anser man plötsligt att
det är ett bra förslag.
Herr talman! Jag instämmer i alla socialdemokratiska reservationer och i
det särskilda yttrandet. Jag yrkar bifall till min meningsyttring vad gäller
mom. 11 om ett totalt högkostnadsskydd.
Anf. 99 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! När det gäller den svenska hälso- och sjukvården är det en
faktor, en målsättning, som är viktigast: Vi skall sätta patienten i centrum.
Det är patientens bästa som skall ligga till grund för de beslut som vi fattar.
Det har tidigare varit så i de propositioner som vi har fått från Socialdepar-
tementet. Jag vill gärna ge sjukvårdsministern en eloge, därför att det är just
utifrån den tanken och den målsättningen som man arbetar med de här sjuk-
vårdsfrågorna i Socialdepartementet.
Det är precis samma sak när det gäller den här propositionen. Det förslag
som har lagts fram är bra för de enskilda patienterna. Det innebär en ökad
tillgänglighet i många fall för patienterna i öppenvården. Det innebär att öp-
penvården förstärks. Det är någonting som vi har varit överens om i kamma-
ren.
Jag skulle vilja fråga Socialdemokraterna: Anser ni inte att vi skall för-
stärka öppenvården?
Förslaget innebär också ökad valfrihet för de enskilda patienterna.
Allt detta, ärade kammarledamöter, är bra för de svenska patienterna.
Möjligheten till alternativa etableringar i öppenvården ökar nu när det
gäller vissa specialiteter. Det gäller läkare och sjukgymnaster.
Vi menar att den här förändringen ligger rätt i tiden, därför att vi befinner
oss i ett skede när resurserna kan förstärkas i öppenvården inom de olika
specialiteterna. Det här är bra för patienten. Det är också bra för samhälls-
ekonomin. Om vi förstärker öppenvården och kan ge en god hälso- och sjuk-
vård i öppna vårdformer, kan vården ges billigare och blir därmed absolut
inte sämre.
Sjukgymnasterna är en utomordentligt viktig grupp i svensk hälso- och
sjukvård. De är viktiga inte minst i dag, i arbetet med ökade insatser för
rehabilitering. Här ser jag också klara möjligheter för patienter som behöver
rehabilitering och sjukgymnastkompetens i vården. Genom den reform som
ligger i propositionen kan möjligheterna till denna form av vård öka.
Jag vill understryka att tillsyn och kontroll - oaktat om vården ges i offent-
lig eller i alternativ regi - åvilar det offentliga. Det är ett offentligt ansvar.
Detta är en garanti för säkerhet och för kvalitet. I kontrollfunktionen ligger
också en garanti för patienten.
Jag måste fråga Hans Karlsson och Eva Zetterberg: Varför sätter ni en
svaghetsetikett på de svenska sjukvårdshuvudmännen? Våra landsting är
inte några respiratorpatienter när det gäller konkurrens inom ramen för den
svenska sjukvården. De svenska sjukvårdshuvudmännen har en utomor-
dentligt stark ställning. Här påstås att de starka sjukvårdshuvudmännen
skulle raseras fullständigt om man öppnar för ytterligare alternativ i sjukvår-
den. Det är en utopi. Det är inte sant. Varför för ni debatten på detta sätt?
Vid hearingen sade Konkurrensverket - det verk som är neutralt när det
gäller att bedöma bl.a. en konkurrenssituation - att man egentligen tvivlade
på att de alternativa vårdgivarna kommer att kunna konkurrera på lika vill-
kor, därför att sjukvårdshuvudmännen har en så stark ställning. Men om
man lyssnar på Eva Zetterberg och Hans Karlsson verkar det som om hela
det svenska sjukvårdssystemet kommer att raseras. Så kommer det givetvis
inte att bli.
Detta kommer att innebära att patienterna får en ökad valfrihet. Det kom-
mer också att innebära att resurserna kan tas till vara på ett bättre sätt. Jag
ser inte någon konflikt mellan den här propositionen och sjukvårdshuvud-
männen. Jag litar faktiskt på våra landstingspolitiker, som är duktiga, förnuf-
tiga och kan hantera också den här frågan inom ramen för en ökad valfrihet.
Herr talman! Jag vill återkomma till frågan om remissen. Vi sade i utskot-
tet att vi skulle pröva möjligheten att sända förslaget om förändringar på
remiss. Vi sade samtidigt att vi måste analysera detta och se om en remiss
var möjlig eller om en sådan skulle leda till avsevärda men för behandlingen
av ärendet. Vi gick då via vårt kansli till departementet och gick igenom för-
utsättningarna för en remiss enligt önskemålen. Vi var öppna för dessa öns-
kemål när vi första gången behandlade frågan i utskottet. Men det visade
sig, enligt de uppgifter som vi fick, att om riksdagen inte kunde fatta beslut
under hösten skulle det komplicera väldigt mycket, framför allt när det
gällde de ekonomiska transaktionerna mellan staten och sjukvårdshuvud-
männen, utifrån de grundläggande principförändringar som skulle göras.
Det var således fakta som låg bakom beslutet att inte gå med på en remiss-
omgång.
Jag tycker nog att oppositionen bör vara litet varsam med orden. Man sä-
ger att vi här brukar våld på den svenska rättsordningen. Det gör vi inte alls.
Det finns nämligen ett undantag, som säger att det finns en möjlighet att
fatta beslutet, om man bedömer att det leder till avsevärda men att skjuta
upp det. Jag beklagar att vi inte kunde gå med på den här remissomgången.
Men vi har samtidigt ett majoritetsansvar, som vi måste leva upp till även i
en sådan här besvärlig situation.
Hans Karlsson säger att detta kommer att innebära att antalet läkarbesök
fördubblas, att kostnaderna ökar, att sjukhus läggs ned och att sjukskriv-
ningarna förlängs. Det är ingen ände på det elände som skall komma om vi
fattar detta beslut.
Detta kan över huvud taget inte vara sant. Vad det handlar om är trots allt
ganska marginella förändringar i den nuvarande ordningen.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
85
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
86
Det är också så att Hälso- och sjukvårdsutredningen, HSU 2000, skall be-
handla stora och viktiga framtidsfrågor när det gäller den svenska hälso- och
sjukvården inför 2000-talet. En rad stora, principiella frågor skall tas upp
i det sammanhanget. Besluten om husläkarpropositionen och om en friare
etableringsrätt innebär ju inget som helst hinder för att vi skall kunna arbeta
vidare i HSU 2000 med utgångspunkt i gemensamma ansträngningar och
med respekt för varandras olika uppfattningar.
Från första regeringsdeklarationen, via övriga regeringsdeklarationer, har
majoriteten och regeringen deklarerat att det kommer en husläkarproposi-
tion och att det också kommer förslag om ökad etableringsrätt. Detta var
den här kammaren medveten om när HSU 2000 tillsattes.
Dessutom står det i direktiven i HSU 2000 att man skall arbeta utifrån tan-
ken om en ökad valfrihet för patienterna och ökad möjlighet till etablering
vid sidan av den offentliga vården. Detta ligger således helt i linje med direk-
tiven när det gäller HSU 2000. Jag förstår därför inte varför Socialdemokra-
terna nu anser sig vara tvungna att lämna utredningen med anledning av de
förslag som kommer och som har varit aviserade i två år.
Låt mig så ta upp några punkter.
När det gäller läkarvårdstaxan vet alla att den nuvarande ordningen är för-
åldrad. Nu kommer det ett reformerat förslag som innebär en betydligt
bättre ordning. Vi får hoppas att vi nu kan hitta vettiga nivåer när det gäller
ersättningen på grundval av taxan, så att vi kan få en fungerande verksam-
het.
När det gäller patientavgiften vill jag säga att olika patientavgifter inte är
någonting nytt. Hans Karlsson skulle få ta sig för pannan om han åkte runt
i de svenska landstingen i dag - där har man olika patientavgifter. Det fak-
tum att vi nu föreslår varierande patientavgifter är alltså ingen ny orsak att
ta sig för pannan. Vissa landsting byggde tidigare, inom ramen för öppen-
vårdsspecialiteter, faktiskt upp så stora skillnader mellan patientavgifter i of-
fentlig och privat vård att vi från majoritetens sida var tvungna att markera
en gräns på 50 % för att man inte skulle missbruka den möjligheten. Det är
alltså inte heller någonting nytt i det här sammanhanget.
Så till förändringarna. Försäkringskassorna skall enligt utskottets förslag
nu få det administrativa ansvaret i samtliga fall. Enligt propositionen fanns
den möjligheten tidigare, så egentligen är förändringen bara den att vi nu
gör detta till ett villkor - det skall ske i samtliga fall.
När det gäller uppgiftsskyldigheten, som också fanns i propositionen när
det gällde den tekniska utrustningen, har vi i utskottet vidgat perspektivet.
Vi har sagt att vi egentligen tycker att det är fel att begränsa Socialstyrelsens
ansvar enbart till den tekniska utrustningen och markera det särskilt. Social-
styrelsen har ett betydligt vidare ansvar som man skall uppfylla även när det
gäller den här vården. Därför har vi sagt att det faktiskt kan leda tanken fel
om man i en särskild lag bara markerar en liten del av det särskilda ansvar
som Socialstyrelsen har. Det är således egentligen en skärpning av Socialsty-
relsens tillsynsansvar också på den här punkten.
70-årsgränsen har vi ju redan i dag, så det faktum att vi säger nej till att
införa 70-årsgränsen innebär inget krav på en ny remiss. Det förfarandet
finns ju redan. Vi har där sagt att det är ganska få som berörs av detta. Där-
för finns det ingen anledning att införa den gränsen i det här sammanhanget.
Vi har också sagt att det här skall gälla husläkarna.
Så gör vi två viktiga tillkännagivande. När det gäller frågan om vikarier
har vi sagt att även offentliganställda läkare och sjukgymnaster bör kunna
gå in i vikariat när det gäller alternativa vårdgivare. Det är bra att knyta den
kontakten mellan offentlig och privat vård. Vi har också sagt att det här kan
innebära att privata vårdgivare i vissa lägen kan gå tillbaka och tjänstgöra
i offentlig vård för att skapa den positiva dialog som behövs mellan olika
vårdgivare.
Företagshälsovården har vi också pekat på - där är vi eniga. Där ber vi att
regeringen mycket noggrant och snabbt skall undersöka möjligheterna att ta
till vara de resurser som finns inom företagshälsovården, så att vi inte försvå-
rar den verksamheten i framtiden.
Sedan är det också angeläget att markera att 50 miljoner kronor till äldre-
vården finns med i det här sammanhanget.
Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till förslaget från socialut-
skottets majoritet på samtliga punkter.
Anf. 100 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Göte Jonsson skildrar vältaligt vilket öde som skulle ha drab-
bat den svenska nationen om vi hade fått möjligheter att fullfölja remissför-
farandet. Men sanningen är ju den, Göte Jonsson, att staten tar in samtliga
skattepengar och sedan fördelar dem till kommuner och landsting. Det hade
inte varit några som helst problem för staten att reglera detta med lands-
tingen i efterhand. Det är också den uppgift som vi har fått.
Sedan till några andra saker.
Patienten i centrum har varit vägledande för majoritetens överväganden,
sade Göte Jonsson. Då måste man fråga sig: Vilka patienter? Från en rad
olika instanser har det hissats varningsflaggor. Fördubblingen av antalet lä-
karbesök eller fler sjukskrivningar och längre sjukskrivningsperioder var
ingenting som vi socialdemokrater hade hittat på. Det var uppgifter som
lämnades av Socialstyrelsen respektive Försäkringskasseförbundet vid hear-
ingen den 23 november.
Om vi ser oss runt i världen kan vi konstatera att där man har en sjukvård
som är efterfrågestyrd blir det också fler läkarbesök per patient och år. Det
leder ofta till betydligt högre kostnader. Jag frågade i mitt anförande varifrån
pengarna skall tas till att betala det.
Anf. 101 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Först skulle jag vilja fråga Hans Karlsson: Vilka politiska
begränsningar finns i dag i hälso- och sjukvården? Är det inte så att patien-
terna i dag har rätt och möjlighet att uppsöka läkare? Varför skulle patien-
terna helt plötsligt ändra beteende så katastrofalt om de finge välja läkare?
Både Hans Karlsson och jag betalar landstingsskatt. Hans Karlsson före-
drar att gå till en offentlig vårdgivare och utnyttja sin landstingsskatt. Jag
respekterar honom för det -jag kritiserar honom inte. Men varför skall Hans
Karlsson ifrågasätta min moraliska lojalitet mot samhället om jag, som också
betalar landstingsskatt, i stället går till en privat vårdgivare? Det, Hans
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
87
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
88
Karlsson, är ett fullständigt horribelt resonemang. Man nedvärderar både
patienter och yrkeskår när man för resonemanget på det sättet.
Vi hörde precis samma resonemang när det gällde husläkarförslaget. Då
skulle det inte bli några läkare i glesbygden. Det skulle bli eländes elände.
Låt mig bara lämna en redovisning från Kristianstads län. Jag hade helt nyli-
gen kontakt med min gode vän Henrik Hammar, som är landstingsråd i Kris-
tianstads län - jag brukar höra mig för om hur det gått med husläkarsystemet
och husläkarreformen. Han sade: Det här har varit väldigt bra för de små
orterna på Österlen och i Göinge. Där vi tidigare hade problem att få läkare
till vårdcentralen har vi nu löst problemet genom husläkarsystemet. I Löns-
boda har vi under många år haft problem att få läkare till vårdcentralen. I
samband med listningen har vi fått åtta läkare som är beredda att etablera
sig i Lönsboda. - Så var det med den sanningen, Hans Karlsson. Det skedde
när vi skapade en ökad valfrihet för patienterna och en ökad valfrihet för
läkarna.
Man skall inte förutsätta att patienter och läkare inte finner varandra. Den
offentliga svenska vården blir inte heller sämre om det finns några alternativ
i det här sammanhanget. I de landsting som i dag tillämpar alternativen har
det visat sig att det absolut inte har blivit på det sättet.
Jag respekterar att vi har olika uppfattningar. Men låt oss ändå föra debat-
ten inom ramen för de proportioner som är rimliga i det här sammanhanget.
Anf. 102 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Göte Jonsson vill få det att låta som om jag tar avstånd från
alla former av privat sjukvård. Det handlar inte om det. Det handlar om hu-
ruvida det skall vara en totalt fri etablering, vilket föreslås i det här betän-
kandet.
Detta får till resultat att landstingen inte längre har någon kostnadskon-
troll och inte längre kan planera. Man kan ju inte veta vilka nya etableringar
som växer fram. Vi vet att det finns en rad privata rådgivare, läkare och sjuk-
hus. De fungerar i de flesta fall alldeles utmärkt. Problemet när man släpper
lös detta är att vem som helst kan starta vad som helst utan någon som helst
etableringsstyrning. Då uppstår en situation då patienterna riskerar att
komma i kläm och då vi riskerar att dra på oss betydligt högre kostnader för
sjukvården än vi har i dag.
Husläkeriet, Göte Jonsson, var kanske inte något bra exempel på en
lyckad sjukvårdsreform. Det har ju verkligen visat sig att det är ett eländes
elände. Det kommer rapporter från olika håll i landet. Efter några få måna-
der har Husläkardelegationens ordförande sagt att det är dags att ändra la-
gen. Det finns kanske bättre exempel.
Jag skall avsluta med att ta upp frågan om det byråkratiska krångel som
majoriteten nu ställer till med genom det här förslaget. Kompromissandet
med nydemokraterna har lett fram till att man nu tvingar landstingen att
skicka pengarna via försäkringskassan innan de når vårdgivaren. Det är
ganska fantastiskt med tanke på att det åtminstone om man får tro retoriken
är byråkratins svurna fiender, moderater och nydemokrater, som står för
detta nya inslag av byråkrati.
Det kan vara bra att skapa ett och annat nytt arbete i dessa tider, men
frågan är om dessa pengar inte kunde komma till bättre användning. Man
skulle kunna behålla några undersköterskor eller sjuksköterskor i landet i
stället för att använda pengarna till onödig byråkrati.
Anf. 103 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Jag noterar med intresse att Hans Karlsson inte är motstån-
dare till fri etablering. Det är bara den här formen av fri etablering han är
motståndare till.
Det skulle vara intressant att veta vilken form av fri etablering som Hans
Karlsson förordar. Det har vi inte hört ett dugg om. Ni hade ju möjlighet att
skriva motioner. Ni säger nej och radar upp en massa problem. Tänk om ni
i stället hade redovisat ett alternativ! Då hade vi kunnat diskutera, men ni
säger nej.
Hans Karlsson säger att vem som helst kan starta vad som helst och att det
kan bli hur som helst. Det kan det inte alls bli. Därför att för det första finns
det i lagen mycket klart framställda kvalitets- och kvalifikationskrav. För det
andra står där också klart angivet på vilka grunder ersättningen skall ske.
För det tredje kan man inte starta praktik som läkare eller sjukgymnast utan
att ha förtroende hos patienterna. Det är det viktigaste.
Det förtroendet får man inte om man ger dålig vård. I dag ger faktiskt de
offentliga sjukvårdshuvudmännen bra vård, och det är med dem som man i
så fall skall konkurrera. Det är sannerligen inte så enkelt att vem som helst
kan starta vad som helst på det här området. Det är också litet grand av reto-
rik.
Hans Karlsson talar om byråkrati. Jag vill understryka att det redan i pro-
positionen står angivet att möjligheten att använda sig av försäkringskassan
skall finnas. Nu gör vi i stället detta till en huvudregel. Orsaken är det faktum
att sjukvårdshuvudmännen faktiskt har en dubbel lojalitet. Jag tror inte att
förnuftiga landstingspolitiker ser det som en belastning att man överlämnar
den administrationen till försäkringskassan. I många andra sammanhang har
ju försäkringskassan en neutral administrationsskyldighet när det gäller soci-
alförsäkringssystem och liknande.
Detta innebär inte att det blir dyrare för landstingen. Det innebär snarare
att det blir en effektivisering, eftersom det blir samma system över hela
landet. Landstingen behöver inte själva syssla med dessa administrativa frå-
gor. Det är inte utifrån en byråkratisk ambition hos moderater och nydemo-
krater som detta förslag har kommit till stånd. Det är en enig majoritets-
skrivning från socialutskottet. Vi tror faktiskt att det blir en bättre ordning
och att vi på det här sättet kan förbättra förslaget i propositionen.
Jag är övertygad om att sjukvårdsministern inte heller ser några större
problem med den ändringen.
Anf. 104 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag vill först instämma med Göte Jonsson i att det är av
största vikt att företagshälsovården, som behandlas i det här betänkandet,
kan fortsätta att fungera och inte får minskade möjligheter. Med en funge-
rande företagshälsovård finns stora möjligheter att undvika högre vårdkost-
nader på ett senare stadium.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
89
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
Göte Jonsson frågar både Hans Karlsson och mig om vi accepterar privat-
läkare och företeelsen över huvud taget. Jag trodde att det var fullständigt
klart att Vänsterpartiet accepterar att det finns privatläkare. Vi anser att de
på många håll gör ett mycket bra arbete. Det är inte fråga om att det skall
vara något yrkesförbud för privatläkare.
På samma sätt har jag och Vänsterpartiet mycket stort förtroende för
landstingen. Jag tvivlar inte på att de i och med den här reformen skall kunna
fortsätta att tillhandahålla en bra hälso- och sjukvård. Vad det handlar om
är att landstingen inte kommer att råda över hur mycket landstingspengar
som skall gå över till privatläkarna. Det finns ett övergripande ansvar ute i
landstingen för att prioritera mellan olika verksamheter. Hur skall man
kunna göra det när det är klart att en stor del av arvodet skall gå till privatlä-
kare utan att man har haft möjlighet att resonera om vad som är rimligt?
Jag vill också ta upp frågan om ökade kostnader. Det talade jag om i mitt
anförande. Jag tycker att Göte Jonsson helt bortser ifrån den frågan. Vi ser
redan nu hur husläkeriet drar stora reklamkostnader, när vaije husläkare
som vill komma ut på marknaden skall etablera sig med hjälp av reklambro-
schyrer. Ströyer trodde att även Hennes & Mauritz reklam för underkläder
var reklam för husläkarna. Jag tänker inte lägga på den kostnaden. Jag tror
att det blir mycket dyrt med reklamen för privatläkarna, även utan kostna-
derna för Hennes & Mauritz reklamkampanj.
Det går inte att bortse från att dessa pengar skulle kunna användas till di-
rekt sjukvård, vilket jag föredrar.
Jag vill också påminna Göte Jonsson om att både Läkarförbundet och
Konkurrensverket, när vi hade vår hearing, tyckte att detta gav landstingen
en högre monopolställning. Det blev inte konkurrens på lika villkor. Det var
en rad företeelser som man var missnöjd med. Därför tyckte man inte att
den här förändringen skulle genomföras just nu.
Till sist vill jag ta upp frågan om försäkringskassans roll i sammanhanget.
Jag säger inte att det är fel att göra på det här viset. Jag reagerar framför allt
emot att man inte låter dem som direkt är involverade och kan frågan vara
med och lämna sina synpunkter.
Anf. 105 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! Det var bra att Eva Zetterberg tog upp företagshälsovården.
Det är en intressant del i det här sammanhanget. Vi är många som har varit
bekymrade över utvecklingen inom företagshälsovården.
Sjukvårdsministern kom i samband med husläkarpropositionen med en
klar öppning i fråga om företagshälsovården som innebar att man faktiskt
kan dela upp verksamheten mellan att vara husläkare och att bedriva före-
tagshälsovård.
I det här sammanhanget vill jag också understryka att företagshälsovården
som regel sköts inom ramen för en alternativ verksamhet. Det är också in-
tressant att notera att Eva Zetterberg tycker att detta fungerar bra. Vi hop-
pas nu att man också skall pröva möjligheten att få in företagshälsovårdsspe-
cialiteten som en av de specialiteter som kan rymmas inom lagen för denna
etableringsrätt. Om departementet finner att detta är möjligt, rimligt och
90
riktigt kommer det också att öka möjligheterna och förutsättningar just för
företagshälsovården.
Eva Zetterberg talade om reklamkostnader för husläkarsystemet. Det är
naturligt att man informerar när man introducerar ett nytt system. Det spelar
ingen roll om det rör alternativa eller offentliga vårdgivare.
Det är en ganska stor skillnad mellan att informera om detta och att sälja
underkläder inom ramen för den busskur-reklam som Hennes & Mauritz be-
driver. Jag har ingenting emot den reklamen, men jag tycker inte man kan
dra paralleller i det här sammanhanget. Vad den s.k. husläkarreklamen inne-
håller är en saklig information om vad husläkarsystemet innebär. Det är vad
som pågår i landet för närvarande.
Beträffande kostnaderna delar vi inte den uppfattningen att det blir ökade
kostnader. Tanken med detta förslag är faktiskt det motsatta. Genom att få
en ökning av den öppna vården inom olika specialiteter kan vi faktiskt få en
effektiv och bra sjukvård till lägre kostnader.
Detta är inte huvudmotivet. Det är inte en penningfråga. Huvudmotivet
är faktiskt att vi skall ge patienten möjlighet att få en läkare eller sjukgym-
nast på nära håll i den öppna vården.
Sedan vill jag än en gång understryka att jag delar Eva Zetterbergs upp-
fattning när det gäller synen på sjukvårdshuvudmännen. Jag är också överty-
gad om att de kan lösa dessa frågor. Jag ser inte något konfliktförhållande
mellan lagen och de ansvariga i landstingen. Åtminstone är det inte så i vårt
parti. Man har möjlighet att tackla frågorna på ett förnuftigt och riktigt sätt
för patienternas bästa.
Anf. 106 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Vi tycks dela en hel del åsikter, t.ex. den positiva värde-
ringen av företagshälsovården. Det är ju bra att den får fortsätta att fungera.
I fråga om kostnaderna menar jag däremot att de kostnader husläkarsyste-
met och en utökad privat verksamhet medför inte är obetydliga. Jag vidhål-
ler att det hade varit bättre för patienterna att få de pengarna direkt till sjuk-
vården.
Jag skulle vilja till Göte Jonsson ställa en ytterligare fråga, som jag inte
fick besvarad tidigare. Det gäller högkostnadsskyddet. Om man nu värnar
så mycket om patienten, varför vill man inte från majoritetens sida också ta
med frågan om ett totalt högkostnadsskydd? Vi vet att den som har någon
form av funktionshinder och måste gå på täta behandlingar i olika former i
dag har väldigt höga kostnader, som inte ryms inom det normala högkost-
nadskortet.
Anf. 107 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! När det gäller kostnaderna för husläkare och för privatetab-
lerade specialister är det faktiskt så, Eva Zetterberg, att det är svårt att göra
kostnadsjämförelser mellan offentlig och privat vård. Inom den offentliga
vården och inom landstingen har man väldigt olika kalkylsystem, budgetsys-
tem och uppföljningssystem. Det har vi märkt bl.a. i HSU 2000. Det är svårt
att få fram exakta uppgifter om vad vårdinsatser i offentlig vård faktiskt kos-
tar. Det är enklare när det gäller privat vård att göra kostnadsuppföljningar.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
91
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
92
Men utifrån de bedömningar som gjorts finns inget som säger att den privata
vården skulle vara dyrare, utan det är faktiskt i stället tvärtom.
Jag menar alltså att Eva Zetterberg har fel även pä den punkten.
Högkostnadsskyddet är en fråga i sig. I den här propositionen sägs att re-
geringen ytterligare skall titta på högkostnadsskyddet när det gäller de olika
patientavgifterna inom ramen för privata vårdgivare. Då får man givetvis
också ta hänsyn till de sociala konsekvenser som är en orsak till att vi har
ett högkostnadsskydd över huvud taget. Jag litar helt på regeringen på den
punkten.
Anf. 108 BO HOLMBERG (s):
Herr talman! Hans Karlsson har på ett bra sätt redogjort för socialdemo-
kraternas syn på den här frågan. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2, 3
och 6.
Jag har närmast begärt ordet för att ta upp demokrati- och formfrågoma
inom hälso- och sjukvården.
Demokrati och arbetsformer hade man anledning att fundera över vid den
förra omröstningen. Det var en mörk och dyster stund för svensk demokrati
och svensk riksdag att uppleva det som hände för en kort stund sedan. Lan-
dets statsminister kan lyfta telefonluren och ringa till Ny demokratis ordfö-
rande och ge denne mandat att ifrån denna talarstol övertolka den slutliga
tolkningen gentemot Sveriges socialminister, tillika vice statsminister.
Formfrågorna bör därför vara angelägna för Folkpartiet att diskutera. Här
har man hela tiden från Folkpartiet hävdat att man inte förhandlar med Ny
demokrati. Jag kan som ordförande i riksdagens socialutskott konstatera att
man har gjort det i husläkarfrågan, i frågan om barnomsorgen och i fråga
om den aktuella proposition som vi nu skall hantera.
Vi sade när regeringen kom med förslaget om husläkare att vi gärna hade
sett att regeringen följt svensk utredningstradition. Det hela borde ha fått
behandlas av Hälso- och sjukvårdsutredningen. Nu när frågan om fri etable-
ring av specialistläkare kommit upp har vi under hand sagt till departementet
att vi tycker att det är en märklig hantering som förekommit. Här sätter rege-
ringen till en hälso- och sjukvårdsutredning, och tanken är att partierna skall
diskutera, ge och ta. Om jag har uppfattat Bo Könbergs och regeringens in-
tentioner rätt så vill man inte ha stora kast i det svenska sjukvårdssystemet,
och man ser gärna att Hälso- och sjukvårdsutredningen skulle kunna nå nå-
gon form av konsensus om viktiga principer i svensk sjukvård. För egen del
kan jag instämma i denna ambition. Vi var från socialdemokraternas sida
självfallet beredda att ställa upp på detta.
Nu kan vi som sitter i utredningen konstatera att vi börjar känna oss litet
som rundningsmärken. Man driver igenom husläkarförslaget och föreslår fri
etablering av specialistläkare. Därför har vi sagt att om det är så här man
vill hantera den demokratiska processen i sjukvårdsfrågorna, känner vi oss
överkörda i Hälso- och sjukvårdsutredningen. Om inte riksdagen beslutar
att låta frågan om fri etablering av specialistläkare gå till Hälso- och sjuk-
vårdsutredningen, vill vi inte längre vara med och ber om förståelse för
detta.
Det är ingen surhet eller illvilja, det vill jag klart deklarera. Men vi känner,
att blir vi utsedda av regeringen för att sitta i Hälso- och sjukvårdsutred-
ningen, som skall lägga fram förslag om hur sjukvården skall finansieras och
organiseras fram till år 2000, då tycker jag att man skall respektera den ord-
ningen och låta oss pröva ett antal frågor.
Jag har fått några reaktioner från fältet, Bo Könberg, om den här hante-
ringsordningen. Samverkansnämnden i norra sjukvårdsregionen säger att
om man slår in på den här vägen, kommer det att leda bort ifrån en vård
på lika villkor. Man säger vidare: I propositionen är visserligen regeringen
medveten om att den fria etableringen innebär att landstingen inte längre
har kostnadskontroll, men detta problem viftar den bort.
Vidare säger man:
”Vi anser att frågan om fri privatetablering är så central för framtidens
hälso- och sjukvårdssystem att den måste bli föremål för en långt mångsidi-
gare granskning än vad som redovisas i regeringens proposition. Förslaget i
dess nuvarande utformning bör inte bli föremål för beslut.
Därför riktar vi en allvarlig maning till riksdagens ledamöter att avslå för-
slaget om fri etableringsrätt för specialistläkare och sjukgymnaster.
Bakom uttalandet står samverkansnämndens ledamöter som represente-
rar socialdemokraterna, centerpartiet och Folkpartiet-liberalerna. Nämn-
dens moderata ledamöter anser inte att något uttalande skall göras. V och
Kds är inte representerade i nämnden.”
En annan reaktion från landet kom ifrån Länssjukvårdsförvaltningen i
Kalmar, som säger: ”Nämnden anser det djupt olyckligt att nu genomföra
den reform som föreslås och ansluter sig till uppfattningen att frågan bör
hänskjutas till utredningen HSU 2000”. Brevet är undertecknat av Hans
Wendell (c), ordförande, och Gerd Dahl (s), vice ordförande. Så är reaktio-
nerna.
I ett av de senaste numren av Läkartidningen konstaterades att den fria
listningen av husläkare hade lett till anarki. För egen del ville tidningen med-
dela läsekretsen att man inte ville känna något ansvar för reformen.
Vi kan ha delade meningar i sak, och det respekterar jag, Bo Könberg.
Vid detta anförande vill jag ha fram att man bör hålla fast vid svensk demo-
kratisk tradition. Man skall låta frågor utredas, gå på remiss, konsekvensbe-
dömas etc. Varför får inte den parlamentariska utredningen HSU 2000 av-
göra den här frågan?
Herr talman! Vi känner inom socialdemokratin att en stor oro över vart
svensk sjukvård är på väg håller på att spridas. Det är bra att man genomför
många förändringar, men det sker i litet för rask takt. Vi kan konstatera att
skolhälsovården är på väg att rivas sönder och att mödra- och barnhälsovår-
den inte längre har fått något nationellt stöd. Barnläkarna undrar om huslä-
karna skall komma att ta över och vad som i så fall kommer att hända med
kompetensen inom barnhälsovården.
Ett antal distriktsläkare frågar varför vi skall sätta yxan i det som är friskt,
nämligen den svenska primärvården. Man frågar sig vad som kommer att
hända med den. Vad kommer att hända med vaccinationsprogrammen när
man inte vet vart skolhälsovården tar vägen och hur det blir med en samman-
hållen mödra- och barnhälsovård? Vem har kontroll över att vaccinations-
programmen fungerar?
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
94
Företagshälsovården är på väg att falla isär. För ett par år sedan hade vi
900 enheter. Vid årsskiftet kommer det att vara 600. Vi socialdemokrater
anser att det är mycket olyckligt att man rustar ner företagshälsovården. Vi
vill i stället resa upp den på fötter igen. Vi anser att den behövs men att den
skall betalas av arbetsmarknadens parter.
I rask takt införs ett köpa-sälj-system. Konsulter åker runt och talar om
att man skall ha beställare och utförare, att man skall köpa och sälja och
att man skall se sjukvården som affärsområde ett och äldreomsorgen som
affärsområde två. Allt detta leder till en situation med oro både bland perso-
nalen och allmänheten. Vi socialdemokrater ser gärna att man utvärderar
allt det som nu är på gång, lugnar ner sig litet grand och skapar trygghet för
personalen, patienterna och medborgarna i övrigt.
Jag tror, Bo Könberg, att ingen har riktig kontroll över allt det här som
skall dras i gång med en rasande fart, i kombination med de besparingspro-
gram som landstingen presenterade för en kort tid sidan för perioden 1992-
1995. Jag är rädd för att det kan hända olyckor. Jag vill inte svensk sjukvård
eller de svenska medborgarna så illa att detta skall ske. Därför tror jag att
det är mycket angeläget att man stoppar tendenserna att göra svensk sjuk-
vård till en experimentlåda. I stället skall man skapa lugn, stabilitet och
trygghet.
I januari skall vi presentera våra riktlinjer och hur vi vill se på hälso- och
sjukvården. Jag hoppas att det fortsättningsvis, trots att vi tvingas lämna
Hälso- och sjukvårdsutredningen, skall finnas en demokratisk tradition där
man talar med varandra, utreder tillsammans och inte i onödan går vid sidan
av den demokratiska processen på så viktiga och centrala områden som t.ex.
hälso- och sjukvården.
Anf. 109 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det ärende som riksdagen nu skall behandla gäller att vi
skall få ett nytt taxesystem, i stället för det föråldrade taxesystem som vi har
i dag, och att vi skall införa en möjlighet till friare etablering för läkare och
sjukgymnaster.
Över hela världen diskuteras och reformeras sjukvården. I olika länder
lägger man fram förslag och fattar beslut om långtgående förändringar. Ett
exempel är Förenta staterna med den s.k. Clintonplanen. Ytterligare exem-
pel är de förändringar som har ägt rum i det tyska sjukvårdssystemet inför
1993, de förändringar som har ägt rum i Storbritanniens system och de för-
ändringar som vi diskuterar i Sverige.
Herr talman! Dessa reformer tar naturligtvis sin utgångspunkt i de olika
ländernas situation, historia, tradition och problem. I några av de länder som
jag nämnde sker reformerna utifrån system som har varit uppbyggda på en
frivillig sjukvårdsförsäkring med alla de brister ett sådant system har. Så var
t.ex. fallet i Förenta staterna. I Tyskland skedde det med utgångspunkt från
ett obligatoriskt sjukvårdsförsäkringssystem där man har haft helt fri tillgång
till läkarutbildning. Man har egentligen inte haft några offentliga specialister
på öppenvård, utan de har huvudsakligen varit privata. Man har inte heller
haft någon större erfarenhet av patientavgifter.
Som en sammanfattning av de reformer som genomförs på olika håll i värl-
den kan man säga att i system som har baserat sig på långtgående försäk-
ringslösningar införs nu budgetinslag, medan det i system som har byggt på
långtgående budgetstyrning med mycket av verksamheten bedriven i egen
regi - såsom i Storbritannien och de nordiska länderna - införs inslag av ökad
valfrihet, etableringsfrihet och mera konkurrens.
Reformerna i vårt land tar sin utgångspunkt i vår verklighet. Vi har en bra
sjukvård i Sverige, men den har naturligtvis brister. Bristerna är specifika
för vår typ av system. Det är klart att de förslag till reformer som vi från
regeringens sida förelägger riksdagen försöker rätta till det som brister i stäl-
let för att förändra det som är bra. Det är i själva verket fråga om en klassisk
reformistisk strategi.
Några av de reformer som har genomförts under senare år och som har
drivits fram i form av förslag från borgerligt håll, inte minst från mitt eget
parti, har handlat om att öka valfriheten i ett system som tidigare hade
mycket litet av valfrihet. Jag tänker på de förändringar som har ägt rum inom
den offentligt bedrivna vården och som togs som utgångspunkt i slutet av 80-
talet. Jag tänker på den överenskommelse som regeringen slöt med Lands-
tingsförbundet för Sveriges olika landsting som ledde till att operations-
köerna har minskat kraftigt under de gångna två åren. Jag tänker naturligtvis
också på husläkarreformen som syftar till att täppa till den brist som har fun-
nits i det svenska systemet, eftersom primärvården har varit svagt utvecklad.
Det har framför allt också brustit i kontakten mellan läkare och patienter.
Förslaget till husläkare och de förslag som vi har uppe till behandling i dag
har inslag av ökad möjlighet till konkurrens och ökade möjligheter för läkare
att etablera sig. I våras diskuterade vi husläkarförslaget i den här kammaren.
Det är självklart att ett förslag av den här typen har fördelar men att det
också kan finnas nackdelar. Det gäller att väga olika intressen mot varandra.
Från regeringens sida har vi, vilket socialutskottets majoritet har följt upp,
gjort en avvägning mellan å ena sidan kraven på ett slags totalkostnadskont-
roll och landstingsveto mot vaije form av ny etablering och å andra sidan
önskemålet om att det skall bli mera valfrihet och stimulans genom ökad
konkurrens. När man har diskuterat förslaget och gjort internationella jäm-
förelser har man ofta glömt de stora skillnaderna som finns mellan olika län-
der. Ett exempel är förhållandena i Tyskland.
Det är inte så som Hans Karlsson försökte få kammaren att tro - och som
Göte Jonsson redan har bemött - att det införs en allmän etableringsfrihet
där man får göra vad som helst, när som helst och hur som helst. Som varje
läsare av propositionen vet - jag trodde att Hans Karlsson tillhörde dem -
ställs det en rad villkor. Det måste vara fråga om specialister, de måste arbeta
på heltid, de skall förvarna landstingen sex månader i förväg etc. Var och en
som vill veta hur det egentligen är kan läsa propositionen eller utskottsutlå-
tandet på den punkten.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är kraftigt emot detta. Det är
ingen hejd på de olyckor som kommer att drabba landet om man delvis åter-
inför det system som fanns i riket före 1985. Eva Zetterberg och Hans Karls-
son m.fl. säger förvisso att deras partier accepterar privatläkare och tycker
bra om privatläkare. Det låter riktigt trevligt. Men vad som framgår varje
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
95
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
96
gång är att man kräver som en absolut förutsättning att landstingen skall ha
vetorätt.
Det har förts en diskussion om huruvida man skulle ha remitterat förslaget
till ett antal instanser över jul och nyår eller inte. Man hävdar från socialde-
mokratiskt håll att man inte har fått något argument för varför detta inte är
möjligt. Får jag bara be dem som framförde den uppfattningen, exempelvis
Hans Karlsson, att läsa s. 6 och 7 i utskottsbetänkandet. Där redovisas klart
att uppgörelsen om förhållandena mellan staten och landstingen, som har
redovisats för denna kammare, innebär att skatteutjämningsavgiften på 40
öre tas bort fr.o.m. nästa år. Däremot får landstingen skyldighet att betala
kostnaderna för privatläkarna.
Jag har då och då varit litet förbryllad över den väldiga intensiteten i kriti-
ken, inte minst från socialdemokratiskt håll. Efter att ha läst reservation
nr 1, som är Socialdemokraternas huvudreservation, förstår jag det litet
bättre. Det visar sig nämligen att Socialdemokraterna totalt har missuppfat-
tat vad som framkom vid den hearing som utskottet lade fram. Hans Karls-
son och de andra som har skrivit under reservationen tror att någon i Sverige
tror att man skulle få en fördubbling av landets 24 miljoner läkarbesök per
år om några fler privata specialister fick etablera sig.
Herr talman! Av de ca 24 miljoner besök som görs hos läkare per år i Sve-
rige sker ca 4,5 miljoner besök hos privata vårdgivare. Hur skulle det kunna
bli en ökning från 24 till 48 miljoner besök? Om det bara sker en fördubbling
av besöken hos de privata läkarna skulle det totala antalet besök per år bli
ca 28,5 miljoner. Jag skall med intresse lyssna när Hans Karlsson eller någon
annan företrädare för oppositionen klargör detta. Men det är förstås inte så
konstigt att man kommer fram till den ståndpunkten om man har en fullstän-
digt förvriden verklighetsbild när det gäller vad resultatet blir av den reform
som nu föreslås. I dagsläget har vi i själva verket ca 2 400 läkare som får
dessa 4,6 miljoner besök.
Frågan om hur vi utreder saker och ting i Sverige har också tagits upp i
diskussionen. När det gäller sjukvårdsområdet talade den nya regering som
tillträdde hösten 1991 i sin regeringsförklaring om att den avsåg att vidta åt-
gärder för att man skulle införa ett husläkarsystem i Sverige och för att det
skulle bli mera av fri etablering i Sverige. Dessutom avsåg regeringen att till-
sätta en utredning som skulle blicka framåt mot år 2000. Vi hoppades att alla
partier skulle vara med i detta arbete. Det är inte det minsta konstigt att
regeringen lägger fram förslag i enlighet med sin egen regeringsförklaring.
Det förvånar mig att Hans Karlsson, Bo Holmberg och möjligen även Eva
Zetterberg hade synpunkter på och invändningar mot detta. Att ni har syn-
punkter på innehållet må väl vara hänt. Men som jag antydde får det gärna
bygga på mera fast saklig grund än resonemanget om de 24 miljonerna läkar-
besök, där Hans Karlsson tror att det skall åstadkommas en fördubbling med
hjälp av ytterligare några hundra läkare till en kostnad av 12 miljarder. Man
kan komma med mer eller mindre sakliga invändningar. Att man däremot
tycker att det är en stor fråga att diskutera om regeringen får lägga fram för-
slag i enlighet med sin regeringsförklaring - en regeringsförklaring som lades
fram långt innan utredningen tillsattes - förvånar mig.
Jag anser att HSU 2000 har en mycket stor och viktig uppgift. Jag anser
att den bör verka i enlighet med svensk tradition, dvs. att de partier som har
möjlighet deltar i arbetet och bidrar med sina kunskaper, värderingar och
argument. Jag har tidigare djupt beklagat, och jag upprepar det nu, om det
skulle bli så att man från socialdemokratiskt håll, och för den delen även från
Vänsterpartiets håll, skulle välja att ställa sig utanför detta viktiga arbete.
Det handlar om två tunga frågor. Vilka resursbehov förutser vi inom svensk
sjukvård i framtiden? Vilket sätt skall vi finansiera det här på?
Herr talman! Kvällen är sen och jag skall inte utveckla några fler argument
i detta inlägg. Sammanfattningsvis vill jag bara konstatera att vi i vårt land
har en god sjukvård. Regeringen lägger fram förslag som syftar till att rätta
till de brister som ändå finns inom sjukvården. Om kammaren i kväll bifaller
det förslag som nu läggs fram ifrån socialutskottets majoritet, kommer vi att
ta ytterligare ett steg för att reparera en av bristerna i svensk sjukvård.
Anf. 110 HANS KARLSSON (v) replik:
Herr talman! Det har tidigare här i kväll rests frågetecken om vad som är
vårt alternativ. Vilket alternativ vi vill ha tror jag alla vet som har läst vår
motion. Där framgår att vi tycker att frågan skall utredas av HSU.
Bo Könberg talade om i vilken riktning olika länder i olika delar av värl-
den går när det gäller sjukvården. Vi kan konstatera att många länder går i
riktning mot den modell som vi har i Sverige och som vi har tillämpat under
lång tid. Den modellen har vi utvecklat steg för steg. Nu börjar vi helt plöts-
ligt - med varningsropen från länder runt om i världen ringande i öronen -
gå i en helt annan riktning.
Så till antalet läkarbesök. Vid utfrågningen den 23 november redovisade
Socialstyrelsen att vi i dag gör 2,8 läkarbesök per person och år. Med en fri
etablering och den efterfrågestyrning som skulle bli följden, skulle det bli
fråga om 5 läkarbesök per person och år. Det kan låta häftigt. Vi kan samti-
digt konstatera att man i Tyskland gör 11 besök per medborgare och år. Trots
det mår inte tyskarna bättre. De mår kanske något sämre om man får tro
statistiken. Så var det med de påståenden som statsrådet ansåg vara orealis-
tiska.
Frågan kvarstår, Bo Könberg: Varifrån skall man ta pengarna för att finan-
siera de ökade kostnaderna? Det blir fråga om kostnader för en ökad sjuk-
vårdskonsumtion, vilket många ser framför sig. Med en helt ny modell kom-
mer vi också att få fler sjukskrivningar i längre perioder. Det kommer inte att
vara särskilt intressant med rehabilitering. Det gäller ju att få ihop så många
patienter som möjligt.
Anf. 111 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Inledningsvis gjorde jag ett försök att beskriva - översiktligt,
med tanke på den sena timman - utvecklingen i olika länder. Utifrån sitt eget
system försöker man ta till sig det som är bra i andra system. Hans Karlsson
har gjort en liknande utblick över världen men kommit till slutsatsen att alla
länder rör sig i riktning mot hans uppfattning om hur sjukvården skall se ut
och att vi i Sverige skulle röra oss i fel riktning. Jag föreslår Hans Karlsson att
fundera litet mera över problemen med försäkringsstyrda sjukvårdssystem å
ena sidan och budgetstyrda å andra sidan.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
7 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 47
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
98
Hans Karlsson upprepar frågan om varifrån pengarna skall tas. Det är för-
stås en ganska befogad fråga om man har Hans Karlssons verklighetsbild.
Han tror, att om man skulle införa ett system som delvis liknar det system
som vi hade i Sverige före 1985 men som inte är lika långtgående skulle besö-
ken hos privatläkarna, som i dag är 4,5 miljoner per år, fördubblas och leda
till totalt 28,5 miljoner besök. När jag påpekade den här skriande missupp-
fattningen i Socialdemokraternas huvudreservation, trodde jag möjligen att
Hans Karlsson skulle ta tillbaka påståendet, om än inte med någon entu-
siasm. Nu har han i stället upprepat påståendet till riksdagens protokoll. Jag
tror inte att han kommer att vara så glad över att han har gjort det.
Man kan säkert räkna med en viss ökning av antalet läkarbesök. Det görs
få läkarbesök i Sverige. Det är i huvudsak en fördel. Jag tror inte heller att
vi skall ha så många fler läkarbesök. Det handlar mycket om livsstil, förebyg-
gande åtgärder m.m. Att man på den här punkten skulle kunna få en så dra-
matisk förändring att det skulle leda till ett stort kostnadsproblem motsägs
om man bara tittar på vilka proportioner det rör sig om när det gäller kostna-
derna. Det som avses i propositionen om ny läkarvårdstaxa gäller ca 1,4 mil-
jarder av de ca 120 miljarder som svensk sjukvård kostar. Den uppgiften kas-
tar en viss skugga över Socialdemokraternas brist på proportioner i diskus-
sionen om sjukvården.
Anf. 112 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det gläder mig att Bo Könberg medger att det kommer att
bli en ökad sjukvårdskonsumtion. Det gläder mig så till vida att insikten i
den frågan har spridit sig till Socialdepartementet.
Svensk sjukvård har av tradition satt patienten i centrum. Nu sker ett sy-
stemskifte. Det är läkaren som kommer att hamna i centrum. Då infinner
sig frågan vad som kommer att hända med den övriga sjukvårdspersonalen.
Hur blir det med den personal som arbetar med omvårdnad? Hur skall man
se till att det också kommer att finnas pengar över till de viktiga delarna i
svensk hälso- och sjukvård?
Jag vill även ta upp en annan fråga som jag inte hann med i mitt anförande,
men som jag ändå inte kan låta bli att peka på. Det gäller det fantastiska
”krumsprånget” i utskottsbehandlingen. Man kommer med sådana förslag
till ändringar i lagstiftningen att man tar ifrån finansiären, landstinget, rätten
att kontrollera vilken utrustning de privatpraktiserande läkarna har.
Det måste kännas genant för både sjukvårdsministern, majoriteten och
inte minst den svenska läkarkåren att man inte hyser någon tilltro till en öp-
pen redovisning. Frågan måste ställas vad det är som måste döljas och vad
det är för skum hantering som inte tål dagens ljus.
Anf. 113 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Nej, Hans Karlsson, jag har inte konstaterat att det behövs
mer sjukvårdskonsumtion. Jag har konstaterat att det inte är säkert att de
får patienter om det öppnas en möjlighet för fler människor att etablera sig.
Frågan är vad som händer med den totala sjukvårdskonsumtionen i lands-
tinget. Det finns all anledning för landstingen att ta med det i planeringen
om det blir en ökning av antalet privata specialister. Det är i själva verket
en av utgångspunkterna i hälso- och sjukvårdslagen att landstingen inte har
krav på sig att bedriva all sjukvård i egen regi. Men de har krav på sig att se
till att det finns en hygglig tillgång på sjukvård i länet. Då måste landstingen
förstås väga in om det finns privat sjukvård eller inte. Svårare än så är det
inte.
Jag kan ge Hans Karlsson följande tips. När den nya läkarvårdstaxan in-
förs för privata specialister, förutom allmänmedicinare, kan de olika lands-
tingen jämföra med vad den egna verksamheten kostar. På den vägen går
det säkert att få idéer om hur kostnader kan sparas in.
Det är typiskt för Hans Karlsson som företrädare för Socialdemokraterna
att utgå från att det, om det finns möjlighet för läkare att etablera sig, hand-
lar om att läkarna sätts i centrum i stället för patienterna. Patienternas valfri-
het påverkas i stor utsträckning av om det är möjligt för olika läkare att eta-
blera sig. Om det med hjälp av ett landstingsveto går att stoppa varje etable-
ring är det sj älvklart för oss andra, om inte för Hans Karlsson, att valfriheten
för den enskilde i det fallet blir mindre.
Herr talman! Jag har ingen större förhoppning om att i kväll kunna om-
vända Hans Karlsson till ett synsätt som innebär att han tror att producenter
egentligen är till för konsumenterna och inte för sig själva.
Anf. 114 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! Först vill jag poängtera att jag inte kommer att hålla mig
inom de 10 minuter som anslagits för mig. Den egendomliga debattord-
ningen i kammaren gör att jag inte har kunnat ge några repliker. Därför tän-
ker jag ta dem nu innan jag börjar mitt anförande.
Jag skulle först vilja kommentera Bo Holmbergs påstående om formfrå-
gan. Ian Wachtmeister har haft ett telefonsamtal med landets statsminister
och har kört över socialministern. Det är klart att det är uppseendeväck-
ande. Jag har studerat ganska mycket statskunskap. Jag tror att det är något
som man i framtiden får se över. Det är något extraordinärt som har hänt i
dag. Jag vill bara ytterligare kommentera att det förelåg en uppgörelse med
handslag. Jag var själv med om det. Det var ett brott mot den uppgörelsen
som socialministern ville hävda. Det var bra att han blev överkörd.
Vidare har vi den andra frågan. Det är mycket märkligt med denna ideolo-
giska inställning att inte tycka om privatläkare. Jag kommer in på den frågan
senare. Det är märkligt hur den svenska socialdemokratin - och även
svenska vänsterpartister, f.d. kommunister - tycker illa om privatpraktiker.
Jag behöver bara gå till Finland och en stad som heter Kemi. Den ligger
ungefär 3 mil söder om Haparanda. Där finns det en kommunalnämndsord-
förande som är kommunist, eller folkdemokrat, som det heter. Denne man
är även läkare. Det är en mycket klok man. Han har sett till att ett stort
antal specialister från Uleåborgs universitet har kommit till Kemi. Det är ett
fantastiskt förhållande. Patienterna åker långväga till Kemi. Dessa specialis-
ter behövs i glesbygden.
Socialdemokraterna beklagar frågan om etableringsfrihet. De anser att
privatläkarna får dragningsrätt på landstingens inkomster. Det är bra! Det
är mycket bra att de kan dra av på landstingens inkomster och att det blir
mindre över till specialisterna som häckar på de stora sjukhusen. Det inne-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
99
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
100
bär att de flyttar ut i landet och gör nytta bland folk. Jag hoppas att många
läkare sviker sjukhusen och i stället etablerar sig som privatläkare. Det är
utomordentligt bra.
Vidare har jag en kommentar till husläkarpropositionen. Jag tror inte att
”husläkeriet” kommer att kosta mer än det nuvarande ”distriktsläkeriet”.
Jag tycker att man skall se till att husläkarna kan få behandla mer än 2 000
patienter. Det tycks vara det vanliga. De klarar utan vidare 3 000 patienter
per år.
Vidare har vi frågan om antalet läkarbesök per patient. Hans Karlsson
sade att det är förskräckligt att genomsnittet 2,5 besök kan öka till 5. Det är
bra om det ökar! Jag tycker att det är jättefint.
Enligt Socialdemokraterna är allt som sker i Sverige bäst. De har rätt i
allt. Det skall inte finnas några betyg. Det enda socialdemokratiska parti i
världen som inte tycker om betyg är det svenska. Likadant är det med många
andra saker. Socialdemokraterna tycker att genomsnittet 2,5 besök är bra.
Alla andra har naturligtvis fel.
I Tyskland, där det på senare tid har varit upprepade socialdemokratiska
regimer, är genomsnittet 10-11 besök per år. Jag vill inte påstå att det är idea-
let. Men inte är 2,5 bra. Man skall väl ändå ligga någonstans i mitten.
Titta på Tornedalen! Det är ett område som är 500 km långt och 200 km
brett. Där finns det inte en enda öron- eller ögonläkare. Är det ett bra för-
hållande? Är det bra sjukvård? Om patienter skall skickas till Boden tar det
en månad innan de får hjälp med sina öron. Patienterna får vackert gå och
vänta. Det är tur att det finns privatläkare i Luleå. Det går att komma direkt
till läkarna där. Fantastiskt! Folk tycker om det. Läkarna finns där för att
folk gillar dem. Det är inte så svårt.
Vad som skall göras är att minska antalet studerande på läkarutbild-
ningen. Jag vill ställa en fråga till både sjukvårdsministern och Bo Holm-
berg. Vill ni minska antalet studerande på läkar- och tandläkarutbildning-
arna? Det finns redan 700 arbetslösa läkare. Det ligger något i det faktum,
att om vi fortsätter att producera läkare på detta sätt kommer det att bli för
många specialister. Visserligen tar det lång tid, men det blir nog så att det
blir för många läkare utan arbete i framtiden.
Detta att allmänpraktikerna uppvärderas är intressant. Jag tror att det
bottnar i barfotaläkarna som sprang omkring i Kina på Maos tid. Det var
fint att vara allmänpraktiker. Men på något sätt var det hela komplext. Man
var tvungen att döpa om dem till allmänläkarspecialister. De är specialister
på något som är allmänt. Det är ett märkligt sätt att skapa en specialitet.
Den specialiteten finns bara i Sverige och i något nordiskt land som har tagit
efter Sverige. Utomlands heter de ”general practitioners” e.d. Det är ett
mycket fint jobb. De behöver inte kallas för specialister. Det finns allmänlä-
kare, och det finns specialister. Men jag tycker att uttrycket allmänläkarspe-
cialister säger allt.
Nu vill jag komma in på mitt riktiga anförande. Jag skall försöka förklara
varför denna ovilja, denna idiosynkrasi, mot läkarna förekommer inom soci-
aldemokratin och Vänsterpartiet.
På 1950-talet visades en film på landets biografer. Filmen hade titeln Smy-
gande gift. Den handlade om gonokocker och spirocheter som förgiftade
folk. Det var en film som varnade mot veneriska sjukdomar. Men ett mycket
farligare gift smög sin in i socialdemokratin på 1960-talet, nämligen de mar-
xist-leninistiska idéerna som välte omkull hela partiets ideologi.
Socialdemokraterna skall ha äran av att ha tagit ”fighten” med kommunis-
terna på arbetsplatserna och i fackföreningsrörelsen - särskilt i Norrbotten.
Ragnar Lassinantti har berättat om vilken enorm kamp det var mot kommu-
nisterna på den tiden. Men något hände 1968. Det var i samband med Olof
Palmes beryktade promenad med Nordvietnams Moskvaambassadör på
Stockholms gator...
Anf. 115 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag får erinra om att ärendet gäller socialutskottets betänkande 14.
Anf. 116 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! Detta är en ideologisk fråga. I samband med dessa saker
uppstod en mängd förändringar i den socialdemokratiska ideologin. Det var
nu som Socialdemokraterna började tycka illa om läkare. De avskaffade
bl.a. betygen, och de attackerade läkarkåren. En ledande socialdemokrat
vid namn Sven Aspling startade en kampanj i landet mot läkarkåren och pre-
stationsersättningen. Läkarkåren mjukades upp med hjälp av en taxerings-
revision som omfattade samtliga av landets läkare.
Man såg till att de doktorer som tidigare hade arbetat efter ett prestationser-
sättningssystem fick arbeta utan prestationsersättning.
Vad hände då? Antalet behandlade patienter per dag sjönk från 30-40 till
ca 10.1 distrikt i Norrland som normalt sköts av en till två läkare krävde man
så småningom fem sex läkare av den här typen.
Socialdemokraterna har reagerat kraftigt mot den här etableringsfriheten.
Jag har fått ett likadant brev som Bo Holmberg från Samverkansnämnden i
norra sjukvårdsregionen. Man uttalade sig i det brevet mot den fria etable-
ringen. Just i den norra sjukvårdsregionens trakter är behovet av privata spe-
cialister som störst.
I går hade jag ett långt samtal med en överläkare i handkirurgi från Umeå
regionsjukhus. Han berättade hur patienterna i den norra regionen inte fick
den hjälp som de behövde. Denne doktor stod i begrepp att bli privatprakti-
serande i handkirurgi. Han avsåg att åka omkring i Norrbottens obygder och
fjällbygder, exempelvis Vilhelmina, med mottagning några dagar i månaden
för att ta hand om handskador. Han påstod att det som han sett av felbehand-
lingar var makalöst. Det finns ingen handkirurgi att tillgå norr om Umeå.
Han berättade också om personer som blivit sjukpensionerade i onödan,
människor som gick sjukskrivna under lång tid och människor som hade be-
svär med sina händer på grund av bestående funktionsnedsättningar till följd
av felbehandling. Detta visar att det finns ett behov av specialister i glesbyg-
den.
Jag tänker nu kommentera betänkandet helt kort. Jag yrkar bifall till ut-
skottets hemställan, som skiljer sig från propositionen på flera viktiga punk-
ter. Vi i Ny demokrati har bidragit till att landstingen inte längre skall admi-
nistrera privatläkarna, till skillnad mot förslaget i propositionen. Privatlä-
karna skulle ha blivit konsulter till landstingen om inte Ny demokrati hade
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
101
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
funnits. De hade visserligen blivit konsulter betalda per åtgärd, men konsul-
ter hade de blivit.
Ny demokrati har även bidragit till att ersättning för hembesök och tele-
fonkonsultationer bibehålls och att vissa lättnader för privatläkare i glesbygd
görs. Vi tycker att vi åstadkommit en hel del till fromma för sjukvården.
Herr talman! Jag yrkar som sagt bifall till utskottets hemställan.
Anf. 117 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! Jag behöver väl inte kommentera det föregående inlägget.
Det talar säkerligen för sig självt. Men någonting så osammanhängande och
oredigt har vi väl sällan lyssnat till i denna kammare.
Socialförsäkringsutskottet har yttrat sig över regeringens proposition. Vi
socialdemokrater i utskottet står för majoritetsskrivningen. Vi avvisar rege-
ringens förslag om fri etablering för specialistläkarna. Det är beklagligt att
majoritetsläget i socialutskottet har svängt.
Det innebär att den borgerliga majoriteten nu ytterligare tar ett steg i sy-
stemförändringen av sjukvården. I och med det kommer man allt längre bort
från målet om en vård på lika villkor.
Vi socialdemokrater kritiserar propositionen på flera punkter och konsta-
terar att den innebär en genomgripande förändring av verksamheten i lands-
tingen. Hans Karlsson och Bo Holmberg har utförligt utvecklat vår argu-
mentation på den här punkten.
Det mest anmärkningsvärda i detta förslag är att man, samtidigt som man
startar stora utredningar, lägger och hastar fram så här viktiga förslag på
sjukvårdens område. Det vore rimligt att låta dem som har att handlägga
dessa frågor i utredningarna slutföra sitt arbete innan man går vidare.
Vid den utfrågning som förekommit riktade flera remissinstanser hård kri-
tik mot förslaget. Från Landstingsförbundets sida hävdar man att reformen
borde skjutas upp för att först utredas. Det hävdades också att landstingen
inte kan ge alla vård på lika villkor.
Också andra remissinstanser, såsom Socialstyrelsen och Försäkringskasse-
förbundet, riktade mycket allvarliga invändningar mot förslaget. Socialsty-
relsen hävdade att förslaget medför ökade kostnader för sjukvården, men
likväl hastas reformen igenom. Det ser vi socialdemokrater som mycket
olyckligt.
I betänkandet tas även andra frågor upp, exempelvis bidrag till kvaliteten
inom äldrevården. Det noterar vi. Vi tycker att det är värdefullt.
Det läggs också fram ett förslag om försöksverksamheten inom tandvår-
den. I betänkandet sägs det att regeringen anser att det är angeläget att den
inledda försöksverksamheten inom tandvården får fortsätta att bedrivas in-
nan ett nytt ersättningssystem träder i kraft. Det är bra med denna marke-
ring, som vi tolkar så att man avvaktar och slutför försöksverksamheten med
alternativa ersättningssystem i Kristianstads län, i Göteborgs och Bohus län
och i Göteborgs kommun, innan frågan om tandvården tas upp på nytt.
Vi hoppas att man inte, som vid ctableringsfrågan, bryter en pågående ut-
redning, utan att man verkligen låter den försöksverksamhet och de utred-
ningar som pågår slutföras. Vi tycker alltså att detta uttalande är bra, och vi
102
tolkar uttalandet så att försöken får fortsätta tills det blir aktuellt att lägga
fram förslag om ett nytt ersättningssystem.
Herr talman! Jag instämmer i de yrkanden som Hans Karlsson och Bo
Holmberg tidigare har gjort i detta ärende.
Anf. 118 LEIF BERGDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Jag fick höra att mitt anförande var osammanhängande. Det
brukar man säga. Jag föredrog ungefär samma idéer för dåvarande statsrå-
det Lena Hjelm-Wallén. Hon höll på att ramla av stolen. Hon hade inte hört
något sådant förut.
Jag kan tala om för Böije Nilsson att jag har varit socialdemokrat från
1954 till 1968. Men jag lämnade partiet på grund av den här ideologiska om-
ställningen.
Jag skulle vilja rikta en fråga till Böije Nilsson: Tror Böije Nilsson att de
svenska socialdemokraterna har rätt i alla dessa frågor, exempelvis när det
gäller privatläkare, och att socialdemokraterna i exempelvis Tyskland, Dan-
mark och Finland har fel? Eller kan det var så att de har rätt och ni fel?
Anf. 119 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag har två kommentarer. Den ena rör frågan om försöks-
verksamheten med tandvård. Vi har lagt fram förslag som riksdagen ställt
sig bakom om att fortsätta med försöksverksamheten. Jag kan bara hänvisa
Börje Nilsson till formuleringarna på den punkten, nämligen att det finns
skäl att fortsätta försöksverksamheten så att den pågår längst till utgången
av 1995. Det är väsentligt att den får fortgå fram till dess att det kommer ett
nytt förslag om tandvården. Regeringen avser att inom relativt kort tid lägga
fram ett förslag till hur det skall bli med tandvårdsförsäkringen i framtiden -
detta inte minst mot bakgrund av att det nuvarande systemet i huvudsak har
funnits sedan böljan av 1970-talet.
Sedan tog Börje Nilsson - i likhet med övriga socialdemokratiska debattö-
rer i denna diskussion - upp ståndpunkten att regeringen inte får förelägga
riksdagen ett förslag som ligger i linje med regeringens politik utan bör hän-
visa till utredningsverksamheten.
Jag vill ställa två frågor till Böije Nilsson: Fanns förslaget om ökad etable-
ringsfrihet med i regeringsförklaringen från hösten 1991 eller inte? Är det
inte så att HSU tillsattes efter att regeringsförklaringen lästes upp?
Anf. 120 BÖRJE NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag såg i tidningen i veckan att det signaleras förändringar
inom tandvården. Vi menar att det är oerhört viktigt att försöksverksamhe-
ten får slutföras. Vi ser det som oerhört viktigt. Det handlar om premietand-
vård osv. Vi menar att det är en fördel att dra nytta av den verksamheten så
att man inte även i denna fråga kör över en utredning utan att invänta resul-
tatet. Det är oerhört viktigt.
Anf. 121 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det är möjligt att jag inte uttryckte mig tillräckligt tydligt,
men jag avslutade med två frågor till Börje Nilsson. Om han nu inte hann
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
103
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
104
svara på dem i sin replik, ger jag honom med denna replik en chans att göra
det.
Anf. 122 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m):
Herr talman! Sedan andra världskriget har den öppna privatläkarvården
till stora delar betalats med våra skatter. Anledningen är att vi ansett att den
skall vara tillgänglig för alla. Nu talar vi om etablering. I själva verket är
det inget etableringsförbud i Sverige, utan vem som helst som är legitimerad
läkare kan öppna mottagning. Vad vi nu talar om är subsidiering från sam-
hällets sida.
Sedan den nuvarande läkartaxan infördes 1975 har dess svagheter hela ti-
den varit uppenbara. På senare tid har den kraftiga taxeglidningen, som varit
möjlig genom taxans konstruktion, irriterat landstingspolitikerna. Eftersom
privatläkarersättningen har avräknats från den sjukvårdsersättning som
landstingen skulle erhålla, har man haft en känsla av att taxeglidningen hos
privatläkarna skett på landstingens bekostnad. Den nu gällande taxan är in-
delad i sju nivåer. Eftersom den är vagt, dåligt, formulerad har läkarna kun-
nat välja sin inkomst genom att gruppera upp sina åtgärder till högre nivåer.
Detta har naturligtvis inte varit bra, och det är med stor tillfredsställelse
alla direkt inblandade parter, inklusive patienterna, nu välkomnar det här
läkartaxeförslaget. Även om själva ersättningsnivån ännu inte är fastställd,
är själva formen för ersättningen bra: ingen taxeglidning tillåts, detta under
förutsättning att den högsta gruppen i taxan inte används annat än mycket
sparsamt. Detta kan regeringen eller Riksförsäkringsverket, eller vem det
nu är som får anvisningsrätten, bestämma genom återhållsamhet.
Det finns en viktig ändring i socialutskottets betänkande i förhållande till
propositionen, och det är att ersättningen skall administreras av försäkrings-
kassan. Det är inte populärt hos landstingen. Taxeglidningen var ju huvudar-
gumentet för att överföra administrationen till landstingen. När nu det är
borta genom den nya taxekonstruktionen, kan kassan i och för sig återfå
uppdraget att administrera det hela. Det måste ju ändå vara galet att låta
huvudmannaskapet för privatläkarvården ligga hos läkarnas främsta kon-
kurrenter.
Viktigt är också att man inte i onödan diskriminerar de äldre läkarna. Det
här har att göra med den rena privatläkarpraktiken men också med vikariats-
frågan. Utskottet har föreslagit att man skall ta bort åldersgränsen 70 år. I
det fåtal fall där äldre läkare är lika med dåliga läkare borde Försäkringskas-
sans förtroendeläkare klara av problemet, eller i värsta fall Socialstyrelsens
i periferin verkande tillsynsläkare.
En annan viktig förändring är att tillåta företagsläkarna omfattas av lagen
om läkarersättning. Det gamla statsbidraget till företagshälsovården var från
början ett per capita-tillägg, som utgick under förutsättning att vederbö-
rande företagsläkare eller företagsläkarenhet hade en viss miniminivå med
sjukvård i sin verksamhet. Sedan kom 1983 en stor utredning om svensk fö-
retagshälsovård, med namnet Företagshälsovård för alla. Det ledde till ett
nytt ersättningssystem, där man i stället lade tyngdpunkten på förebyggande
insatser.
När dessa statliga bidrag till företagshälsovården togs bort förra året, inne-
bar det att de företag som var anslutna till företagshälsovårdsenheterna fick
stå för hela kostnaden för företagshälsovård. Lågkonjunkturen medförde
också att många företag som haft ekonomiska problem har valt bort sin före-
tagshälsovård, varigenom underlaget särskilt för mindre centraler har mins-
kat. En hel del företagshälsovårdscentraler, särskilt sådana som har betjänat
mindre företag, har kommit på obestånd. Man räknar med att det i dag finns
250-300 arbetslösa företagsläkare och motsvarande annan personal.
Man talar allmänt om nedläggning eller demontering av svensk företags-
hälsovård. Den svenska arbetsmiljölagstiftningen har ansetts vara en av de
mest framsynta i världen, men man har nu böljat tappa instrumentet för
verkställighet. Företagshälsovården, med sina medicinska och tekniska de-
lar, finns inte alltid kvar för att hjälpa företagen med arbetsmiljön. Något
nytt arbetsmiljöavtal har inte kunnat föras i hamn mellan fackföreningarna
och SAF.
Den medicinska företagshälsovården har dessutom varit den medicinska
rehabiliteringens mest perifera instrument. Man har talat om yrkesmässig
rehabilitering, dvs. att man har sett till att den enskilde som varit sjuk eller
haft en skada har kunnat gå tillbaka till sin arbetsplats eller om det inte gått
anpassats till en ny. Detta innebär att mycket stora pengar kan sparas av
samhället. Man får en arbetande person i stället för en sjukskriven eller en
förtidspensionär. I en situation där antalet förtidspensionärer börjar närma
sig en halv miljon är detta mycket angeläget.
Förslaget att låta företagsläkarna omfattas av lagen om läkarvårdsersätt-
ning är därför en lösning på ett problem där inga andra lösningar har accep-
terats.
Herr talman! Jag yrkar bifall till socialutskottets majoritetsförslag.
Anf. 123 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! För mig är det naturligtvis julafton redan i dag, om nu riks-
dagens majoritet följer socialutskottets förslag att tillstyrka min motion, in-
nebärande att man inte skall ha någon 70-årsgräns för s.k. samhällsfinansie-
rade läkare. Sådan gräns föreslås med hänvisning till allmän pensionsålder
med en rörlig del upp till 70 år.
Det är egentligen egendomligt att ett sådant här frihetsinskränkande för-
slag kan komma från den borgerliga regeringen, särskilt när vi på förmidda-
gen hörde Carl Bildt tala mycket patetiskt om att man har infört valfrihet,
att vi inför rätt att välja olika saker. Här skulle man alltså slopa valfriheten
med hänvisning till finansieringen. Äldre människor, som är vana vid sin
husläkare sedan många år tillbaka, skulle efter det att läkaren fyllt 70 år få
betala allting själva, för då slutar samhällsfinansieringen.
Det är väldigt konstigt att samhället skall gå in och bestämma att man inte
skall få använda sig av en läkare som har fyllt 70 år. Det är väldigt konstigt
också med tanke på att vi här i riksdagen inte har någon åldersgräns. En av
våra uppgifter är att bota samhällets sjukdomar. För en läkare som skall bota
enskilda sjukdomar skall man däremot plötsligt ha en 70-årsgräns. Efter det
får man ingen ersättning för läkarkostnaden.
Det var intressant att Ingvar Carlsson av alla kritiserade oss borgerliga po-
litiker för att vi minskar valfriheten. I det här avseendet har han faktiskt en
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
105
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 47
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Arvoden till
privatpraktiserande
läkare och sjuk-
gymnaster, m.m.
poäng. Han tog som exempel valet av läkare och tandläkare, som alla som
var här på förmiddagen kunde höra. Jag undrar om Bo Holmberg verkligen
lyssnade på sin egen partiledare.
Socialdemokraterna har i sin reservation hängt upp sig på att en studie
som Socialstyrelsen nyligen har företagit av ett antal privatpraktiserande lä-
kare och tandläkare äldre än 70 år också ger stöd för en åldersgräns på 70
år.
Då vill jag fråga Bo Holmberg: Hur skulle det vara att låta Socialstyrelsen
även låta undersöka hur riksdagsmän som är 70 år fullföljer sina uppgifter?
Om Socialstyrelsen kommer till det resultatet att riksdagsmän inte får ha nå-
gon rösträtt efter 70 års ålder, får vi väl sitta här och titta på. Det vore konse-
kvent, eller hur?
Argumenten håller inte. Det är väl den enskilde som skall få avgöra om
han eller hon vill anlita en läkare, även om läkaren är över 70 år. Det finns
väl ingen som tror att man plötsligt blir inkompetent bara för att man är 70
år. Jag tycker att det är fullständigt obegripligt hur denna passus kan ha kom-
mit från en borgerlig regering. Men glädjande nog har en borgerlig majoritet
i utskottet gått på min motion. Det är inte bara jag som får fira julafton med
detta, utan det får alla äldre människor som har haft sin läkare i många år
och som vill fortsätta att utnyttja den läkaren med samma typ av samhällsfi-
nansiering som gällde tidigare.
Anf. 124 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Man blir verkligen inte populär om man anmäler sig som
talare så här sent, men jag lovar att fatta mig mycket kort.
Jag har väckt en motion med anledning av den här propositionen, i vilken
jag har anfört att förslaget ger sjukvårdshuvudmannen en alltför stark ställ-
ning på den enskilde läkarens bekostnad, enligt mitt sätt att se.
Utskottet har noterat mina farhågor. Man finner anledning för regeringen
och övriga berörda att följa tillämpningen av bestämmelsen. Det är jag glad
över.
Sedan finns det ett annat ämne som jag mycket kort vill beröra, och det
är husläkarsystemet, företagsläkeriet. Jag är glad att man här finner en öpp-
ning. Det är lätt att konstatera att de läkare som har - såvitt jag är rätt under-
rättad, vilket jag tror att jag är - den kortaste sjukskrivningstiden är just fö-
retagsläkarna. De vet vad sjukdomen handlar om, och de kan också se till
att den rätta rehabiliteringen sätts in vid rätt tidpunkt. Företagsläkaren har
den kunskap och den information om arbetsplatsen som gör att han kan göra
en saklig och effektiv bedömning.
Som jag ser det är det viktigt att högkostnadsskyddet - en fråga som sjuk-
vårdsministern och jag debatterade för några veckor sedan - så småningom
kan stämplas också av företagsläkarna. Annars finns det risk för att patienter
överger företagsläkeriet. Här finns många både mänskliga och ekonomiska
fördelar att vinna.
Överläggningen var härmed avslutad.
106
BeslutProt. 1993/94:47
17 december 1993
Mom. 1 (avslag på förslaget till lag om läkarvårdsersättning)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
166 för utskottet
137 för res. 1
1 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 29 c, 22 kds, 22 nyd
För res. 1: 124 s, 1 kds, 11 v, 1 -
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 14 s, 9 m, 11 fp, 2 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Mom. 2 (4, 6, 11 och 12 §§ förslaget till lag om läkarvårdsersättning)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
165 för utskottet
137 för res. 2
2 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 29 c, 21 kds, 22 nyd
För res. 2: 125 s, 11 v, 1 -
Avstod: 2 kds
Frånvarande: 13 s, 9 m, 11 fp, 2 c, 3 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Mom. 5 (9 § förslaget till lag om läkarvårdsersättning)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
166 för utskottet
137 för res. 3
2 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 30 c, 21 kds, 22 nyd
För res. 3: 125 s, 11 v, 1 -
Avstod: 2 kds
Frånvarande: 13 s, 9 m, 11 fp, 1 c, 3 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
107
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Postlag och en
förändrad verk-
samhetsform för
Postverket, m.m.
108
Mom. 11 (högkostnadsskydd)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
291 för utskottet
12 för men.
2 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 71 m, 22 fp, 30 c, 22 kds, 22 nyd
För men.: 11 v, 1 -
Avstod: 2 kds
Frånvarande: 14 s, 9 m, 11 fp, 1 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Mom. 14 (26 § förslaget till lag om läkarvårdsersättning)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Votering:
167 för utskottet
136 för res. 6
2 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 71 m, 22 fp, 29 c, 22 kds, 22 nyd
För res. 6: 124 s, 11 v, 1 -
Avstod: 2 kds
Frånvarande: 13 s, 9 m, 11 fp, 2 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
6 § Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m.Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU11 Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket,
m.m. (förnyad behandling) (prop. 1993/94:38).
Kammaren biföll talmannens förslag om att ärendet skulle avgöras efter
endast en bordläggning.
Anf. 125 INES UUSMANN (s):
Fru talman! Vid trafikutskottets sammanträde tidigt i morse blev vi social-
demokrater nedröstade när vi begärde att få frågan om moms på porto ut-
redd av den instans i riksdagen som har kompetens på det området, dvs.
skatteutskottet. Den borgerliga majoriteten angav som motiv att det var
onödigt, eftersom vi förmodligen skulle kunna hävda ett undantag i förhål-
lande till EU åtminstone fram till år 1997.
Fru talman! Jag menar att det här inte bara är ett nonchalant beteende
utan dessutom sakligt felaktigt. Verkligheten är nämligen den att de undan-
tag som man hänvisar till i uppgörelsen mellan herr Wachtmeister och fru
Wibble endast gäller om man varit medlem en längre tid, och det har Sverige
som bekant inte varit.
För ett ansökarland är det ganska komplicerat att komma med undantags-
krav vid förhandlingarna. Alla vi som läser tidningarna varje dag är mycket
väl medvetna om problem som uppstår med de undantag som vi tycker att
det är viktigt att vi skall ha, inte minst på miljöområdet. Därför bör man
spara undantagskraven till det som är verkligt allvarligt och inte försöka
kasta in extra krav på slutet.
Ett annat argument som användes i dag var att det här inte spelar så stor
roll, eftersom skatteutskottet ändå skall behandla detta i sinom tid och
momssatsen skulle kunna förändras då.
Om det vill jag säga, fru talman, att den behandling som vi har utsatts för
i frågan om moms på porto är samma slag av behandling som hela frågan om
ändrade verksamhetsvillkor för Posten har varit utsatt för under nu snart två
års tid. Det är en verklig eländeshistoria, som visar en brist på helhetssyn.
Det har inte gjorts några konsekvensanalyser, varken i början, i mitten eller
i slutet av behandlingen.
De som man kan beklaga är i detta fall naturligtvis Posten och dess perso-
nal, men också vi som är kunder och som faktiskt drabbas av denna slarviga
hantering är att beklaga.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till samtliga socialdemokratiska re-
servationer vid betänkandet.
Anf. 126 KARL-ERIK PERSSON (v):
Fru talman! Jag skall inte heller förlänga debatten. Sakligt sett har skatte-
utskottet yttrat sig till trafikutskottet i denna fråga, även om de inte har be-
retts möjlighet att sakligt diskutera den. Men det skatteutskottets experter
anser i momsfrågan är faktiskt fogat till detta betänkande, som jag hoppas
att så många som möjligt läser för att veta vad som egentligen gäller i regel-
frågan.
Vi skall nu fatta ett historiskt beslut om att bolagisera Posten. För mig syns
det litet konstigt att momsfrågan blir den stora och avgörande frågan.
Det här påminner mig litet om en historia om lopporna på hunden. Man
slåss om vem som äger hunden, vilket jag tycker är ganska oväsentligt. Det
fanns många andra väsentligheter att diskutera i detta betänkande. Det här
blev den stora frågan som man egentligen på ett mycket tidigare stadium
borde ha avgjort.
Frågan har varit uppe i trafikutskottet och i debatter. Nu har det ärendet
skjutsats fram och tillbaka för bordläggning. Det senaste som hände var att
det blev en återremiss till utskottet.
Jag har, fru talman, en meningsyttring som i huvudsak stämmer överens
med den socialdemokratiska motionen, vilken jag också yrkar bifall till.
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Postlag och en
förändrad verk-
samhetsform för
Postverket, m.m.
109
|
Prot. 1993/94:47 17 december 1993 |
Anf. 127 ELVING ANDERSSON (c): Fru talman! Efter en lång och intensiv debatt i sakärendet i går kväll beslu- |
tade kammaren att återremittera ärendet till utskottet. Vi har åter behandlat
|
Postlag och en |
ärendet vid ett sammanträde i morse. Från utskottsmajoritetens sida har vi Jag yrkar därför bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande I detta anförande instämde Kenneth Attefors (nyd). Överläggningen var härmed avslutad. Beslut Mom. 1 (riktlinjer för den framtida postverksamheten) 1. utskottet 2. res. 1 (s) Votering: 168 för utskottet 137 för res. 1 44 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 70 m, 22 fp, 30 c, 24 kds, 22 nyd För res. 1: 125 s, 11 v, 1 - Frånvarande: 13 s, 10 m, 11 fp, 1 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 - Mom. 2 (bolagisering av Postverket) 1. utskottet 2. res. 2 (s) Votering: 168 för utskottet 138 för res. 2 43 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 71 m, 22 fp, 30 c, 24 kds, 21 nyd För res. 2: 125 s, 1 nyd, 11 v, 1 - Frånvarande: 13 s, 9 m, 11 fp, 1 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 3 - Övriga moment |
|
110 |
Kammaren biföll utskottets hemställan. |
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Anmäldes och bordlädes
Propositioner
1993/94:116 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m.
1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättig-
hetsfrågor
Förslag
1993/94:TK1 Skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av Riks-
dagsutredningens principbetänkande och förslag om författningsänd-
ringar
Motioner
med anledning av prop. 1993/94:97 Ansökningsförfarandet enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
1993/94:So31 av Bo Holmberg m.fl. (s)
1993/94:So32 av Eva Zetterberg m.fl. (v)
med anledning av prop. 1993/94:98 Vissa ändringar i tobakslagen (1993:581)
1993/94:So33 av Mikael Odenberg och Knut Billing (m)
1993/94:So34 av Margareta Winberg (s)
1993/94:So35 av Fanny Rizell och Liisa Rulander (kds)
1993/94:So36 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds,m)
1993/94:So37 av Nils Nordh och Bengt Kronblad (s)
1993/94:So38 av Eva Zetterberg m.fl. (v)
8 § Anmälan om interpellationAnmäldes att följande interpellation framställts
den 16 december
1993/94:76 av Ulla Pettersson (s) till kommunikationsministern om kommu-
nikationerna till Gotland under julhelgen:
Från fredagen den 24 december (julafton) efter kl. 14.00 och fram till kl.
12.00 söndagen den 26 december (annandag jul) går inga allmänna förbin-
delser till eller från Gotland.
Julhelgen 1993 kommer att ha passerat innan denna interpellation besva-
ras i riksdagen. Gotlänningarna kommer då att ha varit isolerade i nära två
dygn och man har i ett helt län ställts utan möjlighet att resa till och ta emot
besök från resten av vårt land.
Vilka åtgärder avser kommunikationsministern att vidta för att denna si-
tuation inte skall upprepas?
111
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
112
9 § Anmälan om frågorAnmäldes att följande frågor framställts
den 16 december
1993/94:265 av Kjell Eldensjö (kds) till miljöministern om alternativ upp-
värmning av bostäder:
Med tanke på att kärnkraften skall avvecklas borde det vara av mycket
stort värde att stimulera övergången till förnyelsebara energikällor och ener-
gisparande. Samma sak bör gälla för att minska oljeberoendet ytterligare.
Det måste vara angeläget att förbättra förutsättningarna för energisparande
och ökad alternativ uppvärmning av bl.a. bostäder.
Vilka åtgärder planerar miljöministern för att öka energisparandet och
omställningen till förnyelsebara energislag vad gäller uppvärmning av bostä-
der?
1993/94:266 av Carl Olov Persson (kds) till arbetsmarknadsministern om det
arbetsmarknadspolitiska stödet till skogsvägbyggnad m.m.:
Den arbetsmarknadspolitiska satsning på skogsvägbyggnad som just nu
genomförs av AMS i samråd med skogsvårdsstyrelserna är mycket positiv.
Förutom att den leder till en upprustning och utökning av vägnätets ytterför-
greningar, vilket är av stor betydelse för att förse skogsindustrin med färska
råvaror, har satsningen skapat arbetstillfällen i skogsbygderna, inte minst för
mindre entreprenörsföretag. Arbetstillfällena har skapats dels direkt i sam-
band med byggandet av skogsbilvägarna och broar, dels indirekt i form av
ökad avverkning, transporter, m.m. i anslutning till skogsbilvägarna. De me-
del som anvisats AMS har snabbt efterfrågats av skogsägarna. Medlen har
gett den stimulans som avsågs. Behovet av insatser kvarstår dock ur såväl
arbetsmarknadspolitisk som skoglig synvinkel; inte minst gäller detta för-
bättring av broar inom skogsvägnätet.
Frågan till arbetsmarknadsministern är:
På vilket sätt avser regeringen att på sikt fullfölja det arbetsmarknadspoli-
tiska stödet till skogsvägbyggnad och broreparationer efter det att nuva-
rande period löper ut 1994?
1993/94:267 av Sven-Olof Petersson (c) till kommunikationsministern om
Postens service på lördagar:
Uppgifter visar att Posten har för avsikt att upphöra med tidningsutdel-
ning på lördagar inom vissa områden och att dessa lördagsexemplar skall de-
las ut först påföljande vardag.
Jag ifrågasätter om detta kan vara förenligt med intentionerna i förslaget
till ny postlag, där det övergripande målet skall vara en grundläggande post-
service i hela landet. Vidare sägs att en rikstäckande postservice skall finnas
som innebär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Ansvaret för
den grundläggande servicen skall vila på staten som ägare till Posten AB,
som då bl.a. har att bevaka att den grundläggande servicen motsvarar sam-
hällets behov.
Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att hushåll i alla delar av
landet skall få samma service vad gäller tidningsutdelning på lördagar?
1993/94:268 av Carl Olov Persson (kds) till kulturministern om sysselsätt-
ningen för flyktingar som väntar på uppehållstillstånd:
Regeringen har för avsikt att sysselsätta de flyktingar som väntar på be-
sked om uppehållstillstånd. För dem som inte kan få arbete på öppna mark-
naden krävs att sysselsättningen bedrivs på ett sådant sätt att den ordinarie
arbetsmarknaden intostörs. Detta för tanken till arbeten inom natur- och
fornvård. Dessa arbeten är inte på något sätt konkurrensutsatta och ger sam-
tidigt en stor samhällsnytta genom vård av vårt kulturarv och våra naturmil-
jöer.
Skogsvårdorganisationen har stor erfarenhet av såväl den här typen av ar-
betsuppgifter som av människor med varierande levnadsbakgrund. Man har
även etablerade kontakter med berörda fackmyndigheter och fackliga orga-
nisationer. Samtidigt finns skogsutbildade människor som går arbetslösa och
med kort varsel kan åtaga sig arbetsledande uppgifter.
Är regeringen beredd att uppdra åt Skogsvårdsorganisationen att i sam-
råde med Invandrarverket skapa de sysselsättningstillfällen inom natur- och
fornvård som krävs för att målsättningen att bryta passiviteten för de flyk-
tingar som väntar på besked om uppehållstillstånd skall uppnås?
Anf. 128 TALMANNEN:
Ärade kammarledamöter! En intensiv höst i riksdagen har nu kommit till
sitt slut, och jag hoppas att ni alla på era hemorter får tillfälle till litet julfrid
och avkoppling.
Under hösten har betydelsefulla överenskommelser träffats i grundlags-
frågor, och arbetet inom Riksdagsutredningen har fortsatt. Vi har nu bord-
lagt förslag till genomgripande förändringar inom dessa områden. Det är
min ambition att kammaren tidigt i vår också skall föreläggas förslag från
Riksdagsutredningen till en förändrad budgetprocess, som radikalt skulle ef-
fektivisera och förbättra riksdagens arbete med statens budget. Debatten
kring dessa frågor har varit intensiv här i riksdagen och inte minst i massme-
dierna.
I debatten kring vår riksdag återkommer ju inte sällan påståenden om
bristande intresse från allmänhetens sida för riksdagen. Det känns därför
mycket tillfredsställande att konstatera att fakta talar ett annat språk. De
senaste åren har vi kunnat notera en ständigt stigande kurva bl.a. för antalet
organiserade besök i riksdagen, men aldrig tidigare har vi haft en sådan ök-
ning, 30 %, som denna höst. Detta intresse från allmänheten är mycket gläd-
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
113
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
jande, och vi har alla, ledamöter och förvaltningsstyrelse, ett ansvar för att ta
till vara och vidareutveckla detta intresse. Ett riksdagens informationscenter
planeras därför också.
Under hösten har fyra ledamöter lämnat riksdagen. Jag vill framföra riks-
dagens tack till dessa.
Ann-Cathrine Haglund har sedan hon kom till riksdagen 1979 haft en rad
viktiga uppdrag, främst inom utbildningsutskottet, vars ordförande hon blev
1991, och inom Europarådet, där hon blev den svenska delegationens ordfö-
rande 1992. Ann-Cathrine Haglund har tillträtt som landshövding i Malmö-
hus län, och vi önskar henne lycka till på detta viktiga uppdrag.
Nic Grönvall har sedan han blev riksdagsledamot 1982 varit ledamot av
lagutskottet, näringsutskottet och utrikesutskottet. Under senare år har
hans arbete främst gällt de internationella frågorna, som ledamot av EES-
utskottet och senare EG-delegationen och som ledamot av EFTA-delegatio-
nen, där han sedermera också blev ordförande. Nic Grönvall fortsätter nu
sitt internationella engagemang som kommissionär inom EFTA:s övervak-
ningsorgan ESA (EFTA Surveillance Authority), och vi önskar honom all
framgång på denna viktiga uppgift.
Barbro Palmerlund kom till riksdagen som statsrådsersättare 1982, och
hon blev ordinarie ledamot 1986. Hennes insatser har främst gällt försvarsut-
skottet och bostadsutskottet. Barbro Palmerlund kommer från den fackliga
sidan, och hon har i många år varit aktiv inom Fastighetsanställdas förbund,
där hon nu blivit förbundsordförande. Vi önskar också henne framgång i
hennes nya arbete.
Johan Brohult invaldes 1991 och var till en början vice gruppledare i Ny
demokrati. Hans engagemang har främst rört hälso- och sjukvårdsfrågor.
Johan Brohult återgår nu till sitt tidigare verksamhetsområde inom sjukvår-
den, och vi önskar även honom lycka till i hans nya uppgifter.
Jag vill avslutningsvis framföra mitt varma tack till kammarens alla leda-
möter och till riksdagens personal för ett engagerat arbete denna höst. Jag
önskar er alla en god jul och en avkopplande helg tills vi möts här igen den
10 januari.
Höstens arbete är härmed avslutat.
(Applåder)
11 § Kammaren åtskildes kl. 22.23.
114
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 2 § anf. 7 (del-
vis),
av tredje vice talmannen därifrån t.o.m. 4 § anf. 38 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 77 (delvis)
av förste vice talmannen därefter t.o.m. voteringen kl. 22.06 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
IBarbro Nordström
115
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Innehållsförteckning
Fredagen den 17 december
1 § Beslut rörande utskottsbetänkande som slutdebatterats den 16
december ....................................... 1
Trafikutskottets betänkande TU8
Beslut om samlad votering............................... 2
2 § Åtgärder för att stabilisera bostadskreditmarknaden ........ 2
Bostadsutskottets betänkande BoU6
Debatt
Oskar Lindkvist (s)
Agne Hansson (c)
Bo G Jenevall (nyd)
Lars Werner (v)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Ivar Franzén (c)
Beslut fattades efter 4 §
3 § Samhällsvetenskaplig bostads- och byggforskning........... 18
Bostadsutskottets betänkande BoU7
Debatt
Marianne Carlström (s)
Agne Hansson (c)
Bo G Jenevall (nyd)
Elisabeth Persson (v)
Bertil Danielsson (m)
Beslut fattades efter 4 §
4 § Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m........ 30
Socialutskottets betänkande SoUll
Debatt
Ingrid Hemmingsson (m)
Stefan Kihlberg (nyd)
Talmannen (om taletiden)
Eva Zetterberg (v)
Maj-Inger Klingvall (s)
Lennart Rohdin (fp)
Rosa Östh (c)
Chatrine Pålsson (kds)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Förste vice talmannen
Bo Holmberg (s)
Margareta Winberg (s)
lan Wachtmeister (nyd)
116
Beslut ............................................... 75
Bostadsutskottets betänkande B0U6
Bostadsutskottets betänkande BoU7
Socialutskottets betänkande SoUll
5 § Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt
vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m........ 80
Socialutskottets betänkande SoU14
Debatt
Hans Karlsson (s)
Eva Zetterberg (v)
Göte Jonsson (m)
Bo Holmberg (s)
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Leif Bergdahl (nyd)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Börje Nilsson (s)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Hugo Hegeland (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Prot. 1993/94:47
17 december 1993
Beslut................................................ 107
6 § Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m. 108
Trafikutskottets betänkande TU11
Debatt
Ines Uusmann (s)
Karl-Erik Persson (v)
Elving Andersson (c)
Beslut ............................................... 110
7 § Bordläggning ...................................... 111
8 § Anmälan om interpellation
1993/94:76 av Ulla Pettersson (s) om kommunikationerna till
Gotland under julhelgen.......................... 111
9 § Anmälan om frågor
1993/94:265 av Kjell Eldensjö (kds) om alternativ uppvärmning
av bostäder.................................... 112
1993/94:266 av Carl Olov Persson (kds) om det arbetsmark-
nadspolitiska stödet till skogsvägbyggnad m.m.......... 112
1993/94:267 av Sven-Olof Petersson (c) om Postens service på
lördagar....................................... 112
1993/94:268 av Carl Olov Persson (kds) om sysselsättningen för
flyktingar som väntar på uppehållstillstånd............ 113
10 § Avslutningsord .................................... 113
Talmannen
117
gotab 45551, Stockholm 1994