Riksdagens protokoll

1993/94:39

Onsdagen den 8 december

Kl. 9.00-17.29

Protokoll

1993/94:39

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 2 december.

Familjerådgivning

2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1993/94:108 till skatteutskottet

1993/94:109 till lagutskottet

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Finansutskottets betänkanden 1993/94:FiU4 och FiU5

Lagutskottets betänkanden 1993/94:LU9 och LU11

Jordbruksutskottets betänkanden 1993/94:JoU9, JoUll och JoU12
Näringsutskottets betänkanden 1993/94:NU6, NU8 och NU10

Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att socialutskottets betänkanden SoUlO, SoU9,
SoU12 och SoU13, konstitutionsutskottets betänkanden KU11 och KU15,
lagutskottets betänkande LU8, skatteutskottets betänkande SkU9 samt ju-
stitieutskottets betänkanden JuU7, JuU8 och JuU9 skulle avgöras i ett sam-
manhang efter avslutad debatt.

4 § Familjerådgivning

Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU10 Familjerådgivning (prop. 1993/94:4).

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 39

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Familjerådgivning

Anf. 1 MAUD EKENDAHL (m):

Fru talman! Familjerådgivning är en verksamhet som har till uppgift att
genom samtal hjälpa människor att bearbeta samlevnadsproblem. Familje-
rådgivningen är också en utåtriktad verksamhet som förmedlar kunskap och
sprider information om samlevnad.

Samtliga partier i riksdagen är överens om att familjerådgivningen har en
väsentlig betydelse när det gäller att ge stöd till människor som behöver
bearbeta sina relationsproblem. Det är angeläget att den verksamheten får
fortleva och att den garanteras.

I dag drivs familjerådgivningen till allra största delen av landstingen. Men
det är tyvärr inte alltid tillfredsställande. 11.ex. Norrland saknas möjlighet
till familjerådgivning, och i vissa delar av landet är väntetiderna till rådgiv-
ningen mycket långa.

Regeringen föreslår därför ett enhetligt huvudmannaskap och framhåller
att rådgivningen ligger nära och i anknytning till kommunernas verksamhet
varför denna verksamhet skall föras över från landstingen till kommunerna.
Det instämmer utskottet i. Det finns i detta inget hinder att den faktiska
verksamheten ligger kvar hos landstingen eller sköts av lämpliga privata råd-
givare.

Vad gäller avgifter för rådgivningen är den i dag kostnadsfri för klienten.
Men regeringen framhåller att familjerådgivningen torde utgöra en sådan so-
cialtjänst som kommunerna har möjlighet att ta ut avgift för. Också det in-
stämmer utskottet i. Vi anser att kommunerna bör ges möjlighet att ta ui
skäliga avgifter.

Detta kan möjliggöras genom att begreppet familjerådgivning läggs till i
uppräkningen över de tjänster för vilka kommunen har rätt att ta ut avgifter.
Denna ändring skall ske 35 § 1 st i socialtjänstlagen. Utskottet föreslår därför
att riksdagen antar det av utskottet i bil. 2 framlagda förslag till ändring i
socialtjänstlagen.

Fru talman! På en punkt skiljer vi i de borgerliga partierna oss åt från ma-
joriteten. Det gäller frågan om sekretess. Sekretesslagens bestämmelser om-
fattar också familjerådgivare. Sekretess gäller enligt 1 kap. 6 § sekretessla-
gen för uppdragsgivare som har hand om uppgiften i kommunen.

För anställda i privata företag som enligt avtal med kommunen kan
komma att bedriva familjerådgivning är tystnadsplikten begränsad till upp-
gifter om den enskildes personliga förhållanden. Inom den kommunalt be-
drivna familjerådgivningen är även uppgiften om någon vänt sig dit sekre-
tesskyddad.

Tystnadsplikten är alltså inte riktigt lika långtgående för privata företag
som enligt avtal med kommunen tar hand om familjerådgivningen. Men
denna skillnad är inte större än att frågan om enhetliga sekretess- och tyst-
nadspliktsregler utan större olägenheter kan anstå i avvaktan på ytterligare
överväganden. Därför anser vi från de borgerliga partierna att något tillkän-
nagivande till regeringen inte behövs på den här punkten.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan förutom majoritetens
förslag vad gäller sekretess, varför jag i stället yrkar bifall till reservationen
avseende mom. 3.

Anf. 2 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Familjerådgivningen är en synnerligen viktig verksamhet som
har fungerat i närmare 50 år. Den har på många sätt kunnat hjälpa familjer
till att antingen återförenas och fungera ihop eller, vilket inte är mindre vik-
tigt, genom att se till att båda föräldrar efter en skilsmässa ändå kan fungera
ihop såsom föräldrar och sköta sina angelägenheter med gemensamma barn.

Familjerådgivningen fyller en oerhört viktig funktion. Det har varit en
brist att den inte varit lagreglerad och att det inte har funnits ett krav på
kommuner att ha familjerådgivning. Man har under flera års tid utrett verk-
samheten. Det är därför mycket bra att vi äntligen kan komma till ett beslut
om att familjerådgivning är en kommunal uppgift och att den bör finnas i
hela landet.

Fru talman! Vi vet att det på många håll inte har varit möjligt att ge denna
service till de invånare som bor i en viss kommun. Det har inte varit möjligt
att bygga ut verksamheten på ett sätt som definitivt behövts. Man har på
vissa håll infört ett avgiftssystem och på detta sätt tagit bort köer och minskat
underlaget fast behovet har kvarstått.

Det är därför bra att socialutskottet i stort sett är enhälligt i betänkandet
och nu yrkar bifall till propositionen om familjerådgivning. Men det som är
mindre bra är den punkt där majoriteten och oppositionen skiljer sig åt. Det
gäller sekretesslagstiftningen. Jag har oerhört svårt att förstå varför majori-
teten, i detta fall representerad av Maud Ekendahl, inte har ansett att verk-
samheten hos privata rådgivare skulle lyda under samma sekretessregler som
den som finns under landsting och kommuner.

Jag har mycket svårt att förstå varför regeringspartierna inte anser att
detta är lika väsentligt och att man inte såsom vi i oppositionen vill driva
kravet att så snart som möjligt få fram samma regler för privata rådgivare.
Jag yrkar därför bifall till majoritetens skrivning på denna punkt.

Jag vill också nämna betydelsen av en utvidgad plan för familjerådgiv-
ningen för att se till att det finns täckning i hela landet och att man kan arbeta
på ett bra sätt.

Till slut, fru talman, vill jag ta upp frågan om avgifterna inom familjeråd-
givningen. Beklagligtvis har man ju varit tvungen att på vissa håll ta ut avgif-
ter på grund av ökade kostnader totalt sett. Naturligtvis hade det varit önsk-
värt att hela familjerådgivningen hade varit avgiftsfri, så att inte människor
som kanske redan har en svår familjesituation och dessutom ekonomiska
problem i det läget avstår från familjerådgivning på grund av avgiften.

Med tanke på den situation vi befinner oss i anser jag ändå att kommu-
nerna skall kunna ta ut avgift. I det läget bör man emellertid ändå införa ett
högkostnadsskydd. Det finns också förslag på ett sådant, och jag yrkar bifall
till det förslaget.

Vi från Vänsterpartiet välkomnar förslaget. Vi vill ha en lagreglering av
familjerådgivningen, men vi anser att staten egentligen samtidigt borde
skicka med pengar för den här verksamheten. Vi vet nämligen att kommu-
nerna, som i dag har ett svårt ekonomiskt läge, kommer att ha svårt att se
till att familjerådgivningen byggs ut där den saknas utan att man därmed
måste göra avkall på andra, kanske angelägna verksamheter.

Fru talman! Jag vill slutligen yrka bifall till utskottsmajoritetens skrivning

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Familjerådgivning

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Familjerådgivning

i det här betänkandet men också till min meningsyttring, som avser hemstäl-
lanspunkten under mom. 6 och 8 om högkostnadsskydd och uppbyggnaden
av familjerådgivningen.

Anf. 3 MAUD EKENDAHL (m) replik:

Fru talman! Eva Zetterberg frågar mig varför vi inte vill göra ett tillkänna-
givande vad gäller sekretesslagstiftningen. Jag tycker att det är så enkelt.
Både regeringen i propositionen och vi från de borgerliga partierna i betän-
kandet säger att vi är medvetna om att det inte stämmer överens fullt ut.
Men den här lagen skall ju inte träda i kraft förrän den 1 januari 1995. Vi
tycker därför att det är onödigt att gå ut med ett tillkännagivande till rege-
ringen, eftersom vi är medvetna om saken och frågan kommer att hinna lösas
innan lagen är användbar i kommunerna.

Jag vet också att Eva Zetterberg önskar en plan vad gäller utbyggnaden
av familjerådgivningen. På s. 11 i vårt betänkande har vi tagit upp det som
också sägs i propositionen, nämligen att detta skall ligga på Socialstyrelsen.
Man finner att det är väldigt angeläget att Socialstyrelsen, tillsammans med
Svenska kommunförbundet, nu hjälper kommunerna att bygga upp den här
verksamheten. Det är alltså inte en uppgift som bara skall slängas ut till kom-
munerna, utan man skall verkligen följa upp arbetet och vara ett stöd åt
kommunerna. Därför anser vi att det är rätt att ansvaret ligger hos Socialsty-
relsen, som tillsynsmyndighet.

Anf. 4 EVA ZETTERBERG (v) replik:

Fru talman! Jagskall bara kommentera den första frågan som Maud Eken-
dahl tar upp, nämligen att vi borde nöja oss med propositionen och att vi
inte behöver skriva något mer om sekretesslagstiftningen. Men, Maud Eken-
dahl, vi är rätt många i den här församlingen som börjar få erfarenhet av
med vilken brådska regeringen gör saker och ting, utan att åtgärderna är or-
dentligt underbyggda. Det finns alltså en väl befogad rädsla för att ingenting
kommer att hända om vi inte i betänkandet klart och tydligt säger ut att detta
skall ske skyndsamt, om vi inte gör ett tillkännagivande om att vi förväntar
oss att något skall ske mycket snabbt.

Jag är därför oerhört angelägen om att i god tid avisera att det här måste
komma och att det inte skall komma sent på hösten 1994, inför ikraftträdan-
det i januari 1995. Det bör i stället komma så snart som möjligt, någon gång
tidigt på våren 1994.

Anf. 5 MAUD EKENDAHL (m) replik:

Fru talman! Vi vet ju inte när det kommer. Vi skiljer ju oss åt i att vi inte
som Eva Zetterberg kan säga att det skall komma precis på våren 1994. Det
kan komma litet senare, kanske framåt höstkanten. Vad som är viktigt är att
lagen kommer att träda i kraft den 1 januari 1995, och då skall de här frå-
gorna vara lösta.

Anf. 6 EVA ZETTERBERG (v) replik:

Fru talman! Jag kan bara konstatera att Maud Ekendahl och den borger-
liga utskottsmajoriteten i den här frågan uppenbarligen inte är lika ange-
lägna som vi på oppositionssidan.

Anf. 7 MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Fru talman! Riksdagen har i dag att ta ställning till ett förändrat huvud-
mannaskap för familjerådgivningen.

Bakgrunden till regeringens proposition är ett riksdagsbeslut från hösten
1990. Med anledning av två motioner, en socialdemokratisk och en från
Vänsterpartiet, konstaterade ett enhälligt socialutskott att familjerådgiv-
ningen är viktig och att regeringen skyndsamt bör ta upp frågan hur verksam-
heten skall tryggas. Det blev också riksdagens beslut.

Regeringen föreslår i sin proposition att kommunerna, genom en ändring
i socialtjänstlagen, åläggs en skyldighet att sörja för att de som så önskar får
tillgång till familjerådgivning. Utskottet tillstyrker propositionen med un-
dantag för några mindre förändringar.

35 § i socialtjänstlagen ändras, så att det klart framgår att kommunerna
får ta ut avgifter för familjerådgivningen. Avgifterna får dock inte ligga på
en sådan nivå att någon därför avhåller sig från att vända sig till familjeråd-
givningen. Utskottet förordar också, genom ett tillkännagivande, att rege-
ringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om enhetliga sekretess-
och tystnadspliktsbestämmelser för den kommunalt bedrivna familjerådgiv-
ningen och den familjerådgivning som bedrivs av annan enligt avtal med
kommunen.

Som vi hörde alldeles nyss har kravet om ett tillkännagivande märkligt nog
inte mött någon förståelse hos moderater, folkpartister, centerpartister och
kristdemokrater i utskottet. De har reserverat sig på den här punkten, med
motiveringen att frågan utan större olägenhet kan anstå i avvaktan på ytterli-
gare överväganden.

I samband med att regeringen hösten 1991 lade fram propositionen om
valfrihet i barnomsorgen påpekade vi socialdemokrater behovet av enhetliga
sekretess- och rättssäkerhetsbestämmelser när kommunen lämnar över
verksamhet till annan huvudman. Vi upprepade de kraven när regeringen
hösten 1992 lade fram propositionen om ökad konkurrens i kommunal verk-
samhet. Det kravet framfördes även av Lagrådet i dess remissvar.

Vår inställning i de här frågorna är klar. För att garantera god vård och
behandling i den verksamhet som läggs ut på skilda entreprenörer måste
kvalitetskraven läggas fast. Rättssäkerheten måste tryggas. Det gäller regler
för sekretess och lika behandling samt möjlighet till insyn och kvalitetsbe-
dömning av verksamheten. Risken är annars att samma verksamhet ur sek-
retessynpunkt kan komma att behandlas olika beroende på om den bedrivs
i offentlig eller enskild regi.

Fru talman! När det gäller familjerådgivningsverksamheten är ett fullgott
sekretesskydd av utomordentligt stort värde för den enskilde. De personer
som vänder sig till familjerådgivningen skall kunna lita på att de uppgifter
som lämnas där inte sprids vidare på något sätt, och därför råder absolut sek-
retess inom den kommunala familjerådgivningen.

Utskottsmajoriteten anser att enhetliga regler bör gälla för all familjeråd-
givning, oavsett om den bedrivs av en kommun eller en entreprenör. Rege-
ringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag om enhetliga
sekretess- och tystnadspliktsbestämmelser för familjerådgivningen. Vi anser
att det är mycket viktigt att denna fråga är löst innan lagen träder i kraft

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Familjerådgivning

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Familjerådgivning

den 1 januari 1995. Jag beklagar och har dessutom svårt att förstå att de fyra
borgerliga partierna inte har gjort samma bedömning.

Jag yrkar därmed bifall till utskottets hemställan i betänkande 10 och av-
slag på reservationen.

Anf. 8 MAUD EKENDAHL (m) replik:

Fru talman! Jag tycker att det är ledsamt - vi är så överens, men vi skiljer
oss åt i fråga om en liten punkt. Jag har tidigare försökt säga att det här kom-
mer att ordnas upp senare. Jag tycker att ni skall lita på oss, för vi kommer
att ordna upp det här. På s. 7 i vårt betänkande redovisas vad regeringen
skriver i sin proposition, nämligen:

”Arbetet med kompletterande tystnadspliktsbestämmelser för privata
vårdgivare bör dock fortsätta i syfte att ytterligare förstärka skyddet för upp-
gifter som enskilda lämnar i samband med rådgivningen. Regeringen säger
sig vara medveten om att de rådgivare som tecknar avtal med kommunen
inte kommer att få en fullt lika långtgående tystnadsplikt som den som gäller
inom den kommunala familjerådgivningen, men anser att frågan om enhet-
liga sekretess- och tystnadspliktsregler utan större olägenheter kan anstå un-
der en tid.”

Jag säger än en gång att den här lagen inte skall träda i kraft förrän den 1
januari 1995. Det finns tid att rätta till dessa saker. Vi är överens på den
punkten också. Det är bara hastigheten vi inte är överens om.

Anf. 9 MAJ-INGER KLINGVALL (s) replik:

Fru talman! Vi skiljer oss på den här punkten. Vi tycker inte att den här
frågan skall anstå. Vi tycker att det är mycket viktigt att utskottet tar även
detta på stort allvar. Utskottsmajoriteten har gjort den bedömningen och
därav detta tillkännagivande. Vi vill se den här frågan löst före den 1 januari
1995 då lagen träder i kraft.

Anf. 10 SYLVIA LINDGREN (s):

Fru talman! Det är bra att man äntligen kommer till skott och föreslår ett
enhetligt huvudmannaskap för familjerådgivningen. Däremot tycker jag att
argumenten för placeringen är tunna. I ena andetaget säger man att familje-
rådgivningen är artfrämmande för landstingens verksamhet. I nästa andetag
hävdas att många kommuner är för små för att bedriva verksamheten. Där-
för kan den här verksamheten ligga kvar på landstingen, och kommunerna
får köpa tjänsterna därifrån.

I och med det här dubbla uttalandet kan man lätt dra slutsatsen att rege-
ringen vill privatisera verksamheten på sikt. Jag vill klart uttala att jag inte
har något emot andra driftsformer inom den offentliga sektorn. Jag tror
t.o.m. att det i många fall kan vara positivt. Men man måste först göra klart
för sig om verksamheten blir bättre, billigare och effektivare. Självfallet får
man inte göra avkall på kvalitet och uppföljning. Det får inte bli en privatise-
ring för privatiseringens skull, vilket vi tyvärr upplever inom en rad kommu-
ner och landsting i dag.

Jag är glad att utskottets majoritet anser att regeringen snarast bör åter-
komma om enhetliga sekretess- och tystnadspliktsbestämmelser för familje-

rådgivningen. Det är för mig en sådan självklarhet att det är svårt att förstå
att någon kan reservera sig mot detta.

En konsekvens av att man lagstiftar om att familjerådgivningen skall fin-
nas är att verksamheten måste byggas ut så att den täcker hela landet. För
att nå detta mål behöver verksamheten utvecklas, och det kostar pengar. För
att finansiera utbyggnaden av familjerådgivningen bör därför en ekonomisk
reglering ske mellan staten och kommunsektorn inför 1995. Där bör konse-
kvenserna av förändringen av familjerådgivningen beaktas. Tyvärr tycker
jag mig ha upplevt detta förr, man lägger på kommunerna uppgifter utan att
ersätta dem. Det blir inte trovärdigt i längden.

Att en viss del av verksamheten skall avgiftsfinansieras har jag också för-
ståelse för, men det får inte bli så att ekonomiska skäl avhåller enskilda från
att vända sig till familjerådgivningen.

Fru talman! Jag tycker också att man tar alltför lätt på kvalitetskraven när
man skriver att det är kommunens ansvar att den verksamhet som tillhanda-
hålls är av god kvalitet. Socialstyrelsen borde som tillsynsmyndighet få klara
direktiv att se till att familjerådgivning i såväl kommunal som enskild regi
fyller skäliga krav på kvalitet.

Jag tycker också att familjerådgivningens möjligheter att erbjuda samar-
betssamtal undervärderas i propositionen när man säger att det borde vara
en möjlighet att anförtro mer komplicerade samarbetssamtal till familjeråd-
givare. Inom familjerådgivningen finns väl utvecklade metoder och mång-
årig erfarenhet av att bedriva samarbetssamtal av vitt skilda slag.

Fru talman! Den syn på samlevnadsproblem och familjerådgivarnas för-
hållningssätt till de hjälpsökande som propositionen ger uttryck för stämmer
inte överens med vare sig allmänhetens syn på samlevnad eller familjerådgi-
varnas uppfattning om sin yrkesroll. I propositionen sägs att syftet med fa-
miljerådgivningen är att bistå människor med samlevnadsproblem så att man
kan hantera sina konflikter, problem och krissituationer på sådant sätt att de
kan fortsätta att leva tillsammans. Det är underförstått att skilsmässor och
separationer till vaije pris skall undvikas. Det är ett uttryck för en människo-
syn som jag och många familjerådgivare inte delar.

Målformuleringen borde i stället ha utformats så att rådgivningen syftar
till att hjälpa par med relationssvårigheter att förändra eller upplösa sin rela-
tion och att vid skilsmässa hjälpa föräldrar till ett fortsatt samarbete kring
barnen. En skilsmässa behöver inte splittra en familj. Här kan familjerådgi-
varna hjälpa till så att det inte sker, trots en skilsmässa. Att fortsätta att leva
i ett dåligt äktenskap kan få oerhört svåra konsekvenser. Därför kan man
inte uttala sig så kategoriskt som man gör i den proposition som nu behand-
las i betänkandet.

Fru talman! Det finns faktiskt justa skilsmässor.

Anf. 11 MAUD EKENDAHL (m) replik:

Fru talman! Sylvia Lindgren sade att det kanske inte är bra att det är kom-
munen som har hand om familjerådgivningen. Det är kanske inte det bästa
sättet att lägga den där. Men verksamhetsområdet familjerådgivning ankny-
ter i mycket större utsträckning till kommunerna än till sjukvården, där
landstingen har haft hand om den.

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Familjerådgivning

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Familjerådgivning

Vi tycker att kommunerna själva skall kunna få avgöra om de skall driva
detta i egen regi, om en privat rådgivare skall ta hand om det eller om det
skall få finnas kvar inom landstinget eftersom det fungerar bra där. Vi vill ge
just den här valmöjligheten. Det är det som skiljer oss många gånger, Sylvia
Lindgren. Vi på den borgerliga sidan, och framför allt vi moderater, vill
öppna dörrarna och ge valfrihet. Vi tycker att flera kan vara lämpliga att ta
hand om samma uppgift. Det behöver inte vara en och samma instans, oftast
den offentliga. Vi vill mjuka upp och ge privata vårdgivare en chans.

Det kan ju vara så att Sylvia Lindgren själv har arbetat inom landstinget
och tycker att hon vill öppna en egen familjerådgivning i privat regi. Då skall
hon kunna göra det. Det är så vi ser på saken.

Var inte så rädd för att kvalitetskraven kommer att bli åsidosatta, Sylvia
Lindgren! Socialstyrelsens uppgifter står längst ner på s. 11 i betänkandet.
Jag sade tidigare att det gällde både stöd och råd, och inte minst skall man
kontrollera och tillförsäkra hög kvalitet.

Anf. 12 SYLVIA LINDGREN (s) replik:

Fru talman! Jag är inte riktig säker på att Maud Ekendahl lyssnade på vad
jag sade. Jag sade att i ena andetaget säger man att den här verksamheten är
artfrämmande för landstingen. I nästa andetag säger man att verksamheten
kanske inte kan bedrivas i små kommuner och därför mycket väl kan ligga
kvar hos landstingen. Jag tycker att argumentationen för placeringen är
tunn. Det är det jag vill påpeka. Jag tycker alltså att man talar med dubbla
tungor i propositionen.

Jag sade också att jag inte är främmande för olika driftsformer inom den
offentliga sektorn. Jag tycker t.o.m. att det är bra. Då börjar Maud Eken-
dahl tala om enbart privatisering och att man här skall kunna få välja. Vilka
valmöjligheter har man egentligen, när verksamheten kanske inte kan byg-
gas ut i sin helhet?

I övrigt tycker jag att kvaliteten när det gäller verksamheten med familje-
rådgivning är oerhört viktig. I propositionen sägs att det är kommunerna
som skall ha ansvaret för kvaliteten och, tycker jag, att Socialstyrelsen borde
vara tillsynsmyndighet. Här får jag en hänvisning till s. 11 i betänkandet.
Men det som står i den del av betänkandet som Maud Ekendahl hänvisar till
handlar ju till stor del om uppbyggnaden av familjerådgivningen.

I inledningen sade jag också att jag tycker att det är bra att man får ett
enhetligt huvudmannaskap. Men jag vidhåller att man i regeringen kanske
inte har tänkt tanken fullt ut, när man använder de argument som finns i
propositionen.

Anf. 13 MAUD EKENDAHL (m) replik:

Fru talman! Sylvia Lindgren tycker att vi ger dubbla budskap när vi talar
om verksamhet som är artfrämmande för landstinget. När man har gjort un-
dersökningar har det visat sig att det t.ex. i Norrland inte har fungerat när
landstinget skulle ha hand om verksamheten. Då är det väl inget som hindrar
att man i Norrland, om förutsättningarna för det är bättre, låter kommunen
ta hand om verksamheten eller att det t.ex. finns en privat vårdgivare. Det
är så vi ser det. Vi vill se mångfalden. I en kommun eller ett landsting passar

en modell. I ett annat län passar en annan modell. Det är därför vi gör så
här, för att det skall fungera. Vi är ju överens om att familjerådgivningen är
viktig, Sylvia Lindgren.

Anf. 14 SYLVIA LINDGREN (s) replik:

Fru talman! Det kanske är jag som är dålig på att tala om vad jag menar.
Det står uttryckligen i betänkandet att denna verksamhet är artfrämmande
för landstingen, underförstått att landstingen inte skall ägna sig åt den. Sam-
tidigt säger man att många kommuner är så små att landstingen kanske behö-
ver ha denna verksamhet och att kommunerna får köpa verksamhet där-
ifrån. Det må inte minst gälla Norrlandskommunerna. Det jag befarar är att
man vill privatisera denna verksamhet i dess helhet. Från regeringens sida
pratar man inte om andra driftsformer än privata. En hysterisk privatise-
ringsiver går fram igenom kommuner och landsting. Det upplever vi redan
i dag. Det har vi åtskilliga exempel på. Här kommer ytterligare ett.

Anf. 15 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Det är glädjande att riksdagen i dag beslutar om kommuner-
nas skyldighet att söija för att de som så önskar får tillgång till familjerådgiv-
ning. Utskottet menar att familjerådgivningen är av stort värde och att det
är angeläget att verksamheten fortlever. Kommunerna bör ges frihet att
praktiskt ordna verksamheten utifrån lokala förutsättningar.

I propositionen anges inte vilka uppgifter familjerådgivarna skall ha, men
i specialmotiveringen sägs att tanken är att familjerådgivarna liksom hittills
skall ha som huvuduppgift att genom samtal medverka till bearbetning av
samlevnadsproblem och konflikter. Dessutom anges ytterligare en uppgift:
att förmedla kunskap och sprida information om samlevnad.

Fru talman! ”En av de allra viktigaste utmaningarna för framtiden är att
ge bättre förutsättningar för trygga familjer och för barnens uppväxt och om-
vårdnad”, sägs i regeringsförklaringen 1992. Den familjesplittring som äger
rum i vårt land drabbar många människor årligen och framför allt barn. Att
plötsligt uppleva att den grundläggande trygghet som finns i familjen raseras
kan hos både yngre och äldre familjemedlemmar sätta djupa spår för lång
tid framöver. Samhället har därför mycket att vinna på att uppvärdera, stötta
och stödja den mest naturliga av alla närmiljöer, dvs. familjen. Samhället
kan genom familjerådgivarna ha en beredskap att hjälpa familjer som får det
svårt. Detta måste självfallet vara det viktigaste, att ge stöd i krissituationer.

En annan mycket viktig uppgift är att informera om samlevnad, framför
allt inom skola, barnomsorg och hälsovård. Dessutom är familjerådgiv-
ningen en värdefull resurs i föräldrautbildning. Även här tror jag att familje-
rådgivarna kan vara samhällets spjutspetsar när det gäller att framhålla för-
äldraskapets stora betydelse och att uppvärdera föräldrarollen.

Inriktningen av familjerådgivningen bör vara att äktenskapet framhålls
som bästa grund för familjebildning och att vikten av trohet och respekt ma-
kar emellan lyfts fram. Som en motvikt till den i massmedierna ofta ytliga
synen på samlevnad måste det ömsesidiga ansvarstagandet och betydelsen av
trofast kärlek makar emellan och mellan barn och föräldrar betonas. Stabila
familjerelationer bör vara ett viktigt mål i samhällets familjcpolitik.

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Familjerådgivning

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Fru talman! I min motion 1993/94:So7 har jag lyft fram äktenskapet, för-
äldraskapet och föräldrautbildningen som betydelsefulla delar och begrepp
i familjerådgivarnas arbete. Jag hoppas att dessa delar inte glöms bort när
lagen träder i kraft den 1 januari 1995.

1994 är utlyst som familjens år av FN under mottot: I familjen läggs grun-
den för ett demokratiskt samhälle. Familjerådgivningslagen blir därför ett
viktigt bidrag när det gäller att öka tryggheten för små och stora familjemed-
lemmar.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till hemställan i utskottets betän-
kande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 14 §.)

5 § Import av och partihandel med starköl

Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU9 Import av och partihandel med starköl (prop. 1992/93:253).

Anf. 16 RINALDO KARLSSON (s):

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation i detta betän-
kande. Betänkandet är mycket tunt. Jag skall också fatta mig ganska kort.

Även om det är ett tunt betänkande är det en allvarlig fråga vi i dag be-
handlar. Den är allvarlig av flera anledningar. Först och främst är detta en
del av avmonopoliseringen, som en del av er kanske tycker är bra. I dag dis-
kuterar vi alkoholen i vårt land. Alkoholen debatteras också flitigt i ett Euro-
paperspektiv, och många vill att vi skall avskaffa monopolet. Alkohol, i syn-
nerhet öl, är en av de allvarligaste frågor vi har i dag, tack vare att folk non-
chalerar den. Många gånger är öl en inkörsport till ett alkoholberoende. Det
har blivit fint att dricka öl, och det anses oskyldigt. Jag menar att det därför
är farligt.

Vad har nu detta med betänkandet att göra, att öl är farligt? Här handlar
det om att släppa importen av öl fri för var och en som handskas med olika
typer av restaurangverksamhet. Restaurangrörelsen är mycket omdebatte-
rad. Jag vill inte generalisera och slänga fula ord efter restaurangrörelsen.
Men branschen är ett ganska stort problem. Vi vet att det förekommer att
man jobbar svart och att man har olika saker för sig. Om branschen får rätten
att fritt importera öl kommer det att försvinna öl på vägen. Det handlar inte
bara om att staten inte kan få in skatten. Det är ett problem för sig. Jag tän-
ker mest på hela alkoholproblemet.

Vi läste i dagens tidning att öl också försvinner på vägen ut ur Sverige.
Det är också ett problem i sig. Om vi skulle få tusentals importörer i detta
land reser det många frågor, både om kvaliteten och styrkan på ölet. Vi vet
att man i dag blandar vatten i starköl för att få mellanöl, t.o.m. i brygge-
rierna. Öl innehåller ända upp till 12 % alkohol. I Danmark kan man köpa

öl med 12 % alkohol. Jag har själv druckit det. Jag tillhör inte nykteristerna.
Därför känner jag till allvaret i det hela. Jag pratar från den synvinkeln.

Vi måste se upp. Det vi nu diskuterar är ingen oskyldig vara. Jag tror att
vi kan vara överens om att vi inte skall importera 96-procentig eller 100-pro-
centig alkohol till detta land och att vi inte heller skall släppa monopolet när
det gäller att importera vin och starkare drycker, men ölen bortser vi ifrån.

Var är riksdagens nykterister i dag? Jag ser en del framför mig i kamma-
ren. Detta är inte bara en debatt för nykteristerna utan för hela svenska fol-
ket. Jag vill betona att vi måste se upp. Ölkonsumtionen är ett mycket större
problem än vad vi tror.

Vi ser hur restauranger gör reklam för öl på gator och torg. Det står ”Kom
in här och drick en öl!”. Jag tror att jag drack en häromdagen för 18 kr. Det
var så billigt att man kan dricka två. Detta tror jag är livsfarligt.

Jag uppmanar kammaren att inte nonchalera problemet. Vi är få här i
kammaren, men jag vet att många lyssnar ute i landet.

Vad håller regeringen egentligen på med? Man har tillsatt en alkoholkom-
mission som skall skriva klart sitt betänkande innan året är slut, men rege-
ringen kör sitt eget ”race” vid sidan om. Det är inte första gången. Frågan
om husläkare utreds vid sidan om. Regeringen kör rakt över folk i full speed.
Folk hinner inte hänga med utan avvaktar utredningar som skall komma.
Regeringen kör sitt eget ”race” vid sidan om. Det måste bli ett slut på det
sättet att fatta beslut. Det kommer att utgöra en fara för hela den svenska
demokratin.

Fru talman! Jag skall inte bli mer långdragen. Jag hoppas att andra har
lyssnat och tar över debatten utifrån sina egna synpunkter. Frågan är betyd-
ligt allvarligare än vad tjockleken på betänkandet visar.

Anf. 17 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Den föreliggande propositionen om möjligheter till import av
starköl och om att underlätta för bryggerierna att direktimportera starköl
visar på ett mycket tydligt sätt vilken hycklande inställning som regeringen
och den borgerliga majoriteten har i alkoholfrågan.

Å ena sidan talar man i väldigt många sammanhang om alkoholens offer.
I regeringsdeklarationen lyfte man särskilt fram barn till alkoholister. I en
rad andra sammanhang - inte minst i EG-förhandlingarna - hävdar rege-
ringen att alkoholfrågan är oerhört väsentlig och att den i hög grad skall på-
verka Sveriges ställningstagande.

Regeringen och samtliga partier ställer sig såvitt jag har förstått bakom
WHO:s mål att minska alkoholkonsumtionen med 25 %. Det är den ena si-
dan.

Vad innebär den andra sidan av regeringens alkoholpolitik? Jo, den inne-
bär att man på olika sätt underlättar tillgängligheten och ökar tillgången på
alkohol. Det visar sig på olika områden.

EES-avtalet underlättar grundligt just alkoholtillgängligheten i vårt land.
Alldeles för få människor upptäckte alldeles för sent att det var fallet.

Jag menar att direktimporten av starköl kraftigt ökar tillgängligheten och
förmodligen också den mängd alkohol och starköl som kommer att serveras
i landet.

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Den föreliggande propositionen, som föreslår att utländska tillverkare av
starköl skall ges möjlighet att sälja direkt på den svenska marknaden, kom-
mer väsentligt att bidra till att ytterligare öka starkölskonsumtionen. Vi vet
att den är på uppgång.

Det är inte en uppgång som jag tycker är positiv. Om vi menar allvar med
påståendena om att vi vill minska alkoholkonsumtionen och ser att alkoho-
len orsakar omfattande skador och att starkölen på intet sätt är undantagen,
vilket Rinaldo Karlsson föredömligt framhöll tidigare, så måste vi också ta
konsekvenserna av det. Då kan vi inte acceptera att regeringens förslag går
igenom.

Fru talman! Vi vet att det finns en omfattande symbios mellan bryggerinä-
ring - de som tillverkar starköl - och restauranger. Vi vet att man på olika
sätt lockar kunder - gärna unga - till en alkoholkonsumtion genom att lova
billiga priser och trevlig samvaro. Vi vet också att bryggerinäringen har en
omfattande lobbyverksamhet i EG för att motverka de försök jag ändå upp-
fattar att regeringsförhandlarna gör för att få EG att acceptera Sveriges syn
på alkoholpolitiken.

Jag är rädd för att symbiosen mellan bryggerierna, importörerna och re-
staurangerna ytterligare kommer att öka om propositionen går igenom.

Vi i Vänsterpartiet vill ha en ytterligare skärpning av reglerna. Vi vill inte
bara avslå propositionen utan också ha en återgång till de regler som gällde
före 1977. Dessa regler angav att även de svenska försäljarna skulle sälja
genom Systembolaget.

Fru talman! Jag är ytterligt förvånad över propositionens innehåll. Många
tunga remissinstanser har varit mycket kritiska och gått emot propositionen.
Jag tycker att regeringspartiernas representanter i utskottet borde ha besin-
nat sig, stannat upp och konstaterat att förslaget inte för alkoholfrågan
framåt i Sverige.

Så är inte fallet. Man har genomdrivit propositionens förslag och inte änd-
rat dem på någon punkt.

Därför vill jag, fru talman, i första hand yrka bifall till min motion, och i
andra hand till den socialdemokratiska reservationen. Det minsta man kan
begära av samtliga partier är att den instans som har att på bred parlamenta-
risk grund se över hur vi skall minska alkoholskadorna och alkoholkonsum-
tionen i vårt land åtminstone får behandla frågan. Förhoppningsvis kan man
komma fram till ett gemensamt ställningstagande. Riksdagen skall inte
föregå Alkoholkommissionens ställningstagande.

Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till min motion vad gäller propositionen
och betänkandet om partihandel med starköl.

Anf. 18 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Det övergripande målet för svensk alkoholpolitik är att be-
gränsa den totala alkoholkonsumtionen. Att genomföra denna målsättning
och därigenom tränga tillbaka missbruk och motverka alkoholskador är och
kommer att vara den viktigaste socialpolitiska uppgiften.

Det är uppenbart att missbruk av alkohol leder till skador av olika slag
såväl för enskilda som för samhället. Grundläggande åtgärder blir inte minst

att åstadkomma återhållsamma alkoholvanor och satsa mer på förebyggande
insatser och på information - särskilt till den unga generationen.

I olika sammanhang, inte minst här i riksdagen och genom regeringens
ställningstagande för att inrätta en alkoholkommission, har målsättningen
kommit till konkreta uttryck. Alkoholkommissionens arbete för att genom-
föra åtgärder i syfte att stoppa upp missbruket är nu i sitt slutskede.

Det kan därmed också vara lämpligt att påminna om alkoholkommissio-
nens särskilda uppgift att se över delar av det svenska regelsystemet. Om det
behöver förändras med hänsyn till EG:s regelverk bör kommissionen lägga
fram förslag till reviderad lagstiftning. Kommissionen skall även kartlägga
och redovisa de ökade svårigheter att uppfylla de alkoholpolitiska målen
som en svensk anpassning till EG kan inrymma.

Detta konstateras också i socialdemokraternas reservation, där det fram-
hålls att man bör vänta med beslut i fråga om import och handel med starköl
tills Alkoholkommissionens arbete är färdigt.

Vi skall i dag fatta beslut beträffande sådan import. Majoriteten i utskottet
delar inte reservanternas bedömning. Vi har i utskottsmajoritetens skrivning
velat betona vår grundläggande inställning till alkoholfrågorna. Jag vill än
en gång kraftigt understryka vår målsättning inom alkoholpolitiken.

Reservanterna anför att det föreliggande förslaget skulle strida mot vår
målsättning. Jag vill på det bestämdaste ta avstånd från detta. Jag vill också
ta avstånd från Rinaldo Karlssons yttrande att det nu handlar om att släppa
importen fri för varje restaurang. Så enkelt är det inte.

Vi avvisar från utskottets majoritet av flera skäl den inställning som social-
demokraterna ger uttryck för. Bl.a. har efter det att kommissionen tillsattes
en ny konkurrenslag satts i sjön. Lagen är utformad efter förebild av Rom-
fördraget och EES-avtalets konkurrensregler.

Genom den lagen har Sveriges riksdag ställt sig bakom regler innebärande
principiella förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag
och mot missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställ-
ning på marknaden. Denna reglering träffar alla former av konkurrensbe-
gränsande samarbete.

Ett sådant föreligger ju i dag vad avser leverans av starköl till näringsstäl-
len. Enbart svenska starkölstillverkare tillåts leverera direkt till restau-
ranger. För utländska tillverkare tillämpas ett annat system.

Detta förhållande är klart konkurrensbegränsande gentemot utländska
tillverkare. Dessutom uppstår ett starkt beroende genom den koppling som
den svenska bryggerinäringen har till restaurangerna.

Det förslag som vi från majoritetens sida vill genomföra handlar enbart
dels om att uppnå likställighet beträffande tillgängligheten på den svenska
marknaden mellan utländska och svenska tillverkare, dels om att utländska
tillverkare skall ges möjlighet att föra in eget tillverkat starköl i landet, sam-
tidigt som restauranger med serveringstillstånd får rätt att inköpa starköl di-
rekt från tillverkaren, oberoende av om det tillverkats i Sverige eller utom-
lands. Detta innebär att konkurrensen mellan svensktillverkat och utländskt
starköl kan utövas på lika villkor.

Inför EES-avtalets genomförande och ett svenskt närmande till EG är det

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

nödvändigt att diskriminerande regler avskaffas, och detta beslut skall ses i
den andan. Detta är vad Sveriges riksdag i dag skall ta ställning till.

Det går självfallet aldrig att förutse alla tänkbara konsekvenser, men vi
har fortfarande fullt brukbara instrument för att följa utvecklingen inom re-
staurangbranschen. De myndigheter som har ansvaret för tillsynen över al-
koholhanteringen, såsom kommunerna, länsstyrelserna och Socialstyrelsen,
kommer att få behålla sitt ansvar.

Det kan inte nog poängteras att restauranger som serverar starköl står un-
der - låt mig säga så - daglig tillsyn från såväl länsstyrelse och polis som so-
cialtjänst. Sköts inte en restaurang korrekt ur redlighets- och alkoholpolitisk
synpunkt, kan och kommer dess serveringstillstånd att dras in.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i propositionen, dvs.
bifall till utskottets hemställan, och avslag på reservationen vid utskottets
betänkande. Jag yrkar likaså avslag på den motion som Eva Zetterberg hän-
visade till.

Anf. 19 RINALDO KARLSSON (s) replik:

Fru talman! Det är egentligen litet förvånansvärt att socialdemokrater
skall behöva debattera mot folkpartister i nykterhetsfrågor. Våra båda par-
tier har varit de främsta förespråkarna för skärpta restriktioner för alkohol-
konsumtionen.

Om Ulla Orring tror att det inte blir ett större inflöde från utlandet när
restauranger får importera öl, måste jag säga att hon är naiv. Jag vet att det
kommer att bli ett stort inflöde. Det är i och för sig fråga om restauranger
med serveringstillstånd, men det har utdelats tillstånd också till restauranger
som inte sköter sig exemplariskt. Det kan vi dagligen läsa om i tidningarna.

Det är också otvivelaktigt så att starkölet kommer att fara ut på markna-
den innan det når fram till restaurangerna. Konsumtionen kommer att öka,
och priskriget kommer att bli livligare än i dag. Starkölet kommer att bli en
s.k. lockvara.

Jag tror för min del att detta är ett sätt att börja smyga in ett borttagande
av monopolet. Kom ihåg vad jag nu säger! Vi talar nu bara om styrkegrader,
men det är fråga om alkohol. Släpper vi importen av starköl fri, kommer vi
nästa gång att släppa vinet och därefter starkspriten fria. Vi resonerar nu
bara om alkoholstyrkan, men det är fråga om ett fritt flöde över gränserna,
och på detta sätt kommer konsumtionen att öka. Vill Sveriges riksdag detta,
må det vara okej, men att liberalernas Bengt Westerberg skulle gå i spetsen
för en sådan utveckling trodde jag att jag aldrig skulle få uppleva. Men vi
får väl se om han ändrar sig.

Anf. 20 ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Jag kan inte uppfatta Rinaldo Karlssons inlägg på annat sätt
än att han förespråkar konkurrenshindrande åtgärder. Det är i och för sig
inte något nytt från ett socialdemokratiskt parti.

Dc farhågor som Rinaldo Karlsson radar upp är inte relevanta. Vi har en
stor alkoholkonsumtion i Sverige, vilken vi inom ramen för Alkoholkommis-
sionens arbete försöker att begränsa. Vi vill satsa mycket mer på information
och kunskap hos många ungdomar. Genom den skärpta tillsyn som Alkohol-

kommissionen skall föreslå kommer länsstyrelser, socialtjänst, polis och
andra myndigheter att åläggas ett större ansvar än vad de har i dag för att
hålla efter de delar av restaurangnäringen som inte sköter sina åligganden.

Jag tror inte alls att vi skall se det här som ett första steg mot att upphäva
monopolet. Om Rinaldo Karlsson har följt med i den debatt som har förts
om detaljhandelns önskemål om att få försälja vin i livsmedelsbutiker, vet
han att Socialdepartementet klart har uttalat att detta är förbjudet enligt
svensk lag.

Jag är ledsen över att Rinaldo Karlsson inte lyssnade när jag i mitt anför-
ande tog upp de viktiga åtgärder som vi måste tillgripa i det svenska samhäl-
let för att hålla tillbaka alkoholmissbruket. Vi har fortfarande en hög mål-
sättning för detta arbete.

Anf. 21 RINALDO KARLSSON (s) replik:

Fru talman! Ulla Orring behöver inte vara ledsen. Jag lyssnade mycket
noga och sade också att liberalerna och socialdemokraterna har varit de
främsta förespråkarna för att hålla alkoholkonsumtionen nere.

Jag tycker också att det är viktigt att man lyssnar på vad som sägs från det
organ, Alkoholkommissionen, som bl.a. Ulla Orring sitter med i. Den vill
att vi skall avvakta de förslag till regler som kommissionen skall lägga fram.

Ulla Orring är ute och seglar om hon menar att jag är förespråkare för
förbud och monopol. Jag trodde dock att vi var överens om inriktningen att
man kan lägga vissa restriktioner på alkoholen. Vi kan inte låta alkoholen
flöda. Det är inte köttfärs som vi talar om, utan om något som försämrar
folkhälsan i vårt land.

Vi bör därför vidta motåtgärder. Genom vissa restriktioner bör vi hålla
konsumtionen nere. Här blandas äpplen och päron när det sägs: Social-
demokraterna är för en politik som innebär att man inte fritt skall kunna
importera över gränser. Men nu är det alkohol vi diskuterar. Kan vi inte vara
överens om att alkohol utgör en fara för folkhälsan?

Anf. 22 ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Jag drar slutsatsen, Rinaldo Karlsson, att Socialdemokra-
terna vill hålla fast vid konkurrensbegränsande åtgärder. Det handlar ju om
att företag skall få arbeta på lika villkor. Inte ens Rinaldo Karlsson kan väl
tycka det vara särskilt rättvist att svensk bryggerinäring skall få leverera di-
rekt till restauranger och näringsställen, om inte den utländska bryggerinä-
ringen får göra det.

Det är absolut inte fråga om att släppa starköl fritt, utan denna införsel
skall ju enbart avse de restauranger som har tillstånd att servera starköl. Vi
har också instrument i vår hand att kunna kontrollera dessa restauranger.
Det kommer att ske en skärpning vad gäller tillsynen.

Det beslut som tidigare fattats av riksdagen om den nya konkurrenslagen
kan då följas. Eller, Rinaldo Karlsson, skall det beslutet inte gälla alla områ-
den?

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Anf. 23 EVA ZETTERBERG (v) replik:

Fru talman! Jag vill meddela att jag har blivit uppmärksammad på att jag
av formella skäl inte kan yrka bifall till min motion. Därför yrkar jag bifall
till den socialdemokratiska reservationen.

Till Ulla Orring vill jag rikta några kommentarer. Ulla Orring hävdar att
man från regeringspartiernas sida har en mycket hög målsättning vad gäller
att minska alkoholkonsumtionen. Jag har oerhört svårt att se det, Ulla Or-
ring. I själva verket ökar ni tillgängligheten genom att underlätta för impor-
törer av starköl. Det kan inte ha undgått Ulla Orring att starkölskonsumtio-
nen redan i dag har ökat. En sådan konsumtion underlättas det för genom
detta förslag.

Oegentligheterna i bryggerinäringen fick vi senast i dag exempel på när
det gäller det som Pripps utsätts för vid förespeglade leveranser från Sverige.
Vad är det som säger att samma problem inte kan komma att uppstå i motsatt
riktning - till Sverige?

Låt mig, Ulla Orring, ta upp frågan om konkurrensförhållandet. Från ut-
skottsmajoritetens sida hävdasju att den här förändringen måste genomdri-
vas av det skälet. Om man nu är så angelägen om att svenska producenter i
bryggerinäringen inte skall ha fördelar framför den utländska bryggerinä-
ringen är det bara att yrka bifall till Vänsterpartiets motionsförslag. Precis
det förslaget har Vänsterpartiet lagt fram, nämligen en återgång till reglerna
som gällde före 1977. Dessa regler innebar att även svensk bryggerinäring
var tvungen att gå via Systembolaget.

Anf. 24 ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Tillgängligheten av öl, vin och sprit, som Eva Zetterberg be-
rör, är en väldigt viktig fråga. Men fortfarande anser jag att Eva Zetterberg
har missuppfattat den fråga som vi nu diskuterar, eftersom det här handlar
om att leverera en viss vara till de restauranger som har tillstånd att servera
den. Det handlar inte om någonting annat.

Att återgå, som Eva Zetterberg vill, till det som gällde före 1977 är att
hänge sig åt mer krångel och formell hantering, utan att det på något sätt
påverkar nykterheten. Det framgår också av de yttranden som remissinstan-
serna lämnat i denna fråga. Kammarrätten i Stockholm säger klart att fram-
lagt förslag innebär att de diskriminerande inslagen i lagen om handel med
drycker avskaffas. Det betyder också att antalet aktörer blir tämligen be-
gränsat, eftersom endast tillverkaren ges rätt att bedriva partihandel.

Jag hävdar att framlagt förslag vilar på uppfattningen att det skall ges rätt
till konkurrens på lika villkor vad gäller distribution av starköl till olika nä-
ringsställen; det skall råda likställighet mellan utländska och svenska tillver-
kare.

Anf. 25 EVA ZETTERBERG (v) replik:

Fru talman! Ulla Orring svarar inte på min fråga. Om man nu verkligen
vill åstadkomma lika konkurrens mellan utländska och svenska tillverkare
av starköl, är det ju bara att jämställa dem och gå tillbaka till det system som
vi i Sverige hade tidigare.

Jag har också mycket svårt att förstå att inte Ulla Orring inser att en sådan

här lagförändring kommer att öka alkoholkonsumtionen, eftersom det inne-
bär ett underlättande av införsel. Det är visserligen inte bra med krångel och
byråkrati - ingen gillar det speciellt mycket. Men i det här fallet är det fråga
om att på olika sätt minimera tillgängligheten av alkohol genom att inte yt-
terligare underlätta införseln.

Vi som är småförbrukare av alkohol får då ta vissa olägenheter. Men här
kommer regeringspartiernas hycklande inställning in. Man är inte beredd att
ta de olägenheter som det kan innebära att gå längre för att genomföra en
verklig minskning av alkoholkonsumtionen och för att minska missbruket.
Jag är beredd att hålla med Rinaldo Karlsson, som undrar vad det är som
säger att detta förslag inte är ett första steg mot att sedan gå vidare och un-
derlätta för import och försäljning av vin och starksprit i exempelvis Kon-
sumbutiker.

Bl.a. sådana farhågor har vi i Vänsterpartiet tagit upp i fråga om EES-
avtalet och ett svenskt EG-medlemskap. Detta förslag rimmar illa med den
ambition som regeringen uttalat i EG-förhandlingarna, nämligen att Sverige
självt skall bestämma dess alkoholpolitik.

Anf. 26 ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Jag vill på det bestämdaste avvisa Eva Zetterbergs påstående
vad gäller utskottets bedömning i de alkoholpolitiska frågorna. Regerings-
partierna har fortfarande inställningen att missbruk skall hållas tillbaka och
att det bör satsas mer på information, utbildning, m.m. Det gav jag också
uttryck för i mitt huvudanförande.

Jag svarade Eva Zetterberg på frågan om konkurrensbegränsning och dess
effekter, om man skulle följa det förslag som Eva Zetterberg lagt fram i sin
motion. En konkurrensbegränsning skulle på intet sätt leda till en minskad
ölkonsumtion utan till en ökad byråkrati. Det är min bestämda uppfattning.

Vi har instrument på olika områden i samhället att genom kommuner,
länsstyrelser och polis hålla efter de restauranger som missköter givna till-
stånd. Och vi talar fortfarande enbart om att tillverkare av utländskt öl skall
få leverera till restauranger som har tillstånd att servera öl.

Denna lag syftar till att åstadkomma lika villkor för både svenska och ut-
ländska tillverkare av öl. Den oheliga allians som uppstått mellan bryggeri-
näring och andra förespråkare är förvånande. Det är mycket egendomligt
att man uppenbarligen missförstår syftet med den föreslagna lagstiftningen.

Anf. 27 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Den proposition som nu diskuteras i kammaren är en följd av
EES-avtalet, en följd av att EES-avtalet förväntas träda i kraft vid årsskiftet.
Det är inte ett slags förtida anpassning till ett EG-medlemskap som det hand-
lar om.

I EES-förhandlingarna tvingades Sverige medge att dagens regler för för-
säljning av starköl i Sverige är diskriminerande i förhållande till utländska
producenter. Det är bakgrunden till framlagt förslag.

Jag aviserade också i den s.k. EES-propositionen att det här förslaget
skulle komma, och det ledde då inte till någon erinran från kammaren.

De regler som nu föreslås är också principiellt viktiga för de diskussioner

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 39

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

med EG som pågår. Som kammaren väl känner till är våra ambitioner i för-
handlingarna att övertyga EG om att vi från svensk sida inte är ute efter att
diskriminera några utländska producenter, utan att det är av hälsopolitiska
skäl som vi är angelägna om att slå vakt om svensk alkoholpolitik. Starköls-
propositionen skall ses i det här ljuset, liksom den testförsäljning som just
nu pågår i systembutikerna.

Det finns inte någon anledning att tro att åtgärderna, möjligheterna att
sälja starköl direkt i restaurangerna och testförsäljningen i systembutikerna,
kommer att leda till någon ökning av alkoholkonsumtion eller alkoholska-
dor.

Restauranger som har tillstånd att sälja alkohol kan redan i dag sälja obe-
gränsade mängder av starköl. Jag tycker alltså att det är svårt att förstå den
koppling som Rinaldo Karlsson och Eva Zetterberg gjorde, nämligen att den
möjlighet som öppnas skulle leda till kraftigt ökad försäljning.

Däremot skulle naturligtvis ett avskaffande av framför allt detalj handels-
monopolet allvarligt försvaga svensk alkoholpolitik. Om man, vilket ni tidi-
gare i diskussionen var inne på, skulle börja sälja alkohol i Konsumbutiker,
ICA-butiker eller i butiker av motsvarande slag - man har i debatten talat
om s.k. licensierade butiker - är det ingen tvekan om att det skulle leda till
en kraftigt ökad försäljning, kraftigt ökad konsumtion och kraftigt ökade
skador.

Därför måste inriktningen i de förhandlingar som vi nu bedriver med EG
vara att sträva efter att få förståelse för denna svenska ståndpunkt. Vi måste
alltså slå vakt om den s.k. desintresseringsprincipen i alkoholhanteringen.

Vi går nu in i avgörande förhandlingar med EG. För att vi skall klara av
att föra en bra alkoholpolitik i förhandlingarna, är det nödvändigt att EG
tror på oss när vi säger att vi inte är ute efter att diskriminera.

Propositionen som nu diskuteras har varit ett av våra tyngsta bevis för att
vi, i de diskussioner som förs med EG, inte är ute efter att diskriminera.
Om det vapnet slits ur våra händer är det klart att vår förhandlingsposition
försvagas en hel del.

Fru talman! Från och med det årsskifte som nu ligger framför oss är vi
bundna av EES-avtalet. Det innebär att frågor som blir föremål för behand-
ling i svensk domstol också kan hamna i EG/EFTA-domstolen. När den skall
yttra sig till en svensk domstol kommer den svenska domstolen i sin tur att
inhämta yttranden från EG-kommissionen, och vad EG-kommissionen sä-
ger till domstolen kommer att vara av mycket stor betydelse för vilka slutsat-
ser den kommer fram till. I de diskussioner vi nu för med EG-kommissionen
har vi därför varit angelägna om att nå fram till en uppgörelse så snart som
möjligt, innan några frågor behandlas i EG/EFTA-domstolen.

Om vi lyckas med det kommer nämligen kommissionen att i sitt yttrande
till domstolen säga att svensk alkoholpolitik är förenlig med de regler som
gäller för EG. Då är våra chanser att vinna i domstolsförhandlingarna utom-
ordentligt goda.

Om vi inte skulle nå fram till en uppgörelse inom rimlig tid finns det en
betydande risk för att det blir EG/EFTA-domstolen, i stället för Sveriges
riksdag, som kommer att lägga fast den svenska alkoholpolitiken. Ingen av
oss önskar den utvecklingen.

Förslagen i propositionen strider inte mot alkoholpolitiska intressen. I
själva verket är det precis tvärtom. De som säger nej till förslagen i proposi-
tionen kommer att spela rysk roulette med svensk alkoholpolitik.

Fru talman! Även om vi skulle nå ett mycket gott förhandlingsresultat i
diskussionerna med EG, kommer öppningen mot Europa att på olika sätt
kräva en viss tyngdpunktsförskjutning i den svenska alkoholpolitiken. Jag
vill understryka att det inte innebär att vi skall revidera målen, utan att vi
bör ändra sammansättningen av de medel som vi använder i alkoholpoliti-
ken. Jag tror t.ex. att det är realistiskt att anta att det blir svårt att använda
prispolitiken lika aktivt som vi skulle kunna göra om Sverige var mer isole-
rat.

Detta var själva utgångspunkten när regeringen tillkallade Alkoholpoli-
tiska kommissionen. Den har alltså till uppgift att fundera just på hur tyngd-
punkten skall läggas i den svenska alkoholpolitiken inför EG. Vår gissning
är att kommissionen kommer att föreslå en betydligt större omfattning av de
insatser som vi nu gör i form av förebyggande åtgärder, information, kam-
panjer och liknande. Därför har vi också i det budgetförslag som kommer
att föreläggas riksdagen i böljan på januari reserverat betydande belopp för
att kunna motsvara de förslag som kommissionen antas lägga fram.

Fru talman! Motståndet mot förslaget i propositionen kommer från en
ohelig allians, som Ulla Orring kallade det. Här finns bryggare, som vill att
vi skall misslyckas i förhandlingarna med EG. De vill gärna att EG/EFTA-
domstolen skall avgöra svensk alkoholpolitik, därför att de räknar med att
det kommer att gagna deras intressen, i den ständigt pågående diskussion
som vi för med Bryggareföreningen och de företag som är anslutna dit. De
vill i slutändan nå målet att kunna sälja starköl i livsmedelsbutikerna. Det
är deras skäl för att säga nej till förslaget.

Nykterhetsrörelsens företrädare tror å andra sidan att vi kan blunda för
att Sverige nu kommer att vara anslutet till EES-avtalet från årsskiftet och
att det inte kräver några som helst åtgärder från svensk sida. Vi kan inte följa
de lockropen heller, om vi skall bedriva en effektiv alkoholpolitik i Sverige.

Det är inte heller rimligt med en återgång till de regler som gällde före
1977, som Eva Zetterberg förespråkade. De ledde till massor av byråkrati,
pappershantering och annat, men de hade inte någon alkoholpolitisk effekt.
När vi tog bort de reglerna, dvs. om att all försäljning från svenska brygge-
rier till restaurangnäringen formellt skulle ske genom Vin & Sprit och Sy-
stembolaget, ledde det inte till en kraftigt ökad alkoholkonsumtion. I själva
verket följdes detta beslut, kompletterat med en rad andra beslut, av mins-
kad alkoholkonsumtion under en rad år. Jag skall inte säga att detta beslut
var en orsak till den minskade alkoholkonsumtionen, men det visar ändå all-
deles tydligt att det går att uppnå en minskning av alkoholkonsumtionen
även om man genomför den här typen av organisatoriska förändringar.

Därför är min slutsats, fru talman, att det för oss som vill slå vakt om en
restriktiv alkoholpolitik och som menar att den skall utformas här i riksda-
gen, inte av EG/EFTA-domstolen, är nödvändigt att visa att vi inte är ute
efter att gynna svenska producenter på bekostnad av utländska producenter.

Det är bakgrunden till det förslag som kammaren i dag behandlar. Jag
hoppas livligt att kammarens majoritet kommer att stödja detta förslag.

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Anf. 28 RINALDO KARLSSON (s) replik:

Fru talman! Herr socialminister! Det var också min tanke och tro att det
är i riksdagen som vi bestämmer saker och ting. Men Bengt Westerberg ut-
trycker sig så att vårt öde redan verkar vara bestämt, i och med att vi har
undertecknat EES-avtalet. Det kommer inte att bli lätt för oss som är före-
språkare för en Europamarknad att hävda den, om vi över huvud taget inte
kan hävda rätten att fatta egna beslut i riksdagen.

Jag trodde inte i min vildaste fantasi att konkurrenslagen var överordnad
folkhälsan. Jag trodde att folkhälsan stod över allt annat. Men nu verkar det
som om det är konkurrenslagen som har tagit över också folkhälsan i detta
land. Det trodde jag inte att man skulle få höra från en socialminister.

Att ölkonsumtionen kommer att öka är det väl ändå inget tvivel om. Både
jag och Bengt Westerberg har levt i 50 år - vi vet ungefär hur det ser ut här
i landet. Tillgängligheten kommer att öka konsumtionen - det är helt klart.

Jag känner också oro över att öl inte räknas som alkohol. Det är också ett
jättestort problem. Öl är alkohol. Släpper vi det fritt nu så att man kan ta in
det hur man vill kan det också mycket lättare distribueras till butikerna än
t.ex. vin och sprit. Det är en inkörsport till att man släpper lös det hela. Det
här är bara början på det helvete vi kommer att få uppleva!

Anf. 29 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Riksdagen har ställt sig bakom EES-avtalet. Det har såvitt
jag vet också Rinaldo Karlsson gjort. När riksdagen behandlade EES-avtalet
förelåg det mycket tydlig information om att det skulle få vissa konsekvenser
för hanteringen av starkölet. Jag aviserade i propositionen att jag skulle åter-
komma till riksdagen med förslag - det blev något försenat i förhållande till
vad jag angav i propositionen. Det var alldeles tydligt att det var nödvändigt
att göra någonting för att skapa konkurrensneutralitet, och en återgång till
de gamla reglerna tycker jag är olämplig. Det här har befunnits vara den
lämpligaste lösningen på problemet att skapa konkurrensneutralitet.

Rinaldo Karlsson säger att tillgängligheten kommer att öka. Men detta
förslag i sig ökar ju inte tätheten av restauranger eller någonting annat. De
restauranger som finns får möjlighet att importera starköl och kan sälja det
vidare, men redan i dag har restauranger med tillstånd möjlighet att sälja
hur mycket starköl som helst, också från utländska bryggerier, även om de
köper det via Vin & Sprit och Systembolaget. Där sker alltså ingen som helst
förändring.

Precis som Rinaldo Karlsson tycker jag - och det är ett allmänt problem -
att vi dricker för mycket alkohol i Sverige och att vi har för omfattande alko-
holskador. Men det kan vi inte komma åt genom att säga nej till konkurrens-
neutralitet på det här området, utan det måste vi komma åt genom andra,
förebyggande insatser. Sådana är vi beredda att göra. Regeringen kommer
också tillbaka till det i den folkhälsoproposition som föreläggs riksdagen i
vår.

Anf. 30 RINALDO KARLSSON (s) replik:

Fru talman! Bengt Westerberg har inför denna riksdag sagt att alkoholfrå-
gorna inte är några problem i förhandlingarna med Europeiska gemenska-

pen. Vi kommer att klara monopolen när det gäller alkohol - det har Bengt
Westerberg själv sagt och därmed kanske invaggat oss i en falsk säkerhet.
Jag trodde faktiskt att det gällde all alkohol! Men det är möjligt att jag är
enfaldig - det får någon annan avgöra; själv tycker jag inte det.

Är det inte alkohol i öl? Är det inte det - då vet jag inte riktigt vad vi
resonerar om. Men Bengt Westerberg har inför denna kammare deklarerat
att alkoholen är undantagen på grund av att den utgör en risk för folkhälsan.
Jag tycker att den fortfarande är det.

Anf. 31 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Jag vet inte om jag har sagt att det inte är några problem -
det skulle förvåna mig mycket om jag hade uttalat mig så.

Det är klart att det är jättestora problem att övertyga EG om rimligheten
i svensk alkoholpolitik. Vi har vidtagit en rad extraordinära åtgärder just för
att övertyga EG. Vi har haft företrädare för EG på plats i Sverige för att visa
hur det svenska Systemet fungerar. Rader av tjänstemän och politiker har
varit nere i EG och diskuterat med dess politiker för att övertyga dem om
rimligheten i svensk alkoholpolitik. Vi har under den processen gjort bety-
dande framsteg. Därför är jag optimistisk om att vi skall komma fram till en
bra uppgörelse med EG. Men en avgörande förutsättning för att vi skall
lyckas med det är att EG tror på oss när vi säger att vår avsikt inte är att
diskriminera utländska producenter, utan att det är just folkhälsoskäl som
gör att vi driver den här frågan.

Skulle riksdagen i dag säga nej till det här förslaget - och särskilt om den
gör det med de skäl som Rinaldo Karlsson framför - kommer man nere i
Bryssel naturligtvis att säga sig att detta bara var munväder från svensk sida
och att vi inte alls har några tankar på att låta bli att diskriminera utländska
producenter. Det skulle i alla fall innebära en stor risk för bakslag och
minska våra möjligheter att nå ett gott förhandlingsresultat.

För att vi skall nå ett bra förhandlingsresultat är det oerhört viktigt att
kammaren i dag bifaller propositionen, så att detta tunga argument i för-
handlingarna visar sig vara korrekt och inte tillbakavisas av riksdagen. An-
nars blir beskedet till mig och mina medarbetare, som för de här diskussio-
nerna: Ni har ju inte er riksdag med er! Därför kan vi inte lita på vad ni säger
i de här diskussionerna. Det vore mycket allvarligt.

Anf. 32 EVA ZETTERBERG (v) replik:

Fru talman! Jag skall inte upprepa de argument som jag tog upp i diskus-
sionen med Ulla Orring, men detsamma gäller Bengt Westerberg och rege-
ringen: Ni har en i mina ögon hycklande inställning till alkohol och när det
gäller viljan att ta itu med alkoholproblemen i Sverige.

Det jag särskilt vill ta upp med Bengt Westerberg gäller EES-avtalet. När
frågan om EES-avtalet behandlades i riksdagen tog mitt parti, framför allt
genom Gudrun Schyman, upp just möjligheterna att driva svensk alkoholpo-
litik även vid ett EES-avtal. Det har alltså förekommit; det kanske är något
som Bengt Westerberg i dag inte vill erkänna, men vi tog alltså upp farhå-
gorna för att det inte skulle bli möjligt att fortsätta att bedriva svensk alko-
holpolitik.

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Vad jag skulle vilja höra mer om av Bengt Westerberg gäller EG och den
möjliga utvecklingen att EG och EFTA-domstolen skall fatta beslut om
svensk alkoholpolitik, vilket jag naturligtvis djupt beklagar. Det är självklart
riksdagen som skall göra det.

Jag skulle också vilja fortsätta den tankegång som Bengt Westerberg var
inne på: Hur tänker regeringen och speciellt Bengt Westerberg själv förfara
om vi får ett nej, om vi inte får behålla vare sig alkoholmonopolet på produ-
centsidan eller försäljningsmonopolet? Är Bengt Westerberg då fortfarande
positiv till ett EG-medlemskap, eller skall detta kunna avhålla oss från ett
svenskt medlemskap?

Den här frågan är av oerhört stor betydelse för många svenskar, kanske
speciellt i nykterhetsrörelsen, men även i andra grupper än de organiserade
nykteristerna är man mycket oroad över det. När Bengt Westerberg dess-
utom säger att prispolitiken inte kommer att kunna användas på samma sätt
ökar naturligtvis den oron. Prispolitiken har ju varit ett viktigt sätt att minska
alkoholkonsumtionen, och jag hoppas att vi skall kunna behålla den.

Till slut till frågan om konkurrens, Bengt Westerberg. Vi accepterar att
utländska producenter får sälja till Sverige. Det är fråga om på vilket sätt de
skall göra det. Det är för att inte åstadkomma en ökning av starkölskonsum-
tionen som vi vill avslå propositionen.

Anf. 33 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Låt mig först konstatera att den ordning vi hade för starköls-
distribution och bokföring före 1977 inte löste några alkoholpolitiska pro-
blem alls. Det var skälet till att den ordningen avskaffades inom ramen för
en proposition som handlade om just hur vi skulle skärpa alkoholpolitiken i
Sverige. Det byggde på insikten att detta inte hade några som helst effekter.
Det är alltså inte ett hållbart argument när man hävdar att en återgång till
den ordningen skulle lösa några alkoholpolitiska problem i Sverige.

Det är riktigt att Vänsterpartiet också är eller var emot EES-avtalet och
därför naturligtvis kunde gå emot det på denna punkt. Men en stor majoritet
i kammaren, inklusive Rinaldo Karlsson, var för EES-avtalet. Och de som
var för EES-avtalet vet också att när den frågan behandlades i riksdagen och
i socialutskottet aviserades ett förslag rörande starkölsförsäljningen, så det
kan inte komma som någon nyhet för dem som har varit med och behandlat
ärendet.

Jag tycker inte att det är tänkbart för Sverige att släppa efter när det gäller
väsentliga byggstenar i svensk alkoholpolitik, och jag ser framför allt detalj-
handelsmonopolet som en sådan mycket väsentlig byggsten. Det är natur-
ligtvis också den tillståndsgivning och den kontroll av restaurangnäringen
som vi har. På den punkten kan jag mycket väl tänka mig en ordning som
innebär skärpt kontroll - Rinaldo Karlsson var ju inne på att det förekom-
mer en del fuffens i restaurangnäringen. Jag kan nämna att jag på torsdag
skall träffa landshövdingarna och diskutera bl.a. denna fråga.

Monopolet är alltså oerhört viktigt, och det tycker jag att vi skall slå vakt
om. Jag är inte beredd att diskutera konsekvenserna om det skulle miss-
lyckas - hela vår inriktning är att det skall lyckas. Jag är mycket optimistisk
till att vi också skall nå detta resultat i förhandlingarna med EG.

Det är självklart att vi skall fullfölja svensk alkoholpolitik med samma mål
som tidigare, nämligen att minska alkoholkonsumtionen och att minska al-
koholskadorna.

Jag hoppas att Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid skall vara
medlem i EG. Då är det realistiskt att räkna med att vi kommer att behöva
ändra tyngdpunkten i den svenska alkoholpolitiken.

Som jag sade i mitt anförande innebär detta sannolikt att det kommer att
bli en ökad satsning på förebyggande insatser, t.ex. kampanjer och informa-
tion. Det behöver inte betyda någon försvagning av alkoholpolitiken. För-
hoppningsvis kan detta utformas så att det t.o.m. blir en mer restriktiv alko-
holpolitik än den som vi hittills har fört.

Anf. 34 EVA ZETTERBERG (v) replik:

Fru talman! Jag vill först instämma med Bengt Westerberg. Självklart är
förebyggande insatser och information de tyngsta instrumenten för att få en
minskad alkoholkonsumtion och en alkoholpolitik som står i samklang med
vad de flesta invånarna i vårt land vill ha.

Jag tror dock inte att det räcker med förebyggande insatser. Till dem
måste man foga en mycket restriktiv alkoholpolitik. Detta har vi olika upp-
fattning om. Jag anser att denna proposition går ifrån just målet med en re-
striktiv alkoholpolitik.

Jag vill också ta upp reglerna före 1977 och de förhållanden som då rådde.
Bengt Westerberg säger mycket kategoriskt att reglerna bara var av ondo.
Jag tror förvisso att det var mycket byråkrati och mycket krångel, men det
behöver naturligtvis inte vara samma byråkrati i dag. Jag är övertygad om
att dessa problem går att lösa på ett betydligt enklare sätt genom en bättre
byråkratisk hantering av frågan.

Jag skall också ta upp frågan om skärpt kontroll på krogar och restau-
ranger. Det kan säkert vara bra, Bengt Westerberg, men prisinstrumentet
finns fortfarande. Man konkurrerar med priset. På olika håll kan man sänka
priset avsevärt och därigenom göra det billigare och mer lättillgängligt för
ungdomar att köpa starköl. Just priskontrollen, möjligheten att i Sverige
hålla höga priser på alkohol, är en viktig del i en restriktiv alkoholpolitik.

Jag kan till sist konstatera att Bengt Westerberg inte vill svara på frågan
om vad som händer om man i EG säger nej till svensk alkoholpolitik. Jag
förstår svaret, men beklagar det. Detta måste klaras ut före EG-omröst-
ningen. För många av oss svenskar som är angelägna om att behålla svensk
alkoholpolitik i stort sett som den är i dag, kanske med några smärre föränd-
ringar, är det mycket betydelsefullt att veta om det går att göra det vid ett
EG-medlemskap.

Anf. 35 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Låt mig för det första konstatera att den ordning som vi hade
före 1977 innebar att de svenska bryggerierna körde ölet direkt från fabrik
till restaurang. Sedan skickades det en massa papper till Vin & Sprit och till
Systembolaget. Som alla inser hade detta självklart inte någon som helst po-
sitiv alkoholpolitisk effekt.

Nu vill vi åstadkomma en liknande ordning för utländska bryggerier som

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

den som gäller för de svenska, så att de inte skall diskrimineras på den
svenska marknaden.

För det andra vill jag säga att frågan om vad som händer om EG skulle
säga nej till svensk alkoholpolitik inte har någon som helst relevans. Vi dri-
ver dessa förhandlingar med inriktning på att vi skall få ett ja till att fullfölja
svensk alkoholpolitik. Att ställa en sådan fråga är ungefär som att fråga vad
som händer om EG säger nej till offentlighetsprincipen eller till någonting
annat som vi tycker är oerhört viktigt.

Förhandlingarna drivs naturligtvis med sikte på att vi skall slå vakt om vik-
tiga svenska värden. Alkoholpolitiken tillhör dessa viktiga svenska värden.
Jag är dessutom på goda grunder mycket optimistisk om att vi skall få gehör
för svensk alkoholpolitik, under förutsättning att vi tydligt kan visa att vi inte
är ute efter att diskriminera.

Den proposition som vi nu diskuterar är ett tydligt bevis, inför EG, för att
vi inte är ute efter att diskriminera utländska producenter. Det är hälsopoli-
tiska skäl som ligger bakom propositionen och den svenska alkoholpolitiken.

Anf. 36 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Fru talman! Jag har egentligen inga svårigheter att instämma i de huvud-
sakliga resonemang som statsrådet Westerberg för kring den svenska alko-
holpolitiken. Därför är det extra trist att debatten kring förändringen när det
gäller partihandel med starköl skall föras just nu. Propositionen ger enligt
min uppfattning felaktiga signaler till våra EG-förhandlare och framför allt
till EG i övrigt.

Alkoholpolitiska kommissionen har en väsentlig invändning mot proposi-
tionen. Jag skall ta mig friheten att citera vad det i en bilaga till propositionen
står att Alkoholpolitiska kommissionen anser: ”det är önskvärt att de förslag
som genomförs tillsammans utgör en helhet och ett sammanhållet lagkom-
plex. Först då kan riskerna med dellösningar motverkas. Allmänt sett finns
risk för förluster i följsamhet till de grundläggande principer som kommer
att läggas fast i politisk ordning.” Detta är alltså Alkoholpolitiska kommis-
sionens uppfattning. Därför är det något förvånande att Ulla Orring, som är
ledamot i kommissionen, ägnar så mycket tid och kraft åt att förklara att
Alkoholpolitiska kommissionen egentligen har fel på den här punkten.

Det grundläggande för min inställning i detta sammanhang är något som
jag läste i en ledare i Dagens Nyheter för en eller annan vecka sedan. I den
stod det också att det inte finns någon anledning för Sveriges riksdag att nu
göra den positionsförändring beträffande partihandel med öl som föreslås i
propositionen. Dagens Nyheter tillhör de tidningar som oftast är väloriente-
rade och har en genomtänkt syn när det gäller den svenska alkoholpolitiken.
I denna ledare står det alltså att det inte finns någon anledning att göra denna
förändring nu och att den skulle sända ut fel signal till EG, en signal om att
vi är villiga att göra förändringar som inte är särskilt påkallade.

Det är beklagligt att regeringen har lagt fram denna proposition. Jag har
uppfattat det som att den mer behövdes för att man skulle klara av enigheten
i regeringen och mindre för att lösa ett problem som man påstår hänger sam-
man med EES-avtalet.

Även om tiden är knapp vill jag invända mot det resonemang som Bengt

Westerberg för. Han säger att riksdagens ledamöter skulle vara bundna till
detta förslag redan genom den avisering som gjordes när EES-avtalet an-
togs. Om man drar ut det resonemanget leder det till ganska märkliga konse-
kvenser för den politiska debatten.

Jag tror att Bengt Westerberg har sagt att Socialdemokraterna säger saker
och ting i bisatser. Det uttalandet slår nu tillbaka på Bengt Westerberg. Han
har anfört att man skall komma med ett förslag. Jag är ganska säker på att
Bengt Westerberg, om jag vid det tillfället hade tagit upp den här diskussio-
nen, hade sagt att jag skulle vänta på propositionen och se vad den innehål-
ler. Där står vi nu. Det är inte motiverat att den här propositionen skall bifal-
las här i kammaren.

Det är beklagligt att det inte redan i utskottet gick att samla en majoritet
mot propositionen. Det finns starka krafter som anser att den lösning som
nu föreslås inte är bra ur alkoholpolitisk synpunkt. Det har berörts på många
olika sätt tidigare. Jag skall inte närmare gå in på det nu, men jag hoppas att
de som vill markera uppslutningen kring den hittillsvarande svenska alkohol-
politiken inför EG-förhandlingarna röstar på ett sådant sätt att EG och
andra inte får den uppfattningen att vi är beredda att göra anpassningar i
dessa frågor.

Fru talman! Till sist skulle jag vilja ta upp den fråga som handlar om vilken
domstol som skall avgöra eventuella tvister med anledning av EES-avtalet.
Det har under hösten förts en omfattande debatt kring bl.a. försäljning av
alkohol i ICA-butiker. Såvitt jag har begripit den information som jag har
fått är det den svenska domstolen som har att avgöra frågan om det förelig-
ger brott mot EES-avtalet. Frågan om de förvecklingar som kan uppstå ge-
nom att man sedan skulle studera hur det funger i EG menar jag att man
inte behöver gå in på närmare. Det går att avgöra detta i den svenska dom-
stolen. Det skulle vara intressant att höra Bengt Westerberg uttveckla den
frågan ytterligare. Det är en viktig upplysning till handlare och övriga
svenska folket om det är så att vi redan genom att anta EES-avtalet har luck-
rat upp alkoholpolitiken i en sådan omfattning att det skulle vara möjligt att
starta med försäljning från årsskiftet. Framför allt vill jag hävda att det är
svenska domstolar som har att avgöra dessa frågor kring EES-avtalet.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservationen i socialutskottets betän-
kande nr 9.

Anf. 37 ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Göran Magnusson talade här om Alkoholkommissions ytt-
rande. För klarhets vinnande vill jag säga att jag inte har deltagit i det beslu-
tet.

Göran Magnusson sade också att det fanns starka krafter inom utskottet
som ville skjuta på beslutet. Såsom ledamot av utskottet kan jag säga att det
var socialdemokraterna som stod för förslaget att man skulle skjuta på beslu-
tet.

För min och utskottsmajoritetens del vill jag säga att många debattörer
drar felaktiga slutsatser. Det har vi debatterat ganska ingående här i dag.
Man drar felaktiga slutsatser och vill gärna framföra synpunkten att ölet

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

kommer att flöda fritt. Så är inte fallet. Det har framgått av tidigare inlägg,
inte minst från socialministerns sida.

Anf. 38 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:

Fru talman! Om man är ledamot av Alkoholkommissionen kan man möjli-
gen säga att man inte var närvarande när ett beslut fattades och därför inte
står för den uppfattningen. Jag tycker att det fanns anledning även för Ulla
Orring, som ledamot i kommissionen, att noga läsa kommissionens yttrande.
Där finns den grundläggande invändningen mot propositionen, nämligen att
man i ett sammanhang bör ta ställning till de förändringar som kan bli nöd-
vändiga. Jag tror att t.o.m. nykterhetsrörelsen inser att det kan vara nödvän-
digt med förändringar, framför allt med anledning av ett EG-medlemskap.
Det är naturligtvis enkelt att säga att man inte deltog och därför inte är bun-
den av den ståndpunkten. Sakligt sett borde Ulla Orring ta till sig vad kom-
missionen har sagt på den här punkten.

I ett tidigare inlägg satte Ulla Orring en mycket stark tilltro till tillsynsmöj-
ligheterna och möjligheterna att t.ex. dra in serveringstillstånd. I många år
har jag som kommunalpolitiker följt frågorna om serveringstillstånden. Får
jag därför bara konstatera, att om Ulla Orring skall kunna sätta sin tilltro till
kontrollverksamheten fordras det en kraftig skärpning från kontrollmyndig-
heternas sida och framför allt när det gäller resurser för den kontroll och
uppföljning som enligt min mening är helt nödvändig, oberoende av den här
propositionen. Om propositionen vinner bifall förstärker det behovet av att
öka resurserna och att intensifiera kontroll- och tillsynsverksamheten. Som
det ser ut i dag har Ulla Orring ingen anledning att sätta någon större tilltro
till detta.

Anf. 39 ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Jag kan försäkra Göran Magnusson att jag noga läser hand-
lingarna från Alkoholkommissionen. I Alkoholkommissionen ingår jag, lik-
som de andra ledamöterna, som enskild ledamot. Jag tar själv ställning i
olika frågor, vilket kommer att framgå i Alkoholkommissionens fortsatta ar-
bete.

Det var bra att Göran Magnusson lyssnade på vad jag sade om tillsynen av
restaurangnäringen. Alkoholkommissionen arbetar mycket kraftigt för att
skärpa tillsynen. Det arbetet följer samma anda som Göran Magnusson ta-
lade om. Jag tror att det behövs mycket starka krafter ifrån alla myndighe-
ter - länsstyrelser, kommuner, polis och inte minst socialtjänsten - för att
man skall kunna åstadkomma en annan tingens ordning så att de restau-
ranger som har tillstånd att servera öl skärper sig för att få behålla sitt till-
stånd. Alkoholkommissionen kommer att lägga fram det förslaget.

Anf. 40 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Den svenska alkoholpolitiken utreds för närvarande med må-
let att finna åtgärder som bidrar till att minska alkoholkonsumtionen med
25 % fram till år 2000.

Alkoholkommissionen skall också utreda vilka åtgärder som behöver vid-
tas för att vi vid ett eventuellt EG-medlemskap skall klara detta mål. Nu ver-

kar socialministern ha givit upp hoppet om att klara målet. Och visst kan det
tyckas svårt att finna alternativ till alkoholkonsumtion främst för våra stora
ungdomsgrupper. Men med de vindar som nu blåser i övriga Västeuropa och
inte minst i Medelhavsländerna känns det mera hoppfullt. Även i Italien,
Spanien och Portugal drivs nu en aktiv alkoholpolitik med stöd av den ak-
tionsplan som Europas WHO-avdelning antagit.

Det är i skenet av detta svårförklarligt att en proposition har lagts fram
som skall medge denna direktimport. En viss oro avspeglas dock i proposi-
tionsförslaget. Det står i en viss bjärt kontrast till vad Bengt Westerberg har
sagt i dag. Jag skall citera ett avsnitt: ”De myndigheter som har tillsyn över
alkoholområdets olika sektorer bör, enligt regeringen, uppmärksamt följa
utvecklingen med tanke på risken att marknadsföringen av starköl ökar eller
att andra alkoholpolitiska olägenheter uppstår i och med att flera aktörer
kommer in på den svenska marknaden.”

Detta tycker jag är en nyckelmening i propositionsförslaget. Den talar
starkt för att den oro vi känner är mycket berättigad och inte har uppstått
på grund av att vi, inte minst vi från nykterhetsrörelsen, skulle vara emot
alla förändringar.

Man kan också fundera över diskrimineringen. Den innebär att man inte
får sälja så mycket man vill. Om man tar bort de diskriminerande reglerna,
bör det rimligtvis innebära en ökad försäljning och en ökad marknadsföring,
precis som departementet fruktar. Det innebär att vi får en ökad konsum-
tion. Det måste vara målet med att man skall ta bort de s.k. diskriminerande
reglerna rörande import och direktförsäljning. Vi har olika uppfattningar,
men på den här punkten sammanfaller de.

Dagens stora nyhet är att exporten från bryggerierna i vårt land missbru-
kas. Det måste väl också innebära att de regler som styr den verksamheten
måste ses över. Restaurangvärldens kriminalitet, där stora mängder hemtill-
verkad alkohol försäljs, inger inte någon större tilltro i sammanhanget när
man dessutom skall direktimportera öl till försäljning. De razzior som Läns-
styrelsen i Stockholm genomfört har avslöjat sådana brister att man med fog
kan undra hur våra lagar efterlevs och kontrolleras. I dag finns stränga reg-
ler. Trots att vi i ett betänkande från Alkoholkommissionen har föreslagit
vissa skärpningar av reglerna är jag inte helt övertygad om att det kommer
att räcka. Det är ofta först när skatteintäkter uteblir som myndigheterna rea-
gerar. Folkhälsoförespråkarnas varningar tas sällan med så stort allvar.

Skulle alkoholkonsumtionen öka med 25 % kan man också räkna med en
ökad dödlighet i alkoholrelaterade sjukdomar med 1 500 till 3 000 dödsfall
per år. Detta skall läggas till de 6 000 dödsfall som inträffar i år. Det kommer
att öka vårdkostnaderna med 1,5-3 miljarder kronor.

Man kan väl tänka sig att det är de tunga remissinstansernas tveksamhet
som avspeglas i regeringens lilla brasklapp. I varje fall har de hälsopolitiskt
medvetna remissinstanserna avstyrkt förslaget om att tillåta flera aktörer på
marknaden.

Vi känner sedan länge den svenska bryggerirörelsens målmedvetna och
påkostade reklam som förhärligat ölet som ungdomsdryck. Man har lyckats
över förväntan i sitt uppsåt. I dag dricks ca 40 % av ölet på pubar och restau-
ranger. Det betyder att det är den ungdomliga publiken som är den stora

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

konsumentgruppen. Vi kan förvänta oss samma problem som uppstod under
och efter mellanölstiden. Så ser det ut redan i dag. Rättegångsprotokoll visar
att våld i samband med konsumtion är ett alltför vanligt inslag. Starkölets
andel av ölkonsumtionen har också ökat oroväckande mycket.

Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Alkoholkommissionen har i sina
remissyttranden visat på svagheterna i förslaget. Man anför även att det när
dagens distribution av öl från svenska bryggerier blev tillåten gjordes ett
klart avsteg från den svenska alkoholpolitiska grundsynen. Att då ytterligare
späda på det misstaget vore djupt olyckligt. Med stöd av andra argument
avstyrks förslaget.

Alkoholkommissionen har som uppdrag att bereda frågan om vad som
kan inträffa i ett framtida medlemskap i EG. EES-avtalet träder i kraft den 1
januari. Men där har riksdagen enhälligt avstått från att kräva särkilda regler
rörande alkoholhanteringen av den anledningen att detta inte var nödvän-
digt. Att då anta dagens betänkande och regeringens proposition innebär ett
avsteg från den linje vi varit överens om.

Skulle detta förslag vara avhängigt EES-avtalet borde ikraftträdandeda-
tum för förslaget sammanfalla med den dag EES-avtalet träder i kraft. Så är
inte fallet, utan detta beslut skall träda i kraft när regeringen så beslutar.

Jag har i en flerpartimotion yrkat på ett tillkännagivande som innebär att
propositionens förslag avslås. Nu har den motionen varken funnit gehör hos
utskottet eller hos reservanterna. Jag har då tillsammans med mina medmo-
tionärer beslutat att yrka bifall till reservationen. Det innebär att de änd-
ringar som skall ske av alkoholförsäljningen skall utredas i ett sammanhang
ur ett alkoholpolitiskt perspektiv och att Alkoholkommissionen skall full-
följa sitt uppdrag. Därmed tycker jag att propositionsförslaget skall avslås.

När EES-avtalet antogs av riksdagen levde jag i samma föreställning som
Göran Magnusson, nämligen att det skulle komma ett förslag om starköls-
försäljningen. Jag har också haft uppfattningen att ett avsteg från den alko-
holpolitiska grundsynen måste innebära ett avsteg från förhandlingsunderla-
get i de pågående EG-förhandlingarna. Det är lätt att ge sken av att vi trots
avsteg från den och den punkten klarar att bedriva en bra alkoholpolitik.
Det försvagar våra argument i de pågående EG-förhandlingarna.

Jag yrkar därmed bifall till reservationen.

I detta anförande instämde Stina Eliasson och Birgitta Hambraeus (båda
c)-

Anf. 41 FANNY RIZELL (kds):

Fru talman! Det viktigaste inslaget i vår alkoholpolitik är att begränsa till-
gången på alkohol. Det har skett genom en aktiv prispolitik, genom att det
privata vinstintresset i alkoholhanteringen har begränsats och genom att
handeln med alkoholdrycker har omgärdats med en rad restriktioner.

I den nu föreliggande propositionen hävdas att Sverige måste ge utländska
tillverkare av starköl tillträde till den svenska marknaden på samma villkor
som de svenska tillverkarna. Det föreslås att utländska tillverkare som inte
avser att etablera partihandel i Sverige skall få tillgång till den svenska mark-
naden genom att tillståndsinnehavare skall få rätt att importera till den egna

serveringsverksamheten. Förslaget avstyrks av ledande myndigheter som
besitter stor alkoholpolitisk kompetens. Det gäller främst Alkoholpolitiska
kommissionen, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Nykteriströrelsens
landsförbund och Systembolaget.

Jag anser att det är oroväckande att den mycket starka kritiken mot försla-
get inte har beaktats. I de pågående EG-förhandlingarna har Sverige hävdat
att monopolet finns av hälsopolitiska skäl. En styrning till monopolet borde
från den synpunkten inte vara diskriminerande.

Jag tycker att avsteg från den nuvarande politiken försvagar vår ställning
i EG-förhandlingarna. Genom förslaget i propositionen skapas en sektor
som blir svår att hantera. Det här skulle mycket väl kunna låta sig göras inom
Systembolagets hägn. Enligt tillgängliga uppgifter var det snarare en liberali-
sering av alkoholpolitiken än en administrativt kostsam verksamhet som
medförde att svenska bryggerier fick rätten till direktförsäljning.

Alkoholpolitiska kommissionen hade i uppdrag att utvärdera den hitills-
varande alkoholpolitiken och lägga fram ett förslag till en framtida strategi.
Den här frågan borde ligga på kommissionens bord. Det finns i dag starka
skäl till att begränsa starkölskonsumtionen och ölkonsumtionen över huvud
taget. Konsumtionen är en fara för folkhälsan. Det är ungdomarna som är i
farozonen.

Det finns i dag ett tryck bland ungdomarna. Det är inne att dricka öl, och
ölkonsumtionen bland ungdomar har ökat starkt. Lagstiftningen vill främst
värna ungdomarna och skydda dem från alkoholmissbruk. Det görs inte i
föreliggande proposition.

Jag yrkar bifall till s-reservationen.

I detta anförande instämde Ingrid Näslund (kds).

Anf. 42 CHRISTER WINDÉN (nyd):

Fru talman! Jag instämmer i socialministerns anförande till den delen att
det är nödvändigt att ha konkurrensneutralitet även när det gäller försälj-
ningen av starköl i Sverige. Jag instämmer också i att det vore fel om Sverige
medvetet skulle ha en regel som strider mot EES-avtalet. På den punkten
delar jag också socialministerns uppfattning. Däremot har jag en annan upp-
fattning när det gäller EG-domstolens betydelse i fråga om hanteringen av
dessa frågor.

Socialministern säger att EG-domstolen avgör den svenska alkoholpoliti-
ken. Jag tycker att det är fel att uttrycka det hela så. Det är olyckligt om det
svenska folket får uppfattningen att det är en domstol i Bryssel som avgör
den svenska alkoholpolitiken. Så är inte fallet. Domstolen prövar om de
svenska aktionerna är i enlighet med det avtal som skrivits under. Det är
själva avtalet som avgör om vi i Sverige kan behålla vår alkoholpolitik eller
inte. Det är inte domstolen.

Många människor ute i landet har frågat mig om vår politik skall avgöras
av en domstol. Det är fel att ge folket den uppfattningen. Det ligger lika
mycket i mitt som i Folkpartiets intresse att se till att inte skapa onödiga argu-
ment som inte överensstämmer med sanningen. Jag hoppas att socialminis-
tern delar min uppfattning.

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Import av och
partihandel med
starköl

Jag vill beröra en annan sak. Det gäller alkoholhalten i starköl. Frågan
har egentligen inte med denna proposition att göra. Men socialutskottet har
valt att behandla vår motion i det här sammanhanget.

Vi i Ny demokrati anser, att om svenska bryggerinäringen skall få tillverka
öl med en högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent, borde ölet också få säljas i
Sverige. Att acceptera att ölet exporteras till annat land, samtidigt som man
anser att detta öl är mera skadligt än annat öl, innebär att medvetet utsätta
andra länders människor medan däremot svenska människor skonas. Vi
tycker att det är hyckel. Det borde inte vara så.

Jag tycker att det är rimligt att svenska ölkonsumenter får tillgång till
samma goda öl som finns i resten av Europa - åtminstone den delen av be-
folkningen som uppskattar den sortens öl.

Fru talman! Jag yrkar bifall till vår motion So6, yrkande 2. Vad jag har
förstått finns det tekniska skäl som gör att jag bara kan yrka bifall till yr-
kande 2. Där framgår det att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen
med förslag till lagändring som syftar till att öl med högre alkoholhalt än 4,5
viktprocent skall få säljas i Sverige.

Anf. 43 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Jag vill bara göra några korta kompletteringar. EES-avtalet
innehåller inte några speciella klausuler som undantar svensk alkoholpolitik
från de generella reglerna. Man kan i efterhand möjligen vara kritisk mot
att vi inte tillräckligt mycket försökte uppnå det. Men vi har insett denna
brist, och i de pågående förhandlingarna med EG är vår avsikt att det i ett
medlemsavtal skall finnas sådana klausuler, där EG erkänner den svenska
alkoholpolitiken och hur den är upplagd.

Om vi inte har någon sådan här överenskommelse med EG kommer i vissa
fall - jag skall erkänna att det självklart inte gäller alla inslag i den svenska
alkoholpolitiken - just det vi nu diskuterar, dvs. hanteringen av monopolen,
att i praktiken kunna avgöras av EG-EFTA-domstolen. Det är just för att
undvika att vi hamnar i den situationen som vi nu är angelägna om att snabbt
nå en överenskommelse med EG. I de förhandlingar vi för är det förelig-
gande förslaget ett viktigt svenskt argument för att påvisa att vi inte är ute
för att diskriminera. Det är mitt viktigaste skäl för att man skall bifalla den
här propositionen i dag.

Anf. 44 CHRISTER WINDÉN (nyd):

Herr talman! Jag är glad att socialministern instämmer i att det inte är EG-
domstolen som avgör. EG-domstolen prövar bara avtalets innehåll.

Samtidigt vill jag ta tillfället i akt att yrka bifall till propositionen i övrigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 14 §.)

6 § Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU12 Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hund-

skola (prop. 1993/94:36).

Förbud beträffande
viss avkodnings-
utrustning

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)

7 § Vissa frågor om beräkning av assistansersättning

Föredrogs

socialutskottets betänkande

1993/94:SoU13 Vissa frågor om beräkning av assistansersättning (prop.

1993/94:58).

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 14 §.)

8 § Statsrådens och ledamöternas arvoden

Föredrogs

konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU11 Statsrådens och ledamöternas arvoden (skr. 1992/93:240).

Kammaren biföll tredje vice talmannens förslag om att ärendet skulle av-
göras efter endast en bordläggning.

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 14 §.)

9 § Förbud beträffande viss avkodningsutrustning

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU15 Förbud beträffande viss avkodningsutrustning (prop.

1993/94:53).

Anf. 45 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Herr talman! Det är fult att använda piratdekodrar för att ta sig in och se
krypterade TV-program utan att betala för att se TV-programmet. Men om
det finns något behov av lagstiftning mot att använda dekodrar är mycket
tveksamt.

1 den föreslagna lagen förbjuds tillverkning och försäljning av dekoderut-

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Förbud beträffande
viss avkodnings-
utrustning

rustning, och förbudet upprätthålls genom straffansvaret fängelse i högst sex
månader. Det är däremot inte förbjudet att använda dekodrar.

Det här lagförslaget tycker jag är smått patetiskt. I propositionen står det
att Sverige måste skynda sig att lagstifta för att inte i europeiska ögon fram-
stå som en fristat för brottslig verksamhet. Till saken hör att Sverige inte
har ingått något mellanstatligt, folkrättsligt avtal. Problemet har lösts på litet
olika sätt i Europa.

De tunga remissinstanserna, jag kan säga flertalet remissinstanser, har
alltså varit mycket tveksamma. Man kan lyssna på vad några av dem säger.

Riksåklagaren och juridiska fakultetsnämnden i Stockholm förordar
marknadsrättsliga eller konkurrensrättsliga åtgärder. De säger också att
rättsväsendet skall belastas enbart med sådant som framstår som kriminalpo-
litiskt väsentligt.

Hovrätten över Skåne och Blekinge säger att man kan använda befintlig
lagstiftning och även komma åt dem som nyttjar dessa dekodrar.

Regionåklagaren i Karlstad säger: Att kriminalisera förfarande i förvärvs-
verksamhet som hos användaren är tillåten är något nytt och inger betänklig-
heter.

Juridiska fakultetsstyrelsen i Uppsala menar att möjligheterna att ut-
veckla kodnycklar och koder är praktiskt taget obegränsade. Därför finns
det goda skäl att inte lagstifta. En lagstiftning skulle också hämma den tek-
niska utvecklingen.

Jag ställer mig tillsammans med många andra den här frågan: Varför skall
vi belasta rättsväsendet med oväsentligheter och varför hämma den tekniska
utvecklingen med lagstiftning?

I Europa har man nu försökt att skapa en enhetlig krypteringsstandard,
Eurocrypt. Det är ett system med mycket hög teknisk standard. Man kan
alltså klara det här. Jag tycker att det är tveksamt att man skall ge ensamrätt
till ett sådant här system som upprätthålls med straffansvar. Ensamrätt inne-
bär också monopolbildningar. Det innebär alltså att vill du sända, måste du
använda Eurocrypt.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag i likhet med många remissinstanser
säga att det är de sändande bolagens sak att klara krypteringen, och det kan
man göra med den teknik som finns. Våra rättsresurser skall användas till
väsentligheter.

Herr talman! Jag vill härmed yrka bifall till Ny demokratis reservation.

Anf. 46 INGER RENÉ (m):

Herr talman! I betänkandet föreslås en lag om förbud gällande en viss av-
kodningsutrustning. Avkodningen handlar i det här sammanhanget om att
man tar sig in i kodade radio- och TV-program som bara är avsedda för dem
som har betalat en särskild avgift för att ta del av programmen. Man kan
säga, om liknelsen tillåts, att det är ett sätt att tjuvåka på andras bekostnad.

Förbudet avser olovlig tillverkning, överlåtelse, uthyrning, installation
och underhåll av avkodningsutrustning om detta görs i yrkesmässigt för-
värvssyfte. Det sägs också att åtal skall väckas endast om det av särskilda
skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Skälen till den här lagstiftningen är i stort sett två. Olaglig avkodning kan

vara ett hot mot den mångfald som är ett mål för regeringens politik på radio-
och TV-området, en mångfald som nu är på god väg att genomföras. Det
borde självfallet i första hand vara den som erbjuder programvaran som
också skall skydda programmet från otillbörligt intrång genom effektiva
kodningsmetoder. Men man måste i dag räkna med att personer med avan-
cerade fackkunskaper kan bryta igenom företagens skydd. En eventuell
standardisering av krypteringssystemen gör det också lättare för dem som på
otillbörligt sätt vill skaffa sig tillgång till sändningarna. Om allt fler skaffar
sig tillgång till kanaler som är reklamfinansierade utan att erlägga avgifter
minskar naturligtvis företagets inkomstmöjligheter och möjligheter att
verka. På så sätt får vi en hotbild när det gäller mångfalden i medierna.

Det andra skälet är att Europarådet 1991 antog en rekommendation om
lagstadgat skydd för kodade televisionstjänster. Det är faktiskt så, Harriet
Colliander, att i flertalet av Europas stater finns i dag sanktionsregler i lag-
stiftningen av liknande slag som den här propositionen och det här betänkan-
det föreslår. Det är inte rimligt, menar jag, att Sverige skall stå utanför och
på det sättet vara en fristat för denna typ av piratverksamhet.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 47 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:

Herr talman! När det gäller mångfalden, som Inger René talar om, har
jag en motsatt uppfattning. När man medverkar till att det blir ett monopol
på krypteringssidan, innebär det att abonnemangspriserna kan hållas uppe.
Ett sätt vore att företagen sänkte abonnemangspriset och fick fler abonnen-
ter. Då blev det inte så frestande att använda dekodrar. Dekodrar är dyra
och motsvarar alltså flera års abonnemangskostnad. Hävdandet att mångfal-
den skulle ta stryk tror jag inte på.

Det finns ingen analys av de skador som dekodrarna har orsakat. Det finns
ingen redovisning av omfattningen av hantering med olovlig dekoderutrust-
ning. Det finns inte heller någon redovisning av inkomstbortfallet för vare
sig programföretagen eller rättighetsinnehavarna. Kanske Inger René har en
sådan analys, som ju efterlyses också av remissinstanserna.

Anf. 48 INGER RENÉ (m) replik:

Herr talman! Jag kan bara konstatera att nydemokraterna, Harriet Col-
liander och jag drar precis motsatta slutsatser av samma grundmaterial. De
slutsatser som redovisas i betänkandet grundar sig på erfarenheter bl.a. i
Europa.

Anf. 49 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:

Herr talman! Man har löst problemet på olika sätt i Europa. Vissa länder
har ingen lagstiftning, andra har en. Vissa länder har också kriminaliserat
användningen av dekodrar. Det kan tyckas att det är rätt omoraliskt att man
kan få nyttja sådan utrustning men inte tillverka den. Man kan ha olika upp-
fattningar om det.

Jag tycker att det inte finns någon anledning för Sverige att så att säga rusa
åstad och stifta en lag på så här lösa grunder. Man vet ju faktiskt inte om den
här lagstiftningen är erforderlig. Jag är av den uppfattningen att skall man

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Förbud beträffande
viss avkodnings-
utrustning

3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 39

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Förbud beträffande
viss avkodnings-
utrustning

lagstifta, skall det verkligen finnas grund för det. Man skall inte använda
rättsresurserna till sådant som inte är nödvändigt. De skall användas till vä-
sentligheter.

Anf. 50 INGER RENÉ (m) replik:

Herr talman! Harriet Colliander säger att vissa länder har den här typen
av lagstiftning och andra inte. När jag hastigt och lustigt tittar i propositionen
kan jag inte finna något europeiskt land som inte har sådan här lagstiftning.
Men man har löst problemet på olika sätt. I Danmark t.ex. använder man
sig av marknadsföringslagen. I Sverige har vi inte ansett att det är möjligt,
utan vi får, som de allra flesta europeiska länder, ha en särskild lagstiftning
på detta område.

Anf. 51 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag vill mycket kort säga att vi socialdemokrater ställer oss
bakom utskottsbetänkandet. Inger René har redan här i debatten anfört ett
flertal skäl till stöd för betänkandet. Jag vill bara markera några punkter.

Det rör sig om en lag som riktar sig mot yrkesmässig tillverkning och sprid-
ning av sådan avkodningsutrustning som gör det möjligt för innehavaren av
utrustningen att utan betalning - jag vill betona ordet utan - få tillgång till
avgiftsbelagda radio- och TV-program.

Skadeverkningarna är omskrivna i propositionen. Man säger att detta får
betydande skadeverkningar bl.a. för programföretagen, rättighetsinneha-
vare, konsumenter och staten. Det är också den erfarenhet som man har i
andra länder. Det finns åtskilligt material som det går att ta del av i denna
del.

Jag har följt den här frågan som delegat i Europarådet. Jag tycker att det
var riktigt att här markera Europarådets rekommendation. Det är bara på
en enda punkt som lagförslaget avviker från Europarådets rekommenda-
tion. Det är i fråga om import. I övrigt kriminaliseras allt annat handha-
vande. Jag tror att det kommer att räcka. Men vi skall naturligtvis följa upp
frågan och se om man även hade behövt ta med importen. För dagen anser
jag det inte nödvändigt.

Det har anförts här nu, vilket inte kommer fram så mycket i debatten, att
detta skulle hota informationsfriheten. Jag tycker att Lagrådet på ett välgö-
rande sätt har kunnat tala om att så inte är fallet.

Sammanfattningsvis vill jag säga att det här är ett lagförslag som det är
viktigt att vi ställer oss bakom. Jag vill än en gång markera att det vore ytter-
ligt olyckligt om Sverige bland alla länder i Europa inte skulle stifta denna
lag. Det här är en viktig fråga av samarbete och samordning i Europa.

Anf. 52 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Herr talman! Jag hävdar fortfarande att det inte finns något bevisat behov
av lagstiftning i det här ärendet. Hans Göran Franck talar om skador för
företagen. Det finns inte heller någon analys av skadorna.

Ett företag som Filmnet, som står omnämnt här, tycker naturligtvis att den
befintliga svenska lagstiftningen - som remissinstanserna anser kan använ-
das - inte kan användas. Jag är litet förundrad över det skydd som vår

svenska mediemogul åtnjuter i regeringskansliet, hos Socialdemokraterna
och tydligen också hos vänstern, som inte har reserverat sig i ärendet.

Den person som jag talade om är delägare i Eurocrypt, det system som
man tänker göra som standard för Europa. Man tillverkar också parabolan-
tenner med statligt bidrag, man har TV-stationer och man ingår i TV-re-
klambolag osv. Så jag förstår inte varför vi skall hjälpa till att skapa ytterli-
gare ett monopol som har sådana här intressen inbakade.

Anf. 53 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Det rör sig inte bara om skadeverkningar för programföre-
tag utan också för rättighetsinnehavare, konsumenter och staten. Harriet
Colliander borde egentligen kunna inse att om man får bedriva sådan här
verksamhet utan betalning, kommer det att innebära skadeverkningar. Det
är uppenbart att så är fallet. Det finns material både i Sverige och utomlands
som visar att det här är en behövlig lagstiftning.

Anf. 54 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Herr talman! Då får jag be Hans Göran Franck att lämna mig den konse-
kvensanalys som ligger till grund för denna lagstiftning, en analys som Hans
Göran Franck uppenbarligen har.

Anf. 55 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Konsekvensutvärderingen av det här får väl anstå tills lagen
har varit i kraft en tid. Det skall naturligtvis göras en analys. Det är viktigt
att följa upp denna lagstiftning och göra det ordentligt. Jag tycker också -
det vill jag säga som tillägg - att det är viktigt att motiven till den här lagstift-
ningen, liksom erfarenheterna från andra länder, blir väl belysta, så att man
inte skall kunna föra en viss demagogisk kampanj mot den här lagstift-
ningen. Det är viktigt att man från departementets sida tar fram bra informa-
tionsmaterial och anvisningar som kan behövas för tillämpningen av lagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 14 §.)

10 § Ändringar i trafikskadelagen

Föredrogs

lagutskottets betänkande
1993/94:LU8 Ändringar i trafikskadelagen (prop. 1993/94:71).

Kammaren biföll tredje vice talmannens förslag om att ärendet skulle av-
göras efter endast en bordläggning.

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 14 §.)

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Förbud beträffande
viss avkodnings-
utrustning

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Ändrade tulltdlägg

11 § Ändrade tulltillägg

Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU9 Ändrade tulltillägg (prop. 1993/94:56).

Anf. 56 SVERRE PALM (s):

Herr talman! I och med dagens betänkande nr 9 från skatteutskottet fast-
lägger vi en enighet om att tulltillägget behövs som sanktionsinstrument för
Tullverket.

Bakgrunden till att tulltillägget infördes var ju att det förekom omfattande
fel och brister i tulldeklarationerna. Ofta berodde detta på att man slarvade
och på att man inte avsatte tillräckligt med tid för att upprätta deklaratio-
nerna.

I den översyn som Generaltullstyrelsen nu har gjort med anledning av ett
tidigare beslut i denna kammare säger man att reglerna om tulltillägg har
fungerat väl och att sanktionerna har haft åsyftad verkan. Generaltullstyrel-
sen hävdar också bestämt att tulltillägget måste bibehållas med i stort sett
nuvarande utformning.

Man föreslår dock två förändringar. Den ena är en sänkning av uttagspro-
centen när det gäller mervärdesskatt som, om den hade påförts, skulle ha
varit avdragsgill. Den andra gäller att restitutionsränta skall betalas vid åter-
betalning av tulltillägg.

Regeringen går ytterligare ett steg och föreslår att uttagsprocenten fast-
ställs till 10 % även när det gäller oriktiga uppgifter som har rättats eller hade
kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som bifogats tulldeklaratio-
nerna.

Vi socialdemokrater har ställt oss bakom dessa förslag och tillstyrker såle-
des propositionen i denna del.

Under utskottsbehandlingen har dock utskottsmajoriteten frångått propo-
sitionen. Utskottet föreslår att riksdagen skall bifalla en enskild motion om
att tulltillägg inte skall utgå på mervärdesskatt som skulle ha varit avdragsgill
om den hade påförts.

Mot detta har vi reserverat oss, då vi anser att förslaget om en sänkning
av tulltillägget till 10 % är väl avvägt. Vi anser också att det är viktigt att
uppgifterna även beträffande mervärdesskatt anges till rätta belopp. I detta
sammanhang vill jag fråga Carl Fredrik Graf: Behövs det inte noggrannhet
när det gäller uppgifter om mervärdesskatt?

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen, vilket även innebär att jag
yrkar bifall till propositionens förslag i denna del.

Anf. 57 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! Låt mig till att bölja med slå fast att när det gäller detta be-
tänkande är partierna överens på samtliga punkter, utom vad gäller möjlig-
heten att debitera tulltillägg på mervärdesskatt när den är avdragsgill för den
skattskyldige.

Min kortfattade argumentation kommer därför att begränsa sig till detta
avsnitt.

Låt mig först citera ur Generaltullstyrelsens skrivelse, som finns som en
bilaga till propositionen. Där sägs bl.a. angående momsfrågan följande:

”1 helt övervägande antalet fall sker dock inte något definitivt undandra-
gande av skatten. Uppenbarligen är felet i dylikt fall inte till lika stor skada
för staten som när det finns risk för att en oriktig uppgift leder till att tull
eller annan skatt eller avgift definitivt undandras”.

Trots detta kommer Generaltullstyrelsen till slutsatsen att det bör finnas
en sanktionsavgift.

Utskottsmajoriteten har dock tagit intryck av den kraftiga kritik som un-
der lång tid har funnits ute i näringslivet på denna punkt, bland de människor
som arbetar under dagens förutsättningar. Huvudinvändningen som jag ser
det är att sanktionen inte står i rimlig proportion till förseelsen.

Regeringen är också medveten om att dess förslag om en sänkning av till-
lägget till 10 % inte heller är helt idealiskt. Man aviserar i propositionen att
man eventuellt kunde ha varit beredd till ytterligare nedtrappningar.

Jag drar den slutsatsen av det underlag som presenterats i detta ärende,
att det inte är till stort men för staten om riksdagen i dag beslutar att slopa
tulltillägget i de fall vi nu diskuterar.

I den här situationen är det högst rimligt att inte bara beakta de synpunk-
ter som Generaltullstyrelsen framför utan man bör också beakta synpunkter
från de personer som arbetar med att upprätta tulldokumenten. Eftersom
det inte föreligger någon betydande möjlighet att göra sig förtjänster på att
göra avsiktliga fel, tycker jag att det är relevant att dra den slutsatsen att
de flesta företag eller deras ombud torde ha gott uppsåt när de upprättar
deklarationerna. Därmed är det min slutsats att det stora flertalet fel som
uppstår är oavsiktliga. Jag återkommer då till att dagens sanktion, där skat-
tebeloppen ligger till grund för beräkningen, ej står i proportion till förseel-
sen. I annat fall finns det ju förseningsavgifter och vitesförelägganden att ta
till, om man från myndighetens sida anser att det är nödvändigt.

Generaltullstyrelsen hävdar visserligen i sin skrivelse att myndigheten för-
söker att göra välvilliga tolkningar, men icke desto mindre sker dessa lokalt.
Det gör att tillämpningen kan variera på olika håll i landet.

En annan del av förslaget innebär att ränta skall lämnas vid återbetalning
av tulltillägg eller förseningsavgift. Detta borde ha varit en självklarhet se-
dan länge. Men man kan då fråga sig hur det förhåller sig om myndigheten
gör fel som är att hänföra till den mänskliga faktorn. Vilken sanktion drab-
bar myndigheten i dessa fall? Jag gör den bedömningen att dagens förslag
från utskottet innebär att det skapas en rimlig balans mellan förseelse och
sanktion samt mellan myndighet och företag i det avseende som vi nu talar
om. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i utskottets betän-
kande.

Anf. 58 SVERRE PALM (s):

Herr talman! Carl Fredrik Graf framför inte Generaltullstyrelsens hela ar-
gumentation. Han håller sig till det som passar honom. Vi är väl medvetna
om att den del som är avlyftbar inte innebär någonting för staten när det
gäller minskade intäkter. Men vi skall ju behandla de deklarationsskyldiga
lika. Här finns också sådana som inte har avlyftbar moms, och följaktligen

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Ändrade tulltdlägg

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Kroppsvisitation
och kropps-
besiktning, m.m.

behandlas de på ett annat sätt. Sedan finns det möjligheter till likviditetsvins-
ter och räntevinster, och det rör sig om ganska stora belopp i dessa samman-
hang.

Detta beslut innebär att den som är laglydig kommer i en sämre situation
än den som slarvar eller lämnar oriktiga uppgifter.

Anf. 59 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! När Sverre Palm sade ”vi” funderade jag om han menade
Generaltullstyrelsen eller socialdemokraterna. Men det spelar kanske
mindre roll i detta sammanhang.

Jag återkommer till att det alltid finns möjligheter att utdöma vite i de fall
där myndigheten anser att en felaktighet har blivit begången. Processen blir
visserligen litet mera komplicerad, men jag är inte säker på att det nödvän-
digtvis är en nackdel, eftersom det samtidigt stärker den enskildes möjlighe-
ter. Det blir då en rättslig prövning och inte en ensidig myndighetsprövning,
där den enskilde företagaren har begränsade möjligheter att agera. Därför
tycker jag inte att Sverre Palms argument om att det inte blir lika förhållan-
den väger särskilt tungt mot bakgrund av att det finns andra sanktionsmöjlig-
heter i allvarliga fall.

Det finns inte några stora likviditetsvinster att göra genom dessa transak-
tioner. Därför finns det inte heller anledning att ha kvar tulltillägget.

Anf. 60 SVERRE PALM (s):

Herr talman! Nu har jag förstått att man genom detta förslag vill lägga
ytterligare arbete på Tullen. Att sköta förundersökning innebär ytterligare
arbete för åklagare. Det är det som man vill att detta beslut skall leda till.

Anf. 61 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! Jag tror att Sverre Palm misstolkar mig på den punkten. Det
ytterligare arbete som detta innebär kan samtidigt medföra att företagen får
en starkare ställning i de enklare fall som har diskuterats och kritiserats. Det
tycker jag är önskvärt. I allvarligare fall blir det rättslig prövning, och då blir
det ett utslag. Detta gör att det här förslaget i högsta grad har relevans.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 14 §.)

12 § Kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.

Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU7 Kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m. (prop.

1993/94:24).

Anf. 62 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Jag skall inledningsvis anföra Ny demokratis principiella in-
ställning till justitieutskottets betänkande 1993/94:JuU7 angående kroppsvi-
sitation och kroppsbesiktning.

Regelverket kring tvångsmedlen husrannsakan, kroppsvisitation och
kroppsbesiktning utgör, trots svårtillgänglighet och det i vissa fall förelig-
gande behovet av förändringar, ett ganska väl fungerande system.

Enligt Ny demokratis mening skulle de största enskilda reformerna på
detta område vara dels vidgade möjligheter att inleda förundersökning ge-
nom att inte kräva alltför konkreta brottsmisstankar, dels ändrade beslutsbe-
fogenheter som ger de enskilda polismännen ökade möjligheter och ökat an-
svar. Genom dessa förändringar skulle lagstiftningen i själva verket anpassas
till hur det inte sällan går till i praktiken. Det skulle även öka möjligheten
för ett framgångsrikt polisarbete inom lagens ram utan att rättssäkerheten
skulle bli försämrad på något avgörande sätt. Parallellt med dessa ändringar
och ökade befogenheter borde självfallet införas en ökad utbildning, kun-
skapskontroll och dokumentation.

Mot ökade befogenheter anförs regelmässigt argumentet att det är ett all-
varligt ingrepp i den personliga integriteten. Dessa resonemang kring den
personliga integriteten fungerar ofta som ett ”rött skynke” för poliser. Enligt
min mening förefaller en del av de straffprocessuella reglerna ta för stor hän-
syn till den misstänktes eller ordningsstörande personens integritet, på be-
kostnad av övriga samhällsmedborgares integritet.

Den som anför att det i de stora sammanhangen inte spelar någon större
roll vad den enskilde polisen eller åklagaren upplever eller tycker saknar
verklighetsförankring. Samhället måste föra en debatt om vilka integritets-
hänsyn som är rimliga, t.ex. gentemot ”yrkesbrottslingar”. I denna debatt
måste även enskilda samhällsmedlemmar komma till tals som motvikt till
”yrkestyckarna”, t.ex. jurister. Av dessa förefaller en del att ha fixerats vid
tanken att en integritetskränkning är det värsta tänkbara som samhället kan
utsätta sina medborgare för. En sådan debatt torde i längden öka förståelsen
för att man måste tolerera att vissa enskilda brott kanske inte går att klara
upp och att vissa inte kan dömas skyldiga.

Men debatten kan ibland också leda till ändrade regler. Politiker måste
därför tillåta denna debatt, men också stå emot illa övertänkta förslag och
inta en ledande ställning, till värn för rättssäkerhetens och ytterst demokra-
tins principer, vilket även kan innebära ökade polisiära befogenheter.

Så länge reglerna har sin grund i ett demokratiskt och rättstänkande sam-
hälle skall de enligt Ny demokratis mening följas. Om behov av förändringar
föreligger skall inom rättsapparaten verksamma myndigheter påtala detta
som en del i den politiska processen. Om staten, genom myndigheterna, inte
följer sina egna regler, torde respekten för dessa vackla och endast kunna
upprätthållas med extremt repressiva åtgärder. Det förefaller i nuläget som
ett fjärran scenario. Men historien bör ha lärt oss att allt är möjligt, varför
de problem som uppstår inom ämnesområdet måste diskuteras och behand-
las på ett seriöst sätt.

Herr talman! Beträffande ytlig kroppsvisitation av kvinnor finns enligt Ny
demokratis mening inget tillräckligt starkt skäl för att inte tillåta en manlig
polis att genomföra en ytlig kroppsvisitation av en kvinna, motsvarande vad
som sker vid visitation enligt 19 § polislagen. Detta borde i varje fall vara
tillåtet vid fara i dröjsmål. Att i dessa lägen tvingas att frihetsberöva en
kvinna för transport till annan plats, med eventuell ytterligare väntetid där

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Kroppsvisitation
och kropps-
besiktning, m.m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Kroppsvisitation
och kropps-
besiktning, m.m.

i avvaktan på en kvinnlig tjänstemans ankomst, förefaller inte vara rimligt.
Frågan är om inte den enskilde polismannen själv borde få fatta beslut om
en sådan ytlig kroppsvisitation, även om det inte föreligger fara i dröjsmål,
förutsatt att åtgärden dokumenteras.

Herr talman! Mom. 2 behandlar kroppsvisitation för att hindra klotter. I
proposition 1987/88:143 fanns förslag om att kroppsvisitation beträffande
klotter skulle införas i polislagen. Det fanns en hel del förslag från justitieut-
skottet, kompletterade med möjligheten att i andra hand tillgripa fullständig
kroppsvisitation. Det är synd att inte det nuvarande justitieutskottet tog
ställning för detta.

I utskottets förslag anfördes följande: ”En polisman får företa ytlig
kroppsvisitation för att söka efter föremål som är ägnade att användas som
hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom, om det finns anled-
ning att anta att någon medför ett sådant föremål som kan förklaras förver-
kat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken och att föremålet behöver tas om hand
för att avvärja brott.”

”Om en ytlig kroppsvisitation enligt tredje stycket ger särskild anledning
att anta att den som åtgärden avser innehar ett sådant föremål som i det
stycket sägs, får polismannen kroppsvisitera i den utsträckning det behövs.”

Jag skall ta ett exempel. Kalle, en känd klottrare, åker in till stan. En kvar-
terspolis, som mycket väl känner Kalle, ser honom. Han måste vänta tills
han ser Kalle åstadkomma skadan genom användandet av sprejflaskan. Där-
efter får han ingripa. Detta är inte effektivt. Det är inte heller humant att på
detta sätt lösa problemen. Det vore bättre om polismannen fick gå fram till
Kalle. Han kanske vägrar att ta fram sprejflaskorna, men genom att det pu-
tar ut från rockfickorna kan det konstateras att han har flaskorna. Från
brottspreventiv synpunkt vore det rimligt - och dessutom bra för Kalle - att
förhindra honom att begå det här brottet genom att göra visitation och even-
tuellt öppna jackan och ta fram sprejburken. Det är på det viset polisen rent
praktiskt skall arbeta i brottspreventivt syfte.

Herr talman! Beträffande det sista momentet när det gäller tvångsmedici-
nering finns ett problem ute i samhället. Det gäller de s.k. sväljarproblemen.
Narkotika sväljs ner, förvarad i olika förpackningar, i matsäcken.

Justitiedepartementet har gjort en inventering av dessa frågor, bl.a. hos
Tullen, Polisen, åklagarväsendet, kriminalvården och Socialstyrelsen. Vid
dessa samtal har framkommit att sväljaren skapar problem av skiftande na-
tur inom de olika verksamhetsområdena. I propositionen har man inte tagit
ställning i denna fråga. Det vore rimligt att ge regeringen till känna att Polis-
rättsutredningen bör ges direktiv att ta upp frågorna till behandling och där-
efter återkomma med förslag.

Anf. 63 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag vill först säga att det i detta ärende har gjorts mycket
noggranna avväganden. Det är angeläget att säga det med anledning av den
motion som har väckts av Ny demokrati, de reservationer som Ny demokrati
har lagt fram i utskottet och den plädering som har gjorts av Ny demokratis
företrädare K G Sjödin.

Det kan låta bestickande att falla till föga för den argumentationen. Men

utskottet har, som sagt, gjort mycket noggranna överväganden och kommit
fram till det ställningstagande som finns i betänkande 1993/94:JuU7. Betän-
kandet handlar om kampen mot narkotika. Regeringspartierna är mycket
angelägna om att på alla sätt bekämpa narkotikan, däribland att stoppa in-
smugglingen av narkotika i vårt land och insmugglingen av narkotika på
fängelserna.

Det föreligger alltså ett regeringsförslag som grund för det här. Det före-
slås nya definitioner av begreppen kroppsvisitation och kroppsbesiktning
och nya regler angående restriktioner för häktade.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till justitieutskottets hemställan och avslag
på samtliga reservationer som föreligger. I anslutning till K G Sjödins pläde-
ring vill jag läsa vad som framhålls i betänkandet avseende integritetsskyd-
det: ”1 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) finns det grundläggande skyddet för
medborgarna mot kroppsliga ingrepp från det allmännas sida. Detta grund-
lagsskydd bildar utgångspunkt för utformningen av bestämmelserna om
kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Begränsningar i grundlagsskyddet
får endast ske genom lag.”

En av Ny demokratis reservationer handlar om ytlig kroppsvisitation av
kvinnor. Man föreslår ett betydligt mer långtgående kroppsvisitationsbeg-
repp än vad utskottet har kunnat gå med på. I den gällande ordningen i rätte-
gångsbalken får kroppsvisitation av kvinnor inte verkställas eller bevittnas
av andra än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. I denna del före-
slås ingen ändring i regeringens proposition.

I vissa lagar, t.ex. i den om anstaltsvård, finns därutöver regler som tillåter
att män undersöker kvinnors väskor, och liknande. Enligt regeringens för-
slag finns det ett fortsatt behov av sådana undantagsregler. I utskottet anser
vi att de får räcka, och ställer helt upp på regeringens förslag i alla delar.

Jag citerar ur betänkandet ett stycke där reservationen från Ny demokrati
avvisas: ”För att uppnå en enhetlig begreppsbildning föreslås i propositionen
en generell reglering i RB av undersökning av medhavda föremål, t.ex. väs-
kor. Innebörden av detta förslag är att alla föremål som någon har med sig
skall få undersökas av såväl kvinnor som män. Däremot skall, enligt försla-
get, allt som den undersökte bär på sig fortfarande omfattas av huvudre-
geln.”

När det gäller yrkandet i Ny demokratis motion som återkommer i reser-
vationen, konstaterar utskottet först och främst att begreppet ytlig kroppsvi-
sitation inte förekommer i rättegångsbalken. Någon särskild reglering av
mäns rätt att genomföra ytlig kroppsvisitation av kvinnor erfordras alltså
inte, konstaterade vi i utskottet. Utskottet tillägger också att en ytlig kropps-
visitation kan upplevas som mycket integritetskränkande. Det finns således
flera skäl att ta avstånd från det förslag som Ny demokrati lägger fram.

Herr talman! Låt mig så beröra den reservation som handlar om klotter.
Det är ett gammalt ärende. Det kom upp i riksdagen för cirka fem år sedan,
framför allt därför att Stockholms Lokaltrafiks tunnelbanevagnar blev väl-
digt nerklottrade, speciellt invändigt. Det gjordes också stor åverkan. Före-
trädare för Stockholms Lokaltrafik krävde vittgående åtgärder, dvs. att visi-
tation genast skulle bli tillåten. De uppvaktande från Stockholms Lokaltra-
fik ville ha rätt att gå fram till vem som helst som kunde tänkas bära på sig

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Kroppsvisitation
och kropps-
besiktning, m.m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Kroppsvisitation
och kropps-
besiktning, m.m.

sprejburkar och genomföra en visitation och beslagta burkar utan att veder-
börande hade gjort sig skyldig till någonting och utan så starka misstankar
som vi normalt i svenskt rättsväsende anser erforderliga.

I proposition 1987/88:143 om ändring i brottsbalken m.m. - det påpekade
också Karl Gustaf Sjödin - fanns en bestämmelse om förverkande av före-
mål som kan användas såsom hjälpmedel vid bl.a. skadegörelse. I proposi-
tionen föreslogs att en regel om kroppsvisitation skulle införas i polislagen,
enligt vilken polisen, under vissa förutsättningar, i brottsförebyggande syfte
skulle ges rätt att söka efter sådant föremål.

Justitieutskottet tillstyrkte förslaget i regeringens proposition om en för-
verkansregel. Samtidigt avstyrkte utskottet förslaget om kroppsvisitation
under hänvisning till det starka skydd som bör finnas för den kroppsliga inte-
griteten. Jag kan konstatera - och det kan alla göra som har tillgång till be-
tänkandet - att justitieutskottet härvidlag inte har ändrat mening.

Jag vill sedan övergå till reservationen om tvångsmedicinering. I proposi-
tionen sägs att med kroppsbesiktning avses undersökning av kroppens yttre
och inre samt tagande av prov från kroppen och undersökning av sådana
prov. I Ny demokratis motion föreslås att begreppet kroppsbesiktning skall
omfatta även åtgärder i form av medicinering med kräkmedel samt mag-
pumpning. Detta pläderade Karl Gustaf Sjödin för alldeles nyss.

I betänkandet hänvisas till en promemoria om ändrade regler för kropps-
visitation. Enligt denna promemoria skulle man kunna vidta sådana åtgärder
som Ny demokrati föreslår. Men under remissbehandlingen påtalades från
flera håll att tvångsmedicinering går utöver vad som kan anses vara tillåtet
med hänsyn till det kroppsliga integritetsskyddet i regeringsformen. Detta
skydd är alltså grundlagsfäst. Jag finner anledning att understryka detta i
denna debatt.

Att utsätta någon för tvångsmedicinering är ett mycket allvarligt ingrepp
i den kroppsliga integriteten. Mycket starka skäl krävs för att i rättegångsbal-
ken införa en sådan möjlighet, konstaterar utskottet. Enligt justitieministern
måste vid en sådan bedömning brottsbekämpande effektivitetshänsyn träda
tillbaka. Något förslag om tvångsmässig medicinering lades därför inte fram
i propositionen. Justitieutskottet delar regeringens uppfattning. Slutligen vill
jag peka på att frågor om samtycke i samband med tvångsmedelsanvändning
för närvarande utreds av Polisrättsutredningen.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och av-
slag på samtliga reservationer.

Anf. 64 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Först yrkar jag bifall till våra reservationer 2 och 3 i betän-
kandet. Jag glömde nämligen att göra det i mitt huvudanförande. Givetvis
står vi bakom samtliga våra reservationer. Av tidsskäl yrkar jag dock bifall,
som sagt, endast till nyss nämnda reservationer.

Beträffande det Göthe Knutson avslutningsvis sade om regeringens in-
ställning och om vad som skulle stå tillbaka viil jag säga att jag hoppas att
han upprepar vad han sade. Det lät litet besynnerligt för att komma från en
moderat riksdagsman.

När det gäller ytlig kroppsvisitation av kvinnor kan jag säga att Polisen har

ett gott anseende och omdöme. Vid vissa tillfällen kan dock misstag ha skett,
därför att olika poliser har varit övernitiska.

Läkare, kvinnor och legitimerade sjuksköterskor får alltså göra en ytlig
kroppsvisitation. Jag har föreslagit att begreppet legitimerad polis införs.
Kanske kan man därmed lösa en del problem i den delen. Det finns ju legiti-
merade sjuksköterskor som är män.

Så några ord om klottret. Det är av omsorg om Kalle, och då rent brotts-
preventivt, som man inte skall vänta tills Kalle begår en kriminell handling
och kommer med i rullorna som en kriminell person. Jag tycker att det vore
humant att försöka plocka av Kalle sådana här saker innan han begår brott.
Så ser jag rent praktiskt på detta. Vi i Ny demokrati ser ofta till verksamhets-
nyttan när det gäller olika företeelser i samhället.

Sedan till problemet med de s.k. sväljarna. Regeringen bör, som det står
i reservation nr 3 från oss, ge Polisrättsutredningen utvidgade direktiv att se
över de här frågorna, för det här är definitivt ett problem som måste diskute-
ras. Det gäller då inte bara Polisen utan också Tullen, kriminalvården och
Socialstyrelsen.

Anf. 65 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Karl Gustaf Sjödin tillförde väl inte särskilt mycket nytt.
Därför skall jag spara litet tid åt kammaren.

Jag går i stället in på något som jag faktiskt glömde i mitt huvudanförande.
Det gäller klottret och Stockholms Lokaltrafiks krav på långtgående åtgär-
der. Detta har föranlett ett väsentligt förslag från regeringen och ytterligare
ett förslag, vilket dock avvisats. Jag nämnde den saken tidigare.

Det har nämligen visat sig att Stockholms Lokaltrafik radikalt lyckats
minska klottret och vandaliseringen i sina tunnelbanevagnar. Detta var möj-
ligt utan att regeringen och riksdagen behövde genomföra den utomordent-
liga skärpning som man från SL:s sida trodde var nödvändig. Man började
nämligen med att låsa vagnar som på natten inte var i trafik. Detta var ett
bra initiativ. Dessutom använde man sig av en och annan vakt vid vissa tider
på dygnet. Detta har varit utomordentligt lönsamt, eftersom vandaliseringen
kostat väldigt mycket pengar.

Det här är exempel på att åtgärder kan vidtas utan att man går in på den
medborgerliga, mänskliga, integriteten så långt som det ibland föreslås.

Beträffande klottrarna konstaterar jag följande. Karl Gösta Sjödin exem-
plifierade med pojken Kalle. Jag vill gärna göra tillägget att det förekommer
debatter här och var i våra större och medelstora städer om att man skall
legitimera klottrarna. Personligen anser jag att det är mycket diskutabelt.
För att bli legitimerad klottrare måste man ju börja någonstans. Kanske bör-
jar man i smyg med sina sprejburkar. Så småningom skall en kommunal
myndighet av allt att döma avgöra huruvida vederbörande - Kalle eller nå-
gon annan - kan legitimeras. Kanske har vederbörande inte nått upp till er-
forderlig kunskapsnivå. Sålunda får denna person finna sig i att ha hamnat
utanför det här speciella yrkesskrået.

Anf. 66 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Vi skall kanske inte fortsätta diskussionen om just Kalle.

Jag fäste mig vid det som Göthe Knutson citerade beträffande narkotikan

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Kroppsvisitation
och kropps-
besiktning, m.m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

och tvängsmedicineringen, nämligen att det i propositionen anförs att
”mycket starka skäl krävs för att i RB införa en sådan möjlighet”. Vidare
sägs det i betänkandet: ”Enligt departementschefen måste vid en sådan be-
dömning brottsbekämpande effektivitetshänsyn träda tillbaka.” Detta utta-
lande kommer från en departementschef som är moderat. Göthe Knutson,
också moderat, upprepar detta.

Kravet på ”starka skäl” är, tycker jag, med all önskvärd tydlighet uppfyllt.
Dagligen kan vi i tidningar - det förekommer t.o.m. direktreportage i Ak-
tuelltsändningar i TV - läsa om personer som har fullt med sådana här saker
i sina magar. Det medför dock orimliga kostnader att så att säga sitta och
vänta på att de här föremålen kommer ut den naturliga vägen. Ibland är det
fråga om så mycket narkotika, främst heroin, att det föreligger en hälsorisk.
Jag menar alltså att det finns ytterst starka skäl som talar för vad som här
föreslagits.

Anf. 67 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Förnuftet regleras inte av en viss partitillhörighet. Vi mode-
rater anser oss ha en mycket förnuftig politik. I det här fallet har det, som
jag tidigare sagt, gjorts utomordentligt noggranna överväganden från justi-
tieministerns, Justitiedepartementets och justitieutskottets sida. I utskottet
instämmer man i vad justitieministern och regeringen har sagt.

Som Karl Gustaf Sjödin själv konstaterar kan man hålla kvar de miss-
tänkta knarksmugglarna. Förr eller senare kommer ju det knark som svalts
att lämna kroppen.

Jag påpekar ännu en gång, herr talman, att Polisrättsutredningen i år har
fått tilläggsdirektiv, 1993:33. Det handlar då om tvångsmedelsanvändning.
Den slangning som Ny demokrati vill införa är just ett tvångsmedel. Det
kommer kanske väl övervägda förslag och då kan den här frågan kanske tas
upp på nytt.

Anf. 68 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Det är bra, som Göthe Knutson sade, att dessa frågor är un-
der beredning och att vi senare kanske får tillfälle att ta upp dem till debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 14 §.)

13 § Riksdagens revisorers förslag angående polisen

Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU8 Riksdagens revisorers förslag angående polisen (försl.

1993/94:RR2).

Anf. 69 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Vi skall nu behandla justitieutskottets betänkande om riks-
dagens revisorers förslag angående polisen. Riksdagens revisorer hargrans-

kat polisorganisationen. Granskningen har haft dels en övergripande karak-
tär, dels en inriktning mot den lokala nivån.

Revisorernas intresse har gällt styrningsfrågor, strukturfrågor och effekti-
vitetsfrågor. Revisorernas genomgång har i många stycken varit kritisk. Kri-
tiken har utmynnat i bl.a. ett förslag till en långsiktig översyn av polisväsen-
dets struktur.

Med anledning av revisorernas förslag har fyra motioner väckts. En av
dem har väckts av Socialdemokraterna. Man pekar där på att det under se-
nare tid har genomförts flera förslag som rört polisens organisation och att
det därför finns skäl att tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall få i
uppgift att i ett sammanhang se över polisens framtida organisation och verk-
samhet.

Bakgrunden till motionen är bl.a. de förändringar som riksdagen beslutat
om under 1980-talet. De har gått ut på att decentralisera verksamheten och
stärka den lokala demokratiska förankringen.

1980-talets decentraliseringsreform har fullföljts under 1990-talet. Till nya
reformer hör införandet av länspolismästarmodellen i alla län, ett nytt bud-
getsystem med ramanslag och målstyrning liksom en ökning av inriktningen
mot förebyggande polisverksamhet och ökad synlighet. Nämnas kan också
de nya riktlinjerna för trafikpolisens verksamhet.

Men det är inte bara nya reformer som berör polisen. Här måste enligt
min mening också redovisas förra höstens uppgörelse mellan regeringen och
Socialdemokraterna som gick ut på att ålägga polisen att spara 500 miljoner
kronor inom en treårsperiod.

1 den decentraliserade polisorganisation som vi nu har är det länsstyrel-
serna som har fått regeringens uppdrag att genomföra besparingskravet. För
att klara detta har länsstyrelserna fått befogenhet att bestämma om föränd-
rad indelning av polisdistrikten.

Som ett led i reformarbetet uppdrog regeringen i juni 1992 till Rikspolis-
styrelsen att genomföra en översyn av den egna organisationen. I direktiven
ingick att belysa behovet av förändringar av den centrala polisorganisatio-
nen. Det skulle ske mot bakgrund av den förändrade roll och det ökade an-
svar som landets länsstyrelser fått på polisområdet.

I mars 1993 överlämnade Rikspolisstyrelsen sin rapport till regeringen. I
maj 1993 uppdrog regeringen åt hovrättspresidenten Håkan Winberg att
göra vissa kompletteringar till den organisationsöversyn som Rikspolissty-
relsen genomfört. Håkan Winberg har bl.a. i sin utredning föreslagit en tyd-
ligare åtskillnad mellan verksledning och operativa funktioner på central
nivå. På det sättet menar Winberg att det skapas bättre förutsättningar för
en effektiv tillsyn av Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen.

Utredningarna kring den centrala polisorganisationen har medfört en viss
turbulens. Utredningarna är nu ute på remiss. För att nå så stor enighet som
möjligt sade justitieministern den 11 november här i kammaren, när hon gav
information från regeringen om polisfrågor, att hon för sin del var beredd
att tillsätta en parlamentarisk beredning för att bereda organisationsförsla-
gen. Hon angav vid detta tillfälle att den parlamentariska beredningen också
skulle studera och utvärdera pågående rationaliseringsarbete på lokal och
regional nivå.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

Utskottet, som är enigt i sitt ställningstagande, anser i likhet med justitie-
ministern att det är angeläget att beslut om större förändringar av den cen-
trala polisorganisationen fattas i största möjliga samförstånd. De förslag som
lagts fram beträffande Rikspolisstyrelsen bör därför enligt vår mening få en
fortsatt beredning inom ramen för en parlamentarisk utredning.

I utskottet gör vi samma bedömning som justitieministern. Det föränd-
ringsarbete som sker på regional och lokal nivå bör också bli föremål för ut-
värdering. Vi anser det både lämpligt och önskvärt att detta utvärderingsar-
bete görs av den parlamentariska utredning som utskottet förordar.

Samtidigt som utskottet förordar en parlamentarisk utredning för förank-
ring av lösningen av frågan om den centrala polisorganisationen vill vi under-
stryka att det påbörjade förändringsarbetet inom polisen inte får avstanna.
Det är särskilt angeläget eftersom de beslutade besparingarna inom polisen
inte går att genomföra utan det omvandlingstryck som förändringsarbetet
leder till.

Eftersom ett enhälligt utskott beslutat att förorda en parlamentarisk ut-
redning har vi kommit fram till att det inte nu finns skäl att pröva de förslag
som riksdagens revisorer har lagt fram beträffande polisen. Inte heller har
vi funnit skäl att ta några initiativ i anledning av de övriga motioner som
väckts i detta ärende. Jag yrkar därför avslag på riksdagens revisorers förslag
och avslag på motionerna samt bifall till utskottets förslag.

Anf. 70 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Detta betänkande har föregåtts av en ganska omfattande de-
batt och då särskilt med anledning av att regeringen tog sig före att tillsätta
en särskild utredningsman, Håkan Winberg, för att se över den centrala po-
lisorganisationen. Eller som ordföranden i justitieutskottet Britta Bjelle sä-
ger: göra vissa kompletteringar till Rikspolisstyrelsens utredning.

Det var naturligtvis inte bra att regeringen tillsatte en utredningsman som
fick detta uppdrag. Det var inte heller bra att regeringen hade ambitionen
att snabbt trumfa igenom Håkan Winbergs förslag utan föregående remiss-
behandling och utan att parlamentariskt förankra frågan. Frågor som rör
den centrala polisorganisationen och polisen i sin helhet är av tradition frå-
gor som vi i Sverige försöker att parlamentariskt bli eniga om. Det är viktigt
att vi upprätthåller den traditionen.

Jag har på flera punkter sakliga erinringar mot Håkan Winbergs förslag
om att inte låta Rikspolisstyrelsen - eller Polisverket, som han kallar den
kommande organisationen - ha direkt ledningsansvar för Rikskriminalens
och Säkerhetspolisens verksamhet. Men den debatten behöver vi inte ta i
dag, eftersom utskottet i enighet har kommit fram till att en parlamentarisk
utredning bör tillsättas för att se över den centrala polisorganisationen.

Men utskottet går i utskottsbetänkandet ett. steg längre. Vi säger att det
är betydelsefullt att nu också utvärdera och dra slutsatser av det förändrings-
arbete som sker lokalt av den lokala polisorganisationen. Jag känner en stark
oro för att det förändringsarbetet, som är framtvingat av besparingskravet
om 500 miljoner kronor, kommer att leda till resultatet att direkta polisope-
rativa funktioner blir lidande. Det blir en följd av att man inte lokalt har
kraft att vidta de nödvändiga organisatoriska förändringarna.

Om den polisoperativa verksamheten inte skall bli lidande måste det till
distriktssammanläggningar, kraftig samordning och rationalisering administ-
rativt samt en rad andra åtgärder som jag inte tycker att man i alla län i
landet, i varje fall inte hitintills, har visat sig vara mäktig att genomföra.

Det finns exempel på lokala förslag som kan få mycket stor effekt. Det
gäller t.ex. förslaget om förändringen av polisorganisationen i Stockholms
län. Man räknar där med att göra en besparing på 160 miljoner kronor och
ändå få ut fler poliser på gatorna och i bostadsområdena genom att man ad-
ministrativt rationaliserar och slår samman polisdistrikt. Men det finns en
rad exempel på län som inte har mäktat med den uppgiften.

Jag tror därför att det är av stor betydelse att den här parlamentariska
kommittén på djupet granskar och utvärderar det förändringsarbete som
man nu har gått in i ute i länen. Det får inte bli på det viset att det ganska
rimliga besparingskrav om 500 miljoner kronor som är lagt på polisen drab-
bar de polisoperativa uppgifterna.

Herr talman! Det är synnerligen välkommet att vi nu över samtliga parti-
gränser är eniga om att den här frågan bör utredas och förankras på det sätt
som är vanligt när det gäller polisväsendets organisation och uppgifter. Det
är bra att utskottet är enigt på den punkten.

Anf. 71 BRITTA BJELLE (fp) replik:

Herr talman! Jag delar Lars-Erik Lövdéns uppfattning om att vi får ta de-
batten om polisens centrala organisation i ett annat sammanhang när vi, ut-
ifrån den utredning som nu ändå kommer att tillsättas, ser hur det faktiskt
blir.

Vad jag ville understryka var att det arbete som pågår lokalt och regionalt
då det gäller det besparingsbeting som är lagt på länsstyrelserna fullföljs. Jag
ville också påminna om att Rikspolisstyrelsen har fått regeringens uppdrag
att vara motor i detta rationaliseringsarbete och att till regeringen några
gånger per år rapportera vad som händer ute i landet. Detta arbete följs re-
dan i dag av regeringen, men Lars-Erik Lövdén har naturligtvis ändå rätt i
att det är angeläget att frågorna kommer att kunna debatteras och följas av
den parlamentariska utredningen.

Rikspolisstyrelsen har skyldighet att följa utvecklingen och att se till att
verksamheten följer de riktlinjer som vi i utskottet redan tidigare har tagit
ställning till, nämligen att besparingarna skall ske på den administrativa si-
dan och att man skall se till att den operativa funktionen består.

Anf. 72 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:

Herr talman! Jag har på den punkten ingen annan uppfattning än Britta
Bjelle. Det är naturligtvis av stor betydelse att förändrings- och rationalise-
ringsarbetet fortsätter med kraft, det understryker ju också utskottet, och att
det också sker på ett sådant sätt så att polisoperativa funktioner inte drabbas.

Beroende på utfallet kan vi emellertid få ett organisatoriskt mycket splitt-
rat polisväsende i Sverige. Vi kan få mindre län med fyra, fem eller sex polis-
distrikt, och vi kan få stora län med ett polisdistrikt. Vi kan alltså få en
mycket oenhetlig polisorganisation. Så ser det i alla fall ut nu, om man tittar
på de planer som finns ute i de olika länen. Därför finns det anledning för

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

den parlamentariska kommittén att utvärdera vad just detta får för konse-
kvenser och om det finns skäl att lägga fast en ram för en ny organisation,
en för hela landet mera enhetlig sådan.

Det är som sagt angeläget att förändrings- och rationaliseringsarbetet fort-
sätter. Det finns ju ett besparingskrav på polisen, som polisen naturligtvis
skall uppfylla.

Anf. 73 LUSA RULANDER (kds):

Herr talman! Riksdagens revisorer har i sin utredning gjort en genomgång
av den lokala polisorganisationen men också haft blicken riktad mot helhe-
ten.

På ett förtjänstfullt sätt har revisorerna pekat på att polisens insatser är
betydelsefulla men otillräckliga om inte det verkligt effektiva brottsförhind-
rande instrumentet, nämligen människans samvete, fungerar. Den proces-
sen startar tidigt, och därför säger revisorerna i inledningen av sin utredning
att en av vuxenvärldens viktigaste uppgifter är att överföra grundläggande
värderingar till det uppväxande släktet. Detta glädjer vi kristdemokrater oss
åt. Skolan i samarbete med polis, t.ex. kvarterspoliser, och föräldrar är ut-
märkta resurser, och arbetet med detta måste ingå i den omvandling som
Polisen just nu genomgår.

Det känns angeläget att påpeka att antalet brott måste minska. Åtgärder
som minskar benägenheten att begå brott eller som försvårar genomförandet
av brottsliga handlingar bör därför ges tillräckliga medel.

Den ekonomiska brottslighet som vi ser i samhället i dag visar just på bris-
ten på respekt för andra människors välbefinnande och egendom. Jag har
just i dag fått Rikspolisstyrelsens information och redovisning om hur man
där avser att använda de 60 miljoner som man har fått från regeringen och
som är avsedda för ekobrottsbekämpning. Så långt är många bra åtgärder
redan på väg.

Kds har för sin del fört fram en idé om att inrätta en central myndighet
som samordnar och verkställer arbetet mot ekobrott. I debatter förs det ofta
fram krav om att särskilja ekobrottsbekämpningen från den lokala organisa-
tionen för att effektivisera detta arbete och att också särskilja de resurser
som behöver avsättas. Även i revisorernas rapport fördes dessa synpunkter
fram.

Vi kristdemokrater menar att det är angeläget att särskilda medel anslås
för att vi skall få en bättre samordning av de olika ekobrottsbekämpande
åtgärderna. Vårt konkreta förslag är en central myndighet. Ett önskemål
från kds är att denna idé skall kunna prövas i den kommande parlamenta-
riska utredningen utan att några villkor för den skull behöver dikteras. Jag
har också skrivit ett särskilt yttrande med anledning av just denna fråga.

I Trafikpolisutredningen (SOU 1992:81) föreslogs att Rikspolisstyrelsen
skulle få utökade befogenheter när det gäller en reformering av trafikpoli-
sens arbete. Riksdagens revisorer har nu föreslagit att Rikspolisstyrelsen
skall få rätt att leda polisens trafikövervakning under en försöksperiod.
Kammaren kommer ju i dag att avslå det förslaget. Trafikolyckorna medför
emellertid allvarliga skadeverkningar för samhället och de enskilda medbor-
garna. Lidandet låter sig inte mätas i pengar. Det är utomordentligt angelä-

get att Rikspolisstyrelsen snarast får de lednings- och andra befogenheter
som behövs för att polisen skall kunna förverkliga sin roll inom den strategi
som riksdagen antagit för trafiksäkerhetsarbetet.

Förnyelsearbetet med rationaliseringar och förnyelse får inte avstanna
trots att vi tillsätter en parlamentarisk utredning.

Ansvaret för de olika verksamhetsområdena inom polisen bör ligga på den
nivå där man bäst kan handha uppgiften. Ekonomisk brottslighet måste be-
mötas av välutbildade specialister. Narkotikabekämpningen bör ske i en re-
gional organisation, medan brottsförebyggande åtgärder bäst vidtas på lokal
nivå, där en nära och kontinuerlig kontakt med människor kan ske. Banker,
postkontor och affärer skall få hjälp av polisen att möta det ökande antalet
stölder och rån. Polisen skall på det lokala planet också samarbeta med so-
cialtjänst, familj och skola i syfte att på ett tidigt stadium stoppa en framtida
brottskarriär. Särskilda ungdomsrotlar på polis- och åklagarmyndigheterna,
med personal som fått adekvat utbildning för sin uppgift, framstår som själv-
klarheter. En tydligt sammanhållen ledning står naturligtvis inte i motsätt-
ning till dessa krav och önskemål.

De här frågorna tas upp i kommittéer och utredningar som redan pågår,
som redovisas i betänkandet och som också har nämnts tidigare i debatten.
En parlamentarisk kommitté har nu möjlighet att i bred enighet samman-
väga viktiga frågor och faktorer, och det är vi tacksamma för.

Herr talman! Med denna önskelista i tankarna yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan.

Anf. 74 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:

Herr talman! Lagstiftning och en skärpning av lagstiftningen, en separat
organisation och ökade ekonomiska resurser speciellt avsatta för ekobrotts-
bekämpningen är saker som Liisa Rulander säger behövs för att vi skall få
till stånd en effektivitet i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Jag
vill då ställa en fråga till Liisa Rulander: Hur kan det komma sig att kds på
samtliga dessa tre punkter har röstat emot alla de förslag som Socialdemo-
kraterna har lagt fram i riksdagen sedan valet 1991?

Anf. 75 LIISA RULANDER (kds) replik:

Herr talman! Vi säger att kampen mot ekobrotten skall föras efter tre lin-
jer. Det säger jag också i mitt särskilda yttrande. Det är lagstiftning, organi-
sation och kriminalpolitik. Förmodligen är det så att de förslag vi har röstat
ner på någon punkt inte har sammanfallit med det som Socialdemokraterna
har önskat.

Vi har själva föreslagit en del åtgärder. Vi har inte heller fått igenom dem.
Det förhindrar inte att vi i denna kammare gång efter gång kan lyfta upp
dessa frågor till ytan och diskutera de synpunkter som finns utifrån de ekono-
miska förutsättningar som vi alla tillsammans kan skapa. Det kräver ett brett
samarbete. Många nya idéer kommer säkert att tillföras när den parlamenta-
riska kommittén kommer att börja sitt arbete. Det hinner hända väldigt
mycket på de här områdena innan det arbetet är slutfört. Vi hoppas också
självfallet av hjärtat att det skall bli en förbättring i konjukturer och ekono-
miska lägen så att vi kan genomföra dessa åtgärder.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 39

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

En sak som har med just ekonomisk brottsbekämpning att göra är detta
med resurser. Om vi någonstans skulle kunna skapa sådana resurser att vi
kunde gå emot den ekonomiska brottsligheten på bred front skulle vi också
vinna väldigt mycket resurser i gengäld. Men problemet är naturligtvis var
vi skall få loss pengar till de första initiala kostnaderna. De kommer att bli
stora i början. Det har inte heller socialdemokraterna kunnat anvisa några
medel för.

Anf. 76 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:

Herr talman! Socialdemokraterna har lagt fram förslag till en särskild or-
ganisation för ekobrottsbekämpning under central ledning. Det är ett krav
som stämmer överens med kds krav. Kds röstade emot det när den frågan
var uppe i kammaren i våras.

Socialdemokraterna har lagt förslag till en egen budget för ekobrottsbe-
kämpandet. Det stämmer överens med kds krav. Vi har också föreslagit att
det tillförs 100 miljoner kronor till brottsbekämpandet. Det har kds röstat
emot i riksdagen så sent som i våras.

Socialdemokraterna har lagt fram en rad förslag till skärpt lagstiftning.
Det gäller näringsförbud, konkurslagstiftning, aktiebolagslagstiftning och
skattebrottslagstiftning. Samtliga dessa punkter har kds röstat emot i kam-
maren. Det brister litet i trovärdighet hos kds i den här frågan, Liisa Rulan-
der.

Anf. 77 LIISA RULANDER (kds) replik:

Herr talman! Det går lätt att i stora generella svep utmåla att vi har röstat
emot olika förslag. Jag tror inte att man kan tala om trovärdighet här. Vi
talar om olika saker. Vi vill bekämpa brottsligheten, men vi kanske har olika
vägar dit. Det betyder inte att vi motarbetar det vi själva säger, som Lars-
Erik Lövdén vill få det att framstå som.

Däremot har Lars-Erik Lövdén fortfarande inte kunnat påvisa vilka eko-
nomiska resurser socialdemokraterna har redovisat och kunnat få loss på ett
trovärdigt sätt utan att höja våra utlandslån ytterligare.

Anf. 78 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Man skulle kunna säga att polisens förhållande till allmänhe-
ten är gott. Svensk polis har genom åren haft ett högt anseende hos allmän-
heten och kan därför känna sig stolt. Jag delar denna stolthet eftersom det
gäller min yrkeskår. Därför är det tillfredsställande att ett enigt justitieut-
skott ställer sig bakom en bred parlamentarisk utredning. Konsekvensen av
detta är att samtliga partier i riksdagen skall representeras i utredningen. Av
tradition har det ansetts att beslut om polisfrågor av övergripande karaktär
bör fattas i största möjliga samförstånd. Riksdagens revisorer förordade
också en kommitté för att utreda de övergripande frågorna på polisens om-
råde.

Inom vårt parti, Ny demokrati, är vi angelägna om att sakfrågorna runt
polisens framtida organisation belyses. I och med utskottets ställningsta-
gande avstår Ny demokrati därför från att i samband med detta betänkade

framföra synpunkter på revisorernas förslag, eftersom dessa frågor kommer
att beredas i den kommande utredningen.

I den allmänna debatten har främst förslag kring Håkan Winbergs utred-
ning, Den centrala polisorganisationen, varit utsatta för berättigad kritik.
De enda som varit positiva till denna utredning är de som beställt den. I öv-
rigt avstår jag här från att närmare kritisera den. Det har så många andra
gjort. Det finns inte anledning att strö salt i såren hos de berörda.

Låt oss titta på vilka konsekvenserna i viss mån blivit av det nya Polissve-
rige. Regeringen och Socialdemokraterna hade en överenskommelse i de
s.k. krisuppgörelserna där man beslutade att det skulle sparas 500 miljoner
på Justitiedepartementets område. Denna besparing gjordes enbart på poli-
sens område. I dag är summan 545 miljoner.

Det var ett olyckligt beslut. Förhandlingarna fördes förmodligen på en så-
dan nivå att de som hade sakkunskap inte kom till tals. Bl.a. därför förordar
Ny demokrati den här breda parlamentariska utredningen.

Det är många som i dag frågar sig vad som händer med vår polis. På många
ställen ute i landet har det t.o.m. förekommit demonstrationer i olika sam-
hällen därför att man befarar att många poliser skall sägas upp på grund av
dessa besparingar och rationaliseringar. Man befarar att det skall bli färre
poliser i ett land vars regering deklarerat att hela Sverige skall leva. Det är
därför som den parlamentariska utredningen bör komma till stånd. Den bör
se över det här nationaliseringsarbetet.

Vissa ledamöter som har suttit här i riksdagen och tryckt på knappen för
att man skall göra besparingar och rationaliseringar har när de åkt hem till
sitt hemlän mötts av en annan attityd. Där har man inte alls velat spara. Där-
för har vi fått den här brokiga samlingen av olika organisationer i Sverige.
En del länsmyndigheter har sparat rakt av och glömt att regeringen faktiskt
har sagt att det inte skall gå ut över den operativa verksamheten. Med god
kunskap om dessa sakförhållanden har jag tidigare i denna kammare protes-
terat mot att man skulle göra dessa besparingar och tro att det inte skulle gå
ut över den operativa verksamheten.

Detta är beslutat, och den parlamentariska utredningen skall följa det ut-
vecklings- och rationaliseringsarbete som görs i hela landet. Om Håkan
Winbergs utredning utmynnat i det polisverk utan central operativ styrning
som regeringen ville genomföra, hade det funnits stor risk för att den natio-
nella polis som byggts upp sedan förstatligandet 1965 skulle gått om intet.
Det hade blivit splittrat. Värdet av samordning och resursfördelning skulle
gått om intet. Med god kännedom om sakfrågorna delar jag och Ny demo-
krati uppfattningen att den parlamentariska utredningen måste titta på dessa
saker.

Därför yrkar jag bifall till hemställan i justitieutskottets betänkande.

Anf. 79 BRITTA BJELLE (fp) replik:

Herr talman! K G Sjödin talar om den parlamentariska utredningen som
om den hade till uppgift att ompröva de besparingar inom polisen som redan
beslutats. Det är inte aktuellt. Dessa besparingar är beslutade. Ett enhälligt
utskott - jag upprepar ett enhälligt utskott - har faktiskt sagt att den rationa-

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

lisering och den förändring som är på gång ute i länen skall fortgå. Det har
också K G Sjödin tillstyrkt. Den frågan är inte aktuell för utredningen.

Däremot kan man tänka sig - det har vi redan varit inne på tidigare - att
utredningen skall följa den utveckling som sker och ta reda på om det i slut-
änden av det förändringsarbete som pågår ute i landet kommer att bli alltför
stora förändringar. Det ser så ut i dag, men vi vet inte om det faktiskt blir så
i slutänden.

Det går inte att komma ifrån att polisen under en följd av år inte har utsatts
för något omvandlingstryck. Den omvandling som nu genomförs har på sina
ställen säkert också positiva effekter.

Om jag hörde rätt sade K G Sjödin att man inte någonstans i landet har
kunnat peka på att det är möjligt att göra besparingar utan att minska på den
operativa polisverksamheten. Det är inte sant. Det finns ställen där man har
klarat att visa att man kan göra det.

Anf. 80 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:

Herr talman! Vilket polisdistrikt skulle det röra sig om? Britta Bjelle säger
att det jag säger inte är sant. Då bör hon veta vilka polisdistrikt som har
kunnat göra dessa besparingar utan att det går ut över den operativa verk-
samheten.

När dessa överenskommelser träffades sades att besparingarna inte fick
gå ut över den operativa verksamheten. Men då har man inte någon grund-
läggande kännedom om vad som är polisens uppgifter och vilka som är de
administrativa uppgifterna. Jag vågar påstå att det i alla polisdistrikt här i
landet där man har radioexpeditörer är vanligt att poliser går in och vikarie-
rar för dessa administratörer, när de är sjuka eller borta. Det är något som
påverkar den operativa verksamheten.

Jag har tidigare i debatten sagt att 80 % av polisens budget består av löner.
Om man skall kunna rationalisera måste man säga upp folk. Enligt direkti-
ven kan man säga upp folk inom administrationen eller polisledningarna.
Administratörerna utför enklare polisgöromål. Konsekvensen blir då att po-
lisen får ta över dessa göromål. De får ta dessa utredares plats och ta hand
om små, enkla ärenden, exempelvis snatteriärenden. Då blir det inga poliser
ute på gatorna.

Konsekvensen är faktiskt, Britta Bjelle, att dessa besparingar går ut över
den operativa verksamheten redan nu. Det är det som den parlamentariska
utredningen bl.a. måste se över, som Ny demokrati säger, så att de rationali-
seringar som pågår inte leder till denna snedfördelning och till att poliserna,
tyvärr, kommer att sitta inomhus i stället för att vara ute och patrullera på
gatorna.

Anf. 81 BRITTA BJELLE (fp) replik:

Herr talman! Jag kanske inte förstår vad K G Sjödin säger. Jag är inte rik-
tigt säker på att jag kommer ihåg rätt. Men jag har för mig att Ny demokrati
inte skrev något särskilt i frågan, när utskottet skrev att besparingar inte
skulle få gå ut över den operativa funktionen. Jag är litet osäker på om det
var så. Däremot är jag säker på att det i det betänkande vi nu behandlar,
som handlar om den parlamentariska utredningen, är ett enigt utskott som

säger att förändringarna ute på lokal och regional nivå skall fortgå och att
de skall fortgå därför att man skall genomföra de besparingar som är ak-
tuella. På den punkten har inte Ny demokrati heller haft någon annan syn.
Jag vet inte om jag har missförstått K G Sjödin här i dag. Jag trodde att vi
var eniga på den punkten.

Vad den parlamentariska utredningen skall göra är naturligtvis att försöka
få till stånd en utveckling som är så likformig som möjligt, om det nu visar
sig att utvecklingen på vissa håll avviker alltför mycket. Vissa avvikelser tror
jag i och för sig kan vara rimliga. Det är olika i storstadsområden och gles-
bygdsområden. Förutsättningarna är helt annorlunda. Jag tror inte att man
skall ha identiskt lika lösningar. Men de får naturligtvis inte avvika alltför
mycket från varandra.

Anf. 82 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:

Herr talman! Beträffande det första som Britta Bjelle tog upp vill jag säga
följande. När man beslutade om att dessa besparingar skulle ske, anförde jag
att regeringen skulle återkomma i kompletteringspropositionen under våren
därefter, med en analys av de konsekvenser som skulle bli följden av den
besparing som regeringen och Socialdemokraterna hade kommit överens
om. Jag reagerade då spontant och sade att jag inte trodde att detta var möj-
ligt.

Beträffande den parlamentariska utredningen vill jag säga att vi är över-
ens om att det rationaliseringsarbete och förändringsarbete som pågår skall
fortgå med oförminskad kraft. Det är helt riktigt. Men jag förutsätter att
man även här kommer att se över konsekvenserna i denna utredning. Det
som sker ute i landet i de olika polisdistrikten är oroväckande. Man förmår
inte i länsstyrelserna göra dessa rationaliseringar. Det är bl.a. det som är vik-
tigt att man kommer fram till under utredningen. Man kan åstadkomma
minskningar på många sätt. Man kan införa länsmyndigheter i betydligt
större utsträckning än som skett hittills, för att uppnå dessa besparingar.
Men det är en sak som utredningen får se över och eventuellt komma med
förslag om.

Anf. 83 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Denna diskussion handlar om konsekvenserna av en bespa-
ring som beslutades om och av Socialdemokraterna och de fyra regeringspar-
tierna under hösten för två år sedan. En halv miljard kronor skulle sparas,
i detta fall även på Justitiedepartementets område. Det visade sig att det
fanns en beredvillighet inom polisen att åstadkomma en sådan rationalise-
ring att det ledde till en effektivisering som skulle innebära att polisen, trots
500 miljoner lägre anslag på tre år, ändå skulle upprätthålla och kanske
t.o.m. förbättra sin synlighet, sin verksamhet.

Här har poängterats att det icke får drabba den operativa verksamheten,
den yttre tjänsten inom polisen. Vi har i dag 16 700 polistjänster, därutöver
några tusen administrativa befattningar. Man kan åstadkomma denna bespa-
ring genom att minska antalet polismyndigheter, dvs. antalet polisdistrikt.
Målsättningen är att varje län skall ha en myndighet, i stället för som nu i
regel fyra, fem eller sex olika. Om man tar den modell som det har fattats

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

beslut om i en del län innebär det att det blir färre poliser i chefstjänst, vilket
man sparar en hel del på. Det blir färre skrivbord i polishusen. De poliser
som har det arbete som allmänheten - vi alla - efterfrågar, skall inte bli färre.

Vi skall åstadkomma detta, det har man lovat från Rikspolisstyrelsens
sida. Rikspolischefen Björn Eriksson sade det omedelbart. Det har bejakats
i de utredningar som har gjorts i länen. Jag tycker att det är litet vårdslöst
och betänkligt när K G Sjödin inkompetensförklarar så många som har beja-
kat detta ute i länen och polisdistrikten.

Lars-Erik Lövdéns inlägg var utomordentligt bra i det avseendet att han
bokstavligen riktade en maning till sina partivänner i landet, socialdemokra-
terna, att nu ta till sig denna kraft. Så uppfattade jag det. Det saknas alltså
kraft i en del länsstyrelsers styrelser. Där sitter 14 politiker, och dessutom en
landshövding som ordförande. Jag vill gärna be Lars-Erik Lövdén att ännu
en gång upprepa detta, med adress till just partivänner och gärna andra
också, i länsstyrelsernas styrelser men också i polisstyrelserna i distrikten
och varför inte i kommunerna. Trögheten är enorm. På sina håll har man
inbillat sig att polisen skulle bli mindre effektiv om man införde en polismyn-
dighet för hela länet. Det skulle gubevars kunna tänkas innebära en centrali-
sering. Länspolismästare som kan jobbet och som har bejakat detta - såvitt
jag förstår har man gjort det praktiskt taget överallt i landet - försöker för-
klara och borde bli trodda på sina ord, att det bara finns ett sätt att undvika
uppsägningar av poliser i yttre tjänst. Det har ju dessutom gjorts stora utred-
ningar som ligger till grund för detta. Det finns bara ett sätt, och det är att
radikalt minska antalet polisdistrikt.

Det finns därför anledning att till K G Sjödin säga att riksdagen inte skall
försöka att kullkasta det beslut som har bejakats ute i länen. Riksdagen har
fattat detta beslut. Här finns insikter. Det finns det också i regeringskansliet.
Nu kan vi ta tillfället i akt att bokstavligen uppmana våra förtroendevalda
i respektive partier och i länsstyrelser och polisstyrelser att göra det enda
vettiga.

Ordspråket ”medan gräset växer, dör kon” blir adekvat om vi inväntar den
parlamentariska utredningens förslag. Det är nu besparingarna måste ske.
Alla vet att pengarna kommer att sparas in på tre år. Låt oss ta detta grepp
i denna angelägna fråga nu.

Anf. 84 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Till den förträfflige herr Knutson vill jag säga följande: Jag
gjorde ingen inkompetensförklaring av honom eller av ledamöterna i läns-
styrelsens styrelse, exempelvis i Värmland eller på andra ställen där riks-
dagsledamöter är representerade.

Trots allt har dessa problem uppstått. Ledamöterna tryckte på en knapp
vid voteringarna här i riksdagen, men gick i mångt och mycket emot rationa-
liseringsförslagen när de diskuterades i länsstyrelsen i hemlänet.

Tjänstemännen inom Rikspolisstyrelsen och inom länsstyrelserna är na-
turligtvis villiga att göra vad de kan av de direktiv som kommer från riksdag
och regering. Regeringen poängterar att rationaliseringarna inte får gå ut
över den operativa verksamheten, men man måste ha en viss förståelse för
att det inte är så enkelt. Det gäller befattningshavare av kött och blod. Om

man skall spara så måste man avskeda folk, och då måste andra göra de av-
skedades arbeten.

Jag sade tidigare i debatten att man, om man skall rationalisera, måste
tillföra polismyndigheterna teknikpengar för att underlätta det administra-
tiva arbetet för dem som inte blir arbetslösa. Jag hoppas att dessa frågor tas
upp i regeringens kompletteringsproposition. Det finns möjlighet att lösa
problemen utan att det blir alltför stora konsekvenser. Tidiga avgångar, dvs.
att man får gå i pension från det att man är 58 år och fram till ålderspensione-
ringen, skulle underlätta rationaliseringarna och medföra att yngre poliser
inte måste sägas upp.

Anf. 85 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag misstänkte inte ett ögonblick att det var mig som K G
Sjödin inkompetensförklarade. Det jag reagerade emot var hans påstående
om att vi här i riksdagen borde ha förstått att rationaliseringen inte skulle gå
att genomföra utan att poliser i yttre och operativ tjänst skulle försvinna.

Alla andra konstaterar att regeringens förslag och riksdagens beslut om
rationalisering har bejakats. K G Sjödins kritik innebär att länspolismästare
som i allmänhet är utomordentligt kompetenta skulle ha missförstått eller
inte begripit detta.

De tog ju till sig beslutet om rationalisering! Jag erinrar ännu en gång om
rikspolischefen Björn Erikssons ord: ”Det här grejar vi!”. Det finns en stor
potential inom polisen. Man har haft en del rätt goda år under 80-talet vad
beträffar anslagen.

Anf. 86 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Jag nämnde i mitt anförande att den sakkunskap som finns
bland de ledamöter som följer arbetet ute i landet och i länsstyrelserna inte
fanns att tillgå då överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokra-
terna slöts. Dessa ledamöter hade ingen möjlighet att påverka utformningen
av den besparing som man beslutade om i uppgörelsen.

Jag vill säga till Göthe Knutson att de enskilda länspolismästarna de facto
står i valet mellan verksamhetsnyttan och lojaliteten med sitt eget förbund
JUSEK. Det är inte så lätt för en länspolismästare att göra sig av med sina
polismästare ute i länet. De tillhör ju samma fackförbund. Av den anled-
ningen har många inte tagit till yxan ordentligt utan bara tagit ett halvt steg.
I stället för att genomföra en organisationsform med en länsmyndighet har
man fastnat i ett mellanting. Det är inte den rationalisering som skulle behö-
vas.

Anf. 87 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten så mycket mer, men Göthe
Knutson uppmanade mig att rikta en uppmaning till de socialdemokratiska
lokalpolitikerna att se till att rationaliseringen sker på ett sådant sätt att den
inte går ut över polisoperativa uppgifter. Den skall ske genom en hårdhänt
administrativ rationalisering och genom en ändrad polisdistriktsindelning.

Jag skall gärna upprepa det jag sade i mitt inlägg i början på denna debatt.
Jag menar verkligen att rationaliseringen skall ske på det sättet.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

Nu är det väl inte bara socialdemokrater som behöver den uppmaningen.
Det finns sannerligen en och annan centerpartist, moderat och folkpartist
ute i landet som också behöver den uppmaningen.

Jag vill säga till K G Sjödin att jag är fullkomligt övertygad om att man
kan hämta hem besparingen på 500 miljoner kronor och få en bättre och ef-
fektivare polis efter rationaliseringsarbetet. Det visar inte minst erfarenhe-
terna från Stockholms län. Där klarar man inte bara sparmålet utan får också
en utvecklad polisoperativ verksamhet med fler poliser på gator och i bo-
stadsområden.

Planen bygger på att man indelar Stockholms län i ett sextiotal närpolis-
områden med 20-30 polismän i varje polisområde. I dessa närpolisområden
skall allt från brottsförebyggande verksamhet till enklare brottsutredningar
skötas.

Det visar sig att man med denna rationalisering och förändring av organi-
sationen i Stockholms län får ut mer av polisverksamheten, trots att man har
sparat 160 miljoner kronor.

För att uppnå det måste man ha kraften att göra de nödvändiga föränd-
ringarna. Den kraften har, som jag sade i mitt inledningsanförande, saknats
på många håll i landet.

Anf. 88 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Visst är det sagt att vi skall spara, Lars-Erik Lövdén! Proble-
met är att man kom överens om att besparingen skall ske på så kort tid. Det
hade varit mer realistiskt att göra besparingen på fem år. Polisen har att leva
upp till det mål som regeringen och denna kammare har satt upp för polis-
verksamheten. Detta mål går i praktiken inte ihop med en så kraftig bespa-
ring.

Av den anledningen har vi i Ny demokrati varit kritiska mot besparingen
i olika debatter. Det går inte att leva upp till båda målen samtidigt. Om man
skall kunna leva upp till målet om rationalisering får man minska på övriga
må! vad gäller inriktningen för polisens verksamhet. Det är konsekvensen
av att besparingen skall göras alltför hastigt och på för kort tid.

Anf. 89 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag vill först rikta ett tack till socialdemokraten och vice ord-
föranden i riksdagens justitieutskott Lars-Erik Lövdén. Han har nu gjort det
som också jag skall göra. Jag skall vädja till, uppmana och be alla de besluts-
fattare i vårt land som ännu inte har förmått sig att ta det enda vettiga beslu-
tet när det gäller den framtida polisorganisationen att göra det.

Det är ett mycket angeläget förändringsarbete, men det ligger något av en
fara i det faktum att K G Sjödin envist vidhåller att det inte skulle gå att
genomföra. Eftersom K G Sjödin har en utomordentlig uppfattningsför-
måga, måste det vara fråga om någon form av trilskhet.

Det har av den ena utredningen efter den andra - i tjocka kompendier -
ute i länen, däribland i Värmlands län, konstaterats att detta är möjligt. Det
förelåg också ett sådant utredningsmaterial i Kalmar, där det gick snett. Det
var förvisso icke bara socialdemokrater som berördes, utan det gick tvärs
över partigränserna. Misstaget har, sägs det, redan upptäckts av en del be-

slutsfattare, som kanske är beredda att mycket snart riva upp beslutet och
åstadkomma något som är vettigt.

Med detta, herr talman, har jag inte förlängt denna debatt, som förvisso
var angelägen.

Anf. 90 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Jag vill bara förtydliga vad jag sade till Göthe Knutson. Man
står mellan två inriktningar - dels besparingar, dels den målsättning som
riksdagen och regeringen har fastlagt för polisen - och de går i praktiken inte
ihop, eftersom det är fråga om alltför kraftiga besparingar under alltför kort
tid.

Hade man beslutat om att genomföra åtgärderna under en femårsperiod,
hade det varit mera realistiskt att tro att man kan leva upp till båda dessa
mål, dvs. dels kostnadsbesparingar och rationaliseringar, dels åtgärder be-
träffande den operativa personalen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 14 §.)

14 § Kungörandefrågor

Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU9 Kungörandefrågor (prop. 1993/94:19).

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

SoUlO Familjerådgivning

Mom. 3 (sekretess)

1. utskottet

2. res. (m, fp, c, kds)

Votering:

158 för utskottet

146 för res.

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 121 s, 2 m, 1 c, 21 nyd, 11 v, 2-

För res.: 1 s, 67 m, 27 fp, 28 c, 22 kds, 1 -

Frånvarande: 16 s, 11 m, 6 fp, 2 c, 4 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Mom. 6 (högkostnadsskydd)

1. utskottet

2. men. (v)

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Riksdagens
revisorers förslag
angående polisen

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Votering:

283 för utskottet

14 för men.

3 avstod

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 116 s, 69 m, 26 fp, 28 c, 22 kds, 21 nyd, 1 -

För men.: 1 s, 11 v, 2-

Avstod: 3 s

Frånvarande: 18 s, 11 m, 7 fp, 3 c, 4 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Mom. 8 (uppbyggnaden av familjerådgivningen, m.m.)

1. utskottet

2. men. (v)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU9 Import av och partihandel med starköl

Mom. 1 (avslag på propositionen, m.m.)

1. utskottet

2. res. (s)

Votering:

148 för utskottet

153 för res.

3 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll reservationen.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 69 m, 24 fp, 18 c, 14 kds, 21 nyd, 2-

För res.: 123 s, 3 fp, 11 c, 4 kds, liv, 1 -

Avstod: 3 kds

Frånvarande: 15 s, 11 m, 6 fp, 2 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Mom. 2 (alkoholhalten)

Yrkanden:

1. utskottet

2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. So6 yrk. 2 (nyd)

Votering:

282 för utskottet

22 för mot.

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 123 s, 68 m, 27 fp, 29 c, 21 kds, 11 v, 3 -

För mot.: 1 m, 21 nyd

Frånvarande: 15 s, 11 m, 6 fp, 2 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Mom. 3

Kammaren biföll utskottets hemställan

SoU12 Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU13 Vissa frågor om beräkning av assistansersättning

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU11 Statsrådens och ledamöternas arvoden

Mom. 1 (en ny huvudbestämmelse i riksdagsordningen)

Av utskottsbetänkandet framgick att ändringarna önskades genomförda ge-
nom ett beslut. För bifall härtill krävdes att minst tre fjärdedelar av de rös-
tande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenade sig om beslutet.
Beslut fattades genom omröstning med rösträkning.

Votering:

304 för bifall

0 för avslag

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För bifall: 122 s, 69 m, 27 fp, 29 c, 22 kds, 21 nyd, 11 v, 3-

Frånvarande: 16 s, 11 m, 6 fp, 2 c, 4 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan

KU15 Förbud beträffande viss avkodningsutrustning

1. utskottets

2. res. (nyd)

Här har endast yrkats bifall till utskottets hemställan

Votering:

283 för utskottet

20 för res.

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 122 s, 68 m, 27 fp, 29 c, 22 kds, 1 nyd, 11 v, 3 -

För res.: 20 nyd

Frånvarande: 16 s, 12 m, 6 fp, 2 c, 4 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

LU8 Ändringar i trafikskadelagen

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU9 Ändrade tulltillägg

Mom. 1 (tulltillägg på mervärdesskatt)

1. utskottet

2. res. i motsvarande del (s)

Votering:

169 för utskottet

137 för res.

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 69 m, 27 fp, 29 c, 22 kds, 21 nyd, 1 -

För res.: 123 s, 1 m, 11 v, 2-

Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 fp, 2 c, 4 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Mom. 2-4

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU7 Kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.

Mom. 2 (kroppsvisitation för att hindra klotter)

1. utskottet

2. res. 2 (nyd)

Votering:

284 för utskottet

22 för res. 2

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 122 s, 70 m, 27 fp, 29 c, 22 kds, 11 v, 3 -

För res. 2: 1 s, 21 nyd

Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 fp, 2 c, 4 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Mom. 4 (tvångsmedicinering)

1. utskottet

2. res. 3 (nyd)

Votering:

285 för utskottet

21 för res. 3

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 123 s, 70 m, 27 fp, 29 c, 22 kds, 11 v, 3 -

För res. 3: 21 nyd

Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 fp, 2 c, 4 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU8 Riksdagens revisorers förslag angående polisen

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU9 Kungörandefrågor

Kammaren biföll utskottets hemställan.

15 § Lagändringar med anledning av att myndigheten Försvarsmak-
ten inrättas

Föredrogs

försvarsutskottets betänkande
1993/94:FöU3 Lagändringar med anledning av att myndigheten Försvars-

makten inrättas (prop. 1993/94:33).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

16 § Skydd för landskapsinformation

Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1993/94:FöU4 Skydd för landskapsinformation (prop. 1993/94:32).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

17 § Bestridande av vissa kostnader med anledning av Trollhätte ka-
nalverks inordnande i Sjöfartsverket

Föredrogs

1993/94:TU5 Bestridande av vissa kostnader med anledning av Trollhätte
kanalverks inordnande i Sjöfartsverket (prop. 1993/94:70).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Beslut

Arlandabanan

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att trafikutskottets
betänkanden TU6 och TU10 samt socialförsäkringsutskottets betänkanden
SfU6 och SfU7 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

18 § Arlandabanan

Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU6 Arlandabanan (prop. 1993/94:39).

Anf. 91 JARL LANDER (s):

Herr talman! Jag skall försöka begränsa mig något, så att vi kan ha den
samlade omröstningen före kl. 18, som talmannen önskade.

Ärendet Arlandabanan, som trafikutskottet nu har lagt fram ett betän-
kande om, är ett ärende som har beretts under lång tid. Det finns därför
kanske inte anledning att alltför ingående diskutera vad som tidigare har
sagts. Frågan är om vi snart skall komma till beslut om en Arlandabana, eller
om behandlingen av ärendet skall fortsätta i form av långbänk eller liknande.
Ärendet har alltså beretts under lång tid, och i betänkandet finns en lång
beskrivning av hur det har hanterats tidigare.

Vi socialdemokrater anser att frågan om byggandet av en Arlandabana är
färdigberedd. Det är dags att komma i gång med byggandet. Det är nu, och
de närmaste åren framåt, som vi i samhället behöver tillskott av sysselsätt-
ningsobjekt.

Det är också av miljöskäl mycket viktigt att Arlandabanan kommer till
stånd med det snaraste.

Vi kan inte längre acceptera att man av ideologiska skäl förhalar tillkoms-
ten av en järnväg ut till Arlanda flygplats.

Vi socialdemokrater säger i en reservation till betänkandet att Arlandaba-
nan skall ingå i stomnätet för järnvägarna. Därför bör det vara staten, genom
Banverket, som har hela ansvaret för tillkomsten och underhållet av banan.

Med utgångspunkt i detta har vi vid utskottsbehandlingen av regeringens
proposition om hur projektet med Arlandabanan bör administreras yrkat av-
slag på regeringsförslaget om att bilda ett särskilt bolag för projektet. Detta
har vi utvecklat ytterligare i vår reservationen.

Från den reservationen vill jag bara lyfta fram att Arlandabanan också är
av mycket stor betydelse för att den nu pågående utbyggnaden av järnvägar i
Mälardalen skall bli meningsfull och leda till rationell tågföring i regionerna.

Risken är stor att borgerligheten nu är på väg att sätta krokben för länstrafik-

bolagen i Mälarregionen och försvårar deras förutsättningar att få till stånd
både snabba och miljövänliga kommunikationer i dessa regioner.

I övrigt hänvisar jag, herr talman, till argumentationen i vår reservation
till betänkandet. Jag yrkar också bifall till reservationen.

I detta anförande instämde Ingrid Andersson och Gunnar Thollander
(båda s).

Anf. 92 LARS SVENSK (kds):

Herr talman! En Arlandabana har funnits på trafikinvesterarnas önske-
lista under många år, främst av miljöskäl, men även för att den på ett kom-
fortabelt sätt skulle klara trafiken till och från Arlanda.

Tanken har varit att Arlandabanan skall finansieras vid sidan av statsbud-
geten, helt eller delvis, beroende på vilka förutsättningar som anses möjliga.
Bl.a. tillsattes den s.k. Delfindelegationen för att få frågan vidare utredd. I
den tidigare regeringens uppdrag till Banverket talades det om en finansie-
ring vid sidan om statsbudgeten - något som nu kommer att ske.

I dag kan Arlandaprojektet delas in i tre bitar:

För det första: Det s.k. fyrspåret Ulriksdal-Rosersberg. Det är ett tidskrä-
vande projekt, som beräknas kosta 2 miljarder av skattemedel. Byggnatio-
nen av den delen, som är en mycket viktig förutsättning för Arlandabanans
utbyggnad, pågår och beräknas vara klar 1996.

För det andra: Sträckan Rosersberg-Arlanda, den s.k. södra böjen, plus
en stationsbyggnad på Arlanda, rullande materiel, en tågpendel och en till-
byggnad av Stockholms central bryts ut ur statsfinansieringen för att privatfi-
nansieras. Vi kan här se två typer av besparingar: dels medför den ökade
kreativiteten fler aktörer och därmed en billigare stationslösning än vad som
var tänkt, dels sparas miljardbelopp av statliga medel i byggnationen. Det
är pengar som kan användas på annat håll.

För det tredje: Sträckan norr om Arlanda, till Odensala, den s.k. norra
böjen, har på sina håll varit ifrågasatt. Uppfattningen har då varit att det är
en onödig och olönsam investering. I propositionen slås det fast att ”norra
böjen” är viktig för integreringen av tågtrafiken norr och väster om Arlanda,
och 850 miljoner av planeringsramens 32 miljarder har också avsatts för än-
damålet. Byggandet av ”norra böjen” ingår i de förhandlingar som sker med
konsortierna.

Alltså: Byggnationen delas upp så att Banverket bygger sträckan Ulriks-
dal-Rosersberg och konsortiet sträckan Rosersberg-Odensala. Finansie-
ringen delas upp så att statliga medel används till sträckan Ulriksdal-Rosers-
berg. Resten byggs av ett privat konsortium, som också bygger ”norra bö-
jen”, vars genomförande garanteras av att staten satsar 850 miljoner. Trafi-
keringsrätten ges konsortiet för hela sträckan med rätt att driva en tågpendel
sträckan Stockholms Central-Arlanda.

Herr talman! Vi kan alltså konstatera att Arlandabanan är ett stort och
komplicerat projekt - det framhålls också i propositionen. Det är dessutom
det första i sitt slag i Sverige. Men att det är svårt behöver inte betyda att
det är omöjligt. Med den här lösningen frigörs kapital, och om vi inte kan

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Arlandabanan

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Arlandabanan

ro det här projektet i hamn måste vi konstatera att alternativ finansiering av
spårtrafikinvesteringar i Sverige är en omöjlighet.

I anslutning till propositionen har det väckts tre motioner där motionä-
rerna yrkar avslag på propositionen. I motion T3 kritiseras regeringens sen-
färdighet. Man lyfter också fram de farhågor den s.k. TIM-utredningen
framför, nämligen att en privat lösning skulle försvåra en effektiv Mälar-
dalstrafik. I motion T4 motsätter sig motionärerna att delar av stomnätet
skall vara privatägt. I T6 menar man att de privata intressenterna vill ha både
hängslen och svångrem för att ge sig in i projektet.

Frågan är, herr talman, vad som menas med senfärdighet. Arlandabanan
är kopplad till tredje rullbanan. Om inte Arlandabanan skulle vara färdig
när tredje rullbanan är färdig kan man tala om att projektet är försenat. Ing-
enting tyder dock på att det kommer att bli fallet. Fyrspåret är redan under
full byggnation.

Vi får inte glömma bort att man på sina håll haft uppfattningen att Arlan-
dabanan skall vara en ren tågpendel i stället för en busspendel från Stock-
holm. Att ”norra böjen” har kommit till - mycket tack vare att banan kan
alternativfinansieras - måste ses som en framgång även för Mälardalsintres-
sena.

I propositionen talas det också om att stationslösningen skall utformas för
genomgående och väntande trafik. Vill TIM-intressenterna eller andra trafi-
kera banan till Arlanda är det en fråga som får tas upp till förhandling med
konsortiet. Trafikutrymme finns, och det finns inget som hindrar resenärer
norr- och västerifrån att stiga av vid Arlanda. Trafiken Stockholms Central-
Arlanda däremot får konsortiet ensamrätt på - fattas bara annat. Någon ut-
delning skall man väl ändå ha på sina investeringar!

När det gäller garantierna har regeringen häktat av både hängslen och
svångrem. Det kommer inte att finnas resandemängdsgarantier eller statliga
lånegarantier. Vad som kvarstår är garantier beträffande riktigheten i de
uppgifter som lämnas till de privata intressenterna i samband med anbuds-
givningen. Det är sådant som normalt råder inom bygg- och anläggnings-
marknaden. Riksdagen kommer enligt propositionen också att få ta del av
de lämnade garantierna när slutligt avtal föreligger.

Herr talman! Med Arlandaprojektet i hamn har vi skapat en trafiklösning
som är bra för miljön, som knyter samman trafiken söder, väster och norr
om Arlanda och som till stor del finansieras utanför statsbudgeten.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkandet och avslag på reser-
vationen.

Anf. 93 JARL LANDER (s) replik:

Herr talman! Jag sade i mitt anförande inledningsvis att jag skulle försöka
fatta mig kort, men jag måste ändå ställa en fråga till Lars Svensk. Varför är
det just Arlandabanan som skall kombineras med privata intressenter? Var-
för har vi inte fått förslag till sådana lösningar när det gäller andra bansträck-
ningar? Beror det på lönsamhetstanken - här kan privata få vara med och
dela på det som samhället i övrigt betalar åt samhället självt via skattemedel?
Är det bara det som gör att just Arlandabanan skall finansieras och upp-
handlas på det sätt som regeringen föreslår i sin proposition? Det är i så fall

olustigt att det är bara den ideologiska tanken som är orsaken till att man
försenar hela det fina projekt som en Arlandabana är.

Anf. 94 LARS SVENSK (kds) replik:

Herr talman! Den fråga som ställdes var: Varför Arlandabanan? Förkla-
ringen är naturligtvis att det sällan är lönsamt att bygga järnväg och bedriva
tågtrafik. Tanken på en alternativ finansiering har funnits med länge. Om
jag har fattat saken rätt fanns Arlandabanan med som en tanke i de investe-
ringsplaner, med en summa på 15 miljarder, som fanns för 90-talet från So-
cialdemokraterna. Det nämns också i den motion som Socialdemokraterna
har väckt.

Svaret är helt enkelt att den bansträcka som det kan vara intressant att få
en alternativ finansiering av är just Arlandabanan, där man kan räkna med
lönsamhet. Men om det är någon som vill bedriva privat sowagnstrafik i Sve-
rige skall väl inte det vara någon omöjlighet. Men jag tror att man måste
bölja med det här projektet.

Anf. 95 JARL LANDER (s) replik:

Herr talman! Ja, då fick vi alltså svaret att man här kan räkna med lönsam-
het. Vem skall i så fall få tillgodoräkna sig den lönsamheten? Inte samhälls-
medborgarna, Lars Svensk, utan några privata intressenter, som enligt vad
jag förstår redan har tillräckligt med ekonomiska resurser bakom sig utan
att behöva få ytterligare medel från svenska staten.

Anf. 96 LARS SVENSK (kds) replik:

Herr talman! Medborgarna tjänar ändå en del pengar, i och med att man
inte behöver lägga in medel för kanske halva baninvesteringen, utan de
pengarna kommer från annat håll. Det frigör ett antal miljarder som kan
användas till Bothniabanan eller till annan trafik.

Men jag förstår att det här med att ta fram pengar och finansiera olika
typer av byggnationer inte har varit något problem för Socialdemokraterna.
Ibland undrar man om vi inte borde ha en finansminister från oppositionen -
det finns alltid mera pengar att ta där. Det skulle lösa statsbudgetens pro-
blem också. Men i det här fallet är det ett sätt att åstadkomma en besparing
åt skattebetalarna.

Anf. 97 LENNART FREMLING (fp):

Herr talman! Arlandajärnvägen behövs för att knyta ihop flygtrafiknätet
med järnvägsnätet. Det skall vara lätt och bekvämt för den enskilde resenä-
ren att med kollektivtrafiken ta sig till och från flyget oavsett vilken järnvägs-
station eller pendeltågsstation han kommer ifrån. Syftet får alltså inte in-
skränkas till att bli att knyta ihop Stockholms Central med Arlanda flygplats.
Arlandas järnvägsstation måste bli en integrerad del av kollektivtrafiken.

Dessutom måste vi tänka på att det inte bara är flygresenärer som åker till
Arlanda utan även många anställda och andra besökande.

Fjärrtåg och pendeltåg från norr och söder måste kunna betjäna Arlanda
station på sådana villkor att det inte förhindrar uppkomsten av ett samhälls-
ekonomiskt effektivt resmönster. Regeringen fastslår i propositionen att ba-

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Arlandabanan

5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 39

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Arlandabanan

norna norr och söder om flygplatsen bör bli färdiga samtidigt. Det är bra.
Dessa nya spår skall självklart ingå i stomnätet.

Det är en mycket komplicerad uppgift att konstruera avtal som på ett rim-
ligt sätt samtidigt tillgodoser en privat finansiärs berättigade intressen och
statens intresse av att skapa förutsättningar för en samhällsekonomiskt ef-
fektiv trafik, där resenärerna betalar marginalkostnaden för sin resa.

Det är angeläget att avtalen medger en viss flexibilitet för framtidens be-
slutsfattare. Jag hoppas verkligen att avtalen inte kommer att innebära 45
års monopol för en privat finansiär.

Om regeringen anser att det finns en stor sannolikhet att man skall lyckas
konstruera ett acceptabelt avtal utan nämnvärd försening av projektet bör
riksdagen naturligtvis inte motsätta sig att ett projektbolag bildas.

Att skapa ett sådant bolag synes vara en mycket lämplig arbetsform, under
förutsättning att de statliga verkens långsiktiga intressen tillgodoses inom
projektbolaget. Om det sedan skulle visa sig att privat finansiering inte kan
ordnas på rimliga villkor måste man däremot vara beredd att på sedvanligt
sätt finansiera denna lönsamma investering i statlig regi.

Det är viktigt att Arlanda flygplats så snart som möjligt knyts ihop med
järnvägens stomnät, oavsett om det blir en utbyggnad av en trejde rullbana
på Arlanda flygplats eller ej. Det är viktigt att ett avtal inte förhindrar ska-
pandet av ett samhällsekonomiskt effektivt resmönster, där resenärerna be-
talar marginalkostnaden för sin resa.

Dessa tankar finns i folkpartimotionen T5, som behandlas i detta betän-
kande.

I utskottets betänkande anges att utskottet förutsätter att effektiva trafik-
lösningar för lokal, regional och nationell tågtrafik kan byggas upp. Utskot-
tet förutsätter också att avtal kan träffas under sådana villkor att en samhälls-
ekonomisk trafikförsörjning främjas. Olika trafikföretag skall kunna agera
under icke diskriminerande konkurrensvillkor. Utskottet förutsätter vidare
att avtalen kommer att främja uppkomsten av ett effektivt resmönster.

Motionens syfte bör därmed vara tillgodosett. Jag yrkar bifall till utskot-
tets hemställan.

Anf. 98 LARS SVENSK (kds):

Herr talman! Jag skall lugna Lennart Fremling med att säga att han skall
kunna stiga på i Borlänge och stiga av vid Arlanda.

Det här konsortiet kommer naturligtvis att vara intresserat av att tjäna
pengar på att sälja banrätt. Det skall inte vara något problem. Likadant
kommer byggnationen förmodligen att gå väldigt snabbt, därför att konsor-
tiet har en kapitalkostnad och ett ansvar på ett annat sätt än Banverket har.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 21 §.)

19 § Sveriges anslutning till ett europeiskt radiokommunikationskon-
tor

Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU10 Sveriges anslutning till ett europeiskt radiokommunikations-
kontor (ERO) (prop. 1993/94:62).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 21 §.)

20 § Överföring och mottagande av flyktingar m.m.

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU6 Överföring och mottagande av flyktingar m.m. (prop.

1993/94:51).

Anf. 99 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! I betänkande SfU6 behandlas dels en uppräkning och preci-
sering av flyktingkvoten, dels en extra ersättning till kommunerna per mot-
tagen flykting.

Herr talman! Det råder en viss förvirring i frågan om ersättning till kom-
munerna. Jag hoppas att kulturministern kan bringa reda i detta och förklara
för oss hur de olika förslag som nu finns samspelar med varandra. I detta
betänkande finns ett förslag om en morot på 25 000 kr per flykting. Är den
summan lika för barn och vuxna? Det framgår inte riktigt.

En uppgörelse har träffats mellan regeringen och Kommunförbundet om
en uppskrivning av schablonersättningen till 144 000 kr förvuxna och hälften
av det beloppet för barn. För de flyktingar som kommunerna tog emot 1991
skall de också få ett konjunkturtillägg på 35 000 kr för vuxna och 5 000 kr
för barn. Dessutom ersätter staten alla faktiska kostnader för flyktingar över
55 år och lovar ytterligare ersättning i efterhand för andra kostnader som
kommunen kan ha.

Det finns en proposition, vars motionstid går ut den 17 december, som
innehåller litet andra siffror än den här uppgörelsen. Där meddelas att rege-
ringen i budgetpropositionen skall komma tillbaka med regeländringar för
utbetalning av bidragen till kommunerna.

Kommunerna vill ha garantier för täckning av sina faktiska kostnader. Det
kravet har vi också i vår motion. Det synes mig som om regering och riksdag
hade litet bråttom när det gäller moroten på 25 000 kr.

Om jag i dag kan få bekräftat att överenskommelsen med Kommunför-
bundet är sådan som jag har uppfattat den och nu redogjort för anser jag
naturligtvis att vårt motionskrav till större delen är tillgodosett. Då nöjer jag
mig med att konstatera att man kanske hade kunnat avvakta förhandlingsre-
sultatet. Då hade man kunnat se att den extra moroten inte behövdes eller
att den hade kunnat bakas in i överenskommelsen.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m.m.

Jag vill också fråga hur det går med förhandlingarna när det gäller lands-
tingen och deras behov av ersättning från staten förväntade kostnader inom
sjukvårdssektorn. Man har ju konstaterat att många av de bosniska flykting-
arna har behov av psykiatrisk hjälp.

Vi är nog ganska många som misstänker att förslaget om flyktingkvoten
har kommit till stånd för att skyla över att man samtidigt införde visumtvång
för människor från Bosnien-Hercegovina.

Jag vill även att ministern förklarar hur uttagningen av kvotflyktingar skall
gå till. Vår uppfattning är att den skall ske i samarbete med flyktingkommis-
sarien och att den kvot som nu föreslås skall gälla hela världen och inte en-
bart Bosnien-Hercegovina. I förslaget står det att 5 500 skall komma från
f.d. Jugoslavien och 500 från flyktingläger i övriga världen.

Det är märkligt att regeringen föreslår att det skall vara ett visst antal män-
niskor och inte som förut en viss summa som kan användas mer flexibelt.

Jag vill även ha en förklaring till hur Birgit Friggebo nu kan acceptera det
mom. 22 som visumtvånget är. Det gjorde Folkpartiet inte förut. Herr tal-
man! Jag yrkar därmed bifall till vår meningsyttring mom. 1 som gäller vi-
sumtvånget för människor från Bosnien-Hercegovina.

Anf. 100 GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr talman! Förlåt min något sena ankomst.

Vi behandlar i dag en fråga som har en utomordentligt tragisk dimension.
Händelserna, som vi nu kan bevittna i det forna Jugoslavien, leder till pessi-
mism vad beträffar nivån på den mänskliga civilisationen. Etniska motsätt-
ningar, undertryckta av en hårdhänt kommunistisk diktatur, har blommat
upp och perverterats på ett för oss obegripligt sätt. Vårt land kan inte - lika
litet som övriga länder i Europa, och för den delen världssamfundet - isolera
sig från detta skeende. Det är en besvikelse att inte mer kan åstadkommas
när det gäller att lösa konflikten med fredliga och humanitära medel.

Sverige måste hjälpa och bidra efter förmåga. Vi måste handla i enlighet
med våra humanitära traditioner. Men samtidigt måste vi para dessa med en
realism som både omfattar flyktingarnas situation och den situation som rent
faktiskt föreligger i vårt samhälle. Vi måste hitta en balanspunkt som accep-
teras av de många människorna i vårt land och som därmed kan bli en ut-
gångspunkt för ett konstruktivt arbete att hjälpa och stödja offren för kon-
flikterna, både dem som finns i närområdena och dem som tagit sin tillflykt
till vårt land.

Den 21 juni 1993 fattade regeringen ett principbeslut om asylsökande från
Bosnien-Hercegovina innebärande att asylsökande från detta land, efter in-
dividuell prövning, kommer att få permanent uppehållstillstånd. Samtidigt
med beslutet infördes visumtvång, och ett förslag om ökad flyktingkvot avi-
serades.

Formellt berörs inte frågan om tillfälliga uppehållstillstånd i det betän-
kande vi nu har att ta ställning till. Men effekterna av regeringens beslut i
juni får sitt uttryck i den proposition som utskottet har behandlat.

Några kommentarer kring frågan om tillfälliga eller permanenta uppe-
hållstillstånd måste därför ges.

1 augusti 1992 fick utskottet en föredragning om den mycket omfattande

tillströmningen av asylsökande som dä skedde. Det gällde då kosovoalbaner.
Mycket oroat av situationen uttalade utskottet i ett enhälligt pressmedde-
lande att man skyndsamt önskade få frågan utredd om tillfälliga uppehålls-
tillstånd i situationer då stor tillströmning av asylsökande äger rum.

Regeringen fann senare att kosovoalbaner i allmänhet inte ansågs behöva
skydd i vårt land, och de flesta får nu awisningsbeslut. Kulturministern pre-
senterade också senare under 1992 en promemoria om tillfälliga uppehålls-
tillstånd som dock inte bedömdes kunna tillämpas för de flyktingströmmar
som då var aktuella. Under hösten infördes också visumtvång för medbor-
gare i det forna Jugoslavien med undantag för medborgare i Bosnien-Herce-
govina.

I en för några dagar sedan framlagd proposition föreslår regeringen också
att tidsbegränsade uppehållstillstånd skall kunna ges då skyddsökande flyr
undan konflikter och kriser som bedöms ha en kortare varaktighet. Denna
bedömning kan ju i en del fall bli svår att göra. Men att propositionen lagts
fram visar dock att regeringen förutser fall där instrumentet tillfälligt uppe-
hållstillstånd kan bli aktuellt, särskilt som regeringen i denna proposition
förutsätter att Invandrar- och flyktingkommittén ytterligare skall utreda och
bedöma frågan kring tillfälliga uppehållstillstånd.

I likhet med regeringen anser utskottet att inriktningen i första hand skall
vara att insatserna skall ske i närområdena. Det är först när dessa inte är
tillfresställande som överföringar till tredje asylland blir aktuella. Detta är
också UNHCR:s inställning. Det är knappast troligt att UNHCR som en
normal lösning ser att permanenta uppehållstillstånd omedelbart beviljas
större grupper av flyktingar. I fallet Bosnien kan det på en del håll uppfattas
som att s.k. etniska rensningar kan löna sig.

Det var beklagligt att regeringen inte på lämpligt sätt förankrade sitt be-
slut i riksdagen före den 21 juni. Även om det var fråga om ett rent administ-
rativt beslut, som riksdagen formellt inte har med att göra, kunde det ju ändå
förutses att frågan var av sådan vikt att den skulle komma att påverka flyk-
ting- och invandrardebatten i Sverige. Ett större och viktigare beslut har väl
knappast fattats inom invandringspolitiken i modern tid. Det handlar om att
bevilja 70 000-80 000 människor tillträde till det svenska samhället.

Det går givetvis att förstå regeringens bevekelsegrunder vad beträffar be-
slutet om permanenta uppehållstillstånd. Utsikterna till snar fred kunde då,
liksom för övrigt nu, bedömas som osäkra. Det kunde därför te sig orimligt
att låta de till Sverige komna flyktingarna sväva i ovisshet om sin status.

Det är nog ändock sannolikt att de flesta flyktingarna både hade accepte-
rat och välkomnat det skydd som även ett tillfälligt uppehållstillstånd hade
inneburit. Vidare är det min övertygelse att även kommunerna och medbor-
garna i allmänhet hade haft en stor förståelse för en sådan ordning. I varje
fall tycks detta vara fallet i Danmark där just tillfälliga uppehållstillstånd
getts.

Det bör också anmärkas att UNHCR är inriktat på att skydd, om inte
omedelbar repatricring kan ske, skall ges i första asylland, vanligen grann-
land och först därefter skall skydd i tredje asylland ges.

Som också kulturministern och regeringen framhållit är flyktingsituatio-
nen i f.d. Jugoslavien eländig och bortom all beskrivning. Det är en självklar-

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m.m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

het att Sverige måste hjälpa till på alla sätt. Givetvis bör de viktigaste insat-
serna ske i närområdet. Det är ju där de allra flesta flyktingarna finns. Jag
tror att alla här i riksdagen stödjer de insatser som görs i humanitetens in-
tresse. Ytterligare ökade insatser kan säkerligen bli nödvändiga.

Det är också ytterst viktigt och på sikt avgörande för ett lyckosamt resultat
med en internationell samordning. Jag tycker att regeringen gör allt det som
rimligen kan göras när det gäller att försöka få till stånd ett brett internatio-
nellt samförstånd och samarbete. Vi har tyvärr ännu inte sett att det skulle
ha blivit så mycket resultat. Men jag tror att vi måste fortsätta med dessa
ansträngningar.

De flyktingar som finns inom landets gränser skall nu kunna räkna med
att få permanenta uppehållstillstånd. Såsom läget är skall vi alla arbeta för
att ta emot bosnierna och ge dem den bästa möjliga start i den nya tilvaron
som väntar dem. Insatser för svenskundervisning m.m. görs redan nu på för-
läggningarna, och det är bra. Om det vid ett senare tillfälle finns möjlighet
till återvändande på frivillig väg kan och bör också åtgärder för att underlätta
detta vidtas. Jag har förstått att sådana åtgärder planeras.

Det föreslagna stimulansbidraget till kommunerna för att underlätta ut-
placeringen i kommunerna kan underlätta, framför allt nu när en mer lång-
siktigt verkande överenskommelse ingåtts mellan regeringen och Kommun-
förbundet om den framtida finansieringen av flyktingmottagandet. Det är i
högsta grad önskvärt att kommunerna nu solidariskt ställer upp med motta-
gande. Det är en utmaning, en positiv utmaning, som Sverige i sin helhet nu
står inför.

Den kvot som regeringen föreslagit bör kunna användas flexibelt innebä-
rande att också speciella insatser i närområdena kan bli aktuella. Det är då
viktigt att komma i håg att även andra flyktingar än de som kommer från
Bosnien kan ha ett väl så stort behov av skydd och hjälp till en ny tillvaro.
Regeringens och UNHCR:s bedömningar kan vara vägledande härvidlag.

Ny demokrati har valt att yrka avslag på utskottets hemställan. Det finns,
som jag tidigare antytt, skäl att något beklaga att regeringen inte sett anled-
ning att i förväg diskutera och hos riksdagen förankra beslutet om perma-
nenta uppehållstillstånd. Men utskottets mycket entydiga majoritet stöder
ändå regeringens handlande och förslag. Det går givetvis inte att, som nyde-
mokraterna förespråkar, riva upp beslutet från den 21 juni. Nydemokrater-
nas avslagsyrkanden i dag visar bara på att man medvetet vill mäla sig ur och
i stället satsa på populistiska och lättsålda budskap.

Även om nydemokraterna kan ha en del förslag som ligger i närheten av
övriga partiers finns det ändå qn stor skillnad. Realism måste kombineras
med humanitet, med rättssäkerhet och med en insikt om att det inte finns
enkla lösningar på svåra problem. Det är skillnad på att finna lösningar som
kan accepteras av medborgarna - lösningar som måste innehålla humanitära
ambitioner, men som också måste präglas av verklighetens krav - och på att
föra en politik vars livsluft består av att man exploaterar rädsla och oro. Ny-
demokraternas allmänna hållning leder fel, ger fel signaler och underlättar
inte det svåra arbetet med att öka förståelsen mellan människor i vårt sam-
hälle.

Herr talman! Det går att förena humanitet med realism. Nydemokraterna
har glömt bort humaniteten.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på
de reservationer som föreligger.

Anf. 101 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag är glad över den mycket breda uppslutningen kring ut-
skottets betänkande. Det är bara ytterkantspartierna som har en avvikande
mening. Jag noterar också att utskottet tycker att det är viktigt att bosnierna
snabbt kommer ut i kommunerna. I detta ligger ett moraliskt åtagande från
de partier som står bakom betänkandet att påverka sina kommunala företrä-
dare. Jag välkomnar att Gustaf von Essen gjorde en klar markering angå-
ende detta.

Ingen vinner på att personer som har beviljats permanenta uppehållstill-
stånd ändå får sitta på förläggningarna och vänta. Flyktingarna mår sämre
av det, och det kostar mer. Det finns redan nu ca 10000 personer i förlägg-
ningarna med permanenta uppehållstillstånd som väntar på kommunplace-
ring. Vid årsskiftet torde det finnas ytterligare ca 10 000 personer som har
fått permanent uppehållstillstånd.

Utskottet säger att regeringens överläggningar med Kommunförbundet
om ersättningsnivåerna inte får fördröja utflyttningen i kommunerna. I det
sammanhanget kan det vara lämpligt att för riksdagen redovisa slutresultatet
av förhandlingarna med Kommunförbundet. De blev klara i fredags.

Den vanliga schablonersättningen höjs den 1 januari 1994 med 4,3 % och
blir för en vuxen 144 200 kr. För de flyktingar som flyttade ut i kommun un-
der 1991 utbetalas ett särskilt konjunkturtillägg om 35 000 kr till den kom-
mun där flyktingen nu bor. För dem som flyttade ut i kommun under 1992
och 1993 kommer kostnaderna att följas upp vid förhandlingarna som skall
ske nästa år. Det blir också en ändring i utbetalningarna så att ersättningarna
blir rättvisare mellan kommunerna. Främst är det storstäderna som kommer
att kompenseras för de flyktingar som flyttar dit på egen hand från de kom-
muner där de först placerades. Staten kommer att betala de fulla kostna-
derna för socialhjälp för de flyktingar över 55 år som tas emot under 1994
och som inte kan försörja sig själva. I dag gäller detta åtagande flyktingar
som är över 60 år.

Resultatet av dessa förhandlingar följer Kommunförbundets önskemål om
att lösa de problem som många kommuner har fört fram. De tillfredsställer
också en del synpunkter som utskottet har redovisat i sitt betänkande. Till
detta kommer det extra stimulansbidrag som riksdagen skall fatta beslut om
i dag. Dessa 25 000 kr gäller, Berith Eriksson, varje individ. Det görs ingen
skillnad på om det är en vuxen person eller ett barn.

Berith Eriksson sade att stimulansbidraget kanske inte hade behövts om
förhandlingarna hade varit klara. Jag tycker att det är viktigt att förstå de
problem som kan finnas i kommunerna i fråga om att på kort sikt kraftigt
öka flyktingmottagandet. Det kan finnas en del initialkostnader som gör att
kommunerna inte har kunnat planera på allra bästa sätt för ett så stort motta-
gande. Jag tycker att det är viktigt att man kan ge ett extra bidrag bl.a. för
dessa initialkostnader.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Sammantaget visar resultatet av förhandlingarna att staten, så som har va-
rit avsett, tar det ekonomiska ansvaret för flyktingarna. Genom det extra
konjunkturtillägget utvidgas statens ansvar till 3,5 år. Kommunförbundet
har välkomnat regeringens förslag och säger i ett uttalande att det är tillfreds-
ställande att regeringen har lagt fram förslag som i väsentlig grad kompense-
rar kommunerna för deras kostnader för flyktingmottagandet. Staten tar det
fulla ansvaret för de kostnader som generalschablonen är avsedd att täcka.

Det har över huvud taget funnits synpunkter på schablonbidraget. Det
framkommer i betänkandet från bl.a. Vänsterpartiet. Det sägs att schabloner-
sättningen inte ger de incitament till kommunerna som behövs.

Jag är faktiskt av motsatt uppfattning. Bidraget är uppbyggt så att det in-
nebär ett incitament till kommunerna. Vi vet att en del kommuner som är
effektiva i sitt flyktingmottagande också faktiskt gör en vinst på schabloner-
sättningen. Om de kan hålla nere sina kostnader får de ändå behålla hela
ersättningen.

Nu återstår det för våra partiföreträdare i kommunerna att fullfölja rege-
ringens och riksdagens beslut och ta emot dessa jagade människor. Jag tror
att förutsättningarna är goda för ett bra mottagande. Bosnierna kommer att
finna sig väl till rätta. Som utskottet framhåller är det fråga om en relativt
välutbildad, homogen grupp.

Jag har ett annat exemepel på att förutsättningarna är goda. Invandrarver-
ket inbjöd ungefär 100 riksorganisationer till en överläggning för några
veckor sedan. Verket önskar att tillsammans med organisationerna bygga
upp ett nätverk. Målet är att varje bosnisk familj skall ha en kontaktperson
här i Sverige. Mottagandet från dessa organisationer var mycket positivt.
Det var bra respons på Invandrarverkets önskan.

Berith Eriksson sade att förslaget om en kraftigt utökad flyktingkvot för
f.d. jugoslaver var ett sätt att skyla över visumbeslutet. Det är riktigt att
kvotbeslutet hänger ihop med visumbeslutet. Regeringen vill visa att Sverige
inte stänger sina gränser. Vi i Sverige är fortsatt beredda att ta emot männi-
skor från krigsområdet.

Det är att beklaga att situationen är sådan i Europa att det var nödvändigt
att införa visumbeslutet. Sverige kan inte ensamt, tyvärr, hålla gränserna
öppna. Dessutom innebär naturligtvis beslutet om permanent uppehållstill-
stånd att det är särskilt attraktivt att komma just till Sverige. Det är också
viktigt att vi tar vårt fortsatta ansvar genom att inte stänga gränserna. Det
är mot den bakgrunden som kvoten skall ses. Den skall utgöra en beredskap
för att kunna ställa upp när internationella organisationer, inte minst
UNHCR, behöver ha hjälp när de inte själva kan ge skyddet och den huma-
nitära hjälpen i närområdet.

I detta sammanhang vill jag också kommentera något som står i Ny demo-
kratis reservation. Ny demokrati säger att de pengar kvoten kostar kunde
användas till att ge många fler bättre hjälp i krigsområdet. Ny demokrati
anser att 300 000 människor kan hjälpas för samma belopp som gäller för
kvoten. Hur är detta egentligen beräknat? Jag har försökt att räkna. Det
visar sig då att för de pengar som kvoten kostar kan man hjälpa knappt
300 000 personer under 50 dagar i Kroatien eller 300 000 under litet mer än

100 dagar i Bosnien. Jag tycker att detta speglar en okunnighet från Ny de-
mokratis sida om vad detta är fråga om.

Dessutom går man på i vanlig god stil och producerar den ena sifferserien
efter den andra som inte har någon som helst förankring i verkligheten.

Man avstyrker också förslaget om kvot. Sverige skall inte ha någon bered-
skap. Om internationella organisationer vill ha hjälp med flyktingar skall
Sverige inte ställa upp. Det verkar från Ny demokratis sida som om det
handlar om att till varje pris undvika att det kommer en enda flykting hit till
Sverige och att vi i Sverige ger dem skydd.

Det har varit många diskussioner om tillfälliga respektive permanenta up-
pehållstillstånd. Vi har ju fört den diskussionen här i kammaren flera gånger.
Gustaf von Essen tog också upp den här frågan. Jag vill då säga att det förslag
som nu har lagts fram i riksdagen, om möjligheten att ge tillfälliga uppehålls-
tillstånd under maximalt ett år, skall ses mot bakgrund av att det fanns ett
behov att klargöra vad som skall gälla om det kommer mycket stora flykting-
grupper på grund av naturkatastrofer, miljökatastrofer eller liknande. Det
var viktigt att klargöra vem som skall ha ansvar för mottagandet. Vi slår fast
att det är Invandrarverket och att mottagandet skall ske i förläggningssyste-
met. Det är den viktigaste utgångspunkten.

Därtill innehåller förslaget att man, om det befinnes lämpligt, i detta sam-
manhang får ge ett tillfälligt uppehållstillstånd, men under en mycket be-
gränsad tid. Detta har ingenting att göra med den vanliga asylpolitiken, som
gäller människor som flyr undan våld och krig, men framför allt politisk och
etnisk förföljelse.

Gustaf von Essen menade att det hade varit bra om regeringen hade för-
ankrat sitt beslut i riksdagen. Jag vill då fråga: Hur skulle detta ha gått till?
Det är i strid mot grundlagarna att riksdagen fattar beslut i enskilda ärenden.

Det var också viktigt för regeringen att följa och tillämpa vår lagstiftning.
Frågan är: Varför skulle vi behandla bosnierna annorlunda än andra flyk-
tinggrupper? Det är det man indikerar när man säger att vi inte skulle ha
gett dem ett skydd här i Sverige.

Som vanligt redovisas det också internationella jämförelser, t.ex. med
Danmark, som har ett system med tillfälligt mottagande under två år. Men
vad kommer Danmark att tvingas göra när de två åren har förflutit?

Regeringen har i sin bedömning lagt in att man inte ser någon omedelbar
lösning på kriget och konflikten nere i Bosnien. Vår bedömning är att vi än-
dock hade tvingats att fatta beslut om permanenta uppehållstillstånd i ett se-
nare skede. Då har dyrbar tid gått förlorad. Många människor har suttit i
ovisshet lång tid ute på flyktingförläggningar. De har trasats sönder alltmer.
Det betyder att när kommunmottagandet ändock skulle ha skett i en fram-
tid, hade kommunerna fått ännu mer bekymmer att försöka laga dessa tra-
siga människor. Sjukvårdsresurser och annat skulle behöva utnyttjas ännu
mer.

I det sammanhanget vill jag också svara på Berith Erikssons fråga om
överläggningar med Landstingsförbundet. De sker från Socialdepartemen-
tets sida i samband med andra frågor som staten och landstingen har gemen-
samt. De överläggningarna pågår.

Herr talman! Det blir naturligtvis mycket diskussion om praktiska frågor

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m.m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

när vi skall diskutera flyktingmottagandet. Det blir också med all rätt mycket
diskussion om ekonomi och om pengar. Men det finns faktiskt också en an-
nan sida av saken. Den handlar om rättfärdighet och mänsklighet. Jag tycker
ibland att det glöms bort i de här diskussionerna.

Det tillhör inte i dessa tider vanligheten, herr talman, att man citerar Bi-
beln i denna kammare. Det var, tror jag, vanligare förr. Men jag skall ändå
läsa några verser som jag har uppklistrade på mitt skrivbord på departemen-
tet. Det är två verser ur Tredje Moseboken, 19 kap., verserna 33 och 34:

”När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främ-
lingen som bor hos er skall räknas som en infödd bland er, du skall älska
honom som dig själv.”

Det är naturligtvis mycket uppfordrande ord och jag önskar att de kunde
vara en ledstjärna för vårt land i flyktingmottagandet, även för dem som inte
har Bibeln som husorgan. Men det räcker faktiskt också långt att följa huma-
nismens och demokratins idémönster för att låta Bibelns ord bli verklighet.

Anf. 102 BERITH ERIKSSON (v) replik:

Herr talman! Först vill jag påminna om att förhandlingarna med Kom-
munförbundet är klara redan innan det här beslutet skall fattas. Jag anser
nog fortfarande att den här extra stimulansen hade kunnat ingå i de förhand-
lingar man har fört.

Det är alltså inte genom det här betänkandet, vill jag påpeka, som vår mo-
tion, som handlade om att kommunerna skall tillförsäkras möjlighet att få
ersättning för sina faktiska kostnader, är tillgodosedd. Det är genom de för-
handlingar som nu har förts.

I den proposition som överlämnats till riksdagen, där motionstiden går ut
den 17 december, står att reglerna skall förändras och ge incitament för att
öka kvaliteten. Det är väldigt många, bl.a. på departementet - det kom fram
när de var hos oss i socialförsäkringsutskottet - som har en del att säga om
kvaliteten på SFI-undervisningen och insatserna när det gäller arbetsmark-
naden. De är mycket olika i landet, och det behövs säkert, som vi tar upp i
vår motion, regler och incitament för att höja kvaliteten.

Sedan frågade jag hur uttagningen skulle gå till när det gällde kvoten på
5 500 personer. Jag vill veta om UNHCR har stött förslaget från regeringen
om hur uttagningen skall gå till och om flyktingkommissarien har uttalat sig
för att hjälpa till i det här arbetet.

Sedan, herr talman, vill jag läsa litet innantill från Folkpartiets motion från
november 1990, om viseringskravet:

Om en människa som vill fly från sitt land kontaktar Sveriges ambassad
och söker ett visum i laga ordning är det ambassadens skyldighet, enligt gäl-
lande lag, att avslå ansökan om man misstänker att vederbörande behöver
fly.

Det är ju vad som händer runt om i världen. Det är visumets natur. Alter-
nativet är att söka uppehållstillstånd i Sverige, och det kan inte presumtiva
flyktingar göra. När de är i hemlandet har de ingen rätt att söka asyl, bl.a.
för att de ännu inte lämnat hemlandet och därför inte kan definieras som
flyktingar.

Folkpartiet säger då: Att på detta vis använda viseringsinstrumentet som

en metod att förhindra rena flyktingar från att ansöka om asyl i andra länder
är klart i strid med andan i Genévekonventionen.

Anf. 103 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Berith Eriksson tycker att vi skulle ha väntat med stimulans-
bidraget tills förhandlingarna med Kommunförbundet var klara. För oss
hänger dessa frågor inte alls ihop. Förhandlingar om schablonersättningens
storlek sker regelmässigt varje år. De sker vartefter vi gör undersökningar
av hur schablonersättningen täcker de faktiska kostnaderna. Vi har hela ti-
den sagt att vi från regeringens sida kommer att fullfölja de åtaganden som
finns om att stå för de ekonomiska kostnaderna. Nu har en del inte velat tro
på den försäkran. Det kan inte jag hjälpa.

Nu visar slutresultatet av förhandlingarna att regeringen har fullföljt de
åtaganden som finns. Däremot har vi tyckt att det har varit angeläget att un-
derlätta för kommunerna att ta emot en så stor grupp under en mycket kort
tid och klara av extra kostnader, introduktionskostnader, kostnader för att
bygga upp en ny mottagningsorganisation, eftersom organisationen kanske
har fått ligga litet för fäfot under de år som det har kommit ganska få flyk-
tingar ut till kommunerna.

Det var alltså en viktig fråga för oss att också få ett beslut här i riksdagen
i den frågan, eftersom nu stimulansbidraget är kopplat till kommunernas be-
nägenhet att träffa avtal. Om vi i dag hade lagt fram förslaget om stimulans-
bidrag, hade det inte kunnat behandlas i riksdagen förrän på vårkanten.

Jag skulle helst önska att alla de människor som nu sitter ute på förlägg-
ningarna, i tiotusental, kunde ha fått fira jul i ett eget hem och böija planera
igen för sin framtid. Nu kommer detta inte att vara möjligt, eftersom många
kommuner har låtit sig förledas av hotfulla yttranden om att regeringen inte
kommer att ställa upp och fullfölja sitt åtagande. Vilka är det som får betala
för detta? Jo, det är bosnier som sitter med sina permanenta uppehållstill-
stånd men som inte får komma ut till kommunen och böija rota sig här i
Sverige.

Sedan till frågan om hur uttagningen av flyktingarna skall gå till. Det finns
mycket gammal erfarenhet både hos Invandrarverket och hos UNHCR om
hur man hjälps åt när det gäller uttagningen av kvotflyktingar. Invandrarver-
kets representanter har redan varit nere på plats och tagit ut en del. Dan-
mark har tagit ut ännu fler, ganska stora grupper. Ibland sker detta i direkt
samarbete med UNHCR, ibland gör myndigheterna det självständigt. Så det
behövs inga pekpinnar från regeringens sida om hur det skall gå till. Jag har
fullt förtroende för Invandrarverket och dess sätt att sköta detta.

Det kan naturligtvis kännas skönt för Invandrarverket att ha denna stora
kvot att tillgå när det kommer signaler om att man inte klarar av skyddsfrå-
gan, den humanitära hjälpen och kanske inte heller sjukvårdshjälpen nere i
själva krigsområdet, inte minst nu inför vintern som kan komma att bli bis-
ter.

Anf. 104 BERITH ERIKSSON (v) replik:

Herr talman! Förhandlingarna var av förståeliga skäl litet speciella den här
gången. Det har varit uppvaktningar hos regeringen tidigare, och det har

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

ställts krav från kommunerna på att få full kostnadstäckning för utgifterna.
Då är det väl inte så konstigt om det fanns en viss misstro. Några löften har
man inte fått tidigare, anser man i kommunerna.

I den proposition som nu ligger krävs att vissa delar av den skall bli verklig-
het för att kommunerna skall kunna bygga upp en framtida organisation för
flyktingmottagningen. Det är väl inte så mycket att orda om de 25 000 kro-
norna per flykting. Jag yrkar inte heller bifall till den delen. Jag konstaterar
bara att jag är helt säker på att man i förhandlingarna hade kunnat få in även
detta. Nu är förhandlingarna klara.

Statsrådet talar om hotfulla yttranden om att kommunerna inte skulle få
någon ersättning. Jag har inte hört några sådana.

Sedan tillbaka till frågan om hur man skall ta ut flyktingarna. Birgit Frig-
gebo säger ungefär att det är bra att ha den här kvoten att tillgå när den be-
hövs. I propositionen finns det klart uttalat hur Invandrarverket skall gå till
väga och vilka personer som skall komma i fråga, osv. Jag har ännu inte fått
svar på frågan om flyktingkommissarien har lovat att själv bidra när man tar
ut dessa flyktingar, eller om Invandrarverket alldeles självt skall skicka ner
delegationer dit för att plocka ut vissa människor.

Beträffande viseringskravet är det inte säkert att just de människor som
har politiska skäl har möjlighet att nå Invandrarverkets delegation där nere
utan skulle behöva ta sig till Sveriges gräns för att söka asyl.

Anf. 105 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:

Herr talman! Beslutet den 21 juni i år, då regeringen fattade ett admini-
strativt beslut, innebar i praktiken att de till Sverige komna bosnierna skulle
få permanent uppehållstillstånd. Det var i själva verket ett av de största in-
vandringspolitiska beslut som har fattats i modern tid. Det förelåg redan un-
der våren innan detta beslut fattades en stor oro runt om i landet och också
här i riksdagen om hur man skulle tackla den stora utmaning som denna flyk-
tinginvandring innebar.

Vi hade debatter här i riksdagen om detta. Jag minns att jag själv i april
ställde frågor till invandrarministern om vad som skulle komma att hända.
I det perspektivet borde det ha varit klokt om regeringen under hand hade
förankrat sitt ställningstagande hos partierna i riksdagen. Det hade varit
klokt ur många synpunkter, både psykologiskt och rent sakligt, eftersom
man då hade kunnat diskutera huruvida den ena eller den andra linjen var
bättre eller sämre. Nu inträffade detta mitt under sommaren. Det fanns inte
någon riktig mental beredskap vare sig hos svenska folket eller hos riksdagen
för detta beslut.

Samtidigt är det i sig ingen kritik mot det beslut som regeringen fattade.
Det är mycket möjligt att de överväganden som regeringen gjorde var de
riktiga och rätta då. Men det hade som sagt varit bra och klokt ur många
synpunkter att ha det förankrat. Det är, kulturministern, inte samma sak
som att riksdagen skulle ha fattat något beslut. Det har jag aldrig föreslagit.
Det finns andra möjligheter till kontakter.

Den andra sak som jag påpekade är att det finns förslag om att man skall
öka kvoten. Samtidigt innebär det en minskning av kvoten för andra flyk-
tingar än just flyktingar från Bosnien.

Det finns flyktingar i andra flyktingläger runt om i världen, där situationen
är minst lika besvärlig. Vi får inte glömma bort att det också finns andra flyk-
tingproblem. Det handlar inte bara om Bosnien. Den här propositionen an-
das litet grand av att allt annat nu skall stå tillbaka och att det bara är bos-
nierna som skall få hjälp. Vi ställer självfallet upp på detta, men man får inte
heller glömma bort den andra delen. Därför hoppas jag att kulturministern
kommer att kunna använda detta anslag något så när flexibelt och att hon
kommer att kunna vara öppen även för andra lösningar än just de som har
skisserats.

Anf. 106 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Beredningen av regeringens beslut var klar i juni månad. Ef-
tersom regeringen fattade beslut när kammaren sammanträdde, betraktar
jag det som självklart att jag hade kunnat komma hit till informationsstun-
den en torsdag för att redovisa vilket beslut som regeringen hade fattat. Jag
bedömer själv att detta naturligtvis var ett stort beslut.

Gustaf von Essen säger att regeringen under hand skulle ha förankrat sitt
beslut i riksdagen. Jag vet inte hur detta skulle ha gått till, om man ser till
den formella ordningen. När det gäller regeringspartierna utgår jag ifrån att
man har kontakter utanför regeringskansliet när man medverkar till viktiga
beslut. I Folkpartiet var den här frågan t.o.m. uppe på partistyrelsens möte
för att den skulle förankras både bland riksdagsledamöter och bland vidare
kretsar i partiet. Jag har naturligtvis ingen synpunkt på hur olika partier i
regeringen förankrar sina beslut.

Det är bra att Gustaf von Essen säger att det var ett klokt beslut. Det inne-
bär också ett åtagande att se till att beslutet kan fullföljas ute i kommunerna.

När det gäller kvoten har utskottet självt uttalat att den bör kunna använ-
das med flexibilitet. Enligt regeringen kan ca 500 personer från områden
utanför f.d. Jugoslavien ingå i kvotmottagningen. Från svensk sida brukar
vi vara väldigt följsamma mot UNHCR:s åsikter och synpunkter. Vi brukar
också ställa upp på olika önskemål som kommer därifrån. Det är bra att riks-
dagen har slagit fast att det inte är fråga om något absolut antal när det gäller
kvotmottagningar från andra delar av världen. Men det är klart att bakgrun-
den till regeringens förslag är att vi känner ett särskilt stort ansvar att se till
att vi i Europa kan klara åtminstone våra egna flyktingar. Därutöver skall vi
naturligtvis också hjälpa till på olika sätt. Det är också en självklarhet för
Sverige. Då handlar det inte bara om kvotmottagningar utan även om mas-
siva biståndsinsatser i olika flyktingområden runt om i världen.

Anf. 107 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:

Herr talman! Jag talar inte om någon formell ordning som skulle behöva
föreligga för att man skulle ta kontakt. Kulturministern har i flera andra sam-
manhang funnit metoder för att förankra och diskutera beslut under hand
med de av socialförsäkringsutskottets ledamöter som är engagerade i dessa
frågor.

Min kritik är mild, men det är ändå fråga om en viss kritik. Utskottet har
vid ett tillfälle uttalat att man gärna såge en möjlighet till att utfärda tillfälliga
uppehållstillstånd, att det instrumentet skulle kunna användas. Detta ut-

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

skottsuttalande var enhälligt. Mot den bakgrunden hade det varit klokt av
kulturministern att under hand - såsom det har skett i andra sammanhang -
ta kontakt med utskottet för att diskutera dessa frågor. Det är ändå utskottet
som förr eller senare skall handlägga lagstiftningen i dessa ärenden.

Jag utgår ifrån att detta var ett klokt beslut, och jag vill gärna tro att det
var ett klokt beslut. I och med att beslutet är fattat vill jag slå fast att det nu
gäller att gilla läget och försöka göra någonting bra av detta. Efter det avtal
som Kommunförbundet och regeringen tycks ha slutit om finansieringen
borde det finnas mycket goda förutsättningar för kommunerna att solidariskt
ställa upp och ordna kommunplatser och göra insatser för Bosnienflykting-
arna. Därvidlag stöder jag kulturministerns ansträngningar så långt som jag
som företrädare för mitt parti är mäktig.

Ändå kvarstår en liten eftersmak av att vi borde ha blivit bättre informe-
rade och av att det här beslutet borde ha varit bättre förankrat.

Anf. 108 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Det är riktigt att vi mellan departementet och utskottet har
kontakter. Det är viktigt att det är på det sättet. Vi lever ändå i en parlamen-
tarism. Men många av dessa kontakter handlar om frågor av lagstiftningska-
raktär, där riksdagen så småningom skall fatta beslutet.

Gustaf von Essen tar nu upp ett förvaltningsärende, ett enskilt beslut i ett
enskilt ärende, som man på något sätt borde ha förankrat. Jag tycker att det
är viktigt att regeringen informerar även om reslutaten av dess förvaltnings-
beslut. Så har också skett. Ytterst är det regeringen som har att ta ansvar för
förvaltningsbesluten. Ingen regering kan krypa ifrån det ansvaret, även om
den har kontakter utanför regeringskansliet med t.ex. ledamöter i riksda-
gens kammare. När det däremot gäller lagstiftningsfrågor är det riksdagen
ytterst och slutligen som fattar besluten och därmed får ta ansvaret.

Anf. 109 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! Birgit Friggebo efterlyste mer tal om humanitet i flyktingpo-
litiken och mindre om ekonomi och detaljer. Men en human människosyn
innebär att de människor som finns i vårt land skall kunna leva ett värdigt
liv. För att åstadkomma ett värdigt flyktingmottagande måste vi kanske dis-
kutera detaljer och ekonomi.

Detta betänkande behandlar inte - som man skulle kunna tro av debat-
ten - schablonersättningen, utan det behandlar en utökning av flyktingkvo-
ten och ett stimulansbidrag på 25 000 kr till de kommuner som kraftigt ökar
sitt flyktingmottagande under 1994.

Även om vi socialdemokrater står bakom betänkandet, har vi naturligtvis
synpunkter på propositionen. I vår socialdemokratiska motion har vi också
betonat att Sverige bör ha en generös inställning till de människor som
tvingas att fly från sitt hemland på grund av krig och andra katastrofer.

Vi förordar i första hand vidgade möjligheter till tillfälliga uppehållstill-
stånd, något som ett enhälligt utskott gjorde redan i augusti förra året. Rege-
ringen var redan förra året inne på den frågan, men valde att stoppa ner för-
slaget i en byrålåda för att nu plockas fram i något reviderat skick i form av

en proposition. Detta är något som jag väl får anledning att återkomma till
nästa år.

Vi socialdemokrater har också tidigare betonat vikten av ett europeiskt
samarbete när det gäller situationen i f.d. Jugoslavien. Vi anser också att
det är viktigt och nödvändigt att utveckla ett samarbete och en samsyn inom
Europas länder omkring flyktingfrågorna, åsikter som för övrigt delas av ut-
skottet. I betänkandet betonas också vikten av ett nära samarbete med öv-
riga nordiska länder.

Birgit Friggebo har också själv många gånger, inte minst här i riksdagen,
framhållit det internationella arbete som regeringen bedriver när det gäller
invandrar- och flyktingfrågor. Men någon samsyn med övriga Europa när det
gäller skyddet för människor från Bosnien kan jag inte se. De flesta andra
europeiska länder, med undantag av England och Sverige, har gett männi-
skor från Bosnien temporärt skydd. Men den svenska regeringen valde att
ge permanent uppehållstillstånd. Också när det gäller Norden skiljer sig Sve-
rige från de nordiska grannarna. Både Danmark och Norge har gett tillfälliga
uppehållstillstånd.

Regeringen har nu fattat beslut om de bosnier som har flytt hit. De skall
naturligtvis få ett så bra mottagande som möjligt. Hur många de är, eller hur
många de blir, finns det inte någon som med bestämdhet kan säga i dag. Ca
42 000 finns här, sedan tillkommer familjemedlemmarna. Beslutet innebär
att förmodligen 70 000 människor på kort tid skall placeras ut i landets kom-
muner. Detta ställer naturligtvis stora krav på kommunerna, vilket kommu-
nerna är medvetna om. Därför är det inte så konstigt att de i dagens ekono-
miska läge, och med den arbetsmarknadssituation som råder, tvekar när det
gäller att öka mottagandet och inte är villiga att skriva nya kontrakt med
Invandrarverket förrän ersättningsfrågan är löst.

Detta har regeringen varit medveten om. Med ett stimulansbidrag på
25 000 kr har man försökt att förmå kommunerna att öka sitt mottagande.
Jag har förgäves försökt att få svar på vad ett kraftigt ökat flyktingmotta-
gande innebär i praktiken. Är det ytterligare 100, 200, 300, eller hur många
är det? Kommunerna har ju, som sagt, krävt ett höjt schablonbidrag för att
öka mottagandet.

I vår motion krävde vi att regeringen skulle lämna förslag som bättre
kunde lösa de problem som regeringen egentligen har försatt sig i. Men för
att inte störa de förhandlingar som pågick mellan regering och kommunför-
bund, när vi behandlade propositionen i utskottet, reserverade vi oss inte,
utan ansåg att våra motionskrav i huvudsak kunde anses tillgodosedda.

Nu är förhandlingarna slutförda, och kommunerna har fått en ökning av
schablonbidraget för 1994 på 4,3 %, dvs. 6 000 kr för vuxen och 3 600 kr för
barn. Nu återstår att se om kommunerna i dagens läge anser att ökningen är
tillräcklig. Jag utgår då från att regeringen noga följer upp kommunernas
kostnader. Det är viktigt att kommunerna inte drabbas av t.ex. ökade social-
bidragskostnader.

Det är också märkligt att regeringen har fattat beslut om ett så stort motta-
gande utan att ha analyserat vilka problem, svårigheter och extra kostnader
som skulle kunna komma att uppstå. En så dålig framförhållning drabbar nu
de människor som vi vill hjälpa, nämligen flyktingarna. Det går inte att

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

skylla på kommunerna, att de är ovilliga att ta emot flyktingar, eftersom det
faktiskt har med kommunernas ekonomi att göra, som regeringen bidragit
till att försämra.

I vår motion framhåller vi också den obalans som finns mellan olika kom-
muner när det gäller flyktingmottagandet. Vissa kommuner har genom väg-
ran att ta emot flyktingar undandragit sig det gemensamma ansvar som vi
har för de kostnader som flyktingmottagandet för med sig.

I propositionen föreslås att flyktingkvoten under detta budgetår skall ut-
ökas med upp till 6 000 personer. Av dem skall, som vi tidigare hörde, 5 500
kunna överföras från f.d. Jugoslavien.

Regeringen påpekar samtidigt att hjälpinsatser i närområdet även i fort-
sättningen skall vara den viktigaste delen av de svenska insatserna. Den in-
ställningen delas av FN:s flyktingkommissarie, EG, den bosniska regeringen
och flera hjälporganisationer.

I vår socialdemokratiska motion förordar vi också att de medel som är av-
sedda för flyktingkvoten skall användas på ett flexibelt sätt, men att insatser
i närområdet skall prioriteras. Vi utesluter inte att medlen också kan använ-
das för att överföra människor som inte kan få skydd i närområdet till Sve-
rige.

Det här är egentligen ett märkligt förslag från regeringen. Flyktingkvoten
för innevarande år uppgår egentligen till 1 800 personer. Den är inte helt ut-
nyttjad.

Enligt uppgift har UNHCR svårigheter att presentera lämpliga personer.
Hittills i år har Invandrarverket fattat beslut om 162 personer. Enligt uppgift
finns det en delegation i Kroatien, för vilken UNHCR har presenterat ca 250
personer. Fram till jul innebär det att beslut kan fattas om 412 kvotflyk-
tingar. Av kvoten återstår för nästa halvår 1 388 personer. Är det då rimligt
att tro att man också skall ha möjlighet att överföra ytterligare 6 000 eller
5 500 kvotflyktingar till Sverige? Om hela kvoten utnyttjas skulle det fram
till den 1 juli 1994 bli totalt 7 800 personer.

I propositionen sägs mycket riktigt att den kommande vintern kan få kata-
strofala följder för stora grupper av befolkningen och att det kommer att
ställa stora krav på hjälpinsatser i närområdet samt att insatser i närområdet
skall vara den viktigaste delen av våra svenska insatser.

Det är bara det att för insatser i närområdet och för s.k. flexibla insatser
finns inga pengar. Kostnaden för den utökade flyktingkvoten på 6 000 perso-
ner beräknas till 830 miljoner. Det är då enligt propositionen huvudsakligen
fråga om ersättning till kommunerna för att de tar emot flyktingar. Dessa
utbetalningar beräknar regeringen skall komma att belasta nästa års budget.
För flexibla insatser finns inga pengar. Om regeringen nu menar allvar med
flexibla insatser i närområdet, måste regeringen med det snaraste åter-
komma till riksdagen med begäran om medel på tilläggsbudget.

Herr talman! Med de här framförda synpunkterna vill jag yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på reservationerna.

Anf. 110 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Det är riktigt att det förslag som regeringen har förelagt riks-
dagen - och som riksdagen i dag kommer att bifalla - om en väsentligt ut-

ökad kvot innebär ett stort åtagande. En del personer vill påstå att det är ett
enkelt beslut för att skyla över t.ex. visumbeslutet, men det är ett mycket
stort åtagande. Skulle det visa sig att det finns ett behov av att utnyttja denna
kvot tillsammans med det övriga flyktingmottagandet ute i kommunerna vad
avser Jugoslavien, innebär det naturligtvis en stor påfrestning på mottag-
ningssystemet i våra svenska kommuner.

Maud Björnemalm tog upp frågan om insatser i närområdet. UD har
pengar för sådana insatser. Men vi har också sagt att vi, om det skulle uppstå
behov av ännu större insatser, tänker återkomma till riksdagen med förslag
om erforderliga medel. Vi har redan avviserat detta i propositionen. Det är
inte någon nyordning.

Maud Björnemalm talade också om att regeringen hade dålig framförhåll-
ning när den fattade sitt praxisbeslut. Jag förstår inte hur vi skulle ha gjort
för att snabbare framlägga ett förslag här i riksdagen om mottagandet och
stimulansbidraget. Den propositionen överlämnades så fort riksdagen beha-
gade samlas igen efter sommaruppehållet. Bättre framförhållning kan man
således inte ha.

Det är helt riktigt, Maud Björnemalm, att de förhandlingar som rege-
ringen har fört med Kommunförbundet om ersättningar till kommunerna in-
nebar en höjning av schablonersättningen med 4,3 %. Men därutöver fanns
en rad förslag som riktade in sig just precis på de problem som kommunerna
redan har, dvs. problemen med de personer som har funnits här i flera år.
Vi har varit mycket lyhörda för kommunernas önskemål. Vi i regeringen för-
står att många kommuner nu har det mycket bekymmersamt. Vi vill med-
verka till att mottagandet ute i kommunerna går smidigt och smärtfritt. Där-
för har konjunkturtillägget kommit till, som alltså gäller personer som kom
till kommunerna under 1991. Det har inte direkt med bosniermottagandet
att göra. Vi har också försökt att lösa frågan om den s.k. sekundärflytt-
ningen, som även den är aktuell i samband med mottagandet av bosnier.

Anf. 111 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:

Herr talman! Jag tycker fortfarande att regeringen hade en dålig framför-
hållning, när den fattade sitt beslut i juni. Kulturministern borde inte vara
okunnig om hur det ser ut ute i kommunerna när det gäller arbetsmarknaden
och framför allt flyktingars möjligheter att få arbete. Det är väl känt att flyk-
tingarna även under högkonjunkturen hade svårt att få fotfäste på arbets-
marknaden och hade svårt att få jobb. Då borde man ha kunnat förutse att
kommunerna inte skulle hålla till godo med ett stimulansbidrag som inte gäl-
ler alla kommuner utan bara de kommuner som kraftigt ökar sitt flykting-
mottagande. Först när Kommunförbundet begärde förhandlingar med rege-
ringen kom regeringen till förhandlingsbordet. Kommunförbundet begärde
förhandlingar därför att kommunerna på grund av sina ekonomiska problem
inte ville teckna några nya avtal och inte ville öka sitt flyktingmottagande.

Anf. 112 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Maud Björnemalms påstående är felaktigt. Varje år träffas
Kommunförbundet och regeringen för att följa upp om schablonersätt-
ningen täcker kostnaderna. Den förhandling som nu har förts var förutsedd.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 39

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m.m.

Dessutom är den förberedd genom att vi går igenom kommunernas kostna-
der. Det finns en rapport från Komrev, alltså revisorerna, som visar att de
mindre kommunerna efter två år fortfarande har 25-30 % av pengarna kvar,
medan vissa andra kommuner har förbrukat sina pengar under den tidsperio-
den.

Jag har hela tiden sagt att vi skall förhandla och att regeringen skall stå
upp för de åtaganden som regeringen har gjort beträffande ekonomin. För-
handlingar kommer att ske i vanlig ordning och i vanlig tid, när vi har fak-
taunderlag på bordet. Riksdagen borde ändå uppskatta att regeringens över-
läggningar med Kommunförbundet bygger på fakta och inte på tyckande och
tro.

Flyktingarnas arbetsmöjlighter är oberoende av om flyktingarna har till-
fälligt eller permanent uppehållstillstånd. Arbetsmarknadssituationen i Sve-
rige ser likadan ut. Den blir inte bättre av att man säger att flyktingar skall
ha tillfälligt uppehållstillstånd. Är er tanke att dessa människor skall sitta i
overksamhet och stirra rakt ut i luften?

Maud Björnemalm sade att Socialdemokraterna i första hand vill använda
tillfälliga uppehållstillstånd. Skall det vara ett regelmässigt inslag i flykting-
politiken att folk skall sitta på förläggningar år ut och år in utan att kunna
försörja sig själva i detta land? Jag tror inte att det är praktiskt möjligt. I så
fall - och jag trodde att Ny demokrati var ensamt om denna uppfattning -
måste vi börja upprätta läger långt inne i skogen, där flyktingar inte kan ha
några kontakter med svenskar över huvud taget, och isolera dem för att så
småningom, om 2-5 år, när krigets fasor och elände är över, kunna med våld
skicka tillbaka dem. Är det en human flyktingpolitik?

Jag blir, herr talman, allvarligt oroad av dessa signaler från olika partiföre-
trädare om att man regelmässigt skall avskärma dessa flyktingar och sedan
bara langa i väg dem efter flera år. En av punkterna i kritiken mot flyktingpo-
litiken har varit att flyktingarna får sitta så länge i ovisshet i förläggningar
och vänta på slutligt beslut om huruvida de skall få permanent uppehållstill-
stånd. Det måste väl ändå finnas någon linje i den politik som man för fram.

Anf. 113 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:

Herr talman! Jag vill påminna Birgit Friggebo om att det i betänkandet
står att ett enhälligt utskott har uttalat sig om tillfälliga uppehållstillstånd.
Sedan får den vulgärtolkning som Birgit Friggebo gör av detta begrepp stå
för henne själv. Det kan möjligtvis ses som ett försök att blanda bort korten
när det gäller diskussionen om schablonbidragen och kommunernas kostna-
der för flyktingmottagandet.

I propositionen talar Birgit Friggebo hela tiden om att den utvärdering
som utskottet beställde i samband med propositionen om schablonbidrag
skulle undersöka om schablonbidragen täckte kommunernas kostnader för
flyktingmottagandet. Man skulle se särskilt på storstadskommunerna och på
glesbygdskommunerna. Den utvärderingen är nu färdig och ligger till grund
för den höjning av schablonbidragen som regeringen har medgivit att kom-
munerna får. Det har hela tiden skett en kostnadsökning, men regeringen
har tidigare inte varit villig att höja schablonbidragen.

Anf. 114 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Maud Björnemalm bekräftar nu att det sker årliga överlägg-
ningar och att man regelmässigt skall se om schablonersättningen har täckt
kostnaderna. Det är helt rätt.

Tidigare år har man ju varit överens om att situationen inte varit sådan att
det har funnits anledning att göra några större förändringar i schablonersätt-
ningen.

Man tittade t.ex. förra året på detta för att se vad som hade hänt dem som
kom hit 1991, då schablonersättningen infördes. Man var överens om att det
då inte var möjligt att bedöma att det hade skett någonting av avgörande
betydelse som innebar t.ex. att ersättningen väsentligt skulle höjas. I år, det
visar fakta, är det fler än tidigare som inte har kommit ut i arbete och som
inte kan försörja sig. Således har kostnaderna för socialhjälpsbidragen ökat.
Därför får man det här extra konjunkturtillägget på 35 000 kr. Det är en
ganska kraftig ökning av ersättningen. Här följs den regelmässiga hante-
ringen.

Det är helt rätt att de 25 000 kr i stimulansbidrag som det skall fattas beslut
om i dag mera direkt hänger ihop med mottagandet av bosnierna.

Anf. 115 CLAUS ZAAR (nyd):

Herr talman! Jag är mycket oroad över att Sveriges regering och dess in-
vandrarminister och tillika kulturminister fortsätter att driva en flyktingpoli-
tik som saknar förankring hos en majoritet av medborgarna.

Flyktingpolitik är svårt. Det medger jag gärna. Den måste utövas med stor
känsla för opinionen i samhället. Nu saknar regeringens politik stöd bland
flertalet medborgare. En invandrar- och flyktingpolitik som inte är förank-
rad i samhället kan leda till allvarliga konflikter mellan olika medborgare.
Vi har ju sett en utveckling som känns skrämmande och som oroar oss alla.

Herr talman! Kostnaderna för vår invandrar- och flyktingpolitik är
enorma, och till stor del oredovisade. Det är därför viktigt att ett beslut i
frågor som tas upp i detta betänkande följs av en konsekvensanalys. Precis
som Maud Björnemalm framförde här måste vi få reda på vad beslutet inne-
bär. Det är ju sådant som man vill ha reda på i en konsekvensanalys. Det
går inte att kortsiktigt bedriva en flyktingpolitik - det är vad många kommu-
nalpolitiker också tycker.

Människor med sunt förnuft undrar vem som på sikt skall försörja Sverige.
Vi måste ju diskutera ekonomin i det här. Som det nu är kan vi ju inte fort-
sätta att ha det. Allt fler medborgare kommer hit och måste, precis som in-
vandrarministern sade, försörjas av dem som arbetar. Följden blir att fler
människor måste dela på den kaka som finns. Det finns helt enkelt inte jobb,
som invandrarministern också sade. Vidare är skattebetalarna för få i förhål-
lande till den politik som förs i Sverige.

I Svenska Dagbladet av den 30 november konstateras det att det beträf-
fande arbetskraften i Sverige under en treårsperiod har skett en minskning
med 270 000 medborgare. Det innebär att dessa 270 000 personer varken har
eller söker arbete. Men de måste ges försörjning.

Den av regeringen föreslagna politiken riskerar nu att ytterligare öka för-
sörjningsbördan för dem som arbetar.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Flera kommuner har öppet deklarerat att de inte kan ta emot fler flyk-
tingar och invandrare. Skälet är inte bostadsbrist utan ekonomin ute i kom-
munerna i kombination med en folkopinion som säger att det nu får vara
nog. Nu har vi gjort vår del av vad vi orkar med, säger man. Övriga länder
i Europa måste så att säga dela på flyktingströmmarna.

Gjorda erfarenheter visar att vår invandrarminister inte har lyckats med
de överläggningar som hon har haft ute i Europa. Därför är det väl nu lämp-
ligt att frågan lyfts upp till statschefsnivå i Europa. Det gäller ju att alla tar
till sig sin del av de flyktingproblem som vi står inför. Vi i Europa har ju,
som nämns i betänkandet, i stort sett mer än 4 miljoner flyktingar att ta hand
om på kort sikt. Vi måste alltså dela ansvaret för de åtagandena. Det kan
inte vara så att vissa länder skall ta den största bördan, utan bördan måste
bäras och insatser måste göras solidariskt.

Sverige och många av grannländerna har på sikt inga lediga jobb att er-
bjuda. Därför är det mycket konstigt att permanent uppehållstillstånd er-
bjuds. I fortsättningen återstår endast en bidrags- och utbildningskarusell.
Det är oansvarigt av regeringen att utöka denna ytterligare.

Som ett exempel kan jag nämna att man i en OECD-rapport visar på den
ojämna fördelningen bland Europas stater. Den resursgivning beträffande
asylpolitiken som sker beror alltså på angelägenhetsgraden i ärendet hos mi-
nistrarna i ländernas regeringar. Vidare framgår det att hela 5 % av den
svenska befolkningen är analfabeter. Som en jämförelse kan nämnas att 1 %
av den tyska befolkningen är analfabeter. Det här är siffror som visar på all-
varet i det hela. När vi har sådana siffror att redovisa vid internationella jäm-
förelser tycker jag inte att vi har ett värdigt mottagande.

Jag efterlyser en konsekvensanalys av hela det beslut som betänkandet
omfattar. En sådan kommer att visa hur viktigt det är att flyktingarna får
hjälp i sitt närområde. Det är bra att trähusleveranserna och andra hjälpin-
satser har kommit i gång. Det är på sådant som vi skall koncentrera vår
hjälp, men vi saknar ju pengar.

Den svenska flyktingpolitiken får under inga omständigheter leda till att
Sverige indirekt bidrar till att en etnisk rensning av vissa områden i f.d. Jugo-
slavien underlättas. Med en stor hjälpinsats i närområdet skall vi i stället ge
klara signaler om att Sverige väntar sig en snar politisk lösning.

Herr talman! Jag är övertygad om att Sverige genom att koncentrera sin
insats till närområdet - precis som utskottet säger - sätter problemen i fokus.

Anf. 116 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:

Herr talman! Nydemokraterna har litet grand dubbla budskap. Här i kam-
maren låter de stundom litet förment humanitära och humanistiska. Ute på
sina turnéer runt om i landet på somrarna låter de på ett helt annat sätt. Där
spelar de på opinionen och människors oro och exploaterar den. De under-
blåser faktiskt främlingsfientlighet och talar nästan bara om kostnader, som
om invandrare enbart är en belastning för det svenska samhället.

Budskapet från Nydemokraterna är egentligen: Släpp inte in någon ytter-
ligare i landet, och försök att bli av med så många som möjligt. Jag tror att
vi från övriga partier måste göra klart för allmänheten att det finns en skill-
nad mellan Nydemokraternas sätt att bedriva flykting- och invandrarpolitik

och de andra partiernas politik. Vi kan visserligen ibland ha litet grand likar-
tade förslag och ståndpunkter, men det är ändå väldigt stor skillnad mellan
oss. Ni har glömt humaniteten. Ni har bara realismen.

Anf. 117 CLAUS ZAAR (nyd) replik:

Herr talman! Gustaf von Essen säger här att vi i Ny demokrati har glömt
humaniteten och bara arbetar med realismen. Jag tror att vi båda är eniga
om att det skall vara en kombination av dessa. En kombination med verklig-
heten innebär att vi skall ta hänsyn till vad människorna ute i samhället an-
ser - vad våra svenska medborgare anser - om den flykting- och invandrar-
politik som förs.

Det är sant att vi i Ny demokrati kanske inte har några bibelrader på vårt
kontor. Men vi har däremot sett vilka konsekvenserna blir när exempelvis
kosovoalbaner skickas hem i stora bussar. Först tas de emot och i stort sett
tvångsförvaras, och sedan sänds de åter till sina hemtrakter. Det hade varit
betydligt humanare att tala om för vederbörande vid gränsen när de sökte
asyl vilken möjlighet de hade att få stanna här.

Man har först lurat dem att sälja sitt hem därnere i f.d. Jugoslavien, ofta
till serber. Sedan får de ta pengarna till att åka buss hit till gränsen eller till
den polska hamnstaden Swinoujsie och där kastas av i ovisshet. De förlorar
på grund av att det saknas en konsekvensanalys i politiken den möjlighet till
uppehälle som de har haft.

Det saknas en kombination. Man säger att man har hjärta och realism i
blandning. Men vad har man? Vi ser ju resultatet när människor tvingas att
åka tillbaka.

Anf. 118 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:

Herr talman! När man som Nydemokraterna i många sammanhang, och
även i denna kammare, har försökt att inbilla människor att exempelvis kost-
naderna för invandringen är 80 miljarder kronor - Rune Backlund har i den
tidigare debatten mycket klart visat hur ihålig just den siffra som presentera-
des av Lars Moquist och andra var - skall man ha klart för sig att opinionen
ute i landet kan gå på detta och tro på det.

Opinionsbildningen grundas då på felaktiga fakta. Därmed blir det en gro-
grund för främlingsfientlighet och allmän misstänksamhet. Det är detta an-
svar som ni inte tar fullt ut, och det är det som är så sorgligt.

Vi måste också vara realister, vi måste också ha en tydlig och klar flykting-
och invandringspolitik, men vi kan inte åka runt i landet och sprida dessa
lögner, halvsanningar och myter som just gör att opinionen blir orolig och
slår över till ökad främlingsfientlighet. Vi måste i stället försöka närma oss
och försöka resonera realistiskt och lugnt hur vi skall ha det i framtiden. Det
kan vi inte göra med er, såsom ni uppför er för närvarande.

Anf. 119 CLAUS ZAAR (nyd) replik:

Herr talman! Regeringen, de styrande har försökt att gömma den totala
kostnaden för invandrarpolitiken. Man har försökt gömma den på så många
ställen att det har varit omöjligt att få tag i den verkliga kostnaden. Det är
därför Ny demokrati har begärt en utredning om den verkliga kostnaden. Vi

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m.m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

har internt, mellan tummen och pekfingret, gjort uppskattningar av hur stor
den totala kostnaden kan vara - det har talats om 60 miljarder. Detta avser
alltså den totala kostnaden, och det är inte så orealistiskt som det kanske
låter. Det kommer ju nu en beräkning från en utredare, och vi får hoppas
att den tar upp alla kringkostnader, inte bara en del av dem. Vi skall ha klart
för oss att kostnaden för invandrarpolitiken inte bara är den som tas upp i
statsbudgeten. Jag tror, Gustaf von Essen, att vi är överens om att de kostna-
derna bör tas fram. Det tror jag också svenska folket vill ha reda på, i synner-
het i dag när en miljon människor, varav snart 300 000 är ungdomar, står
utanför den ordinarie arbetsmarknaden och vill komma in på den.

Anf. 120 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! Det den här propositionen och det här betänkandet handlar
om är officiellt ett godkännande av en utökning av flyktingkvoten med 6 000
människor. Riksdagen skall också fatta beslut om ett stimulansbidrag på
25 000 kr och den kostnad som följer av det, nämligen nästan 1,8 miljarder
kronor.

Men egentligen handlar det här om något helt annat. Bakgrunden till allt-
ihop är de permanenta uppehållstillstånden och det som har följt med dem.
Jag anser att hela det här ärendet är mycket klantigt skött av regeringen i
allmänhet och kulturministern i synnerhet. Nu valde kulturministern att
lämna kammaren. Hon kanske anade att kritiken mot det här beslutet skulle
blir hård när nydemokraterna tog till orda.

Ärendet är klantigt skött på många sätt. Beslutet är över huvud taget inte
förankrat. Vi har fått reda på att det kanske var litet förankrat, men det är
inte förankrat hos svenska folket, det är inte förankrat hos riksdagen, och
det är inte förankrat hos kommunerna. Jag skulle vara djupt orättvis om jag
sade att det inte var förankrat någonstans. Vi fick nämligen av Birgit Frig-
gebo reda på att det var förankrat i Folkpartiets partistyrelse. Där redovi-
sade man förslaget. Där tog man reda på om man kunde gå vidare på det här
sättet. Men man ansåg inte att det var viktigt att ta reda på någon ytterligare
information i denna fråga innan man fattade beslutet.

Vi från Ny demokratis sida har påtalat detta genom en anmälan till konsti-
tutionsutskottet. Jag förstår mycket väl att Birgit Friggebo värjer sig mot
detta. Hon har från första stund envetet hävdat att det här är ett förvaltnings-
beslut och att det är precis sådana beslut som regeringen skall fatta. Vi an-
ser - precis som flera talare i debatten i dag har påpekat - att man skall höra
riksdagen i en sådan här fråga, som är av så stor ekonomisk och framtida
betydelse.

Vad det gäller är alltså att 42 000 bosnier, genom de beslut som regeringen
har fattat, har fått eller kommer att få permanent uppehållstillstånd. Rege-
ringen har fattat ett antal typfallsbeslut, och med stöd av det har man valt
att gå fram på det här sättet.

Det är märkligt att Sverige gör på det här sättet, att vi väljer att gå fram
med permanenta uppehållstillstånd, när vi är det land som egentligen i för-
hållande till vår folkmängd har tagit emot flest människor från Jugoslavie-
nområdet.

Utöver att vi i vårt land har tagit emot så många människor väljer man

sedan att ytterligare utöka en särskild kvot - flyktingkvoten. Vad är då bak-
grunden till det? Jo, bakgrunden till att vi skall införa en extrakvot är tydli-
gen rädslan för kritik för införandet av viseringstvång. Visum krävs ju nu-
mera från hela Jugoslavienområdet med undantag för människor som kom-
mer från Kroatien och Slovenien. Det är inte allmänt känt att det är på det
sättet, men så är det. Från Kroatien och Slovenien kan man fortfarande
komma utan att det krävs visum. Man ville tydligen från regeringens sida
balansera detta visumkrav med en ökad kvoterad invandring, och man valde
då att låta ytterligare 5 500 människor från det här området komma till Sve-
rige.

Det som ligger bakom det här förslaget kan ju knappast vara humanitära
skäl. I den tidigare debatten har de humanitära skälen tagits upp, men om de
humanitära skälen vore det viktiga skulle man snarare föreslå att ekonomisk
hjälp ges till FN:s flyktingkommissarie för insatser i närområdet, eftersom
det är en åtgärd som medför mångdubbel effekt för den kapitalinsats som
görs. Att hjälpa ytterligare 5 500 människor, utöver de 42 000 och utöver den
anhöriginvandring som det kan bli fråga om, är mycket märkligt. I stället för
att låta dessa människor komma hit kunde man hjälpa mångdubbelt fler i
närområdet.

En fråga som man osökt ställer sig är på vilket sätt urvalet skall ske. Vilka
skall plocka ut dem som skall få komma till Sverige? Vi ser ju vilka svårighe-
ter UNHCR, dvs. flyktingkommissarien, har att över huvud taget klara ut
det här. Jag tror att det var Maud Björnemalm som tidigare nämnde att litet
över 400 personer hittills har tagits ut. Kvoten har alltså nu utökats till unge-
fär 7 800, och den gäller från den 1 juli 1993 till den 30 juni 1994.

Sedan föreslås också ett stimulansbidrag till kommunerna. Eftersom för-
slaget var så dåligt underbyggt var man nämligen tvungen att se till att kom-
munerna mer eller mindre mutas att ta emot ytterligare människor, och då
väljer man beloppet 25 000 kr, som man tror att kommunerna skall bli nöjda
med. Vi har nu sett att kommunerna inte alls blir nöjda med ett sådant be-
lopp.

Utbetalningen om 25 000 kr skall dessutom kanske naggas litet i kanten.
Det är nämligen meningen att de 25 000 kr skall användas även till att balan-
sera s.k. sekundärutflyttning från vissa kommuner till storstäderna. Alla
kommuner kommer alltså inte att få 25 000 kr.

Dessutom svarade Birgit Friggebo egentligen inte på de frågor som ställ-
des. Hur skall man uppfatta det som sägs om en kraftigt ökad flyktingmot-
tagning? Vilka kommuner är det som kommer i fråga? Hur kraftigt skall
mottagningen öka för att kommunen över huvud taget skall få stimulansbi-
draget? Det vet man inte.

Det som egentligen är konstigast är att man i Sverige och Danmark inte
väljer att ta gemensamma tag. I Danmark går man in för repatriering och
ser till att flyktingarna inte integreras i Danmark. Man ser på bästa möjliga
sätt till att de får lära sig det bosniska språket och att de kommer in i den
kulturen, så att de alltså snabbt kan återvända. Här i Sverige väljer vi där-
emot cn integrering.

Jag vill slutligen, nu när tiden för mitt anförande börjar ta slut, yrka bifall
till våra reservationer 1, 2 och 3 och avslag på utskottets hemställan.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m.m.

Anf. 121 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:

Herr talman! Det jag skall säga är nog inte så mycket en replik på Lars
Moquists anförande. Jag förstod att han var antecknad som nummer ett eller
två på talarlistan. Om han hade talat då hade han kunnat debattera med kul-
turministern direkt. Nu är hon ju inte längre kvar här i kammaren. Mycket
av Lars Moquists anförande var riktat direkt mot regeringen och ministern,
men det gick ju nu inte att debattera som det var menat från böljan.

Vi har ju redan yrkat avslag på nydemokraternas reservationer och yrkat
bifall till utskottets hemställan. Det kvarstår givetvis. Därmed tänker jag
inte debattera vidare på den här punkten.

Anf. 122 LARS MOQUIST (nyd) replik:

Herr talman! Gustaf von Essen begärde tydligen ordet bara för att tala om
vad Birgit Friggebo hade för skäl för att lämna kammaren.

Jag skall nu passa på att ta upp något som Gustaf von Essen sade tidigare
och som är absolut felaktigt. Han påstod att jag i den här kammaren eller i
något annat sammanhang skulle ha påstått att flyktingmottagandet eller in-
vandringen skulle ha kostat ett visst antal miljarder. Jag vet själv vad jag har
sagt här i kammaren, och det Gustaf von Essen säger stämmer inte.

Jag har hela tiden hävdat de officiella uppgifterna, nämligen att kostnaden
för flyktingmottagandet under förra året var 11,8 miljarder, till vilket kom
3,4 miljarder som vi fattade ett extrabeslut om, dvs. sammanlagt 15,2 miljar-
der. Till det kommer alla andra kostnader - för utländska medborgare, för
förstagenerationsinvandrare och för andragenerationsinvandrare, om man
nu begränsar begreppet till att gälla dessa. Det är fråga om socialbidrags-
kostnader, sjukvård, tandvård, rättsväsende, skola och mycket annat.

I den här kammaren är det viktigt att komma med korrekta uppgifter. Det
är möjligt att andra har uttalat de siffror som Gustaf von Essen nämner, men
försök inte att lägga de siffrorna i munnen på mig. De siffror som Gustaf von
Essen påstår att jag har nämnt har jag aldrig yttrat. Jag har hela tiden hävdat
att vi måste få reda på vilka de verkliga kostnaderna är. Även Claus Zaar
har här frågat efter dessa kostnader. Vilka är kostnaderna? Vi vet vilka de
officiella kostnaderna för själva flyktingmottagandet är, men vilka är sam-
hällets totala kostnader för första- och andragenerationsinvandrare och ut-
ländska medborgare? Vi har över huvud taget väldigt litet statistik annat än
för utländska medborgare. Vi har förmodligen svårigheter att ta fram stati-
stik för första- och andragenerationsinvandrare, men vi har sådan statistik
för utländska medborgare.

De här uppgifterna lär läggas fram inom kort av utredningar inom den
flyktingpolitiska kommittén, där både Gustaf von Essen och jag sitter med.
Så småningom lär vi alltså få en redovisning av det hela.

Anf. 123 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:

Herr talman! Lars Moquist är inte ensam i sitt parti, det skall jag villigt
erkänna. Det finns andra i partiet som också sprider s.k. fakta runt om i ba-
dorterna i Sverige på somrarna. Vad som där sägs kan förnekas här i riksda-
gen, eftersom just Lars Moquist inte har sagt det. Men det kanske finns
andra som har sagt det.

Det är ett gammalt och bra knep att påstå en viss sak, exempelvis att in-
vandringen kostar 60-80 miljarder kronor, och när man inte kan verifiera
det, säger man att det är regeringens uppgift att tala om hur mycket det kos-
tar. Man säger alltså: Vi tror att det kostar så här mycket, men eftersom vi
inte kan bevisa det, är det regeringen som skall bevisa vad det verkligen kos-
tar.

Den typen av argumentation är eländig. Många människor i det här landet
tror nämligen nu att invandringen kostar 60-80 miljarder kronor, eftersom
ni som ett s.k. ansvarigt riksdagsparti har varit ute och spritt dessa siffror i
Lysekil och på andra platser runt om i landet. Det är det som jag tycker är
så bedrövligt och beklämmande att se. Det är nämligen väldigt svårt att
tvätta bort just sådana felaktiga uppgifter, medan det är väldigt lätt att gå ut
med dem. Ni exploaterar helt enkelt folks oro på den här punkten.

Anf. 124 LARS MOQUIST (nyd) replik:

Herr talman! Det var i vaije fall intressant att höra att Gustav von Essen
backar från sitt påstående att jag skulle ha uttalat de där siffrorna. Visst har
även företrädare för Ny demokrati nämnt siffror som har förekommit i pres-
sen. Den siffra som Gustaf von Essen nämner, dvs. 60 miljarder kronor, pub-
licerades först i tidningen iDag av en samhällsdebattör. Det var ingen nyde-
mokrat i ledande befattning som angav den siffran. Siffran 60 miljarder
nämndes i tidningen Idag. Jag har både i den här kammaren och i andra sam-
manhang sagt att det är långt från säkert att det är den siffran som gäller. Vi
får se - låt oss ta reda på den sanna siffran. Vi får så småningom reda på den.

När den här frågan diskuteras i den flyktingpolitiska kommittén sägs det
ofta att man vill ta fram nettoinkomsten för invandringen och invandrarna.
Vi har sagt: Redovisa både kostnader och intäkter. Jag menar: Man tar ju
inte fram nettoeffekten av pensioner, barnbidrag och annat. I den här kam-
maren vet vi egentligen hur mycket olika verksamheter kostar budgetmäs-
sigt, att sedan pengarna används till konsumtion, till skatt, till moms, till att
få företag att leva vidare och mycket annat är en annan sak. Jag tror att både
kostnadssidan och intäktssidan av den här frågan kommer att belysas av den
Lundagrupp som nu har fått det här uppdraget av den invandrar- och flyk-
tingpolitiska kommittén.

Anf. 125 WIDAR ANDERSSON (s):

Herr talman! Lars Moquist inledde sitt anförande med att säga att bak-
grunden till de problem som vi har är de permanenta uppehållstillstånden.

Herr talman! Ledamöter av Sveriges riksdag! Bakgrunden till problemen
är att två timmars flygresa härifrån pågår ett av de värsta krig som Europa
har sett. Bakgrunden är att det två timmars flygresa härifrån finns koncent-
rationsläger där barn, kvinnor och åldringar systematiskt förnedras, mördas
och skändas. Bakgrunden är alltså mycket djupare och svårare än vad Lars
Moquist säger. Den ställer krav på en sådan solidaritet som vi här i Sverige
kanske aldrig behövt möta förut.

Det finns ett folkligt motstånd mot invandrare, flyktingar och flyktingpoli-
tik. Det finns det. Men huvuddelen av detta folkliga motstånd är egentligen
djupt mänskligt och svårt. Det kräver oerhört mycket av diskussion, männi-

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

skors ökade delaktighet och agitation för solidaritet och sammanhållning.
De folkliga motståndarna - då talar jag inte om de rasistiska bastarderna,
herr talman - är däremot inte intresserade av eller lyhörda för den slags pro-
paganda som Ny demokrati har ägnat sig åt i sommar.

Jag tycker att det vore på sin plats att Ny demokratis ledamöter i riksdagen
tog tillfället i akt och bad såväl det svenska folket som de flyktingar som har
tvingats hit av krig och annat elände om ursäkt för den rashets som har pågått
på torgmötena i sommar. De uttalanden som har gjorts där står i otäckhet
intet efter det som drabbar andra förföljda grupper i andra delar av världen.

Det folkliga motståndet, som Ny demokrati har försökt att exploatera, har
till svenska folkets heder lett till att partiet har tappat procent efter procent
i SIFO-mätningarna i sommar. Det är en smula övermaga av Claus Zaar att
på något vis säga sig vara i kontakt med folkopinionen när man har SIFO-
siffror på 5-6 %. Det hedrar det svenska folket.

Vår flyktingpolitik och hur det ser ut i världen påverkas inte av hur det ser
ut med arbete i Sverige. Vår solidaritet kommer att ställas på oerhörda prov.
Jag ser betänkandet från socialförsäkringsutskottet som ett exempel på ett
försök till nationell samling kring en av de svåraste frågor som vi har att han-
tera i dag. Jag skulle önska att vi här i Sveriges riksdag kunde åstadkomma
liknande nationella samlingar även på andra områden, t.ex. kring arbetslös-
heten och det ekonomiska underskottet. Då skulle vi på allvar kunna göra
något åt Sveriges problem.

Ny demokrati är i dessa frågor ett groteskt ytterkantsparti som försöker
exploatera det djupt mänskliga folkliga motstånd och den förundran som
finns inför vad som händer i Sverige i dag.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta fasta på något som kulturminister
Friggebo sade i sitt anförande, nämligen försöket att alltmer engagera frivil-
liga rörelser, enskilda medborgare och organisationer i flyktingmottagandet.
Visst finns det skäl till mycket kritik över hur vi tidigare har skött flykting-
mottagandet. Särskilt nu när så pass många människor kommer hit, måste
vi finna vägar där svenska medborgare kan känna större delaktighet.

Vi måste finna vägar till ett flyktingmottagande likt det som den judiska
församlingen organiserar här i Stockholm, för att bara ta ett exempel. Där
tar man hand om sina egna på ett alldeles förträffligt sätt som ingen flykting-
förläggning organiserad av Invandrarverket kan klara vad gäller kvalitet, in-
nehåll, delaktighet, närhet och värme. Det är en väg som jag tror att vi skall
slå in på. Vi måste mer och mer engagera hela det civila samhället i flykting-
mottagandet.

I detta anförande instämde Karl-Erik Svartberg (s), Maud Björnemalm
(s), Sigge Godin (fp), Margareta Israelsson (s), Berith Eriksson (v) och
Märtha Gårdestig (kds).

Anf. 126 CLAUS ZAAR (nyd) replik:

Herr talman! Widar Andersson vill påskina att vi sprider information som
saknar underlag. Vi är en opinionsgrupp som framför våra synpunkter. Vi
fick på halsen av honom när det gäller SIFO-undersökningarna.

Då vill jag också tala om SIFO-undersökningarna när det gäller svenskar-

nas inställning till invandringen. Hela 73 % av alla svenska ungdomar under
30 år ville förändra invandrarpolitiken. 62 % ansåg att den var till nackdel
för Sverige. Jag tycker att dessa siffror visar att det finns en skiljelinje mellan
vad medborgare ute i samhället tycker och vad som sker i denna kammare,
vilka beslut som fattas här, när det gäller invandrar- och flyktingpolitiken.

Det sades att det behövs frivilliga rörelser för att hjälpa till. Det är just
vad vi har talat om. Det finns i dag en mängd möjligheter att använda. Vi
har t.ex. föreslagit att de som får bidrag i någon form skall kunna göra något
samhällsnyttigt tillbaks. Vi kan ge de frivilliga organisationerna stöd. Det
har inte skett förut. Man har tidigare arbetat med ett mottagande som har
varit uppbyggt kring ett invandrarverk som till slut förlorade kontrollen över
sin ekonomi, vilket alla dessa förläggningsavtal har visat.

Vi måste vara ärliga och tala om att vi verkligen har misskött invandrar-
och flyktingpolitiken i Sverige under ett flertal år, även när Socialdemokra-
terna bedrev den.

Anf. 127 WIDAR ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag tror att det är så, vilket ledande företrädare för Claus
Zaars parti inser, att många av de väljare som förde er hit till riksdagen såg
en del positiva drag i ert parti. Det fanns positiva drag i den fria hållningen
till det ni betraktade som det politiska etablissemanget. Ni ville fylla upp ett
hål i klyftan mellan väljare och valda. En stor del av dessa väljare har nu
lämnat Ny demokrati, herr talman. Det beror bl.a. på den groteska agitatio-
nen mot invandrare, flyktingar och andra människor som har det svårt.

Det har gjorts många undersökningar av svenska medborgares inställning
till flyktingar och invandrare. Även om resultatet av bl.a. Charles Westins
undersökning, som presenterades nyss, inte gav ett så negativt utfall som
Claus Zaar sade, är det naturligtvis så att många av oss är tveksamma till
invandring och flyktingar. Men vi måste ha en attityd till detta faktum.

Från mig kan Claus Zaar få ett klart svar. När jag möter människor - ung-
domar, gamla, människor i min egen ålder, vänner, obekanta - som hävdar
att vi inte skall ta emot flyktingar, att det är ett stort problem och att det
t.o.m. är till skada för Sverige, säger jag: Ni har fel. Det är fel.

Som politiker har vi dagligen att ta ställning till och inta en hållning till de
problem som finns i samhällslivet. Jag för min del ser en särskild plikt i att
stå upp för utsatta, förföljda och andra människor som inte av egen kraft kan
klara sig. Jag tror att det är en känsla som jag delar med de allra flesta leda-
möter i Sveriges riksdag. Så ser jag på mitt politiska uppdrag.

Anf. 128 CLAUS ZAAR (nyd) replik:

Herr talman! Widar Andersson säger här att det är fel när man från med-
borgares sida ifrågasätter flyktingpolitiken. Tidigare i dag har han sagt att
han vill framföra kritik mot det mottagande som har skett. Det måste finnas
någon rim och reson i detta. Om man har kritik att framföra, måste man
kunna gå i debatt om det, och lyssna. 1 Ny demokrati lyssnar vi på medbor-
garna. Vi vill också ha reda på vad de tycker är fel. Det är det som har gjort
att vi har en känsla för var opinionen ligger när det gäller invandringspoliti-
ken.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Anf. 129 WIDAR ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! En kritisk debatt om alla områden och företeelser i det
svenska samhället är oerhört mycket värd, och självfallet också kring flyk-
ting- och invandringspolitiken. Men Claus Zaar sade att 60 % av ungdo-
marna under 30 år ansåg att Sverige tar skada av flyktingar och invandrare,
enligt en undersökning han hänvisade till. Då sade jag att om jag möter så-
dana påståenden, säger jag, rak i ryggen: Ni har fel. Flyktingar och invand-
rare är icke till någon skada för Sverige. Jag bryr mig inte om opinioner eller
att det är nomineringstid för riksdagsval, det får vara vad det vill.

Det är en himmelsvid skillnad mellan min hållning och Claus Zaars. Han
drar sig inte för att exploatera denna oro och den sunda kritik som kan finnas
på många håll i samhället. Det är skillnaden, Claus Zaar. Jag beklagar att
ledamoten Zaar inte kan se den skillnaden mellan en sund och vettig kritik
och en prövning av alla politikområden och å andra sidan den hämningslösa
agitation mot människor som flyr från krig, våldtäkter, elände och mord,
som ni ägnar er åt.

Anf. 130 LARS MOQUIST (nyd) replik:

Herr talman! Widar Andersson tog upp bakgrunden till denna konflikt,
FN osv. Vi kanske får föra en debatt om det i ett annat sammanhang. Jag
håller med Widar Andersson att det naturligtvis är befängt att FN har lämnat
sitt erkännande av Bosnien, tagit upp landet bland sina medlemmar och se-
dan inte på något sätt kan stå upp och försvara dess gränser, och det som
sker i landet fortsätter att ske. Det får vi ta i ett annat sammanhang.

Widar Andersson tycker att vi skall be invandrarna om ursäkt. Jag vet inte
vilka fler grupper det var vi skulle be om ursäkt. Jag anser att vi inte alls
behöver be dessa grupper om ursäkt. Vi har inte vänt oss mot invandrare
här i landet. Vi har vänt oss emot den flyktingpolitik som bedrivs. Det finns
fog för att ändra den flyktingpolitiken, det inser också Widar Andersson. Ni
är ju också inne på att man måste få till stånd förändringar i flyktingpoliti-
ken. Vi har inte minst tagit upp repatrieringsspåret. Det är företrädare även
för Widar Anderssons parti som säger att man också måste se till att man
har ett vettigt program för att människor skall beredas möjlighet att åter-
vända till sitt hemland och göra en insats där.

Widar Andersson kommer in på SIFO-siffror. Det är självklart att vi inte
kan mäta oss med Widar Anderssons parti beträffande SIFO-siffror. Han sä-
ger att vi böljar tappa så bedrövligt och att det är rätt åt oss och mycket an-
nat. Men vi har ändå inte tappat så förfärligt mycket. Om jag kommer ihåg
rätt har vi tappat ungefär 1,5 % jämfört med när det var val hösten 1991.
Jag kan inte översätta det så snabbt, men det kanske kan röra sig om 5 000
människor. Visst kanske vi har tappat en och annan person som tycker att
vår flyktingpolitik är felaktig. Men det tycker de säkert om många partiers
flyktingpolitik.

Widar Andersson tar upp folkrörelseengagemanget. Jag var för ett tag se-
dan i Danmark och tittade på hur flyktingförläggningarna sköts där. Där är
Röda korset involverat. Jag tycker att Widar Andersson skulle åka över till
Danmark och titta på hur det går till. Varför gör vi inte som i Danmark? Där
ser man först och främst till att människor skall komma tillbaka. Man ger

dem tillfälligt uppehållstillstånd i sex månader, som man sedan förlänger i
två års tid. Man ser till att inte integrera dem i det danska samhället utan
man förbereder dem för att de skall komma tillbaka. Man ser till att de kan
bibehålla sin status vad beträffar skola och mycket annat. Är det inte viktigt
att man ser till att människorna får den chansen, att de kommer tillbaka?

I Danmark ser man också till att de hus som flyktingarna bor i sedan förses
med hjul. Det låter kanske befängt, men det är faktiskt så. De baracker som
finns i de landsbyar som man bygger upp på många håll, sätter man på hjul
och ser till att människorna har något slags infrastruktur när de kommer till-
baka till Bosnien, så att de inte bara kastas ut på ett gärde där. Det skulle
naturligtvis vara helt felaktigt.

När nu Widar Andersson tycker så bra om folkrörelsemodeller, varför inte
titta på hur Danmark gör och se till att Sverige följer i samma spår? Varför
skall vi gå på tvärs mot hela Europa, mot alla andra, och bevilja permanenta
uppehållstillstånd och se till att människor integreras så snabbt som möjligt
i Sverige, när vi i stället borde göra tvärtom? Vi borde främja deras möjlig-
het att komma tillbaka så fort som möjligt.

Anf. 131 WIDAR ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Såväl min partikollega Maud Björnemalm som Gustaf von
Essen från Moderaterna har redan framfört kritik mot hur beslutet om per-
manenta uppehållstillstånd fattades av regeringen i somras. I den kritiken
instämmer jag. Frågan handlar inte om detta, precis som Lars Moquist sade
i sitt inledningsanförande.

Det är en himmelsvid skillnad mellan att vara kritisk mot flyktingpolitiken
och att, som Lars Moquist, inte anse att det finns anledning att be om ursäkt
för yttranden och hets mot framför allt muslimer, som har framförts på Lars
Moquists partis möten i sommar och som finns under denna debatt. Vad har
det med flyktingpolitiken och kritik mot densamma att göra, att torgföra ytt-
randen om muslimerna och deras ritualmord, yttranden om att det i Sverige
inte skall byggas några moskéer? Vad har detta att göra med en sansad och
vettig kritik av svensk flykting- och invandrarpolitik? Inte ett dugg.

Lars Moquist försöker, likt Ny demokrati i övrigt, sitta på två stolar på
samma gång. Han försöker stå för en sansad och vettig kritik här i kamma-
ren, inlindad, men i alla andra offentliga, utåtriktade sammanhang driva en
agitation mot människor som har det svårt och eländigt, särskilt flyktingar
och invandrare. Det är det jag begär att Lars Moquist skall be om ursäkt för.
Han skall be svenska folket om ursäkt, därför att partiet trodde att svenska
folket var så urbota dumt att det skulle sälla sig till ett parti som spred sådana
yttranden offentligt. Han skall också be flyktingar och invandrare om ursäkt.
Det är allomvittnat att många flyktingar och invandrare i sommar har haft
det extra svårt beroende på er agitation. Så är det, Lars Moquist. Lars Mo-
quist kan tycka illa om det, men så är det.

Anf. 132 LARS MOQUIST (nyd) replik:

Herr talman! Widar Andersson kör vidare på samma spår med ursäkter
och mycket annat. Widar Andersson skall bara komma ihåg att den som
fällde detta yttrande gentemot muslimer har bett om ursäkt. Dessutom sades

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

det i ett sammanhang där det kanske har vinklats på ett felaktigt sätt. Vi-
vianne Franzén har bett om ursäkt för yttrandet och sagt att hon beklagar
att hon fällde det. Jag tycker inte att det är så märkligt egentligen, om man
ser vad andra företrädare för etablerade partier yttrar.

Vi i Ny demokrati har sysslat med politik i två år. Det är inte så konstigt
att det kan göras ett eller annat uttalande som inte är korrekt när invandrar-
ministern, som tidigare varit bostadsminister och som sysslat med politik i
20 eller 30 år, kan yttra det hon yttrade för något år sedan beträffande koso-
voalbanerna. Jag behöver inte upprepa Birgit Friggebos korkade uttalande.
Hon tog så småningom tillbaka det.

Det är inte så konstigt att vi i Ny demokrati kan fälla ett uttalande som
inte är korrekt när en regeringsföreträdare som har sysslat med politik i 25-
30 år kan yttra något sådant beträffande kosovoalbanerna. Det är inte så
konstigt att en av Ny demokratis företrädare, som sysslat med politik i två
års tid, fäller ett uttalande som sedan journalister plockar ur sitt samman-
hang och får att låta väldigt illa.

Jag beklagar, precis som Vivanne Franzén, att uttalandet fälldes.

Anf. 133 WIDAR ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag anser att det finns en stor skillnad mellan Birgit Frigge-
bos uttalande om kosovoalbanerna och ledamoten Franzéns - hon är nämli-
gen ledamot av Sveriges riksdag för närvarande - yttrande om muslimerna.

På Ny demokratis möten och alltmer i hela Ny demokratis politik är hetsen
mot flyktingar och invandrare snart nog den enda kvarvarande bärande pela-
ren. Det är det som gör Vivianne Franzéns och andra ledamöters och aktiva
nydemokraters uttalanden så allvarliga. Ni måste kunna stå till svars för
dessa överlöpningar. Jag vill hävda att de ingår i partiets politik.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis kommentera Lars Moquists exerce-
rande om kostnaden för flyktingmottagandet. Självfallet kostar det pengar.
Jag är av den uppfattningen att Sverige likt andra rika länder i denna del av
världen tillhör världens absoluta överklass. Vi har ett extra stort krav på oss
att ställa upp. Vi borde kanske ställa upp ännu mer än vad vi gör i dag, både
i Sverige och i andra länder.

Vad kostar ett mobbat barn? Vad kostar en människa som har arbetat i
20 år och som slås ut i arbetslöshet? Vad kostar det i pengar och i förlorat
självförtroende, kraschade familjerelationer, psykiska problem, minskad
delaktighet i samhället och annat elände? Vad kostar ett slaget barn? Vad
kostar den kamrat till mig som kommer från ett serbiskt koncentrationslä-
ger? Vad är vi beredda att betala för honom? I koncentrationslägret har ar-
marna på hans två söner huggits av framför hans ögon, och därefter har man
avrättat sönerna. Hans fru har våldtagits framför ögonen på honom och där-
efter slagits och pinats. Vad kostar det? Är det 25 000? Är det 50 000?

Vi kan inte bara exercera i kronor och ören. Det handlar om en övning i
solidaritet, i sammanhållning och i mänsklighet.

Anf. 134 RUNE BACKLUND (c):

Herr talman! Först skulle jag vilja instämma i Widar Anderssons anför-
ande och inlägg.

Jag tycker att det är litet synd om Lars Moquist. Stackars Lars Moquist!
Han är nu på reträtt, för att inte säga vild flykt, bort från de påståenden och
uttalanden som Ny demokrati åkte omkring mellan landets torg och mötes-
platser och presenterade förra sommaren.

Nu säger han att det är olyckliga uttalanden, som man har bett om ursäkt
för och tagit tillbaka, och att de kommer från orutinerade företrädare som
har halkat snett.

Men det är inte en företrädare för Ny demokrati som har spritt dessa upp-
gifter under lång tid, Lars Moquist, utan många! I den ena kommunen efter
den andra skriver nydemokrater insändare och artiklar där de påståenden
som förekom på torgmötena upprepas. Dessa påståenden görs fortfarande.

Är det inte dags att ställa sig upp här i kammaren och uppmana alla nyde-
mokrater i hela Sverige att sluta upp med att sprida dessa felaktigheter, Lars
Moquist? Det är dags att göra upp i partiet och rensa upp i den smörja som
ni har börjat sprida.

Även om jag principiellt håller med Widar Andersson om att man inte
skall exercera i kronor och ören vill jag ändå kommentera frågan om kostna-
derna. Lars Moquist har nu tagit avstånd ifrån påståendet att flyktingmotta-
gandet kostar 50-60 miljarder kronor. Han säger i dagens debatt att man i
Ny demokrati aldrig har påstått att det var så. Uppgiften har funnits i debatt-
artiklar och i olika pamfletter som har presenterats. Likväl säger Lars Mo-
quist att han aldrig har sagt så och att han inte står för de uppgifterna.

Bara några minuter tidigare sade ju Claus Zaar att flyktingmottagandet
kostar 60 miljarder. Var så god att ta avstånd från Claus Zaars påstående om
att det kostar 60 miljarder, Lars Moquist! Här finns ett tillfälle att kliva till-
baka från de felaktiga påståendena.

Herr talman! Jag förstår att Moquist har problem. I den utredning som vi
båda, tillsammans med flera ledamöter här i kammaren, ingår i upptäckte
Lars Moquist att verkligheten korrigerar Ny demokrati på den ena punkten
efter den andra. När vi började diskutera de samhällsekonomiska kostna-
derna för flykting- och invandrarpolitiken fick Lars Moquist klart för sig att
de summor som Ny demokrati har presenterat i andra sammanhang inte
stämmer. Av den anledningen måste partiet nu hitta en snygg reträtt.

Gör det då snabbt, så att svenska folket får klart för sig att ni i Ny demo-
krati har spritt felaktiga uppgifter!

Jag vill också kommentera diskussionen om tillfälliga uppehållstillstånd.
Lars Moquist har varit i Danmark och blivit väldigt förtjust i den danska mo-
dellen. Han tror att den är lösningen på alla problem.

Frågan är bara vad danskarna skall göra om konflikten i Bosnien inte upp-
hör. Låt oss säga att den pågår i ungefär ett halvår eller ett år till. Då har
den danska lagens giltighetstid gått ut. Vad gör då danskarna?

Danskarna har sagt att flyktingarna inte skall integreras. Man räknar med
att de skall kunna återvända. Vi den tidpunkten måste danskarna starta det
integrationsprogram som vi i Sverige har satt i gång nu.

Man har från svensk respektive dansk sida gjort bedömningar av hur tro-
ligt det är att konflikten kommer att få ett snabbt slut. Den svenska rege-
ringen gjorde bedömningen att det inte är sannolikt att konflikten kommer
att ta slut speciellt snabbt. Det var därför man valde att utfärda permanenta

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

uppehållstillstånd. Om man gör det kan man ju sätta i gång integrationsap-
paraten.

Det hindrar inte på något sätt någon person att återvända till Bosnien den
dag det är fred där. Det är viktigt att komma ihåg att ett permanent uppe-
hållstillstånd inte på något sätt förhindrar återvändandet, Lars Moquist.
Men det ökar möjligheterna för flyktingarna att klara sig i det svenska sam-
hället under den tid de är här.

Jag tycker att Lars Moquist skall fundera igenom detta. Det är inte mer
än drygt ett och ett halvt år sedan som ni i Ny demokrati i anförande efter
anförande sade att det viktigaste i flyktingpolitiken var integration, dvs. att
flyktingarna så snabbt som möjligt skulle in i det svenska samhället. Det var
den politik ni drev för ett och ett halvt år sedan.

Nu är det plötsligt efter Danmarksbesöket tydligen den omvända politiken
som gäller. Flyktingarna skall ha så litet kontakt med det svenska samhället
som möjligt och så snabbt som möjligt åka tillbaka till hemlandet. Så kom-
mer det inte att fungera i praktiken.

Jag tror inte att Lars Moquist i dag kan ställa sig upp i kammaren och säga
när förhållandena i Bosnien kommer att vara sådana att vi kan återsända
människor. Om han kan förutsäga slutet på konflikten har han tillgång till
en kristallkula som ingen annan i denna kammare har tillgång till.

Det är detta resonemang som ligger bakom valet mellan permanent re-
spektive tillfälligt uppehållstillstånd.

I detta anförande instämde Karin Israelsson (c).

Anf. 135 LARS MOQUIST (nyd) replik:

Herr talman! Rune Backlund tar upp frågan om integration och dansk och
svensk modell. Det är helt enkelt så, Rune Backlund, att vi i Ny demokrati
hela tiden har sagt att det skall ske en repatriering. Repatriering är huvud-
spåret. Vi vill alltså samordna integration med repatriering.

Vi menar att man från början måste se till att flyktingarna förbereds på
ett återvändande. Om detta efter lång tid inte visar sig hållbart startar man
en integrationsprocess. Det är skillnaden.

Man får nästan uppfattningen att Rune Backlund hoppas att konflikten
inte skall ta slut. Det skulle legitimera den svenska regeringens beslut om
permanenta uppehållstillstånd. Detta är helt befängt. Det fanns ingen anled-
ning att ta till permanenta uppehållstillstånd.

Rune Backlund menar att man ändå måste ta ställning till frågan när två
år har gått. Okej - då tar man ställning till frågan då. Men det fanns igen
anledning att redan sommaren 1993 besluta om permanenta uppehållstill-
stånd för dessa bosnier. Vi kunde ha följt den danska modellen. Det hade
dessutom inneburit att vi hade fått en helt annan respons hos befolkningen.

Jag inser naturligtvis precis som Rune Backlund att man kan åka tillbaka
även om man har fått ett permanent uppehållstillstånd. Jag kan ju åka till
Bosnien även om jag är svensk medborgare. Självfallet kan jag det! Den mo-
dell vi har i Sverige utgör en signal till dessa människor att stanna i Sverige.
I Danmark ger man precis motsatt signal. Man signalerar till flyktingarna att
de skall åka hem och inte stanna i Danmark.

Det är en helt annorlunda signalpolitik.

Jag kan tala om för Rune Backlund att vi inte det minsta har bytt uppfatt-
ning i denna fråga. Vi har hela tiden sagt att detta är det spår som vi följer.

Så småningom kommer man naturligtvis fram till ett ställningstagande till
hur länge flyktingarna skall vara kvar här. Man har i många andra länder
uppfattningen att flyktingen inte skall få medborgarskap förrän efter tio år
i landet. Jag tror att man i vissa länder t.o.m. kräver en längre tid. Men det
är en annan del av problematiken.

Anledningen till att vi har valt repatrieringsmodellen är att vi vill att Sve-
rige bara skall ta emot konventionsflyktingar. Det är människor som i sina
länder har kämpat för mänskliga rättigheter, för en annorlunda ekonomisk
politik, för marknadsanpassning av ekonomin och mycket annat. Vi anser
att dessa människor mycket gärna vill komma tillbaka till det samhälle som
de har tvingats lämna. Man skall därför i möjligaste mån föra en repatrie-
ringspolitik, en återvändandepolitik, som dessa människor uppfattar som
positiv och som gagnar dem.

Att unga, begåvade och duktiga människor flyr innebär för vissa länder
en dränering på förmågor. Det är inte de allra fattigaste som flyr. Många
tycks tro att flyktingarna är sådana som de svältande eller döende människor
som man kan se på TV. Det är inte de människorna som kommer hit, utan
välutbildade personer. De borde få en chans att komma tillbaka till sitt gamla
hemland.

Anf. 136 RUNE BACKLUND (c) replik:

Herr talman! Lars Moquist avstod nogsamt från att ta avstånd från Claus
Zaars uppgift om 60 miljarder kronor. Men det återstår ju en replikomgång.

Vad gäller förhållandet mellan permanent och tillfälligt uppehållstillstånd
skall man komma ihåg en viktig sak, Lars Moquist. När regeringen gjorde
sitt ställningstagande sommaren 1994 var bedömningen den - och är det
uppenbarligen fortfarande i de allra flesta europeiska länder - att man inte
ser något snart slut på konflikten. Jag önskar inte att den skulle förlängas.
Jag skulle önska att det vore fred i morgon, och jag tror inte att någon har
någon annan uppfattning på den punkten. Men verkligheten talar ett motsatt
språk, och det var det som fällde avgörandet när regeringen gjorde sitt ställ-
ningstagande.

Om man väljer ”den permanenta vägen” kunde man sätta in fler åtgärder
inriktade på möjligheterna för flyktingarna att leva och fungera i det svenska
samhället. Det är det problem som uppstår för danskarna nu. Om läget för-
blir oförändrat ytterligare ett halvår eller ett år, kommer danskarna att
hamna i exakt samma situation som den vi har nu. Då tvingas Danmark ta
ställning till precis samma åtgärder som den svenska regeringen nu har tagit
ställning till.

Men under tiden har man hållit flyktingarna isolerade från det danska
samhället. I det läget skall även de danska bosnierna integreras i det danska
samhället. Också där måste man diskutera en inplacering av dem i kommu-
ner och sätta in hela den mottagningsapparat som vi nu har upprättat på den
svenska sidan. Detta är egentligen bara ett sätt att skjuta problemen framför
sig.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m.m.

7 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 39

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Det är viktigt att komma ihåg att det som vi nu gör - det framhålls i ut-
skottsbetänkandet och har även understrukits av regeringen - i form av nät-
verksoperationer osv. är att försöka hålla samman gruppen. Vi skall skapa
förutsättningar för att bygga upp och stärka gruppen, om det skulle uppstå
en situation där det är möjligt för dem att återvända. De skall då ha med sig
kunskaper och erfarenheter från Sverige. De inslag i de danska förläggning-
arna som nu prisas så högt ingår också i det svenska integrationsarbetet, men
det har Lars Moquist glömt bort.

Även hos oss skall man bygga upp nätverk och skapa kontakter med vårt
samhälle, sådant som skall bidra till att flyktingarna kan återvända, förhopp-
ningsvis så snart som möjligt. Men vi ser inget slut på konflikten. I varje fall
gör inte jag det. I det läget tycker jag att det är riktigare att dessa människor
får en start i det svenska samhället nu än att de först skall vänta kanske ett
år innan de får börja leva ett relativt normalt liv.

Anf. 137 LARS MOQUIST (nyd) replik:

Herr talman! Rune Backlund tar upp det som fällde avgörandet när rege-
ringen tog beslutet om permanenta uppehållstillstånd. Jag vidhåller att hela
beslutet var kolossalt klantigt skött av alla de partier som ingår i regeringen.
Man såg inte till att få en förankring för det hos svenska folket. Det hade
varit bra att få det. I Danmark fick man en sådan förankring. Regeringen
fick inte heller någon förankring i riksdagen eller i kommunerna. Därför
blev det som det blev, Rune Backlund.

Rune Backlund säger att jag kanske har glömt bort det svenska integra-
tionsprogrammet. Nej, jag minns mycket väl när vi tog integrationsbeslutet
på vårkanten 1992. Men i det programmet redovisas något annat än det som
jag har talat om här i kammaren, en politik för återvändande och repatrie-
ring, något som i viss mån även Hans Göran Franck har tagit upp i olika
sammanhang.

Rune Backlund tycks inte ha läst integrationsprogrammet, eftersom han
tror att det innehåller mycket av repatrieringsfrågor. Det gäller i stort sett
en integration för att flyktingarna skall smälta in i det svenska samhället.

Jag uppfattade inte att Claus Zaar tog upp kostnadsfrågan. Det är möjligt
att han har sagt att kostnaden skulle uppgå till 50-60 miljarder. Jag vill hävda
att man i dagsläget inte vet hur stor kostnaden är. Jag håller mig till den kost-
nad som jag anser det vara korrekt att ta fasta på, nämligen kostnaden för
själva flyktingmottagandet. Till den kommer en väldig mängd kostnader. Jag
tar inte avstånd från uppgiften om de 60 miljarderna, men vi vet inte hur stor
kostnaden är. Den kan vara lägre eller högre.

Kostnaden för flyktingmottagningen var för budgetåret 1992/93 ungefär
15,2 miljarder kronor. Till det kommer kostnaderna för förstagenerationsin-
vandrarna, andragenerationsinvandrarna och utländska medborgare, bero-
ende på var man väljer att göra avgränsningen. Det är viktigt att begränsa
diskussionen när man talar om kostnaderna för invandrarna. Annars kan
man komma in i befängda situationer, där man frågar sig om också grupper
som kanske kom till Sverige på 1500-talet skall räknas som invandrare.

Man skall räkna med utgifter och intäkter för de människor som räknas
som förstagenerationsinvandrare, dvs. sådana som är födda i utlandet, och

för andragenerationsinvandrare, dvs. sådana som har minst en förälder som
är född utomlands. Det är de båda grupperna som det gäller. Sådana siffror
är mycket svåra att ta fram, men vi hoppas att vi skall få fram dem.

Rune Backlund och jag sitter i samma kommitté, och jag hoppas att vi
verkligen skall få svar på frågan om kostnaden uppgår till 60 miljarder, som
angavs i tidningen i Dag i somras, eller till något annat.

Anf. 138 RUNE BACKLUND (c) replik:

Herr talman! Jag beundrar Lars Moquist för en sak, och det är hans för-
måga att glida undan från de egna uttalandena. Det är faktiskt så att ni med
mycket stor träffsäkerhet har angivit att kostnaden uppgår till exakt 50 eller
60 miljarder kronor. Vi har hela tiden frågat er vad som ingår i de summor
som ni nu har presenterat, men ni har aldrig kunnat tala om det.

Lars Moquist glider nu över till att tala om förstagenerationsinvandrare
och andragenerationsinvandrare. Om ni har haft utgångspunkten att börja
räkna kostnader från 1500-talet, kan jag mycket väl förstå att ni kan hamna
på 50-60 miljarder kronor, men det är inte så vi normalt brukar räkna när
det gäller invandringens kostnader.

Bevisbördan när det gäller de påståenden som ni har spritt och försökt få
svenska folket att tro på ligger trots allt på er. Det är ni som har påstått att
dessa siffror gäller. Vi har aldrig sagt det. Jag blir upprörd över att man fort-
sätter att sprida dessa uppgifter, trots att man vet att det inte finns några
fakta bakom påståendena.

Man förmår i varje fall inte här i kammaren visa vilka tabellverk som bevi-
sar riktigheten av dessa siffror. Man har inte kurage att gå ut på gator och
torg, i lika hög grad som i somras, för att säga: Förlåt oss, men vi har faktiskt
spritt felaktiga uppgifter. Det är inte dessa siffror utan helt andra som gäller.
Vi tar tillbaka uppgifterna och hoppas att svenska folket har överseende med
det här.

Gör ni detta, är också jag beredd att förlåta er på denna punkt.

Anf. 139 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag känner ett starkt behov av att komma tillbaks i denna
debatt. Ny demokratis koppling mellan den ekonomiska situationen i Sve-
rige i dag och flyktingpolitiken är väldigt oanständig.

Detta sker samtidigt som Ny demokrati på område efter område hjälper
till att försämra för de människor som Ny demokrati säger sig vilja ställa upp
för, nämligen de allra svagaste grupperna i samhället, på flyktingars bekost-
nad.

Efter andra världskriget hade Sverige ungefär lika många flyktingar som
nu, men på den tiden var fascisterna i Sverige en mycken liten grupp. Något
parti liknande Ny demokrati fanns det som tur var inte.

Många här i kammaren i dag efterlyser moral och etik i debatten, efter
alla dessa försök till ensidig ekonomisk analys. De flesta som kommit hit till
Sverige och som flyr krig och väpnade konflikter, exempelvis människor från
det forna Jugoslavien, flyr bl.a. svenska vapen. Ny demokrati vill ju släppa
vapenhandeln helt fri. Vad skulle en sådan försäljning av vapen till diktatu-

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m.m.

rer och till länder med stor inre oro innebära, med ett ökat antal flyktingar
i världen?

Repatrieringen, hemsändandet, är inte avhängigt om flyktingen har per-
manent eller tillfälligt uppehållstillstånd. Även på den punkten är er politik
mycket underlig. Ny demokrati tycker ju att det inte skall förekomma mo-
dersmålsundervisning för dessa barn. Hur skall de då klara sig vid återvän-
dandet till sitt hemland, om de inte kan sitt modersmål?

För inte mer än ett år sedan stod åtskilliga av er från Ny demokrati här i
kammaren och ondgjorde er över de kosovoalbaner som kom till Sverige och
kallade dem för turister och ekonomiska flyktingar. Det minns jag mycket
väl. Nu passar det att framhålla dem i relation till bosnierna.

Anf. 140 LARS MOQUIST (nyd) replik:

Herr talman! Jag tänker inte föra någon vapendebatt med Berith Eriks-
son, samtidigt som vi skall debattera mottagandet av de 42 000 bosnierna och
stimulansbidragen i anslutning till det.

Men Berith Eriksson tar upp något i slutet av sitt anförande som jag ändå
vill bemöta, bl.a. hemspråksundervisningen. Hon säger att Ny demokati
borde se till att de här barnen bibehåller sitt eget språk, om man nu vill föra
en repatrieringspolitik och hjälpa flyktingar att kunna återvända hem.

Självfallet är det så. I Ny demokrati har vi aldrig motsatt oss hemspråksun-
dervisning. Det vi dock har motsatt oss är en hemspråksundervisning i of-
fentlig regi, dvs att stat eller kommun skall stå för kostnaderna. Vi vill att
invandrarorganisationerna eller föräldrarna själva med hjälp av egna medel
ser till att viss nivå på hemspråket bibehålls och fullföljs, i enlighet med den
danska modellen. I den danska modellen tar man till sig och följer upp de
bosniska skolbestämmelserna. Om barnet exempelvis går i tredje klass ser
man till att den nivån kan fullföljas, för att barnet så småning skall kunna
återvända.

Det är helt fel av Berith Eriksson att påstå att vi i Ny demokrati inte vill
att de små barnen skall få lära sig sitt hemspråk i avvaktan på repatriering.

Vad gäller kosovoalbanerna säger Berith Eriksson att det nu passar sig för
oss i Ny demokrati att visa oss positiva till dem. Men vi säger bara att det är
ungefär lika illa för kosovoalbanerna som för bosnierna. Vi anser att ingen
av dessa båda grupper skall få stanna i Sverige permanent. Precis som man
agerat i fråga om kosovoalbanerna som nu kan återvända, skall man agera
vad gäller bosnierna. I dagsläget kan bosnierna inte återvända, men så fort
förhållandena förändrats skall de tillbaka till sitt hemland. Det har vi i Ny
demokrati tyckt både vad gäller kosovolbanerna och vad gäller bosnierna.

Det är då viktigt att se till att hjälpa bosnierna i deras närområde. Ny de-
mokrati har hela tiden hävdat att det är viktigast att förlägga hjälpen i när-
området. Om vi hjälper människor på plats, hjälper vi många fler männi-
skor, än om vi tar dem hit till Sverige. Det är väsentligt att skilja på detta.

Det vi har sagt vad gäller hanteringen av kosovoalbanerna innebär inte
något motsatsförhållande och att vi plötsligt anser att de borde fått stanna i
Sverige. Beslutet att kosovoalbanerna skall tillbaka till sitt hemland, när det
går att skicka dem tillbaka, har regeringsrepresentanter hela tiden hävdat

100

går att fullfölja. Så länge det går, skall så också ske. Men vad gäller bosnierna
skulle man också se till att de fick tillfälligt uppehållstillstånd. Det är viktigt.

Anf. 141 BERITH ERIKSSON (v) replik:

Herr talman! Svenskundervisning för svenska barn skulle kanske också
kunna skötas på ett annat sätt. Men såvitt jag kan förstå, handlar det inte
om någon aktiv repatrieringspolitik om inte frågan om språket finns med i
bilden.

Tidigare argument från Ny demokrati har faktiskt varit att hemspråksun-
dervisningen var helt onödig, eftersom det språk som barnen behövde lära
sig var det svenska.

Helt nyligen har Ny demokrati vid ett flertal tillfällen gått ut med påståen-
den att kosovoalbanerna har samma skyddsbehov som bosnier. Är det då
Lars Moquists mening att Sverige kan börja att sända hem också bosnier?
Personligen tycker jag att vi inte kan sända hem kosovoalbaner heller. Det
tycker man inte heller i UNHCR och i andra länder, utan man avvaktar.

Det är hela tiden mycket svårt att bemöta Ny demokrati i denna debatt,
eftersom ni i Ny demokrati slingrar er än hit än dit. Ni staplar oriktigheter
på varandra, som gör det svårt att sortera argumenten vid ett bemötande.

Anf. 142 LARS MOQUIST (nyd) replik:

Herr talman! Jag återkommer ånyo till kosovoalbanerna. Det som jag i
denna kammare tidigare sagt är att samma fördrivningspolitik vad gäller ko-
sovoalbanerna i Kosovo bedrivs vad gäller bosnierna i Bosnien. Men den
stora skillnaden ligger i att det går mycket våldsammare till i Bosnien, och
därför kan vi i dagsläget inte skicka tillbaka bosnierna. Det är vi överens om.

Men det ursprungliga förtrycket - och det tror jag att Berith Eriksson hål-
ler med om - är ungefär likadant. Människor plockas bort från Kosovopro-
vinsen och serber får möjlighet att etablera sig där på särskilt gynnsamma
villkor när de skall sätta i gång med bl.a. jordbruk.

Berith Eriksson säger vidare att om invandrarorganisationerna skall sköta
undervisningen för invandrarbarnen kan väl de svenska föräldrarna sköta
undervisningen för de svenska barnen. Vi har ju, Berith Eriksson, en svensk
stat därför att samhället skall ordna sådana här saker för de människor som
finns inom vårt land. Men sedan skall vi i Sverige bestämma vad som skall
göras vad gäller de människor som kommer in till vårt land.

Det skall undersökas vilka möjligheter vi har att hjälpa dem, men det pri-
mära måste vara att svenska behov och svensk värdering priorieras. Det är
viktigt att vi ser till att det blir på det sättet. Tanken att svenska föräldrar
lika gärna kan stanna hemma och undervisa svenska barn är helt befängd.

Anf. 143 BERITH ERIKSSON (v) replik:

Herr talman! Jag tror att kosovoalbanerna blir glada över att ni i Ny demo-
krati erkänner det förtryck som kosovoalbanerna är utsatta för och att ni
också tar avstånd från det som ni tidigare kallat dem för vid ankomsten till
Sverige, nämligen turister och ekonomiska flyktingar.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

101

8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 39

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

102

Anf. 144 PETER KLING (nyd):

Herr talman! Jag satt uppe på mitt rum och jobbade och hörde den här
debatten. Det har antytts på flera håll att vi nydemokrater håller debatten
på en väldigt låg nivå. Vad är det då vi säger som är på en så låg nivå? Det
undrade jag många gånger när jag lyssnade på debatten.

Jag kan t.ex. gå in på kostnadsbiten. Invandrarverkets budget är 11-15
milj årder - ingen kan säga exakt hur mycket det är fråga om - inklusive kost-
naderna förde 40 000 bosnier som kom hit. Vad gör vi då för de 11-15 miljar-
derna? Jo, vi tar hit 100 000 människor, som söker asyl här i Sverige. Vi
skickar tillbaka 80 000 av dem efter ett par år - morsning, goodbye, bort med
er! 20 000 av de 100 000 får stanna och blir placerade i svenska kommuner.
Sedan kommer ytterligare ungefär 20 000 anhöriginvandrare.

Detta kostar svenska samhället mellan 11 och 13 miljarder. Vad säger vi
då i Ny demokrati? Jo, vi säger att det är sanslöst, med tanke på vad man
kan få för de här pengarna.

FN begärde för några år sedan 2 miljarder kronor för att klara hela flyk-
tingproblematiken i f.d. Jugoslavien. Det betyder att de skulle kunna hjälpa
uppåt 500 000 människor för 2 miljarder. Det är ju precis det vi nydemokra-
ter har sagt: Sätt in resurserna i befintliga närområden, krigsområden och
katastrofområden! Men FN och Ny demokrati har förmodligen fel, och kam-
maren har rätt.

Tänk om man satsade på en vettig flyktingpolitik och avsatte 5 miljarder
enligt FN:s idéer! Då skulle man kanske kunna hjälpa 1-2 miljoner männi-
skor. Vi i vårt parti tycker att det är vettigt. Men vi blir överösta med en
massa okvädingsord när vi driver en sådan politik, Ny demokrati och För-
enta nationerna ihop.

Det har pratats mycket om humanitet i den här kammaren. Ja, vad är hu-
manitet? Jag ställer mig den frågan.

Vad gör vi med de personer som kommer till kommunerna? Jo, vi placerar
dem i getton - det är precis vad vi gör. Ni måste få upp ögonen: vi placerar
de här människorna i getton. Jag tittar bara på min egen kommun, lilla
Skara, och vad gör vi där med våra flyktingar? Jo, de blir placerade i ett
bostadsområde allihop. Där bor de. Vad händer med svenska familjer? Jo,
de flyttar därifrån. Men om värden frågar varför de flyttar därifrån säger
samtliga svenska familjer att det inte är på grund av flyktingarna.

Vad händer då i förlängningen med de här svenska gettona? Jo, det blir
precis samma utveckling som i USA. Vi får hög kriminalitet, framför allt i
storstäder. Vi får en mycket mer omfattande hantering av knark. Vi får en
utslagning bland dessa människor. De kommer dåligt in i det svenska sam-
hället. De kan svenska språket mycket dåligt. Det fåtal som får arbete får
skitjobb.

Är detta humanitet? Det är det sannerligen inte, säger jag. Men det är
ingen som tänker på sådant i kammaren.

Jag skulle vilja ta fram den här aspekten: Låt oss säga att vi hade ett svårt
krig eller svåra förhållanden här i Sverige, att vi flydde från denna kammare
och vi och våra familjer flydde från Sverige. Om vi hamnade i USA skulle
förhållandena vara desamma som för flyktingarna i Sverige, med flyktings-
lussar och flyktingförläggningar i ett par, tre år. Då skulle man säga: Okej,

du får stanna i USA, Peter Kling! Var så god och böija i Harlem! Det vore
just en fin start man gav oss.

Det är precis det vi håller på med i Sverige. Det är precis samma utveck-
ling. Ingen reagerar. Man säger bara att vi nydemokrater för debatten på en
låg nivå. Det är minst sagt upprörande.

Sedan är det humanitetsaspekten nr 2. Vad sade vi när vi kom in i den här
kammaren? Jo, vi sade att det var fråga om turistresor från Kosovoprovin-
sen. Man lurade hit människor. Man signalerade: Kom till Sverige, här finns
det jobb, arbete och välfärd! Vad hände med de 40 000 kosovoalbanerna?
Jo, de hade det mycket svårt och bedrövligt fattigt där nere - det är jag med-
veten om-om man jämför med svenska förhållanden. Men observera att de
hade någonstans att bo och en liten gnutta så att de kunde hanka sig fram.

Vad hände med svenska staten? Jo, man sade: Kom hit till oss! Vi tog emot
de 40 000, och efter två tre år skickar vi ut 97 % av dem. Jag måste ställa
frågan: Vad skickar vi ut de här människorna till? Jo, vi skickar ut dem till
den lilla, lilla gnutta de hade, till noll och ingenting. Är det humant?

Det var en stor invandring från Somalia. Vilka somalier kom hit? Jo, det
var tyvärr ofta de som kunde fly till Sverige, som hade hyfsat bra utbildning
och förhållandevis bra standard. De som finns i flyktingläger kommer aldrig
hit. Vi snackar samtidigt om att vi skall utveckla och hjälpa tredje världen.
Hur skall vi kunna göra det när vi tar hit dem, med deras akademiska kun-
skaper, och placerar dem i våra blivande svenska getton?

Jag är inte ensam om synpunkten om getton. Leif G.W. Persson har talat
om det, och Anders Carlberg på Fryshuset har talat om det. Då är det ingen
som reagerar, men när vi säger det är vi rasister, nazister och all möjlig skit.

Jag kommer in på kostnaden igen. Ni säger att det inte kostade mycket
pengar att ta emot 40 000 kosovoalbaner. Men tänk på hur det är om två år,
när kosovoalbanerna har varit ute i våra kommuner! Då är de sannolikt
80 000, med anhöriginvandringen.

Anf. 145 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag erinrar om gällande tidsregler.

Anf. 146 RUNE BACKLUND (c) replik:

Herr talman! Jag är väl medveten om att vi har kommit till slutet av denna
debattrunda, men jag kan inte låta bli att säga ett par ord med anledning av
Peter Klings anförande.

Peter Kling säger att kostnaderna för mottagandet är 12-15 miljarder. Det
är så det presenteras. Det är bra, Peter Kling! Då kan vi avföra de 60 miljar-
derna, som Ny demokrati tidigare har presenterat i alla möjliga och omöjliga
sammanhang, från dagordningen. Det är inte längre 60 miljarder som gäller,
utan det är 12-15 miljarder i kostnader för flyktingmottagandet som vi skall
diskutera.

Peter Kling blandar ihop siffror. Antalet uppehållstillstånd för 1992 var
drygt 12 000. Den totala anhöriginvandringen, inklusive svenska medbor-
gare som har gift sig utomlands m.fl., är ungefär 20 000. Vi bör alltså hålla
oss till de korrekta siffrorna.

Jag vet inte hur många gånger Peter Kling säger att ”vi tar hit” flyktingar.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

103

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

Vi har icke tagit hit någon. Vi tar visserligen hit dem som kommer på flyk-
tingkvoten, via uttagningar, men de övriga kommer som spontanresande
flyktingar till Sveriges gräns och söker asyl i Sverige. Det är viktigt att
komma ihåg det, Peter Kling. Vi åker inte på värvningsresor, utan flyktingar
söker sig hit och söker en fristad. Detta behandlas alltså vid asylprövningen.

Peter Kling ägnar mycket av sitt resonemang åt getton. Han säger att vi
skapar getton i det svenska samhället. Vi har ett kommunalt flyktingmotta-
gande, med kommunplaceringar, bl.a. för att minska belastningen på ett få-
tal områden i landet. Det är bakgrunden till att många kommuner är engage-
rade i mottagandet. Jag tror inte att invånarna i vare sig Rinkeby eller
Tensta, som har de högsta andelarna invandrare i Sverige, vill kalla sina bo-
stadsområden för getton. Åtminstone invånarna i Rinkeby är ganska stolta
över sitt bostadsområde.

Vi skall inte vulgarisera debatten genom att säga att det finns svenska bo-
stadsgetton - det gör det inte. Det finns områden där man har en del pro-
blem, men jag tror att vi skulle kunna lösa dem - även om jag inte är så säker
på att Ny demokrati är berett att vara med och hjälpa till att lösa den typen
av problem.

Anf. 147 PETER KLING (nyd) replik:

Herr talman! Vi pratade förut om kostnader. Jag anser att kostnaden i In-
vandrarverkets budget ligger på 11-15 miljarder. Men det är inte de stora
kostnaderna. De stora kostnaderna kommer efter cirka ett år ute i kommu-
nerna. Jag sade att de 40 000 bosnier som fick uppehållstillstånd här förmod-
ligen kommer att vara 80 000 om ett eller ett och ett halvt år. Det kommer
alltså att vara 80 000-130 000 människor. Kostnaden blir då 10,4 miljarder
för enbart de 80 000.

Man får tänka på vad som händer i andra, tredje och fjärde led. Hante-
ringen av Invandrarverkets budget omfattar uppåt 15 miljarder, men det är
den lilla kostnaden i sammanhanget.

Anf. 148 RUNE BACKLUND (c) replik:

Herr talman! Låt mig bara korrigera Peter Kling på en punkt. Den scha-
blonersättning som betalas ut till kommunerna räcker i drygt två år. Kostna-
den för de bosnier som kommunerna nu tar emot ingår alltså i det belopp
som vi i Sveriges riksdag avsätter för flyktingmottagandet i Invandrarverkets
budget.

Det är alltså inte en ny kostnad som tillkommer ute i kommunerna, utan
det är en kostnad som ingår i summan 12-15 miljarder. Det är sättet att dub-
belräkna kostnader som gör att Ny demokrati hamnar så galet i den här frå-
gan.

Anf. 149 PETER KLING (nyd) replik:

Herr talman! Rune Backlund uppfattade förmodligen inte riktigt vad jag
sade. Jag sade att det gällde om något eller några år, när pengarna är slut.
När Invandrarverkets penningpåse är tom kommer kommunernas kostnader
in. Jag har inte påstått något annat, Rune Backlund.

104

Anf. 150 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:

Herr talman! Peter Kling har nu kommit in som något slags förstärkning
av det nydemokratiska lägret här. När man hör honom får man en liten insyn
i hur det kan låta ute på Ny demokratis möten runt om i landet. Moquist
har en något mer slipad parlamentarisk argumentationsteknik medan Peter
Kling är mera oförblommerad. Man märker också hur han slänger omkring
sig siffror hit och dit och underblåser fördomar av olika slag.

Jag tänker då exempelvis på kalkylerna över hur man skulle kunna växla
kostnader i Sverige mot mycket större insatser i närområdena. Det låter sig
ju alltid sägas. Men faktum är att vi måste göra både-och. Det är inget som
helst tvivel om den saken. Insatser i närområdena är de viktigaste, men vi
kan inte bortse från att vi också måste ta ett ansvar för dem som faktiskt
kommer hit och söker asyl här i landet. Vi kan inte avvisa dem vid gränsen.
Vi tar inte hit några, utan vi försöker att behandla dem som flytt till vårt land
på ett rimligt sätt.

När Ny demokrati debatterar handlar det alltid om kostnader. Jag tycker
att det är oerhört frustrerande att man aldrig kan lägga in någon annan di-
mension när man talar om de här sakerna. Det är svenskens plånbok man
vädjar till. Det tycker jag på sikt är oerhört inhumant och frustrerande på
alla sätt och vis. Vi måste här i kammaren kunna lyfta oss litet grand och
diskutera de här frågorna utifrån ett något annat perspektiv än bara kostna-
der.

Anf. 151 PETER KLING (nyd) replik:

Herr talman! Gustaf von Essen var inne på att jag inte talar så slipat, men
alla kan ju inte vara lika slipade som Gustaf von Essen, och det kanske är
tur att vi är olika i samhället.

Jag vill bara påminna Gustaf von Essen om en sak. När vi drev frågan om
flyktingmottagningen hårt och så att säga lyfte upp flyktingproblematiken på
bordet fick vi mycket skit för det, och det får vi än i dag. När vi första och
andra året drev igenom en hel del saker här i kammaren - många förslag som
vi hade framlagt togs upp av regeringen - vem stack då ut hakan? Jo, Gustaf
von Essen. Då sade han här i kammaren: Det här har vi tyckt länge. Då, när
stormen var över, passade man på att ta åt sig äran för något som någon an-
nan hela tiden fått dra skitlasset för. - Jag tycker inte att det är snyggt, Gustaf
von Essen.

Jag kanske uttrycker mig litet kontroversiellt när jag säger att vi tar hit
flyktingar. Jag menar dem som kommer hit.

Så till kostnadsaspekten igen. Jag talar inte om kostnader som om det vore
en plånbok hit eller dit. Jag talar om vad man kan få om man effektiviserar
flyktingpolitiken. Kan man hjälpa fler än 10 000-20 000 människor, som vi
tar hit utöver anhöriginvandringen? Ja, enligt Ny demokratis och Förenta
nationernas sätt att se på saken kan man hjälpa betydligt fler människor till
en betydligt mindre kostnad. Jag tänker inte på kostnaderna, utan jag ser
det från humanitär synpunkt: Vad kan man få ut? Kan man hjälpa en miljon
människor i stället för att hålla på med det snurr som vi håller på med i Sve-
rige?

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

105

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

106

Anf. 152 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:

Herr talman! Jag har en känsla av att FN inte gärna vill bli sammankopplat
med Ny demokrati.

Det är självklart att det är kostnader. Det är inte heller så - det har Widar
Andersson tidigare sagt på ett bra sätt - att den invandringspolitik som har
bedrivits under många år är utan skavanker. Det är därför som vi nu har en
utredning som skall försöka modernisera den. Utredningen skall formulera
en bättre invandringspolitik och modernisera, förbättra och anpassa lagstift-
ningen.

Det pågår alltså ett arbete på det här området, och det arbetet måste be-
drivas med realism, klarhet och tydlighet. Det har Moderaterna alltid stått
för. Men det är en väldig skillnad mot att hela tiden bara tala om kostnader,
att bara tala om det här i negativa termer, att bara försöka repliera på folks
oro och sprida uppgifter som gör att folk blir ännu oroligare. Det är det vi
vänder oss emot. Ni har ingen humanitet i er flykting- och invandringspoli-
tik! Ni har enbart s.k. realism.

Anf. 153 PETER KLING (nyd) replik:

Herr talman! Gustaf von Essen sade att FN inte vill bli sammankopplat
med Ny demokrati. Det har jag heller aldrig påstått. Jag sade däremot att vi
har samma åsikter.

Gustaf von Essen och jag har också samma åsikter i en del politiska frågor,
men jag tror ändå inte att Gustaf von Essen vill bli sammankopplad med Ny
demokrati. Men vem vet - vi kanske får ett avhopp till Ny demokrati här på
sikt?

Det är klart att svenska folket är intresserat av vad det kostar och av vad
man kan göra i stället. Gå ut och fråga folk! Om man vill avsätta en hundra-
lapp eller en tusenlapp till en vettig biståndspolitik ställer de upp direkt. Men
gå ut och säg att bara 10 % av den hundralappen eller tusenlappen kommer
fram till dem som man vill ge bistånd! Det ställer jag aldrig upp på, säger
svensken.

Det är precis samma sak här: Kan vi satsa 5-6 milj årder på en flyktingpoli-
tik som även enligt vad FN - utan att för den skull vara sammankoppat med
oss - tycker är vettig tycker Svensson givetvis att det är bra att vi kan hjälpa
så många människor som möjligt för en mindre kostnad. Det är det vi säger
hela tiden.

Anf. 154 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag vill fråga Peter Kling: Tittar Peter Kling på TV och följer
han rapporteringen i massmedierna om vad som händer i f.d. Jugoslavien?
Om det vore så enkelt att man med 2 miljarder kunde lösa problemen med
flyktingsituationen där nere hade det säkert varit gjort för länge sedan. Det
är mycket större summor än så som hittills har gått till flyktingarna där nere.

Sedan vill jag ta upp påståendet att det aldrig är rätt människor som kom-
mer. I Bosnien svälter i dag även högutbildade. Om det ändå vore så enkelt
att man bara kunde säga att om vi skickade ned tillräckligt mycket pengar
så skulle inte människor behöva fly därifrån! Det pågår ju ett krig.

Vad vill Peter Kling göra med alla de människor som har kommit till Sve-

rige och sökt asyl? Vad skall vi göra med dem, konkret? De kommer till vårt
lands gräns och ber om asyl. Vad anser Peter Kling att vi skall göra med dem
just då? Vi åker ju inte dit och hämtar dem, som så många påpekar. Men
ändå säger Peter Kling i varenda replik ”som vi tar hit”. Ge mig ett konkret
svar på frågan vad vi skall göra med människor som kommer till vår gräns
och söker asyl här.

Anf. 155 PETER KLING (nyd):

Herr talman! Ja, jag följer TV väldigt noga, Berith Eriksson. Jag tycker
självfallet att det är beklämmande att vuxna människor över huvud taget
uppför sig på det vis som man gör nere i f.d. Jugoslavien.

Sedan frågade Berith Eriksson mig vad vi skall göra med dem som kom-
mer hit. Jo, ge dem tillfälliga uppehållstillstånd. Skulle jag bli drabbad av
någonting liknande här i Sverige skulle jag ju framför allt vilja komma till-
baka till Sverige. Det måste ju vara A och O för dem som kommer hit och
söker asyl - att de så småningom får komma tillbaka till sina hemländer.
Självfallet! Och vi skall givetvis hjälpa dem tillbaka när oroligheterna är slut.
Vi kan dock inte ta emot flera hundra tusen - det går inte! Det finns ingen
möjlighet. Man måste vara litet realistisk också.

Anf. 156 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Peter Kling är av den uppfattningen att alla världens flyk-
tingar skulle komma till vårt land och söka asyl. Men han har ändå inte sagt
vad vi skall göra med dem som kommer till vår gräns och söker asyl. Ge dem
tillfälligt uppehållstillstånd, säger Peter Kling. Gäller det flera hundra tusen
också då? Konkret - vad föreslår Peter Kling att vi skall göra?

Anf. 157 PETER KLING (nyd):

Herr talman! Först och främst måste man ge signaler om att det skall
komma hit rätt sorts flyktingar, inte ekonomiska flyktingar av typen koso-
voalbaner, som det var när vi kom in i riksdagen. De andra nordiska län-
derna har precis samma avtal som Sverige har enligt Genévekonventionen,
och till dem kommer det inte så många flyktingar. De sänder ut signalen:
Kom inte hit om ni är ekonomisk flykting! Kom hit om ni är flykting enligt
Genévekonventionen!

Vi anser fortfarande att man gör mycket större nytta om man satsar medel
i närheten av krigsområdet. Detta anser vi i likhet med Förenta nationerna,
vilket vi tidigare har sagt. Man kan hjälpa många fler människor på ett hu-
manare och riktigare sätt om det görs i närområdena.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 21 §.)

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Överföring och
mottagande av
flyktingar m. m.

107

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Skärpta åtgärder
mot människo-
smuggling m.m.

108

21 § Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m.

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU7 Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m. (prop.

1993/94:52).

Anf. 158 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! Vi i Ny demokrati ser med tillfredsställelse på att regeringen
nu genom sitt förslag till straffskärpningar har reagerat på människosmugg-
lingen till Sverige. Vi anser dock att flera av de föreslagna åtgärderna inte
går tillräckligt långt för att stävja smugglingstrafiken och att vissa andra åt-
gärder är så utformade att de kommer att medföra svårigheter vid rättstill-
lämpningen.

Vi anser att det är påkallat med en mer genomgripande översyn av be-
stämmelserna i utlänningslagen. Inte minst bör frågan om direktawisning av
dem som illegalt kommer in i landet tas upp. Vi vill därför att regeringen
skall tillsätta en ny utredning som skall göra en sådan översyn.

Vi har gått igenom de förslag till straffskärpningar som föreslås i proposi-
tionen. Vi har flera förslag om ändringar av lagtexten. De framförs i vår mo-
tion Sf3. Vi vill skärpa lagtexten i 10 kap. 2 §. Vi föreslår att det i första me-
ningen skall stå: ”Till fängelse i högst sex månader eller, när omständighe-
terna är försvårande, fängelse i högst två år döms”. Därefter skall den text
följa som anges i propositionens förslag. Den föreslagna lydelsen i 2 a § an-
ser vi därmed kan utgå.

I den föreslagna lagtexten till 2 a § anges att brottet endast skall kunna
anses som grovt om gärningen har utförts mot ersättning, om den har avsett
ett stort antal personer eller har utförts under hänsynslösa former.

Det kan bli svårt att styrka om ersättning har erhållits. Därför kommer
domstolarna att utdöma mildare straff än vad som ur preventiv synpunkt är
befogat.

I förslaget om att brottet endast skall anses som grovt om gärningen avser
ett stort antal personer saknar begreppet ”stort antal” definiering.

Att fartygets sjövärdighet skall vara ett kriterium för om brottet skall an-
ses vara grovt finner vi också tveksamt.

Herr talman! I förslaget till lagtext i 5 § har ordet vinningssyfte i första
stycket bytts ut mot ordet vinstsyfte. Eftersom det kan komma att bli svårt
att fastställa om den illegala smugglingsverksamheten har skett i vinstsyfte
eller endast för att täcka omkostnaderna med smugglingsresan föreslår vi att
ordet vinstsyfte skall utgå. För säkerhets skull poängterar jag att vi varken
vill ha ordet vinstsyfte eller ordet vinningssyfte i lagtexten.

I 5 § andra stycket föreslår vi av samma skäl att följande text skall utgå:
”om han insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i vinst-
syfte genom sådan verksamhet som där sägs.”

Böter bör helt och hållet utmönstras ur bestämmelsen. 1 stället bör det
införas en särskild bötesbestämmelse när omständigheterna är förmild-
rande.

Vårt förslag innebär att fängelse blir huvudregel för de brott som nämns i

10 kap. 2 och 5 §§ utlänningslagen. Tillämpningen bör enligt vårt förme-
nande vara restriktiv. Det kan finnas fall då fängelse framstår som en alltför
hård påföljd. Därför bör böter kunna utdömas när omständigheterna är sär-
skilt förmildrande.

Jag vill också ge en kommentar till bestämmelserna om förverkande i 10
kap. 6 och 6 a §§. I lagtexten i 6 § om förverkande av ersättningar och trans-
portmedel anser vi att det är viktigt att påpeka att det inte skall anses oskäligt
att förverka ett fartyg som är dyrt eller värdefullt. Det kan annars få till följd
att en båtägare eller befälhavare väljer att använda stora och dyra fartyg för
sin verksamhet, med insikt om att fartyget är så värdefullt att det enligt
svensk lag skulle vara oskäligt att ta i beslag.

Förslaget till lagtext i 6 a § om att talan om förverkande skall kunna föras
mot befälhavaren i de fall ägaren till fartyget inte är känd finner vi utmärkt.
Man borde också kunna föra talan mot annan besättningsmedlem än befäl-
havaren om uppgift saknas om vem som har varit befälhavare.

Herr talman! Jag skall inte gå längre in på förslaget om skärpta åtgärder
mot människosmuggling. Jag vill bara till sist yrka bifall till vår reservation
nr 1 och avslag på utskottets hemställan i mom. 1 och 2.

Anf. 159 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Året var 1943. Lilian och Julius Rosenbaum är två av över
7 000 danskar, de flesta av judisk börd, som med hjälp av flyktingsmugglare
flydde till Sverige. Det är nu 50 år sedan.

De berättar:

Vi gömde oss i en järnvägsvagn vid Kastrup. Den danske fiskaren visslade
att kusten var klar. Vi smög ombord och gömde oss i lastrummet. Det luk-
tade fisk. Det var hög sjögång på Östersjön den natten. Lilian var medtagen
av sjösjukan när vi sattes av vid den svenska stranden och sökte oss fram och
knackade på dörren till ett hus.

Lilians och Julius berättelse antyder dramatiken som fanns i alla enskilda
flyktingöden den hösten för 50 år sedan.

Judar som inte lyckades fly internerades och sändes till förintelseläger.

Efter en natt i en cell i polishuset vid Davidshallstorg i Malmö släpptes
Lilian och Julius fria. När kriget tog slut flyttade de tillbaka till sin hemstad
Köpenhamn. Nu i oktober kom de på besök för att delta i den minneshögtid
som hölls i Malmö. De tackade Sverige för det skydd som de fick för 50 år
sedan.

Mellan åren 1943 och 1945 flydde mer än 20 000 människor från Danmark
till Sverige på det här sättet.

Herr talman! Under våren 1993 kom några hundra båtflyktingar till Sve-
rige. Det upplevdes som så dramatiskt att vi anser oss behöva skärpa lagstift-
ningen. Många av dem som för 50 år sedan hjälpte flyktingar över sundet
skulle ha ställts inför rätta om det föreslagna lagförslaget hade funnits då.

Nu blir fängelse normalstraffet för den som i strid med utlänningslagen
hjälper en utlänning att komma in i Sverige. Om hjälpen avser ett stort antal
personer skall det vara skäl att betrakta gärningen som ett grovt brott.

Raoul Wallenberg sysslade som bekant med sådan verksamhet, vilket
bl.a. gjorde att han blev hedersmedborgare i USA. Judar smugglades ur

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Skärpta åtgärder
mot människo-
smuggling m. m.

109

9 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 39

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Skärpta åtgärder
mot människo-
smuggling m. m.

110

Ungern med hjälp av falska handlingar. Om dessa hade använts vid inresan
i Sverige, vilket förefaller troligt, skulle Wallenberg ha dömts till fängelse
för grovt brott om den lag som riksdagen nu tänker anta hade funnits då.
Ordet vinstsyfte finns nämligen inte med i 2 a §.

Den som har haft vinstsyfte eller borde ha förstått att någon annan har
haft vinstsyfte med en organiserad resa till Sverige utan pass eller erforder-
ligt tillstånd skall normalt dömas till fängelse. Ett sådant vinstsyfte fanns i
flera fall hos dem som hjälpte judar att fly till Sverige från våra nordiska
grannländer under andra världskriget.

I dag tycker vi alltså att de som räddade judarna undan tredje rikets gas-
kamrar borde ha spärrats in i våra fängelser. Då har Sveriges avhumanisering
gått väldigt långt.

Vänsterpartiet anser att vi redan har lagar som täcker avarten ”för vin-
nings skull”. Därför yrkar jag avslag på förslaget i betänkandet om en lag-
skärpning och bifall till vår meningsyttring.

Anf. 160 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):

Herr talman! S.k. människosmuggling, dvs. att utlänningar får hjälp att
resa illegalt till Sverige, har blivit ett tilltagande problem i svensk invand-
rings- och flyktingpolitik det senaste årtiondet. Det gäller alltså tillfällen då
asylsökandes önskan att komma till Sverige utnyttjas i vinstsyfte.

Under vintern 1992/93 förekom särskilt upprörande fall av människo-
smuggling. Asylsökande hade betalat stora summor till personer som illegalt
transporterade dem till Sverige under farliga förhållanden.

Sedan 1937 års utlänningslag trädde i kraft har det varit straffbart att
hjälpa en utlänning att resa in illegalt i Sverige. 1 1980 års utlänningslag gjor-
des även försök till sådan hjälp straffbart, och år 1984 infördes straff också
för förberedelse till sådant brott. Tidigare hade enbart fullbordat brott varit
straffbart.

Böter eller, när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst sex må-
nader, kan med nu gällande lagstiftning den person dömas till som hjälper
en utlänning att komma in i landet i strid med bestämmelserna i utlännings-
lagstiftningen.

Är 1984 infördes en särskild bestämmelse om straff för den som i vinstsyfte
organiserar en resa till Sverige för utlänningar som saknar tillstånd för in-
resa, utlänningslagen 10 kap. 5 §.

Genom 1989 års utlänningslag skärptes straffskalan för brottet till fängelse
i högst två år eller, när omständigheterna är förmildrande, böter för den som
i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att
hjälpa utlänningar att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som behövs
för inresa.

Att i ideellt syfte hjälpa någon eller några att ta sig till Sverige för att här
söka asyl eller uppehållstillstånd är sålunda inte straffbart.

Jag vill passa på att vända mig till Berith Eriksson. De som hjälpte judar
över sundet under andra världskriget fick inte betalt. Det var människor som
ideellt offrade livet för att smuggla över judarna till Sverige. I dag är det
något helt annat. Det är fråga om organiserad verksamhet med stora pengar
i omlopp. Det är inga idealister som sysslar med detta.

Regeringen föreslår nu en skärpning av 2 §, som handlar om den som hjäl-
per utlänningar att komma in i Sverige på ett lagstridigt sätt. I lagen införs
2 a §. I denna paragraf stadgas ett maximistraff på två års fängelse. Enligt
lagförslaget skall man vid bedömningen beakta om gärningen utförts mot er-
sättning, avsett ett stort antal personer eller utförts under hänsynslösa for-
mer.

Det framhålls i regeringens proposition att det av allmänpreventiva skäl
är viktigt att samtliga personer som är inblandade i verksamheten riskerar
att dömas till kännbara straff. Fartyg som använts skall kunna förverkas.

Avslutningsvis vill jag erinra om att det inte är illegalt att söka asyl i Sve-
rige oavsett om de skäl som åberopas bedöms utgöra asylskäl eller inte. In-
vandrarverket har att fatta beslut i dessa ärenden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkandet SfU7
och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 161 BERITH ERIKSSON (v) replik:

Herr talman! Jag måste konstatera att Märtha Gårdestig tydligen inte har
informerat sig särskilt mycket om vad som hände i slutet av andra världskri-
get. Det handlade inte bara om ideell verksamhet där man inte tog betalt.
Både när det gällde gränsen mot Danmark och gränsen mot Norge fanns det
människor som skodde sig ordentligt. Det viktiga för dem som lyckades fly
var att de kom undan en säker död eller en lång internering.

Man borde böija söka efter orsakerna till att människor är så desparata
som båtflyktingarna i det här fallet som ger sig i väg i en båt som är i så dåligt
skick. Det har att göra med att vi har försökt flytta vår gräns längre bort
genom visumtvång. Jag undrar verkligen om det har kommit så många flyk-
tingar på det sättet att det är motiverat att göra en sådan här straffskärpning.

De verkliga flyktingarna behöver i regel hjälp med att organisera resan för
att kunna ta sig ut ur ett land. De kanske har hållit sig gömda under en
ganska lång tid. De behöver hjälp av en politisk, religiös eller någon annan
typ av organisation som tycker att deras liv är värdefullt och vill ha ut dem
ur landet. De behöver hjälp med att organisera sin resa. Den organiserade
hjälpen måste ibland sträcka sig ända fram till Sveriges, eller något annnat
lands, gräns.

Åtskilliga flyktingar har vittnat om att när de har påbörjat sin resa så har
de inte vetat vilket land de i slutändan skall hamna i. Det får de inte ens veta
av den organisation som tar hand om dem. Många av dessa människor har
naturligtvis fått betala en hel del pengar, men det är en annan sida av saken.
Det handlar om att människor behöver fly och att de behöver komma till ett
land där de kan söka asyl.

Anf. 162 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds) replik:

Herr talman! Jag vill påminna Berith Eriksson om att vi hade en utlän-
ningslag. Den trädde i kraft 1937 och stadgade att det var straffbart att hjälpa
en utlänning att resa in illegalt i Sverige. Det fanns lagrum som gällde den
verksamheten redan då. Jag vet inte om dessa regler har tillämpats i någon
utsträckning.

Judarna, som Berith Eriksson talade om, befann sig i en helt annan situa-

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Skärpta åtgärder
mot människo-
smuggling m.m.

111

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Skärpta åtgärder
mot människo-
smuggling m.m.

112

tion. Det var krig i Danmark. Judarna befann sig i en desperat situation.
De riskerade att sändas till koncentrationsläger. Det hände dem som inte
lyckades fly.

De människor som har kommit med båt över Östersjön befinner sig i en
annan situation. Den är inte lika desperat. Dessa människor kommer från
Ryssland. De riskerar inte ett återsändande, eftersom Ryssland har under-
tecknat konventionen.

Tycker Berith Eriksson att det är förenligt med svensk flyktingpolitik och
över huvud taget svenskt synsätt att flyktingsmugglare på detta cyniska och
inhumana sätt skall få operera fritt? Behövs det inte klara signaler att Sverige
inte accepterar en sådan verksamhet? Annars kan allt fler och allt sämre bå-
tar sättas i trafik med risk för en stor tragedi med flera människor inblandade
på Östersjön. Detta handlar om en mycket cynisk affärsverksamhet där
människor skrupelfritt utnyttjar andra människors utsatthet.

Anf. 163 BERITH ERIKSSON (v) replik:

Herr talman! Jag vill påminna Märtha Gårdestig om att det är krig också
i f.d. Jugoslavien. Flyktingarna som kommer via Ryssland har flytt från krig
och förföljelse i Irak. Den som såg TV-programmet i går kväll kan konsta-
tera hur de människorna har det. Jag tror att Märtha Gårdestig är ensam om
uppfattningen att de som kommer från Ryssland inte riskerar att bli tillbaka-
sända. Den uppfattningen har i varje fall inte flyktingkommissarien.

Märtha Gårdestig frågar vidare om jag inte tycker att vi behöver en lag
för att kunna lagfora människor som på ett cyniskt sätt utnyttjar människor.
Naturligtvis! Det lagrummet finns redan. Det behövs inte någon ändring av
detta lagrum. Den skärpning som nu görs i lagen innebär att smugglare kan
lagforas när det är fråga om ett stort antal personer. Det är helt frikopplat
från vinningssyftet.

Anf. 164 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds) replik:

Herr talman! Detta är inte, Berith Eriksson, fritt kopplat från vinnings-
syfte.

Av den föreslagna lydelsen i 2 a § framgår att gärningen skall ha utförts
mot ersättning, skall gälla ett stort antal personer och ha utförts under hän-
synslösa former. Det är detta som regeringen vill stävja genom att det också
införs en möjlighet att ta fartyget i beslag, dvs. det är förverkat. Det torde
vara den mest kännbara åtgärden man kan vidta.

Ryssland har undertecknat konventionen.

Anf. 165 LENNART FRIDÉN (m):

Herr talman! När det talas som folkstorm rör det sig ibland om inte särskilt
många agerande. Jag vill inte påstå att det var en folkstorm jag upplevde för
ett år sedan när TV visade hur polisen var behjälplig med starten av en båt
som använts för människosmuggling till Sverige när smugglarna tilläts att
återvända hem.

Jag fick en hel del upprörda, raljanta och nedlåtande telefonsamtal till
skada för flyktingarna och flyktingpolitiken. Jag måste tillstå att jag förstod
mycket av kritiken, och jag delade en del av dessa väljares åsikter. Det är

oerhört st itände att profitörer tjänar pengar på att föra människor in i Sve-
rige på illegala vägar i fartyg där man riskerar livet.

Självfallet skall vi i humanitär anda ta ansvar för vår del av världsflykting-
problemet. Men vår vänlighet får inte vara en flathet och blåögdhet som av
andra uppfattas som dumhet. Sådant måste ta slut. Det är just sådant som
ger vissa grupper och partier vatten på sin kvarn. Hade inte dessa brister
funnits i flyktingpolitiken, hade vi måhända sluppit den debatt som fördes
för en stund sedan under föregående ärende.

Detta att svenska myndigheter hjälper smugglare att ta sig hem igen får
inte upprepas. Jag är därför positiv till att regeringen i sin proposition från
den 7 oktober sålunda föreslår skärpningar av bestämmelserna rörande för-
verkande. Jag föreslog detta redan den 19 januari i en motion.

I min motion hävdar jag att det är en utbredd uppfattning hos allmänheten
att det bör vara regel att en bil, en båt eller annat kommunikationsmedel
som används vid smuggling alltid bör förverkas. Det har upplevts som
mycket stötande när t.ex. flyktingsmugglare - som så nyligen skedde - efter
en kort tid kan återvända hem på smuggelfartyget och t.o.m. få hjälp av
svenska myndigheter för att komma i väg. Om det vid smuggling och distri-
bution av små mängder narkotika finns en huvudregel om att använda for-
donsförverkan, skulle detta förvisso ha effekt på den brottsliga verksamhe-
ten. Förvissa typer av smuggling, t.ex. av flyktingar, skulle det kanske t.o.m.
göra Sverige mindre intressant som marknad. Till denna verksamhet an-
vänds också ofta dyra mobiltelefoner eller dyr radioutrustning. Kan det kon-
stateras att även sådant brukas i den illegala hanteringen skall de förverkas.

En lagändring som skärper lagarna och gör det till en grundregel att for-
don, fartyg, flygplan och annan kommunikationsutrustning som brukas i
brottslig verksamhet anses förverkade torde få en inte obetydlig påverkan
på brottsligheten. En sådan ändring bör därför komma till stånd.

Som synes ligger på den punkten det framlagda lagförslaget och min mo-
tion i linje med varandra, även om jag föreslår att detta skall gälla även an-
nan kommunikationsutrustning - framför allt på det elektroniska området -
och inte bara fartyg. Men det får väl bli nästa steg.

Jag tycker att det förslag som ligger framför oss är väl övervägt. Man
lyckas med att vända sig mot den brottsliga verksamheten och inte mot flyk-
tingarna. Det är bra. Jag yrkar därför bifall till utskottsutlåtandet.

Nu frågar sig förstås vän av ordning varför denna motion inte finns med i
behandlingen av detta ärende. Jag frågar mig det också, herr talman. Motio-
nen återfinns i justitieutskottets betänkande 11 med rubriken Rattfylleri
m.m. och skall behandlas i kammaren den 14 december. Det är en motion
som inte har ett dugg med rattfylleri att göra utan nästan uteslutande har
smuggling - just människosmuggling - som utgångspunkt. Innehållet i försla-
get i motionen anges inte i utskottsutlåtandet. Jag anser inte att den hante-
ringen är acceptabel. Jag utgår från att alla motioner skall behandlas allvar-
ligt, lika och helt korrekt. Nästa gång en motion väcks av mig vill jag debat-
tera den under rätt punkt på föredragningslistan.

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Skärpta åtgärder
mot människo-
smuggling m. m.

113

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Skärpta åtgärder
mot människo-
smuggling m. m.

114

Anf. 166 BERITH ERIKSSON (v) replik:

Herr talman! Jag måste reagera på vad Lennart Fridén sade. Han är inte
ensam om att i olika sammanhang göra denna sammankoppling, dvs. jäm-
föra människor med narkotika. Det är stötande.

Lagförslaget vänder sig mot dem som har hjälpt flyktingar - det är riktigt -
och inte direkt mot flyktingen. Men det blir ju indirekt mot flyktingen. Jag
vänder mig mot att förslaget går så långt att det inte längre handlar enbart
om vinningssyfte. Enligt 5 § skall den som hjälper en utlänning att resa till
Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige dömas för
medhjälp till brott enligt första stycket, om han inser eller har skälig anled-
ning att anta att resan anordnades i vinstsyfte genom sådan verksamhet som
där sägs.

Detta är att gå långt. Då är man inte inne på den som organiserar utan
den som genomför resan. I 2 a § står det ”utförts mot ersättning”. Det står
inte något om vinningssyfte. Vidare nämns ett stort antal personer och hän-
synslösa former i 2 a §. I förlängningen blir det så att de som hjälpte männi-
skor under andra världskriget hade kunnat dömas enligt denna lag.

Anf. 167 LENNART FRIDÉN (m) replik:

Herr talman! Det vore mig verkligen främmande att jämföra narkotika
och människor i det här sammanhanget. Det jag vänder mig emot är det
brottsliga beteendet som sådant. Med tanke på att detta ändå måste samord-
nas under de förverkansbestämmelser som finns, t.ex. i 36 kap. brottsbal-
ken, finns det all anledning att ta upp detta samtidigt.

För mig är det oerhört stötande när Berith Eriksson talar om en organisa-
tion som om det vore Röda korset eller något sådant. Det är snarast en orga-
nisation med beteckningen Ryska maffian som ägnar sig åt sådant här. Den
har jag inget som helst förbarmande med. Människor som profiterar på flyk-
tingarnas olycka och skickar i väg dem i flottar, som skedde senast, och i
livsfarliga fartyg måste på något sätt stoppas. Jag tror att det viktigaste vi
kan göra här är att ge en klar signal om att vi inte accepterar detta. Det är
till deras fromma, de som är riktiga flyktingar, så att vi sedan kan hjälpa dem
på ett vettigt sätt. Men att skydda den ryska maffian ställer jag inte upp på.

Anf. 168 BERITH ERIKSSON (v) replik:

Herr talman! Jag ställer inte heller upp på att hjälpa den ryska maffian.
Jag tycker att vi har lagrum, så att vi kan lagfora.

Men jag vill fråga: Anser Lennart Fridén att det är brottsligt att hjälpa
flyktingar? Den här lagen gäller ju inte bara de båtflyktingar som kom från
Sovjet. Det är ju en lag som skall verka framgent och som gäller alla delar
av världen.

Det jag tog upp var att vi, på grund av att det under hösten eller våren i
fjol kom några båtar från Sovjet, helt plötsligt måste skriva lagen på ett sätt
som gör att människor blir brottslingar om de försöker hjälpa flyktingar i
nöd.

Anf. 169 LENNART FRIDÉN (m) replik:

Herr talman! Jag tycker nästan att det var en onödig fråga. Självfallet är
det inte brottsligt att hjälpa flyktingar. Men i den motion jag har skrivit har

jag vänt mig emot människor som inte är ute efter att hjälpa, utan bara vill
tjäna pengar.

Berith Eriksson läser in mer i det här förslaget än jag kan göra. Jag bekla-
gar det.

Anf. 170 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Utskottet har i det här sammanhanget behandlat en motion,
Ju625, av mig m.fl. I motionen begärs ett tillkännagivande av det som anförs
om att utreda förutsättningarna för att straffbelägga den som gömmer utlän-
ningar eller på annat sätt hjälper en utlänning att undandra sig ingripande
från svensk myndighet. I de flesta fall gäller det polismyndigheten.

Utskottet nämner att det i 10 kap. 3 § utlänningslagen bl.a. föreskrivs
straff för den som i vinningssyfte genom att dölja en utlänning eller genom
någon annan sådan åtgärd försöker hindra verkställighet av ett awisnings-
eller utvisningsbeslut. För brottet stadgas fängelse i högst ett år eller, om om-
ständigheterna är mildrande, böter.

Vidare skriver man i betänkandet att utskottet tidigare har behandlat ett
liknande ärende och att utskottet då beklagade att enskilda personer och
vissa organisationer medverkade till att utlänningar höll sig gömda för att
undgå ett eventuellt avlägsnandebeslut eller för att hindra verkställighet av
ett sådant beslut.

Det är nu ca 7 000 människor som håller sig undangömda. Polisen har fått
100 miljoner för att söka efter de här flyktingarna. Jag ringde och pratade
med ett polisdistrikt där jag har tjänstgjort tidigare. Det är ett mindre polis-
distrikt. Där har man för närvarande två och en halv polistjänst plus tre ad-
ministrativa tjänster avdelade för de här ärendena. Det tar bort väldigt
mycket resurser för polismyndigheten från andra ärenden, som också i viss
mån är prioriterade.

När ett beslut kommer från Utlänningsnämnden är det beslutet offentligt.
Brevledes går beslutet samtidigt till förläggningen och till polismyndigheten
på den ort där beslutet skall verkställas. När polisen kommer till platsen är
vederbörande borta. Personen i fråga har tagit sin tillflykt till någon som till-
fälligtvis gömmer honom kortare eller längre tid.

Förmodligen är detta organiserat. I och med att beslutet i Utlännings-
nämnden är offentligt finns det någon som ringer. Det kan vara landsmän
eller advokater som ringer direkt till flyktingförläggningen och meddelar
detta beslut. Därmed är flyktingarna borta när polisen kommer och skall
verkställa beslutet.

Man kan anföra många saker, ideologiska skäl och annat, för att man vill
gömma flyktingar. Men man glömmer att det ofta finns risk för att de här
människorna blir utnyttjade där de hålls gömda. Jag har många gånger träf-
fat på sådana människor; inte flyktingar, men brottslingar som är undan-
gömda när polisen söker dem blir definitivt utnyttjade på ett inte sällan för-
nedrande sätt.

En annan sak som många vänder sig emot i den här debatten är att barnen
tyvärr spelas ut mot myndigheter och andra. Det tycker jag är mycket krän-
kande. Hela den här hanteringen tycker jag är oerhört inhuman. Här borde
en skärpning komma till stånd. Det är därför vi i motionen hävdar att vi vill

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Skärpta åtgärder
mot människo-
smuggling m. m.

115

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Skärpta åtgärder
mot människo-
smuggling m. m.

116

ha en utredning för att se över bestämmelserna. Eventuellt kan man, som
Lars Moquist har redogjort för tidigare, utmönstra ordet vinningssyfte ur
lagstiftningen.

Dessutom behövs en diskussion om hur man skall göra när beslutet är fat-
tat och går ut. Skall man ha en fördröjning, så att det först går ut till vederbö-
rande myndighet, som skall verkställa beslutet? Då kunde man slippa förhål-
landet att människor håller sig gömda, att det finns människor som frestas
eller av ideologiska eller andra skäl vill medverka till att dessa människor
undanhålls. Dagens hantering är olycklig, inte minst ur flyktingarnas syn-
punkt.

Många inom Polisen upplever detta som litet besvärligt, när man samtidigt
dras med besparingsproblem. 100 miljoner är en femtedel av de pengar som
man genom rationalisering inom Polisen skall spara på tre år. Det gör att
många är mycket splittrade inför de arbetsuppgifter man har.

Onekligen är det en pliktlag som polisen har att följa. Ibland sker det un-
der mindre önskade former, och genast blir det stora debatter om det. Vi
skall inte gå in på den diskussionen här. Men jag önskar att regeringen tog
initiativ till en dialog om de här sakerna och försökte komma till rätta med
dem.

Jag yrkar bifall till reservation 2 vad gäller motionen Ju625.

Anf. 171 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag vill bara än en gång förtydliga det som faktiskt står i lag-
paragraf 2 a. Enligt den jurist jag har pratat med går det inte till på det sättet
att man använder sig av alla tre lagrummen innan en person lagfors, utan en
person kan lagforas enligt punkt 2, om brottet ”avsett ett stort antal perso-
ner”, eller punkt 3, om brottet ”utförts under hänsysnlösa former”. Det är
det ena.

Det andra är att man skulle ha haft ett vinstsyfte. Jag menar att vinstrekvi-
sitet faktiskt är undantaget i den här lagparagrafen. Det är sanningen.

Anf. 172 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Jag medger att det som Berith Eriksson anför är riktigt. Men
många gånger är det oerhört svårt att bevisa att den som gömmer flyktingar
gör det i vinningssyfte, att det är hänsynslöst utnyttjande eller andra sådana
omständigheter. Det blir ingen påföljd därför att det är oerhört svårt att be-
visa det.

Men det är inte detta som är det viktiga. Det är inte det som jag närmast
anför i motionen, utan det är inhumaniteten mot flyktingar. I många fall,
vilket inte heller går att bevisa, har man tolkat det så att flyktingarna har
blivit utnyttjade på de ställen där de hållits gömda. Skall dessa flyktingar
vara jagade av myndigheter i det här landet, som de tagit sin tillflykt till, och
behöva känna rädsla för att bli utnyttjade på det ställe där de tillfälligtvis
håller sig undangömda? Det är vad motionen i första hand handlar om.

Anf. 173 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag har naturligtvis inte samma uppfattning som Sjödin, och
inte heller i vår motion redovisas någon sådan uppfattning, utan jag har de-

batterat utifrån motsatt ståndpunkt. Det kan inte vara så förfärligt svårt att
bevisa om det handlar om ett stort antal personer.

För att återknyta där jag började: Raoul Wallenberg tog hela busslaster
av människor till Sverige. Det var inte svårt att bevisa.

Anf. 174 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! I motionen har vi föranstaltat om en utredning av möjlighe-
ten att straffbelägga detta i preventivt syfte för dem som kan tänkas att
gömma undan flyktingar. Det innebär en skärpning. Som det är nu är det
oerhört svårt att bevisa att de, i och med att de har gömt undan flyktingar,
gjort sig skyldiga till ett brott som de skall lagforas för.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

TU6 Arlandabanan

Mom. 1-3 (avslag på propositionen, m.m.)

1. utskottet

2. res. (s)

Votering:

169 för utskottet

131 för res.

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 70 m, 26 fp, 30 c, 21 kds, 21 nyd, 1 -

För res.: 118 s, liv, 2-

Frånvarande: 20 s, 10 m, 7 fp, 1 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

TU10 Sveriges anslutning till ett europeiskt radiokommunikationskontor
(ERO)

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU6 Överföring och mottagande av flyktingar m.m.

Mom. 1 (viseringskrav)

1. utskottet

2. men. i motsvarande del (v)

Votering:

283 för utskottet

13 för men.

1 avstod

52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 115 s, 70 m, 26 fp, 28 c, 21 kds, 21 nyd, 2-

För men.: 1 s, 11 v, 1 -

Prot. 1993/94:39
8 december 1993

Skärpta åtgärder
mot människo-
smuggling m.m.

117

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

118

Avstod: 1 c

Frånvarande: 22 s, 10 m, 7 fp, 2 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Mom. 2 (flyktingkvoten)

1. utskottet

2. res. 1 (nyd)

Votering:

278 för utskottet

21 för res. 1

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 118 s, 70 m, 26 fp, 29 c, 21 kds, 11 v, 3-

För res. 1: 21 nyd

Frånvarande: 20 s, 10 m, 7 fp, 2 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Mom. 3 (stimulansbidrag)

1. utskottet

2. res. 2 (nyd)

Votering:

278 för utskottet

21 för res. 2

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 118 s, 70 m, 26 fp, 29 c, 21 kds, 11 v, 3-

För res. 2: 21 nyd

Frånvarande: 20 s, 10 m, 7 fp, 2 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Mom. 4

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU7 Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m.

Mom. 1 (människosmuggling)

1. utskottet

2. res. 1 i motsvarande del (nyd)

3. men. (v)

Förberedande votering:

23 för res. 1

17 för men.

259 avstod

50 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1

Huvudvotering:

268 för utskottet

21 för res. 1

10 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 118 s, 70 m, 26 fp, 29 c, 21 kds, 1 v, 3 -

För res. 1: 21 nyd

Avstod: 10 v

Frånvarande: 20 s, 10 m, 7 fp, 2 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

Mom. 2 (översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen)

1. utskottet

2. res. 1 i motsvarande del (nyd)

Votering:

277 för utskottet

20 för res. 1

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 117 s, 70 m, 26 fp, 29 c, 21 kds, 11 v, 3-

För res. 1: 1 s, 19 nyd

Frånvarande: 20 s, 10 m, 7 fp, 2 c, 5 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -

Mom. 3 (straff för hindrande av verkställighet)

1. utskottet

2. res. 2 (nyd)

Votering:

268 för utskottet

21 för res. 2

9 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 118 s, 70 m, 25 fp, 29 c, 21 kds, 2 v, 3 -

För res. 2: 21 nyd

Avstod: 9 v

Frånvarande: 20 s, 10 m, 8 fp, 2 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -

22 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1993/94:101 Åtgärder mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i

arbetslivet

1993/94:107 Sekretess m.m. hos Barnombudsmannen

1993/94:122 Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

119

Prot. 1993/94:39 23 § Kammaren åtskildes kl. 17.29.

8 december 1993

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 42 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. voteringen kl. 13.14,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 20 § anf. 100 (delvis),
av förste vice talmannen därefter 20 § anf. 138 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdet slut.

Vid protokollet

GUNNAR GRENFORS

/Barbro Nordström

120

Innehållsförteckning

Onsdagen den 8 december

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1

3 § Förnyad bordläggning ............................... 1

Meddelande om samlad votering .......................... 1

4 § Familjerådgivning ................................... 1

Socialutskottets betänkande SoUlO

Debatt

Maud Ekendahl (m)

Eva Zetterberg (v)

Maj-Inger Klingvall (s)

Sylvia Lindgren (s)

Åke Carnerö (kds)

Beslut fattades efter 14 §

5 § Import av och partihandel med starköl................... 10

Socialutskottets betänkande SoU9

Debatt

Rinaldo Karlsson (s)

Eva Zetterberg (v)

Ulla Orring (fp)

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Göran Magnusson (s)

Karin Israelsson (c)

Fanny Rizell (kds)

Christer Windén (nyd)

Beslut fattades efter 14 §

6 § Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola 31

Socialutskottets betänkande SoU12

Beslut fattades efter 14 §

7 § Vissa frågor om beräkning av assistansersättning........... 31

Socialutskottets betänkande SoU13

Beslut fattades efter 14 §

8 § Statsrådens och ledamöternas arvoden ................... 31

Konstitutionsutskottets betänkande KU11

Beslut fattades efter 14 §

9 § Förbud beträffande viss avkodningsutrustning ............. 31

Konstitutionsutskottets betänkande KU15

Debatt

Harriet Colliander (nyd)

Inger René (m)

Hans Göran Franck (s)

Beslut fattades efter 14 §

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

121

Prot. 1993/94:39 10 § Ändringar i trafikskadelagen ......................... 35

8 december 1993 Lagutskottets betänkande LU8

Beslut fattades efter 14 §

11 § Ändrade tulltillägg ................................. 36

Skatteutskottets betänkande SkU9

Debatt

Sverre Palm (s)

Carl Fredrik Graf (m)

Beslut fattades efter 14 §

12 § Kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.............. 38

Justitieutskottets betänkande JuU7

Debatt

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Göthe Knutson (m)

Beslut fattades efter 14 §

13 § Riksdagens revisorers förslag angående polisen ........... 44

Justitieutskottets betänkande JuU8

Debatt

Britta Bjelle (fp)

Lars-Erik Lövdén (s)

Liisa Rulander (kds)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Göthe Knutson (m)

Beslut fattades efter 14 §

14 § Kungörandefrågor ................................. 57

Justitieutskottets betänkande JuU9

Beslut ............................................... 57

Socialutskottets betänkande SoUlO

Socialutskottets betänkande SoU9

Socialutskottets betänkande SoU12

Socialutskottets betänkande SoU13

Konstitutionsutskottets betänkande KU11

Konstitutionsutskottets betänkande KU15

Lagutskottets betänkande LU8

Skatteutskottets betänkande SkU9

Justitieutskottets betänkande JuU7

Justitieutskottets betänkande JuU8

Justitieutskottets betänkande JuU9

15 § Lagändringar med anledning av att myndigheten Försvarsmak-

ten inrättas ...................................... 61

Försvarsutskottets betänkande FöU3

Beslut ............................................... 61

16 § Skydd för landskapsinformation ....................... 61

Försvarsutskottets betänkande FöU4

Beslut ............................................... 61

17 § Bestridande av vissa kostnader med anledning av Trollhätte ka-

nalverks inordnande i Sjöfartsverket .................. 61

122 Trafikutskottets betänkande TU5

Beslut ............................................... 62

Beslut om samlad votering ............................... 62

18 § Arlandabanan ..................................... 62

Prot. 1993/94:39

8 december 1993

Trafikutskottets betänkande TU6

Debatt

Jarl Lander (s)

Lars Svensk (kds)

Lennart Fremling (fp)

Beslut fattades efter 21 §

19 § Sveriges anslutning till ett europeiskt radiokommunikationskon-

tor ............................................ 67

Trafikutskottets betänkande TU10

Beslut fattades efter 21 §

20 § Överföring och mottagande av flyktingar m.m............. 67

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU6

Debatt

Berith Eriksson (v)

Gustaf von Essen (m)

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Maud Björnemalm (s)

Claus Zaar (nyd)

Lars Moquist (nyd)

Widar Andersson (s)

Rune Backlund (c)

Peter Kling (nyd)

Andre vice talmannen (om debattreglerna)

Beslut fattades efter 21 §

21 § Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m............ 108

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU7

Debatt

Lars Moquist (nyd)

Berith Eriksson (v)

Märtha Gårdestig (kds)

Lennart Fridén (m)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Beslut ............................................... 117

Trafikutskottets betänkande TU6

Trafikutskottets betänkande TU10

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU6

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU7

22 § Bordläggning ..................................... 119

123

gotab 45542, Stockholm 1994

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:39 Onsdagen den 8 december

Riksdagens protokoll

1993/94:39

1 § Justering av protokoll

2 § Hänvisning av ärenden till utskott

3 § Förnyad bordläggning

Meddelande om samlad votering

4 § Familjerådgivning

5 § Import av och partihandel med starköl

7 § Vissa frågor om beräkning av assistansersättning

8 § Statsrådens och ledamöternas arvoden

9 § Förbud beträffande viss avkodningsutrustning

10 § Ändringar i trafikskadelagen

11 § Ändrade tulltillägg

12 § Kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.

13 § Riksdagens revisorers förslag angående polisen

14 § Kungörandefrågor

15 § Lagändringar med anledning av att myndigheten Försvarsmak-ten inrättas

Beslut

16 § Skydd för landskapsinformation

Beslut

17 § Bestridande av vissa kostnader med anledning av Trollhätte ka-nalverks inordnande i Sjöfartsverket

19 § Sveriges anslutning till ett europeiskt radiokommunikationskon-tor

20 § Överföring och mottagande av flyktingar m.m.

21 § Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m.

22 § Bordläggning

15 § Lagändringar med anledning av att myndigheten Försvarsmak-
ten inrättas

17 § Bestridande av vissa kostnader med anledning av Trollhätte ka-
nalverks inordnande i Sjöfartsverket

19 § Sveriges anslutning till ett europeiskt radiokommunikationskon-
tor