Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:38 Tisdagen den 7 december
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:38
Riksdagens protokoll
1993/94:38
Tisdagen den 7 december
Kl. 14.00-18.44
Protokoll
1993/94:38
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 1 december.
2 § Meddelande om svar på interpellationer
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1993/94:65
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:65 av Sten Andersson i Malmö (m) om
vård i livets slutskede skulle jag gärna ha besvarat den torsdagen den 2 de-
cember. Enligt uppgift är talarlistan då redan fulltecknad.
När jag fått besked om vilka dagar som riksdagen avsätter för interpella-
tionsdebatt under januari månad kommer jag att meddela vilken av dessa
jag kan besvara ovan nämnda interpellation.
Stockholm den 30 november 1993
Bo Könberg
Interpellation 1993/94:72
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:72 av Simon Liliedahl om översyn och
förbättring av det statliga exportstödet får jag meddela att jag inte kan be-
svara denna inom föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är utlandsresa. Jag
kommer att besvara interpellationen i början av januari 1994.
Stockholm den 6 december 1993
Ulf Dinkelspiel
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 38
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
3 § Svar på fråga 1993/94:227 om offentlighet rörande vissa utvisade
diplomaters aktiviteter
Anf. 1 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig om regeringen ämnar verka
för att de iranska organisationerna i Sverige meddelas vilket slags aktiviteter
de utvisade diplomaterna bedrivit gentemot iranska flyktingar i landet.
Regeringen ser mycket allvarligt på den verksamhet som vissa iranska di-
plomater ägnat sig åt, och vi har visat det genom att vi nyligen förklarat tre
av dem icke önskvärda i landet. Vi ger därmed en klar signal att dessa aktivi-
teter inte är förenliga med uppdrag som diplomat i Sverige. Det är också en
signal att verksamheten strider mot den syn vi har här i landet på det skydd
som flyktingar skall kunna räkna med.
Det är inte möjligt för regeringen att lämna organisationerna närmare in-
formation om vad som förekommit, eftersom åklagaren nu genomför en för-
undersökning i brottmål beträffande andra inblandade. Uppgifter i sådana
ärenden är skyddade av sekretesslagen.
Jag tror att det bästa skydd flyktingorganisationerna kan få är att polisen
har ögonen på flyktingspionage och ingriper mot dem som sysslar med det
samt att diplomater som ägnar sig åt sådan verksamhet får lämna landet. Så
har skett i detta fall. Det är en tydlig markering till dem som missbrukar sin
diplomatiska status här i Sverige. Jag är övertygad om att flyktingarna och
deras organisationer är bäst betjänta av ett sådant agerande.
Anf. 2 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag tycker att det är
bra att regeringen har handlat som den har gjort och utvisat diplomaterna,
med tanke på den verksamhet som de har bedrivit.
Med tanke på vad regimen i Iran och dess diplomatiska representanter re-
presenterar i ondska och hänsynslöshet vore kanske det enda riktiga att upp-
höra med eller i vatje fall frysa de diplomatiska förbindelserna med denna
regim tills vidare.
Jag förstår att sekretessen till följd av den pågående förundersökningen
utgör ett problem. Jag tror ändå att det skulle vara av värde att de människor
som är utsatta för denna diplomatiska närgångenhet på något sätt kunde var-
nas. Jag förstår svårigheten i det, men jag vill ändå hävda att det borde finnas
former för att varna dessa flyktingar.
Det säger jag inte minst med tanke på att regimen i Iran som bekant inte
drar sig för att döda de människor som man bedömer som misshagliga. Det
sker oavsett i vilket land dessa människor befinner sig. Det gäller bl.a.
iranska flyktingar, men det gäller också andra personer.
Vi känner till hur regimen bär sig åt från fallet Salman Rushdie. Man har
inte bara uttalat en dödsdom mot Salman Rushdie, utan också mot dem som
stöder Rushdies rätt att skriva böcker och uttrycka sig kritiskt om regimen i
Iran.
Anf. 3 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag har redan i mitt svar till Bertil Måbrink understrukit hur
allvarligt regeringen ser på denna typ av verksamhet. Det är också därför
vi har agerat med fasthet och bestämdhet i frågan. Det kommer vi att göra
fortsättningsvis när sådana här företeelser uppmärksammas.
Jag vill också understryka att flyktingar som känner sig hotade i Sverige
bör ta kontakt med polisen. Det är polisen som bedömer om någon löper
risk att utsättas för brott och därmed har att vidta åtgärder mot detta.
Jag vill påpeka för Bertil Måbrink att förundersökningssekretessen också
medför att polisens spaningsmetoder skyddas från insyn av motsidan.
Anf. 4 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Som jag sade tidigare förstår jag att sekretessen skapar pro-
blem.
Jag sade också att jag tycker att man skall avbryta förbindelserna med re-
gimen. Man skall inte använda den metoden när som helst. Men regimen i
Iran skiljer sig faktiskt så markant från andra regimer att det vore befogat
att överväga om inte det effektivaste medlet vore att avbryta eller åtmin-
stone frysa ned förbindelserna till en nivå som ligger väldigt nära ett avbry-
tande.
Anf. 5 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag håller mig till den nog så viktiga fråga som Bertil Må-
brink har väckt och som jag har besvarat.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på fråga 1993/94:236 om det israeliska trupptillbakadragan-
det från Gaza och Jeriko
Anf. 6 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig om regeringen avser ta några
initiativ till internationella påtryckningar på den israeliska regeringen för att
få den att följa tidsschemat för det s.k. 13-september-avtalet om begränsat
palestinskt självstyre.
I den principdeklaration som undertecknades av Israel och PLO i Was-
hington den 13 september enades parterna om att inom två månader efter
ikraftträdandet, dvs. senast den 13 december, sluta ett avtal om ett påbör-
jande av israeliskt militärt tillbakadragande från Gaza och Jeriko. Detta till-
bakadragande skall vara avslutat senast fyra månader efter undertecknandet
av avtalet, med andra ord den 13 april. Därutöver skall avtalet innehålla en
rad andra arrangemang. Som exempel kan nämnas överförande av befogen-
heter från israeliska myndigheter till palestinska organ och definierande av
maktbefogenheter för dessa.
Frågan skall ses mot bakgrund av premiärminister Rabins uttalande nyli-
gen att uppnåendet av ett tydligt avtal är det som är angeläget i de pågående
förhandlingarna - inte fasthållandet vid ett visst datum. Samtidigt som den
israeliske premiärministern skall ha framhållit att det vore bättre att om så
krävdes ägna ytterligare en eller ett par veckor åt att få till stånd ett sådant
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
|
Prot. 1993/94:38 7 december 1993 |
avtal, underströk han att förhandlingar nu pågår i syfte att nå en överens- |
Under besöket i Stockholm framkom att PLO-ledaren Yassir Arafat
|
Svar pä frågor |
kände betydande oro över den israeliska inställningen i denna fråga, liksom Herr talman! Den principdeklaration som PLO och Israel undertecknade I det fortsatta tålamodskrävande arbetet med att skapa en förtroendefull Sverige har länge sökt medverka till en fredlig lösning av konflikten i Mel- Det avgörande ansvaret för hur de fortsatta förhandlingarna skall föras Anf. 7 BERTIL MÅBRINK (v): Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag är överens med utrikesministern om att det är en viktig överenskom- Det är därför oroande, och det är därför som jag också har ställt frågan, |
|
4 |
arna i dag om hur man från båda sidor skjuter ihjäl folk. |
Islamiska fundamentalistiska rörelser såsom de bekanta Hamas och Jihad
liksom andra militanta grupper inom PLO kunde utnyttja uttalandet till sin
fördel. De sade ungefär så här: Judarna kommer aldrig att acceptera en pa-
lestinsk stat. Därmed trappades våldet upp. De fundamentalistiska kraf-
terna på den israeliska sidan kunde i sin tur utnyttja den tilltagande spän-
ningen till att trappa upp våldet mot palestinierna, främst på Västbanken.
Det är därför så viktigt att den 13 december gäller också i fortsättningen,
och att man påbörjar arbetet med att få fram det här avtalet. Visst är det
internationella samfundet i det sammanhanget viktigt för det avgörande be-
slutet. Ansvaret för resultatet ligger naturligtvis hos de båda parterna Israel
och PLO.
Men jag tror också att utrikesministern, som står här i talarstolen, kan ha
en viss betydelse när det gäller att trycka på exempelvis Israel att nu se till
att beslutet från september också kommer att gälla och att den 13 december
är det datum som man inte får missa för att fortsätta processen och för att
komma fram till ett resultat.
Anf. 8 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Genomförandet av Washingtonöverenskommelsen blir na-
turligtvis en mycket svår process. Detta var ju även parterna medvetna om
mot bakgrund av årtionden av fiendskap och även det fortsatta våldet som
naturligtvis både är fruktansvärt i sig och ett ständigt hot mot fredsproces-
sen.
Just mot den bakgrunden måste det internationella samfundet hela tiden
uttrycka sitt stöd och vara berett att ställa upp med ekonomiska bidrag. Vid
det besök som gjordes av Yassir Arafat och Hanan Ashrawi underströks
bl.a. behovet av engagemang, ekonomiskt stöd och ekonomiska bidrag. Jag
vill säga att det dock icke var en begäran om direkt inblandning i de besvär-
liga samtal som även under Sverigebesöket fördes i Kairo.
Det är väldigt viktigt att den svåra implementeringsfasen sköts av parterna
själva, eftersom massor av konkreta beslut skall fattas som innebär att själv-
ständigheten och självbestämmandet i dessa områden övergår i palestinsk
hand. Det är en del av den process där förtroendet måste byggas upp och där
även palestinskt självbestämmande hela tiden måste byggas upp till konkreta
beslut.
Anf. 9 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Vi är helt överens om detta. Men det är ju inte bara en fråga
för de två parterna. Det är klart att det är de som skall föra de konkreta
förhandlingarna och komma överens. Men nog är det väl fråga om en angelä-
genhet också för övriga världen, inklusive Sverige och utrikesministern, om
man nu ser att de reaktionära, fundamentalistiska krafterna kommer att för-
söka påverka på ett sätt så att hela processen försvåras, vilket kan leda till
att ingenting händer. Om man gör denna bedömning, vilket jag tror att man
kan göra eftersom det just nu finns en sådan risk i den farliga situation som
nu råder, kan man naturligtvis på ett lämpligt sätt uttala sin oro och påpeka
att det nu är väldigt angeläget att processen fortsätter och att inte de funda-
mentalistiska krafterna på någondera sida skall ha någon som helst möjlighet
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar pä frågor
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
att torpedera den. Det handlar naturligtvis om att trampa rätt i en svår situa-
tion, men det finns ju även från utrikesministerns sida möjlighet att blanda
sig i på ett bra sätt.
Anf. 10 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Självfallet är det så som Bertil Måbrink säger, att det inter-
nationella samfundet hela tiden måste visa sitt engagemang och sin uppback-
ning. Detta måste parterna känna. Jag tror dock att vi skall inse att det just
nu är oerhört väsentligt att parterna tar dessa konkreta steg och fattar dessa
konkreta beslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1993/94:258 om ekonomiskt stöd till PLO-kontoret
i Stockholm
Anf. 11 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Berndt Ekholm har frågat mig om regeringen är beredd att
medverka till att finna vägar för att ge PLO-kontoret i Stockholm ekono-
miskt stöd mot bakgrund av dess finansiella bekymmer.
Jag är medveten om PLO-kontorets finansiella svårigheter. Organisatio-
nen informerade mig redan i våras om avsikten att av budgetskäl minska sin
omfattande utrikesrepresentation. Av princip finansierar emellertid inte
Sverige andra länders beskickningar eller främmande organisationers infor-
mationskontor i Sverige.
Däremot lämnar Sverige omfattande ekonomiskt bistånd till palestinierna
genom andra kanaler. Nyligen beslutade regeringen att höja årets bistånd
med 30 %, eller 50 miljoner kronor, till 225 miljoner kronor. Det placerar
Sverige bland de större bidragsgivarna till palestinierna. Syftet med det
svenska biståndet är att stärka fredsprocessen och bidra till den ekonomiska
och sociala utvecklingen på de ockuperade områdena.
Det är regeringens uppfattning att det svenska biståndet bäst kommer pa-
lestinierna till godo om det, som nu är fallet, kanaliseras genom den nyligen
etablerade Världsbanksfonden, genom etablerade FN-organisationer, bl.a.
UNWRA, samt olika bilaterala stödåtgärder.
Anf. 12 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Jag vill först tacka utrikesministern för svaret, som dock inte
ger någon egentlig öppning på just min fråga.
Jag är medveten om att vi av princip inte finansierar andra länders be-
skickningar. Det förefaller vara en rimlig princip. Men det finns också un-
dantag från den principen. Om jag inte minns alldeles fel har Sverige genom
stöd finansierat ANC:s informationskontor i den exceptionella situation som
har varit i Sydafrika.
Sverige har under en mycket lång tid spelat en mycket aktiv roll i Palesti-
nafrågan. Det är viktigt att vi fortsätter att göra det. Vi kan förvänta oss ett
omfattande bistånd, delvis redovisat av utrikesministern, för att hjälpa pa-
lestinierna i den nya situation som nu inträder. Det behövs kontaktkanaler.
Vi behöver också få ut information från palestinierna i det svenska samhäl-
let. Jag kan tänka mig att det blir en mycket bred aktivitet framöver när det
gäller kontakter med och stödinsatser för palestinierna. Vi behöver helt all-
mänt visa vårt stöd.
Jag tycker att Palestinafrågan har en mycket tydlig likhet med händelserna
i Sydafrika tidigare. Man kan göra jämförelser mellan PLO och ANC. Från
det perspektivet kan jag inte förstå vad det är som hindrar Sverige från att
göra ett undantag från principen och behandla PLO-kontoret på samma sätt
som ANC:s informationskontor. Jag vill ställa en fråga till utrikesministern
om det.
Anf. 13 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att det har gjorts ett undantag i fråga
om ANC-kontoret. Jag menar dock att Berndt Ekholms ordval är helt ade-
kvat, dvs. att det varit ”en exceptionell situation”. Apartheidpolitiken i Syd-
afrika har betraktats såsom varande alldeles speciell, och det har lett till ex-
ceptionella internationella åtgärder, även exceptionella svenska åtgärder. Vi
införde sanktioner trots att det icke fanns något beslut i FN:s säkerhetsråd
som grund för detta.
Vad gäller PLO finns det betydande fördelar med det svenska biståndet,
från PLO:s synpunkt, och jämfört med en del annat internationellt bistånd
som nu utlovas. Det är ett rent gåvobistånd, det finns tillgängligt i dag och
kommer att finnas tillgängligt i morgon och det når palestinierna. Vi har
även byggt upp ett bilateralt bistånd till palestinierna, vilket inte så många
andra länder har gjort. På det sättet ger vi ett mycket bra bistånd till palesti-
nierna, som de har nytta av nu.
Anf. 14 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att vi ger ett i allt väsentligt bra bi-
stånd. Men nu har vi en speciell fråga här i Sverige, en akut situation, och
vi har att hantera den här. Det gäller helt enkelt PLO-kontorets överlevnad
i Sverige. Det gäller inte bara Sverige, utan hela Norden och den roll som
det spelar här. I samband med fredsprocessen tycker jag inte att det är orim-
ligt att hantera PLO-kontoret på samma sätt som man hanterade ANC-kon-
toret.
Samtidigt måste jag kunna ställa denna fråga till utrikesministern: Finns
det inga andra kanaler som regeringen kan använda sig av för att ge ett stöd,
utan att det blir ett direkt stöd till PLO-kontoret?
Anf. 15 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag har inget annat svar till Berndt Ekholm än det jag har
gett. Vi skall också notera att palestinierna just nu är på väg in i en situation
där självstyrelse upprättas för dem. Sverige ger ett omfattande bistånd. Pa-
lestinierna borde ha möjlighet att prioritera sina egna resurser.
Anf. 16 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Det är riktigt att PLO får ganska många miljoner. Även om
jag konstaterar att regeringen före fredsavtalet skar ner biståndet till palesti-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
nierna, är situationen nu mycket positiv när det gäller anslagen. Det pekas
också i svaret på FN-organisationer och bilaterala stödåtgärder.
Just när det gäller PLO-kontoret kanske det skulle kunna finnas vägar där
det var möjligt att med andra anslagna medel, via svenska organisationer,
t.ex. fredsorganisationer, ge det akuta stöd som PLO behöver för att kunna
behålla sitt kontor här i Stockholm och därmed serva Norden. Det kan väl
inte vara alldeles omöjligt att hitta sådana vägar. Jag vill gärna finna öpp-
ningar för att lösa en angelägen fråga.
Anf. 17 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en motfråga till Berndt Ekholm: Skall
inte palestinierna och PLO själva kunna prioritera och besluta i denna fråga?
Anf. 18 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Det verkar som om den ekonomiska situationen efter Gulf-
kriget - man kan tycka si och så om orsakerna till det - är så allvarlig att
PLO inte klarar att finna pengarna till detta. I så fall skulle inte situationen
i Stockholm vara så som den är. Jag kan aldrig drömma om att PLO utnyttjar
den svenska solidariteten. Jag tror faktiskt att den ekonomiska situationen
är så allvarlig att PLO helt enkelt inte klarar att hantera kontoret här.
Vi som känner att det är viktigt med fredsprocessen och som känner för
palestinierna vill på allt sätt anstränga oss för att hitta en lösning, så att resul-
tatet inte blir att PLO måste stänga informationskontoret. Det skulle vara
negativt också för svensk politik och den debatt som vi för om den pales-
tinska situationen. Det är min önskan att man till varje pris försöker hitta en
lösning.
Anf. 19 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Återigen: Vi har ökat vårt bistånd med 50 miljoner kronor,
och jag tycker nog att palestinierna själva skall bestämma om sin utrikesre-
presentation.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1993/94:259 om FN-sanktioner mot Kroatien
Anf. 20 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Lennart Rohdin har frågat mig om det inte är hög tid att
kräva FN-sanktioner mot Kroatien. Som skäl anför Lennart Rohdin att en
kroatisk storoffensiv inleddes i Bosnien i april i år med direkt stöd från regi-
men i Zagreb.
Herr talman! Även om jag har invändningar mot ordvalet, framför allt or-
det ”storoffensiv”, delar jag Lennart Rohdins kritiska bedömning av Kroa-
tiens politik i Bosnien. Jag har också framfört mina åsikter direkt till den
kroatiska regeringen, senast vid mitt besök i Zagreb den 24 november.
Sverige anser att den bosnisk-kroatiska armén (HVO) bär det huvudsak-
liga ansvaret för att den muslimsk/kroatiska alliansen bröt samman. Utro-
pandet av en egen republik i södra Bosnien-Hercegovina (Herceg-Bosna)
och försöket att tvinga den bosniska armén till underkastelse inom detta om-
råde var ett stort misstag. Som stöd för sitt handlande åberopade HVO, fel-
aktigt, att den s.k. Vance-Owen-planen exklusivt tilldelade de bosniska
kroaterna vissa områden. Tyvärr har HVO också satt i gång en omfattande
etnisk rensning av bosniska muslimer från områden som kontrolleras av
HVO.
Det är också min uppfattning att Kroatien - även om man inte i alla av-
seenden kan säga att HVO fullt ut styrs från Zagreb - hade kunnat sätta
HVO under betydligt hårdare tryck för att ändra dess politik. Trovärdiga
uppgifter talar också om att reguljära kroatiska förband deltar i striderna i
Bosnien.
Denna förödande politik har inte bara stärkt den serbiska sidan i Bosnien,
utan kan också i förlängningen avsevärt försvåra Kroatiens ambitioner att
återupprätta sin suveränitet över de FN-kontrollerade områdena i Kroatien.
Man har själv satt ett dåligt exempel för hur Krajinaproblematiken kan
komma att lösas.
Under senare tid har den internationella kritiken mot Kroatien ökat. Allt
fler länder nämner möjligheten av sanktioner. Det förefaller som om Kroa-
tien på sista tiden också tagit visst intryck av den växande internationella
opinionen. En stor del av den bosnisk-kroatiska ledningen har bytts ut; an-
tagligen genom Kroatiens direkta ingripande.
Kroatien måste vara medvetet om att dess politik i Bosnien betydligt har
minskat den internationella sympati som landet erhöll i samband med den
serbiska aggressionen under kriget 1991.
Kroatien måste ta sitt ansvar för fredsprocessen. Detta innebär att Kroa-
tien måste, för det första, utnyttja sitt inflytande för att stävja HVO:s upp-
trädande i Bosnien och, för det andra, avstå från att söka en militär lösning
på Krajinakonflikten. Endast så kan Kroatien undvika att frågan om sank-
tioner på allvar aktualiseras.
Anf. 21 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag får tacka för svaret.
Finns det något som kännetecknar det internationella samfundets och sär-
skilt Europas agerande i konflikten i det forna Jugoslavien, så är det att fel
saker görs vid fel tidpunkt. Därigenom har Europa direkt medverkat till att
förvärra det som sker.
Det hade möjligen varit begripligt om det berott på okunnighet och förvir-
ring. Det är ju innebörden av de dimridåer som regeringar med mediernas
benägna hjälp sprider om hur svårt det är att förstå vad som sker, om att
folken på Balkan har en historisk benägenhet att ta kål på varandra under
de mest bestialiska former.
Det finns förvisso gott om historiska exempel, men glöm inte att de euro-
peiska stormakterna vid dessa tillfällen också har varit djupt involverade,
genom sitt spel för att kontrollera maktbalansen i Europa - precis som i dag.
Europas och därmed FN:s handlingsförlamning är ett resultat av djup oenig-
het och misstro mellan Storbritannien, Frankrike, Tyskland och i någon mån
Ryssland. Det är dags att sluta hymla.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
10
FN:s sanktioner mot Serbien-Montenegro var på sin plats. De är det i än
högre grad i dag. Sakta ser vi också hur sanktionerna, trots att alltför många
har hjälpt till att hålla hålen tillräckligt stora i nätet, nu börjar få reell effekt.
Då - precis då - går EG ut och lockar Milosevic med lättade sanktioner för
en eftergift om någon procent land. Den demokratiska fredsoppositionen i
Belgrad är förtvivlad. Kunde Milosevic ha fått en bättre gåva av sina beskyd-
dare i London och Paris, när han om någon vecka går till parlamentsval?
I dag är Kroatien genom regimen Tudjman lika ansvarigt för folkmordet
i Bosnien. Ingen har på allvar försökt dementera uppgifterna om att Milose-
vic och Tudjman redan före kriget gjort upp om att dela Bosnien.
Vad ger det för signal till Tudjman att omvärlden inte agerar konsekvent?
Den demokratiska fredsoppositionen i Kroatien går klart emot Tudjmans
agerande i Bosnien. De ser hans politik där som en nationell katastrof. Skall
vi lämna dem i sticket, precis som vi gjort med de demokratiska krafterna i
Belgrad? Och hur skall de få någon trovärdighet hos sina serbiska landsmän,
när Milosevic enkelt kan visa hur partiskt FN uppträder inför samma krigs-
förbrytelser?
Anf. 22 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag vill understryka att sanktionerna mot Serbien-Monte-
negro ännu inte hävts. Sverige fortsätter, även om vi har lämnat ESK-ordfö-
randeskapet, att försöka att verka för att upprätthålla saktionernas effektivi-
tet. Vi tycker att detta är mycket väsentligt, därför att det är det enda - om
man nu skall uttrycka det så - effektiva vapen som världssamfundet har mot
Serbien-Montenegro, eller åtminstone ett av de verkligt effektiva vapnen.
Bl.a. beslöt ESK:s ministermöte i Rom att det inom ESK:s ram kommer att
kallas till en konferens för att utröna och diskutera hur man skall kunna
hjälpa grannländerna, som drabbas hårt av sanktionsregimen. Detta möte
kommer nu att äga rum i ESK:s regi. Det är också ett initiativ för att upprätt-
hålla sanktionsregimen.
Sedan måste jag göra en invändning mot Lennart Rohdins beskrivning.
Jag vänder mig inte emot att man säger att det internationella samfundet
har misslyckats eller att det har varit svårt att nå enighet, att det har varit
beslutsvånda och allt möjligt. Men jag betonar starkt att vi aldrig får ta bort
ansvaret från krigsherrarna när det gäller den serbiska och även den kroa-
tiska aggressionen när de så har ägt rum och från dem som har begått krigs-
förbrytelser. Det ansvaret får vi aldrig ta bort genom att hela tiden peka på
det internationella samfundet.
Anf. 23 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag delar helt utrikesministerns uppfattning i det avseendet.
Jag vill också säga att det i svaret fanns flera klara uttalanden som jag hälsar
med glädje. Jag vill ändå peka på det som jag försökte framhålla, nämligen
att det som sker i f.d. Jugoslavien sker i direkt samspel med omvärlden. Jag
drar mig ibland för att kalla det misslyckande från omvärlden, därför att det
inte är ett misslyckande, utan det är en medveten politik från olika aktörer
på det internationella planet som medverkar till att konflikten inte har kun-
nat lösas på ett anständigt sätt.
Även om jag kanske inte väntar mig något svar, vill jag ändå ta upp en
fråga med utrikesministern. Det står i svaret: ”Allt fler länder nämner möj-
ligheten av sanktioner.” Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan
Sverige också gör det. Avslutningsvis säger utrikesministern att endast om
kroaterna agerar i enlighet med vad utrikesministern säger kan man undvika
att frågan om sanktioner på allvar aktualiseras. Det tog mindre än två måna-
der för FN att besluta om sanktioner mot Serbien. Det har gått åtta månader
med samma typ av aktioner från kroatisk sida utan att någonting har hänt.
Det får inte dröja alltför länge.
Anf. 24 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Förhoppningen måste ju vara att de mycket klara uttalanden
som görs från olika aktörer inom det internationella samfundet inklusive
Sverige - jag hade själv möjligheten att ta upp massakern i Bosnien direkt
med president Tudjman - påverkar den kroatiska politiken. Det finns också
tecken på detta.
Vi måste ändå göra en skillnad mellan Belgrads agerande och Zagrebs
agerande. Det finns en betydligt större lyhördhet hos kroaterna för vad det
internationella samfundet tycker. Det finns en önskan hos dem att tillhöra
det internationella samfundet. Vi måste alltså göra en betydande skillnad
mellan Belgrad och Zagreb i detta hänseende.
Anf. 25 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag kan inte se någon anledning att göra någon som helst
skillnad mellan Zagreb och Belgrad när det gäller deras ansvar för Bosnien
och vad de har för sig. Det finns en skillnad i uppträdandet. Serbien har re-
dan isolerats och fullständigt ställts utanför världssamfundet. Kroatien hop-
pas fortfarande att slippa utsättas för detta, med förmodligen ganska goda
förhoppningar, som det verkar. Därför anstränger man sig naturligtvis från
kroatisk sida för att undvika att hamna i en sådan situation. Det långhalande
som vi sett från serbisk sida när det gäller ständiga försök till överenskom-
melser om transporter av humanitärt bistånd och annat är man mästare på
även i Zagreb.
Det är viktigt att komma ihåg att vi inte heller får förråda de demokratiska
krafterna i Serbien och Kroatien. Dessa är lika upprörda i Zagreb som i
Belgrad över det som deras regimer gör. Vi sviker dem genom att inte tala
ut.
Anf. 26 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Även om kroater begår fruktansvärda illdåd i Bosnien och
bosnienkroaterna bedriver en oacceptabel politik, vill jag ändå göra en skill-
nad mellan den serbiska aggressionen och den politik som bedrivs av kroa-
terna. Jag tycker att det finns en betydande skillnad.
Vi skall också komma ihåg att kroaterna har utsatts för den serbiska ag-
gressionen och har en del av sitt territorium ockuperat - eller vad man nu
skall använda för uttryck.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
11
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
12
Anf. 27 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag hade tillfälle att vara på de kroatiska socialliberalernas
partikongress för några veckor sedan. Deras partiledare hymlade inte om
vad den kroatiska oppositionen anser om sin regims politik i Bosnien.
Anf. 28 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Det är alldeles utmärkt, tycker jag, och jag har en känsla av
att det finns mer utrymme för de oppositionella krafterna i Zagreb än vad
det finns i Belgrad.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1993/94:260 om kompensation till republiken Ma-
kedonien
Anf. 29 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Lennart Rohdin har frågat mig vad Sverige gör bilateralt och
multilateralt i t.ex. FN och ESK för att den förra jugoslaviska republiken
Makedonien skall kompenseras för effekterna av FN-sanktionerna mot Ser-
bien-Montenegro.
Samma fråga ställdes i riksdagen i förra veckan - tisdagen den 30 novem-
ber - av Lennart Rohdin, och jag ber att få hänvisa till det svar som gavs av
statsrådet Alf Svensson.
Jag vill här igen i all korthet erinra om att delningen av Jugoslavien och
sanktionerna mot Serbien och Montenegro har försämrat den redan tidigare
svaga ekonomin i den förra jugoslaviska republiken Makedonien. Rege-
ringen i Skopje har emellertid utarbetat ett ambitiöst reformprogram, och
så snart frågan om utestående krediter lösts har Internationella valutafonden
och Världsbanken utlovat finansiellt stöd.
Det möte som hölls i fredags i stödgruppen för Makedonien resulterade i
utfästelser på drygt 30 miljoner US-dollar. Sverige deltog i detta möte, och
för närvarande pågår överväganden om hur vi skall kunna bidra till stöd-
gruppen.
I förra veckan beslutades vid ESK:s ministerrådsmöte i Rom - det har jag
redan nämnt i ett tidigare svar till Lennart Rohdin - att ett möte skall inkallas
för att dryfta hur de länder som ligger nära Serbien och Montenegro och följ-
aktligen drabbas av sanktionerna skall kunna bistås. Detta möte kommer att
äga rum redan före januari månads utgång. Man skall bl.a. identifiera lämp-
liga internationella projekt för de berörda staterna.
De av FN beslutade sanktionerna mot Serbien och Montenegro får natur-
ligtvis olyckliga ekonomiska konsekvenser för grannländerna. Vi får emel-
lertid inte glömma att syftet med sanktionerna är att bidra till att skapa förut-
sättningar för en fredlig lösning i det forna Jugoslavien. Från svensk sida an-
ser vi det vara ytterst angeläget att sanktionerna efterlevs.
I går antogs i FN:s generalförsamling med enhällighet en resolution som
uppmanar till stöd för de länder som drabbas av sanktionerna mot Serbien
och Montenegro.
I anslutning till en FN-appell i höstas om stöd till f.d. Jugoslavien anslog
regeringen 40 miljoner kronor i förra veckan till UNHCR. Det ankommer
nu på UNHCR att fördela flyktinghjälpen på berörda länder. Den förra ju-
goslaviska republiken Makedoniens andel av motsvarande svenska bidrag
förra året var 12,5 miljoner kronor. Republiken får också svensk humanitär
hjälp genom FN och Röda korset.
Avslutningsvis kan jag åter nämna att det sedan en knapp månad finns ett
svenskt generalkonsulat i Skopje. Konsulatet har till uppgift att främja de
bilaterala förbindelserna bl.a. på handelsområdet.
Anf. 30 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag får tacka för svaret. Statsrådet Alf Svensson svarade
alltså för en vecka sedan på två frågor från mig, först om svenskt bistånd till
republiken Makedonien för att medverka framför allt i ansträngningarna att
lyfta av den unga republiken dess andel av det forna Jugoslaviens skulder till
Världsbanken. Det är en förutsättning för att nå en överenskommelse med
Valutafonden som syftar till en rekonstruktion av landets ekonomi. Alf
Svenssons svar tolkar jag positivt.
Det är i sig en förutsättning för att landet inte skall sjunka ned i ekonomisk
och social instabilitet, vilket skulle kunna dra in även detta hittills stabila
element på Balkan i den fruktansvärda konflikt som råder. Makedonien har
traditionellt varit ett attraktivt byte för aggressiva grannar i alla väderstreck.
Traditioner har visat sig lätta att återuppväcka på Balkan.
Min andra fråga - ursprungligen ställd till utrikesministern - svarade stats-
rådet Alf Svensson egentligen inte på, varför jag har ställt den igen. Jag har
fått ett utförligare svar i dag. Republiken Makedonien har drabbats hårdare
av FN:s sanktioner mot Serbien-Montenegro än något annat land. Dess yt-
terst utsatta ekonomiska och sociala läge utsätts därigenom för ytterligare
svåra påfrestningar. Enligt FN-stadgans artikel 50 kan kompensation utgå i
sådana fall. Säkerhetsrådet har i en resolution den 18 juni uttalat sig i samma
riktning. Ingenting har skett ännu.
Sverige har inte heller när det gäller Makedonien något huvudansvar. Men
vi har traskat patrull efter EG när det gällde erkännande av republiken Ma-
kedonien. Vi utsätter Makedonien för påtryckningar att medverka till att de-
portera avvisade asylsökande från Sverige till Kosovo, vilket är mycket käns-
ligt i ett land där kanske en tredjedel av befolkningen utgörs av just albaner.
Vi kritiserar Makedonien för att inte strikt följa FN:s sanktioner mot Ser-
bien. Som framgick i Svenska Dagbladet nyligen utsätts handel med Make-
donien för orimliga chikaner av svenska tullmyndigheter. Det är därför rim-
ligt att ställa frågan vad Sverige gör aktivt för att bistå. Jag tolkar svaret som
att det åtminstone händer saker inom ESK. Men det är FN som har fattat
beslut om sanktionerna. Det måste hända något i FN också.
Anf. 31 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag redovisade i mitt svar att FN:s generalförsamling nu har
antagit en resolution som uppmanar till stöd för de länder som drabbas. Jag
tycker att det är bra. Det kan också användas som ett argument på det möte
som nu skall hållas i ESK:s regi, att denna resolution är antagen.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
13
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
14
När jag lyssnar på Lennart Rohdin kan jag få en känsla av att man i Skopje
inte tyckte att Sverige är ett engagerat land. Jag tror att man tycker raka
motsatsen. Jag träffade också utrikesministern från FYROM Makedonien i
Rom i förra veckan.
Vi har den nordiska bataljonen på plats på gränsen mellan Serbien och
Montenegro. 300 svenskar ingår i den. 300 amerikanska soldater står under
svenskt befäl vid sidan av de nordiska bröderna. Vi har medverkat vid inrät-
tandet av en ESK-mission i Skopje. Jag har ofta haft sändebud på plats i
Skopje. Vi hade såväl minoritetskommissarien Max van der Stoel som den
svenske ambassadören Pierre där, för att diskutera sambandet med de svåra
händelserna kring den albanska minoriteten. Detta fick ett mycket skickligt
omhändertagande av den makedoniska regeringen. Vi har, som sagt, ett ge-
neralkonsulat i Skopje. Vi ställer upp för att hjälpa FYROM, som jag har
nämnt. I fredags var vi med i stödgruppen. Vi kommer nu att överväga vad
vi kan göra. Jag tycker att vi för en aktiv politik i denna fråga.
Anf. 32 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jo då, det tar sig. Jag vill fortfarande framhäva att sanktio-
nerna är något som har beslutats om i FN, och i FN händer det inte någon-
ting. Jag hävdar inte att Sverige har huvudansvaret, men jag tycker att vi
också har ett ansvar för att trycka på. Jag var själv i Skopje för tre fyra veckor
sedan, dagarna innan generalkonsulatet öppnades. Det råder inget tvivel om
att man uppskattar vissa inslag i den politik som förs från svensk sida. Men
man är i Skopje också mer än väl medveten om de problem som jag har lyft
fram.
Jag vill avsluta med att påpeka att den nye grekiske utrikesministern i
veckan erkände att Grekland förlorat slaget om republiken Makedonien.
EG:s medlemsstater förväntas inom kort erkänna republiken Makedonien
under dess rätta namn. Jag skulle uppskatta om inte Sverige, som vanligt,
kom efter EG.
Anf. 33 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag har egentligen inget att tillägga annat än att påpeka att
vi har erkänt FYROM Makedonien. Det är fråga om att så småningom upp-
rätta diplomatiska förbindelser. Vi har börjat bra med generalkonsulatet.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1993/94:262 om vapenembargot mot Bosnien-
Hercegovina
Anf. 34 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Lennart Rohdin har ställt en fråga till mig om varför inte
FN:s vapenembargo mot Bosnien-Hercegovina hävs.
Beslut om vapenembargot mot f.d. Jugoslavien fattades av FN:s säker-
hetsråd i september 1991. Embargot omfattar Serbien-Montenegro, Slove-
nien, Kroatien och Bosnien-Hercegovina. Sverige har ställt sig bakom detta
beslut. Vapenembargot kompletteras av ett senare säkerhetsrådsbeslut,
nämligen förbudet för alla militära flygningar över Bosnien-Hercegovina.
Avsikten med embargot är självfallet att en fredslösning skall underlättas.
Vapenembargot har beklagligtvis inte lett till att vapentillförseln till f.d. Ju-
goslavien upphört.
Upprördheten över svårigheterna att få ett slut på kriget och över att
vapenembargot slår orättvist gör det begripligt att det från tid till annan har
lagts fram förslag om att häva vapenembargot mot Bosnien. Bortsett från att
det sannolikt är helt orealistiskt att få nödvändigt stöd i säkerhetsrådet för
en sådan selektiv åtgärd, är jag övertygad om att ökad tillförsel av vapen inte
skulle förkorta kriget. Det är snarare risk för att serber och kanske kroater
i gengäld skulle skaffa sig mer avancerade vapen och dessutom försöka
blockera den bosniska tillförseln av vapen.
Mer vapen till konflikten i Jugoslavien skulle eskalera konflikten och öka
lidandet. Om vapenleveranser accepterades skulle dessutom risken för yttre
inblandning och spridning av konflikten i regionen öka.
Vapenembargot är en del av det internationella samfundets strävanden att
skapa förutsättningar för en fredlig lösning av konflikten i f.d. Jugoslavien.
Sanktionerna mot Serbien och Montenegro, de fredsbevarande operatio-
nerna och åtgärder för att skydda de fredade områdena är andra sådana. De
har inte varit utan verkan.
Jag tror att en fredlig lösning i f.d. Jugoslavien bara kan uppnås genom
fortsatta förhandlingar, stödda av internationella åtgärder. Utsikterna för en
snabb fredsuppgörelse just nu ter sig inte ljusa, men vi får inte förtröttas i
arbetet på att med olika typer av påtryckningar och stödåtgärder förmå par-
terna att stanna kvar vid förhandlingsbordet.
Anf. 35 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag får tacka även för detta svar. Enligt FN-stadgans artikel
42 äger säkerhetsrådet företaga sådant inskridande medelst stridskrafter,
som är nödvändigt för att uprätthålla eller återställa internationell fred och
säkerhet.
Republiken Bosnien-Hercegovina är en fullvärdig stat i Europa, interna-
tionellt erkänd och invald som medlem i FN. Folkmordet i Bosnien är inget
isolerat inbördeskrig, utan har initierats och genomförs med stöd av regimen
i Belgrad och sedan mer än åtta månader även av regimen i Zagreb. FN-
stadgan bjuder världssamfundet att ingripa.
Säkerhetsrådet beslutade i september 1991 införa ett vapenembargo mot
hela det forna Jugoslavien. Vi vet att såväl Serbien som Kroatien redan från
böljan förfogat över de väldiga vapen- och ammunitionsförråd, som en av
Europas största efterkrigsmakter lämnade efter sig. Vapenembargot har
dessutom av välvilliga händer kringgåtts för leveranser till både Serbien och
Kroatien.
FN:s vapenembargo har därför som huvudsaklig effekt att det drastiskt
hindrat Bosnien - offret - från dess rätt till självförsvar enligt artikel 51 i FN-
stadgan. Vapenembargot kan inte rimligtvis tillåtas binda den slagne, när
världssamfundet uppenbarligen inte är berett att ingripa för att stoppa ag-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
15
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
gressionen. Till den slutsatsen har också USA:s president Clinton och även
Tysklands förbundskansler Kohl kommit.
Varför upphävs då inte vapenembargot? Främst Storbritannien och
Frankrike, men också Ryssland, motsätter sig detta. Skälen kan bara vara
egna intressen i en övergripande europeisk maktbalans. Storbritannien och
Frankrike har, genom att ställa Tyskland vid sidan och hålla USA utanför,
tagit kontrollen över den s.k. fredsprocessen både i EG:s ministerråd och i
FN:s säkerhetsråd. Frankrikes ultimatum att ersätta general Wahlgren som
befälhavare över FN-styrkoma ingår i detta spel.
I detta spel ingår också de s.k. Bosnienmedlarna Owen och Stoltenberg,
som inför folkmordet i Bosnien uttalar att det är obegripligt att freden kan
få förhindras av någon procent land. Det är en tragedi att se Owen och Stol-
tenberg göra gemensam sak och söka en lösning, som bygger på att aggres-
sion skall belönas och att erövrat land skall få behållas. Det är hög tid att
Owen och Stoltenberg tvingas avgå som Bosnienmedlare!
Anf. 36 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag vill gärna säga att jag kan dela den vånda som Lennart
Rohdin ger uttryck för vad gäller vapenembargot. Det kan onekligen sägas
att det på många sätt slår snett. Det är ett moraliskt dilemma. Samtidigt
tycker jag att jag i mitt svar har pekat på många av de sakskäl som kan an-
föras för att ett upphävande av vapenembargot för detta område, så fyllt av
vapen, troligen icke skulle leda närmare en fredlig lösning och för att lidan-
det för civilbefolkningen skulle öka. Det finns inget skäl att tro att Serbien-
Montenegro eller för den delen Kroatien skulle underlåta att ge sig in i en
eskalering av vapentillförsel och användande av sofistikerade vapen.
Den klara insikten att ett hävande av vapenembargot skulle innebära en
snabb eskalering är nog huvudskälet till att många stater motsätter sig det.
Anf. 37 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag har förståelse för den synpunkten. Men den insikt som
både president Clinton och förbundskansler Kohl i samband med toppmötet
i Köpenhamn i somras kom fram till är att det, om världssamfundet fattar
beslut om ett vapenembargo och sedan bara tittar på vad som sker, inte går
att upprätthålla ett sådant särskilt länge.
Det är riktigt, som utrikesministern säger i sitt svar, att Sverige har skickat
ner trupper och vidtagit andra aktioner för att skydda de fredade områdena
och människorna där. Men problemet är ju att de inte skyddas. Trupperna
finns där, och det finns ett vapenembargo, men så fort serber eller kroater
sätter i gång att skjuta retirerar FN-trupperna. De kan inte ingripa. De
kunde inte ens ingripa när Bosniens biträdande premiärminister under FN-
eskort tidigare i år mördades.
Serberna har aldrig riktat någon kritik mot vare sig vapenembargot eller
närvaron av FN-sfyrkor - som inte har mandat att ingripa - eftersom dessa
faktorer utgör ett paraply under vilket serberna kan fortsätta sin verksam-
het.
16
Anf. 38 Utrikesminister MARGARpTHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Det är inte riktigt att det inte görs någonting. Beslutet om
förbud mot militär flygning över Bosnien är ett sätt att något försöka rätta
till obalansen. Serberna kan därmed inte använda flyg, vilket är viktigt.
Lennart Rohdin gör inte heller rättvisa åt FN-trupperna. Efter personligt
samtal med general Wahlgren, vet jag att han vad gäller den hemska inciden-
ten, mordet som Lennart Rohdin refererar till, anser att FN-truppernas age-
rande inte var ett agerande som stod i överensstämmelse med deras instruk-
tioner. Han fick nämligen i uppdrag att utreda frågan medan han fortfarande
var befälhavare i Unifil.
Jag nämner gärna också för kammaren att jag i samtal med general Bri-
quemont, när jag besökte Sarajevo för ungefär tio dagar sedan, fick höra
hans egna ord över den beundran han kände för den nordiska FN-bataljonen
i Bosnien. Dess ingripande i Vares förhindrade en större humanitär kata-
strof. Generalen sade faktiskt till mig att detta ingripande utgjorde något av
en vändpunkt för Unprofor i Bosnien och att Unprofor nu är på väg att
skaffa sig större respekt.
Anf. 39 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag är också övertygad om, efter att ha talat med FN-solda-
ter från flera kontingenter där nere, att det skulle innebära en förbättring
om svenska FN-soldater kunde ersätta både de brittiska och de franska FN-
soldater som finns på plats och som har helt andra uppgifter. Men det är na-
turligtvis helt orealistiskt.
Det vi vet, och som utrikesministern också pekar på vad gäller förbudet
mot överflygningar, är att man på både serbisk sida och kroatisk sida förstår
maktspråk. Det har också kunnat noteras i samband med att varningar har
riktats mot dem inför hotande massiva terrorangrepp på Sarajevo från ber-
gen runt omkring. När tonen höjs och det görs trovärdigt att man avser att
ingripa, tystnar de serbiska och kroatiska vapnen.
Det minsta som man kan begära är, om omvärlden inte klarar av att full-
göra detta effektivt, att vapenembargot hävs, så att bosnierna själva kan visa
att de är jämbördiga motståndare. Jag tror inte alls att det skulle leda till mer
strid, utan det skulle innebära större jämbördighet. Det skulle inte vara fritt
fram för de serbiska och kroatiska trupperna, såsom det har varit hittills.
Anf. 40 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Denna fråga är oerhört svår, t.o.m. moraliskt svår. Jag vill
samtidigt hänvisa till de skäl som jag för fram här. Min övertygelse är att ett
upphävande av vapenembargot skulle leda till en snabb eskalering. Det
skulle också leda till att serberna med sitt överläge skulle använda en sådan
situation till att blockera vapentillförsel till de bosniska muslimerna.
Anf. 41 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga att jag också tycker att det här
är svårt. Hela konflikten är oerhört svår. För mig, som har varit engagerad
i freds- och solidaritetsarbete i 20 år, är det oerhört svårt att tala för ett lyf-
tande av ett vapenembargo, att tala för en mer kraftfull insats från världs-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 38
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
samfundet. Men det finns ju inga alternativ längre. Vi tvingas erkänna detta
faktum. Man måste ingripa för att få stopp på det som sker.
Det har visat sig att vaije gång som rösten från omvärlden höjs, trappar
aggressorerna ned sin verksamhet. De är inte opåverkbara utan i allra högsta
grad realpolitiska.
Anf. 42 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Det finns dock alternativ. Vi har tidigare resonerat om effek-
terna på Belgrad, när antydningar görs att sanktionsregimen och därmed
dess effekter på kringliggande länder skulle hävas. Det finns ändå ett antal
möjligheter i det internationella samfundets händer. Dessa måste fortsätta
att användas i syfte att nå fram till någon form av fredsuppgörelse.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1993/94:241 om etnisk diskriminering
Anf. 43 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Martin Nilsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen av-
ser att vidta för att inte etnisk diskriminering skall förekomma i nöjeslivet.
Enligt brottsbalken kan näringsidkare dömas för olaga diskriminering om
de diskriminerar någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ur-
sprung eller trosbekännelse. Detta gäller naturligtvis också dem som driver
restauranger.
Martin Nilsson menar att ett sätt att hindra etnisk diskriminering på nö-
jesställen är att förändra utskänkningstillstånden, om klara misstankar om
etnisk diskriminering föreligger. Redan nu har länsstyrelserna möjligheter
att dra in utskänkningstillstånd om tillståndshavaren inte upfyller de krav
som ställs i gällande lag och föreskrifter. Om tillståndshavaren döms för
olaga diskriminering kan denne mista sitt tillstånd, eftersom denne i sådant
fall inte kan anses som lämplig att ha tillstånd till utskänkning.
I massmedierna beskrevs nyligen hur några Stockholmsrestauranger inte
släppt in personer med utländskt bakgrund. Enligt uppgift har länsstyrelsen
tillskrivit dessa restauranger och anhållit om förklaring. Länsstyrelsen av-
vaktar nu polisutredning och eventuell dom, innan vidare åtgärder vidtas.
Det finns alltså lagstiftning av det slag som Martin Nilsson efterlyser.
Regeringen ser självfallet allvarligt på alla former av diskriminering. I
morgon lägger regeringen en proposition - Åtgärder mot rasistisk brottslig-
het och etnisk diskriminering i arbetslivet - på riksdagens bord. I propositio-
nen föreslås dels införande av en särskild straffskärpningsgrund för sådana
fall där ett motiv för brottet varit att kränka någon på grund av dennes et-
niska bakgrund och liknande, dels särskilda regler om förbud mot etnisk dis-
kriminering i arbetslivet. Ett av syftena med införandet av den särskilda
straffskärpningsgrunden är att uppmärksamma aktörerna inom rättsväsen-
det på de brott som sker med rasistiska eller diskriminerande motiv.
18
Anf. 44 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret. Jag har ställt denna
fråga därför att jag tror att etnisk diskriminering i nöjeslivet är en betydligt
mer vanlig företeelse än vad som kanske t.o.m. skildrats i massmedierna.
Frågan är viktig. En sådan diskriminering är en kränkning för individen
och ett brott mot människans lika värde i ett samhälle. Den är också segrege-
rande, eftersom den leder till att unga människor möts på olika ställen bero-
ende på deras bakgrund och etniska ursprung. Det kan i sig leda till konflik-
ter.
Det är viktigt att ta tag i detta problem. Regeringens budskap är självfallet
viktigt, och jag hoppas att regeringen, med den proposition som i morgon
skall läggas på riksdagens bord, sänder rätt signaler. Sådana signaler skulle
vara bra.
Men den kritik som jag vill föra fram är att den lagstiftning som i dag finns
har visats vara otillräcklig. Dessa brott - det är faktiskt brott det handlar
om - har i väldigt stor utsträckning visat sig vara oerhört svårbevisbara.
De fall som nu granskas och utreds av Polisen, och som Länsstyrelsen i
Stockholm senare skall bedöma, rör sig om situationer där massmedierna
med hjälp av dolda TV-kameror har filmat brotten. Det är oerhört osäkert
om ens sådant bevismaterial kommer att räcka.
Det här är en fråga där så många faktorer kan blandas in. Det kan exem-
pelvis hävdas att den som blivit avvisad från en krog har varit onykter eller
haft ovårdad klädsel. Det finns en mängd olika perspektiv som går att åbe-
ropa, utöver etnisk diskriminering. Därför är detta brott ett utmärkt exem-
pel på svårbevisbara brott.
Vidare har vi kunnat se att vissa krogar har agerat på detta sätt upprepade
gånger, och det verkar inte som om gällande lagstiftning inger någon direkt
rädsla för att begå dessa brott. Jag har tagit upp möjligheten att dra in ut-
skänkningstillstånd med mindre än att det faktiskt finns en fällande dom.
Det kan hävdas att detta är svårt från rättssäkerhetssynpunkt. Men jag
tycker att regeringen borde visa alternativa handlingsvägar för att minska
omfattningen av detta allvarliga brott.
Anf. 45 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag uppskattar att Martin Nilsson har ställt denna fråga. Jag
delar uppfattningen att det är en väldigt viktig fråga. Man kan tänka sig själv
hur man skulle känna sig om man enbart på grund av sin hudfärg inte blir
insläppt på olika ställen, dvs. vilken förödmjukelse det faktiskt skulle inne-
bära!
Jag tror att det är viktigt att det som sker blir offentligt. Jag uppskattar
mycket att medierna gör försök att visa dessa saker tydligt, t.ex. att när män-
niskor står i kö - en del vita, andra svarta - får de vita komma in men inte
de svarta. Det är ganska uppenbart att det sker en selektering. Det går inte
att säga att det är fullt i restaurangen, eftersom en del kommer in medan
andra inte gör det. Jag tror mycket på att göra problemet tydligt och att det
finns människor som är beredda att ta en diskussion och debatt om detta.
År 1998 skall Stockholm, här i Sverige, bli europeisk kulturhuvudstad. Jag
skulle vilja påstå att det är inte mycket till kultur som kan erbjudas om män-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
19
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
20
niskor som bor i landet men har en annan etnisk bakgrund - än mindre om
det kommer turister från andra länder - inte kan komma in på restaurang-
erna i Stockholm. Nöjeslivets olika grenar tar på sig ett stort ansvar om Sve-
rige skulle få rykte om sig att det inte går att komma in på olika näringsställen
eller att delta i livet på olika nöjeslokaler.
Martin Nilsson tar upp frågan om människor skall straffas då man inte är
säker på att de har begått ett brott. Det är en viktig grundprincip i vårt rätts-
väsende att det skall vara bevisat att det har begåtts brott. Visst kan man
känna sig frustrerad över att det ibland inte går att få fram bevis. Men det
är viktigt att hålla på grundprincipen.
Anf. 46 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Jag får tacka för svaret. Jag instämmer i mycket av det kul-
turministern säger.
Men jag vill ändå påstå att detta är exempel på fall där det är svårt att få
fram fällande domar. Vi vet inte resultatet av det aktuella fallet som visades
i Rapport. Men de flesta människor av annat ursprung som går på krogen har
inte dolda TV-kameror med sig. De är beroende av den vanliga vardagen.
Utgångspunkten bör vara att det inte är en mänsklig rättighet att få servera
alkohol i vårt land. Det finns mängder av restauranger och krogar som på
betydligt svagare grunder än etnisk diskriminering aldrig får utskänknings-
tillstånd. Jag begär inte ett svar av kulturministern nu. Men kulturministern
kan kanske tillsammans med social- och justitieministern se över eller för-
ändra gällande lagstiftning eller finna andra metoder för att komma till rätta
med problemet. Det är frustrerande.
Anf. 47 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Hur gärna jag än skulle vilja tillmötesgå Martin Nilssons öns-
kan om sanktioner även när brottet inte är bevisat, kan jag inte göra så. Jag
vet också att det ibland är svårt att bevisa när det har begåtts brott i dessa
fall.
Det kan vara en bra metod när man någon gång har blivit avvisad från ett
ställe att faktiskt ta med sig vänner och bekanta. Då har man med sig vittnen
som kan lägga fram bevis på att det förekommer diskriminering.
Jag tror att det finns även andra metoder och möjligheter. Det gäller att
synliggöra de nöjesställen som beter sig på detta sätt, dvs. där det inte går
att ta med sig alla sina bekanta beroende på att de har ett annat etniskt ur-
sprung. Det blir en form av skandalisering. Det finns inte anledning att gå till
sådana näringsställen där man inte kan ta med sig sina vänner och bekanta.
Anf. 48 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Vi är överens på den sista punkten. Flertalet av de politiska
ungdomsförbunden - alla utom Moderata ungdomsförbundet - har tagit ini-
tiativ till en kampanj att bojkotta de krogar som diskriminerar på grund av
etniskt ursprung.
Min poäng är fortfarande att jag inte tycker att det är en rättighet att i alla
lägen få servera alkohol. När utskänkningstillstånd beviljas i ett första skede
görs bedömningen inte utifrån att brott skulle ha begåtts utan det är endast
fråga om en strikt lämplighetsbedömning. Jag tycker att man i ett sådant fall
skall kunna ompröva utskänkningstillståndet beroende på lämplighet under
den tid som utskänkningstillståndet har funnits. Jag tycker inte att dagens
lagstiftning ger utrymme för detta.
Jag vill tacka för svaret. Med gemensamma krafter skall vi förhoppnings-
vis lösa problemet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 49 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Frågesvaret under punkten 11 på föredragningslistan, fråga 1993/94:225,
utgår.
10 § Svar på fråga 1993/94:231 om ökad byggverksamhet
Anf. 50 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Magnus Persson har frågat statsrådet Bo Lundgren om vilka
åtgärder regeringen ämnar vidta med anledning av en skrivelse från AMS
och Boverket om ökad byggverksamhet. Frågan har överlämnats till mig för
besvarande.
AMS har i en skrivelse till regeringen bl.a. föreslagit att medel på inneva-
rande års anslag för arbetsmarknadspolitiska åtgärder disponeras om så att
de kan användas för insatser för att stimulera sysselsättningen inom bygg-
nadssektorn. Förslagen omfattar ROT-insatser för bostäder, för kommunala
och landstingskommunala fastigheter samt bidrag för äldrebostäder. AMS
och Boverket har senare presenterat ett förslag till utformning av ROT-stö-
det för bostäder.
Som jag sade i ett frågesvar förra veckan är jag medveten om problemen
inom byggbranschen. I synnerhet bekymrar mig den höga arbetslösheten
bland byggnadsarbetarna.
Skrivelserna bereds således för närvarande inom regeringskansliet. Det
pågår också en diskussion i arbetsmarknadsutskottet om ett eventuellt till-
skott av pengar till ROT-insatser. Därför är det för tidigt för mig att uttala
mig om vilka åtgärder regeringen kan komma att vidta.
Anf. 51 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min
fråga.
Anledningen till att jag ställde frågan var den skrivelse som berörda verk
och myndigheter, Boverket och AMS, hade tillställt regeringen. Svaret
skingrade inte dimmorna så alldeles solklart enligt min tolkning. Jag kom att
tänka på ordspråket att medan gräset växer dör kon. Många med mig befarar
detta.
Byggarbetslöshctcn ökar katastrofalt i landet. Börje Hörnlund sade i sitt
svar att han i synnerhet är bekymrad över den höga arbetslösheten bland
byggnadsarbetarna. Om så är fallet, herr talman, borde rimligen arbets-
marknadsministern vidta åtgärder mycket snabbt, för att inte säga om-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
21
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
22
gående. Läget är faktiskt mer eller mindre förtvivlat. Jämtland redovisar en
arbetslöshet på 38 %. I mitt hemlän, Värmland, är arbetslösheten 24-25 %.
I länet som helhet är 10 925 personer, dvs. 8 %, öppet arbetslösa. Men bland
byggjobbarna är arbetslösheten relativt sett tre gånger så hög, dvs. 24-25 %.
Herr talman! Situationen förvärras av att regeringen inte i klartext talar
om när infrastruktursatsningen skall göras. Det framgår inte när länsflygfäl-
tet i Värmland skall få pengarna, när länsmuseet skall få pengarna och när
Banverket skall starta sitt arbete mellan Charlottenberg och Kil, osv. Kan
inte statsrådet ge närmare tidsangivelser för hur regeringen har tänkt sig det
hela? Beställare, byggare och byggnadsarbetare vill ha besked - helst på jul-
afton. Det är tydligen tänkt att det skall vara en viss tidsprecisering för när
jobben skall göras.
Anf. 52 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det finns ju såväl ROT-stöd som beredskapsjobb att tillgå,
och länsarbetsnämnderna betalar mellan 1 000 kr och, i vissa områden, upp
till 2 500 kr per byggdagsverke.
När det gäller länsflygfältet uppvaktades jag i går av flygplatskommittén
i Kristinehamn. I den frågan återstår finansieringsfrågan att diskutera, inte
minst lokalt men naturligtvis också med Kommunikationsdepartementet och
Luftfartsverket, och man vände sig till mig för att efterhöra möjligheterna
att få medel från AMS-anslaget.
Något som jag vill nämna som mycket positivt och bra är att byggkostna-
derna, som under den heta tiden t.ex. i nybyggnationen var uppe i 13 000 kr
per kvadratmeter, i princip för både småhus och hyreshus, nu är nere på ca
10 000 kr per kvadratmeter. Därutöver bör nämnas att den sjunkande ränte-
nivån gör det lättare att över huvud taget diskutera investeringsfrågor. Vår
förhoppning är att räntan skall sjunka ytterligare ett par snäpp, så att såväl
företag som enskilda vågar investera.
Anf. 53 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Jag kan förstå att Böije Hörnlund har problem med att för-
svara åtgärderna inom bostadssektorn, i det här fallet från bostadsministern,
men det är ett faktum att byggarbetslösheten är katastrofal och galoppe-
rande. Börje Hörnlund har i varje fall i tidigare skeden gjort sig känd som
ett statsråd med en regionalpolitisk inriktning. Vi har en bestämd känsla av
att många av infrastruktursatsningarna har gått snett, i så måtto att de uppvi-
sar en starkt koncentration till storstadsregionerna medan glesbygden och
särskilt skogslänen har blivit de stora förlorarna.
Herr talman! Statsrådet borde rimligen nu kunna göra en analys av hur
det här ser ut. Man kunde ge ROT-pengarna också en regionalpolitisk profil.
Jag tror att jämtlänningar, värmlänningar, norrbottningar m.fl. förväntar sig
att något skall ske. Det är ett sådant besked som jag skulle vilja ha.
Anf. 54 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Den höga nivån på byggarbetslösheten beror också på att
byggarbetarkåren blev alldeles för stor under de överheta byggåren 1989-
1991. Alla är väl i dag eniga om att den måste minskas, men det finns natur-
ligtvis en gräns för detta - om minskningen blir för stor uppstår flaskhalsar.
Problemet är att det inte finns så många områden på arbetsmarknaden i dag
som på allvar efterfrågar arbetskraft.
När det gäller infrastruktur som vägar och järnvägar har jag deltagit i
framförhandlandet av fyra paket avseende småvägar, vilka har fått en
mycket god fördelning. De stora projekten beslutas ju prioriteringsmässigt
i stor utsträckning i denna kammare.
Anf. 55 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Regeringen har en viss beslutsvånda. När pressmeddelandet
skickades ut tänkte många med mig att man kommer att fatta beslut om att
inom kort ge byggherrar, byggentreprenörer och byggjobbare besked att
vissa byggen skall sättas i gång under förhoppningsvis första halvåret nästa
år, dvs. den allra bekymmersammaste tiden.
Fundera nu inte alltför länge, Börje Hörnlund, utan ge klara besked! Låt
inte denna beredning hamna bakom de moderata statsråden, utan se till att
verkligen ge klara besked! Det är vad vi förväntar oss, oavsett om vi bor i
Stockholm, i Värmland eller i Jämtland och oavsett om vi är byggherrar eller
tillhör någon annan kategori. Det är jobben som det gäller. Under kom-
mande vintersäsong kommer kanske 45 000-50 000 byggarbetare att vara ar-
betslösa, och det är en otillständig situation.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1993/94:246 om administrationsavgifter i a-kassa
Anf. 56 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Britta Sundin har frågat mig om vilka åtgärder jag vidtagit
för att administrationsavgifterna till de nuvarande arbetslöshetskassorna
skall likställas med avgifterna till den föreslagna statliga arbetslöshetskas-
san.
Av propositionen om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
(prop. 1993/94:80) framgår att regeringen under våren 1994 återkommer
med mer detaljerade förslag, bl.a. angående hur administrationsordningen
skall vara utformad. Ett beredningsarbete rörande denna fråga pågår inom
regeringskansliet.
Avslutningsvis vill jag framhålla att jag kommer att kalla representanter
för de fackliga centralorganisationerna och KAS-administrationen till över-
läggningar om hur konkurrensneutralitet skall uppnås.
Anf. 57 BRITTA SUNDIN (s):
Herr talman! Jag får tacka för svaret, som jag inte alls är nöjd med.
Regeringens proposition om försämringarna i a-kassan har mött en storm
av protester över hela landet, av förståeliga skäl. Den förtjänar en stark kri-
tik. Det är orimligt att, som regeringen föreslår, genomföra ytterligare för-
sämringar för den grupp som redan har slagits ut från arbetsmarknaden och
blivit arbetslös.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
Jag var gäst på SIF-kongressen och hörde arbetsmarknadsministerns tal
till den. Jag tog också del av den hälsning som arbetsmarknadsministern ge-
nom SIF:s förbundsordförande Inge Granqvist framförde, nämligen att ad-
ministrationsavgifterna i den privata och i den kommande statliga a-kassan
skall jämställas. Men hur det skulle ske fick vi inte veta. Inte heller det svar
som jag har fått i dag ger någon klarhet om detta.
Jag vill ställa en direkt fråga till arbetsmarknadsministern: Står arbets-
marknadsministern kvar vid sitt löfte till SIF-kongressen? I propositionen
föreslåsju att den statliga a-kassan till skillnad från de privata inte skall ta
ut någon administrationsavgift. Jag har, som sagt, inte hört någonting om
hur den uppgiften skall klaras. Hur har arbetsmarknadsministern tänkt lösa
denna fråga?
Finns det några beräkningar av vad detta kommer att kosta? Staten har i
dag inte några kostnader för administration av a-kassan. Vet arbetsmark-
nadsministern vilka kostnaderna kan bli? Hur stor beräknas t.ex. överström-
ningen bli från de privata kassorna?
Det finns en rad frågor att ställa i anslutning till den här propositionen.
Jag tycker att det vore bättre att regeringen tog tillbaka den och gjorde or-
dentliga undersökningar innan beslut skall fattas i riksdagen.
Anf. 58 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Om Britta Sundin frågar om administrationsavgifterna och
får till svar att vi kallar parterna till oss för att uppnå konkurrensneutralitet,
att de centrala fackliga organisationerna därmed får inflytande över hur det
läggs upp för att de själva skall förstå att det är konkurrensneutralt, tycker
jag uppriktigt sagt att hon skall vara ganska nöjd med svaret.
Anf. 59 BRITTA SUNDIN (s):
Herr talman! Som jag ser det finns det två vägar att gå. I dag tar man ut
150 kr från de privata a-kassorna. Antingen kan man förbjuda dem att ta ut
avgifter, så att det därigenom blir konkurrensneutralt, eller ta ut en avgift
från den statliga a-kassan. Arbetsmarknadsministern måste väl ha haft nå-
gon tanke om detta när SIF-kongressen fick sitt löfte.
Jag frågar än en gång: Står arbetsmarknadsministern kvar vid sitt löfte?
Anf. 60 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag står kvar exakt vid det som jag här skrivit och det som
jag meddelade ordföranden för SIF. Jag glömde faktiskt i mitt anförande att
säga att jag skall se till att konkurrensneutralitet kommer att föreligga. Detta
meddelades kongressen av förbundsordföranden efter det att jag hade läm-
nat den.
Anf. 61 BRITTA SUNDIN (s):
Herr talman! Jag tar detta som ett ytterligare löfte om att detta skall ske.
Överläggningen var härmed avslutad.
24
12 § Svar på fråga 1993/94:238 om laxfisket i Torne älv
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Anf. 62 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Hugo Bergdahl har frågat om regeringen avser att verka för
att begränsningarna i laxfiskerätten i nedre delen av Torne älv avskaffas.
Förvaltningen av gränsälven till Finland sker enligt en konvention från år
1971 mellan Finland och Sverige. Konventionen gäller i Sverige som lag. I
konventionen regleras bl.a. åtgärder som innebär byggande i vatten, som
innebär vattenreglering eller som kan medföra förorening. I konventionen
regleras också fisket. För fisket finns dessutom en stadga som är beslutad av
de båda regeringarna. Verkställande myndighet är en särskild gränsälvskom-
mission. Reglering av fisket är således en av flera av kommissionens uppgif-
ter.
Svenska och finska staten har under ett antal år satsat åtskilliga miljoner
kronor på åtgärder som syftar till att skydda den naturreproducerande laxen
i älven. Bl.a. har man på svensk sida löst in ett antal fasta fisken i älven.
Enligt min mening är nuvarande ordning vad gäller förvaltningen av fisket
i Torne älvs fiskeområde ändamålsenlig. Därför är jag inte beredd att ta ini-
tiativ till någon ändring.
Anf. 63 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag vill först tacka jordbruksministern för svaret.
Under 1500-talet fråntog den bryske Gustav Vasa markägarna och by-
borna boende utmed Torne älv laxfiskerätten. Staten lade beslag på laxfiske-
rätten, varefter man arrenderade ut fiskerätten till byborna mot en administ-
rationsavgift.
I nuläget, alltså 1993, existerar det förhållandet att laxfisket är fritt för de
tornedalingar som bor vid Torne älvs övre del. Men för markägare som bor
vid den nedre delen av Torne älv, omfattande nuvarande Haparanda och
Övertorneå kommuner, gäller att laxen och laxfiskerätten tillhör kronan, el-
ler, som det vid andra tillfällen heter, staten.
Att staten utmed samma vattensystem, samma älvflöde, tillämpar helt
olika regler för rätten till laxfiske beroende på vid vilken älvdel eller i vilken
kommun man råkar bo är för mig och alla de människor som bor utmed
Torne älvs nedre del ett helt oförklarligt förhållande. Det borde snarast rät-
tas till, och det borde vara en uppgift för regeringen.
Herr talman! Jag vill också fråga jordbruksministern: Håller inte jord-
bruksministern med mig om att laxfiskerättsförhållandena utmed Torne älv
av befolkningen kan upplevas som mycket orättvisa?
Anf. 64 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag kan delvis hålla med Hugo Bergdahl om att situationen
vid Torne älv kan upplevas som orättvis. Samtidigt är detta, som jag sade i
mitt svar, en gränsälv där systemet är reglerat i en konvention och där en
gränsälvskommission har tillsynen. Med de problem som finns i dag tror vi
att det här är ett lämpligt sätt att hantera frågan.
Själva rätten till laxfisket tilldömdes staten även senare än på Gustav Va-
Svar på frågor
25
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
sas tid. Ärendet var nämligen uppe i Högsta domstolen 1960. Där fick by-
borna rätt att fiska efter alla andra arter, men laxfisket skulle tillhöra staten.
Visserligen var detta hårda utslag inte enigt, men man har hanterat det på
ett ganska snyggt sätt. Vi ser inte några direkta skäl att nu gå in och ändra
på förhållandet.
Anf. 65 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Torne älv har alltid varit en fredens älv. Förhållandena mel-
lan finländare och svenskar har man ordnat på ett fredligt sätt. Laxfisket fun-
gerar på ett utmärkt sätt när det gäller övre delen av Torne älv. Men att det
inte är riktigt och bra när det gäller nedre delen av Torne älv tror jag att även
jordbruksministern väl känner till.
Frågan om vem som skall ha laxfiskerätten i nedre Torne älv har drivits i
en långvarig juridisk process. Högsta domstolen fastslog slutgiltigt, med en
rösts övervikt, att fiskevattnen i nedre Torne älv tillhör kronan när det gäller
laxfisk.
Den orättvisa som nu existerar i den här frågan borde enligt min och
många andras mening rättas till, och den uppgiften ankommer på rege-
ringen, enligt mitt sätt att se.
Anf. 66 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Vi är överens på punkten om det hårda utslaget och att det
inte var enigt. Jag är medveten om det förhållandet.
Men en fråga som i dag är viktig att se på är om det vore rimligt att avskaffa
den begränsning i fisket som det nuvarande systemet innebär. Det tror vi inte
är möjligt, beroende på att man bedömer att smoltproduktionen, föryng-
ringen av laxen i Torne älv, inte är mer än 20 % av vad som skulle vara opti-
malt. På grund av problemen med den besvärliga sjukdomen M74 är smolt-
döden i odlingarna nu 90 %. Därför ser vi det som svårt att ta bort de be-
gränsningar av fisket som finns.
Anf. 67 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jordbruksministern kommer fram till frågan om fiskevård.
Jag tror att ett av de riktigaste och viktigaste resultat man skulle nå om man
tillämpade samma fiskeregler i nedre delen av Torne älv som i övre delen av
Torne älv är en aktiv fiskevård. I en fiskevårdsförening skulle strandägarna
säkert med liv och lust ställa upp. De har under århundraden varit med om
att verka för bra lösningar.
Anf. 68 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Den inriktning som den nya fiskelagstiftningen och de för-
enklade fiskebestämmelserna har generellt i Sverige är just att vi skall ge de
lokala fiskevattensägarna ett större inflytande. Därför har jag stor förståelse
för de synpunkter som Hugo Bergdahl framför i det här sammanhanget.
För närvarande pågår ett arbete rörande vissa ändringar i gränsälvsöver-
enskommelsen, bl.a. mot bakgrund av att vi både i Sverige och i Finland har
fått en ny lagstiftning. I de här ändringarna ingår också att se över fiske-
26
stadgan. När det är klart kommer förslag att tillställas de båda regeringarna.
I det läget får naturligtvis den här frågan prövas på nytt.
Anf. 69 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag är ändock någorlunda tacksam över det sista beskedet
som jordbruksministern ger i den här frågan. Jordbruksministern har redovi-
sat stor förståelse för att det här är ett problem för dem som bedriver laxfiske
i Torne älv. Skillnaden mellan att vara boende i norra delen och att vara
boende i södra delen innebär i dagsläget stora problem. Beträffande de ju-
steringar som nu skall göras ställer jag stora förhoppningar på att jordbruks-
ministern skall göra allt han kan för att rätta till det som är orättvist i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på frågorna 1993/94:223 och 251 om mötesfriheten, m.m.
Anf. 70 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om regeringen är beredd att
vidta sådana åtgärder så att mötesfriheten kan upprätthållas.
Kjell Eldensjö har frågat mig om jag har några planer på förändringar som
kan leda till lägre kostnader och mindre polisintensiva insatser vid demon-
strationer.
Frågorna ligger nära varandra. Jag avser därför att svara på dem i ett sam-
manhang.
Varje medborgare är i regeringsformen gentemot det allmänna tillförsäk-
rad mötesfrihet och demonstrationsfrihet. Det skall därför föreligga särskilt
starka skäl för att förbjuda en demonstration.
Regeringen har dels den 23 september, dels den 29 november i år prövat
beslut att förbjuda demonstrationer den 30 november. Den första pröv-
ningen gällde ett beslut fattat av polismyndigheten i Lund och den andra ett
beslut fattat av polismyndigheten i Stockholm. Regeringen har i båda fallen
funnit att det inte förelegat tillräckliga skäl för att förbjuda demonstratio-
nerna och ändrat besluten. Genom att sammankomsterna begränsades till
tid och plats på sätt som skedde och genom den omfattande polisinsatsen
kunde demonstrationerna genomföras.
Vissa demonstrationer har under senare år uppenbarligen dragit till sig en-
skilda och grupper som inte är ute för att uttrycka sin åsikt, utan som enbart
har som mål att ställa till skada. Omfattande skadegörelse blir därför oftast
följden av dessa demonstrationer, och detta är mycket oroande. Rikspolis-
styrelsen har nu i samråd med länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och
Bohus samt Malmöhus län tagit initiativ till en arbetsgrupp med uppgift att
utvärdera polisens åtgärder när det gäller att upprätthålla lag och ordning
vid demonstrationer. Arbetsgruppen kommer, vad jag har erfarit, bl.a. att
ta upp polistaktiska och utrustningstekniska frågor.
Mot bakgrund av detta anser jag inte att det för närvarande finns skäl för
regeringen att vidta några ytterligare åtgärder när det gäller att upprätthålla
mötesfriheten.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
27
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
Inte heller finns det anledning för regeringen att nu gå in på frågor om
kostnader och polisinsatser vid demonstrationer. Jag vill avvakta resultatet
av arbetsgruppens utredning innan jag tar ställning till om det behövs åtgär-
der från regeringens sida på de områden som frågeställarna har berört.
Anf. 71 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Frågan ställdes ju den 25 november,
och regeringens sista beslut fattades den 29 november. Frågan ställdes med
anledning av den oro som fanns för att man skulle förbjuda en demonstration
i Stockholm. Det är alldeles uppenbart att demonstrationsfriheten har ett
mycket starkt stöd i regeringsformen.
Jag uppskattar de åtgärder som regeringen vidtog när den beslöt att den
här demonstrationen skulle få hållas. Det visade sig ju också att den gick
att genomföra utan att det inträffade några stora katastrofer. Jag tackar för
svaret.
Anf. 72 KJELL ELDENSJÖ (kds):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Min fråga är föran-
ledd av att folk i allmänhet frågar sig om dessa massiva polisuppbåd, kravall-
staket osv. är en vanlig syn som vi skall se i TV framöver. Kan vi hantera den
här frågan på ett annat sätt så att vi slipper de stora massiva polisuppbåden?
Den här typen av demonstrationer har ju blivit allt vanligare under senare
år.
Kostnaderna är ju varje gång betydande för samhället. Då kan man ju
fråga sig hur stora kostnader och vilka polisiära resurser vi egentligen har
möjlighet att sätta in i dessa sammanhang. Enligt min mening är det viktigt
att samhället, och kanske framför allt Justitiedepartementet och polisen, ut-
arbetar strategier för hur man i framtiden skall hantera dessa frågor på bästa
kostnadseffektiva sätt. Risken finns ju tyvärr för att de här problemen kom-
mer att öka. Tendensen är åtminstone sådan nu.
Under senare tid talas det dessutom om bombhot och liknande i samband
med den här typen av demonstrationer. Justitieministern hänvisar till en ar-
betsgrupp som är tillsatt. Det är i och för sig bra att det snabbt har tillsatts
en arbetsgrupp som jobbar med dessa frågor, men jag skulle ändå vilja fråga
om justitieministern kan tänka sig någon åtgärd som kan minska polisens
insatser och få ner kostnaderna för samhället i samband med den här typen
av demonstrationer.
Anf. 73 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag skall inte konkret gå in på polisens sätt att arbeta. Jag
är övertygad om att polisen klarar det bättre. Jag vill dock göra några påpe-
kanden som jag tycker är viktiga i den här debatten.
Det ena är kopplat till det Kjell Eldensjö helt korrekt beskriver med
bombhot och annat som har förekommit i samband med demonstrationer.
Det är viktigt att komma ihåg att det inte är de legalt demonstrerande som
sysslar med bombhot. Som jag sade i mitt svar är det olika grupper som ut-
nyttjar dessa tillfällen. Om vi plockar bort dessa tillfällen kan vi vara överty-
28
gade om att dessa ligister kommer att hitta andra tillfällen för att syssla med
sin omstörtande verksamhet.
Ett annat viktigt påpekande i den här diskussionen, som vi kanske lätt
glömmer bort, är vilka polisens uppgifter egentligen är i det svenska samhäl-
let. Vi talar ofta om en uppgift - det är en viktig uppgift -, nämligen polisens
uppgift som brottsförebyggande och trygghetsskapande faktor i samhället.
Men polisen har också en annan mycket viktig uppgift. Polisen är vårt inre
försvar mot dem som vill störta vår demokrati. Precis som vi har vårt tradi-
tionella försvar mot yttre fiender, är polisen vår medhjälpare mot de inre
fienderna.
Där ligger för mig mycket av svaret på de frågor som kommer upp när det
gäller kostnaderna. Kan vi över huvud taget ge upp det här försvaret? Svaret
på den frågan är nej.
Anf. 74 KJELL ELDENSJÖ (kds):
Herr talman! Jag ser också den här konflikten framför mig. Polisen har
båda dessa uppgifter att sköta. När det gäller det brottsförebyggande arbetet
är vi alla överens om att vi skall försöka att vända brottskurvan och få den
att gå nedåt och öka människors trygghet. Att vi då måste sätta in jättestora
polisinsatser när det gäller den här typen av verksamhet med demonstratio-
ner och liknande tar ju pengar och resurser från den andra verksamheten.
Det är just den ekvationen som jag tycker är mycket svår att få att gå ihop
i en tid när vi också har sparkrav på polisen.
Anf. 75 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag ser ju likaväl som andra detta problem. Jag tycker att vi
nu med några dagars distans skall titta tillbaka och se att den 30 november
i år klarade svensk polis de problem som trots allt uppkom på ett mycket
bättre sätt än tidigare år.
Vi har alla ett ansvar. Om vi blickar tillbaka under senare år har det, även
om det kanske inte har varit riktigt tydligt, funnits litet grand av en glorifie-
ring av de personer som utnyttjar och missbrukar tillfällena och bildar en
svans till dem som med all rätt för fram sina synpunkter. Det är där vi alla
måste samverka i våra olika roller. Med en bas i det trots allt något så när
lyckade resultatet från i år tror jag att vi kommer att få en bättre utveckling
genom våra gemensamma satsningar, bl.a. genom att visa avsky för missbru-
ket.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1993/94:224 om rasistiska demonstrationer
Anf. 76 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är
beredd att vidta för att polis och åklagare skall ägna ökad uppmärksamhet
åt viss typ av brottslighet som kan förekomma i samband med nynazistiska
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
29
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
30
demonstrationer, nämligen hets mot folkgrupp och bärande av politiska uni-
former.
Berith Eriksson har ställt sin fråga till mig mot bakgrund av rapporter i
pressen om att polisen vid en demonstration som ägde rum i Göteborg den
21 november i år varken ingripit mot rasistiska slagord eller mot att delta-
garna bar likformig klädsel av visst slag.
Som Berith Eriksson väl känner till får jag som justitieminister inte uttala
mig om polisens agerande i ett enskilt fall. Rent allmänt kan emellertid sägas
att polisen självklart skall ingripa mot brott som kommer till dess kännedom,
om inte brottet med hänsyn till omständigheterna är så obetydligt att reg-
lerna om rapporteftergift bör tillämpas.
Vid sådana demonstrationer som Berith Eriksson syftar på har polisen
ofta en mycket svår uppgift när det gäller att upprätthålla ordningen. Detta
beror inte minst på den benägenhet att ta till våld som finns bland såväl dem
som sympatiserar med demonstranterna som dem som försöker hindra de-
monstrationens genomförande. Polisens agerande måste ses i ljuset härav.
Att identifiera och gripa en enskild som ropat slagord i en större folksamling
under nu angivna förhållanden kan naturligtvis vara mycket svårt.
Detta innebär på intet sätt att brott med rasistisk prägel bör tolereras, var-
ken i samband med demonstrationer eller i andra sammanhang. Tvärtom är
det regeringens uppfattning att sådan brottslighet skall bedömas strängt. Re-
geringen har i förra veckan också beslutat att lägga fram en proposition till
riksdagen med bl.a. ett förslag till ändring i brottsbalken, som innebär att
ett rasistiskt eller liknande motiv för ett brott skall utgöra en särskild straff-
skärpningsgrund och alltså föranleda strängare straff än annars. Detta kan
enligt min mening inte tolkas som annat än en klar signal från regeringen,
att brott av denna typ inte kan accepteras utan skall bekämpas med kraft av
de rättsvårdande myndigheterna.
När det gäller förbudet mot politiska uniformer måste man dock komma
ihåg att detta, såsom lagen är utformad, är neutralt i den meningen att förbu-
det är oberoende av politisk inriktning. Bestämmelsen har inte tillämpats på
många år och det saknas vägledande domstolsavgöranden om vilken typ av
kläder, förutom uniformer och armbindlar, som omfattas av förbudet. Svå-
righeten att tillämpa denna lagstiftning, som tillkom på 30-talet, skall ses
bl.a. mot bakgrund av de mer reklambetonade företeelser i form av t-shirts,
overaller, slipsar och liknande som förekommer inom alla partier i dag. Med
hänsyn till vad som förekommit vid vissa demonstrationer under senare tid
har förbudet dock fått förnyad aktualitet. Det finns därför skäl att noga följa
utvecklingen.
Avslutningsvis får jag konstatera att det förslag som regeringen beslutat
lägga fram väl bör vara ägnat att skapa den uppmärksamhet åt rasistisk
brottslighet som Berith Eriksson efterlyser i sin fråga.
Anf. 77 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.
Det var just händelserna och debatterna runt demonstrationerna i Göte-
borg som föranledde min fråga. Jag hänvisade i min fråga till den lag från
1947 - alltså inte från 1930-talet - som förbjuder politisk uniformering vid
politiska demonstrationer. Jag undrar om justitieministern vet om den nå-
gonsin har tillämpats. Jag vill läsa upp lagen eftersom den är mycket kort:
”Bärande av uniform eller liknande klädedräkt, som tjänar att utmärka bä-
rarens politiska meningsriktning,” - det kan alltså inte handla om reklamak-
tiga saker - ”vare förbjudet. Förbud som nu sagts avser jämväl uniformsdel,
armbindel eller annat därmed jämförligt i ögonen fallande kännetecken.”
Vid den här demonstrationen var demonstranterna likadant klädda med
svartpolerade marschkängor, svarta byxor, svarta bomberjackor, svarta mös-
sor med politiska emblem, svarta rånarluvor och politiska symboler på är-
men.
Åtminstone delar av den här klädseln har uppfattats av VAM:ama själva,
och av andra människor, som ett politiskt kännetecken. Mot bakgrund av att
man under ett antal år har diskuterat om det behövs större lagrum och att
justitieministern i dag sade att ytterligare lagstiftning kommer, är det då inte
vettigt att först pröva vad de lagar som vi har står för? Det är mycket viktigt
i det här sammanhanget.
Anf. 78 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Den nuvarande lagen har sin grund i lagstiftning på 1930-
talet, vilket är anledningen till att jag nämnde den i svaret. Lagen har inte
varit föremål för prövning på många år, men det finns en del tidigare avgö-
randen som tydligt markerar att uniformer och armbindlar omfattas av för-
budet. Formuleringen är också sådan att det säkerligen finns skäl att föra
diskussioner om huruvida detta är en lag som passar i dagens situation.
Berith Eriksson nämnde att t-shirts och liknande kläder naturligtvis inte
skall innefattas. Men det är faktiskt ingen självklarhet om man ser på formu-
leringen av lagtexten. T-shirts markerar många gånger mycket tydligt poli-
tisk tillhörighet.
Den typ av uniformering som vi kan se i t.ex. VAM-grupperna är en uni-
formering som består av klädespersedlar som i sig inte är att betrakta som
uniformspersedlar och som man faktiskt kan se även på personer som inte
försöker ge uttryck för en politisk tillhörighet eller säger sig propagera för
någon politisk inriktning. I detta fall uppstår mycket svåra gränsdragnings-
problem. Vi måste noga följa utvecklingen för att se om det finns skäl för
oss att göra justeringar i det lagförslag som vi i regeringen har lagt fram.
Anf. 79 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Först och främst anmärkte jag på ordet ”reklambetonat”. I
lagrummet står det också ”politisk uniformering”, vilket naturligtvis även
kan vara t-shirts. Jag tror att andra, demokratiska demonstranter skulle av-
stå från reklambetonad och enhetlig klädsel, om de visste att det skulle vara
möjligt att använda den här lagen mot en organisation som VAM.
När det gäller frågan om hets mot folkgrupp har vi mer erfarenhet av lag-
föring. Såvitt jag förstår var det inte någon enskild person som under demon-
strationen ropade ”judesvin”. Det skedde enligt vittnen unisont. Jag undrar
om inte justitieministern anser att vi måste försöka använda de lagrum som
redan finns, och se i vilken utsträckning de räcker.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
31
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
32
Anf. 80 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Med förbudet och straffbestämmelserna rörande hets mot
folkgrupp är det som med alla regler - och det med rätta - att de kopplas till
individen. Det kan vara många individer som gör sig skyldiga till samma
brott, men det är aldrig ett kollektiv som sådant, utan individerna i gruppen
har ett individuellt ansvar. Jag tror säkert att Berith Eriksson och jag är över-
ens om att det individuella ansvaret är viktigt.
Som jag sade i mitt svar kan det, vid stora demonstrationer som vid den i
Göteborg, ofta uppkomma bevisproblem. Men regeln har under senare år
tillämpats vid att antal tillfällen.
Anf. 81 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag håller med justitieministern i båda fallen. Ansvaret skall
vara kopplat till individerna. Även om man vid ett tillfälle inte lyckas fånga
in alla individer som begår en brottslig handling bör man försöka få så många
lagföringar som möjligt, för att stävja denna mycket oroande utveckling.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1993/94:232 om besparingar inom polisväsendet
Anf. 82 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Riksdagen har, på grund av regeringens proposition om åt-
gärder för att stabilisera den svenska ekonomin, beslutat att 545 miljoner
kronor skall sparas inom Justitiedepartementets område över en treårspe-
riod.
Regeringen ger i planeringsdirektiven och regleringsbrevet för polisväsen-
det förutsättningarna för hur rationaliseringsarbetet skall bedrivas. Av pla-
neringsdirektiven framgår att besparingarna på polisens område i huvudsak
bör avse administrativa funktioner och att man bör undvika att göra nedskär-
ningar i den redan ansträngda polisverksamheten. Detta vilar på uttryckliga
uttalanden från riksdagens sida.
Länsstyrelsen ansvarar såsom högsta polisorgan i länet för att polisens
verksamhet i länet bedrivs enligt gällande föreskrifter och riktlinjer och
inom ramen för tilldelade medel. I detta ligger ett ansvar för de rationalise-
ringar som erfordras mot bakgrund av statsmakternas beslut om besparingar
på polisens område och om en oförändrat hög ambitionsnivå inom polisverk-
samheten. Som högsta polisorgan bestämmer länsstyrelsen också om organi-
satoriska och administrativa frågor inom polisen, t.ex. om länets indelning i
polisdistrikt.
Rikspolisstyrelsen har regeringens uppdrag att följa rationaliseringsarbe-
tet och redovisa det fortlöpande arbetet till regeringen vid sex tillfällen
t.o.m. budgetåret 1995/96. Länsstyrelserna har den 1 juli i år redovisat sina
rationaliseringsplaner till Rikspolisstyrelsen, och av den första redovis-
ningen framgår att det finns rationaliseringsvinster att göra inom polisen på
ett antal områden utan att den operativa polisverksamheten blir lidande.
Frågan hur många polisdistrikt som skall finnas i ett län är av stor bety-
delse när det gäller möjligheterna att uppnå det aktuella sparmålet, och in-
nan en länsstyrelse skall besluta om förändring av distriktsindelningen skall
samråd ske bl.a. med Rikspolisstyrelsen. Flera länsstyrelser har valt att ra-
tionalisera verksamheten bl.a. genom organisationsförändringar som gör det
möjligt att minska ner antalet chefer och anställda som arbetar med rent ad-
ministrativa uppgifter. Andra åter har valt samverkan och samordning som
instrument i sitt rationaliseringsarbete.
Hittills har länsstyrelserna i Jönköpings, Gävleborgs samt Göteborgs och
Bohus län fattat beslut om att länet skall utgöra en enda polismyndighet.
Flera länsstyrelser, t.ex. i Östergötlands, Södermanlands och Älvsborgs län,
har beslutat att genomföra distriktssammanslagningar för att därigenom
minska antalet polisdistrikt. Andra län har valt att bibehålla nuvarande orga-
nisation, t.ex. Uppsala län. En stor del av länsstyrelserna har emellertid
ännu inte kommit så långt i sitt arbete att de tagit ställning till organisations-
frågorna.
Sammanfattningsvis är det länsstyrelserna som har det yttersta ansvaret
för att rationaliseringsarbetet genomförs inom ramen för det beslutade spar-
betinget. Rikspolisstyrelsen skall öva tillsyn över rationaliseringsarbetet och
ge råd och stöd, men de åtgärder som länsstyrelserna avser att vidta är inte
beroende av godkännande från Rikspolisstyrelsens sida. Regeringen följer
rationaliseringsarbetet bl.a. på grundval av Rikspolisstyrelsens redovis-
ningar. Självfallet är regeringen beredd att underlätta rationaliseringsarbetet
genom regelförändringar eller på andra sätt om detta skulle visa sig behöv-
ligt.
Anf. 83 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret på min fråga.
Av svaret framgår mycket klart att det är länsmyndigheterna som har ansva-
ret för att de av riksdagen beslutade besparingarna skall genomföras.
Min frågeställning består egentligen av två delar.
Den ena rör det rent polismässiga, nämligen att en del rapporter gör gäl-
lande att man inte uppnår de av riksdagen beslutade sparmålen. Jag tror att
justitieministerns beskrivning på den punkten är något positiv i den me-
ningen att problemen underskattas. Jag tror att problemen är större än som
framgår av svaret. När man tvingas göra neddragningar är det viktigt att po-
lisverksamheten ute i länen verkligen blir effektiv, och det är beklagligt om
man nu ute i länen inte lyckas uppnå det målet.
Den andra delen av min frågeställning är: Vad händer om inte detta mål
uppnås? Riksdagen har ju klart uttalat att det är på administrationen som
tyngdpunkten inom besparingarna i första hand skall ligga. Vilka konstitu-
tionella möjligheter finns det att få detta att verka i den anda och i enlighet
med de mål som riksdagen har uppsatt? Av svaret framgår att det inte finns
någon sådan möjlighet. Emellertid uppstår det ju problem när en instans,
riksdagen, fattar ett beslut som andra instanser ute i länen skal) genomföra.
Har justitieministern några funderingar kring hur det här skall genomföras?
Anf. 84 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Också jag är medveten om att det förändringsarbete som nu
pågår inte sker utan gnissel. Självfallet är jag medveten om att vi kan hamna
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 38
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar pä frågor
34
i en situation dä de av regering och riksdag angivna sparmålen, kombinerade
med de av oss angivna målen för verksamheten, inte samtidigt kommer att
uppnås. Det är också detta som tas upp i slutet av mitt svar. Vi skall fortlö-
pande få information om hur rationaliseringsarbetet fortskrider, och om de
av regering och riksdag uppsatta målen inte nås har vi självfallet lagstift-
ningsinstrumentet att använda oss av.
Jag tycker att det skulle vara tragiskt om vi hamnade i den situationen.
Eftersom förutsättningarna runt om i vårt land är så varierande, är det vä-
sentligt att vi ger möjligheten att skapa en varierad organisation. Att ge möj-
lighet är emellertid också att ge ett ansvar, och kan man inte ta det ansvaret,
tvingas vi naturligtvis att ge centrala diktat. Jag tror på den decentraliserade
modellens personer och det ansvar som dessa kan ta och säkerligen också,
efter litet problem initialt, kommer att ta.
Anf. 85 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Det var ett befriande klarläggande som justitieministern här
lämnade. I slutet på svaret sägs det visserligen att regeringen följer rationali-
seringsarbetet och är beredd att underlätta detta ute i länen men att rege-
ringen har möjlighet att gå vidare om detta rationaliseringsarbete till slut i
några län ändå inte ger önskat resultat.
Jag instämmer i att det skulle vara olyckligt om vi tvingades tillämpa lag-
stiftning. Ansvaret är tungt, men jag utgår från och hoppas att flera län sna-
rast tar det ansvar som de har fått från riksdag och regering och att detta
hot - om jag får uttrycka mig på det viset - om lagstiftning och diktat inte
skall behöva tillämpas. Det senare vore utomordentligt olyckligt, och det
bäddar dåligt för en fortsättning på ett samarbete som har börjat på ett
ganska tillfredsställande sätt.
Anf. 86 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag skulle vilja lägga till ett ord. Jag talade i mitt förra inlägg
om att länen får ta ett ansvar, men de bör också ta till vara möjligheten att
utforma en för den egna regionen bra polisiär verksamhet.
Anf. 87 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag vill understryka att det finns län som redan nu har tagit
till vara denna möjlighet, och jag tror att det är mycket goda initiativ, som
kan ge väldigt goda resultat. Det är inte bara av ondo att göra ingripanden
i organisationen. Det kan också föra med sig ett större intresse och göra att
man kan uppnå de uppsatta målen på ett annat men kanske minst lika bra
sätt.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1993/94:255 om nedläggning av brottsutredningar
Anf. 88 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Torgny Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
med anledning av en utveckling mot att allvarliga brott förblir ouppklarade.
Det är av mycket stor vikt för tilltron till hela rättssystemet att begångna
brott utreds och att de skyldiga ställs till svars för sina gärningar. Att utreda
brott är inte bara fråga om personalresurser utan också i lika hög grad en
fråga om kompetens, utbildning, metoder, m.m.
Regeringen anslog i regleringsbrevet för polisväsendet för budgetåret
1993/94 60 miljoner kronor för en särskild satsning på det kriminalpolisiära
området med syfte bl.a. att effektivisera förundersökningsförfarandet.
Rikspolisstyrelsen har nyligen inkommit med en preliminär redovisning
av hur medlen skall användas. Av redovisningen framgår bl.a. att Rikspolis-
styrelsen dels avser att utveckla en ny avancerad kriminalpolisutbildning för
poliser som utreder kvalificerad brottslighet, dels utveckla datorstödet vid
förundersökningar, dels utveckla de kriminalpolisiära arbetsmetoderna.
Den satsning som regeringen gjort på det kriminalpolisiära området kom-
mer med största säkerhet att leda till en mer effektiv verksamhet och därmed
en förhoppningsvis högre uppklaringsprocent.
Anf. 89 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret. Vi är överens
om att det givetvis inte är bra att så många brott inte klaras upp.
Anledningen till min fråga framgår av svaret. Det har visat sig att ett antal
allvarliga brott inte har gått att klara upp. Det har varit attentat riktade mot
kända personer -1.ex. Unni Brandeby, Ingrid Segerstedt Wiberg och Hagge
Geigert - men också attentat i Kungsträdgården i Stockholm och mot Stock-
holms central.
Det gemensamma för dessa brott är att det handlar om främlingsfientlig-
het. Det är synnerligen allvarligt att personer som engagerar sig för att be-
kämpa främlingsfientlighet blir utsatta och att det inte går att hitta gärnings-
männen. Det är med utgångspunkt i detta som jag har ställt min fråga.
I det svar som justitieministern har gett anges exempel på åtgärder som
säkert är bra i och för sig. Det justitieministern säger andas en optimism,
men jag undrar hur pass välgrundad den egentligen är.
Justitieministern säger bl.a. i slutet av svaret att dessa åtgärder med största
säkerhet kommer att leda till en mer effektiv verksamhet och därmed för-
hoppningsvis en högre uppklaringsprocent. Vad bygger justitieministern
denna optimism på?
Anf. 90 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Denna optimism bygger jag på kunskapen om vissa brister i
den verksamhet som har bedrivits under ett antal år. Bl.a. har den tekniska
utrustningen varit mycket eftersatt. En hel del av de 60 miljoner som ansla-
gits som särskilda medel under innevarande år skall användas för att för-
bättra den tekniska utrustningen. Det gäller främst datorisering, som är vik-
tig ur förundersökningssynpunkt. Det är en grund för min optimism.
Den andra grunden är något vi lätt glömmer bort när vi talar om uppkla-
ringsprocent. Även om uppklaringsprocenten för brott av typen bombhot,
olaga hot, falskt larm, och brott mot liv och hälsa har sjunkit under en tioårs-
period, kan vi konstatera att antalet uppklarade brott ökat under samma tio-
årsperiod, och faktiskt ökat rätt så kraftigt. Trots resursbrist har polisen i sitt
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
35
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
utredningsarbete blivit mer effektiv. Det tragiska är att antalet brott har ökat
snabbare än polisens uppklaringsmöjligheter.
Det är detta som ger mig skäl till den optimism som jag ger uttryck för:
bättre utrustning, bättre utbildning och den metodutveckling som redan har
bedrivits inom polisen, och som har gjort att man i dag numerärt klarar upp
betydligt fler brott än för tio år sedan.
Anf. 91 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Framtiden får utvisa om denna optimism är befogad eller inte.
Det kan varken justitieministern, jag eller någon annan säga med säkerhet,
även om man kan diskutera tendenser. Men handlar det inte också om hur
polisen bör prioritera sina insatser? Jag menar att brott av denna typ är all-
varliga. De bör högprioriteras. Har justitieministern någon åsikt i den frå-
gan?
Anf. 92 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Prioriteringar sker genom markeringar i straffskalorna. Jag
blir ofta kritiserad för att jag - om än inte på många punkter - har föreslagit
höjda straffsatser, vilket även riksdagen beslutat om. Det är just för att mar-
kera att jag ser allvarligare på vissa brott än vad den tidigare straffrättsliga
lagstiftningen ger uttryck för.
I detta sammanhang finns det skäl för mig att påpeka att regeringen för
en vecka sedan lagt fram en proposition där vi markerar att rasistiska inslag
i brottsliga handlingar skall kvalificera brottet som ett grovt brott. Därmed
hamnar det högre upp i straffskalan, och därmed blir det högre prioriterat i
polisens arbete.
Anf. 93 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Jag ber än en gång att få tacka för svaret. Eftersom vi får an-
ledning att fortsätta meningsutbytet i debatten om nästkommande fråga om
polisaktionen i Alsike kloster, tänker jag återkomma till en viss koppling
som jag tycker är intressant. Jag nöjer mig så länge med detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
36
17 § Svar på fråga 1993/94:256 om polisaktionen i Alsike kloster
Anf. 94 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Torgny Larsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
att vidta för att inte händelser liknande den som inträffade när polisen be-
redde sig tillträde till Alsike klosters lokaler för att söka efter personer som
skulle tas i förvar enligt utlänningslagstiftningen skall upprepas.
Frågan om lagreglering av polisens möjligheter att ingripa i kyrkolokaler
och liknande utrymmen har behandlats utförligt år 1989 i en proposition om
vissa tvångsmedel (prop. 1988/89:124 s. 59 ff.). Frågan aktualiserades då -
liksom nu - mot bakgrund av att polisen berett sig tillträde till kyrko- och
klosterlokaler för att söka efter utlänningar som skulle tas i förvar enligt ut-
länningslagstiftningen.
Enligt gällande lagstiftning ges inga särskilda restriktioner för polisingri-
panden i kyrko- eller klosterlokaler. Således gäller polislagens bestämmel-
ser för en sådan åtgärd som Torgny Larsson tar upp i sin fråga. I 20 § polisla-
gen (1984:387) regleras vilka befogenheter polisen har när det gäller att ge-
nomföra husrannsakan i andra fall än då åtgärden föranleds av misstanke om
brott. Sålunda får en polisman - för att söka efter någon som med laga stöd
skall omhändertas - bereda sig tillträde till den eftersöktes bostad eller annat
utrymme som tillhör eller disponeras av honom eller henne. Detsamma gäl-
ler i fråga om en lokal som är tillgänglig för allmänheten. Om det finns syn-
nerliga skäl att anta att den eftersökte uppehåller sig hos någon annan, får
polisen bereda sig tillträde även dit. Endast om det föreligger fara i dröjsmål,
får husrannsakan företas utan föregående beslut av polismyndigheten.
I 8 § polislagen finns två allmänna principer som gäller för polisingripan-
den, nämligen behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Av dessa
principer följer att ingripanden skall göras på ett sätt som är försvarligt med
hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om tvång måste till-
gripas, skall detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs
för att det avsedda resultatet skall uppnås.
I den nämnda propositionen uttalade dåvarande justitieministern att det
inte kan komma i fråga att införa något slags frizoner, där polisingripanden
över huvud taget inte skulle få ske. Jag delar den uppfattningen. Det kan
nämligen i ett samhälle som vårt inte finnas behov av att anordna en fristad
för personer som är misstänkta för brott eller som eftersöks enligt annan lag-
stiftning. Självfallet måste - så långt det är möjligt - hänsyn tas till kyrko-
eller klosterlokalens helgd vid eftersökandet av en person som skall gripas
eller omhändertas. Tvångsåtgärder av det aktuella slaget måste således han-
teras med försiktighet och omdöme. Men jag anser att behövliga hänsyn till
kyrko- eller klosterlokalens helgd bör kunna tas inom ramen för proportio-
nalitetsprincipen i polislagen.
Som Torgny Larsson känner till ankommer det på andra myndigheter än
regeringen att granska huruvida polisen i ett enskilt fall har överträtt sina
befogenheter. Jag skall alltså inte redovisa några synpunkter på hur polisen
har löst sina uppgifter i Alsike. Jag kan emellertid mot bakgrund av den de-
batt som förekommit efter händelsen dra slutsatsen att det i praktiken fortfa-
rande uppfattas som svårt att dra gränsen mellan tillåtna och otillåtna förfa-
randen. Jag utgår från att Polisrättsutredningen i sitt pågående arbete om
tvångsmedel uppmärksammar frågeställningen så att ytterligare klarhet kan
vinnas.
Anf. 95 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det som var positivt i svaret
var det sista som blev sagt, nämligen att justitieministern utgår från att Polis-
rättsutredningen uppmärksammar frågeställningen i sitt pågående arbete om
tvångsmedel så att ytterligare klarhet kan vinnas.
Däremot tycker jag inte att den föregående beskrivningen var lika positiv.
När jag lyssnade till justitieministern och när jag snabbt läste igenom svaret
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
37
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
fick jag intrycket att det inte är någon nämnvärd skillnad för polisen att gå
in i en bostad, en allmän lokal eller en kyrka. Justitieministern säger, vilket
också framgår av lagstiftningen, att det inte går att medge något slags frizon.
Jag håller med så långt att det inte kan vara rimligt att något territorium i
Sverige skall undandras svensk lag.
Frågan är på vilket sätt ingripanden skall göras. Jag vill erinra om att
Svenska ekumeniska nämnden, 1988 eller möjligen 1989, begärde att det
skulle vidtas åtgärder för att möjligheten till tvångsingripanden skulle be-
gränsas i kyrkolag. Från kyrkornas sida har man således inte begärt ett totalt
förbud. Frågan är besvärlig. För många människor, inte minst för människor
från andra länder, är kyrkorummet heligt. Det fordras mycket stor känslig-
het och försiktighet när man gör ingripanden på sådana ställen. Det är inte
konstigt att det förs en så pass intensiv debatt. Ämnar justitieministern, ut-
över det nu sagda, vidta andra åtgärder för att liknande incidenter skall
kunna undvikas i framtiden?
Anf. 96 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! I mitt svar pekar jag bl.a. på de allmänna principer som gäller
för polisingripanden. En princip är att man skall väga åtgärdens syfte mot
själva verkställandet av åtgärden. Det är i och för sig svaret på Torgny Lars-
sons fråga.
Som svar på den direkta frågan sysslar Polisrättsutredningen just nu med
frågan om tvångsmedel. Departementet är självfallet involverat i detta ut-
redningsarbete. Som jag sade finns det skäl för oss att analysera situationen
för att se om förtydliganden behöver göras inför framtiden.
Jag nämnde också i mitt svar att denna fråga inte är ny för kammaren.
Den har varit föremål för diskussion tidigare. Jag vet att Torgny Larsson har
motionerat i den här frågan. Jag vill också påminna om att moderata och
folkpartistiska företrädare i riksdagen har haft ett särskilt yttrande i sam-
band med utskottsbehandlingen. Då markerades just de behov av förtydli-
ganden som jag också för fram i mitt svar på frågan.
Anf. 97 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Den regering som satt 1989 uttryckte att polisen i första hand
skall vända sig till kyrkoherde, församlingsföreståndare eller den person som
har ansvar för kyrkobyggnaden eller klostret i fråga. Den personen får då
förmedla kontakt med flyktingarna och kan kanske bidra till att ingripandet
sker på ett mindre dramatiskt sätt. Gäller detta fortfarande? Är detta också
den nuvarande regeringens uppfattning?
Anf. 98 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Nu kommer vi in på den diskussion som jag i mitt frågesvar
pekade på att jag inte kan gå in på. Hur vi än för den här diskussionen kom-
mer den att kopplas till den aktuella händelsen i förra veckan.
Jag vill på nytt hänvisa till de principer som jag nämnde - och då i första
hand proportionalitetsprincipen. Principerna kan naturligtvis ge olika kon-
kreta resultat i olika situationer. Det är dock hela tiden fråga om att de
tvångsåtgärder man vidtar måste vara försvarliga.
Anf. 99 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Tycker inte justitieministern att det ger konstiga signaler ut i
samhället att polisen när det gäller människor som engagerar sig mot främ-
lingsfientlighet och som blir utsatta för attentat inte lyckas finna gärnings-
män och klara upp brotten? Däremot gör man ganska stora insatser för att
gå in i ett kloster. Som ”vanlig svensk” undrar man varför det är så. Vore det
inte rimligare om polisen satsade sina resurser på ett annat sätt och försökte
tillämpa en mera ömsint och mänsklig hantering gentemot flyktingar?
Anf. 100 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Nu har vi fått en koppling till den förra frågan. I den efterföl-
jande diskussionen om den föregående frågan sade jag att polisen under de
senaste tio åren successivt har klarat upp fler och fler brott av den typ som
vi här talar om. I många fall är problemet att man har så ytterst liten bevis-
ning. Ofta rör det sig om ett enstaka brev, som i sig utgör ett allvarligt brott.
I övrigt har man ingen bevisning som gör det möjligt att klara upp fallet. När
det gäller de flesta fall som inte har lösts är förundersökningen fortfarande
aktuell.
Anf. 101 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Jag vill bara göra en avslutande kommentar. Jag tycker inte
att jag fick ett tillfredsställande svar på min fråga. Det är väl ändå skillnad
om polisen går in i en bostad, en allmän lokal eller ett kyrkorum? Rent käns-
lomässigt måste väl polisen vara oerhört mycket försiktigare när den går in
i ett kyrkorum?
Anf. 102 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Utan att diskutera en enskild händelse vill jag säga att den
här typen av bedömningar ligger i proportionalitetsprincipen.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1993/94:233 om TUllens kontrollområde
Anf. 103 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Kenneth Lantz har frågat mig om jag ämnar vidta några åtgär-
der för att utöka Tullens kontrollområde i Sverige. I frågan berör Lantz Tul-
lens befogenheter att kontrollera resande för att stoppa illegal införsel till
Sverige av bl.a. narkotika och vapen. Lantz anser att Tullen gör ett gott ar-
bete vid gränsstationerna och att ett ännu bättre arbete skulle bli följden av
om Tullen skulle få göra tillslag var som helst i landet utan att först gå till
åklagare.
Jag delar Kenneth Lantz uppfattning att Tullen i dag gör ett gott arbete
med att stoppa illegal införsel, inte minst avseende narkotika och vapen. Tul-
len får i dag kontrollera varor som förs in i landet utan att någon grad av
misstanke om smuggling eller oegentligheter i övrigt behöver föreligga. En
tulltjänsteman har rätt att undersöka bl.a. handresgods och handväskor som
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
39
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
40
en resande medför. Under vissa förhållanden kan kroppsvisitation verkstäl-
las.
Dessa befogenheter medger långt gående ingrepp i den personliga integri-
teten som dock kan tålas just därför att dessa befogenheter är begränsade
till gränsöverskridandet. Att befogenheter skulle ges till Tullen eller någon
annan myndighet att utan misstanke, eller på mindre misstanke än vad som
krävs för ett polisingripande, utföra kontroller var som helst i landet vill jag
inte medverka till.
Vid ett medlemskap i EG ändras möjligheterna att utföra kontroller vid
den s.k. inre gränsen. En analys av vilka konsekvenser detta medför har ge-
nomförts av den s.k. gränskontrollgruppen som nyligen lämnade sin slutrap-
port. I rapporten nämns särskilt två områden där det finns ett behov av över-
vakning av varurörelser över den inre gränsen, nämligen narkotika och ille-
gala vapen. Där föreslås att viss kontroll skall utföras i anslutning till gränsen
av tull och polis i nära samverkan. Regeringen har den 2 december lämnat
direktiv till fortsatt utredning i enlighet med gränskontrollgruppens förslag.
Anf. 104 KENNETH LANTZ (kds):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret, även om jag kanske inte
helt delar hans uppfattning.
Jag skulle vilja fördjupa mig litet just kring den del som vi inte riktigt är
överens om. Kanske kan vi finna någon gemensam ståndpunkt.
Sannolikheten att Tullens personal skulle resa landet runt för att visitera
folk utan skälig misstanke om innehav av vapen eller droger ser jag som
ganska liten. I Danmark är det däremot möjligt för tulltjänstemännen att
göra detta. Där anser man också att detta är angeläget.
Även resurserna sätter stopp för att tulltjänstemännen skulle kunna resa
runt på detta sätt. Därför tror jag att den risken är tämligen liten. Jag tror
också deras yrkesstolthet gör att de inte åker runt och visiterar folk utan att
det finns någon konkret misstanke.
Jag vill fråga statsrådet om han ämnar vidta andra åtgärder för att förenkla
för polis och tull att göra tillslag då det finns klara indikationer på olagligt
innehav av vapen och droger.
Anf. 105 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är viktigt att slå fast att det här är fråga om åtgärder som
såväl tull som polis kan involveras i. Det är inte enbart en tullfråga eller en
polisfråga. Det rör sig om samverkan.
Det är självklart att endera av dessa myndigheter måste ingripa om det
finns en befogad misstanke om att ett brott har begåtts. Detta kan också ske
i samverkan. Det har vi diskuterat i olika sammanhang.
Jag tror inte att våra uppfattningar ligger så långt ifrån varandra. Med ut-
gångspunkt från frågan vill jag notera att detta också är ett integritetspro-
blem. Jag tror att vi är överens om att vi i en kommande situation, när gräns-
kontrollmöjligheten inte exakt ser ut som i dag, måste fundera kring hur
detta på djupet skall hanteras, med utgångspunkt från såväl Tullens möjlig-
heter, kunskap och kompetens som Polisens.
Detta håller på att utredas. Vi har fått en första skiss och har nu gett direk-
tiv till en fördjupad utredning från Justitiedepartementets sida vad gäller
dels den yttre gränsen, dels den inre gränsen. Jag förutsätter att vi kommer
att få fram lösningar som t.o.m. kommer att förbättra möjligheterna till in-
gripande, jämfört med hur situationen för närvarande är.
Anf. 106 KENNETH LANTZ (kds):
Fru talman! Jag delar statsrådets åsikter om detta. Jag skulle dock vilja
ställa ytterligare en fråga angående åklagaren, som naturligtvis kan hjälpa
tulltjänstemannen att komma vidare vid en eventuell visitering.
Finns det möjlighet att förenkla relationen mellan tull och åklagarmyndig-
heterna, så att det blir enklare för tulltjänstemännen i de fall då det finns
klara indikationer?
Anf. 107 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Detta är en fråga som snarare berör justitieministerns bered-
ningsområde än mitt. Visserligen har jag ansvar för Tullen som sådan. Men
hur relationen mellan tull, polis och åklagarmyndigheterna skall hanteras
tror jag är en fråga som närmare berör justitieministern, även om det hand-
lar om samverkan mellan oss båda.
Jag vill inte gärna diskutera frågan om åklagarmyndigheternas hållnings-
sätt. Jag vill bara ytterligare en gång konstatera att vår ambition är att med
de tillgängliga resurserna få så bra effektivitet som möjligt. Därvid skall vi
naturligtvis också i framtiden utnyttja och ta till vara Tullens kompetens och
kunskap på det sätt som är möjligt.
Anf. 108 KENNETH LANTZ (kds):
Fru talman! Avslutningsvis vill jag aktualisera samarbetet mellan tull och
polis. Jag tror att det i hög grad är på gång. I svaret står det också nämnt att
regeringen har lämnat direktiv till fortsatt utredning. Jag önskar att dessa
frågor verkligen belyses.
Nere i Skåne, inte minst i Helsingborg, finns det uppenbara problem.
Misstänkta personer har lyckats passera närområdet vid gränskontrollen,
och Tullen har så att säga förlorat bytet. Det har sedan varit för komplicerat
att gå vidare via åklagaren. Det är dessa indikationer som är underlag till
mina frågor.
Anf. 109 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag känner ganska väl till problemen även på västra sidan om
Skåne, östskåning som jag är.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1993/94:247 om Gota Bank
Anf. 110 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Mot bakgrund av att den utländske anbudsgivaren på Gota
Bank har fallit bort har Rolf L Nilson frågat mig om jag tills vidare kommer
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
41
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
att stoppa försäljningen av banken. Enligt hans mening är det sannolikt att
konkurrensen kommer att minska på den svenska bankmarknaden om nå-
gon av de kvarvarande anbudsgivarna får köpa banken.
Jag vill erinra om att det i första hand är Bankstödsnämnden som har att
hantera frågan om en försäljning av Gota Bank. Att nu avbryta försäljnings-
processen för att i framtiden eventuellt kunna sälja till någon annan köpare
än dem som för närvarande är aktuella skulle emellertid varken gynna Gota
Bank eller vara av någon avgörande betydelse för konkurrensen på den
svenska bankmarknaden. Det skulle skapa en större ovisshet om bankens
framtid och troligen medföra ytterligare stora kostnader för staten. Det bör
också påpekas att om staten inte ställt upp och räddat Gota Bank, så skulle
den i sin helhet redan ha varit borta från marknaden.
För övrigt är inte Gota Banks vara eller inte vara den enda faktor som
avgör konkurrensen på den svenska finansiella marknaden. Som Rolf L Nil-
son säkert känner till har ett antal företag under den senaste tiden presente-
rat planer på att starta bankverksamhet. När EES-avtalet träder i kraft kom-
mer dessutom utländska banker och andra kreditinstitut att kunna bedriva
verksamhet här i Sverige på ett enkelt sätt. Båda dessa omständigheter kom-
mer att främja konkurrensen på den svenska marknaden.
Anf. 111 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Jag vill böija med att tacka Bo Lundgren för svaret.
Jag vet att Bo Lundgren på många olika sätt har uppmärksammat och
kommenterat bristen på konkurrens inom den svenska finansvärlden och det
svenska banksystemet.
Staten fick Gota Bank på sig som en konsekvens av bankkrisen. Det var
inget planerat köp som gjorde att staten blev ägare till Gota Bank. Därför
är det rimligt att staten vid ett lämpligt tillfälle försöker göra sig av med ban-
ken. Detta bör då ske på ett sådant sätt att det stimulerar det svenska bankli-
vet och kommer bankkunderna till godo. I den nu uppkomna situationen är
risken mycket stor att en försäljning till Handelsbanken, S-E-Banken eller
Nordbanken får precis motsatt verkan.
Denna fråga har uppmärksammats av konkurrensövervakande myndighe-
ter. De ser med intresse på vad som håller på att hända. Det har från många
håll påpekats att det finns risk för en minskad konkurrens. Visserligen blir
det lättare att starta nya banker, men under ett par år framöver får man väl
räkna med att detta kommer att ske i ganska liten skala. Dessutom är Gota
Banks relativt stora regionalt utspridda kontorsnät mycket attraktivt.
En ägare som inte är smittad av den svenska bankmiljön och som själv-
ständigt driver en konkurrenslinje, i förhållande till de stora banker vi har i
dag, gör nytta i banksystemet och gynnar bankkunderna.
Anf. 112 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Låt oss först göra klart något som tydligen börjar glömmas av
vissa. När man läser en del referat från en konferens i går förefaller det som
om finanskrisen bara var någonting som råkade hända. Det är allvarligt om
man redan så här snart börjar bagatellisera det som inträffade: de misstag
42
som gjordes såväl av den politiska ledningen som av de dåvarande bankled-
ningarna. Jag tror att det är farligt att göra det.
Vi måste se det som nu händer i skenet av vad som faktiskt har inträffat.
Det är klart att detta också skapar problem för konkurrensförhållandena.
Det finns en rädsla hos olika institut för att över huvud taget konkurrera.
Det är en naturlig, men oönskad, effekt som vi försöker bryta genom de åt-
gärder som en ganska enig riksdag har beslutat om. Jag tror att dessa åtgär-
der har betytt ganska mycket för att det nu skall bli en bra konkurrens.
Vi skall inte heller bagatellisera vad de små nischbankerna ändå skulle
kunna åstadkomma. Det går inte att bedriva en räntesättningspolitik som
utgår från att varje segment konkurrerar. Det spiller ju över på resten av
segmenten. Det är svårt för vissa typer av företag och vissa typer av privat-
personer att man regionalt eller på annat vis har en speciell konkurrens med
mycket lägre utlåningsränta och högre inlåningsränta. Vi måste ha konkur-
rens även med avseende på helheten hos de nischbanker som kommer fram.
Det skall vi inte glömma.
Det är uppenbart att Gota Bank skulle lida av fortsatt ovisshet. Man skall
inte överskatta den roll som Gota Bank skulle kunna spela, men man skall
inte heller förakta - jag tror inte heller Rolf Nilson gör det - de mycket stora
problem som det innebär att leva i ovisshet ytterligare en tid om möjlighe-
terna att t.ex. behålla kompetensen i banken. Jag är ganska övertygad om
att konkurrensen kommer att öka. Vi skall göra allt vi kan för att skapa goda
förutsättningar för ökad konkurrens inom den finansiella sektorn. Inte minst
har enligt min uppfattning en privatisering av Nordbanken betydelse i det
sammanhanget. Vi skall inte hålla Gota Bank i ovisshet. Det är inte bra för
konkurrensen.
Anf. 113 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Det har kommit väldigt klara markeringar, bl.a. från de an-
ställda på Gota Bank, att man har önskat sig den utländske ägaren såsom
framtida ägare. Man ville starta något nytt, och man trodde att man på så
vis på bästa sätt skulle kunna slå vakt om arbetstillfällena och driva en fram-
gångsrik bankverksamhet.
Jag delar de anställdas uppfattning. Jag tycker att det är olyckligt att denna
möjlighet har fallit bort. Jag tycker också att det är olyckligt - fastän jag inte
känner till omständigheterna - att även Lundberg, som lade in ett bud som
jag tolkar såsom en regionalbanksidé, föll bort. Det är mycket troligt att
Bankstödsnämnden hade goda skäl för att sortera bort dessa tänkbara ägare,
men från konkurrenssynpunkt och med tanke på en regionalt förankrad
bank är det dåligt att just den utländske budgivaren och den regionala idén
har fallit bort.
Anf. 114 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag har all respekt för problemen och känslorna hos de an-
ställda på Gota Bank. Vid samtal med dem vid några tillfällen har jag kon-
staterat att jobben utan statens insatser hade varit förlorade för länge sedan.
Det viktiga är att få en bra struktur på marknaden genom de möjligheter
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
43
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
som finns. Även i det sammanhanget är det angeläget att de anställda känner
trygghet och får någon form av besked.
Jag hade gärna sett en utländsk ägare till Gota Bank. Det har i pressen
förekommit en del idéer om intressanta köpare, idéer som fullkomligt sak-
nade substans. Det har funnits en anbudsgivare, som dock har dragit sig till-
baka. I detta fall har Bankstödsnämnden haft skäl för att göra sina värde-
ringar av spekulanterna också i andra avseenden. Det gäller ju trots allt att
i viss utsträckning ta hänsyn till skattebetalarnas legitima intresse av att få
en bra slant tillbaka, i alla fall så mycket som möjligt. Även dessa aspekter
har spelat in. Det visar litet grand på de problem som finns för Gota Bank,
om man inte rätt snart kommer till ett avslut beträffande vad som skall gälla.
Anf. 115 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Bo Lundgren hänvisade till ett seminarium som Bankföre-
ningen anordnade för några dagar sedan. Därifrån finns i dag ett referat i
Dagens Industri, där Arne Mårtensson i Handelsbanken, Björn Fredberg i
S-E-Banken och Hans Dahlberg tydligen säger att det är för lätt att öppna
bank i Sverige i dag. Jag tolkar detta på samma sätt som Bo Lundgren
gjorde. Det är snarast ett uttryck för en rädsla för konkurrens. Det skräm-
mer mig då litet att en av de tre banker som dessa personer företräder kom-
mer att ta över Gota Bank. Det bådar inte gott för konkurrensen framöver
mellan storbankerna. Jag beklagar att Bo Lundgren inte drar samma slutsats
som jag gör, att det vore bättre att skjuta upp försäljningen en tid och göra
ett nytt anbudsförfarande och försöka få en försäljning som stimulerar kon-
kurrensen bättre än i dag.
Anf. 116 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Med största sannolikhet skulle Gota Bank inte må bra av yt-
terligare en period i ovisshet. Då skulle förutsättningarna bli ändå sämre att
få en aktör som gick in och tog den del som var oberoende av de tre som i
dag kvarstår i anbudsgivningen.
Man skall inte överskatta vad Gota Bank skulle kunna klara i den konkur-
renssituation som råder för närvarande. På samma sätt skall man inte under-
skatta bankens möjligheter att konkurrera på sina segment och därmed dra
till sig stora delar av den marknad som de nu aktuella bankerna faktiskt har.
Det vore mycket bra med en ökad konkurrens. Självfallet skall krav ställas
på bankerna på seriositet, finansiell styrka och mycket annat. Detta under-
söks av Finansinspektionen innan regeringen ger tillstånd. Jag kan lova Rolf
L Nilson att jag så länge jag har detta ansvar skall verka för och se till att
konkurrensbetingelserna är så goda som möjligt på denna marknad liksom
på så många andra.
Anf. 117 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att våra uppfattningar när det
gäller försäljningen går isär. Jag hoppas att Bo Lundgren även såsom menig
riksdagsledamot i framtiden kommer att vaka över konkurrensfrågorna.
44
Anf. 118 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag hade ju tänkt mig att i ytterligare rätt många år vara i
denna funktion. På det viset kan vi ha fortsatta meningsutbyten, där jag fort-
farande slår vakt om konkurrensen.
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1993/94:245 om konkurrenslagen och samarbetet
i ekonomiska föreningar
Anf. 119 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Kjell Ericsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
att vidta för att undanta samarbete inom ekonomiska föreningar från förbu-
det enligt 6 § konkurrenslagen.
Konkurrenslagen värnar om konkurrens på lika villkor och gäller oavsett
om det är fråga om aktiebolag, ekonomiska föreningar, stiftelser, offentliga
företag etc. Att en näringsgren organiserar sin verksamhet på ett visst sätt
kan inte få innebära att den inte omfattas av konkurrenslagen. Å andra sidan
måste reglerna utformas med hänsyn till speciella förhållanden inom vissa
ekonomiska föreningar. Vi måste utgå från det vi vill uppnå med lagen, näm-
ligen samhällsnyttan.
Konkurrenslagen tar sikte på konkurrensbegränsande samarbete och
missbruk av dominerande ställning som skadar samhällsekonomin och yt-
terst konsumenterna. Detta är ett viktigt inslag i regeringens politik.
Regeringen har som en av sina främsta uppgifter att stärka svensk eko-
nomi genom att skapa förutsättningar för tillväxt och konkurrens. Detta gäl-
ler självklart även svenskt jord- och skogsbruk, och jag vill framhålla att
avsikten aldrig har varit att konkurrenslagen skall tvinga s.k. primärföre-
ningar att upphöra med sin verksamhet.
Att statsmakterna har en principiellt positiv syn på att enskilda jordbru-
kare samverkar i primärföreningar framgår redan av förarbetena till den nya
konkurrenslagen. Den bedömning som gjordes vid lagens tillkomst var att
lagens regler om undantag skulle kunna tillämpas på jordbrukets primärför-
eningar. Konkurrensverket har nyligen i en skrivelse till regeringen redovisat
att det enligt verkets uppfattning inte är möjligt när det gäller sådan samver-
kan inom jordbruks- och trädgårdsnäringen.
Regeringen prövar nu skyndsamt och positivt vilka förtydliganden i lag-
stiftningen som kan behövas för att primärföreningarna inom jordbruket
skall kunna verka på det sätt som riksdagen redan har uttalat sig för.
Anf. 120 KJELL ERICSSON (c):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Orsaken till att
jag ställde den är den tolkning som Konkurrensverket har gjort av den nya
konkurrenslagen. Enligt verket skulle det vara praktiskt taget omöjligt att
bevilja jordbrukets primärföreningar undantag från konkurrenslagen, vare
sig det gäller gruppundantag som regeringen kan bevilja eller individuella
undantag som Konkurrensverket självt har befogenhet att besluta om.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svarpå frågor
45
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
46
Denna tolkning gör det omöjligt för primärföreningarna att bedriva någon
verksamhet efter den 1 januari nästa år.
När vi behandlade denna fråga i riksdagen, var det inte meningen att jord-
brukets ekonomiska föreningar skulle misskrediteras, vilket nu blir fallet.
Inom t.ex. EG tillåter man ekonomiska föreningar att samverka inom jord-
brukskooperationen. I näringsutskottets betänkande 1992/93:NU17, som
gäller detta ärende, skrev vi också in att ”frågan om t.ex. jordbrukets möjlig-
heter till en EG-anpassning bör behandlas inom ramen för jordbrukspoli-
tiska överväganden”. Meningen var inte att de svenska föreningarna skulle
misskrediteras gentemot sina konkurrentländer.
På samma sida i utskottsbetänkandet, s. 16, står det även: ”Utskottet in-
stämmer dock i regeringens uppfattning att hänsyn bör tas till jordbruksnä-
ringens speciella natur vid tillämpningen av bestämmelserna om undantag.”
Jag tycker att detta klart visar riksdagens inställning i frågan. Jag tolkar nä-
ringsministerns svar på samma sätt.
För att det inte skall råda någon missuppfattning vill jag fråga: Den upp-
komna situationen med tolkningen att det skulle råda förbud mot primärför-
eningar kan väl näppeligen överensstämma med regeringens syn när det gäl-
ler fri företagsamhet, näringsfrihet och rättssäkerhet?
Anf. 121 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Precis som Kjell Ericsson säger var min och även utskottsleda-
möternas uppfattning att förarbetena var mycket tydliga. Men de har uppen-
barligen inte varit tydliga nog på en punkt. Självklart skall vi förtydliga dem
genom att framlägga en proposition till vårriksdagen med ikraftträdande den
1 juli nästa år.
Det innebär med andra ord att man skall se till att det går att ha den här
typen av primärföreningar. Avsikten har inte varit att lagen skall lägga några
hinder i vägen för det. Däremot skall man självfallet upprätthålla lagens
grundläggande krav, nämligen ett förbud för missbruk av marknadsdomine-
rande ställning respektive skadliga konkurrensbegränsningar.
Svaret på Kjell Ericssons frågor är med andra ord att de förtydliganden
som har ansetts erforderliga kommer att göras så snart det låter sig göras. I
mellantiden finns det goda möjligheter att avvakta genom en enkel kontakt
med Konkurrensverket.
Anf. 122 KJELL ERICSSON (c):
Fru talman! Jag tackar för de klarläggandena.
Jag vill bara fråga en sak till. Berörs även skogsägarföreningar av förbudet
mot samverkan? Kommer man i så fall att även i det fallet undanröja hindren
för att skogsägarna skall kunna samverka? Jag hoppas att näringsministern
genom klarlägganden och lagändringar ger hela föreningsrörelsen inklusive
skogsägarföreningarna rätt att bedriva sin verksamhet.
Anf. 123 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det har ansetts onödigt. Skogsägarföreningarna är inte mark-
nadsdominerande utan ganska små i förhållande till dem som inte är organi-
serade i skogsägarföreningar - jag tänker på bolagsskog, kyrkoskog, m.m.
Skogsägarföreningarnas verksamhet kan väl hanteras genom de förarbeten
som finns. Det är förtjänstfullt inskrivet, inte minst av näringsutskottet här
i riksdagen. Därmed kan deras problem lösas inom ramen för Konkurrens-
verkets nuvarande befogenheter. Det är en blankett som skall fyllas i med
argumenten för att man inte är att anse som marknadsdominerande. Där-
med kan man klara det på ett förhållandevis obyråkratiskt och smidigt sätt.
Men det är ändå en del av tillämpningen av lagen.
Anf. 124 KJELL ERICSSON (c):
Fru talman! Jag tackar för de här svaren.
Det har varit en del oro ute i leden för att det här inte skulle fungera
fr.o.m. den 1 januari. Men är det så att det inte krävs några ändringar för
att skogsägarföreningarna skall kunna fortsätta sitt arbete är det bra. Men
det är också bra om det klarläggs ordentligt så att informationen kan gå ut
till dem som berörs av det här.
Anf. 125 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag delar uppfattningen att lagen fungerar från den 1 januari.
Inför själva ikraftträdandet krävs det vissa sådana byråkratiska beteenden
som jag har nämnt. Skogsägarföreningar måste alltså komma in med en
blankett för att markera att det inte är någon skadlig konkurrensbegränsning
som man avser att åstadkomma när man arbetar tillsammans i föreningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1993/94:230 om landstingen som huvudmän för
gymnasieutbildning
Anf. 126 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Berit Löfstedt har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att elever som tagits in av landsting på Barn- och fritidsprogrammet
skall kunna slutföra sin utbildning hos landstingen och erhålla giltiga av-
gångsbetyg från gymnasieskolan.
Enligt skollagen får landstingen anordna utbildning endast på sådana na-
tionella program som avser naturbruk och omvårdnad. Någon möjlighet för
regeringen att medge dispens från denna bestämmelse finns inte.
Regeringen lämnade mot denna bakgrund den 1 juli en ansökan från
Svenska kommunförbundet om rätt för landstingen att under en övergångs-
tid anordna Barn- och fritidsprogrammet utan åtgärd.
Enligt vad jag har erfarit har Svenska kommunförbundet, Landstingsför-
bundet och berörda huvudmän haft överläggningar i frågan och därvid enats
kring att kommunen som huvudman anordnar utbildningen. Med huvud-
mannaskapet följer alla de skyldigheter som författningsenligt åligger hu-
vudmannen. Det innebär bl.a. att utbildningen skall ledas av en rektor som
är anställd av kommunen. Rektor utövar pedagogisk ledning och alla andra
författningsenliga rektorsuppgifter, t.ex. utfärdande av betyg.
Den situation som har uppstått nu i höst får självfallet inte på något sätt
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
47
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
48
drabba eleverna. Jag anser att det är fullt möjligt för de berörda att lösa de
problem som finns. Jag har också erfarit att i de flesta av de berörda länen
har detta redan skett och överenskommelser träffats om hur frågan löses i
enlighet med de riktlinjer som Svenska kommunförbundet och Landstings-
förbundet kommit överens om.
Anf. 127 BERIT LÖFSTEDT (s):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga. Jag har ställt
den av omsorg om de ungdomar som i god tro har böljat på de här utbild-
ningarna. Det är oerhört väsentligt för dem att de inte råkar illa ut därför att
kommunerna och landstingen inte i tid har lyckats reda upp sina mellanha-
vanden.
Jag ser med glädje att de olika kommunförbunden och huvudmännen har
haft överläggningar och funnit modeller för lösning av det här problemet.
Det kan ibland ta ganska lång tid att byta huvudman - det är ju det som det
här handlar om. Det kan skapa oro, påverka kvaliteten och liknande. Ett
landsting kan t.ex. ha många olika kommuner att klara ut relationerna med.
Jag är glad att statsrådet och jag är överens om att inte ungdomarna som har
tagits in på de här utbildningarna skall drabbas - det vill jag gärna säga.
Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet Ask. Om det faktiskt tar olika
lång tid, om det på något ställe uppstår svårigheter att lösa problemen inom
rimlig tid, är statsrådet Ask då beredd att vara lyhörd och hjälpa till? Det
skulle t. ex. kunna gälla att ge någon form av dispens. Jag kan inte säga exakt
vilken hjälp man kan komma att behöva, men hjälp kan ibland behövas för
att klara ungdomarnas situation.
Anf. 128 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Svaret på den frågan är naturligtvis ja. Vi har tidigare i något
undantagsfall varit tvingade att vidta extraordinära åtgärder för att hålla ele-
verna skadeslösa när byråkratin har krånglat till det.
Men i det här fallet är det höstens intagning som är problemet. Det dröjer
i varje fall en tid innan det skall ges avgångsbetyg. Det finns nu en överens-
kommelse och riktlinjer, som Kommunförbundet och Landstingsförbundet
är överens om. Där är de viktiga utgångspunkterna dels att kommunen i en-
lighet med reglerna fullt ut skall ta över huvudmannaskapet, dels att en lös-
ning av den akuta situationen skall vara till gagn för verksamheten. I riktlin-
jerna skriver man också att detta under inga förhållanden får drabba ele-
verna, vare sig när det gäller rätten till god utbildning, rätten till giltiga be-
tyg, rätten till studiehjälp eller på annat sätt.
Alla involverade är besjälade av att lösa detta på ett för eleverna positivt
sätt. Jag utgår därför från att det inte skall vara något problem. Skulle pro-
blem dyka upp förelår jag att kommunerna vänder sig till departementet el-
ler Skolverket.
Anf. 129 BERIT LÖFSTEDT (s):
Fru talman! Jag tackar för det. Jag var inte ute för att snärja statsrådet i
den här frågan, och jag tycker att det är ett oerhört gott besked till lands-
tingen och kommunerna. Man skall ju lösa lokalproblem, man har saker ge-
mensamt och man skall dela boet på ett förståndigt sätt, och ibland tar så-
dana saker längre tid än man kanske inledningsvis räknar med.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på fråga 1993/94:234 om riksväg 40
Anf. 130 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Lars Björkman har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
för att intentionerna i riksdagsbeslutet om investeringar i trafikens infra-
struktur skall uppfyllas.
Bakgrunden är att Lars Björkman erhållit information om att byggstarten
av riksväg 40 har senarelagts på grund av otillräcklig medelstilldelning.
Av regeringens proposition om investeringar i trafikens infrastruktur
framgår att utbyggnaden av vägsystemet i första hand bör ske på E 4 söder
om Gävle, riksväg 40 och E 6 söder om Göteborg. Vidare framhöll rege-
ringen att andra angelägna investeringar är motorvägsutbyggnaden på
E 18/E 20 och riksväg 45 mellan Göteborg och Vänersborg, liksom en ny för-
bindelse på väg E 4 över Ångermanälven.
Vägverket har i remissutgåvan av den nationella väghållningsplanen redo-
visat att en utbyggnad av riksväg 40 på delen Landvetter-Borås kan påböijas
någon gång under perioden 1994—1996. Delen Borås-Jönköping kommer att
byggas ut under perioden 1997-2003. Det slutliga förslaget till nationell väg-
hållningsplan skall redovisas för regeringen senast den 31 januari 1994. Re-
geringen skall därefter godkänna planen.
Riksdagen har anvisat en kostnadsram för utbyggnaden av vägnätet för
de kommande tre budgetåren. Denna kostnadsram är drygt 17,1 miljarder
kronor. Genom riksdagens initiativ våren 1993 om tidigareläggning av inve-
steringar i trafikens infrastruktur startades investeringar för totalt 3 062 mil-
joner kronor. Dessa investeringar kommer att ta en stor del av kostnadsra-
men för byggande av vägar i anspråk de närmaste åren. Därmed påverkas
vilka projekt som kan inrymmas i de av riksdagen anvisade årliga ramarna.
Det är Vägverkets ansvar att, utifrån de riktlinjer och de resurser som riks-
dag och regering har anvisat, upprätta detaljerade planer för när i tiden ut-
byggnaden av olika delar av vägnätet skall ske.
Anf. 131 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.
Jag är självfallet medveten om att det är Vägverket som har ansvar för att
följa upp de politiska beslut som fattas och att varken ministern, departe-
mentet eller riksdagen kan detaljstyr;' verksamheten. Därom är vi fullstän-
digt överens.
Det framgår av ministerns svar att det såväl i regeringens proposition som
i det utskottsbetänkande som ledde till riksdagens beslut mycket tydligt står
att ett av de objekt jag tar upp, riksväg 40, skall ligga i framkant.
Det inger en viss förvåning att i kontakter med Vägverket få veta att det
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 38
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
sannolikt inte finns utrymme för att starta projektet förrän i slutet av den
första treårsperioden, dvs. 1996.
Jag har vid samtal med regionchefen fått ett löfte om att man skall titta
över prioriteringen för att se om det finns utrymme för projektet. Jag är
egentligen ute efter att tala om principen. Riksdagen fattar entydiga beslut
om hur arbetet skall bedrivas, men antingen skickar regeringen inte med till-
räckligt mycket pengar, eller så följer Vägverket en annan prioriteringsord-
ning än den som beslutet innebär. Det är bakgrunden till frågan.
Jag vill fråga ministern om det är rimligt att verken tolkar de beslut som
fattas så godtyckligt att ett av de viktigaste projekten hamnar i den senare
delen av beslutsperioden, trots att riksdagen uttryckt att det skall genomfö-
ras i framkant av perioden. Är det så man kan tolka sådana här beslut?
Anf. 132 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det pågår en remissbehandling av Vägverkets förslag till väg-
hållningsplan. Det är det förslaget som har kommit under Lars Björkmans
ögon. Jag har också fått brev, bl.a. från Borås kommun, om detta.
Det är alldeles riktigt att det står i propositionen att de vägar som jag räk-
nade upp i mitt svar är de som bör byggas ut i första hand. Lars Björkman
frågar om det är rimligt att verken tolkar beslut så här godtyckligt.
Jag vill påminna Lars Björkman om det jag säger implicit i mitt svar. Det
som har förändrat ritningarna något är ett utskottsinitiativ i trafikutskottet.
Utskottet bestämde sig i våras för att sätta i gång ett antal startfärdiga pro-
jekt, vilka i och för sig ligger längre fram i Vägverkets tänkta planer, men
som då var helt färdiga att starta. Det var projekt som kostade drygt 3 miljar-
der kronor. Dessa projekts igångsättande har gjort att strukturen på det för-
slag till väghållningsplan som nu är ute på remiss ser något annorlunda ut.
Det är snarast riksdagen som har varit godtycklig, om Lars Björkman tillå-
ter att jag säger så, i förhållande till de planer som regeringen presenterade
i sin infrastrukturproposition.
Anf. 133 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Det vore förmätet av mig att säga att den ena eller den andra
parten har tolkat rätt eller fel. Jag tycker att det initiativ som riksdagen tog
var riktigt vid det tillfälle det togs. Initiativet var känt vid det tillfälle som
utskottets hemställan gick till riksdagen, så det borde i och för sig ha kunnat
pareras i rimlig tid.
Nu är vi ändå i den situationen att många förväntar sig att de löften som
avgavs efter det viktiga beslut riksdagen fattade i juni månad, inte minst av
Vägverket självt, skall infrias. Inte bara innebyggarna i regionen utan även
entreprenörer med mycket stor maskinkapacitet som har haft rimliga för-
väntningar på att få utnyttja maskinparkerna i projekten är mycket be-
svikna.
Projektet skall genomföras i en region där arbetslösheten inte bara är ge-
nomsnittlig utan ligger över landets snitt. Det tyder på att det av många skäl
är riktigt att tidigarelägga projektet.
50
Anf. 134 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det var av just det skäl som Lars Björkman nu tog upp som
riksdagen vid ett tidigare tillfälle bestämde sig för att tidigarelägga ett antal
andra projekt.
Vi kan ändå konstatera att det står skrivet i remissmaterialet att utbyggna-
den av de 37 kilometer väg som går mellan Landvetter och Borås skall påbör-
jas någon gång mellan 1994 och 1996. Låt oss hoppas att det sker i början av
perioden.
Anf. 135 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Jag delar gärna den förhoppningen. Ministern visar en positiv
inställning. Jag skall gärna ta med mig detta besked hem till regionen och
säga att vår gemensamma tolkning är den, att ”i framkant” måste innebära
att projektet påbörjas i den främre delen av perioden 1994-1996. Med den
tolkningen är jag nöjd.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på frågorna 1993/94:240 och 243 om Öresundsbron
Anf. 136 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Martin Nilsson har ställt två frågor till mig. Den första frågan
är om den svenska regeringen delar uppfattningen att juridiska hinder finns
för att avbryta Öresundsbroprojektet om den ekonomiska eller miljömäs-
siga prövningen ger ett negativt resultat. Den andra frågan är om regeringen
kan garantera att ett fullföljande av Öresundsbroförbindelsen inte kommer
att kosta skattebetalarna något. Jag avser att besvara frågorna i ett samman-
hang.
De svenska och danska staterna har sedan år 1991 ett avtal om att gemen-
samt anlägga och driva en fast förbindelse över Öresund. I avtalet föreskrivs
att förbindelsen skall gå mellan Kastrup och Limhamn med en sänktunnel
under Drogden och en högbro över Flintrännan, samt att den slutliga ut-
formningen skall ske med hänsyn till vad som är ekologiskt motiverat, tek-
niskt möjligt och ekonomiskt rimligt så att skadliga verkningar av bron före-
byggs.
För närvarande pågår en prövning av förbindelsen i regeringen enligt vat-
tenlagen och naturresurslagen. Avgörande i denna prövning är att den s.k.
nollösningen vad gäller vattengenomströmningen mellan Östersjön och Kat-
tegatt kan säkerställas. I Danmark görs samtidigt en prövning av de slutliga
villkoren för utformningen av förbindelsen. I avtalet anförs att Sverige och
Danmark är överens om att de prövningar som skall ske enligt respektive
stats lagstiftning för utförandet av Öresundsförbindelsen kan leda till avvi-
kelser från vad som sägs i en bilaga till avtalet om Öresundsförbindelsens
sträckning och tekniska utformning. Sådana avvikelser kan komma att göras
för att tillgodose högt ställda miljökrav på utformningen av förbindelsen.
Beträffande kostnaderna för Öresundsförbindelsen erinrar jag om att för-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
51
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
52
bindelsen enligt avtalet skall finansieras med trafikantavgifter och att inget
av länderna skall behöva skjuta till några budgetmedel.
Inför avtalets tillkomst studerades förbindelsens ekonomi noggrant, och
omfattande beräkningar och känslighetsanalyser gjordes. Öresundskonsor-
tiet, som har i uppdrag att bygga och driva kust-till-kust-delen av förbindel-
sen, har följt upp och förnyat dessa beräkningar och gjort en grundlig över-
syn av de ekonomiska förutsättningarna för förbindelsen. Konsortiet anser,
mot bakgrund av de prognoser som i dag gäller, att ekonomin för den gemen-
samma kust-till-kust-delen av förbindelsen samt de svenska anslutningarna
är mycket god.
Konsortiets bedömningar grundar sig bl.a. på de förutsättningar som riks-
dagen beslutade om år 1991 med anledning av avtalet med Danmark om
Öresundsförbindelsen. Inför beslutet om avtalet försäkrade man sig nämli-
gen från svensk sida om att ge de svenska anslutningarna en rimlig omfatt-
ning i syfte att skapa goda förutsättningar för projektets ekonomi. Därför
lade man i Sverige in mindre omfattande anslutningsanläggningar i projektet
än i Danmark.
Mot bakgrund av de begränsningar som omgärdar avtalet samt de beräk-
ningar som konsortiet presenterat rörande projektets ekonomi anser jag att
projektet ligger inom de ekonomiska ramar som riksdagen beslutat. Jag står
därför fast vid min uppfattning om att ett fullföljande av den av riksdagen
beslutade Öresundsförbindelsen inte kommer att belasta skattebetalarna.
Anf. 137 MARTIN NILSSON (s):
Fru talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret.
Jag tycker att detta är en viktig fråga. Förbindelsen har inte minst diskute-
rats ur miljösynpunkt, men även ur andra synpunkter. Några av dem vill jag
ta upp i denna debatt.
Den första frågan gällde om det är juridiskt möjligt att avbryta projektet.
Frågan härrör från en artikel där den danska regeringens synpunkter kring
projektet refererades. Regeringen uttalade att den såg väldigt negativt på att
avbryta projketet och att det skulle vara väldigt svårt.
Exempelvis finns i dag en artikel om Öresundsbron i Dagens Nyheter som
lyder ungefär så här: Om den svenska regeringen säger till den danska rege-
ringen att miljöprövningen inte tillåter den föreslagna kombinerade förbin-
delsen utan vill pröva andra lösningar, så ryms det inom avtalet. Det bör inte
utlösa ett skadeståndskrav. En sådan lösning skulle kunna vara tunnelalter-
nativet.
Det är ungefär vad kommunikationsministern också säger i sitt svar. Frå-
gan är vad som händer i det läge man upptäcker att bron inte klarar miljöp-
rövningen. Därom vet vi ingenting i dag. Vi vet att Koncessionsnämnden har
sagt nej. Vi vet att åtminstone ett parti inom den borgerliga regeringen har
sagt nej till en bro. Vi vet att det råder splittring även inom andra partier.
Frågan är vad som händer om det visar sig att bron inte klarar prövningen
och om det inte blir ekonomiskt lönsamt att bygga tågtunneln, vilket den
borgerliga regeringen hela tiden har hävdat att det blir. Vad blir då alternati-
vet? Alternativet blir förstås att inte bygga någonting. Det är mot den bak-
grunden man skall diskutera om det finns skadeståndskrav eller inte.
Sedan kostnaden, där det finns en rad olika beräkningar. Det anmärk-
ningsvärda är att såväl den förutvarande som den nuvarande regeringen har
utgått från konsortiets egna beräkningar. Frågan är om beräkningsgrunden
är den mest kloka. Såvitt jag har förstått har regeringen inte låtit oberoende
revisionsbyråer granska beräkningarna i just detta fall såsom man har gjort
i andra fall exempelvis Arlandabanan eller Televerket. Är regeringen be-
redd att göra detta nu?
Anf. 138 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Just nu pågår den förmodligen mest omfattande miljöpröv-
ning av ett infrastrukturprojekt som någonsin har genomförts i detta land
och i Danmark. Det är en oerhört noggrann och heltäckande prövning som
omfattar alla tänkbara aspekter på projektet. Det är regeringens ambition
att den med största möjliga noggrannhet skall genomföras fullt ut.
När nuvarande regering bildades fastlades i regeringsdeklarationen att det
avgörande var att denna förbindelse klarade nollösningen, nämligen att det
inte skulle få innebära någon påverkan av vattnets möjlighet att strömma
från Kattegatt in i Östersjön. Till den delen finns nu ett stort antal remissvar
som övervägs i regeringskansliet. Vi kommer inom en snar framtid att lägga
fram regeringens syn på detta i form av ett regeringsbeslut.
När det gäller kostnaderna vill jag säga att konsortiet inte är ett bolag som
kan se lättsinnigt på detta med ekonomin. Följaktligen har sex olika konsult-
konsortier tagits in. Vart och ett har från sina egna utgångspunkter fått göra
ekonomiska kalkyler och beräkningar. Samtliga dessa sex konsultkonsortier
har kommit fram till att detta projekt kan genomföras inom de ramar som
är fastlagda.
Jag kan också berätta för Martin Nilsson att vi inom regeringen, under
ledning av Finansdepartementets ekonomer, gör en helt egen utvärdering av
detta. Därigenom kommer vi att ha mycket ordentligt på fotterna den dag
vi fattar beslut även i den delen.
Anf. 139 MARTIN NILSSON (s):
Fru talman! Det finns ett gammalt citat som lyder: Som man frågar får
man också svar.
Det har gjorts ett antal olika beräkningar för detta. Jag skall inte säga vil-
ken som är den rätta. Men rent personligt ser jag en ganska stor och uppen-
bar konflikt mellan somliga beräkningar som hamnar på 12 miljarder kronor
och andra som hamnar på 95 miljarder kronor, en summa som exempelvis
Miljöförbundets beräkningar hamnade på. Liksom Miljöförbundet har gjort
kan man inkludera exempelvis miljökostnader och rent samhällsekonomiska
kostnader. Jag tror att skillnaden ändå var mellan 12 och 60 miljarder kro-
nor, om man bara ser strikt till byggkostnaderna.
Även om Finansdepartementet nu ser över detta är det anmärkningsvärt
att regeringen inte låter oberoende utländska revisionsbyråer göra ordent-
liga granskningar, vilket man tidigare har gjort i olika sammanhang som ex-
empelvis i fråga om Arlandabanan och Televerket. Uppenbarligen har rege-
ringen nu inte för avsikt att göra en sådan granskning.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
53
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
Vi vet ju inte om brobygget blir miljövänligt, så förhoppningsvis kommer
inget förslag att läggas fram av regeringen.
Anf. 140 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Låt mig bara konstatera att Martin Nilsson hävdar att det inte
har förekommit oberoende och utländska bedömningar. Jag vill då bara upp-
lysa om att det bland dessa sex konsultkonsortier finns utländska konsult-
företag. Såvitt jag förstår är samtliga också oberoende.
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1993/94:248 om stuverimonopolet
Anf. 141 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Bo G Jenevall har frågat mig om jag har vidtagit några åtgär-
der för att upphäva stuverimonopolet.
Jag vill inledningsvis nämna att det inte finns någon lag eller förordning
om stuverimonopol i Sverige. Genom en kombination av fackligt agerande
och överenskommelser på arbetsmarknaden har man åstadkommit en ord-
ning som innebär att det i praktiken endast finns ett stuveriföretag i varje
hamn.
Frågan om det s.k. stuverimonopolet berör huvudsakligen arbets- och
konkurrensrättens områden. Den nya konkurrenslagen är inte tillämplig på
överenskommelser mellan arbetstagare och arbetsgivare avseende lön eller
andra anställningsvillkor. Den omfattar inte heller fackförbund.
Däremot omfattas stuveribolagens verksamhet av konkurrenslagen. Mitt
förslag är att den som anser sig drabbad av någon form av konkurrensbe-
gränsning från ett stuveribolag bör vända sig till Konkurrensverket för att få
den frågan prövad.
Anf. 142 BO G JENEVALL (nyd):
Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret, även om det
i mitt tycke inte är tillfredsställande. Jag vet inte om det är jag eller kommu-
nikationsministern som är felinformerad.
Grunden för det s.k. stuverimonopolet ligger i en ILO-konvention, nr
137, som har ratificerats av regeringen. I dessa arbeten sades det för cirka
20 år sedan att den skulle vara högst temporär - högst en tioårsperiod. Jag
vill påstå att detta i allra högsta grad är något som ligger inom kommunika-
tionsministerns ansvarsområde. Detta bör behandlas skyndsamt, inte minst
med hänsyn till att den nuvarande ordningen starkt hindrar den tekniska ut-
vecklingens möjligheter att förbättra sjötransporternas såväl tidsmässiga
som kostnadsmässiga situation.
Jag har fått dessa uppgifter från, som jag tror, sakligt håll. Jag hoppas att
de är riktiga, eftersom de var utgångspunkten för den fråga som jag har
ställt.
54
Anf. 143 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Bo G Jenevall säger, att det här är
fråga om en ordning som naturligtvis begränsar effektiviteten i hamnarna.
Detta tror jag att vi är helt överens om. Frågan är bara om detta är något
som är åtkomligt genom lagstiftning.
Det finns mycket som vi inte gillar, men som vi trots det inte kan ingripa
mot genom lagstiftning. Det tror jag är en av de bärande ideologiska princi-
perna i Bo G Jenevalls politiska parti.
Det förtjänar naturligtvis att framhållas att en fördjupad diskussion i dessa
frågor bör föras. Jag tycker att frågan på intet sätt bör vara avförd i och med
detta. Jag har redovisat sakläget. Det är fullt möjligt att driva frågan vidare
där den hör hemma beträffande de delar som Bo G Jenevall tar upp.
Anf. 144 BO G JENEVALL (nyd):
Fru talman! Det låter hoppfullt. Jag hoppas att kommunikationsministern
kommer att titta närmare på frågan. När det gäller de förhållanden som jag
har påpekat finns det möjligheter för regeringen att agera. Problemet skulle
då kunna undanröjas.
Ingen annan grupp än hamnarbetarna har ett konventionsbundet skydd
för tryggande av anställning i samband med teknik- och samhällsutveckling.
Därför antar jag att detta bara är början av en förnyad behandling i ärendet.
Anf. 145 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Den ordning som gäller i dag går ganska långt tillbaka i tiden,
närmare bestämt till sekelskiftet. Det fanns t.ex. en stuveriordning - en
överenskommelse som gjordes redan 1908 mellan Svenska arbetsgivareför-
eningen och Redareföreningen - som nog har gett upphov till en del av den
här debatten.
Men detta handlar om ett antal olika aspekter som berör olika departe-
ment. För närvarande finns inget arbete på gång i denna del, utan jag rekom-
menderar dem som känner sig drabbade att i första hand vända sig till Kon-
kurrensverket för att få frågan prövad.
Anf. 146 BO G JENEVALL (nyd):
Fru talman! Jo, jag har uppmärksammat i svaret att frågan kan tas upp
även i Konkurrensverket, och jag tycker att det är alldeles utmärkt. Men
med en dåres envishet återkommer jag till det jag har sagt om konventionen.
Enligt min uppfattning är det möjligt för kommunikationsministern att ta ett
initiativ, och det ser jag fram mot.
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § Svar på fråga 1993/94:252 om privatisering av Swebus
Anf. 147 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Olle Schmidt har frågat mig om regeringen planerar att priva-
tisera Swebus.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
Swebus AB ägs i dag av Swedcarrier AB, ett bolag som är helägt av affärs-
verket SJ.
SJ har i dag ett bemyndigande att avyttra aktier, fastigheter m.m. i affärs-
verket och Swedcarrierkoncernen för högst 5,2 miljarder kronor. Knappt
hälften av detta bemyndigande har i dagsläget utnyttjats.
En eventuell avyttring av Swebuss är således ett beslut som styrelsen i
Swedcarrier och ytterst i SJ-koncernen har att fatta. Enligt vad jag erfarit är
en avyttring av Swebus i dagsläget inte aktuell.
Anf. 148 OLLE SCHMIDT (fp):
Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret.
Möjligen är jag något förvånad över att det är kommunikationsministern
som svarar. Jag hade ställt frågan till näringsministern, som ju ansvarar för
regeringens privatiseringsplaner. Jag får väl säga att jag inte blev vare sig
mycket klokare eller speciellt mycket nöjdare av kommunikationsministerns
svar.
Swebusgruppen, där bl.a. Wasabuss ingår, finns inom Swedcarrier. Det är,
som kommunikationsministern sade, ett dotterbolag till SJ. Man har 2 500
bussar och är Nordens största bussföretag. Swebus dominerar marknaden i
Sverige med 27 % - det vet kommunikationsministern. Närmaste konkur-
rent är Linjebuss, som har 10 % av marknaden. Detta är förhållandet före
Linjebuss förvärv av Malmö Lokaltrafik.
Jag fick häromveckan reda på att Swebus hämtat hem huvuddelen av Ble-
kingetrafiken. Staten konkurrerade med andra ord ut bl.a. privata Linje-
buss. Jag riktar ingen kritik mot dem som har upphandlat, men nog är väl
detta noterbart.
Fru talman! Jag tycker att man i den här församlingen skall säga att det
arbete som kommunikationsministern i övrigt har drivit när det gäller avmo-
nopolisering och avreglering förtjänar beröm. Syftet är just att få till stånd
bättre konkurrensvillkor och pressa kostnaderna. Det har varit bra. Kostna-
derna har i många fall kunnat pressas, med upp till 10-15 %. När det gäller
Linjebuss i Malmö är det fråga om 20 %. Vi måste fortsätta med detta. Jag
tror att kommunikationsministern och jag är överens om det.
Jag är övertygad om att många kommuner för närvarande tvekar att upp-
handla bussverksamhet, beroende på att Swebus intar en så dominerande
ställning. De tvekar att överlåta ett kommunalt monopol - om jag får ut-
trycka mig så - till ett statligt monopol. Därför tycker jag att kommunika-
tionsministern i dag skall ta tillfället i akt att svara på frågan: Vad tycker
kommunikationsministern och regeringen om det här? SJ tillhör ju rege-
ringen.
Anf. 149 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Min grundläggande princip är att det är oerhört viktigt att sta-
ten som ägare till konkurrensutsatt verksamhet inte har andra avkastnings-
krav än vad privata ägare har. Vi kan då titta på resultaträkningen för Swe-
bus och konstatera att man har en avkastning som är jämförbar med andra
operatörer. Man har under 1992 en räntabilitet på eget kapital på 11,5 % och
på sysselsatt kapital på 12 %. Detta, i kombination med en soliditet på 18 %,
är värt att notera. Det finns ingenting i detta material som tyder på att Swe-
bus skulle dumpa marknaden. Tvärtom är det så att SJ-ledningens vilja att
ha Swebus är att man vill ha en avkastning som också stöder järnvägsverk-
samheten i det nuvarande omstruktureringsskedet.
Jag är inte alls främmande för att den dagen kommer - när affärsverket
SJ har kapitaliserats, när vi har fått en helt slimmad verksamhet - då det blir
aktuellt att också avyttra Swebus. Som framgår av mitt svar har SJ i dag ett
bemyndigande av riksdagen att avyttra bl.a. Swebus och andra verksamheter
inom Swedcarriergruppen för högst 5,2 miljarder. Man har utnyttjat hälften.
När den mycket kompetenta koncernledningen anser det lämpligt kan en ut-
försäljning av Swebus också bli aktuell.
Anf. 150 OLLE SCHMIDT (fp):
Fru talman! Jag tror inte heller att Swebus är ett företag som inte sköts
bra. Problemet är möjligen att det finns hinder på vägen för att ytterligare
privatisera marknaden. Kommuner har ju uttalat en påtaglig rädsla för att
upphandla sin verksamhet.
Jag läste i en artikel - som jag förmodar att kommunikationsministern
också har läst - i Svensk Lokaltrafik att Kommunförbundets ordförande sä-
ger att det borde vara fullständigt naturligt för regeringen att, som ett ytterli-
gare led och som nästa steg, se till att Swebus privatiseras. Det kan finnas
en rädsla för att Swebus köps upp av någon annan, stor konkurrent. Men
jag tror att marknaden mycket väl skulle kunna svälja ytterligare ett buss-
företag. Linjebuss blev en raket på börsen efter börsintroduktionen.
Varför inte ytterligare pröva detta? Varför överlåta hela ställningstagan-
det till SJ? Regeringen och kommunikationsministern måste ju tycka någon-
ting själva i det här fallet, när konkurrensen riskerar att snedvridas.
Anf. 151 TALMANNEN:
Jag får erinra om de tidsregler som gäller.
Anf. 152 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag tror att Swebus i dagsläget är en bra operatör på markna-
den. Om man får tro Olle Schmidt ger Swebus kommunerna alltför konkur-
renskraftiga erbjudanden. Det är inte någonting som de som upphandlar
skall vara rädda för. Genom konkurrenslagstiftningen är det fullt möjligt att
pröva varje upphandling och få belyst om det finns sådana element som inte
är förenliga med den mycket omfattande konkurrenslagstiftningen.
Jag upprepar att jag inte utesluter att det kan uppstå ett läge där det blir
aktuellt att sälja ut Swebus till marknaden. Jag tror att vi också skall vara
vaksamma inför att det behövs en stor, kompetent operatör, som har stor-
driftsfördelar, som kan gå in och ta av de mycket stora kontrakt som är ak-
tuella, uppfylla dem och se till att marknaden successivt växer för privata
operatörer.
Anf. 153 OLLE SCHMIDT (fp):
Fru talman! Jag blir litet orolig över vad kommunikationsministern nu sä-
ger. Det kan inte vara regeringens och kommunikationsministerns uppgift
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
57
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
58
att försöka kontrollera marknaden på det sättet. En part håller på att bli allt-
mer dominerande på den svenska bussmarknaden, och det ger en snedvriden
konkurrens. Det skapar på sikt en monopolartad situation. Det är det som
kommunerna är oroliga för - i varje fall vissa politiker i kommunerna. Rege-
ringen och vi har anledning att vara bekymrade över detta.
Frågan om staten skall subventionera olika verksamheter har inte med
detta att göra. Därför tycker jag att kommunikationsministern bör vara in-
tresserad av - han antyder också detta - att se till att Swebus kommer ut på
den öppna marknaden så fort som möjligt. Annars kan situationen mycket
snabbt bli en helt annan.
Anf. 154 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Frågan om Swebus ägarskap avgörs för närvarande av Swed-
carriers styrelse, och ytterst är det koncernledningen inom SJ som har ansva-
ret. Man har bemyndigande att sälja ut, men i dag är det inte aktuellt. Jag
utesluter emellertid inte att det kommer att bli aktuellt framöver.
Anf. 155 OLLE SCHMIDT (fp):
Fru talman! Jag skall bara göra en kort kommentar. Det är väl ändå ytterst
ägaren som har det slutgiltiga ansvaret. Ägaren av SJ är väl i det här fallet
staten och regeringen. Såvitt jag förstår har kommunikationsministern sva-
rat på min fråga av det skälet att ansvaret för SJ vilar på kommunikationsmi-
nistern. Det är följaktligen inte helt oväsentligt vad kommunikationsminis-
tern och staten som ägare tycker i den här frågan.
Anf. 156 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Regeringen har inte minst inom Kommunikationsdeparte-
mentets område genomfört ett stort antal avregleringar. De marknader som
kommunikationsmarknaderna består av är av tradition oerhört monopolin-
riktade, med mycket liten konkurrens. Därför håller vi nu på att på bl.a.
järnvägsområdet, teleområdet och postområdet stifta ramlagar. På samma
sätt håller vi på att avreglera långväga busstrafik. När marknaderna har fått
sina totala spelramar, kan det också bli aktuellt med att sälja ut Swebus.
Överläggningen var härmed avslutad.
26 § Svar på fråga 1993/94:261 om Dennispaketet
Anf. 157 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Eva Zetterberg har frågat mig vilka investeringar i Dennispa-
ketet som regeringen kommer att påskynda respektive avslå.
Bakgrunden till frågan är att regeringen har aviserat att en proposition om
finansieringen av väglederna i Dennispaketet skulle föreläggas riksdagen un-
der hösten 1993.
Först vill jag säga till Eva Zetterberg att utbyggnaden av ett antal projekt
i Dennispaketet redan pågår. Det gäller bl.a. utbyggnaden av Roslagsbanan,
moderniseringen av tunnelbanan, utbyggnaden av dubbelspåret mellan Älv-
sjö och Västerhaninge och utbyggnaden av motorvägen på väg E 18 mellan
Söderhall och Rösa. Under innevarande år har regeringen beräknat att utbe-
tala 712 miljoner kronor i bidrag till Stockholms läns landsting för finansie-
ringen av de projekt som SL ansvarar för. Totalt har regeringen beslutat att
enligt viss tidsplan utbetala 2 440 miljoner kronor till s.k. SL-investeringar.
Dessa medel inkluderar även planering och utbyggnad av snabbspårvägen
mellan Gullmarsplan och Alvik.
Det är viktigt att komma ihåg att Dennispaketet baseras på en regional
överenskommelse, där även statliga myndigheter deltagit i arbetet. För att
de i paketet ingående delarna skall kunna genomföras behövs ett antal beslut
från regering, riksdag och berörda kommuner.
Riksdagen såg, vid sitt ställningstagande våren 1991, positivt på de uppgö-
relser som träffats. Riksdagen hävdade att ett fullföljande av uppgörelserna
leder till att en angelägen utveckling främjas så att trafiken kan utvecklas och
miljöproblemen bemästras. Man bedömde också att överenskommelsernas
utgångspunkter rimmade väl med de trafikpolitiska beslut som riksdagen ti-
digare fattat. Man uttalade att det därför är angeläget att uppgörelserna kan
genomföras. För att möjliggöra ett fullföljande av överenskommelserna an-
visade riksdagen sammanlagt 5,5 miljarder kronor till de tre storstadsregio-
nerna, varav 3,5 miljarder kronor till Stockholmsregionen.
Regeringen arbetar för närvarande med utformningen av de finansiella
förutsättningarna för de avgiftsfinansierade vägprojekten. Så snart regering-
ens arbete är klart kommer ett förslag till finansiering att överlämnas till riks-
dagen för godkännande.
Anf. 158 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag vill först tacka kommunikationsministern för svaret på
min fråga. Jag vill börja med att fråga kommunikationsministern om han har
tagit del av orden ”Ur tid är leden”. Det mottot har aktionsgruppen mot
Dennispaketet haft och har för sitt arbete. Min uppfattning är nämligen den
att det tycks ha fått genomslag även hos kommunikationsministern, eftersom
man efter den stora manifestation som ägde rum i Stockholm den 17 novem-
ber dragit tillbaka propositionen om Dennispaketet. Jag skulle gärna vilja
ha den saken bekräftad av kommunikationsministern.
Jag vill fortsätta med frågan om propositionen. I slutet av svaret säger
kommunikationsministern att man kommer att överlämna ett förslag till
riksdagen. Kan vi alltså förvänta en proposition under våren, och kommer
man i så fall att fullfölja det ursprungliga Dennispaketet i dess helhet?
I min fråga tog jag upp kollektivtrafikdelen i paketet. Jag bedömer det
som mycket angeläget att den delen av Dennispaketet blir genomförd. Kom-
munikationsministern påpekar att en del av projekten har påböljats. Det är
ändå väldigt små delar som satsas på kollektivtrafiken jämfört med den to-
tala kostnaden för Dennispaketet. Finns det inte fler delar? Upprustningen
av tunnelbanan sker ändå i väldigt liten skala jämfört med behovet. Vid ut-
vecklingen av bussarna har man i tillgänglighetsfrågan och miljöfrågan inte
kommit så långt. Miljöbussar tas fram i Stockholms innerstad, men i väldigt
liten utsträckning i Stockholms kranskommuner. Finns det inte här anled-
ning att göra betydligt mer från regeringens sida, om man nu delar uppfatt-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
59
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
60
ningen att det är viktigt att ta fram de delar av Dennispaketet där man fak-
tiskt är överens?
Anf. 159 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Som jag sade i mitt svar kommer regeringen att under hösten
förelägga riksdagen ett förslag till finansiering av väglederna i Dennispake-
tet.
Nu säger Eva Zetterberg att det är små delar som handlar om kollektivtra-
fiken. Jag har ändå räknat upp utbyggnaden av Roslagsbanan, modernise-
ringen av tunnelbanan, utbyggnaden av dubbelspåret mellan Älvsjö och
Västerhaninge, snabbspårvägen mellan Gullmarsplan och Alvik, för att nu
nämna några.
Det som finansieras av samhället - från riksdagen, från Stockholms läns
landsting osv. - är de delar som handlar om kollektivtrafiken. Vägdelen skall
ju finansieras av trafikanterna.
Däremot är regeringen nu i full färd med att utvärdera förslaget till finan-
siering. Vi kommer att förelägga riksdagen förslag till statliga lånegarantier
på de delar där vi är absolut övertygade om att de avgifter som tas av trafiken
också kan täcka kapitalkostnaderna samt bekosta drift och underhåll av
dessa vägleder.
Anf. 160 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Då har kommunikationsministern inte sett de kostnader som
faller på miljöområdet, det som kommande generationer får betala om hela
Dennispaketet fullföljs.
Jag vill gå tillbaka till frågan om kollektivtrafiken. Jag håller med om att
det är väldigt bra att investeringarna därvidlag kommit i gång därför att de
förbättrar kollektivtrafiken i Stockholms län. Det gör också att fler männi-
skor inte behöver ta bilen till sitt arbete. Men frågan om vägdelen i Dennis-
paketet kvarstår. Utbyggnaden av Österleden och Västerleden är hårt kriti-
serad. Som kommunikationsministern nyss nämnde deltar statliga myndig-
heter i detta arbete. En statlig myndighet, Naturvårdsverket, har klart sagt
ifrån att verket anser att regeringen bör ompröva förslaget till Dennispaketet
vad gäller vägdelen. Hur ser man från regeringens sida på det i dag?
Anf. 161 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Eva Zetterberg antyder att jag inte skulle ha sett den del som
handlar om miljöområdet. Jag undrar om Eva Zetterberg verkligen har satt
sig in i vad det här stora trafikpaketet egentligen handlar om och hur det
kommer att påverka trafikmiljön i Stockholmsregionen. Jag blir tveksam när
jag hör henne.
Vad det handlar om är att man lägger en avgift på den trafik som skall
använda Ringen för att ta sig in i innerstaden, och man utnyttjar dessa
pengar för att frigöra vissa vägmedel till kollektivtrafikanläggningar. Samti-
digt gör man en historisk satsning på kollektivtrafiken.
Det här kommer att minska trafiken innanför Ringen med upp till 30 %.
Det kommer att innebära en klart förbättrad infrastruktur och tillgänglighet
för kollektivtrafiken i en stad som redan i dag har ett av världens bästa kol-
lektivtrafiksystem. Jag undrar verkligen om Eva Zetterberg har satt sig in i
miljödelen av projektet.
Anf. 162 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag delar uppfattningen att kollektivtrafikdelarna är väsent-
liga. De förbättrar miljösituationen i Stockholm - om vi nu bara ser till
Stockholmsdelen.
När det gäller de andra delarna - utbyggnaden av Västerleden och Öster-
leden - finns det forskare som hävdar att det inte förbättrar för miljön. Rent
ekonomiskt kommer utbyggnaden att bekostas genom biltullar och annat.
Men den skada som man åsamkar miljön lär däremot inte kunna klaras på
det viset.
Naturvårdsverket har uttalat sig i denna fråga och krävt en omprövning.
Det måste väl regeringen ta hänsyn till.
Jag vill också fråga kommunikationsministern om den utfrågning som tra-
fikutskottet hade begärt och där man från kommunikationsministerns depar-
tement ansåg att det inte fanns någon anledning att ha en sådan när nu ingen
proposition kom. Finns det verkligen inte anledning att skärskåda de olika
delarna i just miljöhänseende?
Anf. 163 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det är fullständigt felaktigt att Kommunikationsdepartemen-
tet skulle ha velat förhindra att trafikutskottet håller en hearing. Det är tra-
fikutskottet som på egen hand har tagit ställning till att det kanske inte är
fullt så meningsfullt att hålla en hearing om en proposition som ännu inte är
avlämnad. Att propositionen ännu inte är avlämnad kanske Eva Zetterberg
kan tycka är bra, eftersom det nu pågår en mycket noggrann prövning av
bärkraften i dessa olika projekt. Det sker alltså en prövning som innebär att
bara de delar som klarar av att bära sina kostnader kommer att finnas med
i förslaget till de kreditgarantier som staten förmodas ställa upp med.
Anf. 164 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag hoppas att det förslag som
kommer till riksdagen bara innehåller de delar som det finns en klar accep-
tans för och som innebär att man ser det som förbättringar för miljön att
genomföra investeringar i kollektivtrafiken. Det är de delar som kommuni-
kationsministern talar om och de ytterligare delar som faktiskt är möjliga att
genomföra i Stockholmsområdet, med stor acceptans från allmänhet och alla
miljövänner.
Anf. 165 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Låt mig bara säga att regeringen har att hålla sig till vad riks-
dagen har sagt. Det är de ramar som vi har. Riksdagen har sagt att det hand-
lar om att uppnå huvudsyftet med överenskommelsen. Det är den prövning
som nu genomförs.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
61
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
27 § Svar på frågorna 1993/94:229 och 235 om husläkare
Anf. 166 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Göthe Knutson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
för att ge möjlighet att hindra läkare som gjort sig skyldiga till dokumenterad
felaktig behandling eller på annat sätt agerat klandervärt att etablera sig som
husläkare.
Hans Karlsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att
förhindra att olämpliga läkare etablerar sig som husläkare.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Husläkare omfattas av samma tillsynsbestämmelser och sanktionsmöjlig-
heter som andra läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal. Bestämmel-
serna om detta finns i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårds-
personal m.fl. (den s.k. tillsynslagen). Det är Hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd (HSAN) som efter anmälan av Socialstyrelsen beslutar om åter-
kallelse av legitimation. För att detta skall kunna ske krävs att läkaren är
uppenbart olämplig att utöva yrket eller att han på grund av sjukdom e.d.
inte kan utöva det tillfredsställande. Om en läkare fått sin legitimation åter-
kallad kan han självfallet inte etablera sig som husläkare.
HSAN kan också besluta om disciplinära påföljder - erinran eller var-
ning - efter anmälan från en patient eller Socialstyrelsen. En sådan åtgärd
mot en läkare innebär inget hinder för honom att etablera sig som husläkare
i den mån han uppfyller bestämmelserna i lagen (1993:588) om husläkare.
Att en läkare sagts upp från eller inte fått fortsatt förordnande för tjänst hos
sjukvårdshuvudmannen innebär heller inte i sig något etableringshinder.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att landstinget enligt husläkarlagen
kan bestämma att husläkarna skall rapportera till landstinget om sin verk-
samhet och att de skall samverka med andra inom vård- och rehabiliterings-
området. Det ingår alltså som en del av husläkarnas grundåtagande oavsett
driftsform att medverka till att den egna verksamheten följs upp såväl kvan-
titativt som kvalitativt.
Som en följd av husläkarreformen har också kvalitetssäkringsarbetet inom
hälso- och sjukvården intensifierats. Bl.a. har riksdagen anvisat särskilda
medel för detta.
Den enskildes möjlighet att fritt välja en husläkare bland dem som finns
tillgängliga och har utrymme att ta sig an fler personer är ett centralt inslag
i husläkarreformen. Den enskilde skall också när som helst kunna byta hus-
läkare. Detta, i kombination med den närmare knytning som finns mellan
patient och läkare genom husläkarreformen, förstärker patientens ställning
inom hälso- och sjukvården väsentligt.
Mitt svar till Göthe Knutson och Hans Karlsson är alltså att jag inte nu
finner anledning att föreslå regeringen några särskilda åtgärder för att in-
skränka läkares möjlighet att etablera sig som husläkare inom ramen för gäl-
lande bestämmelser. Jag vill också erinra om att Husläkardelegationen, där
bl.a. Hans Karlsson ingår som ledamot, har till uppgift att följa utvecklingen
och bedöma effekterna av husläkarreformen. Delegationen skall uppmärk-
samma regering och riksdag på behov av eventuella förändringar.
62
Anf. 167 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag tackar sjukvårdsministern för svaret. Det var Svenska
Dagbladet som måndagen den 29 november i en artikel berättade att invå-
narna i Stockholms län riskerar att välja en husläkare som anses vara olämp-
lig. Flera sådana läkare har, med hänvisning till etableringsfriheten, anmält
sig som husläkare och finns med på de listor som har skickats ut. Detta var
alarmerande upplysningar för många.
Dagen därpå, tisdagen den 30 november, hade Svenska Dagbladet en lika
stor artikel. I ingressen till den berättades att ett tiotal olämpliga läkare, trots
etableringsfriheten, har sållats bort från husläkarsystemet i nordöstra sjuk-
vårdsområdet. Det var alltså en annan vinkling på den artikeln, vilket är fullt
tillåtet. Där stod: Sådana läkare vill vi inte ha här”, säger ordföranden i
nordöstra sjukvårdsstyrelsen.
Den senaste artikeln i Svenska Dagbladet på detta tema har rubriken
”Duktig doktor kan utestängas”. Där kommer den andra sidan av problema-
tiken fram, dvs. frågan om vilka misstag en läkare skall ha gjort sig skyldig
till för att sållas bort, fortfarande med hänsyn till den lag vi har, som talar
om etableringsfrihet.
Jag läser i Svenska Dagbladets artikel att landstingets beslut att offentlig-
göra vilka blivande husläkare som prickats av Hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd nu får hård kritik. Chefsöverläkare Ulf Hallum i Stockholms
sjukvårdsområde säger att även duktiga läkare kan göra misstag, men att
man inte kan få ta deras levebröd från dem för det. Han säger att det t.ex.
kan handla om att följa upp utskrivning av läkemedel i den kontroll som skall
utövas. Rötäggen finns inte alltid med i ansvarsnämndens register, säger
han, och föreslår att det inrättas en speciell grupp etc. Jag frågar: Har sjuk-
vårdsministern synpunkter på detta?
Anf. 168 HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Bakgrunden till
denna frågeställning har Göthe Knutson redogjort för, så den hoppar jag
över. Jag konstaterar att statsrådet i sitt svar säger: ”HSAN kan också be-
sluta om disciplinära påföljder - erinran eller varning - efter anmälan från
en patient eller Socialstyrelsen. En sådan åtgärd mot en läkare innebär inget
hinder för honom att etablera sig som husläkare i den mån han uppfyller be-
stämmelserna i lagen (1993:588) om husläkare. Att en läkare sagts upp från
eller inte fått fortsatt förordnande för tjänst hos sjukvårdshuvudmannen in-
nebär heller inte i sig något etableringshinder.”
Som slutkläm på hela svaret säger statsrådet att han inte nu finner anled-
ning att föreslå regeringen några särskilda åtgärder med anledning av de pro-
blem som har lyfts fram. Jag kan konstatera att detta är ett av de problem
som finns vid genomförandet av husläkarreformen. Vi har en rad andra pro-
blem, som vi också har kommit i kontakt med i Husläkardelegationen. De
handlar om listproblematik, marknadsföring, konkurrensneutralitet och
dessa ”olämpliga” husläkare. Frågan infinner sig naturligtvis: Vilket har det
största skyddsvärdet i detta sammanhang? Är det läkarnas rätt att fritt eta-
blera sig eller är det patienternas rättighet att kunna lita på de läkare som
finns och att om de nu bestämmer sig för en husläkare, skall de veta att den
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
63
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar pä frågor
64
läkaren inte har varit utsatt för repressalier i form av varningar, uppsägning
eller annat?
Anf. 169 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Det vi nu diskuterar är en aspekt av en av de största sjukvårds-
reformerna som vi har genomfört i vårt land, en sjukvårdsreform där en av
delarna handlar om en stor maktförskjutning från vårdgivarna, i detta fall
läkarna, till patienterna. Vi kommer om några år att ha kanske 4 300 eller
4 400 husläkare i Sverige. Deras utbildningslinje kommer att vara bland de
längsta i Europa, och de kommer att vara mycket kvalificerade för denna
uppgift. Patienterna kommer i praktiken att ha mycket stora möjligheter att
byta husläkare. Dessutom intensifierar vi kvalitetssäkringsarbetet.
Fru talman! Utöver detta kan man naturligtvis diskutera om man skall ha
ytterligare åtgärder för att säkerställa att kvaliteten blir ännu högre. Jag vill
påpeka att det faktum att en läkare någon gång kan ha fått en prickning från
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd inte självklart betyder att han eller
hon är olämplig som läkare, vare sig som anställd av landstinget eller privat-
praktiserande. Det är självklart att det bland de många läkare vi har inom
landstinget, varav det stora flertalet är utomordentligt duktiga, finns perso-
ner som har fått anmärkningar någon gång från Hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd.
Sanningen är väl den att det även bland läkare finns de som är mer eller
mindre bra, precis som inom alla andra yrkesgrupper. Det som skiljer denna
yrkesgrupp från många andra är att vi har speciella instrument för att över-
vaka, som är mer långtgående än för de flesta yrkesgrupper. Det mest långt-
gående är förstås att ta bort legitimationen för vederbörande. Sker detta har
läkaren varken möjlighet att bli anställd av något landsting i Sverige eller att
etablera sig som privatpraktiserande på detta område.
Jag tycker att Hans Karlsson, i sin långvariga kamp mot husläkarsystemet,
nu använder sig av argument som han skulle ha svårt att använda vad gäller
möjligheten att bli anställd hos ett landsting, om man någon gång har blivit
kritiserad av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Anf. 170 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Eftersom jag hör till dem som har röstat fram husläkarsyste-
met är jag naturligtvis angelägen om att det blir så bra som möjligt, när det
nu skall tillämpas. Detta ärende har två sidor, som vi tidigare konstaterade.
Jag vill peka på att det i Svenska Dagbladets artikel den 29 november skrivs
att man vid en granskning av listorna har hittat tre läkare som även finns
med på en lista över ”problemläkare”, som upprättats av Försäkringskassan
i Stockholm. Där har man alltså en spärr.
I den senaste artikeln i Svenska Dagbladet konstaterar chefsöverläkare
Ulf Hallum att beslutet från sjukvårdsområdets sida är mycket beklagligt
och att de flesta läkare blir anmälda en två gånger under sitt liv.
Anf. 171 HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag tycker inte att jag fick något svar på min fråga om vilken
grupps intressen som var mest angelägna att ta till vara, om det var patienter-
nas eller läkarnas intressen. Göthe Knutson har pekat på olika sidor i denna
problematik. Jag skall lyfta fram ytterligare en. Det gäller det faktum att det
faktiskt finns patienter som har ett intresse av att söka sig till husläkare som
är generösa med att skriva ut intyg, hjälpa till med vederbörliga handlingar
för förtidspension och annat. Detta är en fråga mer ur samhällets synvinkel,
hur man kan komma åt detta.
Jag kan inte finna motiv för att statsrådet inte är beredd att se över reg-
lerna så att man skulle kunna införa en spärr som på ett bättre sätt än nu
sorterar ut dem som är direkt olämpliga. Med det menar jag inte den som
vid något tillfälle har fått en prickning, utan den som är direkt olämplig.
Anf. 172 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag har aldrig någonsin ifrågasatt Göthe Knutsons intresse för
att husläkarreformen skall bli så bra som möjligt. Däremot tillät jag mig att
kommentera att Hans Karlssons inställning i denna fråga är känd för riksda-
gen sedan gammalt.
Jag tycker att jag försökte ta upp det som Hans Karlsson tog upp genom
att beskriva att vi i vårt land har ett system med övervakning av läkare. Vi
har ett system som innebär att patienterna får välja att byta läkare om de är
missnöjda, att vi utvecklar kvalitetssäkringen m.m. Det som Hans Karlsson
får bestämma sig för i denna dialog är om han över huvud taget vill införa
hårdare regler för avstängning av läkare. Skall vi ha hårdare bestämmelser
när det gäller att ta bort legitimationer? Skall vi ha lägre beviskrav för att ta
bort legitimationer? Skall vi ha hårdare regler för om personer på nytt skall
få anställning inom sjukvården eller etablera sig inom det närmaste året eller
de två tre närmaste åren? Problemet att det finns en och annan av landets
25 000 läkare som är olämpliga för sin uppgift, har mycket litet att göra med
husläkarfrågan.
På sluttampen för Hans Karlsson in frågan om det kan finnas husläkare
som patienterna är nöjda med men inte samhället. Jag hoppas jag får möjlig-
het att återkomma till den frågan.
Anf. 173 HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag tänker inte förlänga denna debatt särskilt mycket. Jag vill
bara konstatera att det finns en rad frågetecken runt husläkarlagen och dess
tillämpning och reformens genomförande. Vi får säkert anledning att åter-
komma till en diskussion om denna fråga. Det kanske t.o.m. dyker upp flera
bekymmer på vägen.
Anf. 174 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Husläkarlagen antogs av riksdagen i maj månad i år och inne-
bär en mycket stor förändring för patienterna i vårt land, framför allt genom
att deras ställning förstärks kraftigt gentemot vårdgivarna och genom deras
möjlighet att själva välja vårdgivare.
Dessutom har det enligt beslut inrättats en speciell husläkardelegation.
Dess uppgift är att följa utvecklingen, för att under de närmaste tre åren
komma underfund med hur husläkarlagen kan bli ännu bättre.
Frågan om läkare som är olämpliga av andra skäl än att patienterna haft
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 38
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
grundad anledning till missnöje med dem, tillhör det inom försäkringssyste-
met som det finns anledning att generellt se över. Jag tillbringade en del av
dagen i går med att på en försäkringskassa i landet diskutera de generella
problem som finns med generösa sjukskrivningar. I många fall handlar det
bl.a. om sjukskrivningar utförda av läkare som arbetar på våra sjukhus. Det
är alltså inte bara fråga om den grupp som Hans Karlsson gärna ger sig på,
nämligen privatläkarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
28 § Svar på fråga 1993/94:257 om rökförbud i skolor
Anf. 175 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Göthe Knutson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att
vidta för att förtydliga reglerna om rökrum inomhus och förbud mot rökning
på skolgårdar för både elever och lärare.
Jag vill då ge en kort bakgrund beträffande rökvanorna hos barn och ung-
domar samt en beskrivning av de lagar som gäller för skollokaler och andra
lokaler för barn- och ungdomsverksamhet.
Rökning anses vara en av vår tids största orsaker till ohälsa. De negativa
konsekvenserna är särskilt stora hos barn och ungdomar. Rökning totalt sett
har minskat vilket framför allt beror på att en allt större del av de uppväx-
ande generationerna förblivit rökfria och att den genomsnittliga åldern för
rökdebut förskjutits uppåt. Under 1970-talet minskade andelen rökare
bland barn och ungdomar kraftigt. Årliga undersökningar av skolelevernas
drogvanor tyder dock på att rökningen under slutet av 80-talet åter ökat
bland barn och ungdomar.
Enligt 2 § tobakslagen är tobaksrökning förbjuden i lokaler som är av-
sedda för barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn och
ungdom. Av specialmotiveringen till denna paragraf framgår att det inte
krävs att det vid tillfället pågår skolverksamhet för att bestämmelsen skall
vara tillämplig. Det framgår också att även expeditioner, korridorer, trappor
och toaletter omfattas. Även utrymmen som är upplåtna enbart för persona-
len omfattas av förbudet. Det finns emellertid enligt 6 § i den lagen möjlighet
att inrätta särskilt avsatta rökrum upplåtna enbart för personalen. Det utta-
las dock i förarbetena till lagen att det naturligtvis är angeläget att ventilatio-
nen anordnas så att utrymmen utanför ett rökrum hålls rökfria.
Den nu gällande lagen omfattar inte några utomhusområden. Regeringen
har i propositionen om tobakslagen uttalat att systemet med rökrutor inte är
lämpligt.
Regeringen har dessutom nyligen lämnat en proposition om vissa änd-
ringar i tobakslagen till riksdagen. I propositionen föreslås bl.a. att även
skolgårdar i framtiden skall omfattas av rökförbudet.
Jag anser således inte att det föreligger några tveksamheter om vad som
gäller beträffande rökförbud i skollokaler enligt lagen. Vidare framgår av
tobakslagen och den proposition som regeringen nyligen har - på grundval
66
av riksdagens begäran om ändring i tobakslagen - förelagt riksdagen, vad
som i framtiden avses gälla beträffande rökning på skolgårdar.
Anf. 176 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för detta utförliga svar. Det är utomor-
dentligt bra att det blir ett allmänt rökförbud på skolgårdar. Men det gäller
nu att inte försvåra situationen för rökande lärare och annan personal i sko-
lan.
Det är en mänsklig rättighet för dem som är rökare att åtminstone i anslut-
ning till sin arbetsplats kunna få njuta av nikotinet.
I det fall som jag har åberopat, nämligen det i Grums kommun i Värm-
land -väl medveten om att statsrådet inte går in i det enskilda fallet - förelig-
ger ett förslag från arbetsutskottet i Skolstyrelsen om att förbjuda rökning i
ett befintligt, utomordentligt bra, rökrum med ventilation. I stället skall lä-
rarna jagas ut på skolgården.
Lärarna vill gärna vara föredöme för eleverna och inte stå ute bland dem
och röka. Lärarna ber därför att få röka i rökrummet.
Alternativet blir, om möjligheten att röka i rökrummet stoppas, att lä-
rarna måste gå till allmän väg. I det här fallet är det åtminstone 150 m till en
sådan. Att lärarna tvingas stå där till allmänt beskådande vore inte bra.
Om jag tolkar statsrådet rätt, är det 6 § tobakslagen som det handlar om.
Enligt den bör skolor upplåta rökrum efter konstens alla regler och regle-
menten.
Anf. 177 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Göthe Knutson kan inte göra den tolkning som han nyss
gjorde, dvs. att den sjätte paragrafen i lagen skulle innebära en rekommen-
dation för skolorna att inrätta rökrum. Däremot talar paragrafen om att det
är fullt möjligt. Inte vare sig den nuvarande lagen eller den kommande kom-
mer att reglera den frågan. Det som regleras i den kommande lagen kommer
att vara mer restriktivt än i den nuvarande lagen, dvs. just att den enskilde
skall kunna slippa rök på sin arbetsplats - rätten att inte drabbas av andras
rök.
Om det skall finnas rökrum eller inte på en arbetsplats för personalen är
i praktiken redan nu en fråga för arbetsgivaren och kommer att vara det även
i framtiden. Oavsett om det är fråga om en privat eller en allmän arbetsgi-
vare - som det tydligen är i det konkreta exemplet - är det arbetsgivaren
som har att bedöma frågan.
Fru talman! Vi har inte i samband med framtagandet av lagen gjort be-
dömningen att riksdagen skall ta på sig ett större ansvar än hittills för vad
som måste förekomma på arbetsplatserna.
Anf. 178 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag förstår av statsrådets svar att det inte är fråga om att re-
kommendera rökning på arbetsplatsen. Låt oss först göra en jämförelse.
Den sjukhusanställde kan gå ut i friska luften. Det föreligger inte något för-
bud att röka utanför sjukhuset. Men lärare skall där det ligger en skolgård
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
67
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
mellan den allmänna platsen och skolhuset tvingas ut i naturen för något som
jag anser vara en rättighet.
Jag har en annan synpunkt. Det kan inte vara fel om en vald skolstyrelse
ser till att det finns ett rökrum inne i skolan eller i en särskild lokal intill mot
bakgrund av den tvångsförvisning ut i naturen som jag har nämnt här.
Anf. 179 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Om Göthe Knutson med fel i sin sista mening menar att det
är olagligt att göra så, är svaret att om ventilationen är ordnad är det fullt
lagligt.
Anf. 180 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Då vill jag gärna tolka det så att statsrådet tycker att det är
rimligt att man där det finns ett rökrum i, eller i anslutning till, en skola bör
kunna få använda det.
Anf. 181 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Göthe Knutson har, tror jag, tre gånger i denna diskussion
velat tolka det jag säger. Det vore möjligen ännu bättre om han höll sig till
det jag har sagt.
Anf. 182 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag kommer förvisso att hålla mig till saken. Men jag tycker
definitivt illa om när det blir olika tolkningar av en lag på olika ställen i
landet. Det är inte bara en jämlikhetsfråga, utan det är också en rättvise-
fråga. Det är illa om man överlåter en lag som ger kommunalmän och skol-
ledningar på olika håll möjligheter att utfärda olika lokala bestämmelser. Jag
är litet orolig för detta.
Anf. 183 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Låt mig för undvikande av alla missförstånd slå fast följande.
Det är inte fråga om att tobakslagen på denna punkt är oklar eller öppnar
sig för olika tolkningar. Sådana lagar förekommer förvisso, men så är inte
fallet denna gång. Redan innan tobakslagen trädde i kraft den 1 juli, vid till-
lämpningen av den nuvarande tobakslagen och vid de ändringar som riksda-
gen eventuellt skall besluta om i framtiden hade och har en arbetsgivare möj-
lighet att förbjuda rökning i sina egna arbetslokaler. Möjligheten har inte
ändrats. Däremot har man för säkerhets skull betonat i lagen att det i de
situationer där rökning är förbjuden med tanke på barn och ungdom skall
vara möjligt att avsätta rökrum.
Överläggningen var härmed avslutad.
29 § Svar på fråga 1993/94:222 oni tillgången på läkare vid sjukhem
68
Anf. 184 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! My Persson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för
att garantera läkartillgång på alla sjukhem där sjuka gamla människor vistas.
Bakgrunden till frågan är genomförandet av ÄDEL-reformen, som inne-
bär att kommunerna numera har ett samlat ansvar för långvarig service, vård
och omsorg till äldre och handikappade. Men detta ansvar omfattar inte in-
satser av läkare. My Persson menar att effekterna av detta beslut nu börjat
visa sig genom att läkartillgången på somliga sjukhem decimeras och att man
i många kommuner inte är klar över hur läkartillgången i framtiden skall lö-
sas.
Av Socialstyrelsens hittillsvarande utvärdering av ÄDEL-reformen fram-
går att det allmänna omdömet om ÄDEL-reformen är positivt. När det gäl-
ler den av kommunerna övertagna sjukhemsverksamheten finns det dock
som tidigare stora skillnader i kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem.
Vissa sjukhem erbjuder undermålig boendestandard och otillfredsställande
medicinsk vård.
Jag kan dock inte finna att Socialstyrelsens uppföljning och utvärdering
av ÄDEL-reformen ger underlag för att påstå att läkarinsatserna vid sjuk-
hemmen skulle ha minskat på sjukhemmen som en följd av reformen. I sin
senaste årsrapport säger styrelsen bl.a. att läkarinsatser aldrig har ”utgjort
något volymmässigt större inslag i sjukhemsverksamheten. En jämförelse
med data över läkartid per boende från början av 1980-talet visar att någon
förändring ej skett.”
Detta innebär självfallet inte att situationen är tillfredsställande. Social-
styrelsen har i sin utvärderingsrapport bl.a. framhållit att huvudmännen
måste förbättra samverkan och kvaliteten i eget boende och i de särskilda
boendeformerna, dvs. även i sjukhemmen. Regeringen har också nyligen fö-
reslagit riksdagen att staten skall lämna ett stimulansbidrag om 50 miljoner
kronor för att utveckla och säkra kvaliteten såväl i de mer hälso- och sjuk-
vårdsinriktade delarna som när det gäller samspelet mellan sociala och medi-
cinska insatser. Avsikten är att, om riksdagen bifaller regeringens förslag,
medlen skall finnas tillgängliga fr.o.m. den 1 januari 1994 och användas till
utvecklingsarbete inom sådana områden som rör kvaliteten i äldrevården,
bl.a. rehabilitering, samverkan mellan huvudmännen vid övergången från
somatisk akutsjukvård till särskilda boendeformer och den geriatriska kli-
nikfunktionen.
Jag vill i sammanhanget också nämna att husläkarreformen, som kommer
att genomföras i landet under åren 1994-1995, innebär att sjukvårdshuvud-
männen senast vid utgången av denna period skall ha organiserat den öppna
vården så att alla som är bosattta inom respektive sjukvårdsområde får till-
gång till och kan välja en husläkare. Därmed kommer även de gamla och
sjuka människor som bor på sjukhem att vara garanterade tillgång till läkare.
Anf. 185 MY PERSSON (m):
Fru talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret på en fråga som oroar
mig mycket. Jag kan också knyta an till den utvärdering som Socialstyrelsen
har gjort. Socialstyrelsen tar upp frågan om läkarresurser och påstår sig vara
oroad. Socialstyrelsen säger att eftersom läkarinsatserna har en stor bety-
delse för medicinsk säkerhet och kvalitet kommenteras emellertid frågan.
På vissa håll har bristande läkarinsatser skapat problem när det gäller kvali-
teten och omhändertagandet av den enskilde.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
6 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 38
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
Jag vill också nämna Socialstyrelsens geriatriske expert Henrik Bjurwill,
överläkare vid Sabbatsbergs geriatriska klinik. Han hävdar att han blir för-
skräckt när han hör att man tubbar på den medicinska kompetensen, samti-
digt som svårt sjuka patienter läggs över på sjukhem. ÄDEL-reformen var
bra i många stycken, men många kommuner har inte förstått vilken vård som
bedrivs på sjukhemmen. Det får inte bli så att de gamla inte får adekvat me-
dicinsk vård.
För att ytterligare påvisa oron, som är utbredd i landet, kan jag upplysa
om att de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna nu börjar slå larm här och
där. Jag har själv märkt detta när jag har varit ute i landet. De har sagt att
de upplever att de får ett för stort medicinskt ansvar när de inte har läkare
att luta sig emot såsom tidigare.
Jag tycker att detta är ett stort problem som vi i riksdag och regering måste
fokusera. Vi måste hjälpa till att hitta lösningar. Uppenbart är att kommu-
nerna ställer sig tveksamma till vad de skall göra. Jag återkommer till huslä-
karreformen som statsrådet pekade på, även om jag inte tror att den löser
alla problem. Jag skulle önska att vi kunde ha ett samtal kring om det finns
någon annan möjlig lösning för att hjälpa kommunerna på traven att få ord-
ning på problemet hur läkartillgången skall säkras på ett bra sätt i framtiden.
Anf. 186 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Låt mig först konstatera att vi är helt överens om att läkarin-
satserna brister på sina håll. Jag framhåller också det i mitt frågesvar. Där-
emot finns det ingenting som tyder på att det har blivit en försämring efter
ÄDEL-reformen. Situationen är ganska likartad när det gäller läkarinsatser.
Jag vet inte om det är många kommuner som är tveksamma om hur de
skall hantera situationen. Jag tror att läkartillgången är ganska säkrad. Där-
emot kan det möjligen finnas kommuner som ännu inte har förstått att läka-
rinsatserna kan komma att behöva ökas på en del sjukhem, även jämfört
med hur det såg ut när de låg under landstingen.
My Persson har i sin fråga åberopat en rapport från Göteborg som hon
kallar för Katz-rapporten. Jag har haft tillfälle att titta på rapporten. Jag har
inte läst vartenda ord i rapporten, men jag har dock gått igenom rapporten
för att se om där fanns något stöd för påståendet att det finns personer som
saknar kvalificerad sjukvård.
Något sådant stöd finns dock inte i rapporten. Vad som framhålls i denna är
såvitt jag förstått, om jag inte har missat någon detalj i den, framför allt be-
hovet av omvårdnadspersonal. Det finns personer på sjukhemmen som har
stort behov av sådan personal dygnet om. Det är detta som man lägger den
största vikten vid i denna rapport.
My Persson efterlyser också konkreta insatser. Jag redovisade en sådan
insats i mitt frågesvar, nämligen det förslag som vi har förelagt riksdagen om
särskilda projektpengar för att se hur man kan förbättra bl.a. samarbetet
mellan huvudmännen. Vad det handlar om på detta område är ju att lands-
tingen och kommunerna skall samverka på ett bättre sätt.
70
Anf. 187 MY PERSSON (m):
Herr talman! Det har nog trots allt skett en försämring. Man kan läsa sig
till det. Man kan också när man är ute i landet höra att läkartillgången har
minskat på vissa håll, t.ex. från tre läkare till en.
Vad gäller Katz-rapporten är det inte explicit omvårdnad som man pekar
på utan också på ren sjukvård. Man har undersökt 2 000 sjukhemspatienter.
På den punkten har vi inte riktigt samma uppfattning.
Jag är glad över projektpengarna, men jag tror inte att de problem som vi
nu diskuterar löses med pengar. Jag tror att det mer handlar om policyn.
Jag tycker därför att det är litet allvarligt att vi inte gemensamt skulle kunna
komma fram till någon inriktning för kommunerna så att vi kan hjälpa dem
med att lösa problemen.
Vad gäller husläkarsystemet finner jag stöd i Socialstyrelsens utvärdering.
Man säger där att husläkarsystemet kan medföra rätt stora svårigheter, inte
minst för personalen på sjukhemmen, om den skall samverka med ett stort
antal husläkare. Jag har själv en tänkbar lösning, som jag kanske kan få åter-
komma till senare.
Anf. 188 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag måste göra ytterligare ett inlägg, åtminstone för att My
Persson skall få tillfälle att återkomma.
Katz-rapporten, som åberopades i frågan, handlar inte om behovet av lä-
karinsatser, utan tar upp något helt annat. Man har utgått från det som kallas
Katz ADL-index, som gäller ”activities of daily living”. Det är ju något an-
nat. Det handlar om födointag, badning, på- och avklädning o.d. För detta
krävs inte läkarinsatser utan typiska omvårdnadsinsatser. Det är detta som
har bedömts i rapporten från Göteborg. Man har där använt Katz ADL-in-
dex för att bedöma dessa behov.
Jag vet inte om det i någon liten formulering i rapporten också sägs något
om behov av rena läkarinsatser, men det är inte det som rapporten huvud-
sakligen handlar om.
Herr talman! Efter detta får väl My Persson utveckla sina förslag beträf-
fande husläkarna.
Anf. 189 MY PERSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få återkomma till Katz-rapporten. Vi kan kanske
tillsammans studera den. Jag tycker att statsrådet låter litet uppgiven.
För att komma med litet beröm vill jag säga att det skall hållas en hearing
den 13 december om äldrevården, bl.a. med utgångspunkt i avgiftssätt-
ningen, vilket jag tycker är mycket bra. Mitt förslag är att man ger Socialsty-
relsen i uppdrag att - precis som man skulle utreda avgiftssättningen vid
sjukhem och i äldreboende för att få den så rättvis som möjligt mellan kom-
munerna, varefter statsrådet skulle vidta åtgärder - också utreda läkartill-
gången vid sjukhemmen och vad man kan göra för att avhjälpa eventuella
brister. På detta sätt kan man få ett bra underlag.
Ett sådant mandat har Socialstyrelsen inte haft vid utarbetandet av den
årsrapport nr 2 om utvärderingen av ÄDEL-reformen som vi nu bl.a. disku-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
71
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svarpå frågor
72
terar. Det vore i varje fall ett försök att konstruktivt göra någonting åt detta
stora problem ute i landet.
Anf. 190 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag uppfattar nog Socialstyrelsens uppdrag att följa upp
ÄDEL-reformen så att man är helt fri att framföra den typ av rekommenda-
tioner och synpunkter som My Persson talar om. Jag skall gärna diskutera
med Socialstyrelsen att den kanske skall studera denna fråga särskilt, men
jag tror att man tolkar sitt uppdrag så att man har detta mandat.
Anf. 191 MY PERSSON (m):
Herr talman! Att höra detta gör mig lycklig, men jag måste få återge något
ur årsrapporten.
I den framhålls att ÄDEL-reformen inte innebär att läkarresursen över-
fördes till ett kommunalt ansvar. I uppföljningen av ÄDEL-reformen ingår
därför heller inte något särskilt arbete med fokus på läkarförsörjningen inom
äldre- och handikappomsorgen.
Därefter kommer det som jag refererade förut, att man eftersom läkarin-
satserna har stor betydelse för medicinsk säkerhet och kvalitet ändå kom-
menterar frågan. Man tar ett eget iniativ, men har inte formellt fått ett sådant
uppdrag. Det skulle glädja mig mycket om man formellt skulle kunna ge ett
sådant till Socialstyrelsen. Jag tror att det skulle hjälpa oss ett stycke på vä-
gen. Det skulle inte bara hjälpa våra kommuner utan framför allt också
många mycket gamla och sjuka människor.
Anf. 192 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Vi är helt överens om att gamla och sjuka människor skall
få hjälp. Jag utgår från att Socialstyrelsen, som man hittills gjort, kommer
att följa upp detta. Jag skall, som jag sagt, tala med Socialstyrelsen om detta
och höra om den har förstått sitt uppdrag på något annat sätt.
Överläggningen var härmed avslutad.
30 § Svar på fråga 1993/94:226 om stöd till hiv-drabbade familjer
Anf. 193 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser vidta åtgärder
för att möta de sociala behov som uppstår för hiv-drabbade familjer.
Som frågeställaren påpekar har samhällets insatser för hiv-positiva i hög
grad inriktats på den medicinska vården.
Den Stockholmsstudie frågeställaren hänvisar till visar att många barn till
hiv-smittade mödrar även har en svår social situation med bristande eller
ingen kontakt med fäder och släkt. De har ofta flykting/invandrarbakgrund
eller är barn till mödrar som missbrukar. Det finns här ett stort behov av
sociala hjälpinsatser.
Låt mig först konstatera att vi i Sverige har en gynnsam situation att arbeta
utifrån när det gäller stödet till drabbade familjer. Vi har en välutbyggd häl-
so- och sjukvård och socialtjänst. Vi har dessutom i ett tidigt skede satsat
mycket resurser för att kunna vara steget före med en hög beredskap både
allmänt och när det gäller individuella fall. Vi har därför lyckats bromsa ut-
vecklingen bättre än vad vi kunde befara.
Enligt min mening kan hiv-drabbade familjers och deras barns behov till-
godoses inom ramen för hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Det är i
ett samarbete mellan dessa och frivilliga organisationer som Noaks ark och
Röda korset som metoder för att möta familjers särskilda behov måste ut-
vecklas. Detta sker redan i dag främst på initiativ av dem som länge arbetat
med problematiken.
När det sedan handlar om att söka, samla och sprida kunskap både inom
och utom landet är det en uppgift främst för Folkhälsoinstitutet. I institutets
arbete med hiv/aids-frågor är hiv-positiva och deras anhöriga ett av fyra prio-
riterade områden. Folkhälsoinstitutet planerar ett aktivt samarbete med fri-
villiga organisationer för att utveckla stödet till drabbade familjer. Institutet
samarbetar härvid också med skolan. Vidare kommer Folkhälsoinstitutet att
ha kontakt med det europeiska forumet. Vi har således redan en övergri-
pande verksamhet av den karaktär som frågeställaren efterlyser.
Anf. 194 CHATRINE PÄLSSON (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka socialministern för svaret. Vi vet
ju att dessa behov tyvärr kommer att öka. Storstäderna har naturligtvis de
största behoven, och för dem finns också en uppbyggd strategi. Min fråga
till socialministern är: Hur går det på de mindre orterna, och hur kan man
där lösa dessa problem? Jag ser det så att det behövs en kompetens och en
policy. Detta är inte några enkla frågor, eftersom de spänner över ett mycket
brett spektrum.
Jag vill fråga socialministern om inte detta arbete, som är under uppbygg-
nad, är mest inriktat på storstäderna.
Anf. 195 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jo, det är alldeles riktigt att hiv-smittan framför allt har slagit
till i de stora städerna. De dominerande problemen finns i Stockholm och i
viss utsträckning i Göteborg och i Malmö. Det har därför varit naturligt att
koncentrera en del av de centralt initierade resurserna på de stora städerna.
Men det är självklart att i den utsträckning som hiv sprids utanför de stora
städerna behövs det insatser också där.
Låt mig bara få nämna att man i Stockholm just har bildat en central ar-
betsgrupp med representanter för sjukvården och socialtjänsten för att se
hur man kan samverka och samordna resurser på detta område. Där finns
sedan några år tillbaka också ett särskilt daghem för hiv-positiva barn. Det
är ett exempel på socialtjänstens insatser på detta område.
Anf. 196 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Det är ju alldeles utmärkt och mycket positivt. Jag vill verkli-
gen understryka att Folkhälsoinstitutet gör ett fantastiskt bra arbete och att
det nu har tagit upp detta som ett prioriterat område. Men man behöver kan-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
73
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
74
ske också sprida ut arbetet något mera i landet för att få större kompetens
och för att mera kunna se till helheten.
Under många år har ju specialistvården i Sverige varit inriktad på medi-
cinsk vård och teknik. Omsorg och helhetssyn har inte riktigt ansetts vara en
specialitet. Jag tycker att detta är ett område som borde utvecklas så att man
får en strategi, en policy för hela vårt land, genom vilken man kan möta be-
hoven på detta område.
Anf. 197 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Den ambitionen finns med all säkerhet både hos Socialsty-
relsen och hos Folkhälsoinstitutet, som utformar olika typer av material som
man ställer till olika personalgruppers och andra intresserades förfogande.
Ambitionen finns där.
Sedan skall vi ha klart för oss att det särskilt på orter där det är ovanligt
att hiv förekommer naturligtvis är svårt att utveckla någon specialistkompe-
tens i egentlig mening. Men jag tror att de kan lära en hel del av de storstäder
där vi har mer erfarenheter, framför allt Stockholm.
Anf. 198 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Mina sista frågor till socialministern i den här omgången blir:
Hur ser socialministern på vad Sverige kan bidra med ur ett EG-perspektiv
och hur vi kan ge och ta? Vi vet ju att det är många länder som har en otroligt
stor problematik här, hur kan vi i Sverige hjälpa dem med den erfarenhet vi
får?
Anf. 199 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Förmodligen genom att berätta hur vi har gjort. För några
år sedan, när de första larmrapporterna kom, hade man anledning att känna
en betydande pessimism inför framtiden. Många såg framför sig att den här
epidemin skulle sprida sig i mycket, mycket större omfattning än som fak-
tiskt har skett.
Man får nog säga att de svenska insatserna har varit ganska framgångsrika.
Det handlar om informationsinsatser och sjukvårdande insatser samt i viss
mån om insatser från socialtjänst och naturligtvis från frivilliga organisatio-
ner. Det viktigaste vi kan göra tror jag är att delge dem våra egna erfarenhe-
ter.
Överläggningen var härmed avslutad.
31 § Svar på fråga 1993/94:237 om arbetsersättningen till förstånds-
handikappade
Anf. 200 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig vad regeringen tänker göra
för att det även för handikappade skall löna sig att arbeta. Bakgrunden till
frågan är vissa uppgifter som rör den s.k. habiliteringsersättningen inom
Stockholms läns landsting.
Utvecklingsstörda m.fl. personer har för närvarande rätt till daglig verk-
samhet genom omsorgslagen (1985:568). Sådan verksamhet tillhandahålls
främst genom särskilt anordnad dagcenterverksamhet. Men den dagliga
verksamheten har under senare år utvecklats och ofta kompletterats med ut-
flyttad verksamhet, där grupper av deltagare utför uppgifter i arbetslivet hos
olika arbetsgivare.
Huvudmännen för verksamheten, som regel landstingen, utger viss ersätt-
ning till den som deltar i daglig verksamhet, s.k. habiliteringsersättning. Syf-
tet med habiliteringsersättningen är att stimulera den enskilde att delta i
verksamheten. Nivån på ersättningen bestäms av landstingen själva.
Rätten till daglig verksamhet ingår också i den nya lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade som träder i kraft den 1 januari
1994. Av statsfinansiella skäl omfattas dock endast omsorgslagens nuva-
rande personkrets av rätten till daglig verksamhet. Som jag framhöll i propo-
sitionen (1992/93:159) om stöd och service till vissa funktionshindrade, för-
ordar jag att huvudmännen ger habiliteringsersättning även efter den nya
lagens ikraftträdande.
Jag vill dock framhålla att daglig verksamhet inte skall uppfattas som en
anställningsform. Det är inte frågan om avlönat arbete, och syftet är inte
heller att producera varor och tjänster. Därför skall inte den ersättning som
den enskilde erhåller betraktas som lön utan just som habiliteringsersätt-
ning. Däremot kan den dagliga verksamheten vara en viktig förberedelse för
ett förvärvsarbete.
Att ha ett arbete är av mycket stor betydelse för alla människors livskvali-
tet och delaktighet i samhällslivet. Därför är det naturligtvis mycket viktigt
att vidta alla tänkbara åtgärder för att funktionshindrade personer skall
kunna komma ut i arbetslivet.
Arbetsmarknadsverket har i dag också en bred uppsättning av arbets-
marknadspolitiska åtgärder till sitt förfogande. Många av dem är helt förbe-
hållna sökande med funktionshinder. Bland dessa kan nämnas t.ex. anställ-
ning med lönebidrag, anställning inom Samhall och andra stödformer. I an-
slutning till verket finns arbetsmarknadsinstitut för yrkesinriktad rehabilite-
ring med specifik inriktning på funktionshindrade personer. Det är viktigt
att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för funktionshindrade fortsätter
att utvecklas. När en funktionshindrad person får förvärvsarbete, genom nå-
gon stödform eller på annat sätt, är det en självklarhet att han eller hon skall
ha lön på samma villkor som andra.
Jag vill slutligen poängtera att det är angeläget att arbetsgivare engagerar
sig i att ge arbete åt personer med funktionshinder. Här kan Svenska McDo-
nald^ AB vara ett bra exempel. De har en plan att anställa 2-3 personer
med funktionshinder vid varje McDonald’s restaurang i Sverige med början
vid ca 10-15 restauranger hösten 1994.
Anf. 201 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill tacka socialministern för svaret på min fråga och kon-
statera att de insatser Arbetsmarknadsverket och enskilda arbetsgivare gör
är mycket bra. De exemplen är viktiga. Jag vill först börja med att fråga soci-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
75
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
alministern: Hur tänker regeringen lyfta fram exemplet McDonald’s för att
visa hur man kan gå före?
Men, som socialministern är väl medveten om, är det ett fåtal personer
med funktionshinder och framför allt med förståndshandikapp som har möj-
lighet att få ett avlönat arbete. Jag är väl medveten om att det är daglig verk-
samhet vid dagcenter som är den sysselsättningsform som de flesta förstånds-
handikappade har möjlighet att få. Det är självfallet bra att det finns en lag
som ger rätt till detta. Den inriktning som man har på många ställen är dess-
utom mycket bra. Det finns möjlighet till varierat arbete.
Av den förståndshandikappade själv uppfattas dock denna sysselsättning
som arbete. Han eller hon har inte möjlighet att få något annat. Detta blir
den här personens arbete. Man uppfattar alltså bidraget som lön. I Stock-
holms läns landsting har man precis fattat beslut om att avgiften för lunchen,
som ligger på 38 kr, är densamma som bidraget som betalas ut för varje dag.
Detta uppfattas naturligtvis av många förståndshandikappade som att det
inte lönar sig att arbeta.
Anf. 202 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Den sisnämnda känslan är lätt att förstå. Det är naturligtvis
ingen tillfällighet att habiliteringsersättningen och det man tar ut för maten
råkar vara samma belopp. Jag kan väl förstå den känslan.
Jag tycker dock att det är viktigt att göra skillnad mellan habiliteringser-
sättning och lön för utfört arbete. Jag tycker att ambitionen skall vara att få
ut fler och fler personer med olika former av handikapp, även utvecklings-
störda, på det jag skulle vilja kalla riktiga jobb, alltså ute i företag.
Jag tycker att initiativet från McDonald’s är mycket intressant i samman-
hanget. Bakgrunden är att McDonald’s i USA sedan flera år tillbaka har en
policy att på varje restaurang ha minst två personer anställda som är funk-
tionshindrade på något sätt. Jag var i USA förra hösten och besökte McDo-
nald^ och diskuterade det här. De fick berätta om sina erfarenheter. När jag
kom hem tog jag kontakt med McDonald’s i Sverige och undrade om det
inte kunde vara en god idé att de gjorde som sina amerikanska storebröder.
Det är alltså nu på gång, vilket jag ser mycket positivt på.
Men det räcker naturligtvis inte att McDonald’s gör detta. Vi måste få fler
företag att ställa upp på det sätt som McDonald’s gör. Jag har varit i kontakt
med bl.a. Svenska arbetsgivareföreningen för att diskutera om vi tillsam-
mans skulle kunna gå ut och försöka övertyga företag om att göra liknande
insatser. Det finns i varje fall ett positivt intresse från arbetsgivarna för detta.
Jag hoppas att det skall materialiseras så småningom i någon form av rekom-
mendation eller information till företagare runt om i Sverige.
Det blir naturligtvis också lättare när man kan se de konkreta resultaten
av McDonald’s-satsningen. Den första restaurangen i Sverige, i Sundsvall,
har anställt två utvecklingsstörda nu. Så projektet är på gång, inte bara på
papperet, utan också i verkligheten. Det kommer att vara en god förebild
när vi skall försöka övertyga fler arbetsgivare att ställa upp.
Anf. 203 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag tycker som sagt att exemplet är mycket gott. Jag hoppas
att socialministern i sina strävanden med Arbetsgivareföreningen fortsätter
att ta fram den möjligheten, att visa på att detta inte är omöjligt, som många
arbetsgivare föreställer sig.
Jag anser naturligtvis också att det är viktigt att fortsätta arbetet med att
överlag se till att förståndshandikappade kan få riktiga jobb.
Men tillbaka till frågan om de förståndshandikappade i Stockholms län.
Jag undrar om socialministern har varit i kontakt med någon av dem som
omfattas av det här beslutet. Jag blev på ett tidigt stadium i höstas uppvaktad
av en person från ett dagcenter i Stockholm som hade oerhört svårt att förstå
detta, som kände mycket liten motivation att fortsätta arbetet och uppfat-
tade detta som en klar nedvärdering. Jag är på det klara med att det inte
handlar om det. Men vi måste trots allt ta de förståndshandikappades egna
uppfattningar på allvar. Jag undrar därför om Bengt Westerberg själv har
varit i kontakt med några ledamöter i Stockholms läns landsting och kunnat
prata igenom den här frågan och förhoppningsvis kunnat få någon föränd-
ring till stånd.
Anf. 204 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Nej, jag har inte haft några sådana direkta kontakter. Jag
känner till detta från brev och på andra sätt. Jag har inte diskuterat det direkt
med de förståndshandikappade.
Regeringen kan inte gå in och påverka detta. Det är landstinget som har
att fatta de här besluten. Vi kan ha åsikter om det som jag kan framföra till
partivänner och andra i Stockholms läns landsting, men det är en landstings-
kommunal fråga. Vi har inga planer på att regeringen skall gå in och reglera
detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
32 § Svar på fråga 1993/94:239 om förmånerna vid föräldraledighet
Anf. 205 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Kent Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att inte ”dubbla” förmåner skall utgå vid föräldraledighet.
Kent Olsson har ställt frågan mot bakgrund av att en förälder som arbetar
kan ta ut föräldrapenning under semestern för vård av barn. Detta innebär
att föräldern under denna tid har både semesterlön och föräldrapenning.
Det kan enligt Kent Olsson inte vara meningen med lagen att dubbel ersätt-
ning skall utgå för att vara hemma med sina barn.
Låt mig först säga att jag delar frågeställarens uppfattning att det är otill-
fredsställande att föräldraförsäkringen medger ett överutnyttjande i vissa
fall. Den nu beskrivna situationen är exempel på sådant överutnyttjande.
Bl.a. i syfte att belysa olika situationer, där en förälders uttag av föräldra-
penning mer styrs av önskemålet att ge familjen en inkomstförstärkning än
av att ta del i vården av barnet, har en arbetsgrupp inom Socialdepartemen-
tet fått i uppdrag att göra en översyn av vissa frågor inom föräldraförsäk-
ringen. 1 arbetsgruppens direktiv anges att det företrädesvis rör sig om uttag
av föräldrapenning under tid då föräldern ändå skulle vara ledig från sitt för-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 38
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
värvsarbete. Som exempel nämns den situationen att den av föräldrarna som
har högst inkomst tar ut föräldrapenning under veckosluten, medan den
andra föräldern utnyttjar föräldrapenningen under veckans övriga dagar.
Om förstnämnda förälder tar ut en fjärdedels föräldrapenning på fredag ef-
termiddag kan han eller hon få hel föräldrapenning under lördag och söndag.
Ett annat exempel som nämns är då ena föräldern har semester med se-
mesterlön och samtidigt uppbär föräldrapenning från försäkringen. Enligt
direktiven skall arbetsgruppen bedöma omfattningen av dessa former för ut-
tag av föräldrapenning och lämna förslag till sådana ändringar som motver-
kar att föräldraförsäkringen utnyttjas på sätt som nämnts. Förslagen skall
redovisas under januari 1994.1 övrigt skall arbetsgruppen lämna förslag till
vissa förbättringar inom den tillfälliga föräldrapenningen.
Slutligen kan jag nämna att samma arbetsgrupp i en delrapport (Ds
1993:87) har redovisat två metoder att öka fädernas uttag av föräldrapen-
ning. Den ena metoden går i debatten under benämningen ”pappamånad”.
Anf. 206 KENT OLSSON (m):
Herr talman! Låt mig först tacka socialministern för svaret. Det är till-
fredsställande att socialministern och jag har samma uppfattning i det här
fallet. Jag ser svaret på min fråga som mycket positivt.
Det är många som har reagerat på att de här möjligheterna till överuttag
finns. Det gäller både det sätt som jag nämner och det som socialministern
tog upp i svaret, dvs. under helgerna.
När kan vi förvänta oss en förändring av detta? När kan vi förvänta oss en
proposition? Man har vetat om de här problemen under en längre tid. Då
borde en förändring ha kunnat komma till stånd tidigare. Det är inte bra när
vi ger möjligheter för människor att utnyttja ett system där vi vet om att det
finns brister.
Systemet ger ju en bra möjlighet för människor att vara tillsammans med
sina barn, framför allt för papporna. Det är fel att det är möjligt att utnyttja
systemet på det här viset.
Socialministern och jag har litet olika uppfattningar kring detta med ”pap-
pamånad”, men det är viktigt att man inte tar ut ledigheten på grund av eko-
nomiska skäl. När kan vi förvänta oss att det kommer en proposition som
ändrar dessa förhållanden?
Anf. 207 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag kan inte svara på det i dag. Den här gruppen skall vara
klar under januari månad. Sedan kommer vi att arbeta så snabbt som möj-
ligt. Jag skulle gissa att det kommer att krävas åtminstone någon form av
remissförfarande innan vi kan återkomma till riksdagen med förslag. I bästa
fall kan det ske under våren, men jag kan inte garantera detta i dag.
Anf. 208 KENT OLSSON (m):
Herr talman! Jag tycker att det låter positivt om jag får stryka ”i bästa
fall”. Jag tycker att det bör vara en målsättning att få en sådan förändring
åtminstone till den 1 juli nästa år. Socialministern är ju ändå medveten om
78
de två exempel som är framtagna. Det finns möjligheter att utnyttja lagen
på fel sätt.
Det är i och för sig bra med remissförfarande, men det innebär ju att det
ges möjligheter att fortsätta att utnyttja systemet under den långa tid som
kommer att gå, om det inte kommer någon proposition till våren. Jag hoppas
verkligen att det kommer en proposition då. De två exempel som nämnts är
ju så klara. Detta borde gå att förändra relativt snabbt.
Anf. 209 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det är möjligt att exemplen är klara. Det är vi säkert överens
om. Men vi har ännu inte sett vilka möjligheter det finns att gå in och be-
gränsa missbruket. Det kan komma att kräva en sådan reglering att det är
nödvändigt att inhämta synpunkter och ge en rimlig remisstid för detta.
Frågan har uppmärksammats tidigare, precis som frågeställaren säger,
men man har hittills inte kunnat hitta något sätt att lagligt komma förbi det
här missbruket. Jag kan inte garantera att vi kommer att hitta lösningar på
problemet. Arbetsgruppen har fått i uppdrag att lämna sådana förslag. Jag
hoppas att vi skall kunna lösa frågan så snabbt som möjligt.
Anf. 210 KENT OLSSON (m):
Herr talman! Jag uppfattar socialministerns svar som positivt. Jag hoppas
verkligen att man kan lösa detta på ett tekniskt bra sätt. Det är viktigt att
det inte utgår signaler att man skall ta ledigt för att tjäna pengar. Man skall
ta ledigt för att man vill vara tillsammans med sina barn. Jag hoppas verkli-
gen att vi får en proposition att ta ställning till under vårriksdagen. Jag ser
svaret som mycket positivt.
Överläggningen var härmed avslutad.
33 § Svar på fråga 1993/94:253 om de bostadslösas situation i Sverige
Anf. 211 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Bo G Jenevall har frågat mig varför Socialstyrelsen fått så
lång tid på sig att utreda de bostadslösas situation i Sverige.
Som framgår av socialutskottets betänkande, som åberopas i frågan, krä-
ver uppdraget ett omfattande arbete. Enligt uppdraget skall Socialstyrelsen
göra en riksomfattande kartläggning av omfattningen av bostadslösheten
och de bostadslösas situation. Styrelsen skall även analysera de bakomlig-
gande orsakerna samt göra en inventering av socialtjänstens och frivilliga or-
ganisationers erbjudanden av olika boendeformer och andra stöd- och vård-
insatser. Vidare skall analyseras behovet av åtgärder för en mer långsiktig
lösning av problemet.
Socialstyrelsen har nyligen i en delrapport presenterat resultatet av en
riksomfattande kartläggning av omfattningen av bostadslösheten. För närva-
rande genomförs en inventering av vilka insatser som socialtjänsten och fri-
villiga organisationer erbjuder de bostadslösa. Jag anser att den tid som be-
räknats för uppdraget är skälig.
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
79
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
80
Anf. 212 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret. Detta är uppenbarligen
en fråga som har funnits i riksdagen under väldigt många år, säkert lika
många år som uteliggarna har funnits i vårt samhälle. Deras antal har ju ty-
värr bara ökat.
I socialutskottets betänkande nr 5 står ett enigt utskott bakom två enskilda
motioner, vilket kanske är ganska ovanligt. Man hänvisar till bl.a. ett betän-
kande från 1989/90, SoU14, där det står att utskottet delade motionärenas
uppfattning att det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att människor står helt
utan bostad och att det också strider mot syftet med vår sociallagstiftning.
I betänkandet från 1991/92 finns det också en text av liknande slag. Jag
citerar en kort text som har en viss pejling på den nuvarande regeringen:
”Utskottet noterade i sammanhanget att den nya regeringen i regeringsför-
klaringen uttalat att bostadspolitiken skall inriktas på alla skall ha en möjlig-
het till en bra bostad till rimligt pris.”
I den motion som bl.a. jag har väckt - och som är en del av grunden för
beslutet från socialutskottet - föreslog jag att man skulle tillsätta en arbets-
grupp för att titta på ett något annorlunda sätt att lösa de akuta problemen.
Jag föreslog bl.a. att man skulle köpa in ett skrotat passagerarfartyg. Med
mycket enkla metoder skulle man kunna skapa en betydligt bättre situation
speciellt för uteliggarna. Många av dem kommer ju från en miljö som liknar
den som man skulle erhålla där. Jag vet att många frivilliga organisationer
av olika slag gärna skulle hjälpa till.
Jag vänder mig emot att det kommer att gå ungefär två år från det att mo-
tionen väcktes i januari 1992 till dess att utredningen är klar.
Anf. 213 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Vi fick skrivelsen från riksdagen hösten 1992, och det här
uppdraget gavs i början av 1993. Tiden från det att riksdagen tillskrev rege-
ringen till det att regeringen reagerade var alltså betydligt kortare än två år.
Den bedömning vi gjorde i mars 1993 när uppdraget gavs var att det skulle
krävas drygt ett år - ett och ett halvt år ungefär - för att utföra uppdraget.
Man kan ju konstatera att redan den inventering som det talades om krävde
ganska lång tid, och det är ungefär så långt man har kommit nu, alltså vid
årsskiftet 1993/94. Man har genomfört inventeringen av hur omfattande bo-
stadslösheten är, och nu återstår ändå ett par viktiga utredningsuppdrag. Jag
tror alltså att tiden för Socialstyrelsens del är ganska väl avvägd.
Bo G Jenevall sade att antalet uteliggare har ökat, men det är väl inte rik-
tigt korrekt. I den inventering som har gjorts pekar man på att det finns
ungefär tusen uteliggare i Sverige. Det är siffror som stämmer ganska väl
med den situation vi hade för tio år sedan, då man gjorde en sådan här inven-
tering. Det har hittills inte gjorts några inventeringar av samma omfattning,
men i Stockholm, där man har en ganska hygglig bild av situationen, stäm-
mer det att antalet uteliggare i dag är ungefär lika stort som det var i början
på 1980-talet.
Dessvärre handlar det inte heller bara om att bjuda ut bostäder till den
här gruppen människor, utan de har ganska omfattande sociala problem.
70 -75 % av dem har besvärande missbruksproblem. Jag jobbade själv med
sådana här frågor i Stockholms kommun på 60-talet, så jag vet av egen erfa-
renhet att det ibland inte räcker med att erbjuda bra bostäder. En del av
dessa människor är inte beredda att acceptera det ordnade liv som det inne-
bär att ha en egen bostad.
Det krävs alltså mer omfattande insatser. Självfallet delar jag ändå den
uppfattning som kommer till uttryck i socialutskottets utlåtande, att det här
inte är en värdig situation för de här människorna. Vi skall göra allt vi kan
för att försöka få in dem i mer värdiga och normala levnadsförhållanden.
Anf. 214 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Jag instämmer i mycket av det socialministern säger, och jag
vet att det också finns ett engagemang. Men det händer tyvärr ingenting.
Det krävs tid för att utreda saker och ting, det är jag medveten om, men
jag menar att man skulle kunna ta litet annorlunda grepp vid sidan av detta
utredande. Det är nämligen ett dåligt natthärbärge för de uteliggande, inte
minst i den här årstiden, att ha en utredning till huvudkudde.
Vi har dessutom för närvarande en arbetsmarknadssituation som gör att
vi skulle kunna utnyttja resurserna hos väldigt många arbetslösa människor,
som säkert gärna inom ramen för ALU eller liknande skulle ställa upp och
ge uteliggarna en drägligare tillvaro.
Socialministern talade om uteliggarnas miljö och vilken miljö dessa perso-
ner kan tänka sig. Jag menar att just ett gammalt fartyg skulle vara en plats
där de verkligen skulle kunna känna sig hemma, och de kan där själva bidra
aktivt till att skapa en miljö som kanske kan vara acceptabel för dem, även
om den inte är acceptabel för socialministern och mig.
Anf. 215 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag tycker inte att det är riktigt att säga att ingenting händer,
eftersom det faktiskt görs betydande insatser på den nivå där de här frågorna
hanteras, nämligen den kommunala nivån. Här i Stockholm t.ex., där jag
själv har bedrivit en del fältstudier, görs det mycket betydande insatser av
både kommunen och frivilliga organisationer, framför allt Frälsningsarmén
och Stadsmissionen.
När jag under förra vintern var ute på en fältstudie och åkte runt och tit-
tade, fanns det, trots att det var ruskigt väder ute, ett ganska betydande ut-
bud av platser i olika natthärbärgen. Det var alltså inte huvudproblemet vid
den tidpunkten. Under helt andra tider, när bostadssituationen och även ar-
betsmarknadssituationen har varit bättre, har man likväl haft problem med
uteliggarna.
Sanningen är väl att vi ibland är litet maktlösa inför detta problem. Vi vet
inte riktigt hur vi skall göra för att erbjuda de här människorna ett som vi
tycker bättre liv än det de har nu.
Anf. 216 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Det ligger mycket i det socialministern säger, men varför inte
för en gångs skull ta ett annorlunda grepp? Vad jag begärde var att vi skulle
tillsätta en liten arbetsgrupp, några människor som kunde titta litet närmare
på om inte det här förslaget ändå skulle kunna vara ett litet bidrag i rätt rikt-
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
81
|
Prot. 1993/94:38 7 december 1993 |
ning. Skulle inte socialministern kunna gå oss till mötes och ordna med en |
delta i en sådan.
|
Svar på frågor |
Anf. 217 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp): Herr talman! Det är inte fråga om någon ovilja från min sida, utan det är Jag föreslår att Bo G Jenevall tar kontakt med Stockholms kommun och Det är ändå på den nivån den här frågan hör hemma. Vi hamnar i en väl- Som sagt: Ta gärna kontakt med dem som jobbar med frågorna i Stock- Anf. 218 BO G JENEVALL (nyd): Herr talman! Jag skall verkligen göra det, och jag hoppas att jag också gör Överläggningen var härmed avslutad. 34 § Svar på fråga 1993/94:250 om IMF-rapporten Anf. 219 Finansminister ANNE WIBBLE (fp): Herr talman! Bo G Jenevall har frågat statsministern varför regeringen Frågeställaren hänvisar till en rapport som skrivits som underlag för en ”Rapporten innehåller uppgifter som rör en mellanfolklig organisation. Rapporten innehåller uppgifter vilka omfattas av sekretess enligt 2 kap. |
|
82 |
Det var på dessa grunder som rapporten hemligstämplades, och Bo G Je- |
nevalls fråga är därmed egentligen besvarad. Men låt mig ta tillfället i akt att
sätta in rapporten i sitt sammanhang och samtidigt förklara inriktningen av
IMF:s verksamhet på detta område.
För det första bör det framhållas att rapporten om Sverige inte på något
sätt var speciell eller extraordinär. IMF skriver regelbundet - minst en gång
om året - liknande studier för vart och ett av sina 176 medlemsländer. Inte
heller var det någon unik företeelse att rapporten hemligstämplades.
Tvärtom är så gott som alla dokument som IMF ger ut konfidentiella.
Sekretessen är naturligtvis inget självändamål utan är en direkt konse-
kvens av den verksamhet som IMF bedriver. En grundläggande uppgift för
IMF är att bedöma medlemsländernas ekonomiska politik och utveckling.
Genom analys och diskussion skall medlemsländerna övertygas att föra en
ekonomisk politik som både gynnar det egna landet och världsekonomin
som helhet. Det ligger i sakens natur att den dialog som då förs blir öppnare
och rakare om den sker under förtroliga former.
För att åstadkomma en sådan förtroendefull dialog har en praxis etable-
rats, där alla medlemsländer behandlar IMF-dokumenten som konfiden-
tiella. Medlemmarna skall kunna lita på att den information som man lämnar
till IMF inte förs vidare. När läckor uppstår skadas därför inte bara det en-
skilda landet utan också förtroendet för IMF som organisation.
Som ett relativt litet och öppet land i en världsekonomi som alltmer präg-
las av ömsesidigt beroende, har Sverige mycket att vinna på att IMF kan full-
göra sin roll på ett effektivt sätt. Jag beklagar därför att vissa delar av rappor-
ten om Sverige refererats i massmedia.
Anf. 220 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret, som var ovanligt fyl-
ligt.
Jag ser - kanske felaktigt - vissa likheter mellan de OECD-rapporter som
vi kontinuerligt får ta del av och denna rapport. Jag vet egentligen inte vad
det är som skiljer IMF:s rapporter i det avseendet. Borde ändå inte finansut-
skottet ha tillgång till den här rapporten? Finansutskottet lyder ju dessutom
under särskilda sekretessbestämmelser och har ju också ett särskilt uppdrag
att från riksdagens sida hjälpa till att svara för Sveriges ekonomi.
En annan fråga är: Skapar inte den här hemligstämplingen i sig underlag
för vissa spekulationer? Drivet till sin ytterlighet innebär ju detta att vi, om
finansministern och riksdagen skulle misslyckas med att reda ut våra ekono-
miska problem, faktiskt kan hamna under IMF:s förmyndarskap.
Anf. 221 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag tycker nog att den liknelse Bo G Jenevall gör mellan den
här rapporten och OECD-rapporten är litet missvisande. Jag tycker faktiskt
att man kan se båda de här typerna av rapporter som komplement till var-
andra, snarare än likadana. Det ligger en poäng i att OECD:s rapporter kan
spridas vitt och brett och läsas av många. Men det ligger också en poäng i
att Valutafonden i sina rapporter kan ägna sig åt argumentation som kanske
inte skulle finnas med i en publicerad utgåva. Jag tycker att det är värdefullt
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
83
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
Svar på frågor
att dessa båda typer av organisationer har olika praxis när det gäller publice-
ring av rapporter.
På frågan om finansutskottet skall få ta del av rapporten vill jag svara att
representanter för alla de 176 medlemsländerna, när de är här i samband
med IMF:s regelbundna möten, träffar ett antal olika debattörer, politiker
och intressenter i den svenska ekonomiska debatten. Jag är ganska säker på
att de också träffar en del personer som också sitter i finansutskottet. Men
att ge hela underlaget till finansutskottet skulle inte stämma överens med
den praxis som man har utarbetat och utvecklat i det mycket förtroendefulla
samarbete som krävs för att Valutafonden skall kunna fullgöra den uppgift
som både Sverige och andra länder tjänar på att man fullgör.
Anf. 222 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Som finansministern vet har jag suttit i finansutskottet i ett
par år. Under den tiden hade vi inte möjlighet till några kontakter med IMF.
Jag har ingen anledning att betvivla det som sägs här, men jag frågar mig
ändå om det inte redan är många personer utanför Sveriges land som får del
av dessa uppgifter och att de på så vis får en spridning. Jag har i alla fall i
olika sammanhang fått det intrycket.
Anf. 223 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Som jag nämnde i mitt första svar är det praxis bland med-
lemsländerna i IMF att hemligstämpla rapporterna. Det innebär att även
andra länders rapporter som vi kan komma och studera skulle bli hemlig-
stämplade. Även om en rapport om Sverige skulle finnas i något annat land,
eller en rapport om något annat land i Sverige, tillämpar vi samma praxis.
Det tycker jag också är ett gott skäl till att ha kvar hemligstämpeln. Den är
till för att man skall kunna utbyta åsikter utan att riskera att de missbrukas
eller hamnar i orätta händer. Jag tycker att det är ett värdefullt komplement
till de konstruktiva och publika ekonomisk-politiska diskussioner som förs
med andra internationella organisationer och med en lång rad både ekono-
mer och politiker i det sedvanliga svenska etablissemanget.
Anf. 224 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Jag är nöjd med det, men jag vill be finansministern att till
nästa gång överväga om inte finansutskottet ändå borde få ta del av nästa
rapport.
Anf. 225 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag kommer att göra Bo G Jenevall besviken. Jag har inte
för avsikt att bryta den etablerade praxis som är utvecklad.
Överläggningen var härmed avslutad.
84
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
35 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1993/94:108 Upphävande av vissa författningar
1993/94:109 Fotografirättens integration i upphovsrättslagen
Finansutskottets betänkanden
1993/94:FiU4 Frågor om offentlig upphandling
1993/94:FiU5 Ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upp-
handling
Lagutskottets betänkanden
1993/94:LU9 Vårdnadshavares skadeståndsansvar
1993/94:LUU Tillsyn över stiftelser i vissa fall
Jordbruksutskottets betänkanden
1993/94:JoU9 Strategi för biologisk mångfald
1993/94:JoUll Lagändringar på djurhälsoområdet
1993/94:JoU12 Avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.
Näringsutskottets betänkanden
1993/94:NU6 1993 års redogörelse för företag med statligt ägande
1993/94:NU8 Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1992
1993/94:NU10 Ändring i Studsvikslagen
36 § Meddelande om KU11 och LU8
Anf. 226 ANDRE VICE TALMANNEN:
Beträffande KU11 och LU8 avser talmannen att i morgon föreslå kamma-
ren att dessa ärenden redan då får företas till avgörande och sålunda avgöras
efter endast en bordläggning.
85
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
37 § Kammaren åtskildes kl. 18.44.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 16 § anf. 88 (del-
vis),
av talmannen därefter t.o.m. 29 § anf. 185 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
86
Innehållsförteckning
Tisdagen den 7 december
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1
3 § Svar på fråga 1993/94:227 om offentlighet rörande vissa utvisade
diplomaters aktiviteter ............................. 2
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Bertil Måbrink (v)
4 § Svar på fråga 1993/94:236 om det israeliska trupptillbakadragan-
det från Gaza och Jeriko ........................... 3
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Bertil Måbrink (v)
5 § Svar på fråga 1993/94:258 om ekonomiskt stöd till PLO-kontoret
i Stockholm ..................................... 6
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Berndt Ekholm (s)
6 § Svar på fråga 1993/94:259 om FN-sanktioner mot Kroatien ... 8
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Lennart Rohdin (fp)
7 § Svar på fråga 1993/94:260 om kompensation till republiken Make-
donien ......................................... 12
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Lennart Rohdin (fp)
8 § Svar på fråga 1993/94:262 om vapenembargot mot Bosnien-
Hercegovina ..................................... 14
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Lennart Rohdin (fp)
9 § Svar på fråga 1993/94:241 om etnisk diskriminering......... 18
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Martin Nilsson (s)
Förste vice talmannen (om föredragningslistan)
10 § Svar på fråga 1993/94:231 om ökad byggverksamhet........ 21
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Magnus Persson (s)
11 § Svar på fråga 1993/94:246 om administrationsavgifter i a-kassa 23
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Britta Sundin (s)
12 § Svar på fråga 1993/94:238 om laxfisket i Torne älv......... 25
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Hugo Bergdahl (fp)
13 § Svar på frågorna 1993/94:223 och 251 om mötesfriheten, m.m. 27
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Bengt Hurtig (v)
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
87
Prot. 1993/94:38 Kjell Eldensjö (kds)
7 december 1993 14 § Svar på fråga 1993/94:224 om rasistiska demonstrationer .... 29
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Berith Eriksson (v)
15 § Svar på fråga 1993/94:232 om besparingar inom polisväsendet 32
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Bertil Danielsson (m)
16 § Svar på fråga 1993/94:255 om nedläggning av brottsutredningar 34
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Torgny Larsson (s)
17 § Svar på fråga 1993/94:256 om polisaktionen i Alsike kloster . . 36
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Torgny Larsson (s)
18 § Svar på fråga 1993/94:233 om Tullens kontrollområde....... 39
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Kenneth Lantz (kds)
19 § Svar på fråga 1993/94:247 om Gota Bank................ 41
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Rolf L Nilson (v)
20 § Svar på fråga 1993/94:245 om konkurrenslagen och samarbetet i
ekonomiska föreningar............................. 45
Näringsminister Per Westerberg (m)
Kjell Ericsson (c)
21 § Svar på fråga 1993/94:230 om landstingen som huvudmän för
gymnasieutbildning................................ 47
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Berit Löfstedt (s)
22 § Svar på fråga 1993/94:234 om riksväg 40................. 49
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Lars Björkman (m)
23 § Svar på frågorna 1993/94:240 och 243 om Öresundsbron..... 51
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Martin Nilsson (s)
24 § Svar på fråga 1993/94:248 om stuverimonopolet........... 54
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Bo G Jenevall (nyd)
25 § Svar på fråga 1993/94:252 om privatisering av Swebus...... 55
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Olle Schmidt (fp)
Talmannen (om taletiden)
26 § Svar på fråga 1993/94:261 om Dennispaketet ............. 58
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Eva Zetterberg (v)
27 § Svar på frågorna 1993/94:229 och 235 om husläkare........ 62
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Göthe Knutson (m)
Hans Karlsson (s)
88
28 § Svar på fråga 1993/94:257 om rökförbud i skolor.......... 66
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Göthe Knutson (m)
29 § Svar på fråga 1993/94:222 om tillgången på läkare vid sjukhem 68
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
My Persson (m)
30 § Svar på fråga 1993/94:226 om stöd till hiv-drabbade familjer. . 72
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Chatrine Pålsson (kds)
Prot. 1993/94:38
7 december 1993
31 § Svar på fråga 1993/94:237 om arbetsersättningen till förstånds-
handikappade .................................... 74
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Eva Zetterberg (v)
32 § Svar på fråga 1993/94:239 om förmånerna vid föräldraledighet 77
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Kent Olsson (m)
33 § Svar på fråga 1993/94:253 om de bostadslösas situation i Sverige 79
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Bo G Jenevall (nyd)
34 § Svar på fråga 1993/94:250 om IMF-rapporten............. 82
Finansminister Anne Wibble (fp)
Bo G Jenevall (nyd)
35 § Bordläggning ..................................... 85
36 § Meddelande om KU11 och LU8....................... 85
Andre vice talmannen
89
gotab 45541, Stockholm 1994