Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:36 Fredagen den 3 december
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:36
Riksdagens protokoll
1993/94:36
Fredagen den 3 december
Kl. 9.00-10.32
Protokoll
1993/94:36
1 § Svar på interpellation 1993/94:62 om folkomröstningen om EU-
medlemskap m.m.
Anf. 1 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Hans Göran Franck har ställt ett antal frågor till mig angå-
ende bl.a. den kommande folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i
EU.
Hans Göran Franck undrar inledningsvis om det endast kommer att bli ja-
och nej-alternativ i folkomröstningen samt om resultatet kommer att följas.
Som tidigare angivits i denna kammare kommer statsministern att kalla till
partiledaröverläggningar i folkomröstningsfrågan när ett färdigt avtal före-
ligger, eller vi har en klar uppfattning om när så kommer att bli fallet. Dessa
överläggningar kommer att bli avgörande för förläggning och utformning av
folkomröstningen. Regeringens mening i denna fråga är att det bör bli två
klara alternativ. Som regeringen förklarade redan i regeringsdeklarationen
den 4 oktober 1991 skall utslaget självfallet följas.
I sin interpellation redovisar Hans Göran Franck sin starkt negativa upp-
fattning om följderna av ett svenskt medlemskap. Hans Göran Franck frågar
sedan vilka nackdelar regeringen kan redovisa med ett medlemskap i EU.
Jag avstår från att, lösryckt från sitt sammanhang, i detalj kommentera alla
de påståenden Francks interpellation innehåller. Ifrån åtskilliga debatter i
denna kammare är det allmänt bekant att jag inte delar Hans Göran Francks
negativa beskrivning.
Då det gäller den övergripande värderingen av ett medlemskap och de
eventuella problem som kan finnas vid ett medlemskap vill jag i stället hän-
visa till att jag med stor tydlighet har redogjort för detta vid inledningen av
förhandlingarna den 1 februari i Bryssel. I just förhandlingsprocessen försö-
ker vi nu tillse att Sverige får tillfredsställande lösningar på de problem som
vi anmält. Jag har ingen anledning att tro att vi inte skulle lyckas med detta.
Jag vill också påminna Hans Göran Franck om att Utrikesdepartementets
handelsavdelning fortlöpande ger ut grönböcker som redovisar konsekven-
ser av ett medlemskap. Dessutom skall de sex konsekvensutredningarna,
som inom en nära framtid kommer att presentera sina betänkandcn, be-
skriva konsekvenserna av såväl ett medlemskap som ett utanförskap.
I sin fjärde fråga undrar Hans Göran Franck vilken beredskap som finns
i händelse av ett nej och vilken plan det finns för att då tillvarata svenska
Svar på
interpellationer
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 36
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
intressen. Alla ansträngningar inriktas nu på att förhandla fram ett bra avtal
och åstadkomma ett ja i folkomröstningen. Skulle det trots detta bli ett nej,
framstår EES-avtalet naturligen som basen för vår anknytning till Europa.
Detta avtal är viktigt men kommer enligt min mening inte att räcka i det
långa loppet.
Ett nej i folkomröstningen skulle innebära att vi i Sverige inte finge del i
flera viktiga samarbetsområden inom EU. Dessutom skulle vi avstängas från
möjligheterna att effektivt tillvarata viktiga nationella intressen i det fördju-
pade europeiska samarbetet.
Det är ett av de viktigaste skälen för att Sverige, genom ett medlemskap,
vill delta fullt ut och få rösträtt i det nya Europa. Att stå utanför skulle för
Sveriges del betyda ett fortsatt demokratiskt underskott. De negativa effek-
terna för välfärden och de politiska konsekvenserna av en sådan händelseut-
veckling skulle innebära allvarliga påfrestningar för det svenska samhället.
Slutligen frågar Hans Göran Franck på vilket sätt regeringen avser, med
minskade skatteinkomster, att finansiera de merutgifter för statskassan som
följer av ett medlemskap.
Det stämmer att ett medlemskap kommer att innebära att Sverige vatje
år kommer att bidra till EG/EU:s budget. Det är dock mer komplicerat än
så. Vi får vid ett medlemskap betydande återflöden, framför allt i form av
bl.a. jordbruksstöd och medel från strukturfonderna. Dessutom kommer
Sverige att kunna spara åtskilliga miljarder genom de slopade gränskontrol-
lerna och valutaväxlingskostnaderna.
Än viktigare än dessa statiska effekter är givetvis de dynamiska effekterna
på svensk ekonomi av ett medlemskap. Den stabilitet som ett medlemskap
innebär kan väsentligt bidra till att öka investeringar och trygga arbetsplatser
i vårt land. De ökade statsinkomsterna till följd av en bättre ekonomisk ut-
veckling kan bli betydande.
Därför är det också min bestämda uppfattning att ett utanförskap skulle
bli betydligt dyrare än ett medlemskap.
Anf. 2 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är emellertid av den karaktären
att det inte är svårt att förstå att motståndet mot EU växer i vårt land. Det
sätt på vilket regeringen i detta och andra sammanhang besvarar kritik och
välgrundade invändningar ökar misstron mot Europaunionen i allmänhet
och mot regeringen i synnerhet.
Regeringen och statsrådet Dinkelspiel har nu svårigheter att sköta denna
fråga. Det är därför inte heller förvånande att motståndet i allmänhet, sär-
skilt inom Socialdemokraterna, växer. Inom Socialdemokraterna utgör ja-
sidan en liten minoritet. Man blir alltmer kritisk mot regeringen i den här
frågan.
Regeringens agerande verkar splittrande på ja-opinionen. Utsikterna för
regeringen att övertyga svenska folket blir därför allt mindre. Slaget är san-
nolikt redan förlorat för ja-sidan. Jag har i min interpellation framfört en
rad viktiga skäl för att det av allt att döma blir ett nej till EG-medlemskap i
folkomröstningen. Ulf Dinkelspiel avstår från att bemöta invändningarna
utom på två punkter.
Den ena rör frågan om demokratin. Han talar där om det demokratiska
underskottet, men även om att man genom medlemskap kan få stort infly-
tande. Jag vill i detta sammanhang erinra om att EG-parlamentet praktiskt
taget inte har något inflytande alls trots att det är folkvalt. I exempelvis flyk-
tingfrågan har EG-parlamentet sedan lång tid kommit med mycket tungt vä-
gande invändningar som Ministerrådet helt negligerar.
Som skäl till att Ulf Dinkelspiel inte vill gå in på de preciserade invänd-
ningar jag gör anger han att han inte vill ge ett svar lösryckt från sitt samman-
hang. Det är enligt min mening ett märkligt sätt att argumentera. Hur skall
man kunna föra ja-sidans talan om man inte kan gå i svaromål på enskilda
punkter? Det hindrar honom inte att tala om hela sammanhanget. Det verk-
liga skälet synes vara att statsrådet avstår från att kommentera enskildhe-
terna därför att kritiken är tungt vägande.
Så till den andra punkten där han gör ett bemötande: Ulf Dinkelspiel be-
strider inte att medlemsavgiften per år blir ca 22 miljarder kronor brutto.
Han förnekar inte heller att svenska statens inkomster från tobak, alkohol
och mervärdesskatt kan minska med 30-40 miljarder kronor. Ulf Dinkelspiel
undviker att tala om hur dessa merutgifter skall finansieras, utan han talar
om dynamiska effekter och betydande återflöden.
De preliminära beräkningar som har gjorts inom Finansdepartementet ta-
lar om att Sverige skulle kunna få tillbaka 7-9 miljarder kronor till statskas-
san. De dynamiska effekterna som man från moderat håll ofta talar om i
olika sammanhang är ovissa, i varje fall på kort sikt, och sannolikt även på
längre sikt.
Min fråga är sålunda inte besvarad. Jag misstänker att det rör sig om ytter-
ligare social nedrustning, minskning av u-hjälpen och reducering av utbild-
nings- och kulturanslag om regeringen får råda i händelse av ett medlem-
skap.
Det är under alla förhållanden klart att Sverige kommer att drabbas av en
ny budgetchock. Det redan rekordhöga budgetunderskottet på ca 200 mil-
jarder skulle i ett slag kunna växa med över 10 %. Regeringen försöker såvitt
känt att utan framgång diskutera dels en justering av det BNI-baserade bi-
draget, dels en infasning av betalningarna. Har Sverige numera någon öppen
förhandlingsposition eller har man avstått från det?
Anf. 3 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Det är bra att Hans Göran Franck har väckt den här interpel-
lationen. Då får vi en chans att nå ytterligare klarhet i de fem frågor som
ställts.
Ulf Dinkelspiel avslutar sitt svar med att EU-medlemskapet skall medföra
en bättre ekonomisk utveckling. Samtidigt kan vi i dag läsa TT-meddelanden
om hur EU-kommissionens månatliga undersökning visar hur pessimismen
om den ekonomiska utvecklingen fördjupats i EU:s medlemsländer.
Jag menar att det är ytterligare exempel på det som hos många stärker
känslan av att vi dagligen får lyssna till ett svenskt politiskt skikt som för
tankarna till det av Orwell beskrivna samhället.
Häromveckan kämpade våra värsta EU-entusiaster, som Hadar Cars och
Mats Hellström, för att EU egentligen skulle heta Europeiska förbundet. Nu
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
1 * Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 36
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
har statsrådsberedningen och medierna i Sverige bestämt sig för att en union
skall heta union. Ett försök till den här manipuleringen av språket förhindra-
des. Detta var trots allt ett litet framsteg.
När vi i november 1990 diskuterade EG-medlemskapet i den här kamma-
ren ansåg nej-sidan i riksdagen att EG snabbt rörde sig mot ett fördjupat
militärt samarbete. Då drev ja-sidan ståndpunkten att det inte var realistiskt
att dessa tankar på militärt samarbete skulle vinna gehör inom EG. Nu vet
vi vad som står i Maastrichtfördraget om den västeuropeiska unionen. Vår
utrikesminister går också ut och föreslår att vi skall överväga ett medlemskap
i den västeuropeiska unionen. Försvarsministern talar ute i Europa om att
neutralitens stentavlor har krossats.
Från EU-området får vi också besked om att det s.k. fredsprojektet inne-
bär att den franska militära forskningsbudgeten har stigit med 83 % och den
tyska med 57 % mellan 1985 och 1990. Enligt det tyska Bundeswehrs strate-
gidokument från november 1992 syftar upprustningen till att upprätthålla
den fria världshandeln och den obehindrade tillgången på marknader och
råvaror i hela världen. Så byggs således den nya stora militära maktens orga-
nisation. Den anser också att kärnvapen är en viktig del i dess militära stra-
tegi.
Det vore ärligare att nu före folkomröstningen säga att om vi blir medlem-
mar i Europeiska unionen är slutmålet att vi också ansluter oss till en gemen-
sam försvarspolitik med gemensam armé och åtar oss nödvändiga militära
förpliktelser. Jag vill ställa frågan: Vore det inte ärligare att säga som det är?
Redan 1996, två år efter folkomröstningen, kan vi stå inför den situationen
att det politiskt är mycket svårt att dra sig ur vad som i praktiken blir en
militär allians.
Vi vet också att det inom den europeiska unionen nu pågår en intensiv
diskussion om s.k. institutionella reformer. Om det nu blir fyra småstater
till, blir balansen mellan stora och små stater rubbad till de storas nackdel.
Dessutom klagas det på att kommissionen blir för stor med så många kom-
missionärer. Det blir en otymplig organisation. Mindre länder kan kanske
i framtiden få dela på en kommissionär. Röstsfyrkan i ministerrådet måste
rimligen ökas för de stora länderna. Vore det inte ärligt att före folkomröst-
ningen informera den svenska opinionen om vilka förändringar av institutio-
nerna som kan komma att ske?
Den s.k. Riksbanksutredningens förslag att öka Riksbankens självständig-
het har nu lagts på is. Det beror sannolikt delvis på att det finns en stark
opinion mot att göra Riksbanken oavhängig. Samtidigt ingår i den andra fa-
sen i EMU-processen att de nationella bankerna skall göras oavhängiga par-
lamenten. Denna fas inledsju faktiskt om några veckor, den 1 januari 1994.
Vore det inte ärligt att redan nu före folkomröstningen öppet redovisa att
om vi blir medlemmar i den europeiska unionen måste Riksbanken snarast
möjligt göras oavhängig?
Anf. 4 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Hans Göran Franck säger att han inte är tillfredsställd med
svaret. Jag hade inte för ett ögonblick väntat mig att Vänsterpartiet eller
Hans Göran Franck, med den inställning inom socialdemokratin som han
representerar, skulle vara tillfredsställda eller att jag skulle kunna tillfreds-
ställa dem.
Hela Hans Göran Francks interpellation andas nej. Hans Göran Franck
säger nej till EU, men han anvisar inget alternativ. Den här gången går han
så långt att han t.o.m. frågar regeringen vad alternativet är. Jag svarar på
den frågan. Jag har sagt att ett EES-avtal bör ligga till grund för ett samar-
bete. Det är det alternativ som finns. Det är icke ett tillfredsställande alter-
nativ, men där har vi något som kommer att träda i kraft den 1 januari 1994
och som framstår som ett alternativ.
Det är symtomatiskt för nej-sidans argumentering att bara säga vad de
tycker illa om och icke med ett ord säga vad de tycker är bra. De gör inte en
nyanserad bedömning, utan smutskastar bara EU-alternativet.
Hans Göran Franck talar om ett minskande stöd i det socialdemokratiska
partiet för ett medlemskap. Jag är den förste att beklaga detta. Det är med
ett visst bekymmer som jag har studerat opinionsundersökningarna. De vi-
sar nämligen att de partier som har tagit ställning i den här frågan har fått
ett konstant eller ökat stöd för sin uppfattning. Det parti som inte har tagit
ställning har fått ett fallande stöd. Det kan Hans Göran Franck, från sina
utgångspunkter, möjligen känna tillfredsställelse över.
Utifrån synpunkten att det finns ett mycket brett stöd här i riksdagen för
ett svenskt medlemskap i EG/EU och utifrån synpunkten att det var det so-
cialdemokratiska partiet som under bred politisk enighet lämnade in ansö-
kan, kan jag inte undgå att bekymras över att den kampanj, den diskussion
och de ansträngningar som bör göras för att föra fram den i och för sig be-
svärliga frågan om EG/EU går på sparlåga. Det är inte en lätt fråga. Den
kräver mycket information. Den kräver mycket eftertanke.
Jag tvivlar inte på den socialdemokratiska partiledningens ärliga vilja i det
här avseendet, men på något sätt förlorar vi tempo. Hans Göran Franck pe-
kar på det sjunkande stödet i opinionsundersökningarna. Jag tror att en vik-
tig anledning till detta är just det bristande engagemanget i den frågan från
ett partis sida.
Sedan säger Hans Göran Franck att jag inte förnekar att medlemsavgiften
blir ca 20 miljarder kronor, jag tror att Hans Göran Franck sade 22 miljarder
kronor. Varför skulle jag göra det? Det är vad vi beräknar att den är. Siffran
bygger på våra egna beräkningar. Vi räknar med att detta kommer att vara
bruttokostnaden. Mot detta står att vi kan räkna med återflöden från EU-
budgeten som kan uppskattas till 7-11 miljarder kronor beroende på utfallet
i förhandlingarna och en del andra omständigheter.
Vi kan räkna med besparingar i form av avvecklade gränskontroller. Vi
kan räkna med besparingar i form av ökad konkurrens i livsmedelssektorn,
för att nämna vissa statiska effekter.
Hans Göran Franck säger att man inte skall ta hänsyn till dynamiska effek-
ter. De dynamiska effekterna är ju en utgångspunkt för vår ansökan om
medlemskap! Medlemskapet gagnar Sverige bättre. Det underlättar för Sve-
rige att komma ut ur krisen. Det underlättar för Sverige att åter nå toppen
bland Europas industriländer.
Det är ju de dynamiska effekterna som kommer att hjälpa oss att klara
jobben och välfärden och inte minst att komma ur det nuvarande konjunk-
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
turläget. De konjunktursvårigheter som inte bara Sverige och Europa utan
hela världen brottas med utgör ett ytterligare skäl till att vi bör anta utma-
ningen att med gemensamma insatser och ansträngningar försöka föra Sve-
rige, Europa och världen ut ur den ekonomiska krisen.
Ett förstärkt EU-samarbete är ett medel. Ett GATT-avtal är ett annat me-
del. Det finns flera medel för att komma ur lågkonjunkturen, men vi kom-
mer inte att klara det på egen hand om vi ställer oss utanför.
Anf. 5 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Ulf Dinkelspiel säger i sitt svar att det inte räcker med EES-
avtalet. När vi debatterade EES-avtalet i samband med att det skulle fattas
beslut första gången, och jag tror också andra gången, ställde vi oss frågan
om EES-avtalet kommer att kunna stå på egna ben. Då svarade Ulf Dinkel-
spiel ja. I dag tycker jag att positionerna har förskjutits något.
Självfallet skall man i Europa göra gemensamma ansträngningar för att
häva lågkonjunkturen och den ekonomiska krisen. Man kan läsa i ett TT-
telegram från i dag, att ett skäl till den ekonomiska pessimismen är att man
inom den offentliga verksamheten inom EU-området har dragit ned på
bygginvesteringarna. Det har man gjort på grund av de åtstramningar i den
offentliga gemensamma verksamheten som många länder måste göra.
Det är alltså de krav på budgetåtstramningar som ligger som en hörnsten
i EMU-processen som har lett till krisen. De utgör själva problemet. Skall
vi gå in i åtaganden att föra en ekonomisk politik som fördjupar krisen? Åta-
gandena måste i så fall gå ut på att vi gemensamt arbetar för att ändra den
ekonomiska politiken i Europa. Det måste i första hand ske genom arbete i
de lokala parlamenten för att förändra regeringarnas politik.
Vi som läser Maastrichtfördraget kan inte komma till någon annan slutsats
än den att Sverige, till följd av det sätt förhandlingarna lagts upp, är bundet
att delta i EMU-processens tredje steg.
När statssekreteraren i finansdepartementet Carl B. Hamilton ställs inför
detta resonemang säger han att det är juridik befriad från verklighet. Det
återgavs i Svenska Dagbladet för någon vecka sedan. Instämmer Ulf Dinkel-
spiel i Carl B. Hamiltons syn på Maastrichtfördraget?
Anf. 6 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag är för ett alleuropeiskt samarbete. Det kan genomföras
främst genom ESK och Europarådet. Jag är också för en ekonomisk integra-
tion i övrigt, men det skall inte ske på de villkor som Maastrichtavtalet före-
skriver.
Den bästa lösningen är att det uttalas så många nej runt om i Europa att
man måste ompröva hela Maastrichtavtalet och ge det rimliga proportioner.
Det är det som bör ske i första hand. Då kan Sverige komma i en mycket
bättre position. I andra hand bör vi söka uppnå ett förbättrat avtal med EU.
I tredje hand bör enbart EES-avtalet gälla. Det är de alternativ som finns.
Jag kan konstatera att opinionen mot EU inte bara växer i Sverige. I Fin-
land går nu enligt opinionsundersökningar en majoritet emot. Vi vet att
denna majoritet är mycket stor i Norge.
Ulf Dinkelspiel talar på nytt om dynamiska effekter. Han måste vara med-
veten om att de inte kommer att inträda på kort sikt.
EU:s finanskommissionär Henning Christophersen förklarade att hela
EU:s inre marknad kommer att ifrågasättas om EU-länderna misslyckas
med att få till stånd den monetära unionen EMU och den gemensamma valu-
tan. Medverkan i EMU - i alla fall i tredje fasen - utgör en tvistig fråga. Jag
undrar verkligen om regeringen även på denna punkt kommer att ge efter
för motparten.
Stora och viktiga frågor återstår att behandla, bl.a. miljöfrågorna. Viktiga
krav på att Sverige skall få behålla sina stränga miljövillkor har ställts. Men
EU-kommissionen accepterar exempelvis inte svenska kadmium- och arse-
nikförbud, och inte heller våra stränga miljölagar.
Är Sverige på väg att även här göra icke acceptabla eftergifter?
Den viktigaste frågan rör Sveriges självbestämmanderätt och vår allians-
fria politik, syftande till neutralitet i krig. Regeringen har främst genom de
moderata ministrarna varit otydlig när det gäller den svenska säkerhetspoli-
tiken. Det måste vara ställt utom vaije tvivel, oavsett medlemskap i EU, att
Sveriges alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig, står fast.
Jag tycker att man talar med dubbla tungor från en del håll. Klart är att
Maastrichtfördraget föreskriver gemensam utrikes- och säkerhetspolitik lik-
som gemensam försvarspolitik på längre sikt.
Anf. 7 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Bengt Hurtig läser ur en tidningsartikel och säger att jag tidi-
gare har sagt att EES-avtalet kan stå på egna ben och att jag nu säger en
annan sak.
Har jag så svårt att uttrycka mig, eller har Bengt Hurtig så svårt att förstå
vad jag säger? Det står ju i det interpellationssvar som jag har lämnat att
EES-avtalet kan vara ett alternativ. Betyder inte det, Bengt Hurtig, att avta-
let kan stå på egna ben? Det är en annan sak att jag säger att det är ett betyd-
ligt sämre alternativ.
Jag säger att avtalet kan bestå. Betyder inte det att avtalet kan stå på egna
ben, Bengt Hurtig? Är det så svårt att förstå? Försök inte att säga att jag
kommer med olika uppgifter vid olika tidpunkter. Jag håller en konsekvent
linje, och jag har också en konsekvent syn på EES-avtalet och medlemskap.
EES-avtalet är ett sämre alternativ än medlemskap. Att säga det är en helt
annan sak än att säga att EES-avtalet inte skulle kunna stå på egna ben.
Både Hans Göran Franck och Bengt Hurtig talar om det försvarspolitiska
och det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet i EG. Ni citerar alldeles
rätt när ni säger att det finns ett utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete
och att det, som Hans Göran Franck sade, kan komma att utvecklas ett för-
svarspolitiskt samarbete. Det finns inskrivet i Maastrichtfördraget. Det är ju
inte konstigt.
Vi har från svensk sida inte bara sagt att vi noterar detta, utan också att det
finns ett svenskt intresse av att medverka i det utrikes- och säkerhetspolitiska
samarbetet i det nya Europa som avtecknar sig.
Däremot konstaterar vi när det gäller det försvarspolitiska samarbetet att
ett antal länder - nio, eller om det är tio, av EG:s tolv medlemmar - sedan
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
50 år tillbaka medverkar i ett långtgående försvarspolitiskt samarbete, ja
faktiskt ett försvarssamarbete. Men det föregriper på inget sätt frågan om
var Sverige skall ställa sig i detta avseende, tvärtom. I det anförande som jag
läste upp den 1 februari och som är kristallklart på denna punkt står det:
Den svenska militära alliansfriheten består alltjämt. Det finns ingen - jag
upprepar, ingen - som kan frånta svensk regering och svensk riksdag rätten
att självständigt och utan varje påverkan från annat håll besluta i denna
fråga. I alla dessa frågor fattas beslut med enhällighet. Sverige kan i varje
givet läge självständigt besluta vad som ligger i vårt lands intresse och vad
som bäst främjar säkerheten i vår del av Europa.
Hans Göran Franck talar om vikten av ett alleuropeiskt samarbete. På den
punkten är vi helt eniga. För mig är detta Europavisionen, ett förverkligande
av Europafädernas tankar, att skapa ett brett alleuropeiskt samarbete för att
främja fred och frihet i hela vår del avvärlden. Det är därför jag med mycket
stor tillfredsställelse konstaterar att det efter blockuppdelningen av Europa
och efter det att Bengt Hurtigs vänner har valt en annan inriktning av sin
politik, finns en strävan från många central- och östeuropeiska länder att
knyta ett närmare samarbete med EG. Det är faktiskt så att ett antal länder
har sagt att de siktar på medlemskap. På så sätt kan vi förverkliga ett mycket
långtgående europeiskt samarbete. Det är min vision. Hans Göran Franck
vill stanna långt tidigare.
Hans Göran Franck säger att Maastrichtavtalet kan komma att omprövas.
Det är klart att ingenting är gjutet i sten. Men låt mig säga också detta: Vi
vet inte exakt hur samarbetet kommer att utvecklas inom Maastrichtavtalets
ram. Det finns ett väldigt stort handlingsutrymme inom den ramen. Det
kommer i allt väsentligt att bero på medlemsländernas inställning i denna
fråga. Det är en process, en gradvis utveckling av samarbetet, en utveckling
som vi såsom medlemmar i EU också kan påverka. Det är ett skäl till att vi
bör vara med och påverka och forma den omgivning som vi själva är så bero-
ende av.
Jag menar att det är ett svenskt intresse att medverka i det ekonomiska
och monetära samarbetet, med sikte på att skapa en ekonomisk monetär
union i Europa. Men i slutändan, i övergången till det tredje stadiet, när det
nu kan bli aktuellt, skall regering och riksdag ta slutlig ställning i frågan.
Anf. 8 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Ulf Dinkelspiel har önskningar om hur det skall gå. Han
måste vara väl medveten om att Maastrichtavtalet och de krav som ställs upp
är av den karaktären att det inte är möjligt att EU inom överskådlig tid skulle
bli alleuropeiskt. De länder som nu är aktuella är samtliga västeuropeiska
länder. Utöver dem kan möjligtvis något enstaka land komma i fråga. Det är
därför jag är så kritisk mot Europaunionen. Villkoren, kraven, inriktningen
ligger på en sådan nivå att man inte kan uppfylla det som är så viktigt, nämli-
gen en alleuropeisk samverkan som sker i former som är gynnsamma för alla
länder i Europa. Det är därför som det är viktigt att det blir en stark opinion
mot Maastrichtavtalet. Det bästa sättet att ge sin mening till känna är att
säga nej till EU. Jag skulle tro att de resultat som man kommer att uppnå
av allt att döma inte kommer att bli sådana att det finns skäl att ändra stånd-
punkt. Det har jag också sagt i min interpellation och i dagens debatt. Jag
tycker inte heller att Ulf Dinkelspiel har kunnat övertyga på den punkten.
Slutligen vill jag säga att den verkligt viktiga frågan är självbestämmande-
rätten och vår utrikespolitik. Därför är frågan: Vilka garantier får Sverige
för att en politik som inte bara innebär alliansfrihet utan också syftar till neu-
tralitet i krig kan upprätthållas och stå fast för framtiden, om svenska folket
så vill? Jag är långt ifrån övertygad om att så kommer att bli fallet. Skälet
till det är att vissa av ministrarna i regeringen, bl.a. Carl Bildt och försvars-
ministern, har gjort uttalanden som gör att svenska folket har anledning att
känna tvivel på denna punkt.
Anf. 9 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Hans Göran Franck frågar vilka garantier det finns för att vi
inte skall tvingas in i ett försvarspolitiskt samarbete som vi inte önskar delta
i. Men den fullständiga garantin för detta ligger ju i att det är Sveriges rege-
ring och riksdag som beslutar i denna fråga. Jag tror inte att någon vill in-
skränka Sveriges regerings och riksdags suveränitet i denna fråga på så sätt
att man för all framtid vill föregripa vilken säkerhetspolitik vi skall föra.Det
är en tradition i svensk säkerhetspolitik att vi i varje givet läge, utifrån förut-
sättningarna, självständigt bedömer vad som bäst främjar Sveriges intresse.
Så har det varit under alla år. Så skall det vara framöver. Men det är vi själva,
vi i Sverige, som bestämmer. Ingen utomstående - ingen - kan tvinga oss
medverka i ett försvarspolitiskt samarbete. Något deltagande i ett sådant
samarbete är icke - jag upprepar, icke - aktuellt.
Bengt Hurtig tog upp frågan om småstaternas inflytande. Han sade: Skall
ni inte vara ärliga och säga att småstaternas inflytande kommer att minska?
Ärligt talat, Bengt Hurtig, jag tror inte att det kommer att gå i den rikt-
ningen. Jag tror att det kommer att gå i motsatt riktning, nämligen att fler
småstater blir medlemmar och därmed kommer småstaternas relativa vikt
att öka. Det är logiken i att det nu är fyra nya länder, fyra småstater, som
kommer att förändras. Om det skulle bli en radikal förändring av röstreg-
lerna skulle situationen naturligtvis te sig annorlunda. Jag tror inte att det
blir det. Bengt Hurtig må ha en annan uppfattning på den punkten.
Hans Göran Franck säger att jag har mina önskningar om hur Europa skall
utformas. Ja, det har jag, och det är min ledstjärna. Det är själva grunden
för mitt engagemang i Europafrågan, att jag har en vision om hur jag vill att
Europa skall utvecklas - ett brett alleuropeiskt samarbete med den euro-
peiska unionen som kärna. Jag gläds för varje dag när man tar steg i den
riktningen. Man träffar frihandelsavtal och Europaavtal med Polen, Ung-
ern, Tjeckien och Slovakien. Nu diskuteras ett utvidgat samarbete med
Ryssland. Inom den allra närmaste tiden kommer man från EG:s sida, inte
minst uppmuntrad av oss, att ta initiativ till frihandelsavtal med de baltiska
länderna. Jag gläds över allt detta, för det är en utveckling mot ett alleuro-
peiskt samarbete. Det tar tid. Det är mödosamt. Men man måste ha önsk-
ningar, drömmar, visioner.
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
Överläggningen var härmed avslutad.
|
Prot. 1993/94:36 3 december 1993 |
2 § Svar på interpellation 1993/94:63 och fråga 1993/94:192 om kri- |
|
Svar på |
Anf. 10 Justitieminister GUN HELLSVIK (m): Herr talman! Ulla Pettersson har frågat mig om jag avser att i tid till nästa Margareta Viklund har frågat mig om jag är beredd verka för att en lag- Jag besvarar interpellationen och frågan i ett sammanhang. Jag kan försäkra Ulla Pettersson och Margareta Viklund om att jag delar Som Ulla Pettersson och Margareta Viklund känner till har det nyligen i Utgångspunkten för dessa båda grundlagar är att alla skall ha rätt att fram- En kriminalisering av innehav av barnpornografi skulle således kräva Dessutom vill jag särskilt framhålla att med hänsyn till att såväl skildran- Jag vill i detta sammanhang vidare särskilt understryka att själva framställ- Jag finner alltså för närvarande inte anledning att inta någon annan stånd- |
10
nästa år. Utfallet av remissbehandlingen får nu avvaktas innan jag tar upp
frågan på nytt.
Anf. 11 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret och konstaterar att det
inte blir något förbud mot att inneha barnpornografi, varken nu eller efter
valet och i praktiken inte heller under i varje fall det här århundradet.
Man kan ha hur mycket barnpornografi som helst. Man kan köpa, hyra
eller låna den helt straffritt. Man får ha den hemma, och de som kommer
hem till innehavaren kan titta på den så länge det inte är fråga om en offentlig
visning. Brott blir det fråga om först när man går utanför den närmaste vän-
kretsen.
Herr talman! Man konstaterar i Justitiedepartementet att varken tryckfri-
hetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen i dag tillåter kriminalise-
ring av innehav av barnpornografi. Det förvånar mig inte, och jag har inte
heller någon invändning mot den tolkningen av våra gällande grundlagar.
Men, herr talman, det som vi här i riksdagen hade hoppats att översynen
i Justitiedepartementet skulle handla om var hur gällande lagstiftning skulle
kunna ändras så, att vi får lagar som behandlar detta på ett önskvärt sätt.
Det är självfallet också därför som jag har framställt min interpellation just
nu. Jag är liksom justitieministern mycket väl medveten om de regler som
gäller för grundlagsändring.
Det som har engagerat oss i denna fråga är just analysen av på vilket sätt
man skulle kunna ändra lagarna. Justitieministern pekar på att framställ-
ningen i många situationer faller under brottsbalkens bestämmelser om
sexualbrott. Jag kan naturligtvis tänka mig att det finns tecknad eller anime-
rad film av detta slag där det inte är fråga om brott, men sådana undantag
kan vi här bortse från. Jag vill ändå påstå att det här yttrandefrihetsbrottet
i princip alltid förutsätter ett annat brott.
Jag tycker inte heller att det finns några med dessa jämförbara brott. Na-
turligtvis kan en viss handling utvisa att det har skett ett brott av typen ur-
kundsförfalskning e.d., men detta är något annat. Jag vill påstå att i de här
aktuella fallen gör sig varje person som tittar på skildringen skyldig till en ny
kränkning av barnet. Vi har såvitt jag kan förstå inte andra exempel på något
sådant i vår lagstiftning eller i vår verklighet. Det borde därför verkligen vara
skäl att göra en särskild analys av denna företeelse.
Jag vill fråga justitieministern: Var är analysen? Var diskuterar man jäm-
förbara brott, och var ser man på vilken motsvarande lagstiftning man har i
andra länder? Som jag sagt har denna fråga tidigare många gånger varit uppe
här i kammaren, och det har då hänvisats till den aktuella utvärderingen.
I det uppmärksammade målet i våras om utlämnande från tingsrätten av
allmänna handlingar bestående av barnpornografiska alster stod offentlig-
hetsprincipen mot skyddet av barnet, och det sades då tydligt från Justitiede-
partementet att man tog barnets parti, och man vidtog åtgärder. Det var all-
deles utmärkt, men om man hade haft en lagstiftning mot innehav av barn-
pornografi, hade problemet aldrig någonsin behövt bli aktuellt. Situationer
som vi i förväg inte kan förutse - liksom vi den gången inte kunde - kan vi
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
1** Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 36
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
12
hantera om vi får en sådan lagstiftning. Jag tycker alltså att följande fråga
till justitieministern kvarstår: Var finns analysen?
Anf. 12 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, som jag tycker gav klara
besked.
Jag anser att något av det mest förnedrande som ett barn kan utsättas för
är att bli ett offer för barnpornografi. Jag tror också att vi är överens om
detta. Barnet är helt beroende av oss vuxna, och vi har till uppgift att vara
dess beskyddare, vårdare och lärare. Att i stället för att vårda eller hjälpa
det utnyttja och exploatera det för kommersiella och andra mer skumma in-
tressen anser jag vara botten av botten.
Barnpornografimaterial omfattar tidskrifter, kortfilmer, spelkort, fotogra-
fier, videogram osv. Materialet kan skildra barn från tre års ålder involve-
rade i alla former av sexuella aktiviteter. Kanske utsätts också yngre barn
för detta.
I departementspromemorian Ds 1993:80 Ökat skydd för barn, som också
justitieministern hänvisar till, framhålls på s. 19:
”En kriminalisering av innehav av barnpornografi skulle således kräva
grundlagsändringar innebärande ett väsentligt avsteg från sedan länge till-
lämpade tryckfrihetsrättsliga principer. Innehållet i sådana framställningar
kan visserligen knappast sägas vara av sådant slag att det i yttrande- och
tryckfrihetshänseende kan anses vara skyddsvärt, men de för vårt samhälle
så grundläggande principerna om yttrande- och informationsfriheten i de
medier som skyddas av Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrund-
lagen bör inte underkastas ett så från själva grundtanken långt gående un-
dantag som en kriminalisering av innehav av vissa sorters framställningar
skulle innebära. Med hänsyn till att såväl skildrandet som spridandet, förfa-
randen som ligger före innehavet, är kriminaliserat, föreligger tillräckliga
straffrättsliga instrument för att ingripa mot barnpornografi. Mycket talar
för att ingripanden i dessa skeden är betydligt effektivare än åtgärder riktade
mot innehavare.”
Detta är väl såvitt jag kan förstå också vad justitieministern har sagt i sitt
svar, fastän med andra ord.
Herr talman! Å ena sidan säger man här att innehav av barnpornografi
inte är brott i yttrande- och tryckfrihetslagstiftningens mening, även om syf-
tet med dessa grundlagar långt ifrån var att människor skulle få tillgång till
just barnpornografi. Men det här går inte ihop för mig. Om man innehar
barnpornografiska alster måste man väl ändå ha varit delaktig i både skild-
rande och spridande av pornografi. Å andra sidan anser man sig finna skäl
att ändå inte ändra lagarna, eftersom det finns effektiva metoder för att
komma år barnpornografin.
Herr talman! Jag anser att detta uttalande och ställningstagande är helt
otillfredsställande. Jag vet inte om justitieministern känner till att Sverige är
ett transitland för barnpornografi, därför att vi har så generös lagstiftning.
I höst har en person, för första gången i Sverige hittills, fällts för att ha
spritt barnporr via dator. Mannen har en s.k. BBS. Det är en form av databas
dit andra personer med dator och modem kan ringa för att hämta och lämna
filer och skriva brev till varandra. I databasen fanns 40 porrbilder. I domen
skriver tingsrätten att mannen genom att hålla bilderna tillgängliga skall an-
ses ha spritt dem i den mening som anges i 16 § brottsbalken.
Herr talman! Jag anser att detta tillkännagivande öppnar dörren för en
vidare diskussion om ändringar i grundlagen. Datoriserad överföring av ma-
terial genom modem är annars mycket svår att upptäcka. En person som har
barnpornografi i sin dator kan således knappast bli åtalad, eftersom det är
svårt att bevisa att materialet har distribuerats.
Herr talman! Problemet med barnpornografi tycker jag kan liknas vid pro-
blemet med narkotika. Det är förbjudet att tillverka eller sprida narkotika,
men för inte så länge sedan var innehav inte åtalbart. Detta ändrades efter-
som man ansåg att narkotikabekämpningen kunde bli effektivare genom en
lag som också kunde straffa dem som innehar narkotika.
Finns det några starka skäl till att inte ändra lagen så att också innehav av
barnporr blir straffbart? Frågan är vem samhället tar ansvar för att skydda.
Är det pedofiler, snuskhumrar och andra som vill tjäna pengar på människo-
förnedrande bilder eller barn?
Herr talman! Jag anser att det måste bli slut på produktion, innehav, distri-
bution och försäljning av barnpornografi. All verksamhet måste förbjudas,
även om tryckfrihetsförordningen och grundlagen får maka på sig litet.
Statsrådet Reidunn Laurén har sagt att avvägningarna hittills har lett till
att grundlagen inte skall ändras. Reidunn Laurén sade till TT den 2 novem-
ber i år: ”Men denna fråga är ingalunda avförd från dagordningen hos oss.
Det finns anledning att fundera vidare på den.”
Jag hoppas verkligen att resultatet av remissbehandlingen och vidare ar-
bete med utredningen ”Ökat skydd för barn” resulterar i ett förslag från re-
geringen om att också innehav av barnpornografi skall förbjudas. Är justitie-
ministern av samma åsikt?
Anf. 13 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag konstaterar med beklagande att frågan om kriminalise-
ring av barnpornografi åter tycks skjutas på framtiden. Vid flera tillfällen
har justitieministern och jag här i kammaren debatterat frågan om innehav
av barnpornografi. Nu hade jag verkligen hoppats att man skulle ta krafttag
för att förhindra den verksamheten, bl.a. genom att kriminalisera innehavet.
Vi får allihop dagligen större kännedom om sexualbrott mot barn. Barn
brukas och förbrukas. Barn skadas till kropp och själ. Att utnyttja barn sexu-
ellt är ett brott, och det är ett brott över hela världen. Men tyvärr räcker inte
de lagar som vi har för att det skall ske något radikalt för barnens bästa.
I FN:s konvention om barns rättigheter står det inskrivet att alla barn har
rätt till skydd mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. De har rätt
till att skyddas mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.
När man diskuterar frågan om barnpornografi måste man ha klart för sig
kopplingen mellan de sexuella övergreppen och bilderna. Produktion och
distribution av barnpornografi förutsätter ju att man utnyttjar barn sexuellt.
Herr talman! Jag menar att vi måste förhindra den här verksamheten och
att vi måste kriminalisera innehavet av barnpornografi. Jag instämmer i det
som har sagts tidigare. Ulla Pettersson talade om tryckfrihetsförordningen
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
13
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
och grundlagen. Jag menar att det är dags att göra en ändring i grundlagen.
Det kan inte få vara tillåtet att framställa skrifter och filmer där barn utnytt-
jas sexuellt och det uppenbara syftet är att sprida dessa bilder.
Lagen som vi har i dag kringgås och är svår att följa. I dag måste polisen
lägga ned mycket tid för att bevisa spridning av barnpornografi. Timme ut
och timme in tvingas poliser i vårt land att sitta och titta på filmer för att
kunna bevisa att en bild från en film är densamma som i en annan film. När
de här alstren produceras tas bilder från ett stort lager och sätts ihop på olika
sätt så att filmerna blir olika. Detta tar fruktansvärt lång tid för polisen som
skulle behöva göra annat, tycker jag.
I svaret från justitieministern hörde vi att det föreligger goda straffrättsliga
instrument för att ingripa mot barnpornografi. Jag tycker inte att det är sant.
Vid några tillfällen under senare tid har polisen beslagtagit barnpornografi
i s.k. porrbutiker. Tidningarna har inte funnits ute i affären utan på lagret.
När poliserna har gjort sina ingripanden och när de har förhört butiksägarna,
har de från samtliga butiksägare fått samma svar, nämligen att de hade fått
tidningarna av misstag och att det inte alls var meningen att de skulle säljas.
Det har alltså varit svårt att bevisa spridningen av barnpornografi. Butiks-
ägarna vet hur svensk lag lyder och vet vad de skall säga. Jag tvivlar alltså
på dem och menar att de inte talar sanning när de säger att de inte har tid-
ningarna för försäljning. Jag måste då fråga statsrådet om det verkligen
stämmer att den lag som vi har i dag skyddar barn.
Anf. 14 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Frågorna som jag nu har fått är egentligen desamma. Ulla
Pettersson frågar var analysen finns. Det beror på vad man menar med ana-
lys. Ulla Pettersson begränsar sin fråga om analys till jämförelser med andra
länders rättssystem. Enligt min uppfattning är syftet med en analys att se hur
man kan nå uppsatta mål.
Vår gemensamma ambition är hur vi skall kunna komma åt de sexuella
övergreppen och utnyttjandena av barn. Jag är övertygad om att vi har det
som gemensamt mål. Analysen måste byggas upp från den utgångspunkten.
Därför förs också i departementspromemorian en diskussion om eventuella
ändringar när det gäller tryckfrihet och yttrandefrihet. Vi gör nu en analys,
som jag har citerat och som också ni har nämnt i era kommentarer. Vi har
straffrättsliga regler rörande skildrandet och spridandet och vi har också yt-
terligare straffrättsliga instrument. Det är vår uppfattning att det är dessa
instrument som ger oss möjligheterna att komma åt barnpornografi.
Vi har fört den här diskussionen tidigare. Jag har också varit öppen för att
föra diskussionen för att se om vi eventuellt behöver gå andra vägar. Jag har
vid tidigare tillfällen, bl.a. här i kammaren, påpekat att kriminalisering av
innehavet, även om vi bortser från de ändringar i grundlag som skulle behö-
vas, också innebär andra problem. Ett problem är att det kan finnas barnpor-
nografi i butiker. Men om innehavet kriminaliseras är butiksinnehavarna
inte dummare än att de ser till att innehavet hanteras på något annat sätt.
Här finns stora problem. Som jag ser det är det inte meningsfullt att införa
förändringar som vi sedan inte kan leva upp till. Hur skall vi kontrollera?
14
Vilka instrument skall vi ha för att kunna gå in i andra människors bostäder
eller andra typer av lokaler för att kontrollera ett eventuellt innehav?
I fråga om grundlagsändringar måste man mycket noga fundera och för-
söka se konsekvenserna samt göra avvägningarna mellan de grundläggande
rättigheter som vi är ute efter att skydda och de ibland självklart negativa
effekterna av att vi generellt skyddar dessa rättigheter. Min slutsats kommer
till uttryck i promemorian. Med de övriga instrument som finns bör vi bibe-
hålla skyddet för de grundläggande rättigheterna. Men självfallet är jag öp-
pen för en diskussion - precis som jag har sagt tidigare. Jag är också fram-
över öppen för att följa utvecklingen för att se både om det går att skapa
instrument för att kontrollera ett eventuellt förbud och för att föra en diskus-
sion om ett framtida förbud. Men i dag känner jag mig övertygad om att vi
har valt rätt väg.
Anf. 15 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag böljar där statsrådet började. Min jämförelse med andra
länder utgör definitivt inte någon begränsning. Det var ett exempel på så-
dant jag saknar i departementspromemorian. Varför har man t.ex. inte kas-
tat ett öga på vårt västra grannland Norge som har infört en sådan bestäm-
melse?
Analysen bör bygga på frågan hur vi skall nå målet. Jag delar den uppfatt-
ningen. Jag tycker att jag saknar analysen. Det som statsrådet kallar en ana-
lys är detsamma som statsrådet sade i sitt svar. Svaret är alltså analysen. Mer
omfattande är inte analysen. Den består huvudsakligen av en beskrivning av
i dag gällande rättsregler. Jag skall sträcka mig så långt som till att säga att
det är en mening i svaret som förklarar varför förslaget avstyrks. Meningen
lyder: ”En kriminalisering av innehav av barnpornografi skulle således kräva
grundlagsändringar, som skulle innebära väsentliga avsteg från sedan länge
tillämpade tryckfrihetsrättsliga principer.”
Jag tycker att man inte har varit särskilt grundlig angående denna fråga.
Frågan som skall ställas i dag är hur målen skall nås. Det finns t.ex. sådana
situationer som Ingegerd Sahlström beskrev. Det går alltså inte att göra nå-
got. Polisen kan i olika sammanhang träffa på mycket stora innehav av barn-
pornografi. Men polisen kan inte göra något. Innehavet är inte förbjudet.
De som har tillgång till pornografin kan göra vad de vill, t.ex. visa den för
sina vänner och bekanta - och det är fullständigt i överensstämmelse med
vår lagstiftning. På det sättet nås inte målen.
Detta är naturligtvis inte det enda vi skall göra för att komma till rätta med
det sexuella utnyttjandet av barn. Det är självklart att det finns andra lagar
som också kan vara viktiga. Men denna diskussion är till för att kunna täppa
till en del av de kryphål som finns.
När frågan har varit uppe till diskussion i riksdagen har man bl.a. pekat
på just dessa problem. Statsrådet sade i kammaren den 16 mars att frågan
är mycket svårbedömd och rymmer ett flertal problem av såväl rättslig som
praktisk karaktär. Vilka frågor av rättslig och praktisk karaktär återfinns i
departementspromemorian?
Statsrådet sade vidare att det kräver ingående överväganden att se över
möjligheterna att komma åt ett av kryphålen. Statsrådet använder just det
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
15
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
16
uttrycket. Vilka möjligheter att komma åt kryphålen har studerats? Om det
vid remissbehandlingen framkommer att någon annan har gjort denna ana-
lys och faktiskt har hittat ett sätt eller ett förslag att täppa till kryphålen,
vilken ställning kommer justitieministern då att inta? Borde inte remissen
ha föregått ställningstagandet i Justitiedepartementet?
Anf. 16 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tycker att jag i tidigare debatter har kunnat ana ett visst
medhåll från Gun Hellsvik när det gäller krav på kriminalisering av innehav
av barnpornografi. Nu måste jag tyvärr konstatera att det har varit hörfel.
Nu skall man vänta och se framöver, osv.
Justitieministern bedyrar gång på gång att vi delar avskyn när det gäller
barnpornografi och att vi har gemensamma mål som vi vill nå. Varför kan vi
inte vara litet radikala och försöka gripa in nu? Det finns så många bevis för
att innehavet måste kriminaliseras. Jag tycker att det är beklagligt att frågan
skjuts på framtiden igen. Det skulle vara bra om Sverige kunde bli ett före-
gångsland i frågan. Norge har ju fattat ett sådant beslut, och då tycker jag
att vi i Sverige inte skall vara sämre.
Herr talman! I våras höll Interpols barngrupp sitt första möte. Denna
grupp arbetar med allt som rör barn som är offer för någon form av brottslig-
het. Men tonvikten ligger på sexualbrott mot barn. Interpols barngrupp upp-
manar medlemsländerna att bl.a. kriminalisera allt innehav av barnporno-
grafi.
Sabine Manke, som är tysk polis och som håller i verksamheten, har gjort
följande uttalande: ”Det borde vara självklart att kriminalisera innehav. Fil-
merna är resultat av övergrepp, de används i nya övergrepp. Om innehav av
barnpornografi vore kriminellt överallt skulle handeln försvåras. Det gäller
inte minst den nya formen för handel - nämligen överföring av bilder mellan
datorer via modem!”
Jag tycker att det är viktigt att vi i Sverige signalerar att vi ställer oss på
Interpols barngrupps sida. Jag hoppas att justitieministern inser vikten av
detta. Vill inte justitieministern tillmötesgå Interpols barngrupp i denna
fråga?
Anf. 17 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Justitieministern säger bl.a. att det inte är meningsfullt att
införa förändringar som inte går att kontrollera. Hon talar om hembesök,
osv. Hon säger att hon är öppen för att se om det finns andra instrument att
använda i uppföljningen. Hon är tveksam till att kriminalisera innehav.
Hur har Norge och andra länder gått till väga? De måste väl ha haft samma
problem? Är Sverige så olikt i sin lagstiftning och uppföljning osv. att det
som är möjligt i Norge är omöjligt här?
Rädda barnens ordförande Karin Söder och Lisbet Palme, ordförande i
Svenska Unicef-kommittén, uppvaktade i oktober justitieministrarna i de
nordiska länderna och inrikesministern i Finland om just sexuell exploate-
ring av barn. Det här är en fråga som engagerar många och som många vän-
der sig emot med avsky.
Herr talman! Det är lätt att hålla med de brevskrivare jag nyss nämnde,
dvs. att nutidens mest destruktiva former av exploatering av barn är när barn
tvingas att sälja sina kroppar till människor med sexuella avvikelser. Jag
tycker att det är oerhört förnedrande för hela människosläktet att barn över
huvud taget skall ställas i en sådan situation att de är mer eller mindre tving-
ade att sälja sig själva, sin egen värdighet och sina kroppar.
Jag anser att det är vår skyldighet som vuxna och som ansvarstagare på
olika nivåer i samhället att hjälpa dessa barn, så att de inte skall behöva ställa
sig i en sådan situation. Ett sätt att hjälpa dem är att förbjuda hela denna
verksamhet - där ett innehav fortfarande är tillåtet.
Herr talman! I FN-konventionen om barns rättigheter, vilken Sverige lik-
som många andra länder skrivit under, slås bl.a. fast att konventionsstaterna
särskilt skall vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgär-
der för att förhindra att barn utnyttjas i pornografiska framställningar och i
pornografiskt material. Allt detta skall man vidta.
Också i aktionsprogrammet för förebyggande av handel med barn, barn-
prostitution och barnpornografi, antaget enligt konventionen för mänskliga
rättigheter i resolution 1992:74, slås det fast att länder som ännu inte infört
lagstiftning som kriminaliserar produktion, distribution och innehav av
barnpornografiskt material anmodas göra det.
Vi har alltså kravet på oss att ställa upp via lagstiftning. Jag vädjar till justi-
tieministern att se till att resultatet av den utredning som jag tidigare nämnde
och regeringens handläggning av ärendet leder till att ett förslag i frågan
läggs på riksdagens bord.
Anf. 18 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag svarade nog på Ulla Petterssons fråga om problem av
rättslig och praktisk karaktär. Jag har fört fram det här också i tidigare sam-
manhang. Den rättsliga karaktären diskuterar vi just nu - främst frågan om
grundlagsändringar. Den praktiska karaktären består, som jag sade i mitt ti-
digare inlägg, i svårigheterna att komma åt innehavet - vilka inte får under-
skattas - även om man har regler som straffbelägger innehavet.
Jag förstår inte riktigt Ulla Petterssons påstående att remissen borde ha
föregått ställningstagandet. Vad skulle vi remittera, om vi inte har en depar-
tementspromemoria? Syftet med remissen var att få in synpunkter. Jag tror
knappast att jag är känd för att inte lyssna på de svar som kommer in. Men
det vore mycket egendomligt om man hade ett remissförfarande där vi från
departementets sida inte har fört ett resonemang och pekat på vilka slutsat-
ser regeringen kommit fram till. Därefter sker ytterligare ett remissförfa-
rande, för att man skall få synpunkter, eventuella tillägg och ändringsförslag
framlagda.
Ingegerd Sahlström frågar om vi inte har gemensamma mål. Jag är överty-
gad om att vi har ett gemensamt mål. Men vi får aldrig glömma, när vi disku-
terar ett mål, att det också finns andra mål, nämligen att värna om yttrande-
friheten och tryckfriheten i Sverige. Jag utgår från att vi även har detta mål
gemensamt och att detta har ett stort värde. Vi måste då vara öppna för att
diskutera båda dessa mål samtidigt och diskutera om vi kan nå båda målen
med olika redskap.
Det är så lätt att säga att man har ett mål och för tillfället glömma vilka
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
17
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
andra viktiga mål vi också har. Vi riskerar då att skapa problem framöver.
Men det är viktigt att den här diskussionen förs. Tack vare en diskussion kan
vi eventuellt finna vägar som innebär att man kan hålla fast vid båda dessa
olika mål.
Vad gäller Margareta Viklunds fråga om Norge har jag inte några detalj-
kunskaper. Men jag vet att Norges lagstiftning innebär ett begränsat förbud.
Man har endast förbud mot innehav av videogram och inget generellt för-
bud. Det är möjligt att Ulla Pettersson, som hänvisat till denna lagstiftning,
kan den bättre.
Anf. 19 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag ger gärna justitieministern det erkännandet att det finns
mer av utförlig analys i svaret här i kammaren än i det skrivna svaret som
jag fick tidigare. Men när justitieministern ifrågasätter min synpunkt på re-
missförfarandet, kan det bero på att jag uttryckte mig oklart. Jag uttrycker
mig gärna klarare.
En departementspromemoria innehåller en viss uppfattning. Det är rik-
tigt. Det är en uttryckt uppfattning som remissinstanserna reagerar på. Men
om man i detta fall skall vänta på remissutfallet har ju tåget gått. Justitiemi-
nistern är självfallet medveten om att den här regeringen inte har möjlighet
att lägga fram några förslag till grundlagsändringar, eftersom remisstiden går
ut den 1 januari 1994. Justitieministern kan väl ändå ge mig rätt i att det är
riktigt att remissinstansernas åsikter bör finnas med i bilden, innan rege-
ringen fattar sitt beslut - ett beslut som man får se som ett slutgiltigt sådant.
Regeringen kan inte återkomma förrän i samband med det val som kommer
närmast efter 1994.
Om justitieministern känner till lagstiftningen i Norge, varför finns inte
redogörelsen med i departementspromemorian? Vad gäller begränsningen
till videogram finns ju en stor del av barnpornografin på videogram. Jag kan
därför inte inse att det skulle vara någon särskilt kraftig begränsning.
Herr talman! Ett spridande av barnpornografi är ett brott, men när spri-
dandet väl har skett är brottet så att säga avslutat. Men kränkningen av bar-
net är inte över. År ut och år in kan människor titta på barn som är, om än
inte så ofta, klart identifierbara. Det kan man alltså fortsätta med, och det
finns ingen kontroll över det. Jag är medveten om att man med lagstiftning
inte i ett slag löser det problemet. Men för mig känns det osmakligt att detta
förfarande är fullt förenligt med svensk lag.
Herr talman! Jag är inte, i motsats till vad justitieministern ibland har gett
uttryck för, ute efter att sätta folk bakom lås och bom i första hand. Men jag
är ute efter en effektiv bekämpning av barnpornografi. Därför beklagar jag
regeringens ställningstagande i den här frågan och ber enträget justitieminis-
tern att efter dagens debatt ytterligare överväga möjligheterna att lägga fram
ett förslag till ändring medan tid är.
Anf. 20 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! I justitieministerns svar står det: ”En kriminalisering av in-
nehav av barnpornografi skulle således kräva grundlagsändringar som skulle
innebära väsentliga avsteg från sedan länge tillämpade tryckfrihetsrättsliga
principer.”
Jag förstår den här problematiken som justitieministern tar upp med olika
mål och att man vill nå bra resultat på olika sätt. Men jag är också alldeles
övertygad om att det skall gå att kombinera en ändring i tryckfrihetsförord-
ningen med att samtidigt fatta beslut om en kriminalisering av innehav av
barnpornografi. Det gemensamma målet måste ju vara att vi lyckas i bägge
fallen.
Det finns inget legitimt led i någon del av hanteringen av barnpornogra-
fiska bilder och skrifter. De här bilderna utgör grova övergrepp mot barnen,
såväl när bilderna kommer till som vid spridningen och vid användandet av
dem.
Om det blir så illa — jag hoppas inte det - att vi inte får en lagstiftning i
fråga om kriminalisering av innehav av barnpornografi, skulle jag vilja
svänga på frågeställningen och fråga: Hur skall vi egentligen kunna motivera
att det är tillåtet att ha barnpornografi? Kan man i tryckfrihetens namn låta
förnedringen och det sexuella utnyttjandet av barn få fortsätta? Är målsätt-
ningen med lagen att skydda barnen eller att skydda pedofilerna och andra
som använder dessa bilder? Jag skulle vilja ha svar på de frågorna.
Anf. 21 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Fru justitieminister! Vi pratar väldigt mycket om samma
sak, och vi har ett gemensamt mål: vår framtid och våra barn. Jag uppfattar
att man svänger sig, när man hänvisar till yttrandefriheten och tryckfriheten
och värderar dem så högt. Med andra ord: man värderar inte vår framtid lika
högt.
Jag accepterar inte svaret att det gäller att sära på vad som är viktigt och
vad som är mindre viktigt. Jag sätter faktiskt barnens framtid som nummer
ett. Det är min ålderdom. Kan vi inte i denna församling ta tag i denna fråga
nu, undrar jag vad våra barn tycker om oss som sitter här.
Jag accepterar inte svaret att det finns en departementspromemoria, att
frågan är föremål för remissbehandling eller att justitieministern får avvakta
innan man tar upp den på nytt. Jag tycker att det är ynkedom, på ren
svenska. Det skulle ha varit full debatt om frågan för länge sedan. Den skulle
ha varit behandlad. Det är inga konstigheter. Vatje normal människa i detta
land tycker att det är fruktansvärt att handeln med barnpornografi får fortgå
och att man kan skylla på grundlagarna.
Jag vill ha ett rakt svar på denna fråga: Vad tänker justitieministern göra
för att få fart på denna debatt, så att vi i morgon dag - t.o.m. på julafton -
fattar ett beslut? Det gäller våra barn och vår ålderdom. Det gäller en re-
spekt för människolivet, och ingenting annat.
Anf. 22 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Vad vi som har varit uppe i debatten tycker har framgått
ganska tydligt. Vi är hårt engagerade i kampen mot den här verksamheten.
Vi känner oss upprörda över att Norge har sprungit förbi oss - nej, det gör
vi väl inte; det är i och för sig bra. Vi skulle åtminstone kunna ställa oss på
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
19
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
samma nivå som Norge när det gäller hanteringen och innehavet av sådana
här alster - vi kanske skulle kunna gå ett steg längre.
Jag anser således att det är nödvändigt att kriminalisera också innehav av
barnpornografi i Sverige - inte för min skull eller för de vuxnas skull, utan
för barnens skull, för deras framtid.
Jag anser inte att de argument som anförs mot en kriminalisering håller,
med tanke på de moraliska och andra förpliktelser som vi har mot våra barn.
De skall kunna se upp till oss. Vi skall inte utsätta dem för sådana här ruskig-
heter. Det hör till vår skyldighet att hjälpa dem att slippa bli indragna i så-
dant här.
Våra liberala lagar här i Sverige har inneburit att Sverige har blivit en dis-
tributionscentral för barnpornografiskt material, och det är ganska nedslå-
ende. Spridning och produktion av barnpornografi är inte tillåtet, men inne-
hav är tillåtet. Där måste vi sätta stopp. Jag anser att samhället måste göra
en tydlig markering.
Man kan köpa barnpornografiska alster utan påföljd och utan risk. Efter-
frågan ger inte heller några motiv för att avstå från att stimulera till ytterli-
gare produktion, genom att verksamheten har så stor köpkraft. Det är det
som är det otäcka. Genom att efterfråga barnpornografiskt material gör sig
köparna också skyldiga till uppmuntran av fortsatt sexuellt utnyttjande av
barn.
Som vi hörde tidigare, är lidandet inte slut för de barn som utnyttjas i ti-
diga år, utan de kan falla offer för illegala handlingar längre fram i livet. Bar-
net bär också fysiska och psykiska ärr efter övergreppet under resten av livet.
De utnyttjade barnen tvingas leva med vetskapen att bevisen för deras för-
ödmjukelse kan fortsätta att cirkulera under år och årtionden.
Jag ställde en fråga till justitieministern, om hon hade samma åsikt som
Reidunn Laurén, som sade att den fråga som vi nu diskuterar ingalunda är
avförd från dagordningen och att det finns anledning att fundera vidare på
den. Jag hoppas att diskussionen i så fall har inneburit att man kommer att
fundera vidare i positiv riktning, för barnens skull.
Anf. 23 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag skall bötja med att ta upp Margareta Viklunds sista
fråga, som jag tycker att jag har besvarat. Det är viktigt att vi för den här
diskussionen. Jag sade att jag för tillfället inte kan se några argument mot
det resonemang som jag har fört, men vi måste föra diskussionen vidare.
John Bouvin påstår att handeln får fortgå. Handeln är ju förbjuden, lik-
som produktionen. Även om jag förstår att det inte faller i god jord hos John
Bouvin, vågar jag påstå att även yttrandefriheten och tryckfriheten är viktiga
för våra barns framtid. Därför måste vi noga överväga varje förändring som
kan innebära ingrepp i yttrandefriheten och tryckfriheten.
I just denna vecka har vi haft mycket att fundera över när det gäller rätten
att yttra sig och vem som skall bestämma vem som får yttra vad, i samband
med demonstrationerna i tisdags. Det är tankeväckande. De behagliga,
snabba lösningarna är inte alltid de lösningar som ger våra barn den framtid
och de värden som vi vill att de skall få. Det kan vara populärt, och ofta
20
populistiskt, att ta till de snabba lösningarna. Men vi riskerar att sopa proble-
men under mattan och kanske i stället skapa nya problem för framtiden.
Ingegerd Sahlström är medveten om att det inte går att svara ett enkelt ja
eller nej på hennes fråga, såsom hon ställer den. Det är inte tillåtet att produ-
cera barnpornografi. Det är inte tillåtet att distribuera barnpornografi. I
detta ligger redan frågan hur vi moraliskt ser på även innehav av barnporno-
grafi. Vi skall inte glömma bort vad den moraliska debatten betyder i ett
samhälle. Det är kanske den allra viktigaste debatten, och den debatt som
på sikt utövar störst påverkan. Den moraliska debatten når innanför den
dörr där polisen inte har rätt att gå in för att utöva kontroll.
Därför är den typ av diskussion som vi för här i dag väsentlig. Vi är överens
om en sak, och det är fördömandet av varje form av utnyttjande av barn.
Anf. 24 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Fru justitieminister! Jag är givetvis inte nöjd med svaret. Ju-
stitieministern glider över till att det är fråga om populism, men det är det
inte. Det är fråga om våra barn. För varje dag som vi inte tar bestämda tag
missbrukas eller utnyttjas ett barn. Jag accepterar inte det. Sedan får man
glida runt hur mycket man vill.
Justitieministern vet mycket väl att jag har skrivit motioner om pedofil-
verksamheten m.m. Men det händer ingenting - man skall bara vänta och
avvakta. Vi skickar poliser till Thailand för att reda ut problemen där, när
vi har problemen här i Sverige. Jag skall inte gå in på den debatten nu.
Är justitieministern beredd att lyfta fram denna fråga omedelbart efter
juluppehållet, så att vi kan föra en diskussion i denna kammare om vad som
behövs för att göra nödvändiga lagändringar, och så att det sker i morgon?
Det är min fråga.
Jag nöjer mig inte med svaret att vi skall avvakta, avvakta och avvakta.
Hur många barn blir lidande under denna awaktandetid? Skall det vara så
svårt att bestämma sig för att vi tar upp detta omedelbart efter juluppehållet?
Det är en väldigt viktig fråga.
Anf. 25 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det är inte så att vi avvaktar. Vi har från Justitiedepartemen-
tet lagt fram åtskilliga förslag som innebär ytterligare åtgärder mot sexuella
övergrepp mot barn. Detta är inget avvaktande. Däremot pekar vi på pro-
blemen när det gäller en punkt. Men vi har - jag upprepar det - straffstad-
ganden som straffbelägger produktion och distribution.
Vad vi måste göra är att se till att vidareutveckla polisens arbetsmetoder.
Förhoppningsvis kommer vi alla att medverka till att polisen får arbetsro i
sin organisationsförändring - vi har inte så stor glädje av alla dessa regler
som redan finns och som nu är på gång, om vi inte samtidigt medverkar till
att polisen får bättre förutsättningar att bedriva sitt arbete problemoriente-
rat. Det är en stor brist i dag, att polisen rycker ut när saker har hänt i stället
för att kunna vara med på ett tidigare stadium och t.ex. kunna komma åt
producenterna och distributörerna.
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Svar på
interpellationer
Överläggningen var härmed avslutad.
21
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
3 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1993/94:94 till socialförsäkringsutskottet
Skrivelse
1993/94:96 till utrikesutskottet
4 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU15 Förbud beträffande viss avkodningsutrustning
Skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU9 Ändrade tulltillägg
Justitieutskottets betänkanden
1993/94:JuU7 Kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.
1993/94:JuU8 Riksdagens revisorers förslag angående polisen
1993/94:JuU9 Kungörandefrågor
Försvarsutskottets betänkanden
1993/94:FöU3 Lagändringar med anledning av att myndigheten Försvars-
makten inrättas
1993/94:FöU4 Skydd för landskapsinformation
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
1993/94:SfU6 Överföring och mottagande av flyktingar m.m.
1993/94:SfU7 Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m.
Socialutskottets betänkanden
1993/94:SoU9 Import av och partihandel med starköl
1993/94:SoU10 Familjerådgivning
1993/94:SoU12 Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hund-
skola
1993/94:SoU13 Vissa frågor om beräkning av assistansersättning
Trafikutskottets betänkanden
1993/94:TU5 Bestridande av vissa kostnader med anledning av Trollhätte
kanalverks inordnande i Sjöfartsverket
1993/94:TU6 Arlandabanan
1993/94:TU10 Sveriges anslutning till ett europeiskt radiokommunikations-
kontor (ERO)
22
5 § Anmälan om interpellation
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 3 december
1993/94:73 av Stefan Attefall (kds) till finansministern om samspelet mellan
den ekonomiska politiken och miljöpolitiken:
I en artikel på DN-debatt den 17 november 1993 skriver finansminister
Anne Wibble att det krävs en tillväxt på runt 4 % under några år för att få
ned arbetslösheten till 3 %. Vid denna tillväxtnivå menar de experter
Wibble tillfrågat att tillräckligt många nya jobb skapas. Slutsatsen för finans-
ministern blir därför att ”varje politiskt förslag bör granskas med sikte på att
tillväxten ska upp”.
Ekonomiska politikens syfte måste vara att vår totala nationalförmögen-
het växer. Med nationalförmögenhet avses tillgången till miljö- och naturre-
surser, det mänskliga ”kapitalet”, produktionskapitalet, tillgången till varak-
tiga konsumtionsvaror samt nationens finansiella nettotillgångar gentemot
utlandet.
Jag skulle därför vilja formulera ambitionen för den ekonomiska politiken
som att ”varje politiskt förslag bör granskas med sikte på att öka tillväxten
av vår nationalförmögenhet”. Eftersom BNP mäter ekonomisk aktivitet i
den del av ekonomin som är prissatt kan detta mått komma i konflikt med
nationalförmögenhetens utveckling. Detta bl.a. beroende på att vi tillåter i
alltför stor utsträckning att ändliga naturresurser förbrukas gratis eller till ett
alltför lågt pris. Vi ser fortfarande hur miljön kan förorenas utan att den som
orsakar det får betala utsläppens verkliga kostnader. Vi måste konstatera att
priset i marknadsekonomin ännu inte speglar den verkliga kostnaden för det
vi konsumerar och producerar.
Men så länge den ekonomiska politiken och miljöpolitiken inte fullt ut
samverkar med varandra är det inte ekonomiskt lönsamt för företag och en-
skilda människor att bete sig på ett sätt som är förenligt med naturens ramar
och spelregler. Så länge detta förhållande består kommer inte vår livsstil att
vara långsiktigt hållbar.
Det vilar därför ett stort ansvar på oss politiker att våga fatta beslut som
korrigerar priset så att det fungerar som korrekt informationsbärare, dvs.
speglar den totala och verkliga kostnaden för olika ekonomiska aktiviteter.
Miljöproblemen har alltmer övergått från att handla om punktutsläpp till
att handla om diffus miljöpåverkan förorsakade av vårt sätt att konsumera
och leva. Skall vi klara miljöproblemen räcker det därför inte med befintlig
lagstiftning och internationella miljöavtal.
Till detta kan läggas att utvecklingen sedan många år tillbaka går från ett
industrisamhälle till ett informations- och tjänstesamhälle. De flesta nya job-
ben kommer att finnas i tjänstesektorn. När vi ser den strukturförändring
som Sverige och andra liknande länder genomgår, och samtidigt upplever en
situation där över 600 000 människor (hösten 1993) står utanför den ordina-
rie arbetsmarknaden, måste vi fundera över om vårt skattesystem främjar
framväxten av nya arbetstillfällen.
23
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Eftersom Sverige redan har ett av världens högsta skattetryck tror inte vi
i kds att högre skatter i sig är en lösning. Men vi tror att det skattetryck som
är nödvändigt för att finansiera ett välfärdssamhälle kan tas ut på ett sätt som
både främjar jobben och miljön.
Genom att införa miljöavgifter, höja de som finns och använda skatter på
miljöfarliga utsläpp, energi och ändliga naturresurser blir det dyrare att för-
störa miljön. Då arbetar ekonomin i miljöns tjänst. En metod för att få eko-
nomin att i större utsträckning arbeta i miljöns tjänst och samtidigt främja
framväxten av nya jobb är att genomföra en skatteväxling. Skatten på miljö-
farliga utsläpp, energi och ändliga naturresurser bör höjas med åtminstone
20-30 miljarder kronor. Om detta inte skall slå för hårt mot vissa företag och
branscher måste det ske under en viss tidsperiod, de politiska besluten måste
vara långsiktiga så att företagen kan planera. Därför krävs en bred politisk
majoritet.
Sänkningen av skatten på arbete kan exempelvis ske genom en sänkning
av arbetsgivaravgifterna med 4-5 procentenheter. Men också en sänkning av
tjänstemomsen kan övervägas.
En sådan reform bör föregås av en utredning som studerar i vilken takt
och vilka skatter det skall bli fråga om. Utredningen bör utarbeta ett konkret
förslag till en skatteväxling - för miljön och jobben.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Anne Wibble
följande:
1. Vilka åtgärder är finansministern beredd att vidta för att ekonomisk ut-
veckling skall debatteras och mätas, inte enbart utifrån BNP-måttet, utan
också ur miljö- och naturresurssynpunkt?
2. Vilka åtgärder är finansministern beredd att vidta för att priset i mark-
nadsekonomin bättre skall spegla den verkliga kostnaden för det vi kon-
sumerar och producerar?
3. Vilka åtgärder är finansministern beredd att vidta för att i större omfatt-
ning än hittills introducera ekonomiska styrmedel för att styra utveck-
lingen i miljövänlig riktning?
4. Är finansministern beredd att medverka till att en skatteväxling sker, från
beskattning av arbete till beskattning av miljöutsläpp och energi, för att
få till stånd en långsiktig strukturomvandling av ekonomin i en mer miljö-
vänlig riktning?
6 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 2 december
1993/94:238 av Hugo Bergdahl (fp) till jordbruksministern om laxfisket i
Torne Älv:
Torneälven är en fiskrik älv. Fisket sköts samfällt av byarna längs älven
utom när det gäller laxfisket för de byar som gränsar mot Finland vid älvens
nedre del. Där tillhör laxen staten och har så gjort sedan Gustav Vasa på
1500-talet fråntog folket laxfiskerätten. Staten arrenderar dock ut laxfisket
till byborna mot en administrationsavgift.
Längre upp längs älven är laxfisket fritt för byborna, och det borde nu vara
dags att avskaffa den uråldriga bestämmelse som ej ger byborna rätt till lax-
fiske vid älvens södra delar. Den administrationsavgift som staten får är dess-
utom så ringa att den ej täcker kostnaderna för statens administration i ären-
det.
Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga till jordbruksmi-
nistern:
Avser regeringen att verka för att begränsningarna i laxfiskerätten i nedre
delen av Torneälven avskaffas?
1993/94:239 av Kent Olsson (m) till socialministern om förmånerna vid för-
äldraledighet:
En förälder som arbetar kan i dag ta ut föräldrapenning under semestern
för vård av barn. Detta innebär att vederbörande under denna tid har både
semesterlön och föräldrapenning. Att föräldrar delar på tiden för föräldra-
penning efter fritt val är bra både för barn och för föräldrar. Men det kan
inte vara meningen med lagen att dubbel ersättning skall utgå för att vara
hemma med sina barn.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att inte ”dubbla” förmåner
skall utgå vid föräldraledighet?
1993/94:240 av Martin Nilsson (s) till kommunikationsministern om avtalet
med Danmark om Öresundsbron:
Snart skall frågan om fast förbindelse över Öresund avgöras av rege-
ringen. Förutom de miljömässiga och ekonomiska aspekterna skall även ju-
ridiska aspekter beaktas.
Den danske statsministern har hävdat att broavtalet mellan Sverige och
Danmark inte kan rivas upp.
Delar den svenska regeringen uppfattningen att juridiska hinder finns för
att avbryta Öresundsbroprojektet om den ekonomiska eller miljömässiga
prövningen ger ett negativt resultat?
1993/94:241 av Martin Nilsson (s) till kulturministern om etnisk diskrimine-
ring:
I ett antal reportage och inslag i medierna har det framkommit att männi-
skor med utländsk härkomst ofta diskrimineras i samband med restaurang-
och pubbesök.
Nuvarande lagstiftning synes otillräcklig.
Ett sätt att hindra etnisk diskriminering på nöjesställen skulle kunna vara
att vidga möjligheterna för länsstyrelsen att använda utskänkningstillstån-
den. Dessa borde kunna förändras om klara misstankar föreligger.
Med anledning av ovanstående undrar jag:
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
25
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att inte etnisk diskriminering
skall förekomma i nöjeslivet?
1993/94:242 av Martin Nilsson (s) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om export
av bandvagnar till Indonesien:
Krigsmaterielinspektionen har, efter att bl.a. ha hört den rådgivande
nämnden, givit klartecken för export av bl.a. bandvagnar till Indonesien.
Nu framgår det enligt uppgift att alla de stora partierna inte är överens om
att bevilja sådana klartecken. Socialdemokraternas utrikespolitiska tales-
män har i olika sammanhang förklarat att en sådan export är oförenlig med
svensk vapenexportpolitik.
Med anledning av denna starka markering vill jag fråga regeringen om
man avser ”dra in” de positiva förhandsbesked som tidigare lämnats beträf-
fande nya krigsmaterielaffärer med Indonesien?
1993/94:243 av Martin Nilsson (s) till kommunikationsministern om kostna-
derna för Öresundsbron:
Nu är miljöprövningen av Öresundsbroförbindelsen avslutad. En del
tunga remissinstanser har framfört kritik mot brobygget. Några, däribland
Koncessionsnämnden, avstyrker hela projektet. Andra menar att omfat-
tande förändringar måste göras för att förbindelsen inte skall äventyra vat-
tengenomströmningen in i Östersjön. I riksdagens beslut sägs att just vatten-
genomströmningen inte får försämras.
De ekonomiska kalkylerna framstår också som osäkra. De förändringar
som måste göras kommer att fördyra projektet. Från dansk sida hävdas
också att avtalet mellan Sverige och Danmark är bindande och inte går att
riva upp.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Odell:
Kan regeringen här och nu garantera att ett fullföljande av Öresundsbro-
förbindelsen inte kommer att kosta skattebetalarna något?
1993/94:244 av Martin Nilsson (s) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om export
av krigsmateriel:
Enligt uppgift i media har regeringen givit tillstånd för export av såväl
följ dleveranser som viss övrig krigsmateriel till länder i Persiska viken som
tidigare ej kom i fråga som mottagarländer för svensk krigsmaterielexport.
Med anledning av detta skulle jag vilja fråga om KMI eller regeringen givit
klartecken för export av viss övrig krigsmateriel till en eller flera av länderna
kring Persiska viken.
1993/94:245 av Kjell Ericsson (c) till näringsministern om konkurrenslagen
och samarbetet i ekonomiska föreningar:
Enligt 6 § konkurrenslagen, KL, är avtal mellan företag förbjudna om de
har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den
svenska marknaden. Med avtal jämställs enligt 3 § KL beslut av sammanslut-
ning av företag och samordnade förfaranden.
Detta innebär att det blir en konflikt mellan föreningslagen och KL som
innebär att KL inte ger möjlighet till undantag för samarbete i ekonomiska
föreningar. Om inget görs kommer därför bl.a. lantbrukskooperationens
samarbetsformer att bli förbjudna efter den 1 januari 1994.
Konkurrensverket har i en PM försökt uppmärksamma Näringsdeparte-
mentet om detta och föreslår också att någon form av särlagstiftning krävs
för samverkan inom jordbrukets primärföreningar. Jag vill tillägga att mot-
svarande krav också måste gälla för skogsägares samverkan i skogsägarföre-
ningar.
Enligt Konkurrensverkets tolkning ges inte möjlighet att ta hänsyn till de
ekonomiska föreningarnas särskilda karaktär.
Jag vill mot denna bakgrund fråga näringsministern:
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att undanta samarbete inom
ekonomiska föreningar från förbudet enligt 6 § konkurrenslagen?
1993/94:246 av Britta Sundin (s) till arbetsmarknadsministern om administ-
rationsavgifter i a-kassa:
Enligt uppgift har arbetsmarknadsministern i samband med SIF:s kon-
gress uttalat att administrationsavgiften i den privata a-kassan skall vara lika
med avgiften i den av regeringen föreslagna statliga a-kassan.
Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför:
Vilka åtgärder har arbetsmarknadsministern vidtagit med anledning av
detta uttalande?
1993/94:247 av Rolf L Nilson (v) till statsrådet Bo Lundgren om Gota Bank:
I och med att den utländske anbudsgivaren på Gota Bank har fallit bort,
finns det bara representanter för det begränsade svenska banketablisse-
manget kvar. Om försäljningen fullföljs nu ökar koncentrationen på bank-
marknaden. Med stor sannolikhet kommer detta att missgynna bankkun-
derna genom bl. a. onödigt stort räntegap och gemensam avgifts- och ränte-
politik. Kort sagt genom minskad konkurrens. Det enda rimliga i den nu
uppkomna situationen är att avbryta försäljningsprocessen och försöka sälja
vid ett senare tillfälle och på ett sätt som ökar konkurrensen.
Därför vill jag fråga skatteministern:
Kommer skatteministern att tills vidare stoppa försäljningen av Gota
Bank?
1993/94:248 av Bo GJenevall (nyd) till kommunikationsministern om stuve-
rimonopolet:
Har kommunikationsministern vidtagit några åtgärder för att upphäva
”stuverimonopolet”?
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
28
1993/94:249 av Kjell Eldensjö (kds) till försvarsministern om krigsplacering
i hemvärnet för ungdomar i utbildningsreserven:
I en krympt krigsorganisation behövs nu färre värnpliktiga för utbildning
än tidigare. Av de mönstrande värnpliktiga hamnar emellertid omkring
10 % i den s.k. utbildningsreserven. Det finns en risk att denna reserv kom-
mer att uppfattas som ett B-lag. Många av de ungdomar som hamnar i reser-
ven är motiverade att göra sin militärtjänst och söker finna andra möjlighe-
ter att få aktivera sig inom totalförsvarets ram. Följden har därför blivit att
hemvärnets chefer ideligen får förfrågningar från dessa ungdomar om möj-
ligheten att i stället få komma in i hemvärnet. Detta är i dag en omöjlighet,
eftersom endast personal med fullgjord värnplikt tas in.
Min fråga till försvarsministern blir då:
Kan försvarsministern tänka sig att införa en sådan ordning att ungdomar
i utbildningsreserven som har intresse av krigsplacering i hemvärnet ges en
10-12 veckors skyddsvaktsutbildning på något regemente och därefter i mån
av behov placeras i ett hemvärnsförband?
1993/94:250 av Bo G Jenevall (nyd) till statsministern om IMF-rapporten:
Varför har regeringen hemligstämplat IMF-rapporten och på vilka grun-
der?
1993/94:251 av Kjell Eldensjö (kds) till justitieministern om de polisiära in-
satserna vid demonstrationer:
Återigen har vi fått bevittna hur stora polisstyrkor har satts in för att ga-
rantera lugn och ordning vid rasistiska och antirasistiska demonstrationer.
Enligt uppgift om det senaste pådraget i Göteborg kostade ordningshållan-
det skattebetalarna ca 2 miljoner kronor. Vid demonstrationen i Stockholm
den 30 november var ca 1 200 poliser utkommenderade.
I en tid med kärv statlig ekonomi och då polisen samtidigt utsätts för be-
sparingskrav som knappast underlättar brottsbekämpningen så är det befo-
gat att ställa frågan, om det finns andra åtgärder än stora polisiära insatser
som kan vidtas för att bemöta de aktuella problemen.
Har justitieministern några planer på förändringar som kan leda till lägre
kostnader och mindre polisintensiva insatser i samband med nämnda typer
av demonstrationer?
1993/94:252 av Olle Schmidt (fp) till kommunikationsministern om privatise-
ring av Swebus:
I den statsägda koncernen Swedcarrier AB finns Swebusgruppen AB, vars
dotterföretag - bl.a. Swebus AB och koncernen Wasa Trafik AB - bedriver
en omfattande näringsverksamhet i bussbranschen. Swebusgruppen AB är
Sveriges i särklass största bussbolag med 4 500 anställda och omkring 2 600
bussar.
Under senare år har Swebus expanderat kraftigt. Icke minst det faktum
att många kommuner runt om i landet utsatt bussverksamhet i egen regi för
konkurrens har lett till att bolagets andel av den svenska marknaden nu upp-
går till 27 %. När Swebus den 1 november förra året förvärvade Wasa Trafik
blev detta ett steg i fel riktning. En ytterligare komplikation i detta samman-
hang är att de kommunala bolagen, som tillsammans har nästan hälften av
marknaden, i praktiken saknar möjligheter att konkurrera om trafik utanför
den egna kommungränsen.
Lösningen är självklart inte att ge de kommunala bolagen utökade möjlig-
heter att konkurrera utan att minska statens engagemang och härigenom
bredda marknaden. Det faktum att statsägda Swebus intar en sådan domine-
rande roll irriterar många kommuner och har lett till en alltmer snedvriden
konkurrens.
Mot denna bakgrund vill jag fråga kommunikationsministern:
Planerar regeringen att privatisera Swebus?
den 3 december
1993/94:253 av Bo G Jenevall (nyd) till socialministern om de bostadslösas
situation i Sverige:
Riksdagen har i skrivelse (rskr. 1992/93:56) gett regeringen till känna vad
socialutskottet (1992/93:SoU5) anfört om de bostadslösas situation. I betän-
kandet behandlades min motion 1991/92:SoU276 och en motion
(1991/92:SoU213) av Ulla Tilländer m.fl. Utskottet anser bl.a. att en kart-
läggning omfattande hela landet bör göras av de bostadslösas situation, att
de bakomliggande orsakerna bör studeras och att socialtjänstens och de fri-
villiga organisationernas insatser bör inventeras.
Först i april 1993 gav Socialdepartementet Socialstyrelsen i uppdrag att
utreda de bostadslösas situation i Sverige. Utredningen skall vara klar med
sitt arbete senast den 1 september 1994. Först därefter kan man vänta propo-
sition i ärendet.
Varför har utredningen fått så lång tid på sig?
1993/94:254 av Bo G Jenevall (nyd) till statsministern om ansvaret för bo-
stadspolitiken:
Den nuvarande ordningen för beredning av bostadsfrågor i regeringskan-
sliet innebär i praktiken att bostadsutskottets ordförande blir ”bostadsminis-
ter” och kansliet ”bostadsdepartement”.
Varför har statsministern valt att inte ha ett ansvarigt statsråd för bostads-
politiken utan i princip åtta?
1993/94:255 av Torgny Larsson (s) till justitieministern om nedläggning av
brottsutredningar:
Nyligen konstaterades att polisen i brist på bevis tvingats lägga ner ett an-
tal utredningar av brott där bomber använts. Bland dessa attentat kan näm-
nas ett i samband med demonstration i Kungsträdgården i Stockholm, ett
annat på Stockholms central samt attentat mot personer som Hagge Geigert,
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
29
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
30
Unni Brandeby och Ingrid Segerstedt Wiberg. Det är en oroande utveckling
att allvarliga brott förblir ouppklarade.
Vilka åtgärder är justitieministern med anledning härav beredd att vidta?
1993/94:256 av Torgny Larsson (s) till justitieministern om polisaktionen i
Alsike kloster:
Nyligen gick polisen in i Alsike kloster och grep ett antal personer. En del
av dessa har senare utvisats ur landet. Även om någon formell kyrkofrid i
juridisk mening knappast kan sägas finnas väckte polisens åtgärder stark kri-
tik. Bl.a. uttryckte kulturministern själv sådan. Sedan århundraden har sär-
skild respekt visats kloster- och kyrkobyggnader. Inte minst hyser många
utlänningar sådan respekt.
Vilka åtgärder avser regeringen vidtaga för att inte liknande händelser
skall upprepas?
1993/94:257 av Göthe Knutson (m) till statsrådet Bo Könberg om rökförbud
i skolor:
Det råder stor osäkerhet om tolkningen av lagarna om tobaksrökning.
Följden har blivit olika regelverk i olika kommuner. I skolväsendet i Grums
i Värmland stängs personalens rökrum, och rökande lärare tvingas ut på
skolgårdarna.
Det förslag som skolstyrelsens arbetsutskott lagt fram till skolstyrelsen är
så grumligt formulerat att lärare begärt tolkning. Det har då framkommit att
rökförbud skall gälla såväl utomhus som inomhus för elever och att rökrutan
skall tas bort. Det är naturligtvis bra.
Desto dummare är de föreslagna reglerna för personalen. Enligt uppgift
från Grums skall rökförbudet gälla överallt inomhus - så även i befintligt
rökrum i en särskild byggnad utanför skolhusen. I stället skall personal som
röker tillåtas göra detta på skolgården. Helt naturligt reagerar lärare mot
detta.
Vilka åtgärder avser biträdande socialministern vidta för att förtydliga
reglerna om rökrum inomhus och förbud mot rökning på skolgårdar för både
elever och lärare?
1993/94:258 av Berndt Ekholm (s) till utrikesministern om ekonomiskt stöd
till PLO-kontoret i Stockholm:
Som följd av fredsavtalet mellan Israel och PLO har nu arbetet med att
bygga upp palestinska institutioner tagit fart. Behovet av stödinsatser är om-
fattande. I första hand gäller det insatser i de ockuperade områdena.
Men eftersom fungerande kontakter med omvärlden också är betydelse-
fullt är stödinsatser för utrikes representation viktigt. Även om fredsproces-
sen ännu inte nått fram till ett självständigt Palestina behövs goda kontakter
med andra länder inte minst för att i nuläget underlätta biståndsinsatser.
PLO-kontoret i Sverige brottas med allvarliga ekonomiska bekymmer
som följd av den ekonomiska situationen i stort för PLO. Aktiva stödinsatser
är mycket angelägna.
Jag vill fråga utrikesministern, om regeringen är beredd att medverka till
att finna vägar för att ge PLO-kontoret i Stockholm ett ekonomiskt stöd.
1993/94:259 av Lennart Rohdin (fp) till utrikesministern om FN-sanktioner
mot Kroatien:
I maj 1992, mindre än två månader efter det att den väpnade serbiska of-
fensiven i Bosnien inleddes, beslutade FN:s säkerhetsråd om sanktioner mot
Serbien. Snart åtta månader har gått sedan den kroatiska storoffensiven in-
leddes i Bosnien i april i år med direkt stöd från regimen i Zagreb.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Är det inte hög tid att kräva FN-sanktioner mot Kroatien?
1993/94:260 av Lennart Rohdin (fp) till utrikesministern om kompensation
till republiken Makedonien:
Republiken Makedonien var tillsammans med Slovenien den enda av re-
publikerna i det forna Jugoslavien som uppfyllde Badinterkommissionens
kriterier för internationellt erkännande. Till skillnad från Slovenien upp-
nådde Makedonien sin självständighet utan militära skärmytslingar. Dess-
utom har Makedonien en stor minoritet albaner som utgör mellan en tredje-
del och en fjärdedel av landets befolkning. Grekland tvingade länge EG för-
hala ett internationellt erkännande, vilket fördröjt Makedoniens inträde i
internationella organ för samarbete och stöd.
Inget enskilt land har drabbats så hårt av FN:s sanktioner mot Serbien-
Montenegro som Makedonien. Makedonien har traditionellt en stor del av
sin avsättning i Serbien. Makedoniens handelsvägar går över Serbien respek-
tive Saloniki i Grekland, som periodvis blockeras av grekiska myndigheter.
FN-stadgans artikel 50 medger stat som drabbas oförskyllt av FN-sanktioner
att kompenseras. Så har ännu inte skett.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Vad gör Sverige bilateralt och multilateralt i t.ex. FN och ESK för att repu-
bliken Makedonien skall kompenseras för effekterna av FN-sanktionerna
mot Serbien-Montenegro?
1993/94:261 av Eva Zetterberg (v) till kommunikationsministern om Dennis-
paketet:
Vänsterpartiet föreslog en offentlig hearing om Dennispaketet. Först bi-
föll ett enigt trafikutskott detta. Sedan ställdes denna hearing in, eftersom
regeringen tvekade och var oförmögen att presentera en proposition om
Dennispaketet.
Hearingen bör ändå äga rum eftersom bl.a. miljökonsekvenserna av Den-
nispaketet är oklara. Delar av Dennispaketet - Öster- och Västerleden - är
också samhällsekonomiska vågspel.
Vi är oroliga att regeringens handlingsförlamning innebär att kollektivtra-
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
31
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
fiksatsningarna i Dennispaketet blir försenade. Vi är också oroliga att miljö-
konsekvensutredningarna av Dennispaketet och andra alternativ inte kom-
mer till stånd.
Om planering och byggande skall komma i gång krävs besked nu.
Jag vill därför fråga kommunikationsministern:
Vilka investeringar i Dennispaketet kommer regeringen att påskynda re-
spektive avslå?
1993/94:262 av Lennart Rohdin (fp) till utrikesministern om vapenembargot
mot Bosnien-Hercegovina:
FN:s vapenembargo mot det forna Jugoslavien förvägrar en av FN:s med-
lemmar, Bosnien-Hercegovina, rätten till självförsvar mot det folkmord som
äger rum.
Fråga:
Varför hävs inte FN:s vapenembargo mot Bosnien-Hercegovina?
7 § Kammaren åtskildes kl. 10.32.
Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
32
Innehållsförteckning
Fredagen den 3 december
1 § Svar på interpellation 1993/94:62 om folkomröstningen om EU-
medlemskap m.m................................. 1
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Hans Göran Franck (s)
Bengt Hurtig (v)
2 § Svar på interpellation 1993/94:63 och fråga 1993/94:192 om krimi-
nalisering av innehav av barnpornografi................ 10
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Ulla Pettersson (s)
Margareta Viklund (kds)
Ingegerd Sahlström (s)
John Bouvin (nyd)
3 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 22
4 § Bordläggning ...................................... 22
5 § Anmälan om interpellation
1993/94:73 av Stefan Attefall (kds) om samspelet mellan den
ekonomiska politiken och miljöpolitiken.............. 23
6 § Anmälan om frågor
1993/94:238 av Hugo Bergdahl (fp) om laxfisket i Torne älv. 24
1993/94:239 av Kent Olsson (m) om förmånerna vid föräldrale-
dighet ........................................ 25
1993/94:240 av Martin Nilsson (s) om avtalet med Danmark om
Öresundsbron.................................. 25
1993/94:241 av Martin Nilsson (s) om etnisk diskriminering . 25
1993/94:242 av Martin Nilsson (s) om export av bandvagnar till
Indonesien..................................... 26
1993/94:243 av Martin Nilsson (s) om kostnaderna för Öre-
sundsbron ..................................... 26
1993/94:244 av Martin Nilsson (s) om export av krigsmateriel 26
1993/94:245 av Kjell Ericsson (c) om konkurrenslagen och sam-
arbetet i ekonomiska föreningar.................... 26
1993/94:246 av Britta Sundin (s) om administrationsavgifter i a-
kassa......................................... 27
1993/94:247 av Rolf L Nilsson (v) om Gota Bank......... 27
1993/94:248 av Bo G Jenevall (nyd) om stuverimonopolet. . . 27
1993/94:249 av Kjell Eldensjö (kds) om krigsplacering i hem-
värnet för ungdomar i utbildningsreserven............ 28
1993/94:250 av Bo G Jenevall (nyd) om IMF-rapporten. .... 28
1993/94:251 av Kjell Eldensjö (kds) om de polisiära insatserna
vid demonstrationer.............................. 28
1993/94:252 av Olle Schmidt (fp) om privatisering av Swebus 28
Prot. 1993/94:36
3 december 1993
33
Prot. 1993/94:36 1993/94:253 av Bo G Jenevall (nyd) om de bostadslösas situa-
3 december 1993 tion i Sverige................................... 29
1993/94:254 av Bo G Jenevall (nyd) om ansvaret för bostadspo-
litiken ........................................ 29
1993/94:255 av Torgny Larsson (s) om nedläggning av brottsut-
redningar...................................... 29
1993/94:256 av Torgny Larsson (s) om polisaktionen i Alsike
kloster........................................ 30
1993/94:257 av Göthe Knutson (m) om rökförbud i skolor . . 30
1993/94:258 av Berndt Ekholm (s) om ekonomiskt stöd till
PLO-kontoret i Stockholm........................ 30
1993/94:259 av Lennart Rohdin (fp) om FN-sanktioner mot
Kroatien...................................... 31
1993/94:260 av Lennart Rohdin (fp) om kompensation till re-
publiken Makedonien............................ 31
1993/94:261 av Eva Zetterberg (v) om Dennispaketet...... 31
1993/94:262 av Lennart Rohdin (fp) om vapenembargot mot
Bosnien-Hercegovina............................ 32
34
gotab 45540, Stockholm 1994