Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:34 Onsdagen den 1 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:34

Riksdagens protokoll
1993/94:34

Onsdagen den 1 december

Kl. 9.00-13.53

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 25 november.

Protokoll

1993/94:34

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att bostadsutskottets betänkanden BoU3, BoU4
och BoU5, jordbruksutskottets betänkanden J0U6 och JoUlO, konstitu-
tionsutskottets betänkanden KU12, KU13 och KU14, skatteutskottets be-
tänkanden SkU4, SkU6, SkU7, SkU14 och SkU18, lagutskottets betänkan-
den LU4 och LU7, utrikesutskottets betänkande UU10, försvarsutskottets
betänkande FöU2 samt näringsutskottets betänkande NU9 skulle avgöras i
ett sammanhang efter avslutad debatt.

2 § Höjd garanterad ränta 1994-1996 för vissa bostadshus

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoU3 Höjd garanterad ränta 1994-1996 för vissa bostadshus (prop.

1993/94:8).

Anf. 1 MAGNUS PERSSON (s):

Fru talman! I bostadsutskottets betänkande 1993/94:BoU3 behandlas frå-

gan om höjd ränta för åren 1994-1996 för vissa bostadshus.

Betoningen på ”vissa bostadshus” bör, om rättvisan skall fram, bokstavligt
talat litet närmare beskådas. De nu föreslagna besparingarna berör som be-
kant endast vissa årgångar och vissa bostadsformer. Därför blir det ett syn-
nerligen orättvist förslag, som drabbar endast vissa. Det är de som råkar bo
i här aktuella bostadsbestånd, oavsett om det är hyresgäster, bostadsrättsin-
nchavare eller egnahemsägare, som regeringen har stannat för att brands-
katta.

Vilket av partierna i den nu sittande regeringskretsen som slutligen vann
dragkampen kanske vi kan få besked om i dagens debatt. Jag har sett många
inlägg, och det finns tydligen många tolkningar och även sägner, som en dik-                    1

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 34

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

tare säger i en av sina visor. Kan Mikael Odenberg möjligen i dag här ge
riksdagen och väljarna ett klart besked om vilket av partierna i regeringen
det är som har fört frågan i hamn? Vilket av de fyra partierna kan alltså of-
fentligt få ta åt sig äran av att slutligen ha vunnit dragkampen om hur uppläg-
get beträffande de här 3 miljarderna skulle ske?

Fru talman! En neddragning med 3 miljarder kronor anser vi i nuläget vara
oförsvarlig. Samtidigt konstaterar vi att besparingar på hela räntebidragsde-
len rör sig om i storleksordningen 20 miljarder kronor på grund av att byg-
gandet drastiskt minskat till följd av regeringens vilda framfart.

Förslaget gäller att vi skall spara oss ur krisen. Nu är det alltså 3 miljarder
som skall sparas. Förslaget är från rättvisesynpunkt förkastligt. Men det ur-
sprungliga förslaget var än värre till sin utformning. Nu tar man från rege-
ringens sida något längre tid på sig för att genomföra besparingar. Men förr
eller senare, dock senast inom tre år, skall resterande räntebidragsdel och
därmed en nota om totalt inte mindre än 3 miljarder kronor betalas av
nämnda grupper. Snaran dras åt. Om strypningen sker snabbt eller långsamt
lär kvitta enligt dem som kan den här frågeställningen. Många bedömare an-
ser det vara en mera plågsam procedur med en lång och utdragen process.

Fru talman! Än värre är att den borgerliga regeringen som en extra liten
krydda serverar brasklappen att aviseringar om ytterligare indragning av
räntebidrag kan förväntas även efter år 1996. Vi får väl hoppas att väljarna
får upp ögonen och att de på ett så smidigt sätt som möjligt avpolletterar
regeringen Carl Bildt i september månad 1994.

Betalningsansvaret drabbar inte alla boende i vårt land, som jag tidigare
sagt. Det drabbar i stället ett visst antal utvalda och utsedda som råkar bo i
ett visst bostadsbestånd byggt vid en viss tidpunkt.

Inför kommande riksdagsbeslut - alltså dagens beslut här i riksdagen - om
dessa besparingar har vi inom bostadsutskottet utsatts för ett intensivt bom-
bardemang bestående av en omfattande korrespondens och uppvaktningar
från många håll. Så sent som i går eftermiddag var representanter för ett an-
tal bostadsrättsföreningar på besök här i Riksdagshuset för att hinna prata
förstånd med de borgerliga och Ny demokrati för att förmå berörda att ändra
sig i sista stund.

Fru talman! Jag hade en dröm i natt, och jag hade hoppats att den dröm-
men var sann. Drömmen bestod i att Mikael Odenberg och de borgerliga,
inklusive Ny demokrati, hade insett följderna av sitt handlande och att man
därmed skulle frångå sitt tidigare beslut och följa vår reservation. Drömmen
om en tillnyktring i det borgerliga lägret var tyvärr inte en sanndröm. Sedan
råkade jag dessutom titta i almanackan. Jag såg då att Oskar har namnsdag
i dag och tänkte att nu vill de borgerliga ge Oskar Lindkvist en namnsdags-
present bestående av att man ruckade på tidigare positioner. Tyvärr är väl
dörren stängd.

För tusentals bostadsrättsinnehavare, hyresgäster och andra boende har
det här blivit en ständigt återkommande mardröm. De här människornas sits
är allt annat än avundsvärd. De har utan tvekan drabbats av snabbt ökade
hyreskostnader som tenderar att bli nästan ett inferno för de närmast be-
rörda. Det kan inte finnas minsta tvivel om att många bostadsrättsinneha-

vare, hyresgäster och övriga berörda boende har det synnerligen bekymmer-
samt i dessa tider.

En av de uppvaktande sade i går: Vi spelar inte längre på samma spelplan,
dvs. den borgerliga bostadspolitiken har på kort tid förändrats och förvärrats
så till den milda grad att många inte känner igen sig. Utgångsläget är så radi-
kalt förändrat att man helt enkelt inte längre klarar av att betala de starkt
höjda hyrorna. Dessutom kan många i förväg utläsa att den och den måna-
den eller det och det året tvingas man i den och den bostadsrättsföreningen
att gå i konkurs på grund av räntebidragens snabba nedtrappning.

Fru talman! Vårt alternativ är att vi först och främst avvisar regeringens
förslag om indragningar vad avser de här aktuella åren. Desutom bör en
kommande besparing fördelas rättvist. Med andra ord bör, ja, måste, alla
vara med och betala och därmed bära bördorna. Det gäller att vi solidariskt
bär bördorna rättvist. Regeringspartierna uppbackade av Dan Eriksson i
Stockholm och Ny demokrati avvisar vårt alternativ.

Känner inte Mikael Odenberg, Dan Eriksson och deras anhängare av kri-
tiken gentemot indragningen av de föreslagna 3 miljarderna? Känner inte
Mikael Odenberg och regeringspartierna kravet från de drabbade? Hör ni
inte ropen på förändringar av den förda regeringspolitiken skalla? Det är
inte bara de s.k. särintressena, dvs. de boende, som protesterar.

Hyresgäströrelsen är en av många intresseorganisationer som på ett tidigt
stadium för sin del klart har deklarerat var man står. Hyresgästerna har med
kalla siffror och statistik avvisat framlagda förslag med hänvisning till de
orättvisa följderna av regeringens besparingsåtgärder.

Jag skulle kunna räkna upp en rad organisationer och andra intressenter
som är djupt oroade över att regeringen inte lyssnar på det som sägs ute i
bygderna.

Fru talman! Därutöver har en rad andra kritiker sagt sitt. Bostadsfors-
kare, finansanalytiker och en rad ekonomer har nämligen fört fram sin kritik
mot den förda bostadspolitiken. Vid utskottets hearing om bostäder fanns
det ett genomgående drag av misstro och kritik från nära nog alla håll. Kan
det vara tillfälligheter, eller lyssnar man i det borgerliga lägret inte på opinio-
ner?

Fru talman! Det är förresten rätt intressant att konstatera att det numera
allt oftare är företrädare för Moderata samlingspartiet som vi möter i bo-
stadsdebatterna. Oavsett om vi ställer en fråga till socialministern eller nå-
gon annan minister hamnar ärendet hos skatteminister Bo Lundgren, som
då har att svara på frågan - även om ärendet alltså hör till en annan ministers
revir eller kompetensområde. Det är en iakttagelse som blir allt vanligare.
Med andra ord är det de konservativa krafterna, med Moderaterna i spetsen,
som i regeringskretsen getts huvudansvaret för att så snabbt som möjligt ra-
sera och slakta den sociala välfärdspolitiken, även på boendets område.

Mittenpartierna har kapitulerat och lägger sig platt på magen för att låta
sig köras över av de nyliberala och konservativa strategerna i kanslihuset.
Nu när Bostadsdepartementet är nedlagt och branschorganisationer och folk
i gemen börjar få upp ögonen för det skedda, ja, då är det redan för sent.
För sent skall syndarn vakna kan man möjligen i sammanhanget åberopa.

Regeringens avvisande hållning till att utse en ansvarig minister för att lö-

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

pande hålla kontakterna med berörda branschorganisationer böljar nu ge
märkbara och synbara resultat. Kreditförsöijningen och bankernas avvi-
sande attityd till att finansiera angelägna projekt ute i landet drar man från
regeringens sida en tystnadens slöja över.

Fru talman! Borde inte regeringen ta ett ordentligt resonemang med ban-
ker och andra finansieringsinstitut för att ro hem en rad projekt och rädda
jobben i tider som vi nu möter? Även här visar regeringen sin oförmåga och
sin inkompetens när det gäller att ta initiativ till åtgärder för att kunna ge-
nomföra ett byggande som trots allt behövs både i tätort och i glesbygd.

Systemskiftet inom bostadspolitiken har på kort tid resulterat i kraftigt
höjda boendekostnader, nedgång på fastighetsmarknaden och ett ras i byg-
gandet. Raset medför att vi går mot en byggarbetslöshet av sällan skådat slag
kommande vintersäsong. Ända uppemot 48 000-50 000 byggjobbare kom-
mer att förvägras jobb i år. I min egen valkrets, Värmland, kommer nära
hälften av alla byggjobbare att tvingas gå sysslolösa. Vissa orter, som t.ex.
Hagfors, har drabbats dubbelt hårt på grund av en kombination av åtgärder
som med fog kan kritiseras. Näringsministern och bostadsministern har i en
ohelig allians närapå lyckats släcka alla jullyktor inför kommande julhelg i
dessa trakter. Julefriden lägrar sig minsann inte över våra marker och min
hembygd nu när julesnön och mörkret sänker sig över bygden.

Fru talman! Bygginvesteringarna inom landet förväntas sjunka med ca
40 % i år och med 55 % nästa år. Så sent som i går fick vi en skrivelse från
Arkitektförbundet, där man är djupt orolig för framtiden. Skall byggandets
spjutspets helt slås ut? Är deras fråga till oss i utskottet. Vad säger Mikael
Odenberg om det? På punkt efter punkt har vallöftena strandat. Detta sker
i kombination med en politik som är förödande för landet och dess invånare.

Magistrar är de som brukar ge betyg. Ett sämre betyg än det som nu utfär-
das i samband med juluppehållet lär vara svårt att finna. De allra flesta mi-
nistrar i Bildts ministär har av en majoritet av landets olika experter getts
klara underbetyg. Kvarsittning i skamvrån som en direkt straffpåföljd är en
allmän rekommendation utifrån bygderna. Det är en lämplig åtgärd, fru tal-
man.

Tänker Mikael Odenberg och hans allierade vänner - där inbegriper jag
även Ny demokrati - fortsätta nedrustningen i all oändlig framtid? Känner
ni inte ansvar för landet och för de många bostadsrättsinnehavare som nu
går sitt öde till mötes?

Alla aktioner, alla jobb som kronofogdemyndigheten i dag har och de
vräkningar som vi dagligen möter är ju en direkt följd av er politik. Både
Boverket och Konsumentverket konstaterar att denna konkursvågs like ald-
rig tidigare skådats. Det är en konkursvåg som är svår att stoppa och som
indirekt härstammar bl.a. från en snabb indragning av räntestödet.

Enskilda fondkommissionen har räknat ut att varje sparad miljard kostar
staten 3-5 miljarder, eftersom konkurserna för fastighetsägare och bostads-
rättsföreningar ökar och därmed bankernas förluster. Notan hamnar förr el-
ler senare hos staten på ett eller annat sätt, och det är vi som får betala.

Fru talman! Det betänkande vi i dag behandlar är inte särskilt stort till
omfånget, men konsekvenserna av den ena indragna miljarden efter den
andra är beklämmande och borde mana oss alla till eftertanke. Det borde

mana Mikael Odenberg, Dan Eriksson och alla andra till en verklig tanke-
ställare. Utvecklingen är närmast skrämmande, och följderna är svåra att
överblicka. Jag är rädd att följderna kommer att kännas lång, lång tid fram-
över för dem som olyckligtvis drabbats av regeringens bannbulla och dess
förda politik.

Varför lyssnar man i det borgerliga lägret inte till kritiker från skilda håll?
Varför rattar och kör man ensidigt den enda vägens politik? Jag hoppas att
Mikael Odenberg i dag kan ge svar på frågan varför man slår dövörat till och
inte lyssnar på de tusentals och åter tusentals hyresgäster, bostadsrättsinne-
havare och egnahemsägare som i dag känner stark oro inför morgondagen.

Slutligen, fru talman, yrkar jag bifall till de två socialdemokratiska reser-
vationerna nr 1 och 2 som finns fogade till bostadsutskottets betänkande
BoU3.

Anf. 2 LARS WERNER (v):

Fru talman! På grund av svårigheter att tala länge skall jag nöja mig med
att yrka bifall till de två socialdemokratiska reservationerna. Att jag inte kan
tala i dag beror inte på att jag inte är intresserad. Jag skulle också vilja tala
med Mikael Odenberg och Dan Eriksson. Men jag skall återkomma.

Anf. 3 MIKAEL ODENBERG (m):

Fru talman! Jag förstod att Magnus Persson var bekymrad över att behöva
stöta på moderater i riksdagens talarstol. Jag har inget annat försvar än att
det med hänsyn till valutslaget finns en viss statistisk risk för detta. Nu spelar
det inte så stor roll. Även om det finns meningsskiljaktigheter mellan de
olika regeringspartierna och även om vi lägger tonvikt på olika saker behö-
ver det inte vara något bekymmer för Magnus Persson när vi diskuterar olika
regeringsförslag. Där får Magnus Persson samma svar oavsett med vilken
partiföreträdare han samtalar.

Av det skälet går det heller inte att besvara Magnus Perssons fråga om
vilket regeringsparti som har vunnit dragkampen om de 3 miljarder i bespa-
ringar på bostadssubventionerna som vi i dag har att diskutera. Det har inte
förekommit någon sådan dragkamp.

Även om Magnus Persson i sitt inlägg underlät att omnämna det, finns det
en helt annan bakgrund till att vi i dag diskuterar den här besparingen. Den
bakgrunden är den krisöverenskommelse som hösten 1992 träffades mellan
å ena sidan regeringen och å andra sidan Socialdemokraterna.

I proposition 1992/93:50, som handlade om åtgärder för att stabilisera den
svenska samhällsekonomin, redovisas förhandlingsprotokollet från de över-
läggningar som hade förevarit med Socialdemokraterna under de här nät-
terna. Jag skall be att få citera punkten 5 i den överenskommelse som träf-
fats:

”5. Bostäder

Bostadssubventionerna reduceras med 3 miljarder kronor netto 1994-01 -
01. Effekterna på hyran skall fördelas så rättvist som möjligt.”

Detta är bakgrunden till att vi i dag diskuterar en indragning av 3 miljarder
kronor på bostadssubventionerna.

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

Nu vill Socialdemokraterna frångå den krisöverenskommelse som träffa-
des den 20 september 1992. Man har ägnat sig åt något av en oordnad reträtt
i flera steg. Det första budet från Socialdemokraterna var: Vi struntar i över-
enskommelsen. Vi låter bli att dra in 3 miljarder. I stället höjer vi fastighets-
skatten. Det drabbar inte bara de 20 % av Sveriges bostäder som har ränte-
subventioner utan hela fastighetsbeståndet.

Så kan man naturligtvis tycka, men det är ett tyckande som inte har någon
täckning i krisöverenskommelsen, där det uttryckligen talas om besparingar
på bostadssubventionerna. Det hade varit en oklok åtgärd att tillmötesgå So-
cialdemokraterna, alldeles bortsett från brottet från överenskommelsen.
Det hade varit oklokt av två enkla skäl. Det ena skälet är att det grundläg-
gande problemet på den svenska bostadsmarknaden ju är att vi har oerhört
höga skatter på boendet. Det andra skälet till att det hade varit oklokt att
tillmötesgå Socialdemokraterna på denna punkt och höja fastighetsskatten
är att en höjd fastighetsskatt, i jämförelse med minskade bostadssubventio-
ner, hade lett till ett ännu större fall av fastighetsvärdena och därmed ännu
fler konkurser och större kostnader för staten genom den s.k. Bankakuten.

Vi har i stället från de borgerliga partiernas sida försökt att leva upp till
det som stod i överenskommelsen med Socialdemokraterna. Vi har försökt
att, som det heter i uppgörelsen, fördela effekterna så rättvist som möjligt
på hyran. Det har vi gjort genom att se till att det förslag som nu ligger på
riksdagens bord innebär att man undantar de allra senast byggda fastighe-
terna, som ju är mest utsatta och som har svårast att bära kostnadshöjningar.

I de reservationer som Magnus Persson har yrkat bifall till talas det inte
längre om höjd fastighetsskatt. Nu fortsätter man reträtten. Man säger: Visst
skall vi spara 3 miljarder, men vi skall inte göra det nu, utan någon annan
gång. Vi skall inte göra det 1994, 1995 eller 1996. Det framgick också av
Magnus Perssons inlägg att vi inte heller bör göra det 1997 eller 1998 men vi
skall spara - någon annan gång. Därmed är naturligtvis hela fältet upprivet.

Nu skall det, fru talman, villigt erkännas att även de borgerliga partierna
frångår krisöverenskommelsen. Uppgörelsen med Socialdemokraterna in-
nebar att vi skulle spara 3 miljarder 1994. Det gör vi inte. Vi har i stället
kommit överens om och skapat en majoritet för att lägga ut besparingen över
tre år: 1994, 1995 och 1996. Syftet med är att se till att effekterna för de en-
skilda hushållen skall bli mindre kännbara.

Vad innebär då ett bifall till utskottets hemställan? Jo, drar man in bo-
stadssubventioner från hushåll eller fastigheter, innebär det problem för de
boende i den meningen att kostnaderna ökar. Ändå skulle jag vilja säga att
den största invändningen naturligtvis är rent principiell, nämligen att indrag-
ning av bostadssubvention till befintliga fastigheter i praktiken innebär en
sorts retroaktivt beslutsfattande. Man går in i efterhand och ändrar på de
grunder på vilka beslut om byggande en gång fattades. Det är naturligtvis
inte bra.

Nu är inte detta någonting som regeringen har hittat på, utan det är en
teknik som snarare Socialdemokraterna har introducerat. Jag vill påminna
Magnus Persson om att Socialdemokraterna under sex av sina senaste sju
regeringsår just ägnat sig åt den här typen av extra upptrappningar av den

s.k. garanterade räntan år från år. Samtidigt finns det skäl att ha proportio-
nerna klara för sig.

Det förslag som nu ligger på riksdagens bord innebär för 1994 att en nor-
malstor lägenhet i genomsnitt drabbas av en extra kostnad på 50 kr i måna-
den. 50 kr i månaden kan också innebära problem för fastigheter och hushåll
som redan i utgångsläget har problem med sin ekonomi. Men det är natur-
ligtvis inte en ökad kostnad på 50 kr i månaden som gör situationen omöjlig.
Grundproblemet är faktiskt helt annat än vad det beslut som vi i dag skall
fatta innebär. Grundproblemet, Magnus Persson, är att den socialdemokra-
tiska bostadspolitiken under 1970- och 1980-talen drev fram höga produk-
tionskostnader och en extremt hög belåningsgrad och i praktiken ledde in
människor i ett boende med priser och kostnader som det inte går att bära
långsiktigt. Till detta kommer att de relativa boendekostnaderna har ökat
genom skattereformen, eftersom ökade skatter på boendet var det som i
stort sett fick finansiera sänkta inkomstskatter.

I bostadsrättsfallet tillkommer dessutom att den enskilde bostadsrättsha-
varen inte alltid riktigt har ödet i sina egna händer. Den enskilde bostads-
rättshavaren är inte bara beroende av att han själv klarar ekonomin utan
också av att de andra medlemmarna i föreningen gör det. Är det någon som
inte gör det, finns det möjlighet att avsäga sig sin bostadsrätt. Då får de kvar-
varande bostadsrättshavarna bära även den kostnaden.

Detta är inte heller ett resultat av det beslut som riksdagen skall fatta i
dag, utan det är den svaghet som naturligtvis bostadsrätten som upplåtelse-
form har jämfört med en full äganderätt och jämfört med hyresrätten. Hy-
resgästen har möjlighet att flytta till annat boende utan att göra några kapi-
talförluster.

Nu förespeglar Socialdemokraterna och Magnus Persson: Rösta på oss, så
skall vi lösa det här. Vi skall subventionera bort era problem.

Det är naturligtvis inte särskilt trovärdigt i en situation där staten redan i
utgångsläget saknar ungefär 200 miljarder kronor om året. Det är inte heller
särskilt trovärdigt om man betänker att det just är subventionskarusellen
som i hög grad har lett fram till de problem som vi i dag har på bostadsmark-
naden.

Jag vill hävda att Magnus Perssons bostadspolitik - i den mån det gick att
urskilja någon sådan i hans 15-minutersanförande - skulle vara förödande
både för de bostadsrättshavare och hyresgäster som i dag protesterar mot
minskade bostadssubventioner och också för alla andra bostadsrättshavare,
egnahemsägare och hyresgäster i Sverige, av det enkla skälet att bostadspoli-
tiken måste sättas in i sitt ekonomisk-politiska sammanhang.

Ingen är betjänt av en socialdemokratisk politik där man fortsätter att
skjuta problemen framför sig. Ingen är betjänt av att trovärdigheten i sane-
ringsprogrammet för statens budget sätts i fara. Ingen är betjänt av att kro-
nan fortsätter att falla, att vi får tillbaka inflationen och att räntorna stiger.
Det är tvärtom så att det inte finns någon enskild faktor i samhällsekonomin
som har större långsiktig betydelse för allas vårt boende och kostnaderna för
det än räntan. Härvidlag har regeringspolitiken trots allt varit ganska fram-
gångsrik så här långt. Vi har alltjämt en låg inflation. Vi har under det se-
naste året haft kraftigt fallande räntor. Det dokumenteras också genom att

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

man nu träffat hyresavtal på den svenska bostadsmarknaden som betyder de
lägsta höjningarna sedan 25 år tillbaka.

Fru talman! Den besparing som vi har att fatta beslut om är ett resultat av
krisöverenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna. Vi står
fast vid den. Den innebär en av flera nödvändiga åtgärder för den långsiktiga
saneringen av de svenska statsfinanserna. Den har med regeringens förslag
fått en utformning som är hanterlig för de enskilda hushållen. I genomsnitt
rör det sig alltså om 50 kr i månaden för en normalstor lägenhet i det fastig-
hetsbestånd som har bostadssubventioner. Det är en effekt som i praktiken
knappast motiverar de torgmötesliknande omdömen som Magnus Persson
nyss levererade från talarstolen.

Därmed ber jag, fru talman, att få yrka bifall till bostadsutskottets hem-
ställan i betänkande 3.

Anf. 4 MAGNUS PERSSON (s) replik:

Fru talman! Först en liten kommentar. Jag brukar gå i tidningsrummet och
läsa tidningar. Jag hittade ett debattinlägg i Västernorrlands Allenhanda,
där Görel Thurdin skriver följande: ”Centern har sett till att krisuppgörel-
sens besparingar av räntebidragen fördelas på tre år i stället för på ett.”

Nu råkar Görel Thurdin vara mark- och planminister i den sittande rege-
ringen. Jag har sett liknande artiklar där olika statsråd från olika partier tar
åt sig äran. Ni får väl sinsemellan bråka om det.

Fru talman! Mikael Odenberg nämnde p. 5 och avsåg då krisuppgörelsen.
Det är riktigt att vi tyckte att man borde fördela kostnaderna så rättvist som
möjligt. Ni från majoriteten säger att det är vissa årgångar som skall var med
och betala, och det är det som vi vänder oss emot. Detta är en väldigt viktig
gränslinje. Vi anser att ni å er sida har svikit den överenskommelse som har
träffats. I en lågkonjunktur, som den vi nu upplever, kan det inte vara vettigt
att gå ut och säga att man skall spara in ytterligare 3 miljarder.

Mikael Odenberg sade att man skulle försöka att rikta in sig på enbart
vissa årgångar. Men enligt vårt sätt att se nådde ni inte ända fram. Tidpunk-
ten för den valda indragningen är dessutom fel. Det är också fel åtgärd som
sätts in.

Mikael Odenberg sade vidare att detta egentligen är fråga om småsaker -
en femtiolapp. Det är möjligt att Mikael Odenberg, som bor i bostadsrätt på
Östermalm och tjänar rätt hyggligt, kan tycka så. Men de människor som
jag möter har näsan just ovanför vattenlinjen och klarar inte en ytterligare
upptaxering. De klarar kanske inte sina utlägg vid månadens slut. Då kom-
mer Mikael Odenberg och kräver att de skall betala.

Fru talman! Mikael Odenberg stod här i talarstolen som en ”ungmuffare”
och sade att regeringen har klarat sig bra. Det är Mikael Odenberg ganska
ensam om att tro och tycka. Det kan man tycka på MUF-stämmorna och på
moderata enskilda möten, men man skall inte gå ut och inkompetensförklara
alla kritiker i det här gänget. Det finns också en rad kritiker utanför huset.
Det skräckscenario som målas upp ifall socialdemokraterna skulle ta hand
om bostadspolitiken känner jag inte igen när jag går ut bland folk på gatan.
Fråga dem som står och skallar här utanför Riksdagshuset vad de tycker!

Anf. 5 MIKAEL ODENBERG (m) replik:

Fru talman! Nu börjar man känna igen Magnus Persson. Hans inlednings-
anförande var litet högtravande parlamentariskt, men nu börjar de gamla
torgmötestakterna komma fram. När man går en guidad tur i Riksdagshuset
kan man ibland höra att guiden säger: Där borta på andra sidan bankhallen
går riksdagsmannen Persson i Karlstad med huvudet under den ena armen
och det socialdemokratiska partiprogrammet under den andra.

Det går inte att misstolka krisöverenskommelsen, Magnus Persson. Det
står uttryckligen i denna att besparingen om 3 miljarder skall tas ut på bo-
stadssubventionerna. Det går aldrig att utläsa av detta att man i stället skall
höja fastighetsskatten. Om detta hade varit innebörden av krisöverenskom-
melsen, hade det stått i p. 5 att 3 miljarder skall inbesparas genom höjd fas-
tighetsskatt. Men nu står det inte så, Magnus Persson. Det står att 3 miljar-
der skall inbesparas på bostadssubventionerna.

Det är svårt att spara in på bostadssubventioner när det är fråga om fastig-
heter som inte har några subventioner. Därför kommer 20 % av det totala
fastighetsbeståndet att drabbas. Vi försöker dock att lägga ut besparingen så
rättvist som möjligt, så att de allra senast byggda årgångarna skyddas, efter-
som det är dessa som är mest känsliga och har svårast att klara ytterligare
kostnadshöj ningar.

Effekten 1994 blir ganska liten tack vare att besparingen läggs ut över tre
år. Det är en bra åtgärd. Om Görel Thurdin hävdar att det är Centern som
skall ha äran för detta, så låt gå för det. Det är ointressant. Det viktiga är
att krisöverenskommelsen genomförs på ett sätt som är hanterligt för dem
som drabbas av de minskade subventionerna, nämligen egnahemsägare, bo-
stadsrättshavare och hyresgäster. Mot den bakgrunden är det bra att bespa-
ringen läggs ut över tre år.

Däremot är det inte bra att Magnus Persson och socialdemokraterna nu-
mera över huvud taget inte vidkänns den krisöverenskommelse som man
satte sina namnteckningar under den 20 september 1992.

Anf. 6 MAGNUS PERSSON (s) replik:

Fru talman! Jag vill ge Mikael Odenberg ett gott råd. Han borde ibland i
sin debatteknik visa litet ödmjukhet och inte försöka inbilla sig själv och
andra att den här regeringen har lyckats bra. Gå i stället till regeringskansliet
och tala om att regeringen har misslyckats med den förda politiken! Det är
precis vad den har gjort. Det är vad folk på bygden tycker.

Vi har inte sagt att dessa besparingar inte skall tas ut. Men de genomförs
vid fel tidpunkt, Mikael Odenberg. Dessutom skall alla vara med och betala.
Detta är den fundamentala skillnaden när det gäller den framtida bostadspo-
litiken.

Fru talman! Jag är oerhört stolt över att bära det socialdemokratiska parti-
programmet under armen. Det är bra om guiderna i riksdagen och Mikael
Odenberg påpekar att jag bär på det. Den ledstjärna som socialdemokratisk
bostadspolitik har haft under 70-talet känner jag stor stolthet över. Vi har
inte den segregation som finns i många andra länder. Vi har inte heller de
skiktningar som finns i bostadsbeståndet där de konservativa krafterna leder
bostadspolitiken. Det är det, Mikael Odenberg, som är den fundamentala

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

skillnaden mellan en socialdemokratisk politik och en politik där plånboken
skall styra, där marknadshyror och annat skall göras gällande. Vi kommer
att slåss för vår politik i valrörelsen, och det kommer vi också att vinna valet
på.

Anf. 7 MIKAEL ODENBERG (m) replik:

Fru talman! Magnus Persson vidgar diskussionen hela tiden. Han var inne
på sysselsättningen i Hagfors i sitt inledningsanförande. Nu böljar han föra
in marknadshyror, segregation i boendet och en del andra komponenter i
debatten. För min egen del kommer jag att försöka att hålla mig till ärendet.

Angående temat ödmjukhet vill jag säga att det må vara en brist i min
personlighet att jag, när jag äntrar en talarstol, har svårt att visa ödmjukhet.
Nu är Magnus Persson kanske inte riktigt det föredöme som jag brukar hän-
visas till här i kammaren.

Jag tycker dock att regeringen på viktiga och centrala punkter har lyckats.
Jag försöker inte att bortförklara de stora problem som vi har i den svenska
samhällsekonomin. Men när det gäller bostadsmarknaden och andra viktiga
områden har regeringspolitiken varit framgångsrik. I mitt inledningsanfö-
rande pekade jag på de kraftigt fallande räntorna, vilket isolerat är det allra
viktigaste för oss alla i vår egenskap av hyresgäster, bostadrättshavare eller
egnahemsägare. Detta kommer till uttryck i - vilket jag också påpekade i
mitt inledningsanförande - att man nu på hyresmarknaden träffar avtal om
de lägsta hyreshöjningarna på 25 år.

Magnus Persson sade att det är klart att vi måste spara för att sanera stats-
finanserna, men att vi inte skall spara just nu. Då är frågan: När vill Magnus
Persson spara de 3 miljarder som hans partiordförande satte sin namnteck-
ning under den 20 september 1992? Han vill inte att det skall sparas 1994.
Det skall inte sparas 1995,1996,1997 och det skall inte sparas 1998. När vill
Magnus Persson genomföra besparingen? Vill han genomföra den 1999? Det
är så dags, därför att då har den här regeringen, om den blir omvald vid nästa
val, redan klarat saneringen av statsfinanserna, tyvärr i strid med social-
demokraterna.

Anf. 8 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):

Fru talman! Jag blev en smula förvånad när Magnus Persson nämnde mitt
namn så många gånger. Även jag skulle vilja påminna Magnus Persson litet
grand om historien och om hur det hela gick till. Det var nämligen rege-
ringen och socialdemokraterna som gjorde upp i september månad 1992 om
besparingar inom bostadssektorn på 3 miljarder kronor netto. Dessa pengar
skulle sparas 1994. Det ni! Jag måste fråga Magnus Persson: Hur kunde so-
cialdemokraterna gå med på detta? Det vore bra att få ett svar på den frågan.
Magnus Persson frångår uppgörelsen helt, måste jag säga.

Magnus Persson har följt utvecklingen i utskottet. Han vet mycket väl att
vi nydemokrater har hävdat att besparingen, vilken i och för sig är nödvän-
dig, skulle kunna göras på ett annat sätt. Vi hade ett eget förslag, vilket Mag-
nus Persson mycket väl känner till, och vi var beredda att diskutera även
andra lösningar. Men eftersom uppgörelsen hade en riksdagsmajoritet på

10

nästan 90 % hade vi i Ny demokrati inte kunnat få gehör för vår reservation
till beslutet.

Magnus Persson går på och frågar oss om vi inser vårt handlande. Vårt
handlande? Det var ju Socialdemokraternas handlande tillsammans med re-
geringens. Detta är litet väl magstarkt. Som jag sade har vi varit emot indrag-
ningen och har presenterat egna förslag. Men förslagen föll i kammaren. Se-
dan har Socialdemokraterna kommit tillbaka med ett förslag som är omöjligt
för oss att anta, därför att vi inte vet vad det innebär i bl.a. tid. Att begära
att vi skall rösta för det förslaget är litet väl mycket begärt. Visst, vi skulle
kunna avstå och säga: Enkelt, det här får ni klara upp själva. Det är ni som
har träffat uppgörelsen. Men det finns en oerhört viktig faktor, nämligen sig-
nalen ut till marknaden. Om det visar sig att överenskommelser träffas om
besparingar som man sedan flyr ifrån och ändrar hur som helst, skapas en
osäkerhet på marknaden som inte är bra.

Det råder inga tvivel om att Socialdemokraterna har svikit uppgörelsen.
Jag som har stått utanför uppgörelsen som betraktare har också sett att ni
har svikit den. Hanteringen har varit mycket olycklig. Den har dragit ut på
tiden, och det har följt en osäkerhet i spåren. Människor har inte kunnat
planera sin ekonomi och bostadsrättsföreningar har inte vetat vad som har
gällt.

I samband med kompletteringspropositionen kom sedan Socialdemokra-
ternas motion om uppskjutande av besparingarna. Detta kan inte betecknas
som särskilt tillfredsställande. Det är viktigt med klara spelregler.

Det vi fick till stånd var att besparingen lades ut på tre år, sedan må vilka
statsråd som helst ta åt sig äran. När vår reservation föll i kammaren gällde
det att göra det bästa av situationen, vilket var att inte gå med på Social-
demokraternas förslag. Det vore bättre att försöka att lägga ut besparing-
arna så, att folk skall veta vad de har att rätta sig efter. Hänsyn bör tas till
de senaste årgångarna genom att så litet besparingar som möjligt läggs ut
under det första året och i stället läggs ut på tre år. Jag tycker att vi åstadkom
en hel del jämfört med vad vi hade åstadkommit om vi hade avstått. Därige-
nom bidrog vi till att lindra situationen. Magnus Persson går här på oss litet
väl hårt.

Nu skall vi gå vidare och sänka fastighetsskatterna i stället för att höja
dessa. Vi vill sänka byggmomsen och tjänstemomsen. Vi för en politik som
leder till lägre räntor, vilket är det bästa för de boende. Detta borde också
få litet utrymme i den socialdemokratiska debatten.

Anf. 9 MAGNUS PERSSON (s) replik:

Fru talman! Låt mig först påminna om den ursprungliga uppgörelsen. Vi
har inte sprungit ifrån den.

Fru talman! På grund av regeringens drastiska åtgärder har 20 miljarder
sparats som skulle ha fallit ut på räntebidragsdelen. De har inte utfallit, ef-
tersom ingenting byggs här i landet. Vi har sagt att det i nuläget inte kan vara
vettigt att spara in de 3 miljarderna.

Ny demokrati och Dan Eriksson hade kunnat ansluta sig till vår reserva-
tion. Reservationen innebär att alla skall vara med och betala. Jag tror inte
att signalerna till marknaden hade inneburit något speciellt i det avseendet.

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

Den besparing som Dan Eriksson pekar på avser dessutom biståndet. Vi
skall i den här delen inte blanda ihop kreti och pleti.

Men sanningen är, fru talman, att Ny demokrati skyndade till regeringens
stöd och är medansvarigt till besparingen på 3 miljarder. Detta noterar inte
bara jag utan självfallet också landets bostadskonsumenter. De skall då
också känna till vilka som till syvende och sist fått vara med och betala notan.

Anf. 10 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Fru talman! Magnus Persson har här visat att hans minne är kort. Han kan
inte historien bakåt i tiden. Han säger: Vi har inte sprungit ifrån uppgörel-
sen. Men det har ni visst gjort. Det är solklart. Sedan tycker han att vi skall
följa Socialdemokraternas reservation.

Vi hade ett eget förslag som föll i kammaren. Socialdemokraterna visade
inget intresse av att med oss diskutera någon annan besparing. Även Magnus
Persson måste förstå att det är omöjligt att följa ett förslag som man inte
vet innebörden av och där det inte har angetts när i tiden det skall ligga.
Socialdemokraterna måste rannsaka sig själva.

Det var väl ett misstag som begicks när ni fattade beslut om att spara in 3
miljarder kronor på bostadssubventionerna år 1994. Detta var faktiskt vad
överenskommelsen gick ut på. Kom inte och skyll på någon annan, särskilt
inte på oss! Det är inte vårt fel att den här indragningen sker. Det är ert och
regeringens fel.

Anf. 11 MAGNUS PERSSON (s) replik:

Fru talman! Vi har inte sprungit ifrån överenskommelsen utan senarelagt
den. Vi anser att det med den lågkonjunktur som vi nu upplever är fel tid-
punkt att göra indragningen på 3 miljarder. Det är vad det är fråga om. Dan
Eriksson och andra som möter bostadsrättshavare, hyresgäster och egna-
hemsägare - ni får förklara varför ni är så snabba att gå regeringen till mötes
i det här förslaget.

Ny demokrati har inte gjort sig speciellt känt för att hoppa på tåget, om
man inte vet vad som befinner sig bakom knuten. Detta var nog en tillfällig
tillnyktring från Dan Erikssons sida.

Anf. 12 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Fru talman! Jag har inte fått svar på frågan om hur Magnus Persson förkla-
rar för folk att det faktiskt är Socialdemokraterna som har träffat överens-
kommelsen med regeringen. Det är otvetydigt så.

Det gäller att ta ansvar för landet. Man kan inte hela tiden sprida osäker-
het omkring sig. Ett av de stora problemen i ekonomin i dag är att folk blir
osäkra och har hamstrat, vilket gör att konsumtionen minskar. Osäkerheten
beror på att det inte finns klara spelregler.

Det finns inget som talar för att Socialdemokraternas förslag är ett bra
förslag. För oss har det aldrig varit aktuellt att rösta för Socialdemokraternas
förslag om att skjuta upp besparingarna vind för våg utan att precisera någon
tid. I stället för att bara avstå, vilket vi med gott samvete hade kunnat göra,
valde vi att försöka förhandla oss fram, så att det skulle bli så lindrigt som

12

möjligt under de första två åren och för de senaste två årgångarna. Jag tycker
faktiskt att det var en hedervärd insats.

Anf. 13 LENNART NILSSON (s):

Fru talman! Det här blev en något abstrakt och märklig diskussion. När
man lyssnar på diskussionen kan man få intrycket att det som nu kommer
att ske för knappt en femtedel av de boende i Sverige beror på att Social-
demokraterna har varit med om en uppgörelse som egentligen tolkades
olika. Jag vet att Mikael Odenberg har blivit något slags hjälte i olika läger,
när han skrev debattartiklar där han över huvud taget var emot den här be-
sparingen.

Vi har under tiden efter den s.k. underbara natten kunnat konstatera att
Sverige är på väg utför i en allt större utförsbacke. Samtidigt fanns det tolk-
ningstvister om uppgörelsen, vilket man kan diskutera och skylla på vem
som helst. De som satt med under den här underbara natten kanske inte rik-
tigt hade klart för sig vad konsekvenserna av den skulle bli. Man skulle fort-
sätta att diskutera frågorna, och i det medverkade bland andra jag, i vår
gruppstyrelse. Då var det enkelt för oss att konstatera att om man skall
minska kostnaderna för de boende så måste det fördelas på ett sådant sätt
att alla är med och betalar. Det är ganska enkelt.

Nu är det de knappt 20 % som bor i de dyraste bostäderna i Sverige som
får vara med om att betala, vilket en del här kallar för lindrigt. Jag vill påstå
att det är ungefär som med mannen med hunden: man kuperar svansen tre
gänger.

Man säger att det blir lindrigt därför att man skjuter upp det till 1994,1995
och 1996. Men vad är ”lindrigt”? Låt mig ta ett exempel: En bostadslägen-
het, en 3:a, som är byggd 1991 kommer under 1994, 1995 och 1996 utöver
de ordinarie nedsättningarna av subventioner att få en hyreshöjning på en
tusenlapp. Detta sker i ett läge där man redan i dag bor i de dyraste bostä-
derna, som är producerade under de sista åren. Vad är det som är lindrigt i
en situation när man lägger bördorna på de människor som redan i dag har
det svårast?

Man kan hålla på att skylla på Socialdemokraterna. Men vi har sagt att
man ibland, på olika områden och med utgångspunkt från hur Sverige har
förändrats och krisen på bostadsmarknaden, måste ompröva de beslut man
har fattat eller de uppgörelser som man har träffat. Den verklighet vi lever
i har inte förbättrats sedan man diskuterade uppgörelsen, och sedan gick ju
Sverige åt skogen på grund av devalveringar och annat.

Verkligheten har förändrats. Uppgörelsen har på många områden svikits
av de borgerliga partierna, inte minst på skatteområdet. Människor får det
allt svårare att klara av sina boendekostnader. Bostadsrättsföreningar går i
konkurs. Detta är vad det handlar om. Man kan skylla på Socialdemokra-
terna. Men det som ni nu här i dag, utgår jag från, kommer att driva igenom,
kommer att innebära en ökning av månadskostnaderna för en 3:a, byggd
1991, med ungefär en tusenlapp.

Från det att man flyttade in 1991 kommer de som bor i en sådan lägenhet

1 de senast byggda husen att drabbas av en hyresökning på mellan 2 600 och

2 900 kr/månad, medan andra som inte finns inom subventionssystemet kan-

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

13

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

14

ske slipper undan. Detta är vad förslaget handlar om. Sedan kan man hålla
på att säga att det blir lindrigt eller att det är Socialdemokraternas fel. Men
i dag när vi skall trycka på knappar handlar det om att vi inte vill ha de här
indragningarna. De drabbar människor som bor i fastigheter av de här år-
gångarna på ett orättvist sätt.

Vi kan naturligtvis i en framtid vara beredda att diskutera hur vi skall göra
besparingar, men det är helt oacceptabelt att i dag göra indragningar utifrån
den verklighet vi lever i. Den verkligheten lever tydligen inte alla borgerliga
partier i.

Anf. 14 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Fru talman! Alla fördyringar är svåra för hushållen i dessa tider, det är så
sant. Vad jag pratar om är att det är lindrigt i förhållande till vad som skulle
ha blivit fallet med Socialdemokraternas uppgörelse med regeringen. Enligt
den skulle det dras in 3 miljarder kronor 1994, och det hade blivit dyrt. I
förhållande till det är det här faktiskt en sjättedel.

Om vi inte hade agerat hade det blivit värre. Alternativet var att avstå,
och då hade regeringens förslag vunnit.

Anf. 15 LENNART NILSSON (s) replik:

Fru talman! Låt mig än en gång konstatera, som jag gjorde i talarstolen:
Det finns ingen uppgörelse mellan Socialdemokraterna och regeringen på
det här området. Man har tvistat om hur den skall tolkas, sedan har rege-
ringen på olika fronter drivit igenom den och så har man fått den s.k. lind-
ringen. Det finns ingen uppgörelse.

Vi säger att vi inte kan genomföra de här besparingarna därför att de drab-
bar människor så hårt. Jag hoppas att Dan Eriksson nu är införstådd med
att det inte finns någon uppgörelse på det här området.

Anf. 16 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Fru talman! Nu börjar debatten bli intressant. Lennart Nilsson säger att
det inte finns någon uppgörelse. Jag skulle vilja skicka en liten passning till
regeringspartierna, nämligen att den uppgörelse som träffades inte finns nu.
Det bör man tänka på när man skall försöka göra uppgörelser med Social-
demokraterna i fortsättningen.

Anf. 17 LENNART NILSSON (s) replik:

Fru talman! Nej, det finns ingen uppgörelse, eftersom de borgerliga parti-
erna i regeringsställning har svikit uppgörelsen. Därför är förutsättningarna
förändrade.

Anf. 18 MIKAEL ODENBERG (m):

Fru talman! Jag är inte övertygad om att en sådan här svekdebatt blir sär-
skilt konstruktiv. Jag har ju läst upp vad som stod i överenskommelsen mel-
lan regeringen och Socialdemokraterna, och där står det uttryckligen att bo-
stadssubventionerna reduceras med 3 miljarder kronor netto den 1 januari
1994.

Lennart Nilsson har kommit på att man inte kan spara bostadssubventio-

ner på fastigheter som inte har några bostadssubventioner. Han sade att det
då inte längre föreligger någon uppgörelse utan att det i stället föreligger en
tolkningstvist.

Om jag förstod det hela rätt var Lennart Nilssons tolkning att en besparing
med 3 miljarder kronor på bostadssubventionerna innebär att man skall höja
fastighetsskatten i stället, som om nu höjd fastighetsskatt var det som hyres-
gäster, bostadsrättshavare och egnahemsägare i det här landet behövde!

Det är riktigt som Lennart Nilsson sade, att jag inte var särskilt förtjust i
den här punkten i krisöverenskommelsen. Jag deltog inte under de där natt-
liga samtalen, men jag tycker att det ärende som nu ligger på riksdagens bord
har fått en bra utformning. Det innebär klara förbättringar jämfört med hur
man resonerade under den där natten då förhandlingarna pågick.

Generellt är det så att Socialdemokraterna på den här punkten intar unge-
fär samma hållning som i alla andra frågor, nämligen att det är klart att vi
måste spara i statens finanser, men vi skall inte göra det just nu och vi skall
framför allt göra det på ett annat sätt. Det största problemet vid saneringen
av statsfinanserna i dag är att Socialdemokraterna inte är beredda att med-
verka, utan vill fortsätta att skjuta problemen framför sig till, misstänker jag,
strax bortom nästa val.

Anf. 19 LENNART NILSSON (s):

Fru talman! Det är egentligen ganska meningslöst att diskutera med ut-
gångspunkt i att vi, som Mikael Odenberg sade, vill höja fastighetsskatterna.
Det jag nämnde i talarstolen var att verkligheten har förändrats. Bostads-
marknaden har ytterligare kommit i kris. Vi har problem med arbetslöshet,
och människor har inte råd att hyra bostad. Verkligheten är förändrad.

I det läget säger vi att vi inte vill genomföra de här försämringarna för dem
som bor i de allra dyraste bostäderna, därför att de inte kommer att klara
av det. Det är vårt förslag för de närmaste åren. Majoritetens förslag här i
riksdagen handlar om att man vill höja hyran för de senaste årgångarna av
bostäder med ungefär en tusenlapp i månaden under de kommande åren.
Detta är vad det handlar om.

De borgerliga partierna vill tillsammans med Ny demokrati försämra vill-
koren för människor genom att höja hyran med en tusenlapp. Vi vill att man
inte skall ta ut de här höjningarna under de kommande åren med utgångs-
punkt i den bistra verklighet vi lever i och som ni inte har förstått innebörden
av.

Anf. 20 MIKAEL ODENBERG (m):

Fru talman! Den borgerliga regeringens politik går inte ut på att försöka
köra upp hyran med 1 000 kr för hushållen nästa år.

Om vi röstar igenom bostadsutskottets och regeringens förslag kommer
den fastighet som är byggd 1991 över huvud taget inte att drabbas av någon
indragning 1994. Det är bara fastigheter byggda 1988 och dessförinnan som
kommer att få minskade bostadssubventioner. För normallägenheten i ett
hyres- eller bostadsrättshus handlar det om mellan 40 och 99 kr i månaden.
Det går att utläsa av betänkandet om man vill.

Lennart Nilsson sade att verkligheten har förändrats sedan krisöverens-

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

15

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Höjd garanterad
ränta 1994-1996
för vissa bostadshus

kommelsen träffades och att vi därför inte borde göra denna besparing. Tidi-
gare sade Magnus Persson att vi visst skall göra besparingen, men inte just
nu utan någon annan gång. Jag är väldigt nyfiken på om det är det Nilssonska
eller det Perssonska budskapet som gäller. Hur är det nu? Skall det sparas -
och när skall det i så fall ske - eller skall det inte sparas?

Anf. 21 LENNART NILSSON (s):

Fru talman! Nu försöker Mikael Odenberg spela bort korten genom att
säga att det inte blir någon extra upptrappning 1994. Det är naturligtvis rätt.
Men det blir en ordinarie upptrappning som också är kraftig. Det handlar
egentligen om att regeringen försöker dölja sina förslag genom att spilla ut
effekterna av dem över några år.

Man skall dra in tre miljarder och fördela besparingarna över 1994 - det
gäller vissa årgångar av bostäder - 1995 och 1996. När vi kommer fram till
1996 blir hyresökningen den jag nämnde för den aktuella årgången. Samti-
digt skall lånen omskrivas. Om då räntemarginalen mellan det man får be-
tala och det man tar ut är lika stor som den är i dag innebär det en ganska
kraftig ökning av boendekostnaden.

När vi socialdemokrater förhoppningsvis kommer tillbaka i regeringsställ-
ning skall vi bedriva en bostadspolitik som skall upplevas som rättvis. Det
kan inte vara rimligt att mindre än 20 % av de boende - dvs. de som har de
högsta hyrorna i dagens Sverige - skall vara med och betala de indragningar
som nu görs, medan andra inte får vara med. Den dagen vi kommer tillbaka
skall vi nog reda ut problemen och driva en politik som upplevs som rättvis
av alla grupper.

Nu klipper regeringen framför allt till dem som bor i de nya moderna bo-
städerna - t.ex. de unga familjerna.

Anf. 22 MIKAEL ODENBERG (m):

Fru talman! För det första: Vi sparar tre miljarder kronor på bostadssub-
ventionerna därför att regeringen och Socialdemokraterna har kommit över-
ens om att spara tre miljarder på bostadssubventionerna.

För det andra: Det går inte att spara in på bostadssubventioner på fastig-
heter som inte har några bostadssubventioner.

För det tredje: Besparingen läggs ut över tre år. Det beslut riksdagen kom-
mer att fatta i dag får till följd att fastigheter byggda 1989,1990 och 1991 inte
får minskade subventioner. De kommer över huvud taget inte att få mins-
kade subventioner under år 1994.

Till sist, fru talman, vill jag ha syar på frågan om det är den Nilssonska
socialdemokratiska bostadspolitiken - dvs. den som säger att verkligheten
har förändrats så, att vi kan strunta i saneringen av statsfinanserna - eller
den Perssonska socialdemokratiska bostadspolitiken som gäller - dvs. den
som säger att vi skal! spara men inte just här och nu utan en annan gång?

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 19 §.)

3 § Ändringar i fastighetsbildningslagen m.m.

Prot. 1993/94:34

1 december 1993

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoU4 Ändringar i fastighetsbildningslagen m.m. (prop.

1993/94:27).

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 19 §.)

4 § Förlängd försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoU5 Förlängd försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt (prop.

1993/94:28).

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

5 § Villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94

Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU6 Villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret

1993/94 (prop. 1993/94:3).

Anf. 23 MARGARETA WINBERG (s):

Fru talman! Det finns ingen samstämmighet om den svenska jordbrukspo-
litiken. Det betyder inte att vi är oeniga om det svenska jordbrukets vara
eller inte vara. Jordbruket, det öppna landskapet och svenskproducerad mat
har en djup förankring hos svenska folket. Självfallet skall vi ha kvar ett
svenskt jordbruk och en inhemsk livsmedelsproduktion.

Nej, skiljelinjen går vid hur vårt jordbruk skall se ut inför ett eventuellt
EU-medlemskap.

Regeringen har, med mycket gott stöd av riksdagsmajoriteten, valt att
blåsa upp produktionen genom att kraftigt avvika från 1990 års reformpolitik
och satsa miljardbelopp på ett jordbruk som inte kommer att vara i balans
om ett eller två år.

Man har valt att i förväg vrida subventionerna så att det gynnar södra Sve-
riges spannmålsproducenter på småböndernas och på animalieböndernas
bekostnad. Alternativodlarna går lottlösa ur detta spel.

Vi kommer, om vi blir medlemmar i EU, att gå in med ett överskott på
såväl spannmål som mjölk. Därmed förstärker vi den orimliga situation som
EU befinner sig i och som man har svårt att frigöra sig ifrån. Jordbruket pre-

2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 34

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

mierar överskott, överanvänder kemikalier och handelsgödsel och drar stora
ekonomiska resurser ur EU:s budget.

Vi som kunde ha varit ett föredöme och som kunde ha visat vägen bort
från denna usla politik ställer oss till följd av regeringens anpassningspolitik
i EU:s bidragskö. Vi sviker därmed inte bara oss själva och EU utan också
den del av världen som så väl behöver mindre av centralplanerad livsmedels-
politik i den rika världen för att över huvud taget hitta incitament för en egen
jordbrukspolitik och utveckling.

Om man reser runt i landet i dag ser man hur produktionsökningar förbe-
reds. Det gäller inte minst mjölk. Det är klart att subventionerna med denna
i förväg anpassade politik förskjuts från animalier till vegetabilier. Då gäller
det att öka på koantalet för att kompensera det uteblivna kostödet.

Bönderna ligger i startgroparna för att förbereda sig på en rejäl mjölk-
kvot. Jag får frågor från olika bönder när jag är ute: Hur stor mjölkkvot får
jag? Skall jag öka min produktion nu i förväg för att vara säker på att jag får
en bra kvot?

Vad skall man svara? Jag hoppas att mina efterträdare i talarstolen kan ge
ett svar.

Vi kommer alltså, om vi blir medlemmar, att gå in i unionen med ett stort
överskott. Jag vill fråga bl.a. Ingvar Eriksson om majoriteten någonsin har
gjort någon prognos över storleken på överskottet och därmed på kostna-
derna för det? Hur stor del av EU:s totala överskott av exempelvis spannmål
kommer Sverige att bidra med?

Vi socialdemokrater fortsätter att hålla en stramare linje än majoriteten
och regeringen. Vi förordar att regeringen i stället för att genomföra det
föreslagna arealstödet låter utreda ett landskapsvårdsstöd som bättre än ett
generellt stöd tar sikte på flora och fauna och bidrar till att bevara den biolo-
giska mångfalden.

Jag undrar varför t.ex. ni i kds, som i olika sammanhag anser er ha en
miljöprofil, så energiskt motsätter er en miljöanpassning av jordbruket. Jag
hoppas att Dan Ericsson i Kolmården kan svara på den frågan.

Jag skulle också vilja fråga Dan Ericsson i Kolmården om han kan visa ett
enda exempel på att kds under det senaste året har tagit strid för miljön. Jag
hittar nämligen inget sådant exempel. Ni kan inte ens gå med på det krav på
en utredning av hur det svenska jordbruket kan bli mer miljöanpassat som
vi socialdemokrater har drivit under ett års tid.

Jag ser att jordbruksministern finns här i kammaren. Vad säger Centerpar-
tiet, som är representerat ute på landet, till småbönderna och bönderna med
medelstora gårdar som producerar mjölk och kött t.ex. i norra Sverige och
som nu mister sitt kobidrag? De är dessutom jätteoroliga för hur Norrlands-
stödet hanteras i förhandlingarna. Vad tycker ni i Centern att man skall svara
dem - ni som nu avskaffar djurbidragen för att vegetabilieproducenterna
skall kunna få mer betalt?

Fru talman! Den bristande miljömedvetenheten i regeringens jordbruks-
politik är allvarlig. Den kommer till uttryck också på ett annat område i den
proposition som vi nu diskuterar. Redan år 1992 avskaffades prisreglerings-
avgifterna på fosfor. Den sammanlagda avgiften har därmed sänkts från 3:63

18

kr/kg till 1:20 kr/kg. När avgiften var som högst uppgick den till 4:99 kr/kg.
I dag har både Finland och Norge högre avgift än Sverige.

Den höga nivå som vi har haft, kombinerat med rådgivningsinsatser, har
gjort att användningen av fosfor mer än halverats sedan 1980. Det visar att
den förda prispolitiken har givit resultat. Det är mot denna bakgrund vi so-
cialdemokrater föreslår en miljöskatt på fosfor på 2 kr/kg. Varför motsätter
ni i kds er detta - Dan Ericsson i Kolmården? Kds vill ju vara ett miljöparti.
Är inte det i linje med er profil?

Beträffande kadmium så föreslår regeringen en avgift på 30 kr per gram
kadmium på partier som innehåller mer än 50 gram kadmium per ton fosfor.
Genomsnittet ligger i dag på 60-70 gram, och den handelsgödsel som t.ex.
år 1992 såldes av kooperationen innehöll i snitt 40 gram.

Kadmiumtillförseln till åkerjorden kommer till hälften via handelsgödsel.
Jordarna är så allvarligt förorenade att snabba och kraftfulla åtgärder be-
hövs. Vi föreslår en avgift på 30 kr per gram per ton fosfor för den halt som
överstiger 5 gram per ton fosfor. Det innebär en intäkt på ca 20 miljoner. Vi
tycker detta är en bättre styrmetod än den regeringen föreslår, som knappast
styr alls.

Fru talman! Med oro konstaterar vi socialdemokrater att den förda politi-
ken på jordbrukets område inte bara är dålig för miljön. Den kostar dess-
utom stora pengar. Det är pengar som inte finns. Dem måste man låna till.
Det är utgifter som i ett EU-perspektiv förökar sig. Vi hade kunnat komma
billigare undan, både i det korta och i det långa perspektivet. Men den viljan
har inte funnits.

Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till de socialdemokratiska
reservationerna 1 och 5 till jordbruksutskottets betänkande nr 6.

Anf. 24 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):

Fru talman! Jag är av någon anledning uppsatt bland talarna från opposi-
tionspartierna i böljan på talarlistan. I dag står jag definitivt bakom majori-
tetens förslag till riksdagens beslut. Det är mycket positivt att vi nu fått en
kursändring som gör att jag helhjärtat kan backa upp detta.

Det betänkande som riksdagen snart skall ta ställning till bekräftar att
svensk jordbrukspolitik nu alltmer riktar in sig på EG:s regelsystem. Där-
med ökar också förutsättningarna för att svenskt jordbruk skall stå starkare
inför ökad konkurrens från EG-länderna.

Det är för min del positivt att det finns en stabil majoritet i utskott och
riksdag för denna förändring, vilket Margareta Winberg här nämnde, i jäm-
förelse med 1990 års omställningsbeslut. Denna majoritet inser värdet av att
svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion skall få bättre förutsätt-
ningar att vara med och konkurrera på lika villkor som jordbruket inom EG.
Det fanns en del problem i portgången till denna nya inriktning. Det är där-
för positivt att vi nu är såpass eniga om färdriktningen

Från kds har också framförts krav inför denna proposition och betänkan-
det. Det gäller arealersättning till vallodling samt ytterligare stimulans till
ekologisk odling. På den första punkten hoppas jag att vi så småningom skall
kunna komma vidare.

När det gäller ekologisk odling ställde Margareta Winberg frågan om kds

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

19

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

har tagit strid för miljön. Hon påstod att vi i kds skulle motsätta oss en mil-
jöanpassning av jordbruket. Jag vill här citera vad som står i betänkandet:
”Inför ett EG-medlemskap måste en plan för en svensk tillämpning av EG:s
kompletterande miljöprogram på jordbruksområdet utarbetas. Av proposi-
tionen framgår att jordbruksministern ämnar föreslå regeringen att en sär-
skild utredning får i uppgift att utarbeta förslag till ett sådant program. I sam-
band härmed bör ett förslag till stöd för omläggning till ekologisk produktion
ingå.”

Vi har slagits för detta. Vi kommer att fortsätta att arbeta för omställning
av svensk jordbruksproduktion även till ekologisk odling och förbättra möj-
ligheterna till detta. Det är ingen nyhet för Margareta Winberg att vi i kds
står fast vid den uppfattningen.

Jag noterar att Margareta Winberg i den förra jordbrukspolitiska debatten
förutskickade att det inte skulle komma något förslag om kadmiumavgift
från regeringen. Det är precis ett sådant förslag som nu ligger på riksdagens
bord. Jordbruksutskottets ordförande skulle kanske vara litet försiktigare
med att inta sådana klara och definitiva ståndpunkter.

Kds kommer att fortsätta att driva miljökraven. De finns i propositionen,
och de finns i detta betänkande. Vi har tagit strid för miljön. Jag skall kanske
påminna om de propositioner som lagts fram om kretslopp, biologisk mång-
fald och klimatfrågorna. Vi har varit pådrivande i arbetet i såväl regerings-
kansliet som själva riksdagsarbetet.

Jag har under det år som gått, förutom att ha mött många bönder ute i
verkligheten, också besökt många livmedelsföretag och träffat företrädare
för dessa företag. Den entydiga bilden är att den politik som vi nu slagit in
på är en förutsättning för fortsatt svensk livsmedelsindustri.

Jag vill ställa en fråga till Margareta Winberg. Er jordbrukspolitik hotar
många jordbruksföretag inom näringen, förutom de direkta effekter som era
förslag skulle få. Därmed hotas också indirekt en levande landsbygd och alla
de näringar som är beroende av en fortsatt svensk livsmedelsproduktion.
Hur ser ni på detta faktum? Om vi skulle följa era förslag skulle många ar-
betstillfällen inom livsmedelsindustrin hotas.

Jag tycker att det ibland skorrar något falskt när Socialdemokraterna i
andra sammanhang talar om åtgärder för att få fler jobb, samtidigt som ni
inom denna sektor är ett direkt hot mot många arbetstillfällen.

Hur ser egentligen Socialdemokraterna på detta? Är inte arbetstillfällena
inom denna sektor - direkt i primärproduktionen, inom alla sidonäringar på
landsbygden som är beroende av denna produktion samt inom livsmedelsin-
dustrin - oerhört värdefulla, och bör vi inte fortsättningsvis slå vakt om och
utveckla dessa näringar?

Anf. 25 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Fru talman! Dan Ericsson i Kolmården säger att han är tacksam över kurs-
ändringen. Det finns kanske anledning att klargöra i vad denna kursändring
består som han är så glad över.

Kursändringen består i att man frångår det beslut som riksdagen fattade
1990. Det skulle innebära minskad kemikalisering och en produktion i ba-

20

lans, dvs. minskade överskott. Man övergår till en överproduktion med
överskott, mer kemikalier och mer handelsgödsel.

Kds brukar säga sig vara ett slags miljöparti, Dan Ericsson. Hur stämmer
den bild jag nu har visat över den politik som ni är stolta över med den bild
som ni klistrar på er själva? Hur stämmer den bilden med den internationella
solidariteten, som jag antar att ett parti som kds vill profilera sig för?

Politiken innebär att överskott dumpas på en världsmarknad, vilket drab-
bar tredje världen. Det betyder de facto att man undandrar de länder som
så väl skulle behöva en utveckling av sitt jordbruk denna möjlighet.

Det kom mycket riktigt ett förslag om kadmium från regeringen. Där hade
jag fel. Det kom ett förslag, men vilket förslag var det? Det var ett förslag
som knappast alls kommer att styra bort från kadmium.

Jag skulle vilja fråga Dan Ericsson vilket förslag av de två som nu ligger,
och som vi skall rösta om litet senare, som Dan Ericsson tycker är bäst. Är
det regeringens förslag eller det alternativa förslag som vi socialdemokrater
har lagt fram? Jag skulle vara mycket tacksam över att få ett rakt svar på den
frågan.

Anf. 26 DAN ERICSSON i Kolmården (kds) replik:

Fru talman! Kursändringen handlar om att svenskt jordbruk och svensk
livsmedelsproduktion skall närma sig de villkor som EG har, för att vi där-
med skall kunna ha en fortsatt svensk jordbruksproduktion. Detta är den
avgörande frågan. Skall vi ha kvar svenskt jordbruk och satsa på det eller
skall vi avhända oss den möjligheten? I den frågan kan man säga att vi har
förändrat kursen. Nu har vi bättre förutsättningar att klara svensk jord-
bruksproduktion .

Sedan undrar Margareta Winberg över detta att kds är ett miljöparti. Vi
är självfallet ett miljöparti. I vår ideologi har vi ett förvaltaransvar där det
gäller att hantera våra miljöresurser, energiresurser osv. Ett av de förslag
som finns här på bordet är den kadmiumavgift som Margareta Winberg i ett
tidigare skede inte trodde skulle komma. Det är ett sätt att gå in på detta
med miljöstyrning. Vi lägger avgifter på sådant som vi vet är till skada för
miljön. Det gäller att ställa om samhället i den här riktningen på flera områ-
den. Detta gör att vi kommer en liten bit på väg.

Sedan ställer Margareta Winberg den raka frågan om det är det betänkan-
deförslag som ligger på bordet eller reservanternas förslag som jag tycker är
bäst, när det gäller den här miljöavgiften. Jag har att hantera den samlade
jordbrukspolitiken. Då är den första punkten att vi skall ha vettiga villkor
för svenska lantbrukare. Den andra punkten är att vi skall ha en omställning
av jordbruket så att vi går alltmer åt ekologisk odling. Vi kan konstatera att
vi verkligen har fått bort mycket av kemikalieanvändningen. Det är den sam-
mantagnajordbrukspolitiken som jag tar ställning till här. Det är därför jag
stöder betänkandet.

Anf. 27 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Fru talman! Jag är mycket glad över det första svaret från Dan Ericsson
i Kolmården. Det betyder att ni prioriterar en anpassning till EU framför
miljöåtgärder inom jordbruket. Det är ett klart och bra svar. Det är nämli-

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

21

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

gen så att vi inte behövde göra den prioriteringen, men ni valde bort miljön
för anpassningens skull.

Jag förstår att det är svårt att svara på frågan om vilket av de två förslagen
när det gäller kadmium som är bäst. Jag hade kanske inte väntat mig att få
något svar på den.

Dan Ericsson säger att det här betänkandet också går mot ekologisk od-
ling. Det gör mig ytterligt förvånad. I själva verket är det ju precis tvärtom.
Alternativ odling finns inte med här. Det är t.o.m. så, Dan Ericsson, att ni
sviker två av era partivänner som har skrivit en motion om just alternativ
odling. De alternativa odlarna drabbas på flera sätt av den förda politiken
under det här året. De drabbas dels av sänkningen av gränsskyddet för foder-
medel - det får de ingen kredit för-, dels får de inte någon kredit för att
prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel har tagits
bort. De får däremot en direkt kostnadsökning när djurbidraget nu tas bort.

Det förslag som vi tidigare har lagt fram om ett särskilt arealstöd för just
alternativodlare har ni varit med om att rösta bort här i kammaren. Det Dan
Ericsson säger om att detta på något vis skulle vara en väg mot ett mer ekolo-
giskt jordbruk eller alternativ odling är inte sant. Ni sviker era egna när ni
inte ställer upp på den motion som vi skall behandla i dag.

Anf. 28 DAN ERICSSON i Kolmården (kds) replik:

Fru talman! Det är klart att vi teoretiskt kan diskutera vad som är bäst för
miljön i jordbrukslandskapet osv. Men det viktiga är ju att vi har ett jord-
brukslandskap över huvud taget. Om vi skall diskutera miljöfrågor är det väl
avgörande att vi har en livsmedelsproduktion och en jordbruksproduktion
som gör det möjligt att ha öppna landskap och en levande landsbygd. Om vi
inte har det kan vi föra semantiska diskussioner om miljöaktiviteter på detta
område. Det är den avgörande frågan och prioriteringen det handlar om.
Skall vi ha ett svenskt jordbruk eller inte? När vi diskuterar prioriteringar är
mitt svar på den frågan definitivt ja.

När det gäller alternativ odling får jag tydligen ytterligare en gång läsa in-
nantill i betänkandet. I samband med den utredning som skall göras nu ”bör
ett förslag till stöd för omläggning till ekologisk produktion ingå”. Det står
i klartext i betänkandet.

Vi kommer att fortsätta att driva på detta så att vi får förbättrade stödfor-
mer som gör att vi gynnar den ekologiska produktionen. Men det gäller åter-
igen att vi har ett jordbruk att utgå ifrån över huvud taget. Detta är det svåra
för Socialdemokraterna.

Det intressanta med Margareta Winbergs repliker är att hon inte svarade
på min fråga med ett enda ord. Hur är det med sysselsättningen? Är det så
att ni med er politik ”medvetet” vill arbeta för att vi raserar möjligheterna
till arbetstillfällen både inom jordbrukssektorn, inom sidonäringarna ute på
landsbygden och inom livsmedelsindustrin? Det är precis detta som er poli-
tik skulle leda till. Varför får jag inte ett svar på den frågan? Varför är det
inte viktigt med arbetstillfällen inom just den här sektorn? På andra områ-
den talar ni er varma för att vi skall skapa arbetstillfällen, men inom den här
sektorn talar ni tyst om vad jordbruket innebär för sysselsättningen.

22

Anf. 29 JAN JENNEHAG (v):

Fru talman! Jag ansluter mig till de socialdemokratiska reservationerna
och yrkar bifall till reservation 5. Jag tänker liksom Margareta Winberg och
Dan Ericsson i Kolmården uppehålla mig något vid avgiften på kadmium.

I utskottets betänkande på s. 15 längst ner står följande: ”Avgiften är an-
passad till en nivå som bör kunna ge incitament till rening av fosforgödsel
utan att innebära en ytterligare kostnadsbelastning för svenskt jordbruk och
för konsumenterna.”

Hur skall en avgift kunna ge incitament till en minskning om avgiften är
så låg att den inte innebär kostnadsbelastning? Själva systemet med ekono-
miska styrmedel innebär naturligtvis att vi skall bestraffa det som icke är
önskvärt och gynna det som är önskvärt. Den föreslagna avgiften är över
huvud taget ingen stimulans. Den är ett slag i luften. Inte ens denna verk-
ningslösa svenska bestämmelse kommer, åtminstone enligt tidningsuppgif-
ter, att accepteras av EU.

Enligt vad som redovisas i Dagens Nyheter den 28 november är förhand-
larna oroliga för att kadmium i handelsgödsel blir ett problem. Det sägs att
förhandlingarna skall vara avslutade före jul. Jag undrar naturligtvis hur
detta problem skall lösas. Om inte svenska förhandlare ens kan få igenom
det som nu föreslås av regeringen, hur skall man då kunna gå vidare? Jag
tycker att detta är ytterst illavarslande.

Den övergripande frågan är ju att jordbruksministern har bedömt att ett
eventuellt svenskt medlemskap i EU inte innebär något hinder för ett inför-
ande av en miljöavgift på kadmium. Det vore ytterst intressant att få en kom-
mentar till det här förhållandet.

Anf. 30 INGVAR ERIKSSON (m):

Fru talman! Jag vill först yrka bifall till jordbruksutskottets hemställan i
det betänkande som vi nu behandlar, med undantag av det moment där åter-
betalningskravet behandlas. Jag yrkar där bifall till reservation nr 3. Jag yr-
kar också avslag på samtliga socialdemokratiska reservationer.

Fru talman! I betänkandet behandlas regeringens proposition angående
villkoren för vegetabilieproduktionen i jordbruket efter budgetåret 1993/94.
I betänkandet föreslås åtgärder för en fortsatt anpassning av den svenska
jordbruks- och livsmedelssektorn till EG. Det är det stora och viktiga, vilket
Margareta Winberg och de andra socialdemokraterna inte tycks ha insett.

Omställningsprogrammet förändras. Bl.a. avskaffas den s.k. odlingsbeg-
ränsningen fr.o.m. 1994, varigenom en lång rad orimliga inlåsningseffekter
försvinner.

Arealstödet för 1994/95 föreslås bli höjt till 900 kr/ha, och inlösenpriset
för spannmål föreslås bli oförändrat, 1:05 kr per kilo. Det generella direkt-
bidraget till mjölkproduktionen avvecklas fr.o.m. budgetåret 1994/95. Dess-
utom införs en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel den 1 januari 1994.

Propositionens förslag om krav på återbetalning av 2 000 kr/ha gentemot
de brukare som inte uppfyllt kraven i omställningsprogrammet har inte god-
tagits av oppositionens företrädare i utskottet. Oppositionsföreträdarna har
på denna punkt bildat majoritet för en begäran om en mer utförlig analys

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993194

23

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

24

från regeringen i fråga om förutsättningarna för att fullfölja omställningspro-
grammet. Regeringssidan har, som jag sagt, reserverat sig på denna punkt.

Vi anger att det är mycket angeläget att riksdagen undanröjer eventuella
oklarheter om vilka återbetalningskrav som kan komma att riktas mot de
brukare som inte lyckas finna alternativ för en varaktig omställning. Genom
den majoritet som nu har bildats skjuts beskeden till brukarna upp ytterli-
gare. Dess skrivning andas dessutom uppfattningen att återbetalningskraven
skulle kunna bli ännu hårdare.

Nog är det anmärkningsvärt att Ny demokrati, som i sin motion pläderar
för en bättre framförhållning i besluten, så att brukarna skulle kunna få
bättre planeringsmöjligheter, nu förfaller till att begära ytterligare utredning
och klarläggande. Det görs på ett sätt som skapar större svårigheter. Dess-
utom skapar det beslut som ni medverkar till i detta avsnitt till en ökad oro
inför framtiden.

Jag vill framhålla att de brukare som gått in i en omställning av sin jord-
bruksareal och därigenom avstått och fram till juli 1996 avstår från produk-
tion av tidigare prisreglerade grödor därmed gjort och gör en betydande in-
sats för att minska statens exportkostnader. Man bidrar dessutom till att lön-
samhetsminskningen i produktionen blir mindre än eljest. Man kan också
hävda att ersättningen för omställningen jämfört med ersättningen för s.k.
EG-träda inte blir särskilt hög.

I fråga om inlösenpris och arealbidrag instämmer utskottet i regeringens
bedömning att EG:s stöd till vegetabiliesektorn på flera områden avsevärt
överstiger stödet till de svenska odlarna. Härtill kommer att avkastningsni-
vån i flera viktiga EG-länder är högre än i Sverige samtidigt som kostna-
derna, Margareta Winberg, för insatsmedel m.m. är lägre. Dessa skillnader
framgår bl.a. och understryks ytterligare i Jordbruksverkets nyligen publice-
rade rapport om svenskt jordbruk inom EG.

Enligt utskottets mening bör det vara ett viktigt led i anpassningen inför
ett EG-medlemskap att svenska jordbruksföretag har goda förutsättningar
att producera och konkurrera på EG:s villkor. Det är också viktigt att det
ges möjlighet härtill under övergångsperioden. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag om ett inlösenpris under 1994 om 1:05 kr per kilo spann-
mål. Man föreslår av samma skäl en höjning av arealstödet till 900 kr/ha.
Detta är en anpassning till EG-nivån. Vi har tidigare aviserat dessa förslag.

Detta innebär att 1994 års odling av spannmål, oljeväxter, proteingrödor,
sockerbetor, matpotatis, potatis för stärkelse och rödsprit, bruna bönor och
frövall kan tillgodogöra sig detta ökade stöd, och det är viktigt. Det innebär
ett närmande till EG-nivån, vilket är en inriktning som vi har haft.

Det som socialdemokraterna vill göra i sammanhanget är att dels sänka
spannmålspriset till 90 öre, dels helt ta bort arealstödet och återinföra det
gamla inkomststödet, nu med 500 kr/ha. Man säger nu att man vill ta från
norr och ge till söder. Vi är så realistiska att vi inser att vi har ett ansvar för
att se till att hela det svenska jordbruket har rimliga förutsättningar att när
vi går in i EG/EU konkurrera på någorlunda lika villkor.

De socialdemokratiska förslag som vi här får ta del av innebär i princip att
man höjer kostnaderna och sänker producentinkomsterna. Var och en som
har sinne för ekonomi begriper att det skulle bli en mycket kraftig lönsam-

hetsförsämring, om riksdagen skulle anta socialdemokraternas förslag. För-
sämringen skulle bli så stor att många producenter skulle slås ut under över-
gångstiden innan vi kommer in i EG. Hur tror socialdemokraterna att
svenska livsmedelsproducenter skall kunna få chansen att konkurrera på lika
villkor, om de inte hänger med innan vi kommer in?

Detta vittnar om att socialdemokraterna inte har insett vikten av att en
sådan långsiktig näring som jordbruksproduktionen måste få övergångstider
och anpassningstider. Vi är från regeringssidan fullständigt övertygade om
att svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri är konkurrenskraftiga,
förutsatt att de får rimliga chanser att förbereda sig inför EG/EU-inträdet.

Margareta Winberg, socialdemokraterna, vägrar alltså att inse vad som
krävs för att ge denna del av svenskt näringsliv rimliga förutsättningar i nulä-
get, och det är vi mycket beklämda över. Man sätter käppar i hjulet för fram-
tiden, och man försöker skapa motsättningar mellan de svenska producen-
terna i norr och i söder. Det är mycket olyckligt. Därmed äventyrar social-
demokraterna också det långsiktiga konsumentintresset. Om jag har uppfat-
tat rätt vill svenska konsumenter i varje fall till stor del få möjlighet att kon-
sumera svenskproducerade livsmedel också i framtiden. Ni måste inse att ni
tar ett stort ansvar, om ni underminerar producenternas möjligheter att till-
godose detta konsumentintresse.

Jag blir litet förundrad över att socialdemokraterna går till attack och sä-
ger att 1990 års jordbrukspolitik fullständigt har övergivits. Vi har gjort kor-
rigeringar och kommer att fortsätta att föreslå sådana, av den enkla anled-
ningen att verkligheten inte är den som vi upplevde när vi tog det jordbruks-
politiska beslutet. Vi menar att beslutet i mycket fattades under den förut-
sättningen att de internationella GATT-förhandlingarna skulle ha blivit slut-
förda till för drygt två år sedan, nämligen den 1 juli 1991. Den tid som har
gått sedan dess är så lång att man är förundrad över att en näring har kunnat
leva med frysta producentpriser under hela denna period.

Vi har också gemensamt lämnat in en ansökan om medlemskap i EG/EU,
och det tycks socialdemokraterna när det gäller jordbrukspolitiken ha glömt.
Ni ligger dessutom lågt och talar inte om vad ni egentligen anser. Ni sitter
på två stolar. Också detta skapar väldiga bekymmer för näringens långsiktiga
planering. Vi skulle därför verkligen vara bekymrade om ni skulle få chansen
att bedriva jordbrukspolitiken i Sverige.

Som sagt: Vi har tagit ansvar för att skapa rimliga förutsättningar för att
också denna del av svenskt näringsliv skall få chansen att även i framtiden
fullgöra sin viktiga uppgift, till gagn inte minst för konsumenterna och till
gagn för hela det svenska samhället och landskapet, som vi därigenom tror
oss kunna bevara så öppet som möjligt.

Jag vill alltså yrka avslag på de socialdemokratiska reservationerna och
bifall till utskottets hemställan med undantag av det som framhålls i reserva-
tion nr 3.

Anf. 31 JAN JENNEHAG (v) replik:

Fru talman! Ingvar Eriksson undvek frågan om kadmiumavgiften. Jag ut-
går från att Ingvar Eriksson anser att den föreslagna avgiften kommer att
minska kadmiumbelastningen. Det är i varje fall så man måste tolka majori-

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993194

25

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993194

26

tetsskrivningen, som säger att man bör ha en utvärdering av avgiften 1995
för att bedöma dess effektivitet och att man då bör överväga om avgiften kan
höjas för att styra kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer. Vi har ännu lägre
nivåer redan i dag. Varför föreslå en meningslös avgift? Varför inte i dag
konstatera att vi redan kan bedöma avgiftens effektivitet?

Sedan detta med förhandlingarna med EU. Jag ser mycket stora problem
om vi i dag i förhandlingarna inte ens kan få igenom en verkningslös avgift.
Hur skall vi då kunna tro att vi i framtiden kommer att kunna driva miljöfrå-
gor och införa effektiva styrmedel? Jag saknade i Ingvar Erikssons anför-
ande en kommentar kring detta.

Anf. 32 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Fru talman! När det gäller utvärderingen av kadmiumavgiften är det fullt
naturligt, att inför man en avgift så följer man också upp effekterna av den.
Industrin och förbrukarna är uppenbarligen också väldigt angelägna om att
minska kadmiuminnehållet i gödselmedel. Det innebär många gånger prak-
tiska svårigheter, men inriktningen har varit och är att kadmiuminnehållet
ytterligare skall minskas.

Även om Jan Jennehag säger att det här förslaget är verkningslöst, är det
en signal om vad som krävs. Krävs det mer framöver, kommer vi också att
verka för det. Men vi tror faktiskt att det här kommer att lösa sig relativt
snabbt.

Vi har ju sedan tidigare erfarenheter på andra miljöområden som visar,
att ger man bara rätt signaler så får man också effekter. Medvetenheten på
miljöområdet är faktiskt stor. Vi kan konstatera att så är fallet, inte minst
på jordbruksområdet, där vi i Sverige har åstadkommit väldigt stora fram-
gångar vad gäller en anpassning till vad som krävs. Vi har den balanserade
växtodling som genomförs, vi har gjort urlakningsförsök för att få fram klar-
lägganden om effekter, och man har också lyckats kartlägga en väldigt stor
del av dessa problem, vi har halverat användningen av bekämpningsmedel,
osv. Vi tror faktiskt att signalerna räcker för att vi skall nå en förbättring i
framtiden.

Anf. 33 JAN JENNEHAG (v) replik:

Fru talman! Signalen blir ju den motsatta. Om man på en stor del av mark-
naden redan i dag i genomsnitt ligger under gränsen, är ju signalen att det
nu är okej att höja den. Det är ju konsekvensen av förslaget.

Anf. 34 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Fru talman! Det finns faktiskt inget belägg för att industrin och de som
sysslar med detta skulle missförstå den ambition vi har på det här området.

Anf. 35 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Fru talman! Ingvar Eriksson säger att det finns oklarheter kring regering-
ens förslag om återbetalning av 2 000 kr till de bönder som har gått in i om-
ställningsprogrammet. Det är något som jag inte riktigt begriper. Jag vet inte
vilka oklarheter som finns i de besked som tidigare har givits. Återbetalning
skall ske. Det är det budskap som har givits. Däremot innebär regeringens

förslag en massa oklarheter. Det tog ju väldigt lång tid innan vi i utskottet
kunde få reda på vad de 2 000 kronorna egentligen var för pengar. Vi fick ha
åtskilliga samtal med departementet innan vi fick det klart för oss.

Det finns också andra oklarheter som vi bara har antytt i utskottsmajorite-
tens text. Jag tycker att det är angeläget att ta fram vad vi i texten kallar
rättviseaspekten. Det påstås att det odlas prisreglerade grödor på omställd
mark. Det är ingenting som vi har fått någon som helst uppfattning om från
regeringens sida, och det är därför som vi skriver som vi gör i majoritets-
skrivningen.

Jag skulle vilja fråga vad Ingvar Eriksson svarar de bönder som nu står i
begrepp att bygga ut sin produktionskapacitet. Det handlar framför allt om
mjölk. Som jag sade förut frågar dessa bönder mig om det inte är bäst att
bygga ut nu, att sätta in litet fler kor för att garantera en stor mjölkkvot. Vad
tycker Ingvar Eriksson att man skall svara de bönderna?

Jag skulle också, utifrån två aspekter, vilja veta vad Ingvar Eriksson svarar
de norrländska bönderna, dels utifrån att ni nu tar bort djurbidraget, dels
utifrån de diskussioner som pågår om Norrlandsstödet. Vi har inte diskute-
rat förhandlingsfrågan här, men det vore intressant att få höra hur Ingvar
Eriksson menar att man skall driva frågan om Norrlandsstödet i förhandling-
arna. Jag menar då avseende på både nivå och metod för utbetalning av
Norrlandsstödet.

Anf. 36 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Fru talman! Margareta Winberg vet lika väl som jag att det finns ganska
många komplikationer kring omställningsprogrammet i och med att de för-
utsättningar som vi förutsåg skulle gälla under omställningsperioden inte gäl-
ler. Man har alltså inte i praktiken - i varje fall inte hittills - funnit de alterna-
tiv till de prisreglerade grödorna som vi gemensamt hade hopp om skulle
finnas under den här perioden.

Nu tror vi att vissa möjligheter kommer att finnas, men som jag sade har
förutsättningarna ändrats genom att vi har ansökt om medlemskap i EG/EU.
Regeringen har ju också tagit ansvar för det tidigare genom att föreslå nöd-
vändiga korrigeringar av 1990 års beslut, korrigeringar som måste till för att
vi skall kunna klara detta.

Vi har också en ambition att försöka leda in det svenska omställningspro-
grammet i EG-perspektivet. Målsättningen är att vi när vi går in i EG fullt
ut skall kunna anta det system som EG har inriktat sig på.

Det innebär att omställningsperioden fullföljs fullt ut som vi har planerat,
men det innebär också att det nu klart sägs att omställningsperioden upphör
efter den 1 juli 1996 och att marken då får återgå i produktion. Det är också
sagt, att om man vid den tidpunkten inte har lyckats genomföra någon varak-
tig omställning, då får man betala tillbaka de 2 000 kronorna. Det är, som
det har sagts från regeringshåll, en rimlig kompromiss. Jag vill understryka
att vi inte har tvingat någon svensk bonde att gå in i omställningsprogram-
met, utan det är fråga om en frivillig anslutning.

Margareta Winberg säger att det på vissa håll har odlats på omställd mark.
Det är ju rent av brottsligt, och det finns ingen anledning att ifrågasätta åter-
betalningskravet på den punkten.

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993194

27

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993194

När det gäller mjölkkvoten har Socialdemokraterna bidragit till oron ge-
nom att sänka de svenska kraven i EG-förhandlingarna. Det har inte under-
lättat. Jag tror att bönderna är väl medvetna om att det faktiskt krävs litet
försiktighet när det gäller detta. Blir det överproduktion får man själv stå
för kostnaderna.

Anf. 37 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Fru talman! Ingvar Eriksson säger att de förutsättningar som fanns 1990
inte har kunnat uppfyllas. Vilka förutsättningar var det? Han säger vidare
att de alternativ vi då såg inte längre finns. Vem skall bära det ansvaret? Var
det riksdagen som skulle fixa fram alternativen? Jag trodde att jordbruksnä-
ringen skulle spela på de villkor vi hade satt upp 1990. Det innebar att det
inte låg på vårt ansvar att se till att alternativen kom fram.

En del lantbrukare har klarat detta, Ingvar Eriksson. Vad svarar man de
bönder som har klarat omställningen och som nu ser att det finns en vilja hos
regeringspartierna att ge tillbaka pengar till de bönder som inte gjort vad de
andra, med stora pengar, har gjort för att följa upp omställningsbeslutet?

Jan Jennehag fick dåliga svar på sin fråga. Jag förstår att Moderaterna inte
bryr sig så mycket om detta med kadmium och miljön. Men ni brukar ändå
vara intresserade av pengar. Jag ställde en fråga i mitt inledningsanförande.
Jag är intresserad av att få svar på den. Det vi har gjort nu, ända sedan valet,
är att förändra 1990 års politik. Men det har aldrig någonsin kommit någon
sammanfattning av helheten vare sig när det gäller överskottsproduktionen
eller kostnaden. Jag vill fråga Ingvar Eriksson om ni över huvud taget pratar
om att det som ni nu beslutar kostar pengar, och i så fall hur mycket det
kostar i det korta perspektivet och i det längre perspektivet. Om vi blir med-
lemmar i den europeiska unionen har det en viss betydelse hur mycket vi
producerar, för den årliga avgift vi skall betala men också för den delfinan-
siering vi måste stå för i vissa av de program vi kommer att ha i Sverige. Finns
det någon tanke från er sida om hur detta kommer att se ut?

Anf. 38 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Fru talman! Margareta Winberg måste inse att det förhållandet att många
lantbrukare har gått in i omställningsprogrammet innebär att de har avstått
från produktion och inkomster av den under denna period. Om vi jämför
med vad man skulle ha fått från EG för att lägga mark i träda är det inga
stora belopp. Det är omöjligt att förutse allt som händer när vi fattar ett så
genomgripande beslut som beslutet 1990, som i grunden förändrade hela
jordbrukspolitiken, som aldrig förr.

Som jag sade nyss kan vi också konstatera att GATT-förhandlingarna,
som vi hängde upp mycket av förslaget på, inte har avslutats än i dag. Vi har
lämnat in en ansökan om medlemskap i EG. Förutsättningarna har i mycket
stor utsträckning förändrats. Det är därför regeringen har lagt fram de för-
slag den har lagt fram. Det är därför man vill korrigera 1990 års beslut och
planerar för inträdet i EG. Det är en ansvarsfull politik. I den ansvarsfulla
politiken medverkar inte socialdemokraterna. De inser inte att den över-
gångstid vi nu har är mycket viktig för att svenskt jordbruk och svensk livs-

28

medelsindustri skall kunna upprätthålla sin effektivitet, sin konkurrenskraft
och inte minst sin framtidstro.

Margareta Winberg glömmer konsumenterna i sammanhanget. Vill man
ha svenska produkter i framtiden måste man också medverka till en anpass-
ning av svenskt jordbruk inför den kommande gemenskapen. Självfallet föl-
jer vi utvecklingen. Det görs prognoser och man planerar. Vi har valt att
lägga fram dessa förslag trots allt, därför att vi så bra som möjligt skall förbe-
reda svenska producenter för EG-inträdet.

Jag tog inte upp Norrlandsstödet och avvecklingen av kobidraget tidigare.
Det är den generella delen som avvecklas i hela landet, både i söder och i
norr. Det är inte så att man tar pengar från norr och ger till söder, som Mar-
gareta Winberg påstår. Dessutom har vi i utskottet också antytt att man bör
se över gränsskyddet i detta sammanhang. Prisnivån för mjölk frystes nämli-
gen 1990 och kobidraget infördes. När det tas bort är det rimligt att man ser
på vilka effekter det har när det gäller prisnivån och lönsamheten. Det är
därför vi också antyder att det, om man korrigerade gränsskyddet, skulle
skapas vissa möjligheter att kompensera mjölkproducenterna för det bort-
fall som avskaffandet av kobidraget innebär.

Anf. 39 CHRISTER WINDÉN (nyd):

Fru talman! Jag anser att beslut som fattas i denna kammare skall fattas
med fullgott beslutsunderlag. Svenska folket som berörs av det, i detta fall
särskilt bönderna, har rätt att fordra att man har klart för sig vilka konse-
kvenser ett beslut får och att det får önskade verkningar. Jag anser att man
inte har det i detta fall.

I regeringens proposition har man föreslagit att bönder som inte har vidta-
git varaktiga åtgärder för omställning före den 1 juli 1996 skall få sin återbe-
talningsplikt sänkt till 2 000 kr. Jag frågar mig vad man grundar detta på.
Jag förväntade mig att detta skulle framgå av propositionen, men så är icke
fallet.

Jag har två stora invändningar som jag vill redovisa. Jag vill gärna göra
det på detta sätt, eftersom jag märker att det förekommer en viss ironi över
att Ny demokrati har stött Socialdemokraterna. Det gör vi kanske inte så
ofta. Jag vill gärna redovisa varför vi har gjort det.

För det första måste man utgå från att de bönder som har anmält mark till
omställning har gjort det i den fasta förvissningen att det skulle finnas ett
alternativ åtminstone vid den tidpunkt då omställningsprogrammet upphör.
Regeringen har utlovat starkt stöd för framtagande av alternativ, t.ex. bio-
energi. När man kommer fram till den tidpunkten frågar man sig: Finns det
några alternativ? Jag tycker att det är en högst relevant fråga. Om det inte
finns några alternativ är bonden utsatt för politiska utfästelser som slagit fel.
Det är inte hans fel. Han har blivit lurad.

1 konsekvensens namn gäller det precis lika mycket att den bonde som har
haft möjlighet men inte har utnyttjat den utan i stället hemfallit åt att försöka
mjölka pengar av staten på grund av statens godtrogenhet skall ställas till
svars. För att kunna fatta ett beslut av detta slag i jordbruksutskottet krävs
att man har ett underlag. Jag tycker inte att det finns ett sådant.

Min andra stora invändning är egentligen allvarligare. Det handlar om an-

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

30

slutningen till den europeiska gemenskapen. Om vi ansluter oss till den euro-
peiska gemenskapen före den 1 juni 1996 kommer infasningen av vårt om-
ställningsprogram mot EG:s jordbrukspolitik att bli föremål för diskussioner
i medlemskapsförhandlingarna. Den är redan föremål för sådana diskussio-
ner. Innan dessa förhandlingar talar om för oss hur infasningen skall se ut
kan vi inte gärna fatta beslut om förändringar i pågående omställningspro-
gram. Det finns ingen anledning till det. Vi har tid på oss fram till 1996. En-
ligt Europaministern skulle förhandlingarna förhoppningsvis vara avslutade
i mars månad nästa år.

Vad händer t.ex. om Sverige blir medlem den 1 januari 1995? Skall bön-
derna då uppbära arealbidrag för den mark som ligger i omställning? Eller
skall bidraget betalas till staten? I så fall måste det vara fråga om en konfiska-
torisk lag som gör att pengarna tas från bönderna och förs över till staten.
Det finns en hel rad av frågor av denna typ som jag anser att vi inte har fått
svar på. Det framgår inte något i propositionen.

Jordbruksministern var inbjuden till utskottet på en utfrågning. Den här
frågan hann tyvärr inte ventileras särskilt mycket. Men andra personer från
Jordbruksdepartementet var där. Jag tror att de flesta i utskottet delar min
uppfattning att vi blev mer förvirrade än upplysta efter de besked vi fick.

Jag anser inte att det är ansvarigt att fatta beslut med dessa två skäl som
jag har redogjort för som underlag.

Herr talman! Jag har anmält mig till fem minuters taletid. Men eftersom
jag har fått frågor ställda till mig hoppas jag att jag kan få ta ett par minuter
extra i anspråk.

Ingvar Eriksson säger att oklarheter måste undanröjas beträffande om-
ställningsprogrammet. Jag delar den uppfattningen. Jag har också väckt en
motion. Samtidigt raljerar Ingvar Eriksson en smula över att jag har väckt
en motion där jag förebrår regeringen för att ha kort framförhållning. Men
detta, Ingvar Eriksson, handlar inte om omställningsprogrammet. Det vet
Ingvar Eriksson mycket väl. Det handlar om vegetabilieodlingen för nästa
år. Jag anser att det är alldeles för kort framförhållning att i dag i december,
nära jul, fatta beslut som talar om för bönderna vilka villkor som skall gälla
för växtodlingssäsongen nästa år.

Utskottet hävdar i betänkandet att detta beslut var känt redan i början av
juni. Men, Ingvar Eriksson, detta var regeringens uppfattning i början av
juni. Alla är väl medvetna om att regeringen inte har någon egen majoritet.
Den tidpunkt som bönderna kan rätta sig efter är i dag. Jag vidhåller att det
är en alldeles för kort framförhållning.

Jag vill bemöta Ingvar Eriksson angående frågan om högre ersättning
inom EG. Det är riktigt att bönderna erhåller högre ersättning inom EG.
Men det finns ingen anledning för oss att springa fortare än vad vi har gjort.
Sverige är en isolerad marknad. Sverige kommer att förbli en isolerad mark-
nad så länge gränsskyddet finns kvar. Det kommer att vara kvar så länge
Sverige inte är medlem i EG.

Om den svenska kronan hoppar upp eller ned en liten smula spelar inte
så stor roll för bonden som sådan. Han får sina pengar i svenska kronor. Det
är inte alltid relevant att göra en rak jämförelse med ecu. Jag är medveten
om att det kan bli vissa kostnadsökningar på grund av att importerade varor

blir dyrare. Men det är inget fullgott skäl, Ingvar Eriksson, för att göra en
sådan jämförelse.

Vi delar uppfattningen, Margareta Winberg, att 1990 års livsmedelspoli-
tiska beslut var ett stort, bra beslut i rätt riktning för att marknadsanpassa
det svenska jordbruket och för att producera sådant som konsumenterna ef-
terfrågar i de kvantiteter som marknaden kräver. Men ansökan om medlem-
skap i EG har ställt detta på kant. Det är nödvändigt att göra en sådan an-
passning. Det är detta, Margareta Winberg, som är anledningen till att Ny
demokrati i huvudsak har stött regeringens politik när det gäller vegetabi-
lieodlingens villkor - utom just när det gäller byte av omställningsprogram.

Herr talman! Slutligen, med all respekt för den extra taletid jag har fått,
vill jag säga några ord beträffande kadmiumgödsel. Jag vill beröra frågan
från en helt annan infallsvinkel än vad tidigare debattörer har gjort. Mindre
än en tredjedel av Sveriges bönder tar jordprover på sina åkrar. Om de
gjorde detta i större utsträckning skulle vi få bukt med en stor del av över-
gödslingsproblemet. Jag har inga siffror på detta, och jag är medveten om
att jag har tunt på fotterna. Jag vill uppmana regeringspartierna att titta på
möjligheten att utbilda bönderna i att utnyttja jordprover. På det sättet kan
bönderna få en lägre kostnad för inköp av gödsel, och volymen blir totalt
sett mindre. Jag tror att detta skulle ge bättre resultat än att ha en stor argu-
mentation om en liten skillnad i miljöavgifterna. Vaije jordprov kostar ca
300 kr. Det är möjligt att detta är en stor barriär och att bönderna inte är
beredda att betala. Men jag tror att detta vore intressant.

Anf. 40 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! När det gäller omställningsarealen vill jag bara upprepa vad
jag har sagt tidigare. Lantbrukarna har frivilligt gått in i detta program.
Christer Windén säger att det inte har funnits alternativ och att bönderna
har blivit lurade. Jag tror att alla var väl medvetna om att det fanns förhopp-
ningar och önskemål om att det hela skulle gå snabbare än vad det har gjort.
Jag tycker inte att man kan lasta vare sig bonden, regeringen eller oss som
fattat beslutet. Men problemen kvarstår. Det är därför situationen är litet
komplicerad, och det är därför regeringen har valt att göra en rimlig avväg-
ning. Regeringen har då lagt förslaget om återbetalning av 2 000 kr mot att
arealen därefter släpps fri. Omställningsarealen ingår i förhandlingarna med
EG som jordbruksmark. Jag vill bara erinra om detta.

Jag har uppfattat att jordbruksministern har begärt ordet. Han har kanske
några kommentarer till det beslut som nu skall fattas med anledning av att
Ny demokrati har stött Socialdemokraterna.

Christer Windén talar vidare om en isolerad marknad. Det är väl inte rik-
tigt sant? Trots detta utsätts den svenska marknaden för dumpning av pro-
dukter utifrån med hjälp av andra länders skattebetalare. Riktigt isolerat är
Sverige dock inte.

Jag tror också att Christer Windén är medveten om behovet av att göra
en så snabb anpassning som möjligt för att ge svenska producenter så lika
förutsättningar som möjligt. Det gäller att vara konkurrenskraftig när Sve-
rige blir medlem. Det är inte fråga om att gå med och sedan börja anpassa
sig. Det vore förödande.

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

31

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

32

Nu är, tack och lov, verkligheten sådan i dag att producenterna redan har
förberett sig. Investeringar och andra förberedelser har nämnts för att man
skall kunna vara med på ett vettigt sätt.

Christer Windén talar vidare om jordprover. Nog är en mycket stor del av
arealen föremål för provtagningar. Det har visat sig vara lönsamt. Vi kan
konstatera att det sker en i stor utsträckning anpassad gödsling i Sverige i
dag. På det området ligger Sverige väl framme.

Anf. 41 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:

Herr talman! Ingvar Eriksson säger att det inte är bondens eller regering-
ens fel. Vems fel är det då? Finns det fler?

Ny demokrati har i det här fallet inte stött Socialdemokraterna, utan det
är Socialdemokraterna som har stött Ny demokrati.

Jag håller helt med Ingvar Eriksson om att vi skall ha lika möjligheter vid
ett inträde i EG. Men det finns ingen anledning att påstå att vi skall ha lika
möjligheter och samma villkor innan Sverige blir medlem. Däremot skall vi
göra en anpassning som är så långtgående att det blir ett minimalt behov av
övergångsregler vid själva inträdet. Jag vidhåller, Ingvar Eriksson, att så
länge Sverige utgör en isolerad marknad, har vi möjlighet att hålla oss på de
nivåer på vegetabilieodlingen som vi själva finner lämpliga.

Genom att höja inkomsterna till en oproportionerligt hög nivå kommer
det svenska jordbruket inte att bli konkurrenskraftigt. Det blir tvärtom. Det
är under tuffa förhållanden som konkurrenskraftiga bolag skapas. Jag är
övertygad om att när Sverige blir medlem i EG kommer svenska bönder att
ha en utomordentligt god chans att hävda sig. Det har vi redan sett genom
de siffror som åtminstone jag har fått av olika organisationer.

Slutligen vill jag säga, som Ingvar Eriksson inledningsvis sade, att man
skall bilda sig sin uppfattning och fatta sitt beslut i huvudsak med ledning
av de informationer som propositionen innehåller. Det skall inte ske genom
korridorsnack eller genom någon annan information som kommer på ett så-
dant sätt att man får anledning att betvivla dess riktighet.

Anf. 42 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Christer Windén säger att det inte är nödvändigt med lika
villkor innan Sverige kommer in i EG. Men jag tror att det är ganska viktigt
att man har så lika villkor som möjligt. Det är nämligen inte lätt att snabbt
göra kast som är av sådan art som här krävs. Att man i EG har gått in för
arealstöd och sänkta prisnivåer gör det väldigt svårt för oss i Sverige att vänta
med en anpassning till det. Det är bara ett av flera exempel.

Christer Windén säger att man skall ha tuffa villkor för att kunna leva upp
till anpassningskravet. Jag vill erinra om att de villkor som i dag finns redan
är mycket tuffa. Vi kan ju se att många producenter har bekymmer, så nog
är det tufft.

Christer Windén talade tidigare om att regeringen skulle varit ute i tid,
och han ironiserade litet över att regeringen inte har majoritet och att man
därför borde ha tagit upp frågan till beslut redan i våras. Det kanske är riktigt
att beslutet borde ha fattats redan i våras, men förhoppningen fanns att
slippa uppleva att Ny demokrati skulle så att säga välta ett sådant förslag, i

synnerhet om man tror på Christer Windéns ord att han har en positiv inställ-
ning till att man i svenskt jorbruk skall få chansen till ett besked i tid. Vi har
aldrig räknat med att man inom Ny demokrati skulle överväga att välta ett
sådant beslut. Nu gör Ny demokrati tack och lov inte det heller, så problemet
finns ej.

Anf. 43 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:

Herr talman! Jag delar Ingvar Erikssons uppfattning att det skall vara lika
villkor. Men lika villkor innebär att man har samma principiella inställning
till jordbrukspolitiken. Det betyder att Sverige ansluts med ett system som
liknar CAP-reformen, vilken innebär bl.a. arealbidrag. Detta är ett avsteg
från det beslut som fattades 1990. Lika villkor på en isolerad marknad bety-
der däremot inte att man måste ha samma prisnivå.

Jag hävdar fortfarande att det hade varit rätt att fatta detta beslut i våras.
Jag är glad över att Ingvar Eriksson delar min uppfattning i denna fråga. An-
ledningen till att jag drog upp detta är principen. Jag hade inte på något sätt
tänkt att jag skulle hålla regeringen i ett slags ovisshet om Ny demokratis
inställning i den här frågan. Men det handlar om principen, och principiellt
är det först nu som det här beslutet - om beslutet nu fattas här i dag i riksda-
gen - kommer att träda i kraft.

Anf. 44 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Herr talman! Jag tycker att Christer Windén skall bestämma sig. I sitt
första inlägg sade han att Ny demokrati stött Socialdemokraterna. Han ville
också förklara varför, eftersom det inte var så vanligt. I sitt nästa inlägg sade
han att Socialdemokraterna stött Ny demokrati. Man bör väl ha en enda
uppfattning om det. Sanningen är väl att våra olika utgångspunkter samman-
jämkades till en majoritetskrivning i utskottet, så det behöver vi inte tvista
om.

Christer Windén är tvetydig på annat sätt också. Å ena sidan säger han att
Sverige är en isolerad marknad, på grund av gränsskyddet, och att vi kom-
mer att förbli det tills vi blir medlemmar i EU. Å andra sidan säger han att
Sverige redan före medlemskapet, trots att Sverige är en isolerad marknad,
måste anpassa sig till det som finns utanför denna isolerade marknad. Jag
förstår inte det resonemanget, speciellt inte med tanke på vad Ny demokrati
tidigare sagt.

I vissa sammanhang hävdar Ny demokrati också fortfarande att markna-
den skall få större spelrum och att bl.a. bidragsberoendet skall bort. Ny de-
mokrati har ju bidragit till att mycket stora bidrag kommer att ges. Nya sub-
ventioner kommer att ges lantbruket.

Jag fick inget svar på min fråga av Ingvar Eriksson, men jag håller inte för
otroligt att kanske Christer Windén och Ny demokrati har räknat ut vad den
här politiken egentligen kostar och hur mycket spannmålsöverskott som den
här politiken medför. Vad kostar det för Sverige i det korta perspektivet och
i det längre EU-perspektivet, både i form av avgiftens storlek och i form av
den delfinansiering som jordbrukspolitiken i EG-perspektivet faktiskt med-
för? Det skulle vara intressant att höra något slags prognos i båda fallen.

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 34

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

34

Anf. 45 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:

Herr talman! Vem som stöder vem, Margareta Winberg, är egentligen inte
särskilt viktigt. Om det känns bättre för Margareta Winberg tar jag tillbaka
mitt uttalande i den saken - Socialdemokraterna är ju trots allt något större.

Vad gäller den isolerade marknaden, tror jag att vi kan vara ganska över-
ens om att Sverige är en isolerad marknad. Men anledningen till att Ny de-
mokrati stött regeringen i anpassningsarbetet är att vi i Ny demokrati vill att
Sverige vid tidpunkten för ett medlemskap skall ha en jordbrukspolitik som
principiellt och regelmässigt ungefär överensstämmer med den politik som
bedrivs inom EG och som benämns CAP. Prisnivåerna måste inte överens-
stämma exakt.

Jag delar också Margareta Winbergs uppfattning att det här egentligen är
ett steg i fel riktning, vilket jag erkänner vitt och brett. Vore det inte för ett
eventuellt EG-medlemskap skulle vi inte ha accepterat en sådan här föränd-
ring av jordbrukspolitiken. I Ny demokrati har vi gjort denna eftergift, där-
för att vi tycker att EG-medlemskapet är viktigare än små förändringar i den
svenska jordbrukspolitiken.

Anf. 46 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Herr talman! Det är att underskatta förändringarna att kalla dem för små.
De är i själva verket ganska omfattande och leder, precis som Christer Win-
dén sade, i en helt annan, felaktig riktning. På den punkten är vi också över-
ens.

Jag fick inget svar på frågan om nivån på överskottet och om kostnaden
för denna, som vi båda tycker, felaktiga politik.

Anf. 47 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:

Herr talman! Jag är inte förberedd på den frågan. Det krävs bl.a. litet be-
räkningar. Men kanske jordbruksministern kan svara på frågan. Jag har
ingen aktuell siffra.

Anf. 48 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag begärde ordet i denna debatt i huvudsak för att svara på
några frågor och kommentera det som har sagts.

Christer Windén frågade om återbetalningskravet, och han nämnde själv
att han hade tunt på fotterna när han frågade. Jag skulle gärna i fortsätt-
ningen försöka utforma propositioner mer likt raggsockar om det skulle
hjälpa. Men det är inte så lätt att i propositionen täcka alla behov i det sam-
manhanget. Mycket av underlaget ligger i andra handlingar, exempelvis våra
positioner inför EG-förhandlingarna.

När vi fattade beslutet 1990, kunde vi se att den svenska spannmålspro-
duktionen både volym- och prismässigt kom att pressas nedåt. Konkurrens-
kraften skulle då vara förhållandevis hög vad gäller alternativ produktion.
Genom ansökan om EG-medlemskap, ett sannolikt sådant, är spannmåls-
produktionen i Sverige något mer lönsam. Det ställer saken i ett nytt sken.
En återbetalning med 9 000 kr till dem som fullgjort alla skyldigheter, utom
kravet pä varaktig omställning, synes orimlig, medan en fullständig eftergift
också tycks orimlig. Man skall komma fram till ett belopp någonstans där-

emellan. Bedömningen är politisk, och det är svårt att exakt säga vad man
kommer fram till. Men enligt en bedömning tycks 2 000 kr vara ett rimligt
belopp.

I detta anförande hade jag tänkt ta upp tre områden, nämligen frågorna
som rör miljön, ekonomin och landsbygden.

Margareta Winberg tog upp miljöfrågorna ganska mycket, och som van-
ligt finns det en strävan från Socialdemokraterna att blanda samman regle-
ringsavgifter och miljöavgifter. Margareta Winberg påpekar att vi har sänkt
kostnaden på handelsgödsel, och det är i och för sig sant. Vi har tagit bort
regleringsavgifterna, men inte några miljöavgifter. Om man jämför handels-
gödselns kostnad med spannmålspriset - det är egentligen där jämförelsen
skall göras - finner man att handelsgödseln i dag är ett dyrare produktions-
medel än den var före 1990 års beslut, under en period då Socialdemokra-
terna hade huvudansvaret för den här politiken.

När det gäller fosforavgift och kadmiumavgift har utredningen på Jord-
bruksverket kommit fram till att avgiften på handelsgödselfosfor egentligen
inte är särskilt miljömässigt betingad. Handelsgödselfosfor påverkar inte
miljön negativt, utan lägger sig i marken. Det är därför som vi har gjort om
fosforavgiften - dvs. den mängden pengar - till en kadmiumavgift. Det är
riktigt, som har nämnts i debatten, att vi lägger den på en nivå som i stort
sett motsvarar fosforavgiften, men vi säger att man redan 1995 bör titta på
detta och eventuellt skärpa avgiften.

Jag tycker - det vill jag understryka - att det är viktigt att tala om det. Vi
vill i princip komma mycket långt när det gäller att reducera kadmiuminne-
hållet i fosforgödsel, men det finns tekniska bekymmer att göra det mycket
snabbt. Därför kan det vara fel att lägga på en alltför hög avgift i dag. Men
att signalera att en hög avgift kan komma om man inte anpassar sig tillräck-
ligt snabbt är ett korrekt budskap.

Jan Jennehag var inne på hur det går i EG-förhandlingarna. Vi gör den
bedömningen att vi kan behålla den typ av avgifter som vi har när vi går in
i EG. Men jag gör också den bedömningen att det i dag finns ett betydande
stöd i EG-kretsen för tanken att gå vidare i miljöarbetet. Jag finner ett
mycket stort stöd för våra ambitioner, framför allt i de norra och nordvästra
staterna i EG. Jag känner på mig att de nordiska länderna kommer att spela
en betydande roll i fråga om att skärpa miljöarbetet i EG - även om vi skall
vara klara över att detta arbete är ganska jobbigt och går ganska trögt.

Så går jag över till den ekonomiska bedömningen. Vi har förändrat en del
av politiken, och det är betingat av de anpassningar till EG:s kommande
jordbrukspolitik som vi har känt oss nödsakade att göra. I det samman-
hanget nämner vi i den här propositionen att djurbidragen till mjölkkor skall
avskaffas fr.o.m. nästa budgetår. Det beror på att vi har underlättat produk-
tionen genom att sänka kostnaderna, som jag har varit inne på tidigare. Vi
har tagit bort dels regleringsavgifterna på handelsgödsel, dels proteinavgif-
terna. Vi kommer alltså på kostnadssidan ner på en nivå som i stort sett mot-
svarar den man har i EG.

Det är rimligt att sträva efter att få bort bidrag som inte finns i EG-sam-
manhang. I grundalternativet finns inget bidrag till mjölkproduktion. Där-
emot finns det bidrag till mjölkkor i de områden som kallas ”less favoured

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

35

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

36

areas”, eller mindre gynnade områden. Där har vi positioner både för att
använda detta i skogs- och mellanbygder i södra Sverige, men också för att
behålla stödnivåerna för norra Sverige.

Jag tror att Norrlandsbönderna, om några, kan känna sig säkra på att vi
driver de här frågorna. Jag vill gärna nämna, att i de kontakter jag nu har
både med kommissionen i Bryssel och med regeringar i de flesta medlems-
länder är stödet till jordbruket i norra Sverige en av de absolut viktigaste
frågorna. Det gäller inte bara jordbruket i Norrland, utan det gäller hela
svenska folket, som inte kan tänka sig att ge efter på kravet att fortsätta att
bedriva jordbruk i den delen av landet. Frågan om hur stort Norrlandsstödet
skall vara har vi anledning att återkomma till i sedvanlig ordning under vår-
riksdagen.

Margareta Winberg säger att djurbidragen avskaffas för att spannmålspro-
ducenterna skall kunna få mer. Det är inte riktigt. Som jag sade, avskaffas
djurbidraget till mjölkkor därför att det finns fog för det. Spannmålsprodu-
centerna får ytterligare något stöd genom arealbidrag.

Det är viktigt att notera att vi när det gäller mjölkproduktion ligger på en
prisnivå som är jämförbar med EG:s, men att Sveriges spannmålspris plus
arealbidrag ligger på en nivå som är ganska mycket lägre än EG:s. Det är
alltså inte fråga om överkompensation, utan vi producerar faktiskt billigare
i Sverige än vad man gör i EG-länderna.

Därifrån går jag över till kostnaderna. Det görs från socialdemokratiskt
håll en antydan om att jordbrukspolitiken skulle leda till att kostnaderna
ökade för samhället och för statskassan. Jag vet inte vad det grundar sig på.
Det skulle vara välgörande om Margareta Winberg och andra företrädare
för Socialdemokraterna försökte studera de fakta som finns i samman-
hanget.

Under de drygt två år som jag har haft ansvar för den här politiken har
direktbidragen sjunkit med över 1 miljard kronor. Budgetomslutningen i
Jordbruksdepartementet har sjunkit med i stort sett 40 %. Det som kanske
är allra viktigast är att nivån på stödet till det svenska jordbruket, som mäts
i PSE-tal, har gått ner från 63 % år 1991 till 57 % år 1992. Det förväntas
närma sig 50 % under 1993. EG ligger på 49-50 %.

Vi har alltså gått ner i stödnivå. Det är viktigt att understryka detta, på
grund av Socialdemokraternas ständiga tal om att det har uppkommit nya
kostnader. Det är inga nya kostnader.

I ett EG-perspektiv kan spannmålsarealen och spannmålsproduktionen i
och för sig tänkas öka i Sverige, därför att den är inte uppdelad på olika län-
der. Då är det väl rimligt att vi skall kunna producera sådant som vi är kon-
kurrenskraftiga på i vårt land. Kostnaden för detta överskott belastar helt
EG-budgeten, inte Sveriges budget. Jag kan inte se varför vi skulle låta bli
att producera i det sammanhanget.

Jag kommer då in på frågan om landsbygden. Jag beklagar att socialdemo-
kratin fortfarande inte har någon känsla för landsbygdsfrågorna och jord-
bruksfrågorna. Socialdemokraterna och Margareta Winberg, som är intres-
serade av bra miljö, bra livsmedelskvalitet och gott djurskydd, måste väl
tycka att det är bättre att vi producerar livsmedel i den goda miljö vi gemen-
samt har lyckats uppnå i det svenska jordbruket, än att vi överlåter åt Cen-

tral- och Sydeuropa att göra det, där djurskyddet är mycket sämre. Det är
viktigt att komma ihåg att jordbruket i Sverige kan producera mycket livs-
medel och andra råvaror även i ett framtida EG-sammanhang.

Anf. 49 CHRISTER WINDÉN (nyd):

Herr talman! Jag vill svara jordbruksministern att jag faktiskt tycker att
det är befogat att kräva ett bättre underlag än den proposition som vi fick i
detta fall. Det handlar inte om raggsockor eller tunna strumpor. Jag skulle
kunna vara elak och säga att det inte handlar om kvantitet, utan om kvalitet.
Men det vill jag inte säga, därför att det nästan skulle vara förolämpande.

Jag vill i stället säga att det inte handlar om volymen, utan om sakinnehål-
let, speciellt när det gäller EG. Det fanns alltså inget underlag, i varje fall
inte vid den tidpunkt då jordbruksministern var i jordbruksutskottet - vi fick
inga svar.

Jag skulle vilja ställa en fråga med anledning av jordbrukspolitiken i dess
helhet, som jordbruksministern berörde: Anser jordbruksministern att det
finns någon ambition inom EG att förändra jordbrukspolitiken i stort, enligt
de principer som 1990 års livsmedelspolitiska beslut i Sverige står för?

Anf. 50 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Vi skulle kunna diskutera underlaget för beslutet länge. Jag
kan bara konstatera att utskottets majoritet har kommit fram till att det be-
hövs mer underlag. Det är synd att vi inte kan fatta ett beslut i dag - det hade
varit bra tidsmässigt.

När det gäller ambitionerna i EG att förändra jordbrukspolitiken i stort
vill jag gärna säga att det finns sådana ambitioner på väldigt många håll, t.ex.
inom kommissionen, där man är medveten om kostnadsproblemen och där
man ser bekymret med alla regleringarna. Men också många medlemsländer
har sådana ambitioner.

Jag var så sent som den här veckan i Storbritannien och samtalade då med
den brittiska jordbruksministern. Hon har ganska klara ambitioner precis i
den riktning som vi i Sverige har försökt att driva politiken. Jag ser alltså
framför mig en förändring av jordbrukspolitiken i EG. Man har där själv
sagt att det kommer efter 1995, när de tre år av förändringar som man nu är
inne i är slutförda. Jag gör bedömningen att den processen efter hand kanske
t.o.m. kan öka i hastighet.

Anf. 51 MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Jordbruksministern gav här ett löfte om bättre utformade
propositioner - åtminstone tolkar jag det så. Det gör jag därför att de som
vi har fått under de senaste åren inte precis har framstått som något under
av klarhet. Ofta står det att man skall återkomma till någon viss fråga. Vi
har i utskottet vid upprepade tillfällen varit tvungna att ringa till departe-
mentet för att över huvud taget förstå och tränga bakom de luddiga formule-
ringarna i propositionerna. Det löftet tackar jag därför för.

Kadmiumavgiften ligger enligt vår uppfattning - och den tycks jordbruks-
ministern dela - på en låg nivå. Jordbruksministern säger - och det förvånar
mig mycket - att den skall skärpas 1995. Jag förstår inte hur det skall vara

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

37

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

möjligt. Skälet till att vi under hela 1993 så enträget har tagit upp frågan om
en kadmiumavgift är att vi vet att man måste införa den före den 1 januari
1994. Sedan går det enligt EES-avtalet inte att göra det. Men när den nu kan
införas 1993 tycker vi att det är viktigt att den också blir så bra som möjligt.
Hur det då kan vara möjligt att skärpa den vill jag gärna ha en kommentar
till.

Jordbruksministern talade om Norrlandsstödet. Jag vet att det är en het
fråga och att många politiker och kommissionsledamöter tar väldigt allvar-
ligt på den. Frågan gäller om vi får stödja Norrland, vilken nivå vi får ha på
stödet, om det skall bestå av både svenska nationella pengar och EG-pengar
och om stödet skall kunna utgå i form av ett prisstöd eller på annat sätt. Jag
skulle gärna vilja att jordbruksministern utvecklade om det finns något nytt
i den frågan. Jag vet att man diskuterar det just i dessa dagar.

När det gäller ekonomin hävdar jordbruksministern att kostnaden för
statskassan inte ökar. Det beror ju alldeles på vad man jämför med. Jagjäm-
för med det som vi hade tänkt skulle ske under de här fem åren, alltså på
den avveckling av regleringssamhället på det här området som vi var överens
om 1990. Då måste man ändå hävda att de nya signaler som regeringen nu
har hissat och som vi också har fattat beslut om innebär en väsentlig kost-
nadshöjningjämfört med hur det var tänkt. Jag vill fråga jordbruksministern
om han ser något samband mellan ett stort överskott om vi blir medlemmar
i EU och den tänkta årliga avgiften. Finns det något slags samband mellan
storleken på det belopp vi får tillbaka till bönderna och till regionalpolitiken
och storleken på den tänkta årliga avgiften?

Anf. 52 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Det är klart att vi alla strävar efter så stor klarhet som möj-
ligt, när det gäller både propositioner och utskottsbetänkanden. Jordbruks-
politiken är komplicerad och innehåller en förfärlig massa detaljer. Det är
uppenbart att vi i de här sammanhangen ibland inte uppnår den klarhet som
man borde sträva efter. Det tror jag att vi alla som har jobbat inom det här
området är medvetna om.

När det gäller kadmiumfrågan vill jag bara citera vad jag har skrivit i pro-
positionen, där det står ordagrant: ”En utvärdering av avgiften bör ske år
1995 för att bl.a. bedöma avgiftens effektivitet. I detta sammanhang bör
även övervägas om avgiften kan höjas för att styra kadmiumhalterna mot —
lägre nivåer.”

Det viktiga är att vi i och med det här beslutet inför kadmiumavgifter. Jag
ser det som en framgång för miljöintressena. När vi har gjort det tror jag att
vi har chansen att gå vidare och att vi också har chansen att driva på utveck-
lingen i andra länder, även i ett EG-perspektiv.

För att mycket kort kommentera Norrlandssituationen vill jag säga att jag
alldeles nyligen vid ett samtal med den ansvarige kommissionären i Bryssel
har fått en hel del vaga synpunkter på det mesta. Kommissionen är försenad i
sitt arbete när det gäller jordbruksfrågorna, vilket jag beklagar, och vi väntar
fortfarande på många svar när det gäller våra positioner. Men de bästa utta-
landen som vi hör är de som gäller Norrlandssituationen. Man säger: Detta

38

måste vi klara på något sätt. Det är visserligen litet svävande men ändå posi-
tivt.

Vår ambition är en till-hälften-finansiering från EG; det kommer säkert
att bli diskussion om det. Rättigheten är det första vi måste ha. Därefter
måste vi sträva efter en finansiering från EG:s sida.

När det gäller frågan om kostnaderna och volymerna vill jag säga att för-
hållandena är diametralt motsatta om Sverige kommer att vara en del i den
europeiska gemenskapen och om Sverige står för sig självt. I den framtida
europeiska unionen har man en gemensam jordbrukspolitik, och i det läget
kan inte jag ta ansvar för att säga att inte Sverige skall vara med om att pro-
ducera de miljövänliga produkter som vi kan och de djurprodukter som vi
kan producera med ett gott djurskydd. Vi skall ta den andel som vi kan, ef-
tersom vi faktiskt t.o.m. gör det bättre än en del andra länder. Varför skulle
vi inte göra det - till gagn för den svenska landsbygden och den svenska eko-
nomin? Där förstår jag mig inte på Margareta Winbergs synpunkt.

Det finns enligt EG:s uttalande inga samband mellan volymen i det
svenska jordbruket och avgifterna till EG. Avgifterna bedöms på annat sätt.

Anf. 53 MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Jag vet vad det står om kadmiumavgiften i propositionen.
Det är det som har gjort mig så förvånad. Jag skulle nog råda jordbruksmi-
nistern att läsa på litet grand om möjligheterna att höja avgiften - med hän-
syn till EES och även med hänsyn till EU.

Min bestämda uppfattning är att det är omöjligt. Vilka möjligheter det
finns att höja ambitionsnivån på miljöområdet diskuterar vi bl.a. med Miljö-
departementet. Vi har nu fullt sjå med att försvara de nivåer som vi har nått-
det verkar gå dåligt med det. Därifrån till att höja ambitionsnivån är det ett
väldigt långt steg.

Jordbruksministern säger att det inte finns något samband mellan avgiften
och produktionsvolymen. Det är, måste jag säga, väldigt märkligt. Anta att
vi blir medlemmar av den europeiska unionen och går in med ett överskott
på både mjölk och spannmål - jordbruksministern säger själv att man kan
förutskicka att spannmålsproduktionen i Sverige kommer att öka vid ett
medlemskap. Det är i dag 50 % av EU:s totala budget som går till jordbruket
runt om i medlemsländerna. Då skulle alltså en ännu större andel gå till jord-
bruket. I så fall måste man dra in på någonting annat. Alternativet är att
man får in mera pengar från medlemsländerna. Då måste man väl ändå säga
att det finns ett samband mellan vår överskottsproduktion - det vi får till-
baka - och den tänkta avgiften. Hur skall man annars lösa det? Ett alternativ
är naturligtvis att man sänker det som går till respektive land men bibehåller
50-55 % av den totala budgeten. Men det skulle vara intressant att höra hur
jordbruksministern ser på det.

Sedan vill jag också ha ett annat svar - det är ingen av de övriga borgerliga
talarna som har kunnat ge mig ett råd på den punkten. Jag är ibland ute och
träffar bönder som vill bygga ut, som vill sätta in fler kor i ladugården och
öka sin mjölkproduktion. De säger: Det är nog bäst det, så att vi får en så
stor mjölkkvot som möjligt. Hittills har jag allvarligt varnat dem för det. Jag

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

39

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

vill bara höra om jordbruksministern delar min uppfattning. Ger jag dem
rätt råd?

Anf. 54 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag vill säga två saker. För det första är jag väldigt envis; det
tror jag att Margareta Winberg känner till. För det andra lever vi inte i något
statiskt samhälle. Vi kommer inte att sluta med att driva miljöpolitik bara
för att vi blir medlemmar i EG. Det finns möjligen en del som vill framhålla
det, men så är inte fallet.

Det är inte självklart att EG:s totala produktion ökar om Sveriges produk-
tion skulle bli litet större. Man lever ju i en ekonomi, med en gemensam
konkurrens. Vi har genom en jordbrukspolitik som Margareta Winberg och
jag faktiskt delvis tillsammans har genomdrivit i riksdagens jordbruksutskott
satt en press på det svenska jordbruket. Vi har uppnått en effektivitet som
gör att Sverige är konkurrenskraftigt. I Sverige kan vi t.o.m. producera till
lägre kostnader än vad man kan i EG. Detta skall vi naturligtvis utnyttja i
ett EG-sammanhang. Allting annat måste vara orimligt.

Avgiften till EG beräknas inte på jordbruksvolymen. Avgiften beräknas
på grundval av den svenska ekonomin. Avgiften sjunker om den svenska
ekonomin skulle bli sämre, t.ex. på grund av att vi producerar för litet livs-
medel eller om någonting annat negativt inträffar. Jordbruksproduktionen
utgör 2 % av ekonomin i Sverige - Sveriges jordbruksproduktion utgör
ungefär 2 % av jordbruksproduktionen i EG. Den påverkar inte avgiften.
Det kan Margareta Winberg, Socialdemokraterna och alla andra vara helt
lungna för.

När det gäller Margareta Winbergs sista fråga har vi samma ståndpunkt.
Om vi tvingas att tillämpa gårdskvoter måste de i huvudsak vara baserade
på ett historiskt material. Jag hoppas att vi slipper detta, men det kan bli
tvunget när det gäller mjölkproduktionen. En utbyggnad i dagsläget garan-
terar inte någon högre kvot i framtiden.

Anf. 55 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jordbruksministern sade att det finns vissa tekniska svårig-
heter att redan i dag bestämma att det skall vara ett lägre kadmiuminnehåll
i handelsgödsel än vad som nu är föreslaget. Vad är det för svårigheter? Det
kan knappast gälla tekniken för att mäta och kontrollera halterna i det som
importeras och säljs i Sverige.

Jag tror att jordbruksministern med tekniska svårigheter avser läget i EU-
förhandlingarna och att det i det sammanhanget är svårt att komma med nå-
gonting annat än den nivå som i praktiken redan är uppnådd. I så fall förhål-
ler det sig precis som jag befarade i mitt huvudanförande.

Anf. 56 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! När man skall fastställa en avgift som skall styra mot lägre
kadmiumhalter skall man naturligtvis titta på vilka omedelbara effekter den
kan få och om avgiften är rimlig i förhållande till de råvaror och den teknik
som används. Dessa frågor har vi beaktat när vi har bedömt avgiftens storlek

40

i dagsläget. Men därmed har jag inte sagt att avgiften inte skulle kunna bli
högre i ett framtida perspektiv.

Anf. 57 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Den avgift som har bedömts rimlig är en avgift som icke skall
innebära ytterligare kostnadsbelastning för svenskt jordbruk och för konsu-
menterna. Detta står i betänkandet och i propositionen.

Då återkommer jag till det som jag sade i mitt huvudanförande. Vad är
detta för ekonomiskt styrmedel? Det innebär inte vare sig morot eller piska
och har därmed ingen styrande effekt. Det som jordbruksministern hotar
med är att regeringen, om halterna inte sänks automatiskt, kan överväga att
höja avgiften för att styra kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer. Med
ännu lägre nivåer avses tydligen det som redan i dag har uppnåtts. Detta är
icke styrande politik. Detta är låt-gå-politik. Man hoppas att det nog skall
fixa sig så småningom.

Anf. 58 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag tror inte att Jan Jennehag riktigt har förstått innehållet
i förändringen av avgift på handelsgödsel.

Det är riktigt, som det står i betänkandet och i propositionen, att detta
beslut inte innebär någon ökad avgiftsbelastning. Man förändrar nämligen
avgiften på fosfor, eftersom kadmium finns i fosforgödsel. Det skall vara en
avgift på fosforgödseln, som i stort sett är lika stor som den avgift vi i dag
tar ut på fosfor, men den skall beräknas på kadmiuminnehållet. Om man
skulle höja avgiften ytterligare blir det svårt för Sverige att skaffa råvaran
till rimlig kostnad, eftersom den är begränsad och Sverige är en ganska liten
marknad.

En signal om en höjning är given. Jag tror att producenterna kommer att
göra vad de kan för att efterleva detta. Det ligger en liten uppmaning, ett
litet hot, i formuleringen att avgiften kan tänkas höjas senare. Vi får inte slå
oss till ro med att man i andra länder godkänner höga kadmiumnivåer i råva-
ran. Den råvara som vi importerar kan renas, men det är mycket dyrbart.

Anf. 59 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jag konstaterar återigen att jordbruksministerns utgångs-
punkt har varit att kostnadsbelastningen inte skall öka när kadmiumhalterna
skall styras mot en lägre nivå. Det är ett pedagagogiskt problem för jord-
bruksministern att förklara, och för mig att fatta, att detta innebär en styr-
ning. Detta är att avstå från styrning.

Anf. 60 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag erkänner att det är ett pedagogiskt problem. Det är möj-
ligt att min förklaringskonst har sina brister. Kanske gäller det även Jan Jen-
nehags fattningsförmåga.

Vi avskaffar en avgift som fullständigt okänsligt tas ut på fosfor och som
har inbringat i storleksordningen 30 miljoner kronor. Därmed låter vi inte
jordbruket få minskade kostnader. Vi låter avgiften vara kvar, men vi lägger
den på det farliga i fosforgödseln, nämligen kadmiuminnehållet. Vi säger att

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993194

41

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Villkoren för vege-
tabilieproduktionen
efter budgetåret
1993/94

denna avgift kan minskas om man tar bort kadmiuminnehållet. Då får detta
naturligtvis en styrande effekt. Den andra avgiften styrde möjligen mot en
mindre fosforanvändning. Denna avgift styr naturligtvis mot användning av
fosforgödsel med ett mindre kadmiuminnehåll.

Jag hoppas att åtminstone någon fattar vad detta innebär, även om inte
Jan Jennehag gör det.

Anf. 61 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Vi har alla att arbeta med de fattningsgåvor som har givits
oss.

Så långt den svenska allmänheten och de svenska lantbrukarna kan be-
gripa innebär en avgift icke en aktiv styrning om gränsen sätts på en högre
nivå än vad som i dag är en genomsnittlig nivå för innehållet av kadmium.
Det är inte konstigare än så.

Anf. 62 MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Jag vill bara tala om att jag inte heller förstår.

Anf. 63 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Om gränsvärdet ligger vid ett genomsnittsinnehåll innebär
det att en del gödsel innehåller lägre halter och en del väsentligt högre. Det
är inte gödslet med de låga halterna som är problemet utan det med de höga
halterna. Detta gödsel drabbas av den här avgiften. Det blir en klar styref-
fekt.

Jag tror att denna avgift får en bra effekt. Men vi har inte trott mer på den
än att vi direkt i propositionen skriver att vi 1995 skall utvärdera effekten
och se om det behövs ytterligare skärpta åtgärder.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 19 §.)

6 § Godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Lettland
på fiskets område

Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94: JoUlO Godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Lett-

land på fiskets område (prop. 1993/94:18).

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

42

7 § Vissa ändringar i vallagen

Prot. 1993/94:34

1 december 1993

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU12 Vissa ändringar i vallagen (prop. 1993/94:21).

Anf. 64 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Herr talman! Propositionen innehåller flera förslag som vi i Ny demokrati
har ställt oss bakom. I besparingssyfte har vi också med viss tvekan ställt
oss bakom beslutet att kvoten för gratis valsedlar till varje parti sänks från
nuvarande fyra till tre gånger antalet röstberättigade i valkretsen. Ett sådant
förslag kan missgynna små partier, och det försvårar partiernas möjligheter
att inom ramen för det nuvarande valsystemet öka personvalsinslaget, dvs.
att gå ut med flera olika listor inom samma parti.

Vi har i vår reservation föreslagit ytterligare besparingar. Vi anser att ett
parti som inte kommer att ställa upp i ett visst val, t.ex. landstingsvalet, inte
skall behöva omfattas av den s.k. obligatoriska utdelningen av valsedlar i det
valet.

Det är heller inte rätt mot väljarna och mot demokratin att valsedlar läggs
ut för vilka det inte finns någon täckning - resultatet blir ju tomma stolar i
fullmäktige. Därför har vi föreslagit en ändring i vallagen, t.ex. i form av ett
undantag från 6 kap. 9 § vallagen.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till Ny demokratis reservation.

Anf. 65 GÖRAN ÅSTRAND (m):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort och börjar med att yrka bifall
till utskottets hemställan. Vi berör viktiga valfrågor på väg mot den föränd-
ring av vallagen som Vallagskommittén arbetar med.

Jag begärde ordet med anledning av två av de motioner som behandlas i
betänkandet. Den ena motionen är väckt av Knut Billing. Han har fått sin
motion tillstyrkt. Han har pekat på att man inte kategoriskt skall avvisa an-
vändningen av gamla valkuvert. Utskottet har funnit att det är en mycket
befogad anmärkning. Utskottet tillstyrker motionen. Vi har t.o.m. gjort ett
förslag till ändring i lagstiftningen, som ligger helt i linje med vad Knut Bil-
ling har föreslagit.

Den andra motionen, som Harriet Colliander talade om, har vi kommen-
terat utförligt. Den motionen får den längsta kommentaren av utskottet. Vi
hänvisar till att det pågår överläggningar om ändrade bestämmelser. Harriet
Colliander pekar på att ett parti som t.ex. inte deltar i landstingsvalet ändå
skall få sina valsedlar utdelade, vilket kan synas vara litet märkligt. Man
måste emellertid ha klart för sig hur den svenska valadministration fungerar.
Vi avvisar Harriet Collianders motion med hänvisning till de regler som gäl-
ler för svensk valadministration och de förändringar i vallagen som nu skall
göras.

Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till utskottets hemställan.

Vissa ändringar i
vallagen

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 19 §.)

43

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Handlingsoffent-
ligheten i kommu-
nala företag

44

8 § Handlingsoffentligheten i kommunala foretag

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU13 Handlingsoffentligheten i kommunala företag (prop.

1993/94:48).

Anf. 66 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! När den här propositionen kom var reaktionen från vår sida
ganska positiv. Därför väckte vi inte heller någon motion.

Behovet av ökad insyn i det växande antalet kommunala bolag har av
många i Sverige ganska länge upplevts som angeläget. I en del kommuner
har de senaste decenniernas bolagisering utgjort en standardlösning på en
rad olika problem. Man har velat åstadkomma en snabbare beslutsprocess
genom att föra över en del av beslutsmakten till en verkställande direktör.
Man har också velat plocka ut vissa verksamheter från fullmäktiges budget
och göra dem självfinansierande. Sist men inte minst verkar kommunerna i
vissa fall vilja komma ifrån den offentlighetsprincip som gäller för kommu-
nal verksamhet och den störande offentliga debatten genom att utnyttja de
privaträttsliga villkoren. Det här har varit en olycklig utveckling för den
kommunala demokratin. Den har gett möjligheter till smygsubventioner av
verksamheter utan särskilt god insyn. Den har också gett möjligheter att
t.ex. utnyttja bolags representationskonton.

Ett sätt att bibehålla offentlighetsprincipen för den här typen av verksam-
het skulle ha varit att införa principen även för privata företag. Det har ut-
retts i ett par omgångar, men det har hittills inte lett till några åtgärder. Den
väg som nu väljs innebär att man ökar insynen i de företag där kommuner
och landsting har ett rättsligt bestämmande inflytande. Den vägen förefaller
framkomlig. Min gissning är emellertid att detta steg kommer att intensifiera
debatten om insynen i privatägda företag.

Nästa steg bör bli förstärkningar även av den insynen. Frågan kommer
nämligen att resas om varför det bara skall finnas insyn i de bolag där kom-
munerna har ett rättsligt bestämmande men där det finns privata intressen.
Svaret är givetvis att offentliga medel används för att skapa bolaget. Man
kan också säga att det i verksamhet som är av samhällelig karaktär och där
allmän moral och laglydnad borde övervakas också skulle behövas offentlig
insyn, även om verksamheten råkar vara privatägd. Inte minst cirkusen med
fallskärmar pekar framåt mot ett behov av en sådan insyn. Konstitutionsut-
skottet har också tidigare understrukit vikten av förbättrad offentlig insyn i
privata företag och stora organisationer.

Under behandlingens gång har vi fått brev och telefonsamtal som har gjort
oss uppmärksamma på att det finns en tendens i propositionen till att man
med den ena handen vill ta tillbaka den offentlighet man ger med andra han-
den, särskilt när det gäller att skärpa skyddet för de kommunala företagens
och de enskildas ekonomiska intressen. Dit hör den begränsning av medde-
larskyddet som ges. Något eftertryckligt förbud mot efterforskning finns
inte. Oklarheter råder om huruvida cn arbetstagare som lämnar ut sekretess-
belagda uppgifter kan bli skadeståndsskyldig. Det finns inte heller något

starkt skydd för den som lämnar ut uppgifter mot att bli uppsagd på grund
av illojalitet. Utskottet har insett dessa problem och säger att frågan om
meddelarskyddet kan bli föremål för utredning.

I min meningsyttring har jag sagt att vi faktiskt redan borde ha begärt en
sådan utredning i enlighet med kraven i den socialdemokratiska motionen.
Man minskar också en del av handlingsoffentligheten genom att kraftigt för-
länga sekretesstiden för handling som anger villkor i avtal som rör förvärv,
överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyt-
tighet. Sekretesstiden förlängs i det här fallet från två till fem år. Skälet är
att man vill ha samma villkor som hjälp för de statliga affärsverken på grund
av ett initiativ som ursprungligen togs av Försvarets materielverk. Om man
skall införa en offentlighetsprincip för kommunala företag bör det första ste-
get gälla att offentlighetsintresset bör ha företräde. Försiktighet bör iakttas
när det gäller att införa ökad sekretess. Det är först när verkliga problem
uppstår som man bör överväga en lagskärpning. I denna del tycker jag att
Ingela Mårtenssons motion utmärkt. Jag yrkar bifall till min meningsyttring
avseende mom. 5.

Vi har också blivit uppmärksammade på att med den definition som har
getts av rättsligt bestämmande inflytande måste samtliga bolagsmän i ett
handelsbolag vara kommunala företrädare, om offentlighetsprincipen skall
gälla. Risken är nu att vi får se ett antal kommunala företag omvandlas till
handelsbolag med ett inslag av icke-kommunala delägare. Skulle detta pro-
blem uppstå har vi all anledning att i ett senare skede återkomma på ett eller
annat sätt.

Anf. 67 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! I förra veckan behandlade vi i kammaren ett betänkande
som handlade om kommunala frågor och som har ett mycket nära samband
med det betänkande vi behandlar i dag. Vi hade i förra veckans betänkande
ett yrkande när det gäller kommunala bolag. Vi anförde där att det är viktigt
att den kommunala verksamheten i största möjliga utsträckning bör ske i
nämndform. Vi framhöll att kommunerna inte får använda bolagsform för
att kringgå den kommunala kompetensen eller för att minska den demokra-
tiska insynen i och kontrollen av verksamheten.

Det vi behandlar i dag, nämligen frågan om handlingsoffentligheten i
kommunala företag, innebär ett viktigt steg på vägen mot ett säkerställande
av den demokratiska insynen och kontrollen i de kommunala bolagen.

Återigen är det viktigt att understryka att det gäller ett undantag i den
kommunala verksamheten, vilken företrädesvis skall ske i nämndform. Det
är ganska märkligt att vi så sent som 1992 i den nya kommunallagen regle-
rade de kommunala bolagens verksamhet och att vi först i dag får bestäm-
melser som gäller insyn och kontroll av kommunala bolags verksamhet.

När man tittar på de kommunala besluten alltsedan den nya kommunalla-
gen trädde i kraft, finner man att det i kommunfullmäktige inte precis varit
cn uppsjö av beslut som innebär att några steg tagits i riktning mot en ökad
insyn och kontroll för medborgarnas räkning. Därför är det viktigt att vi nu
lagreglerar på ett tydligare sätt vad kommunerna har att rätta sig efter.

Som Bengt Hurtig tidigare sade har det faktiskt funnits en hel del tenden-

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Handlingsoffent-
ligheten i kommu-
nala företag

45

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Handlingsoffent-
ligheten i kommu-
nala företag

ser till att de kommunala bolagen använts som medel för att dölja verksam-
heter och beslut för medborgarna. De har också varit ett verksamt medel
när det gällt att handskas friare med medborgarnas skattepengar och att
skaffa sig en VD-post eller styrelsearvoden som det inte varit möjligt att
skaffa sig i en normal kommunal verksamhet. Det är alltså en viktig demo-
kratisk principfråga som vi i dag skall fatta beslut om.

Medborgarna skall kunna kontrollera hur deras pengar används och hur
deras förtroendevalda förvaltar sina uppdrag. Det finns faktiskt en stor skill-
nad när det gäller behovet av insyn i kommunala respektive privata bolag.
De kommunala bolagen handskas ju med medborgarnas skattepengar. Där-
för finns det anledning att ha bestämmelser om att medborgarna skall ha in-
syn. Detta gäller alltså inte de privata bolagen.

Vi har faktiskt skilda regler för hel- och delägda företag. Men det betyder
inte att kommunerna för den skull skall strunta i hur det går med insynen
och kontrollen i de delägda bolagen. Jag skulle vilja citera den lagtext i den
förändrade kommunallagen som i fortsättningen kommer att lyda enligt föl-
jande:

”1 fråga om sådana juridiska personer som avses i första och andra styck-
ena och som inte omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100),” - dvs.
de delägda bolagen - ”skall fullmäktige verka för att allmänheten skall ha
rätt att ta del av handlingar hos företaget enligt de grunder som gäller för
allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och sek-
retesslagen.”

Det finns alltså i lagen en uppfordran till kommunerna att aktivt vidta åt-
gärder för att uppnå en förbättrad insyn och kontroll från medborgarnas
sida. Det är viktigt att bevaka effekterna av att det finns skilda regler för hel-
och delägda företag och stiftelser, så att den här möjligheten till olika insyn
inte utnyttjas i felaktiga syften. Detta tar utskottet upp i sin skrivning.

Bengt Hurtig tog upp frågan om tillämpningen av meddelarfriheten i de
kommunala bolagen. Frågan tas upp i flera motioner. Utskottet skriver
mycket tydligt att frågan bör ägnas fortsatt uppmärksamhet och anser att frå-
gan kan behöva utredas. Vi i utskottet tycker dock att de nya reglerna fak-
tiskt kan behöva prövas innan ytterligare åtgärder vidtas. Det är alltså inte
så att utskottet har lämnat detta därhän eller att detta inte har ägnats upp-
märksamhet. Tvärtom säger vi att effekterna och konsekvenserna skall följas
noga och med uppmärksamhet.

I propositionen skriver statsrådet att de rättsliga möjligheterna till insyn
och kontroll inte skall vara beroende av i vilken form kommuner och lands-
ting bedriver sin verksamhet. Utskottet ansluter sig helt och fullt till den upp-
fattningen och anser att föreslagna bestämmelser är ett mycket gott steg på
vägen beträffande medborgarnas möjligheter till insyn. Vi har med detta be-
slut faktiskt förbättrat demokratin när det gäller insyn och kontroll för med-
borgarna ute i kommuner och landsting.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i konstitutionsutskottets be-
tänkande nr 13 och avslag på Bengt Hurtigs yrkande.

46

Anf. 68 CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Ett sätt att mäta graden av civilisation i ett samhälle är att
se om dess makthavare arbetar under offentlig insyn eller om beslut tas i
slutna rum. Sverige framstår i detta avseende som ett föregångsland.

Därför förvånar det mig att tidningsartiklar och radioprogram gör gäl-
lande att offentlighetsprincipen håller på att urholkas i kommunal verksam-
het. Den monteras ned bakvägen, har det hetat. Det sägs att det är så tyst
i denna sak i landet. Politikerna - makthavarna - tiger i en ohelig allians.
Journalisterna tiger också, alltmedan sekretessmålen hopar sig över kommu-
nala nämnder och företag. Det går naturligtvis att jaga upp en sådan stäm-
ning. Övertramp och direkta brott mot tryckfrihetsförordningen kan ju före-
komma av okunnighet eller illvilja och bör beivras av vårt rättsväsende.

Lagstiftningen vad gäller insyn och offentlighet ökar i och med riksdagens
i dag enhälliga beslut.

Enligt vår nya kommunallag har även kommunala företag fått en rättslig
reglering. Den innebär att allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos
ett kommunalt företag och att kommunfullmäktige skall se till att så sker.
Allmänheten har dock ingen möjlighet att vända sig till domstol som kan
överpröva ett kommunalt företags beslut att vägra att lämna ut handlingar.

Konstitutionsutskottet ansåg i det läget att en översyn av lagstiftningen
skulle göras. Insynen och offentligheten i kommunala bolag med privata in-
tressenter skulle också analyseras.

Lokaldemokratikommittén fick i uppdrag att utreda saken. I denna kom-
mitté reserverade jag mig på en viktig punkt mot majoritetens uppfattning.
Majoriteten föreslog nämligen en beskuren offentlig insyn - att meddelarfri-
heten skulle försvinna.

Meddelarfriheten är, som jag ser saken, en väsentlig del av offentlighets-
principen. Den innebär rätt att i publiceringssyfte lämna ut sekretessbelagda
uppgifter från en myndighet - om icke kvalificerad sekretess föreligger.
Varje åtgärd som får negativa konsekvenser för uppgiftslämnaren är otillå-
ten.

Till min glädje föreslås i propositionen handlingsoffentlighet i kommunala
företag och att meddelarfrihet skall finnas även i dessa. I propositionstexten
viftar man bort de tillämpningsproblem som kan finnas när ett offentligrätts-
ligt system skall tillämpas på ett privaträttsligt organ. Utanför myndighets-
sektorn kan avtal om sekretess träffas med rättsligt bindande verkan. Tyst-
nadsplikt kan anses följa av den enskildes lojalitetsplikt. I propositionen på-
stås att detta är ett teoretiskt problem som i praktiken inte medför några
allvarliga konsekvenser vid tillämpningen.

En socialdemokratisk uppfattning är att detta ingalunda är ett teoretiskt
problem. I stället kan detta få avgörande betydelse för den enskilde uppgifts-
lämnaren och få synnerligen allvarliga konsekvenser. I värsta fall kan upp-
giftslämnaren bli skadeståndsskyldig och/eller förlora sitt arbete.

Både Yttrandefrihetsutredningen och Meddelarskyddskommittén har ti-
digare föreslagit en utvidgning av meddelarfriheten. Dessa förslag har inte
lett fram till lagförslag, mycket beroende på att de omfattade hela den pri-
vata sektorn, organisationer och näringsliv. Men jag hoppas liksom Bengt
Hurtig på ett genombrott även på det här området. Att mer fullständigt lag-

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Handlingsoffent-
ligheten i kommu-
nala företag

47

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Handlingsoffent-
ligheten i kommu-
nala företag

reglera meddelarfriheten i en klart avgränsad del - de kommunala företagen
med inslag av privat ägande, men där kommunen har ett rättsligt bestäm-
mande inflytande - skulle vara en enklare uppgift.

Vad återstår då att göra? En socialdemokratisk motion önskar att en ut-
redning skall föreslå en lagreglering av alla komponenterna i meddelarskyd-
det. I detta skydd bör också ingå frihet från påföljd av arbetsrättslig och
skadeståndsrättslig art. Anonymitetsskyddet bör kompletteras med ett efter-
forskningsförbud.

Konstitutionsutskottet har, vill jag påpeka, ett ärofullt förflutet när det har
gällt att slå vakt om och vilja utvidga offentlighetsprincipen - med ett viktigt
undantag. Socialdemokraterna motsatte sig förslaget, men den borgerliga
majoriteten accepterade att offentlighetsprincipen försvann utan att ersättas
av någon motsvarande bestämmelse när det affärsdrivande Televerket blev
det statliga bolaget Telia.

Visserligen är skrivningen i detta betänkande litet lam. Utskottet anser att
ett utbyggt meddelarskydd kan behöva bli föremål för en utredning. Man
bör vänta till dess erfarenheter av den nya regleringen vunnits. Dessa förmo-
dar jag infinner sig ganska snart.

I övrigt kommer vi från socialdemokratisk sida att följa rättstillämpningen
noga och om det är av behovet påkallat föreslå lagändringar. Det kan gälla
handelsbolagens status och sekretesstidens längd. Jag vill också i samman-
hanget hänvisa till förarbetena i kommunallagen, där det påpekas att kom-
munerna inte får bilda företag i syfte att gå runt den kommunala kompeten-
sen eller för att minska den demokratiska kontrollen av verksamheten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 69 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:

Herr talman! Jag vill bara understryka det jag sade i mitt första anförande,
nämligen att bakom detta betänkande står ett helt enigt utskott och att ut-
skottet på flera punkter understryker vikten av att följa utvecklingen i de
kommunala bolagen, hanteringen av offentlighetsprincipen liksom frågan
om meddelarskyddet. Det råder alltså inga delade meningar mellan oss där.

Anf. 70 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Herr talman! I den nuvarande kommunallagen fick de kommunala företa-
gen sin reglering. Det ansågs nödvändigt därför att antalet företag hade ökat
såväl till omfattning som till omsättning. Utvecklingen har nu gått dithän att
många kommuner bedriver en allt större del av sin verksamhet i bolagsform,
vilket sägs öka effektiviteten. Men Lokaldemokratikommitténs studie Kom-
munala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebolag visar
att organisationsformen - om det är aktiebolag eller verksamhet i egen regi -
inte är avgörande för effektiviteten.

Verksamheten är nu sådan att det ofta finns skäl att misstänka att kommu-
ner bildar bolag för att gå runt den kommunala kompetensen och för att
minska insynen i verksamheten.

I kommunallagen skrevs det in regler för handlingars offentlighet. I den
proposition som nu föreligger utvecklas detta vidare, och det blir förbätt-

48

ringar genom att man jämställer kommunala företag med myndigheter vid
tillämpningen av 2 kap. tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen.

Sekretesslagen omfattar bolag där kommuner och landsting äger aktier
med mer än 50 % av samtliga röster, medan kommunallagen reglerar förhål-
landet där kommunen äger samtliga aktier samt bolag där kommunen och
landstinget är delägare med mindre än 50 %. I det sistnämnda fallet - alltså
där det kommunala delägarskapet är under 50 % - kan inte kommunfull-
mäktige besluta om tvång för det till mer än hälften privaträttsliga bolaget
att lämna ut handlingar till medborgarna. Det är här en konflikt ligger. Det
är en kollision mellan offentligrättsliga och privaträttsliga regelsystem. Se-
dan kan man tycka hur illa som helst om den begränsade möjligheten till
insyn i de samägda kommunala företagen - och det gör jag - men jag kan
inte göra annat än att ställa mig bakom utskottets betänkande, som är ett
enhälligt betänkande.

Jag uppfattar att roten till det onda ligger i att kommuner tillåts bedriva
verksamhet utanför nämndformen. Jag har efter detta betänkandes tillkomst
blivit ytterligare stärkt i min uppfattning att kommunernas verksamhet skall
begränsas och renodlas. Den skall privatiseras så långt att endast traditionell
samhällelig basverksamhet återstår, och denna basverksamhet skall bedrivas
i nämndform med full medborgarinsyn.

Herr talman! Även jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 71 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Harriet Colliander om hon anser att
kommunala nämnder i så fall skall ha rätt att lägga ut verksamhet på entre-
prenad.

Anf. 72 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:

Herr talman! Catarina Rönnung frågade mig om kommunala nämnder
skall få lägga ut verksamhet på entreprenad. Svaret är ja.

Anf. 73 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Som många har sagt har på senare år många verksamheter
som tidigare hörde hemma i den traditionella kommunala driften överförts
i bolagseller stiftelseform. Det finns säkert skiftande motiv. Ibland har det
underlättat den tjänsteköpsutveckling som fått populärnamnet Köp och sälj.
I andra fall har det varit en bra väg till samverkan mellan kommuner. Viljan
att göra en speciell kraftsamling kring ett projekt kan också ha lett till att
man valt bolagsformen. I något fall kanske bolagsformen underlättat en stor
investering utanför den officiella kommunala låneskulden. Det kan säkert
inte heller uteslutas att möjligheterna att avstå från den viktiga demokra-
tiska insyn offentlighetslagstiftningen innebär kunnat fresta åtminstone nå-
gon kommunalpolitiker eller kommunal cheftjänsteman.

Ofta har utvecklingen varit sund, naturlig och vettig. I andra fall har resul-
taten kanske inte varit lika lysande. Att styra kommunal verksamhet med
aktiebolagens krav på att sätta bolagets intressen i förgrunden kan bitvis
komma i konflikt med kommunallagens krav på att sätta medborgarintresset
i fokus, särskilt om inte ägarens direktiv till bolagen är tillräckligt tydliga.

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Handlingsoffent-
ligheten i kommu-
nalaföretag

4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 34

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Handlingsoffent-
ligheten i kommu-
nala företag

50

Därför är det bra att Lokaldemokratiutredningen tagit upp frågan om of-
fentlighet i de kommunala företagen och markerat att inte förvaltningsfor-
men i sig får bli ursäkt för att eftersätta medborgarnas rätt att följa verksam-
heten.

Säkert finns det också anledning att granska hur man skall garantera med-
borgarnas rätt till insyn i verksamheter som privata skolor, barnomsorg och
bibliotek, när de i praktiken finansierar verksamheterna med sina skatte-
pengar. Jag tror att Ylva Annerstedt har alldeles rätt i att det är viktigt att
skattebetalarna fullt ut kan se hur pengarna används. Jag förutsätter att re-
geringen återkommer i den frågan.

Däremot har det inte skett sådana förändringar i de kommunala bostads-
företagen att de motiverar en förändrad syn på offentlighetsfrågorna. Sna-
rare tvärtom. Det borgerliga systemskiftet innebär att allmännyttan nu kon-
kurrerar med de privata företagen på samma villkor.

Förslagen är långtgående för de kommunla bostadsföretagen. För första
gången jämställs de med övrig kommunal verksamhet i sekretesshänseende.
Britta Sundin och jag har i en motion markerat att risken är uppenbar att
förslagen kommer att göra mer skada än nytta. Samma synpunkter framförs
i en Centermotion.

Kommunalpolitiker och medborgare har redan i dag insyn i de viktiga frå-
gor som har betydelse för ägarens - kommunens - möjlighet att bedöma sitt
risktagande och företagens inriktning.

Nu försämras de konkurrensutsatta bostadsföretagens möjligheter att
konkurrera med de privata. Oklarheten om vilka uppgifter som blir offent-
liga kan försvåra förhandlingar med privata företag.

Ansökningar för jobb hos bostadsföretagen blir också offentliga. Tror
KU:s majoritetsföreträdare att en duktig VD hos ett privat fastighetsbolag,
som tänkt söka en VD-tjänst hos det kommunala företaget, vågar söka job-
bet om man inte är säker på att få tjänsten och om ansökan kan hamna i
lokaltidningarna dagen därpå?

Också uppgifter om hyresgästers förhållanden kan komma att bli offent-
liga. I vilken utsträckning är fortfarande oklart. Kan någon av KU:s majori-
tetsföreträdare förklara vad det är för mening att riskera att uppgifter om att
en person har ett visst jobb, väntar barn, anser sig vara trångbodd eller bor
i ett visst område eventuellt skall kunna bli offentliga om hon bor hos Öre-
brobostäder men vara en företagshemlighet om hon bor hos det privata
SWG? Varför skall bostadsuthyrarna behöva bedöma om uppgifterna kan
anses vara till skada enligt lagens skaderekvisit bara därför att man bor hos
ett kommunalt bostadsföretag?

Lokaldemokratiutredningen hade föreslagit att socialtjänstens omvända
skaderekvisit skulle tillämpas i kommunala bostadsföretag. Men icke blev
det så när regeringen hanterade ärendet.

Det finns många exempel på att kvinnor vill hålla sin bostadsadress hemlig
för att skydda sig från enträgna eller t.o.m. farliga män. Man kan naturligtvis
begära att adressen skyddas ”om utlämnandet kan anses leda till personför-
följelse eller annat men för hyresgästen”. Uthyraren kan självfallet också
göra den bedömningen. Men varför skall man eventuellt behöva begära
skydd av sin hyresvärd? Varför kan inte den enskilde själv få avgöra om hon

vill lämna ut sin adress? Varför skall uppgifterna vara mer offentliga bara
därför att man bor hos ett kommunalt företag?

Herr talman! Det är viktigt att inte bolagsformen i sig blir ett hinder för
offentlighet. Men varför skall riksdagen i överdrivet nit försämra kommu-
nala bostadsföretags och hyresgästernas ställning? Nog borde det vara ange-
lägnare att se över vad privatiseringen av offentlig verksamhet betyder för
allmänhetens kontroll över vart skattepengarna går än att riskera att uppgif-
ter om att vissa hyresgäster väntar barn blir offentliga.

Herr talman! Jag vill inte ödsla kammarens tid med ett yrkande, som för-
modligen bara en handfull av oss skulle biträda i dag. Jag har ändå tyckt att
det varit angeläget att markera att dagens beslut inte är invändningsfritt. Jag
hoppas att riksdagen har beredskap att göra ändringar när vi fått mer erfa-
renhet av den nya lagen.

Anf. 74 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:

Herr talman! Inger Lundberg beskrev mycket tydligt de risker för intresse-
konflikter som finns för förtroendevalda när de dels sitter som företrädare
för det offentliga - ett förtroendeuppdrag från ett politiskt parti - dels är
styrelseledamöter i ett kommunalt företag. Det är en intressekonflikt som
jag i många sammanhang har uppmärksammat. Utskottet säger också tydligt
att kommunal verksamhet företrädesvis skall ske i nämndform. Då uppträ-
der inte dessa intressekonflikter.

Inger Lundberg tar upp bostadsföretagen. I propositionen nämns tydligt
de områden och de frågor där det är möjligt att sekretessbelägga personliga
uppgifter. Det räknas upp en rad tillfällen när detta är möjligt. Men presum-
tionen är ändå att uppgifterna skall vara offentliga. Det är väldigt viktigt,
eftersom detta är företag som handskas med offentliga medel, skattebetalar-
nas medel.

Inger Lundberg frågar upprörd varför uppgifterna skall vara mer offent-
liga när man bor i bostad som ägs av kommunalt bostadsföretag än om man
bor i en privatägd bostad. Det är just detta som är poängen med hela lagför-
slaget: offentliga medel, skattebetalarnas medel, som hanteras av förtroen-
devalda måste kunna kontrolleras av medborgarna i kommunen. Det är där-
för vi fattar det här beslutet. Då kan inte just bostadsföretagen utgöra något
frälse. När uppgifterna kan vara till men för innehavaren av bostaden eller
för dess närmaste, kan man sekretessbelägga uppgifterna. Detta finns det
möjligheter till.

Anf. 75 INGER LUNDBERG (s) replik:

Herr talman! Jag uppfattar inte att den här diskussionen om offentlighet
har igångsatts beroende på verksamheter som traditionellt och lämpligen
drivs i bolagsform. Jag tror att de allra flesta här är ense om att bostadsför-
sörjning i den form som de kommunala bostadsföretagen utgör är lämpad
för bolagsform. Harriet Colliander torde vara ensam här i kammaren om att
tycka att sådan verksamhet antingen inte hör hemma i kommunernas an-
svarssfär eller helt skall föras över till traditionell verksamhet.

Vad jag har varit orolig för är att man, när man skal) lösa ett problem -
problemet med bolagisering av traditionell kommunal drift - söker lösa pro-

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Handlingsoffent-
ligheten i kommu-
nala företag

51

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Handlingsoffent-
ligheten i kommu-
nala företag

52

blem som de facto inte är problem. Jag upplever att offentlighetsprincipen
är så viktig att den inte får komma i vanrykte. Det är angeläget att vi värnar
den. Det är inga dumskallar som tidigare har lagt upp riktlinjerna för de
kommunala bolagen. Man har tittat på de traditionellt kommunala bolagen,
såsom kommunala bostadsföretag, och funnit att det är lämpligt att inte ha
exakt samma offentlighetsregler. Nu måste man vidga synsättet därför att
annan verksamhet skall ingå.

Det Ylva Annerstedt har anfört som motiv för det starka behovet av insyn
är skattefinansiering. Ändå gör ni ingenting när det gäller kommunala sko-
lor, barnomsorg och liknande. Jag tror att det är viktigt att man ser på sakens
karaktär och inte är så övernitisk som regeringen har varit i det här fallet.
Vi skall vara rädda om offentlighetsprincipen, men vi skall vara så rädda om
den att den inte uppfattas som tillämpad på fel verksamhetsområden och att
den inte snedvrider konkurrensen.

Det finns, Ylva Annerstedt, t.o.m. en risk för att bolagen får verkliga svå-
righeter och att det ytterst känns jobbigt för hyresgästerna. Är inte det bra
onödigt?

Anf. 76 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:

Herr talman! Offentlighetsprincipen är så viktig att den inte får råka i van-
rykte, säger Inger Lundberg. Jag håller helt med henne. Sedan tar hon upp
en lång rad problem som kommunerna råkar ut för när de driver kommunala
bostadsföretag. Om det nu faktiskt är så att offentlig insyn i kommunala bo-
stadsföretag innebär en så uppenbar nackdel att det inte går att driva verk-
samheten vidare, är svaret mycket klart: Då skall inte kommunerna driva
den verksamheten. Då passar den bäst i en privat verksamhet. Kommunal
verksamhet skall vara öppen för insyn och kontroll när det gäller medborgar-
nas pengar.

Det här är inte det enda exemplet på att den här typen av företag är svåra
att hantera i kommunal regi därför att det blir ständiga konflikter, t.ex. loja-
litetskonflikter, i de kommunala bolagen. Då är det uppenbart så att den
verksamhet som kommunerna inte kan driva i full insyn och under full kon-
troll av medborgarna skall kommunerna inte heller driva. Det är mycket en-
kelt.

Anf. 77 INGER LUNDBERG (s) replik:

Herr talman! Ylva Annerstedts andra inlägg gjorde att jag litet klarare för-
står motiven bakom passionen att till varje pris försvåra de allmännyttiga
företagens konkurrenskraft. Om det inte är lämpligt, sådan bostadsmarkna-
den är, att ha insyn i varje enskild fråga, då skall verksamheten drivas privat.

Är det ändå inte så, Ylva Annerstedt, att det är viktigt för bostadsmarkna-
den, för en sund hyressättning, för många svaga grupper och för regionalpo-
litiska ambitioner att det finns starka och väl fungerande kommunala bo-
stadsföretag? De är och har varit något av grundbultarna i den sociala bo-
stadspolitiken i Sverige.

Detta är naturligtvis ingen jättefråga. Jag upplever inte att den kommer
att äventyra de kommunala bostadsföretagens ställning. Men jag tycker att
detta är en dum och onödig klåfingrighet. Det kan inte vara viktigt, Ylva

Annerstedt, att uppgifter om hyresgäster som bor i allmännyttan kan lämnas
ut. Det har ingen betydelse för skattebetalarna. Det kan inte vara viktigt att
uppgifter om vilka som har sökt en tjänst hos det kommunala bostadsföreta-
get kan publiceras i ortstidningen dagen därpå.

Det viktiga är i stället frågan om skattebetalarnas risker när det gäller bor-
gensåtaganden och liknande, företagens inriktning osv. Dessa uppgifter har
man redan full tillgång till.

Som sagt, Ylva Annerstedt, detta är inte en avgörande fråga för de kom-
munala bostadsföretagen, men det handlar om en onödig klåfingrighet, och
det har jag velat peka på inför kammaren. Det har jag gjort mot bakgrund
av att jag är rädd om de kommunala bostadsföretagen. Till skillnad från Ylva
Annerstedt anser jag att de är utomordentligt viktiga. Jag är även rädd om
offentlighetsprincipen. Jag varken vill eller tycker att den skall komma i van-
rykte.

Anf. 78 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Herr talman! Det är en viktig reform som riksdagen i dag skall besluta om.
Regeringens förslag till vidgad offentlighet för handlingar hos de kommu-
nala företagen innebär att medborgarnas möjlighet till insyn ökar.

Som vi redan här flera gånger har hört har de kommunala företagen under
senare år kommit att bli en mycket viktig del av den kommunala verksamhe-
ten. Bolagen omsätter i dag ca 50 miljarder kronor varje år. Därför är det
naturligt att frågan om medborgarnas insyn har kommit att debatteras allt
livligare.

Senast som frågan var uppe i lagstiftningssammanhang var när den nya
kommunallagen arbetades fram. I och med att riksdagen för drygt två och
ett halvt år sedan antog den nya kommunallagen togs det första steget på
vägen mot att öka medborgarnas möjligheter till insyn i de kommunala före-
tagen. Innan dess hade frågan utretts vid flera tillfällen utan att någon god-
tagbar lösning hade kunnat presenteras.

I samband med riksdagsbehandlingen av den nya kommunallagen fick re-
geringen i uppdrag att titta vidare på insynsfrågan för att försöka finna en
mer permanent lösning. Kommunallagens reglering - som den ser ut i dag -
får ses som ett provisorium.

Våren 1992 tillsatte regeringen Lokaldemokratikommittén. I direktiven
fick kommittén i uppdrag att bland många andra frågor också utreda hur in-
synen i de kommunala företagen skulle kunna ges en fastare rättslig regle-
ring.

Regeringen betonade i direktiven att det var angeläget att införa en möj-
lighet för allmänheten att vända sig till domstol för att där få frågan om huru-
vida en handlig hos ett företag skall lämnas ut eller inte prövad. Den möjlig-
heten finns ju som bekant inte i dag. I stället är allmänheten nu beroende av
företagens goda vilja att lämna ut sina handlingar.

För ungefär ett år sedan överlämnade kommittén sitt delbetänkande. Det
är i huvudsak kommitténs förslag som ligger till grund för regeringens propo-
sition. Men regeringen har valt att gå betydligt längre än kommittéförslaget
genom att göra offentlighetsprincipen tillämplig på betydligt fler företag än
vad kommittén föreslog. Kommittén ville sätta gränsen för insyn i aktiebola-

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Handlingsoffent-
ligheten i kommu-
nala företag

53

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Förvaltningen av
Svenska Kyrkans
finansförmögenhet

gen vid ett 90-procentigt kommunalt ägande. Regeringen har valt att sänka
gränsen till ett drygt 50-procentigt kommunalt ägande.

Till skillnad från kommittén anser regeringen också att meddelarfrihet
skall råda i företagen. Regeringen har valt att inte föreslå ett par av de vidg-
ningar av sekretessen som kommittén föreslog. Regeringens bedömning är
att dagens sekretessregler är tillräckliga för att enskilda skall få ett berättigat
skydd.

När det gäller de synpunkter som har kommit fram under debatten här i
dag kan man naturligtvis alltid diskutera om de rätta avvägningarna mellan
de två intressena - offentlighet och sekretess - har gjorts. Här har regeringen
och utskottet kommit fram till samma bedömning, att de rätta avvägning-
arna har gjorts, men att man självfallet skall följa frågan framöver för att se
om det behövs förstärkning på något håll.

Det har rått stor enighet om detta beslut, och det är jag väldigt glad för.
Det är positivt att ett beslut om en reform som rör en av våra grundlagsfästa
och i dessa EG-tider livligt diskuterade principer, nämligen offentlighets-
principen, kan fattas i så bred politisk enighet. Det ger stadga åt beslutet,
och jag ser det som ett bevis för att de avvägningar som regeringen har gjort
i sina förslag är riktiga och att förslagen också ligger rätt i tiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 19 §.)

9 § Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU14 Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet (prop.

1993/94:73).

Anf. 79 GÖRAN ÅSTRAND (m):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. Utskottet är enigt.
Eftersom jag kan anses utgöra en förbindelselänk med Kyrkomötet - som i
denna sal under lång tid och med stort intresse diskuterade den här frågan -
vill jag säga att det som står i propositionen är starkt förankrat dels hos en
lokal opinion, dels hos Kyrkomötet och nu också hos riksdagen. Detta är
viktigt.

Jag tror att man skall se det som nu sker i ett större sammanhang. Svenska
kyrkan har inte varit särskilt framgångsrik i förvaltningen av sitt eget kapital.
Det har varit splittrat. Det genomfördes en reform i mitten av 80-talet, då
den ekonomiska förvaltningen överfördes från församlingsnivå till pastorats-
nivå. Det var ett viktigt steg. I det sammanhaget genomfördes en förändring
av stiftsorganisationen, samtidigt som egendomsnämnderna inrättades.

Både uppflyttningen av ekonomifrågorna till pastoratsnivå och tillskapan-
det av egendomsnämnderna var ett steg i rätt riktning. Jag ser den här propo-
sitionen som en fortsättning på den vägen. Svenska kyrkans finansförvalt-

54

ning sammanförs och samordnas på ett sätt som förhoppningsvis kan gynna
kyrkan och skapa den ekonomiska plattform som är nödvändig.

Samtidigt skall det sägas att det har förekommit enskilda och lokala pro-
tester mot förslaget. Jag kan förstå dessa. Det finns pastorat som har skött
förvaltningen på ett fullkomligt lysande sätt och som menar att man inte skall
berövas dessa möjligheter. Men om man ser till kyrkan som helhet är så icke
fallet. Det finns stor anledning att genomföra denna samordning med egen-
domsnämnder på stiftsnivå.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till hemställan i ett enigt
utskottsbetänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 19 §.)

10 § Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ryssland

Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU4 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ryssland (prop.

1993/94:6).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

11 § Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Namibia

Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU6 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Namibia (prop.

1993/94:74).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

12 § Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Venezuela

Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU7 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Venezuela

(prop. 1993/94:72).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Förvaltningen av
Svenska Kyrkans
finansförmögenhet

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning i fråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

56

13 § Ttillöverenskommelse med Ryssland

Föredrogs

skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU14 Tullöverenskommelse med Ryssland (prop. 1993/94:60).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

14 § Kraftvärme

Föredrogs

skatteutskottets betänkande

1993/94:SkU18 Kraftvärme.

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

15 § Tilläggsskydd för läkemedel, m.m.

Föredrogs

lagutskottets betänkande

1993/94:LU4 Tilläggsskydd för läkemedel, m.m. (prop. 1993/94:22).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

16 § Vissa likvidationsfrågor

Föredrogs

lagutskottets betänkande

1993/94:LU7 Vissa likvidationsfrågor (prop. 1993/94:43).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

17 § Tillämpning i fråga om Angola av lagen om vissa internationella
sanktioner

Föredrogs

utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU10 Tillämpning i fråga om Angola av lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner (prop. 1993/94:81).

Anf. 80 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Utrikesutskottet gör positiva uttalanden om den socialde-
mokratiska motionen beträffande utvidgning av sanktionerna mot Unita och
förlängning av mandatet för utökning av FN:s fredsbevarande styrkor i An-
gola.

Utskottet säger att förhållandena i Angola efter valen är djupt oroande.
Det återupptagna inbördeskriget har lett till mänskliga tragedier och omfat-
tande ödeläggelse. Underlåtenheten, främst från Unita och dess ledare
Jonas Savimbi, att följa säkerhetsrådets uppmaningar att avbryta krigfö-
ringen och att respektera såväl fredsavtalet från 1991 som utgången av valen
i september 1992 framtvingade säkerhetsrådets beslut om sanktioner.

Utskottet förklarar att det är dess förhoppning att säkerhetsrådets be-
stämda hållning och vilja att om nödvändigt vidta ytterligare sanktioner mot
Unita skall leda till att kriget upphör och fredsprocessen återupptas. Det
sägs också att det skall finnas hög beredskap från svensk sida att ta initiativ
till vidare åtgärder inom FN:s ram och till att verka för ytterligare sanktioner
som säkerhetsrådet kan komma att besluta om.

Beträffande fortsatt FN-närvaro sägs att man från svensk sida skall verka
för en fortsättning och att den ges en i förhållande till uppgiften lämplig om-
fattning. Det noteras slutligen att Sverige i likhet med övriga nordiska länder
har vädjat till parterna i Angola att inställa fientligheterna och ge omedel-
bart tillträde för humanitära insatser. Vi socialdemokrater står bakom dessa
uttalanden.

Det har nu gått ytterligare en dryg vecka sedan utskottet skrev sitt betän-
kande. Någon vapenvila har ännu inte inträtt, och mandatet för FN:s freds-
bevarande styrka går ut om 14 dagar. Visserligen har parterna under tryck
från FN-medlaren Beye och USA enats om en dagordning för förhandling-
arna. Men några förhandlingar har inte kommit till stånd. Det finns en stark
skepsis mot att överläggningarna verkligen skall komma i gång och i än högre
grad att de kan leda till resultat.

Svåra hinder återstår fortfarande. President Eduardo Dos Santos har be-
stämt avvisat Unitas krav om en övergångsregering, då detta skulle vara det-
samma som en ogiltigförklaring av de allmänna val som MPLA segrade i.
Unita vägrar fortfarande att godta valresultatet, trots att internationella ob-
servatörer har betecknat valet som fritt och hederligt. Lösningen är inte att
sträva efter ett maktfördelningsavtal utan givetvis att acceptera valresulta-
tet.

I Zambias huvudstad Usaka fortsatte i förra veckan försöken att mäkla
fram ett fredsavtal. Förhoppningarna om ett snabbt genombrott dämpades
dock sedan förhandlingarna bröts upp i olika arbetsgrupper. Enligt min me-
ning är det nödvändigt att snabbt besluta om en förlängning av FN-manda-
tet.

Savimbi och Unita har ställt orealistiska krav och insisterat på Unitaför-
valtning i minst fyra av Angolas provinser. Detta står helt i strid med det'som
är uppenbart efter valutgången, nämligen att centralmakten i Luanda skall
styra hela landet.

Det behövs ytterligare påtryckningar och press mot Unita för att uppnå
vapenvila, tillämpning av fredsavtalet och tillbakadragande av Unitas mili-

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning i fråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

57

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning ifråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

tära styrkor från områden som erövrats efter de allmänna valen. En utvidg-
ning av FN-sanktionerna skulle förvisso utgöra ett sådant påtryckningsme-
del. Sverige bör sålunda agera för såväl förlängning av FN-mandatet som en
utvidgning av sanktionerna. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att
notera vad Unitas fåtaliga sympatisörer i Sverige anser om de hittillsvarande
FN-sanktionerna. De säger att sanktionerna sannolikt inte betyder något re-
ellt för Unita men väl PR-mässigt. Det gäller verkligen att åstadkomma ef-
fektiva sanktioner mot Unita.

Den liberala tidningen The Guardian i Storbritannien skrev nyligen att
Storbritannien, liksom resten av det internationella samfundet, har gjort sig
skyldigt till ett väldigt negligerande och en underlåtenhet att uppfylla sitt an-
svar för Angolas folk under de senaste 17 årens krig. Tidningen riktar skarp
kritik mot Unita för det systematiska spridandet av desinformation, hat och
förgiftning av landets framtid.

Trots att en ökad livsmedelshjälp når ut till olika delar av Angola riskerar
fortfarande tusentals angolaner att dö av svält. Om kriget inte upphör till år
2000 kommer man att nå väldiga siffror som saknar motsvarighet i övriga
delar av världen.

FN:s världslivsmedelsprogram, WFP, som ordnar hjälpinsatsen i Angola
har riktat starka maningar till världssamfundet. WFP säger att man under
november räknade med att kunna flyga ut drygt 1 300 ton livsmedel per
vecka, att jämföra med de 2 300 ton som delades ut under oktober månad.
Detta ger anledning till förnyade ansträngningar för fred och hjälp åt An-
gola.

Anf. 81 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! ”Mimi blev bara tre år. Unita mördade henne, på samma
sätt som de genom sitt krig har dödat nästan 200 000 andra angolaner under
det senaste året.

Mimi fick aldrig veta hur det är att leva med tak över huvudet, för hon
bodde tillsammans med mamma Rosa i ruinerna av ett hus i centrala Angola.
Rosa bosatte sig i den urblåsta affären i Cacula 1983, när kriget tvingade hen-
nes familj att fly från hembyn. Hon var tonåring då. Sedan dess har hela
hennes stora släkt dödats eller 'försvunnit’. Bara Rosa och en yngre syster
bor kvar i ruinen utan tak.

Ett tak kunde ha räddat Mimis liv. Men nu fanns det inget tak som brom-
sade upp granatens visslande färd från ovan mot den lilla barnkroppen.”

Detta var ett citat hämtat ur Afrikagruppernas Afrikabulletinen, som har
ägnat ett helt nummer åt situationen i Angola och Mozambique. Som vi vet
är bakgrunden att demokratiska val har genomförts i Angola. Men den ena
parten, Unita, har inte accepterat resultatet utan har fortsatt sin terrorverk-
samhet mot civilbefolkning med förstörelse av människor, byar och städer
som följd.

Som sägs i betänkandet har det senaste årets inbördeskrig krävt ungefär
200 000 människors liv. Hundratusentals människor har därutöver tvingats
fly. FN har varnat för en svältkatstrof av samma omfattning som Somalias.

Tio miljoner minor finns utspridda. Detta skapar oerhörda lidanden för

58

befolkningen. Alla de försök som FN har gjort för att få slut på Unitas terror-
verksamhet har inte gett någon större utdelning.

Det finns nu bindande sanktionsbeslut mot Unita. Den 15 december skall
eventuellt ytterligare åtgärder vidtas, om det inte dessförinnan visar sig att
Unita respekterar de demokratiskt fattade besluten.

Allt tyder på att Unita är en lika grym och oberäknelig organisation i dag
som den var från början. Det enda vapen som biter på dessa banditer är ef-
fektiva sanktionsåtgärder och en fortsatt FN-närvaro samt massiva humani-
tära insatser.

Utskottet håller dörren öppen för ytterligare sanktionsåtgärder, eftersom
man inte är säker på hur Unita skall agera vid de samtal om att skapa fred i
Angola som nu pågår i FN:s regi.

Även när det gäller frågorna om fortsatt FN-närvaro är man från utskot-
tets sida mycket bestämd. För att den pågående fredsprocessen skall kunna
leda till ett positivt resultat krävs en fortsatt FN-närvaro. Detta gäller också
beträffande ytterligare humanitära insatser. Alf Svensson har gett löfte om
att så skall ske.

Jag vill instämma i det som sägs i betänkandet och notera det betydelse-
fulla i att det är ett enigt utskott som står bakom dessa ställningstaganden.

Herr talman! När det gäller ytterligare sanktioner vill jag påpeka att det
är viktigt att stoppa tillförseln av bl.a. vapen till Unita från Zaire. Detta kan
göras genom en effektiv bevakning av bl.a. de vägar som förbinder Angola
och Zaire. För detta krävs naturligtvis FN-styrkor. Det är nödvändigt att
medlemsländerna ger FN erforderliga bidrag till en sådan styrka.

Jag vill också ta upp det faktum att vapenvilan och fredsprocessen, som vi
trodde varpå gång, har stannat av. Kriget har intensifierats enligt de senaste
dagarnas rapporter. Det är därför ett betydelsefullt steg av Sveriges riksdag,
att vi håller dörren öppen för ytterligare åtgärder för att till varje pris försöka
stoppa kriget i Angola och på olika sätt ger humanitärt stöd till dess befolk-
ning. Det är minst lika viktigt i dag som när kriget började.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Anf. 82 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Det är ingen överdrift att säga att Angola är de svikna för-
hoppningarnas land. Jag tror att vi var många både här i omvärlden och i
Angola som trodde att fredsavtalet i maj 1991 skulle kunna leda till en pro-
cess i Angola på samma sätt som på andra håll i södra Afrika, en process
syftande till försoning, demokrati och fred. Det byggde dock på en felbe-
dömning av Unitas intentioner och sätt att arbeta. Det visade sig att en de-
mokratisk process från Unitas synpunkt var godtagbar bara om den förde
Unita till makten. Om andra vann på den demokratiska processen, föredrog
Unita att åter ta till vapen.

Nu befinner vi oss igen i krigets fasor och moras i Angola. Landet är på
väg att bli ett av vårt jordklots svåraste mänskliga katastrofområden. Därför
är det nödvändigt med kraftfulla insatser från världssamfundets sida. Jag no-
terar den samsyn som finns bland de flesta här i riksdagen. De synpunkter
som de två föregående talarna framförde är ganska väl tillgodosedda också
i utrikesutskottets skrivning.

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning i fråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning ifråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

60

Vi knyter naturligtvis vissa förhoppningar till de samtal som ändå pågår
mellan parterna i Angola. Men samtidigt är erfarenheterna av tidigare sam-
tal och uppgörelser sådana att vi inte har alltför stora illusioner. Det kommer
alltså med inte obetydlig sannolikhet att finnas behov av ytterligare påtryck-
ningar från omvärldens sida för att skapa grunden för en demokrati- och
fredsprocess i Angola. Det kommer dess värre också att finnas behov av
mycket stora humanitära insatser, om nu sådana alls går att genomföra, för
att rädda människors liv och hälsa och försöka lindra den katastrof som just
nu pågår.

Detta är den syn som utrikesutskottet ger uttryck för. Jag noterar att tidi-
gare talare i denna debatt har haft samma syn, och jag yrkar bifall till utskot-
tets hemställan.

Anf. 83 BIRGER HAGÄRD (m):

Herr talman! Det är med en viss beklämning som man har kunnat ta del
av den proposition som har lagts fram av regeringen angående sanktioner
mot Unita i Angola. Man kan emellertid förstå den. Det är helt enkelt något
som vi är mer eller mindre förpliktigade att göra i enlighet med våra åtagan-
den i Förenta nationerna. Det är Förenta nationernas politik i samman-
hanget som det finns anledning att ifrågasätta.

Naturligtvis kommer dessa sanktioner inte att ha någon större betydelse.
Unita klarar sin tillförsel alldeles utmärkt utan att vara beroende av omvärl-
den. Däremot finns det anledning att beklaga FN:s otillräckliga insatser, inte
minst när det gäller det val som ordnades i Angola förra året. Antalet valob-
servatörer var på tok för litet. De var ungefär 400, och hur de i detta jätte-
land skulle kunna övervaka valet ter sig hart när obegripligt.

Samtidigt kan vi konstatera att det inte var något hederligt val. Många av
observatörerna på platsen har konstaterat detta i efterhand. Man hade från
regimens sida gjort allt för att kontrollera valet från början. Till yttermera
visso hade man inrättat specialförband, s.k. ninas, som med sina svarta uni-
former skulle väcka skräck hos människorna. Dessutom - och det är kanske
det viktigaste - fick ett stort antal människor i av Unita kontrollerade områ-
den aldrig någon chans att registrera sig inför valet. De kunde följaktligen
inte heller delta i det.

Dessutom hade valkommissionen, som helt kontrollerades av MPLA-re-
geringen, kommit på det fiffiga att man kunde ha mobila valstationer. Man
åkte helt enkelt runt och plockade upp röster där man ansåg att man så borde
göra. Även själva återgivningen av valresultatet tedde sig i många fall skratt-
retande, när på tok felaktiga siffror, men exakt lika felaktiga siffror, redovi-
sades från ett par provinser samtidigt.

Så småningom enades man om att man skulle ha en andra presidentvals-
omgång. Man enades också om att MPLA då skulle ha majoritet i parlamen-
tet.

Valresultatet kom som väntat att resultera i oroligheter. Men orolighe-
terna igångsattes av MPLA-regeringen, inte av Unita. Flera av Unitas
främsta företrädare i Luanda mördades helt sonika. Dit hörde chefsförhand-
larcn Mango, som jag själv träffade personligen. Dit hörde också Jonas Sa-
vimbis brorson jämte andra framträdande medlemmar i Unitas ledning. Fi-

nansministern, Fatima Roque, utsattes för misshandel, och först efter starka
påtryckningar fick hon en chans att bege sig till Lissabon.

Detta gjorde naturligtvis inte Unita vänligare inställt, och så småningom
återupptogs också de mer eller mindre reguljära stridigheterna. Detta är be-
klagansvärt. Det gäller ett land som kan karakteriseras med orden ”de
svikna förhoppningarnas land”, som Pär Granstedt uttryckte det. Man hade
hoppats att fredsprocessen äntligen skulle komma i gång. Men det förutsät-
ter naturligtvis en god vilja, inte minst från MPLA-sidan. Situationen är den
att Unita behärskar ungefär 80 % av landets yta. Det är givet att man där
inte litar ett dugg på sin motpart. Det är uppenbart att man inte är beredd
att ge sig in i diskussioner som skulle leda till att den egna positionen försva-
gades. Varför skulle man göra det?

Vad vi kan hoppas på i framtiden är att FN kanske skulle kunna göra till-
räckliga insatser, men jag är tveksam till detta. Över huvud taget kan FN:s
politik i många delar av världen starkt kritiseras för närvarande. Situationen
i Angola har förvisso inte blivit bättre.

Det är möjligt att det på ett tag inte går att nå fred. I så fall är det ytterligt
beklagligt. Men det är också möjligt att fredsprocessen kan skjuta fart. Det
finns vissa hoppingivande tecken trots allt från Lusaka. Det är möjligt, inte
minst efter påtryckningar från USA och omvärlden, att båda parterna kan
förmås att förhandla på allvar. Men det är alldeles uppenbart att MPLA-re-
geringen måste göra stora eftergifter till Unita för att verklig fred skall kunna
åstadkommas.

Jag tror inte att Sverige kan göra så mycket i dagsläget. Först när det är
fred kan vi åstadkomma en del via humanitära insatser. Men det finns ändå
anledning att hoppas på att man i Sverige skall ha en mera ”opartisk” syn på
vad som händer i Angola. Det är trots allt aldrig ens fel att två träter, brukar
man säga. Det är ett grymt och omänskligt krig, som har pågått i 17 år. Vi
kan hoppas att det tar slut, men då måste båda parter visa en god vilja i sam-
manhanget.

Anf. 84 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! När jag för en stund sedan sade att det råder en samsyn bland
flertalet av riksdagens ledamöter gjorde jag en mental reservation för Birger
Hagård. Hans inställning till Unita är ju känd ända sedan den tid då Unita
var aktör för Sydafrikas destabiliseringspolitik i Angola. Redan då tyckte
Birger Hagård att Unita var en organisation man kunde sympatisera med.
Jag noterar att han inte har ändrat uppfattning.

Den historiebeskrivning som Birger Hagård gav uttryck för tror jag att han
är tämligen ensam om att vilja använda sig av. Jag skall inte gå in på detaljer-
na i den beskrivningen.

Det är klart att det finns punkter i valproceduren i Angola som man kan
invända mot. Jag beklagar också att det-inte fanns en starkare FN-närvaro.
Men det konstaterandet leder inte till att det finns anledning att ifrågasätta
att valresultatet på ett någorlunda rimligt sätt avspeglade människornas upp-
fattning. Det var först då man i Unita insåg att man förlorat valet som man
ville underkänna det.

Birger Hagårds inställning avslöjades när han undrade varför Unita skulle

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning i fråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

61

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning ifråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

62

ge sig in i diskussioner som skulle kunna leda till att den egna positionen
försvagades. Unita har med militära medel och grymma terrormetoder skaf-
fat sig kontroll över en mycket stor del av Angolas yta. Birger Hagård kan
inte se någon anledning för Unita att avstå från sina militära vinster bara
därför att majoriteten av Angolas folk vill ha en annan regering. Det innebär
att vapnen skall härska. Det är det Unita har vunnit med våld som skall
gälla - inte demokratiska val.

Det må vara Birger Hagårds uppfattning. Jag är ganska förvissad om att
han är tämligen ensam om den synen på hur politik skall bedrivas.

Anf. 85 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag fick inte ut så förfärligt mycket av Pär Granstedts inlägg.
Han ifrågasätter valresultatet, men menar ändå att det var något så när he-
derligt. Är det så jag skall tolka Pär Granstedt? Jag vet inte.

Pär Granstedt tror att en majoritet skulle vilja ha kvar den nya regeringen.
Han använde orden ”en annan regering”, men det var uppenbarligen en lap-
sus linguae. Hur kan det då komma sig att man kom överens om att det defi-
nitivt inte fanns någon majoritet för Dos Santos i presidentvalet? Det skulle
ju bli en andra valomgång. Det var den centrala frågan. Det tvingades också
MPLA-regeringen att erkänna.

När det gäller historiebeskrivningen vill jag säga att jag bara har talat om
fakta, Pär Granstedt. Jag har konstaterat att flera av de ledande i Unitastyret
helt sonika mördades på order av MPLA-regeringen. De hade knappast va-
rit kvar i Luanda om det varit de som avsett att sätta i gång stridigheterna.
Efter morden kom stridigheterna i gång på allvar, vilket verkligen är att be-
klaga.

Vi skall från svensk sida kanske inte vara så förfärligt snabba med att
döma i olika sammanhang. Jag vet inte om Pär Granstedt har besökt Angola.
Jag har besökt detta stora land. Jag har träffat Savimbi på plats och besökt
den tidigare provisoriska huvudstaden Jamba. Det är givet att man hamnar
fullständigt snett om man ser genom svenska glasögon på Angola. Det råder
helt andra förutsättningar där. Man måste tyvärr inse detta - annars finns
det ingen realism i det man säger.

Anf. 86 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag konstaterar att man naturligtvis kan göra anmärkningar
mot enskildheter i valet i Angola. Det hindrar inte min övertygelse om att
valresultatet avspeglade folkviljan på ett rimligt sätt. Just på grund av att
också jag har en viss erfarenhet av afrikanska förhållanden tror jag att det
är någonting som man får godta.

Vi kan konstatera att Unita, när man inte fick det valresultat man ville ha,
inte längre var intresserat av demokratiprocessen utan lät vapnen tala och
tog till inbördeskriget igen.

Vi kan komma med fakta, men det är alltid urvalet av fakta som präglar
bilden. Jag vet att Birger Hagård har goda relationer med Unita och att det
naturligtvis är dess bild som han vill presentera här. Många människor har
följt utvecklingen i Angola väldigt noga. Den beskrivning som de allra flesta
observatörer ger blir ganska olik den som Birger Hagård ger.

Anf. 87 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Många människor har följt utvecklingen i Angola noga och
kunnat konstatera att Dos Santos MPLA-regim är en av de värst korrumpe-
rade tidigare marxist-leninistiska regimerna i världen. Korrumptionen är ut-
bredd. Det finns praktiskt taget inte något område som går fritt.

Detta satte sin prägel också på valet. Specialförband inrättades - s.k.
ninas - som skulle fylla en alldeles speciell uppgift, nämligen den att terrori-
sera befolkningen i stora områden. Det var alltså först efter morden på per-
soner i Unitaledningen som kriget kom i gång på nytt. Det tycker jag att det
finns anledning att minnas.

Jag måste också understryka, Pär Granstedt, att jag inte får några infor-
mationer direkt från Unita. De informationer jag har kommer inte minst
från Förenta staterna. De kommer från valövervakare som har skrivit rap-
porter som publicerats i tidningar. De har varit kritiska och avvikit från den
mening som Pär Granstedt återger.

Också det republikanska partiet i USA har studerat utvecklingen och har
en annan syn än den som Pär Granstedt redovisar.

Det finns alltid anledning att vara skeptisk mot många av de rapporter som
kommer från denna del av världen. En sak kan ändå konstateras: det är långt
ifrån sanningen som har kommit fram i den information vi regelbundet får
från MPLA-regeringen i Luanda. Det finns anledning att ta mycket av det
som kommer därifrån med en nypa salt. Det gäller MPLA-propagandan och
naturligtvis också Unitapropagandan. Det gäller att hitta andra observatörer
som är mer neutrala och som har erfarenhet av förhållandena där nere.

Dessa förhållanden har jag försökt att studera. Jag har ägnat mig åt detta
i ungefär tio år.

Anf. 88 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill bara konstatera att de amerikanska källor Birger Ha-
gård åberopar inte tycks ha lyckats övertyga den amerikanska regeringen
särskilt väl. USA, som tidigare aktivt stödde Unita, har inte bara upphört
med sitt stöd utan också klart tagit avstånd från Unitas sätt att agera och stött
de FN-sanktioner som nu riktas mot Unita.

De källor som har övertygat Birger Hagård om händelseutvecklingen i
Angola har alltså inte haft samma övertygelsekraft vare sig på demokrater
eller på republikaner på ledande håll i USA.

Anf. 89 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Det var bra att Birger Hagård tog till orda i debatten, fram-
för allt av den anledningen att han med sina goda kontakter i Unita kunde
tala om för oss att de sanktioner mot Unita som FN:s säkerhetsråd har beslu-
tat om betyder mycket litet. Han sade att Unita kommer att klara sig bra
ändå.

Detta understryker just det jag ville framföra i mitt anförande, nämligen
att FN-sanktionerna är för begränsade. Det är därför viktigt att sanktionerna
snarast möjligt utvidgas till att avse handel och transporter. Just på dessa två
punkter har FN:s säkerhetsråd uttalat att det finns en viss beredskap för att
sätta in sanktioner.

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning i fråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

63

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning ifråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

64

Det är därför nu alldeles nödvändigt att skapa största möjliga opinion för
att dessa sanktioner snabbt kommer till stånd. Jag vill på nytt erinra om vik-
ten av detta, med hänsyn till att FN:s mandat går ut den 15 december. Jag
utgår ifrån att det kommer att förlängas.

Birger Hagårds inlägg kamouflerades som ett angrepp mot FN. Men i
själva verket är det en bredsida mot den sittande regeringen. Den har uttalat
sig för att valet var hederligt och korrekt och gav ett samlat riktigt resultat.
Den sittande regeringen har uttalat sig för sanktioner, och den har också
mycket skarpt kritiserat Unita och de massiva förbrytelser som Unita har
gjort sig skyldigt till.

Anf. 90 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Den sittande regeringen har såvitt jag kan se inte tagit någon
närmare ställning i konflikten på annat sätt än att den följer FN:s påbud om
sanktioner. Som jag sade i mitt tidigare anförande hade den knappast kunnat
göra någonting annat så länge vi är medlemmar i FN, vilket jag hoppas att
vi ändå skall kunna fortsätta att vara.

Hans Göran Franck ger uttryck för en viss naivitet när han tror att FN
skulle kunna utvidga sina sanktioner mot Unita och att det skulle betyda nå-
gonting. Han talar om sanktioner mot handel och transporter. Men snälla
Hans Göran Franck: Det finns ju praktiskt taget ingen handel med omvärl-
den! Den handel som förekommer gäller framför allt oljeprodukter, och det
är MPLA-regimen som har kontroll över den. I övrigt blir varje form av
sanktioner ett slag i luften.

Detta är en gerillaarmé som har slagits i bushen i årtionden. Den är inte
beroende av något slags tillförsel utifrån. Vapen är det lättaste att få tag på
i den här delen av världen. I övrigt har man de förnödenheter man behöver.
Livsmedelsförsörjningen finns ordnad genom byarnas försorg.

Man måste inse att detta inte är ett krig i vanlig mening. Detta är någon-
ting helt annat, och kanske i och för sig hemskare. Det enda man här kan
hoppas på är att samtalen i Lusaka kommer att ge resultat och att de båda
parterna kan enas om någon typ av övergångsregering. Man skall ändå
komma ihåg att Unita behärskar 80 % av landet. Det är områdena kring
Luanda som man inte har kontroll över. Men den större delen av landet är
under Unitas kontroll.

Anf. 91 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Det är inte riktigt som Birger Hagård säger, att Unita inte
kan påverkas av mer omfattande sanktioner. Jag gav exempel på två punk-
ter. De angavs också som exempel från FN:s sida.

I detta fall förs inte enbart ett gerillakrig. Unita behärskar, vilket Birger
Hagård till slut själv talade om, en mycket stor del av Angola. Det har själv-
fallet stor betydelse att man kan sätta in sanktioner mot de områden där
Unita i själva verket för närvarande regerar.

I övrigt vill jag på nytt påpeka att Birger Hagårds inlägg inte så mycket är
en kritik mot Pär Granstedt och mig som mot regeringen. Jag vet att Birger
Hagård är mycket orolig för att hans kritik drabbar regeringen och utrikes-
ministern. Men det borde han i detta sammanhang stå för.

Slutligen sade Jonas Savimbi redan före valet att han inte skulle godta en
valförlust. Han hotade med att sätta i gång kriget på nytt om valresultaten
offentliggjordes, och det gjorde han också.

Anf. 92 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Hans Göran Francks försök till argumentation är knappast
övertygande. Jag konstaterar än en gång att propositionen lagts fram därför
att Sverige är medlem av Förenta nationerna. Det hela har påbjudits av För-
enta nationerna, och då rättar vi oss lojalt efter det. Däremot skulle ytterli-
gare sanktioner i detta fall vara någonting annat.

Återigen, Hans Göran Franck: Detta är ett land som är primitivt och som
har slagits tillbaka ännu längre bort än vad det varit förut. Hur sker transpor-
ter? De sker i mycket stor utsträckning till fots. Det reguljära transportsyste-
met har för länge sedan brutit samman. Livsmedelsförsörjningen pågår
också på en primitiv nivå. Människor överlever, men det är sannerligen inte
mycket mer.

Hans Göran Franck försöker i gammal god anda att stötta upp den tidigare
marxist-leninistiska regimen under Dos Santos genom att försöka att svärta
ner Savimbi. Det är något märkligt när han säger att Savimbi har sagt att
man inte skulle godta valresultaten om de offentliggjordes. Men snälla nån:
I sådant fall hade man knappast deltagit i valen! Man hade knappast heller
accepterat att det fanns valövervakare.

Självfallet var man beredd att godta valen om det hade varit hederliga val.
Men det var det tyvärr inte. De borde utredas och undersökas av en opartisk
institution.

Jag skulle gärna se att Internationella domstolen kunde ägna sig åt detta
och få klarlagt allt det som var orätt i själva valförfarandet: regeringens kon-
troll från början, den bristfälliga registreringen av väljare, särskilt väljare
från sådana områden där regeringen kunde vänta sig att den inte hade sina
anhängare, och dessutom genomförandet av valet. Det förekom bristfälligt
ordnade vallokaler, och i vissa fall mobila sådana, något som helt strider mot
all vanlig anständig demokratisk valprocess.

Anf. 93 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Birger Hagård kan inte komma över att den svenska rege-
ringen med Carl Bildt i spetsen har godtagit valresultatet. Jag tycker att han
får diskutera med Carl Bildt och Margaretha af Ugglas om dessa saker. Jag
vet att de observatörer som har varit i Angola är representativa. Det mycket
stora antalet observatörer har godtagit valet.

Denna debatt leder knappast någon vart, annat än till att man kan säga
att Jonas Savimbi och Birger Hagård är dåliga förlorare. Det kan vi i dag
konstatera.

När det gäller vad som verkligen har sagts av Jonas Savimbi vill jag refe-
rera till den borgerliga tidningen The Guardians korrespondent i Angola,
som har framfört de saker som jag nu nämnde om Jonas Savimbi.

Herr talman! Det är nu angeläget att försöka få ett slut på kriget i Angola.
Det drabbar oändligt mycket fler människor än det krig som pågår i f.d.

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning i fråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 34

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning i fråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

66

Jugoslavien som vi upprörs så mycket av. Det har begåtts förbrytelser, fram-
för allt av Unita. De borde också bli föremål för granskning.

Anf. 94 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Det är i och för sig mycket som borde granskas. Det gäller
säkert både MPLA:s terrordåd och de motsvarande terrordåd från Unita
som vi har kunnat konstatera. Det är alldeles självfallet.

Nu är det trots allt inte det som varit som är det intressanta, utan det är
vad som skall ske i framtiden. Där spelar det ingen större roll om Sverige,
Hans Göran Franck eller jag godtar valresultatet. Det centrala är att den ena
parten nere i Angola som är direkt berörd inte godtar det. I det läget gäller
det att försöka åstadkomma en medling. Vi hoppas nu på att det skall kunna
ske i Lusaka.

Den omständigheten att Clintonadministrationen gjorde tvärtemot vad
den republikanska administrationen hade gjort och erkände Dos Santos-re-
gimen har naturligtvis bidragit till att försvåra situationen. Att Clintonadmi-
nistrationen kom fram till detta efter intensiva påtryckningar från s.k. black
caucus, som finns i den amerikanska kongressen, är också allom bekant.

Men dessa ställningstaganden från republikaner eller demokrater är också
skäligen likgiltiga. Det centrala blir att få parterna att sätta sig ner vid för-
handlingsbordet och nå en uppgörelse. Då först kan vi hoppas på att det
kommer bättre tider för detta så illa sargade land.

Anf. 95 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Det finns en enda insats som Birger Hagård kan göra. Med
sina goda relationer till Unita kan han uppmana Unita att gå med på omedel-
bar vapenvila och att inte hindra humanitära insatser till Angola.

Anf. 96 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Birger Hagård säger att kriget i Angola inte är hemskare än
några andra krig. Jo, Birger Hagård, det här är ett ovanligt hemskt krig. Det
är ett krig där en liten del av landets egen befolkning terroriserar större delen
av befolkningen. Det har lett till att omkring 1 000 människor mördas varje
dag. Det är ett krig som hör till de absolut största konflikterna världen över.
Där drabbas fler människor än i det som vi i andra sammanhang lyfter fram
som världens katastrof, nämligen kriget i det f.d. Jugoslavien. Det är ett
ovanligt hemskt krig.

Birger Hagård tar upp frågan om valet och valutgången. Jag undrar om
Birger Hagård inte har läst själva betänkandet. I betänkandets text står det:
”Valutslaget, som omgående kritiserades skarpt av Unita, har dock av FN
och andra valobservatörer betraktats som i huvudsak rättvist. Trots uppma-
ningar från en enig omvärld har Unita vägrat godta valresultatet.”

Detta talar sitt tydliga språk, Birger Hagård. Valresultatet har accepterats
som rättvist världen över. Birger Hagård kan ju beklaga att det är en demo-
krat som är president i USA, nämligen Clinton, och inte en republikan. Men
det är dock så att Clinton är USA:s president. Han har för USA:s räkning
ställt sig bakom sanktionerna.

Jag kan inte annat än hålla med föregående talare, Hans Göran Franck

och Pär Granstedt, om att detta samtidigt är att tala om för den svenska rege-
ringen att den har gjort totalt fel. Man ställer sig inte bakom dess bedömning
och den har gjort ett gruvligt fel. Det är också att tala om att den moderata
riksdagsgruppen har gjort helt fel eftersom det inte finns någon reservation
i utskottsbetänkandet på den här punkten. Man får vara glad över att Birger
Hagård uppenbarligen är ensam från sitt parti om att ha dessa åsikter, som
annars vore mycket skrämmande.

Herr talman! Jag skulle också vilja ta upp frågan om demokratisynen. Jag
tycker att det är märkligt att Birger Hagård menar att vi skall ha olika glas-
ögon beroende på vilket land vi tittar på. Demokrati skulle vara en sak i An-
gola och en helt annan i Sverige. Varför skall man inte acceptera valutslag i
Angola? Finns det då anledning att acceptera det i t.ex. Sverige? Man kan
undra vilken syn Birger Hagård har i dessa frågor.

Anf. 97 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Det är ganska lätt att svara på det, Eva Zetterberg. Det är
faktiskt skillnad på demokrati i Sverige och demokrati i afrikanska länder.
Det är en himmelsvid skillnad. Eva Zetterberg skulle kanske bli förskräckt
om hon kom ner och fick se hur demokratin tillämpas i vissa länder utanför
Europa. Att inte inse detta är definitivt att sticka huvudet i busken.

På ett område vill jag ge Eva Zetterberg rätt. Hon hade missuppfattat mig.
Jag sade faktiskt att kriget i Angola var hemskare än många andra krig just
därför att civilbefolkningen har utsatts för så mycket lidande. Men å andra
sidan är det till stor del civilbefolkningen som utgör den gerillarörelse som
Jonas Savimbi leder och har lett först mot portugiserna och sedan mot regi-
men i Luanda.

FN har valt att ändå försöka acceptera dessa valresultat på samma sätt som
också Savimbi och Unita trots allt sade sig vara beredda att acceptera dem.
Men FN är ju inte ofelbart på något sätt. FN begår stora misstag. Vi kan se
vad som har hänt i Somalia. Vi kan se på politiken i andra delar. Den har
inte varit särskilt framgångsrik i Jugoslavien heller, och den har inte varit
framgångsrik i Angola. Det är att beklaga. Vi kan konstatera att FN är icke
någon ofelbar institution. Det avgörande ordet fälls inte i FN, tyvärr. Vi
måste även där rätta oss efter verkligheten.

I det här fallet upprepar jag än en gång att vi får hoppas att samtalen i
Lusaka skall ge resultat. Vi kan konstatera att Unita vid flera tillfällen har
påbjudit vapenvila och låtit vapnen tystna, men stridigheterna har lika fullt
fortsatt.

För bara några dagar sedan kom det emellertid hoppingivande rapporter
från just Lusaka där det tycktes pågå en våldsam förbrödring mellan de båda
förhandlingsdelegationerna. Vi får hoppas att detta blir bestående och att
det också kommer att ge resultat i förhandlingarna så småningom.

Anf. 98 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Birger Hagård säger att FN inte är ofelbart. Nej, jag tror
inte att någon anser det. Men FN-beslut brukar däremot följas. Sverige har
i det här fallet inte visat avvikande uppfattning, vad jag känner till. Den
svenska regeringen har alltså valt att följa FN:s rekommendation.

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning i fråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

67

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Tillämpning ifråga
om Angola av lagen
om vissa internatio-
nella sanktioner

68

Jag vill också tillägga att det jag citerade ur utskottsbetänkandet om att
man internationellt anser att valet gick till på ett demokratiskt sätt även är
regeringens uppfattning i propositionen. Birger Hagård har en helt annan
uppfattning.

Herr talman! Birger Hagård tar återigen upp själva valet. Det fanns för-
visso brister när det gäller hur valet skedde, bl.a. att det var så få valobserva-
törer och att inte awäpning av Unitatrupperna skedde. Då hade den här si-
tuationen inte uppstått. Det är lärdomar som bör finnas med när det gäller
valförberedelserna i Sydafrika och på andra håll.

Jag vidhåller att den demokrati som man arbetar med att försöka bygga
upp i Angola och på andra håll i världen inte står vår demokrati efter. Det
finns ingen anledning att betrakta dessa länder på annat sätt. Man har gjort
ett försök här. Man har hållit demokratiska val. Den ena parten vägrar att
acceptera resultatet och tillgriper vapen. Det måste kraftigt fördömas. Det
har FN gjort, det har regeringen gjort och det har den svenska riksdagen
gjort genom att ett enigt utskott ställt sig bakom, men icke Birger Hagård.

Jag vill fråga Birger Hagård på vilket sätt han ämnar försöka få i gång den
här fredsprocessen. På vilket sätt ämnar Birger Hagård försöka få fred för
de människor som har terroriserats i så många år i Angola? Jag kan inte se
att Birger Hagård har något svar på det. Han lämnar den frågan helt åt sidan.

Anf. 99 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! ”Erk du! Maja du! Så ska vi ha’t. Men var ska vi ta’t?” bru-
kar vi säga. Vi vill gärna åstadkomma fred. Nu vill Eva Zetterberg lägga på
mig att bli den som skall ordna det. Det är inte dåligt. Det är en rätt besvärlig
uppgift. Jag kan nog inte anta den uppgiften. Jag tror helt enkelt inte att jag
räcker till.

Demokrati är förvisso mer än val. Det är något som vi kanske skall hålla
i minnet. Demokrati betyder att man har en lång process som har satt sig.
Det innebär också att det finns en vilja till kompromisser och diskussioner.

Det är att beklaga att man inte avväpnade Unitas trupper. Det är att be-
klaga att man inte också avväpnade de nya terrorgrupper som sattes upp av
MPLA-regimen för att trygga en ordentlig valseger. Men vi hoppas att man
i fortsättningen kan ge garantier för goda resultat med betydligt större insat-
ser från FN, framför allt när det gäller valövervakningen.

Eva Zetterberg sade att FN-beslut brukar följas. Jag understryker det än
en gång. FN-beslut brukar följas. Det är därför regeringen har lagt fram den
här propositionen.

Att man skulle hamna i den här situationen kan jag däremot djupt be-
klaga. Jag tror, som sagt, inte att sanktionerna spelar någon roll. I så fall
skulle de också rikta sig mot MPLA. Då hade de kanske kunnat få en bety-
delse, men som det nu är blir de bara ett slag i luften. Det är bara att hoppas
att den goda viljan skall ge resultat.

Anf. 100 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag har ingen som helst förhoppning att Birger Hagård skall
åstadkomma fred i Angola. Vad jag efterlyste var något annat. FN, Sveriges
regering och de övriga partierna har anvisat ett sätt att försöka bidra til) att

skapa fred, nämligen internationella sanktioner. Men Birger Hagård avvisar
detta som ett sätt att nå fred. Därför frågade jag vilka alternativa vägar Bir-
ger Hagård har att anvisa i denna process.

Jag tror att det är viktigt att man fortsätter med fredssamtal på en rad
andra områden, men när Birger Hagård talar om kriget i Angola får han det
att framstå som att båda parterna är lika goda kålsupare, som skall försöka
samsas och komma till tals med varandra. Det handlar inte om det, Birger
Hagård. Det handlar om ett krig där den ena parten vägrar att acceptera ett
valutslag som har kommit till stånd i god demokratisk ordning. Sanktionerna
är viktiga för att visa på att Unita är den part som har startat kriget.

Anf. 101 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jo, Eva Zetterberg, det är fråga om två lika parter. När det
gäller krigföringen kan man nog betrakta dem som två lika goda kålsupare.
Däremot är Eva Zetterberg väl den första som jag har hört säga att det val
som hållits där nere ”har kommit till stånd i god demokratisk ordning”.

Eva Zetterberg efterlyste alternativ till sanktionerna. Ja, Eva Zetterberg,
ordentliga fredssamtal mellan de olika parterna är det enda som kan lösa
denna invecklade tvist.

Anf. 102 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! De fredssamtal som Birger Hagård efterlyser pågår ju. Det
är därför att de inte har räckt till och inte har lett till resultat som FN tar
till sanktionsmedlet. Om samtalen hade lett till någonting, skulle det inte ha
tillgripits.

Liksom bl.a. Birger Hagård hoppas jag naturligtvis att fredssamtalen skall
leda till fred, men de positiva signaler som hördes för några dagar sedan har
ju under de senaste dagarna motsagts av signaler om att stridigheterna har
trappats upp. Det betyder att det sannolikt är en lång väg kvar fram till fred.
Förvisso behövs alla tänkbara åtgärder för att nå ett slut på kriget i Angola,
och då räcker det inte med bara samtal.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 19 §.)

18 § Enskilda utbildningsanordnare och vapenfria tjänstepliktiga

Föredrogs

försvarsutskottets betänkande

1993/94:FöU2 Enskilda utbildningsanordnare och vapenfria tjänstepliktiga
(prop. 1993/94:31).

Anf. 103 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Detta betänkande behandlar en ändring i vapenfrilagen som
innebär att bolag, förening eller stiftelse som anordnar vapenfri tjänst får
fatta beslut om förmåner och ledighet för vapenfria tjänstepliktiga. För rätts-
säkerheten är detta en principiellt viktig fråga.

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Enskilda utbild-
ningsanordnare
och vapenfria
tjänstepliktiga

69

Prot. 1993/94:34
1 december 1993

Enskilda utbild-
ningsanordnare
och vapenfria
tjänstepliktiga

70

Regeringen och utskottet anser, precis som Vänsterpartiet, att det hade
varit bra om man hade väntat med beslut i den här frågan till dess att alla
utredningsförslag som gäller vapenfri tjänstgöring blivit färdigberedda.
Också de vapenfrias organisation tycker det.

Därmed borde saken vara klar, och regeringen hade kunnat vänta med att
lägga fram något förslag, men omsorgen om en smidig handläggning av de
vapenfrias förhållanden och risk för ökad arbetsbörda hos Vapenfristyrelsen
väger tyngre än rättssäkerheten.

Herr talman! Det är tydligt att Vänsterpartiet står ensamt i denna fråga.
Jag står givetvis kvar bakom min meningsyttring vid betänkandet men avstår
från att yrka bifall till den, eftersom jag inte tänker begära votering och röst-
räkning.

Anf. 104 ARNE ANDERSSON (m):

Herr talman! Med hänsyn till att Jan Jennehag inte hade något yrkande i
anslutning till sitt anförande ser jag inte skäl att gå in i någon polemik med
honom i denna fråga, särskilt som han inte är på någon utomordentligt stark
kollisionskurs i förhållande till utskottet. Jag ber att få yrka bifall till utskot-
tets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 19 §.)

19 § Statlig medverkan i civilt flygplansprojekt hos Saab-Scania AB,
m.m.

Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU9 Statlig medverkan i civilt flygplansprojekt hos Saab-Scania

AB, m.m. (prop. 1993/94:41).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

BoU3 Höjd garanterad ränta 1994-1996 för vissa bostadshus

Mom 1 (besparingen i vad avser 1994)

1. utskottet

2. res. 1 (s)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 2 (besparingen i vad avser 1995 och 1996 m.m.)

1. utskottet

2. res. 2 (s)

Votering:

171 för utskottet

131 för res. 2

1 avstod

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 71 m, 27 c, 26 fp, 24 kds, 22 nyd, 1 -

För res. 2:     119 s, 10 v, 2 -

Avstod:       1 c

Frånvarande: 19 s, 4 v, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 kds, 1 nyd, 1 -

BoU4 Ändringar i fastighetsbildningslagen m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU5 Förlängd försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU6 Villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94

Mom. 1 och 3 (inlösenpris och arealbidrag för budgetåret 1994/95, m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 i motsvarande del (s)

Votering:

172 för utskottet

132 för res. 1

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 71 m, 27 c, 26 fp, 24 kds, 22 nyd, 2

För res. 1:     120 s, 10 v, 1 c, 1 -

Frånvarande: 18 s, 4 v, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 kds, 1 nyd, 1 -

Mom. 5 (återbetalningskravet)

1. utskottet

2. res. 3 (m, fp, c, kds)

Votering:

164 för utskottet

140 för res. 3

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 118 s, 10 v, 3 m, 4 c, 5 fp, 1 kds, 22 nyd, 1 -

För res. 3:     2 s, 68 m, 24 c, 21 fp, 23 kds, 2 -

Frånvarande: 18 s, 4 v, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 kds, 1 nyd, 1 -

Prot. 1993/94:34

1 december 1993

71

Prot. 1993/94:34

1 december 1993

72

Mom. 7 (avgift på gödselmedel m.m.)

1. utskottet

2. res. 5 (s)

Votering:

171 för utskottet

131 för res. 5

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 71 m, 28 c, 25 fp, 24 kds, 21 nyd, 2 -

För res. 5:     120 s, 10 v, 1 -

Frånvarande: 18 s, 4 v, 9 m, 3 c, 8 fp, 2 kds, 2 nyd, 1 -

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoUlO Godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Lettland på fis-
kets område

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU 12 Vissa ändringar i vallagen

Mom. 2 (tillhandahållande av valsedlar)

1. utskottet

2. res. (nyd)

Votering:

282 för utskottet

21 för res.

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 120 s, 10 v, 71 m, 28 c, 26 fp, 24 kds, 3 -

För res.:      21 nyd

Frånvarande: 18 s, 4 v, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 kds, 2 nyd, 1 -

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU 13 Handlingsoffentligheten i kommunala företag

Mom. 5 (förlängning av sekretesstiden)

1. utskottet

2. men. (v)

Votering:

290 för utskottet

10 för men.

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 117 s, 1 v, 71 m, 28 c, 26 fp, 24 kds, 21 nyd, 2 -

För men.:     9 v, 1 -

Frånvarande: 21 s, 4 v, 9 m, 3 c, 7 fp, 2 kds, 2 nyd, 1 -

Prot. 1993/94:34

1 december 1993

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU14 Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU4 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ryssland

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU6 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Namibia

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU7 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Venezuela

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU14 liillöverenskommelse med Ryssland

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU18 Kraftvärme

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU4 Tilläggsskydd för läkemedel, m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU7 Vissa likvidationsfrågor

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU10 Tillämpning i fråga om Angola av lagen (1971:176) om vissa internatio-
nella sanktioner

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FöU2 Enskilda utbildningsanordnare och vapenfria tjänstepliktiga

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU9 Statlig medverkan i civilt flygplansprojekt hos Saab-Scania AB, m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

20 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1993/94:97 Ansökningsförfarandct enligt lagen (1988:870) om vård av miss-
brukare i vissa fall

1993/94:98 Vissa ändringar i tobakslagen (1993:581)

73

Prot. 1993/94:34

1 december 1993

21 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 30 november

1993/94:230 av Berit Löfstedt (s) till statsrådet Beatrice Ask om landstingen
som huvudmän för gymnasieutbildning:

Landstingen får inte längre vara huvudman för gymnasieskolans Barn- och
fritidsprogram, inte ens på entreprenad från kommunerna.

Ett antal landsting har ändå under 1993 tagit in elever på detta program.
Berörda landsting har nu fått beskedet av Skolverket att eleverna i fråga ris-
kerar att efter tre års studier få ogiltiga avgångsbetyg och därmed bl.a. ej bli
behöriga för högskolestudier.

Jag vill nu fråga statsrådet Ask vilka åtgärder hon är beredd att vidta för
att berörda elever skall kunna slutföra sin utbildning hos landstingen och er-
hålla giltiga avgångsbetyg från gymnasieskolan.

1993/94:231 av Magnus Persson (s) till statsrådet Bo Lundgren om ökad
byggverksamhet:

AMS och Boverket har i skrivelse till regeringen föreslagit att ett nytill-
skott av pengar sätts in för att få i gång en ökad byggverksamhet.

Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta i anledning av nämnda
skrivelse?

22 § Kammaren åtskildes kl. 13.53.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 5 § anf. 39 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 66 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 84 (delvis) och
av andre vice talmannen till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

74

Innehållsförteckning

Prot. 1993/94:34

1 december 1993

Onsdagen den 1 december

1 § Justering av protokoll................................ 1

Meddelande om samlad votering .......................... 1

2§ Höjd garanterad ränta 1994-1996 för vissa bostadshus....... 1

Bostadsutskottets betänkande BoU3
Debatt

Magnus Persson (s)

Lars Werner (v)

Mikael Odenberg (m)

Dan Eriksson i Stockholm (nyd)

Lennart Nilsson (s)

Beslut fattades efter 19 §

3 § Ändringar i fastighetsbildningslagen m.m................. 17

Bostadsutskottets betänkande BoU4

Beslut fattades efter 19 §

4 § Förlängd försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt....... 17

Bostadsutskottets betänkande BoU5

Beslut fattades efter 19 §

5 § Villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94     17

Jordbruksutskottets betänkande JoU6

Debatt

Margareta Winberg (s)

Dan Ericsson i Kolmården (kds)

Jan Jennehag (v)

Ingvar Eriksson (m)

Christer Windén (nyd)

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Beslut fattades efter 19 §

6 § Godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Lettland

på fiskets område ................................. 42

Jordbruksutskottets betänkande JoUlO

Beslut fattades efter 19 §

7 § Vissa ändringar i vallagen............................. 43

Konstitutionsutskottets betänkande KU12

Debatt

Harriet Colliander (nyd)

Göran Åstrand (m)

Beslut fattades efter 19 §

8 § Handlingsoffentligheten i kommunala företag ............. 44

Konstitutionsutskottets betänkande KU13

Debatt

Bengt Hurtig (v)

75

Prot. 1993/94:34

1 december 1993

Ylva Annerstedt (fp)

Catarina Rönnung (s)

Harriet Colliander (nyd)

Inger Lundberg (s)

Civilminister Inger Davidson (kds)

Beslut fattades efter 19 §

9 § Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet ....... 54

Konstitutionsutskottets betänkande KU14

Debatt

Göran Åstrand (m)

Beslut fattades efter 19 §

10 § Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ryssland ...... 55

Skatteutskottets betänkande SkU4

Beslut fattades efter 19 §

11 § Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Namibia ...... 55

Skatteutskottets betänkande SkU6

Beslut fattades efter 19 §

12 § Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Venezuela.....    55

Skatteutskottets betänkande SkU7

Beslut fattades efter 19 §

13 § Tullöverenskommelse med Ryssland.................... 56

Skatteutskottets betänkande SkU14

Beslut fattades efter 19 §

14 § Kraftvärme ....................................... 56

Skatteutskottets betänkande SkU18

Beslut fattades efter 19 §

15 § Tilläggsskydd för läkemedel, m.m...................... 56

Lagutskottets betänkande LU4

Beslut fattades efter 19 §

16 § Vissa likvidationsfrågor ............................. 56

Lagutskottets betänkande LU7

Beslut fattades efter 19 §

17 § Tillämpning i fråga om Angola av lagen om vissa internationella

sanktioner ...................................... 56

Utrikesutskottets betänkande UU10

Debatt

Hans Göran Franck (s)

Eva Zetterberg (v)

Pär Granstedt (c)

Birger Hagård (m)

Beslut fattades efter 19 §

18 § Enskilda utbildningsanordnare och vapenfria tjänstepliktiga . .    69

Försvarsutskottets betänkande FöU2

Debatt

Jan Jennehag(v)

Arne Andersson (m)

Beslut fattades efter 19 §

76

19 § Statlig medverkan i civilt flygplansprojekt hos Saab-Scania AB,

m.m........................................... 70

Näringsutskottets betänkande NU9

Beslut ............................................... 70

Prot. 1993/94:34

1 december 1993

Bostadsutskottets betänkande BoU3
Bostadsutskottets betänkande BoU4
Bostadsutskottets betänkande BoU5
Jordbruksutskottets betänkande JoU6
Jordbruksutskottets betänkande JoUlO
Konstitutionsutskottets betänkande KU12
Konstitutionsutskottets betänkande KU13
Konstitutionsutskottets betänkande KU14
Skatteutskottets betänkande SkU4
Skatteutskottets betänkande SkU6
Skatteutskottets betänkande SkU7
Skatteutskottets betänkande SkU14
Skatteutskottets betänkande SkU18
Lagutskottets betänkande LU4
Lagutskottets betänkande LU7
Utrikesutskottets betänkande UU10
Försvarsutskottets betänkande FöU2
Näringsutskottets betänkande NU9

20 § Bordläggning ..................................... 73

21 § Anmälan om frågor

1993/94:230 av Berit Löfstedt (s) om landstingen som huvud-
män för gymnasieutbildning....................... 74

1993/94:231 av Magnus Persson (s) om ökad byggverksamhet 74

77

gotab 45534, Stockholm 1993