Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:33 Tisdagen den 30 november
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:33
Riksdagens protokoll
1993/94:33
Tisdagen den 30 november
Kl. 14.00-16.51
18.00-20.34
Protokoll
1993/94:33
1 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 2 decemberAnf. 1 TALMANNEN:
Vid frågestunden torsdagen den 2 december kl. 14.30 kommer följande
statsråd att närvara:
Vice statsminister Bengt Westerberg (fp), statsrådet Görel Thurdin (c),
justitieminister Gun Hellsvik (m), finansminister Anne Wibble (fp) och ci-
vilminister Inger Davidson (kds).
Vice statsministern besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom
sitt eget ansvarsområde inom regeringen. Frågorna till övriga statsråd förut-
sätts beröra deras ansvarsområden inom regeringen.
Justerades protokollet för den 24 november.
3 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan, m.m.Anf. 2 TALMANNEN:
Jag får meddela att inget arbetsplenum kommer att anordnas fredagen
den 10 december. Kammaren sammanträder i stället för interpellationssvar
kl. 9.00.
Vidare får jag anmäla att det på grund av förseningar i utskottens arbete
kan bli aktuellt med arbetsplenum den 17 december efter partiledardebat-
ten. Det kan inte heller uteslutas att ytterligare dagar kan behöva tas i an-
språk för arbetsplenum.
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 33
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
4 § Meddelande om svar på interpellationTill riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1993/94:58
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:58 av Lars Stjernkvist (s) Bostads-
marknaden får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom föreskrivna
fyra veckor.
Skälet härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och mig
inte stått att finna under denna tidsperiod på grund av arbetsbelastning och
tjänsteresor.
Jag kommer att besvara interpellationen under januari 1994.
Stockholm den 29 oktober 1993
Bo Lundgren
5 § Svar på fråga 1993/94:191 om byggbranschenAnf. 3 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Hans Gustafsson har mot bakgrund av byggbranschens prog-
noser beträffande bostadsbyggandet frågat mig vilka åtgärder regeringen av-
ser att vidta för att förhindra denna allvarliga situation för bostadsbyggandet
och för byggbranschen.
Lösningen på problemen för bostadsbyggandet, liksom för andra sektorer
av näringslivet, ligger i en ekonomisk politik som leder till tillväxt. Samtidigt
måste bostadsbyggande och fastighetsägande ges sådana villkor att produ-
center och ägare stimuleras att hålla sina kostnader låga, så att hushållen
kan efterfråga bostäder utan omfattande kostnadsdöljande subventioner. En
grundläggande förutsättning för en positiv utveckling inom bostadsmarkna-
den är också en låg ränta.
Regeringen har genom det förändrings- och förenklingsarbete som pågått
sedan hösten 1991 inom bl.a. bostads- och byggnadsväsendet lagt grunden
för en sådan ordning. Regeringen har också framlagt förslag om åtgärder
för att stabilisera bostadskreditmarknaden och underlätta finansieringen av
bostadsbyggandet under de närmaste åren och förslag om fastighetsskatte-
sänkningar.
Min bedömning är att åtgärderna sammantaget nu ger förutsättningar för
byggare och fastighetsägare att bygga de bostäder som hushållen efterfrågar
med utgångspunkt i hushållens egna ekonomiska villkor.
Anf. 4 HANS GUSTAFSSON (s):
Fru talman! Jag tackar statsrådet Bo Lundgren för svaret på min fråga.
Jag har i min fråga utgått från att statsrådet delar uppfattningen att läget är
ytterst allvarligt både för byggnadsindustrin och för sysselsättningen i denna.
Enligt byggentreprenörerna sjunker produktionen av bostäder med 75 %
på två år. Detta kraftiga ras i bostadsbyggandet motsvarar ett BNP-bortfall
på 1,5 % i år och på 2,5 % nästa år. Vi har nu det lägsta bostadsbyggandet
inom hela OECD. Vi bygger för närvarande cirka en och en halv lägenhet
per tusen innevånare, medan man i OECD bygger mellan sex och sju lägen-
heter beräknat på samma antal innevånare.
Även på andra sektorer inom byggandet kan ett kraftigt ras konstateras.
Byggnadsarbetareförbundet räknar med att arbetslösheten under vintern
och första halvåret 1994 kommer att vara ca 40 %.
Denna utslagning av byggsektorn kommer obönhörligen att leda till att
det vid minsta lilla uppgång i byggandet kommer att uppstå flaskhalsar och
kostnadsstegringar. Jag vill för min del hävda att det knappast går att få fart
på Sverige, om vi inte har fart på byggsektorn.
I den nuvarande lågkonjunkturen finns det lägenheter som inte utnyttjas.
De är egentligen inte fler än som behövs för att avlasta de flyktingläger som
finns. Men dessutom är lägenheterna väldigt ojämnt fördelade. I Stockholm
är bara 0,2 % av lägenheterna lediga. Det räcker inte ens för normal omflytt-
ning. I hela länet är 1,5 % av lägenheterna lediga. Detta kommer mycket
snart att leda till en ny bostadsbrist om tiderna förbättras.
Vi bygger inte våra bostäder för ett eller två år framåt i tiden, utan de skall
stå i kanske 50-100 år. Man måste därför göra långsiktiga överväganden när
det gäller att dimensionera byggandet. Alla seriösa undersökningar visar att
vi behöver bygga 35^10 tusen lägenheter om året. Om vi inte litar på progno-
ser, kan vi själva konstatera att vi har 4 miljoner bostäder. Om vi skall ersätta
dem på 100 år, måste vi bygga 40 000 lägenheter om året.
Jag tycker att de åtgärder som statsrådet redovisar är bra, men de gäller i
första hand beståndet och inte nyproduktionen.
Anf. 5 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag tror att vi i grunden kan vara överens - kanske inte i alla
ansvarsfrågor, men dem kan vi lämna därhän. Men vi är nog överens om att
vi har ett problem i dag på grund av överhettningen i slutet på 1980-talet,
eftersom vi då fick en våldsam uppgång. Den ledde både till kostnadsök-
ningar och till en väldigt kraftig produktion. Det påverkar situationen nu.
Jag tror också att vi är överens om att man inte kan bibehålla den höga sub-
ventionsgrad för bostäder som fanns då och som dolde kostnadsutveck-
lingen.
Sammantaget innebär detta att vi nu har hamnat i en situation, där efter-
frågan från hushållen med deras utgångspunkter på nya bostäder inte är så-
dan att det går att upprätthålla en nyproduktion av den omfattning för de
närmaste åren som Hans Gustafsson talar om - i alla fall inte med artificiella
metoder. Det skulle vara fel och kontraproduktivt.
Vad vi måste göra för att skapa förutsättningar för nyproduktion är att se
till att vi har en sjunkande produktionskostnad i förhållande till de toppar
som vi upplevde för några år sedan och att vi kan hålla en stabilt låg ränta i
Sverige. Det torde vi vara överens om. Då skapas förutsättningar för en så-
dan produktion som är möjlig att efterfråga för hushållen.
För att undvika att få det här våldsamma fallet är det nödvändigt att vi nu
i första hand går in för ombyggnad och underhåll av de bostäder som finns.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Även den uppfattningen borde vi vara förhållandevis överens om, såvitt jag
förstår.
När det gäller nyproduktionen är, som sagt, framför allt en låg ränta och
låga produktionskostnader avgörande. Jag vet inte vilken annan inriktning
Hans Gustafsson skulle ha. Jag antar att Hans Gustafsson inte skulle vilja
återinföra subventioner i den omfattning som gällde tidigare.
Anf. 6 HANS GUSTAFSSON (s):
Fru talman! Vi behöver inte sådana subventioner som vi hade tidigare. De
var en konsekvens av den höga räntan. Räntan går ner, och skulle vi få ner
räntan ytterligare ett par procent, behöver vi knappast några bostadssubven-
tioner. De är till för att utjämna kostnaderna under tiden, och de är nödvän-
diga så länge vi har en varierande ränta.
Jag delar uppfattningen att vi i slutet av 1980-talet och i början av 1990-
talet byggde litet mer än vad som var rimligt, att byggsektorn behöver bantas
och att vi inte behöver bygga 40 000 lägenheter just nu. Men det är en väldig
skillnad mellan 12 000 och 40 000 lägenheter. Det skulle vara utomordentligt
klokt i dag att öka bostadsbyggandet i form av nyproduktion av åtminstone
10 000 lägenheter. Det är billigt att bygga i dag. Arbetskraften kostar egentli-
gen ingenting. Det kostar lika mycket att ha byggnadsarbetarna arbetslösa
som det kostar att ha dem i produktion.
Det finns många andra saker som vi behövde diskutera och vara överens
om att göra. Det finns i dag goda och sunda projekt, som ligger färdiga men
som man inte kan få krediter till. Vi borde diskutera hur vi skall kunna
komma till rätta med sådana problem.
Anf. 7 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det gläder mig att vi är överens på en del punkter. Det skulle
inte vara fruktbart att i dag diskutera ett återinförande eller höjning av sub-
ventioner. Det gläder mig också att vi är helt överens om räntans betydelse
i detta avseende.
En del av hindren på bostadsproduktionssidan beror inte på efterfrågan
på bostäder och inte på möjligheterna att få rimliga produktionskostnader
och rimliga villkor utan på att bostadskreditmarknaden inte fungerar. Det är
då självklart viktigt att vi vidtar sådana åtgärder att vi får en ökad smidighet
på marknaden.
Det går inte att kommendera fram räntesättningar- det tror jag att vi kan
vara överens om. Det gäller att försöka skapa förutsättningar för kreditinsti-
tuten att fungera på ett bra sätt.
Ett sätt kan rimligen vara att försöka få en ännu bättre konkurrens till
stånd vad gäller bostadsfinansieringen, för att på det viset öka utbudet av
krediter.
Detta är ett problemområde som det finns anledning att ta upp med insti-
tuten, vilket jag också har gjort vid flera tillfällen. Det kan vi vara överens
om.
Anf. 8 HANS GUSTAFSSON (s):
Fru talman! Jag skall gärna medverka till att få till stånd en bättre konkur-
rens när det gäller finansieringen av bostäderna.
I dagens situation finns det åtminstone två hinder som vi skulle kunna göra
någonting åt. Det ena hindret skulle vi komma runt genom att skapa finan-
siering för sunda projekt. Det andra hindret är att det i dag råder en bety-
dande politisk osäkerhet som gör att man inte vågar sätta i gång att bygga
hus. Det är den största investering folk gör. Den är långsiktig. De måste veta
vilka regler som kommer att gälla framöver. I dag frågar sig de som skall
bygga, om bostadssubventionerna kommer att vara kvar eller om de kom-
mer att avskaffas.
Ett besked på den punkten skulle i väsentlig grad hjälpa till att få fart på
byggandet. Det skulle i sin tur, Bo Lundgren, vara det bästa sättet att få fart
på tillväxten i Sverige. Det finns igen sektor som har sådana multiplikatoref-
fekter som byggsektorn har. Om vi med gemensamma krafter kunde dra i
gång ett förnuftigt byggande - jag anser att det går - skulle vi också göra
väldigt mycket för att förbättra tillväxten och för att få hjulen att rulla i
landet.
Anf. 9 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det finns naturligtvis en mängd sektorer som har stor bety-
delse för tillväxten på lång sikt. Vi skall inte direkt ägna oss åt den diskussio-
nen.
Jag har också hört resonemanget om osäkerheten vad gäller räntebidrag
för nyproduktion. Det har bl.a. använts som alibi av en del kreditinstitut för
att inte ge krediter. Resonemanget har egentligen gällt osäkerheten vad gäl-
ler räntebidragen för det redan existerande beståndet. Det har jag naturligt-
vis förståelse för med tanke på de uppgörelser vi har tvingats göra för att
hantera budgetunderskottsproblematiken.
Det har sedan riksdagen beslutade om de nya reglerna inte funnits någon
som helst tanke på eller aktualitet för att ändra dessa regler. De innebär ju
en förändring över tiden som är förutsebar. Det finns inga som helst planer
från min eller regeringens sida på att förändra reglerna i riktning mot mins-
kad förutsebarhet. Detta besked kan jag ge rakt upp och ned, här och nu.
Anf. 10 HANS GUSTAFSSON (s):
Fru talman! Det är när det gäller att få i gång byggandet viktigt att göra
klart att det inte kommer att ske några väsentliga förändringar i bostadssub-
ventionssystemet framöver. Man skall kunna räkna med att de villkor som
gäller nu skall gälla framöver. Det är viktigt att minska osäkerheten på denna
punkt.
Det är fel att tro att det inte behövs bostadssubventioner. Skälet är att
kostnaderna för bostäderna måste utjämnas över tiden. Det går inte att med
dagens inkomster finansiera dagens byggkostnader. De måste slås ut och om-
fördelas. Det var meningen med bostadssubventionerna.
När räntorna är höga och inflationen är hög blir det väldiga belopp. Om
vi får en bättre räntenivå kommer byggandet att klara sig på ett helt annat
sätt än vad det gör för närvarande.
Jag vet att banker som skall lämna kredit till vanliga sunda och vettiga vil-
labyggcn räknar på vad huset kostar utan bostadssubventioner. Bo Lund-
gren och jag vet att det i dag kostar minst 1 000 kr per kvadratmeter att bygga
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
utan bostadssubventioner. Det går inte att sätta i gång husbyggen på de vill-
koren.
Anf. 11 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! De regler som gäller beträffande räntebidrag till nyproduk-
tion är fastlagda av riksdagen och kommer inte på mitt eller regeringens ini-
tiativ att ändras. Reglerna innebär en successiv nedtrappning av bidragen.
Det ligger fast genom riksdagsbeslutet.
Jag har en känsla av att det inte finns någon som helst anledning att göra
förändringar. Jag hoppas att inte heller Socialdemokraterna tänker göra det.
Det väsentligaste är att vi ser till att dra ned räntan. Vi har nu de lägsta
räntorna på många år. Det innebär mycket bättre förutsättningar för bo-
stadssektorn. Vi har, också till följd av fastighetsskattesänkningen, fått de
lägsta hyresökningarna på många år. Det är väsentligt och bra, men det gäl-
ler att föra en politik som gör att räntan kan hållas på en nivå där folk vill
gå över från de gamla reglerna till de nya, som är mer förmånliga. Det visar
ju just det Hans Gustafsson själv säger.
Ingen skulle vara gladare än jag om vi kan vara överens om att riksdagens
beslut om nyproduktion ligger fast och om att man skall rätta sig efter det,
och t.o.m. om en ekonomisk politik som leder till stabilt låga räntor.
Anf. 12 HANS GUSTAFSSON (s):
Fru talman! En av de bästa metoderna för att få ned räntorna, vilket vi
båda är intresserade av och vilket är väldigt bra för bostadssektorn, är för
närvarande att skapa tillväxt genom att använda de resurser i form av ledig
arbetskraft inom byggindustrin som vi har.
Om vi inte behöver den utjämningseffekt som jag nyss talade om och som
tiden inte medger att jag går in närmare på, utgör inte bostadssubventio-
nerna något problem. Problemet är ju att vi i dag, när det beroende på låg-
konjunktur och andra omständigheter finns en massa återhållande faktorer,
skall göra ytterligare reduceringar. Jag håller alltså inte med om att den redu-
cering på 3 miljarder kronor som har diskuterats bör göras nu. Den är i sig
ett återhållande faktor.
Jag har inte sagt att den inte bör göras, men situationen gör att det inte är
rätt tidpunkt. Det är väldigt oklokt och ett gigantiskt slöseri att inte utnyttja
så mycket som möjligt av byggsektorns resurser som vi med gemensamma
ansträngningar skulle kunna göra. Det skulle vara av stor nytta för landet.
Anf. 13 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! I många avseenden har Hans Gustafsson och jag varit förhål-
landevis nära varandra i bedömningarna, och det tycker jag är ganska posi-
tivt. Men det är viktigt att klara ut några saker.
De neddragningar av subventionerna som Hans Gustafsson tog upp -
3 miljarder - gäller det i dag existerande beståndet. Det är besparingar som,
till skillnad från den omedelbara besparingseffekt vi ursprungligen var över-
ens om för ett drygt år sedan, år utlagda över tre år.
Nyproduktionen påverkas inte av förändringarna för det i dag existerande
beståndet. Där ligger systemet fast. Jag vill återigen betona att det inte finns
några som helst tankar på att förändra regelsystemet vad gäller nyproduktio-
nen.
När det gäller behovet av att få ned räntan och behålla en stabil och låg
räntenivå kan Hans Gustafsson bidra med en sak. Det gäller inte bara kort-
räntorna utan också de långa räntorna, därför att det är de som är viktiga i
just bostadsproduktionen. Han kan se till att riksdagen i enlighet med planen
för budgetsanering inte beslutar om ofinansierade skattesänkningar eller ens
om tillfälliga momssänkningar eller ofinansierade utgiftsökningar. Då kan vi
få ned räntorna. Sammantaget får vi då också bra förutsättningar för ökad
nyproduktion.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1993/94:205 om momsen och EUAnf. 14 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Carl Fredrik Graf har frågat mig på vilket sätt jag avser att
behandla frågan om momsen i ett EU-perspektiv.
Inom regeringskansliet bedrivs ett omfattande förberedelsearbete när det
gäller vårt tänkta EU-medlemskap per den 1 januari 1995. Beträffande mer-
värdesskattefrågorna gäller, förutom den av Riksskatteverket nyligen läm-
nade rapporten om formerna för och organisationen av mervärdesskatten
inför ett svenskt inträde i EU, att det under första kvartalet kommer att re-
dovisas resultat av det särskilda utredningsuppdrag rörande mervärdesskat-
tens materiella anpassningsbehov som lämnats till en särskild utredare.
Inom parentes kan jag säga att detta måste vara en av de längsta meningar
som någon har läst upp i ett frågesvar. Det kanske kan noteras i protokollet.
Riksskatteverkets rapport bereds för närvarande i Finansdepartementet.
Som Carl Fredrik Graf påpekar så är tidsaspekten synnerligen viktig och sty-
rande för det fortsatta arbetet med frågorna. Det kommer att bli nödvändigt
att göra vissa avvikelser beträffande bl.a. mervärdesskatten från den sedvan-
liga beredningsordningen för att det över huvud taget skall vara möjligt att
tillämpa en EU-harmoniserad ordning om Sverige blir medlem i EU den 1
januari 1995. Ett ganska omfattande förberedelsearbete måste bedrivas utan
att för den sakens skull föregripa vare sig medlemskapsprövningen eller det
slutliga EU-beslutet. Det kommer därför att bli nödvändigt att snart lämna
ytterligare mer preciserade uppdrag beträffande mervärdesskatten till Riks-
skatteverket rörande bl.a. det praktiska förfarandet. Beredningen av mer-
värdesskattefrågorna har emellertid ännu inte kommit så långt att jag redan
i dag kan ange exakt hur dessa frågor framöver skall behandlas.
Anf. 15 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Vi är överens i ett
viktigt avseende, nämligen vad beträffar tiden för hanterandet av frågan. Jag
var nyfiken på att få en ytterligare precisering när det gäller frågorna om
organisation, ändringar av lagstiftningen, eventuella resurser osv., men nu
säger statsrådet att han inte är beredd att ge någon sådan.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Då frågar jag i stället vilka ytterligare frågor statsrådet viil ha utredda. Det
sägs i svaret att ytterligare direktiv kommer att lämnas till Riksskatteverket.
Den rapport som har lämnats är ganska omfattande och klarlägger en hel
del. Vad är det ytterligare som kan behöva utredas?
Anf. 16 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Vi håller på med beredningen av den rapport som har läm-
nats. Vi kommer att bereda den rapport som lämnas senare. Jag är inte be-
redd att nu exakt gå in på i vilka avseenden jag skall precisera ytterligare
utredningsuppdrag. Det får göras när beredningsarbetet har kommit så
långt.
Anf. 17 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag har en annan följdfråga till statsrådet. Det sägs här att det
kan vara nödvändigt att gå vid sidan av den sedvanliga beredningsordningen,
vilket jag kan förstå. På vilket sätt kan man hantera detta rent praktiskt?
Om en myndighet föregriper ett beslut från riksdagen får man kritik för
detta. Men i det här fallet är det nästan nödvändigt att föregripa riksdagens
beslut. Vilka utrymmen ges i lagen för den här typen av beslut?
Anf. 18 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Man kan självfallet inte hantera ärenden efter en viss ordning
utan underlag för att kunna göra det. Men på det här området, liksom på så
många andra områden, gäller det att finna alternativa möjligheter. Det gäller
exempelvis i militär verksamhet. Man kan inte utgå ifrån att saker och ting
utvecklas precis så som man har tänkt sig. Också på skatteområdet måste
man i god tid förbereda sig för alternativa utvecklingar. Det är det som man
kan och skall göra.
Anf. 19 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag vill bara göra en slutlig kommentar. Jag delar den senast
nämnda uppfattningen att det är viktigt att statsrådet efter hand anger vil-
jeinriktningar i de olika frågorna, så att man kan förbereda sig för olika
handläggningsalternativ.
Jag vill påpeka något som nämndes i utredningen när det gäller de ytterli-
gare direktiven. Det gäller bl.a. enmånadsredovisning av moms. Det är
ungefär 50 000 företag som berörs av det förfarande som utredningen före-
slår. Detta är ett område som jag tycker att statsrådet bör uppdra åt Riks-
skatteverket att utreda närmare, därför att det kommer att ställa till med
ganska stora problem i den praktiska hanteringen för företagen. När sådana
här utredningar görs är företagsperspektivet över huvud taget viktigt, och
inte bara myndighetsperspektivet.
Anf. 20 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är självklart.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1993/94:206 om beskattningen av föräldrakoopera-tiv barnomsorg
Anf. 21 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Lennart Hedquist har frågat mig vilka initiativ jag är beredd
att ta avseende beskattningen av föräldrakooperativ barnomsorg.
Lennart Hedquist vill - om jag uppfattat honom rätt - att ekonomiska för-
eningar (föräldrakooperativ) som bedriver verksamhet avseende barnom-
sorg skall undantas från beskattning.
Likartade skatteregler bör gälla för all verksamhet som konkurrerar med
annan näringsverksamhet. Det går inte att behandla föräldrakooperativa
daghem annorlunda än daghem som bedrivs i annan form med mer eller
mindre uttalat vinstsyfte. I föräldrakooperativen kan vinstsyftet sägas bestå
i att organisera barnomsorgen på bästa möjliga sätt till en rimlig kostnad.
Därmed främjas föräldrarnas egna intressen genom ekonomisk verksamhet.
I den mån föräldrakooperativen gör en vinst är de således skyldiga att be-
tala skatt på det beloppet. Tilläggas kan att kooperativa föreningar har rätt
att med avdragsrätt dela ut vinst på den kooperativa verksamheten i form av
rabatt eller återbäring.
Jag är således inte beredd att ta några initiativ i fråga om beskattningen
av föräldrakooperativ barnomsorg.
Anf. 22 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Lundgren för svaret.
Jag vill nämna bakgrunden till min fråga. Ganska många föräldrakoopera-
tiv och andra ideella föreningar bedriver barnomsorg i landet - det har blivit
en ganska omfattande verksamhet under det senaste året. De befinner sig
nu plötsligt i situationen att de måste betala skatt på ett överskott som de
kanske hade räknat med skulle kunna föras över till nästkommande år.
Jag är medveten om att ekonomiska föreningar har möjligheter att göra
avsättningar till en skatteutjämningsreserv. Driver man ett daghem som ak-
tiebolag går det också bra att överföra överskottet framåt. Men väldigt
många har av olika omständigheter kommit att driva denna verksamhet som
en rent ideell förening. De drabbas nu av en skattesmäll vid ett överskott på
50 000-100 000 kronor, vilket helt och hållet är hänförbart till föräldraavgif-
ter eller kommunala bidrag. Överskottet skulle kunna utgöra en ekonomisk
buffert inför kommande år. Menar Bo Lundgren att det är rimligt att dessa
pengar beskattas?
Anf. 23 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag tror att Lennart Hedquist och jag kan vara överens om
att det gäller att inte skapa regler som kan kringgås genom användande av
andra former för att driva en sådan här verksamhet när det egentligen är
fråga om näringsverksamhet som syftar till att ge dem som driver verksamhe-
ten ett överskott, vilket i normalfallet beskattas. Det är detta som gör att vi
inte fullt ut från beskattning kan undanta exempelvis den kioskrörclsc som
en idrottsförening bedriver och som konkurrerar med andra kiosker. Jag
medger att det inte är samma verksamhet som bedrivs, men det rör sig om
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
10
samma princip. Detta är alltså ett besvärligt område att hantera, eftersom
man vill undvika att slå ut företag som också skall tillåtas på marknaden. Det
jag vill peka på är möjligheten att justera den här typen av underskott genom
att tillämpa återbäring eller rabatter med avdragsrätt för en kooperativ för-
ening. Det finns alltså möjligheter i dag.
Skatteutjämningsreserven som togs upp i ett tidigare frågesvar är inte ak-
tuell med tanke på att det har föreslagits att den skall avskaffas. Men det
finns andra avsättningsmöjligheter.
I den mån det är fråga om speciella förhållanden som möjliggör olika åt-
gärder, vilka inte innebär konkurrenssnedvridningar, kan sådana naturligtvis
övervägas. Men den övergripande problemställningen är just risken för
snedvridning.
Anf. 24 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Jag förstår att man inte kan tillämpa ett mer generellt betrak-
telsesätt i fråga om ideella föreningars beskattning. Men samtidigt tycker jag
att man måste laga efter omständigheterna. Just nu är det väldigt många för-
eningar som bedriver barnomsorgsverksamhet vilka kanske inte har haft för-
stånd, om jag får uttrycka mig så, att från början bilda en ekonomisk för-
ening. Vad som inträffar är att en sådan förening vid ett överskott på 50 000,
100 000 eller 150 000 kr som är tänkta att användas som en ekonomisk buf-
fert för att täcka behov under nästkommande år - investeringar och löneök-
ningar - inte kan föra överskottet framåt utan beskattning. Detta är ett stort
problem, därför att i det avseendet skiljer sig ekonomiska föreningar från
kommunala resultatenheter. I den kommunala verksamheten kan de få be-
hålla pengarna för att användas nästföljande år. Detta problem kan lösas ge-
nom att de kooperativa föreningarna medges ett fribelopp.
Anf. 25 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det finns ytterligare ett problem, nämligen bristen på konkur-
rensneutralitet mellan privata vård- och omsorgsgivare och den kommunala
sektorn. Detta är något som bereds vad gäller momsfrågan. Det förekom-
mer en hel del snedvridningar som det finns all anledning att rätta till.
I den mån det finns problem för just en specifik form av barnomsorg som
skulle kunna lösas utan att man hamnar i konflikt med behovet av konkur-
rensneutrala regler, kan man givetvis fundera kring detta. Men utgångs-
punkten måste vara att de som bedriver likartad verksamhet skall ha likar-
tade skatteregler. Det tror jag att Lennart Hedquist och jag i grunden kan
vara överens om. Det som skapar problem är just det som Lennart Hedquist
tog upp i sin mycket öppna frågeställning.
Anf.26 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Jag är helt medveten om vikten av enkla skatteregler och att
inte möjligheter till särbestämmelser skapas, vilka i förlängningen kan leda
till exempelvis skatteplanering. Det är också viktigt att åstadkomma konkur-
rensneutralitet.
Daghemsverksamhet som bedrivs i större skala är självfallet mest lämpad
som aktiebolag eller ekonomisk förening. Men föräldrar som sluter sig sam-
man i ett kooperativ, vilket man har gjort runt om i landet, hamnar i en orim-
lig situation, om de inte får ta med sig minsta lilla överskott över årsskiftet
utan beskattning. Det blir konstigt att skicka tillbaka pengarna som en rabatt
vid årsskiftet.
Anf. 27 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det senast nämnda tycker jag i och för sig inte känns så kons-
tigt. Om det är en liten organisation med ett begränsat antal föräldrar måste
denna teknik kunna användas för att lösa problemen. Det är det allra smidi-
gaste sättet, därför att då undviker man att göra fribelopp som skulle kunna
skapa problem.
Anf. 28 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Tyvärr får man då bötja på ny kula i januari månad igen. Varje
förening som bedriver en sådan här verksamhet, och som har en omsättning
på 1 å 2 miljoner kronor, behöver en ekonomisk buffert. Den har inte kunnat
byggas upp, eller alternativt har den byggts upp men måste direkt beskattas
med 30 %.
Anf. 29 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Den bufferten finns rimligen i de ekonomiska resurser vilka
de föräldrar som är delägare i kooperativet har. Detta är ett praktiskt sätt
att lösa problemet.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1993/94:211 om LandshypotekAnf. 30 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Roland Lében har frågat mig om jag är beredd att snarast
lämna förslag om ombildning av Landshypotek till en ekonomisk förening.
Varken enligt nuvarande lagstiftning på det finansiella området eller enligt
den lagstiftning som kommer att gälla när EES-avtalet trätt i kraft, är det
möjligt att bedriva finansieringsverksamhet i ekonomisk förening. Rege-
ringen har emellertid gett Betaltjänstutredningen i uppdrag att göra en över-
syn av den verksamhet inom det finansiella området som bedrivs av för-
eningar och att överväga om det behövs särskild lagstiftning för dessa insti-
tut. Utredningen har möjlighet att inom ramen för sitt uppdrag lägga fram
förslag som skulle möjliggöra för Landshypotek att ombildas till en ekono-
misk förening. Denna del av utredningsuppgiften skall behandlas med förtur
och uppdraget redovisas senast våren 1994.
Jag hyser respekt för åsikten att det är värdefullt att ha en mångfald av
företagsformer på marknaden. Emellertid har det visat sig vara svårt att till-
föra externt kapital inom associationsformen ekonomisk förening. Det är
inte osannolikt att det kan uppstå ett kapitalförsörjningsproblcm för Lands-
hypotek i tiden närmast efter en ombildning. Av det skälet och därför att det
är av vikt att frågan om finansieringsverksamhet i ekonomisk-ferening löses
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
11
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
genom generell lagstiftning, är jag inte beredd att vidta några åtgärder innan
utredningsuppdraget redovisas.
Anf. 31 ROLAND LÉBEN (kds):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.
Först måste jag uttrycka min förvåning över att de lagar som vi under be-
greppet EG-anpassning ändrat har fått en sådan utformning att de i vissa fall
strider mot EG-lagstiftningen. Det gäller, om jag är rätt underrättad, just
den nu aktuella lagstiftningen.
Den kooperativa bankrörelsen inom EU är en av de ledande bankrörel-
serna i Europa, och det är förvånande att det inte skulle vara förenligt med
den lagstiftningen att bedriva verksamheten i kooperativ form eller att finna
en smidig övergång.
Det är inte heller någon väl bevarad hemlighet att det inom departementet
har arbetats på ett förslag till lösning, ett tjänstemannaförslag. Det är oron
kring det som har drivit mig att ställa frågan. Förslaget innebär nämligen
tidsförlust, avbrott i tempo för marknadsföring, flerårig övergångstid med
osäkerhet och frågetecken hos kunder och kreditgivare och t.o.m. problem
om kapitaltillskott skulle behövas under övergångstiden. Det känns som att
gå över ån efter vatten, kanske t.o.m. dåligt vatten. Det torde inte vara nöd-
vändigt att först gå omvägen över kreditaktiebolag för att landa i en före-
ningslösning - en väg som kräver omfattande ändringar.
Eftersom det finns andra tänkbara möjligheter vill jag fråga: Är statsrådet
beredd att i samråd med Landshypotek diskutera möjligheterna att hitta en
smidigare väg att skapa ett starkt och från staten självständigt Landshypo-
tek?
Anf. 32 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är ingen hemlighet att det under relativt lång tid har på-
gått diskussioner mellan intressenterna i Landshypotek och Finansdeparte-
mentet. Min utgångspunkt i varje sådan överläggning har varit att ta till vara
låntagarnas intressen, se till att det inte finns några risker för att kaptialtill-
skott inte kan tillföras, i den mån det till äventyrs skulle behövas, och att
man därför har en bra situation och trygghet för låntagarna, med så låga
kostnader som möjligt. Det är vad som vägleder mig.
Det finns en del problem, som vi har identifierat i departementet och som
det naturligtvis är mitt ansvar att se till att man kan hantera. Vi har haft och
har diskussioner om hur den här frågeställningen skall lösas. Jag hoppas att
kunna göra det inom en inte alltför avlägsen framtid. Mycket mer än så har
jag svårt att gå in på och redovisa i dagsläget.
Anf. 33 ROLAND LÉBEN (kds):
Fru talman! Näringsutskottet har haft frågan bordlagd cn viss tid, och nu
är den bordlagd i väntan på regeringens initiativ. Den osäkerhet som råder
om vilken lösning det kan bli ger också en viss påverkan på kreditvärdighe-
ten - ”rating” - för Landshypotek. Tempoförlustcn är inte bra.
Dessutom är själva principen om ett bevarande av en miljö som främjar
12
de olika företagsformerna viktig, som ett slags bevarande av en arternas
mångfald inom företagsamheten.
Jag vill ändå fråga: Är statsrådet fast besluten att arbeta för att Landshy-
potek i framtiden kan fortleva i kooperativ form?
Anf. 34 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag är fast besluten att verka för en lösning på de problem
som finns, en lösning som är i låntagarnas intresse - det är det väsentligaste -
och att se till att det finns en stabilitet och trygghet i det avseendet. Det är
det som har väglett mig hittills och kommer att vägleda mig också i fortsätt-
ningen.
Ett problem som vi har identifierat, som också framgick av vad Roland
Lében sade, är just frågan om kapitaltillskott. Det är skälet till att exempel-
vis Föreningsbanken ombildades till aktiebolag, dvs. för att lättare kunna
hantera situationen. Det innebär inte att man för all framtid behöver ha den
formen - om man nu i vissa lägen skall välja att ha en aktiebolagsform.
Frågan är alltså under diskussion, och jag hoppas att vi inom en inte alltför
avlägsen framtid skall komma till en lösning, som faktiskt är bra för dem som
är beroende av Landshypotek för att hålla nere lånekostnader.
Anf. 35 ROLAND LÉBEN (kds):
Fru talman! Statsrådet sade att han vill verka för en lösning som är i lånta-
garnas intresse. Det är bra, och det är viktigt för oss. Men det verkar ändå
som om förslaget att gå via aktiebolagsform till föreningsform är en omväg.
Jag vill precisera frågan: Om det är möjligt att skapa nya villkor för Lands-
hypotek, utan att bryta den kooperativa linjen, är statsrådet beredd att ar-
beta för en sådan lösning?
Anf. 36 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag tänker inte gå in på frågan mer än att konstatera att just
föreningsformen ibland kan skapa problem vid behov av externt kapitaltill-
skott. Jag tror att Roland Lében och jag är överens om det. Det är mot den
bakgrunden man måste fundera hur man bär sig åt för att hitta en stabil,
långsiktigt bra lösning, som garanterar stabiliteten i ett speciellt övergångs-
skede, när den statliga garantin försvinner.
Detta är ett problem som departementet och regeringen har ett ansvar för
att lösa till låntagarnas bästa. Eftersom vi har diskussioner på gång vill jag
inte här låsa mig för vare sig den ena eller den andra lösningen.
Anf. 37 ROLAND LÉBEN (kds):
Fru talman! Vi är båda medvetna om kapitaltillskottsproblemen. Vi vet
också att kapitaltäckningsgraden har stigit och nu är över 10 %.
Jag frågade ändå om det är möjligt att hitta en väg som tillgodoser depar-
tementets krav och Landshypoteks önskemål. Är då statsrådet beredd att
arbeta för en sådan lösning, utan att bryta den kooperativa verksamhetslin-
jcn?
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
13
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Anf. 38 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag är beredd att sträva efter en lösning som kan nås i samför-
stånd med Landshypoteks olika intressenter, som innebär att man uppnår
den här stabiliteten. Hur detaljerna i en sådan lösning skall se ut får vi åter-
komma till när den presenteras för riksdagen.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1993/94:220 om fargmärkningen av dieseloljaAnf. 39 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Tage Påhlsson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgär-
der så att maskinskötare, skogsarbetare m.fl. skall kunna använda den
omärkta oljan utan att betala skatt i avvaktan på att märkningssystemet ut-
reds.
Det av riksdagen behandlade förslaget i proposition 1993/94:79 om änd-
ringar i beskattningen av vissa oljeprodukter, som Tage Påhlsson hänvisat
till, är av ett helt annat slag än det som Tage Påhlsson nu efterlyser. För den
oljan gällde att den redan var skattebefriad från energi- och koldioxidskatt,
eftersom den skulle användas som råmaterial och inte som bränsle. Lagänd-
ringen innebar endast att den skattefrihet som redan tidigare var beslutad
för sådan användning av olja också skulle kunna tillämpas beträffande diese-
loljeskatten utan att kravet på märkning var uppfyllt. Anledningen är att det
vid t.ex. färgtillverkning inte går att använda den lågbeskattade grönfärgade
oljan.
Dieselolja som används för drift av traktorer, motorredskap m.m. skall
däremot beskattas med energi- och koldioxidskatt. I likhet med vad som gäl-
ler i vår omvärld har man valt att märka den olja som inte skall drabbas av
den särskilda dieseloljeskatten. Med betydande skatteskillnader mellan lätt
eldningsolja och dieselolja för fordonsdrift, som tekniskt sett är likvärdiga
oljeprodukter, måste givetvis skatteundandragande hindras genom ett effek-
tivt kontroll- och sanktionssystem. Detta system förutsätter att oljorna kan
skiljas åt under hela förbrukningstiden.
Som redan miljöministern påpekade i sitt frågesvar förra tisdagen finns
inga belägg för att den märkta oljan skulle medföra några hälsoproblem.
Märkämnena som tillförs oljan i en synnerligen låg koncentration har dess-
utom använts under lång tid i andra länder utan att några negativa effekter
rapporterats. Trots detta är regeringen beredd att tillsätta en utredare, vars
uppgift blir att utvärdera märkningssystemet och följa utvecklingen på områ-
det.
Mot nu angiven bakgrund är jag inte beredd att ta initiativ till en sådan
lagändring som Tage Påhlsson efterfrågat. En så omfattande ändring som
undergräver syftet med märkningen kan inte genomföras utan att hela syste-
met med märkningen måste ifrågasättas.
Anf. 40 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag hade kanske hoppats på
ett litet mera positivt bemötande. Uppenbarligen är vi litet till mans ute på
okänt vatten. Jag är medveten om att den proposition som häromdagen an-
togs av riksdagen behandlar annan typ av användning av olja. Men jag me-
nar att man eventuellt skulle kunna tillämpa samma princip för skattebefri-
else. Det är en stor yrkesgrupp som drabbas av de effekter som uppkommer
vid användandet av den färgade dieseln.
I svaret säger statsrådet att det inte finns några belägg för att den märkta
oljan skulle medföra hälsoproblem. Det är i och för sig riktigt. Det finns inga
belägg som pekar vare sig i den ena eller den andra riktningen. Kemikaliein-
spektionen och Arbetarskyddsstyrelsen har genomfört sökningar i toxikolo-
giska databaser och inte funnit någonting om hälsofarlighet. Det är en sak.
Man har alltså inte undersökt denna blandning.
Vidare står det i svaret att detta färgämne används i andra länder. Det är
en sanning med stor modifikation. Ingen annanstans används den blandning
som används i Sverige. Man använder ämnet Solvent-Yellow 124 i flera
andra länder, bl.a. i Tyskland och Irland. Detta ämne används nu i Sverige
tillsammans med ett märkämne. Det är möjligt att det är någonting i proces-
sen och upphettningen som åstadkommer problemet. Jag vill fråga statsrådet
om det kanske finns anledning att ta till extraordinära åtgärder och fundera
över vilken kompensation som kan ges. Det är staten som har ställt till detta
problem genom att man så att säga har beordrat denna märkning.
Anf. 41 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! I mitt skriftliga svar har jag redovisat bakgrunden till detta.
Det har gjorts en beredning med vederbörliga myndigheter och departement
inblandade. Dessutom har vi sagt att vi är beredda att tillsätta en utredare
som skall följa och utvärdera systemet. Därmed har vi, enligt mitt sätt att se
det hela, vidtagit de åtgärder som är rimliga att vidta i detta sammanhang.
Anf. 42 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag har fått en PM från Miljö- och naturresursdepartementet,
i vilken man säger att av RSV:s rapport liksom av Naturvårdsverkets genera-
linspektions remissvar framgår det att de föreslagna tillsatserna ur bl.a. mil-
jöaspekter inte kan anses fullständigt utredda. Man har tillsatt en utredning
som har prioriterats. Men detta är en stor fråga. De berörda får betydande
merkostnader om de skall gå över till den ofärgade dieseloljan. Ett enkelt
sätt vore att denna kategori vid köpet fick deklarera att oljekvantiteten skall
användas för drivmedel till maskinerna, i avvaktan på utredningens resulat
som förmodligen kommer ganska snart.
Anf. 43 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Som jag sade är denna fråga beredd hos Miljö- och naturre-
sursdepartementet. Den är hanterad på det sätt som den skall hanteras. Som
miljöministern påpekade finns det inga belägg för att den märkta oljan skulle
medföra några hälsoproblem. Vi skall ändå se till att frågan utvärderas. Jag
upprepar än en gång samma slutsats som jag tidigare drog: Det finns därför
ingen anledning att genomföra en lagändring som rubbar hela systemet, vil-
ket, som sagt, har införts efter sedvanlig beredning.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
15
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Anf. 44 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag vill bara påpeka för statsrådet att det har förekommit en
hel del tidningsartiklar om denna olja. Framför allt i mina hemtrakter, som
ligger norrut, har man talat mycket om problemet i bl.a. radio och TV. Det
finns mycket vederhäftiga uppgifter som säger att detta är ett starkt cancer-
ogent ämne, vilket också påtalades i Naturvårdsverkets yttrande när det var
aktuellt att införa den färgade dieseln.
Det står alltså klart att det finns någonting som inte är bra med denna
blandning. Frågan är huruvida det finns något intresse av att vara litet oby-
råkratisk och på ett enkelt sätt försöka kompensera denna yrkeskategori.
Anf. 45 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Efter en beredning som utgår ifrån att det inte finns några
miljö- och hälsoproblem ifrågasätter man ändå detta. Man kan inte alltid
vara övertygad om att allt som står i tidningarna är korrekt. Det finns ändå
anledning att klargöra vad som har hänt. Miljöministern har för riksdagen
deklarerat att det skall tillsättas en särskild utredare som skall studera just
den här frågan. Det är rimligt och bra. Men jag är inte beredd att riva upp
grunden för det skattesystem som vi har på detta område.
Anf. 46 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag noterar att jag inte kommer någon vart. Jag beklagar att
skatteministern har denna benhårda inställning. Jag tror att det hade varit
på sin plats att åtminstone försöka göra en enkel insats för en mycket hårt
drabbad kategori, vilken kommer att få kostnadsökningar. Det kan t.o.m. i
vissa sammanhang uppstå problem med att få verksamheten att ekonomiskt
gå ihop, även om det inte blir fråga om att gå från hus och hem. Det är ju
faktiskt staten som har ställt till dessa problem genom att man har beordrat
den här typen av märkning utan att man tillräckligt har utrett det hela.
Jag konstaterar att jag inte kan få positivare svar än så. Jag får tacka för
svaret.
Anf. 47 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag ber att få fästa uppmärksamheten på vad miljöministern
anförde i ett frågesvar förra tisdagen, nämligen att det inte finns några belägg
för några hälsoproblem. Jag tycker inte att man skall överdriva och skrämma
upp människor i onödan.
Det finns anledning att varje gång en fråga av den här typen tas upp göra
en rejäl djupdykning i problemställningen. Det är oerhört väsentligt. Miljö-
ministern har också aviserat att vi skall göra en sådan djupdykning. Sedan
är det inte fråga om en enkel åtgärd, som Tage Påhlsson föreslår. Det är fråga
om att bryta upp ett system som inte bara gäller detta specifika område. Det
är fråga om en omfattande åtgärd som inte bör vidtas utan särskild anled-
ning. Det finns ingen anledning att i dagsläget genomföra en sådan åtgärd.
Överläggningen var härmed avslutad.
16
10 § Svar på fråga 1993/94:193 om Östersjöfisk som födoämneAnf. 48 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Kaj Larsson harfrågat vad jag tänker vidta för åtgärder för att
ge konsumenterna en korrekt information om farligheten eller ofarligheten i
att äta Östersjöfisk och för att kompensera yrkesfisket längs Östersjökusten
för det inkomstbortfall som det onekligen blir efter sådana larmrapporter.
Inledningsvis vill jag erinra om att HELCOM har beslutat om ett åtgärds-
program riktat mot de största föroreningskällorna runt Östersjön i syfte att
förbättra miljösituationen i havet. Sverige har hittills satsat 250 miljoner kro-
nor i programmet.
Livsmedelsverket tog år 1992 fram informationsmaterial med råd beträf-
fande fiskkonsumtion. Informationen, som i första hand riktas till kvinnor
som tänker skaffa barn snart, är gravida eller ammar, distribueras gratis till
bl.a. mödravårdscentraler och barnavårdscentraler. Verket har uppdragit åt
SCB att utvärdera om informationen har nått fram till målgrupperna och hur
den har mottagits. Utvärderingen väntas vara klar inom de närmaste veck-
orna. Livsmedelsverket kommer då att ta ställning till behovet av åtgärder i
syfte att ytterligare förbättra informationen till allmänheten om vad fiskkon-
sumtion betyder för hälsan - både positiva effekter och eventuella risker.
Inom ramen för prisregleringen på fisk finns det avsatt 30 miljoner kronor
som skall användas för långsiktig informationsverksamhet till förmån för
fiskkonsumtion. Fiskeriverket har nyligen lämnat förslag till hur medlen
skall användas. Bl.a. föreslås att pengarna används till information i sam-
band med situationer liknande den som nu har inträffat. Frågan om hur verk-
samheten skall organiseras och genomföras bereds för närvarande inom
Jordbruksdepartementet.
Vad gäller frågan om att kompensera yrkesfisket för inkomstbortfall vill
jag erinra om att regeringen för drygt en månad sedan beslutade att förlänga
det tillfälliga stödet till vissa yrkesfiskare ända till utgången av år 1994.
Anf. 49 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Bakgrunden till min fråga är den senaste tidens larmrappor-
ter. Överläkare Lennart Hardell från regionsjukhuset i Örebro skriver i pres-
sen: Ät aldrig mer Östersjöfisk! Mäns könsorgan kan missbildas.
Visst är detta oroande för konsumenterna och läsarna. Samtidigt kan man
också läsa att enligt Livsmedelsverket är detta inte så farligt. Det finns en
forskare i Lund, Bengt-Göran Svensson, som säger att det är bra att äta fisk
trots PCB och annat elände. I gårdagens Dagens Nyheter säger samme man
att Syd- och Ostkustfiskare löper 60 % större risk att få magcancer än deras
kolleger på Västkusten.
Allt detta matas Sveriges konsumenter med. Här står man som ett fråge-
tecken: Vågar vi äta fisk?
I svaret säger jordbruksministern att Livsmedelsverkets informationsma-
terial från 1992 nu har skickats ut och att man har uppdragit åt SCB att utvär-
dera om det har nått fram. Det är dagens händelser. Vad är rätt och vad är
fel?
Jag vill inte ta ställning till förmån för vare sig Lennart Hardell eller Livs-
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 33
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
18
medelsverkets forskare, men det är oerhört viktigt för konsumenterna att
få veta vilken forskare som har rätt. Har Hardell rätt, skall informationen
naturligtvis ut till allmänheten, till konsumenterna. Har Livsmedelsverket
rätt i att det inte är farligt att äta Östersjöfisk, är det viktigt att gå ut med
den informationen till konsumenterna. Men det är också viktigt för yrkesfis-
kare som bedriver fiske i Östersjön.
Anf. 50 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det är rätt som Kaj Larsson säger, att det är svårt att bedöma
vem som har rätt av de forskare som går ut i debatten. Som ofta i den offent-
liga debatten tar man till överord, och det kan jag tänka mig har skett i det
här fallet. Men varken Kaj Larsson eller jag är beredd att döma i den här
frågan nu.
Det är naturligtvis viktigt att gå vidare och undersöka hur det är. Men det
är också viktigt att se till att det från samhällets sida finns resurser att sätta
in i sådana här sammanhang. Som jag sade i svaret och som jag nu vill under-
stryka är det möjligt att av de 30 miljoner som är avsatta för information till
förmån för fiskkonsumtionen använda pengar i just den här situationen. Jag
utgår från att man kommer att göra det. På Jordbruksdepartementet under-
söker vi nu hur detta skall kunna ske.
Anf. 51 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Frågan är vilken information man skall gå ut med. Jag tycker
att jordbruksministern har ett oerhört stort ansvar för att ta reda på hur det
förhåller sig. Jag vill inte på något sätt döma ut någon. Jag har stor respekt
för alla forskare på Livsmedelsverket som jag känner mycket väl. Jag tycker
att det där finns en duktig personal. Men jag har också respekt för andra
forskare, som stöder sig på utredningar och forskningsrapporter från Eng-
land. Även amerikanska forskningsrapporter pekar i samma riktning.
Därför tycker jag att det är jordbruksministerns sak att ta reda på vilken
forskare som har rätt och gå ut till allmänheten, till Sveriges konsumenter,
med information om vem som har rätt. Annars blir följden - det vet vi i dag -
att t.ex. fiskaffärer slutar att sälja Östersjöfisk. Vi har kunnat läsa att en fis-
kare på Gotland har 6 ton lax som ingen vill äta, fiskaren blir inte av med
den. Det innebär en katastrof för det svenska yrkesfisket i Östersjön, om vi
inte kan få ett tillrättaläggande och få veta vad som är rätt och riktigt.
Anf. 52 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag tror inte att man nödvändigtvis måste dra den slutsatsen
att det är regeringen som måste döma i en forskartvist. Det är inte självklart
att vi på den politiska nivån har resurser till det. Däremot håller jag med Kaj
Larsson om att jag, Jordbruksdepartementet och regeringen har ansvaret
gentemot såväl konsumenter som fiskare. Därför är det angeläget för oss att
utnyttja de resurser som står till buds för att kunna ge saklig information.
Det kräver konsumenterna, och det har de också rätt att få. Att det innebär
att man kan säga att den ena forskaren har fel och den andra har rätt tror
jag inte, men en så saklig information som möjligt är vi beredda att försöka
få fram.
Sedan är det också viktigt att klara ut fiskarnas situation. Vi får se vad som
händer. Vi har arbetat positivt med denna fråga och har förlängt det tillfäl-
liga stödet. Skulle det här innebära ytterligare problem, får vi göra erforder-
liga bedömningar.
Anf. 53 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Jag kan inte låta bli att dra en parallell. Den sjukdom som
laxen i Östersjön har gör att laxen i dag till 80-90 % inte kan fortplanta sig.
När man som lekman, som konsument, får veta detta frågar man sig verkli-
gen: Är det rätt? Kan vi äta fisk från Östersjön?
Jag vill inte på något sätt att jordbruksministern skall vara domare. Men
jordbruksministern har ändå den rollen att han måste avsätta resurser för att
snabbt klara ut det här, så att konsumenterna kan få ett besked. Ju längre
tiden går, desto mer lider yrkesfiskarna. Ännu värre är det kanske att
svenska konsumenter äter någonting farligt. Detta är det stora problemet.
Anf. 54 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! I själva sakfrågan - behovet från konsumenternas sida av sak-
lig information - har vi inga delade meningar, såvitt jag kan förstå. Det är
nödvändigt att få fram saklig information i det här läget.
Jag kan bara säga att varje larmrapport som kommer gör mig oroad. Jag
vet att miljöministern - och för den delen hela regeringen - också är oroad
över situationen i Östersjön. Vi måste gå vidare för att få en bättre situation.
Problemen har vi känt till ganska länge, men effekterna på livsmedlet fisk
har vi kanske inte alltid tagit tillräcklig hänsyn till.
Anf. 55 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Vad tänker jordbruksministern göra konkret i det här fallet,
i stället för att bara falla tillbaka på Livsmedelsverkets informationsmaterial
från 1992 som nu SCB skall undersöka för att se om informationen har trängt
fram? Man säger löst att man skall följa frågan, osv.
Till sist vill jag varna: Var försiktig med de 30 miljoner som ministern har
flaggat för. Det är konsumenternas pengar. Använd inte dem i det här fallet.
Anf. 56 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Såvitt jag förstår anser Kaj Larsson att det är ett starkt konsu-
mentintresse att få reda på saken. Då tror jag inte det är orimligt att man i
detta sammanhang då det gäller fiskeinformation kan se kopplingen till
dessa 30 miljoner som var avsatta för fiskeinformation. Det är ett ganska
betydande belopp. Jag tycker inte att man skall utesluta att en viss del kan
utnyttjas till fromma för konsumenterna i just det här sammanhanget.
De konkreta åtgärderna håller vi på att se på i departementet. Det är na-
turligtvis våra myndigheter, i det här fallet framför allt Livsmedelsverket,
som sitter inne med den erforderliga kunskapen. Den har inte vi i detalj på
departementet. Livsmedelsverket arbetar med frågan, och vi försöker se vad
vi kan göra konkret. Det kommer resultat så småningom.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
19
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
20
11 § Svar på fråga 1993/94:195 om fiskberedningsindustrins arbetssi-tuation
Anf. 57 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Kaj Larsson har frågat vad jag tänker vidta för åtgärder för
att ge beredningsindustrin och dess personal en jämnare och tryggare arbets-
situation så att risken för nedläggning uteblir.
Fiskeriverket har enligt gällande regler möjlighet att diskutera avskriv-
ningar och/eller nedskrivningar av de lånegarantier och fiskberedningslån
som finns utestående. Verket har gjort nedskrivningar med 2,7 miljoner kro-
nor i riktade ackord till beredningdsindustrin och förstahandsmottagarna.
Jag har av Fiskeriverket fått veta att man med fiskets organisationer disku-
terar hur eventuella framtida fiskestopp skall förläggas så att mesta möjliga
hänsyn tas till yrkesfiskets och beredningsindustrins behov. I stället för att
som i dag stoppa fisket totalt under en del av året diskuteras förslag om att
under hela fiskeåret begränsa antalet fiskedagar per vecka. Syftet är bl.a. att
säkra leveranserna av råvaror till industrin.
Anf. 58 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Det sista jordbruksministern säger i svaret tycker jag är bra.
Problemet, och bakgrunden till min fråga, är situationen för förstahands-
mottagarna, som får skicka hem människor från sin industri därför att det
är fiskestopp. Kvoterna är slut på både torsk och lax. Då inträffar detta att
permitteringslöner måste betalas ut av företaget med ca 450 kr per anställd
och dag. Vi vet att det under de dåliga år som industrin har bakom sig inte
har kunnat byggas upp några reservfonder. Det finns inga övervinster i före-
tagen. Risken är naturligtvis att vi får bevittna att företagen slår igen sina
dörrar. Vad kommer det i så fall att innebära för yrkesfiskarnas del att man
måste göra det på andra ställen?
Det är detta som oroar mig. Situationen kommer naturligtvis att bli lika-
dan nästa år. Visserligen har torskkvoten höjts från 40 000 till 60 000 ton i
Östersjön för svensk del. Den kvoten kommer kanske ändå att fiskas upp
under det första halvåret.
Ministern säger i sitt svar att man skall kunna fördela kvoten på hela året.
Men den situation som råder i dag innebär att industrin lever äventyrligt.
Anf. 59 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det finns två delar i denna frågeställning. Det gäller dels den
dagsaktuella situationen som tyvärr är svår att göra någonting åt, beroende
på rådande situation, dels hur vi skall agera i framtiden. Det är min överty-
gelse att de förändringar vi hoppas kunna vidta genom att så att säga minska
fiskeansträngningarna under hela året kan hjälpa till att åstadkomma en
jämn tillförsel. Det innebär dock inte att man löser hela problemet. Det blir
ändå en för liten tillförsel av fisk. Det beror på att det sker en biologisk för-
ändring i Östersjön som vi inte råder över, i varje fall inte omedelbart.
När det gäller att bedöma såväl fiskeflottans som beredningsindustrins
storlek vill jag hävda att vi inte har någon strukturell överkapacitet. Vi har
bara en biologisk överkapacitet. Det är min förhoppning att vi skall få en
bättre balans när vi får möjlighet att fiska mer igen i Östersjön. Min och de-
partementets ambition är nu att försöka finna former som fungerar bättre
när det gäller att sprida fångsten över året och även, tyvärr, sprida ut den tid
då man inte fiskar.
Anf. 60 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Jag vet att jordbruksministern har blivit uppvaktad med brev
från industrin. Bakom det står naturligtvis många oroliga anställda. Jag vill
då fråga jordbruksministern: Är ministern beredd att gå in och hjälpa till
med någon form av stöd via Fiskeriverket?
Jag tycker att vi kan vara överens om den andra delen, att man försöker
finna former för att fördela fisket över hela året. På så vis bereds också sys-
selsättning under hela året. Vissa dagar kan bli fria, men det blir inga långa
perioder då man får skicka hem folk.
Anf. 61 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det är dessa och liknande problem som har lett till att vi har
givit möjlighet att skriva av eller skriva ner lån. Fiskeriverket har fått möjlig-
het att gå vidare med det. Det är den åtgärd som vi för närvarande kan se
som möjlig. Den åtgärden används redan. Det är min förhoppning att det
skall kunna lösa de mest akuta problemen. Om det gör det vet vi inte. Vi
har stora problem på många håll i samhället som vi tyvärr inte kan lösa på
en gång.
Anf. 62 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Det finns en viss snedvridning här. Det finns företag som har
både utbildningsbidrag och statsbidrag. Bilden blir litet sned i konkurrens-
hänseende. Jag tycker att jordbruksministern skall se över detta. Han bör
även diskutera med Fiskeriverket, så att man bevakar att denna industri, i
Blekinge och vid södra Skånes kuster, inte försvinner, och att man är beredd
att ge någon form av hjälp om så behövs.
Anf. 63 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Kaj Larsson påpekar att det skulle finnas en ojämlikhet mel-
lan olika delar av fiskberedningsindustrin på grund av statliga stöd. Det är
en sak som jag personligen inte känner till. Jag kan gärna se över om det är
så och om det finns någon möjlighet att åtgärda det.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på frågorna 1993/94:202 och 203 om vattenkvaliteten ochdjurhållningen på Öland
Anf. 64 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Lars Moquist har frågat miljöministern om han har för avsikt
att närmare utreda och också föreslå åtgärder för cn ytterligare begräns-
ning - kanske halvering - av djurbeståendet på Öland för att därigenom
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
21
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
bryta miljöförstöringen av närmiljön på Öland. Lars Moquist har vidare frå-
gat om miljöministern ämnar vidta åtgärder för att lägga fakta om vattenkva-
liteten på bordet och därigenom möjliggöra åtgärder från samhällets sida för
att åstadkomma tjänligt vatten för djur och människor. Arbetet inom rege-
ringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågorna. Jag besvarar
dem i ett sammanhang.
Problemet med nitratföroreningar av yt- och grundvatten samt förore-
ningar av kust- och havsvatten är ett sedan länge uppmärksammat miljöpro-
blem särskilt inom jordbruksintensiva områden. Vattenkvaliteten är nega-
tivt påverkad i många jordbruksbygder bl.a. i Skåne, Västergötland och
även på Öland. De geologiska förhållandena på Öland gör dessutom att
grundvattnet är mer utsatt än i andra områden. Det särskilda program för
miljöförbättrande åtgärder som vidtagits i jordbruket syftar just till att
minska de problem som uppstått med bl.a. vattenkvalitet genom bestämmel-
ser om begränsningar i djurtäthet, tider för spridning av stallgödsel, lagrings-
kapacitet för gödsel samt rådgivning. I livsmedelslagstiftningen ställs krav på
kvaliteten hos kommunalt dricksvatten. I foderlagstiftningen finns krav på
vattenkvaliteten för livsmedelsproducerande djur. Däremot finns det i prin-
cip inga regler för vattenkvaliteten i enskilda brunnar. Miljö- och hälso-
skyddsnämnden kan dock kräva att åtgärder vidtas om vattnet är så otjänligt
att barn och djur kan komma till skada.
Regeringen har nyligen tillsatt en särskild utredning med uppgift att se på
hur hushållningen med grundvatten kan förbättras, och i detta arbete kom-
mer även frågor om vattenkvaliteten att tas upp.
Inom ramen för de miljöförbättrande åtgärderna i jordbruket har omfat-
tande insatser gjorts på Öland, bl.a. utbyggnad av gödselvårdsanläggningar
och rådgivning. Djurtätheten på Öland är inte bland de högsta i södra Sve-
rige, och totalt sett kommer djurantalet heller inte att behöva ändras då reg-
lerna om viss högsta djurtäthet träder i kraft i januari 1995. På enskilda före-
tag kan det däremot komma att behövas förändringar. Länsstyrelsen skall se
till att bestämmelserna i detta avseende följs.
Enligt Arla ställs inga specifika krav på vattenkvaliteten på mjölkproduce-
rande gårdar, i form av exempelvis gränsvärden för nitrat- och nitritkväve,
utöver de allmänna krav som finns i livsmedels- och foderlagstiftningen.
Arla har stränga krav på kvaliteten på mjölken, och dessa krav kommer i
några fall att förstärkas genom införlivandet av EG:s bestämmelser. I EG:s
bestämmelser på området, som är en del av tilläggsavtalet till EES-avtalet,
ställs det krav på god mikrobiologisk status på vattnet. Dock finns inga
gränsvärden för nitrat- och nitritkväve.
Det är riktigt att ett privat bolag har erbjudit mjölkproducerande bönder
kostnadsfria analyser av konsumtionsvatten. Dessa analyser har alltså inte
utförts i offentlig regi, och någon offentlighetsprincip vad avser analysresul-
taten är sålunda inte tillämplig. Det ligger självklart i den mjölkproduce-
rande bondens intresse att vattnet är av en god kvalitet.
Mitt svar till Lars Moquist är därför att vi i första hand bör se till att ge-
nomföra de åtgärder för att minska näringsläckagc från jordbruksmarken
som riksdagen beslutat om och utvärdera hur effektiva de är. Om det från
22
miljöskyddssynpunkt skulle krävas särskilda bestämmelser för Öland finns
det enligt miljöskyddslagen möjlighet att utfärda lokala föreskrifter.
Som jag tidigare nämnt är vattenförsörjningen ett kommunalt ansvar. Jag
har fått veta att tekniska nämnden i Mörbylånga kommun på Öland håller
på att projektera en utbyggnad av den kommunala vattenförsöijningen i
syfte att förbättra vattenkvaliteten i områden, särskilt på östra Öland, där
det finns problem med vattenkvaliteten.
Anf. 65 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Till att börja med får jag beklaga att jordbruksministern har
slagit samman dessa båda frågor. Det gör att min taletid blir halverad. Det
är inte så mycket att göra åt det. Sådan är tydligen ordningen.
Jordbruksministern bekräftar mina farhågor och de farhågor som har an-
givits i Ölandsbladet och Barometern om vattenkvaliteten och förhållandena
på Öland. Bakgrunden till min fråga är de artiklar som har publicerats i bl.a.
tidningen Ölandsbladet om vattnets tjänlighet och om det finns anledning
att åtgärda denna situation. Märkligt nog har vare sig representanter för
jordbrukets organisationer eller enskilda jordbrukare reagerat på dessa ar-
tiklar. Många är dock oroade.
Ingen bestrider att Öland har en av de högsta djurtätheterna i Sverige.
Ingen bestrider heller att befintligt jordlager på stora delar av ön är mycket
tunt och medför svårigheter att filtrera vattnet på ett bra sätt. Men grund-
vattnet påverkas också av annat, exempelvis luftföroreningar från Baltikum,
där Ny demokrati vill åtgärda mycket vad gäller miljön.
Länsstyrelsen i Kalmar har ingen förståelse för detta problem och hävdar,
enligt pressen, att man vill ha fler djur för att bl.a. förhindra Alvaret från att
förbuskas. Det är märkligt att Länsstyrelsen i Kalmar inte reagerar på de
fakta som angivits i pressen och som har tagits upp av mig. Varför vill man
inte publicera resultaten från de 235 vattenprover som tagits?
Jag och många andra, både fastlänningar och ölänningar, är oroade över
det som framförs i pressen. Att bönder är oroade över sin försörjning inser
jag självfallet, men ett än större samällsintresse måste vara att hålla miljön
ren och vattnet rent på Öland. Öland kan ju bli ett framtida semester- och
naturparadis för många människor. Bl.a. därför är miljöfrågan viktig.
Jordbruksministern bekräftar de problem som jag pekar på, och en utred-
ning är på gång. Enskilda jordbrukare har för dåligt vatten, och länsstyrelsen
skall bevaka detta. Jag hoppas att man nu lyssnar på jordbruksministern.
Tänker jordbruksministern vidta några åtgärder och ge några instruktio-
ner till bl.a. länsstyrelsen i Kalmar i det här fallet?
Anf. 66 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag ser inget behov av ytterligare instruktioner utöver dem
som redan finns i pågående program. Dessutom ser vi i regeringen, precis
som jag inledningsvis sade, inte heller att djurantalet på Öland sammantaget
sett skulle vara för stort. Men på Öland, precis som på andra ställen, måste
man på enskilda gårdar i viss mån anpassa sig.
Det kan också finnas anledning att när det gäller det som vi i Sverige bedö-
mer som intensivt jämföra med andra delar av övriga Europa. I Sverige har
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
23
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
24
vi alltså mycket hårdare krav vad gäller djurhållningen. I Sverige tillåts nor-
malt inte mer än 1,5 djurenheter per hektar. Detta är ett tak för Sverige.
Exempelvis EG, med sina lösare bestämmelser, har 1,5 djurenheter som
gräns för det extensiva jordbruket. Det svenska jordbruket skulle mycket
väl falla in i EG:s krav på extensivt jordbruk.
Regeringen vill upprätthålla Sveriges höga krav. Men jag nämner bara
detta som ett exempel på att vi i Sverige redan gått förhållandevis långt när
det gäller att åtgärda de problem som Lars Moquist tar upp.
Anf. 67 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Självfallet bör man inte nödvändigtvis göra förändringar av
djurbeståndet på hela Öland, men det hade jag inte heller önskat aven sådan
här utredning. Men i pågående utredning kommer naturligtvis även denna
fråga att ses över.
Det är rimligt att länsstyrelsen och miljöenheten i Mörbylånga tar reda på
resultaten av de 235 vattenproverna och följer upp frågan för att få vattnet
tjänligt. Också läkare har nämligen påpekat att värdena vid enskilda prov-
tagningar är alldeles för höga. En läkare i Kalmar har bl.a. talat om riktvär-
den och sagt att man inte bör ge spädbarn vatten som innehåller mer än 10
mg nitrat per liter. På Öland har värden på 55 mg per liter och högre upp-
mätts. Det är därför viktigt för människors hälsa att se till att den mjölk som
produceras hålls inom gällande värden. Den här frågan bör kanske även
Livsmedelsverket kopplas in på.
Anf. 68 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Den provtagning som är gjord är helt privat gjord, av jordbru-
karnas eget intresse. Man kan inte förelägga dessa jordbrukare att offentlig-
göra analysresultaten. Däremot kan jag delvis instämma beträffande syn-
punkten att det är viktigt att få reda på hur det förhåller sig. Såvitt jag förstår
är Mörbylånga kommun, som det i huvudsak gäller, involverad i att ta reda
på det.
Jag delar Lars Moquists uppfattning att man naturligtvis skall leva efter
de rekommendationer som finns för nitrat- och nitrithalter i vatten, i synner-
het när det gäller spädbarn. För höga halter kan också innebära problem för
djur. Dock torde det inte vara någon risk, såvitt jag förstår, att det här över-
förs på produkten, i det här fallet mjölken. Mjölkkonsumenterna kan känna
sig fullständigt lugna.
Anf. 69 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Jag håller inte med om att vattenproverna är en sak mellan
den enskilde lantbrukaren och Mjölkbedömningens Service AB, som analy-
serat dessa prover. Det är väl litet skillnad om det skulle ha varit en enskild
lantbrukare som begärt en sådan här undersökning för sin del. Men här har
det gjorts en uppföljning i ett stort antal lantbruk. Det är inte heller nödvän-
digt att publicera vilken gård som har viss halt av nitrit och nitrat. Resultaten
borde i stället publiceras statistiskt, så att både-kommunen och länsstyrelsen
blir medvetna om problemet och kan åtgärda det.
När man läser de uttalanden som kommer från Mörbylånga kommun och
länsstyrelsen får man en känsla av att problemet egentligen helst sopas under
mattan. Människors oro blir ju än större, om man ser att ingen vill åtgärda
det och inte heller prata om det.
Anf. 70 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Såvitt jag kan förstå av det som sagts och gjorts från Mörby-
långa kommuns sida, som nu projekterar en utbyggnad av vattenförsörj-
ningen för att förbättra den, i synnerhet där det är problem, visar att man
inte avser att sopa problemet under mattan. Det visar i stället att man arbe-
tar med problemet.
Samhället kan visserligen säkert vara intresserat av ett forsknings- och
analysresultat. Men om enskilda jordbrukare, som för sin produktions skull
tar reda på sådant här, vill lämna ut resultaten är deras sak att ta ställning
till. Formellt sett, har vi från samhällets sida ingen rätt att kräva en sådan
utlämning. Jag tycker också att det skulle vara roligt att få reda på resultatet,
men formellt sett kan regeringen inte kräva att den typen av analyser skall
offentliggöras.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på frågorna 1993/94:213 och 217 om ersättningen till hjort-ägare, m.m.
Anf. 71 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Ingvar Eriksson har frågat mig dels när ersättningarna med
anledning av arbetet med utrotning av tuberkulos hos hjortdjur i vissa fall
kan slutregleras, dels vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att lösa de
problem som kan uppstå när hjortar som hålls på omställd mark drabbas av
tuberkulos och bedömning skall göras om omställningen skall godkännas el-
ler ej.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
I maj 1991 påvisades för första gången i Sverige tuberkulos i ett hjorthägn.
Därefter har ytterligare några tuberkulosinfekterade hjorthägn påvisats. Be-
kämpningen av sjukdomen sker med stöd av epizootilagen och har skett ge-
nom att alla djur i infekterade hägn har avlivats och destruerats. Frågor om
ersättning vid bekämpande av sjukdomar enligt epizootilagen prövas av Sta-
tens jordbruksverk.
Som jag redovisade i ett frågesvar i riksdagen i maj i år, har Jordbruksver-
ket uppgett att i de delar som avser ersättning för avlivade djur, kostnader i
samband med avlivning och smittrening m.m. har utbetalning skett tämligen
snart efter det att ansökan om ersättning kommit in till verket. Det har dock
funnits svårigheter vid bedömningen av storleken på ersättningen för pro-
duktionsbortfall, bl.a. på grund av att praxis saknas eller är tämligen ringa
på området.
Som svar på frågan om när ersättningarna i det första och det andra fallet
av tuberkulos hos hjort kan slutregleras kan jag meddela att när det gäller
det första fallet har Jordbruksverket fattat beslut i ärendet i början av juli
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
25
|
Prot. 1993/94:33 30 november 1993 |
1993. Beslutet har dock överklagats till kammarrätten. När det gäller det |
kort.
|
Svar på frågor |
När det gäller Ingvar Erikssons andra fråga är det länsstyrelserna som be- Mot bakgrund av detta finner jag att nuvarande regler uppfyller de krav Anf. 72 INGVAR ERIKSSON (m): Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på mina frågor. Det För det första är det djupt otillfredsställande att det skall behöva ta så lång För det andra har vi frågan om principerna. Det har naturligtvis varit svårt När det gäller det första fallet har jag fått svaret att ärendet har överkla- Den andra frågan gäller omställningsmarken. Frågan är föranledd av att Jag är inte riktigt nöjd med svaret att de regler som finns uppfyller de krav Anf. 73 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c): Fru talman! Jag beklagar också att det tar så lång tid. Vi arbetar fortfa- Vidare frågar Ingvar Eriksson vad jag menar med ”inom kort”. Princi- |
|
26 |
piellLbrukar jag vägra att svara på den typen av frågor. Men nu tror att jag |
har tillräckligt på fotterna för att säga att det handlar om en mycket kort tid -
det bör i varje fall vara kortare än en månad.
Ingvar Eriksson tar upp frågan om eventuell återbetalning. Det är många
saker som är ovissa. Regeringen har, som Ingvar Eriksson väl känner till, i
den övergripande frågan föreslagit en ändring, som dock riksdagens jord-
bruksutskott har avvisat. Debatten kommer väl i morgon. Då får vi se hur
det går med den aspekten.
I dag går det egentligen inte att bedöma hur det kommer att se ut vid slut-
tidpunkten för omställningen, nämligen den sista juni 1996. Därför går det
inte heller att säga att de bestämmelser som finns i dagens system skulle vara
olämpliga.
Om en hjortägare blir tvungen att slakta ner de hjortar som skulle gå på
den omställda marken, ligger ett återbetalningskrav - om det inte regleras
på annat sätt - inom ramen för det produktionsbortfall som skall betalas med
stöd av epizootilagen. Det finns alltså en extra ventil i det sammanhanget.
Anf. 74 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag tackar för beskedet i fråga om ersättningarna. Jag hoppas
att det stämmer denna gång.
Vidare har vi den andra frågan om omställningsmarken och dess status.
Det gäller det sammanhanget när en mark- och hägnägare drabbas av att han
tvingas slakta ut djuren. Då är det allvarligt. Han har nog med bekymmer
med förhållandet att han får slakta ut djuren och att det blir ett inkomstbort-
fall. Det är dessutom djupt otillfredsställande när han har ett hot hängande
över sig om att drabbas av återbetalningsskyldighet för denna mark som lig-
ger i omställning.
Jag är medveten om den situation som råder i riksdagen i denna fråga.
Men jag är ändå angelägen om att jordbruksministern gör något extra för att
kunna medverka till att ägarna som drabbas så hårt får besked om att hänsyn
kommer att tas till dessa problem vid den slutliga bedömningen. Det är orim-
ligt att vänta ända till 1996. Oron är tillräckligt stor redan nu. Jag tycker att
man bör kunna få ett bättre besked.
Anf. 75 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Grundprincipen i epizootilagen är att när en åtgärd vidtas för
att en djurägare har drabbats av att en smittsam husdjurssjukdom inträffat
skall han hållas skadeslös, dvs. han skall ha ersättning för både de djur som
måste slaktas och den produktionsförlust som utslaktningen förorsakar.
I fallet med omställningen blir bilden naturligtvis något mer komplicerad.
Jag kan ha förståelse för att man kan ha svårigheter att tolka precis vad som
skall gälla. I det här fallet är faktiskt ersättningen för omställd mark en del
av jordbrukarens intäkt. 1 det sammanhanget bör detta betraktas som just
så, och därmed skall det finnas stöd i epizootilagen.
I de fall som nu finns ser jag att det är stor skillnad mellan vad som å ena
sidan begärs av jordbrukarna som ersättning för produktionsbortfall och å
andra sidan vad som i det första fallet har godkänts av Jordbruksverket. Jag
förstår att det kommer att bli cn debatt under cn viss tid innan det blir klarhet
i vad som skall gälla.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
27
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
28
Anf. 76 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag tackar för beskedet. Jag förstår att jordbruksministern är
positivt inställd till att göra vad som är möjligt för att skapa minsta möjliga
bekymmer för dem som drabbas på detta allvarliga sätt på grund av tbc i
hjorthägnen. Det är också tillfredsställande att epizootilagen har inrikt-
ningen att den skadelidande inte skall drabbas hårt utan att samhället har en
skyldighet att ställa upp.
Det finns en annan fråga som jag inte har hunnit med. Det gäller frågan
om att det finns olika bedömningar av vilka djur som skall få finnas i ett hägn
på omställningsmark. Det är otillfredsställande. Det är också en fråga som
borde klarläggas. Jag anser att om en djurhållning inte bidrar till att skapa
överskott skall man få godkänt för den djurhållningen. Det är viktigt att ha
ett så öppet landskap som möjligt. Därför ber jag jordbruksministern att ta
också denna fråga på allvar.
Anf. 77 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Min bedömning är att de regler vi har för närvarande är till-
räckliga. Det hindrar inte att man under resans gång fortlöpande måste se
att det hela fungerar. Än så länge ser jag inga tecken på att det inte skulle
vara fallet. Jag är naturligtvis beredd att hålla ögonen öppna för alla nödvän-
diga förändringar under den tid vi har kvar av omställningsperioden.
Anf. 78 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för det beskedet. Jag lovar
också att hålla ögonen öppna och följa utvecklingen på området.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1993/94:171 om näringsfrihetenAnf. 79 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! John Andersson har, mot bakgrund av vissa bojkottåtgärder
mot skogsavverkning i Vilhelmina allmänningsskog, frågat mig vilka åtgär-
der jag avser vidta för att garantera näringsfriheten i landet och att hålla
både allmänningsdelägare och företag skadeslösa.
Rätten till enskilt ägande och friheten att starta och driva företag är sådana
grundläggande fri- och rättigheter som enligt regeringens uppfattning bör ha
grundlagsskydd i förhållande till det allmänna. Ett lagförslag till ett grund-
lagsskydd för egendomsrätten och näringsfriheten bereds för närvarande på
grundval av Fri- och rättighetskommitténs betänkande ”Fri- och rättighets-
frågor” (SOU 1993:40).
Vad John Andersson tycks efterlysa är emellertid ett annat och vidare
skydd för en fri näringsutövning, nämligen att företag skall, genom specifikt
näringspolitiska medel, fredas från ekonomiska effekter av aktioner, opinio-
ner och bojkotter från utomstående ideella organisationer. Ett sådant nä-
ringspolitiskt skydd skulle enligt min uppfattning föra alltför långt och berör
i grunden cn annan grundläggande demokratisk rättighet, nämligen rätten
att fritt föra fram åsikter och bilda opinion. Inskränkningar i denna grund-
läggande rättighet kan endast komma i fråga i undantagsfall och under de
förutsättningar som anges i regeringsformen.
Eventuella tvister mellan enskilda parter i ett särskilt fall är en fråga för
de allmänna domstolarna och inte för regeringen.
Jag ser från näringspolitiska utgångspunkter ingen anledning för rege-
ringen att vidta någon åtgärd i frågan.
Anf. 80 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! Jag får först tacka för svaret på frågan.
Jag vill understryka att jag aldrig har ifrågasatt och heller inte kommer att
ifrågasätta den demokratiska rättigheten att fritt föra fram åsikter och bilda
opinion. Jag menar inte att det skall göras några inskränkningar därvidlag.
Vad jag har pekat på är resultaten av osakliga kampanjer från vissa organisa-
tioner och sammanslutningar. Jag anser inte att det här är fråga om en tvist
mellan enskilda parter.
Man har i detta fall följt alla lagar och förordningar och även gått mycket
längre än vad lagen föreskriver, men man har ändå blivit utsatt för en sådan
kampanj att man får svårigheter att sälja sitt virke. Det räcker inte heller
med att dessa organisationer har agerat. När äganderätten hotas rusar rege-
ringen själv till genom att utse en förhandlingsman som talar om att byta
eller köpa in marken i fråga. Det kan väl inte vara någon skillnad mellan
lägen där enbart enskilda ägare berörs och lägen där, som i detta fall, 900
personer kollektivt äger marken.
Detta är en viktig principfråga. Det handlar om rätten att bedriva en viss
verksamhet. Det är ju tveksamt om det i det här fallet finns möjlighet att dra
saken inför domstol. Då kommer vi åter in på frågan om rätten att fritt fram-
föra sina åsikter och att bilda opinion. Några åtgärder måste väl kunna vidtas
för att hålla dem som nu drabbas - trots att de har följt alla lagar och förord-
ningar - skadeslösa.
Anf. 81 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Konsumenter eller andra har alltid möjligheter att genomföra
bojkotter mot en vara som man av det ena eller andra skälet ogillar. Man
har en medborgerlig rättighet att göra detta. Självfallet uppstår därmed en
form av tvist, i det här fallet med den part som producerar varan, skogsall-
männingen.
Jag kan inte inse att detta är något som regering eller riksdag skall ingripa
mot. Det gäller vilja, känsla och opinion i frågan om köp av denna typ av
produkter. Framför allt vill man att sådan här avverkning inte skall ske och
att det tydliggörs vilka som köper produkterna.
Anf. 82 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! Jag kan inte hålla med näringsministern. I ett fall där man
har följt alla lagar och förordningar och även gått mycket längre än vad de
föreskriver borde väl regeringen kunna redogöra för sakförhållandena för
dc utländska organisationerna. Generaldirektörerna för både Naturvårds-
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svarpå frågor
29
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
30
verket och Skogsstyrelsen har skrivit till organisationer ute i Europa och för-
sökt förklara vad det egentligen handlar om.
I stället häller regeringen bensin på brasan genom att skicka upp en för-
handlingsman till området och legitimerar de osakliga uppgifterna genom att
försöka köpa eller byta in skogsområdet. Regeringen har inte varit neutral
utan har ställt sig bakom kampanjen för att försöka få stopp på en fullt laglig
hantering i Vilhelmina fjällområde.
Anf. 83 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag är fullständigt övertygad om att skogsallmänningen har
följt alla de lagar och regler som gäller. Det finns många som gör det men
som ändå råkar ut för olika typer av konsumentgrupper som agerar mot pro-
ducentens sätt att arbeta. Jag kan förstå reaktionen inom den avverkande
gruppen, att man anser sig orättvist behandlad, men det kan inte åligga rege-
ringen att ingripa mot denna aktion och att försöka förklara läget för dem
som vill genomföra konsumentbojkotten, utan den dialogen måste föras
mellan parterna. Man måste där försöka förklara vad man gör.
Beträffande den förhandlingsman som har nämnts vill jag bara notera att
det i riksdagen är klart fastslaget att Domän som aktiebolag bedriver kom-
mersiell verksamhet och fattar egna, fullständigt självständiga beslut när det
gäller mark som man på kommersiella grunder anser att man skall byta in.
Anf. 84 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! Men det handlar nu, näringsministern inte enbart om konsu-
mentgrupper. Det oroväckande är att regeringen hoppar in och försöker
byta till sig eller köpa in marken. Man ger helt felaktiga signaler. I stället för
att försvara Vilhelmina allmänning, som har följt alla lagar och förordningar,
vill man förstatliga eller byta in området.
Det handlar här alltså inte om konsumentgrupper utan om att självaste
regeringen, som i regeringsdeklarationen angav att man skulle slå vakt om
äganderätten, agerar på detta sätt.
Anf. 85 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vi slår vakt om äganderätten, och förhandlingsmannen skall
inte alls ägna sig åt några förstatliganden. Domän AB bedriver kommersiell
verksamhet och fattar helt självständiga beslut.
Jag förutsätter oreserverat att Olof Johanssons avsikt med insättandet av
förhandlingsmannen är att försöka bilägga en tvist, att lösa upp knutar och
underlätta problemets lösning, inte något ställningstagande i övrigt. Därut-
över är det i mycket stor utsträckning upp till skogsallmänningen själv att
förklara för sina belackare vad man gör, att man följer lagar och förord-
ningar och även tillgodoser högt ställda krav på miljöhänsyn i samband med
avverkningen.
Anf. 86 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! Det handlar här inte om Domän utan om skogsallmänningen.
Näringsministern säger att det är upp till skogsallmänningen att försöka för-
klara för kampanjgruppen och andra hur det ligger till med avverkningen.
Men skogsallmänningen kräver att också få stöd av regeringen, eftersom
man har följt alla lagar och förordningar. I stället finner man att regeringen
försöker att byta eller köpa in detta område.
Ägarna är inte intresserade av att sälja eller byta bort denna mark. De är
intresserade av att få fortsätta att bedriva en verksamhet, vilken man har
hållit på med i 80 år och i vilken man hela tiden har följt alla lagar och förord-
ningar. De är inte intresserade av en förhandlingsman från regeringens sida.
Anf. 87 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vad först beträffar Olof Johanssons förhandlingsman är jag
fullständigt förvissad om att Olof Johansson med dennes insättande har för-
sökt att hjälpa till att lösa problem, absolut ingenting annat. Finns det inte
förutsättningar för förhandlingsmannen att komma fram till något resultat,
får man konstatera att sådana inte föreligger. Det är inte fråga om att försöka
förstatliga, förhindra eller försvåra utan om att försöka lösa problem.
När vidare en näringsidkare, som t.ex. denna skogsallmänning, har pro-
blem med att förklara att de egna produkterna är bra, måste det vara nä-
ringsidkarens uppgift att förklara läget för dem som vill genomföra köpboj-
kotter, oavsett om de är konsumenter eller tillhör andra grupper.
Det är inte en uppgift för regeringen att förklara för konsumenterna att
en näringsidkares produkter är bra eller att just dessa skall köpas. Den skall
utfärda lagar och förordningar som skall följas, och det har skogsallmän-
ningen också gjort. Sedan är det ett fritt val för konsumenter och näringsid-
kare. Det gäller här både vilka produkter som skall produceras och vilka
man är beredd att köpa. Det råder yttrandefrihet för synpunkter på det ena
eller det andra, även om lagar och förordningar har följts.
Anf. 88 TALMANNEN:
Jag medger ytterligare var sitt inlägg.
Anf. 89 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! Jag är mycket förvånad över näringsministerns deklaration i
det senaste inlägget. Jag håller inte alls med honom. Det kan icke vara en-
bart allmänningens uppgift att föra ut en sådan information. Det är en omöj-
lig uppgift. Det handlar här inte bara om allmänningen. Domänverket har
slutat med hela sin verksamhet inom detta område på grund av den osakliga
opinion som har drivits fram. Det handlar till syvende och sist om att en död
hand läggs över inlandet. Det är väl en näringspolitisk synpunkt som närings-
ministern måste ta hänsyn till.
Anf. 90 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det är fritt fram för varje skogsägare som följer lagar och för-
ordningar att göra vad som går att göra inom ramen för dessa lagar och för-
ordningar. Jag är övertygad om att delägare av skogsallmänningen följer
dessa.
Även om man har svårigheter att sälja sina produkter på grund av att det
finns reaktioner från konsumenter eller andra grupper mot att köpa de pro-
dukter man producerar har de självfallet full frihet att bedriva sådan aktion.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
5var på frågor
31
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Man kan ha olika synpunkter på det lämpliga i detta. Men det är den debat-
ten och den diskussionen som måste föras. Varje näringsidkare måste alltid
övertyga sina konsumenter om att det är just hans produkt de skall köpa.
Det gäller faktiskt även i det här fallet.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1993/94:183 om miljömärkning och annonseringAnf. 91 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Inga-Britt Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser
vidta för att förhindra att offentliga organ medverkar i annonsering för vissa
produkter. Bakgrunden till frågan är den roll SIS - Standardiseringskommis-
sionen i Sverige - har haft vid framtagningen av en annons för ett tvättmedel
som är märkt med den officiella nordiska miljömärkningssymbolen, en stili-
serad svan.
Konkurrensen mellan företagen måste ske på lika villkor, och det måste
finnas möjligheter för nya företag att komma in på marknaden. Regeringen
har beslutat eller överväger en rad åtgärder med syfte att få tydliga och fasta
spelregler för aktörerna på marknaden. Jag skall i det här sammanhanget
inte nämna den nya kraftfullare konkurrenslagen och den översyn av mark-
nadsföringslagen som bereds i regeringskansliet.
Jag håller med Inga-Britt Johansson om att offentligt stöd inte bör vara
konkurrenssnedvridande. Det är något som löpande måste uppmärksammas
vid tillsynen av konkurrensen från det allmännas sida. Inom ramen för den
gällande lagstiftningen är det en uppgift för ansvariga myndigheter att beivra
överträdelse.
Men det måste också prövas om reglerna i sig är lämpliga. Jag kan nämna
att Konkurrensverket nu har ett proj ekt som granskar de effekter på konkur-
rensen som visst statligt stöd kan föra med sig. Den avregleringsdelegation
som på regeringens uppdrag skall ta fram ett avregleringsprogram och verka
för att det genomförs lägger i begreppet avreglering även offentliga åtgärder
som bidrag och subventioner.
Syftet med den nordiska miljömärkningen är att stärka företagens vilja
och marknadsmässiga förmåga att utveckla och marknadsföra mindre miljö-
belastande produkter. Detta bidrar till en hållbar ekonomisk och miljömäs-
sig utveckling. Staten har från nu möjligheter att styra verksamheten, dels
genom det avtal man har med SIS, dels genom det regleringsbrev i vilket
regeringen årligen anger villkoren för verksamheten. Konkurrensaspekterna
beaktas givetvis i de nämnda sammanhangen.
Anf. 92 TALMANNEN:
Jag får meddela att Inga-Britt Johansson är sjuk.
Överläggningen var härmed avslutad.
32
16 § Svar på fråga 1993/94:219 om nyforetagarlånenAnf. 93 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Karin Starrin har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
att vidta för att riksdagens beslut om nyföretagarlån skall efterlevas. Frågan
gäller möjligheten att få lån på mindre belopp än 100 000 kr.
Möjligheten att bevilja nyföretagarlån infördes i februari 1993 på grundval
av riksdagens beslut i december 1992 (prop. 1992/93:82, bet. 1992/93:NU19,
rskr. 1992/93:145). Näringsutskottet anförde i sitt betänkande att målgrup-
pen bör vara personer som avser att starta företag över en viss storlek. Ut-
skottet menade samtidigt att det bör finnas en viss flexibilitet i tillämp-
ningen, så att lägre belopp än 100 000 kr i vissa fall skall kunna beviljas. Riks-
dagen gjorde dock inte något uttalande i denna fråga.
Beslut i ärenden om nyföretagarlån fattas i enlighet med förordningen
(1993:31) om finansiering genom stiftelsen Industri- och nyföretagarfonden.
Enligt förordningen krävs särskilda skäl för lån på lägre belopp än 100 000
kr. Ett av skälen för denna ordning är att kostnaden för att handlägga ett
litet ärende blir relativt sett hög.
Enligt uppgift har Industri- och nyföretagarfonden hittills i cirka tio fall
lämnat nyföretagarlån på belopp som understiger 100 000 kr. Fonden uppger
att möjligheten att lämna sådana små lån har utnyttjats i högre grad under
senare tid och att avsikten är att i framtiden ytterligare ta till vara denna möj-
lighet under förutsättning att övriga kriterier för lån är uppfyllda.
Dessutom har även de regionala utvecklingsfonderna sedan den 15 mars
i år möjlighet att lämna nyföretagarlån på motsvarande villkor. För utveck-
lingsfonderna gäller dock ingen begränsning nedåt av beloppets storlek.
Dessutom kan fonderna - i motsats till Industri- och nyföretagarfonden -
lämna lån även till företag som inte bedrivs som aktiebolag. Regeringen in-
förde dessa flexibla regler för utvecklingsfonderna för att underlätta etable-
ringen av relativt små företag i samband med bl.a. omvandlingen av den of-
fentliga sektorn.
Anf. 94 KARIN STARRIN (c):
Fru talman! Jag vill tacka näringsministern för svaret. Min fråga var: Vilka
ågärder är näringsministern beredd att vidta för att få i gång fler litet mindre
lån?
När jag tolkar det här svaret finner jag att näringsministern egentligen inte
är beredd att vidta några ytterligare åtgärder. Jag är inte nöjd med det svaret.
Jag tycker att det känns som om de riktigt små och medelstora företagen
nu har fått en tilltro till den här regeringens politik, till att vi prioriterar de
små och medelstora företagen och nystart av företag. Det gäller inte minst i
hela diskussionen om omvandling av den offentliga sektorn. Där kommer
också de kvinnliga företagarna in. Jag tycker att vi skall leva upp till detta
och verkligen stimulera till att riktigt små företag startas.
Jag åker runt till många näringslivskontor ute i kommunerna, och hela ti-
den nås jag av signalerna att just den här möjligheten att få del av nyföreta-
garlånen inte finns. Är näringsministern medveten om att det är den här upp-
fattningen som råder ute i kommunerna, att nyföretagarlån inte får beviljas
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 33
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
34
med mindre än att det gäller 100 000 kr? Det är ganska betydande belopp,
inte minst för kvinnor, som jag känner speciellt för. Jag vill gärna att kvinnor
vågar starta företag. Det är ganska stora belopp för dem att låna upp, efter-
som det underförstått är fråga om 30 %, alltså nivåer på 350 000 kr.
Jag vill ha ett förtydligande av om näringsministern är nöjd med nuläget.
Anf. 95 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Ja, jag är nöjd när det gäller Industri- och nyföretagarfonden.
Den skall syssla med nya produkter med längre utvecklingstid. Den skall
syssla med snabbväxande företag som kräver mer kapital. Det är ganska spe-
cialiserad verksamhet som får en kvalificerad bedömning.
Sedan öppnar vi möjligheten för utvecklingsfonderna att med ett mycket
starkt decentraliserat kontorsnät kunna lämna den här typen av nyföretagar-
lån ute i länen. Där har man betydligt bättre personkännedom, kan ha enk-
lare hantering för små lån och därmed hålla nere hanteringskostnaden. Ty-
pen snabbväxande företag eller nya produkter kräver mer teknisk kompe-
tens och annat i en längre beredningsprocess.
Utvecklingsfonderna skall dessutom - det är det förslag som ligger i riks-
dagen - få slippa inleveranser till statskassan. De har därmed en mycket
stark likviditet i dag och en stor möjlighet att kunna lämna nyföretagarlån
även på mycket små belopp. Därmed kan de starkt bidra till nyföretagandet
i landet.
Jag delar helt Karin Starrins uppfattning att det finns ett mycket stort ny-
företagarbehov. Det finns starka intressen, som vi ser både hos nyföretagar-
centrumen och av de starta-eget-bidrag som de som går utan arbete kan få
via arbetsförmedlingarna.
Anf. 96 KARIN STARRIN (c):
Fru talman! Två förtydliganden utifrån att vi är helt överens om att vi
måste få i gång ytterligare nyföretagande och även riktigt små företag, dit
jag räknar dem som är enmansföretag.
Näringsministern nämnde ordet produkter. Skall jag tolka det som att de
här lånen enbart beviljas till producerande företag? Jag vill absolut inte tolka
riksdagens mening på det sättet. Alla småföretag och nyföretag skall kunna
inberäknas i detta. Det gäller inte minst den ökande tjänstesektorn. Den
kommer in i bilden nu när vi håller på att omvandla den offentliga sektorn.
Det andra förtydligandet gäller detta att prövningen av de här lånen görs
regionalt. Det var klart sagt i riksdagens behandling att prövningarna skulle
göras på utvecklingsfonderna i länsstyrelserna. Har jag missförstått detta?
Anf. 97 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! När det gäller den sista frågan görs prövningen delvis lokalt
och delvis centralt beroende på att det finns både en industrifond och nyföre-
tagarfond. Industrifonden sysslar framför allt med nya tekniska produkter
enligt sitt ursprungliga syfte. Själva nyföretagarfondsdclcn - som är den nya
delen som tillfördes - sysslar med nya företag.
Ungefär 40 % av de beviljade ansökningarna kommer från industriföre-
tag. 30 % kommer från tjänsteföretag och 30 % från handelsföretag. Det är
med andra ord ganska stor spridning bland snabbväxande företag. Det är de
större snabbväxande produkterna eller företagen som de skall jobba med.
Till de mindre företagen, enmansföretagen och företagen med några få
anställda, som Karin Starrin nämner, har utvecklingsfonderna stor möjlighet
att lämna mindre nyföretagarlån för att underlätta starten. De kan hjälpa till
med bedömningar och snabbt vara på plats med rådgivning.
Det finns även möjligheter att göra den här beredningen via andra organ.
Anf. 98 KARIN STARRIN (c):
Fru talman! Kan jag tolka näringsministerns svar på det sättet att närings-
ministern också vill medverka till att vi får ut bättre information om hur
dessa nyföretagarlån skall kunna användas? Pengarna skall arbeta direkt ute
på marknaden. Jag tycker att det är vår uppgift att se till att det verkligen
finns pengar så att vi får i gång sysselsättningar på olika sätt.
Då måste vi också få förändringar i de riktlinjer som Industri- och nyföre-
tagarfonden nu ger ut. Jag accepterar inte att det enbart står i deras föreskrif-
ter att lägsta lånebelopp är 100 000 kronor.
Anf. 99 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag tror inte att det finns något fel i instruktionerna till Indu-
stri- och nyföretagarfonden. Den skall inte syssla med de minsta lånen. Det
har utvecklingsfonderna stor kapacitet och större kompetens att göra. De
skall syssla med de mest snabbväxande och de mer komplicerade produk-
terna där det behövs annan kompetens, förutom den lokala. Det är därför
uppdelningen finns.
Jag delar däremot uppfattningen att utvecklingsfonderna kan göra mer
när det gäller mindre nyföretagarlån till tjänsteföretag. Det är detta vi syftar
till i den utvecklingsfondsproposition som har lämnats. Vi vill vässa utveck-
lingsfonderna. Vi har sett att alltför många av dem har sysslat med bankinlå-
ning på sin lånefond. De har alltför litet sysslat med utlåning till nya företa-
gare, nya produkter och nystarter av olika slag.
Anf. 100 KARIN STARRIN (c):
Fru talman! Min slutsats blir att vi har ett gemensamt ansvar att se till att
dessa 2,6 miljarder kan verka så effektivt som möjligt ute på marknaden.
Dit räknas även de riktigt små företagen, även företag med kvinnliga initia-
tivtagare. Där måste vi hjälpas åt, med näringsministerns goda minne, för
att se till att även utvecklingsfonderna ger dessa instruktioner så att närings-
livskontor etc. som fungerar som länkar verkligen får kännedom om denna
möjlighet.
Anf. 101 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag delar uppfattningen att det finns ett gemensamt ansvar.
Reformeringen av utvecklingsfondernas syssla syftar bl.a. till detta, dels att
få ett ökat företagarinflytande i utvecklingsfonderna, dels att utnyttja deras
lånefond väsentligt bättre än vad som har skett. Ungefär halva lånefonden
har stått på bankinlåning i stället för att vara ute och jobba i företagen.
Jag delar också uppfattningen att det behöver beviljas fler nyföretagarlån,
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
35
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
36
gärna med mindre belopp. Men då skall det också vara rätt beslut på rätt
ställe. Stora beslut skall fattas centralt, där man måste ha en ökad kompe-
tens. De mindre lånebesluten skall ligga på regional nivå så nära låntagaren
som möjligt, så att det blir så enkelt som möjligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1993/94:201 om registrerat partnerskapAnf. 102 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Ulrica Messing har frågat mig om jag har för avsikt att lämna
ett lagförslag om registrerat partnerskap till riksdagen.
Den 16 november 1993 överlämnade Partnerskapskommittén till mig ett
betänkande med förslag till bl.a. en lag om partnerskap. Enligt den före-
slagna lagen skall partnerskap ingås mellan två personer av samma kön. Ett
partnerskap skall - med vissa undantag - ha samma rättsverkningar som ett
äktenskap.
Partnerskapskommitténs betänkande skall nu remissbehandlas i sedvanlig
ordning. Först därefter blir det aktuellt för regeringen att ta ställning till
kommitténs förslag.
Anf. 103 ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. För mig är detta en i allra
högsta grad ideologisk fråga. Jag tycker att det handlar om synen på männi-
skor, om människors lika värde och om att alla människor skall ha samma
möjligheter och villkor att leva sitt liv.
Det är därför som jag är intresserad av statsrådets fortsatta agerande. Jag
reagerar mot att en del människor och organisationer i det här samhället
tycker sig ha mandat att välja ut och godkänna vissa människor. De vill välja
ut vilka som är tillräckligt goda och duktiga för att få vara med i gemenska-
pen.
Jag tycker att utredningen kring registrerat partnerskap gör en viktig mar-
kering i sitt betänkande där det handlar om alla människors lika värde. Kär-
lek är den man väljer att älska och leva med. Därför frågar jag statsrådet om
hon avser att lämna ett lagförslag om registrerat partnerskap när remisstiden
är över. Jag tycker att det är en viktig markering.
Det må vara en sak att enskilda föreningar har möjlighet att välja ut de
människor som de tycker är tillräckligt bra för att få vara med. Men det är
ju inte ett sådant samhälle vi vill ha. Jag tycker att vi måste ta ställning poli-
tiskt och visa detta. Frågan är om vi skall underlätta för medborgarna att
leva det liv de väljer att leva eller om vi skall försvåra det. Det är därför som
jag är intresserad av statsrådets fortsatta agerande.
Anf. 104 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Vi skall rcmissbehandla detta i sedvanlig ordning, som jag
sade. Det vore fel av mig att på det här stadiet öppet deklarera vilken inställ-
ning regeringen kommer att ha i frågan. Det är ju inte jag som lämnar ett
lagförslag till riksdagen. Det är regeringen som lämnar ett lagförslag till riks-
dagen.
Anf. 105 ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Detta är en viktig politisk fråga. Det är konstigt om represen-
tanter för regeringen inte har åsikter om huruvida det är rätt och riktigt att
ha en lag om registrerat partnerskap eller inte. En del andra nordiska länder
har detta, och fler kommer antagligen att få det. Nu finns det ju ett ganska
konkret förslag från kommittén som skulle kunna läggas fram som ett lagför-
slag.
Anf. 106 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag tänker inte deklarera någon uppfattning i den här frågan
i dag. Jag kan bara hänvisa till att vi avvaktar remissbehandlingen. Sedan
kommer ett ställningstagande.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1993/94:189 om Finanspolisens verksamhetAnf. 107 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Karl Gustaf Sjödin har frågat mig om regeringen kommer att
medverka till att undanröja uppkomna hinder för Finanspolisen att verka
enligt de syften som är tänkta för dess verksamhet.
Som Karl Gustaf Sjödin påpekar har riksdagen beslutat att det vid Rikspo-
lisstyrelsen (RPS) skall finnas en finanspolis med uppgift att uppdaga brott
i samband med s.k. penningtvätt (bet. 1991/1992:JuU23). Riksdagen har
också beslutat en lag (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt. I lagen före-
skrivs en skyldighet för vissa företag, bl.a. banker, att till Rikspolisstyrelsen
eller den polismyndighet som regeringen bestämmer lämna uppgifter om alla
omständigheter som kan tyda på penningtvätt (9 §). Lagen träder i kraft den
dag regeringen bestämmer. Detta avses bli samtidigt med EES-avtalets
ikraftträdande.
Jag förmodar att de hinder Karl Gustaf Sjödin syftar på är ett beslut av
Datainspektionen att avslå en ansökan från Rikspolisstyrelsen att få inrätta
och föra ett personregister hos Finanspolisen. Inspektionen motiverade sitt
beslut med bl.a. att det register av förspaningskaraktär som ansökan gäller
skulle möjliggöra registrering och bearbetning av uppgifter om ett stort antal
personer som på vaga grunder kopplas ihop med brottslighet. Enligt datala-
gen (1973:289) krävs det synnerliga skäl för att få registrera uppgift om att
någon misstänks för brott. Inspektionen fann i sitt beslut att det inte förelåg
synnerliga skäl. Beslutet har av Rikspolisstyrelsen överklagats till rege-
ringen. Rikspolisstyrelsen har framhållit att Finanspolisen inte kan bedriva
någon meningsfull verksamhet om Datainspektionens beslut ligger fast. Ju-
stitiedepartementet har låtit Justitiekanslern, Riksåklagaren och Finansin-
spektionen yttra sig i ärendet. När Rikspolisstyrelsen fått tillfälle att lämna
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
37
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
sina slutliga synpunkter kan regeringen fatta beslut. Jag räknar med att så
skall kunna ske före årsskiftet.
Svaret på Karl Gustaf Sjödins fråga är alltså att frågan om tillstånd för ett
inrättande av ett personregister för Finanspolisen för närvarande bereds i
regeringskansliet och att jag inte kan föregripa regeringens ställningsta-
gande.
Anf. 108 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för den information som givits. Jag
har full förståelse för statsrådets argument här, dvs. att hon inte vill föregripa
de förhandlingar som pågår mellan Finansinspektionen, Riksåklagaren och
övriga inkopplade myndigheter.
Däremot tycker jag att det är synd att statsrådet talar om förspaningsregis-
ter. Det ger en litet felaktig klang när det gäller det egentliga innehållet. Vad
man är ute efter är ju ett underrättelseregister. Om jag inte är helt felunder-
rättad finns det i dag ett liknande register inom Interpol för utbyte av infor-
mation. Jag är säker på att man har tittat på det. Förspaninsregister ger trots
allt en litet annorlunda uppfattning om vad för typ av register det här är fråga
om.
I den interna debatten har benämningen antimaffiapolis använts. Jag
tycker att den benämningen mera rättvist beskriver vad det är för typ av
brottslighet som Finanspolisen skall ägna sig åt. Den utveckling som sker
tenderar att resultera i att Sverige blir penningtvättarnas förlovade hemland.
Därför är det, som jag ser saken, angeläget att regeringen överbryggar even-
tuella hinder. Det borde finnas synnerliga skäl för det, för att nu använda
Datainspektionens formulering, därför att risken finns att den brottslighet
som vi redan har urholkar det finansiella systemet och vårt bankväsende
samt att så att säga brottsliga pengar omsätts till vita pengar inom den organi-
serade brottsligheten i Europa och världen i övrigt.
Därför undrar jag om statsrådet vill medverka till att eventuella motsätt-
ningar kan överbryggas via Datainspektionen och, framför allt, genom den
lagstiftning som finns.
Anf. 109 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Först vill jag erinra om att det är Datainspektionen som har
använt ordet förspaningsregister. Jag har bara refererat vad Datainspektio-
nen säger i sitt beslut.
Regeringen är synnerligen angelägen om att motverka den här typen av
brottslighet, vilken vi alla ju är mycket oroade över. Men sedan gäller det
en avvägning mellan vad som kan göras för att motverka den här brottslighe-
ten och frågan om den personliga integriteten. Det är ju den frågan som är
uppe i det här speciella ärendet.
Datainspektionen har gjort avvägningen att den personliga integriteten
överväger. Nu har man överklagat till regeringen. Det är alltså regeringen
som i sista hand skall besluta hur den här avvägningen skall göras.
38
Anf. 110 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Min avslutande fråga blir då: Är regeringen beredd att ta
initiativ till en förändrad lagstiftning? Alla är ju överens om att det gäller en
verksamhet som vi verkligen skall värja oss emot.
Är alltså regeringen beredd att eventuellt diskutera en annan lagstiftning
för att vi skall kunna komma till rätta med missförhållandena i detta sam-
manhang?
Anf. 111 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Datalagsutredningen har nyligen lagt fram sitt betänkande.
På grundval av det betänkandet kommer vi ganska omgående att lägga fram
vissa förslag. Sedan skall vi överväga vad som skall göras i fortsättningen.
Som Karl Gustaf Sjödin vet är det fråga om ett område där den tekniska
utvecklingen går mycket snabbt. Det innebär att man hela tiden måste följa
vad som händer och vara beredd att ingripa med lagstiftning.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1993/94:210 om lärare som gör sig skyldiga till po-litiskt betingade brott m.m.
Anf. 112 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Håkan Holmberg har frågat mig vilka möjligheter som i dag finns för sko-
lor, lärarhögskolor och lokala skolmyndigheter att ingripa mot lärare eller
lärarstuderande som gör sig skyldiga till politiskt betingade brott eller i sin
undervisning åsidosätter grundläggande demokratiska värderingar.
Frågan är svår att besvara kort. I huvuddragen förhåller det sig emellertid
på följande sätt.
När det gäller lärare är det - i de exempel som Håkan Holmberg ger -
väsentligen en arbetsrättslig fråga. Åsidosättande i tjänsten av bestämmelser
i skollagen eller t.ex. i läroplaner kan ytterst ge saklig grund för uppsägning.
Förhållanden utom tjänsten är en annan sak. Om förhållandena är mycket
graverande, så att förtroendet skadas kraftigt, kan emellertid också de få
konsekvenser för anställningen. Praktiskt sett torde det i första hand an-
komma på rektor att, som ledare av utbildningen, uppmärksamma sådant
som kan ge anledning till inskridande från arbetsgivaren.
Lärarstuderande har inte någon anställning. Deras privata förhållanden
skall i princip inte påverka deras rätt att genomgå viss utbildning. Däremot
kan de givetvis komma att bli underkända i utbildningsmoment, om de inte
uppfyller kraven, t.ex. på uppträdande i praktikmoment. I den praktisk-pe-
dagogiska delen av lärarutbildningarna är handledd praktik ett obligatoriskt
inslag. Praktiken är avsedd att omfatta ungefär halva tiden av den praktisk-
pedagogiska utbildningen.
Anf. 113 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag tackar för svaret, som jag tycker är klarläggande och i
stort vad jag hade förväntat mig och hoppats på.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
39
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
40
Skolan har naturligtvis ett ansvar - i det här sammanhanget inte minst för
att skydda t.ex. invandrarelever från hets och kanske direkt diskriminering
e.d. från katedern. Risken att sådant inträffar är inte helt försumbar. Det
finns antagligen exempel på att sådant har inträffat någon gång.
Frågan har aktualiserats genom en händelse vid lärarutbildningen i Upp-
sala. Som skolministern klargör ålägger skollagen alla i skolan, alltså även
lärare, att verka för grundläggande demokratiska värderingar och för att
främja aktningen för allas lika värde.
Jag vill dock understryka att det som skolministern säger om ”förhållan-
den utom tjänsten” är mycket viktigt att hålla i minnet. Man kan ju faktiskt
tänka sig situationen att en person som tillhör t.ex. en nazistisk våldsgrupp
på fritiden attackerar flyktingar, judar eller någon annan grupp och på ar-
betstid får tillfälle att undervisa samma personer eller deras barn. Så kan vi
naturligtvis inte ha det. Det kan alltså mycket väl finnas förhållanden utanför
tjänstetid som direkt kan göra en person olämplig att utöva läraryrket.
Det kan ju också tänkas att risken finns att missförhållanden inte rappor-
teras på grund av att elever eller deras föräldrar fruktar repressalier från
andra medlemmar i en sådan här våldsgrupp.
I det aktuella fallet gäller det en grupp med medlemmar som varit inblan-
dade i ganska brutala våldsdåd under de senaste åren.
Jag vill ställa en fråga till, eftersom den möjligheten finns. Det gäller ut-
bildningen. Det uppges nämligen att den aktuella personen i Uppsala under
studiebesök har uppträtt i politisk uniform, något som är förbjudet enligt
svensk lag. Jag vill alltså fråga:
Anser skolministern att även den typen av uppträdande kan inräknas i vad
som rimligen bör anses vara olämpligt för utövande av läraryrket?
Anf. 114 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Det är givetvis utomordentligt allvarligt om man bryter mot
svensk lag vid ett studiebesök. Det är allvarligt om man bryter mot lagen
över huvud taget. Man får utgå ifrån att ansvariga när sådant inträffar tar
initiativ till sådant som bör hända, nämligen att det anmäls. Det är naturlig-
tivs inte acceptabelt.
Skyldigheten när det gäller att leda lärarstuderande och när det gäller att
leda en skola handlar emellertid också om mindre graverande förseelser.
Våra lärare skall vara föredömen för eleverna, och jag anser det vara väldigt
viktigt att skolledningar och andra ser till att alla lever upp till de ambitioner
som finns bl.a. i skollagen och i läroplanerna och som gäller den värdegrund
vi arbetar med.
Jag har i det här svaret velat understryka att en lärare som flagrant åsido-
sätter detta har dragit på sig skäl för uppsägning. Det är svårare när det
handlar om sådant som sker utanför tjänsten, men även i sådana fall finns
det anledning att vara uppmärksam, och även där finns möjligheter att skilja
personer från tjänsten.
Det är naturligtvis också viktigt att man inom utbildningarna informerar
elever om vilka regler som gäller i de yrken som de skaffar sig en utbildning
lör.
Den fråga som ställdes gällde direkt hur man kan skilja någon från utbild-
ning och anställning. Jag kan då konstatera att vi i princip inte har några
regler för vem som får studera vad på våra universitet och högskolor. De
studerande kan emellertid i praktiska moment dra på sig sådan kritik eller
uppträda på ett sådant sätt att det blir nödvändigt med åtgärder.
Anf. 115 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag tror att skolministern och jag har samma grunduppfatt-
ning om var gränserna rimligtvis går för vad en person, vare sig vederbö-
rande tjänstgör som lärare eller genomgår lärarutbildning, rimligen kan få
göra och inte göra för att bedömas som lämplig för läraryrket. Jag tolkar
därför svaret och skolministerns första inlägg i debatten så, att en person
mycket väl kan bli underkänd redan under utbildningen ifall det vid något
moment inträffar saker som måste bedömas som brott mot svensk lag, vare
sig det nu gäller brott mot uniformsförbudet eller att personen i fråga deltar
i våldshandlingar eller bedriver hets mot folkgrupp.
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1993/94:221 om skolbibliotekenAnf. 116 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Ingegerd Sahlström har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att höja skolbibliotekens status i framtidens skola.
Skolbiblioteken hör till de få områden som fortfarande regleras i grund-
skoleförordningen. I 1 kap. 4 § sägs att grundskolan skall ha lämpligt förde-
lade bibliotek och annan utrustning som behövs för en tidsenlig utbildning.
1 propositionen om ny läroplan för grundskolan framhåller regeringen att
föreskriften i grundskoleförordningen bör gälla också i framtiden och garan-
tera att det i varje kommun finns minst ett bibliotek knutet till skolan där.
Skälen för regeringens förslag är flera. Framför allt handlar det om att skol-
biblioteken behövs för att stimulera elevernas lärande och självständiga sö-
kande efter kunskap. Undervisningen förutsätter, i en tid med snabb kun-
skapsutveckling och komplexitet, god tillgång till referenslitteratur, tid-
ningar, tidskrifter, m.m. Väl utvecklade skolbibliotek kan dessutom utgöra
en naturlig och stimulerande mötesplats för elever och lärare.
När det gäller frågan om utvecklingen av skolbiblioteken framgår av Skol-
verkets rapport med jämförelsetal för skolhuvudmän att mediankostnaden
för bibliotek på grundskolan är 190 kr per elev och på gymnasieskolan 340
kr per elev för 1992.
Kostnaderna varierar dock starkt mellan kommunerna. Siffrorna säger
emellertid ingenting om en eventuell samordning med folkbiblioteken och
närheten till ett sådant bibliotek. Skolbiblioteken kan självfallet inte ses iso-
lerade från kommunens samlade biblioteksorganisation. Av den anled-
ningen kan man alltså inte med säkerhet säga att elevernas tillgång till biblio-
tek är sämre där satsningarna på just skolbibliotek är låga.
Slutligen vill jag framhålla att det är kommunerna som har det fulla ansva-
ret för skolans verksamhet och därmed bestämmer mål och ambitionsnivå
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
5var på frågor
41
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
för skolbiblioteksverksamheten. Det kan dock rimligen inte råda något tvi-
vel om fördelarna med att säkra undervisningens kvalitet genom satsningar
på skolbiblioteken. De lokala förutsättningarna för att i skolan ordna skol-
bibliotek, möjligheterna till samordning av skolbibliotek och folkbibliotek
m.m. är mycket olika i kommunerna. Jag utgår emellertid från att grund-
skoleförordningens bestämmelse och kommunernas intresse av ett effektivt
resursutnyttjande tillsammans utgör en stabil grund för skolbiblioteksverk-
samhetens långsiktiga utveckling.
Anf. 117 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill böija med att tacka skolministern för svaret. När jag
lyssnade tyckte jag att det var alldeles utmärkt i böljan. Jag tror nämligen
att vi är alldeles överens om målsättningen med skolbiblioteken. Också jag
anser att skolbiblioteken är viktiga för skolverksamheten; bl.a. det är ju an-
ledningen till att jag har ställt frågan. För mig är skolbiblioteket litet grand
av ett hjärta i skolan. Här kan man mötas, man har en samlingsplats, och
barn och ungdomar har tillgång till litteratur och tidskrifter av olika slag.
Jag ställde min fråga av den anledningen att jag tycker att det har kommit
alarmerande rapporter på det här området på sista tiden. Det har bl.a. visat
sig att utlåningen på skolbiblioteken under det senaste året har sjunkit med
30 %. Det kan ju inte vara bra, även om man kanske i vissa delar av landet
också har tillgång till ett folkbibliotek.
En 30-procentig nedskärning i skolbiblioteken måste man väl som skolmi-
nister reagera på. Jag skulle vilja fråga: Hur reagerar Beatrice Ask inför de
här uppgifterna? Ämnar skolministern vidta några åtgärder med anledning
av den här 30-procentiga nedskärningen i utlåningen?
Anf. 118 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag är besvärad över min okunnighet, men jag vet inte vilken
rapport som ger den här redovisningen. Det Ingegerd Sahlström säger är na-
turligtvis allvarligt. Om utlåningen i skolbiblioteken har sjunkit med 30 %
skall man dock inte kalla det en nedskärning, eftersom det också kan handla
om elevernas attityder.
Dess bättre visar den nationella utvärderingen från Skolverket att ele-
verna själva tycker att de på ett bra sätt klarar av att välja biblioteksbok att
läsa för nöjes skull. De flesta eleverna tycker att det är mycket viktigt eller
ganska viktigt att låna och läsa böcker, enligt den här nationella undersök-
ningen. Det är visserligen så att de som läser bra tycker att det är viktigare
än de som läser dåligt, men likväl finns det här ett positivt gensvar.
När man däremot studerar hur mycket skolan arbetar med detta finner
man i den nationella utvärderingen att var fjärde elev i andra klass inte ens
har besökt skolbiblioteket. Det tycker jag är på tok för litet.
Vi vet dessutom att eleverna genomgående har svårigheter att arbeta
självständigt och lösa problem. Skall man möta det, vilket vi naturligtvis
måste göra, handlar det om att ändra arbetsformerna i skolan. Väsentligt i
det sammanhanget är att se till att det finns bl.a. skolbibliotek att arbeta i,
eftersom det är just där man arbetar självständigt. I bl.a. dc läroplansförslag
42
som vi har lagt fram är vi också ganska skarpa på den punkten, även om vi
inte uttryckligen talar om hur detta skall vara utformat och se ut.
I Läroplanskommitténs förslag till kursplaner för svenska anges också som
viktiga mål kravnivåer, dvs. vad man minst måste uppnå. För både årskurs
fem och årskurs nio handlar det om att eleverna skall ha vana att använda
sig av bibliotekens möjligheter.
Jag tycker därför att vi gör en hel del saker. Samtidigt tror jag att både
skolan och vi som föräldrar måste jobba intensivt för läsandet i en tid när så
mycket annat konkurrerar om barnens tid.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Anf. 119 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Uppgifterna har jag fått bl.a. från Författarförbundet. Så
sent som i förra veckan fattade vi ju här i riksdagen också beslut om ersätt-
ningen åt författare. I den proposition som regeringen hade skrivit kan man
läsa om just att utlåningen har minskat på skolbiblioteken. Beslutet innebar
också att vi - om vi uttrycker det litet kallt - sparade nästan en halv miljon
i statsbudgeten. Jag tycker emellertid att det är litet synd att spara pengar
på den viktiga grupp som barn och ungdomar utgör. Det är alltså helt enkelt
så att man vet att utlåningen sjunker.
Jag håller med om att kommunerna här har ett mycket stort ansvar. Men
det måste finnas nationella mål för såväl skolbiblioteken som övrig biblio-
teksverksamhet. Beatrice Ask nämner att utredningen kommit fram till att
vart fjärde barn inte lånar på skolbiblioteket. Det är inget försvar för att
minska utlåningen, utan tvärtom måste man göra någonting mer.
Jag anser att man än tydligare måste skriva in detta i läroplanen. Är skol-
ministern beredd att skriva tydligt om skolbiblioteken i den kommande läro-
planen?
Anf. 120 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Regeringen har nu överlämnat propositionen till riksdagen,
och det är riksdagen som skall svara för själva läroplansbeslutet. Det står
mycket tydligt om biblioteken i den proposition som har lämnats. Rege-
ringen fastställer kursplanerna, och vi tittar då bl.a. på biblioteksfrågorna.
Vi skulle länge kunna diskutera - men det skall vi inte göra i dag - vilken
typ av nationella mål man skall ha ■för skolbibliotek. Det är enligt min me-
ning väsentligt att vi redan i grundskoleförordningen har ett bestämt krav på
att skolbibliotek skall finnas.
Jag hakade upp mig litet grand vid formuleringen att man skulle spara
pengar. Vad en del kommuner har gjort är antagligen skälet till att man nu
ser minskande utlåningssiffror. Att spara pengar på att dra ner på skolbiblio-
tek är ganska dumt, och det säger jag som f.d. kommunalpolitiker.
Det är få saker som innebär ett så bra och effektivt resursutnyttjande som
att i ett bibliotek tillhandahålla böcker, litteratur och annat som behövs för
undervisningen. Då kan det användas av elever på olika nivåer i olika ämnen
och i olika sammanhang. Det är väl använda pengar.
Anf. 121 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Dc åsikter som Beatrice Ask här framför kan jag i mycket
stor utsträckning dela. Men det är ledsamt att man i vissa kommuner tyvärr
43
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svarpå frågor
44
sparar väldigt mycket. Det har också visat sig att när man till rektorsområ-
dena har delegerat en hel del av de pengar skolan skall få använda har det
skett neddragningar på mycket av det som tidigare har kallats för kultur i
skolan, där biblioteken ingår.
Det vore mycket bra om skolministern än tydligare signalerade till kom-
munerna betydelsen av bl.a. skolbibliotek i våra skolor.
Anf. 122 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Den decentralisering av ansvaret för skolan som har genom-
förts innebär att utvecklingen i kommunerna blir mycket olika. Det finns sä-
kert kommuner som inte har insett nödvändigheten och betydelsen av skol-
bibliotek. Det är för att stärka dessa bibliotek som vi har skolförordningen
och annat.
Mina besök runt om i kommunerna - och de besöken är många - tyder
emellertid på att ganska många kommuner satsar på skolan. När de satsar
på skolan är oftast biblioteket en mycket central del. Man lägger ner mycket
energi för att utveckla verksamheten, och det tycker jag är bra.
Självfallet skall jag fortsätta att driva dessa frågor. Jag tycker att proposi-
tionen är bra. Själv har jag deltagit i en del debatter i tidningar och i andra
sammanhang som handlat bl.a. om skolbiblioteken. Det tror jag är minst
lika viktigt som besluten för att övertyga fler av de lokala beslutsfattarna om
poängen med att ha denna verksamhet. Det är viktigt för barn att läsa också
för glädjens och nöjets skull för att de så småningom skall få goda studiere-
sultat.
Anf. 123 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Det är otroligt väsentligt att läsa för nöjets skull. Men det
är också mycket värdefullt att ha tillgång till skolbiblioteket som ett fackbib-
liotek. Därför måste vi tillsammans slå vakt om skolbiblioteken i framtiden.
Man kan inte enbart lasta över denna verksamhet på kommunens bibliotek.
Jag måste till sist fråga skolministern: Anser skolministern att skolbiblio-
teken skall leva sitt eget liv - givetvis i gemenskap med folkbiblioteken i öv-
rigt? Folkbiblioteket skall väl inte ta över skolbibliotekets roll?
Anf. 124 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Skolbibliotek och folkbibliotek har litet olika profil, och det
är viktigt att de har det. Däremot är vi alla överens om att landet har ekono-
miska problem. När kassan tryter är det positivt att man på en del håll åstad-
kommer ett samarbete med folkbiblioteket för att se till att det finns ett bra
folkbibliotek och ett bra skolbibliotek.
En fördel med detta, som enligt min mening är pedagogisk, är att man på
en del håll lyckats se till att man har en kunnig bibliotekarie som ansvarar
för verksamheten. Man åstadkommer också ett bättre öppethållande än när
skolan på egen hand i en sämre lokal skall försöka klara av det hela med
någon timme från cn lärares tjänstgöring.
Som jag påpekat i svaret är situationen mycket olika i kommunerna. Det
går inte att samordna om barnen har långt till folkbiblioteket. Då fungerar
inte detta. För att det skall vara bra för undervisningen måste skolans biblio-
tek ligga nära till hands och ha öppettider som passar skolans arbetsdag. Ett
samarbete kan i många fall vara mycket positivt.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1993/94:199 om byggandet på landsbygdenAnf. 125 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Birgitta Carlsson har frågat mig om jag är beredd att ta av-
stånd från ett utredningsförslag som skulle innebära byråkratisering av lant-
brukets byggande.
Bakgrunden till frågan är att Plan- och byggutredningen (M 1992:03) i del-
betänkandet Anpassad kontroll av byggandet (SOU 1993:94) föreslagit en
obligatorisk anmälningsplikt för uppförande, tillbyggnad och ändringar av
ekonomibyggnader inom jordbruket. I dag krävs inte bygglov för sådana åt-
gärder, och någon anmälningsplikt föreligger inte heller.
Jag vill erinra om att utredningsförslaget nu är ute på en bred remiss fram
till den 20 december. Därefter kommer det på sedvanligt sätt att beredas i
departementet, och avsikten är att en proposition skall föreläggas riksdagen
under våren 1994. Därför finns det inte anledning för mig att nu kommentera
enskilda förslag i utredningen.
Jag kan dock försäkra Birgitta Carlsson att det inte är min avsikt att byrå-
kratisera plan- och byggverksamheten. Inriktningen mot att så långt möjligt
förenkla och avreglera ligger fast.
Anf. 126 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Anledningen till att jag
ställt frågan är en artikel i tidningen Land som har rubriken ”Bygglovsplikt”
på förslag för stallar och ladugårdar. Flera personer har tagit kontakt med
mig och frågat vad vi menar med att lägga fram ett sådant förslag.
I artikeln står: ”Det kan bli krångligare att bygga stall, ladugårdar och
andra ekonomibyggnader inom jord- och skogsbruk. Detta sedan en utred-
ning föreslagit att något som liknar bygglovsplikt ska införas.” Det står också
i artikeln: ”Det här innebär bara ökad byråkrati på ett område som hittills
varit befriat från detta. Det är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att
utredningens direktiv var att avreglera och förenkla bygglovsbestämmel-
serna.”
En man som suttit med i utredningen, Fredrik Bonde, säger enligt artikeln
att det inte är någon väsentlig skillnad mellan bygglov och det nya begreppet
”bygganmälan” som kommer i stället. Han säger: ”Det innebär att lantbru-
karen dras in i en byråkratisk process där kommunens byggnadsnämnd
kopplas in och där samråds- och kontrollmöten ska hållas. Dessutom krävs
ett slutgodkännande av varje byggprojekt innan byggnaden får tas i bruk.”
Det människor upplevt när de läst denna artikel är att man skall krångla
till det och göra det svårare för väldigt många som bor på landsbygden. Vi
vill ju ha cn levande landsbygd, och det är viktigt att vi inte förändrar och
försämrar möjligheterna för människor att bo och bygga.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
45
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Anf. 127 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Regeringen arbetar på många olika sätt för att förenkla och
förbättra möjligheterna att bo på landsbygden. Vi läser alla i tidningar, lyss-
nar på radio, osv. Ibland finns det en fördel i att gå till källan, dvs. utred-
ningsmaterialet, och se vad som uttryckligen står där.
Utredningen har de facto inte i uppgift att krångla till saker och ting och
öka byråkratin. Utredningsförslaget innebär att jord- och skogsbrukets eko-
nomibyggnader fortfarande undantas från kravet på bygglov. Den före-
slagna anmälningsplikten är inte ett bygglov. Det är en feldefinition. Det är
fråga om byggnader utanför detaljplanelagt område.
Jordbrukaren skall inte kunna hindras från att bygga där han vill. Däremot
har ekonomibyggnader inte undantagits från kravet på anmälan. Det kom-
mer naturligtvis att framgå av remissvaren hur man ser på detta. Skulle det
framgå att en anmälningsplikt skulle krångla till det, öka byråkratiseringen
och inte ha något värde alls, kommer inte ett förslag om anmälningsplikt att
läggas fram i propositionen.
Jag skall uttrycka mig tydligt: Jag tar avstånd från byråkratisering inte
bara av lantbrukets byggande utan också av annat byggande.
Anf. 128 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Statsrådets intygande att man inte kommer att medverka till
att vi får ökad byråkrati på det här viktiga området känns betryggande. Hos
flera människor mötte jag oron dels för ökad byråkrati, dels för de ökade
kostnader det kan medföra att det t.ex. krävs anmälningsplikt. Jordbrukets
ekonomiska situation är ganska ansträngd. Många blir då oroliga när det
kommer påståenden i tidningen. Man kan inte tro allt. Det kändes dock vik-
tigt för mig att ställa den här frågan och få det klargörande som jag har fått
genom svaret.
Anf. 129 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Birgitta Carlsson nämnde att kostnaderna kan öka. Det är
klart att det i så fall blir en ökad pålaga. Det är sådana avvägningar vi skall
göra när vi går igenom remissmaterialet.
Det har inte funnits någon inriktning i direktiven om att man över huvud
taget skulle öka kostnaderna för dem som vill bygga i Sverige. Frågan gällde
att man skulle förenkla och göra det mera förståeligt för medborgarna. Före-
satsen är att propositionen skall innebära förenkling och avbyråkratisering.
Anf. 130 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Då är det bara att vänta och se vad propositionen kommer
att innehålla. Vi hoppas och tror att den kommer att innebära minskad byrå-
krati.
Överläggningen var härmed avslutad.
46
22 § Svar på fråga 1993/94:197 om riksväg 31/33Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Anf. 131 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Agne Hansson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att stamvägnätet också skall omfatta riksväg 31/33 sträckan Jön-
köping-Eksjö-Vimmerby-Västervik i linje med riksdagens beslut.
Bakgrunden till frågan är att Vägverket i sin remissutgåva av den natio-
nella väghållningsplanen bl.a. har föreslagit att vägen Jönköping-Oskars-
hamn skall ersätta vägen Jönköping-Västervik som stamväg. Vägverket har
även föreslagit att vägen Ronneby-Borås skall ersätta vägen Halmstad-
Oskarshamn som stamväg.
Enligt vad jag har erfarit är Vägverkets motiv för att frångå det beslut som
riksdagen har fattat att de nu föreslagna vägarnas roll som stamvägar för-
stärks eftersom de knyter samman viktig sjöfart med inlandet. Dessutom
kan stamvägen Ronneby-Borås ses som en naturlig del av det Transeuro-
peiska vägnätet.
Redan vid tidpunkten för regeringens proposition övervägde Vägverket
en sydligare dragning av stamvägarna i sydöstra Sverige. Erforderligt utred-
ningsmaterial för ett definitivt ställningstagande förelåg emellertid inte. Re-
geringen anförde därför i infrastrukturpropositionen: ”Stamvägarna RV25
och RV31/33 genom sydöstra Sverige kan ges en sydligare dragning om detta
innebär att vägarnas roll som stamväg förstärks.”
Den nationella väghållningsplanen remitteras för närvarande. Den slut-
liga väghållningsplanen skall redovisas för regeringen senast den 31 januari
1994. Regeringen skall därefter godkänna planen. Regeringen har även för
avsikt att i en skrivelse till riksdagen särskilt redovisa innehållet i bl.a. den
nationella väghållningsplanen. Om det är så att verkens planer avviker från
den inriktning som riksdagen har beslutat, och regeringen finner att det före-
ligger skäl till en omprövning av riksdagens ställningstagande, kommer rege-
ringen att underställa riksdagen frågan.
Anf. 132 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret. Jag
noterade i och för sig att riksdagen kommer att få sista ordet i den händelse
man genomför en förändring.
Riksväg 31/33 skall ingå i stamvägnätet. Det har riksdagen redan fattat
beslut om. Det är logiskt och naturligt ur både trafiksäkerhetssynpunkt och
regionalpolitisk synpunkt och för att främja den ekonomiska tillväxten. Det
är de främsta motiven som riksdagen redan har angett.
Nu finns det naturligtvis en stor oro i bygden inför de signaler som har
kommit ifrån Vägverket om en sydligare sträckning. Jag tror att kommuni-
kationsministern på den här punkten andas en viss sådan acceptans och tvek-
samhet. Jag har ställt frågan för att få ett lugnande svar. Därför undrar jag
om kommunikationsministern verkligen delar Vägverkets uppfattning att
stamvägnätet stärks genom den här förändringen.
Jag vill också fråga på vilket sätt de tre uppsatta målen skulle förstärkas
och samordnas om man tog bort sträckan Eksjö-Västcrvik, som går igenom
det område som regeringen helt följdriktigt har förklarat utgör ett tillräckligt
Svar på frågor
47
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
48
stödområde. Är det inte mycket viktigt att man ser till att samordna åtgär-
derna inom regeringen så att man får en samlad positiv förstärkt effekt? Jag
vill fråga kommunikationsministern om han delar min uppfattning i det fal-
let.
Anf. 133 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Agne Hansson tycker att mitt svar andas acceptans och tvek-
samhet. Jag kan inte alls hålla med om det. I mitt svar har jag försökt redo-
visa de argument för den här förändringen som Vägverket har redovisat i sitt
remissmaterial. Det här materialet befinner sig ute på remiss. Det medför
att jag i dag inte tänker gå in i detalj på eventuella överväganden från rege-
ringens eller min egen sida.
Jag tycker att det hör till att processen nu får ha sin gång, att alla berörda
parter får yttra sig och att i första hand Vägverket skall få det underlag som
sedan skall komma in till regeringen. Därefter tror jag att både Agne Hans-
son och jag kommer att ha en bättre utgångspunkt för att ta ställning. Jag
tror att processen tjänar på att vi låter remissomgången fullföljas så att vi får
in alla relevanta synpunkter.
Anf. 134 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag kan ha förståelse för det. Om kommunikationsministern
tänker lyssna på alla synpunkter innan han tar slutlig ställning är det viktigt
att man inte bara tar med sjöfartsintressena i beräkningen. Vi har en lika stor
dimension på sjöfarten från Västervik. Trafiken mot hamnen i Oskarshamn
kommer från sydost. Kommunikationerna skall i det här fallet gå i öst-västlig
riktning. Det är mycket viktigt. Man måste även ta hänsyn till befolknings-
underlaget.
Är kommunikationsministern beredd att väga in de här aspekterna liksom
de regionalpolitiska aspekter jag har nämnt här? Det gäller t.ex. de turistpo-
litiska aspekterna. Det finns en stor turistsektor i Vimmerby och Västervik.
Till skillnad från situationen i Västervik går det en järnväg mellan Nässjö
och Oskarshamn. Är kommunikationsministern beredd att väga in dessa
faktorer?
Anf. 135 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Som svar på den sista frågan vill jag säga att i första hand
Vägverket kommer att väga in alla relevanta faktorer. Det kommer vi också
att göra i regeringen innan vi fastställer planen och eventuellt redovisar vår
uppfattning för riksdagen. De synpunkter som Agne Hansson för fram är
intressanta. Jag förutsätter att de kommer att finnas med i det remissmaterial
som flyter in. I så fall kommer dc att vägas mot andra synpunkter. Till slut
måste det göras en helhetsbedömning för att stamvägnätet skall bli robust
och tjäna hela Sveriges intressen.
Anf. 136 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag har inte särskilt stort förtroende för att Vägverket skall
kunna väga in alla dessa faktorer. På Vägverket har man sett på frågan litet
ensidigt ur sjöfartspolitisk synpunkt. Men jag litar naturligtvis mera på att
kommunikationsministern skall väga in samtliga faktorer. Det är utomor-
dentligt viktigt.
Kommunerna har framhållit just denna sträcknings utomordentligt stora
betydelse för utvecklingen, tillväxten, regionalpolitiken och trafiksäkerhe-
ten i det här området. Jag utgår ifrån att kommunikationsministern nu visar
den handlingskraft som är nödvändig för att man skall kunna följa upp de
beslut som regeringen redan har fattat för att stärka den här regionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1993/94:198 om kostnadsberäkningar för Öre-sundsbron
Anf. 137 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Elving Andersson har frågat mig om regeringen är beredd
att nu redovisa aktuella och fullständiga kostnadskalkyler för den planerade
Öresundsförbindelsen till riksdagen.
I enlighet med vad riksdagen anförde i beslutet år 1991 om en fast förbin-
delse över Öresund har regeringen för avsikt att årligen återkomma till riks-
dagen med en redovisning av hur projektet framskrider.
I samband med den skrivelse till riksdagen som regeringen har för avsikt
att presentera i vår om den långsiktiga investeringsplaneringen i trafikens
infrastruktur planerar regeringen att återkomma med en redovisning av pro-
jektets ekonomi. Redovisningen kommer att innehålla en fullständig ge-
nomgång av vid den tidpunkten aktuella ekonomiska kalkyler för den plane-
rade fasta förbindelsen över Öresund.
Jag erinrar också om att regeringen i en skrivelse till riksdagen nyligen
informerat om handläggningen av regeringens prövning om tillstånd till en
fast förbindelse över Öresund enligt naturresurslagen och vattenlagen.
Anf. 138 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ber först att få tacka kommunikationsministern för sva-
ret på min fråga. Det kunde naturligtvis ha uttryckts ännu mer kortfattat,
eftersom svaret är ett blankt nej. Kommunikationsministern är inte beredd
att nu lämna en sådan redovisning som jag har efterlyst.
I dag går det över Sverige och stora delar av Europa en våg av intresse för
dinosaurier. Sett ur den synvinkeln kan man naturligtvis säga att bron över
Öresund ligger i tiden. Men jag tycker att den mer hör hemma i fantasins
Jurassic Park än i verkligheten.
Det är riktigt, som kommunikationsministern säger, att vi har fått en redo-
visning av den miljöprövning som pågår. Men det är lika angeläget att man
på det här stadiet tittar på de ekonomiska förutsättningarna. Kommunika-
tionsministern har för sin del i olika sammanhang uttryckt en klar ambition
att bygget av Örcsundsbron skall starta redan före årsskiftet. Jag undrar om
det inte är lämpligt att man för riksdagen redovisar de ekonomiska kalky-
lerna före en sådan byggstart. Mot den bakgrunden vill jag fråga Mats Odell
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar pä frågor
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 33
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
50
varför han, och regeringen, inte är beredd att lägga fram en sådan redovis-
ning nu.
Det råder en ganska stor osäkerhet om de ekonomiska förutsättningarna.
Om man följer vad som står i tidningarna blir förvirringen inte mindre. I DN
från den 20 november står det att broprojektet, enligt kommunikationsmi-
nistern, kommer att gå med 200 miljoner kronor i vinst redan första året. I
Göteborgs-Posten från i lördags kan man läsa att broprojektet, enligt Lunds
universitet, kommer att gå med förlust under nästan 19 år.
Jag tycker att det skulle vara nyttigt att i god tid före byggstarten få ett
opartiskt ekonomiskt klarläggande av alla kalkylerna för detta projekt.
Anf. 139 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Först vill jag bara göra en reflexion. Elving Andersson talar
nämligen om dinosaurier. Det är möjligt att vissa av de arkitektoniska försla-
gen till utformning av den här bron påminner om sådana. Jag vet dock inte
om Elving Andersson därmed menar att broar över huvud taget är otidsen-
liga. Det skulle vara intressant att höra vilka broar som är att likna vid dino-
saurier och som är angelägna och vilka broar som inte är angelägna och inte
liknar dinosaurier.
Nåväl, herr talman. Frågan om ekonomin är ganska väl redovisad också
av konsortiet. Det är detta som viför närvarande har att hålla oss till. Vi har i
olika sammanhang redovisat också det beredningsarbete som nu pågår inom
regeringskansliet. Riksdagen fattade nämligen ett beslut 1991. För närva-
rande är det regeringens uppgift att driva projektet framåt genom den miljö-
prövning som pågår och genom att konsortiet arbetar med den fysiska delen
av projektet.
Kostnaderna kan diskuteras. Det som refererades från Dagens Nyheter
den 20 november är dock en missuppfattning från journalistens sida av det
jag sade. Jag sade nämligen att det redan från första året kommer att utbeta-
las i storleksordningen 200 miljoner kronor till de respektive bolagen för att
täcka kostnaderna för landanläggningarna. Det har aldrig sagts att det totalt
sett skulle uppstå en vinst. Undersökningen från Lunds universitet, som
bl.a. är redovisad i Svenska Dagbladet den 27 november, visar att det kom-
mer att ta ungefär 29 år innan hela investeringen, inklusive ränta, är återbe-
tald. Det finns egentligen ingen motsättning mellan dessa uttalanden.
Anf. 140 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Det är bra att statsrådet tar avstånd från uttalandet så som
det är formulerat i Dagens Nyheter. Det är alltså ett felaktigt citat eller en
felaktig formulering.
Statsrådet ber mig redovisa vilka broar som jag anser kan liknas vid dino-
saurier. Det kan jag väl försöka göra. Mycket storskaliga projekt som är
skadliga'för miljön, som är otidsenliga och som dessutom inte haren bärkraf-
tig ekonomi bör försvinna - liksom dinosaurierna en gång gjorde. I det här
fallet bör de försvinna från plancringsbordet.
När riksdagen fattade beslutet 1991 var cn av dc viktigaste förutsättning-
arna, jämte miljökraven, att projektet företagsekonomiskt skulle stå på egna
ben. Det skulle alltså inte satsas några skattepengar. Men efter att ha studc-
rat denna fråga hyser jag en mycket stor farhåga för att det i slutändan kom-
mer att kosta de danska och svenska skattebetalarna ganska mycket pengar
att fullfölja detta projekt.
Anf. 141 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Låt mig bara säga att de beräkningar som för närvarande
finns, med de miljöoptimeringar som är gjorda - man har minskat broms-
ningseffekten från runt 2,5 %, vilket var det ursprungliga, till ca 0,8 % - vi-
sar på en kostnad på 12,2 miljarder kronor för kust-till-kust-förbindelsen.
Kostnaderna för de svenska anslutningarna ligger på ca 2 miljarder.
Med det siffermaterial som nu finns tillgängligt kan man konstatera att
hela kostnaden för förbindelsen från kust till kust och för de svenska anslut-
ningsanläggningarna är återbetalda på 24 år, om realräntan är 5 %. Vatten-
domstolen har fastlagt mycket hårda krav. I värsta fall kan detta innebära
merkostnader på upp till 800 miljoner kronor. Med 5 % realränta ökar då
avskrivningstiden till ungefär 27 år. Om det däremot är en realränta på 4 %
klarar man även av detta på 22 år.
Anf. 142 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Kommunikationsministern hänvisar till konsortiets beräk-
ningar. Jag har också studerat dem. Det vore dock intressant om regerings-
kansliet kunde göra egna beräkningar.
Det finns anledning att ifrågasätta vissa delar som ingår i konsortiets kal-
kyl. Det handlar t.ex. om trafikflödet över bron. Jag ser inte att det finns
någon saklig grund för en skönsmässig uppräkning av trafikflödet av person-
bilar med i storleksordningen 40 %. Det finns dessutom en mycket liten mar-
ginal för oförutsedda kostnadsökningar i det här projektet.
När det gäller den här typen av mycket storskaliga infrastrukturprojekt är
det inte ovanligt att man drabbas av kostnadsökningar på 50-100 %. Man
beräknar driftskostnaderna för bron bara till 0,45 % av investeringskostna-
den. Normalt brukar Vägverket räkna med 1-2 %. Det finns alltså ett antal
mycket allvarliga frågetecken.
Tycker inte kommunikationsministern att det är rimligt att vi får ett full-
ständigt klarläggande på alla dessa punkter innan det fattas ett eventuellt
beslut om byggstart?
Anf. 143 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Inom regeringen, mellan berörda departement under led-
ning av Finansdepartementet, pågår ett sådant arbete med en fullständig ge-
nomlysning av detta projekts ekonomi. Jag tror att Elving Andersson kan
känna sig helt iugn på den punkten.
Vi har en sådan ekonomisk situation i det här landet att det inte finns nå-
gon som helst anledning att starta något projekt där vi inte har grepp om
hur ekonomin utvecklas. Vår erfarenhet av upphandling av stora och mindre
projekt är att kostnadsutvecklingen nu för första gången på mycket länge
har gjort att projekten blir billigare. I dagens läge är det inte ovanligt att
kostnaderna för olika typer av infrastrukturprojekt ligger mellan 20 och
30 % under vad som är kalkylerat.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
51
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
52
Anf. 144 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag tackar för beskedet att ett genomlysningsarbete när det
gäller ekonomin pågår inom regeringskansliet. Kan jag då tolka kommuni-
kationsministern på det sättet att denna genomlysning skall vara färdig och
offentligt redovisad innan man eventuellt fattar beslut om att starta byggpro-
jektet?
Anf. 145 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! En beredningsprocess pågår inom regeringen. Den kommer
att ligga till grund för regeringens beslut. Vilka delar av regeringens bered-
ningsmaterial som kommer att redovisas offentligt kan jag inte svara på i
dag. Men vår princip har varit att visa maximal öppenhet. Såvitt jag förstår
finns inget hemligt i detta. Vi analyserar de uppgifter som har kommit in från
konsortiet men också de kalkyler och förslag som har kommit in från andra
intressenter. Allt detta vägs in och analyseras av arbetsgruppen.
Överläggningen var härmed avslutad.
AjourneringPå förslag av förste vice talmannen beslöt kammaren kl. 16.51 att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
24 § Svar på fråga 1993/94:167 om elallergiAnf. 146 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Lennart Fridén har frågat mig om vilka åtgärder jag är be-
redd att medverka till för att problemen kring elallergi uppmärksammas och
bringas närmare en lösning.
Lennart Fridén hänvisar till att forskningsresultat lär finnas som inte kom-
mit till praktisk nytta, vilket bl.a. skulle bero på oenighet mellan vårdgivare
och forskare. Den forskning som finns inom detta område har inte givit un-
derlag för några säkra slutsatser. Forskare från Chalmers i Göteborg har i
samarbete med yrkesdermatologen i Lund publicerat forskningsresultat en-
ligt vilka man inte kunde visa på något samband mellan exponering och ef-
fekter, men inte heller utesluta att sådana kan finnas.
Arbetsmiljöinstitutet har också genomfört en studie, omfattande elva rap-
porter, som behandlar arbetsmiljö och hälsa. Inte heller enligt denna studie
har man kunnat påvisa några samband mellan exponering och effekter. Vad
man kommit fram till är att den elektriska miljön är cn av många faktorer
som kan påverka människors hälsa.
I en studie från USA påvisas samband mellan exponering och effekter
framför allt på pupillerna. Denna studie ifrågasätts dock starkt av andra fors-
kare inom området, framför allt därför att de personer som testats också
hade andra former av överkänslighet.
Socialstyrelsen, som har ett övergripande ansvar för miljömedicinska frå-
gor, avser att inom kort tillsätta en utredning som skall penetrera el- och
magnetfältsfrågan.
Utredningen skall bl.a. analysera om det finns vetenskapligt underlag för
misstanken om ett samband mellan lågfrekventa magnetfält och förekoms-
ten av maligna sjukdomar eller ett samband mellan exponering för elektriska
och magnetiska fält och andra effekter, t.ex. på reproduktionsförmågan, på
huden eller på nervsystemet.
Utredningen kommer också att försöka svara på frågan om hur elöver-
känslighet skall kunna diagnostiseras om man finner att några sådana sam-
band föreligger. Syftet är att utredningen skall ligga till grund för Socialsty-
relsens myndighetsutövning enligt hälsoskyddslagen och hälso- och sjuk-
vårdslagen.
Boverket har tillsammans med Arbetarskyddsstyrelsen påbörjat ett pro-
jekt med benämningen Negativa hälsoeffekter i samband med elektriska och
magnetiska fält, HEEM-proj ektet, för att belysa problemområdet.
Inom ramen för Folkhälsoinstitutets allergiprogram har det sedan årsskif-
tet 1992/93 bedrivits ett särskilt arbete för att bygga upp ett nationellt allergi-
förebyggande arbete inom allergins olika delområden. Antalet allergiker har
ökat de senaste decennierna. Generellt är orsakerna till ökningen tämligen
okända. Allergiprogrammet inom Folkhälsoinstitutet har tillsatt en särskild
forskningsgrupp med uppdrag att föreslå hur allergiforskningen inom olika
delområden skall byggas upp. Rapporten planeras vara klar före sommaren
1994.
Det är naturligtvis viktigt att vårdpersonalen tar del av forskningsresultat
på området och försöker omsätta de nya rönen i praktiskt vårdarbete. Vad
gäller s.k. elallergi råder det stor osäkerhet om både samband, diagnostik
och behandling. Jag har ingen anledning att tro annat än att den relevanta
kunskap som kan bidra till att hjälpa de drabbade förs ut och används i vår-
den.
Anf. 147 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga.
Jag skall inleda min kommentar med att återge ur ett av höstens nummer
av AMFO-info - Arbetsmiljöfonden informerar. Där säger forskaren och
docenten Olle Johansson följande: Jag är beredd att äta upp min hatt om det
visar sig att de elöverkänsliga är inbillningssjuka. Rent statistiskt är det föga
troligt att så många som 2 000 organiserade patienter kan vara vrickade.
Olle Johansson är chef för enheten för experimentell dermatologi vid Ka-
rolinska institutet.
Jag håller med statsrådet om att man skall säga s.k. elallergi. Vi vet ju inte
om cl är cn utlösande faktor, den enda orsaken eller om det fungerar som
något slags katalysator för människors reaktioner.
Elallergi påminner om det som till cn början olyckligtvis kom att kallas
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
53
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
oral galvanism. Det hade egentligen inte alls med galvanism att göra, utan
är uppenbarligen någon typ av metallförgiftning relaterad till plomber.
Vi vet att de som drabbats av detta till en början betraktades som galen-
pannor. Ingen tog dem på allvar. Jag har själv träffat flera av dem som drab-
bats. Numera är det allmänt accepterat att det, vilket de själva misstänkte,
finns en relation mellan besvär och plomber.
Man måste ta dessa människor på allvar. Läkare har under många perio-
der viftat bort kvinnors klimakterieproblem genom att kalla dem för kärring-
värk och låta det vara bra med det.
I TV-programmet Närbild Sverige redovisades för någon månad sedan -
jag tror att det var den 27 oktober - en aktuell diskussion som oroar mig
litet grand. En överläkare påstod att det har förekommit oegentligheter vid
redovisningen av hudprov från drabbade personer. En cheföverläkare påstår
motsatsen. De är båda två relaterade till Karolinska. Ett pilotfall behandlas
för närvarande i Försäkringsöverdomstolen. Man hänvisar där till att man
avvaktar en Karolinska-utredning.
Anf. 148 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det vore mig fullständigt främmande att karakterisera per-
soner som anser sig lida av elallergi som inbillningssjuka eller vrickade, för
att använda några av de ord som Lennart Fridén använde. Det finns ingen-
ting i mitt svar som antyder en sådan inställning.
Jag har så gott jag har kunnat försökt redovisa var vetenskapen står på
detta område i dag. Jag fick intrycket att Lennart Fridén delar bedömningen
att det inte finns några klara belägg för dessa samband.
Det är självklart att denna grupp människor skall tas på allvar, för att åter
använda Lennart Fridéns formulering. Jag redovisar i mitt svar t.ex. det fak-
tum att Socialstyrelsen inom en mycket kort framtid kommer att sätta i gång
en utredning för att penetrera hela frågan. Det är precis det vi bör göra i ett
samhälle där frågan står under diskussion och där uppgift står mot uppgift.
De hittillsvarande undersökningarna i vårt land och på andra håll i världen
har haft svårt att belägga det samband som många människor känner sig så
övertygade om.
Herr talman! Jag fann anledning att i svaret på Lennart Fridéns ursprung-
liga fråga ändå peka på det faktum att jag för min del inte tror att det finns
några forskningsresultat tillgängliga som bevisar något intressant på området
och som sedan inte kommer ut.
Anf. 149 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Det statsrådet sade sist råder det delade meningar om. Re-
presentanter för patient- och intresseföreningar och forskare som jag har
träffat menar att man ofta famlar och har svårt att finna gemensamma stånd-
punkter på ett nytt område som detta - medan gräset växer dör kon. De
drabbade upplever sin situation som mycket svår, och man måste i alla så-
dana sammanhang utgå ifrån hur de upplever det.
Det faktum att de drabbade är så många tyder på-ätLdct måste ligga nå-
gonting bakom påståendena. Det nekar också den torskarc jag citerade ur
54
AMFO-info på. Det finns ali anledning att man slår sina kloka huvuden ihop
i stället för att för att bara stångas med varandra.
Det som redovisades i TV-programmet från den 27 oktober oroar verkli-
gen. Jag förstår dem som har drabbats av elallergi. Det får inte vara så att
information inte används därför att forskare står emot varandra.
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § Svar på fråga 1993/94:200 om lågfrekvent bullerAnf. 150 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Birgitta Hambraeus har frågat mig om jag vill säkerställa att
tillräckliga resurser ställs till förfogande för att undersöka det medicinska
problemet med lågfrekvent buller så att behovet av att sänka gränsvärdet
uppmärksammas.
Birgitta Hambraeus framhåller att människor många gånger kan vara
känsliga för dovt buller från större anläggningar såsom från centrala ventila-
tionsanläggningar eller stora kompressorer. Om detta lågfrekventa buller
också kan inverka medicinskt och således ge skador på människor vet vi för
litet om. Vi har som Birgitta Hambraeus påpekar huvudsakligen beskriv-
ningar av enskilda fall att hålla oss till.
Problemet med inverkan från lågfrekvent buller ingår emellertid som en
del i den forskning om buller som pågår. Lågfrekvent buller går många
gånger hand i hand med hörbart störande buller. En minskning av bullerni-
vån totalt sett betyder ofta att även det lågfrekventa bullret minskar.
Riksdagen uttalade hösten 1990 ett önskemål om att en samlad handlings-
plan mot buller skyndsamt skulle föreläggas riksdagen. En sådan handlings-
plan borde innehålla en bred analys och ett åtgärdsprogram beträffande bul-
ler i arbets-, boende- och fritidsmiljöer. I regeringsförklaringen 1991 angavs
bl.a. att buller skulle ägnas ökad uppmärksamhet. I februari 1992 förord-
nade regeringen professor Tor Kihlman att vara särskild utredare med upp-
drag att utarbeta ett förslag till en samlad handlingsplan mot buller. Utred-
ningen lämnade sitt betänkande i somras.
I forskningspropositionen (1992/93:170), som lämnades till riksdagen i
början av detta år, uttalade regeringen att den ville intensifiera insatserna
mot buller i samhället och att forskning kring utveckling av tystare redskap
och maskiner är angelägen. Det är bl.a. mot denna bakgrund som vissa fors-
kar-/forskarassistenttjänster inom de naturvetenskapliga och tekniska fakul-
teterna prioriterades inför budgetåret 1993/94.
Under budgetåren 1987/88-1991/92 har sammanlagt närmare 106 miljoner
kronor av forskningsmedel, som anslagits över statsbudgeten, kommit forsk-
ningen inom bullerområdet till godo.
Forskningen kring buller kan i stora drag delas upp i två områden, dels
det tekniska området, som bedriver forskning inom teknisk akustik, dels ef-
fektområdet, där forskningen och kunskapsutvecklingen avser bullerskador
hos människor.
Inom det tekniska området finns i dag professurer vid Kungl. Tekniska
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
55
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
56
högskolan i Stockholm, Lunds Tekniska högskola och vid Chalmers Tek-
niska högskola. Utöver dessa tjänster finns också ett antal adjungerade pro-
fessurer inom området. Det bedrivs också visst tillämpat forskningsarbete
inom arbetsmiljöområdet vid Högskolan i Luleå.
Inom effektområdet sker forskning och kunskapsutveckling främst i Göte-
borg och Linköping. Mera grundläggande forskning om bullerskador sker
vid Karolinska institutet. Andra typer av forskning, som också ligger inom
effektområdet, bedrivs bl.a. vid Stockholms universitet.
Avnämare för bullerforskningen är framför allt hörselvården och företags-
hälsovården men också myndigheter med arbetsmiljöansvar, som t.ex. Ar-
betarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen. Även delar av den svenska in-
dustrin är mycket intresserade av bullerforskningen.
En i dag allmänt vedertagen uppfattning är att bullernivåer omkring 85
decibel (baserad på s.k. A-vägd ljudnivå) inte innebär en tillfredsställande
arbetsmiljö.
Enligt utredningen (1993:65) Handlingsprogram mot buller framhålls att
expositionsnivåer som inte överstiger 70-75 decibel bör eftersträvas i pro-
duktionslokaler.
EG-kommissionen beslutade i december 1992 om ett förslag till direktiv
(COM/560/92) om minimikrav avseende exponering av arbetstagare för ris-
ker från bl.a. buller. I förslaget läggs högst 75 decibel fast som ett värde där
hörselskaderisken anses som försumbar.
Enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skall hörselskydd användas
om exponeringen för buller överstiger 85 decibel. Även vid nivåerna 75-80
decibel rekommenderar styrelsen hörselskydd.
Den maximala ljudnivån som eftersträvas i bostäder bl.a. enligt Boverkets
nybyggnadsregler är 30 decibel, vilket också gäller för högsta ventilations-
buller i boningsrum. Kontroller av ventilationssystem måste utföras av en
sakkunnig person som fått godkännande av Boverket eller av kommunen.
Boverket har utfärdat allmänna råd (1992:3) om funktionskontroll av venti-
lationssystem.
Socialstyrelsen har uppmärksammat bullerproblemen och arbetar för när-
varande med framtagandet av Allmänna råd kring buller i arbetsmiljö. Utar-
betandet sker i samråd med andra berörda myndigheter. I arbetet konsulte-
ras också externa experter som bedriver forskning inom bullerområdet.
Anf. 151 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för ett utförligt svar på min
fråga, Det är mycket bra att vi här har fått en sammanställning av allt som
regeringen planerar att göra och redan har gjort för att komma till rätta med
dessa allvarliga problem.
Buller är ju mycket, och jag har nu särskilt uppmärksammat det lågfrek-
venta bullret. Det verkar som om det är annorlunda än mycket annat. Det
är egentligen inte ljudnivån utan vibrationerna som kan vara så oerhört stö-
rande.
I Läkartidningen nr 6 från 1989 rapporteras om ett antal fall. Där sägs att
det inte verkar vara själva hörseln som skadas, utan det kan vara andra delar
av kroppen såsom centrala nervsystemet, viscera, vilket jag faktiskt inte vet
vad det är men som är nämnt i den fackliga tidskriften. Detta buller är, såvitt
jag förstår, annorlunda än annat buller.
Det är viktigt att människor som nu drabbas och som störs oerhört av detta
verkligen tas på allvar, och att både läkare och hälsovårdsmyndigheter be-
handlar dem med aktning och förståelse för det svåra lidande som de är ut-
satta för. Det har visat sig att bullret orsakar en mental uttröttning som ofta
leder till sjukskrivningar och allvarliga problem.
Detta är ett område som uppenbarligen faller mellan många olika stolar.
Jag vet att Miljödepartementet har Tor Kihlmans utredning. Det lågfrek-
venta bullret är i hög grad en byggnadsteknisk fråga, dvs. hur ventilations-
system men också system för datorer och kylanläggningar skall utformas.
Samtidigt är det sjukvårdsministern som ändå har huvudansvaret, eftersom
det är människan som drabbas.
Vill statsrådet säga något ytterligare om hur man från just hälsosynpunkt
skulle kunna angripa problemet?
Anf. 152 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Som Birgitta Hambraeus nämnde har jag valt att göra en
relativt utförlig redovisning. Det kan alltid diskuteras om det är rätt eller
inte att göra det i de enkla frågedebatterna, men jag tyckte att det väl förtjä-
nade sin plats i detta sammanhang.
Det stämmer, som Birgitta Hambraeus nämnde, att detta är en fråga som
berör många departement och myndigheter, vilket kanske också framgår av
svaret. Det direkta arbetet inom regeringen just nu äger rum i Miljödeparte-
mentet som går igenom remissvaren på Tor Kihlmans utredning. Bered-
ningen görs med avsikt att kunna återkomma till riksdagen i denna fråga. I
det sammanhanget kommer självfallet hälsosynpunkterna att väga tungt.
Som framgår av mitt svar är dagens vetenskap när det gäller det lågfrek-
venta bullret, trots all forskning som bedrivs, ganska beränsad. Vi får se vad
som kan göras i samband med beredningen av propositionen. Men jag kan
tala om att vi från Socialdepartementets sida kommer att vara aktivt inblan-
dade i beredningen.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Anf. 153 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Jag tackar för det tillägget.
Jag har en misstanke, att själva forskningen kanske inte koncentreras så
mycket på det lågfrekventa bullret. Det finns ju mer spektakulärt buller som
vi alla upplever, medan det lågfrekventa bullret kan vara skadligt på ett helt
annat sätt.
Jag blev litet oroad över det som stod i svaret om att avnämare för buller-
forskningen framför allt är hörselvården och företagshälsovården, men
också myndigheter med arbetsmiljöansvar.
Såvitt jag förstår borde i högsta grad byggnadsteknik och kanske också
fastighetsförvaltning blandas in här. Det kan vara fråga om ganska enkla åt-
gärder - man kan komma till rätta med cn krökt ventilationstrumma som
åstadkommer buller osv. Det kan vara fråga om väldigt mycket teknisk
forskning. Vill statsrådet särskilt uppmärksamma detta i byggnadssamman-
hang?-
57
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
58
Anf. 154 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag kan åtminstone utfästa mig att ta med mig denna syn-
punkt från den här frågedebatten, Birgitta Hambraeus.
Anf. 155 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Jag vill också tillägga att just 30 decibel, som skall gälla som
högsta gräns för ventilationsbuller i boningsrum, verkar vara fruktansvärt
högt. När man kommer hem behöver man vila sig från allt annat buller och
stänga sin dörr. Att då ha detta dova buller dag och natt kan vara oerhört
störande. Frågan är om inte detta gränsvärde kan sänkas. Det är fruktans-
värt att tänka sig att inte kunna få vila i sitt hem. Man kan förstå vilket li-
dande det innebär.
Anf. 156 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag tog inte med mig decibelskalan, men om jag minns rätt
uppfattar man över huvud taget inga ljud under ca 20-22 decibel. 30 decibel
kan möjligen tyckas vara mer än vad det är.
Överläggningen var härmed avslutad.
26 § Svar på fråga 1993/94:207 om barnhjärtkirurginAnf. 157 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser att vidta några
åtgärder så att rekommendationerna inom barnhjärtkirurgin följs.
Bakgrunden till frågan är att Socialstyrelsen bl.a. i Allmänna råd 1992:3
Den svenska barnhjärtkirurgins organisation rekommenderat att barnhjärt-
kirurgin koncentreras till två thoraxkirurgiska kliniker för att höja kvaliteten
och förbättra resultaten i vården. Styrelsen uttalade i detta sammanhang att
”de bästa förutsättningarna för en förbättrad barnhjärtkirurgi finns i Lund
och i Göteborg”.
Det råder enighet bland verksamhetsföreträdarna, representanter för pa-
tienterna och Socialstyrelsen om att det skulle vara av värde för patienter,
verksamhet och forskning om barnhjärtkirurgin koncentrerades. Men styrel-
sens rekommendationer har inte hörsammats, då det råder oenighet om var
verksamheten skall förläggas.
I första hand är det en uppgift för respektive sjukvårdshuvudman att be-
sluta om inriktningen och omfattningen av hälso- och sjukvården inom re-
spektive sjukvårdsområde med hänsyn till lokala behov och förutsättningar.
När det gäller högspecialiserad vård sker överenskommelser mellan huvud-
männen inom ramen för riksavtalet. Utifrån en respekt för den kommunala
självbestämmanderätten anser jag att det generellt sett är en fördel om be-
rörda sjukvårdshuvudmän själva kan enas om var viss högspecialiserad vård
skall bedrivas. Jag är också övertygad om att sådana ömsesidiga överens-
kommelser på sikt bäst gagnar berörda patienter och verksamheten i stort.
Hälso- och sjukvårdslagen ger möjlighet för regeringen att i fråga om
landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård meddela ytterligare
föreskrifter till skydd för enskilda eller beträffande verksamhetens bedri-
vande i övrigt. Regeringen får också överlåta åt Socialstyrelsen att meddela
föreskrifter till skydd för enskilda.
Socialstyrelsen har under det gångna året åter gått igenom aktuella jour-
naler ur tillsynssynpunkt och även anlitat utländsk expertis för att bedöma
berörda klinikers kvalitet och säkerhet inom den barnhjärtkirurgiska verk-
samheten. Den slutliga rapporten bedöms föreligga före årsskiftet.
Jag utgår ifrån att berörda huvudmän tillägnar sig de resultat som Social-
styrelsen då kommer att redovisa och att de - med utgångspunkt från dessa -
finner en för alla berörda parter tillfredsställande lösning på frågan om barn-
hjärtkirurgins lokalisering i Sverige.
Anf. 158 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.
I Socialstyrelsens rapport delades öppen och sluten barnhjärtkirurgi upp,
och här visade jämförelser som gjorts under flera år signifikanta skillnader
vad gällde resultat och mortalitet. Göteborg och Lund kunde visa upp statis-
tiskt signifikant bättre resultat inom framför allt den öppna och svårare barn-
hjärtkirurgin. Detta var, enligt Socialstyrelsen, ett tungt vägande skäl för
den rekommendation som gjordes.
Föräldrar till ett svårt sjukt barn blir ju väldigt beroende av barnets läkare.
Man har ganska svårt att stå på sig och kräva remiss till något annat sjukhus,
om läkaren i fråga låter förstå att han eller hon inte gillar sådana remisskrav.
Det psykologiska omhändertagandet är också oerhört viktigt för prognosen
för barnet.
Av det skälet vill jag fråga statsrådet: Om det här resultatet, som tydligen
ligger nära i tiden, skulle peka åt samma håll som tidigare, är statsrådet då
beredd att vidta någon åtgärd?
Anf. 159 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Låt mig först säga om den tidigare undersökningen - som
enligt Chatrine Pålssons beskrivning redovisade signifikanta skillnader, kan-
ske framför allt i samband med den öppna hjärtkirurgin - att den också har
varit föremål för debatt. Bl.a. i Läkartidningen har företrädare för olika
verksamheter i landet haft olika uppfattningar om detta.
Den diskussion som uppstod om den förra rapporten har varit en orsak
till att man har gjort en förnyad genomgång, med ännu större vetenskapliga
insatser än förut. Det gör att jag för min del tror att den rapport som kommer
är ännu bättre underbyggd än den tidigare rapporten.
I normala fall brukar jag avstå från att svara på hypotetiska frågor, av den
typ som Chatrine Pålsson nu ställde, men jag kan säga att vi, om det skulle
bli så att den kommande rapporten pekar på ett liknande resultat som den
tidigare, får avvakta en kort tid för att se om den ger några effekter ute i
landstingen. Eljest får man på nationell nivå, inklusive på min nivå, ta upp
frågan till diskussion med de berörda parterna.
Anf. 160 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Vi vet också att det finns lokala intressen överallt i hela vårt
land. Det är ibland väldigt svårt, även för någon av den här professionen,
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
59
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
att acceptera att en annan klinik skall sköta den här formen av verksamhet.
Därför menar jag att det ibland kan vara en hjälp om regeringen ger en sig-
nal. Det är fullt möjligt att göra det, som statsrådet har beskrivit - även om
jag också naturligtvis i första hand förordar överenskommelser mellan re-
spektive kliniker.
Överläggningen var härmed avslutad.
27 § Svar på fråga 1993/94:209 om dopningAnf. 161 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Sten Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att komma till rätta med dopningsproblemen.
Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel (SFS 1991:1969) trädde i kraft
den 1 juli 1992. Lagen omfattar syntetiska anabola steroider, testosteron och
dess derivat, tillväxthormon och kemiska substanser som ökar produktion
och frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon. De an-
givna medlen får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål
föras in i landet, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas
ut till försäljning eller innehas.
Några domstolsavgöranden från högre instans finns ännu inte. Det är där-
för för tidigt att dra slutsatser om hur allvarligt dopningsbrott kan komma
att bedömas av domstolarna. Regeringen följer naturligtvis den frågan.
Genom Folkhälsoinstitutet följer regeringen dopningsproblemen också i
andra avseenden. Bl.a. har institutet tagit initiativ till en samarbetsgrupp för
informationsutbyte mellan företrädare för Polisen, Tullen, skolan, värnplik-
tiga och Riksidrottsförbundet. Institutet har också medverkat i en informa-
tionskampanj på flera ställen i landet och tagit fram och förmedlat skriftlig
information om vad dopning är och riskerna med detta.
Folkhälsoinstitutet har också medverkat till bildandet av en telefonjour
på Huddinge sjukhus dit oroliga ungdomar och anhöriga kan vända sig för
rådgivning.
Riksidrottsförbundet ansvarar för dopningstesterna inom idrotten och ar-
betar mycket aktivt med frågorna nationellt och internationellt.
På det internationella planet arbetar vi aktivt från regeringens sida med
dopningsproblematiken genom samarbetet i anslutning till Europarådets
konvention mot dopning. Sverige avses leda en expertgrupp inom Europarå-
det med syfte att följa upp och diskutera de rättsliga och lagtekniska frå-
gorna.
Det är således många aktiviteter på gång för att stävja bruket av anabola
steroider och andra dopningsmedel. Socialutskottet har, som Sten Svensson
påpekar, uttalat att en samlad översyn av omfattningen och följderna av
missbruket av dopningsmedlen m.m. bör komma till stånd under parlamen-
tarisk medverkan. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till
direktiv till en sådan utredning under våren.
60
Anf. 162 STEN SVENSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Könberg för svaret på min
fråga.
Det blir alltmer vanligt med kopplingen mellan missbruk av dopningsme-
del och olika våldsbrott. Vi läser dagligen i tidningarna om att dopning kan
ligga bakom olika former av misshandel. Polisen säger i ett fall att anabola
steroider finns med i bilden, och att preparaten i kombination med andra
tabletter kan utmynna i plötsliga vredesutbrott.
Vi kan också läsa om att dopningsmedel från öst kan sprida hivsmitta. Det
har nyligen riktats uppmärksamhet på ett omfattande missbruk av dopnings-
medel bland kroppsbyggare. Det visar sig att en del av de preparat som cir-
kulerar kan innehålla hivsmitta. ”Ja, det är alldeles uppenbart”, säger pro-
fessor Björn Beermann på Läkemedelsverket i Uppsala.
Det här är några exempel på allvarliga signaler som vi uppfattar.
Vi skrev i socialutskottet i maj enhälligt att en samlad översyn snarast bör
komma till stånd under parlamentarisk medverkan, och det gör att statsrå-
dets svar förefaller litet passivt. Han säger att ett förslag inte skall bli aktuellt
förrän till våren. Då har det dröjt nästan ett helt år innan en enhällig beställ-
ning från riksdagen, om att en parlamentarisk utredning snarast skall
komma till stånd, blir verkställd. Varför dröja så länge?
Anf. 163 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag beklagar om Sten Svensson tycker att det har dröjt för
länge. Beställningen kom i slutet av våren, och min avsikt är att återkomma
till frågan efter årsskiftet, dvs. avsevärt tidigare än i maj månad nästa år. Jag
hoppas att Sten Svensson relativt snart skall få se förslaget i fråga.
Anf. 164 STEN SVENSSON (m):
Herr talman! De här två exemplen - det finns många fler- pekar på att det
är nödvändigt att man är synnerligen aktiv och gör någonting åt problemen.
Jag kan påpeka för statsrådet att det danska Folketinget i torsdags, den
25 november, fattade beslut om att kriminalisera användningen av anabola
steroider bland idrottsmän - som alltså kan dömas till fängelse. Lagen kom-
mer att träda i kraft vid årsskiftet. Det finns all anledning för oss att studera
varför man har tagit det steget i Danmark.
Anf. 165 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! I de andra nordiska länderna förs precis samma diskussion
som vi för i vårt land - av naturliga skäl. I vårt land har det lett fram till den
lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli i fjol. Nu vet vi att man är på gång
på andra håll, och Sten Svensson har tydligen inhämtat att man redan har
antagit en lag i Danmark. Det finns allt skäl för oss att studera hur man ser
på detta i olika länder.
Dessutom finns det aktuella förslag i Nordiska rådet, som Sten Svensson
känner till minst lika väl som jag. Frågan lämpar sig därför väl för ett nor-
diskt samarbete, och vi bör ta impulser från varandra.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
61
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
62
Anf. 166 STEN SVENSSON (m):
Herr talman! Jag tar naturligtvis fasta pä dessa utfästelser. Jag har själv
medverkat till medlemsförslaget i Nordiska rådet. Vi bör naturligtvis ha en
likartad, harmoniserad lagstiftning pä det här området. Jag noterar att stats-
rådet nu tänker sätta fart i den här frågan - jag har förstått att det är me-
ningen bakom detta svar.
Överläggningen var härmed avslutad.
28 § Svar på fråga 1993/94:194 om militärpsykiatrisk vård för svenskFN-personal
Anf. 167 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Catarina Rönnung har med hänvisning till Sveriges FN-in-
satser i f.d. Jugoslavien frågat om jag avser att verka för att militärpsykiat-
risk vård kommer till stånd så att riksdagens intentioner vad avser omsorg
om FN-personalen till fullo uppnås.
Catarina Rönnungs fråga kan ge intrycket av att det inte har vidtagits
några åtgärder i Sverige på detta område. Jag vill därför redovisa vad som
har gjorts och vad som kommer att göras.
I samband med att regeringen i maj i år stärkte försäkringsskyddet för per-
sonal som tjänstgör i utlandsstyrkan diskuterades inom regeringskansliet och
försvarsmakten även behovet av vissa förbättringar på försvarspsykiatrins
område.
Som en följd av bl.a. dessa diskussioner har det etablerats särskilda kris-
stödsgrupper inom försvarsmaktens högkvarter och i våra garnisonsorter. I
dessa grupper ingår bl.a. psykiatrer, psykologer och präster. I samband med
detta har rutiner etablerats för att t.ex. möta och omhänderta personal som
av olika anledningar avbryter sin tjänstgöring i förtid. Krisstödsgrupperna
har även som uppgift att hålla kontakt med anhöriga till de drabbade perso-
nerna.
När det gäller Bosnienbataljonen har officerarna haft särskilda genom-
gångar beträffande psykiska reaktioner, överlevnadsmekanismer och teknik
för bearbetningssamtal -s.k. debriefingteknik. Denna kunskap skall sedan
förmedlas till varje soldat. I Bosnienbataljonen ingår även präst, personal-
vårdskonsulent och flera läkare varav chefläkaren även är psykiater. Till-
sammans med befäl och övriga soldater skall de bl.a. verka för att på plats
bearbeta svåra upplevelser.
Militär personal som är kvalificerad i krishantering och som inte tjänstgör
i Bosnienbataljonen kommer dessutom att besöka bataljonen för uppfölj-
ning.
Vid bataljonens hemkomst kommer särskild tid att avsättas för debriefing
och personalen kommer att genomgå speciella test, s.k. Post Traumatic
Stress-tests. Vidare kommer uppföljning av personalen att ske i minst ett år
efter hemkomst genom bl.a. särskilda kontaktpersoner.
Avslutningsvis vill jag även nämna att ett forskningsprojekt nu startar vid
psykiatriska kliniken vid Linköpings universitetssjukhus i syfte att finna
bättre urvalsmetoder vid uttagning till bl.a. FN-tjänst. Det gäller i synnerhet
förmågan att utstå extrema psykiska påfrestningar. Deltagande i detta pro-
jekt är bl.a. läkare som nu tjänstgör i Bosnienbataljonen. I detta samman-
hang är naturligtvis även de norska erfarenheterna av stort intresse.
Herr talman! Som försvarsminister avser jag att noga följa resultaten av
de åtgärder som nu genomförs för att sedan bedöma om ytterligare åtgärder
behöver vidtas.
Anf. 168 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.
Inom Europas gränser på det forna Jugoslaviens territorium utspelas ett
inbördeskrig som i fråga om grymhet knappast har överträffats i modern tid.
Massaker på civilbefolkningen, organiserade massvåldtäkter och dödande
av barn är inslag i krigets vardag. Somliga talar t.o.m om att vi bevittnar ett
folkmord.
Jag utgår ifrån att Anders Björck som ansvarigt statsråd tar sina förpliktel-
ser att hjälpa hemvändande FN-soldater på mycket stort allvar. Naturligtvis
uppskattar jag det som redan har åstadkommits. Men varför finns det inga
vetenskapliga undersökningar om FN-soldaternas psykiska problem? Vi vet
att FN-soldater har begått självmord under tjänstgöring, men vi vet alltför
litet om hur de skall inlemmas i sina civila liv och hur de mår psykiskt. Att
en vetenskaplig undersökning görs om urvalskriterierna för uttagning av
trupp är inte till fyllest.
Några dagars observation efter hemskomsten av hur svenska soldater på-
verkats under sin tjänstgöring är otillräckligt. Sedan slussas soldaterna vi-
dare, och kamratkontakter förutsätts läka de psykiska såren. Detta är att ta
alldeles för lätt på saken. Man vet att psykiska problem, missbruksproblem
och en benägenhet att begå våldshandlingar kan uppträda med lång tidsför-
skjutning, efter fem, kanske tio år. De f.d soldaterna borde därför stå under
observation under en avsevärt längre tid, alltså mer än under ett år - ett år
är i varje fall en framflyttning av positionerna.
Jag är glad över att Anders Björck håller dörren öppen för att ytterligare
åtgärder kan behöva vidtas. Jag vill fråga om uppföljningstiden i framtiden
kan utsträckas till att bli längre än ett år. Jag vill också fråga om statsrådet
kommer att initiera några vetenskapliga undersökningar om soldaternas psy-
kiska problem.
Anf. 169 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag vill först säga att jag på ort och ställe har kunnat studera
förhållandena. Inte minst har jag talat med dem som deltar i den här verk-
samheten och som har lång erfarenhet. I den svenska Bosnienbataljonen
finns ett stort antal personer som i ledande befattningar eller som vanliga
FN-soldater har tjänstgjort vid andra operationer i flera fall vid ett stort antal
tillfällen. Dessa personer har gemensamt förklarat att den modell som vi har
valt är den bästa som man kan ha med tanke på den situation som råder.
Det går inte att i förväg förutse alla de problem som kan uppstå. Men det är
naturligtvis väldigt viktigt att man noga följer upp de erfarenheter som man
gör av den här typen av operationer och inte tvekar att dra slutsatser av dessa
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
63
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
genom att t.ex. förändra den inriktning som finns. Det är exakt vad som sker
just nu.
Min bestämda uppfattning är att vi ligger bra till. En del av de uppgifter
som har förekommit i massmedierna om hur saker och ting har hanterats är
icke korrekta. Jag kan för kammarens ledamöter påpeka att det förekom
tidningsuppgifter om att en svensk FN-soldat som hade blivit skadad icke
hade fått besök av någon militär person. I själva verket hade överbefälhava-
ren besökt honom redan när han låg på militärsjukhuset i Tuzla. På det här
området förekommer en hel del tyckande. Jag är inte beredd att utan vidare
ändra de rutiner som finns. Jag kan lova att vi skall följa upp det hela mycket
noga. Jag är inte bunden av den uppföljningstid som nu har nämnts.
Anf. 170 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Jag skall inte förfalla till löst tyckande på området. Naturligt-
vis kan man inte förutse vilka psykiska problem som kommer att uppstå,
även om man är väldigt noga med urvalskriterierna.
Vad jag efterlyser är en noggrannare uppföljning än vad man hittills har
gjort, att man under längre tid än ett år observerar soldaternas psykiska
hälsa.
Jag vill referera till en norsk rapport. Flera hundra personer fick psykiska
problem i sina civila liv efter tjänstgöring i Libanon. Kraftigt ökad alkohol-
förbrukning var ett vanligt symtom. 46 personer hade begått självmord, och
ytterligare 56 personer hade försökt att ta livet av sig efter FN-tjänstgö-
ringen. Även om alla självmord som skedde efteråt i sanningens namn inte
kan relateras till tjänsten, var ändå siffran alarmerande hög. Det kan ligga
latenta psykiska problem på lut under en lång tid.
Anf. 171 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Det är intressant att Catarina Rönnung tar upp norska erfa-
renheter och modeller. Vi har ju valt en annan lösning i Sverige. I Norge
har man en särskild militär-psykiatrisk klinik på Akershus fästning i Oslo. I
Sverige har vi valt att i betydligt större utsträckning repliera på den ordinarie
civila sjukvården beräffande psykiatrisk kompetens. Det har vi gjort just för
att i så stor utsträckning som möjligt slussa ut de som skall komma tillbaka
till en normal tillvaro med normala rutiner.
Det som nu sker i Bosnien - och i det fallet delar jag självfallet Catarina
Rönnungs uppfattning - är naturligtvis i vissa avseenden någonting nytt för
svenska FN-soldater, så till vida att påfrestningarna hittills har varit större
än vad de har varit vana vid. Vi skall självfallet göra en noggrann uppföljning
av detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
64
29 § Svar på fråga 1993/94:40 om Sudan och de mänskliga rättighe-terna
Anf. 172 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Margareta Viklund har frågat mig om regeringen, inom ra-
men för det internationella samarbetet, avser agera för att respekt för
mänskliga rättigheter finns med som en central del vid försöken att förhandla
fram avtal om eldupphör och fred i inbördeskriget i Sudan.
Jag vill inledningsvis göra en kort bakgrundsbeskrivning av läget i det se-
dan mer än tio år pågående inbördeskriget i Sudan. De oppositionella i söder
tog till vapen 1983, huvudsakligen i protest mot den dåvarande presidenten
Nimeris allt tydligare islamiseringssträvanden.
Efter statskuppen i juni 1989, då den nuvarande statschefen Omar Hassan
Ahmed al-Bashir grep makten, har en allt aktivare strävan att islamisera och
arabisera södra Sudan iscensatts. Detta har bidragit till att förvärra konflik-
ten i söder.
1991 förvärrades situationen ytterligare då en bitter strid bröt ut inom
SPLA (Sudan Peoples Liberation Army), en strid som resulterade i en splitt-
ring. I dag kompliceras därför försoningssträvandena och sökandet efter fred
i Sudan av väpnade och många gånger blodiga sammanstötningar bland
forna allierade. Detta bidrar givetvis till att öka lidandet bland civilbefolk-
ningen och försämra läget beträffande de mänskliga rättigheterna.
En rad internationella organisationer söker på olika sätt medverka till att
förbättra situationen för det stora antal människor som drabbats av inbör-
deskriget. FN:s hjälpinsats via både Khartoum och grannstaterna i söder,
Kenya och Uganda, är mycket omfattande, men dess huvudsakliga uppgift
är att förhindra att svält utbryter i krigets spår.
Den allvarliga situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna, som påvi-
sats av Amnesty International och Africa Watch m.fl. organisationer, föran-
ledde FN:s MR-kommission att i mars i år tillsätta en särskild rapportör för
Sudan, herr Gaspar Biro. Biros observationer efter besök i Sudan redovisas
direkt till FN:s generalförsamling och FN:s kommission för mänskliga rättig-
heter. Någon annan oberoende observatör för bevakande av mänskliga rät-
tigheter finns för närvarande inte inne i Sudan. Det är mot denna bakgrund
jag vill besvara Margareta Viklunds fråga.
De fredssamtal som förts mellan regimen och rebellerna under värdskap
av Nigeria - de s.k. Abuja-samtalen - har avbrutits. Ett av huvudskälen var
meningsskiljaktigheterna mellan SPLA-fraktionerna. Sedan samtalen av-
bröts har emellertid nya ansträngningar gjorts. Dessa har glädjande nog givit
upphov till försiktig optimism bland företrädare för parterna i konflikten.
Jag syftar främst på IGADD-kommitténs försoningsförsök och det s.k. Car-
terinitiativet.
IGADD-kommittén (Intergovernmental Authority on Drought and De-
velopmcnt) är cn helafrikansk sammanslutning under ledning av Kenyas
president Daniel Arap Moi, i vilken dessutom ingår Etiopiens, Eritreas och
Ugandas presidenter. Denna fyrastatskommitté bildades i syfte att söka lösa
den sudanesiska konflikten utifrån grannstaternas regionala kännedom om -
och förståelse av - de underliggande problemen i den sudanesiska konflik-
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 33
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
66
ten. Samtidigt har USA:s förre president, Jimmy Carter, tagit ett initiativ
till att söka ena de splittrade SPLA-fraktionerna, detta för att möjliggöra
substantiella och meningsfulla samtal med regeringen i Khartoum som mot-
part.
Regeringen har till IGADD-kommittén framfört att Sverige ser positivt på
dess ansträngningar. Kombinerade med Carterinitiativet torde kommitténs
regionala expertis ha de bästa förutsättningarna att, i samarbete med den
sudanesiska regeringen och de olika fraktionerna i söder, bidra till en fredlig
och varaktig lösning. I en sådan måste självfallet mänskliga rättigheter ingå
som en central del. Detta är också något som vi på olika sätt framför vid våra
kontakter med parterna.
Det decennielånga inbördeskriget har medfört stora förluster i människo-
liv och orsakat oerhört mänskligt lidande. Viktigast för närvarande är därför
att snarast möjligt uppnå en hållbar vapenvila, så att de miljontals människor
som på ett eller annat sätt drabbats av konflikten kan börja återgå till ett
normalt liv. När en vapenvila uppnås förbättras också den humanitära situa-
tionen omedelbart.
Sverige fortsätter därför att stödja IGADD-ansträngningarna och Carters
initiativ. Förhoppningsvis kan dessa leda till fred - detta första, avgörande
steg. Därefter börjar sökandet efter en hållbar och för alla parter acceptabel
överenskommelse, i vilken de mänskliga rättigheterna självfallet måste spela
en huvudroll.
Anf. 173 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Först vill jag tacka för det mycket utförliga svaret.
Sudan var en av de få stater som stödde Irak under Kuwaitkriget. Den
islamiska regeringen har också knutit nära band med Iran. I 40 år, med ett
tioårigt fredsuppehåll under 70- och 80-talen, har landet plågats av ett inbör-
deskrig. 1983 blossade inbördeskriget upp i Sudan igen, som statsrådet också
framförde. Människor i landets södra del gjorde uppror mot den dåvarande
regeringen. Det är den svarta, huvudsakligen kristna, befolkningen som
slåss för att slippa påtvingas den muslimska arabiskättade Khartoumregi-
mens hårda politik.
Av Sudans befolkning på ca 24 miljoner invånare är i dag ca 3 miljoner på
flykt från kriget i södra Sudan. Kriget i Sudan är ett krig som med svälten
som vapen har bedrivits av Khartoumregimen, vars brist på respekt för
mänskliga rättigheter är ökänd. Massflykten beror på att varken regeringssi-
dan eller det sudanesiska folkets befrielsearmé, SPLA, skonar civilbefolk-
ningen. Gerillan, som kämpar mot den fanatiskt muslimska regimen i hu-
vudstaden Khartoum, har splittrats. Situationen har förvärrats. Ett inbör-
deskrig har brutit ut, vilket också ministern pekade på.
Herr talman! Situationen i södra Sudan är mycket förvirrande. Khartoum-
regimen spelar än med den ena gruppen, än med den andra. De inbördes
striderna har varit förödande för befolkningen. Som vanligt är det civilbe-
folkningen, barnen och kvinnorna, som får lida. Svälten härjar svårt. I vissa
områden finns inga barn under fem år därför att alla har dött.
Finns det någon plan eller några planer för Sveriges del att gå in och mera
direkt påverka så att en fredsprocess kominer till stånd? Har man t.ex. age-
rat i FN? På vad sätt hjälper Sverige? Vilka planer finns för hjälp för att inte
alla barn skall dö i Sudan? Hjälper vi t.ex. genom katastrofinsatser?
Anf. 174 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Margareta Viklund och jag är naturligtvis rörande överens
om att det som har försiggått under så sällsamt många år i Sudan är det mest
vedervärdiga som man kan tänka sig. Vi är säkert också helt överens om att
detta är ett krig, en massaker, en terror som inte alls fått den uppmärksamhet
i medierna som vore berättigad, om vi skall jämföra med hur andra konflik-
ter och andra terrorhistorier lyfts fram.
Africa Watch uppskattar antalet döda som en direkt eller indirekt följd av
kriget till 1,3 miljoner människor. Precis som Margareta Viklund sade var
det ett svårt och eländigt krig där mellan 1956 och 1972. Det var, som jag
sade i mitt svar, ett försök att påtvinga de kristna grupperingarna i söder is-
lam. Men det är alltså inte enbart detta som utgör grunden för den oro som
nu finns. Dess värre - och det sade också Margareta Viklund - är grupperna
i söder nu i luven på varandra och träter om både ett och annat.
Jag kan försäkra att det görs insatser, men jag vill samtidigt stryka under
att insatserna inte är lätta att göra, därför att osäkerheten är så stor och om-
fattande. Jag nämnde ungraren Biro, som var där som FN:s rapportör. Det
skall sägas om honom att hans mission verkligen blev motarbetad på mer än
ett sätt. Han kunde alltså inte uppfylla det uppdrag han hade.
Anf. 175 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Jag håller med ministern om att det har varit väldigt litet
uppmärksamhet kring det som händer i Sudan. En av anledningarna till att
jag väckt frågan är att jag önskade att kriget i Sudan uppmärksammades litet
mer av massmedierna och i andra sammanhang.
Jag tycker att det är bra att Sverige engagerar sig på inte bara ett sätt utan
på olika sätt. Jag hoppas verkligen att man också mera direkt skall kunna gå
in i hjälparbetet för att få ett slut på kriget, för att hjälpa och lindra nöden.
Vad man, såvitt jag kan förstå, skulle önska sig där nere är fler observatö-
rer och fler människor som kunde leva med folket på dess egen nivå, i dess
egen miljö, för att kunna föra hem ett budskap om hur situationen verkligen
är. Är det någonting som man skulle kunna arbeta för?
Anf. 176 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Som jag hann nämna innan min repliktid tog slut har MR-
kommissionens särskilde rapportör Gaspar Biro verkligen mött motstånd
och haft svårt att fullfölja sitt uppdrag. Därför har FN:s tredje utskott nu
tagit fram ett resolutionsutkast. För övrigt återfinns Sverige bland förslags-
ställarna. I det resolutionsutkastet kritiseras Sudan skarpt för det sätt på vil-
ket landet betedde sig och det sätt på vilket myndigheterna bemötte Biro när
han gjorde besöket i Sudan. Det är således ganska komplicerat, för att inte
säga omöjligt, att nu tänka sig att FN skulle kunna skicka över ytterligare
observatörer.
Vad vi får sätta en viss förhoppning till är det initiativ som jag också
nämnde i mitt svar, det initiativ från IGADD som innebär att länderna runt
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
67
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
om Sudan försöker komma till rätta med problemen och få parterna att
komma till tals med varandra. Så långt har man dock ännu inte kommit.
Anf. 177 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Det tycker jag också är ett mycket bra förslag. Det är ett bra
grepp, om man i landet själv kan reda ut den situation som har uppstått, med
hjälp av grannländerna. Jag tycker att det är positivt att FN har tagit upp
detta i tredje utskottet och att Sverige är en av förslagsställarna bakom reso-
lutionen. På så sätt kanske frågan nu kan observeras mera och få en större
tyngd i världssamfundet och olika länders regeringar och deras aktiviteter.
Överläggningen var härmed avslutad.
30 § Svar på fråga 1993/94:42 om åtgärder mot barnsexturismen iThailand
Anf. 178 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Margareta Viklund har frågat mig på vilket sätt jag ämnar
vidta fortsatta åtgärder inom ramen för det internationella samarbetet för
att bekämpa den växande barnsexturismen.
Jag vill till Margareta Viklund först säga, att det är med tillfredsställelse
jag ser tillbaka på det år som gått sedan Rädda Barnen här i Sverige inledde
sin kampanj mot barnsexturismen i Sydostasien. Arbetet har bedrivits inom
ramen för den internationella kampanj som den enskilda organisationen
ECPAT - End Child Prostitution in Asian Tourism - med säte i Bangkok har
stått för. Den nära kopplingen mellan Rädda Barnen och ECPAT har nyli-
gen ytterligare intensifierats genom att Rädda Barnen har invalts i ECPAT:s
styrelse.
Jag tror Margareta Viklund och jag är överens om att det engagemang
som ägnats frågan här hemma redan har framtvingat viktiga resultat bl.a. i
form av det nära samarbete som etablerats med myndigheterna i Thailand
och Sri Lanka i frågan. Ännu återstår dock mycket att göra, vilket föranlett
såväl Rädda Barnen som ECPAT att förlänga sina åtaganden på området
med ett respektive tre år.
Ett annat betydelsefullt resultat har varit tillsättandet av en sambandsman
från Rikspolisstyrelsen med mandat att exklusivt ägna sig åt denna fråga så-
väl på plats i Sydostasien som här hemma i Sverige. Sambandsmannen i
fråga, som jag personligen fick möjlighet att samtala med under ett besök i
Bangkok den 18-19 november, uttryckte tillförsikt om möjligheterna fram-
över att mer effektivt bryta samröret från nordiska medborgares sida i denna
vämjeliga handel med barn.
Vad beträffar mitt eget engagemang i frågan vill jag framhålla att jag även
fortsättningsvis avser att aktivt driva frågan såväl här hemma som i mina nor-
diska kontakter och med representanter för dc berörda syd- och sydostasia-
tiska regeringarna.
FN:s barnfond Unicef arbetar också aktivt med insatser för sexuellt ut-
68
nyttjade barn. Sverige är här en aktiv partner, såväl vad gäller det normativa
arbetet som genom ett stort ekonomiskt stöd till fonden.
Avslutningsvis vill jag nämna att regeringen inlett förberedelser för en
konkret biståndsinsats till stöd för de pågående ansträngningarna. Under be-
söket i Bangkok hade jag sålunda möjlighet att träffa ECPAT:s internatio-
nelle samordnare Ron O’Grady, tillika författare till den i Sverige uppmärk-
sammade boken För nöjes skull. Jag fick då bekräftat för mig att finansie-
ringsfrågan i samband med den beslutade treåriga förlängningen av
ECPAT:s kampanj utgör ett veritabelt problem och hotar den fortsatta verk-
samheten. Mot den bakgrunden överlämnades en formell begäran om ett
svenskt bidrag om ca 2 miljoner kronor för kalenderåret 1994. Jag medde-
lade Ron 0’Grady att den svenska regeringen finner det angeläget att stödja
denna typ av verksamhet och att SIDA inför mitt besök i Bangkok också
givit ett positivt underhandsbesked om möjligheten av ett bidrag från
MR/demokrati-anslaget för ändamålet.
Om vi kan hitta rätt samarbetspartner och kanaler i övrigt är det, enligt
min mening, mycket angeläget att vi också fortsättningsvis har hög bered-
skap för stöd åt bekämpningen av barnsexturism såväl i Thailand som i andra
länder.
Anf. 179 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Jag får tacka även för detta svar, som jag tycker var mycket
positivt. Biståndsministerns besök i Thailand för cirka ett år sedan väckte
stor uppmärksamhet, framför allt med tanke på att ministerns vilja och av-
sikt med resan var att belysa och lyfta fram barnsexturismens oerhört nega-
tiva och människoförnedrande sidor. Det var bra.
Biståndsministern, som nyligen åter har besökt Thailand, har säkert en hel
del både deprimerande och också uppbyggande minnen med sig därifrån -
minnen som kan omsättas i praktisk handling och resultat. Exempel har re-
dan givits i svaret på min fråga.
Resan för ungefär ett år sedan och den debatt som ägde rum i riksdagen
i november förra året gav ett mycket gott resultat, som ministern har redo-
gjort för i sitt svar. Det är mycket bra.
Det är mycket bra att det har avsatts en polis för att bekämpa den tillta-
gande barnsexturismen.
Det totala antalet prostituerade barn i Bangkok och badorten Pattaya
uppskattades 1989 till 1,5 miljoner. Det var framför allt under 1970- och
1980-talen som västerländska pedofiler och andra med sexuellt intresse av
barn började söka sig till Thailand. De upptäckte att alla slags sexuella tjäns-
ter gick att köpa, också från små barn. Men en relativt ny kategori barnsex-
turister är dc som nu tror att risken för att smittas av hiv är mindre om den
prostituerade är ung och därför utnyttjar barn och ungdomar. Jag tycker hela
denna verksamhet är oerhört vidrig. Allt vad man kan göra för att stoppa
den måste göras.
En svensk man avslöjades ju i sin gärning i Thailand av bl.a. Monica Dahl-
ström-Lannes. Hur följs hans och andra svenska mäns brott upp? Hur arbe-
tar man mot den thailändska regeringen? Hur samarbetar man mera direkt?
Statsrådet har nämnt cn sambandsman från Rikspolisstyrelsen och andra så-
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
69
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
70
dana aktiviteter. Är det bara genom polisen man samarbetar, eller samarbe-
tar man också direkt mellan regeringarna?
Anf. 180 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Man får försöka hitta sådant som är uppmuntrande och nå-
got ty sig till det. Det uppmuntrande är att den thailändska regeringen har
börjat reagera, för att inte säga har reagerat relativt kraftigt med lagstiftning.
Jag nämnde Ron O’Grady, som är ledare för ECPAT. Han berättade att man
veckan innan vi sammanträffade hade gjort fem nedslag där man hade haffat
eller tagit om hand i synnerhet utländska turister som utnyttjat barn. Det
ligger en förhoppning i detta. Det skapas en osäkerhet runt denna vidriga
hantering - jag håller helt med Margareta Viklund om att den är vidrig -
som man får se som något positivt. Vi måste stötta och haka fast vid detta
och på alla sätt försöka vitalisera arbetet. Det är naturligtvis ett enormt träsk
att ge sig ut i också för de thailändska myndigheterna, när man nu låtit det
bli så omfattande. Men, som sagt, man kan märka en viss vändning. Det
tycker jag man får se som mycket positivt. Kan man hjälpa en enda liten
pojke eller flicka ur denna förbannelse har man gjort en insats som är omöj-
lig att överskatta.
Jag hoppas att det framkom i mitt svar att det är angeläget att inte bara
fördöma, haffa och sätta dit. Det är också gränslöst angeläget att se till att
det finns verksamheter som tar om hand dem man kan rädda ur träsket och
ger dem möjlighet att existera vidare. Där kan ECPAT och andra enskilda
organisationer spela en stor roll.
Anf. 181 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Jag tror att vi är överens om det mesta i den här frågan när
det gäller vidrigheter osv. Det handlar ju i väldigt stor utsträckning om de
mänskliga rättigheterna, om människovärdet samt om rätten att få vara det
barn som man är och få leva under mera gynnsamma förhållanden.
Sverige har ju i FN:s konvention för de mänskliga rättigheterna men också
i FN:s generalförsamling aktivt agerat i den här frågan när det gäller att till-
sätta en särskild rapportör med uppgiften att granska frågor som gäller han-
del med barn, barnprostitution och barnpornografi.
Kommer Sverige i fortsättningen att agera ännu kraftigare i de här frå-
gorna och också föra upp dem ännu högre på FN-agendan, så att man kan
få ett gemensamt mellan länderna fattat beslut i det här sammanhanget?
Anf. 182 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag tror att knappast någon regering agerat kraftfullare än
vad denna regering har gjort. Det var kanske - om vi vågar säga det själva -
när Bangkok Post på sin första sida verkligen tog upp den här frågan utifrån
de utomordentligt skarpa anklagelser som vi kom med som man började fun-
dera mera än som tidigare varit fallet. Så sägs i alla fall från de enskilda orga-
nisationerna i Bangkok.
I många länder förekommer föreställningen att man inte skall blanda sig
i andra länders ”inre angelägenheter”. Men jag håller helt med Margareta
Viklund om att vi här har konventionen att stötta oss på. Naturligtvis kan vi
aldrig tala om MR, de mänskliga fri- och rättigheterna, utan att bry oss om
de här arma pojkarna och flickorna.
Vad vi nu arbetar för och hoppas på är att vi får en internationell lagstift-
ning som innebär att den som begår ett brott i Thailand skall, oavsett var-
ifrån han eller hon är, kunna dömas i sitt hemland.
Anf. 183 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Frågan är kanske felaktigt ställd. Men vet ministern hur man
följer upp ärendet med den man som man fick tag i för några månader se-
dan?
Anf. 184 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Det enda jag kan säga är det som har rapporterats i svenska
medier, alltså att det tydligen har dokumenterats att den thailändske pojken
var minderårig. Det lär nämligen ha presenterats ett dokument, jag har inte
sett det själv, som visar att pojken var minderårig. Mer vill jag inte kommen-
tera den affären här och nu.
Överläggningen var härmed avslutad.
31 § Svar på frågorna 1993/94:156 och 190 om fältsjukhuset i SomaliaAnf. 185 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Lars Leijonborg har frågat mig om jag är beredd att med-
verka till att fältsjukhuset i Somalia kan drivas även efter årsskiftet.
Kristina Svensson har frågat utrikesministern om regeringen avser att säga
nej till FN:s begäran om fortsatt stöd till fredsprocessen i Somalia genom det
fältsjukhus som Sverige har bidragit med. Frågan har överlämnats till mig.
Jag besvarar de två frågorna i ett sammanhang.
För ett år sedan var läget i Somalia mer än katastrofalt. I dag är situationen
fortfarande svår, men problemen av en annan karaktär. Den akuta hungers-
nöden är avhjälpt. Det har kommit regn, och i stora delar av landet har arbe-
tet med att bygga upp allt det som raserats under kriget tagit fart. Enligt en
färsk FN-rapport är situationen i Somalia nu normaliserad till 98 %. Undan-
taget är södra Mogadishu, där våldsamheterna fortsätter.
Utgångspunkten för vår hjälp till den somaliska befolkningen måste i fort-
sättningen vara att hjälpa till med freds- och försoningsprocessen. Vi måste
medverka vid övergången från katastrof- till utvecklingshjälp. Det är med
detta i minnet vi skall ta ställning till formen av hjälp.
Det råder ingen tvekan om att sjukvården i Somalia måste stärkas. Detta
bör dock i första hand ske genom att bygga upp hälsovården i landet och i
så stor utsträckning som möjligt involvera den somaliska befolkningen i ar-
betet. Ett exempel på den typ av insatser som jag anser att vi bör stödja är
Internationella rödakorsfederationens projekt för uppbyggnaden av primär-
hälsovården. För kort tid sedan inkom Röda korset med en förfrågan om
stöd till detta projekt, och ärendet bereds för närvarande på SIDA.
I längden kan man inte, så som har varit fallet på fältsjukhuset, ha svensk
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar pä frågor
71
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
72
personal för att sköta sjukhustvätten, laga personalens mat osv. Detta kräv-
des i inledningsskedet, men nu gäller det att finna nya former av bistånd som
bättre motsvarar de behov som finns.
Det är här intressant att göra en jämförelse med en annan framgångsrik
svensk insats i Somalia, nämligen Swedreliefs arbete för Unicef (Swedrelief
är en civil enhet inom försvaret, organisatoriskt underställd Försvarets inter-
nationella centrum, Swedint). Denna har blivit betydligt mindre uppmärk-
sammad än fältsjukhusets men är för det inte mindre viktig. Enligt Swedre-
liefs egna beräkningar räddades 50 000 barn till livet som ett resultat av dess
arbete till en kostnad av 700 kr per person. På fältsjukhuset har ungefär 8 000
patienter, soldater och civila, vårdats under det första året till en kostnad av
14 500 kr per patient! Detta ger en uppfattning om kostnadsaspekterna av
olika typer av insatser inom hälsosektorn.
När det gäller den konkreta frågan om huruvida Sverige skall lämna kvar
sjukhusets materiel i Somalia vill jag gärna referera till samtal som statssek-
reterare Alf Samuelsson hade i förra veckan i New York med företrädare för
FN, däribland Jan Eliasson. Vid dessa samtal framkom det att man från FN:s
sida långt ifrån är säker på om det svenska sjukhuset behövs, vare sig det är
fråga om att fortsätta driften som i dag eller att lämna kvar, alternativt sälja,
materielen. Först när FN har bestämt sig för storleken på den fortsatta ope-
rationen vet man vilken sjukvård som är nödvändig.
I det uppkomna läget kommer således containrarna med sjukhusmateriei
att finnas kvar i Somalia fram till den 15 december. Av detta följer att vi
måste ha besked av FN senast detta datum.
Anf. 186 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Jag tackar Alf Svensson för svaret, som innehöll en del in-
tressanta synpunkter. Icke desto mindre betraktar jag detta som ett olycks-
fall i arbetet i den här regeringens utrikespolitik.
På sätt och vis hade det kanske varit riktigare att göra som Kristina Svens-
son, dvs. att ställa frågan till utrikesministern. De synpunkter som framförs
i svaret är kanske rimliga från en biståndsminister. Men för mig är det uppen-
bart att det här är allmänna utrikespolitiska synpunkter, och att det alltså är
ett olycksfall i arbetet.
Det har ju varit en hörnsten i svensk utrikespolitik att mycket aktivt stödja
FN. Det skall mycket till innan Sverige säger nej till framställningar från FN.
Sådant kan naturligtvis förekomma i speciella fall, men vi skall ha mycket
starka motiv.
I det här fallet var ju utvecklingen i Somalia mycket dramatisk under hös-
ten 1993. FN:s generalsekreterare har gjort mycket stora ansträngningar för
att förmå världssamfundet att inte överge Somalia, vilket det har funnits
starka tendenser till.
Precis i det psykologiskt mycket viktiga och besvärliga läget meddelar Sve-
rige att vi skall dra oss ur när det gäller den här insatsen, som har blivit
mycket uppskattad av andra truppbidragare i Somalia.
Jag tycker att man har missat den storpolitiska dimensionen av den här
frågan, och jag har cn helt annan bild av FN:s önskan i denna fråga än vad
som framskymtar i svaret här.
Jag måste fråga biståndsministern hur man skall tolka det sista stycket i
svaret. Är det numera på nytt en öppen fråga huruvida Sverige kan tänka
sig att stanna kvar med sjukhusmaterielen?
Anf. 187 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Också jag tackar för svaret. Men jag beklagar att det inte
är utrikesministern som svarar. Frågan är ju ställd till utrikesministern, och
frågan inlämnades för ganska lång tid sedan. Ursprungligen var det Pierre
Schori som ställde frågan, men han är i FN just nu.
Jag tycker att det är ett i många stycken oegentligt svar. Jag beklagar att
man inte ser det här som en del av den fredsprocess som ändå är i gång i
Somalia, där det här sjukhuset skulle kunna vara en del av den fredsproces-
sen och vara kvar med sin personal.
Jag tycker att biståndsministern i svaret gör en oegentlig jämförelse när
kostnaden för primärvård jämförs med kostnaden för den avancerade vård
som ofta handlar om kirurgi för att bota människor med skottskador, bränn-
skador, svåra frakturer osv. Det är självklart att sådan vård är dyrare. Man
kan inte sätta dessa två vårdformer mot varandra. Naturligtvis behövs både-
och. De kompletterar varandra.
Jag är av uppfattningen att vårt fältsjukhus bör stanna kvar, dvs. personal
plus sjukhus med utrustning. Varför? Jo, för att man gör en omvittnat
mycket god insats. Det finns många bevis för det.
Detta är framför allt viktigt för FN:s anseende i Somalia. Det är verkligen
inte rätt tidpunkt att dra tillbaka våra insatser när alla andra är på väg att
lämna Somalia. Då finns det all anledning att detta fältsjukhus med dess
goda anseende och rykte - det handlar faktiskt om FN:s rykte - skall vara
kvar. Jag tycker att man i stället bör visa tålamod. Sverige har verkligen hu-
manitära traditioner som går långt tillbaka i tiden. Jag tycker att vi borde
fullfölja dem.
Anf. 188 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag hade i och för sig inte väntat mig något annat än detta
litet dramatiska sätt att spela upp detta ärende. ”Olycksfall i arbetet” och
”svaret är ett oegentligt svar”.
Precis som Kristina Svensson sade ställdes frågorna för en tid sedan. Då
kan det väl vara intressant att ta till sig något av det som framgick av svaret.
FN vet inte riktigt självt om enheten eller utrustningen behövs. Nu i dagarna
är det en konferens i Addis Abeba där man skall bestämma sig för hur man
skall agera vidare.
Nu säger ni att ”Sverige drar sig ur”. Ja, det kan man säga om man bara ser
till sjukhuset. Men jag är tvärsäker på att både Lars Leijonborg och Kristina
Svensson vet att Sverige är en av Somalias största bidragsgivare. Sverige drar
sig inte ur, utan Sverige är i allra högsta grad - vilket jag också nämnde i mitt
svar - med även i fortsättningen inom den humanitära sektorn och inom den
sektor som mera långsiktigt måste satsas på för att skapa fred och försoning.
Jag vill starkt understryka att Sverige inte drar sig ur Somalia i egenskap
av bidragsgivare. Sverige finns i allra högsta grad där, har funnits där och
kommer att finnas där. Jag har inte heller menat att man skall ställa olika
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svarpå frågor
73
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
vårdformer mot varandra. Jag har bara velat belysa att eftersom resurserna
är begränsade måste man våga sig på att tåla och uthärda att vissa priorite-
ringar måste göras.
Anf. 189 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Alf Svensson hänvisar i sitt svar till muntliga uppgifter från
statssekreterare Samuelsson. Jag har på regeringens uppdrag varit FN-dele-
gat i höst. Jag har en helt annan bild av styrkan i FN:s önskan att detta fält-
sjukhus skall vara kvar. Det finns också skriftligt dokumenterat. FN har
först - trots att man har varit medveten om vår tidsgräns - bett oss vara kvar.
När vi har sagt nej till det har FN djupt beklagat att vi drar oss ur och har
vidare vädjat till oss att åtminstone vara kvar med materielen. Sveriges rege-
ring har svarat nekande även på den framställningen, vilket naturligtvis har
tagits emot med stor förvåning i FN-högkvarteret i New York.
Vad innebär slutet av statsrådets svar? Finns det fortfarande en möjlighet
att Sverige stannar kvar med materielen?
Anf. 190 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Jag har inte varit FN-delegat i år. Men jag har fått andra
signaler från våra FN-delegater än de som statsrådet förmedlar här. Mina
kontakter säger att det finns en mycket stark önskan från FN:s sida att Sve-
rige skall stanna kvar.
Det är väl inte så konstigt? Det handlar om en medicinsk kompetens som
har byggts upp och utvecklats. Det går att genomföra en avancerad medi-
cinsk vård på fältsjukhuset som kommer den civila befolkningen till del
också. Det är ju det som är viktigt i sammanhanget.
Men, jag tycker att frågan har en annan dimension också. Det var anled-
ningen till att frågan ställdes till utrikesministern. Det här handlar om svensk
FN-politik. Jag tycker att jag återigen får bekräftat att denna regering har
försvagat den svenska FN-politiken. Vi vet alla hur det t.ex. gick med Sveri-
ges kandidatur till säkerhetsrådet.
Anf. 191 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Det hade varit tilltalande om Lars Leijonborg och Kristina
Svensson något hade understrukit att Sverige förvisso finns i Somalia och gör
mycket omfattande humanitära insatser. Sverige satsar nu på en långsiktig
restaurering av ett samhälle som för närvarande ändå befinner sig i en bättre
situation än när Sverige kom dit med fältsjukhuset.
Lars Leijonborg och Kristina Svensson är övertygade om att det som rege-
ringen nu i stället vill satsa på inte har samma prioritet och värde iör soma-
lierna som detta att fältsjukhuset skall vara kvar. Eller så menar de att både-
och skall göras, trots att Sverige är en av Somalias största bidragsgivare.
Jag har ingen anledning att betvivla de uppgifter - även om de är munt-
liga - som jag har fått från statssekreterare Samuelsson. Han hade ett per-
sonligt samtal med och cn personlig kontakt med Lars Eliasson.
Anf. 192 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Jag är väl medveten om Sveriges engagemang i Somalia. Jag
sade faktiskt i mitt första inlägg att det svar biståndsministern gav var bra.
Jag delar uppfattningen att det på lång sikt är angeläget att vrida vår insats
mer åt det rent humanitära från det militära inslag som fältsjukhuset natur-
ligtvis representerar.
Men trots allt är utgångspunkten en prioritering som FN har gjort. Jag
menar att man inte kan vifta undan den. President Clinton har skrivit brev
till övriga truppbidragare, inklusive Sverige, där han vädjar att Sverige skall
vara kvar med sin insats. Sjukhuset har fått en sådan betydelse att jag tror
att det skadar vårt rykte att dra tillbaka det.
Anf. 193 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Det vore intressant att diskutera vilka biståndsinsatser som
behövs i ett land som går från krig till fred. Det är en stor fråga, och det är
en stor diskussion. Det är många olika insatser som behövs.
Naturligtvis skall vi inte stanna kvar med ett fältsjukhus i all oändlighet i
Somalia. Det är inte det detta handlar om. Det hela handlar om att det är fel
tidpunkt att just nu lämna Somalia. Jag menar att vi här sviker somalierna.
Sjukhuset behövs verkligen. Det behövs för att restaurera FN:s anseende i
Somalia. Jag hoppas att regeringen kommer att enas kring ett beslut att sjuk-
huset får stanna kvar med personal och utrustning.
Anf. 194 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Man kanske skall erinra om att i slutet av oktober beslutade
regeringen att skänka ytterligare 30 miljoner kronor till humanitära insatser,
till stöd åt demokratiprocessen. Det var via Liv-och-Fred-organisationen.
Det skedde efter det att FN kommit med en förfrågan. Då ställde Sverige
upp. Vi har också engagerat oss för att återuppbygga rättsväsendet i Soma-
lia.
”Sviker somalierna” och ”fel tidpunkt”. Jag sade följande till mina medar-
betare när Sverige kom till Somalia med fältsjukhuset: ”Kom ihåg en sak.
Den dag vi skall gå ut - den kommer förr eller senare - kommer vi att få en
opinion riktad mot oss. Den opinionen kommer att hävda att det är fel tid-
punkt och att vi inte borde gå därifrån än.”
Nu är det likväl så att 70 % av patienterna på det svenska fältsjukhuset är
civila somalier. Jag menar att detta talar för att resurserna bör flyttas till de
ordinarie sjukhusen, och det är vad som kommer att ske.
Anf. 195 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Poängen är ju att den utrustning som finns på sjukhuset är
avancerad. Varför skall den packas ned? Varför skall den skickas tillbaka till
Sverige? Den borde verkligen få stanna på plats.
Det är vidare inte första gången som regeringen är ute vid fel tidpunkt när
det gäller Somalia. Vi efterlyste från socialdemokratisk sida ett ställningsta-
gande när FN gjorde sin vädjan om att vi över huvud taget skulle medverka
i en Somaliainsats. Då drog ni detta i långbänk, och ni går även nu i mycket
i andra nationers ledband, nationer som nu lämnar Somalia. Vi borde verkli-
gen kunna visa litet civilkurage och stanna kvar.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
75
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
76
Anf. 196 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten ytterligare. Jag vill bara som
slutkommentar säga att jag hoppas att regeringen drar de rätta slutsatserna
av detta samtal och av de övriga opinionsyttringar som har förekommit i
massmedierna och i andra sammanhang och tar fasta på den öppning som
jag läser in i det sista stycket, där det förefaller som om regeringen nu, om
FN återkommer med en önskan om att den här verksamheten skall drivas
vidare eller i vaije fall om att materielen skall vara kvar, är öppen för att
ompröva sitt ställningstagande. Jag hoppas att regeringen i det läget gör så.
Anf. 197 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag har inte förväntat mig att Kristina Svensson skall tycka
något annat än att regeringen är ute vid fel tidpunkt. Det kan vi uthärda.
Jag tycker inte att det ständiga talet om att vi drar oss ut ur detta är riktigt
hederligt. Den som gör det påståendet har därmed påstått att den satsning
som nu kommer att göras på de ordinarie sjukhusen är felaktig, dvs. att sats-
ningen på Liv- och fredsinstitutet skulle vara felaktig.
Det handlar här om prioriteringar. Det finns inte pengar till allt. Sverige
är redan Somalias kanske största bidragsgivare. Man kan önska sig allt, men
pengarna räcker inte till allt.
Anf. 198 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag medger ytterligare ett inlägg från vardera.
Anf. 199 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Det är absolut inte fel att satsa på primärvård, och det är bra
att biståndsministern har tagit initiativet till de insatser som har redovisats.
Men vad jag menar är att insatserna måste komplettera varandra. Sjukhuset
behövs fortfarande på grund av de skador som människor har efter kriget.
Överläggningen var härmed avslutad.
32 § Svar på fråga 1993/94:196 om stöd till barn vars föräldrar avliditi hiv/aids
Anf. 200 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Margareta Viklund har frågat mig på vilket sätt Sverige age-
rar för att ge stöd till projekt som syftar till att hjälpa de på grund av hiv/aids
föräldralösa barnen.
Det är med smärta jag och många andra kan konstatera att allt fler barn,
inte bara i Afrika utan runt om i världen, blir föräldralösa därför att deras
föräldrar dör i hiv/aids eller i sjukdomar som är relaterade till hiv/aids. Det
är ett allvarligt och växande bekymmer för de berörda barnen, deras omgiv-
ning, länderna och givetvis för oss som biståndsgivare.
Jag har i riksdagen svarat på många frågor som rör utsatta barns situation.
Låt mig därför koncentrera mitt svar på konkreta exempel på vad vi från
svensk sida gör för att stödja och hjälpa dessa föräldralösa barn.
Det första exemplet är från Uganda och det andra från Tanzania.
I Uganda ger Sverige ett direkt stöd om 5 miljoner kronor för en tvåårspe-
riod till ett Unicef-projekt för föräldralösa barn. Antalet föräldralösa barn
ökar markant i Uganda, i stor utsträckning som följd av aidsepidemin. FN:s
barnfond, Unicef, har ett program som innebär stöd till lokala frivilligorga-
nisationer som på olika sätt försöker förbättra förhållandet för dessa barn.
Arbetet syftar till att öka medvetenheten om föräldralösa barns behov och
situation, medverka till ökad koordinering mellan frivilligorganisationer på
distriktsnivå samt att öka regeringens förmåga att följa utvecklingen vad gäl-
ler de föräldralösa barnen.
Hur görs då detta? En viktig faktor är utbildning, dvs. kurser för distrikts-
ansvariga så att barnen kan stanna kvar i sin hemmiljö. Sorgen och förlusten
av föräldrarna är stor. Om sedan barnen tvingas lämna sin invanda miljö,
byn där de hör hemma, blir bördan ännu större. Och vi vet, även om sådant
är ofrånkomligt ibland, att barnhem inte är den bästa lösningen. Därför
läggs stor kraft ner på kampanjer för att öka medvetenheten om föräldralösa
barn, deras behov och situation. Här är arbetet på lokal nivå och genom en-
skilda organisationer av avgörande betydelse för att möjliggöra attitydför-
ändringar.
En viktig del är också att bistå de ugandiska myndigheterna med att notera
och analysera de föräldralösa barnens behov.
Det andra exemplet gäller Tanzania och Svenska Kyrkans Missions insat-
ser där för föräldralösa barn. Via SIDA har vi hitintills givit ett statligt bidrag
till projektet om 4 miljoner kronor. För närvarande bereds ytterligare stöd
om 4 miljoner kronor för 1993-1995. Aidsepidemin är särskilt svår i de nord-
västra delarna av landet, i Kageraregionen. Här arbetar sedan flera år till-
baka den lokala kyrkan, Evangelical Lutheran Church in Tanzania, med ett
socialt stöd till efterlevande barn och eventuella mor- och farföräldrar. Pro-
jektet innebär bl.a. att engagera anhöriga, bybor m.fl. att organisera olika
former av stöd till de drabbade barnen och familjerna.
Syftet är att se till att barnen får skolgång, hälsovård, hjälp med inköp av
mat och kläder och annan social omvårdnad. Därtill är det viktigt att sörja
för att barnens egendom, dvs. deras arv efter föräldrarna, bostad och andra
tillhörigheter stannar i barnens ägo och inte tas över av andra byinnevånare.
Parallellt med insatser av det slag jag nyss nämnt ger Sverige stöd till bas-
hälsovård m.m. som kommer en större grupp utsatta till godo. Dessutom
deltar representanter för Sverige aktivt i det globala aidsarbetet genom en
rad enskilda organisationer och FN-organisationer som WHO, Unicef,
UNDP och de internationella bankerna. Det normativa arbetet är här ett
särskilt viktigt inslag. Det totala svenska stödet till aidsprogram uppgår un-
der innevarande budgetår till 100 miljoner kronor.
Anf. 201 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.
Det är svårt att få en uppfattning om aidssituationcn. Prognoserna när det
gäller antalet aidssjuka i världen år 2000 är mycket diffusa och varierande.
Prognoserna varierar mellan ca 40 miljoner och ca 120 miljoner människor.
Det finns över huvud taget ingen tillförlitlig statistik.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
77
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
78
Herr talman! Under en konferens om hiv/aids som hölls under överin-
seende av WHO i Riga i april i år redovisades bl.a. att minst 2,5 miljoner
människor över hela världen hittills dött i aids. Ett par miljoner barn har
därför blivit föräldralösa.
WHO har beräknat att antalet föräldralösa barn i Afrika kommer att vara
ca 9 miljoner år 2000. Aidsepidemins verkningar, som innebär att delar av
den produktiva befolkningen dör, samt rädsla och okunnighet om hur aids
smittar gör att många barn i de värst drabbade områdena helt eller nästan
helt är utan tillsyn redan i dag. Värre kommer situationen således att bli.
Det handlar om ett mycket stort antal barn, och det gäller att ha planer och
framförhållning i detta sammanhang, så att man kan hjälpa de stora skaror
av barn som kommer att drabbas.
Allt fler rapporterar nu om barnens situation i det aidsdrabbade Afrika.
Det är bra att man lägger fram sådana rapporter. Det handlar om barn som
vårdar aidssjuka föräldrar och sedan, som ytterligare börda i sorgen efter de
döda, tar hand om småsyskonen. Och det finns tragiska, men tyvärr sanna,
berättelser om gamla och orkeslösa som lämnas med ända upp till 15 barn-
barn då söner och svärdöttrar avlidit i aids. Det är barnen som är de stora
förlorarna i en av de värsta epidemier som drabbat framför allt Afrika, där
dessutom det traditionella skyddsnätet, storfamiljen, börjat glesna.
Anf. 202 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Margareta Viklund och jag är överens om hur fasansfull
denna epidemi är. Man skulle naturligtvis inget högre önska än att det fanns
ett botemedel, som dessutom vore tillgängligt för befolkningarna i u-län-
derna. Vi vet ju att det, som Margareta Viklund också sade, är i u-länderna
i Afrika som hiv/aids går fram som något av en präriebrand.
Det har ju varit och är väl allom bekant att det har varit svårt att få en hel
del regimer, både i Afrika och i Asien, att tillstå att man har hiv/aids inom
sina nationsgränser. Det finns naturligtvis också anledning att understryka
att en hel del länder inte är så måna om och engagerade för sin fattiga lands-
bygdsbefolkning, inklusive de kvinnor och barn som bor där, och därför inte
med något påvisbart aktivt intresse går ut för att informera om vilka risker
man kan utsätta sig för på det ena eller andra viset.
Vi får heller inte glömma att de här länderna har en så eländig, fattig och
erbarmligt svår situation när det gäller att kontrollera blodprodukter och ett
som annat att smittan kan överföras på väldigt många sätt. Detta innebär
inte, herr talman, att vi på något sätt får slå oss till ro. Det är klart att allt
måste göras. Det är tänkbart att våra insatser borde vara större, mer omfat-
tande och bredare än de för närvarande är.
Anf. 203 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Det senaste håller jag verkligen med om. Jag tycker också
att insatserna borde vara större och bredare.
Redan för två år sedan när jag var i FN, och även när jag var där nyligen
under en period, tog jag upp den här frågan med flera av FN:s hjälporgan.
Men av de som jag tycker ganska svävande svar som jag fick framgick att
man inte var tillräckligt uppmärksam och åtgärdande när det gäller den här
frågan, som jag anser står för ett mycket stort och viktigt problem. Det enda
projekt i FN:s regi som Alf Svensson presenterar är det som pågår i Uganda.
Det omfattar 5 miljoner. Det tycker jag inte är så förskräckligt mycket egent-
ligen med tanke på allt det som FN skulle kunna göra.
Jag tycker att frågan om de föräldralösa barnen är en oerhört stor fråga.
Jag tycker att den också skall ges större tyngd på FN:s dagordning, så att
man verkligen för upp den och sätter den i fokus, för den är oerhört viktig
och angelägen.
Anf. 204 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Låt mig bara säga att vi är överens om detta. Sedan måste
naturligtvis regimerna och länderna själva ta sitt huvudsakliga ansvar, för
man har det ansvaret. De kan inte förvänta sig att FN eller att man multilate-
ralt först skall gå in och tala om att de har fel när de påstår att det inte finns
hiv-smittade och aidssjuka och att det är mycket oklokt av dem att försöka
dölja detta. Var ärliga i stället! Det börjar infinna sig ett större mått av ärlig-
het. Det skall i anständighetens namn sägas.
Jag kan inte heller låta bli att påvisa, herr talman, att i morgon, den 1 de-
cember 1993, äger aidsdagen rum - World Aids Day. Det är Världshälsoor-
ganisationen som står för den. Vi får hoppas och vi får arbeta för att större
upplysning och kraftfullare resurser riktas mot denna vedervärdiga farsot.
Anf. 205 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Jag hade inte aidsdagen i åtanke när jag skrev den här frå-
gan. Det var roligt att den kom så rätt i tiden.
Som jag sade förut tycker jag att den här frågan är oerhört stor. Den hand-
lar i alla fall om barnen och deras situation. Skall vi kunna få någon bättre
värld, någon bättre ordning på världens problem, måste vi satsa på barnen,
vare sig de bor här hemma eller nere i Afrika. Det handlar om 9 miljoner
barn år 2000. Det är en oerhört stor skara.
Jag vet att man i WHO-kretsar är oerhört ängslig för den här situationen
och anser att det måste planeras för hur vi tillsammans skall kunna hjälpa de
här barnen. Naturligtvis har de enskilda länderna ett stort ansvar, men det
har också alla vi andra som känner till situationen.
Överläggningen var härmed avslutad.
33 § Svar på frågorna 1993/94:204 och 215 om bistånd till Makedo-nien
Anf. 206 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Lennart Rohdin har frågat mig om Sverige kan ge bistånd
till republiken Makedonien för att medverka till att landet kan fortsätta vara
ett element av stabilitet på Balkan.
Lennart Rohdin har vidare frågat utrikesministern vad Sverige gör bilate-
ralt och multilateralt för att republiken Makedonien skall kompenseras för
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar pä frågor
79
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
80
effekterna av FN-sanktionerna mot Serbien-Montenegro. Frågan har över-
lämnats till mig för besvarande.
Jag besvarar de två frågorna i ett sammanhang.
Den förra jugoslaviska republiken Makedoniens ekonomiska situation har
allvarligt försämrats. Detta beror delvis på sanktionerna mot Serbien och
Montenegro, men har också andra förklaringar, som landets delning. Även
dessförinnan var dock ekonomin svag, och republiken utgjorde en av de fat-
tigaste i f.d. Jugoslavien. För år 1993 beräknar IMF att BNP per capita kom-
mer att uppgå till ca 800 dollar.
För att komma i åtnjutande av krediter från de internationella kreditinsti-
tuten krävs att åtminstone två huvudelement är avklarade - en reglering av
de gamla ärvda skulderna till Världsbanken m.fl. internationella kreditinsti-
tutioner och ett av Internationella valutafonden godkänt ekonomiskt re-
formprogram. Regeringen i Skopje har redan undertecknat en överenskom-
melse om ett ekonomiskt reformprogram med Internationella valutafonden.
Frågan om de utestående skulderna återstår. Nederländerna har bildat en
internationell stödgrupp för att kunna reglera de gamla skulderna till Världs-
banken m.fl. - ett initiativ som Sverige välkomnar. Gruppen sammanträder
denna vecka i Paris. Vi kommer självfallet att delta i detta möte. Inom Utri-
kesdepartementet diskuteras nu hur Sverige skall kunna bidra till stödgrup-
pen.
På svensk sida anser vi det ytterst angeläget att sanktionerna efterlevs och
att de drabbade länderna får fortsatt möjlighet att följa säkerhetsrådets reso-
lutioner om sanktionerna mot Serbien.
Sverige välkomnar och stödjer Bretton-Wood-institutionernas arbete med
att utforma ett ekonomiskt reformprogram för republiken. Om den make-
donska ekonomin kunde stärkas skulle detta på ett positivt sätt bidra till sta-
biliteten på Balkan.
Jag vill här nämna att det sedan ett par veckor tillbaka finns ett svenskt
honorärskonsulat i Skopje med uppgift att främja de bilaterala förbindel-
serna bl.a. beträffande handel.
Anf. 207 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag tackar för svaret på mina frågor. Egentligen var det bara
svar på frågan till biståndsministern. Jag utgår emellertid från att man på
Utrikesdepartementet även förstår min fråga till utrikesministern. Uteblivet
svar på den frågan får väl tolkas som att regeringen inte har så mycket att
redovisa.
Biståndsministerns svar målar upp samma bild av förhållandena i Make-
donien som jag själv har gjort i mina frågor. Informationen som biståndsmi-
nistern lämnar om skuldsaneringen gentemot Världsbanken och reformpro-
grammet som utarbetas av IMF var värdefull information, som jag tackar
för. Samtidigt som jag själv besökte Skopje för ett par veckor sedan och ta-
lade med bl.a. utrikesministern och andra ministrar pågick fortfarande för-
handlingarna med IMF, så det går framåt.
Jag tycker att det är positivt att biståndsministern i svaret välkomnar det
initiativ som tydligen har tagits av Nederländerna för att de gamla skulderna
till Världsbanken skall kunna regleras.
Det är naturligtvis bra att det diskuteras på Utrikesdepartementet hur
Sverige skall kunna bidra till stödgruppen. Jag tycker nog att vi här skulle
kunna få en klar viljeyttring från biståndsministern om att Sverige avser att
medverka till det här skuldsaneringsprogrammet, som naturligtvis är en oer-
hört viktig förutsättning för att Makedonien skall kunna komma vidare med
den ekonomiska verksamheten.
Men jag ställer mig som sagt fortfarande frågan vad Sverige gör i övrigt i
internationella organ: ESK, där vi fram till i dag har innehaft ordförandepos-
ten, och FN, där det finns en sanktionskommitté som är tillsatt för att se över
möjligheterna att kompensera länder som drabbas av FN-sanktionerna. Om
detta fanns ingenting i det svar som biståndsministern lämnade på min fråga
till utrikesministern.
Anf. 208 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Först tycker jag att man i det sammanhanget bör säga att
regeringen i Skopje under våren och sommaren ingalunda följde sanktio-
nerna. Det tror jag är allom bekant, och det tror jag naturligtvis att även
Lennart Rohdin är väl underkunnig om.
Landet blev faktiskt för en tid säte för en omfattande transithandel till Ser-
bien och Montenegro. I egenskap av ESK-ordförande tog utrikesministern
en rad initiativ till att få regeringen i Skopje att följa FN:s sanktioner. Det
var också andra länder och organisationer som tog sådana initiativ. Det
ledde till resultat. I september i år ändrade regeringen i Skopje politik och
följer numera sanktionerna. Det har bl.a. bidragit till att sanktionerna bör-
jar bita på allvar i den federala republiken Jugoslavien, alltså i Serbien och
Montenegro.
Det är naturligtvis oerhört angeläget att Makedonien kan fortsätta att
upprätthålla sanktionerna. Skulle Makedonien börja svikta här finns det risk
för att andra länder runt om gör sammaledes.
Låt mig sedan säga att Sverige m.fl. länder försöker få till stånd en konfe-
rens inom ESK:s sanktionsgrupp. Dit skulle man inbjuda representanter för
de internationella finansieringsinstituten i syfte att just prioritera projekt
som är avsedda att mildra effekterna på Serbiens grannländer av sanktio-
nerna. Vi är alltså inte utrikespolitiskt passiva i det avseendet.
Anf. 209 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Vid mina samtal i Skopje för ett par veckor sedan beskrev
ansvariga ministrar själva de problem som har förevarit när det gäller att
upprätthålla sanktionerna.
Jag tycker att det är märkligt hur biståndsministern lägger tonvikten i den
här diskussionen. Som jag redovisat i min fråga har ju Makedonien varit ex-
emplariskt jämfört med andra delar av det forna Jugoslavien när det gäller
både att uppnå sin självständighet och att skapa garantier och möjligheter
för de nationella minoriteterna att leva under respekt för de rättigheter som
de kan kräva. Trots detta har Makedonien, till skillnad från alla andra län-
der, drabbats av att Grekland utövade utpressning mot EG så att man inte
erkände republiken Makedonien. Här traskade Sverige patrull och efter till
dess att det internationella samfundet hade ändrat sig.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 33
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Detta har drabbat Makedonien mycket hårt. Det har isolerat Makedonien
från utrikeshandel. Det har gjort att de inte har kommit i kontakt med de
internationella hjälporganen tidigare. Vi har i själva verket medverkat till
den försämrade situation som Makedonien har råkat ut för.
Anf. 210 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag är inte säker på att jag vill hålla med om den beskriv-
ningen riktigt. Frågan om kompensation har kört fast i FN. På ESK-mötet i
Rom försökte Sverige, som jag nämnde, få till stånd en konferens inom
ESK:s sanktionsgrupp för att hjälpa till med kompensationen för det som
Makedonien drabbas av på grund av att man ställer upp på sanktionerna.
Jag skall också svara på den fråga som Lennart Rohdin ställde i sitt första
anförande. Det är min avsikt att vara med och stötta på ett positivt sätt när
vi vet litet mer efter det möte som hålls i veckan i Paris.
Anf. 211 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Som biståndsministern mycket väl vet fördröjdes samtalen
med IMF och Världsbanken av det faktum att Makedonien inte erkändes,
vare sig av andra länder eller av Sverige. Vi följde EG:s förhalningspolitik i
den frågan. Detta har försenat arbetet när det gäller en rekonstruktion av
Makedoniens ekonomi.
ESK, där vi sj älva har varit ordförande, har i dag ännu inte släppt in Make-
donien som fullvärdig medlem, trots att det säkerligen ytterligare skulle ha
bidragit till att stabilisera situationen i denna del av Balkan. Där står ju
egentligen Makedonien självt för det enda stabiliserande elementet i den
konflikt som råder. Som vi har sett de senaste veckorna är det ju inte en ofar-
lig situation som Makedonien befinner sig i.
När det gäller nationella minoriteter har man, både historiskt och i dag,
mycket explosivt stoff som kan explodera om den ekonomiska situationen
urartar fullständigt. Då kan det bli väl så jobbigt för Sverige när det gäller
våra FN-styrkor och vår framtida flyktingpolitik gentemot det forna Jugosla-
vien.
Överläggningen var härmed avslutad.
34 § Svar på fråga 1993/94:164 om arbetslösheten bland byggnadsar-betare i Värmland
Anf. 212 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Lisbeth Staaf-Igelström har frågat mig vilka åtgärder jag äm-
nar vidta för att minska arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i Värm-
land. Hon påpekar att byggarbetslösheten i dag är 25 % och att den beräknas
öka under vintern.
Vad vi upplever nu är till stor del en effekt av inflationspolitikens och spe-
kulationsbyggandets tid. Denna sorglösa och ansvarslösa tid har också läm-
nat förfärande spår i form av finanskrisen som till sin huvuddel har sina röt-
82
ter i bygg- och fastighetsbranschen. Många arbetare lockades då över från
exportindustrin till byggbranschen och arbetskåren blev för stor.
Nu befinner vi oss emellertid i en situation där hela branschen skakas.
Byggarbetslösheten i oktober låg på 24,5 % i hela riket och i flera län var
siffrorna högre än i Värmland. Värst var situationen i Jämtlands län där den
översteg 38 %. Prognoserna framöver tyder, som Lisbeth Staaf-Igelström
påpekar, på ytterligare ökningar av arbetslösheten under vintern. En mycket
stor del av de arbetslösa är unga människor. Vi riskerar att bristen på yrkes-
arbetare kan bli en inflationsdrivande flaskhals när byggandet om någon tid
tar fart igen.
Det är alltså angeläget att vi minskar byggarbetskåren i förhållande till re-
kordåren och försöker motivera arbetare att söka sig till andra branscher.
Men det är också angeläget att åtgärder görs för att skydda branschen från
en alltför kraftig åderlåtning.
En viktig insats i denna strävan var det ROT-program som presenterades
i våras. I detta program ingick ett stöd till kommunala ROT-insatser. Över
40 miljoner kronor av dessa kom Värmland till del. Dessutom har beslut ta-
gits vid ett flertal tillfällen under senare år med inriktning på att stödja bygg-
verksamheten. Jag tänker på satsningar på kulturminnesvård, icke-statliga
kulturlokaler, samlingslokaler, tidigareläggning av affärsverksinvesteringar
samt ca 3 miljarder kronor till statliga bygginvesteringar. Till dessa insatser
kommer återkommande extra insatser på investeringar i infrastruktur som
också är av stor betydelse för byggbranschen.
Ett beredningsarbete pågår nu inom regeringskansliet med anledning av
en framställning från AMS styrelse om ROT-insatser.
Anf. 213 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Jag är inte
helt nöjd med det.
Jag känner till att Värmland inte har den högsta arbetslösheten bland
byggjobbarna. Jag vill påpeka att det är svårt för alla som är arbetslösa. Det
hjälper inte Värmlands byggnadsarbetare att det är högre arbetslöshet i
andra län.
Jag kan också vara överens med arbetsmarknadsministern om att byggsek-
torn måste minskas. Men det måste ske när arbetsmarknaden blir bättre.
Det måste ske under socialt acceptabla former. Jag anser att vi i dag skall
sysselsätta de lediga byggresurser som vi har. Det innebären samhällsekono-
misk fördel.
Byggnads avdelning 29 i Värmland betalar ut över 700 000 kr per dag till
sina arbetslösa. Från den 1 januari i år fram till den 26 november har man
betalat ut över 171 miljoner kronor.
Vi har nu gjort en kartläggning i Värmland av olika byggprojekt. I den
här kartläggningen har vi kommit fram till att det finns ett stort behov, bl.a.
när det gäller upprustning av kommunala byggnader, skolor m.m. Det finns
också ett behov av upprustning av bostäder. Det finns alltså ett behov av ett
ROT-program.
Dc 40 miljoner som arbetsmarknadsministern talar om i sitt svar är redan
intecknade för Värmlands del.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
83
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Vi har också andra projekt på gång, bl.a. en ny länsflygplats och ett nytt
länsmuseum.
Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om han är beredd att satsa på ett
ROT-program. Kan jag tolka den sista meningen som står i svaret som att
AMS framställan kommer att behandlas positivt? Är arbetsmarknadsminis-
tern beredd att positivt behandla frågan om pengar till länsflygplats och mu-
seum i Värmland?
Anf. 214 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det pågår även en diskussion om de här frågorna i riksdagen
i dessa dagar. Den bör också avvaktas. Jag kan naturligtvis inte hålla på med
budgetprövningsarbete i talarstolen.
Jag kommer såvitt jag förstår att informeras om den värmländska flygplat-
sen av landshövdingen m.fl. på måndag när jag befinner mig i Kristinehamn.
Jag känner också till museet.
Det böljar nu kännas som om ett större antal företag börjar återfå sin in-
vesteringslusta. Det är mycket av det vi behöver. Detta är naturligtvis också
en fråga som vi får diskutera i budgetarbetet för 1994/95.
Anf. 215 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):
Herr talman! Jag känner också till att arbetsmarknadsministern kommer
att träffa företrädare för Värmland för att diskutera de aktuella projekten.
Men jag vill återigen betona att jag hoppas att bemötandet då blir positivt.
Det är nämligen mycket viktigt för just länets byggarbetskraft att få i gång
sådana här projekt. Som jag tidigare sade kommer arbetslösheten i vinter
att bli över 40 %. Det finns risk att ung och välutbildad arbetskraft kommer
att lämna byggbranschen, vilket senare kommer att innebära stora flaskhals-
problem, precis som arbetsmarknadsministern påpekat i sitt svar. Jag hoppas
alltså på en positiv behandling av dessa frågor.
Överläggningen var härmed avslutad.
35 § Svar på fråga 1993/94:208 om stödområdesplacering av Vet-landa kommun
Anf. 216 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Catarina Rönnung har frågat mig om jag är beredd att om-
pröva beslutet att inte inplacera Vetlanda kommun i tillfälligt stödområde.
Regeringen har under de senaste åren vid några tillfällen fattat beslut om
att inplacera ett antal kommuner i tillfälligt stödområde. Dessa beslut har
föregåtts av cn noggrann genomgång av situationen i utsatta kommuner och
regioner. Sådana analyser görs fortlöpande inom regeringskansliet. Jag kan
inte i dag kommentera behovet av att inplacera viss kommun i tillfälligt stöd-
område.
Anf. 217 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Tack för svaret! Det var inte många veckor sedan som ar-
betsmarknadsministern och jag möttes i en frågcducll angående etablerings-
stöd till Marknads- & Media Akademien. Att få starthjälp till denna skulle
vara ett led i att utveckla ett mer differentierat näringsliv i Vetlanda kom-
mun. Jag är fortfarande hoppfull i detta ärende.
Situationen i Vetlanda kommun har förvärrats sedan dess genom att två
företag ytterligare gått i konkurs. Det ena företaget, AB Boro-Hus, hade
vid konkurstillfället 94 personer anställda. Det föreligger redan i dag en an-
sökan på departementet från kommunen och länsstyrelsen om att Vetlanda
kommun skall inplaceras i tillfälligt stödområde, i första hand under två år.
Med anledning av det förvärrade läget har kommunen avgivit en förnyad
ansökan, med det viktiga tillägget att man vill ha ärendet fortast möjligt be-
handlat.
Jag och de övriga kommuninvånarna har därför redan i dag förväntat oss
en förhoppningsfull signal, en signal som antyder att statsrådet ser lika all-
varligt på situationen som vi gör och att statsrådet är beredd att agera och
inte bara hänvisa till någon allmän praxis för behandling av stödområdesfrå-
gor över huvud taget.
Trähusbranschen i Sverige hotar att förblöda. Vetlanda som varande cent-
rum för denna bransch har drabbats hårt. Kommunen fick förra året känna
på en befolkningsminskning med 232 personer. De senaste arbetslöshetssiff-
rorna är alarmerande. 1 150 personer är öppet arbetslösa, 870 personer finns
i arbetsmarknadsåtgärder. Arbetslösheten är 12,1 % och ligger långt över
genomsnittet. Arbetsmarknadsläget har ytterligare försämrats i trähusbran-
schen.
Vid årsskiftet 1991/92 arbetade 1 230 personer i denna. Med det dystra
läget för dagen återstår, enligt beräkningar vid årsskiftet 1993/94, drygt 200
personer. Dessa siffror talar sitt eget tydliga språk. Vetlanda kommun är i
behov av snabb och akut hjälp.
Kommer statsrådet att agera inom kort för att avhjälpa den situation som
Vetlanda kommun befinner sig i?
Anf. 218 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag kan för dagen inte säga mer än vad jag redan sagt. Inom
regeringskansliet pågår det för närvarande en total genomlysning av landets
alla kommuner, såsom en förberedelse för ett nytt regionalpolitiskt beslut i
denna riksdag. En proposition om det kommer att läggas på riksdagens bord
i februari.
Därjämte kan en bedömning göras redan nu om det är lämpligt att aktuali-
sera någon speciell kommun för ett inplacerande i tillfälligt stödområde.
Men det sker för närvarande en genomlysning av alla kommuner.
Anf. 219 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Jag hoppas att en sådan genomlysning inte dröjer alltför
länge, eftersom Vetlanda kommun är i behov av en snabb och akut hjälp. En
arbetslöshet på 12,1 % är ytterligt alarmerande. Hela näringslivsstrukturen i
Vetlanda kommun håller på att utplånas genom trähusbranschens oerhört
snabba tillbakagång.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
5 var på frågor
7 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 33
|
Prot. 1993/94:33 30 november 1993 |
Ett snabbt och beslutsamt agerande från arbetsmarknadsministerns sida |
|
Svar på frågor |
Överläggningen var härmed avslutad. |
86
36 § Svar på fråga 1993/94:212 om servicen i glesbygdenAnf. 220 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Hans Stenberg har frågat mig om jag anser att avregleringen
av posten, flyget och elmarknaden får positiva effekter för servicen i glesbyg-
den.
Hans Stenberg hänför sin fråga till en frågestund här i kammaren den 16
november då jag konstaterade att ”avregleringsfrågorna är viktiga i ett regio-
nalpolitiskt perspektiv”:
Avregleringen syftar till att genom ökad konkurrens få till stånd ökad pro-
duktivitet. För att uppnå detta krävs det att flera företag är intresserade av
att verka på den aktuella lokala marknaden. För glesbygdsregioner med ett
litet befolkningsunderlag är marknaden sällan tillräckligt stor för att konkur-
rens skall uppstå. Dessa regioner riskerar därför att inte få del av de direkta
produktivitetsökningarna.
Trots detta kan avregleringarna ha indirekta positiva effekter i glesbyg-
den. Dessa uppstår till följd av att det gamla monopolföretaget genom hår-
dare konkurrens i tätbefolkade regioner kan tvingas till organisationsföränd-
ringar som i praktiken innebär förbättrad service i glesbygd.
Låt mig upprepa också annat jag vid det tidigare frågetillfället sade om
avregleringsarbetet, nämligen att det skall genomföras så att viktiga sam-
hällsintressen beaktas. Ett viktigt sådant är att bevara eller skapa förutsätt-
ningar för utveckling i alla regioner. Detta gäller inte minst våra glesbefol-
kade områden.
Anf. 221 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Jag börjar med att tacka för svaret på frågan, även om jag
inte blev värst mycket klokare vad gäller vad arbetsmarknadsministern me-
nar.
Det är många som i dag är oroliga över vilka konsekvenser avregleringar,
bolagiseringar och utförsäljningar av våra naturtillgångar kommer att få för
samhällsservicen utanför de stora tätorterna.
Vad händer när flyget, posten, elmarknaden och telekommunikationen
avregleras? Om de här verksamheterna fortsättningsvis skall bära sina egna
kostnader på varje ort, utan att man ser till den totala samhällsnyttan, riske-
rar vi att få enorma skillnader i serviceutbud i olika delar av landet.
Generellt sett får avregleringar nästan alltid negativa konsekvenser i gles-
bygden, t.ex. i Norrlands inland. Befolkningsunderlaget är ofta alldeles för
litet för att man, sett ut ur en rent företagsekonomiskt synvinkel, skall kunna
göra investeringar i infrastruktur lönsamma. Det hindrar naturligtvis inte att
samma slags investeringar sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv många
gånger kan vara väldigt lönsamma.
Likadant är det exempelvis med upprätthållandet av postservice på
mindre orter och i glesbygd. Det är ju rent företagsekonomiskt ingen lönsam
affär.
Det är inte bara vi socialdemokrater som är djupt oroade över vilka effek-
ter avregleringarna kommer att få. Flera av arbetsmarknadsministerns parti-
vänner har också uttryck sin oro över t.ex. bolagiseringen av Posten och talet
om en framtida privatisering. Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern:
På vilket vis kommer den här förändringen att innebära positiva effekter för
glesbygden? Hur kommer exempelvis postservicen i glesbygen att förbättras
i framtiden genom att Posten bolagiseras?
Anf. 222 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Oavsett om Posten är ett bolag eller ett statligt verk har man
i princip samma skyldighet att försöka vara effektiv.
I förslaget till postlag, som riksdagen har att behandla, står det skrivet att
postservicen skall vara rikstäckande och innebära att alla människor, oavsett
adressort, kan nås av brev och paket. Det står också att kassaservicen skall
vara rikstäckande och att Poststyrelsen skall bevaka att post- och kassaservi-
cen motsvarar samhällets behov.
Det finns också en avregleringsdelegation, som har att speciellt redovisa
de regionalpolitiska delarna av detta skeende, enligt direktiv från regering
och riksdag.
När det gäller televerksamheten har nya Telia ålagts att stå för både data-
och telefaxservice över hela vårt land. Dessutom går den tekniska utveck-
lingen väldigt snabbt på det området, och det kommer fram nya metoder
som innebär förbättringar för de glesbefolkade delarna.
Det finns också bl.a. rätt många västerbottningar som tycker att det är
ganska bra att flygpriset har sjunkit med så där 50 %. Men man måste ändå
ha en viss aktsamhet och vidta en del åtgärder för vissa utsatta orter. Det är
då viktigt att det goda inte slår ut någonting, utan att det finns litet resurser
så att vi kan klara av att hjälpa speciellt utsatta delar.
Anf. 223 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Det är just den framförhållningen med resurserna från sam-
hällets sida som vi saknar.
När det t.ex. gäller Posten har ansvaret ensidigt lagts på en aktör på mark-
naden, och samtidigt konkurrensutsätter man verksamheten. Man behöver
inte vara speciellt pessimistisk för att kunna tänka sig att Postens ekonomi i
framtiden kommer ätt kunna bli pressad, att Posten kommer att pressas av
den konkurrens man är utsatt för. Det blir ju då inte heller en konkurrens
på lika villkor. I ett sådant läge är det mycket lätt att tänka sig en situation
då Posten inte längre anser sig ha ekonomiska möjligheter att upprätthålla
enhetstaxan och inte heller anser sig kunna ta något regionalpolitiskt ansvar.
Anser inte arbetsmarknadsministern att det är regeringens och riksdagens
skyldighet att lägga fast spelregler som kan gälla även i oförutsedda situatio-
ner i framtiden?
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
87
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
Anf. 224 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har sagt att det här noga måste följas. Jag har sagt att
Näringsdepartementet, nu när man där jobbar med elmarknadens avregle-
ring, noga måste analysera eventuella regionalpolitiska bekymmer som kan
uppstå.
Posten, som Hans Stenberg tog upp som ett speciellt fall, har ett mycket
mycket stort försteg framför alla andra, eftersom man har en rikstäckande
organisation och alltså kan förmedla över hela landet. Posten har ju också
en stabil ekonomisk situation, och jag är därför för min del inte bekymrad.
Men självfallet måste man vara uppmärksam på om Posten börjar göra saker
och ting som inte är bra för mer glesbefolkade delar.
Nu läggs postverksamheten oftast in i t.ex. befintlig lanthandel. Man stär-
ker på det sättet lanthandeln, och servicen bibehålls nära människorna.
Anf. 225 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Jag är inte riktigt lika optimistisk som arbetsmarknadsminis-
tern när det gäller Posten. I en avlägsen framtid ser jag att det kan bli bekym-
mer, och då blir det väldigt svårt att ta tillbaka de utfästelser som har gjorts
mot de privata företagarna. Man kan inte gärna lägga på ett monopol sedan
man har släppt in andra aktörer på marknaden.
Jag skulle vilja ta upp elmarknaden, som arbetsmarknadsministern själv
tog upp. Det rimliga vore enligt min uppfattning att se över konsekvenserna
först, innan man beslutarom en avreglering. Därför har vi också här i riksda-
gen föreslagit att man borde tillsätta en parlamentarisk utredning för att ut-
reda konsekvenserna av en avreglering innan man genomför en sådan. Vi
ser en stor risk i det här för glesbygdens del. Kostnaderna kommer nämligen
att öka kraftigt för små konsumenter i glesbygd.
Anf. 226 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Elmarknaden är ju avreglerad i det socialdemokratiskt
styrda Norge, och i stort sett har det där inneburit en prispress. Regeringen
tar inte slutlig ställning till avregleringen förrän ett förslag har framarbetats,
ett förslag kring vilket det måste råda enighet. Jag för min del vill också
känna att de mer glesbefolkade delarna i landet beaktas på rätt sätt i ett så-
dant förslag.
Anf. 227 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Erfarenheterna i Norge är inte enbart goda.
Jag var så sent som i förrgår i kontakt med en liten elproducent, som nu
ser sina möjligheter att fortsätta att bedriva verksamheten i liten skala och
att i framtiden kunna göra investeringar som i stort sett obefintliga. Det här
innebär att verksamhet i glesbygd slås undan till förmån för de stora produ-
ccntcnheterna.
Den andra risken med det hela är att man genom den här avreglcringcn
får en så pass varierad prisbild och cn sådan instabilitet i prisbilden att det
kommer att drabba våra clintcnsiva industrier. Vi vet allihop att dc finns i
88
de glesbefolkade delarna av landet. De finns i Norrlands inland och i andra
glesbefolkade delar av landet.
Överläggningen var härmed avslutad.
37 § Svar på fråga 1993/94:218 om stödet till kommuner som tidigare-lägger underhållsarbeten
Anf. 228 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Lars Björkman har frågat mig vad jag har tänkt vidta för
åtgärder för att förhindra missbruk vid användandet av beredskapsarbeten.
Lars Björkman hänvisar till uppgifter som förekommer om att enskilda kom-
muner vid entreprenadupphandling av byggobjekt bryter ur en delentrepre-
nad för att låta utföra denna med stöd av arbetsmarknadsersättning. An-
budsgivare/arbetsgivare har då tvingats permittera anställd personal, som se-
dan fått utföra arbetet som bidragsberättigat objekt.
Beredskapsarbeten skall avse arbeten som ökar antalet anställda utöver
vad som ryms inom anordnarens ordinarie budget. Det innebär att anordna-
ren inte själv helt kan finansiera arbetet vid det aktuella tillfället. Samtidigt
kan det vara angeläget att just då skapa arbetstillfällen för arbetslösa.
Detta skall naturligtvis inte tillämpas så att entreprenören måste säga upp
personal för att sedan utföra samma arbete med beredskapsarbetare. Det
skulle bara innebära att en arbetslös tränger ut en redan anställd. Det blir
då endast ett nollsummespel. Detta är inte syftet med de arbetsmarknadspo-
litiska åtgärderna. De skall inte konkurrera ut reguljära arbeten.
Frågan om undanträngningseffekter är utomordentligt viktig, särskilt nu
när vi ser en vändning i ekonomin. Jag vill här peka på de uppföljningar som
har gjorts av ungdomspraktiken och arbetslivsutvecklingen. Dessa uppfölj-
ningar visar att undanträngning sker i endast ringa omfattning.
Jag följer problemen med undanträngningseffekterna kontinuerligt. Jag
är synnerligen angelägen om att åtgärderna får avsedd effekt, dvs. att skapa
nya öppningar för de arbetslösa utan att störa den reguljära arbetsmarkna-
den.
Slutligen vill jag säga att det är viktigt att man håller på de spelregler som
man kommit överens om. Konstlade upphandlingsformer, som den Lars
Björkman tagit upp, väcker inte respekt.
Anf. 229 LARS BJÖRKMAN (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för det här sva-
ret. Jag tolkar svaret som att min fråga ändå är berättigad, eftersom de här
problemen uppenbarligen är kända sedan tidigare.
Jag är inte ute efter att på något sätt brännmärka kommuner eller plocka
fram enstaka objekt för att tala om att det här missbruket förekommer här
och där, utan jag är egentligen intresserad av principerna, och dem har ar-
betsmarknadsministern delvis uttalat sig om.
Vad som gäller i det fall som jag har refererat till är alltså att cn totalcntrc-
prenad bröts sönder i ett antal delentreprenader, och några av de entrepre-
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
89
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
nörer som ingick i totalentreprenaden fick dä finna sig i att anbudet bröts
ned. En av de anställda som tvingades permitteras fick som en del i arbets-
marknadspolitiska åtgärder arbetet i stället för att han i regelrätt entrepre-
nad skulle ha fått utföra arbetet åt sin ordinarie arbetsgivare.
Det här är naturligtvis beklagligt men inte särskilt ovanligt, enligt uppgif-
ter som jag har fått från hantverksföreningar. Det förekommer här och var
i våra kommuner.
Detta är speciellt känsligt för småföretagen under vinterperioden. Vi vet
att den är mörk inte bara utomhus utan också i den bemärkelsen att antalet
arbeten med underhållsobjekt är begränsat. Därför blir dessa arbetsuppgif-
ter oerhört viktiga för företagarna för att de skall kunna överleva med den
ringa arbetstillgång som finns.
Nu svarar arbetsmarknadsministern här att man har ögonen på missbru-
ket. Jag kan se i svaret att han konstaterar att det har förekommit missbruk.
Min fråga blir då: Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att stävja
missbruket, komma åt dem som missbrukar systemet och samtidigt se till att
det inte upprepas?
Anf. 230 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Som Lars Björkman vet kan jag inte diskutera enskilda fall.
Jag känner heller inte till detta fall. Men rent principiellt är det inte korrekt
om man vid ett bygge bryter ut en del. Det kan knappast kallas tidigarelägg-
ning att man gör just den delen till ett beredskapsarbete.
Det jag generellt kan göra är att jag vid mina regelbundna träffar med
AMS-ledningen eller ibland med AMS-ledningen och länsarbetsnämndsdi-
rektörer ihop - där vi brukar ta upp och diskutera saker som jag upplever
inte fungerar riktigt bra och som jag får frågor om - kan ta upp detta för
att på det sättet praktiskt rätta till saker och ting. Oftast är det en enskild
handläggares sätt att arbeta som gör att ett aktuellt fall uppstår.
Anf. 231 LARS BJÖRKMAN (m):
Herr talman! Jag är tacksam för den uppmärksamhet som arbetsmark-
nadsministern visar dessa frågor. Trots det vet jag att man i åtskilliga kom-
munkanslier funderar över möjligheten att förbilliga sina driftskostnader ge-
nom att sätta in arbetskraft med stöd av arbetsmarknadsåtgärder.
Jag känner också till exempel på att man i mycket akuta fall har hänvisat
till att man fått vattenskador och andra typer av skador på fastigheter och
frågat: Kan vi få stöd från Arbetsmarknadsverket för att sätta in arbetskraft
i den här typen av åtgärder?
Av svaret framgår att detta är en form av missbruk och att statsrådet följer
det med uppmärksamhet. Trots det sker missbruk. Det leder till att det redan
relativt begränsade utbudet för småföretagen glesas ut ytterligare. Det är
därför av yttersta vikt att ta itu med problemen och inte bara konstatera att
missbruk förekommer. Man måste statuera exempel och tala om att det är
ett missbruk.
Vi måste på något sätt komma till rätta med detta. Kommunerna borde
90
inte bara få betala tillbaka de stödpengar de fått, utan man måste också kon-
statera att förfarandet är otillåtet och vidta åtgärder.
Överläggningen var härmed avslutad.
38 § Svar på fråga 1993/94:174 om rätten att utfärda magisterexamenAnf. 232 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Marianne Jönsson har frågat mig vilka åtgärder som vidtas
för att utvärdering för magisterexamen skall komma till stånd för alla univer-
sitet och högskolor.
Den nya examensordning som riksdag och regering beslutat om gäller från
den 1 juli 1993. Vilka examina som får finnas och vilka universitet och hög-
skolor som för närvarande har rätt att utfärda dessa examina framgår av hög-
skoleförordningen. Universiteten, Karolinska institutet i Stockholm, Kung-
liga tekniska högskolan, Chalmers tekniska högskola samt Högskolan i Lu-
leå har generella magisterrättigheter.
Vissa högskolor har, efter prövning, givits rätten att utfärda magisterexa-
men i vissa ämnen, nämligen högskolorna i Karlstad, Växjö och Örebro,
Mitthögskolan samt Högskolan för lärarutbildning i Stockholm.
Jag vill med anledning av fru Jönssons fråga redogöra för hur prövning för
nya examensrätter går till.
Universitet och högskolor skall ansöka hos Utbildningsdepartementet om
rätten att utfärda examen. Regeringen överlämnar ansökningen till Kans-
lersämbetet för prövning. Kanslern gör en helhetsbedömning av universitet-
ets eller högskolans möjligheter att upprätthålla kvaliteten i den aktuella ut-
bildningen. Regeringen fattar beslut om examensrätt efter Kanslersämbetets
rekommendation och lägger utomordentlig vikt vid denna. Gången är den-
samma för statliga och enskilda utbildningsanordnare.
Ansökningar från högskolorna i Gävle-Sandviken, Halmstad, Jönköping,
Kalmar och Skövde om rätt att utfärda magisterexamen är för närvarande
föremål för Kanslersämbetets prövning. Jag har erfarit att Kanslern inom
kort skall lämna sina rekommendationer till regeringen.
Svaret på fru Jönssons konkreta fråga är således att det inte ankommer på
regeringen att ta initiativ för att en prövning om examensrätt skall komma
till stånd, utan på den som önskar examensrätten.
Anf. 233 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Tack för svaret, utbildningsministern.
Rätten att utfärda magisterexamen är en mycket viktig fråga inom hög-
skolevärlden. Det är därför jag har ställt frågan. Jag är själv verksam i en
högskolestyrelse, och just denna fråga är mycket angelägen för oss.
Vi fick genom svaret nu en upplysning om hur det går till att få nya ex-
amensrätter. Utbildningsministern säger att det inte ankommer på rege-
ringen att ta initiativ, utan det är den enskilda högskolan som skall ansöka.
När riksdagen i våras beslutade om en ny högskolelag hade vi i utskottet
tidigare diskuterat frågan. Prövningsarbetet skulle ske i rask takt, som vi ut-
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
91
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
tryckte det. Det sades särskilt att det var viktigt för att de mindre och medel-
stora högskolorna inte skulle förlora i konkurrenskraft i förhållande till de
större universiteten och högskolorna.
Jag vill ställa en fråga till utbildningsministern: Hur skall regeringen - som
inte sägs ha initiativet i den här frågan - kunna åstadkomma det som riksda-
gen uttryckligen uttalat, dvs. att prövningen skall gå i rask takt för att upp-
muntra och skynda på högskolorna?
Anf. 234 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag håller med fru Jönsson om att prövningen skall gå så fort
det bara är möjligt. Det finns för min del egentligen bara en enda motvä-
gande restriktion, nämligen att det inte skall gå fortare än att arbetet sköts
väl. Det är numera genom examensrätten som staten legitimerar högskolor.
Man skall ha rätt att fullt ut lita på den bedömning som staten så småningom
gör genom Kanslersämbetet och regeringen.
Herr talman! Som ett litet bevis på att regeringen har varit angelägen om
att skynda på så fort det har varit möjligt kan nämnas att regeringen faktiskt
lät några av de medelstora högskolorna som tidigare erbjöd utbildning på
80-poängsnivå utvärderas innan riksdagen fattade sitt slutgiltiga beslut för
att de inte i onödan skulle förlora en examensrätt som de i någon mening
kunde anses ha.
Jag gör vad jag kan för att nu få fram de nya ansökningarna till beslut så
fort som möjligt. Jag kan lova fru Jönsson att regeringen inte kommer att
ligga på dessa ärenden när väl Kanslern har avlämnat dem till oss. Som jag
sade i mitt svar väntar jag ett svar från Kanslern mycket snart.
Anf. 235 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Det låter bra, och det inger mig lugn. Jag vill när vi diskute-
rar dessa frågor ställa ytterligare en fråga till utbildningsministern. Vad gäl-
ler för de högskolor och universitet som fått generell magisterrättighet? I
svaret uppräknas en rad sådana högskolor och universitet.
När denna fråga behandlades i våras sade riksdagen att även dessa skulle
kunna omfattas av utvärderingssekretariatets prövning. Deras rätt att med-
dela examen skall kunna bli föremål för prövning om en sådan utvärdering
ger skäl till det.
Anf. 236 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Det är precis som fru Jönsson säger. Om en högskola som
har generell rätt att utfärda magisterexamen - eller för den delen en mindre
högskola som har fått en speciell rätt - vid de kontinuerliga utvärderingar
som universitetskanslern är skyldig att utföra befinnes icke hålla måttet, kan
en examensrätt tas ifrån denna högskola som ett uttryck för att staten inte
längre är nöjd med den kvalitativa nivå som högskolan uppvisar. 1 detta hän-
seende är de små och stora högskolorna alldels jämställda, dvs. examensrät-
ten prövas kontinuerligt vid den utvärdering som Kanslern har uppdraget att
göra.
Herr talman! Min förhoppning är att vi aldrig någonsin i det svenska uni-
92
versitetsväsendet skall hamna i en situation där vi tvingas ta examensrätt från
en högskola. Det skulle i så fall kännas som ett kvalitativt misslyckande.
Anf. 237 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Det är riktigt. Vi hoppas att det inte skall hända i Sverige.
Utbildningsministern säger att staten legitimerar högskolorna. Vi förde
också en diskussion om knytningen av forskningsresurser till detta med ma-
gisterbehörighet. Min fråga till utbildningsministern är: Är detta någonting
vi kan återkomma till när det blir mer allmänt med legitimering på grund av
magisterexamensrättighet, så att vi kan diskutera tilldelning av forskningsre-
surser i anslutning därtill?
Anf. 238 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Det finns ett av riksdagen fastställt program för hur de
mindre och medelstora högskolorna skall komma i åtnjutande av forsknings-
resurser. Det handlar om nätverk tillsammans med större universitet och
samarbete med på orten befintlig industri. Därutöver har riksdagen förstärkt
anslagen för s.k. forskningsstödjande åtgärder.
Jag finner det naturligt att högskolor som uppvisar stora framgångar, bl.a.
i form av magisterbehörighet, har särskilt goda möjligheter att ingå i den typ
av nätverk som även berättigar till extra forskningsresurser.
Anf. 239 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Jag ber då att få tacka för svaret. Jag är nöjd med det.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
39 § Svar på fråga 1993/94:178 om vårdhögskolorna i Vänersborgoch Uddevalla
Anf. 240 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Marianne Andersson har frågat mig om det är möjligt att
ändra reglerna så att vårdhögskolorna i Vänersborg och Uddevalla kan bere-
das bättre möjligheter att samarbeta.
Vårdhögskolorna vid dessa två orter har inlett ett samarbete med anled-
ning av det reformarbete som regeringen initierat inom den högre utbild-
ningen och forskningen. De ökade kvalitativa kraven har av dessa vårdhög-
skolor uppfattats positivt och är drivkraften bakom samarbetet.
Inom ramen för den nuvarande lagstiftningen (kommunallagen) kan vis-
serligen vårdhögskolor samverka t.ex. inom ramen för ett kommunalför-
bund. Denna lösning har dock bedömts som otillfredsställande av de två be-
rörda landstingen. De vill i stället att de två vårdhögskolorna går samman
under en gemensam professionell styrelse, men med avtalsreglerade garan-
tier om verksamhet på båda orterna. Denna modell för samverkan i direkt
landstingsregi torde dock inte vara möjlig i dagsläget.
Jag har speciellt uppmärksammat detta problem i det beredningsarbete
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 33
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
94
som inleddes på Utbildningsdepartementet med anledning av Anita Bråken-
hielms utredning Vårdhögskolor - kvalitet, utveckling, huvudmannaskap.
Jag har för avsikt att speciellt undersöka förutsättningarna för att kunna
inrätta professionella styrelser vid vårdhögskolorna i likhet med vad som gäl-
ler vid de statliga lärosätena. För närvarande kan jag dock inte bedöma hu-
ruvida detta föranleder förändringar i lagstiftningen eller om andra åtgärder
behöver vidtas.
Regeringen kommer dock att redovisa resultatet av detta arbete i den pro-
position om bl.a. vårdhögskolor som kommer att läggas på riksdagens bord
i mars 1994.
Anf. 241 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret. Precis som ut-
bildningsministern säger är det viktigt med professionella högskolestyrelser
även för de landstingskommunala högskolorna. Det ställs också ökade krav
på kvalitativ utveckling.
Sedan länge har det funnits tankar på samverkan mellan vårdhögskolorna
i Vänersborg och Uddevalla. Man gjorde en utredning, lade fram förslag och
kom överens om ett samgående, som bl.a. innebär ett gemensamt högskole-
råd under första halvåret 1994. Syftet är att upprätta en gemensam professio-
nell högskolestyrelse från den 1 juli 1994.
Fyrstadsområdet utgör ett naturligt samarbetsområde. Ett allt intensivare
samarbete växer fram underifrån i Västsverige. Oavsett hur det går med den
västsvenska regionen är det oerhört väsentligt att det här samarbetet finns.
Det kan inte vara rimligt att administrativa hinder sätter käppar i hjulen för
en effektiv utveckling som växer fram naturligt - även om landstingsgränsen
skulle gå mitt i högskolan.
Jag har självfallet respekt för det beredningsarbete som pågår. Jag vill än-
dock ställa en fråga till utbildningsministern. Ministern måste väl ändå ha en
mening om värdet av samarbetet. Jag vill gärna höra den. Dessutom undrar
jag om inte utbildningsministern anser att det är viktigt att högskolorna verk-
ligen skall få en professionell styrelse.
Anf. 242 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! När det gäller den allmänna frågan vill jag säga att den utred-
ning som Anita Bråkenhielm för något år sedan var ansvarig för tillsammans
med mycket annat har lett till ett mycket konstruktivt utvecklingsarbete
inom vårdhögskolorna. Det är ofta så att det inte bara är riksdagsbeslut som
spelar en roll. Själva förberedelseprocessen spelar roll, eftersom den entu-
siasmerar människor att pröva sin verksamhet och att finna nya vägar till
framgång.
Inte minst konstruktivt är att de små högskolorna som har bekymmer med
att upprätthålla tillräcklig bredd och kvalitet har börjat se sigom efter samar-
betsvillkor. Jag ser utomordentligt postitivt på att denna typ av utveckling
nu har börjat inom vårdhögskolorna.
Jag delar Marianne Anderssons uppfattning om betydelsen av professio-
nella styrelser. Inom de vanliga högskolorna - om jag får kalla den statliga
delen av högskoleväsendet så - är detta sedan länge en självklarhet. Jag
tycker att det är riktigt att även de landstingskommunala högskolorna på ett
eller annat sätt närmar sig de ideal som har fungerat så väl på det statliga
området.
Anf. 243 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Det är riktigt att den här utredningen faktiskt har satt i gång
processen på allvar i det här området. Jag tycker att det är mycket positivt.
Ministern svarade inte riktigt på vad som kommer att kunna hända. Han be-
rörde bara inriktningen.
Om man kan effektivisera leder det till besparingar. I dessa tider är det
viktigt att man får ut mesta möjliga resultat av sina resurser. Det vore mycket
olyckligt om det inte skulle hända något mera efter det att man har inrättat
högskoleråd. Det måste komma en positiv signal om att man kan gå vidare i
det här samarbetet. Om det hela stannar av kan det leda till splittring mellan
landstingen och kanske till en förnyad strid. Det vore i så fall mycket olyck-
ligt och tråkigt. Jag skulle vilja få en positiv signal.
Anf. 244 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag kan i alla fall ge Marianne Andersson och högskolorna
i Vänersborg och Uddevalla följande positiva signal. När det reformarbete
som jag har pekat på i mitt svar går in i sitt mera aktiva skede förutsätter jag
att det kommer att bli aktuellt att bokstavligen föra konstruktiva dialoger
med varje högskoleenhet. Jag kan lova att jag i det hänseendet mycket kon-
struktivt kommer att nappa på alla goda idéer som syftar att främja samver-
kan och därigenom en ökad kvalitet.
Anf. 245 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Svaret var positivt, utan att ändock vara ett svar. Jag förstår
att jag kanske inte kan komma så mycket längre nu. Det är bra med dialoger
och samverkan. Hindren kvarstår dock. Jag kan inte påstå att jag är riktigt
nöjd med svaret. Jag hoppas att en positiv signal kommer under våren. Jag
förutsätter att man inte kommer att lägga hinder i vägen för en utveckling
som är så positiv.
Överläggningen var härmed avslutad.
40 § Svar på fråga 1993/94:214 om ökad forskningAnf. 246 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Lennart Fridén har frågat om jag är beredd att medverka till
att pröva ett system med adjungerade professorer.
Jag delar Lennart Fridéns inställning beträffande vikten av att pröva olika
metoder att stärka kontakterna mellan högskola och näringsliv. 1 den senaste
forskningspropositionen och i andra sammanhang har jag tagit ett flertal ini-
tiativ i denna fråga.
Ett system med adjungerade professorer har funnits sedan 1970-talet.
Verksamheten inleddes som försöksverksamhet. Innehavaren av en tjänst
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
95
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
96
som adjungerad professor skulle tjänstgöra minst en femtedel av professors
heltidstjänstgöring. Tjänsterna tillsattes inledningsvis av regeringen, men på
ett relativt tidigt stadium övergick ansvaret till respektive universitet och
högskola. Tjänsterna tillsätts numera efter förslag av berörd fakultets-
nämnd. Det rör sig om en arvodestjänst för vilken förordnande skall medde-
las tills vidare för högst tre år men som kan förnyas.
Systemet med adjungerade professorer har varit framgångsrikt och har
medverkat till att stärka kontakterna mellan universitet, högskola och nä-
ringsliv. Universitetet eller högskolan har dragit nytta av den kompetens
som de adjungerade professorerna för med sig.
Vad jag nu har sagt innebär inte att systemet inte skulle kunna utvidgas.
Eftersom universitet och högskolor själva beslutar om tjänsterna och de hit-
tills inte har ingått i någon statistisk redovisning eller sammanställning, har
universitet och högskolor ombetts att redovisa omfattningen av dessa tjäns-
ter i den kommande årsredovisningen. På basis härav finns det skäl att be-
döma vilka eventuella förändringar som kan behöva vidtas för att förstärka
den personella växelverkan mellan universiteten, högskolorna och företa-
gen.
Låt mig understryka att jag fäster största vikt vid frågan om att förstärka
kunskapsflödet båda vägarna mellan den akademiska vetenskapen och före-
tagen.
Anf. 247 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Det är som kvällspassets alfa och omega jag får tacka utbild-
ningsministern för svaret. Jag hade nämligen också den första frågan efter
kl. 18.00.
Hela svaret är i och för sig positivt. Min fråga avsåg dock närmast den typ
av oavlönade adjungerade professorer som bl.a. förekommer i en del andra
länder. Jag får skylla mig själv, eftersom jag uppenbarligen ställde frågan
litet slarvigt.
I slutet av statsrådets svar säger han: ”Vad jag nu har sagt innebär inte att
systemet inte skulle kunna utvidgas.”
Detta system är attraktivt både för näringsliv och högskolor. Det innebär
att man för in industriellt relevanta faktorer i högskolan. Det skulle kunna
skapas fler sådana här poster om det fanns möjlighet att finansiera dem på
ett annorlunda sätt. Detta säger de som sitter inne med mer kunskaper än
jag om det här. Det som bl.a. har låst utvecklingen på en del ställen är att
man har velat vara absolut säker på att man har full uppbackning från den
offentliga sektorn när det gäller finansieringen.
En av dem som jag har diskuterat denna fråga ganska ingående med bor
numera i Sverige men har flyttat hit från ett annat land. Han har själv vand-
rat mellan en av våra högskolor, ett stort svenskt flygprojekt och en egen
konsultverksamhet. Han har upplevt svårigheterna med att gå mellan dessa
olika funktioner. Plötsligt är det stopp därför att man absolut vill se slantarna
innan man inrättar tjänsten. Om dessa tjänster fanns inrättade och det fanns
möjlighet att besätta dem just med de duktiga forskare som framför allt har
varit verksamma inom näringslivet skulle det kunna medföra cn oerhörd
kompetenshöjning för våra universitet.
Anf. 248 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! I slutet av mitt svar underströk jag att vi nu håller på att
skaffa oss en bättre överblick över hur systemet med adjungerade professo-
rer enligt den gängse finansieringsformen har utvecklats. Detta gör vi bl.a.
för att få ett underlag för att bedöma om de åtgärder som Lennart Fridén är
ute efter skulle vara gagneliga.
Om jag rent personligen får spekulera om detta tror jag att det är så. Det
gör jag av det enkla skälet att jag tror att det är gagneligt för alla universitet
att man tar bort så många hinder som över huvud taget är möjligt för ett
personellt flöde mellan universitetet å ena sidan och samhället och framför
allt företagen å den andra.
Ett av de stora problem som regering och riksdag definierar är just att det
flödar för litet. Kulturerna är för skilda. Vad vi kan göra är att plocka bort
hinder så att kulturerna kan utväxlas i en växelverkan med varandra. Om
detta skulle vara en metod för att åstadkomma denna växelverkan är jag den
förste att bli en tillskyndare till den.
Herr talman! Jag understryker bara att jag först vill veta vilka erfarenhe-
terna har varit. Om erfarenheterna är dem som Lennart Fridén pekar på ser
jag inga skäl till varför vi inte skulle kunna gå vidare i den riktningen.
Anf. 249 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Jag ser fram emot en positiv utvärdering av detta. Jag tror
nämligen att den kommer att bli positiv.
Jag känner till personer som har varit rädda för sådana här annorlunda
vägar för att utöka forskningskapaciteten vid våra högskolor. Dem kan jag
lugna med att det självfallet är fråga om människor som har kompetensför-
klarats. De kontrolleras innan de väl får en sådan här befattning. Detta har
jag också skrivit i frågan. Dessutom skall det självfallet ske en regelrätt för-
handling mellan berört företag och berörd högskola innan man gör detta
tjänsteutbyte.
Jag ser fram emot att det kommer att bli ett sådant här system framöver.
Det behöver vi i Sverige för att få ytterligare fart på hjulen.
Överläggningen var härmed avslutad.
41 § Hänvisning av ärende till utskottFöredrogs och hänvisades
Motion
1993/94:So30 till socialutskottet
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
Svar på frågor
97
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
42 § Anmälan om interpellationerAnmäldes att följande interpellationer framställts
den 29 november
1993/94:68 av Lennart Fridén (m) till justitieministern om rätten till genmäle
i massmedia:
I vårt demokratiska samhälle är fria massmedier ett omistligt inslag. Såväl
tryckta medier som radio och TV har ett stort ansvar både när det gäller att
informera, granska och kritisera. För väljarnas/allmänhetens ställningsta-
gande har våra massmedier ett mycket stort ansvar både med avseende på
allmän information och redovisning av opinioner. De har däremot inte man-
dat att från egna utgångspunkter skapa och driva opinioner. Dess värre sker
det allt som oftast, vilket skapar misstro mot medier hos den mera kritiskt
lagde, samtidigt som okritiska personer kan bli vilseförda. Genom en god
konkurrens mellan olika medieföretag kan en del av dessa missförhållanden
korrigeras.
Ett annat område där det är svårare att få felaktigheter tillrättalagda är
där, genom slarv, eller i medvetet oriktiga uppgifter i t.ex. en dagstidning,
en människa omskrivs i ord som kan upplevas som kränkande eller är ägnat
att på ett eller annat sätt skapa ringaktning. Ledande myndighetspersoner
och politiker måste finna sig i ibland ganska omild granskning, men varken
de eller andra skall behöva utsättas för ogrundade personangrepp. När så-
dant har skett måste rättelse omgående införas.
Emellertid befinner sig den omskrivne/omtalade i ett rejält underläge i
förhållande till det felande medieföretaget. Det är tidningen (motsvarande)
som själv avgör hur - om ens över huvud taget - en rättelse skall införas.
Mediet avgör om det sker i oförkortad eller omarbetad form, om det bifogas
en kommentar, eller om korrigeringen får tala för sig själv. Man avgör även
tidpunkten för korrigering etc.
Visserligen finns möjligheten att vända sig till PO eller t.o.m. till domstol,
men det tar tid och liksom korrigeringar i konkurrerande organ når sådana
rättelser oftast en annan publik och dessutom i fel sammanhang, tidsmässigt
och i andra avseenden. Under tiden kan den förfördelade liksom dennes fa-
milj få utstå mycken spott och spe från dem som trott på det publicerade.
Att vädja t.ex. till PK:s publiceringsregler i samtal med medieföreträdare
brukar leda till ett överseende leende.
Trots att de flesta tvingas svälja förtreten och hoppas på snabb glömska,
så har ändå anmälningarna till PO ökat snabbt på senare år. Det är uppen-
bart att utvecklingen måste vändas.
Vilka åtgärder kan statsrådet vidta för att motverka övertramp från mass-
medias sida och samtidigt ge personer som genom dålig journalistik råkat illa
ut bättre möjligheter till rättelse utan att detta inkräktar på pressfriheten?
1993/94:69 av Lars Werner (v) till statsministern om byggkrisen:
Anledningen till att jag ställer denna interpellation till statsminister Carl
Bildt är att det är oklart vilket statsråd som har ansvar för bygg- och bostads-
sektorn.
Den djupa byggkrisen förvärras. En katastrofal situation fortsätter att för-
sämras. Allt fler blir arbetslösa, investeringarna inom nästan alla byggsekto-
rer sjunker mer än man tidigare befarat. En hel generation byggnadsarbe-
tare försvinner. Byggkapacitet slås ut, resursbrist väntas när konjukturen
vänder. Byggandet är i vissa avseenden nere på 1930-talsnivå.
Regeringens satsningar på infrastruktursatsningar, ombyggnad, underhåll
m.m. är långt ifrån tillräckliga. Tvärtemot vad som är önskvärt bidrar rege-
ringens förslag till att fördjupa krisen, t.ex. beslutet om ytterligare neddrag-
ning av bostadssubventionerna.
Nedgången i byggsektorn påverkar den samlade svenska ekonomin nega-
tivt. Enbart raset i bostadsbyggandet motsvarar ett BNP-bortfall på 1,5 % i
år och 2 % 1994.
Litet fakta:
Nyproduktion bostäder
1990 1994 (prognos)
Flerbostadshus 41 000 9 000
Egnahem 28 000 3 000
Ombyggnad av bostäder faller - jämfört med föregående år
Utfall 1992 1993 (prognos) 1994 (prognos)
+ 18% -10% -35%
Landets samlade bygginvesteringar faller kraftigt
Utfall 1992 1993 (prognos) 1994 (prognos)
-8% -17% -22%
Totala summan av underhållsarbeten beräknas för 1993 och 1994 ligga på
oförändrad nivå.
Källor: SCB, BE, Byggnadsarbetareförbundet
Sammanfattningsvis kan man konstatera att mindre ökningar av byggan-
det inom industrin och väg- och anläggningssektorn inte på något sätt kan
kompensera fallet inom de andra sektorerna. Särskilt allvarligt är fallet inom
bostadssektorn - både nyproduktion och ROT-verksamhet ligger på mycket
lägre nivå än man tidigare befarat.
Investeringarna i infrastruktur var tänkta att motverka fallet i bygginveste-
ringar. Dessa investeringar kommer dock inte att få full effekt förrän kon-
junkturen vänt.
Arbetslöshet och framtida kapacitetsproblem
Sysselsättningen i byggbranschen beräknas gå ner med 40 % från 1991 till
1994 - dessutom väntas en fortsatt minskning efter 1994. 1 september 1993
var 24 % av byggnadsarbetarna arbetslösa, 24 % av arkitekterna, 16 % av
elektrikerna, osv.
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
99
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
70 % av gymnasieleverna på bygglinjerna har inte kunnat erbjudas prak-
tikplatser. Bland dem som blev av med sina byggjobb var 2 av 3 under 30 år.
Antal yngre i byggarbete sjönk med mer än 50 % på tre år.
En så omfattande utslagning av en hel yrkeskår riskerar att bli ett allvarligt
problem när konjukturen vänder. I en framtida högkonjuktur försvåras ut-
vecklingen när byggnadsarbetarkåren är dels för liten, dels till stor del är
äldre.
Vänsterpartiets förslag
Ett riktigt ROT-program måste till. Riksdagens beslut om skattereduktion
för reparation av bostäder räcker inte. Av de anvisade 800 miljoner kro-
norna till underhåll av kommunala byggnader har redan 690 miljoner förbru-
kats. Anslagna medel till andra stödformer såsom bidrag till ombyggnad av
äldrebostäder, RBF-stöd har förbrukats i början av 1994.
Byggnadsarbetareförbundet, byggentrepenörer m.fl. har skissat på ett
ROT-program av en annan dimension. Staten skulle exempelvis gå in med
ett 25-procentigt investeringsstöd till renovering av bostäder. Det skulle vara
aktuellt för ca 100 000 lägenheter. Investeringar för 25 miljarder skulle gö-
ras. Statens utgift skulle bli ca 4,4 miljarder. Ökade intäkter och uteblivna
utgifter för samhället skulle uppgå till 15,7 miljarder. Sammanlagt skapas en
vinst för samhället på 11,3 miljarder, 58 000 nya jobb och 100 000 nyrenove-
rade lägenheter.
Riksdagen bör snarast fatta beslut om ett ROT-program i denna storlek.
Viktigt ur fördelnings- och segregeringssynpunkt är också att stödet riktas
till miljonprogramområden och andra områden där segregeringen ökar.
Andra åtgärder som riksdagen - när nu regeringen inte har kontroll - sna-
rast bör ta beslut om är att inte försämra bostadsubventionerna mer, att få
bostadskreditmarknaden att fungera tillfredsställande, att påskynda investe-
ringar i infrastruktur som kan ingå i det framtida kretsloppssamhället (tele-
och datakommunikation, järnväg, annan kollektivtrafik, nya miljöanpas-
sade VA-system etc.).
Riksdagen bör fatta beslut om en långsiktig bostadspolitik som motverkar
raset i nyproduktionen av bostäder. De kraftiga svängningar som sker i bo-
stadsproduktionen är ekonomiskt djupt skadliga och bäddar bl.a. för nya bo-
stadslöshetskriser i slutet av 90-talet. De upprepade försämringarna av vill-
koren för nyproducerade bostäder har förlamat marknaden.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsministern:
1. Vilka ytterligare åtgärder avser regeringen att presentera för att mot-
verka den fördjupade byggkrisen eftersom åtgärderna hittills varit otill-
räckliga?
2. Anser regeringen att ytterligare försämringarna av bostadsubventionerna
är ett steg i rätt riktning för att lösa byggkrisen?
3. Har regeringen några andra förslag för att motverka den depression som
byggsektorn hamnat i?
100
43 § Anmälan om frågorProt. 1993/94:33
30 november 1993
Anmäldes att följande frågor framställts
den 29 november
1993/94:224 av Berith Eriksson (v) till justitieministern om rasistiska demon-
strationer:
Brottsbalken 16 kap. 8 § lyder: ”Den som i uttalande eller i annat medde-
lande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan
sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller et-
niskt ursprung eller trosbekännelse, döms för hets mot folkgrupp till fäng-
else i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.”
Det finns också lagstiftning med förbud mot bärande av politiska unifor-
mer, armbindlar och liknande. I pressen rapporterades från den nynazistiska
demonstrationen i Göteborg den 21 november att demonstranterna var lika-
dant klädda i svart med svartpolerade marschkängor, svarta byxor, svarta
bomberjackor, svarta mössor med politiska emblem, svarta rånarluvor och
politiska symboler på ärmen. ”Judesvin” och liknande slagord hördes från
demonstrationen. Polisen som var närvarande ingrep inte vare sig med stöd
av brottsbestämmelsen om hets mot folkgrupp eller lagen om förbud mot
politiska uniformer.
Jag vill därför fråga justitieministern:
Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att polis och åklagare
skall ägna ökad uppmärksamhet åt denna typ av brottslighet?
1993/94:225 av Chatrine Pålsson (kds) till justitieministern om barns rätt till
umgänge med far- och morföräldrar:
Bland de 120 000 barn i Sverige med bristande faderskontakt döljer det
sig minst lika många farföräldrar eller andra närstående som kan förvägras
träffa sina barnbarn.
Barns intresse av att träffa och umgås med mor- och farföräldrar är inte till
fullo tillgodosett i den nuvarande lagstiftningen. Socialnämnden har endast i
tre fall fört mor- och farföräldrars talan, enligt föräldrabalken 6 kap. 15 §.
Denna paragraf slår fast att om barnets vårdnadshavare motsätter sig det
umgänge som begärs av någon annan än en förälder, skall rätten besluta, på
talan av socialnämnden, om umgänge efter vad som är bäst för barnet.
Eftersom det kan finnas en konflikt mellan barnets vårdnadshavare och
andra närstående till barnet utsätts barn i fall där barnet förvägras att träffa
sina mor- eller farföräldrar för en nedbrytande lojalitetskonflikt. Den nuva-
rande lagstiftningen måste anses som otillräcklig för att reglera intressen till
förmån för barnets bästa.
Avser statsrådet vidta åtgärder för att komma till rätta med problemet?
101
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
1993/94:226 av Chatrine Pålsson (kds) till socialministern om stöd till hiv-
drabbade familjer:
Behovet av en samlad strategi över de sociala konsekvenserna för familjer
där någon drabbats av hiv blir allt större. En studie i Stockholm bland 144
barn till hiv-smittade föräldrar visar att 74 % av barnen riskerar att bli för-
äldralösa inom en snar framtid.
Hitintills har samhällets insatser i frågan inriktats på den medicinska vår-
den. Men det finns ett stort behov av att snarast utverka en plan för hur vi
möter andra behov inom sjukvården, socialtjänsten och skolan.
Nyligen bildades ett europeiskt forum för att möta särskilda behov för
barn och familjer som drabbats av hiv. Ett samarbete med detta forum och
en egen uppbyggnad av en övergripande verksamhet för de hiv-drabbade är
viktig.
Avser statsrådet vidta åtgärder för att möta de sociala behov som uppstår
för hiv-drabbade familjer?
1993/94:227 av Bertil Måbrink (v) till utrikesministern om offentlighet rö-
rande vissa utvisade diplomaters aktiviteter:
Tre iranska diplomater utvisades från Sverige den 15 november. Utvis-
ningen motiverades med att de tre bl.a. bedrivit spionverksamhet riktad mot
iranska flyktingar i Sverige.
Efter utvisningen har iranska organisationer i Sverige uttryckt stark oro
över detta och krävt att dessa diplomaters aktiviteter klarläggs och offentlig-
görs. Om inte detta meddelas kan heller inte de iranska flyktingarna veta
hur de skall skydda sig mot fortsatta aktiviteter från den iranska regimens
sida riktade mot flyktingarna.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesministern:
Ämnar regeringen verka för att de iranska organisationerna i Sverige
meddelas vilka slags aktiviteter de utvisade diplomaterna bedrivit gentemot
iranska flyktingar i landet?
1993/94:228 av Eva Zetterberg (v) till utbildningsministern om en samvets-
klausul inom utbildningen:
Regeringen har ensidigt tillsatt en utredning med syfte att införa en s.k.
samvetsklausul. Enligt direktiven skall inriktningen vara att ge studenter
som av etiska, religiösa eller andra skäl vill avstå från ett visst utbildningsmo-
ment möjlighet att göra detta. Främst skulle detta gälla vårdyrkeslinjer.
Eftersom Vänsterpartiet tycker att en samvetsklausul är en felaktig be-
gränsning av utbildningen vill jag fråga utbildningsministern:
Kommer regeringen att införa en samvetsklausul enligt de intentioner som
finns i kommittédirektiven?
102
1993/94:229 av Göthe Knutson (m) till statsrådet Bo Könberg om husläkare:
Enligt tidningsuppgifter på måndagen kommer vissa läkare, som av lands-
tinget i Stockholm betecknas som olämpliga, att ingå i husläkarsystemet.
Från sjukvårdshuvudmannen kommer oroväckande uttalanden, men hus-
läkarlagen anses tillstå även olämpliga läkare att etablera sig som husläkare.
Om uppgifterna är riktiga finns skäl att ingripa.
Vilka åtgärder avser sjukvårdsministern vidta för att ge möjlighet att
hindra läkare, som gjort sig skyldiga till dokumenterad felaktig behandling
eller på annat sätt agerat klandervärt att etablera sig som husläkare?
44 § Kammaren åtskildes kl. 20.34.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 17 § anf. 107 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 16.51,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 36 § anf. 222 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
LENA JÖNSSON
/Barbro Nordström
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
103
Prot. 1993/94:33
30 november 1993 Innehållsförteckning
104
Tisdagen den 30 november1 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 2 december 1
Talmannen
2 § Justering av protokoll................................ 1
3 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan, m.m. 1
Talmannen
4 § Meddelande om svar på interpellation ................... 2
5 § Svar på fråga 1993/94:191 om byggbranschen.............. 2
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Hans Gustafsson (s)
6 § Svar på fråga 1993/94:205 om momsen och EU............. 7
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Carl Fredrik Graf (m)
7 § Svar på fråga 1993/94:206 om beskattningen av föräldrakoopera-
tiv barnomsorg ................................... 9
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Lennart Hedquist (m)
8§ Svar på fråga 1993/94:211 om Landshypotek .............. 11
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Roland Lében (kds)
9 § Svar på fråga 1993/94:220 om färgmärkningen av dieselolja ... 14
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Tage Påhlsson (c)
10 § Svar på fråga 1993/94:193 om Östersjöfisk som födoämne ... 17
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Kaj Larsson (s)
11 § Svar på fråga 1993/94:195 om fiskberedningsindustrins arbetssi-
tuation ......................................... 20
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Kaj Larsson (s)
12 § Svar på frågorna 1993/94:202 och 203 om vattenkvaliteten och
djurhållningen på Öland............................ 21
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Lars Moquist (nyd)
13 § Svar på frågorna 1993/94:213 och 217 om ersättningen till hjort-
ägare, m.m...................................... 25
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Ingvar Eriksson (m)
14 § Svarpå fråga 1993/94:171 om näringsfriheten............. 28
Näringsminister Per Westerberg (m)
John Andersson (-)
Talmannen (om ytterligare inlägg)
15 § Svar på frågorna 1993/94:183 om miljömärkning och annonse-
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
ring ........................................... 32
Näringsminister Per Westerberg (m)
Talmannen (meddelande)
16 § Svar på fråga 1993/94:219 om nyföretagarlånen ........... 33
Näringsminister Per Westerberg (m)
Karin Starrin (c)
17 § Svar på fråga 1993/94:201 om registrerat partnerskap....... 36
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Ulrica Messing (s)
18 § Svar på fråga 1993/94:189 om Finanspolisens verksamhet .... 37
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
19 § Svar på fråga 1993/94:210 om lärare som gör sig skyldiga till poli-
tiskt betingade brott m.m........................... 39
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Håkan Holmberg (fp)
20 § Svar på fråga 1993/94:221 om skolbiblioteken............. 41
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Ingegerd Sahlström (s)
21 § Svar på fråga 1993/94:199 om byggandet på landsbygden .... 45
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Birgitta Carlsson (c)
22 § Svar på fråga 1993/94:197 om riksväg 31/33............... 47
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Agne Hansson (c)
23 § Svar på fråga 1993/94:198 om kostnadsberäkningar för Öre-
sundsbron ....................................... 49
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Elving Andersson (c)
Ajournering .......................................... 52
Återupptagna förhandlingar .............................. 52
24 § Svar på fråga 1993/94:167 om elallergi .................. 52
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Lennart Fridén (m)
25 § Svar på fråga 1993/94:200 om lågfrekvent buller........... 55
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Birgitta Hambraeus (c)
26 § Svar på fråga 1993/94:207 om barnhjärtkirurgin ........... 58
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Chatrine Pålsson (kds)
27 § Svar på fråga 1993/94:209 om dopning .................. 60
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Sten Svensson (m)
105
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
28 §
Svar på fråga 1993/94:194 om militärpsykiatrisk vård för svensk
FN-personal .....................................
62
Försvarsminister Anders Björck (m)
Catarina Rönnung (s)
§ Svar på fråga 1993/94:40 om Sudan och de mänskliga rättighe-
terna .......................................... 65
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Margareta Viklund (kds)
§ Svar på fråga 1993/94:42 om åtgärder mot barnsexturismen i
Thailand ........................................ 68
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Margareta Viklund (kds)
§ Svar på frågorna 1993/94:156 och 190 om fältsjukhuset i Somalia 71
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Lars Leijonborg (fp)
Kristina Svensson (s)
Andre vice talmannen (om ytterligare inlägg)
§ Svar på fråga 1993/94:196 om stöd till barn vars föräldrar avlidit
i hiv/aids........................................ 76
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Margareta Viklund (kds)
§ Svar på frågorna 1993/94:204 och 215 om bistånd till Makedo-
nien ........................................... 79
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Lennart Rohdin (fp)
§ Svar på fråga 1993/94:164 om arbetslösheten bland byggnadsar-
betare i Värmland ................................ 82
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
§ Svar på fråga 1993/94:208 om stödområdesplacering av Vetlanda
kommun ........................................ 84
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Catarina Rönnung (s)
§ Svar på fråga 1993/94:212 om servicen i glesbygden........ 86
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Hans Stenberg (s)
§ Svar på fråga 1993/94:218 om stödet till kommuner som tidigare-
lägger underhållsarbeten ........................... 89
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Lars Björkman (m)
§ Svar på fråga 1993/94:174 om rätten att utfärda magisterexamen 91
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Marianne Jönsson (c)
§ Svar på fråga 1993/94:178 om vårdhögskolorna i Vänersborg och
Uddevalla ....................................... 93
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Marianne Andersson (c)
40 § Svar på fråga 1993/94:214 om ökad forskning............. 95
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Lennart Fridén (m)
41 § Hänvisning av ärende till utskott ...................... 97
42 § Anmälan om interpellationer
1993/94:68 av Lennart Fridén (m) om rätten till genmäle i mass-
media ........................................ 98
1993/94:69 av Lars Werner (v) om byggkrisen............ 99
43 § Anmälan om frågor
1993/94:224 av Berith Eriksson (v) om rasistiska demonstratio-
ner .......................................... 100
1993/94:225 av Chatrine Pålsson (kds) om barns rätt till um-
gänge med far- och morföräldrar.................... 101
1993/94:226 av Chatrine Pålsson (kds) om stöd till hiv-drab-
bade familjer................................... 102
1993/94:227 av Bertil Måbrink (v) om offentlighet rörande
vissa utvisade diplomaters aktiviteter................. 102
1993/94:228 av Eva Zetterberg (v) om en samvetsklausul inom
utbildningen................................... 102
1993/94:229 av Göthe Knutson (m) om husläkare......... 103
Prot. 1993/94:33
30 november 1993
107
gotab 45184, Stockholm 1993