Riksdagens protokoll

1993/94:28

Tisdagen den 23 november

Kl. 14.00-16.51

18.00-19.32

Protokoll

1993/94:28

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen

Talmannen meddelade att Lars Bäckström (v) den 22 november återtagit
sin plats i riksdagen, varigenom uppdraget som ersättare upphört för Barbro
Glansén.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 16 och 17 november.

3 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1993/94:30

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1993/94:30 av Widar Andersson (s) om privati-
sering av offentlig verksamhet får jag meddela att jag inte kan besvara denna
inom föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är arbetsanhopning.

Jag kommer att besvara interpellationen den 26 november.

Stockholm den 16 november 1993

Carl Bildt

Interpellation 1993/94:53

Till riksdagen

På grund av hög arbetsbelastning har jag ingen möjlighet att inom be-
stämd tidsram besvara Ingvar Johnssons interpellation om sysselsättningen
i Fyrstadsregionen. Interpellationen kommer att besvaras den 13 december
kl. 12.00.

Stockholm den 18 november 1993

Börje Hörnlund

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 28

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Interpellationema 1993/94:54 och 55

Till riksdagen

Beträffande interpellationema 1993/94:54 av Per Stenmarck om erosions-
skadade stränder i Skåne och 1993/94:55 av Kaj Larsson om stranderosionen
i Skåne får jag meddela att jag inte kan besvara dessa inom föreskrivna fyra
veckor. Skälet härtill är arbetsanhopning och utlandsresa.

Jag kommer att besvara interpellationema i böljan av år 1994.
Stockholm den 19 november 1993

Görel Thurdin

Interpellation 1993/94:61

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1993/94:61 av Bo Holmberg (s) om dispens från
husläkarlagen skulle jag gärna ha besvarat den torsdagen den 2 december.
Enligt uppgift är talarlistan då redan fulltecknad.

När jag fått besked om vilka dagar som riksdagen avsätter för interpella-
tionsdebatt under januari månad kommer jag att meddela vilken av dessa
jag kan besvara ovan nämnda interpellation.

Stockholm den 19 november 1993

Bo Könberg

4 § Svar på fråga 1993/94:86 om diplomatisk representation i Sara-
jevo

Anf. 1 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Lars Leijonborg har frågat mig om jag avser att verka för att
Sverige omedelbart upprättar en diplomatisk representation i Sarajevo.

Innan jag svarar på Lars Leijonborgs fråga skulle jag vilja komma med
några klarlägganden. Till dags dato har tolv länder ackrediterat ambassadö-
rer hos den bosniska regeringen, vilka av och till besöker Sarajevo. Däremot
har inget land upprättat en permanent diplomatisk representation i Sara-
jevo. Orsaken till detta torde främst vara det svåra säkerhetsläget.

Sverige och Bosnien-Hercegovina ingick den 15 december 1992 avtal om
diplomatiska förbindelser. Sverige har dock, i avvaktan på ett fredsavtal,
väntat med att utse en ambassadör. Våra kontakter med den bosniska rege-
ringen har främst skötts via den bosniska ambassaden i Stockholm och Jugo-
slavienkonferensen i Geneve samt direkt med den bosniska regeringen; bl.a.
har president Izetbegovic besökt Stockholm.

Jag delar emellertid åsikten att Sverige skulle kunna ha nytta av än mer
regelmässiga kontakter med den bosniska regeringen - inte minst med tanke
på det stora svenska engagemanget i Bosnien och den svåra humanitära si-
tuation som kan förväntas under den kommande vintern. Inom Utrikesde-
partementet förbereds därför ackrcditcring av en ambassadör hos Sarajevo-
regeringen. Detta kan också, som Lars Leijonborg säger, ha ett politiskt och
psykologiskt värde. Ambassadören skall vara stationerad i Stockholm och

kommer att resa regelbundet till Bosnien-Hercegovina. Däremot är det min
uppfattning att upprättandet av en fast diplomatisk representation där måste
avvaktas tills vidare.

Anf. 2 LARS LEIJONBORG (fp):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det var mycket till-
fredsställande, eftersom det där aviseras att Sverige kommer att ackreditera
en ambassadör i Sarajevo. Jag hoppas att detta kan ske mycket snabbt.

Bakgrunden till min fråga och till olika aktiviteter när det gäller Bosnien
är att många människor känner en stark frustration över att omvärlden inte
gör tillräckligt för att åstadkomma en stabilisering i regionen. Man önskar att
inte minst västvärlden skall använda alla tänkbara metoder för att påverka
utvecklingen. Jag tror att en svensk diplomatisk representation på plats kan
vara ett litet steg i rätt riktning.

Jag delar naturligtvis uppfattningen att svensk diplomatpersonal inte skall
utsättas för onödiga risker och att det därför kan vara motiverat att i vissa
situationer ta hem personalen från en plats som Sarajevo. Men jag tolkar
svaret som att det ändå är UD:s bedömning att det skall vara möjligt att pe-
riodvis ha svenska diplomater på plats i Sarajevo.

Jag har också förstått att utrikesministern i dag har annonserat att hon av-
ser att resa till Sarajevo. Det tycker jag också är mycket bra. Det kan vara
ytterligare ett litet steg för att demonstrera vårt intresse. Även på den punk-
ten kan man i och för sig ha funderingar över varför den här typen av initiativ
kommer så pass sent. Sveriges ordförandeskap i ESK löper ut mycket snart.
Jag tror att det hade varit bra om t.ex. den diplomatiska representationen
hade kommit till stånd tidigare.

Jag undrar om utrikesministern något kan precisera när ackrediteringen
kan komma att ske.

Anf. 3 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Mitt svar till Lars Leijonborg är att den kommer att ske sna-
rast möjligt. Just nu är det mer en personvalsfråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1993/94:163 om svensk kandidatur till FN:s säker-
hetsråd

Anf. 4 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Pierre Schori har frågat mig vilka åtgärder regeringen har vid-
tagit för att driva en kandidatur för Sverige till FN:s säkerhetsråd för åren
1995-1996.

Ett aktivt engagemang i Förenta nationerna är ett viktigt inslag i svensk
säkerhetspolitik. Det visar inte minst vår medverkan i FN:s fredsbevarande
■ insatser. Svenskar deltar i FN-operationcr över hela världen. För närvarande
är fler personer, kvinnor och män, engagerade i sådana insatser än någonsin
tidigare. I Bosnien ingår mer än 850 svenskar i en nordisk bataljon i en ope-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

ration som är betydligt mer komplicerad och riskabel än tidigare. Genom
vår insats för FN och för den utsatta civilbefolkningen i Bosnien bidrar vi till
vår egen och Europas säkerhet.

På flera håll i FN-systemet ger vi prov på vårt engagemang. Vi är djupt
involverade i arbetet på att anpassa FN till tidens krav. I reformfrågorna är
vi tillsammans med de övriga nordiska länderna ledande både när det gäller
området fred och säkerhet och i fråga om den ekonomiska och sociala verk-
samheten. Vi önskar ett starkt och effektivt FN.

Det finns alltså många sätt att vara aktiv och visa sitt engagemang för FN.
Sverige fortsätter att bedriva en bestämd och aktiv politik också i olika FN-
organ och kommittéer.

Att vara medlem i FN:s säkerhetsråd är naturligtvis viktigt i detta sam-
manhang. Vår inriktning är att så snart som möjligt ta en plats i rådet, där
vi inte suttit sedan åren 1975-1976.

En kandidatur behöver dock förberedas väl. Det är väsentligt att redan
från början skapa ett sådant stöd för kandidaturen att dess framgång inte
skall behöva ifrågasättas. Konsultationer pågår med vissa nyckelländer i just
detta syfte.

Anf. 5 PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! Fru utrikesminister! Jag tackar för svaret.

Utrikesministern redovisar dock inte vilka åtgärder som har vidtagits,
trots att jag frågade om det. Det har kanske inte vidtagits några åtgärder.

Bakgrunden till min fråga var att Sverige i oktober 1992 så snöpligen miss-
lyckades med att komma med i säkerhetsrådet. Det är en plats som normalt
borde vara ganska självklar för ett så aktivt FN-land som Sverige. I mars i
år ställde jag en interpellation till utrikesministern om man hade för avsikt
att kandidera för 1995-1996.

Då fick jag svaret att man först skulle avvakta ett nordiskt samråd. Då
visste vi redan - utrikesministern och jag var överens - att detta nordiska
samråd fanns. Nyckellandet Norge som stod närmast i tur att komma in i
säkerhetsrådet efter Sverige, hade sagt att man gärna överlåter till Sverige
möjligheten att försöka en gång till. Då blev utrikesministerns nästa för-
svarslinje att man skulle avvakta generalförsamlingens möte i september och
hennes eget besök där, för att se om det fanns en möjlighet. Sverige fick stöd
av Norden för att kandidera 1995-1996.

Utrikesministern åkte till FN, och jag har inte fått några rapporter om att
det fördes samtal om att Sverige ville kandidera. Däremot stod det i tidnings-
rubriker efter besöket: ”Stark svensk kritik mot FN”, ”Svenskt hot om indra-
get FN-bistånd”, osv. Det är inte precis så man bäddar för en plats i säker-
hetsrådet, menar jag. Jag skulle vilja fråga: Vilken typ av åtgärder har rege-
ringen vidtagit för att försöka säkra ett svenskt deltagande i säkerhetsrådet
1995-1996.

Anf. 6 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Att klaga och kritisera är Pierre Schori bra på, men gagnar
det själva saken? För det är väl saken som Pierre Schori är intresserad av
och inte bara att bedriva inrikes utrikespolitik? Jag menar att jag här i kam-

maren kan och bör redovisa Sveriges principiella inställning. Jag tror att
Pierre Schori själv förstår att strategi och framgångsmöjiigheter är någonting
som vi bör diskutera i andra forum. Pierre Schori är väl medveten om att
detta är en av de punkter som finns med på Utrikesnämndens sammanträ-
deslista för i morgon.

Anf. 7 PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! Utrikesministern väntar med sitt hemliga svar tills i morgon
då, förstår jag. Nåväl, låt gå för det.

Jag tycker inte om att klaga och kritisera. Jag skulle vilja slippa detta när
det gäller Sveriges utrikes- och FN-politik, därför att vi har mycket att göra
och ge på de områdena. Men tyvärr finns det ibland anledning att ställa frå-
gor och få svar - även om jag inte har fått det här i dag - och också att kriti-
sera och klaga, när man finner att de åtgärder som vidtas inte gagnar en plats
i säkerhetsrådet 1995-1996 som vi säger att vi gemensamt eftersträvar.

Att starkt kritisera FN, att dra sig ur det svenska FN-uppdraget i södra
Libanon, Unifil, trots att FN:s generalsekreterare inte vill det, att nu också
dra sig ur Somalia och tydligen inte vilja lämna kvar fältsjukhuset, gör att
man nästan får intrycket att Sverige har abdikerat från sin FN-politik.

Anf. 8 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Det finns inga hemliga svar, men det finns vissa frågor som
bör diskuteras i detalj i andra forum. Det är just därför vi har Utrikesnämn-
den, Pierre Schori.

När det gäller vår FN-politik har vi, som jag redovisade i svaret, fler
svenskar i FN-tjänst än vad vi någonsin har haft tidigare. Den siffran kom-
mer att gå ned när vi drar oss tillbaka från Unifil, vilket helt kommer att ske
den 1 april. Vi skapar naturligtvis också beredskap för att åta oss nya insat-
ser. Vi skall inte bli kvar vid gamla insatser hur länge som helst. Vi måste
kunna åta oss nya engagemang.

Vi har ett nytt stort engagemang i Bosnien. Vårt engagemang i Unprofor
är det största någonsin. Vi arbetar just nu med de andra nordiska länderna
med att lägga fram en resolution till generalförsamlingen om FN:s fredsbe-
varande insatser. Vi arbetar mycket kraftfullt med reformeringen av den
ekonomiska och sociala verksamheten i FN. Sverige och Norden är verkli-
gen ledande när det gäller reformverksamheten i FN i dag.

Anf. 9 PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! Det finns egentligen inte något viktigare än att få säte i FN:s
säkerhetsråd. Det är liksom styrelsen för världsorganisationen. Där kan man
påverka, inte minst i en så dramatisk tid som nu. Vi har ett stort engagemang
i FN, men vi sitter inte med i styrelsen. Vi har dock en chans att göra detta.

Övervägandena om huruvida vi skall vara med eller inte borde ha slutförts
redan under våren. Italien, som ärett kandidatland till säkerhetsrådet 1995-
1996, har redan lanserat sin kandidatur och kanske därmed också gjort det
svårt för Sverige att komma med.

Jag vill avsluta med en fråga, så att utrikesministern kanske lugnar mig:
Står utrikesministern fast vid vad hon avslutade sitt svar med men kanske

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

inte har levt upp till, nämligen att vi alla gemensamt måste anstränga oss för
att Sverige skall komma med i säkerhetsrådet 1995-1996?

Anf. 10 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Jag tar gärna fasta på betoningen av ”gemensamt”. Det är ett
ord som brukar vara särskilt uppskattat på socialdemokratiskt håll i andra
sammanhang. Jag stryker ett stort streck under det ordet. Inrikespolitisk
träta gagnar inte denna fråga.

Anf. 11 PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! Skall jag tolka svaret som ett ja eller ett nej?

Anf. 12 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Självfallet står jag fast vid min uppfattning. Jag framhåller
också i detta svar att det är viktigt att vara med.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1993/94:166 om asylsökande från Östtimor

Anf. 13 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Hans Göran Franck har frågat mig vilka åtgärder regeringen
är beredd att vidta för att medverka till att de sju timoreserna, av vilka tre
under drygt en vecka i somras uppehöll sig på den svenska ambassaden i Ja-
karta, beviljas utresa från Indonesien och får en fristad i Sverige.

Låt mig inleda med att först klara ut en viktig fråga i sammanhanget, näm-
ligen innebörden av begreppen asyl och diplomatisk asyl.

Den svenska definitionen av begreppet asyl bygger helt på den som det
ges uttryck för i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning.
Enligt denna konvention kan en person, som uppfyller de kriterier som ställs
upp för att han skall kunna betraktas som flykting, beviljas asyl endast om
han kommer till landets gräns.

En utlänning som i annat land än hemlandet söker upp en svensk utlands-
myndighet och begär asyl i Sverige skall i första hand hänvisas till myndighe-
terna i vistelselandet eller till UNHCR:s kontor där. UNHCR kan efter en
individuell prövning förklara att den sökande är flykting och rikta en fram-
ställning till något lämpligt mottagarland.

I klarhetens intresse vill jag tillägga att en person som z sitt hemland söker
upp en ambassad och begär asyl aldrig kan anses vara flykting enligt 1951 års
flyktingkonvention och inte heller enligt svensk lagstiftning.

Med uttrycket diplomatisk asyl avses närmast att en person som är förföljd
ges fysiskt skydd på en beskickning i sitt hemland eller i tredje land. Enligt
europeisk - och svensk - folkrättsuppfattning har beskickningar inte någon
rätt att ge diplomatisk asyl. Det finns goda skäl för denna hållning. När län-
der gör avsteg från den principen och upplåter en beskickning för tillfälligt
skydd så är det av trängande humanitära hänsyn. Ett exempel är att man
kanske måste rädda någon som befinner sia i livsfara.

Jag vill fästa Hans Göran Francks uppmärksamhet på att vi på ett tidigt
stadium erhöll försäkringar från den indonesiska regeringen för de asylsö-
kandes säkerhet, frihet från arrestering och förföljelse. Det finns precedens-
fall där sådana lösningar har fungerat utmärkt.

Ambassaden i Jakarta håller sig informerad om timoresernas vidare öden
och de ansträningar som görs genom vissa kanaler för att bereda dem en fri-
stad. För att inte äventyra timoresernas möjligheter kan jag givetvis inte gå
in på hur ansträngningarna görs.

Anf. 14 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Redan efter mitt besök
i Indonesien och Östtimor i september månad lämnade jag en skriftlig men
också muntlig rapport till Utrikesdepartementet, där jag tog upp frågan om
dessa flyktingar. Jag såg såsom den bästa lösningen då att ansträngningar
skulle göras för att de skulle kunna överföras på den svenska flyktingkvoten.

Orsaken till att jag nu har ställt frågan till utrikesministern är den att vi i
utrikesutskottet fick besök av den indonesiska aktivisten för mänskliga rät-
tigheter, Haji Princen. Han lämnade så oroväckande uppgifter att jag ansåg
att frågan borde diskuteras här i kammaren.

Utöver flyktingkvoten finns det ju andra möjligheter. Visering och även
uppehållstillstånd får numera meddelas både av Statens invandrarverk och
av Utrikesdepartementet. Viseringsrätten kan delegeras till en beskickning.
Även ambassaden i Jakarta har givetvis rätt enligt gällande förordning att
utfärda visering.

Utrikesministern säger också att det skall föreligga livsfara för att diplo-
matisk asyl skall ges. Den situation som ungdomarna befinner sig i är ytter-
ligt allvarlig. Jag tycker inte att man kan ta försäkringar som kommer från
den indonesiska regeringen för gott. Sådana uppgifter fick vi också av Haji
Princen.

Det kanske inte räcker att bara samtala med de indonesiska myndighe-
terna. Nu måste någonting extra göras. Är det inte också utrikesministerns
uppfattning?

Anf. 15 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Som jag sade i mitt svar följer ambassaden i Jakarta läget för
ungdomarna. Enligt de uppgifter vi har fått - de är mycket färska - verkar
det som om den indonesiska regeringen håller sin del av avtalet.

Det pågår dessutom vissa ansträngningar för att man skall kunna lösa si-
tuationen också på annat sätt, dvs. att frågan om utresa skall kunna lösas.

Jag får be om Hans Göran Francks förståelse för att jag inte kan gå in i
detaljer vad gäller dessa ansträngningar.

Anf. 16 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag har förståelse för att utrikesministern inte kan gå in på
olika detaljer, framför allt om dessa detaljer rör frågor som skulle motverka
flyktingarnas intressen.

Ä andra sidan skulle jag vilja ha ett klart besked från utrikesministern om
man verkligen gör tillräckliga påtryckningar hos det indonesiska utrikesde-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

partementet och hos andra behöriga myndigheter i Indonesien för att flyk-
tingarna skall få resa ut. Den första frågan gäller det faktum att de vägras
utresa. Det är ytterligt allvarligt, oberoende av om vi skall ge dem en fristad
eller inte.

På den punkten tycker jag att utrikesministern utan att gå in på detaljer
som skulle kunna skada flyktingarna kunde lämna ett ytterligare besked.

Anf. 17 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Det pågår såvitt jag förstår diskussioner med lämpliga lokala
kanaler om hur frågan om utresa bäst skall kunna lösas. Jag kan även här
våga en bedömning och säga att dessa samtal rör sig i konstruktiv riktning.

Anf. 18 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Är utrikesministern beredd att nu själv ta initiativ och inte
bara lita till vad som kan göras via ambassaden? Jag tror att en påtryckning
från utrikesministern själv skulle vara av stort värde.

Den andra frågan gäller de asylmöjligheter som finns i Sverige. Jag tycker
inte att utrikesministern har lämnat mig klart besked om huruvida man kan
tänka sig visering eller om huruvida man kan tänka sig att tillämpa flykting-
kvoten.

Jag vill erinra om hur en liknande historia handlades. Det gällde de chi-
lenska flyktingar som sökte sig till den svenska ambassaden i Santiago,
Chile.

Anf. 19 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! När det gäller våra asylregler, det faktum att vi följer de inter-
nationella konventionerna på detta sätt och situationen vad gäller att ge di-
plomatisk asyl måste jag hänvisa till mitt svar. Jag tror att det är mycket vä-
sentligt att dessa internationella regler följs. Om man inte följer dem kan
man tänka sig att det uppstår många oönskade konsekvenser.

Det är viktigt att konventionerna vad gäller diplomatisk asyl följs såväl av
Sverige som av andra länder. Det är någonting man strävar efter. Det tror
jag är mycket väsentligt - det måste jag stryka under.

Anf. 20 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Nu går utrikesministern in på frågan om diplomatisk asyl. Jag
är införstådd med att diplomatisk asyl kan ges när det föreligger starka eller
trängande humanitära skäl. Det kan man argumentera för, men nu är jag
inne på de två andra frågorna: möjligheten att bevilja visering och möjlighe-
ten att ta flyktingkvoten i anspråk.

Vilken är utrikesministerns uppfattning om dessa frågor?

Anf. 21 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Jag måste hänvisa till de två konstateranden jag har gjort. Det
ena gäller att studenterna såvitt vi kan bedöma enligt dc informationer vi har
fått i stort sett mår väl där dc nu bor i Jakarta. Dessa informationer är färska.

Samtidigt pågår alltså, vilket jag också stryker under, genom lämpliga lo-

kala kanaler ansträngningar för att göra det möjligt för de sju studenterna
att resa ut om de skulle fortsätta att önska detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1993/94:175 om tillfälliga uppehållstillstånd för ko-
sovoalbanska flyktingar

Anf. 22 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Märtha Gårdestig har frågat mig om jag avser att vidta någon
åtgärd med anledning av att ordföranden Rugova i det kosovoalbanska par-
tiet Democratic League vädjat om att kosovoalbaner skall ges tillfälligt
skydd i Sverige.

Jag vill börja med att påpeka att Sverige i praktiken beviljade kosovoal-
banska asylsökande tillfälligt skydd mellan oktober 1991 och juli 1992. Un-
der den perioden rådde s.k. verkställighetsstopp beroende på det oklara och
osäkra läget i Kosovo. Det var bl.a. mot bakgrund av UNHCR:s bedömning
att personer som saknade behov av skydd kunde sändas tillbaka som Invand-
rarverket hävde detta verkställighetsstopp och återupptog beslutsfattandet.

Beslut tas individuellt och myndigheterna har i flertalet fall gjort bedöm-
ningen att de skäl som åberopas inte är tillräckliga för att uppehållstillstånd
skall ges.

Regeringen och de beslutande myndigheterna följer utvecklingen i f.d. Ju-
goslavien mycket noga. Utlänningsnämnden och Statens invandrarverk har
gjort två resor till Kosovo för att hålla sig underrättade om situationen och
utvecklingen i Kosovo. Deras erfarenheter från resan kommer att ingå i det
samlade underlaget när myndigheterna fattar beslut i asylärenden.

Regeringen har tidigare tagit del av dr Rugovas synpunkter om att koso-
voalbaner endast skall ges ett tillfälligt skydd, bl.a. vid hans besök i Sverige
i april 1993. Framhållas bör att han, även om han gärna ser att personer får
stanna här tillfälligt, inte motsätter sig att Sverige skickar tillbaka personer
som inte har behov av skydd. Inte heller har myndigheterna försökt förtiga
dr Rugovas önskemål, vilket Märtha Gårdestig skriver i sin fråga. Det är
dock utlänningslagens bestämmelser som myndigheterna är skyldiga att till-
lämpa.

Eftersom varje ärende prövas individuellt utgör självfallet de skäl som den
enskilde åberopar en viktig del i det underlag som ligger till grund för myn-
digheternas beslut. Dessa skäl måste dock ställas i relation till kunskapen om
de faktiska förhållandena i hemlandet och huruvida den rädsla den enskilde
känner för att återvända är välgrundad eller inte.

Den svenska ordningen när det gäller asylansökningar bjuder att ansök-
ningar prövas av Invandrarverket i första instans. Invandrarverkets beslut
om avvisning kan överklagas till Utlänningsnämnden. Negativa beslut kan,
sedan Utlänningsnämnden inrättades den 1 januari 1992, inte längre över-
klagas till regeringen. Regeringen har endast att pröva dc ärenden, främst av
praxiskaraktär, som överlämnas av någon av dessa båda myndigheter. Något

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

sådant praxisärende rörande kosovoalbanska asylsökande har inte överläm-
nats till regeringen.

Regeringen ser ingen anledning att ta något initiativ i frågan.

Anf. 23 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):

Fru talman! Jag tackar invandrarministern för svaret, men jag måste be-
klaga att ministern inte ser någon anledning att ta något initiativ i frågan.
Många andra hyser stor oro över situationen.

Min fråga ställdes med anledning av att den kosovoalbanska presidenten
dr Ibrahim Rugova vid sammanträffande med svenskt ambassadråd och
svenska konsuln vid ambassaden i Belgrad vädjat till svenska regeringen om
temporärt skydd för kosovoalbanska asylsökande. Det var den 12 november.

Doktor Rugova sade sig inte kunna ge några garantier för vad som kunde
hända dem som återsändes. Som orsak angavs den totalt högspända situatio-
nen i Kosovo. Det är inte ännu öppet krig, men det är en allvarlig front av
våld, där ingen längre är säker. Det finns alltså andra faror att frukta från
serbiska myndigheter än att bli sänd till armén och för att tjäna serbiska mili-
tära mål.

Presidenten hade också gett uttryck för sin fruktan för massfördrivning av
albanierna. En form av dold etnisk rensning av Kosovo ser, enligt presiden-
ten, ut att ha blivit officiell serbisk politik. Myndigheterna gör sitt yttersta
för att hindra varje form av internationell närvaro i Kosovo.

I Utlänningsnämndens rapport i medierna sades ingenting om presiden-
tens vädjan om tillfälligt skydd, efter vad jag har kunnat se. I juni varnade
FN:s flyktingkommissarie i Geneve för att upprätthålla mängden avvis-
ningar från Sverige, eftersom det skapade ännu fler allvarliga incidenter för
de återvändande. Man vädjade om att Sverige skulle tillämpa de humanitära
skälen fullt ut.

Anf. 24 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Märtha Gårdestig och jag kan säkert dela den oro som finns
i hela f.d. Jugoslavien inklusive Kosovo. Det var en av bakgrunderna till att
kosovoalbanerna från hösten 1991 fram till sommaren 1992 faktiskt fick ett
temporärt skydd här utan att det formaliserades. Vid den tidpunkten var-
nade jag och även andra representanter för regeringen för att situationen var
osäker. Då var det väldigt få människor som stödde mig och andra i den
oron. Tvärtom blev det en diskussion om att det kom alltför många och att
det bara var charterresor, osv.

FN:s flyktingkommissarie sade i juli 1992 att man för sin del inte motsatte
sig att personer sändes tillbaka till Kosovo, under förutsättning att en ordent-
lig rättslig process hade skett och saken hade blivit prövad. Det är precis vad
som sker nu. Det betyder att en del personer får stanna här i Sverige av poli-
tiska men också humanitära skäl. Samtidigt får merparten avslag på sina an-
sökningar.

Av dc 60 000 asylsökande som vi maximalt har haft från Kosovo har unge-
fär hälften gett sig av från Sverige efter att ha fått avslag på sina asylansök-
ningar men också frivilligt, dvs. att dc har tagit tillbaka sina asylansökningar
och bett att få återvända hem. Men oron finns där, vilket betyder att man

måste vara mycket vaksam över situationen. Jag vet att våra myndigheter
från dag till dag håller sig underrättade om situationen nere i Kosovo, liksom
jag själv gör.

Anf. 25 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):

Fru talman! Det allvarliga är att många källor säger att situationen där är
mycket värre nu än när människor flydde från förtryck och desperat ekono-
misk situation. De har ingenstans att ta vägen.

Det illavarslande är att serbiska myndigheter efter en larmrapport om tor-
tyr utförd av serbisk polis - även dödsfall har rapporterats - har förbjudit
Amnesty att övervaka händelserna i Kosovo. De poliser som utför tortyren
åtnjuter enligt Amnesty immunitet mot rättsliga påföljder.

Tidigare har serberna tvingat Europeiska säkerhetskonferensen att ut-
rymma sina kontor i Kosovo, Sandzak och Vojvodina. Åtminstone har det
rapporterats att serbisk polis i Kosovo och Vojvodina har inlett etnisk rens-
ning mot albansk befolkning. Även FN:s specielle rapportör har förvägrats
att vara kvar i Restjugoslavien. Offren för tortyren utses på måfå i jakt på
illegala vapen bl.a.

Anf. 26 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Märtha Gårdestig har inte ställt någon ytterligare fråga till
mig men beskriver situationer när det gäller internationella organisationer
av olika slag. Det är viktigt att notera att ESK-missionen som sådan inte är
välkommen i Kosovo. Däremot gör de länder som tidigare har deltagit i olika
ESK-missioner besök. Ett utslag av detta är precis det besök som Märtha
Gårdestig beskriver i sin fråga. Dessutom finns UNHCR på plats, och våra
egna myndigheter åker ner och informerar sig, så att information kommer
ut. Dessutom finns ju de albanska organisationerna som också sprider infor-
mation på olika sätt.

Jag kan hålla med om att det finns vissa tecken på en hårdnande attityd.
Därför är det oerhört viktigt att man vid myndigheterna är vaksam när beslut
fattas i individuella ärenden, framför allt när det gäller personer som kan ha
haft egen politisk verksamhet tidigare nere i Kosovo. Så sker också.

Anf. 27 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):

Fru talman! Det är ytterst viktigt med vaksamhet från myndigheters och
olika organisationers sida. Det som är så djupt oroande är att bedömningen
av läget i vissa avseenden är diametralt motsatt mot de myndigheter som
handlägger asylsökandes ärenden och andra observatörers bedömning.

Jag vill allvarligt vädja till invandrarministern, och därmed till regeringen,
att ta alla illavarslande signaler på allvar och att stoppa utvisningar tills en
noggrann analys av läget har gjorts, där många observatörer medverkar så
att man kommer fram till en samsyn. Andra länders bedömningar av koso-
voalbanernas skyddsbchov är ju annorlunda. Danmark intar en avvaktande
ställning. Frankrike ger inte generellt asyl men verkställer inte avverknings-
beslut, vilket inte heller Tyskland har gjort på senare tid. Domstolen i Nic-
dcrsachscn beslöt den 4 oktober att betrakta albanerna som en förföljd
grupp.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Anf. 28 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Märtha Gårdestig säger att det finns en diametralt motsatt
uppfattning om situationen i Kosovo. Jag tror inte att det är på det sättet.

Invandrarverket hade från hösten 1991 fram till sommaren 1992 verkstäl-
lighetsstopp just på grund av den osäkra situationen och därför att man inte
ville ta risken med att sända tillbaka personer. Invandrarverket följer upp
behovet av den information som finns när det blir aktuellt att ta ställning i
de olika asylärendena.

Andra länder gör annorlunda. Vi har ett grannland väster om oss som sän-
der tillbaka personer till Kosovo. Det finns också ett utslag från den euro-
peiska konventionen för de mänskliga rättigheterna, där de efter att ha prö-
vat ett antal fall säger att den allmänna situationen i Kosovo inte är sådan
att en avvisning till denna del av det forna Jugoslavien innebär en kränkning
av konventionen och dess tilläggsprotokoll.

Jag vill, fru talman, försäkra att de myndigheter som har att handlägga
dessa frågor är ytterst vaksamma när det gäller alla typer av information som
kan erhållas nerifrån Kosovo.

Anf. 29 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):

Fru talman! Regeringsförklaringen talar om att flyktingpolitiken skall
präglas av humanitet och öppenhet. Men många organisationer som arbetar
med asylsökande menar att de humanitära skälen knappast längre finns. Ef-
tersom det tidigare var läge för utvisningsstopp kan man fråga sig om det
inte är det också nu när situationen där nere sägs vara ännu svårare än när
vederbörande flydde.

Anf. 30 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Enligt de uppgifter jag har fått har ungefär 2 000 personer från
Kosovo beviljats uppehållstillstånd i Sverige på humanitär grund. Informa-
tionen att de humanitära skälen skulle vara avskaffade är alltså felaktig.

Dessutom är det så som Märtha Gårdestig sade; under senare tid har det
på olika håll befarats att asylpraxis skulle ha hårdnat, dvs. att samma hänsyn
inte tas till humanitära skäl som tidigare.

Det är bakgrunden till den utvärdering som regeringen har beslutat göra
av asylpraxis. Både jag och den övriga regeringen tycker att det är viktigt att
veta vad som händer. Det finns inte heller - vilket Märtha Gårdestig väl vet -
några signaler från regeringen om att asylpraxis eller hänsynen till de huma-
nitära skälen skall skärpas.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1993/94:177 om återvinning av freon från kyl- och
frysskåp

Anf. 31 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Inga-Britt Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag är be-
redd att vidta med anledning av export av gamla kyl- och frysskåp till öststa-
terna.

Årligen skrotas i Sverige ca 440 000 kylmöbler. Under första halvåret 1993
exporterades ungefär 10 000 begagnade kylmöbler, i första hand till det forna
östblocket. Ytterligare ett litet antal beräknas ha ingått i hjälpsändningar till
olika länder. Innehållet i hjälpsändningar registreras dock inte separat. To-
talt beräknas exporten av begagnade kylmöbler för närvarande uppgå till 5-
6 % av antalet utbytta kylmöbler.

Naturvårdsverket utreder inom ramen för ett tidigare regeringsuppdrag
behövliga åtgärder för att avveckla användningen av ozonnedbrytande äm-
nen. Verket skall föreslå olika slag av styrmedel för att nå detta syfte och
väntas då också behandla frågan om ytterligare åtgärder när det gäller om-
händertagandet av CFC i befintlig kyl- och frysutrustning. Att direkt införa
ett exportförbud för begagnad utrustning är inte möjligt med hänsyn till de
regler som gäller för det internationella handelsutbytet.

Vi kommer då verket redovisar sitt uppdrag att ha ett större underlag för
att bedöma hur det problem som Inga-Britt Johansson pekar på bör angri-
pas. Det är enligt min mening mycket angeläget att få ned utsläppen av ozon-
nedbrytande ämnen både i Sverige och i andra länder.

Anf. 32 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka ministern för svaret.

Jag började intressera mig för ozonfrågor när jag var på en utskottsresa i
Australien för ett och ett halvt år sedan. Efter det var jag och Lena Klevenås
och tittade på forskningen uppe i Esrange, och jag började komma under-
fund med vad det egentligen handlar om.

Efter det att jag skrev den här frågan har jag hittat uppgifter om detta i
tidningarna. I Canada uppskattar forskarna nedbrytningen av ozonskiktet
till 5 % per år. I dag, eller möjligtvis i går, stod det att man i Kina har noterat
en förtunning av ozonlagret med 20 %. Människor i Finland, Danmark och
Tyskland har varnats och uppmanats att passa sig ordentligt när solen skiner.
Djur och växter kan inte skydda sig. Detta är alltså ett problem som alltmer
kommer in i folks medvetande.

För närvarande är inte exporten till öststaterna så stor, men flera bostads-
företag har tydligen bestämt sig för att ”hjälpa” öststaterna med gamla frys-
möbler när man bygger om. Jag är helt införstådd med att det skulle vara
svårt att införa ett exportförbud. Men kan ministern tänka sig att någon del
av den hjälp som vi ger dessa länder skulle kunna bestå av anläggningar för
att tillvarata exempelvis freon, innan mängden blir så stor att den blir svår
att handskas med? Det vore ju en möjlighet att komma till rätta med det här.

Anf. 33 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag vill börja med situationen på hemmaplan. Vi är fast be-
slutna att förebygga denna utveckling. Den är marginell så här långt, men
den är ändå allvarlig.

Bland de styrmedel som vi kommer att diskutera finns att lägga pant på
gamla kylskåp. Det är ett sätt att förändra åtminstone dc ekonomiska incita-
menten när man samlar in gamla kylskåp. Det borde egentligen ha gjorts
tidigare, men vi har lagt ut uppdraget därför att det i samband med att re-
striktionerna och förbudsgränserna sattes in inte bildades något ekonomiskt

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svarpå frågor

stimulanssystem eller styrmedelssystem, som kunde hantera det som redan
finns ute på marknaden.

Det finns ett system till som fungerar i dag, och det är avgifter på bilar och
återlämningspremie när de skrotas. Det är ett system som naturligtvis också
går att använda på det här området. Ett pantsystem eller detta kan vara ett
sätt att hantera problemen på hemmaplan.

När det gäller frågan om bistånd i detta sammanhang, håller vi själva na-
turligtvis på att utveckla tekniken - den finns i Sverige. Om tekniken finns
i viss utsträckning i de baltiska staterna men inte tillräckligt mycket, är det
klart att vi har möjlighet att ställa den till deras förfogande.

Anf. 34 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Fru talman! Problemet med panter och avgifter på hemmaplan är ju att de
här frysmöblerna förmodligen kommer att bli åtråvärda i pris för de berörda
länderna, även om de som lämnar ifrån sig frysmöblerna får ersättning för
panten. Jag tror inte att man löser problemet med ett sådant system. Vi löser
det inom landet, men risken är att det blir ännu mer åtråvärt att exportera
dessa varor.

Jag ser med tillförsikt fram mot det arbete som Naturvårdsverket kommer
att lämna ifrån sig, och jag hoppas att det sedan sker en behandling så snabbt
som möjligt i regering och riksdag. Vi vet ju hur lång tid det tar innan effek-
terna av de här utsläppen är avhjälpta, så det är viktigt med alla åtgärder,
även de små.

Anf. 35 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det finns över huvud taget ingen strävan att försena det här.
Snabbast möjliga handläggning från regeringskansliets sida är anbefalld, och
det kommer att ske.

Anf. 36 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Fru talman! Till ministerns stora överraskning skall jag då tacka för svaret
och säga att jag är helt nöjd med detsamma.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1993/94:185 om markavsättningar och fusionen av
ASSI och Domän

Anf. 37 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Sinikka Bohlin har frågat mig om jag är beredd att medverka
till att tillräckliga markavsättningar för t.ex. naturreservat garanteras innan
fusionen mellan ASSI och Domän äger rum.

I samband med att Domänverket bolagiserades undantogs bl.a. markom-
råden som var av stort naturvårdsintresse från bolagiseringen. Det var dels
drygt 270 av de redan skyddade domänreservaten med ca 30 000 ha produk-
tiv skogsmark, dels 25 stora fjällnära domänreservat med viss andel produk-
tiv skog. Dessutom undantogs 45 områden med värdefull oskyddad mark för

att avsättas som nationalpark eller naturreservat. Ca 3 000 ha av dessa mar-
ker utgörs av produktiv skog nedanför fjällregionen, och arealen ovanför
fjällskogsgränsen utgör ca 7 000 ha. Alla dessa områden skall även i fortsätt-
ningen vara kvar i rent statlig ägo. Arbetet med att genomföra reservatsbild-
ning på dessa marker pågår.

I samband med att riksdagen fattade beslut om en ny skogspolitik (bet.
1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:352) utökades resurserna för inköp av mark för
naturvårdsändamål med 55 miljoner kronor till totalt 190 miljoner kronor.
Resurserna för detta ändamål har således utökats väsentligt av den nuva-
rande regeringen.

För Sinikka Bohlin vill jag också framhålla att sammanslagningen av de
två bolagen ASSI och Domän inte påverkar möjligheterna att avsätta mark
för naturvårdsändamål.

Anf.38 SINIKKA BOHLIN (s):

Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret.

Tyvärr kan jag inte hålla med miljöministern, speciellt inte i den avslu-
tande delen av svaret, dvs. att sammanslagningen inte skulle påverka möjlig-
heterna att avsätta mark för naturvårdsändamål.

Sverige har internationellt förbundit sig att uppfylla de mål som ställts upp
för att bevara den biologiska mångfalden. För vår del här i Sverige betyder
det att andelen skyddad skog nedanför odlingsgränsen måste öka kraftigt,
från i dag ca 0,5 % till 5 %. I dag har vi ca 2,7 % produktiv skogsmark skyd-
dad i olika typer av naturreservat, och det är inklusive domänreservat.

Om nu regeringen avser att försöka att förverkliga en omfattande markav-
sättning, vore det naturligt att i första hand utnyttja tillgänglig statlig mark.
Men så fort staten sålt den första aktien i det framtida bolaget till privata
intressen har också statsmakten frånhänt sig denna möjlighet.

Domänreservaten har haft en väldigt stor och viktig betydelse just för na-
turreservaten i Sverige. Fastän man i samband med bolagiseringen har un-
dantagit ca 300 domänreservat av sammanlagt 700, saknar dessa fortfarande
ett lagfäst skydd. Jag vill därför fråga miljöministern: Är miljöministern be-
redd att lagfästa detta skydd innan sammanslagningen realiseras?

Anf. 39 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det senare är av rent fysiska skäl inte möjligt. Jag vill också
undanröja tveksamheten när det gäller det avslutande stycket i svaret.

Sammanslagningen av de två bolagen ASSI och Domän innebär inte att
staten förlorar sitt ägarinflytande, eftersom staten tills vidare ämnar behålla
85 % av aktierna. Förhållandet för naturvården kan därmed i princip jäm-
ställas med det inlytande som staten i dag har i Domän AB. Detta har alltså
inte med fusionen att göra. Frågan om ytterligare reservatsavsättningar från
ASSI-Domäns markinnehav kan självfallet tas upp om staten i framtiden
ämnar minska sitt ägarinflytande i bolaget. Vid denna senare tidpunkt bör
man även bättre kunna bedöma effekterna av den nya skogspolitiken.

Vi arbetar självfallet med dessa frågor. Senast i propositionen om strategi
för biologisk mångfald påpekade vi klart att behovet av att avsätta ytterligare
mark fortfarande är stort i Sverige, och då speciellt i skogslandskapet, där

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

för närvarande bara ca 0,5 % av den produktiva skogmarken nedanför det
fjällnära området är skyddad.

I sin anmälan till propositionen om ny skogspolitik framhöll även jord-
bruksministern att omfattningen av skyddsbehovet i skogslandskapet kan
komma att uppgå till så mycket som 5 % nedanför skogsodlingsgränsen, men
att det är svårt att fastställa ett exakt tal innan bättre kunskap finns om hur
långt en naturvårdsanpassning av skogsbruket kan räcka för att bevara den
biologiska mångfalden. Arbetet är alltså inriktat på att åstadkomma detta.

Angående de aktuella fall som har diskuterats under de senaste veckorna -
t.ex. Blaikfjället och Njakafjäll - har jag konstaterat att det behövs bytes-
mark för att man skall kunna hantera den konflikt som uppstår i områden,
där människor för sin försörjning är mycket beroende av skogen. Man måste
kunna ge dem någon annan mark i stället för den som reserveras.

Anf. 40 SINIKKA BOHLIN (s):

Fru talman! Miljöministern sade att det av fysiska skäl inte var möjligt att
garantera skydden för naturreservaten före sammanslagningen. Hur blir det
då efter sammanslagningen?

Om den planerade sammanslagningen med NCB och den därpå följande
privatiseringen som näringsministern har aviserat blir av, kommer 40 % av
den svenska skogsmarken att ägas av aktiebolag, vilket är någonting unikt i
världen. Ett så stort bolagsinflytande över det inhemska skogsbruket finns
inte någon annanstans i världen. USA är det land efter Sverige som har den
högsta andelen bolagsskogsbruk. Där är andelen dock endast 12 %.

Detta är också en kostnadsfråga. Regeringen har inte heller någon lång-
siktig finansiering, vare sig i propositionen om biologisk mångfald eller i
skogspropositionen. Hur skall då målet ca 5 % kunna uppnås, om vi inte kla-
rar att avsätta statlig mark?

Anf. 41 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag hänvisar till att vi under den här regeringens tid har ökat
det statliga anslaget för att anskaffa mark med i storleksordningen 30 %,
dvs. med 55 miljoner. Försummelserna i det förflutna gör att detta inte
räcker. Det är därför som vi arbetar med förhandlingar kring frågan om
markbyten och kring möjligheterna att gå in och genom förhandlingslös-
ningar hantera de stora markområden, där den slutgiltiga sorteringen fortfa-
rande inte har genomförts. Det gäller alltså de förhandlingar som sattes i
gång i samband med att Domänverket blev bolag. Det var ju den stora för-
handlingen med bl.a. Naturvårdsverket som part. Det var på det sättet som
vi drev dessa frågor. Sedan kommer man aldrig fram till en perfekt lösning,
eftersom det finns motstående intressen, men så kommer det alltid att vara.

Anf. 42 SINIKKA BOHLIN (s):

Fru talman! Vi är nog alla medvetna om att det behövs ökade resurser.
Om man tänker tillbaka i tiden när det gäller reservaten ovanför skogsod-
lingsgränsen, är dessa ofta icke produktiv skogsmark på samma sätt som de
nya reservaten som kommer att behövas i Mellan- och Sydsverige.

När man inte kan hantera den här frågan på ett tidigt stadium, kommer

detta att skada Sverige. Vi kommer först och främst att inte klara målet bio-
logisk mångfald, vilket också kommer att skada vårt anseende internatio-
nellt. Njakafjäll är ett exempel på detta. Också i Finland har man avverkat
urskog och fått mycket dåliga rubriker för detta i tysk press - Tyskland är
ju vårt största exportland. Det kommer också att skada näringen, att man
utomlands säger att Sverige inte sköter sina plikter, i synnerhet som Sverige
har varit det land som har varit drivande när det gäller frågor om biologisk
mångfald, t.ex. vid Riokonferensen.

Anf. 43 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det råder ingen motsättning i sak. Det skall göras väldigt
mycket under kort tid. Det säger sig självt när andelen avsatta arealer i dag
uppgår till 0,5 % och målet är 5 %. Målet är alltså en tio gånger så stor av-
sättning. Jag kan då naturligtvis rikta strålkastarljuset bakåt och säga att det
är förfärligt att det inte har gjorts någonting tidigare. Men det vinner man
ju ingenting på.

Vi har försökt att från miljösynpunkt få in en fot i processen så fort det
har varit fråga om sådana förändringar som t.ex. omvandling av Domänver-
ket till bolag, där förhandlingarna har skötts av Naturvårdsverket. Denna
förhandling är viktig för att man skall kunna avsätta mark. Jag har i frågesva-
ret redogjort för de arealer som det handlar om. Därutöver har vi ökat ansla-
gen för inköp av ny mark. Jag är beredd att gå in och genom markbyte för-
söka klara de motsättningar som har uppstått kring t.ex. Njakafjäll. Och vi
kommer att fortsätta att arbeta i den riktningen.

Anf. 44 SINIKKA BOHLIN (s):

Fru talman! Jag framhåller fortfarande att det vore olyckligt om rege-
ringen tillät den planerade sammanslagningen utan att dessförinnan ha un-
dantagit betydande arealer för naturvård genom att ge dessa områden lag-
stadgat skydd.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1993/94:188 om miljöproblem vid largmärkning
av oljor

Anf. 45 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Tage Påhlsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
vidta för att kartlägga riskerna hos de färgämnen som används vid märkning
av oljor.

Sedan den 1 oktober tas i stället för kilometerskatt, dieseloljeskatt ut för
oljeprodukter som används för drift av personbilar, lastbilar och bussar. För
att undvika fusk måste därför lågbeskattad olja som används för uppvärm-
ning eller drift av traktorer och motorredskap märkas. För detta ändamål
valdes dc färg- och märkämnen som bedömdes som mest lämpliga från hälso-
och miljösynpunkt. Märkämnet används i flera andra länder, däribland
Tyskland och Irland.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 28

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Enligt vad jag har erfarit finns inga belägg för att den märkta oljan skulle
medföra några hälsoproblem. Jag har dock tagit fasta på den diskussion som
pågår. Inom regeringskansliet tas därför nu fram direktiv till en utredning
om erfarenheter av märksystemet samt en kartläggning av den utveckling
som sker inom området.

Anf. 46 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Jag skrev frågan natten mot
fredag, och jag fick ett snabbt svar. Det tackar jag för.

Detta är en fråga som plötsligt har blivit akut. I svaret säger statsrådet att
det inte finns några belägg för att oljan medför hälsoproblem. Det är riktigt
i och för sig. Jag har i min fråga markerat vilka problemen är. Det har visat
sig framför allt genom tidningsartiklar och annat att problemen var värre än
vad jag trodde när jag skrev min fråga.

Det är möjligt att det inte är oljan som det är fel på. Det kan vara någon-
ting i förbränningsprocessen. Jag är litet fundersam över det som sägs i sva-
ret, att märkämnet används i flera andra länder, däribland Tyskland och Ir-
land. Används det verkligen på samma sätt? Vad har man då för erfarenhe-
ter? Det är konstigt om problemen bara skulle uppstå i Sverige.

Det är bra att man inom regeringskansliet nu håller på att ta fram direktiv
för en utredning. Jag hoppas att man arbetar snabbt och visar att man tar
problemen på allvar.

Sedan jag skrev min fråga har det också varit en lång artikel i Sundsvalls
Tidning där man beskriver saken. Man säger bl.a. att det skall bli ett möte
mellan Kemikalieinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen om frågan den
25 eller den 26 november. Det skulle vara intressant att veta om statsrådet
har något att säga om det mötet.

Anf. 47 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det är helt naturligt att - sedan vi blev medvetna om diskus-
sionerna - de myndigheter som har att å Miljö- och naturresursdepartemen-
tets vägnar bevaka dessa frågor, i första hand Kemikalieinspektionen, ingri-
per för att så snabbt som möjligt ta itu med de problem som kan uppstå. Jag
står inte här som någon försvarare av det här färgämnet. Jag kan inte garan-
tera att färgen i alla lägen tål den användning som förekommer. Det är ju
detta som de berörda myndigheterna - Arbetarskyddsstyrelsen och Kemika-
lieinspektionen - har att bevaka.

Jag kan gärna medge att andra intressenter ibland dragit slutsatser litet
för snabbt. Man uppfattar att ämnet används på andra håll, och man tar de
erfarenheterna som grund för sitt ställningstagande i stället för att göra en
omfattande utredning i förväg.

Låt oss nu avvakta kartläggningen. Vi har satt upp högsta möjliga tempo
för att så långt det är möjligt reda ut dessa frågor. Det Tage Påhlsson efterfrå-
gar blir därmed tillgodosett genom den kartläggning av utvecklingen som vi
redan satt i gång och den aktivitet som myndigheterna utvecklat.

Anf. 48 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Det låter bra. Jag skall bara kort citera ur en artikel där man
bl.a. säger:

”Också beslutsfattarna på regeringsnivå, de som bestämt att dieseln måste
färgsättas, har aktiverats av oron hos parterna.

Det finns dock en inbyggd tröghet i reaktionerna från myndighetshåll och
det gör att de beslut, som kan förväntas från dem inte motsvaras av några
större förväntningar hos de drabbade maskinskötarna.”

Jag tolkar miljöministerns svar som så att de berörda, maskinskötare och
andra, inte behöver vänta så länge. Jag uppfattar det som att man tagit frå-
gan på allvar. Stämmer det?

Anf. 49 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det finns ingen anledning att dröja med de undersökningar
som kan behöva göras, framför allt en kartläggning, för att se vad det egentli-
gen är som påverkar miljön, vare sig det gäller arbetsmiljön eller något an-
nat, vid förbränning - alltså kanske t.o.m. hemmiljön.

Det är bakgrunden till att vi har agerat raskt och även ställt mycket kri-
tiska frågor under processens gång innan färgämnet accepterades den 1 ok-
tober. Vi har hela tiden haft ögonen på problemet, men vi har inte på miljösi-
dan kunnat bevisa att ämnet är farligt. Det var vårt problem. I annat fall
hade vi självklart motsatt oss varje inblandning. Nu kanske problemen upp-
står i efterhand, och vi får ta itu med dem då i stället. Det är precis så vi gör.

Anf. 50 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Jag får tacka för det förtydligandet. Jag förstår att det blir litet
grand av renhållningsinsatser från Miljödepartementets sida, men ju förr,
desto bättre.

Det finns misstankar från vederhäftigt håll att färgtillsatsen, i vaije fall
processprodukten, kan vara cancerogen. Det låter väldigt otäckt. Vad man
inte vet är vilken inverkan den kan ha på naturen.

Jag tycker att jag har fått ett tillfredsställande svar, som jag ber, fru tal-
man, att få tacka för.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1993/94:155 om s.k. inkråmsförsäljningar

Anf. 51 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Lars-Olof Karlsson har frågat mig vad jag avser att vidta för
åtgärder mot s.k. inkråmsförsäljningar. Från arbetsrättsliga utgångspunkter
gäller följande.

Sådana företagsaffärer innebär normalt att arbetsgivaren är skyldig att
förhandla med den kollektivavtalsbärande fackföreningen innan han fattar
beslutet. Tanken är att arbetsgivaren skall nå enighet med arbetstagarsidan.
Beslutanderätten ligger emellertid hos arbetsgivaren.

Om affären innebär att någon arbetstagare sägs upp på grund av arbets-
brist, har han enligt en regel i anställiiingsskyddslagcn under ett år rätt till
åtcranställning i verksamheten.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar pä frågor

Anf. 52 LARS-OLOF KARLSSON (s):

Fru talman! Jag vill först tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Inkråmsaffärer innebär att företag köper fastigheter, maskiner, kundregis-
ter, patent och liknande för att sedan sälja företaget. Man tvingas att sätta
det företag som sålt inkråmet i konkurs. Det innebär att människor kommer
att stå utan arbete.

Min fråga är om arbetsmarknadsministern har för avsikt att göra någon-
ting åt dessa affärer. Till min förvåning hör jag att arbetsmarknadsministern
inte är ett dugg orolig. Jag tycker att svaret är mycket formellt. Arbetsmark-
nadsministern säger att beslutanderätten ligger hos arbetsgivaren. Frågan
gällde ju hur regeringen ser på just det problem som påpekas i svaret. Vad
vill regeringen åstadkomma? Ser regeringen något problem här? Tycker
verkligen Börje Hörnlund att det inte finns några skäl att i alla fall titta på
frågan? Man kanske kan skönja något mönster.

Jag inser att frågan inte är enkel, utan ganska komplex. Men det faktum
att det inte är lätt får inte vara ett skäl för att inte ta itu med problemet, eller
hur?

Anf. 53 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag har valt att svara på det som ligger under mitt ansvarsom-
råde, nämligen det arbetsrättsliga. Jag är också medveten om att det händer
saker som är av den karaktären att man är i lagens utkanter och kanske
t.o.m. en bit utanför. Det är frågor som ligger hos rättsvårdande myndighe-
ter.

Det har nyligen gjorts en stor översyn om bl.a. konkurser och rättigheter.
Det materialet ligger nu på Justitiedepartementet för beredning. Det är där-
för som jag har valt att enbart svara på det som rör det rent arbetsrättsliga.

Anf. 54 LARS-OLOF KARLSSON (s):

Fru talman! Det är bra att jag får det erkännandet av arbetsmarknadsmi-
nistern. Men jag blir väldigt ledsen när jag hör svaret. Jag blir egentligen
inte ett dugg klokare.

Det är faktiskt precis på det sätt som arbetsmarknadsministern säger, att
man befinner sig i lagens utkanter. Därför är det viktigt att ta itu med frågan.
Som jag sade tidigare är detta bekymmersamt.

Det är också viktigt att koppla in EG-anpassningarna i samhället, där ar-
betstagarna många gånger får stå tillbaka för EG-anpassningen. I stället för
att säga att det är arbetstagarnas fel är det viktigt att i denna fråga inte låta
löntagarna bli drabbade. För anpassningens skull kanske vi skulle låta den
vanlige löntagaren för en gångs skull få fördel av EG-anpassningen.

Anf. 55 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Flertalet sådana här försäljningar håller sig inom lagen, men
det finns exempel där man har en mycket stark känsla av osv. De rättsliga
aspekterna när sådana här affärer leder till konkurser bereds för närvarande
i Justitiedepartementet. Då skall jag som arbetsmarknadsminister inte gå in.

EG-anpassning sker nu i många frågor. Dc anpassningar som görs före-
läggs riksdagen för beslut.

Anf. 56 LARS-OLOF KARLSSON (s):

Fru talman! Det är enkelt att konstatera att det råder handlingsförlam-
ning. Man talar om lagens utkanter och skyller på att EG-anpassningen sker
vid andra bord. Det här problemet ser vi dagligdags. Det är ett växande pro-
blem, som försätter människor i en svår situation. Jag anser att regeringen
lider av handlingsförlamning. Jag tror att den beror på en stor portion oin-
tresse. Det skulle vara på sin plats att regeringen såg till att vanliga männi-
skor, vanliga löntagare, får möjlighet till ett drägligt stöd för rätten till sitt
arbete.

Anf. 57 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! På detta område råder till fullo de lagar som föregående rege-
ring administrerade.

Anf. 58 LARS-OLOF KARLSSON (s):

Fru talman! Jag kan bara konstatera att det finns ett enormt ointresse från
regeringens sida.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1993/94:161 om åtgärder mot arbetslösheten

Anf. 59 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Birthe Sörestedt har tagit en mening ur ett tal som jag höll
vid Nordiska rådets möte i Mariehamn. Citatet lyder: Om vi alla bryr oss om
varandra tillräckligt mycket, klarar vi arbetslösheten. Det finns angelägna,
viktiga uppgifter i omsorgen människor emellan, i omsorgen om våra barn
och barnbarns livsmiljö. Birthe Sörestedt har frågat mig vad vi konkret skall
göra just nu i den frågan.

Först vill jag säga att regeringen fram till nu har arbetat hårt för att repa-
rera skadorna från 80-talets inflations- och spekulationsekonomi. Vårt ar-
bete har bl.a. bestått i att få ner det höga kostnadsläget, stävja ökningen av
budgetunderskottet, få i gång näringslivet och satsa stort på infrastrukturen.
Det är viktigt att skapa utrymme för tillväxt i ekonomin. Utan tillväxt hotas
själva grunden för vår välfärd.

Möjligheterna för näringslivet har nu förbättrats genom en rad åtgärder
som sänkta arbetsgivaravgifter, produktivitetsförbättringar, kronans värde,
räntesänkningar m.m. Detta måste kombineras med en stram, långsiktig
ekonomisk politik. Vårt land har härigenom skaffat oss ett förnämligt eko-
nomiskt läge för att hävda oss internationellt när konjunkturen vänder på
allvar.

Det förs en debatt i vårt land och i vår omvärld om ifall ökad tillväxt verkli-
gen kommer att skapa en fullgod arbetsmarknad. Den snabba produktivi-
tetsutvecklingen har medfört att man med hjälp av ny teknik och utvecklad
arbetsorganisation kan producera mer och mer per arbetstimme. Arbetstill-
fällen försvinner inom produktion, banker och försäkringsbolag. Framför
allt storföretagen klarar av att starkt öka produktionen med en minskad ar-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

betsstyrka. Regeringens satsning på ny- och småföretagandet är därför av
avgörande betydelse för att vi skall komma tillbaka till en fullgod arbets-
marknad. Det gäller också de stora satsningarna på utbildning och forsk-
ning.

I omsorgen medmänniskor emellan finns alltid möjligheter att göra mer,
och förutsättningarna att ersätta mänskliga insatser med tekniska är begrän-
sade. Det finns en gräns för hur mycket omsorgen av barn, gamla och handi-
kappade kan rationaliseras. Det gäller att värna omsorgen människor emel-
lan för att förstärka livskvaliteten i samhället. Här gäller det dessutom att
värna om de ungdomar som bär en mycket stor del av arbetslöshetsbördan.

Regeringens ambition är att minska miljöskulden för kommande genera-
tioner. I det arbetet är det viktigt att satsa resurser på natur- och miljövård
i vid bemärkelse. Det gäller dessutom att inte föra över orimliga ekonomiska
skuldbördor till nästa generation. Utgifterna kan inte under en längre tid fi-
nansieras med lån. Därför är det viktigt att vi behåller ett fördelaktigt kost-
nadsläge under många år framöver.

Anf. 60 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret, som inne-
höll en rad kända ståndpunkter och vidtagna åtgärder. Jag är litet besviken
över att det inte innehöll något konkret med utgångspunkt i det jag hänvi-
sade till i arbetsmarknadsministerns tal, att vi skall bry oss om varandra. Det
sista är vi helt överens om. Längre än så sträcker sig inte samstämmigheten
när det gäller hur vi skall klara arbetslösheten.

Vi måste bygga ett samhälle på solidaritet och rättvisa. Regeringens för-
slag till försämringar av arbetsrätten och förändringar av arbetslöshetskas-
san präglas varken av solidaritet eller rättvisa. Dessa förslag visar att rege-
ringen inte bryr sig särskilt mycket om dem som är på väg ut från arbetsmark-
naden eller står utanför den.

Alla skall ha rätt till ett arbete - kvinnor och män, unga och äldre. De
åtgärder som arbetsmarknadsministern presenterade anser jag inte tillräck-
liga.

Just nu behövs stimulanser i form av räntesänkningar för att underlätta
investeringar. Det behövs också en förbättring av köpkraften, så att vi kan
få en efterfrågan i landet. De förslag regeringen lagt fram när det gäller för-
sämringar av grundavdraget, indragning av pengar från bostadssektorn,
punktskatter på bensin m.m. motverkar människors möjligheter. Det gäller
att ge människor en framtidstro, en tro på att man skall ha möjlighet att få
ett riktigt arbete, och inte praktikplatser och ALU-arbeten, som det kanske
blivit mest nu.

Arbetsmarknadsministern lyfter fram omsorgen om människor, omsorgen
om våra barn. Men just denna omsorg hotas av nedskärningar i kommuner
och landsting. Den offentliga sektorn svarar inte upp mot de behov som
finns. Många drabbas. Många avskedas. Vad menar arbetsmarknadsminis-
tern att dessa människor skall göra?

Anf. 61 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Det finns många länder där man låter människor gå arbetslösa
nästan hur långa perioder som helst. Flera procent av arbetskraften faller då
helt utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Så skall vi inte göra i vårt land.

Birthe Sörestedt tar upp LAS och trygghet. Det är med nu gällande LAS
som det sedan 1989 har försvunnit 600 000 arbeten. Tryggheten ligger alltså
inte i den lagstiftningen. Tryggheten ligger i att inte prissätta sig ur världs-
marknaden, att vara duktig och jobba med produktiviteten osv. Det handlar
om att ha en viss lönsamhet i företagen och inte, som vi nu har haft det sedan
ett par tre år tillbaka, ca 100 konkurser per vardag.

De små förändringar som nu föreslås är till för att hjälpa de arbetslösa in
på arbetsmarknaden. Vi föreslår längre provanställning, så att de tas emot
och kan anställas vid arbetstoppar.

Låt mig också säga att ett budgetunderskott på 270 miljarder, tillsammans
med det som finns i mina fonder, på ett enda år motsvarar 70 000 kr per arbe-
tande svensk. Bara räntan är ca 25 miljarder kronor. Om man fortsätter på
det sättet tränger räntorna ut. Jag är inte imponerad av socialdemokratins
förslag att ytterligare öka lånebehovet och budgetunderskottet. Jag tror att
det leder till högre räntor och färre ordinarie jobb.

Anf. 62 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! Det behövs långsiktiga insatser nu. Vi är överens om att vi
måste ha en väl fungerande ordinarie arbetsmarknad. Men vi måste också
vara överens om att de människor som är utförsäkrade skall kunna komma
in på den ordinarie arbetsmarknaden. Regeringens förslag angående arbets-
löshetskassan ger inte möjligheter till ersättning vid utbildning och bered-
skapsarbete, tills det finns bra ordinarie arbeten. Därmed slås människor ut.
Det bli kommunerna som får stå för kostnaden för dessa människors löner,
via socialbidrag.

Inte tycker jag att det blir fler praktikplatser när man förlänger tiden för
provanställning. Det kan väl inte vara riktigt att jobben blir fler om vi för-
länger tiden för provanställning från sex till tolv månader.

Anf. 63 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Ungdomspraktiken var socialdemokraterna först helt emot.
Sedan visade de sig väldigt positiva till den. Den lilla förändring som nu före-
slås är att man skall kunna förlänga tiden med sex månader i samma företag,
under förutsättning att man gjort upp med företagaren att förlängningen le-
der till ett ordinarie jobb.

Det här är att hjälpa unga människor till ordinarie jobb. Själv tycker jag
att åtgärden är bra. Om andra människor har andra uppfattningar är det til 1-
låtct. Men det är med ungdomarnas bästa för ögonen som förslaget är fram-
lagt.

Anf. 64 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! Det är viktigt att ungdomarna får möjlighet till ordinarie ar-
bete och att de inte bara går i praktikarbctc. Man kan ha cn konstruktion
med ett rekryteringsstöd i den form som bl.a. Metall tillsammans med Vcrk-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

stadsföreningen har kommit överens om. Det kanske ger ungdomarna rik-
tiga jobb efter praktiken. Så har det nämligen inte varit nu, utan ungdo-
marna har därefter gått ut i arbetslöshet.

Jag vill återgå till frågan om omsorgssektorn. Eftersom den här biten lyfts
fram, undrar jag om arbetsmarknadsministern menar att en del av omsorgs-
behoven skall tillgodoses utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Ett för-
slag om vårdnadsbidrag diskuteras ju. Det är ett led i en sådan riktning, och
jag befarar att det menas att kvinnorna skall avstå från förvärvsarbete för att
ideellt sköta omsorgen av barn och äldre.

Med den storlek som bidraget har kan man ju inte leva på det. Skall vård-
nadsbidraget leda till att främst kvinnor avstår från att kräva arbete?

Anf. 65 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Låt mig svara på det sist nämnda först. Det finns i dag en del
människor som föredrar en längre tid tillsammans med egna barn, helt utan
ersättning. För dem kan det kanske kännas som en liten uppmuntran med
ett bidrag. Resten kommer säkerligen att bestämma sig av egna skäl. Jag är
också övertygad om att det stora flertalet människor väljer yrkeslivet.

Jag har ingenting emot Metalls avtal, och jag har ingenting emot att fler
parter på arbetsmarknaden sluter motsvarande avtal. Men i de fall den här
typen av avtal ej slutits, är detta en bra metod att komma in i ordinarie nä-
ringsliv på.

Med så mycket folk utanför ordinarie arbetsmarknad måste man jobba
med ett flertal åtgärder. När jag tillträdde som arbetsmarknadsminister sade
man på Arbetsmarknadsverket att man absolut inte orkade med mer än tre
procentenheter. Med de här nya åtgärderna räknar jag med att man denna
vinter skulle kunna nå siffror i storleksordningen 7-8 %. Men jag vet inte,
eftersom det verkligen kräver att arbetsgivarsidan ställer upp.

Anf. 66 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! Det är viktigt med goda arbetsmarknadsinsatser av olika slag.
Men främst måste man kanske satsa på att ge näringslivet möjligheter till
investering och avskrivning, för att få i gång riktiga jobb. Från Socialdemo-
kraternas sida har det lagts fram förslag om bl.a. ROT-projekt, som kan sti-
mulera till riktiga arbeten.

Jag uppfattar arbetsmarknadsministern så, att det inte är någon som skall
avstå från att kräva rätt till ett riktigt arbete. Jag hoppas att vårdnadsbidraget
i det här fallet inte innebär att kvinnor blir en reservarbetskraft utan att både
män och kvinnor har rätt till arbete.

Anf. 67 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Just nu är antalet män och kvinnor på svensk arbetsmarknad
ungefär lika stort. Det har skett genom att männen så kraftigt på grund av
industrikonjunkturen har tvingats minska sin sysselsättning. Jag ser mycket
gärna att både män och kvinnor återgår till att arbeta i normal omfattning.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1993/94:168 om transportstödet

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Anf. 68 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Sten-Ove Sundström har frågat om regeringen planerar att
dra in transportstödet för företagen i Norrland.

I regeringskansliet pågår för närvarande ett beredningsarbete för en regio-
nalpolitisk proposition. Denna skall föreläggas riksdagen under våren.
Detta arbete sker i fortsatt kontakt med det regionalpolitiska rådet och med
en regionalpolitisk referensgrupp. En utgångspunkt för arbetet är att skapa
likvärdiga villkor i landets olika delar.

Det hör till god sed att under pågående beredningsarbete med en proposi-
tion inte kommentera dess sakfrågor. Jag kan därför i dag inte kommentera
Sten-Ove Sundströms fråga närmare.

Anf. 69 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret, även om jag
hade önskat ett litet tydligare sådant.

Såsom Börje Hörnlund mycket väl känner till, har mycket förändrats på
regionalpolitikens område genom åren. Vad gäller transportstödet har det
visserligen skett vissa justeringar, men vi har alla i denna kammare varit
överens om att det är viktigt för företagen att få behålla denna form av stöd.

Liksom Börje Hörnlund redovisar i sitt svar, förstår jag att Börje Hörn-
lund under pågående arbete inte kan redovisa detaljer i en proposition som
kanske kommer inom ett halvår. Men på just denna punkt borde Börje
Hörnlund åtminstone ha kunnat lugna de oroliga företagen.

Vill denna regering, med Börje Hörnlund i spetsen, värna om de små före-
tagen? Ge dem ett lugnande besked att stödet skall bestå! Låt vara att juste-
ringar kan göras, men eftersom denna fråga är så viktig för många företa-
gare, tycker jag att Börje Hörnlund nu skall ta chansen att deklarera rege-
ringens inställning.

Anf. 70 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag säger i mitt svar: ”...skapa likvärdiga villkor i landets olika
delar.” Dagens transportstöd räcker för att på lika villkor transportera va-
rorna ungefär ned till området i Mälardalen.

Konkurrensneutralitet är en viktig fråga i Europasamarbetet, EES-avta-
let, m.m. Man har alltså tranportstöd en god bit ned till centrum av Europa.
För min del menar jag att transportstöd icke snedvrider konkurrens utan är
till för att skapa likvärdiga villkor. Det svaret tror jag att Sten-Ove Sund-
ström kan översätta, om viljan är god.

Anf. 71 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Fru talman! Jag tar då chansen och översätter svaret så, att Börje Hörn-
lund menar att transportstödet skall vara kvar. Låt vara, att det kanske för-
ändras så att fördelen uppnås att man också når Europamarknaden, inte
bara den marknad som finns i Mälardalen.

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

14 § Svar på fråga 1993/94:172 om lönegarantin

Anf. 72 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Hans Stenberg har frågat justitieministern om hon avser att
lägga fram ett förslag till ändring av reglerna om statlig lönegaranti vid kon-
kurs, som skulle innebära, att man måste vara anställd i sex månader före
en konkurs för att komma i åtnjutande av lönegarantin.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan. Svaret på frågan är nej!

1993 års lönegarantiutredning hade till uppgift bl.a. att - mot bakgrund av
de kraftigt stigande kostnaderna för lönegarantin - undersöka om garantins
omfattning kan begränsas utan att arbetstagarnas löneskydd urholkas på ett
oacceptabelt sätt. I uppdraget ingick vidare att föreslå regeländringar, som
effektiviserar granskningen av att garantin används på det sätt den är avsedd
för.

Utredningen avlämnade sitt betänkande Förändringar i lönegarantisyste-
met den 2 november. Betänkandet har nu sänts ut på remiss. Remisstiden
utgår den 3 januari 1994.

I betänkandet lämnas flera förslag till ändring av de nuvarande reglerna.
Bland annat föreslås att den tid för vilken lönefordringar omfattas av för-
månsrätt i konkurs, och därmed av lönegarantin, begränsas till de senaste
sex anställningsmånaderna. I dag omfattar förmånsrätten - och lönegaran-
tin - lönefordringar för ett år före konkursansökningen och för sex månaders
uppsägningstid.

Det lämnas också förslag på nya regler som enligt utredningens mening
skall möjliggöra en skärpt kontroll av att lönegarantin inte missbrukas.

Däremot förekommer i betänkandet inte något förslag av det innehåll som
åsyftas i Hans Stenbergs fråga. Tvärtom har utredningen avvisat tanken att
det borde införas villkor på viss anställningstid för att komma ifråga för er-
sättning enligt garantin.

Regeringen tar ställning till utredningens förslag efter att ha tagit del av
remissinstansernas synpunkter.

Anf. 73 HANS STENBERG (s):

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för det oväntat positiva svaret på
frågan.

Lönegarantin har under de senaste åren diskuterats mycket livligt. Denna
debatt har huvudsakligen förts utifrån näringspolitiska synpunkter. Debat-
ten har också huvudsakligen handlat om de fall av missbruk av lönegarantin
som förekommit.

Att det har funnits fall av missbruk när det gäller lönegarantin är helt up-
penbart. Jag påstår ändå att missbruket har varit relativt begränsat. Men
trots att jag anser att detta missbruk inte varit särskilt stort, vill jag, för att
undvika missförstånd, understryka att det är viktigt att vi kommer till rätta
med det.

Det får inte vara så att en förändring av lönegarantin leder till att garantin
försämras ytterligare och att dc människor som garantin cn gång har inrättats
för därmed drabbas. Det finns faktiskt andra aspekter än näringspolitiska

sådana. Det här handlar i grund och botten om människor som drabbas väl-
digt hårt när de företag som de jobbar i går i konkurs. Därför är det positivt
att de uppgifter som jag har fått har visat sig vara grundlösa och att några
förändringar av i varje fall detta slag inte är på gång.

Förra året genomdrev de borgerliga partierna en kraftig försämring av lö-
negarantin. Maximibeloppet sänktes till 100 000 kr. I samband med beslutet
framförde vi socialdemokrater i en reservation uppfattningen att även en för-
ändring skulle göras i förmånsrättslagen så att löntagarnas fordringar skulle
få en högre prioritering. Jag förutsätter och hoppas att regeringen verkligen
tar till sig av dessa synpunkter och ser till att det sker ändringar i förmåns-
rättslagen i samband med förändringarna i lönegarantin.

Anf. 74 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Lönegarantin sänktes från det mycket höga beloppet 404 000
kr per anställd. Vi såg bl.a. på våra nordiska grannar som alla låg på nivån
100000 kr eller lägre. Vid en så hög lönegaranti som 404 000 kr finns det
många tillfällen till att den missbrukas. Det var en serie sådana exempel som
gjorde att regeringen föreläde riksdagen detta förslag till beslut. Om jag har
förstått rätt har också socialdemokratin numera accepterat nivån 100 000 kr.

Anf. 75 HANS STENBERG (s):

Fru talman! Det är inte riktigt sant att alla de nordiska länderna ligger på
nivån 100 000 kr. I Finland finns det en speciallagstiftning för de yrkesgrup-
per som drabbas särskilt hårt vid konkurser på grund av att de har sådana
lönesystem som gör att de har stora belopp innestående. Det handlar inte
bara om uppsägningslön, utan det handlar om att en del grupper har stora
belopp innestående när konkursen kommer.

Tidigare hade lönefordringar en bättre förmånsrätt. Jag fick inget svar på
den indirekta fråga som jag ställde. Är regeringen beredd att återinföra de
gamla reglerna för förmånsrätt som fanns innan lönegarantin infördes, så att
löntagarnas fordringar får en bättre ställning?

Anf. 76 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Det här handlar om den del av lagstiftningen som ligger på
Justitiedepartementets område. Den delen har nu utretts och har varit ute
på remiss, och ärendet bereds nu inom Justitiedepartementet. Det vore helt
fel av mig att ha en uppfattning. Jag vet inte exakt vart beredningsarbetet är
på väg.

Anf. 77 HANS STENBERG (s):

Fru talman! Denna fråga är inte lätt. Halva frågan hamnar på Arbets-
marknadsdepartementets område och halva på Justitiedepartementets om-
råde.

Jag vill än en gång understryka att dc förändringar som hittills har gjorts
i lönegarantin för att komma till rätta med fusket har oförskyllt drabbat
grupper som faktiskt lider stor skada. Det gäller grupper som sjömän, bygg-
nadsarbetare och andra grupper med ackordssystem. Det innebär att dc har
stora belopp innestående. De drabbas oförskyllt av denna lagstiftning. Där-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

för anser jag att regeringen i samband med förändringar i lönegarantilagen
åtminstone borde rätta till situationen för dessa grupper.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1993/94:182 om arbetsmarknadsstöd efter ut-
landsstudier

Anf. 78 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Kent Olsson har frågat mig vilka åtgärder som jag tänkt vidta
för att de som valt att studera utomlands vid fullföljda studier inte skall vara
utestängda från kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och arbetslivsutveck-
ling (ALU).

En arbetslös kan få rätt till KAS efter att ha fullföljt en högskoleutbildning
utomlands om utbildningen berättigar till svenskt studiemedel. Centrala stu-
diestödsnämnden (CSN) avgör vilka utländska utbildningar som är berätti-
gade. CSN ställer främst som villkor att utbildningen skall ha en god kvalitet.
Samma typ av kvalitetsbedömningar görs av regeringen av svenska icke-stat-
liga högskolemässiga utbildningar. Har de för låg kvalitet berättigar de inte
till studiemedel. Om utbildningen inte uppfyller kvalitetsvillkoret är den inte
kvalificerande för KAS.

Den som genomgått en högskoleutbildning som inte kvalificerar för KAS,
och därigenom inte heller för ALU, har naturligtvis möjlighet att få del av
arbetsförmedlingens övriga åtgärder. Denne kan i stället erbjudas t.ex. an-
ställning med rekryteringsstöd, ungdoms- eller akademikerpraktik och be-
redskapsarbete. Genom dessa åtgärder kan den arbetssökande kvalificera
sig för såväl KAS som ALU.

Anf. 79 KENT OLSSON (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Den fråga man ställer sig är på vilka grunder som CSN avgör att en utbild-
ning är av icke-god kvalitet. 1 det här fallet är det fråga om en pilotutbildning
i USA. Den pilotutbildningen är numera berättigad till studiemedel, vilket
den inte var för ett par år sedan. Jag vet att jag nu tangerar utbildningsområ-
det, men av vilken anledning kan en person som har genomgått denna utbild-
ning inte erhålla KAS, och därmed inte ALU, när utbildningen ett par år
senare är studiemedelsberättigad?

För mig framstår pilotutbildningen som kvalificerad. När en person satsar
stora pengar på en utbildning och sedan när han kommer hem inte får ar-
bete, borde han inte behöva stå utanför dessa möjligheter. Det är tragiskt
när en person som har satsat stora pengar inte kan använda sin utbildning,
och sedan kan han inte få möjlighet till kontant arbetsmarknadsstöd och där-
med inte ALU.

Anser arbetsmarknadsministern att kvalitetsbedömningen skall vara hår-
dare för utbildning utomlands än för bedömningen i Sverige?

Anf. 80 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Om jag har förstått detta enskilda fall rätt, är den utbildning
som nu åberopas okänd för statligt stöd. Det skulle innebära att denna pilot -
om vi kallar honom så - har kommit mitt emellan två bedömningar, ett icke-
godkännande till ett godkännande. Det är klart att det då och då händer att
den enskilde inte riktigt passar in, trots att han borde passa in.

Det skall vara samma typ av kvalitetsbedömningar. Det är den unges ut-
bildning - det är ofta fråga om unga - som skall bedömas kvalitetsmässigt.
Jag hoppas verkligen, för allas säkerhet, att flygutbildningarna är av god
kvalitet. Nu finns det ett antal reservåtgärder, t.ex. akademikerpraktik och
ungdomspraktik som kanske är nog så bra som KAS.

Anf. 81 KENT OLSSON (m):

Fru talman! Jag är medveten om att dessa andra åtgärder finns. Det är bra
att de finns. Men min fråga var om det finns annorlunda krav. Det har nu
visat sig att enskilda kan drabbas när de hamnar emellan. Kan jag förstå ar-
betsmarknadsministern så att han anser att kraven på utbildningarna skall
vara desamma i Sverige och utomlands? Man skall alltså inte drabbas av att
det ställs hårdare kvalitetskrav för en utbildning utomlands än för motsva-
rande utbildning i Sverige.

Anf. 82 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag anser att utbildningarna skall bedömas lika. Är utbild-
ningen bra utomlands och bra hemma skall de bedömas lika. Detta är ytterst
ett arbete som sker via organ som ligger under Utbildningsdepartementet.
Men jag förutsätter att de har samma åsikt som jag.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1993/94:70 om åtgärder mot olaga fiske

Anf. 83 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Kenneth Lantz har frågat vilka åtgärder jag kommer att vidta
för att hindra tjuvfisket i Öresund och Skälderviken.

Jag upprepar vad jag sade här för drygt en månad sedan, att det olagliga
fisket från i första hand danska fiskebåtar i Öresund och i Skälderviken är
ett problem. Jag påpekade även att det i första hand är Kustbevakningens
uppgift att bekämpa denna typ av brott.

Enligt gällande regler skall Kustbevakningens fartyg göra anmälan i prin-
cip 24 timmar i förväg för att få operera på danskt territorialhav. Detta omöj-
liggör för Kustbevakningen att förfölja danska trålare när dessa lyckas ta sig
in på danskt vatten.

Utrikesdepartementet har under hand inlett informella diskussioner med
det danska utrikesministeriet med syftet att utverka generellt tillstånd för
respektive länders kustbevakningar att tillträda det andra landets territorial-
hav i området utan krav på 24 timmars förhandsanmälan.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Jag har nu av utrikesministern fått veta att det danska utrikesministeriet
är berett att inleda formella överläggningar med Sverige i frågan.

Anf. 84 KENNETH LANTZ (kds):

Fru talman! Jag är tacksam för det svar som jag har fått i dag av jordbruks-
ministern. Jag kan upplysa om att frågan lämnades in för drygt en månad
sedan och att dess besvarande av olika anledningar har blivit förhalat. Jag
är också medveten om det svar som Bengt Silfverstrand har fått i frågan och
som det hänvisats till här. Vi förväntar oss naturligtvis åtgärder utmed de
danska kusterna, och vi delar de redovisade uppfattningarna.

Vi kan dock fortfarande i våra skånska tidningar se uppgifter om att man
överträder överenskommelserna. Jag har i min hand en notis om några fis-
kare som har blivit av med ganska stora nät och förlorat pengar som investe-
rats i fisket.

Jag undrar när man skulle kunna förvänta sig att utrikesministerns för-
handlingar ger resultat, så att danska båtar kan förföljas över till den danska
sidan.

Anf. 85 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Det har, som jag nämnde, tagits kontakter mera informellt
med det danska utrikesministeriet. När man nu har uttalat sig vara beredd
att föra mera formella samtal om frågan utgår jag från att det inte kommer
att ta särskilt lång tid förrän denna fråga kan klaras av.

Anf. 86 KENNETH LANTZ (kds):

Fru talman! Låt mig bara tillägga en liten enkel fråga: Har jordbruksminis-
tern haft egna kontakter med sin kollega i vårt systerland på andra sidan av
Öresund?

Anf. 87 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jag har inte haft några kontakter på den senaste tiden. Där-
emot skall jag på fredag resa till Köpenhamn och skall då ha en sådan kon-
takt med jordbruks- och fiskeriministern.

Anf. 88 KENNETH LANTZ (kds):

Fru talman! Då får jag önska jordbruksministern lycka till och hoppas att
vi kan få ett positivt besked till de skånska tidningarna, så att våra fiskare
där nere kan känna sig trygga.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1993/94:109 om Roma sockerbruk

Anf. 89 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Ulla Pettersson har frågat mig om vilka utfästelser det danska
företaget Danisco A/S har gjort om fortsatt drift vid bruket i Roma.

Jag har i ett tidigare svar till Ulla Pettersson redovisat innehållet i den

brevväxling som jag har haft med Danisco angående förutsättningarna för
svensk betodling och sockerproduktion. Danisco gav uttryck för uppfatt-
ningen att förutsättningar bör kunna skapas för att upprätthålla sockerpro-
duktionen på Gotland ett par år utöver 1995, om Sverige vid EG-inträdet
tilldelas en tillräckligt stor sockerkvot.

De svenska förhandlingspositionerna när det gäller socker omfattar bl.a.
krav på en kvot som är väl i överensstämmelse med de svenska produktions-
förhållandena. Mot denna bakgrund gör jag bedömningen att förutsätt-
ningar bör finnas för en fortsatt drift vid Roma sockerbruk efter år 1995.

Danisco undersöker också möjligheterna till en fortsatt betproduktion på
Gotland om fabriken i Roma läggs ned.

Anf. 90 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Också jag anser att förutsätt-
ningarna för att driva bruket i Roma vidare finns, men frågan är om det blir
några möjligheter till detta.

Senast i dag har det offentliggjorts i medierna att det är problem med sock-
erkvoten. Det pågår här naturligtvis ett förhandlingsspel, som varken jord-
bruksministern eller jag kan ha någon bestämd uppfattning om i dag, men
anledningen till min fråga är att jordbruksministern alldeles klart har ut-
tryckt i riksdagens kammare att Danisco har sagt ja till en fortsatt drift av
bruket.

Min fråga gällde vad som konkret låg bakom detta och vad som skulle ha
hänt efter det att vi fört diskussioner här i kammaren i denna fråga.

Anf. 91 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Vad gäller EG-förhandlingarna är läget att vi fortfarande vän-
tar på kommissionens bedömning av våra positioner. Vi har ett tag varit utlo-
vade sådana besked men ännu inte fått dem på det här området.

Vi vet att man när det gäller kvotfrågor uttrycker sig försiktigt i sina svar,
men efter det att vi har fått de här synpunkterna från kommissionen kommer
det att föras mera politiska förhandlingar. Jag bedömer situationen på
samma sätt som tidigare: Vi har goda förutsättningar att få en bra socker-
kvot.

Vad beträffar den andra frågan, om det som har sagts och om huruvida
det har skett någonting nytt, kan jag säga att jag i mitt svar refererade det
som Danisco anfört i sitt svar. Det var att om den totala möjligheten till sock-
erproduktion i Sverige blir tillräckligt stor, bör det finnas förutsättningar för
sockerproduktion på Gotland ett par år utöver 1995. Det var den formule-
ring som jag använde, och det är också den som Daniscos VD har använt i
ett brev till mig.

Därutöver har vi fört ett samtal om möjligheterna att, för den händelse
att man vid någon tidpunkt skulle tvingas lägga ned sockerbruket, ändå
eventuellt ha kvar sockcrbetsproduktionen. Danskarna har erfarenhet av
detta, eftersom dc har kustlokaliserade bruk och vet hur det går till att Hytta
betor över vatten.

Jag vill tillägga att det såvitt jag kan erinra mig inte har skett några föränd-
ringar i situationen sedan vi förra gången talades vid om den här frågan.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Anf. 92 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Det beklagar jag i så fall djupt. Det tändes naturligtvis en hop-
pets låga i många gotlänningars ögon efter frågesvaret under den muntliga
frågestunden den 21 oktober. Man har i snabbprotokollet för övrigt stavat
fel på namnet Roma, vilket jag hoppas blir rättat till det slutliga protokollet.
Jag citerar vad som sades:

”Vi har ganska goda kontakter med Danisco, dvs. ägaren till Svenska
sockerbolaget som äger Roma sockerbruk. Ett första önskemål är att detta
sockerbruk skall kunna drivas ytterligare något år efter 1995. Detta har man
från ägarens sida sagt ja till.”

Var det en felaktig uppgift?

Anf. 93 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Det är såvitt jag förstår precis det som jag skulle vilja säga
också i dag. Det enda villkoret för detta är att vi får en rimlig sockerkvot.
Utan en sådan skulle Sockerbolaget i Sverige, ägt av Danisco, tvingas att
reducera produktionen, men det finns inga indikationer på att detta blir fal-
let.

Anf. 94 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Det var beklagligt att jordbruksministern inte gjorde den in-
skränkningen den 21 oktober. Det står, som jag nämnt, klart och tydligt i
protokollet att man har sagt ja till en fortsatt drift. På det sättet är det alltså
inte.

Anf. 95 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Vad man har sagt och vad jag den gången hänvisade till var
samma brevväxling som jag har hänvisat till i dag. Man har där från ägarens
sida sagt att man bedömer förutsättningarna ganska goda för att fortsätta
driften vid sockerbruket i Roma, under förutsättning att vi får en hygglig
sockerkvot.

Anf. 96 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Enligt mitt sätt att se är ett besked om att man skall försöka,
om förutsättningarna finns, inte riktigt samma sak som att man har sagt ja
till fortsatt drift ytterligare något år efter 1995. Det är väl bara att beklaga
att jordbruksministern och jag uppenbarligen inte har riktigt samma bedöm-
ning av svenska språket i det avseendet.

Anf. 97 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jag tror nog att vi har rätt likartade bedömningar. Det som
är viktigt här är ju att man från Sockerbolaget i Sverige och dess danska
ägare har en positiv inställning till att driva sockerbruket vidare på Gotland
efter 1995. Dock kan varken Sockerbolagct eller regeringen till alla delar
garantera hur framtiden kommer att se ut, och det har jag heller aldrig gjort
några utfästelser om här i riksdagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1993/94:142 om högskoleutbildning inom hästsek-
torn

Anf. 98 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Bo Arvidson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att
medverka till för att den föreslagna högskoleutbildningen inom hästområdet
kan komma till stånd.

Bo Arvidson avser ett förslag som på mitt initiativ har utarbetats av en
särskild arbetsgrupp inom Jordbruksdepartementet. Förslaget innebär bl.a.
att det inrättas en ny utbildning på högskolenivå för hästsektorn. Utbild-
ningen bör enligt förslaget vara tvåårig med ett grundläggande år och ett in-
riktningsår. Sveriges lantbruksuniversitet föreslås bli huvudman och utbild-
ningen lokaliserad till Flyinge och Strömsholm. Utbildningen beräknas
starta höstterminen 1994 och fullt utbyggd omfatta ca 130 elever med ett år-
ligt intag på 65 elever.

För att genomföra de föreslagna åtgärderna krävs att både staten och
branschen ställer resurser till förfogande. Frågor om statens medverkan be-
handlas inom ramen för höstens budgetarbete.

Anf. 99 BO ARVIDSON (m):

Fru talman! Jag skall be att få tacka jordbruksministern för svaret på min
fråga.

I en frågedebatt den 5 maj föregående år diskuterade jag bl.a. utbildnings-
frågor på hästområdet med jordbruksministern med anledning av Hästut-
redningens förslag i april 1991.

Utredningen konstaterade då att yrkesutbildningen inom hästhållningen
led av tre allvarliga problem, nämligen otillräcklig kvalitet, otillräcklig vo-
lym och finansieringssvårigheter.

Jordbruksministern ställde sig positiv till min fråga om att se över utbild-
ningen på hästområdet och sade att det borde ske i samverkan mellan jord-
bruks- och utbildningsdepartementen. Jag ser därför mycket positivt på att
jordbruksministern i maj i år tillkallade en arbetsgrupp med uppgift att utar-
beta ett förslag till en högskoleutbildning inom hästområdet. Arbetsgrup-
pens förslag bedömer jag för min del som realistiska och genomförbara. Där-
med skulle ett av de tre problem som Hästutredningen pekat på kunna åtgär-
das, nämligen att utbildningen fick en högre kvalitet.

En viktig part i arbetet med en ny utbildning är de olika organisationerna
på hästområdet. Deras uppvaktning hos jordbruksministern våren 1993 har
understrukit det intresse som finns inom de berörda organisationerna.

I svaret nämner jordbruksministern att arbetsgruppen säger att utbild-
ningen skulle kunna starta höstterminen 1994. Jag tolkar detta som mycket
positivt. Men jag skulle vilja fråga jordbruksministern om han tror att det är
möjligt att man kan fatta ett beslut i så god tid att utbildningen verkligen kan
starta vid den tidpunkt som anges av arbetsgruppen.

Anf. 100 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jag tror att vi har samma uppfattning i huvudfrågan, att det
är värdefullt om vi kan få till stånd en utbildning av hög kvalitet på hästområ-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 28

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

det. Vi gör den bedömningen bl.a. mot bakgrund av att hästen har en stor
och betydelsefull roll i samhället, både socialt och ekonomiskt. Den har
också betydelse från jordbrukets utgångspunkt. När jag besökte Flyinge för
några veckor sedan nämnde jag där att vi räknar med att hästarna i Sverige
för närvarande förbrukar foder från ungefär 180 000 hektar. Det är alltså
även som jordbruksproduktion betraktat en betydande näring.

Vi har gått snabbt fram. För närvarande diskuteras ett förslag till hög-
skoleutbildning med representanter för de inblandade instanserna och Lant-
bruksuniversitetet. Vi är inriktade på att det skall kunna bli möjligt att starta
utbildningen till hösten, under förutsättning att ekonomin kan klaras av.
Den delen kan jag naturligtvis inte vara alldeles säker på förrän budgetbe-
handlingen är avslutad.

Anf. 101 BO ARVIDSON (m):

Fru talman! Jag tackar för det svaret. Vi är naturligtvis helt överens om
betydelsen av utbildningen och även om hästsportens betydelse.

När det gäller finansieringen, som jordbruksministern nämnde, säger ar-
betsgruppen att den bör ske med de medel som står till förfogande under
statsbudgetens nionde huvudtitel, alltså Jordbruksdepartementet. Jag tolkar
det så att Sveriges lantbruksuniversitet skulle tillföras medel för att svara för
den nya utbildningen på högskolenivån.

I dag finns en del av kostnaderna för befintliga utbildningar hos Utbild-
ningsdepartementet. Dessutom betalar vissa kommuner för elever, t.ex. vid
Flyinge. Inte minst har finansieringen på kommunsidan varit ett problem.
Vissa kommuner har betalat för sina elever, andra har inte gjort detta. Med
arbetsgruppens förslag löser man finansieringsproblematiken mera rättvist
enligt min uppfattning. Hästsporten satsar också medel på utbildningsverk-
samheten, och det tycker jag är mycket positivt. Det framgår även av svaret
att jordbruksministern ser det som en förutsättning att man medverkar från
branschens sida.

Jag förstår att jordbruksministern inte kan ge sig in i budgetdiskussionen.
Men jag skulle ändå vilja fråga hur jordbruksministern bedömer möjlighe-
terna att reda ut finansieringsfrågorna?

Anf. 102 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! När det gäller finansieringen är det rätt som Bo Arvidson sade
att man i utredningen utgick från att detta skulle belasta nionde huvudtiteln,
alltså Jordbruksdepartementet. Vi utgår också ifrån att detta inte skall ske
genom en omfördelning på SLU, utan att det i det här sammanhanget krävs
nya pengar.

Det har förts samtal med sporten, som jag tror är beredd att tillskjuta me-
del. Att vi hela tiden har sagt att detta skall ligga underjordbrukets huvudti-
tel innebär att vi själva på Jordbruksdepartementet har ett betydande infly-
tande över om de här pengarna kommer fram. Jag är hoppfull i det här sam-
manhanget.

Det är kanske värt att tillägga att det därmed inte är självklart att man
löser finansicringsproblcmcn för övriga utbildningar. Detta är en tillkom-
mande utbildning på högskolenivå. Det är säkert en injektion på dc platser

där vi räknar med att den skall finnas, alltså på Flyinge och Strömsholm.
Men de andra utbildningarna, på lägre nivå, får finansieras som tidigare.

Anf. 103 BO ARVIDSON (m):

Fru talman! Jag får tacka för det svar jag fick. Jag tänkte precis ta upp det
jordbruksministern avslutade med, nämligen att vi har kvar en del utbild-
ningar vars problem inte är lösta. Det gäller t.ex. Wången.

Låt mig sluta med den förhoppningen att vi tillsammans skall kunna finna
möjliga lösningar även för den delen av utbildningarna, till gagn för utbild-
ningen på hela hästområdet.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1993/94:169 om småföretagandet

Anf. 104 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Pehr Löfgreen har, med hänvisning till att småföretagarnas
tillgång till krediter är knapp och att krediterna är kostsamma, frågat mig
vad jag avser att göra för att förbättra situationen för alla småföretag, så att
dessa åter kan börja investera och därigenom skapa riktiga arbeten i Sverige.

Vårt land är inne i en period av stora ekonomiska påfrestningar. Den eko-
nomiska krisen har drabbat alla; enskilda medborgare, företag, stat och
kommuner. Denna situation förbättras nu gradvis. Genom bl.a. sjunkande
räntor har villkoren för företagens investeringar i ny produktion och därmed
nya arbeten i Sverige delvis förbättrats. Men krisen är inte över, och en fort-
satt viktig uppgift för regeringen är därför att underlätta investeringarna i
det privata näringslivet. Detta gäller framför allt för de små och medelstora
företagen.

Under de senaste åren har bankernas förluster varit stora, och flera ban-
ker har beviljats statligt stöd. Svårigheterna har bl.a. lett till att bankerna
skärpt villkoren för utlåning. En sådan utveckling är i och för sig sund, men
det finns en risk för att bankerna går för långt i åtstramningen av kreditgiv-
ningen. Jag har också i olika sammanhang påpekat vikten av att bankerna
inte är alltför försiktiga vid bedömningen av om kredit skall lämnas. Ansva-
ret för kreditgivningen måste dock i första hand ligga hos de enskilda kredit-
instituten.

Den allmänna räntenivån har sjunkit. Återhämtningen i det finansiella sy-
stemet kommer också att öka förutsättningarna för banker och andra kredit-
institut att åter fungera normalt och medverka till att hålla ränteläget på en
rimlig nivå.

I detta sammanhang vill jag även nämna att regeringen tidigare överfört
medel från de förutvarande löntagarfonderna till vissa riskkapitalbolag.
Dessa bolag har till uppgift att erbjuda små och medelstora företag olika for-
mer av riskvilligt kapital. Regeringens åtgärd har därför ökat utbudet av
riskkapital för dessa företag.

På skatteomådet har regeringen lagt fram ett antal förslag till reformering
av företagsbeskattningen i syfte att stimulera inte minst småföretagen. För

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag slopas den tidigare över-
beskattningen av avkastningen på investerat kapital. Vidare skall underskott
i nystartad näringsverksamhet få kvittas mot tjänsteinkomster de fem första
åren. Dubbelbeskattningen av utdelning på eget kapital i aktiebolag slopas.
Skattesatsen i bolagssektorn sänks. Dessa och andra åtgärder bör stimulera
nyföretagandet och förbättra förutsättningarna för ökad produktion och in-
vesteringar.

Anf. 105 PEHR LÖFGREEN (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för ett mycket utförligt svar. Jag
är i stort sett mycket belåten med det.

I min fråga har jag framfört det nödvändiga i att räntesänkningar sker
mycket snabbt för att små och medelstora företag skall överleva i Sverige.
Det går inte att bara predika om marknadskrafternas välsignelse. Det är
nödvändigt med bidrag och subventioner till nystartade företag i en större
omfattning än vad som nu sker om småföretagsamheten över huvud taget
skall kunna överleva i detta land.

Fru talman! Många länder tar med stor glädje hand om små svenska tek-
nik- och innovationsföretag, särskilt Tyskland. En hel rad företag är på väg
att lämna landet eller funderar fortfarande på att göra det. Det får under
inga omständigheter ske. Bl.a. är Bonn och Tyskland ett mycket intressant
arbetsfält.

Regeringen måste arbeta på ett ännu effektivare sätt för att få ner rän-
torna. Det finns ett stort räntegap mellan låneräntor och insättningsräntor.
Det rör sig i många fall om 10 %. Räntegapet mellan inlåning och utlåning
är ytterst otillfredsställande. Jag hoppas att statsrådet vidtar alla tänkbara
åtgärder.

Anf. 106 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! När det gäller den generella räntenivån kan vi ju också i fort-
sättningen förtjäna räntesänkningar under förutsättning att riksdagen kom-
mer att fullfölja den strama finanspolitik som det fattades beslut om i juni i
år. Då finns det möjligheter att gå vidare, även om detta inte är en sak för
regering och riksdag. Det är en sak för centralbanken i ett land som Sverige.

När det gäller frågan om räntemarginalerna är det en ofrånkomlig följd
av den finansiella kris som grundades på 1980-talets spekulationsekonomi
att en tendens till vidgade marginaler uppträder. Sedan ett antal månader
tillbaka ser vi nu hur räntemarginalerna mellan inoch utlåningsräntor har
minskat. I dag ligger de någon procentenhet över det som var normalt innan
den finansiella krisens effekter visade sig.

Det finns all anledning att fortsätta att sträva efter minskade räntemargi-
naler. De kan dock inte kommenderas fram. De måste uppträda genom ett
sanerat banksystem och ett förtroende för svensk ekonomi som gör att aktö-
rerna är beredda att hantera sin egen ekonomi så att räntemarginalerna sjun-
ker. Det är min och regeringens uppfattning att vi måste skapa förutsätt-
ningar för instituten att kunna dra ner på marginalerna.

När det slutligen gäller bidrag och subventioner till nystartade företag gäl-
ler det ju i grunden att skapa sådana förutsättningar att bidrag och subventio-

ner inte behövs över huvud taget. I vissa situationer kan det dock vara ak-
tuellt och nödvändigt med dessa. En sak som är viktig och som finns i rege-
ringens proposition om småföretagsutveckling är att man utvecklar systemet
med regionala utvecklingsfonder så att de blir ett stöd för existerande små-
företag att utvecklas och för nya företag att etableras. Detta är en del av de
åtgärder som behövs. Men det behövs framför allt generella åtgärder, skatte-
reglerna för att ta ett exempel.

Anf. 107 PEHR LÖFGREEN (m):

Fru talman! Jag tackar statsrådet även för detta. Jag vill ånyo framhålla
att det är ett för stort gap mellan inlånings- och utlåningsräntor. Det är egent-
ligen inte så konstigt om bankerna börjar gå bra nu när de tar ut dessa sky-
höga checkräkningskrediter på upp till 18 %. För många småföretagare finns
det inga möjligheter att över huvud taget överleva under dessa omständighe-
ter. Samtidigt måste vi jämföra med att räntorna på bostadslån och liknande
ligger på ca 10 %. Det finns alltså ingen riktig rättvisa här.

Om vi skall kunna behålla många nya företagare - som har många uppfin-
ningar och många saker på gång - i det här landet måste vi vara rädda om
dem. Det finns en tendens till en liten utflyttning nu igen. Det får inte bli så
att flyttlassen börjar gå till London och Bryssel igen. De skall enligt min me-
ning gå tillbaka till Sverige. Låt mig säga till skatteministern att det som har
skett de senaste åren under den nya regeringen har trots allt varit mycket
positivt för företagarna. Jag hoppas att den utvecklingen kommer att fort-
sätta.

Anf. 108 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Flyttlassen har vänt. De är på väg tillbaka till Sverige, både
när det gäller företagare, entreprenörer och andra. Det tycker vi naturligtvis
är positivt. Det kommer med all säkerhet att kunna fortsätta.

Vi kan inte kommendera fram minskande och krympande marginaler för
att förbättra förutsättningarna för att dra ner marginalerna, som jag sade.
De kommer att krympa av sig själv. Förutsättningen för det är en fortsatt
förbättring i det finansiella systemet, där de åtgärder vi har vidtagit har lett
till ett önskat resultat - mindre stödåtgärder har varit nödvändiga. Vi har
gjort allt för att förbättra konkurrensen inom den finansiella sektorn. Det är
också något som är väsentligt och som kan bidra till sjunkande räntor.

Sedan kommer det ju alltid att bli så att t.ex. en checkkredit utan säkerhet
kommer att vara betydligt dyrare än en kredit med säkerhet. Det kommer
vi aldrig att kunna göra något åt. Jag kan bara upprepa att vi skal! skapa
förutsättningarna för att ekonomin utvecklas på ett sådant sätt att också rän-
temarginalerna inom den finansiella sektorn kan sjunka.

Anf. 109 PEHR LÖFGREEN (m):

Fru talman! Skatteministern har fullständigt rätt i att flyttlassen har vänt.
Det vet man om inte annat inom åkcribranschcn. Dc går tillbaka till gamla
Sverige. Det är mycket positivt, men det finns mindre flyttlass som går ut.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Det är dem vi skal] försöka behålla. Alla småföretag i det här landet är den
ryggrad som svensk ekonomi behöver. Det är dem vi skall leva på.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1993/94:170 om byggmarknaden

Anf. 110 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Bengt-Ola Ryttar har frågat mig om jag är beredd att vidta
någon åtgärd för att hejda byggraset.

Bengt-Ola Ryttar ställer frågan mot bakgrund av den nedgång i framför
allt bostadsbyggandet som man från branschens sida räknar med.

Den ekonomiska politik som bedrevs under 1980-talet innebar till stor del
ett undanröjande av normala ekonomiska förutsättningar för bl.a. bostads-
byggandet. Genom att tillåta en spekulationsekonomi med högt inflations-
läge i förening med allt generösare subventioner blåstes fastighets- och pro-
duktionspriserna - och kreditgivningen till dem - upp till orimliga nivåer.
1980-talets politik har nu bl.a. resulterat i stora skillnader mellan produk-
tionskostnaden för bostäder och vad hushållen är beredda att betala, trots
omfattande räntesubventioner. Det har lett till värdefall på bostadsfastighe-
ter och en hög byggarbetslöshet, som självfallet är beklaglig i sig. Vi har fått
betydande kreditförluster i både banksystemet och hos bottenlåneinstituten.
Förutsättningarna för kreditinstituten att finansiera bostadsbyggande har av
dessa skäl försämrats påtagligt.

Som jag tidigare framhållit i olika sammanhang måste dessa och andra
problem i första hand lösas genom en ekonomisk politik som leder till lägre
ränta och låg inflation. Vidare måste byggare och även kommuner ta ett an-
svar för att de totala produktionskostnaderna pressas ned till sådana nivåer
att hushållen kan efterfråga ny- eller ombyggda bostäder.

Samtidigt vill jag understryka att förutsättningarna för bostadsbyggandet
har förbättrats -förutom av det sänkta ränteläget - genom det nya systemet
för räntesubventioner till ny- och ombyggnad av bostäder som blir fördelak-
tigare vid lägre ränta och genom möjligheten till skattereduktion för bl.a.
ombyggnadsarbeten. Skattereduktionen kan dessutom erhållas tillsammans
med det statliga räntestödet för underhålls-, reparations- och energisparåt-
gärder, det s.k. RBF-stödet. Statligt stöd utgår således till i stort sett alla
åtgärder som utförs på en bostadsbyggnad. Någon motsvarighet till omfatt-
ningen av statliga stödinsatser till byggbranschen går inte att finna för någon
annan del av näringslivet.

Jag vill också erinra om att regeringen nyligen lagt fram förslag till åtgär-
der för att stabilisera bostadskrcditmarknaden. Från flera håll, inte minst
från Byggentreprenörerna, har anförts att dc föreslagna åtgärderna kommer
att verksamt bidra till problemens lösning. Vidare har regeringen lagt fram
förslag om fastighetsskattesänkningar. Bl.a. föreslås att bestämmelserna för
reduktion av fastighetsskatten efter ombyggnad ändras så att dc blir likvär-
diga med vad som gäller efter nybyggnad.

Regeringen har således redan vidtagit en lång rad åtgärder för att ge rim-

liga förutsättningar för bostadsmarknaden och ett bostadsbyggande på
sunda villkor. Ingen kan rimligen på saklig grund kritisera omfattningen och
inriktningen av dessa åtgärder som syftar till att komma till rätta med konse-
kvenserna av 1980-talets ekonomiska misstag, som nu fått så olyckliga effek-
ter, inte minst för byggbranschen.

Anf. 111 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Fru talman! Jag tackar skatteministern för svaret.

Den 14 januari 1992 fick jag svar på en liknande fråga som jag hade ställt.
I det svar som jag då fick betonade skatteministern att den förda politiken
gentemot byggmarknaden, och speciellt mot bostadsmarknaden, skulle leda
till full sysselsättning och tillväxt.

I det svar som jag här har fått finns inte den faktorn med. Det är ganska
naturligt. Nu har vi ju facit i hand. Nu ser vi att byggbranschen går mot en
kollaps. Det blir 46 000 arbetslösa i vinter. Vi har den värsta situationen på
60 år för byggbranschen. I Dalarna kommer mer än hälften av byggnadsar-
betarna att vara arbetslösa.

Förra veckan fick vi en skrift, ”Byggkonjunkturen”, från Byggentreprenö-
rerna. Det är i sanning en förskräcklig läsning.

Från en redan låg nivå kommer bygginvesteringarna att falla med 17 % i
år och med ytterligare 22 % nästa år. Bostadsmarknaden är naturligtvis värst
drabbad. Där sjunker investeringarna med 40 % i år och med ytterligare
55 % nästa år. Det handlar alltså om en minskning med 75 % på två år. Detta
motsvarar faktiskt 1,5 % sänkning av BNP innevarande år och 2 % sänkning
nästa år.

Jag förstår att skatteministern inte längre har med argumentet om tillväxt
när det gäller bygg- och bostadspolitiken. Men det är inte fråga om en eko-
nomiskt bra väg att gå, därför att det man sparar i ena änden förlorar man
många gånger om i kostnader för arbetslösheten och för de kreditförluster
som kommer att uppstå, trots de förslag som regeringen nu lägger fram.

Anf. 112 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Bengt-Ola Ryttar lever, liksom många andra i hans parti, i det
förgångna. Jag har svårt att inse att Bengt-Ola Ryttar egentligen själv skulle
tro att det som orsakade dagens problem också kan lösa dem. Det var ju
regleringarna och start- och stoppolitiken som skapade den stora byggupp-
gången, som inte var grundad på en egentlig efterfrågan. Det var detta som
skapade problemen och det kraftiga fallet i sysselsättningen.

Om ni inte hade drivit upp byggkostnaderna så kraftigt och genom våld-
samma subventioner drivit fram en så stor produktion som ni gjorde, skulle
situationen i dag naturligtvis inte ha varit så besvärlig som den är.

Vi vidtar åtgärder för att lindra utvecklingen. Jag vet inte om Bengt-Ola
Ryttar menar att vi skall bygga bostäder som ingen i dag efterfrågar och om
vi skall gå tillbaka till den planekonomi som har förstört så mycket för Sve-
rige - inte minst för dc byggnadsarbetare som man ibland träffar här utanför
riksdagshuset och som, när man resonerar med dem, inser att det är den
stora spekulationsdrivna bygguppgången som skapat många av dagens pro-
blem.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Regeringens politik syftar till full sysselsättning och till att tillväxt åstad-
koms i ekonomin. Det gäller då hela ekonomin. Ingen av oss kan garantera
att den som har varit verksam inom en viss bransch, t.ex. inom byggbran-
schen, skall kunna få jobb just inom den branschen. Man får i stället vara
beredd på att ändra arbetsinriktning.

Det viktiga för oss är att rätta till 80-talets alla misstag. Värst av dem är
den spekulationsekonomi som förra regeringen drev fram under den senare
hälften av 80-talet.

Anf. 113 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Fru talman! Jag tycker att det med förlov sagt nu är dags att skatteminis-
tern slutar krypa bakom den politik som bedrevs på 80-talet. Skulle den poli-
tiken ha varit moderatledd, skulle det nämligen ha varit etter värre. När riks-
dagen genomförde avregleringar i ekonomin stod alltid Moderaternas för-
slag för ännu mer av avregleringar. Det var naturligtvis ingen lösning.

Jag lever icke i det förgångna. I stället tror jag att jag i allra högsta grad
lever i nuet. Jag ser ju vad det här åstadkommer. Det råder inget tvivel om
att också Byggentreprenörerna i dag inser att det icke går att fortsätta på det
här viset, för detta kommer att kosta samhället oerhörda summor den dagen
byggandet måste öka igen. Det finns faktiskt ett behov av bostäder. Många
kommuner i Sverige befinner sig i dag väldigt nära en situation med bostads-
brist.

Anf. 114 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Det senaste som Bengt-Ola Ryttar sade är just exempel på ett
återfall i det gamla. Bengt-Ola Ryttar vet att det finns behov. Men ingen
efterfrågar lägenheter.

Felet är de produktionskostnader som ni har åstadkommit men som nu
håller på att gå ner och som kan skapa en efterfrågan som motsvarar ett be-
hov som i så fall kommer av efterfrågan. Det är de här kostnaderna som ska-
pade problem. Ni resonerade om detta och bestämde hur många bostäder
som skulle byggas. Ni subventionerade och försökte bromsa på fel sätt. Det
är den politiken som inte längre kan upprepas. Jag måste stå här och upprepa
detta så länge jag någonsin kan, i förebyggande syfte och i strävan att i någon
mån försöka se till att Bengt-Ola Ryttar och andra socialdemokrater inser
vad som behövs.

Vad som behövs är alltså att vi driver en sund ekonomisk politik, där vi
exempelvis avreglerar. Däremot skall vi se till att detta inte ger inflation och
höga marginalskatter, som ju var grunden för spekulationsekonomin.

Anf. 115 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Fru talman! Skatteministern och jag har väldigt olika uppfattning om vad
som är cn sund ekonomi.

Det är inte många svenskar som efterfrågar diamanter. Men det beror inte
på att man inte tycker att diamanter är vackra, utan det beror på att diaman-
ter kostar för mycket.

Den bostadspolitik som nu bedrivs innebär att bostaden kostar för
mycket. Detta skall ses i kombination med människors brist på framtidstro.

En oerhört stor del av befolkningen saknar arbete. Dessutom känner många
att deras jobb är hotade. Det är klart att man i en sådan situation inte väljer
ett nytt boende.

Den förra s-regeringen bedrev start- och stoppolitik när det gäller bostä-
derna, enligt Bo Lundgren. Jag har tidigare sagt att jag instämmer i den kriti-
ken. Men den stora kritiken mot den borgerliga regeringen gäller att det bara
finns stopp i dess vapenarsenal.

Anf. 116 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag förstår Bengt-Ola Ryttar så, att när han bedömer att det
antagligen finns behov av lägenheter - men att de inte får kosta lika mycket
som det kostar att producera dem - måste man gripa in och minska kostna-
derna, dvs. subventionera. Bengt-Ola Ryttar vill alltså ha ytterligare subven-
tioner. På samma sätt skulle han alltså anse att det vore bra om fler fick till-
gång till de diamanter som människor egenligen har behov av men som de
inte har råd att efterfråga, dvs. att det vore bra med diamantsubventioner
här i Sverige.

Det senare visar hur galet det förra är. Denna subventionspolitik har nått
vägs ände i och med det våldsamma fallet i fråga om bostadsinvesteringarna.
Min uppgift är att se till att vi får ner produktionskostnaderna och räntorna,
så att vanliga människor kan efterfråga de lägenheter som de har behov av.
Det skall då vara rimliga kostnader, inte de kostnader som Bengt-Ola Ryttar
och hans parti var med om att driva fram.

Anf. 117 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Fru talman! Det var faktiskt inte bostadsbyggandet som var kostnadsle-
dande på 80-talet. Det var i stället de kommersiella lokalerna som drev upp
priserna. Det finns klara indexserier som belägger detta. Det är bara att kon-
trollera, och det tror jag att man på Finansdepartementet borde göra.

Det finns en stor skillnad mellan diamanter och bostäder. Diamanter är
nämligen en lyx som man kan vilja ha men som alls inte är nödvändig. Bostä-
der däremot är nödvändiga för att man över huvud taget skall ha goda förut-
sättningar att fungera som en bra människa. Naturligtvis är det oerhört vik-
tigt för kommande generationer att deras familjer kan ha ett bra boende.
Jag anser att detta är oerhört grundläggande.

Anf. 118 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Även om det är kommersiella byggnationer som driver upp
kostnadsläget påverkas också byggandet av bostadsfastigheter.

Grunden för spekulationsekonomin var naturligtvis att avregleringen ge-
nomfördes för sent och i fel miljö med, som jag sagt, hög inflation och höga
marginalskatter.

Det var inte jag som tog exemplet om diamanterna. Jag är långt ifrån av
den uppfattningen att staten skall subventionera diamanter. Jag tror inte att
vi har skilda uppfattningar i det avseendet. Men till skillnad från Bengt-Ola
Ryttar menar jag att en bra bostad inte skali vara så lyxig som det var fråga
om under den socialdemokratiska regeringen. Man tillät ju kostnaderna att

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

stiga så kraftigt att det egentligen blev en lyx att få en modern bostad, t.o.m.
med de kraftiga subventioner som fortsatte att driva upp kostnaderna.

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1993/94:176 om skatteväxling för miljön

Anf. 119 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Stefan Attefall har frågat mig om jag är beredd att medverka
till en skatteväxling som innebär att skattekilen inom tjänstesektorn minskar
samtidigt som miljö- och energiskatterna höjs.

Jag delar Stefan Attefalls uppfattning att skattekilen utgör ett hinder för
framväxten av nya jobb framför allt inom den privata tjänstesektorn. Mot
den bakgrunden har regeringen tillsatt en utredare som skall se över möjlig-
heterna att skapa förutsättningar för expansion av tjänstesektorn. En central
uppgift för utredaren är att belysa den totala skattekilens effekter på den
privata tjänstesektorns utveckling och värdera betydelsen av de skatter som
ingår i skattekilen. Utredningen berör således såväl inkomstskatt som ar-
betsgivaravgifter och mervärdesskatt.

Utredaren skall lämna sitt betänkande senast den 31 januari 1994. Rege-
ringen kommer därefter att ta ställning till vilka åtgärder som kan bli aktuella
och hur de skall finansieras.

Anf. 120 STEFAN ATTEFALL (kds):

Fru talman! Jag tackar för svaret på min fråga.

Vitsen med den skatteväxling som jag pratar om i min fråga är ju att vi
skall kunna angripa två stora problem, dels de växande miljöproblemen,
dels den höga arbetslösheten. Vi är överens om att vi behöver minska skatte-
kilarna för att främja framtidens många nya jobb inom tjänstesektorn. Just
de stora skattekilarna är en stor bromskloss när det gäller framväxten av nya
jobb. Arbetsgivaravgifter, moms och skatter hämmar tillsammans just detta.

Vi är nog överens om att skattekilarna bör minskas, och vi är kanske också
överens om att skattetrycket bör minskas, även om jag tror att Bo Lundgren
efter helgens moderatstämma är något mer het på gröten än vad en kristde-
mokrat kanske är.

Det intressanta är just skatteväxlingsidén, som ju innebär att man angri-
per båda de här problemen och som skapar en möjlighet för oss att komma
framåt - vi kan minska skattekilarna samtidigt som vi för in mer av ekono-
miska styrmedel för att skapa ett mer resursbevarande samhälle, ett sam-
hälle där marknadskrafterna, marknadsmekanismerna, utnyttjas för att
minska energiförbrukningen och utsläppen av miljöfarliga ting.

Vi vet också att dagens och framtidens miljöproblem i allt högre grad orsa-
kas av just dc många, små utsläppen. Det är helt enkelt vår livsstil, vårt sätt
att konsumera, vårt sätt att leva som skapar miljöproblem - det gäller ozon-
skiktets förtunning, avfallsproblcmct, etc., etc.

Att flytta över en del av beskattningen på miljöfarliga utsläpp, energiför-
brukning och förbrukning av ändliga naturresurser kan då vara ett sätt att

komma ät dessa miljöproblem och samtidigt skapa många nya jobb. I det
avseendet tycker jag faktiskt att svaret är något tunt. Jag skulle därför gärna
vilja att statsrådet utvecklade sina synpunkter.

Anf. 121 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag tycker alltid om att utveckla synpunkter.

Låt mig först säga att jag nu är lika het på gröten men realistisk när det
gäller skattetrycket som jag var före moderatstämman.

Det är bra att vi är överens om skattekilen och tjänstesektorn. Vi kommer
tillbaka till det.

Vad gäller miljöskatter och miljöavgifter är det alldeles uppenbart att så-
väl jag som mitt parti menar att den typen av ekonomiska styrmedel bör an-
vändas. Vi har varit pådrivande i riksdagen för att exempelvis etablera den
koldioxidskatt som svarar för en betydande del av energibeskattningen, att
få en relatering av energiskatten till miljösituationen.

Det som är väsentligt och som gör att det är svårt att svara konkret och
rakt på den här frågan är ju att vi i Sverige inte lever isolerat, utan att Sverige
är ett land med en omvärld, ett land som lever i en öppen ekonomi.

Ett exempel på de här avvägningarna är den industrienergiskattereform
som genomfördes förra året och som har trätt i kraft under innevarande år.

En del förespråkar i dag att man skall höja koldioxidskatten för svensk
industri. Man hävdar nämligen att det skulle ge vissa positiva effekter för
miljön i Sverige. Det som skulle inträffa då vore att svensk industris konkur-
renskraft urholkades. Vi skulle tappa arbetstillfällen i Sverige - på margina-
len möjligen, men de skulle ändå tappas. Vi skulle sannolikt få se att investe-
ringar i tung industri gick från Sverige till andra länder med mindre stränga
miljökrav. Eftersom detta är ett globalt problem, skulle en sådan isolerad
svensk politik bara leda till att vi flyttade problemen från Sverige till ett an-
nat land, dessutom möjligen till ett land med betydligt mindre stränga miljö-
krav än de i den svenska lagstiftningen. Därmed skulle vi försämra effekten.

Jag tror att vi kan göra mycket på det här området, men det viktiga är att
jobba internationellt, att se till att vi får internationella överenskommelser
med de större industriländerna, där man är beredd att gå i den riktning Ste-
fan Attefall antyder. Det ser jag som en väldigt viktig uppgift.

Anf. 122 STEFAN ATTEFALL (kds):

Fru talman! Det är intressant att Bo Lundgren säger att vi bör använda
oss av ekonomiska styrmedel i högre grad och att han också nämner kol-
dioxid som ett viktigt område att använda som skatteunderlag även i en så-
dan här skatteväxling.

Det finns emellertid en risk att vi bara står och väntar på vad som skall
hända i omvärlden. Jag menar att vi måste jobba parallellt med två områden.
Vi måste jobba vidare inom EG och inom de olika GATT- och OECD-sam-
manhang som vi finns med i för att få in mer ekonomiska styrmedel. Men
det fina med skatteväxlingen är att den gör det möjligt också för Sverige som
land att ta steg på vägen. Skatteväxlingen bygger nämligen på att vi höjer
vissa beskattningar av miljöfarliga utsläpp och sänker andra skatter för förc-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

tag, exempelvis arbetsgivaravgifterna. Därmed är skattetrycket på företagen
generellt sett oförändrat.

Självfallet finns det vissa risker för exempelvis vissa branscher, och därför
har vi kristdemokrater också föreslagit att man skall göra en parlamentarisk
utredning för att granska de här frågorna och lägga fast en långsiktig plan
för hur vi skall komma framåt och jobba parallellt med svenska åtgärder och
internationella åtgärder.

Min fråga till Bo Lundgren är: Är inte en utredning ett lämpligt forum för
att diskutera sig samman om den omställning som vi måste göra åtminstone
för att klara vår framtida miljö?

Anf. 123 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Samtidigt som jag är överens med Stefan Attefall om att vi
bör diskutera de här frågorna rejält, både på bredden och på djupet, är jag
inte helt övertygad om att man i en parlamentarisk utredning hittar det bästa
forumet för en sådan diskussion - om det är så kan alltid diskuteras.

De restriktioner som måste gälla är ändå de som jag sade. Vi skal! kunna
driva frågorna i omvärlden, men vi måste, som Stefan Attefall själv sade,
vara medvetna om att det som Stefan Attefall förespråkar, en skatteväxling
rakt upp och ner enbart i Sverige, mycket väl kan leda till att vi globalt sett
får en mycket sämre miljösituation, bl.a. till följd av att industrier i ett sådant
läge skulle omlokaliseras från Sverige till andra länder. Både sett ur konkur-
renskraftssynpunkt och med hänsyn till miljöeffekterna måste man vara yt-
terligt försiktig med att i Sverige vidta förändringar som inte har paralleller
i andra länder.

Som väl är förs en debatt om detta, inte bara i Sverige utan även i många
andra länder, och vi kan hjälpa till att driva på i olika sammanhang och också
föra idéerna vidare till Asien och Amerika.

Anf. 124 STEFAN ATTEFALL (kds):

Fru talman! Medan Bo Lundgren ser problemen och restriktionerna ser
jag möjligheterna att Sverige successivt och noga genomtänkt kan börja
ställa om sig i en mer miljövänlig riktning än hittills. Jag tror att det blir nöd-
vändigt för framtiden. Vi kan göra detta inom ramen för ett totalt oförändrat
skattetryck. Kanske blir det på sikt också fråga om ett sänkt skattetryck. Vi
kan genom att minska de här skattekilarna också främja skapandet av nya
jobb snabbare än vad som annars vore möjligt, och vi kan också stimulera
fram miljöteknologisk industri med nya jobb.

Självfallet måste det här genomföras med förnuft och med noga genom-
tänkta system, och speciella hänsyn måste tas till viss typ av tung och energi-
krävande industri. Jag tror att just detta kan lösas, speciellt med tanke på
att utvecklingen är på gång i den här riktningen också i EG-länderna. Jag
menar att detta kan ske just i en utredning. Jämför med den stora skattere-
form som genomfördes för några år sedan. Då lyckades man samla ihop sig
över partigränserna och faktiskt få till stånd viktiga förändringar i skattesys-
temet. Även om inte Bo Lundgren och inte heller kds var med på noterna
på alla punkter, var många delar i skattereformen viktiga och bestående och
något som vi fortfarande har nytta av. På samma sätt menar jag att en utred-

ning om en skatteväxling kan föra frågan framåt. Vi behöver samla oss över
partigränserna.

Anf. 125 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag vill påminna Stefan Attefall om att den stora skatterefor-
men med sänkningar av marginalskatten och en justering av företagsbeskatt-
ningen var ett sätt att anpassa Sverige till vad som gällde i flertalet andra
industriländer, att gå från en extrem situation till en internationellt anpassad
situation. Det är en annan sak att i Sverige införa skatter som skulle leda till
att konkurrenskraften urholkades, arbetslöshetsproblemen förvärrades och
att vi också skulle kunna motverka det egentliga syftet på miljösidan. Själv-
fallet skall det här diskuteras vidare.

Låt mig också påminnna om att en skatteväxling alltid lider av problem.
Man kan i vissa fall komplettera en nödvändig skattesänkning med att också
förbättra strukturer. En skatteväxling innebär att någon skattekil minskar
och en annan skattekil ökar, möjligen inte i samma omfattning, men en väx-
ling innebär ändå negativa effekter på något annat område än där man får
positiva effekter. Det är också någonting som man måste vara varsam med
när man diskuterar hur man skall gå vidare i tekniken.

Anf. 126 STEFAN ATTEFALL (kds):

Fru talman! Jag är litet ledsen över att behöva konstatera att Bo Lundgren
i dag framstår som pessimisten som inte ser möjligheterna. Det brukar nor-
malt sett inte vara Bo Lundgrens hållning.

Bo Lundgren talar här om att vi i den förra skatteutredningen anpassade
oss. Låt oss nu se om det är möjligt att gå före. Jag är helt övertygad om
att vi annars tvingas att anpassa oss, om inte annat på grund av de hot som
miljöproblemen skapar.

Detta är ett sätt att i mycket större utsträckning än hittills få marknadseko-
nomin att arbeta i miljöns tjänst. Den möjligheten måste vi ta. Det måste vi
göra på ett långsiktigt förutsägbart sätt och inte med kniven på strupen.

Många företagare som jag har talat med säger att detta inte är helt omöj-
ligt om de bara får klara spelregler, långsiktighet i besluten, och får veta vad
som gäller. Det är det vi skall åstadkomma genom att samarbeta mellan par-
tierna och inte bara gräva ner oss i problemen och svårigheterna.

Det finns möjligheter att diskutera oss samman och utreda frågan ordent-
ligt. Då kan vi också lösa de problem som alltid uppkommer i övergångsfa-
serna. Frågan är bara: Är Bo Lundgren beredd att medverka till detta?

Anf. 127 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Som Stefan Attefall misstänkte är jag alltid optimistisk. Jag
ser alltid möjligheter i stället för problem. Men samtidigt tillhör det mitt jobb
att vara realistisk. Det är kanske också det som är skillnaden mellan mig och
en del på moderatstämman.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

22 § Svar på fråga 1993/94:102 om villkoren för nämndemän och
kommunala förtroendemän

Anf. 128 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Bengt Hurtig har frågat mig om jag är beredd att ta några
initiativ till förbättring av lagstiftningen för dels förtroendevalda i kommu-
ner, dels nämndemän i domstolar.

När det gäller de kommunalt förtroendevalda finns redan i dag en bestäm-
melse i kommunallagen om rätt till den ledighet som behövs för uppdragen.
Dessa regler gäller dock inte för nämndemän, eftersom dessa inte räknas
som förtroendevalda i kommunallagens mening.

De frågor som Bengt Hurtig tar upp utreds för närvarande av två olika
utredningar. För det första gör Utredningen om ledighetslagstiftningen en
översyn av lagstiftningen på detta område i syfte att göra lagstiftningen lät-
tare att förstå, överblicka och tillämpa för dem som berörs av den. Regeln
i kommunallagen om rätt till den ledighet som behövs för de kommunala
uppdragen är en av de bestämmelser som uttryckligen omfattas av översy-
nen. Utredningen skall vara klar till årsskiftet.

Vidare skall Utredningen om domstolarnas och domarnas ställning inför
2000-talet bl.a. se på möjligheten att utse nämndemän på annat sätt än ge-
nom direkta val av fullmäktige. Denna utredning skall vara klar före den 1
juli 1994.

Jag vill också peka på den allmänna genomgång av de förtroendevaldas
arbetsvillkor som Lokaldemokratikommittén har gjort i sitt slutbetänkande.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Jag skall alltså konstatera att regeringen redan på en rad olika sätt har
uppmärksammat de förtroendevaldas situation.

När det gäller nämndemännens arbetsvillkor anser jag att pågående utred-
ningsarbeten bör avvaktas innan regeringen tar eventuellt nya initiativ.

Jag kan ge Bengt Hurtig rätt i att problemet med rätt till ledighet för för-
troendevalda med skiftarbete kvarstår olöst. Det framgår inte av förarbe-
tena till vare sig 1977 års kommunallag eller 1991 års kommunallag hur detta
problem skall lösas. Jag är därför beredd att ta initiativ till en översyn av
reglerna i kommunallagen om rätt till ledighet för kommunala förtroende-
uppdrag.

Anf. 129 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Den sista delen av svaret är gläd-
jande. Civilministern säger där att hon är beredd att ta initiativ. Det är ett
fall framåt efter de minst 15 år som vi har diskuterat dessa frågor.

Jag tror att en ökande andel av dem som har lång arbetstid har problem
med detta. Samhället ställer krav på att människor skall kunna vara flexibla
i sin arbetstid och jobba skift. Det gäller inom såväl offentlig som privat sek-
tor.

Därutöver har kraven på närvaro inom arbetslivet haft en tendens att öka.
Det gäller inte bara skiftarbetare, utan även andra med oregelbunden ar-
betstid. Det gäller också nämndemännen, för vilka det inte, som det sades i
svaret, finns en reglering.

Detta är naturligtvis ett problem för enbart en del av arbetskraften. De
flesta får nog ledigt för att ta dessa uppdrag. Men man kan också uppleva
det som ett hinder att ta ett förtroendeuppdrag. Det hindret bör undanröjas.

Jag vill tacka för svaret. Kan vi förvänta oss att det kommer en proposition
under våren om de förtroendevaldas villkor?

Anf. 130 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Jag har förståelse för de problem som skiftarbetare har. Tidi-
gare har man gjort bedömningen att de skulle kunna lösas och att det kanske
inte är så många som omfattas av problemen. Det är orsaken till att diskus-
sionen pågått under så många år.

Jag anser att man bör se över detta och se till att personer även från denna
kategori i samhället har möjlighet att ställa upp som förtroendevalda. Där-
emot kan jag i dag givetvis inte svara på om regeringen hinner lägga fram
något förslag. Det vågar jag inte lova. Men vi har satt i gång arbetet med att
se över reglerna.

Anf. 131 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag får tacka så mycket. Jag hoppas att dessa problem kom-
mer att lösas så fort som möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1993/94:187 om arbetsskadeförsäkringen

Anf. 132 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Hans Andersson har frågat mig om jag avser att snarast ta
initiativ till att avskaffa karensdagen.

Hans Andersson har ställt frågan med anledning av att Internationella ar-
betsorganisationen (ILO) bedömt att införandet av en karensdag även för
den som drabbats av arbetsskada inte är förenlig med ILO:s konvention nr
121 om förmåner vid yrkesskada. Hans Andersson har påpekat att anmälan
till ILO också avsåg förändringar av arbetsskadebegreppet respektive av be-
visbördan i arbetsskadeärenden.

För att undvika eventuella missförstånd vill jag framhålla att ILO inte tagit
ställning i fråga om arbetsskadebegreppet och bevisregeln. ILO har i den
delen begärt att Sverige senast den 15 oktober 1994 skall lämna komplette-
rande information om de nya reglernas tillämpning. Vad beträffar frågan om
karensdag har ILO rekommenderat Sverige att modifiera eller avskaffa den
aktuella bestämmelsen och senast nyssnämnda datum, dvs. 15 oktober 1994,
till ILO redovisa vidtagna eller planerade åtgärder.

Som regeringen förklarat såväl i sitt yttrande till ILO i våras som i sam-
band med ILO-styrelsens behandling av frågan förra veckan fanns det tungt
vägande skäl att införa cn karensdag i sjukcrsättningssystemen, nämligen
dels en önskan från regeringens sida att införa självrisker i systemen, dels
den svåra ekonomiska krisen, som krävde stora besparingar.

Den arbetsgrupp inom Socialdepartementet som utredde frågan om inför-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

ande av två karensdagar - vilket var aktuellt som ett förslag under våren och
sommaren 1992 - lämnade förslag som skulle tillgodose önskemålet att de
arbetsskadade skulle ha rätt till ersättning även för den första dagen i sjukpe-
rioden.

Arbetsgruppens förslag skulle emellertid - om det hade införts - ha inne-
burit en skyldighet för försäkringskassorna att som arbetsskada pröva även
mycket korta sjukfall, dvs. att avgöra ibland mycket komplicerade frågor om
orsakssamband mellan en påstådd skadlig faktor i arbetet och ett sjukfall på
kanske endast ett par dagar. Vid så korta sjukfall finns i allmänhet inte något
säkert underlag för ett ställningstagande.

Förklaringen till att arbetsgruppen valde en sådan lösning hänger samman
med arbetsskadeförsäkringens konstruktion. Före den 1 juli 1993 gällde att
under de första 180 dagarna från det att en arbetsskada inträffat, den s.k.
samordningstiden, utgavs ersättning för inkomstbortfall enbart från den all-
männa sjukförsäkringen. Den 1 juli 1993 slopades rätten till sjukpenning
från arbetsskadeförsäkringen för den som är försäkrad enligt den allmänna
sjukförsäkringen, vilket innebär att den som är sjukskriven på grund av en
arbetsskada numera endast har rätt till sjukpenning från den allmänna för-
säkringen.

Samordningen mellan arbetsskadeförsäkringen och den allmänna sjukför-
säkringen medför att förändringar i sjukförsäkringen omedelbart får genom-
slag för rätten till ersättning vid arbetsskada.

Under beredningen av arbetsgruppens förslag inträffade så den akuta kri-
sen i den svenska ekonomin. Till följd härav träffades en uppgörelse mellan
regeringspartierna och Socialdemokraterna. Regeringens utgångspunkt var
att två karensdagar skulle införas. Uppgörelsen resulterade dock i en karens-
dag i kombination med sänkta ersättningsnivåer, bl.a. 70 % efter ett års sjuk-
skrivning.

Riksdagen beslöt därefter bl.a. att en karensdag skulle införas i sjukersätt-
ningssystemet. Något undantag för de arbetsskadade gjordes inte. Dels
kunde ett undantag beräknas medföra ökade administrationskostnader med
ett par hundra miljoner kronor, dels skulle man som nämnts hamna i den
situationen att försäkringskassan i vissa fall skulle få avgöra frågor om or-
sakssamband utan egentligt beslutsunderlag.

Det är inte svårt att inse att följden av en sådan ordning skulle kunna bli
att försäkringskassan skulle tvingas att godkänna en skada som arbetsskada
endast på grundval av ett påstående från den försäkrade att ett sjukfall upp-
kommit på grund av arbetet. Bortsett från det förhållandet att en sådan ord-
ning på sikt skulle kunna bli mycket kostsam är den givetvis ohållbar i prakti-
ken.

Jag vill i övrigt passa på att nämna att om det svenska systemet vid tid-
punkten för ratificerandet av ILO:s konvention nr 121 fortfarande hade in-
nehållit karensdagsrcgler hade det inte varit något problem från ILO:s syn-
punkt att behålla dessa regler.

Vidare kan det noteras att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna för närva-
rande är föremål för en omfattande översyn inom ramen för en beredning
som har till uppgift att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa ersätt-

ningar vid sjukdom och arbetsskada som innebär att försäkringsutgifterna
inte skall ingå i statsbudgeten.

Anf. 133 HANS ANDERSSON (v):

Fru talman! Jag får tacka för svaret från statsrådet Bo Könberg, även om
det inte var något svar på min fråga. Det var en utläggning om varför frågan
har varit problematisk för regeringen. Jag måste därför upprepa min fråga:
Avser Bo Könberg, såsom ansvarig minister, att ta initiativ till att regeringen
avskaffar karensdagen och därmed uppfyller vad ILO kräver av oss?

Bo Könbergs svar tar upp en serie tekniska svårigheter med att klara av
det här. Det är administrativa svårigheter som innebär kostnader. Det finns
t.o.m. ett argument av hypotetisk art - om det hade varit på ett annat sätt
skulle inte ILO ha gett detta utslag. Så kan man inte resonera. Det är faktiskt
fråga om internationella förpliktelser.

Sverige har ratificerat dessa avtal. Det är ett mycket stort problem att län-
der som vi inte skulle drömma om att jämföra oss med faktiskt negligerar
sådana här konventioner till stor skada för arbetstagare och fackföreningar
ute i världen. Sverige har föregått med gott exempel. Det är mycket viktigt
att Sverige bibehåller detta goda exempel. Nu inträffar det gång på gång att
Sveriges goda rykte ifrågasätts.

Det visar också att man inte på grundval av akuta ekonomiska kriser, valu-
takriser, skall riva upp försäkringssystemen. Det har blivit en effekt när det
gäller TFA, som utgör ytterligare ett problem för regeringen.

Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget till den här reformen, som fak-
tiskt drabbar de som har råkat ut för skada medan de har utfört ett arbete
och varit produktiva. Vår utgångspunkt är att man inte skall riva sönder ett
försäkringsskydd på det här sättet. Man får hitta besparingsalternativ på
andra områden. Jag efterlyser, som sagt, ett litet mera sakligt innehållsrikt
svar.

Anf. 134 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Får jag först kommentera Vänsterpartiets förslag till bespa-
ringar. Problemet är att det är svårt att få dem att räcka till i det ekonomiska
läget. Vänsterpartiet har i en mängd fall motsatt sig varje form av bespa-
ringar i systemet - under den mest akuta ekonomiska kris som vi har haft på
mycket länge i vårt land.

I mitt svar har jag försökt redovisa hur läget ser ut och vilka skäl som har
legat bakom vad vi har anfört till ILO. Mot denna bakgrund är det min be-
dömning att vi - regeringen och jag - för närvarande inte har några planer
på att föreslå riksdagen någon förändring i de bestämmelser som en mycket
bred majoritet av riksdagen fattade beslut om i december i fjol.

Jag blev litet förvånad när Hans Andersson hävdade att Sverige gång på
gång skulle ifrågasättas i internationella sammanhang. Det har jag dock inte
stött på. Däremot har jag stött på att man från svensk fackföreningsrörelses
sida har velat angripa såväl den föregående regeringen, den socialdemokra-
tiska, som den nuvarande genom att gå vägen via Geneve. Man har i samt-
liga fall, utom i det fall med karensdagar som vi nu diskuterar, inte fått gehör
för sina synpunkter. Det är synd om Hans Andersson skulle bidra till att

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 28

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

späda på en mytbildning om att Sverige skulle ha stora problem med sitt age-
rande i internationella sammanhang.

Jag beklagar om Hans Andersson tyckte att min genomgång av sakfrågan
var för teknisk och tråkig. Min avsikt var att ge en så fyllig redogörelse som
möjligt.

Anf. 135 HANS ANDERSSON (v):

Fru talman! Nej, jag tycker att tekniska redogörelser är alldeles utmärkta.
Det är bara det att de måste utmynna i någonting.

Nu har Sverige fällts av ILO för brott mot konventionen. Det är utomor-
dentligt allvarligt. Jag hade tillfälle att tillsammans med arbetsmarknadsut-
skottet vara nere i Geneve i juni. Då fick jag höra den förvåning som fanns
bland många delegater över att en anmälan riktades mot Sverige. I det här
fallet har det riktats en anmälan mot Sverige och ILO har dömt Sverige.

Jag har förstått av uttalanden i pressen, som jag uppfattar som noncha-
lanta, att regeringen inte tänker bry sig om det. Med tanke på vilken roll
ILO spelar internationellt för normer på arbetsmarknadens område och för
att det på något sätt skall finnas ett minimalt skydd för arbetstagarna ute i
världen, är detta utomordentligt allvarligt. Jag emotser faktiskt ett initiativ
där den här frågan undanröjs som ett problem, dvs. att karensdagen försvin-
ner ur arbetsskadeförsäkringen.

Anf. 136 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Får jag bara rekapitulera hur situationen ser ut. Vi har i Sve-
rige valt, bl.a. av administrativa skäl, att ha en samordning mellan sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen. Vi har haft det mycket länge i vårt land. ILO har
en konvention som i denna del har utgångspunkten - vilket jag nämnde i
mitt svar - att det är tillåtet och möjligt med flera karensdagar, om man har
det i samband med den senaste ratificeringen av konventionen. Sverige hade
vid det senaste tillfället tagit bort karensdagarna i försäkringen.

Om man skulle separera systemen och göra två skilda system - vilket Hans
Andersson egentligen begär på grundval av det han har inhämtat från ILO -
skulle man få oerhört stora administrativa kostnader för att betala ut relativt
ringa ersättningar till dem som Hans Andersson förmodligen värnar om.

Det är beklagligt att de administrativa kostnaderna är mycket stora. Detta
har vi infomerat ILO om. Jag har uppfattat att ILO har mycket stor förstå-
else för de svenska ekonomiska problemen. Jag vågar nog säga att detta inte
är någon av ILO:s största frågor, i ett läge där man accepterar karensdagar
i systemen långt utöver det vi har. Den ersättningsnivå vi har ligger långt
utöver den som ILO rekommenderar.

Anf. 137 HANS ANDERSSON (v):

Fru talman! Vänsterpartiet ansåg att det var olämpligt att införa karensda-
gar i sjukförsäkringen av många olika skäl, som jag inte hinner ta upp här.
Ett skäl är att det drabbar på arbctsskadesidan. Det visste man mycket väl
om. Det diskuterades i ILO-kommittén såväl i augusti som i november.
Ändå gjorde regeringen på det här sättet. Det innebär att man med öppna

ögon gick in det här. Man kanske chansade men man var på det klara med
att man skulle komma att bryta mot det här.

Sakfrågan gäller de arbetsskadade. Jag tycker att det är oetiskt att införa
självrisker för människor som skadas i sitt arbete. Nu införde man inte två
karensdagar som regeringen ville, utan det blev en karensdag och en lägre
nivå. Dessutom gjordes försämringar i själva bevisregeln. Detta gör bara sa-
ken värre. De arbetsskadade har fått betala ett verkligt överpris för den
svenska ekonomiska krisen. Det fanns andra sparförslag och andra förslag
till att förstärka statens inkomster. Jag kan inte acceptera det här resone-
manget. Jag ser den administrativa argumentationen som en ren bortförkla-
ring.

Anf. 138 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Om Hans Andersson betraktar de administrativa argumenten
som en bortförklaring, vågar jag nog säga att han inte har satt sig in i frågan.
Det finns ingen som jag har träffat, som har satt sig in i den här frågan, som
inte gör bedömningen att det är förenat med mycket stora administrativa
kostnader.

Om vi skall diskutera de arbetsskadades rättigheter snarare än den här ar-
tikeln i konventionen, får man med den ersättningsnivå som Sverige har per
dag, så fort man har varit sjuk någon vecka, större ersättningsnivå än vad
ILO kräver. Med andra ord är självrisken mindre än vad ILO kräver som
miniminivå. Diskussionen gäller mycket konkret de som har mycket få dagar
beroende på arbetsskada och om det är värt byråkratikostnader på ett par
hundra miljoner för att betala ut det här. Det förvånar mig att Hans Anders-
son gör den prioriteringen.

Anf. 139 HANS ANDERSSON (v):

Fru talman! Administrativa problem och kostnader är det förvisso frågan
om, men ibland får man betala priset när man ingår internationella avtal och
har internationella förpliktelser. Jag kan inte drömma om att den här typen
av argumentation kommer att förekomma för alla de merkostnader och ut-
gifter som en EG-anslutning, som regeringen så kraftigt argumenterar för,
innebär.

Det är självklart att ILO:s minimiregler ligger på en lägre nivå än Sveriges
regler. ILO gäller alla världens stater. Sverige är ett av världens allra rikaste
länder med en mycket bra utbyggd social trygghetslagstiftning och med en
god situation på arbetsmarknaden, jämfört med situationen i världen i öv-
rigt. Självfallet har Sverige en helt annan standard än vad ILO:s minimireg-
ler innebär och skall inte behöva drabbas av minimiregler.

Det är dock klart att vi inte har lyckats uppfylla uppsatta regler. ILO har
tagit hänsyn till Sveriges ekonomiska problem. ILO:s utslag är mycket tyd-
ligt. Man uppmanar oss att ta bort karensdagen, och regeringen vägrar. Det
har till effekt att Sveriges rykte svärtas ner, vilket i sin tur kraftigt försämrar
situationen för miljoner arbetstagare världen över.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Anf. 140 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Jag tror att Hans Andersson i denna del överdriver ILO:s kri-
tik emot den karensdag som, av de skäl som jag har redogjort för ett par tre
gånger, finns med.

Får jag ånyo påminna om att det finns en sjuk- och arbetsskadeförsäk-
ringskommitté som har börjat sitt arbete i höst och som skall se över hela de
svenska sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna. Den kommer att arbeta med
dessa frågor för att se om man kan få till stånd ett annat system för den totala
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.

Eftersom Hans Andersson tog upp frågan om EG-anslutningen, vill jag
bara påpeka att i de samtalen på socialförsäkringsområdet är vi aldrig i när-
heten av en sådan detaljreglering som Hans Andersson nu försvarar vad gäl-
ler ILO.

Det har kanske inte kommit fram i den hittillsvarande debatten, men de
detaljregleringar som finns i dessa konventioner går långt utöver vad någon
egentligen skulle acceptera i samband med det medlemskap i EG som vi hop-
pas på.

Anf. 141 TALMANNEN:

Jag medger ytterligare var sitt inlägg.

Anf. 142 HANS ANDERSSON (v):

Fru talman! Låt mig bara säga att det jag talar mig varm för är att Sverige
som nation skall uppfylla de internationella avtal som vi har ratificerat. Jag
tror att det är av yttersta betydelse såväl för Sverige som nation som för rege-
ringen och för den svenska riksdagen.

Jag tror att det är bra att man ser över sjuk- och arbetsskadeförsäkring-
arna. Det finns mycket att göra. Man skall inte minst se till att de arbetsska-
dade skyddas. I båda dessa fall anser jag att regeringen har gått fel väg. Ty-
värr skedde det i en uppgörelse med Socialdemokraterna. Jag förmodar att
det är skälet till att jag i dag står ensam i den här frågan.

Anf. 143 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Jag vill inte spekulera i vilka skälen är till att Hans Andersson
står ensam. Det är inte alltid en merit att vara ensam - det behöver inte vara
någon nackdel heller.

När riksdagen diskuterade dessa frågor i december i fjol fanns inte ens
detta argument. Det anfördes i stället andra skäl, bl.a. från Hans Anders-
sons parti.

Fru talman! Sammanfattningsvis kan jag säga att vi nu har fått påpekan-
den från ILO. Vi har förstås tagit del av dem, och vi vet att det finns en be-
redning som ser över hela systemet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

På förslag av talmannen beslöt kammaren kl. 16.51 att ajournera förhand-
lingarna till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

24 § Svar på fråga 1993/94:108 om vapenexport till Indien och Paki-
stan

Anf. 144 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Ulrica Messing har med hänvisning till dels uppgifter från
Sipri om militärutgifterna i Indien och Pakistan, dels regeringens stöd för
Kockums ansträngningar att sälja ubåtar till Pakistan frågat mig om det är
motiverat att vid ärenden som gäller vapenexport till Indien och Pakistan
väga in rustningsnivån i regionen.

Svaret på Ulrica Messings fråga är i princip ja. I varje vapenexportärende
gör regeringen en helhetsbedömning utgående från de riktlinjer för utförsel-
politiken som riksdagen har godkänt. En aspekt som därvid beaktas är mate-
rielens art och vilken betydelse den skulle ha på landets s.k. militära poten-
tial, dvs. dess rustningsnivå och sammansättning av krigsmateriel. Detta är
en skrivning som föreslogs av 1988 års parlamentariska krigsmaterielexpor-
tutredning och som i sin tur ersätter den tidigare gjorda distinktionen mellan
defensiv och offensiv materiel.

Denna aspekt har också beaktats i regeringens ställningstagande till Kock-
ums ubåtsaffärer med Pakistan. I detta fall rör det sig om en ersättningsleve-
rans, som enligt regeringens bedömning inte destabiliserar det säkerhetspo-
litiska läget i regionen. Pakistan har för närvarande sex ubåtar, av vilka de
fyra äldsta skall ersättas av tre nya konventionella ubåtar i slutet av 1990-
talet. Indien har å sin sida 17 ubåtar plus bl.a. två hangarfartyg.

Som jag sade i kammaren den 20 april 1993 i ett svar på två andra frågor
om ubåtsaffären har regeringen i sin bedömning tagit hänsyn till dels den
stora försvarspolitiska betydelsen av fortsatt ubåtstillverkning i Sverige, vil-
ket innebär att viss export måste tillåtas, dels det faktum att det i det paki-
stanska fallet rör sig om en ersättningsleverans och dels, slutligen, det fak-
tum att en eventuell leverans av svenska ubåtar inte på något sätt skulle bidra
till spridning av teknologi för massförstörelsevapen i denna del av världen.

Vad jag här har sagt om beaktande av materielens art och dess inverkan
på rustningsnivåcrna gäller generellt och ingår således i den totalbedömning
som görs i alla ärenden, såväl beträffande Indien och Pakistan som beträf-
fande andra mottagarländer.

Anf. 145 ULRICA MESSING (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Dinkclspiel för svaret. Jag tycker att
denna fråga är viktig. Om man ser på hela området med Indien och Pakistan

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

och även på andra områden i världen, finner man att det på många håll pågår
en stor upprustningskarusell, inte bara när det gäller ubåtar utan också när
det gäller andra vapen. I grunden ligger på flera håll många gamla och oftast
etniska konflikter.

Genom att regeringen tillåter försäljning av ubåtar till ett område, som
man vet är oroligt och där det pågår en hets kring upprustningen med olika
vapen, inte bara ubåtar utan alla vapen, accepterar regeringen det faktum att
en upprustning pågår. Då blir helhetsbilden oroväckande, vilket jag reagerar
mot. Är det bara helhetsbilden kring just antalet ubåtar och den situationen
som regeringen har tagit hänsyn till eller är det helhetsbilden kring upprust-
ningen med alla vapen och den situation som detta kan innebära?

Anf. 146 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Vi gör givetvis en övergripande bedömning av läget, då vi
tar hänsyn till den samlade rustningsnivån och vad försäljningen kan inne-
bära för förändringar i rustningsnivån. Den grundläggande utgångspunkten
är frågan huruvida det föreligger någon överhängande risk för väpnad kon-
flikt. Vår bedömning är att så inte är fallet här. Det finns visserligen svåra
frågor i de bilaterala relationerna mellan i första hand Indien och Pakistan.
De är t.ex. djupt oeniga om lösningen av Kashmirfrågan, men det är ändå
en överdrift att tala om en väpnad konflikt.

I sammanhanget har vi också tagit hänsyn till rustningsnivån på respektive
sidor och funnit att det i detta fall är fråga om ersättningsleveranser och där-
med ingen höjning av nivån. Det är klart att vi också ser på den politik som
under åren har förts mot respektive länder, än en gång i ljuset av de gällande
riktlinjerna. Då kan vi konstatera att det har skett mycket stora leveranser
av krigsmateriel också till Indien under åren.

Anf. 147 ULRICA MESSING (s):

Herr talman! Jag tycker att det är intressant att debattera sådana här frå-
gor. De är oerhört viktiga för alla människor, och de är djupt politiska och
ideologiska. Jag vet att det i en lågkonjunktur är svårt att ta olika hänsyn,
men jag tror att vi i framtiden måste engagera oss djupare än vi har förmåga
att göra i dag. Vi måste också vara noggrannare med den bakomliggande
argumentationen när vi tar hänsyn till skilda vapenexporter. Jag tror att vårt
eget intresse ofta på olika sätt avgör vilka slutsatser vi kommer till. Det må
vara hänt en del gånger, men vi får inte tumma på gällande regler.

Anf. 148 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Det är inte fråga om att tumma på lagen. Riktlinjerna efter-
levs, och detta har heller inte ifrågasatts i detta fall. Jag delar Ulrica Mes-
sings uppfattning att det finns all anledning att ställa dessa riktlinjer och även
tillämpningen av dem fortlöpande under debatt. Denna fråga är inte lätt. Jag
försäkrar att den är en av dc besvärligaste frågor som jag själv, regeringen
och den rådgivande parlamentariska nämnden har att ta ställning till.

Jag medverkar gärna i cn fortlöpande debatt om dessa frågor, som tar sikte
inte bara på symtomen - för trots allt är ju köpet av krigsmateriel ett symtom

på en bakomliggande utveckling som det finns än större anledning att för-
söka angripa. På den punkten tror jag att vi är eniga.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1993/94:147 om antipersonella minor

Anf. 149 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Martin Nilsson har frågat mig om det är regeringens avsikt
att i lag förbjuda export av antipersonella minor.

Som Martin Nilsson mycket riktigt påpekar har Bofors nyligen i massme-
dierna deklarerat att man beslutat att aldrig mer tillverka trampminor. Bo-
fors säger att beslutet har fattats av moraliska skäl och att svenska försvaret
får vända sig till utlandet för upphandling av sådana minor, om det någonsin
blir aktuellt.

Som jag har förstått frågan vill Martin Nilsson att regeringen på något sätt
går längre beträffande antipersonella minor än det generella förbud mot ex-
port av krigsmateriel som vi redan har i lag. Eftersom ingen annan tillverk-
ningskapacitet mig veterligen föreligger i landet, har jag svårt att se vad ett
sådant mer specifikt exportförbud skulle tjäna till.

Regeringens möjlighet att bevilja undantag från det generella exportför-
budet tillämpas mycket restriktivt. Antipersonella minor av trampminetyp
har bara exporterats till ett enda land under de senaste 25 åren, och det var
ett annat europeiskt land, som nu avser att gallra ut dessa minor och har bett
den svenske tillverkan om hjälp med att förstöra dem.

Som utrikesminister Margaretha af Ugglas underströk i ett interpellations-
svar i denna kammare i maj i år är Sverige också internationellt aktivt i dessa
frågor. Vi har arbetat aktivt för en översyn av 1981 års FN-konvention om
särskilt inhumana vapen. En sådan konferens kommer nu till stånd under
1994, och Sverige kommer då att verka för mer omfattande skyddsregler vad
gäller landminor. Utrikesministern förklarade också att den svenska rege-
ringen är beredd att verka för ett internationellt tillverkningsförbud för anti-
personella minor som saknar självdesarmering och som därför riskerar att
drabba civilbefolkning långt efter det att en militär konflikt har avslutats.

Eftersom Sverige inte bidrar till att sprida trampminor internationellt och
även aktivt arbetar med att få till stånd internationell disciplin på detta om-
råde, har jag svårt att se vad det föreslagna särskilda förbudet skulle tjäna
till. Det är en god grundregel att inte stifta lagar som saknar reell innebörd
eller som endast har rent symboliska ändamål.

Anf. 150 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Jag börjar med att tacka statsrådet Dinkelspiel för svaret.
Jag tycker att det var ett bra och klart svar, även om jag inte till fullo är nöjd
med innehållet i det. Det är mycket glädjande att Bofors som svensk tillver-
kare av sådana här hemska vapen har valt att avstå från att tillverka dem för
all framtid.

Bakgrunden till min fråga är det faktum att det finns en stor skepsis mot

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

vad den nuvarande svenska lagstiftningen är värd när det gäller förbud mot
vapenexport. Vi ser av svaret på föregående fråga och statsrådets tidigare
svar på frågor om vapenexport till exempelvis Indonesien att det finns en
risk att ekonomiska ställningstaganden alltför ofta ställs framför de etiska
ställningstagandena.

Vi vet att svenska minor i dag finns utomlands. Statsrådet medger ju här
att minor har exporterats. Det kommer t.o.m. rapporter om att svenska mi-
nor har upptäckts i det forna Jugoslavien. Som jag ser det är det en viktig
inte bara symbolisk utan också praktisk handling att i lag speciellt förbjuda
export av antipersonella minor.

Den amerikanska kongressen har beslutat om att stifta just en sådan lag.
FN har rekommenderat sina medlemsstater att införa förbud mot antiperso-
nella minor. Just därför ligger det ett symboliskt värde i att vi i Sverige inför
detta förbud. Det kan också få en praktisk betydelse.

Ett förbud har en praktisk betydelse om Bofors eller någon annan tillver-
kare någon gång skulle ändra sig och börja tillverka sådana vapen. Ett för-
bud är bra, särskilt som det i dagsläget inte kostar någonting ekonomiskt
eller räknat i jobb.

Det är positivt att regeringen uppger sig ha en avig inställning mot antiper-
sonella minor. Innebär det ett principiellt avståndstagande från import av
antipersonella minor till det svenska försvaret?

Anf. 151 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Martin Nilsson och jag har samma uppfattning när det gäller
det beslut som Bofors har fattat. Det är ett bra beslut, och det sänder rätt
signaler.

Jag kan bara upprepa att den ekonomiska avvägningen och avvägningen
mot etiska bedömningar är besvärliga att göra. Vi har inrättat en särskild
rådgivande nämnd för att kunna diskutera dessa frågor över partigränserna.
Det är därför vi ägnar mycket tid och kraft åt att verkligen sätta oss in i för-
hållandena i de enskilda fallen och aldrig utfärdar generella bestämmelser
eller ger generella klartecken. Det är också därför vi ofta har en debatt kring
frågorna. Det är svåra frågor.

I och med att Bofors har slutat tillverka antipersonella minor finns ingen
tillverkning här i landet. Pressuppgifterna om att svenska minor skulle ha
förekommit gällde om jag inte missminner mig Afghanistan. Såvitt jag har
förstått har de inte kunnat verifieras. Jag kan naturligtvis inte lämna några
garantier eller utesluta det, men vi har försökt att få fram uppgifter och inte
funnit belägg för att så skulle ha varit fallet.

Det finns ett förbud. Det råder generellt förbud mot export av krigsmate-
riel. Om frågan skulle aktualiseras finns alltså de nödvändiga instrumenten.

På frågan om det svenska försvarets inställning kan jag inte ge ett klart
svar. Jag känner helt enkelt inte till det.

Anf. 152 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet ännu cn gång.

Det finns cn lagstiftning; därom tvistar vi inte. Det är bra att det finns cn
lagstiftning, men den innebär ändå att Sverige gång efter gång i olika sam-

manhang faktiskt exporterar vapen - självfallet till största delen efter de reg-
ler som riksdagen har godkänt. Den lagstiftningen framstår inte som så oer-
hört trovärdig för länder som söker förebilder bland länder som har valt att
sluta exportera antipersonella minor.

Vi skulle behöva en lagstiftning som är absolut. Den svenska lagstift-
ningen och riksdagens riktlinjer är sådana att vi har ett generellt förbud.
Riksdagen har stadfäst till vilka länder export absolut inte får ske, och där-
igenom mer eller mindre sanktionerat export till resten av världens länder.

Det generella förbudet tjänar inte som någon bra symbol, och det fungerar
inte som något föredöme för andra länder.

Statsrådet svarade tyvärr inte på frågan om import. Jag hoppas kunna få
ett svar på frågan om det är acceptabelt med import av antipersonella minor
till Sverige.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Anf. 153 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! På den senare frågan svarade jag att jag inte känner till För-
svarets principer i detta avseende och därför föredrar att passa, men jag skall
gärna återkomma med svar på den punkten.

När det gäller den övergripande argumenteringen tror jag att det allra vik-
tigaste är det faktum att vi alldeles klart har givit uttryck för vår uppfattning
och arbetar för ett avskaffande av antipersonella minor inom ramen för FN:s
verksamhet. Att lägga en ny lagstiftning på en gammal som i detta speciella
fall över huvud taget icke har skapat några problem - jag förutser inte heller
att den kommer att göra det - är helt och hållet ett slag i luften.

Kom tillbaka om det blir ett reellt problem, Martin Nilsson. Då skall jag
mycket gärna diskutera frågan, men jag är inte mycket för att slå slag i luften.

Anf. 154 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Statsrådet säger att en lag skulle vara ett slag i luften. Jag
tror inte att det är så. Det måste vara oerhört svårt för Sverige att hävda att
länder som i dag exporterar sådana här vapen skall införa ett förbud, när
dessa länder inte upplever att Sverige självt har ett absolut förbud.

Nu är det så lyckligt att vi inte längre tillverkar antipersonella minor, men
vi har gjort det. Vi har en vapenexportlagstiftning som i många fall innebär
att vi faktiskt exporterar vapen - om än inte just denna specifika sort. Det
innebär att andra länder uppfattar det som om Sverige inte har en absolut
lagstiftning. Det är viktigt att vi själva har en absolut lagstiftning om vi vill
övertyga andra länder att skaffa en sådan. Om vi inte har det blir argumenta-
tionen otvivelaktigt ganska ihålig.

Jag hoppas att regeringen återkommer med sina synpunkter när det gäller
import av antipersonella minor. Att inte heller använda sådana i sitt eget för-
svar kunde vara en bra symbolhandling gentemot andra länder.

Anf. 155 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Jag tror att det helt avgörande är att vi ickc över huvud taget
tillverkar denna typ av minor i Sverige och att någon export inte sker. Det
är cn signal så god som någon.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

26 § Svar på fråga 1993/94:173 om kvinnorepresentationen i förhand-
lingsdelegationer

Anf. 156 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Ylva Annerstedt har ställt en fråga angående kvinnorepre-
sentationen i den svenska förhandlingsorganisationen.

Det är viktigt att involvera såväl kvinnor som män i alla politiska frågor.
Detta gäller självklart också våra förhandlingar om ett medlemskap i
EG/EU. På denna punkt tror jag mig våga säga att Ylva Annerstedt och jag
är helt eniga.

I våra förberedelser för ett EG/EU-medlemskap är ett stort antal personer
vid såväl myndigheter som departement direkt berörda av förhandlingsarbe-
tet. I flera sammanhang är kvinnorna väl representerade. Jag känner alltså
inte igen den bild som Ylva Annerstedt målar upp. Som exempel kan jag
nämna att flera av nyckelpersonerna i förhandlingsprocessen på mitt depar-
tement är kvinnor - bl.a. rättschefen, ett av tre departementsråd på den di-
rekt ansvariga enheten liksom det för tullrelevanta frågor ansvariga kanslirå-
det.

Dessutom kan nämnas att den viktiga posten som chef för sekretariatet
för Europainformation också innehas av en kvinna.

Slutligen vill jag understryka att den snedfördelning mellan könen som
kan förekomma bland personer involverade i medlemskapsförhandlingarna
speglar det allmänna läget inom statsförvaltningen. Detta är i sin tur ett re-
sultat av tidigare rekryteringar. Som bekant har betydande förbättringar
skett under senare år. Jag är givetvis villig att medverka till att föra denna
utveckling vidare framåt.

Anf. 157 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret.

Tyvärr syns inte denna ljusa bild utåt. När medlemskapsförhandlingarna
diskuteras och refereras i massmedierna syns ingen av de duktiga kvinnor
som statsrådet refererar till. Det är tyvärr den bild som de svenska kvinnorna
ute i landet ser. De tror inte att kvinnor får lov att synas i de här samman-
hangen.

Vid överläggningar i riksdagens EG-delegation har den kvinnliga repre-
sentationen varit ganska minimal. Jag tror att det är en enda gång som en
kvinna har deltagit. Hon satt då långt nere vid dörren. För att uttrycka sig
med Utbildningsdepartementets vokabulär ger detta signaler om ”den dolda
läroplanen” som finns i dessa sammanhang.

Statsrådet säger att han är villig att medverka till att ytterligare föra denna
utveckling framåt. Vilka konkreta planer finns? Har jämställdhetsplanerna
på UD några akuta inslag för att förbättra den här bilden? De svenska kvin-
norna ser inte några kvinnor i de här sammanhangen, vilket är allvarligt.

Anf. 158 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! När jag satte samman den förhandlingsdelegation som nu
förhandlar om medlemskap hade jag naturligtvis att utgå från dc tjänstemän
som fanns på de olika platserna i organisationen. Förhandlingsorganisatio-

nen speglar vilka som var ansvariga, vem som var förhandlare i de olika frå-
gorna - vem som var enhetschef och liknande. De förändringar som i det
avseendet kan göras kan bara göras successivt, därför att personalomsätt-
ningen är mycket liten. Dessutom kan inte ett förhandlingsteam i en så be-
svärlig förhandling som det här är fråga om sättas ihop genom att folk
plockas utifrån just när förhandlingarna börjar, utan det fordras i allmänhet
mycket goda kunskaper på de olika områdena.

När nyanställningar successivt har gjorts - det har varit ett mycket begrän-
sat antal - har jag verkat för en bättre könsfördelning inom departementet.
Utan att gå in på de enskilda fallen vågar jag säga att detta speglas i delega-
tionens sammansättning samt också, inom kort, på sakkunnigsidan. Detta
är en gradvis utveckling. När det gäller rekryteringen finns många försyndel-
ser som skett i det förgångna, dvs. under de senaste 20-30 åren. Det är oftast
männen som är i ledningen för förhandlingarna. Detta är tyvärr ett förhål-
lande som jag inte kan förändra från en dag till en annan.

Om sedan medierna har speglat bilden av att inga kvinnor finns med, kan
jag bara beklaga detta. Jag kan inte styra medierna. Bilden är inte rättvi-
sande.

Anf. 159 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag inser att statsrådet inte kan styra medierna, men statsrå-
det kan styra valet av de medarbetare som skall synas i olika sammanhang.

Vi är båda medvetna om att det är de svenska kvinnorna som är mest tvek-
samma när det gäller inställningen till EG-medlemskapet. Om de ständigt
får se att de svenska kvinnorna inte ens gör sig besvär i den svenska EG-
organisationen i förhandlingarna blir de ännu mer tveksamma.

När jag är ute och träffar kvinnor undrar de om detta bara är en gottekiosk
för manliga regeringstjänstemän. Jag vill kunna säga att vår Europaminister
anstränger sig för att visa att det också finns kvinnlig kompetens som duger
i de här sammanhangen. Men jag har väldigt få exempel att peka på. Jag
tycker att det är oerhört angeläget att så fort som möjligt göra något konkret
åt den här bilden.

Anf. 160 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Jag delar i grunden Ylva Annerstedts uppfattning. Som jag
sade har det också tagits steg i rätt riktning. Med utgångspunkt i den organi-
sation som vi har tror jag helt enkelt inte att det är möjligt att åstadkomma
den jämna könsfördelning som vi båda i grunden eftersträvar. Men jag skall
gärna, så långt jag någonsin kan, beakta vad Ylva Annerstedt säger i det
här sammanhanget. Det är viktiga synpunkter. Jag kan försäkra att vi vid
förberedelserna och genomförandet av förhandlingarna så långt det någon-
sin är möjligt låter synpunkter av det slag som Ylva Annerstedt har framfört
vara vägledande.

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Anf. 161 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! När den sista pusselbiten i EES-ratificeringen har fallit på
plats och EES-avtalct kan börja gälla skall cn lång rad av representanter för
Sverige placeras i olika samarbetsorgan - i EES-sekretariat och annat. Här

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

finns då ett gyllene tillfälle för statsrådet att se till att de svenska kvinnorna
får en lika stor representation som männen.

Anf. 162 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Här finns vissa möjligheter. För att inte leda in Ylva Anner-
stedt på orimliga förväntningar måste jag ändå säga att vi, när det gäller re-
presentationen i en enskild kommitté, självfallet måste utgå från dem som
är sakkunniga och kan dessa frågor på hemmaplan. Om majoriteten av dessa
är kvinnor, så mycket bättre. Men jag kan inte göra våld på verkligheten. Vi
kan göra en gradvis förändring av sammansättningen här hemma, men icke
några konstlade grepp för att motverka försvaret av våra egna intressen.
Men inom nämnda ramar lovar jag Ylva Annerstedt att verka för det som vi
har som ett gemensamt mål.

Anf. 163 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! De kvinnor som vi nu i olika sammanhang träffar från EG:s
medlemsländer har under lång tid sett fram emot att Sverige skall bli medlem
i EG och därmed förväntas tjäna som motor och förebild när det gäller jäm-
ställdhetsarbetet. Nu möter man tveksamma yttringar om huruvida Sverige
verkligen är en förebild i jämställdhetssammanhang. Vi ser inte kvinnorna i
förhandlingarna, säger man.

Jag vill verkligen vädja till statsrådet att göra allt vad som göras kan för
att kvinnorna faktiskt skall få ta aktiv del i förhandlingsarbetet.

Anf. 164 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Det skall jag göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1993/94:186 om vapenexport till Indonesien

Anf. 165 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Bengt Hurtig har med anledning av senare tids medierappor-
tering frågat mig om regeringen och den rådgivande nämnden ställt sig posi-
tiva till ytterligare krigsmaterielaffärer med Indonesien utöver de bandvag-
nar som vissa källor angett.

Med hänsyn till den sekretess som gäller för uppgifter rörande enskilda
krigsmaterielärenden och Sveriges förhållande till främmande makt är det
inte möjligt för mig att vare sig bekräfta eller dementera påståendena i Bengt
Hurtigs fråga. Inte desto mindre finner jag det angeläget att göra två kom-
mentarer som belyser den principiella sidan av saken och som har bäring på
behandlingen av enskilda ärenden.

För det första är det viktigt att känna till att positiva förhandsbesked - och
det är vad det här är fråga om - lämnas till företagen av Krigsmatcrielinspek-
tionen. Detta sker på grundval av cn politisk prövning som bl.a. omfattar
hörande av den parlamentariska Rådgivande nämnden. Det som meddelas
företagen är emellertid formellt en bedömning från KMI. Regeringen binder

sig inte för något ställningstagande förrän det är dags att bevilja utförseltill-
stånd. Normalt dröjer det månader eller år mellan positivt förhandsbesked
och den utförselansökan som regeringen skall ta ställning till. En majoritet
av de positiva förhandsbeskeden leder över huvud taget aldrig till export på
grund av konkurrensen från andra leverantörer i utlandet. Prövningen i sam-
band med förhandsbesked är preliminär och framåtblickande. Mycket kan
hinna ändras innan det blir aktuellt med utförsel och regeringen förblir oför-
hindrad att väga in sådana förändringar i sitt beslut.

Min andra kommentar rör det som står i 1992 års krigsmaterielproposition
om särskild hänsyn till materielens art. Jag citerar från sid. 48:

”Det saknas däremot inte fog att, som ett av flera led i bedömningen av
ett enskilt land, väga in materielens art och vilken betydelse den skulle ha
på landet s.k. militära potential.”

I mitt svar på Ingela Mårtenssons fråga här i kammaren den 12 oktober
var jag noga med att betona att Indonesien bedöms kunna komma i fråga
för viss annan materiel. I svaret redovisade jag i grova drag skälen för denna
bedömning. Utgångspunkten var att riktlinjerna är en måttstock som bör
tillämpas lika för alla länder. Samtidigt är det regeringens ståndpunkt att si-
tuationen i Indonesien fortfarande lämnar en del övrigt att önska, särskilt
vad gäller respekten för mänskliga rättigheter.

Detta försummar vi inte att påtala i bilaterala kontakter med Indonesien
och i relevanta internationella fora. Biståndsminister Alf Svensson redo-
gjorde i ett interpellationssvar den 28 oktober konkret för den svenska rege-
ringens bedömningar och agerande i Östra Timorfrågan. I ett frågesvar den
12 oktober redogjorde biståndsministern för de insatser som görs med
svenska biståndsmedel för att främja de mänskliga rättigheternas sak i Indo-
nesien.

På krigsmaterielområdet beaktar vi de interna förhållandena i Indonesien
genom att utnyttja den möjlighet som jag citerade, att ta särskild hänsyn till
materielens art. Inom riktlinjernas ram för vi sålunda alltjämt en restriktiv
krigsmaterielexportpolitik gentemot Indonesien, vilket bl.a. motiveras av si-
tuationen på Östra Timor. Av sekretesskäl kan jag inte gå närmare in på sa-
ken än så.

Sammanfattningsvis vill jag understryka att beslut om krigsmaterielexport
fattas på grundval av de riktlinjer som redovisats för riksdagen och som till-
lämpas lika för alla länder. Att använda vapenexportbeslut för att påverka
andra länders politik vore att åsidosätta den inriktning som den svenska utri-
kespolitiken haft sedan många decennier. Av säkerhetspolitiska skäl vill vi
undvika att genom positiva eller negativa vapenexportbeslut ta ställning för
eller emot någon part i en konflikt utanför vårt eget lands gränser.

Anf. 166 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! Jag får tacka för svaret.

Det här är en återkommande debatt vid riksdagens frågestunder. Jag
minns regeringsförklaringen i höstas, som inleddes så här:

”Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, fru talman, ledamöter av
Sveriges riksdag!

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Sveriges utrikespolitik är en klar röst för mänskliga rättigheter, frihet och
demokrati.”

Det är alltså själva portalformuleringen inför Sveriges riksdag när det gäl-
ler demokrati och de mänskliga rättigheterna. Med den vapenexportpolitik
man nu slår in på, håller det moraliska utfallet mot kränkningar av mänskliga
rättigheter på att haverera.

Kränkningen av mänskliga rättigheter i Indonesien är väl dokumenterad.
Det är inte bara Amnesty som skriver rapporter, utan också Asia Watch och
Indonesia Legal Aid. Jag tog med mig de två senaste månadernas rapporter
från Amnesty om Indonesien, och det är allt annat än uppmuntrande läs-
ning. Vi kommer ihåg massakern på civila den 12 november 1991. Vi har
också fått ett vittnesbörd från de riksdagsledamöter som gjorde en resa dit
i höstas. Det fordras en stark press på den indonesiska regeringen för att det
här skall upphöra.

Nu säger utrikeshandelsministern att vi ej skall ta ställning mellan parter
i en konflikt. Men det är trots allt så att Östtimor är ockuperat. Den ockupa-
tionen har Sverige inte godkänt, lika litet som vi erkände Iraks ockupation av
Kuwait. Det är i princip samma situation. Har vi ändrat inställning? Håller vi
på att erkänna den här ockupationen?

Ett positivt förhandsbesked måste väl också innebära att man öppnar dör-
ren och ger möjligheter för en preliminär och framåtblickande prövning, där
vi öppnar möjligheten för att godkänna en sådan här export. Annars vore
det inte skäl att ge det positiva förhandsbeskedet.

Anf. 167 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Vi har icke ändrat politik när det gäller frågan om annekte-
ring av Östra Timor. Vi anser fortfarande att detta icke är berättigat, och det
erkänns icke från svensk sida.

Apropå Amnestys rapport har vi ingen annan uppfattning än Bengt Hurtig
när det gäller mänskliga rättigheter, i den meningen att situationen på Östra
Timor inte är tillfredsställande. Den präglas fortfarande av hård polisiär
kontroll av befolkningen. Vi kan därför säga att situationen när det gäller
mänskliga rättigheter är otillfredsställande.

Däremot är det vår bedömning att situationen inte är sådan att man kan
tala om grova och omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna i
riktlinjernas bemärkelse.

När det är sagt skall också sägas att de indikationer som vi har tyder på
att utvecklingen går i rätt riktning - låt vara att vi önskar och verkar för att
utvecklingen i den riktningen skall påskyndas.

Vi har genom åren, med rötter tillbaka i början av 80-talet, exporterat
krigsmateriel till Indonesien. Vad som har skett under den tiden är att vissa
följdleveranser nu har beviljats. Samtidigt har vi sagt att det för viss annan
materiel i framtiden kan bli fråga om att säga ja. Men något beslut har icke
fattats på den punkten.

Anf. 168 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! Vi har nog delade meningar när det gäller grovheten i för-
trycket av de mänskliga rättigheterna i Indonesien. Situationen är ju den att

flera folkgrupper - det gäller inte bara Östra Timor, utan även Västpapua,
Atjeh och norra Sumatra - vill ha ett ökat självstyre. De har alltså svårt att
komma i dialog med den indonesiska regimen, som gärna använder poli-
siära, militära och auktoritära metoder för att trycka ner opinionen och driva
igenom sin vilja.

I ett sådant sammahang kan t.ex. svenska bandvagnar eller elektronik av
olika slag mycket väl komma till användning. Det skulle verkligen inte stärka
Sveriges anseende som en klar röst för mänskliga rättigheter, om svenska
vapen blir inblandade i situationer med ett klart förtryck av minoriteter i det
här landet.

Anf. 169 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Visst har Bengt Hurtig och jag delade meningar, på den här
punkten och på många andra punkter där Vänsterpartiet har valt att profi-
lera sig. Så är det, och det gör jag ingen hemlighet av.

Det finns andra oroshärdar i Indonesien, och Bengt Hurtig pekade på ett
par. Det här är ett land med över 10 000 öar och med över 100 miljoner invå-
nare. Vi måste göra en sammanfattande bedömning, och vår bedömning är
att utvecklingen för dessa oroshärdar har gått i rätt riktning, om än situatio-
nen inte är tillfredsställande. Totalt sett har en förbättring inträtt, och den
tar vi hänsyn till.

Till slut känner jag mig övertygad om att Sverige uppfattas som en klar
röst för mänskliga rättigheter. Regeringsförklaringens ord på den punkten
förs också ut i verkligheten.

Anf. 170 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! De MR-organisationer som sysslar med Indonesien och de
fredsorganisationer som arbetar med frågor om svensk vapenexport tycker
att den här vapenexporten skadar Sveriges anseende i detta fall.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1993/94:96 om olovlig körning i samband med för-
kommet körkort

Anf. 171 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Lars Björkman har frågat justitieministern vilka åtgärder
som kan vidtas för att förhindra olovlig körning i samband med förkommet
körkort. Frågan har överlämnats till mig.

Bakgrunden till frågan uppges vara att asylsökande förlustanmäler sitt
körkort till polisen vid ankomst till Sverige. De erhåller då ett intyg om att
de har gjort en anmälan till polisen. Vid en eventuell körkortskontroll visas
detta intyg upp, och eftersom det inte föreligger legitimationskrav saknar
polisen möjlighet att kontrollera handlingens giltighet och att den avser rätt
person. Polisen kan då inte avbryta en eventuell olovlig körning.

Bestämmelserna om utländska körkorts giltighet i Sverige har framför allt
till syfte att underlätta för utländska förare att kunna vistas tillfälligt i Sverige

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar pä frågor

exempelvis under en semesterresa utan att behöva byta ut sitt utländska kör-
kort mot ett svenskt. En utländsk turist som blir bestulen i Sverige på sitt
körkort bör också kunna få ta sig hem igen. Det är i detta sammanhang som
bestämmelserna har störst tillämpning. Ett utländskt körkort godkänns i
Sverige endast om det är giltigt i sitt hemland enligt 1 § förordningen om
godkännande och utbyte av utländska körkort. Det skall också poängteras,
att om det utländska körkortet inte är utfärdat på ett skandinaviskt språk,
engelska, tyska eller franska så gäller det endast i förening med en bestyrkt
översättning till ett av dessa språk. Om körkortet saknar fotografi gäller det
endast tillsammans med en identitetshandling med fotografi. Denna bestäm-
melse är delvis en följd av de internationella konventioner som Sverige har
anslutit sig till.

Enligt 8 § körkortsförordningen skall körkort medföras vid färd med bil.
Den som inte gör detta kan dömas till böter, högst 2 000 kr, enligt 105 §
samma förordning. Till sådant straff skall dock inte dömas om bl.a. förarens
identitet genast går att fastställa. Dessa bestämmelser gäller även för den
som har utländskt körkort.

Vi saknar däremot möjlighet att vid en poliskontroll omedelbart kontrol-
lera om en persons utländska körkort är giltigt i det land det utfärdades i,
eftersom vi inte har tillgång till andra länders körkortsregister. Detta är
emellertid en oundviklig följd av de internationella konventioner som vi är
anslutna till.

Jag är medveten om att det ibland kan uppstå svåra bevisproblem när en
utlänning - turist eller flykting - gör en oriktig polisanmälan om att han eller
hon förlorat sitt körkort. Avsikten med gällande bestämmelser är dock att
den som saknar förarbehörighet och erforderlig körkunskap inte skall få
köra bil här i landet. Jag är dock inte för närvarande beredd att föreslå några
ändringar i de bestämmelser som gäller, eftersom bevissvårigheterna med
största sannolikhet kommer att bestå även efter en sådan ändring.

Anf. 172 LARS BJÖRKMAN (m):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret, även om in-
nehållet kanske inte riktigt är så hoppingivande som jag hade vågat tro i min
optimism inför möjligheterna att hjälpa alla de aktiva och rättssökande poli-
ser som anser att detta är ett väldigt stort problem. Jag har i och för sig klart
för mig att det är konventioner som styr i det här fallet. Men jag tycker ändå
att ministern visar spår av passivitet när han säger att man för närvarande
inte är beredd att över huvud taget titta på problemet.

Precis som ministern har gjort kan man naturligtvis hänvisa till att det är
en rad svårigheter förknippade med bevisföringen för invandrare och flyk-
tingar när det gäller att visa upp ett försvunnet körkort. Men att kunna visa
upp en giltig identitetshandling - dvs. ett minimikrav som ställs på svenska
medborgare - är ett minimikrav som på något sätt skulle kunna upprätthål-
las.

Många flyktingar har i dag satt i system att ganska omgående när dc kom-
mer till landet göra cn förlustanmälan. Detta har lett till att det finns ett
mycket stort antal förlustintyg på marknaden. Enligt en grupp poliser, som
jag har varit i kontakt med, finns det en marknad där man t.o.m. bedriver

handel med den här typen av intyg. Självfallet är inte detta någonting som
vi är beredda att försvara. Jag vill därför framföra en vädjan till kommunika-
tionsministern och samtidigt ställa ytterligare en fråga: Är det verkligen inte
med hjälp av den juridiska expertis och den uppfinningsrikedom som måste
finnas inom de olika departementen möjligt att på något sätt stävja detta
missbruk, eftersom det handlar om ett missbruk?

Anf. 173 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Visst är detta ett stort problem. Det är vi mycket väl med-
vetna om. Som jag sade i mitt svar består problemet av de internationella
konventioner som vi är bundna vid och som gör just att vi är bundna.

Som Lars Björkman säger kan man naturligtvis spekulera om huruvida det
bedrivs en organiserad handel med intyg. Vad är det då som hindrar att man
i stället bedriver en organiserad verksamhet med att sälja förfalskade kör-
kort från de berörda länderna? Här föreligger ett problem som är etiskt, mo-
raliskt och som vi med nuvarande konventioner har väldigt svårt att komma
åt.

När det gäller ett antal europeiska stater, finns det ett system med att byta
ut körkort, och i det fallet är det lättare. Men oftast handlar detta kanske
om körkort som har sitt ursprung i andra länder.

Det är i dag inte lätt att ändra på dessa konventioner. Men vi kan självfal-
let försöka hitta rutiner som gör att man kommer åt den organiserade verk-
samheten, som går ut på att lura körkortsmyndigheterna och Polisen. Detta
är fullt möjligt att strama upp ute på fältet. Men grundproblemet är alltså
oerhört svårt att komma åt mot bakgrund av de konventioner som gäller på
det här området.

Anf. 174 LARS BJÖRKMAN (m):

Herr talman! Jag är ändå tacksam för den positiva attityd som ministern
nu intar när det gäller att angripa problemet.

I svaret hänvisas till att bestämmelserna i första hand avser att reglera för-
hållandet när utländska turister genom stöld eller på annat sätt har förlorat
sina körkort. Då skall de ha en självklar möjlighet att ta sig ur landet genom
att bara styrka att de tidigare har haft ett körkort. T.o.m. där är vi litet för
”slappa” i fråga om möjligheterna att skärpa reglerna. Om man köper en
veckobiljett för tunnelbanan i London, tvingas man att visa upp en id-hand-
ling för att man skall kunna utnyttja denna biljett.

Nog borde väl vår svenska lagstiftning medge möjligheter till kontroll för
att stävja ett sådant här etablerat missbruk - jag vidhåller att det är ett så-
dant. Vi måste kanske visa en större handfasthet och en större vilja för att
komma till rätta med problemet. Annars kommer vi som har körkort att få
det svårt att visa trovärdighet inför det system som gäller.

Anf. 175 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Bekymret är att Polisen saknar möjlighet att kontrollera om
en persons utländska körkort är giltigt i det land som det har utfärdats i.
Även om vi ställer krav på att vederbörande skall legitimera sig, är kontroll-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 28

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

möjligheten i fråga om giltigheten mycket begränsad genom de konventio-
ner som gäller.

Anf. 176 LARS BJÖRKMAN (m):

Herr talman! Jag har ingenting ytterligare i sak att tillföra, men låt mig
bara testa en idé som jag har. När en flykting kommer till landet och gör
en anmälan om försvunnet körkort, borde det rimligen krävas att flyktingen
skaffar sig en id-handling som bekräftar att det är fråga om just den perso-
nen. På det viset stävjar man ju i varje fall missbruket med att bedriva handel
med dessa intyg. Då har vi kommit, om inte till den slutliga lösningen, så i
varje fall en bit på väg.

Anf. 177 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag får ta med mig detta tips till departementet och se huru-
vida detta är förenligt med de konventioner som Sverige har undertecknat.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på fråga 1993/94:103 om statsgarantier för Dennispaketet

Anf. 178 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Christina Linderholm har frågat mig hur regeringen avser
att agera i statsgarantifrågan när det visat sig att trafiklederna i Dennispake-
tet blir avsevärt dyrare än vad som tidigare beräknats.

Bakgrunden till frågan är att utbyggnaden av trafiklederna i Dennispake-
tet och vissa andra åtgärder i regionens trafiksystem i sin helhet skall finan-
sieras med vägtullar. Nya kalkyler från Vägverket visar på betydligt högre
investeringskostnader för de planerade trafiklederna än vad som tidigare an-
tagits. Genom vissa standardsänkningar bedöms dock fördyringen kunna be-
gränsas.

Ränta och amortering på upptagna lån för byggandet av Ringen och Yttre
tvärleden samt drift och underhåll av dessa trafikleder skall i sin helhet finan-
sieras med vägtullar. Regeringen kommer därför att föreslå riksdagen att be-
sluta om statliga lånegarantier endast i en sådan omfattning att intäkter från
vägtullar kan finansiera planerade investeringar.

Regeringen har för avsikt att under hösten 1993 närmare redovisa för riks-
dagen hur finansieringen av trafiklederna i Dennispaketet skall ske.

Anf. 179 CHRISTINA LINDERHOLM (c):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Jag kan ha
en viss förståelse för bristen på konkret svar när frågan är under beredning.
Men man måste ändå kunna göra vissa principiella frågeställningar och anta-
ganden omkring detta.

I dag börjar frågetecknen alltmer hopa sig vad gäller DennisÖverenskom-
mclsen. När vi senast diskuterade denna fråga betonade statsrådet att Den-
nispaketet var cn odelbar helhet. Ville man ändra på någonting var det upp
till dc avtalsslutandc parterna på lokal nivå att göra det. Jag föreslog då att

att man skulle dela upp paketet, införa förbättringarna på kollektivtrafiken
först och vänta med att gå in med garantier tills konsekvenserna var bättre
utredda.

Nu är detaljplaneringen för Norra länken i full gång, trots att miljökonse-
kvenserna för Haga-Brunnsviken-området kommer att bli förödande med
det förslag som nu håller på att utkristalliseras och trots att det än så länge
finns ett moratorium för området.

I fråga om dessa leder har många tunga remissinstanser, bl.a. Boverket,
Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, haft betydande invändningar
när det gäller både miljöaspekterna och kostnadsaspekterna på den här väg-
utbyggnaden. Jag är säker på att statsrådet har tagit del av dem, så jag behö-
ver inte upprepa dem här. Men man kan fråga sig vilka bedömningar depar-
tementet gör i sin beredning på grundval av de tveksamheter som de tunga
remissinstanserna har framfört.

Anf. 180 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag kommer alltså inte att ge mig in i någon diskussion om
beredningsläget vad gäller storstadspaketen, utan jag svarar på Christina
Linderholms fråga, nämligen hur vi skall agera när det gäller statsgaran-
tierna. Där står mitt svar fast: Vi kommer att föreslå statsgarantier enbart i
en sådan omfattning att intäkter från vägtullar kan finansiera de planerade
investeringarna. Det är denna princip som gäller.

Vi håller nu på med ett mycket noggrant beredningsarbete. Jag kan för-
säkra Christina Linderholm om att principen om att miljökonsekvenserna
skall prövas oerhört noggrant och i enlighet med gällande lagstiftning också
är bergfast.

Anf. 181 CHRISTINA LINDERHOLM (c):

Herr talman! Det kan låta väldigt betryggande att från statsrådet få garan-
tier för att man kommer att beakta miljöaspekterna. De ekonomiska aspek-
terna är totalt förvirrande i dag. T.o.m. statsrådet sägs enligt pressen ha bör-
jat hysa en viss tveksamhet om man skall gå in med statsgarantier för hela
projektet. Redan på det stadiet har man börjat fundera på en uppdelning av
projektet.

Jag tycker att ett minimikrav som skall kunna ställas på beredningsarbetet
är att man noga skall väga de kostnader och kostnadsförskjutningar som re-
dan smärre förändringar av realräntan och byggkostnader och en smärre för-
ändring av trafiken i området kan orsaka. Hur man skall kunna göra nog-
granna beräkningar är för mig svårt att se.

Anf. 182 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag upprepar att vårt förslag kommer att gälla lånegarantier
för sådana projekt och i en sådan omfattning att intäkterna från vägtullarna
verkligen skall finansiera dem.

Vi kommer att redovisa allt detta i cn proposition senare under hösten.
Dess värre tror jag att Christina Linderholm får ge sig till tåls tills propositio-
nen ligger på riksdagens bord. Nu pågår ett noggrant beredningsarbete. Det

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

kommer att resultera i en proposition, och då får vi säkert anledning att åter-
komma.

Anf. 183 CHRISTINA LINDERHOLM (c):

Herr talman! Jag tror säkert att vi får anledning att återkomma. Jag uppre-
par att jag respekterar att statsrådet inte kan föregripa ett beredningsarbete
som pågår. Men jag ville ändå betona att miljö- och kostnadsaspekterna är
oerhört viktiga för stockholmare och Stockholmsmiljön, framför allt för eko-
parken. Man säger att t.o.m. Motormännen har börjat få kalla fötter vad
gäller utbyggnaden av trafikleder. Det är någonting som statsrådet bör ta
med sig i det fortsatta beredningsarbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

30 § Svar på fråga 1993/94:114 om järnvägsverkstaden i Tillberga

Anf. 184 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Roland Sundgren har frågat mig om jag känner till de struk-
turplaner som gäller för TGOJ:s verkstäder och i så fall vad som kan gälla
för Tillbergaverkstaden.

TGOJ AB är ett helägt dotterbolag till SJ och ingår organisatoriskt i Swed-
carriergruppen. TGOJ bedriver underhålls- och ombyggnadsverksamhet vid
underhållsenheterna i Malmö, Åmål, Örebro, Eskilstuna och Tillberga.

På grundval av uppgifter från TGOJ kan följande sägas om verksamheten
vid TGOJ:s verkstäder. SJ har under de senaste åren gjort stora nedskär-
ningar av äldre järnvägsfordon samtidigt som en hel del fordon upprustats.
I samband med asbestsaneringen av person- och sovvagnsparken har dessa
vagnar moderniserats. Asbestsaneringen avslutas under 1993.

När nu SJ:s stora upprustningsprogram går mot sitt slut är det uppenbart
att arbetsvolymerna minskar. Lägg därtill de nödvändiga rationaliseringar
som genomförts inom såväl SJ som TGOJ, så står det helt klart att nedskär-
ningar kan bli följden, om inga nya om- eller nybyggnationer kan erhållas.
Diskussioner pågår mellan SJ och AMS om tidigareläggning av vissa arbe-
ten. Vidare har anbud lagts på ombyggnad av fordon från andra järnvägsför-
valtningar i Norden och Nordeuropa. För dagen är det alltså för tidigt att
säga hur stora nedskärningar som kan bli aktuella.

De nya fordon som i framtiden kommer att gå runt Mälaren och till Ar-
landa kommer ej att generera några stora underhållsvolymer under det när-
maste decenniet. Tillbergaverkstaden måste alltså leva vidare på andra ar-
betsuppgifter och då i konkurrens med verkstäder inom och utanför SJ-kon-
ccrnen.

Anf. 185 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Jag får tacka för svaret. Jag är överens med kommunika-
tionsministern om att det naturligtvis är nödvändigt att göra neddragningar
vid TGOJ-konccrnens underhållsverkstädcr, delvis beroende på att man har
dragit ner på underhållet. Det kan diskuteras om man inte har dragit ner för

mycket när man har ändrat från 1 miljon kilometer till 250 000 kilometer i
fråga om personvagnar. Det har lett till - i varje fall sägs det så - att man på
en del linjer har fått dra in tåg på grund av vagnsbrist. Det är något underligt.

Vad jag upplever är viktigt är att man nu ser långsiktigt i de strukturbeslut
som fattas. TGOJ har räknat med att dra ner på verksamheten på alla verk-
städer. Det har man varit ganska överens om. Det viktiga är att man inte
lägger ner anläggningar och blir av med den kompetens som man om ett an-
tal år kommer att vara i stort behov av.

Jag vill ta upp det som kommunikationsministern nämnde sist i svaret, och
det är de enorma investeringar som nu görs när det gäller järnvägar i Mellan-
sverige. Det gäller Arlandabanan, Mälarbanan och Svealandsbanan. Just de
tåg som kommer att gå på dessa banor är sådana som Tillbergaverkstaden
har ett speciellt kunnande på. Den verkstaden ligger också väldigt centralt i
Mälardalen. Eftersom 70-80 % av vagnparken passerar Stockholm, är det
viktigt att se till att man har en verksamhet i Tillberga, som geografiskt ligger
bra till.

Anf. 186 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Roland Sundgren och jag kan vara helt överens om att Till-
bergaverkstaden ligger bra till. Som vi båda är väl medvetna om pågår nu
rationaliseringar och omstruktureringar. Det är en fråga som beslutats inom
SJ-koncernen.

Det bekymmersamma är naturligtvis det faktum att det på de nya ba-
norna - inte minst runt Mälaren men även på många andra håll, där det kom-
mer att behövas regionala tåg - är ny rullande materiel som inte har samma
stora underhållsbehov som den äldre rullande materiel som nu byggs om i
ett mycket omfattande ombyggnadsprogram. Det programmet är i stort sett
snart genomfört inom SJ. Det skapar den bekymmersamma situationen i
dag.

Jag för min del är helt övertygad om att SJ och TGOJ kommer att göra en
klok avvägning av hur man skall lägga upp sin verksamhet när det gäller att
underhålla också de nya tåg som kommer att finnas exempelvis runt Mäla-
ren.

Anf. 187 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Det är just beträffande hur själva beslutsfattandet sker som
man kan känna en liten oro. TGOJ-koncernen ligger nära verksamheten och
är på det klara med att man måste bevara en sådan verkstad som Tillberga.
När det gäller SJ-ledningen upplever jag dock att det kan finnas ett visst re-
virtänkande. Persontrafikdivisionen är medveten om att Tillbergaverksta-
den har ett kunnande och en kompetens och vill lägga det mesta av beställ-
ningarna där. Maskindivisionen kan ha andra intressen och vilja slå vakt om
verkstäder som har mera av driftsunderhåll. Det är detta revirtänkande jag
är litet orolig för. Jag vet att Tillberga har engagerat sig kraftigt när det gäller
ombyggnad av bussar. Där kan det finnas en hel del arbetsuppgifter.

Anf. 188 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag är mycket imponerad av
den kreativitet som har visat sig inom TGOJ-koncernen och bland SJ:s egna

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

6 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 28

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

underhållsverkstäder. Man går ut och hittar nya marknader. Man har ett
unikt kunnande om många av dessa olika segment. Jag har goda förhopp-
ningar om att det skall leda till att denna verksamhet kan utvecklas och leva
kvar, även när vi nu går in i en era med betydligt nyare rullande materiel på
våra järnvägar.

Anf. 189 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Jag vill också gärna understryka det. Jag delar den uppfatt-
ning som Mats Odell har givit uttryck för.

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1993/94:136 om miljö- och trafiksäkerhet och EG-
anpassning

Anf. 190 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Birgitta Hambraeus har frågat mig om jag vill säkerställa att
anpassningen till EG-direktiv inte får skadliga effekter för miljö och trafiksä-
kerhet i vårt land.

Riksdagen beslutade 1987, som ett led i anpassningen till EG, att öka bä-
righeten på det svenska vägnätet. Åtgärden finansieras till en mindre del av
staten men betalas till största delen genom ökade skatter på lastbilar och
släpvagnar.

Efter hand som åtgärder har vidtagits på vägnätet har bärigheten kunnat
höjas. Den senaste höjningen trädde i kraft den 1 januari i år och innebar
ett ökat tillåtet axel- och boggitryck och därmed en ökad totalvikt. Denna
överstiger i dagsläget den högsta tillåtna vikten i EG med 20 ton, eftersom
vi tillåter längre fordon i Sverige. Det bör påpekas att ökningen av bränsle-
förbrukning på grund av den tillåtna viktökningen är marginell. Ett modernt
60-tonsekipage förbrukar ca 3,5 liter/mil.

Ökade tillåtna laster ger förutsättningar för ett rationellare transportsy-
stem och att transporterna koncentreras till färre enheter. De nya reglerna
har stor betydelse för framför allt skogsindustrins transporter. I skogslänen
har inte bara förstärkningsåtgärder vidtagits på huvudvägarna utan också på
de mindre trafikerade vägarna, vilket i hög grad är gynnsamt för vår skogsnä-
ring.

Lastbilarna kommer genom förändringen att få möjlighet att ta större las-
ter än tidigare, vilket medför att antalet transporter på vägarna vid samma
transportmängd kommer att minska. Detta är till fördel för miljön.

På motsvarande sätt kommer det minskade antalet fordonsrörelser av last-
bilar också att bidra till att antalet olyckor minskar.

En eventuell överflyttning av transporter av timmer m.m. från järnvägen
till vägen, kan i den mån den överstiger det ytterligare kapacitetsutrymme
som kan uppkomma på lastbilarna, ge fler lastbilstransporter på väg, men
detta är i första hand beroende av respektive transportörs prissättning.

I denna fråga kan jag bl.a. konstatera att större delen av kostnaden för

den ökade bärigheten har lastbilstransportörerna själva fått betala genom
ökade skatter, och detta förhållande bör ha inneburit en konkurrensfördel
för järnvägen.

Dessutom är järnvägen föremål för en kraftig upprustning för att kunna
öka sin konkurrenskraft på transportmarknaden bl.a. genom det beslut riks-
dagen fattade i juni i år.

Birgitta Hambraeus frågade vad jag kommer att göra för att EG-direktiv
inte får skadliga effekter för miljön och trafiksäkerheten. Den viktigaste åt-
gärden som jag kan se är att verka för att få behålla de fordonslängder som
vi i dag har. En ändring i detta avseende skulle inte gagna vare sig miljön
eller trafiksäkerheten.

Då Birgitta Hambraeus, som framställt frågan, anmält att hon var förhind-
rad att närvara vid sammanträdet, medgav förste vice talmannen att Chris-
tina Linderholm i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 191 CHRISTINA LINDERHOLM (c):

Herr talman! Jag ber å Birgitta Hambraeus vägnar att få tacka kommuni-
kationsministern för svaret. Jag skall inte ens låtsas som om jag begriper och
kan debattera denna fråga särskilt ingående. Men jag tyckte att det var synd
att statsrådet skulle stå och prata i tomme, och därför tog jag emot svaret.

En sak som slår mig i svaret är att den främsta fördelen för miljön väl ändå
måste vara en fortsatt möjlighet att transportera timmer på tåg. Vad jag för-
står är vägtrafiken och vägarnas standard viktiga för skogslänen. Men järn-
vägen är också oerhört viktig. Timmertransporterna har varit en grundförut-
sättning för många av dessa järnvägars fortsatta existens, åtminstone för en
del av sträckningarna.

Skogsföretagen säger att de naturligtvis väljer det billigaste alternativet.
De säger att det blir billigare med lastbil, när man får frakta 60 ton i stället
för 51 ton per ekipage och överväger att sluta frakta timmer på tåg. Skogs-
företagen behöver inte räkna in kostnader för vare sig miljö eller trafiksäker-
het i sina kalkyler. Det gör att man kan se en något sned fördelning när det
gäller kraven på kostnadseffektivitet eller lönsamhet, när inte alla faktorer
räknas med.

Jag har en fråga till kommunikationsministern: Vill kommunikationsmi-
nistern fortsätta verka för att transporter av timmer skall ske på järnväg där
så är möjligt och inte slås ut av transporter med lastbil?

Anf. 192 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! På den sista frågan kan jag svara ett obetingat ja. Självfallet
vill vi främja att så mycket som möjligt av de tunga timmertransporterna går
på järnväg. Detta är en ambition som vi helt och hållet delar med Vägver-
ket.

Låt mig bara säga att frågan om mått och vikt har oerhört stora miljökon-
sekvenser. Det har gjorts ett antal utredningar, bl.a. en från februari 1992,
där Institutet för transportforskning tillsammans med cn mängd olika intres-
senter har genomfört cn miljökonsekvensstudie av vad det skulle innebära
om vi skulle tvingas gå ner till fordonslängden 18,35 m respektive de vikter

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

som gäller inom EG. Det skulle innebära kraftigt höjda transportkostnader,
ungefär 20 % för den svenska industrin. Det skulle innebära att koldioxidut-
släppen, i och med det större fordonsantalet, skulle öka med ungefär 900 000
ton på ett år, och att utsläppen av kväveoxider skulle öka med ungefär 14 000
ton per år. Det är 20 % respektive 25 % större utsläpp av dessa mycket mil-
jöskadliga ämnen. Detta är en mycket känslig fråga. Därför är det viktigt för
miljön att vi kan få igenom de svenska undantagen, som vi för närvarande
driver mycket hårt mot EG.

Det är ytterst få järnvägsspår som går ut till awerkningsplatserna. Det är
bilar som kör fram dit. Det finns en annan tendens som jag tycker man skall
uppmärksamma, som kanske beror på lågkonjunkturen. Vi har bl.a. en
ökad användning av returpapper. Det gör att bruken tar mera massaved t.ex.
i närområdet. Det gör att det blir färre långväga transporter. Därmed kom-
mer en ökad andel lastbilstransporter in. Detta är en fråga som vi bevakar,
där jag tror att Christina Linderholm, Birgitta Hambraeus och jag har helt
lika värderingar.

Anf. 193 CHRISTINA LINDERHOLM (c):

Herr talman! Jag tackar för denna redogörelse, som jag tror att vi kan ha
nytta av i det fortsatta arbetet, att vi vet om att det är så här statsrådet och
medhjälparna arbetar. Jag tackar återigen å Birgitta Hambraeus vägnar för
denna redogörelse och ger mig inte in i några ytterligare diskussioner. Vi
kanske får tillfälle att återkomma.

Överläggningen var härmed avslutad.

32 § Svar på fråga 1993/94:149 om projekt Västtåg

Anf. 194 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Arne Kjörnsberg har frågat mig om jag har för avsikt att se
till att statliga bidrag till projekt Västtåg omgående utbetalas.

Som Arne Kjörnsberg säkerligen vet diskuterade kammaren en liknande
fråga i torsdags, så svaret blir till en viss del en upprepning av vad jag anförde
då.

Bakgrunden till frågan är att staten och berörda parter i Göteborgsregio-
nen i januari 1991 träffade en principöverenskommelse om trafik och miljö
i den s.k. Adelsohnöverenskommelsen. En slutlig överenskommelse har
träffats i juni 1993 mellan Vägverket och Göteborgsregionens kommunalför-
bund. Uppgörelsen skulle bekräftas av berörda kommuner. Alla kommuner
utom Tjörns kommun har tillstyrkt den slutliga överenskommelsen. Kom-
munstyrelsen i Tjörns kommun har tillstyrkt överenskommelsen, kommun-
fullmäktige skall behandla frågan i slutet av november. Överenskommelsen
kommer därefter att remissbehandlas innan regeringen lägger fram förslag
om bl.a. lånegarantier för vägutbyggnaderna.

Frågan om Västtåg bereds för närvarande inom Kommunikationsdeparte-
mentet. Det är inte nu möjligt att svara på frågan när ett eventuellt bidrag
till motorvagnsanskaffning kan beslutas och om det kräver riksdagens god-

kännande. Jag vill i sammanhanget påpeka att bidragsfrågan också är av-
hängig av ett ställningstagande till om den nu träffade slutliga överenskom-
melsen överensstämmer med den preliminära överenskommelsens syften.
Regeringens bedömning av detta ingår i beredningsarbetet.

Mot denna bakgrund kan jag alltså inte nu ge besked om och när ett bidrag
till motorvagnsanskaffning för Västtåg kan utbetalas.

Anf. 195 ARNE KJÖRNSBERG (s):

Herr talman! Jag vet att det var en interpellationsdebatt här i torsdags,
men det visste jag inte att det skulle bli när jag ställde min fråga. Däremot
är jag något förvånad. Det brukar nämligen ofta var på det sättet att när
både en interpellation och en fråga föreligger besvaras de samtidigt. Men
kommunikationsministern har säkert skäl till att det inte blev så den här
gången.

Låt mig kommentera svaret. Det är naturligtvis omöjligt för kommunika-
tionsministern att veta varifrån alla riksdagsledamöter är. Men det borde
framgå av min fråga vad det handlar om. Jag tycker att svaret är Göteborgs-
centrerat. Jag säger till kommunikationsministern som jag brukar säga när
jag har överläggningar med partivänner och politiska motståndare i Göte-
borg: Jag vägrar att bli betraktad som den fattige kusinen från landet.

Jag har ställt frågor som rör trafiken mellan Göteborg-Tvålstad och mel-
lan Göteborg-Borås. Det är fler än Göteborgs kommunförbund som är in-
blandade i dessa frågor, nämligen länstrafikbolagen i Västsverige. Jag har
talat om Västsverige, inte om Göteborgsregionen, i motsats till vad som stod
i interpellationen. Men tredje stycket i det skrivna svaret är ordagrant taget
från interpellationssvaret, så det kan förklara detta svar.

Kommuner, landsting och länstrafikbolag i Västsverige har kommit över-
ens. För att citera en känd industriman vill jag säga att det där snyter man
inte ur näsan på en kafferast direkt. Men för varje månad som går, utan att
de statliga medlen betalas ut, ökar risken för att det som är så viktigt, nämli-
gen bra förutsättningar för en bra kollektivtrafik, inte fullföljs. Det är det
som frågan gäller.

Jag skulle vara glad om kommunikationsministern började fundera över
om riksdagens godkännande behövs. Det är ju bra att veta hur ni i rege-
ringen formellt skall gå till väga, när ni berett ärendet färdigt, så att det inte
tar två månader till innan pengarna kan komma Västsverige till del.

Anf. 196 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Det är inte jag, Arne Kjörnsberg, som bestämmer om fråge-
svar skall lämnas tillsammans med interpellationssvar eller inte. Det avgörs,
såvitt jag förstår, av kammarkansliet. Jag har verkligen ingen som helst an-
ledning att försöka få två debatter i ärendet, utan jag hade gärna sett att li
hade kunnat ha denna debatt samtidigt med interpellationsdebattcn. Men
nu har vi denna debatt i dag, och det är väl gott nog.

Arne Kjörnsberg tycker med all rätt att han inte vill bli behandlad som
någon kusin från landet. Det är bara så, Arne Kjörnsberg, att exakt samma
princip som är under utredning måste prövas även i den här frågan. I den
ursprungliga överenskommelsen om Västtåg skulle Västtågsmedlen använ-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

das till investeringar i stationer utmed banorna, i första hand i den här regio-
nen. I den slutliga överenskommelsen har detta ändrats till att gälla ett bi-
drag till motorvagnsanskaffning. Det är den förändringen som eventuellt
kan komma att kräva riksdagens godkännande.

Min och regeringens ambition är att så fort som det över huvud taget är
möjligt, med hänsyn till de ramar som vi har fått av riksdagen, betala ut dessa
och alla andra medel som riksdagen anslagit för kollektivtrafiksatsningar.
Den ambitionen har varit vägledande för oss i hela detta arbete.

Det vi har väntat på är att man i regionen skulle komma överens. Det har
man nu gjort, även om det fortfarande finns ett antal frågetecken när det
gäller gränserna för avgiftsupptagningen i Göteborgsregionen. Men rege-
ringens och regionens ambition tror jag är exakt lika, nämligen att vi vill
komma till skott så fort som det över huvud taget är möjligt.

Anf. 197 ARNE KJÖRNSBERG (s):

Herr talman! Herr kommunikationsminister, det var den fattige kusinen
från landet som jag inte ville bli betraktad som. Detta sagt i marginalen. Jag
citerar mig själv efter många och långa debatter med företrädare för Göte-
borgsregionen. Det finns nämligen sådana tendenser där, och jag anade så-
dana även här och då blev jag något stött i kanten.

De olika länstrafikbolagen, kommunerna och landstingen har kommit
överens. Det har varit utomordentligt besvärligt. Jag är säker på att kommu-
nikationsministern vid närmare eftertanke kan förstå min rädsla för risken
att detta projekt spricker, ju längre tid som drar i väg. För kollektivtrafikens
och miljöns skull är det viktigt med ett snabbt besked.

Kommunikationsministern säger ju, vilket jag inte har någon anledning
att misstro, att man är beredd att arbeta för högtryck. Det uppskattar jag,
och jag hoppas att det innebär kort tid.

Överläggningen var härmed avslutad.

33 § Svar på fråga 1993/94:165 om järnvägsverkstaden i Malmö

Anf. 198 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Anita Jönsson har frågat mig om jag är beredd att medverka
till att tidigarelägga underhåll och investeringar inom järnvägssektorn vid
TGOJ i Malmö.

Jag vill inledningsvis hänvisa till mitt svar till Roland Sundgren avseende
TGOJ:s verkstäder. Som framgår av detta svar är det för tidigt att säga hur
stora neddragningar som kan bli aktuella vid de olika verkstäderna.

I enlighet med det trafikpolitiska beslutet år 1988 skall SJ bedriva verk-
samhet på företagsekonomiska grunder. Regering och riksdag lägger endast
fast de övergripande målen för SJ. Beslut om tidigareläggning av underhåll
eller investeringar fattas därmed av SJ. SJ:s beslut påverkas givetvis av möj-
ligheten att erhålla bidrag för att tidigarelägga beställningar på rullande ma-
teriel etc. SJ har nyligen anmält sitt intresse för bidrag från AMS för att tidi-
garelägga vissa beställningar som kan komma att påverka orderlägct vid

TGOJ:s verkstäder. Jag kan mot denna bakgrund inte medverka till att tidi-
garelägga underhåll och investeringar inom järnvägssektorn vid TGOJ i
Malmö.

Anf. 199 ANITA JÖNSSON (s):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Tyvärr har
jag inte Roland Sundgrens svar skriftligt, men jag lyssnade på debatten så
jag vet ungefär vad kommunikationsministern svarade.

Anledningen till min fråga är att jag gjort ett arbetsplatsbesök på TGOJ
i Malmö. Vid det besöket framkom att man var mycket bekymrad över or-
deringångens utseende, framför allt för de närmaste två åren, därför att man
har minskade medel för både underhåll och investeringar. Samtidigt ser
man, bortom de här åren, ett stort underhåll.

Man visade också på att de stora investeringar som görs inom järnvägssek-
torn på den rullande materielcn måste vara av sådan standard att folk är vil-
liga att åka med dessa tåg. Man påvisade att det finns vagnar från 1970- och
1980-talet som det på ett tidigare stadium skulle ha kunnat investeras i, för
att därmed behålla den kompetens och kunskap som finns i företaget.

Det som är oroväckande är att vi under innevarande lågkonjunktur inte
tar till vara de möjligheter till kunskap som finns i dessa företag. När kon-
junkturen vänder måste vi kanske gå utanför våra egna gränser för att åter-
igen kunna investera i den här typen av verksamhet.

Svaret som jag fått av kommunikationsministern är något defensivt när
han säger att han inte kan medverka till att tidigarelägga underhåll. Vi måste
på olika sätt försöka hitta lösningar på den arbetslöshetssituation som råder
genom att finna bra investeringar för framtiden. Det tycker jag det här före-
taget påvisar.

Anf. 200 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag vill gärna säga till Anita Jönsson att jag alltid blir lika
irriterad över den sista meningen som kommer som ett svar på den fråga som
ställs. Man säger att jag därför inte kan göra något. Betoningen skall vara:
”Jag kan mot denna bakgrund inte medverka till---.” Därmed är det inte

sagt att det inte finns andra som arbetar för detta. Men det är inte min roll
att göra det.

Jag har bl.a. varit med om att ta fram en miljard i extraanslag för tidigare-
läggningar av de olika affärsverkens investeringar. Det är min roll. Jag vet
att det där finns några hundra miljoner kronor kvar. Jag vet också att SJ har
ansökt om sådana pengar för en tidigareläggning. Nu vet jag inte om det gäl-
ler just de vagnar som Anita Jönsson nämner. Men min roll är alltså inte att
påverka den processen utan att se till att det finns resurser tillgängliga för
affärsverken, just för att överbrygga konjunktursvackor och se till att kom-
petens kan behållas som annars skulle gå förlorad.

Jag vill inte hålla med Anita Jönsson om att slutsatsen är att jag är likgiltig
eller defensiv. Tvärtom! Jag tror att det är viktigt att SJ har modern och upp-
rustad rullande materiel. Här finns ett antal olika projekt som jag för egen
del hoppas att SJ skall kunna rusta upp. Det handlar bl.a. om ett antal sov-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

vagnar som fortfarande behövs för att kunna upprätthålla linjen Gävle-Fa-
lun-Borlänge-Göteborg.

Vi är väl medvetna om dessa frågor. Men det är inte min roll att ta hand
om detaljfrågorna. De ligger efter ett beslut i denna kammare hos SJ. Vi har
sett till att det finns pengar för upprustning. Sedan är det myndigheterna som
skall fatta detaljbesluten.

Anf. 201 ANITA JÖNSSON (s):

Herr talman! Jag är väl medveten om att upphandlingarna sker affärsmäs-
sigt. Men när ett företag som TGOJ i Malmö står inför en svår situation sam-
tidigt som Malmö har en besvärlig sits vad gäller arbetslöshetssiffrorna, den
senaste prognosen är på 12 %, anser jag att vi på olika sätt måste hitta lös-
ningar där vi använder de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så effektivt
som möjligt.

Här går man ut och marknadsför sig på den europeiska marknaden. Det
finns ett par projekt där man väntar på svar. Samtidigt finns det en risk att
dessa projekt kan gå förlorade därför att investeringarna hos SJ är så pass
små.

Jag tolkar det som positivt att Mats Odell försöker på sitt sätt att inom sitt
område arbeta för att behålla jobben.

Överläggningen var härmed avslutad.

34 § Svar på fråga 1993/94:184 om personnummer vid bokning av SJ-
biljett

Anf. 202 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Sigge Godin har frågat mig om regeringen avser vidta åtgär-
der så att SJ upphör att registrera tågresenärer.

I enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut skall SJ bedriva trafik på
företagsekonomiska villkor. Regering och riksdag skall endast fastställa de
övergripande målen för SJ:s verksamhet. Detta innebär bl.a. att SJ självt
fattar beslut om biljettbokningsrutiner m.m. Enligt uppgift från SJ krävs inte
att kunden uppger personnummer vid beställning av biljett mot postförskott.
Vid beställning av biljetter som skickas direkt till kunden mot efterskott
krävs dock personnummer.

Det är mot denna bakgrund inte aktuellt att vidta några åtgärder med an-
ledning av Sigge Godins fråga.

Anf. 203 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern försvaret, även om det
gör mig en aning konfunderad.

Intcgritctsfrågorna är viktiga i ett demokratiskt samhälle. Det finns män-
niskor som blir kränkta av att behöva uppge personnummer i tid och otid.
Jag tycker, precis som den kvinna detta handlar om, att personnummer skall
användas i verkligt viktiga verksamheter, inte för att registrera resande. Låt
mig berätta historien vidare.

När denna kvinna inte kunde få sin biljett hemskickad, sände hon ett bud
till Härnösand och bad honom att köpa hennes biljett, vilket han också
gjorde. Före honom i kön stod en man som skulle beställa en julresa till sig
och sin fru. Då sade personalen att han inte kunde få lämna sin beställning
utan personnummer. Han lämnade sitt personnummer. Men då sade perso-
nalen att det inte räckte utan att de behövde hans frus personnummer också,
trots att mannen i fråga skulle gå till stationen och hämta biljetten. Mannen
kom naturligtvis inte ihåg sin frus personnummer och fick gå hem med oför-
rättat ärende.

SJ i egenskap av ett modernt trafikföretag borde inse att företaget skall
handskas vettigare med kunderna. Jag ställer mig frågande till att SJ skall
klara detta självt och att regering och riksdag fattar beslut om de övergri-
pande målen. Menar kommunikationsministern att integritetsfrågorna är så
oviktiga för regeringen att detta inte skall tas på fullt allvar? Skall inte frågan
ställas om SJ skall ha ett annat bokningssystem med ett enklare förfarings-
sätt?

Anf. 204 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag tror faktiskt att det föreligger någon typ av missuppfatt-
ning i Sigge Godins fråga. Kunden har troligtvis beställt en biljett till sin
hemadress mot efterskott. Kunden vill alltså ha kredit av SJ. Det är inte så
att kunden behöver kredit om han beställer mot postförskott.

Vid den här typen av efterskott kräver SJ av uppenbara kreditgarantiskäl
att få en sådan här uppgift. Det kan vara fråga om en kredit på flera tusen
kronor om flera familjemedlemmar skall resa. Därför krävs personnummer
vid beställning mot efterskott. Det krävs däremot inte vid beställning mot
postförskott, vilket framgår av Sigge Godins fråga. Men postförskott är
ovanligt eftersom det är dyrt och omständligt både för kunden och för SJ.

Men frågan är väl närmast, Sigge Godin, om en kreditupplysning är inte-
gritetskränkande. Det är den frågan vi måste ta ställning till. Det här handlar
om, såvitt jag förstår, att SJ när man skickar ut biljetter, utan någon säker-
het, med post till bostadsadresser för olika resenärer också vill veta perso-
nens nyckel för att få betalt. SJ får brottas med frågan om detta är så pass
integritetskränkande att SJ förlorar resenärer till ett annat trafikslag, där
man inte är så noggrann i sin kreditbedömning.

Anf. 205 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag önskar att det var så. Men till saken hör att kvinnan inte
har informerats om detta förhållande när hon försökte beställa cn biljett per
telefon. Hon har bara fått veta att när hon inte ville lämna sitt personnum-
mer kunde hon inte köpa biljett per telefon.

Det intressanta är att det går till på samma sätt när man går till järnvägssta-
tionen och försöker köpa biljett. Jag har ingen anledning att tro att kommu-
nikationsministern är felinformerad. Jag tror att personalen är dåligt infor-
merad. Dc vet inte att dc skall skilja på dc olika sakerna. Därför behandlar
dc kunderna på detta sätt.

Men ytterst handlar det hela om den fråga jag ställde tidigare. Anser kom-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Svar på frågor

munikationsministern att dessa integritetsfrågor är så ointressanta att det
inte är värt för regeringen att fundera över att ta ett resonemang med SJ?

Anf. 206 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag anser att integritetsfrågorna är mycket viktiga. Jag anser
också att detta i första hand är en fråga mellan kund och leverantör. Jag
tycker att kunderna alltid skall informeras om i vilket syfte personnummer
skall användas. Anser kunden inte att detta är ett tillräckligt gott syfte får
han avstå från affären eller göra på något annat sätt. Men i detta fall har SJ
fått denna fråga delegerad till sig.

Men, Sigge Godin, jag skall ta ett samtal med SJ och fråga vad som är
bakgrunden till att man gör på det här sättet. Om det inte är fråga om en
kreditförsäljning, är det naturligtvis betydligt svårare att hitta argument för
att SJ skall efterhöra personnumret för den som vill köpa en biljett.

Anf. 207 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag har följt dessa frågor ganska mycket här i riksdagen. Det
är bekant att Riksförsäkringsverket har velat göra mycket stora registre-
ringar av människor och att AMS just nu gör sådana. När även SJ har ett
sådant system blir det en registreringshärva som inte är nödvändig. Man
skulle kunna skilja ut olika inslag för vilka man tillämpar ett annat boknings-
system, och en uppföljning skulle kunna ske.

Jag kan mycket väl förstå att det när man i efterhand kräver människor på
kostnaden för en biljett som de fått via brevlådan finns en del som inte vill
betala sin biljett och att man då för enkelhetens skull kanske måste tillgripa
personnummer. Men visst vore det positivt om SJ kunde ha så väl utbildad
personal att vi inte skulle behöva föra en debatt om detta i Sveriges riksdag.
Jag känner för de människor som reagerar mot att i tid och otid tvingas
lämna ut sitt personnummer.

Vi kommer kanske inte så långt i kväll i detta sammanhang. Också jag får
väl forska vidare i dessa frågor. Den person som jag talat med är mycket
seriös, och hon är dessutom mycket aktiv politiker. Jag tror inte att hon far
med osanning. Hon har kanske inte fått rätt information hos SJ.

Överläggningen var härmed avslutad.

35 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1993/94:L1-L5 till lagutskottet

1993/94:So 19-So29 till socialutskottet

1993/94:Bo 10-Bo 13 till bostadsutskottet

1993/94:Fil4 och Fi 15 till finansutskottet

36 § Förnyad bordläggning

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU10
Skatteutskottets betänkanden 1993/94:SkU3 och SkU5

Justiticutskottets betänkanden 1993/94:JuU5 och JuU6

Lagutskottets betänkanden 1993/94:LU5, LU6 och LU10
Utrikesutskottets betänkanden 1993/94:UU3 och UU6-UU9
Kulturutskottets betänkanden 1993/94:KrU4 och KrU6-KrU9
Jordbruksutskottets betänkanden 1993/94:JoU4, JoU7 och JoU8
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1993/94:AU8

37 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Konstitutionsutskottets betänkande

1993/94:KU9 Kommunala frågor

Finansutskottets betänkande

1993/94:FiU2 Vissa ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten och kom-
munsektorn

Skatteutskottets betänkande

1993/94:SkU13 Ändringar i beskattningen av vissa oljeprodukter

Socialförsäkringsutskottets betänkanden

1993/94:SfU3 Kommunala bostadstillägg till folkpension år 1994
1993/94:SfU4 Vissa socialförsäkringsfrågor

1993/94:SfU5 Vissa utlänningsfrågor

1993/94:SfU8 Vissa pensionsfrågor m.m.

Trafikutskottets betänkanden

1993/94:TU2 Bilprovning

1993/94:TU3 Vissa parkerings- och yrkestrafikfrågor

1993/94:TU4 Banrätt m.m.

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU5 Ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet, m.m.

38 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 22 november

1993/94:63 av Ulla Pettersson (s) till justitieministern om kriminalisering av
innehav av barnpornografi:

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Frågan om kriminalisering av innehav av barnpornografi härvid flera till-
fällen diskuterats i riksdagen. I en departementspromemoria som bl.a. be-
handlar detta föreslås nu att ingen sådan kriminalisering skall göras. Som
skäl anges att en sådan ändring skulle kräva grundlagsändring med ett ”vä-
sentligt avsteg från sedan länge tillämpade tryckfrihetsrättsliga principer”.
Förslag om grundlagsändring skall framläggas för riksdagen nio månader
före nästkommande val.

Avser justitieministern att i tid till nästa val framlägga förslag till kriminali-
sering av innehav av barnpornografi?

39 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 22 november

1993/94:190 av Kristina Svensson (s) till utrikesministern om fältsjukhuset i
Somalia:

I den svåra situationen i Somalia har det svenska fältsjukhuset spelat en
betydelsefull roll. Skadade har fått vård, och somalisk personal har utbil-
dats. Minst lika viktig är den förtroendeskapande effekt som sjukhuset har
i den spända situationen. Det är särskilt viktigt i detta läge när FN-insatsen
i Somalia håller på att återfå den humanitära karaktär den bör ha, vilket bl.a.
FN:s biträdande generalsekreterare Jan Eliasson starkt argumenterat för.

FN har nu begärt att Sverige förlänger fältsjukhusets närvaro i Somalia,
eller åtminstone lämnar kvar utrustningen så att annan personal kan ta vid.
Enligt uppgift är regeringen inte beredd att tillmötesgå FN:s begäran. Rege-
ringen sägs inte kunna komma överens om hur kostnaderna för insatsen skall
fördelas. Försvarsministern lär ha motsatt sig delad finansiering från ansla-
get för fredsbevarande insatser.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern:

Avser regeringen att säga nej till FN:s begäran om fortsatt stöd till freds-
processen i Somalia genom det fältsjukhus som Sverige har bidragit med?

1993/94:191 av Hans Gustafsson (s) till statsrådet Bo Lundgren om bygg-
branschen:

För några dagar sedan redovisade Byggentreprenörerna i sin rapport 2/93
att produktionen av bostäder på två år går ner med 75 %, att raset är kraftigt
även för ombyggandet och att byggarbetslösheten går mot 40 %. Vidare
konstateras i rapporten att nedgången i år motsvarar ett BNP-bortfall på
1,5 % och nästa år på 2 %.

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att förhindra denna allvarliga si-
tuation för bostadsbyggandet och för byggbranschen?

1993/94:192 -åv Margareta Viklund (kds) till justitieministern om förbud mot
innehav av barnpornografi:

Varje år faller tusentals barn offer för pedofiler och sexturister till främst
asiatiska länder. I länder där barn är ekonomiskt och socialt utsatta kan
dessa turister leva ut sin läggning utan större risk för att bli upptäckta.

Barnsexturism är emellertid inte bara ett problem för andra länder. Så
länge innehav av barnpornografi inte är kriminaliserat i Sverige kommer pe-
dofili och utnyttjande av oskyldiga barn att fortgå. Övergrepp på tusentals
barn kommer även i framtiden att ske om vi inte klart tar ställning mot detta.

Genom den snabba utvecklingen inom datatekniken finns det risk för att
även gränsen mellan spridning och innehav av barnpornografi suddas ut. Det
kommer att bli omöjligt att avgöra skillnaden. Detta innebär en ökad sprid-
ning av barnpornografi med uppenbara konsekvenser i form av fler pedofi-
ler.

Avser statsrådet verka för att en lagändring kommer till stånd så att även
innehav av barnpornografi blir förbjudet?

40 § Kammaren åtskildes kl. 19.32.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl. 16.51 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

Prot. 1993/94:28

23 november 1993 Innehållsförteckning

Tisdagen den 23 november

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen.............. 1

2 § Justering av protokoll................................ 1

3 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1

4 § Svar på fråga 1993/94:86 om diplomatisk representation i Sara-

jevo ........................................... 2

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Lars Leijonborg (fp)

5 § Svar på fråga 1993/94:163 om svensk kandidatur till FN:s säker-

hetsråd ......................................... 3

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Pierre Schori (s)

6 § Svar på fråga 1993/94:166 om asylsökande från Östtimor..... 6

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Hans Göran Franck (s)

7 § Svar på fråga 1993/94:175 om tillfälliga uppehållstillstånd för ko-

sovoalbanska flyktingar ............................ 9

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Märtha Gårdestig (kds)

8 § Svar på fråga 1993/94:177 om återvinning av freon från kyl- och

frysskåp ........................................ 12

Miljöminister Olof Johansson (c)

Inga-Britt Johansson (s)

9 § Svar på fråga 1993/94:185 om markavsättningar och fusionen av

ASSI och Domän ................................. 14

Miljöminister Olof Johansson (c)

Sinikka Bohlin (s)

10 § Svar på fråga 1993/94:188 om miljöproblem vid färgmärkning av

oljor ........................................... 17

Miljöminister Olof Johansson (c)

Tage Påhlsson (c)

11 § Svar på fråga 1993/94:155 om s.k. inkråmsförsäljningar..... 19

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Lars-Olof Karlsson (s)

12 § Svar på fråga 1993/94:161 om åtgärder mot arbetslösheten ... 21

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Birthe Sörestedt (s)

13 § Svar på fråga 1993/94:168 om transportstödet............. 25

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Sten-Ove Sundström (s)

14 § Svar på fråga 1993/94:172 om lönegarantin............... 26

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Hans Stenberg (s)

15 § Svar på fråga 1993/94:182 om arbetsmarknadsstöd efter utlands-

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

studier ......................................... 28

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Kent Olsson (m)

16 § Svar på fråga 1993/94:70 om åtgärder mot olaga fiske....... 29

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Kenneth Lantz (kds)

17 § Svar på fråga 1993/94:109 om Roma sockerbruk........... 30

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Ulla Pettersson (s)

18 § Svar på fråga 1993/94:142 om högskoleutbildning inom hästsek-

torn ........................................... 33

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Bo Arvidson (m)

19 § Svar på fråga 1993/94:169 om småföretagandet............ 35

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Pehr Löfgreen (m)

20 § Svar på fråga 1993/94:170 om byggmarknaden ............ 38

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Bengt-Ola Ryttar (s)

21 § Svar på fråga 1993/94:176 om skatteväxling för miljön...... 42

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Stefan Attefall (kds)

22 § Svar på fråga 1993/94:102 om villkoren för nämndemän och

kommunala förtroendemän ......................... 46

Civilminister Inger Davidson (kds)

Bengt Hurtig (v)

23 § Svar på fråga 1993/94:187 om arbetsskadeförsäkringen...... 47

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Hans Andersson (v)

Talmannen (ytterligare inlägg)

Ajournering .......................................... 53

Återupptagna förhandlingar .............................. 53

24 § Svar på fråga 1993/94:108 om vapenexport till Indien och Paki-

stan ........................................... 53

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Ulrica Messing (s)

25 § Svar på fråga 1993/94:147 om antipersonella minor......... 55

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Martin Nilsson (s)

26 § Svar på fråga 1993/94:173 om kvinnorepresentationen i förhand-

lingsdelegationer ................................. 58

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Ylva Annerstedt (fp)

Prot. 1993/94:28

23 november 1993

27 § Svar på fråga 1993/94:186 om vapenexport till Indonesien ... 60

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Bengt Hurtig (v)

28 § Svar på fråga 1993/94:96 om olovlig körning i samband med för-

kommet körkort .................................. 63

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Lars Björkman (m)

29 § Svar på fråga 1993/94:103 om statsgarantier för Dennispaketet 66

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Christina Linderholm (c)

30 § Svar på fråga 1993/94:114 om järnvägsverkstaden i Tillberga 68

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Roland Sundgren (s)

31 § Svar på fråga 1993/94:136 om miljö- och trafiksäkerhet och EG-

anpassning ...................................... 70

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Christina Linderholm (c)

32 § Svar på fråga 1993/94:149 om projekt Västtåg............. 72

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Arne Kjörnsberg (s)

33 § Svar på fråga 1993/94:165 om järnvägsverkstaden i Malmö ... 74

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Anita Jönsson (s)

34 § Svar på fråga 1993/94:184 om personnummer vid bokning av SJ-

biljett .......................................... 76

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Sigge Godin (fp)

35 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 79

36 § Förnyad bordläggning............................... 79

37 § Bordläggning ..................................... 79

38 § Anmälan om interpellation

1993/94:63 av Ulla Pettersson (s) om kriminalisering av innehav
av barnpornografi............................... 79

39 § Anmälan om frågor

1993/94:190 av Kristina Svensson (s) om fältsjukhuset i Somalia 80
1993/94:191 av Hans Gustafsson (s) om byggbranschen..... 80

1993/94:192 av Margareta Viklund (kds) om förbud mot inne-

hav av barnpornografi............................ 81

gotab 45463, Stockholm 1993

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:28 Tisdagen den 23 november

Riksdagens protokoll

1993/94:28

Kl. 14.00-16.51

18.00-19.32

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen

2 § Justering av protokoll

3 § Meddelande om svar på interpellationer

4 § Svar på fråga 1993/94:86 om diplomatisk representation i Sara-jevo

5 § Svar på fråga 1993/94:163 om svensk kandidatur till FN:s säker-hetsråd

6 § Svar på fråga 1993/94:166 om asylsökande från Östtimor

7 § Svar på fråga 1993/94:175 om tillfälliga uppehållstillstånd för ko-sovoalbanska flyktingar

8 § Svar på fråga 1993/94:177 om återvinning av freon från kyl- ochfrysskåp

9 § Svar på fråga 1993/94:185 om markavsättningar och fusionen avASSI och Domän

10 § Svar på fråga 1993/94:188 om miljöproblem vid largmärkningav oljor

11 § Svar på fråga 1993/94:155 om s.k. inkråmsförsäljningar

12 § Svar på fråga 1993/94:161 om åtgärder mot arbetslösheten

13 § Svar på fråga 1993/94:168 om transportstödet

14 § Svar på fråga 1993/94:172 om lönegarantin

15 § Svar på fråga 1993/94:182 om arbetsmarknadsstöd efter ut-landsstudier

16 § Svar på fråga 1993/94:70 om åtgärder mot olaga fiske

17 § Svar på fråga 1993/94:109 om Roma sockerbruk

18 § Svar på fråga 1993/94:142 om högskoleutbildning inom hästsek-torn

19 § Svar på fråga 1993/94:169 om småföretagandet

20 § Svar på fråga 1993/94:170 om byggmarknaden

21 § Svar på fråga 1993/94:176 om skatteväxling för miljön

22 § Svar på fråga 1993/94:102 om villkoren för nämndemän ochkommunala förtroendemän

23 § Svar på fråga 1993/94:187 om arbetsskadeförsäkringen

Ajournering

Återupptagna förhandlingar

24 § Svar på fråga 1993/94:108 om vapenexport till Indien och Paki-stan

25 § Svar på fråga 1993/94:147 om antipersonella minor

26 § Svar på fråga 1993/94:173 om kvinnorepresentationen i förhand-lingsdelegationer

27 § Svar på fråga 1993/94:186 om vapenexport till Indonesien

28 § Svar på fråga 1993/94:96 om olovlig körning i samband med för-kommet körkort

29 § Svar på fråga 1993/94:103 om statsgarantier för Dennispaketet

30 § Svar på fråga 1993/94:114 om järnvägsverkstaden i Tillberga

31 § Svar på fråga 1993/94:136 om miljö- och trafiksäkerhet och EG-anpassning

32 § Svar på fråga 1993/94:149 om projekt Västtåg

33 § Svar på fråga 1993/94:165 om järnvägsverkstaden i Malmö

34 § Svar på fråga 1993/94:184 om personnummer vid bokning av SJ-biljett

35 § Hänvisning av ärenden till utskott

36 § Förnyad bordläggning

37 § Bordläggning

38 § Anmälan om interpellation

39 § Anmälan om frågor

4 § Svar på fråga 1993/94:86 om diplomatisk representation i Sara-
jevo

5 § Svar på fråga 1993/94:163 om svensk kandidatur till FN:s säker-
hetsråd

7 § Svar på fråga 1993/94:175 om tillfälliga uppehållstillstånd för ko-
sovoalbanska flyktingar

8 § Svar på fråga 1993/94:177 om återvinning av freon från kyl- och
frysskåp

9 § Svar på fråga 1993/94:185 om markavsättningar och fusionen av
ASSI och Domän

10 § Svar på fråga 1993/94:188 om miljöproblem vid largmärkning
av oljor

15 § Svar på fråga 1993/94:182 om arbetsmarknadsstöd efter ut-
landsstudier

18 § Svar på fråga 1993/94:142 om högskoleutbildning inom hästsek-
torn

22 § Svar på fråga 1993/94:102 om villkoren för nämndemän och
kommunala förtroendemän

24 § Svar på fråga 1993/94:108 om vapenexport till Indien och Paki-
stan

26 § Svar på fråga 1993/94:173 om kvinnorepresentationen i förhand-
lingsdelegationer

28 § Svar på fråga 1993/94:96 om olovlig körning i samband med för-
kommet körkort

31 § Svar på fråga 1993/94:136 om miljö- och trafiksäkerhet och EG-
anpassning

34 § Svar på fråga 1993/94:184 om personnummer vid bokning av SJ-
biljett