Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:20 Tisdagen den 9 november
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:20
Riksdagens protokoll
1993/94:20
Tisdagen den 9 november
Kl. 14.00-16.24
Protokoll
1993/94:20
1 § Meddelande om information från regeringen
Anf. 1 TALMANNEN:
Utöver vad som tidigare aviserats om information av utrikesminister Mar-
garetha af Ugglas (m) om ESK får jag anmäla att information också lämnas
av justitieminister Gun Hellsvik (m) om polisfrågor. Informationerna läm-
nas efter muntliga frågestunden torsdagen den 11 november.
2 § Meddelande om svar på interpellationer
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1993/94:14
Till riksdagen
Jag får härmed meddela att interpellation 1993/94:14 angående asylrätt
m.m. av riksdagsledamot Hans Göran Franck kommer att besvaras den
2 december på grund av att en debattdag som passar både interpellanten och
mig inte stått att finna inom föreskrivna fyra veckor.
Stockholm den 26 oktober 1993
Birgit Friggebo
Interpellation 1993/94:16
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:16 av Jan Fransson om jaktarrendena
får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom föreskrivna fyra veckor.
Skälet härtill är arbetsanhopning och att en debattdag som passar både inter-
pellanten och mig inte stått att finna under denna tidsperiod.
Jag kommer att besvara interpellationen den 18 november 1993.
Stockholm den 27 oktober 1993
Karl Erik Olsson
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 20
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Interpellation 1993194:22
Till riksdagen
På grund av hög arbetsbelastning har jag ingen möjlighet att inom be-
stämd tidsram besvara Björn Kaalings interpellation om avvecklingen av ar-
betslivsfonderna. Interpellationen kommer att besvaras den 19 november
kl. 9.00.
Stockholm den 1 november 1993
Börje Hörnlund
Interpellationema 1993194:34 och 35
Till riksdagen
Jag får härmed meddela att interpellation 1993/94:34 om barnens situation
framställd av Margareta Viklund och interpellation 1993/94:35 om barnens
situation framställd av Eva Zetterberg på grund av utlandsresor kommer att
besvaras den 2 december 1993.
Stockholm den 27 oktober 1993
Bengt Westerberg
Interpellation 1993194:36
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:36 av Kristina Svensson om bistånd till
familjeplanering i tredje världen får jag meddela att jag inte kan besvara
denna inom föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är utlandsresa. Jag kom-
mer att besvara interpellationen den 26 november 1993.
Stockholm den 4 november 1993
Alf Svensson
Interpellation 1993194:39
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:39 av Margareta Viklund om flykting-
barns situation i Sverige får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom
föreskrivna fyra veckor.
Skälet härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och mig
inte stått att finna under denna tidsperiod.
Jag kommer att besvara interpellationen den 2 december 1993.
Stockholm den 4 november 1993
Birgit Friggebo
Interpellation 1993194:47
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:47 av Lars Hedfors (s) om ändringar i
skattesystemet m.m. får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom
föreskrivna fyra veckor.
Skälet härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och mig
inte stått att finna under denna tidsperiod.
Jag kommer att besvara interpellationen den 29 november.
Stockholm den 29 oktober 1993
Bo Lundgren
Interpellation 1993/94:48
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:48 av Birgitta Hambraeus om flykting-
politiken får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom föreskrivna
fyra veckor.
Skälet härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och mig
inte stått att finna under denna tidsperiod.
Jag kommer att besvara interpellationen den 2 december 1993.
Stockholm den 4 november 1993
Birgit Friggebo
3 § Svar på fråga 1993/94:20 om situationen i Angola
Anf. 2 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Hans Göran Franck har frågat utrikesministern om på vilket
sätt regeringen vill verka för att stoppa UNITA:s sabotage av fredssträvan-
dena och stödja landets lagliga regering och civilbefolkning. Frågan har
överlämnats till mig.
Jag är helt överens med Hans Göran Franck om att situationen i Angola är
ytterst allvarlig. När det gäller mänskliga offer har vi kanske här den största
katastrofen i världen i dag. Från det internationella samfundets sida har re-
dan gjorts fullt klart vem som bär ansvaret för det fortsatta kriget. De sank-
tioner som FN:s säkerhetsråd nyligen infört mot UNITA bär vittnesbörd
härom.
Sverige stöder till fullo de ansträngningar som görs inom FN:s ram för att
uppnå fred. Mitt bestämda intryck är att allt som kan göras också görs inom
FN. Jag har som sagt svårt att se hur ett enskilt land som Sverige skulle kunna
göra något därutöver. Det råder ingen tvekan om att vi alla starkt önskar att
inbördeskriget tar slut, och vi känner med rätta indignation och upprördhet
över kriget.
Det är parterna själva i konflikten som måste vara överens. Omvärlden
har utsatt UNITA för ett utomordentligt hårt tryck, och FN:s säkerhetsråd
har vidtagit den ovanliga åtgärden att rikta sanktioner mot annan part än en
regering. Förhoppningsvis ger dessa starka reaktioner från världssamfundets
sida resultat.
Vi har nåtts av beskedet att samtal mellan parterna hållits i Lusaka i Zam-
bia. Tillgängliga uppgifter tyder på att dessa inte varit helt utan framgång.
Det är i så fall mycket glädjande.
Sverige är den största bilaterala biståndsgivaren till Angola. Givetvis har
biståndsprogrammet nu anpassats till katastrofsituationen. En stor del avbi-
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
|
Prot. 1993/94:20 9 november 1993 |
ståndet kanaliseras nu även genom FN för katastrofinsatser. Den dag kriget |
vid.
|
Svar pä frågor |
Anf. 3 HANS GÖRAN FRANCK (s): Fru talman! Jag ställde min fråga till utrikesministern redan den 6 oktober. De hittillsvarande FN-sanktionerna beträffande krigsmateriel och olja lik- I säkerhetsrådets resolution 864 uttalas att beredskap skall finnas att ge- Särskilt allvarligt är att UNITA förhindrar de ytterligt behövliga humani- Det räcker inte med att Sverige för egen del förklarar sig ha beredskap till Jag vill ha statsrådets kommentarer till dessa synpunkter. Anf. 4 Statsrådet ALF SVENSSON (kds): Fru talman! Hans Göran Franck och jag är naturligtvis rörande överens Fru talman! Det finns ändå vissa positiva tecken i skyn, eller hur man nu Sverige är förvisso berett att svara positivt på den appell som FN kommer Fru talman! Vad på mig och regeringen ankommer skall vi verkligen för- Anf. 5 HANS GÖRAN FRANCK (s): |
|
4 |
Fru talman! Statsrådet Alf Svensson kommenterade inte mina synpunkter |
enligt FN:s säkerhetsråds resolution. Min konkreta fråga är: Är den svenska
regeringen beredd att agera för en utvidgning av sanktionerna?
Det är helt klart att det inte har kommit till stånd någon vapenvila. Vi vet
att UNITA har spelat ett spel med motparten, med FN. Man har sagt att
man är för förhandlingar. Man har t.o.m. ingått ett fredsavtal som man inte
fullföljer. Det går inte att lita på vad UNITA säger. Det fordras därför ett
mycket starkare tryck.
Anf. 6 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag kan hålla med om det Hans Göran Franck säger om att
man inte kan lita på UNITA och den besvikelse som har infunnit sig i relatio-
nerna till UNITA. Likväl finns det viss ljusning i fredsprocessen genom de
samtal som inleds mellan regeringen och UNITA. Låt oss ändå hoppas på
att den kan komma att leva vidare. Det är inte helt säkert att nya tilltag just
nu när det gäller att isolera UNITA ifrån FN:s sida skulle göra det lättare att
fortsätta den processen.
Det är dock inte detsamma som att man skall göra gällande att det för
framtiden inte kommer att ske någon utvidgning av sanktionerna. Jag tror
att det i nuläget är angeläget att fästa en viss förhoppning vid att dessa samtal
ändå har påbörjats.
Anf. 7 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Självfallet skall allt göras för att förmå UNITA att stå fast vid
det fredsavtal som en gång är ingånget. Det gäller också att stödja den lagliga
regeringen som har fått folkets förtroende i allmänna val. Det är dock ett
faktum att det inte går att lita på UNITA.
Det är bara en enda sak som påverkar UNITA - och det är att man utsätts
för det internationella samfundets hårda press. Det är omvittnat att sanktio-
nerna - och därmed pressen - hittills har varit otillräckliga. De behöver där-
för utvidgas.
Jag vill också fästa uppmärksamheten på att FN:s mandat utgår den 15
december i år. Jag tycker att det är angeläget att den svenska regeringen age-
rar för att säkerhetsrådet redan nu skall besluta om en förlängning av FN-
mandatet. Det skulle utgöra ytterligare press.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på fråga 1993/94:60 om dödsstraffets införande i Peru
Anf. 8 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Bertil Måbrink har frågat mig på vilket sätt den svenska rege-
ringen agerar för att ge uttryck för sitt avståndstagande från dödsstraffets
införande i Peru.
Den folkomröstning om en ny konstitution som den 31 oktober ägde rum
i Peru resulterade i att en majoritet av de röstande godkände kongressens
förslag till ny författning.
Enligt 1979 års peruanska konstitution har dödsstraff endast kunnat utdö-
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar pä frågor
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
mas för landsförräderi i händelse av krig mot främmande makt. Enligt den
nya författningen kan emellertid tillämpningsområdet för dödsstraff vidgas
till att även gälla terroristbrott.
Mot den bakgrunden uppkallades Perus ambassadör i torsdags i förra
veckan till Utrikesdepartementet varvid följande framfördes:
”Den svenska regeringen beklagar och ser med allvar på det peruanska
beslutet som kan leda till en utvidgning av möjligheterna att utdöma döds-
straff. Alltfler länder väljer att avskaffa dödsstraffet. Det är därför alltid be-
klagligt när stater i stället utvidgar dess tillämpning. Dödsstraffet är en inhu-
man strafform som inte bör förekomma för några brott, hur allvarliga dessa
än må vara. Sverige har länge verkat för och kommer att fortsätta att verka
för ett generellt avskaffande av dödsstraffet världen över.”
Fru talman! Detta ger mig också tillfälle att redogöra för den svenska rege-
ringens allmänna inställning till dödsstraffet.
Dödsstraffets avskaffande är och förblir en mycket viktig fråga för Sve-
rige. Vår syn på dödsstraffet som en inhuman strafform gör att det för oss är
självklart att aktivt arbeta i olika internationella fora för att det avskaffas. Vi
har konsekvent pekat på dödsstraffets oåterkalleliga karaktär. Det är särskilt
allvarligt när dödsstraffet på grund av brister i rättssäkerheten används på
ett godtyckligt sätt.
Frågan om att avskaffa dödsstraffet togs upp av Sverige i FN för mer än
30 år sedan. Sverige var sedan aktivt i arbetet med att utarbeta det frivilliga
tilläggsprotokollet till FN:s konvention om medborgerliga och politiska rät-
tigheter om dödsstraffets avskaffande. Sedan dess har vi, senast vid världs-
konferensen om mänskliga rättigheter, verkat för att höja protokollets bety-
delse och uppmanat andra stater att tillträda det. Peru har inte anslutit sig
till protokollet.
En majoritet av världens länder har fortfarande lagstiftning som tillåter
dödsstraff. Att några länder de senaste åren valt att avskaffa dödsstraffet in-
nebär inte att vi kan minska vårt engagemang för att förmå de stater som
ännu inte gjort det att avskaffa denna form av straff. Det är självklart beklag-
ligt när en stat i stället väljer att gå i motsatt riktning och utvidgar möjlighe-
terna att utdöma dödsstraff till att omfatta nya brott.
Anf. 9 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Ett land med ett parlament och en regering som anordnar en folkomröst-
ning för eller emot rätten för en regering att släcka ett människoliv befinner
sig långt ifrån demokrati och respekt för det mänskliga värdet. Dessutom
genomfördes denna folkomröstning i Peru helt på en odemokratisk regims
villkor. Terrorn i Peru - den statliga såväl som den som utförs av Sendero
Luminoso - är oacceptabel. Det tror jag att vi kan vara överens om. Men
terrorn blir inte mindre genom att makthavarna i Peru i sken av legalitet skall
avrätta terrorister. Begreppet terrorist definieras dessutom mycket brett av
regimen i Peru.
Vi skall också komma ihåg att dödsdomarna skall avkunnas av militären
i Peru, som vad jag förstår saknar varje juridisk utbildning och juridisk kun-
skap. Det betyder alltså att en icke-rättsstat nu skall utöka sin bödelsroll.
Det är först när fattigdomen avskaffats och respekten för varje individs lika
värde garanteras som förtryck och terror kan avskaffas. Jag tror att vi kan
vara överens om det.
I övrigt är jag överens med rättighetsministerns svar. Jag utgår också ifrån
att det inte finns vattentäta skott i regeringen mellan å ena sidan rättighets-
ministern och å andra sidan den minister som har ansvaret för flykting- och
invandrarfrågor. Ibland får man faktiskt det intrycket när man hör flykting-
ministern uttala sig om tillståndet i Peru och om hur man hanterar peruanska
flyktingar i det här landet.
Anf. 10 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag tror att Bertil Måbrink och jag är rörande överens. Det
finns ingen anledning att ha någon annan uppfattning än den Bertil Måbrink
här för till torgs.
Det är mycket, mycket tragiskt att Peru nu sällar sig till de stater som inte
visar någon respekt eller värdighet inför människoliv.
Fru talman! Jag vill också gärna stryka under vad Bertil Måbrink sade,
nämligen att även om man kan tala om att Sendero Luminoso sedan 1980
bär ett utomordentligt stort ansvar för en kaotisk situation med mycket ter-
ror - enligt uppgift har terrorverksamheten krävt över 28 000 liv -, kan det
inte försvara att man utvidgar och inför dödsstraff på flera områden. Man
borde i stället överge den typen av bestraffning.
Fru talman! Jag kan bara säga att så mycket jag orkar och förmår - vilken
verkan det nu hava kan - skall jag i tid och otid i alla de sammanhang då
tillfälle ges protestera mot denna form av bestraffning. Dödsstraffet kan ald-
rig få förekomma i länder och regimer som gör gällande att de vill stå för
mänskliga fri- och rättigheter.
Anf. 11 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Det är två parter som står för den hemska terrorn i Peru. Vi
får inte glömma det. Ibland glömmer vi bort den statliga terrorn: statens
hemliga polis, militären och allt som staten har till sitt förfogande, t.ex. den
senaste tekniska vapenutrustningen. Det är enligt min uppfattning två parter
som skall fördömas. Det har jag konsekvent gjort hela tiden. Jag tycker att
man skall göra det.
Något som också är allvarligt med utvidgningen av dödsstraffet är att Peru
går ifrån San José-konventionen om skydd för mänskliga rättigheter. Om
man utvidgar dödsstraffet säger man upp hela konventionen. Peru har i och
med folkomröstningen och utvidgningen av dödsstraffet frånsagt sig allt an-
svar som man har i San José-konventionen. Detta är också oerhört allvarligt.
Det innebär att man i Peru kan trappa upp våldet ännu mera och att man
kan bryta mot de mänskliga rättigheterna utan att någon kan komma åt det.
Anf. 12 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag är överens med Bertil Måbrink också när det gäller det
som tillvitades regimen. Det borde jag kanske ha tagit upp i min första re-
plik. Det som sades är helt riktigt. Nu använder faktiskt president Fujimori
det faktum att han har ett korrupt och ineffektivt rättsväsende som argument
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
för att införa det vedervärdiga dödsstraffet. Men, som sagt, det finns ingen-
ting från något håll som rättfärdigar dessa metoder eller tilltag.
Fru talman! Peru tillträdde San José-konventionen den 28 juli 1978 utan
att på någon punkt reservera sig. Därför har man inte rätt att göra som man
nu gör, dvs. utdöma dödsstraff i utvidgad form. Det finns all anledning att
också få det sagt här i kammaren.
Anf. 13 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Jag är överens med rättighetsministern. Jag vill bara säga att
Sverige faktiskt har diplomatiska förbindelser med regimen i Peru. Det sker
ett visst utbyte.
Det är naturligtvis viktigt att det här arbetet inte bara stannar vid den de-
klaration som regeringen lämnade till den peruanska ambassadören i förra
veckan. Man måste i fortsättningen ständigt hålla tummen i ögat på den här
regimen. Det är inte oväsentligt vad Sverige och den svenska regeringen sä-
ger i detta sammanhang.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1993/94:66 om assyrierna i sydöstra Turkiet
Anf. 14 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Berndt Ekholm har frågat mig om regeringen under det se-
naste året har tagit upp frågan om assyriernas, eller syrianernas, situation
och brotten mot de mänskliga rättigheterna i internationella kontakter och
överläggningar. Assyrier är beteckningen för en kristen minoritet i Irak som
bekänner sig till den nestorianska grenen av kristendomen och som även
finns representerad i små grupper i Syrien och Turkiet. Även de syrisk-orto-
doxa kristna från samma område, de s.k. syrianerna, kallas ibland assyrier.
Berndt Ekholms fråga hänför sig till syrianerna i sydöstra Turkiet.
Fru talman! Liksom kurderna har syrianerna av den turkiska staten utsatts
för en stundtals hårdhänt assimileringspolitik, som dock inte har syftat till
religiös omvändelse. Under de senaste årtiondena har gruppen minskat be-
tydligt i antal till följd av en omfattande emigration till Västeuropa. I dag
utgör syrianerna i sydöstra Turkiet något tusental av totalt ca 100 000 kristna
i landet. De upptrappade striderna mellan den kurdiska PKK-gerillan och
turkiska säkerhetsstyrkor har under det senaste året försvårat situationen för
befolkningen i sydöstra Turkiet. Därutöver utsätts syrianerna för våld och
hot från andra grupper i regionen som vill åt deras landegendomar och som
uppmuntras av den stora utflyttningen.
Fru talman! Den svenska inställningen är att alla individer har en självklar
rätt att få sina mänskliga rättigheter respekterade, inklusive rätten att utan
risk för diskriminering utöva sin religion. Detta gäller självfallet även syria-
nerna. Det åligger varje stat att skydda sina medborgare och garantera dessa
rättigheter. Turkiet hör, som medlem i ESK och Europarådet, hemma bland
de europeiska demokratierna, varför vi har särskilt höga förväntningar på
detta land. Erfarenheterna från andra europeiska demokratier visar att ökad
respekt för mänskliga rättigheter inte är ett hinder för bekämpning av terro-
rism utan snarare ett av flera redskap i detta arbete.
Sverige följer noga utvecklingen på de mänskliga rättigheternas område i
Turkiet. Ämnet är en återkommande punkt på dagordningen vid våra bilate-
rala kontakter med Turkiet. Senast togs respekten för mänskliga rättigheter
i landet upp vid utrikesminister Margaretha af Ugglas besök i Ankara i okto-
ber, vid vilket syrianernas situation också berördes.
Då Berndt Ekholm, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Viola Furubjelke i stäl-
let fick delta i överläggningen.
Anf. 15 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! Alla moderna regeringar i Turkiet har förtryckt och förföljt
sina minoriteter, däribland assyrierna. Biståndsministern säger syrianerna.
Jag vet att vi menar samma folkgrupp. De som jag har träffat kallar sig själva
assyrier. Därför använder jag det ordet.
I sitt svar säger biståndsministern att det i dag finns ett tusental assyrier
och att de övriga har emigrerat.
För 20 år sedan fanns det 20 000 kristna assyrier i området. De har förvisso
inte emigrerat, utan de har flytt undan förföljelse och trakasserier. De har
flytt därför att de inte har haft rätt att utöva sin religion, sin kultur och sitt
språk. De assyrier som i dag finns kvar i området ställer inga orimliga krav.
De kräver att de skall få utöva sin kristna religion, att barnen skall få under-
visning på sitt språk och att de skall få bejaka sin assyriska identitet.
Turkiet ratificerade Europakonventionen mot tortyr den 25 februari 1988
och FN-konventionen mot tortyr i augusti 1988. Turkiet är medlemsland i
FN, Europarådet och ESK. Jag anser att europeiska regeringar, däribland
den svenska, borde kräva att Turkiet bättre efterlevde dessa konventioners
innebörd.
Det har gått nästan exakt ett år sedan Alf Svensson senast förde en fråge-
debatt här i kammaren om assyriernas situation. Sedan dess har det gått en
våg av våld och tortyr över de sydöstra delarna av Turkiet. Det våld som
assyrierna utsätts för kommer från såväl PKK-gerillan som regeringsarmén.
Amnesty har kommit med flera rapporter som man vill att människor skall
reagera på. Den 4 augusti rapporterade man om sex fall av tortyr, den 17
september om 13 familjer som trakasserades och drevs på flykt. Så sent som
den 30 oktober rapporterade Amnesty om att Savme Durmaz och hans son
fängslats och torterats och att detta sedan drabbade ytterligare sex personer
när de efterfrågade vad som hade hänt.
Anf. 16 TALMANNEN:
Den medgivna taletiden är sedan länge passerad.
Anf. 17 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag kan försäkra Viola Furubjelke att jag inte har försummat
något tillfälle att ta upp den här frågan.
Framför allt tog jag upp den i samband med MR-konferensen i Wien i
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
juni. Jag vågar faktiskt säga att jag gjorde det med en rejäl emfas. Jag hoppas
att det inte uppfattas pretentiöst.
Jag vet att det finns många syrianer eller assyrier i Sverige som verkligen
förväntar sig att vi agerar kraftfullt. De har anförvanter kvar i Turkiet. De
har relationer till den här regionen, och de kan vittna om hemskheter.
Den delegation som fanns på plats vid MR-konferensen i Wien fick verkli-
gen veta vad vi anser i den här frågan - låt mig få säga det rent ut. Det svar
som ges i sådana här sammanhang - och som repeteras gång på gång - är
just att assyrierna eller syrianerna kommer i kläm i och med den terrorverk-
samhet och de motsättningar som finns. Jag menar, precis som jag sade i mitt
frågesvar, att detta icke är acceptabelt. Om man nu vill göra gällande - och
det vill man verkligen - att man tillhör den västliga kulturkretsen och demo-
kratierna åligger det nämligen regeringen att den står upp och försvarar sina
minoriteter.
Anf. 18 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! Det gläder mig att statsrådet tog upp den här frågan vid MR-
konferensen i Wien. Men det sista som statsrådet sade i den förra debatten
var: ”Vi skall fortsätta att agera också för syrianernas situation.”
MR-konferensen i Wien var ett sådant tillfälle. Jag undrar nu om statsrå-
det är beredd att försöka få till stånd en undersökningsdelegation, antingen
en parlamentarisk svensk sådan eller en FN-ledd, som sänds till de sydöstra
delarna i Turkiet. På det sättet kan delegationen på plats förvissa sig om att
man försöker skydda civilbefolkningen, däribland assyrierna.
Anf. 19 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Låt mig få säga att vi från diplomatiska kretsar inte alltid får
samma vittnesbörd som vi får från annat håll. Det kan bero på att det inte
alltid är så lätt att dokumentera vad man ser om man gör en resa i regionen.
Terrorn och eländet sker inte inför öppen ridå, utan på de mest utstuderade
vägar och sätt.
Jag har grubblat på om det skulle vara möjligt att sända i väg en delegation
och på vad det skulle ge. Jag avvisar inte på något sätt tanken. Om det finns
möjlighet att arrangera en sådan och om kontakter har tagits med dem som
bedömer läget på ort och ställe skall jag inte utesluta att någon form av dele-
gation till regionen bör kunna ge sig i väg. Det skulle auktorisera vad vi vill
inför den turkiska regeringen.
Anf. 20 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! Det gläder mig att jag har fått ett så positivt svar. Jag tror,
precis som statsrådet, att en delegation kanske inte i första hand är viktig för
att hämta hem information - sådan kan vi få från t.ex. MR-organisationer.
Men det är viktigt att visa den turkiska regeringen att omvärlden och Sverige
bryr sig om assyriernas situation och om situtionen för de mänskliga rättighe-
terna i Turkiet.
Överläggningen var härmed avslutad.
10
6 § Svar på fråga 1993/94:89 om utlämnande av svensk medborgare
till tredje land
Anf. 21 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Karl-Erik Persson har frågat utrikesministern om det verkli-
gen existerar avtal som, utan att svenska myndigheter kan ingripa, möjliggör
för tyska myndigheter att utvisa en svensk medborgare till ett tredje land där
den svenska medborgaren riskerar dödsstraff.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Karl-Erik Persson ställer sin fråga mot bakgrund av ett fall där en svensk
medborgare anhållits i Tyskland och begärts utlämnad till Turkiet, anklagad
för ett mord begånget för 17 år sedan. Enligt Karl-Erik Persson tror den an-
hållne att orsaken till gripandet hänger samman med hans journalistiska
verksamhet vid en turkisk regimkritisk tidning.
En av huvudprinciperna för förhållandet mellan stater är att vaije stat är
suverän såvitt gäller maktutövning inom dess eget territorium. Annan stat
får således inte blanda sig i denna maktutövning, även om den berör det lan-
dets medborgare. I grunden krävs därför inget avtal för att en stat skall
kunna utlämna en annan stats medborgare till ett tredje land.
På många områden har staternas suveränitet inskränkts genom internatio-
nella avtal. I fråga om utlämning gäller bl.a. den europeiska utlämningskon-
ventionen till vilken såväl Tyskland som Sverige och Turkiet har anslutit sig.
Konventionen reglerar emellertid i princip endast förhållandet mellan den
stat som begär utlämning och den stat begäran riktas till. Varken genom kon-
ventionen eller genom andra regler har utomstående stat tilldelats något in-
flytande över frågan om utlämning.
I den europeiska utlämningskonventionen föreskrivs viss skyldighet för
staterna att utlämna personer som anklagas för brott. Denna skyldighet är
emellertid omgärdad av ett stort antal förbehåll. Bl.a. föreskrivs i konventio-
nen att utlämning inte skall medges för ett politiskt brott eller om det finns
grundad anledning anta att en framställning om utlämning för ett vanligt
brott gjorts i avsikt att åtala eller straffa en person på grund av hans ras,
religion, medborgarskap eller politiska uppfattning. Det finns också möjlig-
het enligt konventionen att vägra utlämning om den som begäran avser ris-
kerar dödsstraff och tillräckliga garantier inte lämnas för att ett sådant straff
inte kommer att verkställas mot honom.
Tyskland är en rättsstat och jag är övertygad om att tyska myndigheter,
liksom vi gör i Sverige, noggrant prövar frågor om utlämning av andra staters
medborgare, oavsett det är fråga om utlämning till tredje land eller till hem-
landet.
Jag kan slutligen nämna att jag från Utrikesdepartementet har inhämtat
att den svenske medborgare som Karl-Erik Persson refererar till i sin fråga
numera har frigivits efter det att tyska myndigheter tillställts ett intyg om att
svensken tidigare bedömts som flykting i behov av en fristad i Sverige. De
närmare skälen för frigivandet känner jag dock inte till.
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
Anf. 22 KARL-ERIK PERSSON (v):
Fru talman! Jag får tacka justitieministern för svaret. Jag kan glädja justi-
tieministern med att berätta att jag har träffat personen i fråga.
Det besvärliga är den passivitet som jag tycker att regeringen har visat i
frågan. Det intyg som skickats till berörda tyska myndigheter har icke kom-
mit från regeringen. Regeringen har icke gjort någonting. Det är på andra
vägar man i Tyskland har fått kännedom om förhållandena. De papper som
tillsänts den tyska advokat som till slut utsågs har kommit på andra vägar.
Frågan till statsrådet ställdes den 22 oktober och den svenske medborga-
ren fängslades den 2 oktober. Det tog femton dagar innan han fick kontakt
med en svensk advokat. Det tycker jag är bekymmersamt.
Mannen i fråga är fortfarande rädd för att åka till Tyskland därför att han
tror att han fortfarande är efterlyst. Hans problem är att han har syskon,
släkt och vänner i Tyskland. Det vore därför bra om justitieministern eller
någon annan i regeringen tog kontakt med den tyska myndigheten och kla-
rade ut frågan en gång för alla, så att han kan resa fritt som vilken svensk
medborgare som helst.
Han betraktar det själv som om han sitter i en typ av landsarrest. Jag håller
delvis med honom om det. Det kan som jag ser det inte vara rimligt att
svenska medborgare - det kanske finns andra - inte kan resa fritt.
Vem har egentligen det ekonomiska ansvaret när en svensk medborgare
får sitta i tyskt fängelse under en hel månads tid utan ersättning? Det är inte
lätt att komma tillbaka till Sverige av ekonomiska skäl. Finns det möjlighet
för honom att få hjälp av svenska myndigheter att få ersättning från de tyska
myndigheterna för frihetsberövandet?
Anf. 23 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag konstaterar helt enkelt att jag inte kan de tyska reglerna.
Jag kan därför självfallet inte besvara frågan när jag får den här vid stående
bord; det tror jag att Karl-Erik Persson förstår.
Karl-Erik Persson tar upp frågor som närmast har med förhandlingar och
diskussioner mellan Sverige och annat land - i detta fall Tyskland - att göra.
Jag kan därför förstå att den ursprungliga frågan ställdes till utrikesminis-
tern. Det hade varit bra om det var den frågan som också ställdes skriftligen.
Den fråga som nu ställdes skriftligen ligger under Justitiedepartementet, och
därför besvarade jag den.
Det är UD som har hand om diskussionerna med främmande land, och
därför har jag självfallet ingen kunskap när det gäller följdfrågorna.
Anf. 24 KARL-ERIK PERSSON (v):
Fru talman! Jag hoppas att justitieministern kan hjälpa personen i fråga
med att komma i kontakt med UD och visa honom vart han skall vända sig
för att få den ekonomiska situationen löst. Det har trots allt skett ett frihets-
berövande, och jag tycker att han borde få ekonomisk hjälp. Vi brukar
hjälpa medborgare som utsatts för otillbörligt gripande här i Sverige. Då
borde också denne man få ekonomisk hjälp.
12
Anf. 25 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag kan som jag sade inte garantera någon ekonomisk hjälp.
Däremot kan jag garantera att antingen jag eller mina medarbetare - jag
personligen har självklart inte möjlighet alla gånger - ser till att alla som sö-
ker kontakt med mig på Justitiedepartementet slussas rätt. Ingen skall be-
höva känna att de inte får ett svar. Det behövs inte en fråga i riksdagen för
att vi på Justitiedepartementet skall vara noga med att människor hamnar
på rätt ställe när de kontaktar oss.
Anf. 26 KARL-ERIK PERSSON (v):
Fru talman! Det sistnämnda vill jag bemöta, därför att frågan inte hade
ställts på detta vis om situationen hade varit annorlunda. Hade jag fått svaret
den 22 oktober eller strax därefter, hade frågorna blivit annorlunda, efter-
som vederbörande då fortfarande satt i fängelse. Han är nu frisläppt, och
då blir frågorna litet annorlunda. Detta hoppas jag att justitieministern har
förståelse för.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1993/94:107 om utbildningen av poliser
Anf. 27 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag är
beredd att vidta för att säkra tillgången på poliser i framtiden.
Som Sten Andersson vet infördes ett nytt budgetsystem för Polisen den 1
juli 1992. Systemet innebär en långtgående decentralisering av det ekono-
miska ansvaret till regional och lokal nivå inom Polisen. Rikspolisstyrelsen
bestämmer för varje budgetår länsstyrelsernas medelsramar, och länsstyrel-
serna bekostar numera själva nyrekryteringen av poliser.
Eftersom länsstyrelserna ansvarar för hur Polisens resurser totalt används
inom länet är det också respektive länsstyrelse som beräknar hur många nya
poliser det finns behov av och därefter lämnar sin beställning till Rikspolis-
styrelsen. Med länsstyrelsernas beställningar som grund fattar sedan Rikspo-
lisstyrelsen beslut om hur många polisaspiranter som skall utbildas under
budgetåret.
Under innevarande budgetår beslutade Rikspolisstyrelsen att anta och ut-
bilda ca 300 polisaspiranter vid Polishögskolan. Detta antal grundar sig på
de beställningar som länsstyrelserna gjort.
Jag vill erinra om att vi den 1 juli 1990 hade ca 15 300färdigutbildade poli-
ser i landet. Detta låga antal berodde på en låg rekrytering av poliser under
de socialdemokratiska regeringarna på 1980-talet. Enligt Rikspolisstyrelsens
beräkningar kommer vi emellertid i mitten av 1995 att ha ca 17 500 poliser.
Jag vill också erinra om att riksdagen i full enighet tidigare har slagit fast
att det skall finnas 16 700 poliser i riket. Den polisbrist som uppkom på 1980-
talet finns alltså inte längre kvar, och jag hyser i dag ingen oro för att denna
brist skall återkomma med en borgerlig regering.
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
13
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
14
Anf. 28 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Fru statsråd! Jag får tacka så mycket för svaret.
För 14 dagar sedan dök besked upp i medierna om att man inte skulle på-
börja någon grundutbildning av polisaspiranter under nästa år. Dagen efter
vid en debatt med statsrådet här sade hon att någon sådan utbildning inte
var planerad. Det är klart att en utbildning som inte är planerad inte heller
kan bli inställd. Detta begriper t.o.m. jag.
Men sedan fick jag höra att det i höstas gick ut en förfrågan från Rikspolis-
styrelsen till länen, där man frågade om de kunde tänka sig att anta aspiran-
ter till utbildning i januari. Intresset var noll. Man gick då ut för en månad
sedan och efterfrågade intresset ytterligare en gång. Då anmälde sig ett 20-
tal från Stockholm, 10 från Malmö och 2 från Lund och ytterligare någon
från övriga Sverige. Samtidigt fanns det för många poliser i Västmanland,
vilket gjorde att man från RPS sida ändå ställde sig frågande inför att starta
denna utbildning. I stället försökte man att få dem som var övertaliga att
söka sig till de områden där det i dag finns problem.
Fru talman! Jag är litet tveksam till det här systemet, därför att det innebär
att Polisen lokalt kan prioritera sina pengar på ett sätt som kanske inte riktigt
var avsikten, och det kan vara negativt.
Till sist, fru statsråd, kan vi i dag läsa i tidningarna att BRÅ i går presente-
rade en rapport som var mycket negativ vad gäller Polisens framtida möjlig-
heter att motverka den accelererande brottsligheten. Jag skulle vilja ha en
kort kommentar till den rapporten av statsrådet.
Anf. 29 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Först när det gäller risken med Polisens prioriteringar vill jag
tydligt markera att det från min sida är ett krav att regionerna vid beställning
av polisaspiranter måste visa sina behov av poliser inför framtiden. Det får
inte fungera som en budgetregulator. Vill man gå ner i antal, måste man
också visa att man kommer att vara övertalig i framtiden.
När det sedan gäller BRÅ:s rapport, eller den av mig begärda framtids-
analysen, pekar man alldeles riktigt på att man om ingenting görs kommer
att få problem inom Polisen. Men man pekar också på det som jag försöker
att föra fram i alla sammanhang, att det inte är fler poliser som vi i första
hand behöver utan återinförande av moral och etik, vilket måste börja när
barnen är små.
Anf. 30 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Återinförande av moral och etik är ett budskap som vi i denna
kammare har försökt att få ut under det senaste decenniet. Resultatet har
väl inte varit direkt övertygande.
För att återgå till mina farhågor kring budgeten, har jag genom åren sett
hur t.ex. kommunala tjänstemän när de skall prioritera sin verksamhet högt
har prioriterat sådant som inte är så direkt viktigt och lågt prioriterat sådant
som är mycket viktigt för att sedan i slutändan få extra pengar. Det är denna
situation som jag befarar på sikt kan uppkomma även när det gäller Polisen.
Vad gäller statsrådets svar på frågan om BRÅ måste jag säga att de syn-
punkter som BRÅ har fört fram, som jag läste om i pressen i morse, var
negativa. Jag hoppas att statsrådet tar dessa på allvar. Om uppgifterna inte
har någon förankring i verkligheten kan man faktiskt börja ompröva BRÅ:s
ställning och huruvida BRÅ skall beviljas pengar av riksdagen.
Anf. 31 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Åter till prioriteringarna i regionerna. Det står mycket klart
angivet att det är Rikspolisstyrelsen som beställer utbildning, grundad på be-
hoven ute i regionerna. Rikspolisstyrelsen är skyldig att komma med pek-
pinne om de framtida behoven inte tillgodoses. Detta är det säkerhetssystem
som vi har byggt upp.
Jag har inte räknat BRÅ-rapportens sidor, men tjockleken är minst fem
centimeter. Självfallet återger tidningsnotiserna bara vissa delar. Men det är,
som jag påpekade, en rapport som visar att vi visst behöver poliser, men att
vi i första hand måste agera när barnen är små. Detta är glädjande för min
del. Det paket med åtgärder mot ungdomsbrottslingar, som nu snart är fär-
digt att föreläggas riksdagen, får mycket starkt stöd i rapporten. Det är just
den typen av åtgärder som BRÅ:s forskare menar är nödvändiga för att vi
skall komma till rätta med den negativa utvecklingen.
Anf. 32 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Mycket kort: Jag hoppas att vi om fem år skall finna att stats-
rådet hade rätt i sin uppfattning.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1993/94:106 om åsikts- och yttrandefriheten i sko-
lan
Anf. 33 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Ulf Melin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för
att värna åsikts- och yttrandefriheten i skolan. Frågan föranleds av uppgifter
om att flera skolor har förbjudit elever att spela musik av en viss grupp och
t.o.m. skulle ha beslagtagit kassettband.
Yttrande- och informationsfriheten är gentemot myndigheterna garante-
rad i grundlag. Bestämmelser härom finns såväl i regeringsformen som i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Ingripanden mot ljudupptagningar på grund av dessas innehåll får endast
göras med stöd av bestämmelserna i grundlagarna. Av dessa bestämmelser
framgår klart att det inte tillkommer någon befattningshavare inom det all-
männa skolväsendet att hindra eleverna från att lyssna på viss musik, därför
att musiken i något avseende betraktas som förgriplig.
Däremot - och det bör framhållas - medger grundlagarna sådana ord-
ningsföreskrifter som, utan hänsyn till yttrandenas innehåll, reglerar visst
sätt att sprida eller ta emot yttranden. Sålunda kan t.ex. eleverna förbjudas
att spela musik eller läsa tidningar under lektionstid.
Reglerna är klara. Kunskaperna om dem kan dock tänkas brista ute i sko-
lorna. Jag ser det som viktigt att skolans personal har korrekt information
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar pä frågor
15
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
på denna punkt. Som en första åtgärd ämnar jag se till att skolans personal
får kännedom om det svar jag här lämnat i kammaren.
Anf. 34 ULF MELIN (m):
Fru talman! Fru statsråd! Skolans viktigaste uppgift är självfallet att för-
medla kunskaper och färdigheter och ta till vara varje elevs möjligheter att
lära. Men den skall också spegla det demokratiska samhället, och den skall
ha en fostrande roll när det gäller normer, värderingar, osv.
Jag tycker att det är viktigt och bra att det finns regler i skolan, t.ex. ord-
ningsregler, regler om hyfs, när och var musik skall spelas osv. Jag blir något
bekymrad när skolor och rektorer inte lever upp till ett demokratiskt synsätt
när det gäller grundlag, åsiktsfrihet m.m., när de i ett slags nitiskhet säger
att en viss musik inte skall spelas. Jag tycker att reglerna i så fall skall vara
att musik över huvud taget inte skall spelas. Det är en annan sak om det
gäller t.ex. rasistisk musik, men nationalsången och låtar av Thore Skogman
kan inte sägas vara speciellt rasistiska.
Detta är bekymmersamt. Det är det också när en rektor säger att national-
sången inte får spelas i skolan. Vad gör man genom detta? Jo, man spelar
andra grupper i händerna. Jag är ganska säker på att den här gruppens skiv-
försäljning ökar för varje gång som rektorer springer ut och förbjuder elever
att spela denna musik.
Jag är glad att jag har fått det här svaret. Det är väldigt bra att statsrådet
är mycket tydlig i fråga om vilka regler som gäller. Jag är också mycket glad
att svaret går ut till skolorna.
Den diskussion som skall föras är naturligtvis vad som är orsaken till att
detta händer; man skall inte gå den enkla vägen, som de uppenbarligen gör
ute i en del skolor.
Anf. 35 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Vi är helt överens i sakfrågan, och det är bra. I det arbete som
bedrivs ute på skolorna i kampen mot främlingsfientlighet och rasism låter
man ibland ändamålen helga medlen. Det är oerhört centralt att vi från myn-
digheters och från riksdagens sida bl.a. markerar att de grundläggande la-
garna faktiskt gäller och att vi manar till viss varsamhet.
Det handlar ju om att ge eleverna kunskap och insikt om grundläggande
demokratiska värderingar. Det hade kanske varit önskvärt att flera i stället
hade sett till att eleverna fått tillfälle att analysera de frågeställningar som
gör att den här typen av musik vållar så många känslor. Det är viktigt att
skolan hanterar de här frågorna, men det bör ske inom de lagar och regler
som gäller.
Anf. 36 ULF MELIN (m):
Fru talman! Jag skall inte förlänga debatten speciellt mycket, därför att
svaret är väldigt bra och konkret. Frågan är om man på departementsnivå
kunde titta litet på de här frågorna, eftersom det tydligen finns en del skolor
och rektorer som har svårigheter att hantera dem. De skulle egentligen inte
behöva ha dessa problem, men det finns tydligen sådana. Man borde på nå-
16
got sätt kunna ge råd och vägledning till skolorna när det just gäller att belysa
de här frågorna på ett mer adekvat sätt än genom att bara förbjuda.
Jag skulle vara tacksam om man på departementet ville fundera litet på
det här eller ge ett uppdrag till Skolverket att undersöka hur det skall hante-
ras. Om man inte gör det kommer kanske dessa tendenser i samhället i stort
när det gäller synen på främlingsfientlighet, rasism osv. att öka i stället.
Anf. 37 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag vill bara understryka att vi naturligtvis skall fundera vi-,
dare på de här frågorna. Det centrala är att vi från regeringens sida, bl.a.
från Civildepartementet, har skickat ut undervisningsmaterial, som tid-
ningar till elever och handledning till lärare, som på ett bra sätt visar hur
man skall arbeta med den här typen av frågor och snarast stödja eleverna i
kritisk granskning av media och annat. Vi får anledning att påminna om det
materialet när vi nu skall informera om svaret och om de viktiga resonemang
som den här frågan har aktualiserat.
Anf. 38 ULF MELIN (m):
Fru talman! Det vore kanske bra att man tillsammans med svaret skickade
med en bilaga med en förteckning över den litteratur som nu finns utgiven.
Det är väl tyvärr så att allt material som skickas ut inte blir läst överallt. Det
vore annars tacksamt om de aktuella rektorerna läste just detta material, så
att frågorna kunde tacklas på ett bättre sätt än hittills.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svarpå frågor
9 § Svar på fråga 1993/94:117 om kvaliteten på skolans undervisning
Anf. 39 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Lena Hjelm-Wallén har frågat mig vad regeringen ämnar göra
för att möjliggöra för kommunerna att anordna undervisning av största möj-
liga kvalitet.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen lade under sin senaste
mandatperiod fram en rad propositioner som i grunden ändrade styrsyste-
met i den svenska skolan. I enlighet med förslagen i propositionen
(1990/91:18) om ansvaret för skolan fattade en enhällig riksdag beslut om en
ansvarsfördelning mellan stat och kommun, som innebär att staten styr sko-
lan genom att formulera övergripande mål och riktlinjer, medan kommu-
nerna har det fulla ansvaret för att genomföra verksamheten.
Stegvis har också en reformering av statsbidragen till kommunernas verk-
samhet genomförts. Reformerna innebär att statsbidrag utgår i form av ett
kommunalt utjämningsbidrag, i vilket numera också statsbidraget till skolan
ingår.
1 de propositioner om nya läroplaner för grundskolan, gymnasieskolan
och övriga skolformer som nu ligger på riksdagens bord fullföljs reforme-
ringen av skolans styrsystem. De föreslagna läro- och kursplanerna anger
således i kunskapstermer de mål som skolan skall nå. Däremot betonas i pro-
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 20
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
18
positionerna att det är skolans huvudmän och de professionella i skolan som
skall bestämma om skolans organisation och undervisningens uppläggning
samt välja undervisningsmetoder.
Det är således en kommunalpolitisk uppgift att prioritera de ekonomiska
resurserna inom den kommunala sektorn och se till att skolan får de resurser
som krävs för att fastlagda mål skall kunna uppnås.
I ett läge där det nya styrsystemet fortfarande är under utveckling anser
jag att det är regeringens skyldighet att avhålla sig från att gå ut med nya
detaljregleringar eller ge pekpinnar om hur skolhuvudmännen skall organi-
sera sin verksamhet. Däremot kommer jag självfallet som skolminister att
noggrant följa skolans resultat.
Jag vill här erinra om att Skolverket har som en av sina huvuduppgifter
att följa skolans verksamhet, både vad gäller resultat och resursfördelning. I
samband med den nyligen avlämnade anslagsframställningen för budgetåret
1994/95 har Skolverket t.ex. lämnat en redogörelse för skolans resultat, kal-
lad Bilden av skolan 1993. Härutöver publicerar Skolverket regelbundet
jämförelsetal för skolan. Denna regelbundna rapportering utgör en grund
för regeringens förslag i utbildningspolitiska frågor.
Regeringen kommer att inför riksdagen redogöra för Skolverkets resultat-
redovisning och våra förslag med anledning av denna, bl.a. i samband med
1994 års budgetproposition och i förslaget till nationell utvecklingsplan för
skolan.
Anf. 40 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Tack för svaret.
I de allra flesta skolor är verkligheten den att lärartätheten minskar och
klasstorleken ökar. På det sättet blir undervisningen tråkigare och tar ett steg
tillbaka, som man säger. Det blir mer av katederundervisning och mindre av
studiebesök, grupparbeten osv. Elevvården försämras, och barn med sär-
skilda behov får mindre stöd.
Detta sker inte därför att kommunalpolitikerna vill skolan illa. Tvärtom,
menar jag. De flesta kommunalpolitiker är väldigt stolta över sin skola och
önskar verkligen en god skolutveckling. Men de är i dag mycket klämda eko-
nomiskt. Vi i riksdagen måste ta ett ansvar för det, inte genom att komma
med pekpinnar och detaljstyrning, men väl genom att ta ett ekonomiskt an-
svar.
Många hävdar att botten är nådd. Det går inte att spara på ytterligare nå-
gonting nu. Det var mot denna bakgrund jag ställde frågan, men också mot
bakgrund av att Beatrice Ask representerar ett parti som hade mindre klas-
ser som slagord under 70- och 80-talen. Då var det lösningen på alla skolans
problem, men i dag får vi inte höra någonting om det. I dag ser i stället skol-
ministern lugnt på försämringarna som sker och de allt större klasserna.
Det var kanske också ganska typiskt att man i dag inte kunde höra någon-
ting om Europas bästa skola. Jag förstår att man har stoppat undan det slag-
ordet, därför att det inte passar in på den verklighet som skolan lever med i
dag. Jag vill fråga Beatrice Ask om hon inte på något sätt bekymrar sig för
den utveckling som sker med försämrad kvalitet och med att allt fler elever
har större svårigheter att få den skolgång som de borde ha rätt till.
Anf. 41 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag och regeringen är mycket bekymrad över de ekonomiska
problem som Sverige har. Som skolminister är jag också noggrann med att
följa det som sker med skolorna i de kommuner som har mycket stora eko-
nomiska svårigheter.
Det underlag som jag har att arbeta utifrån, är den typ av rapportering
och utvärderingar som bl.a. Skolverket gör och de kontakter som jag själv
tar. Angående klasstorlek - som ingick i den här frågan - har det skett en
förändring. Förändringen är visserligen liten, men det är entydigt att klas-
serna har blivit något större. Som ett brev på posten får jag då frågan om
jag - som tillhör ett parti som talade om mindre klasser - inte är bekymrad.
Jo, vi är självfallet bekymrade. Samtidigt kan jag gärna erkänna att vi har
kommit till insikt om att det sker ett utvecklingsarbete, som ibland medför
att andra arbetsformer leder till förändrade grupper i skolan. Som Lena
Hjelm-Wallén delvis påpekade är det så, att vi gärna skulle vilja se mer av
utvecklingsarbete ute i kommunerna, men det är nog tyvärr svårt.
Däremot delar jag inte den uppfattning som Lena Hjelm-Wallén gör sig
till tolk för, dvs. att allt är elände i skolan. Tvärtom konstaterar man i den
utvärdering som har gjorts att åtminstone de barn som har mycket särskilda
behov fortfarande får stöd, att kommunerna prioriterar skolan, att man för-
söker att utveckla verksamheten. Jag tycker att man också skall framhålla
dessa motbilder. Självfallet måste regeringen och riksdagen ta sitt ansvar.
Däremot är jag något förundrad över att Socialdemokraterna helt plötsligt
har sett det möjligt - om jag har förstått det hela rätt - att ge betydligt större
bidrag till kommunerna för skolverksamhet. Jag vet inte om jag noterade
detta i den ekonomisk-politiska motion som partiet avgav i går, men det är
möjligt att jag har missat det.
Vi har inte resurser, och vi har icke för avsikt att ändra formen för statsbi-
drag som nyligen har införts.
Anf. 42 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Jag sade definitivt inte att allt är elände i skolan. Beroende
på professionalitet, på mycket idealitet och entusiasm fungerar det ändå bra
på de flesta ställen. Men det sker en försämring, och den försämringen måste
vi ta ett ansvar för. Vi kan inte bara säga att det är en kommunalpolitisk
uppgift. Ytterst är det staten, riksdagen och regeringen - i synnerhet är det
så nu - som beslutar om ramarna för kommunerna. I det rådande läget måste
vi hjälpa kommunerna. Vi från den socialdemokratiska oppositionen har va-
rit mer generösa mot kommunerna både nu och tidigare. I vår ekonomisk-
politiska motion säger vi nu: Låt folk få vara kvar vid sina jobb. Låt inte
uppsägningarna av de 28 000, som just nu står inför att mista sina jobb, gå i
verkställighet.
Anf. 43 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Vi diskuterar nu skolan. Jag är fortfarande intresserad av att
veta hur det är tänkt att man skall hjälpa skolan med dessa medel. Man kan
ju inte försäkra sig om att skolan får del av pengarna, även om kommunerna
får viss hjälp i och med det förslag som Socialdemokraterna har presenterat.
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
19
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
Jag vill ändå gå tillbaka till den fråga som ursprungligen ställdes och som
handlar om arbetsformer och organisation i skolan. Jag vill påstå att vi i dag
inte har ett sådant underlag att vi entydigt kan veta att allt bara blir sämre.
En sak som är oerhört central är att Skolverket i sin fördjupade anslagsfram-
ställan och i bilden av skolan konstaterar att ansvarsfördelningen är ny och
att statsbidragsreglema är nya. Det har gått för kort tid för att man riktigt
skall veta hur systemet fungerar och hur väl man klarar att göra riktiga prio-
riteringar. Under den kommande treårsperioden har Skolverket emellertid
för avsikt att mycket noggrant följa utvecklingen. Först därefter kommer vi
att ha ett underlag för eventuella ställningstaganden när det gäller bidragssy-
stem och annat.
Anf. 44 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Det är bra att Moderaterna har nyanserat sin bild av det som
är bra för skolan. Förut var mindre klasser ett slagord som skulle lösa alla
problem. Det finns också annat som måste vägas in. Det sker i alla fall en
utveckling i det moderata tänkandet, vilket jag välkomnar. Men jag är inte
med så långt att vi stillatigande skall acceptera att det blir flera elever per
undervisningsgrupp, alltså större klasser och mindre lärartäthet. Det vill jag
inte försvara, eftersom större klasser innebär en försämring. Man måste
klart säga ifrån att det är en försämring. Skolministern verkar vara alldeles
för bekymmersfri i förhållande till detta. Det är en slående kontrast mot hur
verkligheten ser ut.
Anf. 45 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag är inte bekymmersfri, men jag konstaterar att tillgänglig
statistik är väldigt vag i sin beskrivning av vad som faktiskt sker. Det råder
också mycket stora variationer runt om i landet. Det finns fortfarande
mycket små elevgrupper, och det finns stora bekymmer framför allt i en del
storstäder. Därför är det svårt att vara så generaliserande som frågeställaren
önskar att man kunde vara. Bilderna är litet olika. Man måste gå in och se
vad som sker lokalt, hur arbetsformen har utvecklats och i vilken utsträck-
ning detta är förklaringen till bakgrunden.
Jag tror att det fortfarande har sina poänger med mindre klasser. Den
stora gruppen elever, mellangruppen, som normalt inte behöver extra stöd
och hjälp mår naturligtvis bättre i en klass som har något färre elever. Detta
är fortfarande en sanning, som man skall våga säga också i dessa tider. Just
nu är jag inte våldsamt bekymrad över situationen, men jag följer den noga.
Anf. 46 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Jag tycker att skolministern skall vara bekymrad över situatio-
nen. Situationen är ju naturligtvis inte generellt dålig-det har jag inte heller
påstått - men det sker en försämring praktiskt taget överallt. Det är inte där-
för att någon i kommunerna eller skolan vill ha det så, utan därför att det
finns för litet resurser. Dessutom vågar man i dag inte prioritera resurserna
lika mycket efter behov som man gjorde tidigare, beroende på signaler som
bl.a. skolministern sänder om skolpeng, genomsnittsresurs o.d. Det sker en
20
försämring i dag i skolverksamheten, framför allt för dem som behöver den
största hjälpen och det största stödet.
Anf. 47 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Den viktigaste signal som jag försöker att skicka ut till kom-
munerna, som ansvarar för skolverksamheten, är att skolan skall prioriteras.
Jag försöker att argumentera för att de mål och de ambitioner som vi har
lagt fast för den allmänna grundskolan, gymnasiet och vuxenundervisningen
är riktiga. Däremot undviker jag pekpinnar eller snabba slutsatser baserade
på vag statistik. Men jag kan försäkra Lena Hjelm-Wallén att den dag som
jag har ett konkret underlag som stärker uppfattningen att det sker allvarliga
försämringar kommer jag att höja rösten och gå in i mer detaljerade resone-
mang om vad som måste göras.
Anf. 48 TALMANNEN:
Jag medger ytterligare var sin replik.
Anf. 49 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Man kan fundera kring moralen när det gäller ett parti som
tidigare så starkt har argumenterat för mindre klasser. Nu när klasserna blir
större, då tar man inte signalerna på allvar. Man skall vänta och se. Jag
tycker att det är politik när den är som sämst, att man gör den typen av ställ-
ningstaganden. Det är moraliskt förkastligt att skifta så mellan ställningsta-
gandena.
Anf. 50 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! I så fall är riksdagen ännu värre ute än skolministern. Tidigare
var statsbidragssystemet inriktat på att det i vissa stadier helst skulle vara 25
elever medan det i andra stadier skulle vara 30 elever, dvs. ett system med
delningstal. Det var inte så konstigt att mycket fokuserades på klassernas
storlek. Numera har man en annan ansvarsfördelning, och det finns kanske
större kunskap om pedagogik. Det är klart att även det parti som jag tillhör
följer med i den utvecklingen, och det är väl snarare någonting positivt. Men
jag tror fortfarande att relativt små undervisningsgrupper är en pedagogisk
fördel. Att debatten ändras beror kanske delvis på att det sker förändringar,
vilket det har gjort bl.a. genom riksdagsbeslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1993/94:121 om företagarutbildning på gymnasial
nivå
Anf. 51 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Rose-Marie Frebran har frågat mig om jag är beredd att verka
för inrättandet av företagarutbildningar och företagargymnasier som kan
förbereda ungdomar för att verka inom små företag och som egna företa-
gare.
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 20
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
Våren 1991 fattade riksdagen beslut om en reformering av gymnasiesko-
lan. Genom beslut våren 1992 utvecklades reformen på vissa punkter. För-
ändringarna inom gymnasieskolan innebär bl.a. att den nya gymnasieskolan
är uppbyggd kring nationella program. Inom alla nationella program finns
en minsta garanterad undervisningstid för individuellt val och lokalt tillägg.
Vidare ges kommunerna bl.a. rätt att utforma lokala grenar, lokala kurser
och specialutformade program. I regeringens förslag om en ny läroplan och
ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och
särvux utvecklas detta ytterligare.
Den reformerade gymnasieskolan, som nu håller på att införas, ger betyd-
ligt större utrymme för flexibla lösningar än den gamla gymnasieskolans lin-
je- och specialkursstruktur både när det gäller organisation och för att tillgo-
dose enskilda elevers utbildningsönskemål. Strukturen med program, grenar
och valbara kurser och med ett timplanelagt utrymme för individuella val
innebär betydligt större möjligheter än tidigare för gymnasieeleverna att an-
passa sin utbildning efter egna önskemål. Det finns också ett tilltagande in-
tresse från kommunerna att profilera sitt utbildningsutbud inom olika områ-
den.
Utvecklingen inom både arbetsliv och högre utbildning förutsätter ett väl
utvecklat samarbete mellan gymnasieskolan och gymnasieskolans avnä-
mare. Detta kan och måste få ske i olika former. En kursutformad gymnasie-
skola ger goda möjligheter att successivt och i takt med förändrade behov
förnya utbildningens innehåll.
Jag är övertygad om att den nya gymnasieskolan ger allt önskvärt ut-
rymme för att anordna den typ av utbildning som frågeställaren efterlyser.
Samtidigt ställer jag mig något frågande till om det är i gymnasieskolan som
särskilda företagarutbildningar bör inrättas. Behovet av ökad företagsamhet
är stort och gäller alla områden. Att företagsekonomi kan väljas som tillval
på program där det inte ingår är därför viktigt, men i övrigt torde någon form
av påbyggnadsutbildning för dem som skaffat sig en god kompetens från nå-
got av programmen alternativt genom egen yrkeserfarenhet vara att föredra.
Anf. 52 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga. Bakgrunden
till frågan är min övertygelse om den nyckelroll som de små och medelstora
företagen spelar för att klara vår välfärd. Jag anser därför att det är viktigt
att vi ger ungdomar en utbildning som ger dem teoretiska och praktiska kun-
skaper för att kunna verka i småföretag och som egna företagare. Jag ser det
som en brist att inte något av gymnasiets nationella program eller någon av
de nationellt fastställda grenarna täcker detta behov. Inget specialgymna-
sium med riksintagoch, vad jag vet, ingen friskola har utbildning med företa-
garinriktning. Verksamhet av detta slag finns, såvitt jag vet, endast som pro-
jekt såsom Ung företagsamhet, inom gymnasiets ekonomiska program. De
mer yrkesinriktade utbildningarna förbereder eleverna på att söka arbete,
att bli anställda, att vända sig mot arbetsgivare. Det pratas litet om vad man
kan starta själv.
Behovet av företagarutbildning på gymnasial nivå understryks också av en
22
undersökning som Utbildningsdepartementet har tagit fram, som visar att
de mindre företagen är ovilliga att premiera akademiska studier.
Jag uppfattar statsrådets svar på min fråga som alltför tamt. Samtidigt
väcker det flera frågor hos mig. Jag hoppas att dessa frågetecken skall rätas
ut. Min första fråga är: Vad inrymmer uttrycket gymnasieskolans avnämare?
Anf. 53 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Vi kan vara överens om behovet av att utveckla små och me-
delstora företag i landet. Det är där de nya jobben skall finnas. Samtidigt är
det väsentligt att konstatera att det är nödvändigt att höja kompetensnivån
i svenskt näringsliv över huvud taget. Det har vi också gjort från regeringens
sida. Det är riktigt, som en rapport har visat, att intresset hos många företag
för att ta till sig människor med akademisk utbildning är för lågt. Slutsatsen
av det är inte att vi inte skall sträva efter att nå dit, tvärtom. Skall vi konkur-
rera på den internationella marknaden är det nödvändigt.
Jag tycker inte att mitt svar är tamt, av den enkla anledningen att jag me-
nar att det i målen för flera av de nationella programmen finns en förändring
i förhållande till vad som gällde tidigare. I målen för hantverksprogrammet,
där ju många blivande egenföretagare finns, står det bl.a. att man efter att
ha gått utbildningen skall kunna orientera sig i företagsekonomi, marknads-
föring och lagstiftning som gäller småföretag. Av målen för andra yrkesinrik-
tade program framgår att man skall förstå grundläggande ekonomiska prin-
ciper och begrepp i företagens ekonomi. Det är möjligt att detta är för litet.
Men om man under gymnasietiden, från 16 till 18 års ålder, skall kunna
skaffa sig kompetens inom ett yrkesområde eller förbereda sig för universitet
osv., blir det inte så mycket tid över. Det var därför jag ställde frågan om
det inte snarast är så att vi skulle försöka ta oss an de behov som Rose-Marie
Frebran har tagit fram i sin fråga, i form av påbyggnadsutbildningar efter
åtminstone en vanlig gymnasieutbildning.
Anf. 54 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! Jag går igenom svaret systematiskt, och min fråga kvarstår:
Vad lägger statsrådet in i uttrycket gymnasieskolans avnämare? Detta med
påbyggnadsutbildning nämns först i slutet av svaret. Jag återkommer alltså
till det.
Det talas också i svaret om att det finns goda möjligheter att successivt
och i takt med förändrade behov förnya utbildningens innehåll. Min andra
fråga till statsrådet är: Vad anser statsrådet behovet av förnyelse i gymnasie-
skolan vara, mot bakgrund av de förändrade behov som vi alltmer har kom-
mit till insikt om? Det gäller det enorma behov vi har i Sverige av nyföreta-
gande. Medför det inte något behov av förändring av utbildningens innehåll?
Anf. 55 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Den första frågan var vad begreppet gymnasieskolans avnä-
mare inrymmer. Det handlar om universitet, högskolor och arbetsmarknad.
Begreppet är en sammanfattning. Anledningen till att jag formulerar svaret
så är att man skall ha klart för sig att riksdagens beslut om den nya gymnasie-
skolan aldrig har inneburit att gymnasieskolan erbjuder någon slutlig utbild-
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
23
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
ning. Den är en grund att bygga vidare på. Det förutsätts nästan alltid att
man skall läsa vidare vid universitet eller högskola, alternativt få viss för-
stärkning av sina kunskaper ute i arbetslivet. Det är få som direkt efter gym-
nasieskolan är färdiga att ge sig ut och skapa nya jobb som egna företagare.
Rose-Marie Frebran frågar vilka slutsatser jag drar om behovet av föränd-
ringar. Eftersom vi nyligen har reformerat gymnasieskolan har jag inte så
mycket att komma med där. Vi har dock lagt fram nya förslag om läroplaner.
En av de stora utmaningarna framöver handlar om att ändra arbetsformerna
i grundskola och gymnasium så att eleverna blir bättre på problemlösning
och mer kreativa. Här har vi i dag uppenbara brister. Det är ett av skälen till
att företagsamhet inte är vad de flesta tänker på när de funderar över sin
framtid.
Anf. 56 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! Svaren på dessa konkreta frågor är inte så tydliga. Jag måste
ändå gå vidare. Statsrådet säger att allt önskvärt utrymme för denna typ av
utbildning finns i den nya gymnasieskolan. Mycket som har sagts tidigare i
svaret om de nya möjligheterna att välja individuellt och för kommunerna
att utveckla egna program osv. är bra. Jag anser dock att vi har ett enormt
behov, som vi måste ta ansvar för nationellt. Är det verkligen så att man
utifrån sitt ansvar för riket bara kan skapa ett utrymme för utveckling? Måste
man inte göra något mera än att ge utrymme för en utveckling? Måste man
inte också leda utvecklingen? Måste man inte också med engagemang och
entusiasm tala för att man vill se en viss utveckling och att den nya friheten
skall användas till det? På den punkten tycker jag att svaret är lamt. Jag får
återkomma i nästa inlägg.
Anf. 57 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag tycker att den nya gymnasieskolan ger stort utrymme, och
det är väsentligt att det finns. Om man i Företagarnas riksorganisation vill
starta en fristående gymnasieskola kan man i princip ansöka om det i mor-
gon, och jag tror att man har goda förutsättningar att klara det.
Om en kommun, tillsammans med det näringsliv som man lokalt har, vill
ordna en specialinriktad utbildning, är det också möjligt. Alla lösningar
finns, som kan rymmas inom detta, och det är bra.
Rose-Marie Frebran säger att man inte bara skall skapa ett utrymme utan
leda en utveckling. Det är väl riktigt. Men i riksdagen kan vi ju inte organi-
sera varenda utbildning som kan komma att behövas.
I den proposition som regeringen lagt fram när det gäller utbildning, pekas
det just på nödvändigheten av kompetensförstärkning och det väsentliga att
eleverna på olika nivåer får de kunskaper som krävs så att de blir mer ”sub-
jekt” i verksamheten, dvs. att eleverna blir mer kreativa och tar fler egna
initiativ. Det är oerhört väsentligt för att ha en grund att stå på.
Det är möjligt att det här verkar lamt, men jag tror att det är den enda
vägen att gå för att åstadkomma en positiv förändring.
Anf. 58 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! Med det här förhållningssättet att skapa utrymme gör man sig
beroende av stora entusiaster, av eldsjälar, såsom rektor Birger Rosén, som
man nyligen kunde läsa om i Dagens industri, som arbetar på Kortedalagym-
nasiet i Göteborg. Birger Rosén har vänt utvecklingen i skolan, från en ned-
läggningshotad till en mycket attraktiv skola. Nästa projekt som står på dag-
ordningen där är en företagarutbildning - det finns mycket att berätta om
det här projektet.
Den här typen av eldsjälar är fantastiska, och de är bra för de orter där de
finns. Men de finns kanske på tio orter i landet. Skall vi nöja oss med det,
eller skall det centralt ses till att sådan här verksamhet uppmuntras på ett
mer övertygande sätt, än vad skolministern gör? Skolministern verkar t.o.m.
i slutet av svaret ta ställning till att det inte behövs en företagarutbildning,
utan att det behövs en påbyggnadsutbildning i stället. Det är ett antingen-
eller-resonemang som statsrådet för, vilket jag beklagar väldigt mycket, i
stället för ett resonemang som visar på en befruktande både-och-attityd.
Anf. 59 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Det är möjligt att jag har svårigheter med att uttrycka mig
och därför inte uppfattas som tillräckligt engagerad när det gäller företag-
samhet. Det är i så fall en brist som jag får fundera mycket över, eftersom
det parti som jag arbetar för alltid har arbetat för företagsamhet.
När jag funderar över var utbildningar skall ligga, vilket en skolminister
skall göra - och det gör jag i mitt svar - ställer jag mig något tvivlande till
om de tre år som gymnasieskolan har till sitt förfogande skall användas till
bra företagarutbildningar som vi i riksdagen, eller från något annat politiskt
håll, skall organisera.
De tre åren i gymnasieskolan räcker knappt till för att en blivande frisör
skall få den teoretiska kompetens och färdighet som behövs för att utöva
yrket. Därtill krävs att vederbörande skall studera företagsekonomi, m.m.
Men att få dem till fullfjädrade företagare vid 18 års ålder, tror jag är mycket
svårt. De politiskt centralstyrda insatser som har gjorts för att styra företag-
samhet har sällan varit bra. Därför finns det anledning att säga att det kanske
är bättre att ordna denna utbildning i form av påbyggnadsutbildning. Det
här är inte ett antingen-eller-resonemang utan snarare ett konstaterande och
ett sätt att föra ett resonemang framåt.
Anf. 60 TALMANNEN:
Jag medger ytterligare var sin replik.
Anf. 61 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! Återigen uppfattar jag ganska många reservationer i stället
för en positiv inställning till det som kan göras på det här området. Även om
jag inte hade vågat vara så optimistisk att jag trott på ett svar med konkreta
åtgärder som statsrådet var beredd att vidta, hade jag ändå väntat mig en
mer positiv inställning och mer av engagemang för dessa frågor; detta i ett
läge där vi har ett enormt stort behov av nyföretagande, eftersom hundratu-
sentals jobb försvunnit i Sverige under några år.
Vi har alltså ett enormt behov av arbetstillfällen, och det finns exempel på
hur ungdomar, från exempelvis de projekt som finns på gymnasieskolan, kan
gå in i verksamheter och skapa företag. En del ungdomar går vidare på ett
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
25
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
26
mycket fint sätt. Att inte visa större engagemang för detta, tycker jag är
synd.
Vem skall vara huvudman för en påbyggnadsutbildning och hur skall den
finansieras?
Anf. 62 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Det är inga enkla frågor som följer en enkel fråga. Om vi skall
lägga fram ett åtgärdsprogram vad gäller påbyggnadsutbildningar, kräver det
något mer förarbete än vad jag nu har med mig i talarstolen.
Men utgångspunkten för de utbildningar som skall erhållas måste ju vara
ett lokalt engagemang. Jag säger inte det därför att jag inte tycker att ett
centralt engagemang skall finnas, utan därför att det förutsätter inte bara
eldsjälar utan många andra som arbetar konkret med frågorna.
Naturligtvis är det litet märkligt att bli kritiserad för att engagera sig för
litet i detta. Just debatten från andra håll när det gäller skolan visar att man
tycker att den här regeringen har gjort för mycket för att knyta skolan när-
mare företagsamheten och det som sker ute på arbetsmarknaden och i nä-
ringslivet. Regeringen har vidtagit en rad insatser i form av att öppna för
friskolor, att göra det möjligt med entreprenadlösningar och att öppna för
en ny modern lärlingsutbildning där företagen står för den praktiska delen
och skolan för de mer teoretiska inslagen. Vi går vidare på den vägen.
Jag har litet svårt att hantera den här kritiken, det vill jag gärna säga. Att
man genom att öppna för möjligheter inte visar engagemang har jag svårt
att ta till mig. Men jag skall gå hem och fundera över detta på min kammare.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 15.26 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 15.45 då näringsminister Per Westerberg skulle infinna sig i
kammaren för att lämna svar på frågorna 98, 105, 99 och 101.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 15.45.
11 § Svar på frågorna 1993/94:98 och 105 om Volvo-RenauIt-affaren
Anf. 63 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Rune Thorén har frågat mig om jag är beredd att inför riksda-
gen och därmed svenska folket redovisa regeringens syn på den föreslagna
fusionen mellan Renault och Volvo. Rolf Nilsson har frågat mig vad rege-
ringen gör för att tillvarata svenska intressen i Volvo-Renault-affären. Jag
besvarar båda frågorna i ett sammanhang.
Riksdagen har tidigare avskaffat kontrollen av utländska företagsförvärv.
Regeringen har därför ingen formell möjlighet att eventuellt hindra ett sam-
gående mellan Volvo och Renault. Regeringen anser att det inte är önskvärt
att sätta upp nya hinder för utländska företag. Jag är övertygad om att Sve-
rige har allt att vinna på utländska etableringar i Sverige.
Det är nödvändigt att svenska företag deltar i olika former av internatio-
nella samarbeten och allianser. Detta gäller inte minst bilindustrin. Det finns
en rågång mellan företagens och regeringens uppgift i dessa strukturföränd-
ringar. Regeringen kan inte sätta sig i ägarnas ställe, utan det är, som i det
här aktuella fallet, Volvos aktieägares ansvar att bedöma om affären och
dess uppläggning är gynnsam för Volvos utveckling.
Regeringen tillvaratar svenska intressen bäst genom att se till att Sveriges
internationella konkurrenskraft är så stark att så mycket som möjligt av
forskning, utveckling och tillverkning bedrivs här. Det sker genom att det
skapas ett gynnsamt skatteklimat, ett bra kostnadsläge, en smidig byråkrati,
en väl fungerande industrirelevant forskning och kompetent arbetskraft.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att den svenska regeringen fått riks-
dagens mandat att genomföra en privatisering av statligt ägda företag.
Denna process pågår just nu. Motivet är självklart övertygelsen om att de
aktuella bolagen kan utvecklas ännu mer i enskild ägo. Detta gagnar både
näringslivet och samhället i övrigt.
Det faktum att den franska regeringen delar denna grundsyn hälsar vi med
tillfredsställelse.
Anf. 64 RUNE THORÉN (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret, även om det kanske inte var
riktigt så innehållsrikt som jag hade förväntat mig. Men jag förstår att nä-
ringsministern med de regler som råder är förhindrad att ge några mer di-
rekta egna synpunkter och värderingar på affären.
Det har förflutit ungefär 14 dagar sedan jag ställde min fråga. Inte bero-
ende på att jag har ställt frågan, men beroende på utvecklingen under den
tid som har gått häremellan och dessutom på att Volvo har uppskjutit sin
bolagsstämma har vi via massmedierna fått oss till livs att den franska rege-
ringen har gått ut och sagt vissa saker, liksom det franska bilföretaget. Det
gör att den oro som jag har redovisat i min fråga och den oro som framför
allt medierna har redovisat kanske så småningom kan visa sig - hoppas jag -
inte vara helt befogad, utan affären kan ta en annan vändning.
Jag vill likna detta vid EG-förhandlingarna. Jag tror att det är mycket vik-
tigt att inte allt sker på en gång, utan att man ifrågasätter och tar upp sådana
här diskussioner. Jag tror aldrig att vare sig den franska regeringen eller bil-
företaget hade gått ut med uttalanden om inte ifrågasättandet hade varit så
starkt från jag vill nästan säga en majoritet av svenska folket i den här affä-
ren.
Såväl jag som Centern är för en samverkan. Det gäller även den som varit
tidigare. Jag delar helt de värderingar som kommer fram i slutet av närings-
ministerns svar när det gäller vad som egentligen är statens uppgift för att få
ett bra näringsliv i vårt land.
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
27
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
Anf. 65 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Jag vill också tacka Per Westerberg för svaret. Jag är besviken
på innehållet. Det är så allmänt. Jag är överens med Per Westerberg om i
stort sett allt det som står här, utom att en privatisering av svenska företag
är en bra väg för att få fart på det svenska näringslivet.
Detta handlar egentligen om den samhällsekonomiska eller politiska sidan
av affären. Att stärka Sveriges konkurrenskraft är generellt ett bra sätt att
tillvarata svenska intressen. Men när det är så här stora affärer är varje affär
unik och måste bedömas för sig. Då måste man ta hänsyn till t.ex. olika poli-
tiska traditioner när det gäller frihandel, protektionism, statlig intervention
i politiken osv.
Här är det uppenbarligen så att den franska staten agerar mer protektio-
nistiskt både som ägare och när det gäller att värna om de privata företagen
än vad som är regel i Sverige. Det måste vara den svenska regeringens upp-
gift att möta sådant och så långt möjligt skaffa garantier för att den här affä-
ren får gynsamma konsekvenser för det svenska näringslivet och det svenska
samhället vare sig den genomförs eller ej.
Det gäller t.ex. de svenska underleverantörernas situation och de infra-
struktursatsningar som har gjorts runt om i landet, främst i Göteborgsregio-
nen. Det gäller också den tekniska forskningen och utvecklingen och den
svenska verkstadsindustrins utveckling. Här har regeringen hittills varit all-
deles för passiv och tystlåten.
Anf. 66 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! I detta sammanhang kan en svensk regering biträda med att
försöka skapa klarhet i den politiska beslutsprocessen. Det har också gjorts
vissa klarläggande från fransk sida, och jag tror att det kommer att göras
ytterligare klarlägganden. Det skall vara ett strikt kommersiellt beslutsfat-
tande i franska statsägda företag som privatiseras i framtiden. Man är
mycket beslutsam när det gäller att genomföra sitt privatiseringsprogram.
Därmed markerar man det kommersiella i affären.
Om man vill ta upp andra motiv för den här affären, t.ex. samhällsekono-
miska, är det inte alldeles lätt att säga vad det skulle kunna vara. Det är
egentligen frågan om en värdering: Är den här affären bra för Volvos fram-
tid, produktion och utveckling? En svensk regering skall aldrig sätta sig i sty-
relsens eller ägarnas ställe och försöka ta över deras beslutsfattande. Det har
de störst förutsättningar för att göra på ett bra sätt själva.
Om en svensk regering skulle ta över beslutsfattandet tar den i praktiken
på sig ansvaret för Volvos framtid i stället för ägarna och styrelsen. Det
tycker vi är alldeles orimligt.
När det gäller andra samhällsekonomiska intressen är det enda som hittills
framförts i debatten att vi skulle lägga extra krav på Volvo för att få genom-
föra den här affären. Det har bl.a. nämnts plastfabriker i Piteå, men jag tror
knappast att det är riktigt seriöst. I så fall vill man sätta käppar i hjulet.
Vi skali se till att Sveriges nationella konkurrenskraft är stark, att vi har
bra industrirelevant forskning och bra kommunikationer. Sedan skall vi
självfallet hjälpa till med ett förtydligande när det gäller strikt kommersiellt
28
beslutsfattande i framtida företagsgrupper, men besluten måste fattas av
ägare och styrelse.
Anf. 67 RUNE THORÉN (c):
Fru talman! Låt mig fråga Per Westerberg en sak direkt. Sist i svaret står
det: ”Det faktum att den franska regeringen delar denna grundsyn hälsar vi
med tillfredsställelse.” Det gäller alltså privatiseringen. Tolkar näringsminis-
tern den franska regeringen så att han mer eller mindre kan garantera - jag
vet inte om jag törs använda ett så starkt uttryck - att det kommer att ske
en sådan?
Oron har varit stor för att det skall visa sig att det inte blir en privatisering
efter det att man gjort denna fusion. Det har en mycket stor betydelse att så
sker. Kan jag tolka näringsministern så att det i stort sett är garanterat att så
kommer att ske?
Anf. 68 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Detta är inte en riktigt lämplig form för att diskutera den här
frågan, t.ex. detta med samhällsekonomin, men det är en väg som vi har valt.
Jag har försökt att få till stånd en offentlig utfrågning om de samhällsekono-
miska och näringspolitiska frågorna i näringsutskottets regi. Tyvärr har vi
inte fått något stöd för det. Jag tror att detta är det enda land i världen där
en sådan här affär skulle kunna genomföras utan att den diskuteras utförligt
och genomgripande i parlamentet.
Jag tycker inte att regeringen skall lägga sig i affären. Låt oss ta exemplet
med bildandet av ABB, eller Böhler-Uddeholm som tas upp i en annan
fråga. Vi har en del erfarenheter från dessa.
När det gäller ABB satte man, visserligen med stöd av annan lagstiftning,
upp förpliktelser för ASEA att ha forskning och utveckling kvar. Den typen
av påtryckningar och diskussioner borde föras även här.
Anf. 69 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Låt mig först ta upp privatiseringen. Det finns mycket klara
uttalanden från den franska regeringen, inte minst från min motpart, indu-
striministern i Frankrike, att han har en mycket stark vilja att privatisera.
Privatiseringen är planlagd till början av andra halvåret 1994. Men han kan
inte, lika litet som jag i mitt privatiseringsprogram, garantera att kapital-
marknaden är stark nog då. Det kan även inträffa andra saker som innebär
tidsförskjutningar. Jag tycker att man i Frankrike försöker att göra så långt-
gående preciseringar som det fysiskt är möjligt.
Låt mig sedan gå över till de samhällsekonomiska konsekvenserna av den
här affären. Vad är det egentligen man skulle kunna belysa i sak? Är det
några ytterligare krav för att få genomföra affären? Jag tror egentligen inte
att det är frågan om detta. Det är mycket svårt att hitta en typ av analys
som aktivt kan bidra med något. Det gjordes ingenting när det gällde Avesta
Sheffield. Det var en framgångsrik sammanslagning. Det gäller också Saab-
General Motors. Vi har sett vad den här typen av papper egentligen verkar
vara värda i affären Böhler-Uddeholm.
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 20
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
30
Anf. 70 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Det är en regerings självklara skyldighet att med de instru-
ment som är möjliga slå vakt om det som jag kallar svenska intressen. Det
gäller t.ex. den svenska verkstadsindustrins utvecklingsmöjligheter och möj-
ligheter att ta till vara forskning och utveckling och infrastruktursatsningar.
Det kan belysas genom att alla fakta plockas fram på bordet. Man kan göra
någon form av sannolikhetsbedömning och se vad som kan åtgärdas och
vilka alternativ vi kan förvänta oss, så att vi kan ha en handlingsberedskap.
Om detta är en oerhört bra affär både för samhället och aktieägarna och
farhågorna är ogrundade skall den givetvis genomföras. Är det en dålig affär
för samhället men bra för aktieägarna kommer den väl att genomföras, men
då måste samhället vara rustat för att möta detta.
Anf. 71 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Om det samhällsekonomiska intresset preciseras som Rolf L
Nilson förefaller vilja göra, dvs. att vi skall stärka Sveriges nationella kon-
kurrenskraft, är jag helt med på det. Det är detta vi försöker göra genom
infrastrukturinvesteringarna och satsningen på den industrirelevanta forsk-
ningen. Därmed stärks svenska företagsenheters eller dotterbolags möjlig-
heter att konkurrera från Sverige.
Sedan försöker vi självfallet klargöra mycket tydligt att det även i sådana
här företagsfusioner skall ske ett beslutsfattande som är strikt kommersiellt
och inte grundat på nationalism. Om man är duktig skall man ha en fair
chans att behålla och kunna utveckla verksamheterna i de svenska anlägg-
ningarna. Detta är centralt för mig. Sedan skall vi se till att näringsmiljön
och klimatet i Sverige är så konkurrenskraftiga att man också klarar av den
uppgiften.
Anf. 72 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Som jag sade i mitt första anförande är det viktigt att de goda
generella principerna tillämpas på det konkreta fallet. I vardagen och ruti-
nen skall de gälla.
När det gäller en sådan här jättestor affär måste man dock sätta sig ner
och verkligen fundera över följande:
Hur ser vi till att Sveriges konkurrenskraft bäst stärks? Hur ser vi till att
Göteborgsregionen får de största möjligheterna? Hur ser vi till att infra-
struktursatsningar utnyttjas? Hur ser vi till att det finns en framtid för den
tekniska forskningen och utvecklingen i Sverige? Hur värnar vi de svenska
underleverantörerna?
Det är ju inte en slump att 70-80 % av underleverantörerna till fransk bil-
industri är fransmän, medan motsvarande siffra är ungefär 20 % när det gäl-
ler den svenska bilindustrin. Jag tror inte att denna skillnad beror på att
fransmännen är så oerhört mycket bättre, utan den beror nog på att man har
en annan syn på frihandel/protektionism. Det här måste vi möta.
Anf. 73 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det gläder mig att Rolf L Nilson nu är mycket för ett kommer-
siellt beslutsfattande i respektive företag - att han är mot statsinblandning
och därmed i praktiken för en privatisering. Jag förstår att det inte är riktigt
så Rolf L Nilson vill uttrycka sig. I praktiken handlar det ändå om en särskill-
nad i förhållande till statsmakten, och jag delar helt den uppfattningen.
Det är vår plikt att i vardagen hela tiden jobba för att svenskt näringslivs
nationella konkurrenskraft stärks. Ett kostnadsläge som nu är 25 % bättre
än tidigare, ett stärkande av infrastrukturen, forskningen och utvecklingen
samt av kompetensutvecklingen på personalsidan, ja, alla de saker som vi
gör dag för dag är just till för att stärka företagens konkurrenskraft när det
gäller att verka från Sverige.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1993/94:99 om bevarande av flygteknisk kompe-
tens
Anf. 74 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Berit Löfstedt har frågat vilka åtgärder regeringen avser att
vidta för att bevara den flygtekniska kompetensen i Linköping.
Staten har under de gångna åren deltagit med stöd till finansieringen av
såväl Saab 340 som Saab 2000. När det gäller Saab 2000 medverkar staten
med finansiering om lägst 1 050 och högst 1 200 miljoner kronor under åren
1989-1994 för utvecklingen av detta flygplan.
I den av riksdagen nyligen godkända forskningspolitiska propositionen fö-
reslogs att statliga medel om sammanlagt högst 30 miljoner kronor per år
under treårsperioden 1993/94-1995/96 skulle avsättas för ett nationellt flyg-
tekniskt program. Detta är ett uttryck för regeringens strävan att förstärka
den flygtekniska forskningen. För närvarande pågår överläggningar med
bl.a. Saab om hur detta flygtekniska program skall genomföras.
De frågor som Berit Löfstedt väcker bör dock sättas in i sitt rätta samman-
hang. Den internationella marknaden för civilt flyg är för närvarande dålig.
Detta innebär minskad försäljning. Det går därför inte att undvika omstruk-
tureringsåtgärder. För att överleva tills marknaden förhoppningsvis vänder
gäller det att effektivisera verksamheten. Liksom Saabs ledning hoppas jag
att det härvid skall vara möjligt att bevara den nödvändiga kompetensen för
framtiden.
Vid tidigare varsel vid Saab-Scania har särskilda utbildningsprogram för
de anställda varit aktuella. En samrådsgrupp har nu tillsatts av Länsarbets-
nämnden för att gå igenom det aktuella läget och försöka använda tiden tills
konjunkturen vänder till att förbättra personalens kompetens.
Jag har också förstått att det föreligger ett behov av ingenjörer vid ABB
Stal i Finspång.
Anf. 75 BERIT LÖFSTEDT (s):
Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret på min fråga, som jag
ställt mot bakgrund av vad Saab Aircraft betyder inte bara utan kanske fram-
för allt för Linköping som ett kraftcentrum tillsammans med Universitetet
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
31
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
när det gäller högteknologisk kompetens i största allmänhet och flygteknisk
kompetens i synnerhet.
Hela det svar som jag här har fått av näringsministern är en beskrivning
av kända fakta. Det finns alltså inga nyheter i svaret. Naturligtvis känner jag
till villkorslånen. Jag känner också till de forskningsprojekt som nu diskute-
ras. Vidare vet jag hur marknaden för närvarande ser ut för flygindustrin.
Det var mycket därför som jag ville framställa min fråga. Jag ville nämligen
veta om regeringen tänkte göra någonting.
Jag känner också till Länsarbetsnämndens samrådsgrupp som är på gång.
Litet mera konkret vill jag fråga:
Är regeringen beredd att hjälpa till, så att de som nu är varslade, de som
har blivit arbetslösa och de som finns i företaget verkligen kan få utbildning?
Det blir fråga om litet olika typer av utbildning, gissar jag. Det är ju olika
grupper - unga metallarbetare och äldre ingenjörer - som vi talar om.
Jag menar att det behövs en kompetenshöjning för dem som är kvar i före-
taget, så att de kan möta en annan situation när marknaden, förhoppnings-
vis, blir en annan. Vidare undrar jag om näringsministern tror att det finns
en kritisk nivå där man inte längre har tillräckligt med kompetens i de olika
leden i ett företag. Jag avser då både arbetare och tjänstemän.
Anf. 76 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Visst finns det en kritisk nivå för varje företag där det gäller
att kunna bibehålla en viss kompetensnivå för att kunna klara en uppgång i
ett bättre konjunkturläge. Där skiljer sig inte det här företaget från andra
företag både i den här branschen och i andra branscher.
Jag skall inte i detalj gå in på de varsel som har lagts. Men jag vill säga
att det är vår grundläggande filosofi att man skall satsa väldigt mycket på
kompetenshöjning beträffande friställd personal i och med att det stärker
Sveriges nationella konkurrenskraft och därmed även arbetskraftens kon-
kurrenskraft i det internationella läge som vi för närvarande befinner oss i.
Förutom det som nämnts i frågesvaret har vi åstadkommit de nya stora
strategiska forskningsstiftelser, där man just skall koncentrera sig på områ-
den där det finns förutsättningar att så att säga ligga på den teknologiska
fronten samt att ta till vara resultaten i svenskt näringsliv. Jag har uppfatt-
ningen att det finns en betydande kompetens i Linköping på flygområdet,
och jag är helt övertygad om att man också kommer att lyckas med att ta
vara på den inför den konjunkturvändning som helt klart kommer även på
detta område.
Anf. 77 BERIT LÖFSTEDT (s):
Fru talman! Jag tackar för ministerns förtydligande när det gäller behovet
av en kompetenshöjning. Det är ganska lätt att säga det, och så gör vi litet
till mans. Jag skulle ändå slutligen vilja fråga:
Finns det inget nytt att säga nu? Det blir ju bara ett förklarande av en
situation som vi redan känner till. Det ges bara fakta som redan är kända.
Finns det alltså inte något som regeringen tänker göra nu?
32
Anf. 78 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Nej, det finns inga sensationer i svaret - av förklarliga skäl.
Det är ett tålmodigt arbete att stärka Sveriges nationella konkurrenskraft.
Det är också, tyvärr, ett tålmodigt väntande på att efterfrågan på civila flyg-
plan skall öka igen. Det är ju just den mycket stora svacka i fråga om beställ-
ningarna av civila flygplan som har åstadkommit situationen i Linköping.
Det är egentligen inte mycket annat att göra än att försöka ha ett mycket
bra och starkt näringsklimat bl.a. för flygindustrin. Det är därigenom som
en återhämtning kan komma även här. Vi kan inte, dess värre, trolla fram
en efterfrågan på civila flygplan.
Anf. 79 BERIT LÖFSTEDT (s):
Fru talman! Jag har inte frågat efter sensationer, näringsministern. Analy-
sen av marknadssituationen visar på en turbulens i luftrummet på flera vis -
både på grund av avreglering och på grund av lågkonjunktur. Men just över-
levnaden är det centrala i det här sammanhanget. Kompetensen blir kvar om
företaget blir kvar. Det är det min fråga gäller.
Jag förstår att näringsministern inte kan ha med sig ett omfattande svar
här i dag om nya miljarder till Saab. Men någon sorts konkretion hade jag
nog önskat.
Anf. 80 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det är trots allt positivt att Saab vidtar åtgärder - även om
det är tragiska åtgärder som man tvingas vidta - för det visar på handlings-
kraft och vilja att satsa även för framtiden. Det finns ju, tyvärr, exempel på
alltför många fall där åtgärder i stället vidtas för sent.
Personligen är jag imponerad av den tekniska kompetensen och även av
marknadskompetensen på Saab när det gäller försäljning och tagande av
ganska stora marknadsandelar beträffande civila flygplan i den storleksklass
som det här är fråga om.
Jag är övertygad om att man, när marknaden vänder, har förmåga att åter-
komma med en betydligt bättre utveckling i företagsgruppen. Marknaden
måste faktiskt återvända. Dessutom gäller det att till dess använda tiden väl
och att inte föröda pengar. I stället måste man utveckla kompetens och kon-
kurrenskraft.
Anf. 81 BERIT LÖFSTEDT (s):
Fru talman! När jag flyger med utländska flygbolag - framför allt Cross
Air, som ju har en stor flotta av 340:or - brukar jag vara mycket stolt över
att kunna tala om att detta är Linköpings, vårt, Sveriges.
Också jag förstår att Saab i någon utsträckning behöver anpassa sin kos-
tym. Jag skulle inte vilja säga att Saab inte skulle få göra några strukturför-
ändringar - det tror jag vore destruktivt. Men jag hade ändå velat ha ett be-
sked med mig hem om regeringens avsikter att göra något alldeles särskilt
när det gäller detta goda som är kompetensutveckling, utöver det som står
på papperet och som man redan har beslutat om.
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
33
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar pä frågor
34
Anf. 82 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Enligt vår uppfattning sker kompetensutveckling bäst genom
den tillsatta samrådsgruppen och genom de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der som vidtas. Sedan gäller det också att företaget gör offensiva satsningar
för att bibehålla kompetensen.
Vi är självfallet redo att pröva alla olika förslag och idéer som kan stärka
konkurrenskraften inom svenskt näringsliv, och det gäller självfallet också
flygindustrin.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1993/94:101 om Uddeholm-Tooling
Anf. 83 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Den 4 maj i år besvarade jag här i riksdagen ett antal frågor
om vilka åtgärder eller initiativ som regeringen avser att vidta med anledning
av Böhler-Uddeholms neddragningar av arbetsstyrkan i Hagfors. Bo Finn-
kvist har åter frågat om jag avser att ta något initiativ i samband med att
företaget skall tillföras nytt statligt ägarkapital.
Vid mitt besök i Hagfors den 12 augusti förklarade jag för ledningen av
Böhler-Uddeholm att det var angeläget att den levde upp till sina givna löf-
ten. Behovet av att ordna ersättningsjobb underströks särskilt. Vid detta be-
sök kom vi överens om att tillsätta en svensk-österrikisk arbetsgrupp för att
gå igenom de aktuella problemen. Redan samma dag gav jag landshövding
Ingemar Eliasson i uppdrag att företräda den svenska regeringen i dessa frå-
gor.
Den svensk-österrikiska arbetsgruppen har hittills hållit ett sammanträde
i Wien. Vid detta möte gjordes begränsade framsteg. Landshövding Eliasson
har nu bjudit in sin österrikiske motpart till ett nytt möte i Sverige. Härvid
kommer naturligtvis de svenska synpunkterna att drivas. Det är emellertid
enligt regeringens bedömning ej tillräckligt att enbart föra en dialog med de
nya österrikiska ägarna.
Det är därför desto mer glädjande när vi nu kan se flera positiva resultat.
Primus AB avser att under en tvåårsperiod investera för 54 miljoner kronor
i Hagfors för att utveckla nya produkter och förändra arbetsorganisationen.
Genom regeringens senaste beslut har företaget fått samhällsstöd med
19,4 miljoner kronor av den totala investeringen.
Härigenom skapas förutsättningar för väsentligt ökad sysselsättning vid
Primus. Även de diskussioner om flygplansproduktion i Hagfors som förs
med Scottish Aviation tycks nu leda till ett positivt resultat. Investmentbola-
get Uvån Invest har utlovat att bidra med kapital till detta projekt, och even-
tuella statliga insatser bereds för närvarande.
Jag vill i detta sammanhang passa på tillfället att framhäva angelägenheten
av att Böhler-Uddeholm tillskjuter kapital till Uvån Invest. Utsikterna för
detta bör enligt min mening vara betydligt ljusare när Böhler-Uddeholm i
sin tur får ökat kapital.
Som framgått av min redogörelse för vad som hänt sedan riksdagens be-
handling av denna fråga i maj, tillmäter regeringen Hagfors framtid hög
prioritet. Ett uttryck för detta är att statssekreterare Hans Karlander så sent
som den 7 oktober besökte Hagfors.
Anf. 84 BO FINNKVIST (s):
Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret på frågan. Jag tycker
ändå att näringsministern i sitt svar går litet runt frågan; det är inte något
direkt svar på min fråga.
Efter den 4 maj har vi vid ett par tillfällen gjort uppvaktningar i den här
frågan, dels när näringsutskottet var i Österrike och vi träffade ledningen för
Austrian Industries, dels när en del representanter från Hagfors i Göteborg
fick möjlighet att prata med den österrikiske statsministern om den här frå-
gan. Med undantag för vad Vranitzky sade då vi träffade honom, sägs det
alltid att detta är en företagsangelägenhet och ingen politisk fråga.
Min avsikt med den här frågan var att föra upp ärendet till diskussion. Det
är ju en ny infallsvinkel att det helt plötsligt är en politisk fråga - frågan blir
ju politisk i och med att företaget skall tillföras nytt statligt kapital. Det var
så jag tänkte att vi skulle diskutera.
Det statsrådet säger om Primus och om att flygplansfabriken ser ut att
komma i gång är i och för sig glädjande. Det är mycket bra. Det tillför Hag-
fors arbetstillfällen.
En del av kapitalet i de här företagen och även i andra småföretag kommer
från Uvån Invest. Det kapitalet avsattes för tio år sedan för utveckling i Hag-
fors av de dåvarande ägarna. Jag menar att det i dag förtjänar påpekas att
österrikiska staten och dess företag inte skall åberopa de här pengarna. Vi
måste ha nytt kapital, som är värdefullt lokalt, för de arbetstillfällen som
försvinner nu och som har försvunnit sedan Böhler tog över företaget.
Det är ett sådant initiativ som jag efterlyser i den här nya situationen.
Anf. 85 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Först skall man komma ihåg att vi självfallet eftersträvar att
Böhler-Uddeholm skall fatta strikt kommersiella beslut, att de neddrag-
ningar man tvingas till skall göras på kommersiell grund, icke på politisk
grund, och att det inte skall ske någon politisk inblandning i företagsgruppen
Böhler-Uddeholm. Därför vore det självfallet bra om företagsgruppen blev
privatiserad. Även i Österrike finns denna målsättning.
Det är naturligtvis också nödvändigt att Böhler-Uddeholm lever upp till
de utfästelser man har gjort i ett papper till den svenska regeringen, nämli-
gen att försöka medverka till att skapa alternativ sysselsättning. Det är det
jag försöker peka på i mitt frågesvar. Vi tycker att det är rimligt att Böhler-
Uddeholm, nu när man får en starkare balansräkning, också hjälper till med
att försöka få fram nya arbetstillfällen i stället för de som har gått förlorade.
Jag är väl medveten om Uvån Invests insatser i dag, och jag ville i mitt
svar peka på alla de ansträngningar och alla de insatser som görs för att
hjälpa Hagfors i ett utomordentligt utsatt läge.
Anf. 86 BO FINNKVIST (s):
Fru talman! Näringsministern hänvisar här till att företaget antagligen
skall privatiseras. Det är ju egentligen på det viset att företaget delvis var
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
privatiserat, nämligen till 15 %, som ägdes av de gamla ägarna till Udde-
holm. Men den privatiseringen tog man tillbaka, och företaget gjordes åter-
igen helstatligt. Jag som har upplevt alla de här turerna har ju svårt att tro
att det kommer att bli någon snabb privatisering av företaget.
Sedan till något som vi har diskuterat ett antal gånger förut: Jag och så gott
som alla i Hagfors upplever att det här företaget inte sköts på kommersiella
grunder utan på politiska. Det är av den anledningen som det är viktigt att ta
chansen nu, när det blir en politisk diskussion om den här frågan i Österrike.
Anf. 87 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag delar Bo Finnkvists uppfattning att det när ett företag är
helstatligt finns mycket betydande risker för att det blir ett politiskt hänsyns-
tagande i beslutsfattandet. Jag delar också Bo Finnkvist oro för att det skulle
ha kunnat bli fallet i fråga om Böhler-Uddeholm. Men jag vet inte om så är
fallet, eftersom jag inte kan värdera de beslut man fattar, beslut som för-
hoppningsvis blir helt och fullt kommersiella. Jag har inte den insynen i före-
taget, och jag skall heller inte ha någon sådan.
Jag menar därför att det i grunden hade varit positivt om företaget var
privat och de kommersiella principerna var strikt vägledande. Jag är person-
ligen övertygad om att detta i längden skulle vara bra även för Hagfors.
Sedan skall vi självfallet försöka medverka till att företaget också lever
upp till de förväntningar som finns och de utfästelser man har gjort till den
svenska regeringen. Samtidigt skall vi vidta de åtgärder vi kan vidta för att
stärka sysselsättningen i en utsatt bygd.
Anf. 88 BO FINNKVIST (s):
Fru talman! Vi upplever att den österrikiska regeringen var inblandad när
affären skedde. På sätt och vis intygades ju de löften som gavs, och som jag
nu inte skall upprepa, av att Österrikes dåvarande industriminister var i Hag-
fors och i Sverige. Det hade nog, tror jag, en viss betydelse för att man skulle
tro på de här löftena.
Nu finns det återigen en möjlighet att ta upp en sådan politisk diskussion.
Det är det jag vill påpeka med detta inlägg i debatten. Vi som bor i Hagfors
anser att sysselsättningen är viktig för att Hagfors skall överleva som ort. Vi
vet att det fordras insatser i den storleksordning Böhler utlovade när man
tog över företaget. Vi vill att man skall få hjälp med att leva upp till dessa
löften.
Anf. 89 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag delar uppfattningen att man skall leva upp till gjorda ut-
fästelser. Land skall med lag byggas. Det är en gammal princip. Det skall
självfallet vara så att det sker i detta fall.
Men jag kommer alltid till slutsatsen att ett helstatligt företag som miss-
tänks för politiskt i stället för kommersiellt beslutsfattande skulle må bra av
en privatisering för att på det sättet gå över till strikt kommersiellt beslutsfat-
tande. Jag tror att det även gäller Böhler-Uddeholm. Det skulle vara till
nytta för Hagfors. Man signalerar ju stor oro för den politiska inbland-
ningen.
Anf. 90 BO FINNKVIST (s):
Fru talman! Jag har ingen anledning att ta upp en privatiseringsdebatt just
nu. Men jag kan konstatera, liksom jag har gjort tidigare, att företaget var
delvis privatiserat i böljan. En ny prövning av en privatisering har skjutits
på framtiden.
Inledningsvis utlovades det att svenska intressen skulle få förtur för att
köpa in sig i företaget i och med att Uddeholm var ett svenskt företag. Men
det blev tvärtom. I det här sammanhanget då företaget tillförs nytt kapital
efterlyser jag en ny diskussion om just alla dessa löftesbrott och policypappe-
ret.
Anf. 91 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag tror att Bo Finnkvist och jag är ense om att det skall vara
ett kommersiellt beslutsfattande i Böhler-Uddeholm. Anledningen till att
arbetstillfällen behålls i Hagfors är att de är duktiga där. Företaget skall leva
upp till de olika typer av förpliktelser eller löften som har utlovats i olika
omgångar.
Min övertygelse kanske avviker något från Bo Finnkvists uppfattning. För
att tillgodose ett strikt kommersiellt beslutsfattande är det en fördel om det
inte är fråga om en politisk ledning och styrning via ett statligt ägande utan
att det skall vara ett privatiserat företag. Men det är nog fråga om olika ideo-
logiska uppfattningar i den delen.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:50 lagf. 2.24 och 2.25 till lagutskottet
kap. 18 till lagutskottet
propositionen i övrigt till skatteutskottet
1993/94:84 till näringsutskottet
1993/94:85 till skatteutskottet
1993/94:87 till jordbruksutskottet
1993/94:90 och 91 till skatteutskottet
15 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes låter
Justitieutskottets betänkande 1993/94:JuU4
Utrikesutskottets betänkandcn 1993/94:UU1, UU2 och UU4
Försvarsutskottets betänkande 1993/94:FöUl
Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1993/94:SfUl och SfU2
Socialutskottets betänkandcn 1993/94:SoU7 och SoU8
Kulturutskottets betänkanden 1993/94:KrUl -KrU3 och KrU5
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Svar på frågor
37
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
Näringsutskottets betänkande 1993/94:NU2
Bostadsutskottets betänkanden 1993/94:BoUl och BoU2
16 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:17 Förvaltningen inom domstolsväsendet
1993/94:Ju9 av Bengt Rosén (fp)
1993/94:JulO av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)
med anledning av prop. 1993/94:34 Tillämpning i fråga om Haiti av lagen
(1971:176) om vissa internationella sanktioner
1993/94:U2 av Bertil Måbrink m.fl. (v)
med anledning av prop. 1993/94:35 Ingripande mot otillbörligt beteende av-
seende offentlig upphandling
1993/94:Fi2 av Birgitta Hambraeus (c)
1993/94:Fi3 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
1993/94:Fi4 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
1993/94:Fi5 av Göran Persson m.fl. (s)
med anledning av prop. 1993/94:36 Medelstillskott till Sveriges Hundcenter
AB - Statens Hundskola
1993/94:Sol8 av Sven Lundberg m.fl. (s)
med anledning av prop. 1993/94:37 Vissa pensionsfrågor
1993/94:Sf9 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
1993/94:SflO av Berith Eriksson m.fl. (v)
med anledning av prop. 1993/94:38 Postlag och en förändrad verksamhets-
form för Postverket, m.m.
1993/94:T21 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:T22 av lan Wachtmeister (nyd)
1993/94:T23 av Ingvar Svensson (kds)
1993/94:T24 av Birgitta Hambraeus (c)
1993/94:T25 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1993/94:T26 av Christina Linderholm (c)
1993/94:T27 av Margitta Edgren (fp)
1993/94:T28 av Per-Richard Molén och Olle Lindström (m)
1993/94:T29 av Tage Påhlsson (c)
med anledning av prop. 1993/94:39 Arlandabanan
1993/94:T3 av Gunnar Thollandcr m.fl. (s)
1993/94:T4 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)
1993/94:T5 av Lennart Rohdin (fp)
1993/94:T6 av Anita Johansson m.fl. (s)
med anledning av prop. 1993/94:42 Köp av interregional persontrafik på
järnväg samt flygtrafik mellan Östersund och Umeå
1993/94:T7 av John Andersson (-)
1993/94:T8 av Birgitta Hambraeus och Karin Starrin (c)
1993/94:T9 av Lena Boström m.fl. (s)
1993/94:T10 av Hans Stenberg m.fl. (s)
1993/94:T11 av Ulf Björklund och Pontus Wiklund (kds)
1993/94:T12 av Inger Hestvik m.fl. (s)
1993/94:T13 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)
1993/94:T14 av Georg Andersson m.fl. (s)
1993/94:T15 av Bruno Poromaa m.fl. (s)
1993/94:T16 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s)
1993/94:T17 av Sinikka Bohlin och Karl Hagström (s)
1993/94:T18 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)
1993/94:T19 av Stina Eliasson och Tage Påhlsson (c)
1993/94:T20 av Stina Eliasson och Tage Påhlsson (c)
med anledning av prop. 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.
1993/94:Jull av Sten-Ove Sundström m.fl. (s)
1993/94:Jul2 av Hans Göran Franck (s)
1993/94:Jul3 av Jerry Martinger (m)
1993/94:Jul4 av Elver Jonsson och Rune Thorén (fp,c)
1993/94:Jul5 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)
med anledning av prop. 1993/94:59 Vissa sjukförsäkringsfrågor
1993/94:Sfl 1 av Birgitta Dahl m.fl. (s)
med anledning av prop. 1993/94:63 Ändring av lagen (1988:1597) om finan-
siering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
1993/94:N3 av Bo G Jenevall och Christer Windén (nyd)
1993/94:N4 av Rolf L Nilson (v)
med anledning av prop. 1993/94:68 Lagändringar på djurhälsoområdet
1993/94:Joll av Håkan Strömberg och Jan Fransson (s)
1993/94:Jol2 av Margareta Winberg m.fl. (s)
med anledning av prop. 1993/94:69 Sjöfartspolitiska åtgärder
1993/94:T1 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)
1993/94:T2 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)
med anledning av prop. 1993/94:83 Bidrag till Stiftelsen Konsumenternas
Bankbyrå
1993/94:N5 av Birgitta Johansson m.fl. (s)
1993/94:N6 av Bengt Dalström (nyd)
med anledning av rcdog. 1993/94:RR1 Riksdagens revisorers verksamhets-
berättelse för budgetåret 1992/93
1993/94:Fi6 av Stina Eliasson (c)
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
39
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
17 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 9 november
1993/94:122 av Åke Gustavsson (s) till kulturministern om konststölden på
Moderna museet:
Natten till måndagen den 8 november 1994 genomfördes den största
konststölden någonsin i Sverige vid Moderna museet.
Vilka åtgärder avser kulturministern att vidta så att konst och andra före-
mål på de statliga museerna förvaras under betryggande former?
1993/94:123 av Hans Göran Franck (s) till justitieministern om psykiatrisk
vård vid fängelser och häkten:
Antalet svårt psykiskt sjuka som sätts i fängelse har ökat kraftigt. Men
inom kriminalvården finns ingen psykiatrisk vård av betydelse. Även utanför
kriminalvården saknas psykiatrisk vård för frihetsberövade i akuta och lång-
siktiga situationer. Detta drabbar både fångar, personal och på sikt allmän-
het och brottsoffer.
Min fråga till justitieminister Gun Hellsvik:
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att avhjälpa bristen på psykia-
trisk vård vid fängelser och häkten?
1993/94:124 av Carl Olov Persson (kds) till miljöministern om tryckimpreg-
nerat virke:
Mellan 5 000 och 10 000 ton arsenik och krom har satts i omlopp med
tryckimpregnerat virke i Sverige under de senaste 20 åren. Enligt träskydds-
branschens egna uppgifter har det ”satts ut” ca 250 000 ton arsenik- och
kromhaltigt virke varje år sedan slutet av 70-talet. Det innebär att 70 % av
bekämpningsmedelsanvändningen finns lagrat i detta virke.
Enligt föreskrifter som trädde i kraft den 1 januari 1992 är trävaruhandlare
skyldiga att ge konsumentinformation i varningslappar vid försäljning av
detta virke. I en nyligen genomförd inspektionsrunda kunde Kemikaliein-
spektionen konstatera att nästan hälften av landets 6 500 trävaruhandlare
bröt mot skyldigheten att informera konsumenten om vilka kemiska ämnen
som använts vid impregneringen. Detta är mycket otillfredsställande.
Ett annat orosmoment är riskerna med sluthantering av detta virke, då det
är svårt att skilja på gammalt oimpregnerat och impregnerat virke. Vi bör
känna ansvar för att på ett säkert sätt ta hand om detta virke samt minska
användningen av det till fördel för lämpliga alternativ.
Vilka åtgärder ämnar miljöministern vidta på detta område för att mini-
mcra riskerna för framtiden?
40
1993/94:125 av Åke Camerö (kds) till kulturministern om asylsökandes häl-
sotillstånd:
Många människor som flytt undan krig har fått en fristad i vårt land. De
har inrättat sig för att leva och bo här en längre eller kortare tid. När deras
ansökan om asyl avslagits kan detta tillsammans med de hot de ser om de
återvänder innebära svåra psykiska problem.
Trots läkarintyg om kraftiga ångestreaktioner och försök till självmord blir
asylsökande avvisade från Sverige. Invandrarverkets handläggare har att
bl.a. utifrån läkarintyg om den asylsökandes hälsotillstånd ta ställning till ut-
visning. Hur tolkar handläggarna dessa utlåtanden? Finns det en skillnad i
bedömning mellan Invandrarverkets läkare och de läkare som träffar den
asylsökande?
Vad avser statsrådet Friggebo att vidtaga för åtgärder för att bringa klar-
het om asylsökandes hälsotillstånd?
1993/94:126 av Sylvia Lindgren (s) till arbetsmarknadsministern om syssel-
sättningen i Stockholms skärgård:
Stockholms skärgård är ett utpräglat glesbygdsområde i likhet med vissa
skogslän i inlandet. Den hittillsvarande regionalpolitiken har dock, vad gäl-
ler olika stödmöjligheter, i första hand kommit skogslänen till del. Skärgår-
darna har inte på långt när åtnjutit samma stöd.
Kommunerna i Stockholms skärgård har svårigheter att upprätthålla en
tillfredsställande service, vilket naturligtvis försvårar för de boende att
stanna och att locka unga människor att bosätta sig där.
Arbetslösheten bland den bofasta befolkningen på ”öama” är mycket hög
och då speciellt bland kvinnorna. Det är oerhört viktigt att framtidstron
präglar skärgårdspolitiken. En levande Stockholms skärgård borde vara en
riksangelägenhet.
Ämnar arbetsmarknadsministern vidtaga några åtgärder för att öka anta-
let arbetstillfällen i Stockholms skärgård?
18 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 11 november
Anf. 92 TALMANNEN:
Vid frågestunden torsdagen den 11 november kl. 14.30 kommer följande
statsråd att närvara:
Justitieminister Gun Hellsvik (m), försvarsminister Anders Björck (m),
kommunikationsminister Mats Odell (kds), statsrådet Bo Lundgren (m) och
utbildningsminister Per Unckel (m).
Frågorna förutsätts beröra respektive statsråds ansvarsområde inom rege-
ringen.
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
41
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
19 § Kammaren åtskildes kl. 16.24.
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
42
Innehållsförteckning
Tisdagen den 9 november
Prot. 1993/94:20
9 november 1993
1 § Meddelande om information från regeringen .............. 1
Talmannen
2 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1
3 § Svar på fråga 1993/94:20 om situationen i Angola........... 3
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Hans Göran Franck (s)
4 § Svar på fråga 1993/94:60 om dödsstraffets införande i Peru.... 5
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Bertil Måbrink (v)
5 § Svar på fråga 1993/94:66 om assyrierna i sydöstra Turkiet..... 8
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Viola Furubjelke (s)
Talmannen (om taletiden)
6 § Svar på fråga 1993/94:89 om utlämnande av svensk medborgare
till tredje land.................................... 11
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Karl-Erik Persson (v)
7 § Svar på fråga 1993/94:107 om utbildningen av poliser........ 13
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Sten Andersson i Malmö (m)
8 § Svar på fråga 1993/94:106 om åsikts- och yttrandefriheten i skolan 15
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Ulf Melin (m)
9 § Svar på fråga 1993/94:117 om kvaliteten på skolans undervisning 17
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Lena Hjelm-Wallén (s)
Talmannen (medgivande om inlägg)
10 § Svar på fråga 1993/94:121 om företagarutbildning på gymnasial
nivå ........................................... 21
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Rose-Marie Frebran (kds)
Talmannen (medgivande om inlägg)
Ajournering ..................................... 26
Återupptagna förhandlingar ......................... 26
11 § Svar på frågorna 1993/94:98 och 105 om Volvo-Renault-affären 26
Näringsminister Per Westerberg (m)
Rune Thorén (c)
Rolf L Nilson (v)
43
Prot. 1993/94:20 12 § Svar på fråga 1993/94:99 om bevarande av flygteknisk kompe-
9 november 1993 tens ........................................... 31
Näringsminister Per Westerberg (m)
Berit Löfstedt (s)
13 § Svar på fråga 1993/94:101 om Uddeholm-Tooling.......... 34
Näringsminister Per Westerberg (m)
Bo Finnkvist (s)
14 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 37
15 § Förnyad bordläggning............................... 37
16 § Bordläggning ..................................... 38
17 § Anmälan om frågor
1993/94:122 av Åke Gustavsson (s) om konststölden på Mo-
derna museet................................... 40
1993/94:123 av Hans Göran Franck (s) om psykiatrisk vård vid
fängelser och häkten............................. 40
1993/94:124 av Carl Olov Persson (kds) om tryckimpregnerat
virke......................................... 40
1993/94:125 av Åke Carnerö (kds) om asylsökandes hälsotill-
stånd ......................................... 41
1993/94:126 av Sylvia Lindgren (s) om sysselsättningen i Stock-
holms skärgård................................. 41
18 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 11 november 41
Talmannen
44
gotab 45324, Stockholm 1993