Riksdagens protokoll
1993/94:15

Tisdagen den 26 oktober

Kl. 14.00-16.53

Protokoll

1993/94:15

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 20 oktober.

2 § Meddelande om information från regeringen

Anf. 1 TALMANNEN:

Jag får meddela att utrikesminister Margaretha af Ugglas (m) torsdagen
den 11 november efter muntliga frågor lämnar information om ESK.

3 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1993/94:9

Till riksdagen

På grund av hög arbetsbelastning har jag ingen möjlighet att inom be-
stämd tidsram besvara Lars Stjernkvists interpellation om senareläggning av
uppsägningar inom den offentliga sektorn. Interpellationen kommer att be-
svaras den 19 november kl. 9.00.

Stockholm den 15 oktober 1993

Börje Hörnlund

Interpellation 1993/94:31

Till riksdagen

Med hänvisning till riksdagsordningen vill jag meddela att interpellation
nr 31 av Charlotte Cederschiöld om åtgärder för utlandssvenskars återflytt-
ning till Sverige ej kan besvaras inom den föreskrivna tiden på grund av hög
arbetsbelastning. Jag har kommit överens med kammarkansliet att besvara
interpellationen den 29 november 1993.

Stockholm den 21 oktober 1993

Bo Lundgren 1

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 15

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

4 § Svar på fråga 1993/94:41 om handläggningen av asylärenden

Anf. 2 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Margitta Edgren har frågat mig om beslut i asylärenden där
humanitära skäl åberopats kommer att skjutas upp till dess asylutvärde-
ringen är färdig.

Jag är medveten om att det under senare tid i den allmänna debatten har
gjorts gällande att en skärpning av praxis i asylärenden skett. Jag har tagit
dessa signaler på allvar. Vidare är regeringen inte längre högsta instans när
det gäller överprövning av utlänningsärenden, vilket innebär att regeringen
inte på samma sätt som tidigare kan leda och följa utvecklingen av praxis.
Mot denna bakgrund har regeringen tillsatt en utredning för att utvärdera
hur utlänningslagen tillämpats under senare tid.

Det är viktigt att poängtera att regeringen inte på något sätt givit direktiv
om att praxis skall skärpas. Utredarna skall arbeta skyndsamt. Det finns
ingen anledning att under utredningstiden upphöra med att avgöra enskilda
asylärenden.

Anf. 3 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Jag vill tacka Birgit Friggebo för detta svar. Jag skall först be
att få göra två kommentarer.

För det första framgår det av svaret att ministern är medveten om att det
under senare tid i den allmänna debatten har gjorts gällande att en skärpning
av praxis har skett. Utifrån detta kan man tro att det är fråga om litet löst
prat eller enstaka tidningsartiklar, men det är faktiskt erfarna flyktingadvo-
kater, mänskliga rättighets-organisationer av olika sorter och erfarna tjäns-
temän som till mig och andra enskilda riksdagsledamöter har framfört att
deras uppfattning och erfarenhet är att praxisen i asylärenden har skärpts.

För det andra säger Birgit Friggebo också i svaret att regeringen inte som
tidigare kan leda och följa utvecklingen av praxis, och det är ju helt korrekt.
Men fortfarande är det så, och det står också i det pressmeddelande som
kom från Kulturdepartementet den 1 oktober, att regeringen kan styra till-
lämpningen av utlänningslagen genom s.k. praxisbeslut. Den delen av rege-
ringens ansvar för att tolka riksdagens beslut är alltså inte helt borta.

Det är bra att en utredning har tillsatts, en utredning som skall arbeta
snabbt och vara färdig före jul, men mot bakgrund av kommentarer från
t.ex. flyktingadvokater finns det samtidigt all anledning att upphöra med att
avgöra enskilda asylärenden till dess utredningen är färdig. Vad advokater
säger är nämligen att Utlänningsnämndens beslut ytligt sett är bättre infor-
merande beslut men att man har schabloniserat sitt handlande och att man
generellt bortser från advokaternas argumentering. Detta beror troligtvis till
stor del på att Utlänningsnämnden har fått anställa nya, unga och oskolade
jurister, som inte har kulturell erfarenhet och livserfarenhet. För den en-
skilda människan är det ju oerhört viktigt att vi ändå tar våra ställningstagan-
den om rättssäkerhet på allvar och visar det.

Anf. 4 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag delar uppfattningen att vi skall ta den här frågan på allvar,
och det är ju också bakgrunden till att regeringen har tillsatt den här utvärde-
ringen.

Jag är medveten om den kritik som finns och varifrån den kommer, men
det kan ju också bero på att verkligheten ser litet annorlunda ut. Om man
talar om att Utlänningsnämndens beslut skulle vara schabloniserade, skall
man ändå vara medveten om att vi t.ex. i dag har en väldigt stor grupp av
kosovoalbaner, som alla har ungefär liknande skäl. Då blir naturligtvis beslu-
ten också ganska likartade.

Dessutom har situationen förändrats i länder som tidigare var flyktinglän-
der, t.ex. Iran, Irak och Libanon, där det tidigare var krig. Regimerna i Öst-
europa är också i dag helt annorlunda, och det finns därför andra skäl att
flytta på sig än rent politiska. Det är klart att det råder fattigdom och elände
i de länder som de asylsökande kommer ifrån, men bedömningen kan ändå
vara något annorlunda.

Det kan alltså finnas en bakgrund till att man uppfattar att asylprövningen
skulle ha blivit hårdare. Samtidigt förnekar myndigheterna själva detta. De
anser att de fullföljer en ganska generös och human praxis, vilket i Sverige
ju har varit och fortfarande är grunden för beslutsfattande.

Det viktiga är väl ändå att vi avvaktar och ser vad man kommer fram till
i utvärderingen.

Margitta Edgren ställde en direkt fråga om man inte borde upphöra med
att avgöra enskilda asylärenden till dess utvärderingen är färdig. Men det är
ju inte vanligt i Sverige att en verksamhet avstannar under den tid utredning
pågår, och jag tror inte heller att det faktiskt är nödvändigt i detta fall att
göra på det sättet.

Anf. 5 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Jag vet att detta inte är vanligt, men i det här fallet gäller det
ju humanitära skäl. Det gäller familjer med sjuka barn, barn som man redan
på förhand vet inte kan få medicinsk vård i det land de skall utvisas till. Det
gäller sjuka vuxna, vars sjukdom har förvärrats under den tid de varit här,
beroende på att de har fått vänta. Jag har en hel ”bibba” med fall som jag
skulle kunna nämna, men jag skall inte ta upp något enstaka fall, eftersom
jag vet att ministern inte kan uttala sig i sådana. Men det är fall där kardiolo-
ger och psykiatrer mycket tydligt säger att det kommer att bli värre och leda
till döden om personerna i fråga skickas hem. Det är i de verkligt humanitära
fallen som jag menar att man borde vänta med avgöranden tills utredningen
är klar.

Människor med erfarenhet på detta område menar ju faktiskt att läget har
hårdnat - troligtvis har det skett omedvetet, men läget har ändå successivt
hårdnat, och man tar nu inte de hänsyn som man tidigare har tagit.

Anf. 6 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Man skall ha klart för sig att grunden för svensk invandrarpo-
litik i dag är flyktingskap och behovet av skydd undan förföljelse, krig, tortyr
och liknande. Vad Margitta Edgren nu tar fram är så att säga allmänt huma-

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

'rot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

nitära skäl vad avser sjukvård, och det är egentligen inte någon grund för ett
politiskt flyktingskap i Sverige. Vi är medvetna om att också detta har ökat
under senare tid, inte minst på grund av att gränserna österut har blivit öpp-
nare.

Det har emellertid givits tillstånd också för barn att stanna här åtminstone
tillfälligt för att de skall kunna få tillgång till sjukvård, även om detta inte
ingår i det politiska skyddsbehovet.

Så sent som bara för några veckor sedan hade Utlänningsnämnden över-
lämnat ett ärende. Regeringen beviljade i det fallet ett tillfälligt uppehålls-
tillstånd just för att ge sjukvård.

Anf. 7 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Jag är väl medveten om detta. Vi har tidigare kunnat ta så-
dana humanitära hänsyn i enstaka undantagsfall. De är ännu mer sällsynta
är vad de har varit tidigare. Det tolkas som att vi har skärpt bedömningen
på ett sätt som inte varit riksdagens mening.

Jag känner väl till att sjukdom osv. inte är skäl för uppehållstillstånd i Sve-
rige. Men vi har tidigare gjort dessa undantag. Om vi nu inte alls gör det
uppfattas det som att vi har skärpt bedömningen på ett sätt som inte är fören-
ligt med vår humanitära grundinställning.

Jag tackar ändå Birgit Friggebo för svaret. Jag är också säker på att de
beslut om praxis som regeringen har fattat när det gäller ett sjukt barn kom-
mer att ha ett väsentligt inflytande vid bedömningarna även under hösten.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1993/94:52 om närradiostationernas möjligheter att
sända nyhetssammandrag

Anf. 8 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Björn von der Esch har frågat om jag finner anledning att
vidta någon åtgärd med anledning av att några närradiostationer har givits
vitesföreläggande om de fortsätter att sända TT:s nyhetssammandrag.

Jag vill först påminna om att vi sedan den 1 april i år har en mycket frihetlig
lagstiftning om privat lokalradio i Sverige. För den som önskar sända inom
ramen för den lagstiftningen gäller mycket få restriktioner i fråga om sänd-
ningarnas innehåll.

Björn von der Eschs fråga gäller emellertid sändningar i närradio. Syftet
med närradion är att bereda det lokala ideella föreningslivet en möjlighet att
sprida sitt budskap. Detta är skälet till att endast lokalt verksamma ideella
föreningar och vissa andra sammanslutningar kan få tillstånd att sända när-
radio. Det finns emellertid inte någon anledning att ge föreningslivet - lika
litet som någon annan grupp - ensamrätt att utnyttja någon del av sändnings-
utrymmet i förvärvssyfte. I regeringens proposition (1992/93:79) om privat
lokalradio sägs därför att en kommersialisering av närradion bör motverkas.

Enligt 11 § första stycket närradiolagen (1982:459) får sammanslutningar-
nas programutbud inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material

som inte har framställts enbart för den egna verksamheten. Enligt förarbe-
tena (prop. 1981/82:127) är syftet med bestämmelsen att garantera program-
verksamhetens lokala karaktär. Förbudet riktar sig mot ett systematiskt och
regelbundet utnyttjande av centralt producerade program utan naturlig an-
knytning till det område som täcks av närradiosändningarna.

Bakgrunden till Björn von der Eschs fråga är att Närradionämnden har
förelagt tre sammanslutningar som regelbundet hade återutsänt TT:s sam-
manställda nyhetssammandrag att följa den aktuella bestämmelsen. Som
Björn von der Esch vet är jag förhindrad att uttala mig om hur myndigheter
behandlar enskilda fall. En förnyad prövning av vilka regler som skall gälla
för närradion i framtiden kommer att kunna ske inom ramen för den översyn
av reglerna för lokalradion som skall göras i god tid före utgången av den
första tillståndsperioden för lokalradion.

Anf. 9 BJÖRN VON DER ESCH (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det var långt, och det är skräm-
mande. Det ger en oerhört formalistisk och byråkratisk syn på frågan, som
rör det som hos oss är grundlagsfäst, nämligen yttrandefrihet och informa-
tionsfrihet.

Här står inte ett ord om att detta möjligen kan beröra någonting som heter
yttrandefrihet, och informationsfrihet vad gäller TT. Statsrådet skriver:
”Det finns emellertid inte någon anledning att ge föreningslivet---ensam-

rätt”. Det är inte någon ensamrätt för föreningslivet! Alla får sända TT-ny-
heter utom just närradion.

Kan statsrådet nämna ett enda västeuropeiskt land där politikerna ingri-
per mot radion och förbjuder nyhetssändningar? Det är inte vilka nyheter
som helst, utan det är nyheter från vår största nyhetsbyrå. De varar i två
minuter. Detta anses överskrida vad man kallar ”i begränsad tid”.

Ser statsrådet inte detta som en komplikation ur yttrande- och informa-
tionsfrihetssynpunkt?

Anf. 10 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Tyvärr har vi på grund av tekniska förutsättningar inte möjlig-
het att tillåta utnyttjandet av etersända program hur som helst. Det finns en
begränsning i etern. Då uppstår den för politikerna mycket komplicerade
frågan: Vilka skall få sända, och vilka regler skall ställas upp för att få sända?

När det gäller den privata kommersiella lokalradion har vi nästan inte
ställt upp några regler alls. Urvalet är en kommersiell bedömning, och man
betalar avgifter.

Beträffande närradion har man sagt att man vill ge den utrymme att sända
utan att tvinga den att kommersialiseras. Den får detta utrymme fritt och
gratis mot att det är fråga om ideella stationer för det lokala föreningslivet.

Man har då också ställt upp regeln att det inte skall vara centralt produce-
rade program. Det lokala föreningslivet skall vända sig till medlemmar, sina
sympatisörer och kanske också få möjlighet att sprida sitt budskap till andra.
Detta sker just för att yttrandefriheten och informationsfriheten skall finnas
för det lokala föreningslivet.

Man får säga nästan vad som helst för att bedriva propaganda för sin egen

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svarpå frågor

verksamhet. Nu är det några stationer som har brutit mot bestämmelserna,
och myndigheterna försöker då tolka den lag som finns.

Björn von der Esch frågar: Finns det något annat land som har sådana
bestämmelser? Ja, jag skulle vilja påstå att man i andra länder har mycket
mer bestämmelser och inskränkningar vad gäller radioverksamheten och
vad som får sändas eller inte.

Europakommissionen för mänskliga rättigheter har prövat några fall som
gäller närradiosändningar. Där har man sagt att det får finnas regler för att
uppnå det bakomliggande syftet med närradion. Det finns här ett bakomlig-
gande syfte, nämligen att det skall vara en lokal föreningsradio.

Anf. 11 BJÖRN VON DER ESCH (m):

Fru talman! Saken är den att det inte är fråga om tre utan jag tror det är
sexton stationer som har fått vitesföreläggande på 50 000 kr om de fortsätter
att sända TT:s nyheter om två minuter. Det finns både tid och plats.

Statsrådet säger att vi i Sverige rent generellt är mycket friare än alla
andra. Tala om för mig i vilket land radiostationer inte får sända nyheter!
Säg ett enda land där sådana bestämmelser finns. Det går inte bara att säga
att vi är de friaste. Vi är inte det. Vi har denna surdeg kvar.

Statsrådet hänvisar här till Europadomstolen. De fallen hade med rekla-
men att göra. Det accepterar vi. Men hur kan det vara en kommersialisering
av, låt oss säga, studentradion i Uppsala att de får sända TT:s nyheter? Jag
tycker att detta är absurt. Statsrådet blandar ihop allting och säger att vi på
detta sätt gynnar yttrandefriheten, dvs. genom att förbjuda dessa små statio-
ner att sända nyheter. För mig är det fullständigt absurt.

Anf. 12 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Närradiostationerna får sända nyheter under timmavis, om
de vill det, om de producerar nyheterna själva. Det här handlar om principen
om centralt redigerat material.

Man kan tycka att det är litet futtigt när man talar om två minuter åter-
kommande inslag. Jag håller med Björn von der Esch om det. Men det hand-
lar i grunden om vilken avvägning man skall göra. Om Björn von der Esch
anser att myndigheterna inte skall uppfylla de bestämmelser som riksdagen
har fattat beslut om tycker jag att han skall säga det.

Närradiostationerna får sända precis hur mycket nyheter de själva vill om
de producerar dem själva. Det finns inget som helst förbud mot detta.

Anf. 13 BJÖRN VON DER ESCH (m):

Fru talman! Jag tycker att diskussionen nu blivit ännu mer absurd. Skulle
studentradion ha korrespondenter i Afrika, Asien och Sydamerika? Hur
skulle de kunna få ihop några nyheter om de skulle producera dem själva?

Vi har i Sverige nyhetsbyråer som är till för att skapa goda nyheter, och
helst också nyheter som är sanna. Det är inte alltid man får höra det. Då
säger statsrådet: Men riksdagen har ju stiftat dessa lagar. Ja, visst har vi det,
men det gäller här tolkningen av ”i begränsad omfattning”. Är inte två minu-
ter ”i begränsad omfattning”? Statsrådet säger ju att stationerna kan sända
nyheter timmavis. Jag får inte det hela att gå ihop.

Anf. 14 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Om inte Björn von der Esch får det hela att gå ihop kanske
det är jag som har svårigheter att förklara för honom. Jag vet att han har
stor erfarenhet från denna verksamhet, och så svårt kan det ändå inte vara.

Om Björn von der Esch anser att man skall ändra så att det inte längre
skall finnas ett utrymme i etern för det lokala föreningslivet - spridandet av
egna budskap, en åsiktsradio - är det naturligtvis fritt fram för honom att
föreslå den ändringen.

Anf. 15 BJÖRN VON DER ESCH (m):

Fru talman! Visst skall det finnas en åsiktsradio! Det finns säkert plats för
åsikter även om TT skulle få sända ett två minuter långt nyhetssammandrag
per timme.

Jag förstår om inte statsrådet kan göra något nu. Min vädjan är att statsrå-
det skall se till att den här lagen blir ändrad. Vänta inte tills perioden för
lokalradion har gått ut. Inom sju år utlovas en ändring. Jag tycker att det
verkligen är att ta i. Man kan genomföra en sådan här ändring på några må-
nader. Nyheter har inte ett dugg med kommersialisering att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1993/94:69 om fördelningen av radiotillstånd

Anf. 16 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Inger Lundberg har frågat om jag är beredd att ompröva rege-
ringens politik vid fördelning av radiotillstånd i syfte att uppnå ökad bredd
i medieutbudet.

Inger Lundbergs fråga indikerar att hon inte förstått att ett monopol har
brutits. Lokalradion ökar bredden genom att kanske hundratals nya radio-
stationer kan komma ut i etern.

I regeringens proposition (1992/93:70) om privat lokalradio sägs att reg-
lerna för lokalradion bör ses över i god tid före den första tillståndsperiodens
slut och att översynen bör ske under parlamentarisk medverkan. Om översy-
nen ger anledning till det kommer riksdagen att få ta ställning till eventuella
förändringar i regelsystemet i god tid innan de först meddelade sändningstill-
stånden skall förnyas. Ambitionen vid en sådan översyn bör givetvis vara att
radion, även i framtiden, i största möjliga mån bör vara oreglerad.

Riksdagen har inte något att erinra mot detta.

Enligt min mening är det alldeles för tidigt att dra några slusatser om ef-
fekten av reglerna för lokalradion. Jag ser därför ingen anledning att ändra
den bedömning som redovisas i propositionen.

Anf. 17 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag vill också påminna om
att målet, i samband med att man bröt radiomonopolet, var att öka mångfal-
den och sprida yttrandefriheten. Nu var det bara tre kriterier som blev avgö-
rande vid fördelningen av radiotillstånd: pengar, pengar och åter pengar.

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Sverige är det enda land i världen där yttranderätten går på auktion. Det
har lett till en enorm koncentration vid det första auktionstillfället och ab-
surda priser. Risken är uppenbar att det leder till förflackning och att det blir
små möjligheter att göra bra lokala program.

Två av tre tillstånd gick till de stora mediaaktörerna. Det blev de stora
mediamonopolen som vann auktionen där bara pengar gällde. Det var SRU
Rix, de dominerande landsortstidningarna, kretsen kring Svenska Dagbla-
det, Bonniergruppen och kretsen kring Jan Stenbecks Kinnevik som vann.
På två orter gick tillstånden till samma innehavare genom ett bulvanförfa-
rande. Lagstiftningen är så dålig att tillståndshavarna t.o.m. skryter om att
de har fått monopol.

I riksdagsdebatten sade Bertil Fiskesjö att det finns en del inslag i lagstift-
ningen som man kan känna osäkerhet inför. Vi får se hur det fungerar. Det
finns som bekant möjlighet att ändra lagar i denna riksdag.

Resultatet av auktionen har blivit absurt. Trots det säger Birgit Friggebo
att först i slutet av 90-talet när tillstånden böljar gå ut skall vi göra en om-
prövning. Är liberal kulturpolitik verkligen detsamma som pengar?

Anf. 18 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! När beslutet om den kommersiella lokala radion fattades var
huvudsyftet att vi skulle få så många aktörer som det över huvud taget var
möjligt. Syftet var således att bryta upp Sveriges Radios monopol som var
cementerat sedan årtionden och som Socialdemokraterna inte hade gjort nå-
got åt.

Jan-Erik Wikström satt med i den tidigare borgerliga regeringen och skra-
pade på monopolet genom att möjliggöra närradion. Sedan hände inte ett
enda dugg under nio år. Regeringens första åtgärd var nu att se till att vi
skulle få mera mångfald, mera yttrandefrihet och flera aktörer. Under hös-
ten kommer det nu till radiostation efter radiostation.

Jag har litet svårt att förstå att Inger Lundberg efter bara några månader
kan ha en alldeles förutfattad mening om vad det är för utbud som dessa
lokalradiostationer kommer att sända. Låt oss se på det utbudet innan vi har
någon uppfattning om resultatet av det tilldelningssystem som vi valde.

Utgångspunkten var att man köper sig till en inkomst, dvs. möjlighet till
reklamintäkter. Från politisk sida, på den borgerliga kanten, vill vi inte hålla
på och styra alltför mycket av innehållet. Låt oss vänta och se hur utfallet
blir. Jag är ganska förhoppningsfull och tror att det här kommer att bli bra.
Det finns självfallet ingen anledning att nu bölja ändra i de bestämmelser
som riksdagen fattade beslut om för bara ett halvår sedan.

Anf. 19 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Oroar det alls inte statsrådet att man via bulvaner har kunnat
koncentrera tillstånden på två orter till samma innehavare? Oroar det inte
statsrådet att de stora mediaföretagen har över två tredjedelar av de tillstånd
som utauktionerades? Oroar det inte statsrådet att en mängd tidningar - bor-
gerliga och socialdemokratiska och även pressens egna tidningar - känner
stor oro över utfallet av auktionsförfarandet?

Det är en sak att statsrådet trodde att det här skulle gå bra. Men är det

verkligen så att vi uppfyller grundlagens krav på vidast möjliga yttrande- och
informationsfrihet när det bara är pengar som är avgörande vid fördelningen
av radiotillstånd?

Anf. 20 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Det är inte gratis att starta tidningar i det här landet, och det
har aldrig varit det. Det är människor med pengar som startar tidningar, oav-
sett om det är stora dagstidningar eller små kulturtidskrifter av olika slag. Jag
har aldrig hört någon socialdemokrat tala om att vi skulle ha inskränkningar i
yttrandefriheten när det gäller tryckfriheten i det här landet. Det kan inte
vara någon angreppspunkt att man måste ha pengar för att starta en verk-
samhet.

Om det på någon ort är samma köpare av tillstånden är det lokalradiomyn-
digheten som har till uppgift att agera för att bryta ett sådant tillstånd.

Det finns kedjor av olika slag som är med på olika håll. Jag tycker att det
är bra att de visar upp sig öppet. I lokalradion är det möjligt att göra gemen-
samma produktioner, och en del skall göras lokalt. Jag tycker att det är bra
att man så öppet visar att man är med i verksamheten.

Anf. 21 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Det finns en viktig skillnad mellan möjligheten att starta tid-
ningar och möjligheten att starta radiokanaler. Det finns, vilket statsrådet
vet, bara ett begränsat antal frekvenser. Det beror delvis på för liten aktivitet
från statsrådets sida. Statsrådet vet också att vi har flera stödformer, dels
stöd till pressen i allmänhet genom de generösa momsreglerna, dels stöd rik-
tat bl.a. till andratidningar för att vi skall kunna ha den mångfald som grund-
lagen föreskriver.

Statsrådet säger att det är bra att kedjorna visar upp sig öppet. Är det
också bra att bulvanerna visar upp sig öppet? Är det bra att samma intressen
är koncentrerade till tillstånden på ett par orter? Är inte det här utomordent-
ligt oroande, fru statsråd? Jag oroas av att statsrådet inte känner någon liten
ångest eller oro inför utvecklingen på mediaområdet.

Anf. 22 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag tolkar Inger Lundbergs fråga och inlägg här som en upp-
följning av det motstånd som fanns hos socialdemokratin när det gällde in-
rättandet av lokalradion. Det är naturligt att ett oppositionsparti försöker
att följa upp det motstånd som det hade när företeelsen inrättades.

Jag ser med tillförsikt och glädje fram emot att det nu nästan varje dag
startas en ny radiostation i det här landet. Radiostationerna kommer att kon-
kurrera sinsemellan och med den gamla monopolradion. Jag tror dessutom
att det är en stimulans. Jag har hört många i Sveriges Radio och dess lokalra-
dio som är glada över den nya konkurrensen som deras verksamhet får.

Anf. 23 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Om det bara gällde min oro vore det inte så farligt, fru stats-
råd. Problemet är att väldigt många känner den här oron. Det finns en stor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

besvikelse ute i landet över att det har blivit den här koncentrationen och
över att de här pengarna har kommit med i spelet.

Statsrådet har alls inte kommenterat frågan om att det på ett par orter fak-
tiskt har blivit samma innehavare till olika tillstånd. Oroar det inte alls? Är
det tillfredsställande? Kommer statsrådet att arbeta utifrån samma principer
när det gäller fördelning av eventuella tillstånd till lokal-TV? Är det bara
pengar som är riktlinje för liberal kultur- och massmediepolitik i dag?

Anf. 24 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag har upplyst Inger Lundberg om att det, om flera tillstånd
på någon ort går till samma köpare, är en fråga som lokalradiomyndigheten
skall hantera.

Liberal yttrandefrihet innebär att man, så mycket det över huvud taget
går, gör det möjligt att ha flera aktörer också i etern. Detta har Socialdemo-
kraterna varit emot. De har inte gjort någonting alls under hela 80-talet för
att öka den friheten. Det tycker jag är ett stort hot mot yttrandefriheten.

Egentligen skulle jag ställa en motfråga: Har Socialdemokraterna även i
denna fråga för avsikt att förändra verksamheten - och därmed hota den -
om de någon gång senare skulle komma tillbaka i regeringsställning?

Anf. 25 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Jag tror att statsrådet är väl införstådd med att lagstiftningen
är så lös i kanten att det inte finns möjlighet för den myndighet som har an-
svar för fördelningen av tillstånden att ingripa mot de bulvaner som har age-
rat. Det är en brist i lagstiftningen, och det är ett ansvar som statsrådet har.

Det är allvarligt att statsrådet inte åtminstone på denna punkt ifrågasätter
propositionen och agerandet.

Jag vill avslutningsvis passa på att fråga statsrådet om hon är beredd att
snabbt verka för att det blir fler frekvenser på alla de orter där de stora
mediemonopolen i stort sett har fått fritt fram.

Jag vill vidare säga till statsrådet att hon, även om hon inte agerar nu, skall
gå hem och fundera på om detta verkligen är bra och om detta är vad hon
vill.

Vi socialdemokrater har varit positiva till att bryta radiomonopolet, men
vi kan inte ha en situation där pengar styr yttrandefriheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1993/94:58 om granskning av journalisters bak-
grund m.m.

Anf. 26 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Kenneth Attefors har frågat mig om jag avser att föreslå en
lag som ger staten möjlighet att speciellt granska mediebranschens insideraf-
färer.

Svaret är nej.

Jag kan tillägga att konstitutionsutskottet för ett par veckor sedan, i sam-

band med att det behandlade två motioner som rör den journalistiska verk-
samheten, har uttalat att det med hänsyn till vikten av vidaste möjliga yttran-
defrihet i första hand bör ankomma på pressen själv att vidta åtgärder för
att hålla journalistiken på en önskvärd kvalitativ nivå. Utskottet anförde att
det därför inte var ”berett förorda en statlig utredning eller projektgrupp om
pressetiska frågor eller ”auktorisationsinstitut”’, vilket motionärerna efter-
lyst (bet. 1993/94:KU3 s. 27). Motionerna avstyrktes av utskottet. Riksda-
gen biföll i förra veckan utskottets förslag.

I den aktuella frågan har jag samma principiella inställning som den riks-
dagen har gett uttryck för när det gäller statliga ingripanden mot pressen.

Anf. 27 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Tack så hemskt mycket för svaret! Det var ett kort och bra
svar som egentligen inte behöver debatteras mer. Jag skall ändå ta tillfället
i akt och ge en liten eloge till pressen. Pressen har faktiskt lyckats vara litet
självkritisk.

I Aftonbladet sågar man nämligen den journalist som jag syftade på i min
fråga järns med fotknölarna. I journalisternas fackföreningstidning Journa-
listen nr 29/30 sägs att denne journalists beteende - han skrev om ett företag
trots att han hade ett stort aktieinnehav - skadar journalistkårens trovärdig-
het.

Detta är kanske vad som behövs i medierna för att det skall kunna bli
självsanering, men jag vill ändå ställa en fråga. I USA finns en särskild lag.
Kan statsrådet förklara varför man i Förenta staterna tycker att det är viktigt
att ha en sådan lag och varför vi inte behöver ha en sådan lag här i Sverige?

Anf. 28 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Jag kan nämna att regeringen i början av september tillsatte
en utredning som har i uppdrag att göra en översyn av vissa insiderfrågor.
Den utredningen skall bl.a. undersöka möjligheten att införa särskilda lag-
regler mot otillbörlig kurspåverkan.

Jag kan också säga att det redan i dag finns regler i insiderlagen som gäller
alla, inklusive opinionsbildare och journalister. Men insiderlagen tar sikte
på att det är förbjudet att på grund av något som man har fått kännedom om
handla med värdepapper. Om jag har förstått Kenneth Attefors rätt gäller
det här fallet snarare en situation då en person offentliggör, eller i varje fall
offentligen uttrycker, uppgifter om verksamheten i ett bolag där den perso-
nen har aktier.

Det finns redan i dag en bestämmelse i brottsbalken som gäller när en per-
son just i syfte att påverka priset på t.ex. värdepapper offentliggör eller spri-
der vilseledande uppgifter. För att ansvar för brottet skall komma i fråga
krävs det alltså dels att syftet har varit att påverka priset, dels att personen
har vetat om att uppgifterna är vilseledande.

Jag kan alltså konstatera att det, även i avvaktan på den utredning som
regeringen har tillsatt, finns regler att följa i det här sammanhanget.

Anf. 29 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Än en gång tack, statsrådet! Det var intressant information.
Dagens industri tycker jag är en himla bra tidning. Jag använder mig fak-

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

tiskt ofta av den innan jag ställer frågor här. I Dagens industri kan jag läsa
om Johan Munck, som tydligen är utsedd att leda den här utredningen. Han
säger: ”Insiderutredningen kommer inte att föreslå att registret över insiders
ska utökas och omfatta exempelvis politiker och journalister.”

Det måste betyda att massmedierna skall granska sig själva och att mass-
medierna i sin tur skall granska oss politiker. Förstår jag Johan Munck rätt?

Anf. 30 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Det är ganska givet att jag inte kan stå här och kommentera
vad utredaren så småningom kommer fram till, men jag vill gärna säga att
jag tycker att pressens självsanerande verksamhet fungerar väl. Kenneth At-
tefors har just lämnat ett par exempel på det.

Det har naturligtvis förekommit, och kommer även i fortsättningen att
förekomma, enstaka övertramp. Men kolleger till den som gör ett sådant
övertramp uppmärksammar det ganska snart och bringar det till allmänhe-
tens kännedom. Dessutom finns pressens pressetiska organ, som uppmärk-
sammar sådana här saker.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1993/94:13 om översvämningarna i Norrland

Anf. 31 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Ulla Orring har frågat om orsakerna till årets översvämningar
samt om nödvändiga åtgärder vidtas i anledning av dessa översvämningar.

Översvämning av vattendrag till följd av stora naturliga flöden kan före-
komma både i reglerade och i oreglerade vattendrag. En översvämning i ett
vattendrag kan också förorsakas av stora flöden på grund av dammbrott eller
annan olyckshändelse.

En reglering av ett vattendrag jämnar ut flödena generellt men eliminerar
inte risken för översvämningar. Kraftiga regn när vattenmagasinen är fyllda
kan således medföra översvämningar även i reglerade vattendrag. Tillräcklig
hänsyn har inte alltid tagits till detta.

Det finns på många håll i landet permanent- och fritidsbebyggelse i områ-
den där risken för översvämningar är betydande. År 1989 gjordes en ändring
i plan- och bygglagen i syfte att tydliggöra att kommunen i planarbetet måste
ta hänsyn till både grund- och ytvattenförhållandena. Markens lämplighet
för bebyggelse skall bedömas med hänsyn bl.a. till risken för översväm-
ningar av den bebyggelse som avses komma till stånd. Bestämmelsen gäller
översvämningsrisken både för reglerade och för oreglerade sjöar och vatten-
drag. Det ankommer även på länsstyrelsen att hantera dessa frågor vid sam-
råd och vid utövande av den statliga kontrollen enligt PBL.

För att kunna använda en regleringsdamm som dämpare av stora flöden
behöver dammägaren information om förväntade sådana så att dammarna i
lämplig omfattning kan avtappas i förväg. Som framgår av sensommarens
översvämningar är det angeläget att den nuvarande prognos- och varnings-
tjänsten för stora flöden - för vilken Sveriges meteorologiska och hydrolo-

giska institut (SMHI) ansvarar - snarast förbättras. Frågan bereds för närva-
rande inom regeringskansliet.

För att undvika dammbrott skall dammar byggas så att vattenöverskottet
kan passera vid stora flöden. Avbördningsförmågan för dammar samt andra
dammsäkerhetsfrågor prövas av vattendomstolen i samband med domsto-
lens prövning av ett vattenföretag. Dammägama är ansvariga för dammsä-
kerheten, och tillsynen av dammar sköts i första hand av dammägarna själva.
Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet enligt vattenlagen. Dammsäkerhets-
nämnden biträder länsstyrelser och dammägare med rådgivning i dammsä-
kerhetsfrågor. Inom regeringskansliet övervägs för närvarande en särskild
granskning av kraftföretagens rutiner för hantering av dammsäkerhetsfrå-
gorna.

Länsvisa damminventeringar har skett och inventeringarna har granskats
av Dammsäkerhetsnämnden. Länsstyrelserna har på uppdrag av regeringen
ställt samman uppgifter om översvämningskänsliga områden. Inträffar en
översvämning, skall det allmänna genom räddningstjänsten svara för att ska-
dor på människor eller egendom eller i miljön hindras eller begränsas. Varje
kommun skall ha en räddningstjänstplan. Vid olyckshändelser som kräver
omfattande räddningsinsatser, t.ex. vid omfattande översvämningar, skall
länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten. Länsstyrelsen skall
upprätta en plan för räddningstjänsten i sådana situationer.

Det direkta ansvaret för hanteringen av översvämningsfrågor ligger alltså
på dammägare och de här nämnda myndigheterna. Regeringen har en över-
vakande roll och följer självfallet frågorna noggrant.

Anf. 32 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Jag tackar för svaret, som förvisso ger signaler till länsstyrel-
sen och inte minst till kraftföretagen, vilka nu tillgodogör sig vinsterna av
vattenkraften. Vi som bor i Norrland efter älvdalarna, där vattenkraften är
till största delen reglerad, fick i augusti år uppleva extrema vattenflöden,
som orsakade många enskilda boende intill älvarna stora skador.

Frågan är då: Vem bär ansvaret? Tyvärr väcker erfarenheterna från över-
svämningar många frågor. Sådana har ställts under årens lopp och var ak-
tuella även efter detta extrema vattenflöde. Varför släppte inte vattenkrafts-
bolagen ut mer vatten tidigare för att undvika översvämningarna? Snösmält-
ningen kom senare än beräknat och sammanföll därigenom med höstregnen,
men det kunde också kraftföretagen förutse. Varför missade SMHI i sina
väderleksprognoser, och varför finns det inte något sammanhållande organ,
som tar till sig erfarenheterna från översvämningar?

Jag är glad över att statsrådet Thurdin nu säger att regeringen har den
övervakande rollen. Men vi har hört detta många gånger från kraftföreta-
gen. De har vid tidigare översvämningar lovat att ta till sig de erfarenheter
som då fanns för att kunna undvika framtida olägenheter. Så har dock inte
skett. Många enskilda människor får bära stora kostnader, och detta bekym-
rar mig.

Anf. 33 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Ulla Orring ställer viktiga frågor. Man måste ha stor förståelse
för att människor blir oroliga, om det åtminstone framstår som om det råder

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

osäkerhet både när det gäller ansvaret och när det gäller att få fram informa-
tion så att man kan fatta rätt beslut.

Jag kan inte svara för vad som har skett under tidigare regeringar. Nu har
regeringen tagit ett initiativ för att klara ut dessa saker och se vad vi kan
göra. Vi skall naturligtvis också ta upp en diskussion med berörda parter.
Det är ju i regel så man kommer till rätta även med samordningsansvaret.

Anf. 34 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Det är bra att man inom regeringskansliet tar itu med denna
fråga och då särskilt granskar kraftföretagens rutiner. Jag hoppas att detta
inte bara skall övervägas utan också ge ett resultat. När alla våra älvar regle-
rades, trodde man att det skulle vara slut på översvämningarna. Så är dock
inte fallet. Historiskt sett har vi haft fyra fem stora översvämningar. De älvar
som inte är reglerade sköter sig själva och går någorlunda bra.

Jag vill ställa en fråga: Varför kan man inte hjälpa dessa människor genom
att ta i anspråk bygdemedel från vattenkraftsregleringen? Dessa medel var
ju avsedda att eliminera de skador som människorna utsattes för.

Anf. 35 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Den senaste frågan kan jag inte svara direkt på. Jag antar att
även lokala företrädare är inblandade när det gäller att besluta om dessa me-
del. Men det är riktigt som Ulla Orring säger att man på något sätt ändå
måste klara ut vad som gäller. En sak är viktig att komma ihåg, nämligen att
en reglering av älvarna aldrig kan utesluta att översvämningar kommer att
ske i framtiden. Har man detta klart för sig, måste också de som har hand
om samhällsplaneringen förstå att de måste ta hänsyn till detta och i sin pla-
nering visa på att det finns områden som inte är lämpliga, åtminstone inte
för ny bebyggelse. Där har jag såsom mark- och planminister naturligtvis ett
ansvar att ta upp en diskussion. Inte många har på samma sätt som jag har
gjort diskuterat länsstyrelsernas roll när det gäller sådana här viktiga sam-
hälls- och ansvarsfrågor. Det kommer jag att fortsätta med.

Anf. 36 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Jag tar fasta på detta löfte från statsrådet. Regeringen har ett
övergripande ansvar, och självklart måste de olika länsstyrelserna följa upp
detta. Jag tror att man i år blev tagen på sängen, inte bara länsstyrelserna
utan även kraftbolagen och räddningstjänsten. De enskilda fastighetsägare
som drabbades av skadorna får lägga ut stora pengar för självrisker och så-
dant. Hur omfattande erosionsskadorna är vet man inte i dag. Det visar sig
först nästa år. Dessa människor måste på något sätt hållas skadeslösa.

Anf. 37 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Nu kom Ulla Orring in på ytterligare ett intressant område,
nämligen geografisk information om geologiska förhållanden. När man pla-
nerar att använda marken gäller det att ta fram ett beslutsunderlag som visar
om vissa områden är rasbenägna. Då pratar jag allmänt om crosionsrisker,
för sådana finns också i södra Skåne i kontakten med havet. Detta är något
som jag tror att vi har all anledning att jobba med i Sverige, alltså att lära

oss att använda den geografiska informationen så att vi undviker att enskilda
människor råkar ut för skador som de själva måste betala.

Anf. 38 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Jag tackar för detta svar.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1993/94:77 om omprövning av påföljd som utdömts
av domstol i USA

Anf. 39 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Lars Moquist har frågat mig om jag avser att vidta någon åt-
gärd för att Annika Östberg, som avtjänar ett fängelsestraff i USA för mord,
skall få straffet omprövat.

Annika Östberg dömdes 1983 av en domstol i Kalifornien för delaktighet
i två mord. Straffet bestämdes till fängelse från 25 år till livstid. Annika Öst-
berg har framfört önskemål om att få avtjäna straffet i Sverige.

Överförande av straffverkställighet från ett utomnordiskt land till Sverige
regleras i den internationella verkställighetslagen som grundas på 1983 års
konvention om överförande av frihetsberövade personer, den s.k. överför-
andekonventionen. Konventionen, som både Sverige och USA har tillträtt,
syftar till att underlätta överförandet av utländska intagna till hemlandet. En
huvudprincip i konventionen är att någon ny prövning av den ursprungliga
domen inte får ske av annan stat än domslandet.

Överförandekonventionen - liksom annat internationellt samarbete -
bygger på ömsesidighet och respekt. Jag vill därför understryka att Sverige
för att ta till vara sina egna medborgares intressen måste respektera de andra
konventionsstaternas rättsordningar. Detta gäller också i Annika Östbergs
ärende. För att ett överförande skall komma till stånd krävs att både doms-
landet och verkställighetslandet samtycker till ett överförande. Konventio-
nen innebär med andra ord ingen skyldighet för en stat att bifalla en fram-
ställning.

Redan 1985, dvs. samma år som överförandekonventionen trädde i kraft,
gjordes en formell framställning från Sverige om att Annika Östberg skulle
överföras hit. Eftersom det inte var fråga om ett tidsbestämt straff gick de
kaliforniska myndigheterna inte med på ett överförande. Annika Östbergs
straff har ännu inte tidsbestämts. Enligt uppgift kan detta ske tidigast 1997.

Om verkställigheten överförs till Sverige kan antingen fortsatt verkställig-
het eller påföljdsomvandling komma i fråga. Det sistnämnda förfarandet blir
aktuellt om påföljden inte har någon motsvarighet i svensk lagstiftning. Oav-
sett vilket förfarande som väljs skall dock skuldfrågan, som jag tidigare sagt,
inte omprövas.

Alltsedan Annika Östberg dömdes har vid många olika tillfällen kontakter
tagits med de amerikanska myndigheterna för att få hennes straffverkställig-
het överförd till Sverige. Så sent som i september i år togs ärendet upp med
justitieministeriet i Washington. Dessutom tog jag själv upp frågan vid mitt

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

besök i USA för några veckor sedan. Något tillfälle för att diskutera ärendet
erbjöds tyvärr inte.

Låt mig slutligen upplysa om att regeringen även i fortsättningen kommer
att driva frågorna med all den kraft som rimligen krävs. Det är däremot inte
aktuellt att hos de amerikanska myndigheterna kräva en omprövning av den
amerikanska domen.

Då Lars Moquist, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad att
närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Karl Gustaf Sjödin i stäl-
let fick delta i överläggningen.

Anf. 40 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. I Lars Moquists från-
varo skall jag ta tillfället i akt att utvidga frågan.

Det finns, som justitieministern redogjorde för, möjlighet att via en över-
förandekonvention pröva ärenden. Justitieministern nämnde också att hon
personligen försökte få till stånd en diskussion, men att det inte gavs tid till
en sådan.

Tänker justitieministern vidta ytterligare åtgärder för att få i gång en dis-
kussion? Det var ju ambitionen när justitieministern besökte Washington.

Anf. 41 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag var på besök i Kalifornien, där Annika Östberg sitter
fängslad. Det är också i Kalifornien som man formellt fattar beslutet.

Jag nämnde i mitt svar att UD senast i september hade kontakter med ju-
stitieministeriet i Washington. Det förekommer fortlöpande kontakter i
detta ärende.

Anf. 42 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Fru talman! Fallet har uppmärksammats i pressen - senast i Expressen för
några veckor sedan. En bred allmänhet vill hjälpa till. Jag tror att vi måste
vara betydligt tuffare.

En dansk medborgare har kunnat komma hem och avtjäna straffet i Dan-
mark. Det ärendet togs upp i tuffa förhandlingar. Man engagerade en advo-
kat i USA, Jerome Matthews, som skötte förhandlingarna.

Jag tror att vi måste vara tuffare. Vi måste med kraft visa vad vi anser på
ministernivå, så att vi får uppmärksamhet. Om danskarna kan klara en sådan
sak på ministernivå, borde vi också kunna göra det.

Anf. 43 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Vi skall komma ihåg att man inte kan jämföra det ena fallet
med det andra. Annika Östberg är dömd för delaktighet i polismord - något
som betraktas som mycket allvarligt i USA.

Vi skall inte heller glömma bort att åtskilliga andra svenskar sitter i fäng-
else i USA. Jag kan bara garantera att vi från regeringens sida har fortlö-
pande kontakter på alla nivåer, men vi måste också inse att besluten fattas i
USA.

Anf. 44 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Fru talman! Det justitieministern säger är alldeles riktigt. Men det som
upprörde många svenskar är att Annika Östberg enligt svensk lag inte gjort
sig skyldig till något brott. Hon befann sig på brottsplatsen som ett vittne.

Samma sak gäller de tre svenskar som dömdes till sju års fängelse för att
de överträdde gränsen till Irak. Som vi ser det har vederbörande fått orimliga
straff, men vi kan inte ändra på ett lands lagar.

Jag tror att många delar uppfattningen att man skall göra allt som rimligt-
vis går för att få till stånd ett överförande av straffet så att Annika Östberg
kan avtjäna det i Sverige. Såvitt jag kan se är det ett orimligt straff, men vi
skall, som justitieministern har sagt, inte lägga oss i straffpåföljderna utan
med kraft försöka diskutera överförandekonventionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1993/94:78 om Polisens organisation m.m.

Anf. 45 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Lars-Erik Lövdén har frågat mig om regeringen är beredd att
tillsätta en parlamentarisk beredning med uppgift att göra en översyn av po-
lisväsendets organisation och verksamhet.

Efter ett tioårigt utredningsarbete och en nästan lika lång förändringspro-
cess har den svenska Polisen nu fått sin decentraliserade organisation med
ett starkt och lokalt förankrat medborgarinflytande. Det finns därför i dag
mycket goda förutsättningar för Polisen att lösa sina lika svåra som viktiga
uppgifter, även i ett samhällsekonomiskt ansträngt klimat.

Jag har emellertid de senaste dagarna med oro och förvåning noterat att
det nu åter höjs röster för att centralisera uppgifter och ansvar från lokal och
regional nivå till den centrala nivån i polisväsendet, nämligen Rikspolissty-
relsen. När nu Lars-Erik Lövdén dessutom frågar mig om jag är beredd att
medverka till en ny stor utredning av Polisen är svaret givet.

Jag tänker inte ta initiativ till en utredning som skulle föra utvecklingen
bakåt till en centraliserad polisorganisation och som skulle störa det mycket
fina och kraftfulla utvecklingsarbete inom Polisen som i dag pågår vid de lo-
kala och regionala myndigheterna i hela landet. I detta arbete utnyttjar nu
myndigheterna för första gången alla de instrument som de har fått genom
en beslutsordning som präglas av demokrati och decentralisering.

Den Winbergska utredningen kommer att behandlas på sedvanligt sätt.
Först kommer den att behandlas tillsammans med Rikspolisstyrelsens egen
utredning vid en hearing. Därefter kan ställning tas till den fortsatta bered-
ningen, som kommer att innefatta en remissbehandling av delar av materia-
let.

Anf. 46 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Fru talman! Jag är mycket förvånad över svaret. Jag har inte på något sätt,
varken i min fråga eller i uttalanden, gått emot tankarna på att vi skall bibe-

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 15

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

hålla en decentraliserad organisation eller förespråkat en centralisering av
uppgifter från regional och lokal nivå till Rikspolisstyrelsen.

Det jag har ifrågasatt och varit kritisk mot är departementets handlägg-
ning av översynen av den centrala organisationen. Jag tycker att Justitiede-
partementet har handlagt en fråga av stor betydelse med ett ganska stort
mått av arrogans. Jag menar att det krävs en långtgående politisk enighet
bakom förändringar av den centrala organisationen.

När det gäller den centrala polisorganisationen, Säkerhetspolisens ställ-
ning och liknande har det varit en lång tradition i Sverige att man har vinn-
lagt sig om att finna lösningar som samtliga eller i vart fall de största politiska
partierna har kunnat ställa sig bakom. Detta präglade Polisberedningen. Det
präglade Säpokommitténs arbete, och det har präglat mycket av föränd-
ringsarbetet i övrigt inom polisväsendet.

Den moderata justitieministern frångår nu, genom det sätt som utred-
ningsarbetet om den centrala organisationen har handlagts, denna viktiga
princip.

Frågorna om Polisens organisation och inriktningen av polisverksamheten
i övrigt är inga exklusivt moderata frågor. Jag är inte ensam om den uppfatt-
ningen. Regeringens handläggning av den här frågan har utsatts för mycket
stark kritik av andra partier och t.o.m. av företrädare för justitieministerns
eget parti.

Jag vill än en gång upprepa min frågeställning - det finns en antydan till
svar i slutet av frågesvaret i alla fall. Är regeringen beredd att låta den fort-
satta beredningen av den Winbergska utredningen ske i parlamentariskt
godtagbara former?

Anf. 47 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Först vill jag bara påpeka att det kanske vore bra om den av-
sedda frågan ställdes från början. Lars-Erik Lövdéns fråga är först en be-
skrivning av alla förändringar som är på gång i den totala polisorganisationen
och därefter en fråga om jag är beredd att tillsätta en parlamentarisk bered-
ning. Jag kan i vart fall inte från den frågan utläsa att Lars-Erik Lövdén bara
vill ha en parlamentarisk beredning när det gäller Rikspolisstyrelsens fram-
tida organisation.

När det sedan gäller den senare frågan - jag är beredd att svara även på
den - har det helt riktigt riktats kritik. Men denna kritik är, enligt mitt sätt
att se, missriktad. Den bygger på utfall från personer som antingen inte har
läst utredningen, eftersom kritiken framfördes redan dagen innan utred-
ningen presenterades, eller från personer som helt enkelt vill misskreditera
det arbete som bedrivs.

Påståendet att det här skulle vara en utredning som vi har drivit på egen
hand faller redan från böljan. Socialdemokraterna har mig veterligt varit
mycket positiva till beslut om en decentraliserad polisorganisation som följd-
riktigt måste resultera i förändringar även av den centrala organisationen,
vilka inte fanns med i det tidigare beslutet.

När vi beslutade om en sådan förändring skedde det efter samverkan med
Rikspolisstyrelsen, där Lars-Erik Lövdén sitter med. Om Lars-Erik Lövdén
inte var informerad är det i vart fall inte Justitiedepartementets fel. Men di-

rektiven till utredningen hade godkänts av Rikspolisstyrelsen som har följt
utredningsarbetet.

Anf. 48 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Fru talman! Rikspolisstyrelsen har inte i egenskap av lekmannastyrelse på
något sätt följt utredningsarbetet. Jag har inte heller blivit kontaktad av utre-
daren på området. Det är naturligtvis möjligt att tjänstemän på Rikspolissty-
relsen har blivit kontaktade av utredningen, men Rikspolisstyrelsens styrelse
har inte på något sätt varit delaktig eller fått möjlighet till insyn i utrednings-
arbetet.

Om man gör så stora förändringar som det nu är fråga om - jag menar att
det är stora principiella förändringar - skall dessa självfallet föregås av ett
parlamentariskt beredningsarbete. Det kan väl inte vara främmande för ju-
stitieministern att min fråga tillkom just av det skälet att Winberg har lagt
fram sin utredning.

I min fråga tog jag emellertid upp även andra frågeställningar som har an-
knytning till det arbete som pågår ute i de olika länen med att förändra poli-
sorganisationen. Det är klart att den lokala polisorganisationen och den cen-
trala polisorganisationen har med varandra att göra. Gör man förändringar
på det ena området kan det få återverkningar på det andra området. Därför
menar jag att vi bör titta på Polisens organisation och verksamhet i dess hel-
het. Detta är också ett förslag - i vart fall när det gäller den lokala organisa-
tionen - som Riksdagens revisorer har lagt fram.

Anf. 49 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Nu tycker jag att Lars-Erik Lövdén måste bestämma sig. Frå-
gan som jag fick från början uppfattade jag precis som det står, nämligen att
den omfattar hela polisverksamheten. Sedan kommer Lars-Erik Lövdén
med invändningen att det inte var detta som var avsikten med frågan, utan
bara en översyn av den centrala organisationen, och nu i den andra repliken
sade Lars-Erik Lövdén att det visst gällde hela organisationen. Jag vet inte
riktigt vad jag skall rätta mig efter, men jag för båda resonemangen.

Är det något som de människor som arbetar inom polisorganisationen är
trötta på, så är det utredningar. Lars-Erik Lövdén kan gå ut och fråga poli-
serna om de vill ha någon ytterligare utredning. Jag är säker på svaret. De
kommer från lokalt till centralt håll att säga: Låt oss få arbetsro att genom-
föra de förändringar som redan är beslutade.

Anf. 50 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Fru talman! Uppfattningen är väl inte entydig i den riktningen. Det pågår
ett arbete ute i länen som är av väldigt olika karaktär. I vissa län har man
kommit relativt långt med rationaliseringsarbetet, så att man uppnår bespa-
ringsmålen utan att det går ut över polisverksamheten. I andra län har arbe-
tet fullkomligt gått i stå i avsaknad av centrala riktlinjer från regeringens sida
om hur arbetet skall bedrivas. Gun Hellsvik känner också mycket väl till
vilka problem man i många län har haft med att komma framåt. Vi riskerar
nu att få ett rationaliseringsarbete som kommer att gå ut över den direkta
polisverksamheten på fältet. Detta vill varken Gun Hellsvik eller jag.

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar pä frågor

Det som regeringen gjorde när det gäller den centrala organisationen och
den särskilde utredarens förslag bör leda fram till en parlamentarisk utred-
ning. Den centrala organisationen har naturligtvis kopplingar också till den
lokala organisationen. Då bör man titta på dessa frågor i ett sammanhang
och i dess helhet. Detta är också ett förslag, i vart fall av den lokala organisa-
tionen, som justitieutskottet får anledning att ta ställning till efter ett förslag
som nyligen lades fram av Riksdagens revisorer. Det är möjligt att justitieut-
skottet kommer fram till ett annat ställningstagande än vad justitieministern
är beredd att göra här i kammaren i dag.

Anf. 51 TALMANNEN:

Jag erinrar om de tidsregler som gäller.

Anf. 52 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Rationaliseringsarbetet är inte lätt genomfört. Det är stora
förändringar som skall göras. Men jag vågar påstå att det skulle omöjliggöras
om vi nu skulle starta ytterligare en stor genomgripande utredning.

Sedan tycker jag att det är ohederligt att tala om att det är fråga om stora
förändringar när det gäller den centrala organisationen. Det är möjligt att
Lars-Erik Lövdén inte har läst utredningen, men då skall han vara försiktig
med att uttala sig. Den kritik som har förts fram, bara för att nämna några
exempel, är att om utredningens förslag skulle genomföras skulle rikspolis-
chefen inte kunna fördela resurser över landet när plötsliga behov uppkom-
mer. Det står klart och tydligt i utredningen att denna rätt finns kvar.

Det talas om minskat demokratiskt inflytande. Utredningen föreslår en
Rikspolisstyrelse över hela organisationen. Min taletid är nu slut, men jag
hann i alla fall med att nämna två exempel. Jag skulle kunna fortsätta att
bemöta även de övriga felaktiga påståendena.

Anf. 53 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Fru talman! Jag har läst utredningen ett flertal gånger, och jag har också
förstått innebörden av den. Jag ser det som utomordentligt olyckligt att det
inte blir en sammanhållen ledning också över de operativa verksamheterna
på central nivå utan att den splittras upp. Detta är oerhört olyckligt. Framför
allt är det olyckligt från Säkerhetspolisens synpunkt. Det är inte bara jag
som har uppfattat det på det här viset, och det är inte heller bara jag som
har läst utredningen och haft andra värderingar än justitieministern. Jag tror
att ett flertal av de borgerliga ledarskribenter som har riktat kritik mot för-
slaget, och som också har krävt en parlamentarisk utredning, mycket nog-
grant har läst förslaget. Jag tror t.o.m. att justitieministerns partikamrater
Gösta Bohman och Jerry Martinger läste förslaget innan de gjorde sina
kraftfulla uttalanden mot förslaget.

Sammanfattningsvis tycker jag att justitieministern borde vinnlägga sig
om en parlamentarisk enighet i dessa frågor.

Anf. 54 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag tänker inte kommentera uttalanden av personer som inte
har formell rätt att gå upp och svara i den här debatten.

Jag skall ta upp en punkt ytterligare av det som Lars-Erik Lövdén nu ta-
lade om, nämligen oron över säpos ställning enligt Håkan Winbergs förslag.
Jag är mycket förvånad över att Lars-Erik Lövdén, som sitter i Rikspolissty-
relsen, inte har reagerat tidigare. Det är faktiskt så att det som Håkan Win-
berg föreslår i sin utredning är just det som i praktiken gäller i dag. Dock är
de formella reglerna annorlunda. Men Håkan Winberg föreslår att vi nu
skall stadfästa detta arbetssätt för Säkerhetspolisen.

Anf. 55 TALMANNEN:

Jag medger ytterligare var sitt inlägg.

Anf. 56 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Fru talman! Jag skall bara ta upp den sista tråden som Gun Hellsvik an-
tydde. Den här frågan diskuterades ganska ingående när Säpokommittén be-
redde Säkerhetspolisens framtida organisation och ställning. Det ena försla-
get låg i den riktning som Håkan Winberg nu förordar - han satt också med
i Säpokommittén - dvs. att Säkerhetspolisen skulle ha en mer självständig
roll. Efter mycket diskuterande kom vi fram till att det var av stort värde
att Säkerhetspolisen även operativt inordnades under en gemensam ledning
inom Rikspolisstyrelsen. Det fanns många skäl till det, och det finns en argu-
mentation i den riktningen i Säpokommitténs betänkande.

Det här övervägdes i en parlamentarisk beredning på ett mycket nogsamt
sätt, för att vi skulle nå enighet om Säkerhetspolisens ställning. Det är så jag
tycker att man skall handlägga frågor som har så allvarlig karaktär som den
centrala polisorganisationen.

Anf. 57 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag skulle egentligen kunna upprepa min fråga. Jag utgår från
att det är riksdagsmannen Lars-Erik Lövdén som anser att detta är viktigt,
och jag måste därför fråga varför rikspolisstyrelseledamoten Lövdén anser
att det är okej att arbeta på det sätt som Håkan Winberg föreslår, dvs. att
reglera säpos verksamhet också i framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1993/94:43 om finansieringen av Öresundsbron

Anf. 58 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Kenneth Attefors har frågat mig vilka löften jag ger, mot bak-
grund av dagens broavtal, att riksdagen inte skall behöva tillskjuta medel för
att täcka brokonsortiets kostnader.

De svenska och danska staterna har ett avtal om att gemensamt anlägga
och driva en fast förbindelse över Öresund. Enligt avtalet skall förbindelsen
finansieras med trafikantavgifter, och inget av länderna skall behöva skjuta
till några budgetmedel.

Avtalet avser en förbindelse som sträcker sig från kust till kust. Dessutom
har staterna åtagit sig att anlägga nödvändiga anslutningar till förbindelsen.

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Anslutningarna skall betalas med det förväntade överskottet från kust-till-
kust-delen av förbindelsen, vilket kommer att delas lika mellan länderna.
Eventuella fördyringar av de danska anslutningarna kan därmed inte på-
verka ekonomin i den svenska delen av projektet. För svensk del är det där-
för ekonomin i kust-till-kust-delen av förbindelsen samt de svenska anslut-
ningarna som är av intresse.

Inför avtalets tillkomst studerades förbindelsens ekonomi noggrant, och
omfattande beräkningar och känslighetsanalyser gjordes. Öresundskonsor-
tiet, som har i uppdrag att bygga och driva kust-till-kust-delen av förbindel-
sen, har följt upp och förnyat dessa beräkningar och gjort en grundlig över-
syn av de ekonomiska förutsättningarna för förbindelsen. Konsortiet anser,
mot bakgrund av de prognoser som i dag gäller, att ekonomin för den gemen-
samma kust-till-kust-delen av förbindelsen samt de svenska anslutningarna
är mycket god.

Konsortiets bedömningar grundar sig bl.a. på de förutsättningar som riks-
dagen beslutade om år 1991 med anledning av avtalet med Danmark om
Öresundsförbindelsen. Inför beslutet om avtalet försäkrade man sig nämli-
gen från svensk sida om att ge de svenska anslutningarna en rimlig omfatt-
ning. Därför lade man i Sverige in mindre omfattande anslutningsanlägg-
ningar i projektet än i Danmark. Denna försiktighet innebär att de svenska
anslutningarna beräknas bli återbetalade på 20 år, att jämföras med kust-till-
kust-delen av förbindelsen som, i enlighet med riksdagsbeslutet, beräknas
bli återbetalad på 30 år.

Riksdagen har ställt krav på särskild finansiering av den fasta förbindelsen
över Öresund. Inga statliga medel skall tas i anspråk för förbindelsens ge-
nomförande. Regeringen delar till fullo riksdagens uppfattning. De begräns-
ningar som omgärdar avtalet och de beräkningar som konsortiet därefter
presenterat rörande projektets ekonomi ligger inom de ekonomiska ramar
som riksdagen beslutat om. Jag står därför fast vid min uppfattning om att
ingen del av den av riksdagen beslutade Öresundsförbindelsen kommer att
behöva skattefinansieras.

Jag erinrar också slutligen om att den svenska regeringen är inne i slutfa-
sen av en prövning enligt naturresurslagen och vattenlagen av en fast Öre-
sundsförbindelse i enlighet med gällande avtal.

Anf. 59 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Tack för svaret, kommunikationsministern! Det var långt,
men kanske inte fullt så utförligt som jag hade önskat för att kunna vara rik-
tigt säker på att staten inte skulle stå där med Svarte Petter.

Jag vill först göra klart och se till att det förs till protokollet att Ny demo-
krati absolut är för en fast förbindelse. Vi vill ha en sådan. Men jag tycker
att vi skulle vara litet mer karl för vår hatt och erkänna att det som konsortiet
kommit fram till kanske inte är riktigt rätt uträknat.

Inför trafikutskottet har Mats Abrahamsson från Greenpeace - en synner-
ligen tillförlitlig person - skissat ett scenario som gjorde mig ännu mer orolig
för att detta inte kommer att gå ihop. Jag skall nu läsa ur den sista delen av
det PM vi fick på detta möte, herr minister.

”På grund av statens begränsade regrcssionsrätt är dessutom ägarvcrken

skyddade - underskottet tas direkt ut statskassan. Lösningen saknar motsva-
righet på den privata marknaden och ger förbindelsen möjlighet att låna upp
finansieringsbehovet utan någon kreditgräns. Konstruktionen leder till att
de företagsekonomiska spelreglerna sätts ur funktion och att bolagen inte
kan gå i konkurs.”

Detta vet vi om, herr minister. Som gammal hamnchef från Nyköping vet
jag att det absolut svåraste att göra är att bygga i vatten. Även med erfaren-
het av 12 000 broar, måste vi redan i ett tidigt skede inse att om vi vill ha
bron så kommer skattemedel att behöva skjutas till. Jag vill att vi ändrar oss
litet och erkänner att vi vill att skattemedel skall vara med och finansiera det
hela, inte bara avgifter.

Anf. 60 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Låt mig först säga att regeringen mycket noggrant följer pro-
jektets ekonomi och löpande inhämtar uppgifter i alla dessa frågor. Det un-
derlag som regeringen hittills har granskat visar att projektet kan genomfö-
ras inom ramen för de angivna villkoren.

Lönsamheten i projektet understryks bl.a. av Öresundskonsortiets inle-
dande upphandling av konsulter. Under sommaren har man handlat upp tek-
niska rådgivare, som har presenterat två alternativa utformningar av förbin-
delsen. Båda dessa alternativ visar att förbindelsen kan utformas så, att man
förebygger skadliga effekter i Östersjöns vattenmiljö, något som ju stipule-
ras i denna regerings första regeringsdeklaration. Men de visar framför allt
också att man klarar av att hålla sig inom de ekonomiska ramarna. Samtliga
konstruktioner klarar sig väl inom de givna ekonomiska ramarna.

De alternativa scenarion som bl.a. har presenterats av Greenpeace hade
jag tillfälle att få föredragna för mig förra veckan, tillsammans med mark-
och planministern Görel Thurdin och våra tjänstemän. De principer som lig-
ger till grund för Greenpeaces kalkyler är minst sagt tvivelaktiga. Att t.ex.
tala om en 30-årig ekonomisk livslängd när man med detta menar avskriv-
ningstiden och att avsluta hela kalkylen där projektet är amorterat och en-
bart ger vinst - det är en mycket dålig utgångspunkt för en realistisk kalkyl.

Jag hoppas att miljörörelsen skall granska detta projekt lika noggrant som
hittills, men att man är mycket försiktig med vilken typ av underlagsmaterial
man använder sig av. Jag tror att debatten skulle tjäna väldigt mycket på det.

Anf. 61 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Jag vill än en gång påpeka att jag inte tror att miljön kommer
att skadas på grund av bron. Det står tydligt att staten inte skall garantera
ytterligare medel. Jag har dock en viss, om än ringa, erfarenhet från mitt
tidigare yrke och vet hur man bygger i vatten.

Vi var även på en utskottsresa och såg på den engelska tunneln, som är
helt och hållet privatfinansierad och där ingen förbindelse med staten finns.

Vi går som så att säga ett slags Svarte Petter direkt in i projektet. Det vill
jag inte att vi skall göra. Jag vill att Öresundsbron skall byggas, men att vi
skall vara mer karl för vår hatt och erkänna att det kanske inte kommer att
gå ihop ekonomiskt och att vi då måste ta medel från statskassan. Alla vill

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

ju ha en fast förbindelse över Öresund. Jag hoppas att jag har fört fram min
synpunkt.

Anf. 62 Kommunkationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag förstår mycket väl vad Kenneth Attefors är ute efter, och
jag uppskattar hans omsorg om projektets ekonomi. Den delar nämligen vi
i regeringen.

Låt mig sedan kommentera det här med att det blev ett projekt med stat-
liga lånegarantier och ett statligt konsortium. Det paradoxala är att den då-
varande socialdemokratiska svenska regeringen ville ha ett privat konsor-
tium utan statliga lånegarantier, medan den dåvarande konservativa danska
regeringen ville ha ett statligt konsortium. Bakgrunden till detta var ett par
faktorer. Man insåg att när projektet är amorterat efter 30 år kommer det
att falla ut mycket stora vinster ur detta. Man ville att dessa vinster skulle
gå till staten och den statliga sektorn, samtidigt som man fick möjlighet att
kontrollera trafikflödet genom att det hela fortfarande låg under staten.

Anf. 63 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Jag hörde i utskottet att det var på det sättet, att den danska
staten ville att det hela skulle ligga under statlig kontroll medan den svenska
socialdemokratiska regeringen ville att det hela skulle privatfinansieras. Det
är i och för sig rätt kul att det har varit på det sättet.

Jag kan nog inte nå längre. Jag tror att jag har framfört vår syn på frågan.
Jag har lagt ner min röst i utskottet när det gäller förslaget i det betänkande
som skall behandlas i kammaren. Vi ställer kanske inte upp på att man skall
ge kompletterande säkerhet till Swedab-bolaget. Men detta gör jag som en
markering för att visa att vårt parti inte har varit med i diskussionerna riktigt
från början.

Jag önskar detta projekt lycka till. Jag har nu framfört vad vi tror kanske
kommer att hända och att vi har varit fullt medvetna om detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1993/94:48 om användningen av bilars blinkersys-
tem

Anf. 64 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Kenneth Attefors har frågat mig om jag ämnar göra något åt
problemet med att allt färre personer använder blinkersystemet.

Regler för användande av blinkrar finns i 86 och 87 §§ vägtrafikkungörel-
sen. Där sägs bl.a. att man skall ge tecken med körriktningsvisare om man
tänker vända eller byta körfält eller på annat sätt ändra ett fordons placering.
Den som bryter mot dessa bestämmelser kan dömas till böter, högst 2 000
kr.

I den trafiksäkerhetsproposition som regeringen lade fram i våras har vi
dragit upp riktlinjerna och målsättningen för trafiksäkerhetsarbetet, och där

säger vi också att ett av huvudmålen bör vara att försöka få trafikanterna att
förstå vikten av ett hänsynsfullt beteende i trafiken.

Det är viktigt att alla former av nonchalans i trafiken motverkas på olika
sätt, exempelvis genom övervakning, information och kampanjer av olika
slag. Jag vet också att Vägverket, som nu har tagit över trafiksäkerhetsfrå-
gorna efter Trafiksäkerhetsverket, kontinuerligt arbetar med den här typen
av frågor, och någon särskild åtgärd från min sida är därför inte påkallad.

Anf. 65 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Tack för svaret, herr minister. Det är rätt roligt det här. Man
hoppar mellan en tvåtusenkronorsfråga och ett femtonmiljardersalternativ.
Det är verkligen ”kul” att sitta som ensam representant för Ny demokrati i
utskottet och handlägga så här olika typer av frågor.

Ministern avslutar sitt svar med att ”någon särskild åtgärd från min sida
är därför inte påkallad”. Jag märkte den tendensen även när ministern höll
sitt föredrag under Tylösandsseminariet. På något sätt för ministern frågan
litet för mycket över på verken. Vem skall tala om för verken vad de skall
arbeta med? Skall jag skriva ett brev till de olika verken för att få dem att
arbeta med en fråga? Eller är det på det här sättet som jag skall gå till väga
för att upplysa ministern om att detta är ett problem?

Detta är en högst privat reflexion kring det här med blinkrar. När jag har
talat med mina bekanta och mina riksdagskolleger är det många som har hål-
lit med om att det är ett tilltagande problem att ungdomar - speciellt pojkar
och män - inte använder blinkrar, trots att de fick lära sig på körskolan att
använda dessa.

Min fråga blir då: Skall jag skriva ett brev till Vägverket och påpeka detta
för att få Vägverkets styrelse att arbeta med frågan? Eller hur skall jag gå
till väga?

Anf. 66 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Till att börja med tycker jag att det är väldigt bra att Kenneth
Attefors är uppmärksam och noterar tendenser till förändringar av beteen-
den i trafiken och tar upp dem till diskussion här i kammaren. Det är ett bra
sätt att föra en fråga framåt.

Kenneth Attefors sade att jag skjuter över detaljfrågorna på verket. Det
är nog ganska tur för Kenneth Attefors och alla andra svenska trafikanter
att regeringen inte försöker att detaljreglera detta. Vi har lagt fram - och
det vet Kenneth Attefors - en omfattande proposition, vilken riksdagen har
antagit, som ger riktlinjer om att trafikanterna skall myndigförklaras. Vi vill
skapa ett förtroendefullt förhållande mellan myndigheter och trafikanter. I
det sammanhanget är Vägverket mycket aktivt. Jag tror att man är väldigt
tacksam över att få ta del av den här typen av iakttagelser, som Kenneth
Attefors låtit också mig få ta del av. Jag tycker att detta är ett bra sätt att
även uppmärksamma verket i fråga på just det här förhållandet.

Anf. 67 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Jag vill än en gång tacka för svaret. Jag vet nu att det är här
i denna talarstol som man kan ta upp även små detaljfrågor. Våra verk, bl.a.

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Vägverket, har en alldeles utmärkt personal som själv säkert klarar många
problem i samhället. Det är bara skönt att vi här i kammaren slipper att lägga
oss i alla smådetaljer. Det tycker också jag - det vill jag att ministern skall
ha klart för sig. Nu vet jag hur frågor av den här typen skall tas upp. Det blir
inga brev direkt till verket, utan det får bli vid direktkontakt mellan riksdags-
ledamot och minister, kanske via brev mellan mig och Kommunikationsde-
partementet.

Anf. 68 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag tror att Kenneth Attefors missförstod mig litet. Jag sade
nämligen att det säkert är verkningsfullt att skriva ett brev även till det ak-
tuella verket.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1993/94:68 om Telias 071-nummer

Anf. 69 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Lars Svensk har frågat mig om jag har för avsikt att vidta åt-
gärder för att komma till rätta med de problem som 071-tjänsterna kan
åsamka teleabonnenter.

De s.k. 071-tjänsterna har fått en allt större betydelse för informations-
spridning under de senaste åren. Enligt vad jag har erfarit från Telia karakte-
riserades utvecklingen på 071-marknaden till en början av linjer med porno-
grafiskt eller annat erotiskt innehåll. De senaste åren har dock inneburit en
snabb ökning av linjer med mer seriöst innehåll, där tjänster utnyttjas av
företag och myndigheter av olika slag. Enligt Telia är ca 55 % av de tjänster
som erbjuds på numren att beteckna som seriös trafik såsom väderinforma-
tion, sportreferat m.m. Övrig trafik är hänförlig till kontaktannonser samt
underhållning, såsom spel, tävlingar och historier. Det finns i dag ca 6 000
stycken 071-linjer.

För att komma till rätta med 071-linjer som kunde uppfattas som stötande
inrättade Televerket och Branschföreningen för Teleinformatörer (STIF)
det s.k. Etiska rådet under hösten 1992. Rådets uppgift är att utarbeta och
vidmakthålla etiska regler för innehållet i 071-tjänsterna och för marknads-
föringen av dem samt att pröva ärenden som gäller innehållet och marknads-
föringen. Rådet prövar inkommande anmälningar och kan också på eget ini-
tiativ ta upp ärenden. Rådet utarbetar anvisningar för branschen, vilka in-
formationslämnarna på 071-numren åtagit sig att följa i de avtal som de teck-
nar med Telia. I avtalet anges också att Telia med omedelbar verkan säger
upp avtalet ifall rådet begär detta. Under perioden den 1 september 1992 till
den 30 juni 1993 har Etiska rådet framställt begäran om avstängning av totalt
122 olika 071-linjer. Linjerna har i samtliga fall stängts för samtal, men som
regel öppnats igen sedan informationslämnarna vidtagit rättelse.

De s.k. 071-tjänsterna öppnar enligt min mening utomordentliga möjlig-
heter att sprida information. Jag anser att det är viktigt att ta till vara dessa
möjligheter. Samtidigt kan jag konstatera att det förekommer verksamhet

som uppfattas som stötande. Det är nödvändigt att de etiska problemen av-
seende tjänsterna löses. Jag är oroad över att detta ännu inte skett och har
för avsikt att i samråd med Etiska rådet och Telia överväga åtgärder för att
komma till rätta med problemen.

Anf. 70 LARS SVENSK (kds):

Fru talman! Först vill jag tacka kommunikationsministern för svaret. Jag
skall göra en snabb rekapitulation av händelserna i riksdagen i denna fråga.

Under riksmötet 1991/92 väckte jag en motion utifrån de problem som då
fanns. Jag ville att all 071-service från början skulle vara urkopplad. Sedan
skulle abonnenten på egen begäran bli inkopplad på de kategorier av service
som man ville ha.

Utskottet avstyrkte motionen med motiveringen att telefonnätet sedan sin
tillkomst är ett öppet telenät och att abonnenter som ansluter sig skall ha
möjlighet att ringa vart som helst över hela världen. Utskottet sade också att
man förutsatte att Televerkets etiska råd skulle komma till rätta med miss-
bruket. Jag förstår att ministern har avvaktat händelseutvecklingen. Det
finns en samsyn här med utskottet.

Nu är händelseförloppet det att Etiska rådet har förlorat möjligheten att
kontrollera detta, inte minst sedan de s.k. live-linjerna kom till. Vid urkopp-
ling tar man bort också väldigt mycket annan verksamhet och service som
Televerket säger sig vilja ge abonnenten. Därför är det inte längre ett öppet
telenät.

Ministern säger att han överväger åtgärder i frågan. Jag vill därför fråga
om det inte vore läge att aktualisera den motion som jag har väckt, innebä-
rande att man gör en urkoppling och att abonnenten sedan får ansluta sig till
den service som hon eller han vill ha. Finns det möjligen andra verknings-
fulla alternativ för att komma till rätta med dessa problem?

Anf. 71 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Det är alldeles riktigt som Lars Svensk säger att jag har haft
kontakt med Etiska rådet. Rådet har framfört till mig att verksamheten nu
har fått en sådan omfattning att det inte längre är möjligt att kontrollera att
man följer de regler som man har underställt sig genom att underteckna avta-
let. Därför överväger vi olika möjligheter.

Det finns i princip två vägar att gå. Den första är den som man valt i Dan-
mark. Där har man genom lagstiftning inrättat tre olika kategorier av tjäns-
ter. Kategori 3-tjänsterna är av den karaktären att de kräver en aktiv åtgärd
från abonnenten för att abonnemangen skall öppnas. Det handlar om ero-
tiska kontakter, som dessutom har ett högre pris än tjänsterna inom kategori
2 och kategori 1, vilka automatiskt ingår i teleabonnemanget. Dock kan
kategori 2-tjänsterna begäras stängda genom en aktiv åtgärd från abonnen-
ten, men inte kategori 1-tjänsterna, som i det danska fallet omfattar grund-
läggande samhällsinformation. Den tjänsten kan man inte stänga av. Det är
alltså den ena modellen, att genom lagstiftning lösa frågan.

Den andra modellen är den som nu övervägs i England. Den innebär att
man genom ett frivilligt avtal introducerar i praktiken samma system, men
med det tillägget att det i det frivilliga avtalet ingår att föra bort alla annonser

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

för kategori 3-tjänster ur dagspressen och lägga dem i tidskrifter med uttalat
pornografiskt innehåll, så att inte en bredare allmänhet behöver möta den
typen av annonsering i sin dagliga tidningsläsning.

Det finns även andra möjligheter, och vi överväger dem för närvarande
tillsammans med i första hand Telia och Etiska rådet.

Anf. 72 LARS SVENSK (kds):

Fru talman! Det här är ju ett begränsat problem. Väldigt mycket av 071-
servicen fungerar bra och är till stor nytta för många. Men det är inom en
viss kategori som problemen dyker upp. Ingen åker på några smällar genom
att lyssna på väderleksrapporten. Därför borde det gå att begränsa proble-
met.

Jag tycker att Televerket är litet väl hårt mot dem som drabbas. Jag ser
detta som ett slags risk i verksamhet, där Telias kostnader inte står i propor-
tion till vad som utkrävs av dem som drabbas.

Jag undrar därför hur snabbt man kan komma till en lösning, vad minis-
tern ser som rimligt. Enligt min mening ökar problemen snarare än minskar.

Anf. 73 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag delar Lars Svensks principiella hållning att det här är nå-
gonting som till mycket stor del är väldigt nyttigt och bra, en tjänst som sä-
kert kan utvecklas. Därför är det viktigt att man hittar en differentierad lös-
ning på problemet.

I vilket tidsperspektiv man kan se en lösning är för mig omöjligt att säga.
Vi har överläggningar med Telia, och vi för diskussioner framöver om de
andra möjligheter som står till buds. Jag kan i dag inte säga när en lösning
möjligen kan nås.

Anf. 74 LARS SVENSK (kds):

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag är mycket nöjd med att man
tar itu med dessa frågor. Jag känner mig vara i gott sällskap. I Schweiz har
Televerkets chef t.o.m. stämts för den verksamhet han håller på med inom
071-området. Vi får väl avvakta och se vad resultatet kan bli. Tack!

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på frågorna 1993/94:81 och 92 om ansvaret för strandade
fartyg m.m.

Anf. 75 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Gunhild Bolander har frågat miljöministern om regeringen är
beredd att medverka till en översyn av klassificeringen av farligt gods eller
en ändrad lagstiftning som gör det möjligt att bärga fartygsvrak som övergi-
vits av sin ägare.

Ulla Pettersson har frågat miljöministern om regeringen avser att se över
lagstiftningen om ansvaret för strandade fartyg och deras last.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara

dessa frågor. Då båda frågorna har aktualiserats av det tyska lastfartyget
Frank Michaels grundstötning vid Salvorev mellan Gotska Sandön och Fårö,
besvarar jag frågorna i ett sammanhang.

Enligt gällande bestämmelser kan Sjöfartsverket besluta om bärgning av
grundstötta eller sjunkna fartyg i två situationer. Den första är om fartyget
hindrar eller är till fara för sjöfarten i en allmän farled eller om fartyget vä-
sentligt hindrar betydande fiskeverksamhet. Det andra fallet är om det finns
risk för att olja eller något annat skadligt ämne släpps ut från ett fartyg och
det finns anledning att anta att svenskt territorium eller svenska intressen i
övrigt avsevärt kan skadas genom utsläppet.

Inte någon av dessa förutsättningar är uppfylld enligt gällande lag beträf-
fande fartyget Frank Michael. Det kan vidare nämnas att det mot bakgrund
av fartygets läge, rådande vind, sjögång och strömmar inte heller bedömdes
tekniskt möjligt att bärga fartyget innan skadan redan var skedd.

Vad gäller fartygets last innehöll den ett gödningsämne som inte är klassi-
ficerat som skadligt ämne enligt bestämmelserna i den internationella havs-
föroreningskonventionen MARPOL. Jag anser därför, mot bakgrund av det
nu inträffade, att möjligheterna att foga gödningsmedel till förteckningen
över skadliga ämnen bör undersökas. Då det övergödningsproblem som
finns i Östersjön inte förekommer på samma sätt i världens övriga hav, borde
frågan i första hand kunna tas upp inom ramen för Östersjösamarbetet.

Anf. 76 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Jag tackar för svaret. När Frank Michael gick på grund vid
Salvorev aktualiserades åtminstone två frågor. Den ena gäller naturligtvis
lasten. Som kommunikationsministern sade bedömdes den inte som farlig.

Jag tycker naturligtvis att det är alldeles utmärkt att regeringen överväger
att vidta åtgärder. Det skulle vara ännu bättre om man sade att åtgärder ab-
solut skall vidtas. Men jag är nöjd med detta, även om det inte alldeles klart
framgår om kommunikationsministern vill aktualisera frågan inom ramen
för Östersjösamarbetet eller den internationella havsföroreningskonventio-
nen. Vi får väl hoppas att det blir båda delarna.

Det andra problemet är vad som händer med själva vraket, det som finns
runt omkring lasten. Det var egentligen den fråga som jag hade hoppats få
svar på här. Vad beträffar lasten har jag ställt en annan fråga till miljöminis-
tern som jag hoppas att få möjlighet att diskutera vid ett senare tillfälle.

När det gäller själva vraket finns det alltså inga svenska bestämmelser om
hur det hela skall hanteras. Man kan lämna ett fartyg på det sätt som här har
skett.

Jag uppfattade egentligen inget svar på min fråga och vill därför ställa en
kompletterande fråga: Är det på det sättet att regeringen inte tänker ändra
den svenska lagstiftningen vad beträffar omhändertagandet av vrak?

Anf. 77 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Frågan är närmast om vrakborttagningslagstiftningen skall ses
över. Man kan naturligtvis tycka att detta fall skulle peka på att det vore en
logisk åtgärd. Det finns dock en fara med om Sverige skulle ha en betydligt
generösare praxis, att svenska staten, på statens bekostnad, tar hand om

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

vrak som överges. Det skulle skilja sig väsentligt från vad som är fallet i
andra länder. Risken är - om jag överdriver litet lätt - att mindre nogräknade
redare helt enkelt kör upp på lämpliga grund och överlåter fartygen att tas
om hand av en stat som är mycket mera generös än andra stater.

Jag kan i dag inte säga att det är aktuellt att ändra på denna lagstiftning.

Sjöfartsverket har bedömt att det aktuella fartyget kommer att sjunka.
Det kommer att försvinna från vattenytan, brytas sönder och försvinna. Det
är redan kraftigt sönderbrutet och förstört.

Anf. 78 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Jag har inte på något sätt gjort gällande att staten skulle ta
över ansvaret för vrak runt våra kuster. Jag har över huvud taget inte nämnt
det. Däremot tycker jag inte att det är alldeles självklart att man som ägare
till fartyg tillåts att köra upp dem på något lämpligt grund och lämna dem,
på det sätt som kommunikationsministern beskrev.

Det är i dag tio år sedan fartyget Benguela gick på grund utanför Klinte-
hamn på Gotlands västra kust. Det vraket kan man fortfarande se. Om nu
Frank Michael försvinner från Salvorev, löses just det problemet. Men det
löser inte det principiella problemet. Därför kvarstår min fråga till kommu-
nikationsministern: Anser regeringen att det finns anledning att se över
denna fråga?

Anf. 79 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Självklart får denna typ av fartygsolyckor till följd att man
funderar över dessa saker. Jag är i dag inte beredd att ge ett konkret svar på
frågan om detta är tillräcklig anledning att nu se över reglerna.

Anf. 80 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Då får jag deklarera att jag, i motsats till kommunikationsmi-
nistern, tycker att det finns skäl att se över denna lagstiftning. Jag kommer
att återkomma under den allmänna motionstiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1993/94:83 om statligt stöd till enskilda vägar

Anf. 81 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Kenneth Lantz har frågat mig om jag har för avsikt att vidta
åtgärder för att utreda oklarheter vid tillämpningen av lagen om enskilda
vägar.

En översyn av regleringen av enskilda vägar enligt lagen (1939:608) om
enskilda vägar är, som frågeställaren påpekar, nödvändig. För att komma till
rätta med problemet inrättades 1985 en arbetsgrupp som var gemensam för
Kommunikationsdepartementet och dåvarande Bostadsdepartementet för
översyn av lagen. Gruppens förslag redovisades som bilaga till ett betän-
kande av 1986 års väghållningsutredning. I propositionen Trafikpolitiken in-
för 90-talet uttalades att ytterligare beredning av frågan behövs.

Jag delar uppfattningen att frågan behöver utredas ytterligare. Jag har
därför för avsikt att inom en snar framtid föreslå regeringen att en kommitté
tillkallas med uppgift att göra en övergripande översyn av bl.a. lagen om en-
skilda vägar samt att komma med förslag för att komma till rätta med en rad
olägenheter som tillämpningen av lagen ger upphov till i nuläget.

Anf. 82 KENNETH LANTZ (kds):

Fru talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret. Jag skall
med glädje föra det vidare hem till Skåne. Där har detta upplevts som ett
problem i ett par olika fall. Jag skulle dock vilja fråga kommunikationsminis-
tern om han anser det vara riktigt att bostadsrättsföreningar skall behöva ta
ansvar för vägar, gångstigar och parker och - som de själva har uttryckt det -
skidbackar, trots att de ligger nere i Skåne. Det sistnämnda torde vara
ganska svårt. Nog förefaller det märkligt att man i en bostadsrättsförening
helt plötsligt skall tvingas överta ansvar för kommunala väginrättningar.

Anf. 83 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag har den principiella uppfattningen att det är viktigt att
man håller isär å ena sidan regeringens och riksdagens roll som lagstiftande
församling och å andra sidan domstolarnas roll som dömande instans. Jag
har inte för avsikt att gå in och ta över domstolarnas dömande funktion i
exempelvis denna typ av frågor. Däremot är jag inne på att ändra lagstift-
ningen, så att vi kan komma ifrån de systematiska fel som finns i nuvarande
ordning.

Anf. 84 KENNETH LANTZ (kds):

Fru talman! Jag skulle helt kort vilja tillägga ännu en fråga. Jag har med
tacksamhet konstaterat att kommunikationsministern ämnar tillsätta en
kommitté. När i tiden skulle man kunna förvänta sig en rapport från arbetet?
Rör det sig om ett år eller fem år framåt i tiden?

Anf. 85 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Min erfarenhet är att översyn av lagar av detta slag är ett
mycket omfattande arbete. Jag kan alltså inte nämna någon tidshorisont för
detta. Min uppfattning är att arbetet bör bedrivas så snabbt som den demo-
kratiska processen medger.

Anf. 86 KENNETH LANTZ (kds):

Fru talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för det. Jag hoppas
att det skall gå vägen och önskar lycka till i arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1993/94:87 om Ostkustbanan

Anf. 87 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Sigrid Bolkéus har frågat mig när ett beslut angående Ostkust-
banans nya sträckning Söderhamn-Enånger beräknas komma.

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

På Ostkustbanan pågår för närvarande ett antal utbyggnader till dubbel-
spår, linjeomläggningar och anpassningar för trafik med snabbtåg. Sträckan
mellan Söderhamn och Enånger ingår som en del i denna utbyggnad.

Utbyggnaden av vår infrastruktur kräver beslut på olika nivåer inom vårt
samhälle. Jag tycker att det är viktigt att besluten är väl förankrade regio-
nalt, lokalt och hos enskilda människor som är berörda. Genom denna de-
mokratiprocess finns nu flera frågor att ta ställning till inom regeringskan-
sliet. Dels har Banverket ansökt om expropriation för tillgången till mark,
dels har Länsstyrelsen i Gävleborgs län begärt att regeringen skall pröva
dragningen av järnvägen och väg E 4 enligt 4 kap. 2 § lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser. Som Sigrid Bolkéus säkert förstår är detta
omfattande frågor för regeringen att ta ställning till. Det är därför för tidigt
för mig att i dag utlova något datum när regeringen kommer att fatta beslut
i dessa frågor. Jag vill dock i sammanhanget framhålla att starttidpunkten
för vissa delobjekt är av underordnad betydelse så länge hela Ostkustbanan
kan tas i drift som planerat.

Anf. 88 SIGRID BOLKÉUS (s):

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Jag hade nog
hoppats på ett klarare besked. Alla myndigheter och gävleborgama är eniga
om att regeringen måste komma med ett beslut så snabbt som det någonsin
går. Pengarna är avsatta. Allt är projekterat. Spaden kan sättas i jorden.
Detta är en viktig infrastruktursatsning, när det gäller både gods- och per-
sontrafik. Gävleborg är i skriande behov av arbetstillfällen, och det nu. I
Hälsingland står 52 % av byggnadsarbetarkåren utanför den ordinarie ar-
betsmarknaden. I Gästrikland är läget något bättre.

Statsrådet kan inte ange något datum. Men tror statsrådet att regeringen
kan avgöra frågan före årsskiftet?

Anf. 89 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Här handlar det om en utveckling där två verk har gått åt olika
håll i fråga om dragningen av sträckan mellan Söderhamn och Enånger. När
utbyggnaden av E 4 nu är aktuell har Vägverket fastställt en arbetsplan för
alternativet östligt läge. Banverket arbetar efter en plan med alternativet
västligt läge. Det är den situation som har uppstått.

Jag har inhämtat att Länsstyrelsen i Gävleborgs län anmälde den 30 au-
gusti att järnvägens sträckning över Norraladalen bör prövas enligt 4 kap.
naturresurslagen. Den ansökan har remissbehandlats. De sista yttrandena
kommer in till regeringen under denna vecka. Därefter påbörjas bered-
ningen och regeringens arbete att ta ställning till om prövning enligt naturre-
surslagen skall göras eller inte. Om man gör en sådan prövning, tar den troli-
gen ett år.

Banverket inkom med en expropriationsansökan för aktuellt avsnitt den
24 maj i år. Handläggningen tar normalt mellan sex månader och ett år. Jag
tror att dessa tider skall kunna hållas, inom vad jag nu har angett.

Anf. 90 SIGRID BOLKÉUS (s):

Fru talman! Det är beklagligt att vi inte kunde enas när vi fick pengarna.
Jag är väl medveten om att det kan ta tid när olika myndigheter har delade
meningar.

Men skulle statsrådet kunna ge mig löftet att regeringen kommer att ar-
beta med ärendet så skyndsamt som det någonsin är möjligt när det gäller
att trycka på så att inga papper blir liggande osv.?

Anf. 91 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag kan bara svara för den del som rör regeringskansliets han-
tering. I regeringskansliet är vi väl medvetna om den här besvärliga situatio-
nen, och vi önskar att detta projekt skall komma i gång så fort som det över-
huvud taget är möjligt.

Anf. 92 SIGRID BOLKÉUS (s):

Fru talman! I så fall har vi samma uppfattning. Jag ser fram emot att job-
bet kommer i gång, så fort som möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar pä frågor

17 § Svar på fråga 1993/94:88 om SJ:s taxor

Anf. 93 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Lennart Fremling har frågat mig vad jag avser göra för att
skapa samhällsekonomisk effektivitet i SJ:s trafik.

Enligt det trafikpolitiska beslutet år 1988 är det övergripande målet för
trafikpolitiken att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar
en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möj-
liga samhällsekonomiska kostnader. I enlighet med det trafikpolitiska beslu-
tet infördes en vägtrafikmodell för järnvägen som innebär att staten tar hu-
vudansvaret för infrastrukturen och att SJ får betala fasta och rörliga avgifter
för att utnyttja spåren. Investeringarna i infrastrukturen skall planeras på
samhällsekonomiska grunder. SJ skall däremot bedriva tågtrafik på affärs-
mässiga grunder. Statsmakternas uppgift är att fastställa de övergripande
målen för SJ:s verksamhet.

Detta innebär således att riksdagen beslutat att styra järnvägsmarknaden
mot samhällsekonomisk effektivitet genom att ta huvudansvaret för investe-
ringssidan och inte genom att detaljstyra trafiken. Staten upphandlar dock
viss interregional persontrafik. Detta innebär att SJ självt skall fatta beslut
om priser etc.

Anf. 94 LENNART FREMLING (fp):

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Syftet med
min fråga är att vi skall medverka till att använda de samhällsekonomiska
resurserna så effektivt som möjligt, men ändå ge frihet åt den enskilde att
själv besluta om sitt val av färdmedel. Vid varje beslut skall individen, såvitt

3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 15

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

möjligt, känna av sin marginalkostnad, i vilken miljökostnader och olycks-
kostnader är inräknade.

Vad beträffar dagens biljettpris på SJ, torde den samhällsekonomiska
marginalkostnaden ligga avsevärt lägre. I det läget känns det svårt att fort-
sätta sända signalen till SJ att verksamheten skall drivas företagsekonomiskt
inom nuvarande ramar.

Låt mig utöka min fråga: Avser regeringen att medverka i EG:s utveck-
ling - så att samhällsekonomiska principer kommer att gälla även i EG-sam-
manhang - och där verka för att resenären betalar marginalkostnader?

I svaret hänvisar kommunikationsministern till statens upphandling av viss
interregional persontrafik. Även på den punkten skulle jag vilja ha ett klar-
görande. Kan en sådan upphandling göras så pass flexibel att man, om det
går att visa en samhällsekonomisk lönsamhet för sådan trafik som SJ avser
att lägga ned, kan gå in och täcka den trafiken med en sådan här upphand-
ling? Jag tänker framför allt på de nattåg som går mellan Gävle och Göte-
borg respektive Gävle och Malmö, över Falun, Borlänge och Örebro. På
dessa sträckor kan det alltså bli aktuellt att överväga en sådan här upphand-
ling för att få behålla trafiken.

Anf. 95 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Det är en mycket klok ordning att riksdagen inte längre fast-
ställer SJ:s biljettpriser och tidtabeller. Dessa frågor överlämnas med varm
hand till verket.

Riksdagen har nu, inklusive de pengar som gått till länsjärnvägar, anslagit
närmare 40 miljarder kronor att rusta upp och bygga ut järnvägsnätet för.

En annan aktuell strategisk åtgärd handlar om att avreglera användningen
av järnvägens infrastruktur - en departementspromemoria är nu ute på re-
miss - så att fler operatörer kan komma in. Därmed skapas den konkurrens
som ytterligare kan driva järnvägsverksamheten mot en samhällsekonomisk
effektivitet, vilket Lennart Fremling efterlyser. Detta är den väg som vi har
att gå.

Detaljregleringens och detaljstyrningens tid inom trafikområdet är över.
Jag tror inte att det är möjligt att åstadkomma en samhällsekonomisk effek-
tivitet med de metoder som Lennart Fremling efterlyser.

Svaret är ja, när det gäller om regeringen vill medverka i EG:s arbete.
De stora järnvägssatsningar som också görs i Europa bör självfallet följa det
föredöme som Sverige på järnvägstrafikens område faktiskt utgör för EG-
länderna.

Om nattågen mellan Gävle och Göteborg pågår en dialog mellan repre-
sentanter för regionen och SJ. Det är fullt möjligt att inför nästa upphand-
lingsomgång ta upp frågan med statens förhandlingsman om att också inklu-
dera denna sträcka.

Anf. 96 LENNART FREMLING (fp):

Fru talman! Jag instämmer i det som kommunikationsministern säger, att
det är angeläget att driva på politiken i den här riktningen. Det är viktigt
med konkurrens på lika villkor mellan flera operatörer på järnvägen. Frågan
om hur man skall åstadkomma att resenärerna får betala marginalkostna-

derna kvarstår dock. Överväger man att skapa sådana metoder att resenären
får betala den här samhällsekonomiskt kalkylerade marginalkostnaden?

Sommarens erfarenheter av SJ:s prispolitik tyder på att något skulle be-
höva göras åt den saken. Det har också framgått tydligt att SJ felbedömt
folks efterfrågan på resor till lägre priser. Under sommaren blev det alldeles
proppfullt på tågen, och genom den prispolitik som då fördes har det gjorts
stora samhällsekonomiska vinster, trots att SJ inte har gjort motsvarande
vinst företagsekonomiskt. På den punkten måste man alltså gå in och korri-
gera.

Anf. 97 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag debatterar gärna med Lennart Fremling om SJ:s prispoli-
tik under sommaren, när vi fått den utvärderad och när vi kan se vilka effek-
ter som går att renodla utifrån den utvärderingen. Det är alldeles för tidigt
att i dag dra några slutsatser av det experimentet.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1993/94:95 om benämning på EG efter Maastricht

Anf. 98 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Stefan Attefall har frågat mig vilket officiellt namn Sverige
kommer att ha på EG efter Maastrichtfördragets ikraftträdande.

I och med att den tyska författningsdomstolen avgivit sitt yttrande undan-
röjdes det sista hindret för ratificering av fördraget om den europeiska unio-
nen (det s.k. Maastrichtfördraget), och det kan därmed träda i kraft.

Det nuvarande EG-samarbetet, som regleras i Romfördraget och enhets-
akten, kommer att utgöra en del av den europeiska union som nu upprättas.
Beteckningen EG kommer således att finnas kvar även efter fördragets
ikraftträdande.

I Maastrichtfördraget används begreppet ”The European Community” el-
ler den europeiska gemenskapen som samlingsrubrik för det samarbete som
äger rum under Romfördraget och enhetsakten. Det mesta tyder därför på
att de båda begreppen, alltså EG och EU, kommer att användas parallellt,
även efter det att Maastrichtfördraget trätt i kraft. Frågan om användningen
av begreppen EG och EU diskuteras för närvarande mellan medlemslän-
derna och torde även komma att behandlas vid stats- och regeringschefernas
möte den 29 oktober. Denna diskussion kommer säkert att ge vägledning i
frågan.

Vad gäller översättningen av ”European Union” används i den svenska
preliminära översättningen av Maastrichtfördraget begreppet ”Europeiska
unionen”. En översyn av preliminäröversättningen pågår för närvarande.
Denna översyn får visa om någon modifiering av översättningen på denna
punkt kan bli aktuell.

Anf. 99 STEFAN ATTEFALL (kds):

Fru talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Många kanske tycker att det är en något perifer fråga att diskutera nam-

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

nen. Men i samband med EG-diskussionerna och frågan om svenskt med-
lemskap i EG kommer en del nya begrepp in i den svenska debatten. Det är
fråga om nya ord men också ord som redan finns i vårt språk och som delvis
ges nytt innehåll. Ordets makt är, som vi vet, stor.

Anledningen till att jag har framställt frågan är att begreppet union, den
europeiska unionen, är ett ganska ovant begrepp i det svenska språket. Det
för tankarna till något som kanske inte riktigt är avsikten. Jag tycker att vi
har kunnat se detta i debatten. Vi som är positiva till ett EG-medlemskap
ser hur just uttrycket europeiska unionen används för att skrämma upp män-
niskor inför något fult, fasansfullt och maktfullkomligt.

I Maastrichtfördraget står det att staterna skall övergå i en ny fas. Det är
fråga om en ökad grad av samarbete, inte en artskillnad i samarbetet.

Min fråga gäller begreppet union. I en bättre engelsk-svensk ordbok kan
man läsa att det engelska uttrycket union översätts närmast med förening,
sammanslutning, förbund. Plötsligt får ordet en annan dimension och klang
hos svenskar. Men kan jämföra med den fotbollsintresserade. Han vet vad
UEFA är för något, dvs. Union of European Football Associations. Men på
den svenska fotbollsplanen handlar det om Fotbollförbundet eller att Fot-
bollförbundet ingår i Riksidrottsförbundet. Ingen får associationer till att
Riksidrottsförbundet är ett organ som bestämmer vad Fotbollförbundet
skall göra i alla detaljer.

Delar statsrådet min kritiska inställning till att vi i Sverige officiellt skall
använda begreppet union?

Anf. 100 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Jag delar uppfattningen att det inte är helt givet hur man
skall översätta de olika begrepp som finns i Maastrichtfördraget eller Rom-
fördraget till svenska. Det här är en fråga som vi har brottats med tidigare
och som vi brottas med nu. Samma diskussion fördes när EEG övergick till
att bli EG. Diskussionen gällde en övergång till en helt ny fas, eftersom det i
grunden gällde att samma fördrag fördes in under en hatt. Den diskussionen
uppkommer nu och förstärks av att unionsbegreppet kan leda tankarna fel.

Diskussionen förs också inom EG:s medlemsländer. Frågan uppstår i sam-
band med olika översättningar till olika språk. Därför pågår det en diskus-
sion mellan EG:s medlemsländer för att försöka sortera ut begreppen.

Jag tror att resultatet av Europeiska rådets toppmöte den 29 oktober kan
ge viss vägledning på den punkten. Jag tycker att det är viktigt att Sverige
följer ungefär samma praxis som andra länder på området. Min gissning är
att det kommer att finnas många olika namn. Europeiska unionen kan
komma att vara ett begrepp i sammanhanget, samtidigt som man laborerar
med andra begrepp som gemenskap eller liknande.

Jag vill inte binda mig vid någon översättning, eftersom jag tycker att det
är viktigt att följa internationell praxis på området.

Anf. 101 STEFAN ATTEFALL (kds):

Herr talman! Självfallet är det viktigt att följa internationell praxis. Pro-
blemet uppstår ju om vi använder alltför många olika begrepp i den svenska

debatten. Det skapar förvirring. För närvarande lider EG-debatten för
mycket av detta.

Vi kan göra en jämförelse med begreppet subsidiaritetsprincipen. I offi-
ciella dokument i Sverige översätts det begreppet med närhetsprincipen. Jag
menar att det är en alltför snäv tolkning av det uttrycket. Det här är ett exem-
pel på att vi och danskarna har gjort en egen tolkning. Därför är det viktigt
att tänka igenom denna fråga. Jag skulle gärna vilja använda ett gemensamt
uttryck - men kunna försvenska det hela. Då vet vi att ordet förbund eller
förening är ett bättre uttryck.

Tyska författningsdomstolen uttalade vid dess godkännande av Maast-
richtfördraget att just stora förändringar i EG:s samarbete skall föregås av
ny omröstning i Förbundsdagen eller en folkomröstning. Det här markerar
mycket tydligt att uttrycket union i Sverige ofta förknippas med Sovjetunio-
nen och inte med tyska Förbundsdagen - där just uttrycket förbund används.
Det här visar på problemen med begreppens betydelse.

Anf. 102 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Faktum är att det genom åren även i EG-relaterade samman-
hang har förekommit många olika översättningar till svenska. Om jag inte
missminner mig står det i Romfördraget att samarbetet skall utvecklas som
”an ever closer union”. I den svenska versionen av Romfördraget har detta
översatts till ”en allt fastare sammanslutning”.

Samtidigt finns unionsbegreppet i ett annat sammanhang, nämligen kol-
och stålunionen. Där har vi använt unionsbegreppet som en beteckning för
det hela.

Jag delar uppfattningen att många begrepp kan vara ägnade att förvirra
bilden. Jag tror att det även framöver kommer att vara nödvändigt att labo-
rera med många begrepp - EG för den Romfördragsrelaterade verksamhe-
ten, EU för den övergripande verksamheten. Å ena sidan råder det förvir-
ring, å andra sidan kan man möjligen säga att kärt barn har många namn.

Anf. 103 STEFAN ATTEFALL (kds):

Herr talman! Syftet med min fråga är att fokusera på dessa begrepp. Jag
hoppas både att toppmötet den 29 oktober mellan EG-länderna skall skapa
klarhet i frågan och att man på utrikeshandelsministeriet i Sverige försöker
finna en bättre översättning av begreppet union än det svenska union. För-
sök att hitta ett svenskt uttryck för detta. Jag tror att det är bättre att tala
om vad EG är för något och inte att skapa felaktiga associationer. Jag tycker
att debatten alltför mycket handlar om att göra det.

Anf. 104 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Jag lovar att vi skall fundera över frågan. Jag lovar också att
vi skall återkomma till EG-delegationen i riksdagen i ärendet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 15

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

19 § Svar på fråga 1993/94:72 om snabba hyresuppgörelser på låga
nivåer

Anf. 105 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Lars Stjemkvist har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att underlätta snabba hyresuppgörelser på låga nivåer.

Låt mig inledningsvis klarlägga att hyressättningen bestäms genom för-
handlingar mellan företrädare för hyresvärdar och hyresgäster, inte av sta-
ten. Det innebär bl.a. att det är de som företräder hyresgästerna som skall
ta ställning till vilken hyresnivå de vill acceptera i hyresförhandlingarna. Det
må vara att regeringen sedan har möjlighet att skapa förutsättningar i det
ena eller det andra avseendet.

Jag konstaterar att hittills träffade hyresavtal har kunnat hållas på den
lägsta nivån på många år. Av Statistiska centralbyråns uppgifter framgår att
man får gå tillbaka 25 år i tiden för att finna lägre hyreshöjningar. Till de
låga hyresavtalen bidrar starkt den sänkning av ränteläget som är en följd av
regeringens ekonomiska politik och som också skapar förutsättningar för
låga hyresavtal även i framtiden.

I sin fråga tar Lars Stjernkvist också upp problemen med den höjning av
fastighetsskatten som följer av tidigare beslut. Det är bra att socialdemokra-
ter numera inser nackdelarna av de beslut som de verksamt bidrog till. Jag
noterar också med tillfredsställelse att allt fler socialdemokrater nu upp-
täcker de stora nackdelar med fastighetsskatt som jag påtalat här i riksdagen
under många år. Det skapar goda förutsättningar för att komma till rätta
med de höga bostadskostnader som följt av 1980-talets politik på detta om-
råde.

Låt mig avslutningsvis nämna att regeringens tidigare aviserade proposi-
tion om vissa fastighetsskattefrågor beräknas läggas fram i böljan av novem-
ber.

Anf. 106 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag delar statsrådets glädje över att hyresförhandlingarna hittills har lett
fram till relativt låga avtal. Jag skall i och för sig inte bråka, men jag konsta-
terar att statsrådet inte har särskilt höga anspråk på vad framgångar är. När
den lägsta omfattningen på byggandet sedan 40-talet och ett kraftigt ökande
antal vräkningar beskrivs som framgångar, har man onekligen en ganska låg
ambitionsnivå.

Jag skall hoppa över polemiken och inrikta mig på det jag ställde min fråga
om, nämligen årets hyresförhandlingar. Även om det ser positivt ut just nu
och det hittills har träffats en rad uppgörelser som ligger omkring 2-3 %,
t.o.m. 0 %, finns det ett men i dessa uppgörelser. Det finns i flera av dem
en klausul som säger att om regeringen och riksdagen fullföljer beslutet att
försämra räntebidragen och om den höjning av fastighetsskatten som följer
av omtaxeringen tillåts slå igenom, blir det omförhandling.

Vi har i och för sig olika syn på de grundläggande bostadspolitiska frå-
gorna, men jag har ända sedan jag kom in i denna kammare ändå hoppats
att vi i detta mycket extrema läge skall kunna enas om åtgärder som gör att

människor får en rimlig möjlighet att genomleva den mycket akuta kris som
vi har. Jag vill därför upprepa mina frågor:

1. Är statsrådet beredd att ompröva beslutet om räntebidragen?

2. Är statsrådet beredd att se över frågan om fastighetsskatten?

Anf. 107 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Sedan en olycka har inträffat är det alltid besvärligt under
den tid när patienterna måste opereras och behandlas för att återvinna häl-
san. Efter den kraschlandning som den socialdemokratiska politiken gjorde
i slutet av 80-talet och de första åren av 90-talet ägnar vi oss just nu åt att
behandla patienten för att återställa honom. Det är klart att operationer och
behandlingar ibland kan kännas smärtsamma, men de är nödvändiga.

En förutsättning för de låga räntenivåer som vi har i dag är att vi bedriver
en stram finanspolitik. Ett inslag i denna är självfallet den uppgörelse som
vi i september 1992 träffade med Socialdemokraterna om minskade räntebi-
drag. Visserligen har Socialdemokraterna gått ifrån denna uppgörelse, men
genom att fullfölja detta beslut skapar vi bättre förutsättningar för lägre rän-
tor än annars. Jag tror att vi måste vara överens om att detta är till stor fördel
för alla boende, både för dem som bor i dagens bostäder och för dem som
skall bo i framtidens bostäder.

Fastighetsskatten är ett problem, mest därför att man över huvud taget
införde en sådan, men det kan vi lämna därhän. Jag konstaterar i mitt svar,
och jag vill göra det också nu, att vad regeringens överväganden beträffande
fastighetsskatten och fastighetstaxeringen nästa år leder till kommer att re-
dovisas i sinom tid. Det kommer inte att dröja särskilt länge innan proposi-
tion ligger på riksdagens bord.

Anf. 108 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Frågan är när jag skall få möjlighet att hälsa statsrådet väl-
kommen till nuet. Jag har förstått att även om jag skulle väcka Bo Lundgren
mitt i natten, skulle han svara att alltihop är Socialdemokraternas fel och dra
sin historiebeskrivning igen.

Jag har nu hört den ett antal gånger och förstått budskapet, men om vi
lämnar det därhän och i stället ägnar oss åt vår nutid och vår framtid, som
jag trots allt tycker är mer intressanta, skulle jag ändå vilja veta vad statsrå-
det själv vill. Jag har nu förstått att dessa frågor bereds och diskuteras, men
frågan är vilken målsättning statsrådet har i den diskussion som nu förs inom
regeringen. Vill statsrådet lyfta bort en del av de bördor som, om inget görs,
riskerar att drabba landets boende vid årsskiftet, eller vill han det inte?

Anf. 109 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Enligt den grundlag som vi har i Sverige fattar regeringen
sina beslut i kollektiv form. Vad man än tycker om kollektivism är det så i
det här avseendet. Det innebär att vi naturligtvis skall fatta beslut i rege-
ringen. Jag som är ansvarig för dessa frågor i regeringen kommer sedan att
redovisa det beslutet. Det har alltid varit en sådan ordning, oavsett vilken
regering som har suttit.

Vad sedan gäller min reaktion om jag väcks mitt i natten vill jag säga att

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

jag först skulle bli mycket irriterad. Jag tycker verkligen inte om att bli väckt
mitt i natten. Men eftersom jag har en genomtänkt och logisk analys av det
som inträffat, är det naturligtvis den som upprepas, och det är den som styr
mitt och regeringens handlande. Det är ju oerhört viktigt, även om Lars
Stjernkvist får höra det många gånger, att klara ut vad som orsakade dagens
problem. Det är det som sedan ger nyckeln till dess lösning. Jag tror att Lars
Stjernkvist förr eller senare kommer att lära sig det.

Anf. 110 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! De stora bekymren har vi i de hus som tillhör de senaste
årgångarna. Därför vore det allra bäst om statsrådet nu vore beredd att ge
besked om att han vill ompröva beslutet om att dra in räntebidrag. Det skulle
direkt ge hjälp och stöd till dem som bor allra dyrast och som sitter allra
svårast till.

Men jag är och har alltid varit en pragmatisk politiker, och jag tycker att
man skall försöka att lösa problemen. Om man inte kan åstadkomma det
bästa, skall man försöka eftersträva det näst bästa. Jag vill därför fråga om
jag skall tolka svaret på min fråga så, att regeringen inte bara själv vill disku-
tera dessa frågor utan också är intresserad av att tillsammans med oss social-
demokrater överlägga om åtgärder för att möjliggöra att den förbättring i
form av låga räntor och annat som trots allt har skett också får slå igenom,
så att vi får låga boendekostnadsökningar nästa år. Är statsrådet beredd att
föra samtal med oss för att få till stånd sådana åtgärder?

Anf. 111 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag är alltid beredd att föra konstruktiva samtal med vem
det vara må, om man på det sättet kan skapa bättre förutsättningar för en
riktig politik. Men då gäller det att man har en gemensam analys och vet var
problemen ligger.

Vi är säkerligen överens om att de senaste årgångarna byggdes till alldeles
orimligt höga kostnader, och det vore egentligen att föra hyresgäster, bo-
stadsrättshavare och villaägare bakom ljuset, om man sade att detta kunde
finansieras av endera dem själva eller skattebetalarna. Det höll inte, och det
håller inte. Det skapade problem i landets finanser. Nu håller vi på att få
ett grepp över utgiftssituationen i detta avseende, och det medverkar till de
räntesänkningar som är oundgängligen nödvändiga.

Jag måste sedan naturligtvis när vi lägger ut räntebidragen göra allt vad
jag kan för att lindra effekterna. Det beslut om att spara 3 miljarder år 1994
som fattades med biträde av Socialdemokraterna har nu delats upp på tre
år. Fördelningen beträffande 1994 har skett på ett sådant sätt att de berörda
årgångarna de facto kommer att klara sig bättre.

Anf. 112 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Vi har i dag på förmiddagen i bostadsutskottet haft en hea-
ring med personer som kan mycket om bostadsmarknaden. Deras besked i
dag var entydigt: Om regeringen genomför försämringen av räntebidraget,
kommer det att förvärra problemen på bostadsmarknaden. Statsrådet för-
ringar alltså sin egen betydelse. Jag har nu förstått att det i denna fråga finns

hårda ideologiska låsningar hos statsrådet. Jag beklagar det. Dess bättre är
oppositionen inte lika mentalt blockerad, utan vi kan inom den föra resone-
mang. Vi är beredda att diskutera andra lösningar för att mildra bördorna
för dem som har fått lida allra svårast under de senaste åren.

Jag är envis och lovar att störa statsrådets nattsömn ända tills det kommer
ett bra besked. Är statsrådet beredd att redan nu lämna ett besked när det
gäller fastighetsskatten?

Anf. 113 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag har sagt att det beskedet kommer när regeringen är klar
med sitt beslut och när det skall redovisas. Därutöver är det viktigt att klara
ut att vi i regeringsställning måste ta ansvar. Det hade varit bra om Social-
demokraterna hade varit beredda att göra det tidigare. Då hade man inte
lurat människor att tro att miljardrullningen inom bostadssektorn skulle
kunna fortsätta. De som i dag bor i hus som byggdes i slutet av 80-talet och
i början av 90-talet lider av något som gick snett. Så är det.

Vi måste försöka lindra vad som nu inträffar, och det gör vi genom bidrags-
neddragningen och även genom förslag som kommer att lämnas till riksda-
gen inom kort, syftande till att förbättra förhållandena totalt sett inom bo-
stadskreditmarknaden. Det är åtgärder som bidrar till att lindra effekterna
av det som hände i slutet av 80-talet och i början av 90-talet.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1993/94:76 om energiskatter och råtallolja

Anf. 114 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Karl Hagström har frågat mig om jag avser att skyndsamt
lösa Bergvik Kemis problem med att råtallolja indirekt drabbas av energibe-
skattning.

Problemet, som är en ovillkorlig följd av att vissa råvaruprodukter har ett
alternativt användningsområde som bränslen, har huvudsakligen lösts ge-
nom att industrin fr.o.m. år 1993 har fått en betydligt lägre energibeskatt-
ning. Problemet kvarstår emellertid delvis genom att talloljan kan säljas som
bränsle till värmeverk, vars alternativa användning är fossila bränslen med
hög energiskattebelastning.

En lösning som förespråkats har varit att införliva råtalloljan under ener-
gibeskattningen. En sådan beskattning skulle dock inte lösa Bergvik Kemis
problem, eftersom nuvarande skatteregler för värmesektorn och i synnerhet
kraftvärmesektorn är mycket speciella.

Kraftvärmebeskattningen är föremål för utredning inom en särskild ar-
betsgrupp i regeringskansliet. Resultatet av gruppens arbete skall enligt di-
rektiven presenteras före utgången av detta år. Utredningsresultatet bör av-
vaktas innan förutsättningar finns att bedöma om åtgärder på skatteområdet
kan lösa kvarvarande problem.

Det kan ifrågasättas om ingrepp på skatteområdet, med hänsyn till bl.a.
frågan om biobränslenas beskattning och EG-aspekter, över huvud taget är

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

lämpliga för att lösa just detta problem. För närvarande analyseras inom Nä-
ringsdepartementet olika möjligheter att lösa de problem som den nuva-
rande energibeskattningen medför för Bergvik Kemi. Resultatet av detta ar-
bete är ännu inte klart.

Anf. 115 KARL HAGSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men jag kan tyvärr inte vara
nöjd eftersom frågan fortfarande kvarstår.

Läget för Bergvik Kemi är så allvarligt att man nu upprätthåller produk-
tionen med lagrad råtallolja, som räcker några månader. En normal årsför-
brukning är på 125 000-130 000 ton. De signaler som Bergvik Kemi nu har
fått är att det inte finns eller kommer att finnas någon mer råtallolja, efter-
som efterfrågan och intresset för den skattefria råtalloljan är så stort från
kommunala fjärrvärmeverk.

Statsrådet hänvisar till en utredning, till utvärderingar och deras resultat.
Tiden är knapp, den är snart ute. Jag anser inte att utredning är vad riksda-
gen har beställt. Det är av största vikt att regeringen verkställer den beställ-
ning som riksdagens beslut innebär. Jag kommer nu noggrant att överväga
om jag skall be om en prövning i den här frågan.

Anf. 116 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Detta är en fråga som så att säga är tidsöverskridande mellan
regeringarna. Både jag själv och min företrädare har ägnat åtskillig tid åt
att diskutera det här problemet. Som Karl Hagström väl vet har vi också i
skatteutskottet under många år diskuterat detta.

De uppgifter som lämnades om situationen känner jag inte igen. Den re-
dovisningjag fick för några månader sedan var inte så dramatisk som Karl
Hagström gjorde gällande. Men det kan vi lämna därhän. Det finns ett pro-
blem här.

Det tragiska är att när jag tillträdde som skatteminister förelåg det här
uppdraget. Alla, inklusive företrädarna för Bergvik Kemi, menade att vi ge-
nom det förslag om energibeskattning som lades fram för riksdagen, och som
accepterades av riksdagen, skulle lösa problemet. Det var först senare som
man upptäckte att Bergvik Kemi fick ett omvänt problem. Alla var överens
om att det som gjordes skulle ha räckt till. Men så kom ett nytt problem
fram, som inte tidigare hade berörts av skatteutskottet eller av riksdagen,
för det rörde en annan miljö. Det är just hur vi skall lösa detta som vi nu
funderar kring.

Jag vet inte om Karl Hagström förespråkar att vi skall införa en ny skatt
på inhemska biobränslen. Det står inte riktigt i överensstämmelse med den
politik som jag tror att i vart fall riksdagens majoritet är intresserad av att
föra.

Anf. 117 KARL HAGSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill inte ge mig in på vilken lösning statsrådet skall välja
på det här problemet. Men jag vet så mycket att när de här frågorna behand-
lades i skatteutskottet och näringsutskottet, på den tiden Bo Lundgren själv
satt i skatteutskottet och deltog i reservation i just det här ämnet, fanns det

lösningar som hade varit godtagbara också för moderaterna. Det gällde
nämligen att se till att de negativa effekterna togs bort. Det är möjligt att
man måste lösa det här problemet skattevägen. Det rör sig inte om så stor
kvantitet råtallolja totalt i landet eftersom den nu är upphandlad och slut.

Anf. 118 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Den senaste uppgiften har jag som sagt inte fått. Jag har
mycket svårt att tro att det skulle ha gått så snabbt. Men det kan vi lämna
därhän, som jag sade.

Jag delar den uppfattning skatteutskottet hade när man gjorde sin beställ-
ning. Jag uppfyllde också önskemålen i den beställningen. Det var just att
vi hade en så hög energibeskattning på industrin som man i Bergvik Kemi
menade var det avgörande problemet. När vi sänkte den energibeskatt-
ningen menade man att problemet löstes.

Jag lade alltså fram ett förslag som var i enlighet med vad riksdagen egent-
ligen eftersträvade, även om socialdemokraterna var mycket tveksamma till
just det här beslutet. Det hade då inte hjälpt upp situationen. Sedan har ett
ytterligare problem uppkommit, och det undersöker vi nu hur vi kan han-
tera. Men det är inga lätta frågor. Man naggar principer i kanten som man
inte borde nagga i kanten.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1993/94:67 om karensdagarna

Anf. 119 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Märtha Gårdestig har frågat mig om vad jag avser att vidta
för åtgärder för de anställda som har flera arbetsgivare och därmed kan drab-
bas av fler än en karensdag i samband med en sjukperiod.

Förslaget om införande av karensdag bereddes genom att en arbetsgrupp
inom Socialdepartementet utarbetade en departementspromemoria, vilken
remissbehandlades. Mot bakgrund bl.a. av att regeringen övervägde inför-
ande av ett system med två karensdagar föreslog arbetsgruppen en undan-
tagsregel för en arbetstagare som under en sjukperiod skulle ha arbetat hos
mer än en arbetsgivare. För att undgå att denne skulle drabbas av fler än
två karensdagar under en sjukperiod föreslog arbetsgruppen en regel så att
arbetstagaren skulle ha möjlighet att hos en arbetsgivare begära sjuklön
fr.o.m. första dagen om han tidigare i samma sjukperiod redan gått miste
om ersättning hos en annan arbetsgivare. Arbetsgruppen föreslog också att
försäkringskassan skulle medverka genom att till arbetsgivare nummer två
bekräfta den anställdes uppgift om att ersättning innehållits tidigare i sjukpe-
rioden. Vid tvist skulle försäkringskassan även kunna utge s.k. sjuklönega-
ranti.

Flera remissinstanser hade invändningar mot detta förslag. Bl.a. konstate-
rades att en konsekvens av förslaget innebar att arbetsgivare skulle komma
att sväva i tvivelsmål om sjuklön skulle betalas eller ej. Förslaget skulle även

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

innebära administrativa olägenheter och göra ersättningsreglerna än mer
komplicerade.

Utgångspunkt för regeringens förslag i prop. 1992/93:31 om en i stället för
två karensdagar var den överenskommelse som träffades mellan regeringen
och Socialdemokraterna i syfte att minska utgifterna för sjukförsäkringen.
Förslaget hade utformats så, att reglerna bl.a. skulle vara lätta att admini-
strera.

För personer med flera arbetsgivare, som därför riskerar att få flera ka-
rensdagar under samma sjukperiod, skulle en undantagsregel ha ställt krav
på omfattande administration både hos försäkringskassorna och hos arbets-
givarna. Mot bakgrund av detta bedömdes det inte rimligt att skapa en un-
dantagsregel för denna situation.

Mot det önskvärda i att personer med flera arbetsgivare inte skall erhålla
mer än en karensdag i vaije sjukfall står behovet att ersättningsreglerna inte
skall vara för komplicerade och inte heller för administrativt betungande.
Med hänvisning till konsekvenserna av en undantagsregel ser jag därför för
närvarande inte någon möjlighet att föreslå någon särregel för dem som har
flera arbetsgivare.

Anf. 120 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Könberg för svaret.

Jag hade tillfälle att i socialförsäkringsutskottet vara med i diskussionerna
kring det problem som vi hade helt klart för oss. Jag är medveten om att det
skulle ställa till en hel del extra administration om man skulle försöka sig på
en särregel för dem som har flera arbetsgivare.

Men jag vill se det så här: Berörda grupper skulle vara mer rättvist be-
handlade om statsrådet föreslog att den särregel som nu gäller för de här
grupperna avskaffades.

Deltidsarbetslösa med minskad arbetstid är den grupp som drabbas hårt,
som jag ser det. De som har fått sin arbetstid neddragen och arbetar varan-
nan dag eller varannan vecka och stämplar resten av tiden får en karensdag
hos arbetsgivaren och en hos försäkringskassan. Så har vi uppdragstagare.
De får en karensdag hos vaije arbetsgivare liksom de som har deltidsarbete
hos mer än en arbetsgivare.

Den särregel jag avser är Riksförsäkringsverkets allmänna råd, som säger
att varje arbetsgivare räknas för sig. Det innebär att den som är deltidsar-
betslös får en karensdag hos arbetsgivaren och en hos försäkringskassan om
sjukdom föreligger både arbetsdag och stämpeldag. För uppdragstagare och
deltidsarbetare är det likadant. Med den här regeln får de tio karensdagar
hos vaije arbetsgivare innan de når taket om tio karensdagar per år.

Anf. 121 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Märtha Gårdestig tar nu såvitt jag förstår upp ett specialpro-
blem. Visserligen ryms det inom ramen för den fråga hon har ställt, men det
rör regler som gäller dem som är deltidsarbetslösa, något som inte alls har
tagits upp i den fråga jag har fått. Därför har jag inte förberett mig på att ta
upp den frågan.

Jag uppfattade att hennes fråga gällde situationen då någon hade flera ar-

betsgivare. Eftersom den frågan penetrerats ganska grundligt i arbetsgrup-
pens rapport, kommenterats i flera av remissvaren och av mig redovisats rätt
utförligt i proposition till riksdagen har jag utgått från de resonemangen och
de bedömningarna.

Om det finns en möjlighet att införa något slags särregel för dem som både
arbetar och stämplar, som i det nu beskrivna fallet, kan jag tyvärr inte över-
blicka för dagen. Det är en sak som jag får ta med mig tillbaka.

Anf. 122 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):

Herr talman! Jag försökte lyfta fram åtminstone tre olika grupper som
drabbas. Det kan finnas fler. Bland dem finns deltidsarbetslösa uppdragsta-
gare, dit bl.a. fritids- och deltidspolitiker hör, samt de som har deltidsarbete
hos mer än en arbetsgivare. De drabbas alla av Riksförsäkringsverkets all-
männa råd att vaije arbetsgivare skall räknas för sig.

Jag ser här en parallell till arbetslöshetsförsäkringen där de fem karensda-
gama ställde till problem i vissa fall. Nu har ju regeringen beslutat att ändra
de reglerna så att det inte blir fler än fem karensdagar i en arbetslöshetspe-
riod. Det borde inte vara helt omöjligt att ändra på regeln för de sjuka så att
alla sjuka får ha högst tio karensdagar under ett år.

Anf. 123 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Låt mig backa tillbaka litet grand i frågeställningen. Den då-
varande socialdemokratiska regeringen införde våren 1991, efter beslut av
riksdagen, en regel som innebar att man fick nedsatt ersättning under de
första dagarna av sjukperioden jämfört med den gamla situationen, dvs.
75 %-regeln.

I och med detta uppkom de problem som vi nu står och diskuterar för män-
niskor med flera arbetsgivare. Den dåvarande regeringen valde att inte göra
något åt det.

Vi försökte att hitta på särregler för dessa fall i den promemoria som sän-
des ut på remiss när vi skulle införa två karensdagar per sjukperiod. När det
sedan inte blev av, utan det blev en karensdag, gjorde vi bedömningen att
dessa särregler inte var lika angelägna. Det var mycket färre människor som
skulle kunna drabbas av det. Det var mer sällsynt att situationen skulle upp-
komma.

Det var såvitt jag förstår den fråga som jag har fått inför dagens samman-
träde. Om arbetstiden är uppdelad på flera arbetsgivare händer si och så,
säger Märtha Gårdestig. Om man skall införa några slags särregler - för det
blir väl ändå det - för dem som är uppdragstagare eller för dem som arbetar
varannan dag och är arbetslösa varannan dag, kan jag inte överblicka för
dagen. Det är en delvis annorlunda fråga än den som Märtha Gårdestig
ställde till mig.

Anf. 124 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):

Herr talman! Som jag ser det är den inte så annorlunda. De är ju i samma
båt genom att de drabbas av så många karensdagar, tio plus tio, innan de når
taket. Det är deras problem. De drabbas ju hårt. De drabbas ju också hårt
av att de kanske får sina karensdagar så tätt jämfört med andra. Det slår

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 15

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

hårt. Det finns ju speciellt många kvinnor i de grupper som har deltider och
är deltidsarbetslösa. Reglerna borde gälla lika för alla.

Jag vill vädja till statsrådet Könberg att ta under övervägande att ändra på
den regel Riksförsäkringsverket rekommenderat så att det blir lika för alla.

Anf. 125 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Jag skall ta med mig den här frågan och lära mig mer om
den när det gäller de personer som arbetar varannan dag och är arbetslösa
varannan dag.

När det gäller huvudfrågan om huruvida man skall göra en särreglering
för de personer som har flera arbetsgivare var den utförligt redovisad i pro-
positionen. Det utskott som behandlade frågan, där jag tror att Märtha Går-
destig ingår, har inte gjort några invändningar på den punkten. Nu kan man
förstås ändra sig senare. Det är möjligt att Märtha Gårdestig har gjort det.

Den svåra avvägningen - för den är svår - är den mellan att få ett system
som är så precist som möjligt och vilket administrationsbehov som finns på
den punkten. Jag har för min del inte ändrat uppfattning i huvudfrågan.

Anf. 126 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):

Herr talman! Den enklaste väg som jag kan se är att man bestämmer att
tio karensdagar skall gälla för alla. Det kan ju inte innebära en så väldigt
stor administration. Jag inser fuller väl att det är krångligt att gå ner på ett
annat plan och försöka ändra på reglerna som gäller mellan arbetsgivarna.
Om man sätter ett tak på tio karensdagar som gäller alla personer kan det
inte innebära så mycket administration.

Anf. 127 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Märtha Gårdestig och jag är överens om att den teknik som
man försökte använda för att se till att ingen fick mer än en dag per period
är krånglig, speciellt om det gäller att undvika en karensdag, inte två karens-
dagar, upprepade gånger.

Vi får väl titta på om vi kan hitta en särlösning som innebär att man får
något slags frikort efter tio karensdagar.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1993/94:84 om medicintekniska produkter

Anf. 128 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig om det finns tillräckliga
resurser för bedömning av medicintekniska produkters säkerhet och för
övervakning av deras användning.

Riksdagen har beslutat att en lag om medicintekniska produkter skall in-
föras (prop. 1992/93:175, bet. 1992/93:SoU23, rskr. 1992/93:358). Lagen
(1993:584) har trätt i kraft den 1 juli 1993. De svenska reglerna är förenliga
med de regler som avses gälla enligt EES-avtalet och kan gälla även de medi-

cintekniska produkter som omfattas av förväntade EG-direktiv som inte in-
går i EES-avtalet.

Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för efterlevnaden av lagen. För vissa
produkter är Läkemedelsverket tills vidare tillsynsmyndighet.

Av prop. 1992/93:175 om medicintekniska produkter m.m. framgår att
EG:s direktiv, som omfattar olika produktområden, kommer att träda i kraft
vid olika tidpunkter, vilket ger förutsättningar för en stegvis uppbyggnad av
myndighetsfunktionen. Det föreligger för närvarande betydande osäkerhe-
ter när det gäller omfattning, ambitionsnivå och finansiering av myndighets-
funktionen. Enligt propositionen får därför en stegvis anpassning ske av re-
surstilldelning till myndigheten och av finansieringsformerna för myndig-
hetsuppgifterna. Socialstyrelsen har för budgetåret 1993/94, förutom de me-
del som tidigare funnits tillgängliga, tilldelats 2 miljoner kronor för uppgifter
inom marknadsövervakningen.

Socialstyrelsen har sedan tidigare ett ansvar för tillsynen av produkterna
i användning. Socialstyrelsen har för budgetåret 1993/94 erhållit 10 miljoner
kronor för en förstärkning av den medicinska tillsynen generellt.

För myndigheter gäller i princip att regeringen tilldelar medel via raman-
slag samt anger de övergripande målen för verksamheten. Det åvilar myn-
digheten att fördela medlen för verksamheten på det sätt som ger den effek-
tivaste måluppfyllelsen. Regeringen kommer att följa Socialstyrelsens verk-
samhet när det gäller såväl marknadsövervakningen som tillsynen över
medicintekniska produkter i användning.

För medicintekniska produkter i användning gäller vidare att regeringen
inom kort avser att lägga fram förslag på grundval av Tillsynsutredningens
betänkande Tillsynen över hälso- och sjukvården (SOU 1991:63).

Anf. 129 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Den här lagen om medicin-
tekniska produkter har ju varit efterlängtad länge.

Vi har kontrollerat plasten i burkar innehållande huvudvärkspulver, men
vi har inte kontrollerat sådant som har satts in i människor och som skall
sitta där hela livet. Linköpingsolyckan var en sak som hände under tiden. De
kraschade hjärtklaffarna var en annan sak som gav signaler om att vi måste
övervaka det här området bättre. Vi måste ha en bättre värdering av produk-
terna.

EES-avtalet var bra eftersom det satte litet fart på det hela. Jag delar inte
uppfattningen att det finns osäkerhet när det gäller omfattning, ambitions-
nivå och finansiering av myndighetsfunktionen. Det finns väldigt mycket do-
kumentation bakom detta.

Jag tycker personligen att det hade varit naturligare att man hade skapat
ett verk för kvalitetskontroll av produkter som man använder inom hälso-
och sjukvården. Där är läkemedlen en del, tandvårdspreparat en annan del
och hjärtklaffar osv. ytterligare andra delar. Jag är litet orolig över dröjsmå-
let. Det är viktigt att Socialstyrelsen får fart på det här arbetet och att man
skaffar sig rätt kompetens. Den finns ute i Sverige. Det är en fråga om att
bilda ett nätverk här.

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar pä frågor

När det gäller finansieringen kan man göra som på läkemedelsområdet
och avgiftsbelägga. Det finns modeller för det.

Det är utmärkt att regeringen kommer att följa Socialstyrelsens verksam-
het när det gäller marknadsövervakningen och den fortsatta utvecklingen.
Det är bra att det också kommer med i propositionen. Men sätt på blåslam-
pan! Det har tagit minst 15 år att komma så här långt. För patienternas skull
skall vi nog inte vänta så länge till.

Anf. 130 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Det är utmärkt att Barbro Westerholm engagerat sig i den
här frågan - jag råkar känna till att hon redan tidigare varit engagerad i den.
Om hon tycker att det går för långsamt kan jag väl åtminstone för egen del
låta bli att ta på mig ansvaret för alla de här 15 åren.

Anf. 131 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag hade väl ansvaret i böijan. Det skall jag villigt erkänna.
Det väckte inte något jubel i dåvarande regeringar av olika färg när man ville
ta fram en myndighetsuppgift till. Jag ser dock detta från patienternas ut-
gångspunkt. De har rätt att få säkra produkter.

Detta är speciellt viktigt när det gäller produkter som opereras in i männi-
skor för livslångt bruk. De här produkterna måste därför vara väl under-
sökta, väl värderade och uppföljda på precis samma sätt som läkemedel när
det gäller effekt och biverkningar men också när det gäller kostnadseffektivi-
tet.

Anf. 132 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Det som Barbro Westerholm och jag är hundraprocentigt
överens om är att det här är ett angeläget område.

Jag för min del har velat peka på att en lag på området nyligen har trätt i
kraft och att resurser har tillförts. Sedan kan man förstås ha den uppfattning
som Barbro Westerholm har, nämligen att det borde vara mer.

Anf. 133 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Att jag ställde frågan berodde nog på att jag hade fått
oroande signaler från människor ute på fältet om att det inte hade hänt sär-
skilt mycket sedan den här lagen kom.

Ute på fältet vet man nämligen mycket väl vad som kan och vad som behö-
ver göras. Det handlar således om att ”sy ihop” de människor i Sverige som
här kommer i fråga med rätt kompetens. Jag tror inte att detta behöver vara
så värst kostnadskrävande bara man får till stånd nämnda nätverk.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1993/94:94 om ersättningsnivåerna vid långtids-
sjukdom och föräldraledighet

Anf. 134 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Stefan Attefall har frågat socialministern om han är beredd
att verka för att ersättningsnivån för långtidssjuka justeras från 70 till 80 %
och att ersättningen vid föräldraledighet justeras från 90 till 80 %. Arbetet
inom regeringen är så fördelat att frågan om ersättningsnivån i sjukförsäk-
ringen skall besvaras av mig och frågan om nivån i föräldraförsäkringen av
socialministern. Till följd av dennes bortovaro har den sistnämnda frågan
överlämnats till mig.

Stefan Attefall har ifrågasatt det rimliga i att krisuppgörelsen med Social-
demokraterna innebär att ersättningsnivån vid ofrivillig långtidssjukskriv-
ning understiger ersättningsnivån vid föräldraledighet med 20 procentenhe-
ter.

Låt mig först säga att jag anser att det ligger ett stort värde i enhetliga
ersättningsnivåer i de olika socialförsäkringssystemen. Enhetliga nivåer gör
systemen lätta att förstå, tillämpa och administrera.

När det gäller sänkt sjukpenningnivå från 80 till 70 % efter ett års sjuk-
skrivning är det, vilket Stefan Attefall också påpekat, ett resultat av överens-
kommelsen med Socialdemokraterna hösten 1992. Regeringen hade för
egen del föredragit ytterligare en karensdag, dvs. besparingsåtgärder som
främst riktar sig mot dem med korta sjukskrivningar, snarare än försämrad
ersättning för de långtidssjukskrivna. En överenskommelse är emellertid till
för att hållas, och jag har för närvarande inga planer på att föreslå regeringen
att ersättningsnivån skall höjas till 80 %. Jag vill påminna om att en försäk-
rad som genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering kan
erhålla ersättning med 80 % även efter ett års sjukskrivning. Eftersom re-
geln infördes så pass nyligen och rör en utsatt grupp följer regeringen själv-
fallet utvecklingen med stor uppmärksamhet.

Beträffande föräldrapenningen var det - som säkert många minns - rege-
ringens avsikt att föreslå en sänkning av ersättningsnivån från 90 till 80 %.
Detta aviserades i kompletteringspropositionen i våras. På grund av en befa-
rad minskning av pappornas föräldrapenninguttag har regeringen emellertid
funnit att ersättningsnivån bör ligga kvar på 90 %.

Anf. 135 STEFAN ATTEFALL (kds):

Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet Bo Könberg för svaret på min
fråga. Motivet till min fråga var i första hand det principiella resonemanget
kring de olika ersättningsnivåerna.

Bo Könberg påpekar i svaret att det här är ett resultat - en olycklig del,
skulle jag vilja påstå - av krisuppgörelsen med Socialdemokraterna. Deras
svårigheter att spara in på sådant som har blivit heligt för dem gjorde att vi
landade på 70 % för de långtidssjukskrivna. Jag måste säga att jag anser att
det här är en av de dåliga bitarna i nämnda krisuppgörelse.

Människor som blir sjuka får 80 % i sjukersättning. De som är sjuka
länge, dvs. de som drabbas väldigt hårt av sjukdom, får 70 %. Är man frisk

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

och planerar in en föräldraledighet får man 90 % ersättning. Människor för-
står inte logiken i detta. Det påpekar också Bo Könberg.

Principiellt är det alltså viktigt att vi försöker komma fram till en nivå som
är lika för alla. Detta förstärks av det fördelningspolitiskt och socialt oaccep-
tabla i en ersättningsnivå på 90 %.

Enligt en uppgift som jag har fått från Riksförsäkringsverket är det bara
ungefär 5 % av de långtidssjukskrivna som får den högre ersättning om 80 %
som man kan få om man är inne i en rehabiliteringsverksamhet.

När det gäller dessa siffror och de tendenser som vi har kunnat se är det
inte så som socialförsäkringsutskottet trodde, nämligen att bara en liten
grupp skulle få den lägre ersättningen. Detta gör att det principiella resone-
manget förstärks. Varför skall man när man är sjuk/långtidssjuk få ersättning
på en lägre nivå än man får om man är fullt frisk?

Jag kräver inte med min fråga att Bo Könberg skall försvara 70-procentsni-
vån. Men varför inte skriva ett brev till Socialdemokraterna och säga: Jag
vill ha ett samtal med er om en översyn i den här frågan. En finansiering
kan vara sänkt föräldraförsäkring. En annan finansiering kan vara att vi har
ytterligare en karensdag. Ett sådant här brev skulle inte skada, eller hur?

Anf. 136 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Först vill jag kommentera detta med principiella utgångs-
punkter. Jag har redan nämnt att det förstås finns fördelar med att ha enhet-
liga ersättningsnivåer och - det kan väl tilläggas - enhetliga regler.

Samtidigt måste man, naturligtvis, beträffande vaije försäkringssystem
fundera över om det finns skäl att ha samma nivå eller inte. Ett exempel från
ett annat område som jag kan nämna och som rör socialförsäkringarna är
frågan om karensdagarna. På den punkten har vi nu accepterat - och en ma-
joritet i riksdagen har beslutat om detta - fem karensdagar vid arbetslöshet,
medan vi har en karensdag när det gäller sjukförsäkringen.

Skälet är förstås att det på ett helt annat sätt i förväg är mera överblickbart
om man skall bli arbetslös än om man skall bli sjuk. Jag menar att man får
fundera på varje försäkring för sig, även om utgångspunkten är densamma -
och så tror jag att det är med Stefan Attefall och mig.

När det sedan gäller dem få som får 80 % ersättning efter ett år stämmer
sannolikt de siffror som Stefan Attefall har plockat fram. Därutöver bör det
nog påpekas att det är väldigt få som har ansökt om en förhöjning.

Jag har regelbundet, eftersom jag följer denna utveckling, frågat Riksför-
säkringsverket hur det har varit månad för månad. Det har visat sig vara för-
vånansvärt få personer som är sjukskrivna under mer än ett år och som har
ansökt om att få en högre ersättning. Jag vågar inte uttala mig om huruvida
en större ansökningsfrekvens skulle leda till ett ökat antal godkännanden el-
ler inte. Men jag vill påpeka att det långt ifrån är så många ansökningar som
jag tror föresvävade utskottet när mitt förslag på denna punkt behandlades.

När det gäller frågan om att försvara eller inte försvara delar av en över-
enskommelse kan jag säga att det ligger i sakens natur att en överenskom-
melse nästan alltid innehåller delar som man själv är förtjust i och delar som
andra är förtjusta i. Därför har jag för min del valt att inte vara speciellt aktiv

i fråga om att kritisera delar av en uppgörelse, vilken som helhet betraktad
är nyttig för vårt land.

Om Stefan Attefall eller andra kan få den svenska socialdemokratin att
ändra inställning vad gäller den andra karensdagen skulle jag knappast
sörja, eftersom jag våren 1992 och fram till hösten 1992 använde en stor del
av min tid och min energi till att förespråka just två karensdagar.

Anf. 137 STEFAN ATTEFALL (kds):

Herr talman! Det här med att få har ansökt om att få en högre ersättning
är ett tecken på att de människor som drabbas kanske inte är de som har
lättast att hänga med i alla turer i Sveriges riksdag och i svensk politik - spe-
ciellt inte under den turbulens som varit.

I alla fall via forskning som jag tagit del av är det känt att de ekonomiska
incitamenten att rusa i väg för att få rehabilitering bara för att få 10 % mer
i ersättning inte slår igenom när det gäller de långtidssjuka. Det finns forsk-
ning som tyder på att det vid korttidssjukdom finns ekonomiska incitament,
inte vid långtidssjukdom. I stället blir det här en börda som läggs på männi-
skorna i fråga.

Accepterar Bo Könberg detta? Jag tycker att vi inte borde göra det. I stäl-
let borde vi jobba för att få bort den här skönhetsfläcken i uppgörelsen ge-
nom att helt enkelt inbjuda Socialdemokraterna till en diskussion.

Jag håller däremot helt med om att man inte skall rusa i väg och lägga fram
ett förslag som bryter mot en uppgörelse. Det är dålig stil. Vi skall alltså inte
göra något som Socialdemokraterna inte är med på. Jag tror emellertid att
de har ändrat uppfattning. Är statsrådet beredd att göra det som jag här har
talat om?

Anf. 138 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Det föreligger möjligen någon form av missuppfattning på
den här punkten. Jag får därför anledning att något försvara Socialdemokra-
terna.

Det är ju inte så att den här nivån är ett speciellt önskemål från Social-
demokraterna. I stället är det så att de i valet mellan en andra karensdag och
försämringar för långtidssjukskrivna hellre har valt den här lösningen.

Jag är helt övertygad om att vilken socialdemokrat i riksdagen som Stefan
Attefall än frågar kommer att vara emot den här besparingen, precis som
han har varit emot det stora flertalet av de besparingar som regeringen har
föreslagit. Problemet i Svea Rikes riksdag är inte att få Socialdemokraterna
med på att strunta i besparingar, den här lika litet som någon annan.

Anf. 139 STEFAN ATTEFALL (kds):

Herr talman! Jag menade helt enkelt att om man upplever ett problem på
ett område som ingår i ett större sammanhang, kan man ta tag i det proble-
met och inbjuda till nya diskussioner.

Om då statsrådet vill ha konsekvens i systemen, vilket statsrådet själv sä-
ger i sitt svar, är det ju rimligt att den ofrivilligt långtidssjuke inte har en lägre
ersättning än pappan eller mamman som vill förvärvsarbeta. Jag upplever att

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Svar på frågor

Bo Könberg, både i sitt skrivna svar och i sina inlägg här i debatten, litet
grand springer ifrån det principiella resonemanget.

Jag har svårt att se logiken i nuvarande skillnader i ersättningsnivåerna.
Jag har, av de skäl som Bo Könberg själv tog upp, lättare att se logiken i
skillnaderna i karensdagarna. Kan Bo Könberg ge mig en logisk förklaring
till de nivåer på 70, 80 och 90 % som finns i dag?

Anf. 140 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Jag trodde att vi hade diskuterat frågan om 70-procentsnivån
relativt utförligt. Jag har redovisat hur den har uppkommit, och jag har
också redovisat det som förmodligen är känt för Stefan Attefall, nämligen
den verksamhet jag länge bedrev för att få Svea Rikes riksdag att landa på
två karensdagar. Jag vet inte om jag har så mycket att tillägga i den delen.

Vad gäller föräldraledigheten tycker jag inte att Stefan Attefall tar upp det
argument som jag har anfört - jag har inte ens noterat att han har nämnt det
en gång - nämligen att frågan om föräldraförsäkringen delvis skiljer sig från
frågan om sjukförsäkringen, i så måtto att vissa av oss, jag exempelvis,
tycker att det är angeläget att barnen får nära kontakt med sina båda föräld-
rar och att det också är bra för jämlikheten i vårt samhälle om pappor tar ett
större ansvar. Det är en faktor som av naturliga skäl inte finns med i sjukför-
säkringssystemet eller i de andra systemen. Det var det jag avsåg när jag för
en stund sedan sade att man utifrån en principiell utgångspunkt försäkring
för försäkring får undersöka om det finns goda skäl att avvika eller inte.

Anf. 141 STEFAN ATTEFALL (kds):

Herr talman! Jag delar självfallet ambitionen att få så många pappor som
möjligt att stanna hemma. Skall man använda ekonomiska incitament i det
sammanhanget skall man i så fall snarare gå upp till 100 %, men vi vet att
statskassan inte tillåter det. När nu resurserna är begränsade och vi ser över
hela systemet, måste vi söka efter likformigheten och det principiellt riktiga.
Med sådana skevheter som finns i dag kan man inte bara säga att det får vara
som det är, utan man måste göra någonting åt det. Jag menar att man då
måste försöka föra ett principiellt resonemang. Det principiella resone-
manget för Bo Könberg på ett allmänt plan, men han vågar inte föra det vi-
dare när han kommer in på de konkreta frågorna. Det beklagar jag.

Anf. 142 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Jag är i och för sig glad över att Stefan Attefall och jag har,
som Stefan Attefall säger, en gemensam uppfattning om att det är bra om
papporna är hemma mera. Jag undrar bara vilken slutsats Stefan Attefall
drar av detta sitt allmänna ställningstagande.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Hänvisning av ärenden till utskott

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1993/94:80 till arbetsmarknadsutskottet

Motionerna

1993/94:K1-K4 till konstitutionsutskottet

1993/94:Ju8 till justitieutskottet

1993/94:N1 till näringsutskottet

25 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1993/94:82 Samhällsvetenskaplig bostads- och byggforskning

26 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 25 oktober

1993/94:44 av Eva Johansson (s) till statsrådet Beatrice Ask om kommuners
resurstilldelning till skolan:

En av de grundläggande tankarna med grundskolan är att den skall ge lik-
värdig utbildning oavsett var i landet man bor. Den skall också arbeta kom-
pensatoriskt så att den så långt som möjligt med hänsyn till vaije enskild
elevs egna förutsättningar ger en likvärdig utbildning.

I Lgr 80 sägs att ”om elever har svårigheter, skall man vid fördelningen
av skolans förstärkningsresurs främst försöka tillgodose dessa elevers behov,
innan resurserna används för andra ändamål”.

I många kommuner införs nu skolpeng i den betydelsen att en mycket hög
andel av resurserna för utbildningen delas lika mellan eleverna. En mindre
del avsätts för elever med särskilda behov, t.ex. förstärkt språkundervisning
och undervisning i hemspråk, handikapp, behov av extra stöd för att hinna
med i kamraternas takt o.d.

I Sollentuna fördelas så mycket som 91 % av skolans resurser för låg- och
mellanstadiet i form av skolpeng i år. Nästa år blir det 92 %. På högstadiet
fördelas annu större andel som skolpeng, lika för alla. I år nära 94 % och
nästa år nästan 95 %.

Detta är bara exempel på hur man i vissa kommuner omsätter den mode-
rata skolpolitiken i praktisk verklighet. Det finns anledning att ifrågasätta
om skolans uppgift att ge en likvärdig utbildning därmed kan upprätthållas.

Vid utbildningsutskottets utfrågning om situationen i grundskolan för-

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

stärktes bilden av en skola som har allt mindre möjligheter att arbeta kom-
pensatoriskt. Kommunerna redovisade, i det närmaste samstämmigt, att
man förfarande klarar att ge stöd åt elever med mycket tydliga och uttalade
handikapp, medan elever med andra, mindre synliga men nog så svåra, pro-
blem inte längre kan få den hjälp de behöver. Det handlar om barn med fy-
siska, psykiska och sociala handikapp men också om barn med andra inlär-
ningssvårigheter, t.ex. språkliga.

Förklaringen till denna försämring finns självfallet delvis att finna i det
faktum att skolans resurser krymper, men också i införandet av ett skol-
pengssystem som förstärker de negativa effekterna. I båda fallen är situatio-
nen ett resultat av att moderaterna gjort verklighet av sina slagord från valrö-
relsen om en minskad offentlig sektor och om införande av skolpeng.

Skolpengssystemet innebär att skolor i områden med tung social struktur
har fått se sina resurser kraftigt nedskurna, medan andra, mer gynnade, om-
råden fått jämförelsevis ökade resurser.

Det är alltså de elever som har mest behov av stöd som får betala de mode-
rata vallöftena, med större klasser, färre grupptimmar och mindre lärarstöd.

Situationen är nu så alarmerande att regeringen snarast bör ta initiativ till
en översyn av hur resursfördelningen till skolan påverkar dess uppdrag att
verka kompensatoriskt och ge likvärdig utbildning.

I debatten har ofta rätten att välja skola kopplats till införandet av skol-
peng. Den rätten är sedan 1991 inskriven i lagen utan att riksdagen har utta-
lat sig om resursfördelningen mellan kommunens skolor. Det torde dock stå
klart för alla att rätten att välja skola inte är beroende av en orättvis resurs-
fördelning.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga statsrådet Beatrice Ask om hon
är beredd att skyndsamt låta utvärdera hur de nya principer för resurstilldel-
ning, skolpeng, som tillämpas i en del kommuner stämmer med skolans upp-
drag att ge en likvärdig utbildning.

27 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 25 oktober

1993/94:96 av Lars Björkman (m) till justitieministern om olovlig körning i
samband med förkommet körkort:

Från några av landets polisdistrikt rapporteras att asylsökande framför
fordon utan att kunna uppvisa formellt giltigt förarbevis.

Bakgrunden är att asylsökande vid ankomsten till Sverige ofta hos polisen
anmäler förlust av körkort, och som kvitto på sin anmälan då erhåller ett
intyg om att anmälan av förlusten lämnats in till polisen.

Detta intyg används sedan för att vid eventuell kontroll styrka att körkor-
tet förkommit. Därav följer att det inte finns något sådant att visa upp. Efter-
som inget krav på legitimation föreligger saknar polisen möjlighet att kon-
trollera handlingens giltighet eller om intyget avser rätt person.

Då aktuell lagstiftning ej medger möjlighet för polisen att avbryta even-
tuell olovlig körning eller kontrollera huruvida vederbörande asylsökande
över huvud taget har haft giltigt körkort tillåts vederbörande fortsätta att
framföra fordon.

Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidta för att förhindra olov-
lig körning i samband med förkomna körkort?

28 § Kammaren åtskildes kl. 16.53.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 18 § anf. 99 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

IBarbro Nordström

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993 Innehållsförteckning

Tisdagen den 26 oktober

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Meddelande om information från regeringen .............. 1

Talmannen

3 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1

4 § Svar på fråga 1993/94:41 om handläggningen av asylärenden .. 2

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Margitta Edgren (fp)

5 § Svar på fråga 1993/94:52 om närradiostationernas möjligheter att

sända nyhetssammandrag ........................... 4

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Björn von der Esch (m)

6 § Svar på fråga 1993/94:69 om fördelningen av radiotillstånd.... 7

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Inger Lundberg (s)

7 § Svar på fråga 1993/94:58 om granskning av journalisters bakgrund

m.m........................................... 10

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Kenneth Attefors (nyd)

8 § Svar på fråga 1993/94:13 om översvämningarna i Norrland .... 12

Statsrådet Görel Thurdin (c)

Ulla Orring (fp)

9 § Svar på fråga 1993/94:77 om omprövning av påföljd som utdömts

av domstol i USA................................. 15

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

10 § Svar på fråga 1993/94:78 om Polisens organisation m.m...... 17

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Lars-Erik Lövdén (s)

Talmannen (om taletiden, m.m.)

11 § Svar på fråga 1993/94:43 om finansieringen av Öresundsbron 21

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Kenneth Attefors (nyd)

12 § Svar på fråga 1993/94:48 om användningen av bilars blinkersys-

tem ............................................ 24

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Kenneth Attefors (nyd)

13 § Svar på fråga 1993/94:68 om Telias 071-nummer........... 26

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Lars Svensk (kds)

§ Svar på frågorna 1993/94:81 och 92 om ansvaret för strandade
fartyg m.m...................................... 28

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Ulla Pettersson (s)

§ Svar på fråga 1993/94:83 om statligt stöd till enskilda vägar .. 30

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Kenneth Lantz (kds)

§ Svar på fråga 1993/94:87 om Ostkustbanan............... 31

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Sigrid Bolkéus (s)

§ Svar på fråga 1993/94:88 om SJ:s taxor.................. 33

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Lennart Fremling (fp)

§ Svar på fråga 1993/94:95 om benämning på EG efter Maastricht 35

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Stefan Attefall (kds)

§ Svar på fråga 1993/94:72 om snabba hyresuppgörelser på låga ni-
våer ........................................... 38

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Lars Stjernkvist (s)

§ Svar på fråga 1993/94:76 om energiskatter och råtallolja..... 41

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Karl Hagström (s)

§ Svar på fråga 1993/94:67 om karensdagarna.............. 43

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Märtha Gårdestig (kds)

§ Svar på fråga 1993/94:84 om medicintekniska produkter..... 46

Prot. 1993/94:15

26 oktober 1993

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Barbro Westerholm (fp)

§ Svar på fråga 1993/94:94 om ersättningsnivåerna vid långtids-

sjukdom och föräldraledighet ........................ 49

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Stefan Attefall (kds)

§ Hänvisning av ärenden till utskott...................... 53

§ Bordläggning ..................................... 53

§ Anmälan om interpellation

1993/94:44 av Eva Johansson (s) om kommuners resurstilldel-
ning till skolan.................................. 53

§ Anmälan om fråga

1993/94:96 av Lars Björkman (m) om olovlig körning i sam-

band med förkommet körkort...................... 54

gotab 45241, Stockholm 1993

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:15 Tisdagen den 26 oktober

Riksdagens protokoll1993/94:15

Tisdagen den 26 oktober

Kl. 14.00-16.53

26 oktober 1993 Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1993/94:15