Riksdagens protokoll
1993/94:114

Tisdagen den 31 maj

Kl. 14.00 -19.46

Protokoll

1993/94:114

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 25 maj.

2 § Svar på fråga 1993/94:553 om villkor för bistånd från socialtjäns-
ten

Anf. 1 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Göte Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
för att öka möjligheten till villkorat bistånd då detta av sociala skäl bedöms
lämpligt.

Den enskilde har enligt socialtjänstlagen alltid i första hand ett eget ansvar
för sitt liv och sina förhållanden i övrigt. I lagens förarbeten framhålls särskilt
att socialtjänsten inte får frånta den enskilde hans ansvar i detta avseende.

För att ha rätt till ekonomiskt bistånd skall den enskilde bidra till sin egen
försöijning, t.ex. genom arbete. Den som inte har arbete är skyldig att aktivt
söka och även godta lämpligt anvisat arbete. I skyldigheten att ta lämpligt
arbete inbegrips också deltagande i verksamheter som samhället i övrigt stäl-
ler till förfogande inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, t.ex. arbets-
marknadsutbildning, beredskapsarbete, ALU-verksamhet, ungdomspraktik
m.m.

Först när den som söker hjälp inte själv kan tillgodose sitt behov skall sam-
hällets insatser ges med stöd av socialtjänstlagen. Det finns således ingen
ovillkorlig rätt till socialbidrag.

Det har från olika håll ansetts att socialtjänsten borde får utökade möjlig-
heter att kräva motprestationer för att bevilja socialbidrag. Det har framför
allt gällt olika former av sysselsättning utanför den ordinarie arbetsmarkna-
den eller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, dvs. sysselsättningar som
inte omfattas av den arbetsrättsliga regleringen och inte heller ger de rättig-
heter som ett arbete normalt ger. Jag vill här peka på att kommunen har
möjlighet att själv inrätta beredskapsarbeten och erbjuda sådana till dem
som söker socialbidrag på grund av att de saknar inkomst.

Det går dock inte att blunda för att det i vissa fall kan vara en svår avväg-
ning att bedöma i vilken form hjälpen bör ges. Det gäller framför allt männi-
skor med missbruksproblem som inte är så grava att det kan bli fråga om

Svar på frågor

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 114

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

tvångsomhändertagande, men som samtidigt är så allvarliga att personen
inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande.

Som Göte Jonsson känner till har frågan berörts i Socialtjänstkommitténs
delbetänkande Rätten till bistånd inom socialtjänsten. Kommittén avser att
återkomma till frågan i sitt slutbetänkande som beräknas överlämnas till re-
geringen under hösten. Regeringen kommer först därefter att ta slutlig ställ-
ning till hur socialtjänstlagen skall utformas.

Anf. 2 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Tack för svaret på frågan, socialministern.

Frågan om villkorat bistånd, eller möjligheten att ställa krav på motpre-
station, har aktualiserats alltmer utifrån de erfarenheter som vi har av nuva-
rande socialtjänstlag. Den har gällt i drygt tio år, sedan början av 1980-talet.
Allt under det att lagen har utvärderats så har kommunerna, och även många
som arbetar inom socialtjänsten, kommit fram till att en möjlighet fattas,
nämligen möjligheten att villkora bistånd om det av sociala skäl är motive-
rat.

Det är riktigt, som socialministern sade, att man är skyldig att stå til) ar-
betsmarknadens förfogande. Den skyldigheten finns också inom ramen för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Men precis som socialministern sade
finns det många som är i behov av socialbidrag men som enligt realistiska
bedömningar inte har förutsättningar att stå till arbetsmarknadens förfo-
gande. Det kan gälla ungdomar, och det kan gälla missbrukare.

Jag menar att det i de fallen skulle vara mycket angeläget att lyssna på
bl.a. Kommunförbundet och se till att vi får en lagstadgad möjlighet att ställa
krav på motprestation. Samtidigt vill jag understryka att det skall vara klart
socialt motiverat om man skall kunna ställa krav på motprestation.

Med utgångspunkt i det delbetänkande som har varit ute på remiss, bl.a.
i kommunerna, kan man mycket väl hitta sådana modeller och lösningar som
gör att man kan få möjligheten att ställa krav utan att träda rättssäkerheten
för när.

För närvarande är det faktiskt så, som socialministern mycket väl vet, att
man ute i kommunerna arbetar i en gråzon. Man vet inte riktigt vad den s.k.
arbetslinjen innebär inom socialtjänsten. Vi har det ganska berömda fallet
med Tyresö kommun, som fick ja i tingsrätten, nej i kammarrätten och som
nu har begärt överprövning i Högsta domstolen.

Att få en tydligare lagstiftning på dessa områden är en rättssäkerhetsfråga.
Det framgår klart av det sociala arbetet i kommunerna att behovet finns. Nu
försöker man tänja på begreppet arbetslinje och använda det i olika sam-
manhang. Men det är fel, enligt min uppfattning. I stället bör vi få en lagänd-
ring till stånd som ger faktiska möjligheter.

Anf. 3 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! I mycket delar jag Göte Jonssons utgångspunkter. Möjligen
kan man säga att jag inte tror att man helt kommer ifrån rättssäkerhetspro-
blemen. Det skulle förutsätta att man kunde göra en kristallklar lagstiftning
som gick att tillämpa i varje enskilt fall.

Jag tror inte att det är möjligt; vi kommer alltid att ha denna typ av grå-

zonsfall där socialtjänsten har svårt att bedöma vilka åtgärder som är riktiga.
Det är ju de åtgärderna som Göte Jonsson är ute efter - de som är motive-
rade i det enskilda fallet. Men det är alltid svårt när man har ett konkret fall
och skall bedöma vad som är rätt att göra.

Därför går det aldrig att skriva en lag som innebär att man, så fort man
ser en människa, kan avgöra exakt vilka åtgärder som skall sättas in. Den
professionella bedömningen kommer alltid in i bilden.

Men jag hoppas att Socialtjänstkommittén, där Göte Jonsson själv är le-
damot, i sina fortsatta resonemang kan komma med sådana förslag till änd-
ringar i lagstiftningen att detta kan bli tydligare än det är i nuvarande lagstift-
ning. Jag hoppas också att man skall kunna föra ett konstruktivt resonemang
om hur man skall hantera en del av de gråzonsproblem som finns i dag, även
om jag inte är så optimistisk att jag tror att kommittén kommer att lösa alla
våra problem.

Anf. 4 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag delar socialministerns uppfattning att vi aldrig kan
komma ifrån gråzonsproblemen. Men i dag är de alldeles för stora. Ute i
kommunerna märks behovet av möjligheten till flexibla åtgärder. De finns
inte i dag på det sätt som är nödvändigt.

Jag menar också att detta inte enbart gäller det ekonomiska biståndet utan
även annat bistånd.

Låt mig ta ett exempel. En ung flicka på 18 år flyttar hemifrån och får
pengar för att utrusta sitt boende via socialtjänsten. Hon bor där några må-
nader, flyttar sedan hem till mamma och pappa igen och säljer bohaget. Ef-
ter ytterligare några månader säger hon att hon inte kan bo hemma hos
pappa och mamma och begär nya pengar av socialtjänsten. Socialtjänsten
säger nej och menar att hon redan har fått pengar till bohag vid ett tillfälle.
Då överklagar flickan och får rätt i den rättsliga prövningen, vilket innebär
att socialtjänsten på nytt får betala ut pengar till bohag för flickan.

Detta är att ge felaktiga signaler till ungdomen. I sådana fall skulle man
kunna ställa vissa krav på motprestation för att gå in med ytterligare en åt-
gärd.

Anf. 5 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Det är svårt att kommentera enskilda fall som jag inte har
inblick i. Men låt mig ändå säga att flexibiliteten i gällande lagstiftning är
betydligt större än vad man ofta tror ute i kommunerna. Det finns också soci-
alnämnder och socialförvaltningar som har tillämpat den nuvarande lagen
på ett mycket flexibelt sätt och visat att det kan fungera väl.

Men vi är som sagt var överens om att lagen kan bli bättre på denna punkt,
och jag utgår ifrån att Socialtjänstkommittén kommer att ge oss ett sådant
underlag att vi kan stifta bättre lagar så småningom.

Anf. 6 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Också jag hoppas att vi skall kunna göra det. Vi arbetade
fram ett delbetänkande där vi tog upp biståndsfrågorna men vi kom inte sär-

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

skilt långt. Men sedan dess har det hänt en hel del, bl.a. i anslutning till re-
missarbetet och framför allt från Kommunförbundets sida.

Ett enigt Kommunförbund går nu till Socialtjänstkommittén och rege-
ringen och vädjar om att få en utvidgad möjlighet till villkorat bistånd. Jag
tycker att detta är en mycket klar signal, som visar på nödvändigheten av en
sådan åtgärd. Det är ju givetvis främst de som arbetar ute i kommunerna, i
den aktiva socialtjänsten, som känner till dessa behov.

Jag tackar socialministern för öppenheten när det gäller möjligheten att
pröva. För min del skall jag arbeta vidare med försöken att få en majoritet
i Socialtjänstkommittén, så att vi kan ge kommunerna denna möjlighet att
av sociala skäl gå in med andra åtgärder än vad som nu är möjligt i social-
tjänstlagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på frågorna 1993/94:554 och 573 om ökningen av asylsö-
kande, m.m.

Anf. 7 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Lars Moquist har frågat mig om jag har för avsikt att föreslå
några åtgärder, t.ex. viseringskrav för kroater, för att komma till rätta med
inströmningen av kroater i Sverige. Gustaf von Essen har frågat mig vilka
åtgärder regeringen planerar med anledning av den omfattande inström-
ningen av asylsökande. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Under de senaste veckorna har det skett en stor inströmning till Sverige
av kroater, speciellt från området kring staden Virovitica, som har kommit
hit för att söka arbete. Det har figurerat helt grundlösa rykten i Kroatien om
möjligheten att resa till Sverige och få arbete här på mycket goda villkor.
Vad gäller den här inströmningen har Invandrarverket tillsammans med den
svenska ambassaden redan inlett en informationskampanj i Kroatien om vad
som gäller för invandring till Sverige. Liknande kampanjer har tidigare prö-
vats med gott resultat i andra länder.

Regeringen fattade förra torsdagen även beslut i ett antal asylärenden rö-
rande personer från det forna Jugoslavien, däribland också Kroatien, som
överlämnats av Invandrarverket och Utlänningsnämnden. I ärendena berör-
des bl.a. frågan om risken för kroatiska medborgare att tvingas delta i strids-
handlingar. Regeringen uttalade att risken för kroatiska medborgare gene-
rellt sett att mot sin vilja tvingas delta i väpnade konflikter inte kan anses
som påtaglig. De kroatiska medborgare som regeringen fattade beslut om
fick avslag och skall avvisas till Kroatien.

Regeringen berörde i sina beslut också frågan om dubbla medborgarskap,
då ett antal asylsökande från olika delar av det forna Jugoslavien har med-
borgarskap i mer än en av de nya stater som bildats. Regeringen slog fast att
man i sådana fall, i enlighet med internationell praxis, skall pröva asylskälen
gentemot alla länder i vilka den sökande är medborgare. Asyl kan vägras om
den sökande kan få skydd i något av dessa länder. Därför fattade regeringen

beslut om att personer som är medborgare i både Bosnien-Hercegovina och
Kroatien kan avvisas till Kroatien.

Informationskampanjen i Kroatien och de praxisbeslut som regeringen
fattat, vilka medfört att myndigheterna nu kan börja fatta beslut i ett stort
antal ärenden, kommer tillsammans att ge en stark signal om att det inte är
meningsfullt att resa till Sverige och försöka få uppehållstillstånd här om
man inte har behov av skydd eller om man kan erhålla skydd i något land
där man är medborgare. Personer som kommit till Sverige för att söka arbete
avvisas nu med omedelbar verkställighet till Kroatien.

Anf. 8 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! Till en böljan ber jag att få tacka för svaret på den här frå-
gan. Jag vill också passa på att ta upp ytterligare en fråga som jag ställde
samtidigt till statsrådet Friggebo. Den handlade om det omfattande bidrags-
fusket i Malmöområdet. Det är ganska egendomligt att man hänvisar den
frågan till Bo Könberg och sedan anger att han tyvärr inte hinner besvara
frågan.

Jag skall återgå till frågan som gäller viseringskrav för kroater. Jag upp-
märksammande detta problemet redan hösten 1993. Asylbyrå syd slog då
larm till regeringen om att människor från Sarajevo kom hit på kroatiska
pass. Enligt Asylbyrå syd skulle regeringen fundera över vad man skulle göra
för att komma till rätta med detta problem. Det har gått lång tid utan att vi
egentligen har sett några märkbara resultat.

Nu har en tidning nere i Kroatien, som heter Arena, tagit upp frågan. Tid-
ningen påstår bl.a. att det är mycket lätt att söka sig till Sverige och att det
finns tomma områden i östra Sverige som kan befolkas av kroater.

Det är mycket bra att man nu har inlett en kampanj för att bemöta dessa
påståenden nere i Kroatien. I slutet av statsrådets svar talar statsrådet om
personer som söker arbete här. Det är viktigt att den här frågan inte bara
reds ut för de personerna utan även för dem som inte kommer hit och söker
arbete.

Invandrarverket har en förteckning över s.k. säkra länder. Jag undrar om
statsrådet Friggebo har för avsikt att se till att Kroatien kommer med på den
listan.

Anf. 9 GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr talman! Även jag vill framföra ett tack för svaret. Regeringen har
fattat beslut som innebär att strömmen av asylsökande borde kunna upp-
höra.

Den här reseverksamheten böljade, som Moquist sade, faktiskt redan i
november förra året. Vi fick vissa indikationer på vad som höll på att hända.
Jag är helt säker på att även statsrådet fick sådana indikationer. Nu är vi
snart framme i juni, och omfattningen av denna inreseverksamhet har ökat
dramatiskt under senare tid. Om trenden fortsätter handlar det snart om
15 000-20 000 personer om året.

Även om regeringen följer praxis och fattar awisningsbeslut måste alla
dessa ärenden avgöras ett efter ett. Ärenden kommer att överklagas. Det
kommer alltså att ta lång tid. Personligen tycker jag att det hade varit bättre

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

om man på ett tidigare stadium hade infört ett visumtvång. Jag skulle gärna
vilja höra statsrådets bedömning. Varför kan man inte införa visumtvång?
Om man kan det, varför har man inte gjort det tidigare?

Det är tragiskt att människor lockas hit på falska premisser och att detta
sedan händer. I och med att detta har förekommit under en ganska lång pe-
riod borde man på något sätt ha kunnat stävja detta tidigare. Det finns alltid
en risk när åtgärderna kommer sent; det blir jobbigare att besluta om dem.
Det har gått litet för lång tid.

Anf. 10 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Först vill jag ta upp frågan om bidragsfusk när det gäller so-
cialhjälpen. Det är inte en fråga som handläggs av mig. Jag hade inte någon
aning om att statsrådet Könberg inte var tillgänglig i dag.

När vi diskuterar kroaterna är det viktigt att komma ihåg att det handlar
om två helt olika frågor. Den ena gäller de personer som luras hit av olika
tidningsartiklar med löften t.ex. om att det finns arbeten och bostäder och
om att Sverige har brist på arbetskraft. Den företeelsen har uppstått under
de senaste månaderna. Det är alltså en ny företeelse. Det har vidtagits
snabba åtgärder av Invandrarverket och ambassaden. Genom annonser talar
man om för kroaterna att de blir lurade och att det inte är någon idé att de
kommer till Sverige eftersom det inte finns arbeten att tillgå osv.

Den andra frågan berör personer från Bosnien som har hemska upplevel-
ser bakom sig. Det handlar företrädesvis om kroatbosnier. Enligt Kroatiens
lagstiftning har dessa personer möjlighet att också bli medborgare i Kroa-
tien. Många har blivit det.

Några ärenden har sänts till regeringen. Vi skulle först och främst ta ställ-
ning till vilket land som skälen skulle prövas gentemot. Det har vi gett be-
sked om. Dessa personer åberopar krigsvägrarskäl, dvs. att de riskerar att
skickas tillbaka till den kroatiska armén i Bosnien. Det är en viktig fråga
att ta ställning till och undersöka. Regeringen har också under våren gjort
undersökningar, och nu har det träffats ett avtal om en federation. Det har
även träffats ett avtal om vapenvila mellan krajinaserberna och kroaterna.
Detta utgör grunden till att vi anser att det inte finns någon generell risk för
att dessa personer skall inkallas för att delta i stridshandlingar. Detta är bak-
grunden till att regeringen har fattat sitt beslut beträffande kroatbosnierna.

Anf. 11 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! Något definitivt svar på om det blir visering för kroater har
vi inte fått. Men man kan väl uppfatta statsrådets svar så, att man från rege-
ringens sida inte har för avsikt att i dagsläget införa något särskilt viserings-
krav för kroater. Detta beklagar jag. Man skulle ju då kunna klara ut denna
problematik på ett mycket lättare sätt.

Det som nu tydligen är aktuellt är att man bibehåller denna ganska krång-
liga asylhanteringssituation just på grund av krigsvägrarna. Det innebär att
resurserna i Sverige utnyttjas på ett väldigt märkligt sätt. Det vore mycket
bättre att se till att människorna hjälptes i närområdet än att lägga ner en
förfärlig massa pengar i det svenska asylhanteringssystemet, just kanske för
att hantera bara denna lilla grupp krigsvägrare.

Jag fick inte heller veta om regeringen har för avsikt att se till att Kroatien
blir ett säkert land i SIV:s lista.

Anf. 12 GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr talman! Det är riktigt som statsrådet sade att det är två olika grupper,
och dem skall man skilja på rätt noggrant i diskussionen. De som nu kommer
hit och tror att de kan få arbete och bostad här har naturligtvis hört att Sve-
rige har varit relativt frikostigt med att bevilja uppehållstillstånd för f.d. ju-
goslaver. Vi har redan beviljat uppehållstillstånd för 120 000-150 000 perso-
ner. Då kan de ju få det intrycket att det är möjligt att komma hit. Det gäller
ju att göra informationsinsatser väldigt tidigt så att människor inte lockas hit
genom falska premisser som vi själva i någon mån är orsak till.

Sedan finns det medborgare som reser med dubbla pass. Ja, alla som har
kommit hit är ju inte krigsvägrare och har inte åberopat krigsvägrarstatus.
Det kom hit människor redan i november som inte åberopade krigsvägrar-
status men begärde asyl och uppehållstillstånd. Man borde ha kunnat göra
någonting tidigare för att motverka att de människorna bibringades uppfatt-
ningen att de kunde komma hit.

Anf. 13 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! De människor som har kommit hit för att söka arbete är
människor som utnyttjas av profitörer och som kommer från ett litet och
mycket begränsat område. Det handlar alltså inte om den allmänna inställ-
ningen att man kan åka till Sverige och få uppehållstillstånd här, utan det är
organiserat av några personer. Detta har våra myndigheter med kraft tagit
itu med.

Det är det ena. Det andra är den lilla gruppen krigsvägrare. Dessa har
inte varit skäl nog för oss att avvakta att fatta beslut. I de praxisärenden där
regeringen har fattat beslut har personerna just åberopat krigsvägrarskäl. I
andra fall har beslutsfattandet fortgått. Regeringen har tidigare fattat några
beslut beträffande Kroatien, där det inte handlade om krigsvägrare. Även
våra myndigheter har fattat beslut beträffande kroater.

Det är inte regeringen som hanterar frågan om säkra länder utan våra
myndigheter. Visum är inte aktuellt att införa.

Anf. 14 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! Jag vill upprepa min fråga om kostnaderna. Anser inte rege-
ringen och Kulturdepartementet att svenska skattepengar skall användas på
bästa möjliga sätt? Om vi har bestämt att pengar skall avsättas för flykting-
hantering i Sverige, bör vi se till att dessa pengar i stället används i närområ-
det. Det gäller ju människor som inte kan anföra skäl enligt FN:s Genéve-
konvention utan som av andra orsaker inte kan få skydd i sitt land. Vi skall
se till att de ges möjligheter genom UNHCR i närområdet. Varför vill inte
regeringen hjälpa många fler människor genom att se till att hjälpen ges i
närområdet i stället för att dessa människor skall hamna i det svenska asylsy-
stemet?

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Anf. 15 GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr talman! Att vi på många håll är oroade över situationen beror på
att vi har upplevt liknande situationer tidigare när det gäller kosovoalbaner,
bosnier och andra grupper. Det har strömmat in många människor. Man har
diskuterat, men till slut har man inte orkat klara ut det hela utan har infört
en generell möjlighet att på olika grunder låta dem stanna.

När man ser en tendens, skall man reagera fort och ta ställning i den ena
eller andra riktningen. Så tror jag att svenska folket vill ha det. Man skall
inte komma för sent, när situationen har blivit en övermäktig. Jag tror dock
att det inte blir så i detta fall, för här tycks regeringen ha fattat bra beslut.
Men risken upplevs ändå såsom stor, och det har gjort att jag har velat ställa
denna fråga.

Anf. 16 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Lars Moquist återkommer till att vi skall hjälpa människor
i närområdet. Ja, vi gör ju det. Vi är ett av de länder som kraftfullt ställer
upp på bred front med humanitär hjälp, skydd, militär övervakning, rädd-
ningstjänst osv. Det hindrar dock inte att vi dessutom här i vårt land ger
skydd åt människor som är förföljda.

Jag behöver inte kommentera Gustaf von Essens inlägg. Den jämförelse
som han gjorde med kosovoalbanerna håller inte alls, vilket han själv är
medveten om.

Anf. 17 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten mycket. Jag hoppas bara att
regeringen snabbt tänker om och fastställer viseringskrav för kroatiska med-
borgare. Det skulle medföra att svenska skattepengar används på bästa sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1993/94:564 om asylsökande från Rwanda

Anf. 18 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat vilka åtgärder jag är be-
redd att vidta för att rwandiers asylansökningar skall behandlas enligt den
praxis som har gällt för bosnier, somalier och kosovoalbaner under 1993 och
1994.

Inledningsvis vill jag tillrättalägga några uppgifter som Sten Andersson
har åberopat i sin fråga.

Utlänningsnämnden har sedan januari 1993 inte fattat några beslut i rwan-
diska ärenden på grund av osäkerheten om hur förhållandena i landet skall
bedömas. I mars 1994 gjorde nämnden en resa i Rwanda med målsättning
att därefter kunna fatta beslut. Däremot har man inte, som Sten Andersson
har uppgivit, ännu gjort detta.

När det sedan gäller den ”gruppasyl” som Sten Andersson menar att rege-
ringen har beviljat bosnier, somalier och kosovoalbaner vill jag hävda att det
är fråga om en missuppfattning. Det är nämligen så att regeringen har fattat

ett antal beslut i enskilda ärenden, som avlämnats till regeringen, vad avser
bosniska och somaliska medborgare. Besluten får därefter praxisverkan på
Invandrarverkets och Utlänningsnämndens tillämpning i liknande fall. Det
är således inte fråga om något gruppbeslut, utan varje ärende bedöms indivi-
duellt.

För kosovoalbanernas del har regeringen inte fattat något principbeslut.
Däremot finns det många i denna grupp som omfattas av den s.k. tidsförord-
ningen, vilken innebär att barnfamiljer som har sökt asyl före den 1 januari
1993 normalt får stanna.

För närvarande har regeringen inget ärende avseende asylsökande från
Rwanda, varför något praxisbeslut inte heller är aktuellt. Däremot har jag
fått uppgift om att Utlänningsnämndens rwandiska ärenden är under bered-
ning och att beslut kommer inom kort. Dessa beslut får då praxisverkan för
Invandrarverkets tillämpning.

Anf. 19 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag skall först be om ursäkt. Uppgiften
om att tre rwandier fick asyl fanns i pressen i förra veckan på onsdag och
torsdag. Jag fann ingen dementi, utan jag utgick från att uppgiften var kor-
rekt.

Är det ändå inte gruppasyl, fru statsråd, när det gäller 40000 bosnier,
2 000 somalier samt 20 000 kosovoalbaner? Den uppfattningen har väl spritts
runt om i landet. Vi kan givetvis diskutera ordet gruppasyl. Men alla de
barnfamiljer bland kosovoalbanerna som sökte asyl före den 1 januari 1993
får normalt stanna. Det skriver statsrådet själv i svaret. Detsamma gäller
40 000 bosnier plus anhöriga.

Min fråga baseras på det faktum att vi har visat en enorm frikostighet mot
bosnier, kosovoalbaner och somalier. I Rwanda pågår ett inbördeskrig, där
miljontals människor lever under betydligt sämre sociala förhållanden än de
levde i som lämnade Bosnien, Kroatien, Kosovo och Somalia.

Min fråga är följande: Kommer man att visa samma generositet vad gäller
eventuella asylsökande från dessa länder? Kommer man att lägga ned lika
mycket pengar som man har haft råd att lägga ned på de kategorier jag har
nämnt tidigare, eller har man insett att man inte kan fortsätta med denna
ytterst frikostiga asylpolitik?

Anf. 20 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! För det första finns det ytterst få rwandier i Sverige. För det
andra har vi visumtvång gentemot Rwanda sedan länge. För det tredje förvå-
nar det mig att Sten Andersson i Malmö vågar sig på att göra en jämförelse
mellan kriget i Bosnien och kriget i Rwanda. Att jämföra ett helvete med
ett annat helvete tror jag svårligen låter sig göras.

Jag vill också rätta till en uppgift som finns i Sten Anderssons fråga. Han
säger att det har beslutats om permanenta uppehållstillstånd för 100 000 ut-
länningar på mindre än ett år. Sanningen är att det sedan den 1 juli 1992
har fattats beslut om ungefär 54 000 personer. Det kommer att bli ytterligare
några på grund av tidsförordningen.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Låt oss beskriva vad som faktiskt händer med fakta, så att vi har en gemen-
sam utgångspunkt att diskutera ifrån!

När regeringen fattar praxisbeslut sker det i enskilda ärenden. Sedan skall
myndigheterna fatta beslut - också i enskilda ärenden. Det kan finnas olika
villkor och bakgrunder för olika personer.

Det brukar ställas krav, inte minst från Sten Andersson och personer med
hans inställning, på att vi åtminstone någorlunda skall kunna bedöma vilka
effekterna torde kunna bli vid olika praxisbeslut. Då har vi i ärlighetens
namn sagt att Bosnienbeslutet torde beröra ca 40 000 personer. Ca 2 000 so-
malier kommer att beröras. Tidsförordningen berör ca 20 000 personer. Det
gäller dock icke 20 000 kosovoalbaner, men merparten av dem är kosovoal-
baner.

Anf. 21 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag är väl medveten om att det finns grader även i helvetet.
Om man nu skall gradera tror jag ändå att dagens situation i Rwanda, med
snart en kvarts miljon döda, trots allt är betydligt värre än den som rådde
och kanske fortfarande råder i vissa delar av dåvarande Jugoslavien.

Statsrådet säger att beslutet kommer att beröra 40000 bosnier. Jag och
många med mig har fått den bestämda uppfattningen att man är överens om
siffran 40 000. Däremot har man diskuterat hur många som är anhöriga.
Därifrån kommer min uppgift om en slutsumma på 100 000. Det är samma
sak som att Sveriges fjärde eller femte stad inte kommer att producera några
pengar de närmaste åren.

Är vi överens om att det handlar om 40 000 bosnier, 20 000 personer varav
majoriteten kosovoalbaner och 2 000 somalier som i dag finns i Sverige och
som kan ha rätt att ta hit sina anhöriga?

Anf. 22 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag är inte säker på att vi skall fördjupa oss alltför mycket i
denna sifferexercis, men när Sten Andersson i Malmö säger att det under
mindre än ett år har beslutats om permanenta uppehållstillstånd för nära
100 000 utlänningar är det definitivt fel. Under den senaste tvåårsperioden
har besluten omfattat ca 54 000 personer.

Det viktiga svaret på Sten Anderssons fråga är att våra myndigheter själv-
fallet skall pröva varje ärende och behandla dem som söker asyl i Sverige på
likartat sätt oberoende av vilket land de kommer ifrån.

Anf. 23 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Nu blandar statsrådet samman äpplen och päron. Nu säger
hon att 54 000 har fått asyl under de senaste två åren. Jag pratar om totalsum-
man! Det finns i dag ett antal bosnier, kosovoalbaner och somalier som inte
har fått asyl, men som kommer att få asyl enligt de riktlinjer man har ställt
upp. Jag menar att man skall räkna in dem i totalsumman. Om ett år kommer
de att finnas i Sverige och ha fått asyl, baserat på det som har hänt. Mari
skall också bedöma deras släktingars skäl att få komma hit litet mer generöst
än vad man har gjort tidigare.

Herr talman! Min fråga är i alla fall följande: Kommer vi att sända lika

mycket pengar och lika mycket resurser till Rwanda som vi i dag har gjort
till länderna i dåvarande Jugoslavien?

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1993/94:565 om frivilligorganisationernas insatser
för asylsökande m.m.

Anf. 24 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Berndt Ekholm har frågat mig om regeringen är beredd att
vidta konkreta åtgärder för att förbättra dialogen med frivilligorganisatio-
nerna och med dem som arbetar med flyktingfrågorna. Enligt Berndt Ek-
holm upplever dessa organisationer, bl.a. kyrkorna, att regeringen och be-
rörda myndigheter visar ett svalt intresse för deras insatser och kunskaper.

Regeringen sätter stort värde på de frivilliga organisationernas och kyr-
kornas arbete för flyktingar. Detta har omsatts i en rad åtgärder.

Regeringen har i propositionen Mottagande av asylsökande m.m. redovi-
sat sin syn på den viktiga roll som ideella organisationer och religiösa sam-
fund bör kunna spela i mottagandet av asylsökande och flyktingar. Bl.a. öpp-
nas nu möjligheten för t.ex. ideella organisationer och trossamfund att driva
förläggningar på entreprenad. I Stockholms kommun svarar frivilliga organi-
sationer på uppdrag av kommunen för delar av flyktingarnas introduktion i
det svenska samhället.

Regeringen har även tillsatt en särskild beredning, den s.k. Ideella bered-
ningen, som skall lämna förslag som syftar till att främja den ideella sektorn.
I direktiven till den kommission mot främlingsfientlighet och rasism som nu
skall tillsättas betonas att kommissionen i sitt arbete bör samarbeta med kyr-
kor, samfund och organisationer. Organisationerna har en viktig roll för att
motverka främlingsfientlighet i samhället. Det sker på olika sätt. Sveriges
kristna råd har utvecklat ett utbildningsprogram för bl.a. lärare, det s.k.
MOD-projektet. Regeringen har beviljat Sveriges kristna råd en miljon kro-
nor i bidrag till det projektet.

Såväl Kulturdepartementet som Statens invandrarverk för en kontinuerlig
dialog med ideella organisationer och religiösa samfund i frågor som gäller
invandrare och flyktingar. Den här dialogen, som sker på olika plan, är ett
uttryck för regeringens ambition att på bästa möjliga sätt ta till vara den kun-
skap och det engagemang som finns inom den ideella och religiösa sektorn.

Ett erfarenhetsutbyte i mer organiserad form sker ett par gånger om året
vid Flyktingpolitiska rådets möten. Såväl ideella organisationer som reli-
giösa samfund är representerade i rådet. Till det stora invandrarrådslag som
äger rum i juni i Västerås har såväl organisationer som religiösa samfund
inbjudits. Som invandrarminister har jag också regelbundna möten med re-
presentanter för Invandrarnas trossamfund.

En annan form av dialog sker genom att jag själv eller mina medarbetare
deltar vid olika slags möten och seminarier som anordnas på frivilligorgani-
sationernas initiativ. Senast i maj månad deltog representanter från fyra de-
partement vid en hearing om FN:s barnkonvention som anordnats av Barn-

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

konventionsgruppens nätverk av frivilligorganisationer. Jag har också ställt
mig positiv till Kulturdepartementets medverkan i en hearing om behand-
lingen av asylsökande som kommer att anordnas av Sveriges kristna råd och
Sveriges frikyrkoråd.

I mitten av mars i år inleddes på Invandrarverkets initiativ en kampanj
som saknar motstycke i svensk historia, det s.k. Kontaktnätet. Närmare 90
riksorganisationer har gått samman i ett upprop som manar medlemmar och
allmänhet att bli flyktingarnas guider och visa dem vägen in i det svenska
samhällslivet. Under Kontaktnätets första månad anmälde sig över 3 000
personer som flyktingguider. Det tycker jag är ett mycket glädjande gensvar
och ett uttryck för att dialogen fungerar.

Anf. 25 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Jag vill tacka invandrarministern för svaret. Det visar att det
görs många olika insatser, men också att det tas en hel del kontakter. Uppen-
bart är att de här kontakterna trots allt inte går på djupet. Jag skall försöka
återkomma till vad jag menar med det.

Den borgerliga regeringen har ju ansett det mycket angeläget att jobba
med frivilligarbetet. Personligen håller jag med om mycket av det regeringen
säger. Det är viktigt att utnyttja frivilligarbetarnas och frivilligorganisatio-
nemas kompetens. Det är också viktigt att se dem som ett komplement till
den offentliga sektorns verksamhet och inte som ett sätt att lösa ekonomiska
problem.

Jag tror att det inte minst mot bakgrund av den främlingsrädsla och de
stämningar som finns mot flyktingar är väldigt viktigt att man utnyttjar frivil-
ligorganisationerna.

Det som uppenbart brister är att de som arbetar ute på fältet upplever att
varken regering eller myndigheter är beredda till någon form av mer ord-
nade kontakter eller till att lyssna till de synpunkter man har på flyktingpoli-
tiken.

Bl.a. säger Sveriges kristna råd att det inte förekommer några kontinuer-
liga överläggningar med regeringen. Visserligen finns Invandrarpolitiska rå-
det, men där sitter inte Sveriges kristna råd med. Dessutom sammanträder
Invandrarpolitiska rådet relativt sällan.

Jag tror att det är oerhört angeläget med täta och regelbundna kontakter
med frivilligorganisationerna. Vi måste använda dem mycket mer i flykting-
politiken framöver. Exempelvis kyrkorna har väldigt fin sakkunskap när det
gäller krishantering, som man kan ta vara på. Jag undrar om den sakkunska-
pen finns i samma utsträckning inom våra institutioner. Därför skulle jag
återigen vilja fråga invandrarministern om man inte borde ha regelbundna
överläggningar med frivilligorganisationerna, inklusive kyrkorna, dels från
regeringens sida, dels från Invandrarverkets och Utlänningsnämndens sida.

Anf. 26 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag har många regelbundna kontakter framför allt i Flykting-
politiska rådet, där Amnesty, Rädda barnen, representanter för kyrkorna
osv. sitter med. Där är det fritt fram att ta upp vilka frågor som helst.

Berndt Ekholm nämnde särskilt Sveriges kristna råd. Vi har haft mycket

intensiva kontakter med Sveriges kristna råd, inte minst nu under våren i
samband med förberedelser för en hearing om asylpolitiken. Den var avsedd
att hållas i maj men har nu skjutits upp till i november månad. Vi har diskute-
rat hur även Kulturdepartementet skulle kunna medverka i denna hearing
för att det skall kunna bli en bra dialog om själva asylpolitiken.

För ett tag sedan var jag i Uppsala och träffade ärkebiskopen. Det ledde
fram till att vi på bredare bas diskuterade med ett antal biskopar. Jag själv
var närvarande och även Utlänningsnämndens och Invandrarverkets chefer.
Vi hade en mycket givande dialog både om asylpolitiken och om själva enga-
gemanget för de personer som får stanna här i Sverige.

Jag är medveten om att det alltid finns önskemål. Man skulle själv också
önska att man kunde ha ännu fler dialoger och träffa ännu fler människor på
basplanet, som Berndt Ekholm säger, de personer som verkligen tar sig an
asylsökande och flyktingar. Där kommer man alltid att brista. Förmågan och
tiden räcker inte alltid till det man skulle vilja göra. Jag tycker att dialogen
är mycket viktig. Den sker också.

Anf. 27 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Enligt de informationer jag har fått, både hemifrån och från
Sveriges kristna råd, är det uppenbarligen inte fråga om någon regelbunden
dialog. Att man kan samarbeta kring en hearing och ha kontakter strövis,
det må vara hänt. Men den regelbundna kontakten, som verkligen sätter fri-
villigorganisationerna i centrum, finns uppenbarligen inte, eftersom kritik
av detta slag når ens öron. Jag har uppfattat att regeringen i någon mån har
varit intresserad av att sätta frivilligorganisationerna i centrum.

Det är angeläget att ta vara på exempelvis kyrkornas kunskaper om kris-
bearbetning. Det är viktigt att man i handläggningen av enskilda flyktingfall
lyssnar på den erfarenhet som dessa flyktingarbetare har. Så sker uppenbar-
ligen inte, eftersom vi nås av kritik av detta slag.

De som arbetar ute i frivilligorganisationerna känner inte att man lyssnar
på deras kunskap. Man svarar inte på skrivelser så att de som skrivit dem
förstår att man verkligen lyssnar på dem. Det tas inga muntliga kontakter.
Detta leder mig fram till en fråga: Är det inte viktigt att i handläggningen av
enskilda fall ta vara på de kunskaper som de som arbetar i frivilligorganisa-
tionerna har? Det kan exempelvis gälla krishantering. Har man på Invand-
rarverket beteendevetenskaplig kunskap?

Anf. 28 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag tycker att det är mycket viktigt. I Stockholms kommun
är ett mycket bra projekt på gång. Kommunen har överlåtit åt en del frivillig-
organisationer att ta hand om introduktionen av flyktingar. Till detta projekt
har också regeringen lämnat sitt bidrag. Där ingår bl.a. mycket av den so-
ciala delen av mottagandet. Jag tycker att Stockholms kommun på ett
mycket förtjänstfullt sätt har vågat göra i praktiken det som många talar om,
nämligen koppla in frivilligorganisationerna för att göra handfasta uppgifter.

T.ex. har också studieorganisationerna kopplats in för att sköta undervis-
ningen i svenska för invandrare. Vips försvann kön till svenska för invand-
rare! Det visar att man har en annan flexibilitet i frivilligorganisationerna.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Anf. 29 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Det är bra att det görs speciella projekt. Det är helt klart att
så sker, och det är mycket positivt. Där är vi överens. Men det är uppenbart
att det brister i den mer kontinuerliga processen.

Låt mig koncentrera mig på själva handläggningen av olika ärenden. Om
de som arbetar ute på fältet och kommer i kontakt med enskilda ärenden
upplever att de inte får svar, varken på skrivelser eller vid muntliga kontak-
ter, är det någonting som är fel. De får inte svar utifrån den kunskap som de
har i exempelvis krishantering. Jag tycker att det vore naturligt att man lyss-
nar på de kunskaper som de människor har som kommer nära flyktingarna,
med den situation vi har i dag.

En annan sak är den länderkunskap som många kyrkor och andra frivillig-
organisationer har. De säger att det är likadant på det området. Man bryr
sig inte om att lyssna på dem och deras kunskaper. Man vänder sig bara till
de officiella kanalerna. Det måste vara något fel när det ligger till så. Jag
måste fråga invandrarministern: Är det ändå inte så att det brister i hante-
ringen av enskilda ärenden när det gäller frivilligorganisationernas möjlighet
att vara med?

Anf. 30 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag tror alltid att man kommer att känna att det brister i möj-
ligheten att överlämna information och ha kontakter. Jag tror att det alltid
kommer att finnas önskemål om att det skall bli bättre.

Jag har träffat representanter för frivilligorganisationer och kyrkor. Jag
har sagt till dem att de, i den mån de har uppgifter, länderkunskap och annat,
skall lämna över dem. Jag har bett dem att se till att våra myndigheter som
behandlar de enskilda ärendena får tillgång till detta. Jag har talat med Ut-
länningsnämndens chef, som ofta träffar representanter för olika organisa-
tioner och grupper för att lyssna på vad de har att säga. Det är en viktig del
i informationen.

Det finns andra frivilligorganisationer såsom Amnesty, som på ett mycket
förtjänstfullt sätt har internationell kunskap. Amnestys rapporter läses re-
gelmässigt av de handläggare som skall ta hänsyn till enskilda ärenden.

Herr talman! Ibland får asylsökande avslag på sina ansökningar. Då vänds
det i en besvikelse, om man har engagerat sig mycket i fallet. Det kan också
leda till att man tycker att det inte är någon som lyssnar på vad man säger.

Anf. 31 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Jag kan förstå det. Man måste alltid räkna med att det kan
vara så. Men jag tycker att det ligger någonting under ytan som visar att det
inte riktigt fungerar på djupet i dessa kontakter, efter vad jag har hört. Det
kan vara någon som har varit i kontakt med en flykting och sedan skickat in
ett brev om flyktingens situation och fått ett svar som visar att man inte tycks
förstå, inte har tillräckligt med kunskap om flyktingens situation. Jag tycker
att det vore rimligt att man lyssnar på frivilligarbetarna. Det kan vara munt-
liga kontakter, om tiden medger. Men det kan också vara djupare kontakter
då enskilda ärenden avgörs.

Det brister även på regeringens plan. Jag har ett exempel, som jag hoppas

är ett olycksfall i arbetet. En av medarbetarna i en frivilligorganisation har
skrivit till Kulturdepartementet och ministern själv och fått vänta ett halvår
på svar. I detta fall berörde brevet flyktingpolitiken allmänt och inte ett en-
skilt ärende. Det visar att det finns felaktigheter som måste rättas till.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1993/94:567 om kontroll av avvisades identitet

Anf. 32 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om regeringen har för avsikt
att vidta några åtgärder för att förhindra att information om avvisade koso-
voalbaners identitet överlämnas till serbiska myndigheter.

Varje land har rätt att besluta vem man skall släppa in i sitt land. Alla län-
der har någon form av inresekontroll. Det finns en skyldighet att ta emot
sina egna medborgare, men då måste landet ha möjlighet att kontrollera om
det rör sig om medborgare eller andra personer som har rätt att resa in i
landet. Det sker regelmässigt vid avvisningar från Sverige att destinations-
landets myndigheter kontaktas t.ex. för att ordna nödvändiga inresehand-
lingar för den som avvisas.

Om det skulle komma fram uppgifter som tyder på att myndigheterna i
den s.k. Förbundsrepubliken Jugoslavien, där Serbien ingår, skulle trakas-
sera återvändande asylsökande, kan det vara skäl att inställa avvisningar.
Bara det faktum att myndigheterna där, liksom i de allra flesta länder, vill
veta vem som reser in i landet är inte tillräckligt skäl att tro att de här perso-
nerna kommer att trakasseras.

Anf. 33 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Först vill jag tacka kulturministern för svaret.

Jag skall ge en mycket kort närhistorik. När problem uppstod med att föra
tillbaka kosovoalbaner genom Makedonien, valde man att återföra merpar-
ten genom Bulgarien och Rumänien. Då uppstod åter problem, nu med att
serberna inte släppte in kosovoalbaner. Efter förhandlingar med Restjugo-
slaviens ambassadpersonal här i Sverige träffades en överenskommelse om
att dessa personers pass skulle lämnas in i förväg för fastställande av identi-
tet.

Från Mänskliga-rättighets-kommisionen i Kosovo fick vi samtidigt uppgif-
ter om arresteringsorder för ca 700 vapenvägrare. Men hälften av dessa be-
fann sig på flykt.

Mot denna bakgrund ställer jag frågan om vi inte underlättar för serberna
att jämföra namnen på den arresteringslista som innehåller namn på de per-
soner som vi skulle sända tillbaka.

I gårdagens nyhetsrapportering kunde man konstatera att UNHCR:s man
i Pristina starkt fördömde just detta förfarande. Anser inte kulturministern
att de personer som vi skickar tillbaka riskerar att utsättas för förnedrande
och kränkande behandling genom att deras namn lämnas ut?

Med anledning av kulturministerns svar vill jag också ställa frågan om för-

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

farandet verkligen är riktigt, att man innan man sänder iväg en person ut ur
landet kontaktar hemlandets ambassad. Gäller detta i så fall även för perso-
ner från exempelvis Peru och Turkiet?

Vidare fick vi genom nyhetsrapporteringen även kännedom om att
UNHCR:s man nu hade papper på att en person hade bestraffning att vänta
därför att han ansökt om asyl utomlands och därmed vanhedrat sitt land.
Det handlade om en person som vi i Sverige hade sänt tillbaka.

Anf. 34 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Om personer mer regelmässigt riskerar att trakasseras vid
återvändandet är det, som jag sade i mitt svar, skäl för våra myndigheter att
ta hänsyn till detta vid asylprövningen.

Vid själva awisningstillfället är det mycket riktigt så, som Berith Eriksson
här säger, att den serbiska ambassaden här i Stockholm ville ha samtliga pass
för kontroll av identitet.

Jag har i dag sent på förmiddagen fått uppgift om att ambassaden inte
längre kräver att alla pass skall lämnas in, eftersom man nu har förstått att
det är en omfattande uppgift. Det tar lång tid att hinna kontrollera om dessa
personer verkligen är medborgare i den s.k. Förbundsrepubliken Jugosla-
vien. Därmed har man återgått till den gamla ordningen, nämligen att om
de svenska polismyndigheterna bedömer att passen i fråga är i ordning så
behöver man inte göra denna passgranskning i Sverige utan i stället, som är
brukligt vid resor, vid gränsen.

Anf. 35 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Genom nyhetsrapporteringen i går, som jag tidigare
nämnde, kunde man konstatera att kulturministerns sekreterare Hallerby
framhärdar i sin uppfattning att fängslanden och misshandel sker godtyckligt
och att man kunde fortsätta att återsända kosovoalbaner. Men godtycklighe-
ten när det gällde bestraffning för personer som ansökt om asyl ligger i om
myndigheterna får kännedom om att en person ansökt om asyl utomlands.
Genom att överlämna passen i förväg underlättar vi ytterligare för de ser-
biska myndigheterna.

Den senaste uppgiften när det gäller återsändandet, Birgit Friggebo, är
att den serbiska gränskontrollen inte brydde sig om de handlingar som var
utfärdade vid den jugoslaviska ambassaden, utan man vägrade åter att
släppa in personer som vi försöker föra in i Serbien.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1993/94:578 om praxisändring i asylärenden

Anf. 36 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Maud Björnemalm har frågat mig om jag är beredd att, om
ett ärende överlämnas till regeringen av Invandrarverket eller Utlännings-
nämnden, medverka till att de som före den 1 januari 1993 kommit till Sve-
rige och som sedan en tid tillbaka lever tillsammans under äktenskapslik-

nande former kan få uppehållstillstånd av humanitära skäl i det ursprungliga
asylärendet eller efter en ny ansökan.

Invandrarverket och Utlänningsnämnden är självständiga myndigheter.
Det vore fel av mig som statsråd att uttala mig om ärenden där myndighe-
terna själva har att besluta om skäl för överlämnande till regeringen förelig-
ger eller inte.

Som Maud Björnemalm känner till är det olika kriterier som måste vara
uppfyllda enligt lagen för att den här typen av ärenden skall kunna bifallas.
För dessa kriterier redogjorde jag här i kammaren under en interpellations-
debatt förra veckan. Det är varken möjligt eller klokt av mig att uttala mig
om utgången i ärenden i vilka samtliga omständigheter inte är kända.

Anf. 37 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! Jag tackar Birgit Friggebo för svaret. Jag kände inte till att
en interpellationsdebatt ägde rum i fredags.

Min fråga, om statsrådet är beredd att medverka till en praxisändring, har
sin grund i att vi i utskottet har diskuterat frågan om anknytningsärenden.
Vi hade, när vi behandlade regeringens skrivelse om invandrar- och flykting-
politiken, väckt en rad motioner som berörde anhöriginvandring. Dessutom
har vi fått ett brev från en förening i Stockholm som kallar sig Återför-
eningen. De har också uppvaktat utskottet och berättat om sina problem och
hinder när det gäller möjligheten att leva tillsammans med sina män.

Flera av dessa kvinnor har träffat sina män under den tid de varit asylsö-
kande. Eftersom asylbehandlingen har tagit väldigt lång tid har de hunnit
bilda familj. De har inte haft riktigt klart för sig hur en asylansökan och en
anknytningsansökan behandlas. Många har trott att de måste vänta tills asyl-
ansökan är behandlad innan de kan ansöka på grund av anknytning, så här
finns tydligen uppenbara brister i informationen.

När de sedan, efter att ha fått avslag på sina asylansökningar, ansöker om
anknytning blir de inte trodda av myndigheterna, trots att de kanske har levt
tillsammans i ett par år. Männen måste då lämna Sverige för att göra ansökan
från sitt hemland, om de nu törs åka dit, eller bege sig till ett annat land i
Europa.

Samtliga i utskottet tycker att detta är fullständigt absurt, eftersom man
med säkerhet kan säga att dessa män kommer att få återvända till Sverige
på grund av anknytning.

Anf. 38 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! När det först gäller personer som ännu inte har fått sitt slut-
liga beslut har regeringen aviserat, vilket vi också gick igenom ingående vid
interpellationsdebatten i fredags, att vi avser att snabbt lägga fram en propo-
sition i riksdagen. Den innebär att man, om det är uppenbart att det blir
bifall, skall kunna ansöka av anknytningsskäl här i Sverige. Man skall alltså
inte behöva åka tillbaka till sitt hemland för att göra ansökan för att sedan
komma tillbaka hit.

Denna fråga har vi tagit itu med snabbt. Vi har t.o.m., i stället för att
skicka ut ärendet på en stor remissrunda, anordnat en hearing för att en pro-
position skall komma så snabbt som möjligt.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 114

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

För de personer som har fått sin ansökan slutligt behandlad är det fråga
om en särskild åtgärd när det gäller s.k. ny ansökan. När det gäller ny ansö-
kan har riksdagen ganska nyligen behandlat frågan om vilka kriterier som
skall gälla och hur lagstiftningen skall utformas.

Anf. 39 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Fru talman! Jag tycker att det är mycket bra att regeringen handlar snabbt
i den här frågan, men faktum är ändå att lagen inte kan träda i kraft förrän
den 1 januari 1995. Vad händer med de här familjerna under tiden? Vi vet
att många av kvinnorna och barnen mår dåligt.

Min fråga var ju om invandrarministern, om ett ärende överlämnas till re-
geringen, skulle kunna tänka sig någon form av amnesti för de här männen,
liknande den amnesti som beviljades för barnfamiljer. Dessa män har fått
awisningsbeslut, och de som finns kvar i Sverige har gått under jorden och
lever i ständig skräck för att polisen skall hitta dem och avvisa dem från Sve-
rige. Polisen gör naturligtvis också det om man finner männen. Många kan
inte avvisas till sitt hemland, därför att de där blir fråntagna sina pass, och
de kan inte därifrån göra ansökan om anhöriganknytning till Sverige. Kvin-
norna mister sina män, och barnen mister sina fäder.

Vad vill Birgit Friggebo göra under tiden till dess att lagstiftningen träder
i kraft?

Anf. 40 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Regeringen har inte några andra möjligheter än vad Invand-
rarverket och Utlänningsnämnden har när det gäller att tillämpa de lagar
som finns. Regeringens uppgift är ju att se till att ändra lagstiftningen om
det finns brister på något ställe. Det är det vi nu är i full färd med att göra,
och vi kommer ganska snart att lämna en proposition till riksdagen om att
ändra de här förhållandena.

Anf. 41 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Fru talman! Det var inte något svar på min fråga. Faktum är att Birgit Frig-
gebo i massmedia tidigare har sagt när det gäller bl.a. ryska judar, att om hon
fick ett ärende överlämnat från Invandrarverket eller Utlänningsnämnden
skulle hon kunna tänka sig att ändra praxis. Då kan jag inte förstå varför det
skulle vara så svårt att ändra praxis i den här frågan.

Anf. 42 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag har aldrig begärt att få in sådana ärenden, men det över-
lämnades ändå ett ärende, som handlade om bedömningen av situationen i
ett land. Det finns inte föreskrivet i förarbeten eller i lagar och förordningar
hur en sådan bedömning skall ske.

När det gäller anknytningsärendet och kriterierna i asylärendet finns det
en praxis fastlagd, som har sin grund i förarbetena i lagstiftningen. Där sägs
att man skall ha sammanbott i ett år, att man skal) ha gemensamma barn
eller att man skall vara gravid. Det är omständigheter som gör att man kan
få stanna på grund av anhöriganknytning här i Sverige utan att åka hem.

Anf. 43 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Fru talman! Vi har talat om det för dessa kvinnor, och de hävdar med stor
bestämdhet att varken Invandrarverket eller Utlänningsnämnden tar någon
hänsyn till det. Vi har också fått bevis för att man inte tar hänsyn till det.
Men vi får väl i utskottet göra som tidigare, dvs. fortsätta våra diskussioner
om hur vi skall kunna lösa den här frågan.

Anf. 44 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Är det inte så att Maud Björnemalm själv är ledamot av Ut-
länningsnämnden? Det är ju där som den yttersta praxisen fastställs. Det är
en omväg att gå via riksdagen, om Maud Björnemalm anser att Utlännings-
nämnden inte tar hänsyn till lagstiftningen och förarbetena i den.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1993/94:522 om massafabriken i Olshammar

Anf. 45 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Håkan Strömberg har frågat om och när jag tänker vidta åt-
gärder för att ett miljöskyddsärende från 1983 angående verksamheten vid
Aspa Bruk i Olshammar snarast skall komma till ett avgörande.

Frågans formulering antyder att ett visst ärende skulle ha blivit liggande i
väntan på prövning i elva års tid. Så är alls inte fallet. Sedan 1983 har tvärtom
såväl Koncessionsnämnden som regeringen vid ett flertal tillfällen prövat frå-
gor om tillstånd och villkor för verksamheten vid bruket.

Det nu aktuella ärendet för Aspa Bruk har överklagats från Koncessions-
nämnden för miljöskydd till regeringen. Ärendet kom in till regeringskan-
sliet i april 1994 och är för närvarande föremål för beredning. Som Håkan
Strömberg väl vet är jag förhindrad att föregripa regeringens kommande
prövning.

Anf. 46 HÅKAN STRÖMBERG (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka miljöministern för svaret på min fråga.

Jag har inte påstått att ärendet skulle ha legat i elva år hos regeringen utan
att ha blivit behandlat. Jag har till miljöministern översänt en sammanställ-
ning över de 33 gånger som ärendet har varit föremål för behandling. Det
har varit uppe tre gånger på regeringssammanträde och fem gånger i Konces-
sionsnämnden. Mönstret är detsamma, nämligen att det begärs in nya hand-
lingar, att det fattas beslut och att beslutet överklagas.

Företagets vd Bengt Unander-Scharin har sagt till mig att man inte har
mera handlingar att sända in, att man har anlitat de främsta miljöexperterna,
som har gjort olika utredningar, men att det nu inte finns mer att göra.

Jag hade åtminstone trott att miljöministern skulle tycka att det har gått
så lång tid att ett beslut nu måste fattas. Jag begär inte att miljöministern
skall avgöra beslutet. Det är de handlingar som ligger till grund för ärendet
som skall vara avgörande.

Man kan tänka sig hur det är för en industri som måste driva sin verksam-

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svarpå frågor

het på dispens i elva år och inte får ett besked. Vi skall då komma ihåg att
Munksjö AB nog tillhör dem som har ålagts de största miljökraven bland
massaindustrier i världen och som också har uppfyllt kraven. Både de an-
ställda och företagsledningen är väl medvetna om hur värdefullt det är att
man skyddar Vättern som rekreationsområde, inte bara för dem själva utan
också för människor i framtiden.

Jag vill ändå fråga hur miljöministern anser att det här ärendet skall hand-
läggas. Skall man hålla på i elva år innan man är färdig och kan fatta beslut?

Anf. 47 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag tycker att det är en i högsta grad berättigad frågeställning.
Jag vill dock ge litet av bakgrunden till varför systemet fungerar på det här
sättet. Ärendet har behandlats under flera regeringar, så vi kan vara ganska
avspända i vår diskussion.

Koncessionsnämnden skall vid prövning av ansökan tillämpa miljöskydds-
lagen. Lagen syftar till att skydda miljön mot förorenande utsläpp och andra
störningar. Utgångspunkten för lagen är att den som utövar miljöfarlig verk-
samhet skall vidta de åtgärder som är tekniskt och ekonomiskt möjliga och
dessutom är miljömässigt motiverade. Det är självklart att kraven ställs spe-
ciellt högt i detta fall, eftersom det handlar om Vättern, som är en insjö och
är särskilt känslig. Kraven fastställs individuellt för varje anläggning, och det
är omständigheterna i det enskilda fallet som är avgörande för hur kravnivån
bestäms.

Den bästa tillgängliga tekniken i Sverige eller utomlands skall användas.
Det är väl därför man har undersökt så mycket som möjligt, för att komma
fram till vad som är bästa tillgängliga teknik vid varje tidpunkt. Det här för-
ändras ju över tiden. Avsikten är att teknikens landvinningar från tid till an-
nan skall utnyttjas vid ändringar i villkoren för verksamheten. Lagen lägger
ett stort utredningsansvar på bolaget.

Frågan är då om detta är fullföljt. Jag vill slutligen konstatera att resultat
har uppnåtts. Dynamiken är betydande på ett sådant här område. Det visar
sig att den bästa tillgängliga tekniken har förändrats över tiden, och de utred-
ningskrav som har ställts och som är mer eller mindre preciserade har också
visat sig vara framgångsrika. Vättern är inte vilken recipient som helst, utan
en sjö som är särskilt känslig.

Då kan vi titta på vad man har uppnått. Bara från 1988 fram till 1994 har
utsläppen av klorerade ämnen minskat från 2,0 kilo till ca 0,5 kilo per ton
massa. Det är en av förutsättningarna och ett av strävandena med lagen och
hanteringen, och här har vi uppnått resultat. Men någon gång måste detta
ärendes behandling avslutas.

Anf. 48 HÅKAN STRÖMBERG (s):

Fru talman! Någon gång måste detta ta slut, sade ministern. Det tycker
också jag. Jag anklagar även den socialdemokratiska regeringen. Man be-
handlade detta ärende i sju år. Nu har det snart gått ytterligare fyra år - det
senaste riksdagsbeslutet fattades 1991. Och det har ännu inte hänt någonting
under den här regeringsperioden, annat än att man har begärt in nya uppgif-

ter. Det är klart att det då blir nya överklaganden. Så kan ett sådant här
ärende pågå praktiskt taget hur länge som helst.

Visserligen kan man under tiden komma fram till andra lösningar, men
man borde ändå tänka på de människor som jobbar under dessa förhållan-
den och inte får något slutgiltigt besked.

Det är stora investeringar på gång i Olshammarsfabriken, men man vågar
inte genomföra dem, trots att det just nu är lämpligt att sätta i gång syssel-
sättningen, bygga ut, bygga om och effektivisera företaget. Det är detta som
är det stora problemet.

Anf. 49 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag vill bara nämna att det senaste regeringsbeslutet i det här
ärendet fattades av den förra regeringen dagarna efter det förra valet, den
20 september 1991, enligt den förteckning som Håkan Strömberg har lämnat
in. Det är alltså först nu, i april 1994, som vi i denna regering efter en del
omgångar och utredningskrav har fått ta del av ärendet.

Jag vill inte utlova något exakt datum - det kan man inte göra i den här
typen av ärenden - men vi har självfallet ingen anledning att förhala det. Vi
tycker att bruksföretaget i fråga har uppnått väldigt viktiga resultat under
den här perioden, som jag medger har varit lång.

Anf. 50 HÅKAN STRÖMBERG (s):

Fru talman! Efter mina år i jordbruksutskottet kan jag miljölagstiftningen
ganska väl. Jag vet att man kan ge tillstånd med ett förbehåll om att man
kan gå in och ändra tillståndet om det kommer fram ny teknik till rimliga
kostnader. Det hade varit bättre än att bara använda sig av koncession.

Även om det var den förra regeringen som fattade beslutet har det ändå
inte hänt någonting. Så man kan ju inte säga att den här regeringen är särskilt
handlingskraftig när det gäller den här frågan. Men jag hoppas att miljömi-
nistern nu tar itu med frågan på allvar och att vi får ett beslut.

Anf. 51 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Bara en liten notering: Vi har alltså inte haft ärendet uppe
till behandling förrän nu under den senaste månaden, det vill jag återigen
understryka. Vi kan naturligtvis inte uppvisa någon handlingskraft förrän vi
har ett ärende att behandla.

Om en miljöfarlig verksamhet bedöms vara tillåtlig, men det råder osäker-
het om de miljömässiga störningarna, kan som vi båda vet frågan om villko-
ren för ett eller flera utsläpp utfärdas på prövotid. Det innebär att frågan
kan hanteras litet mera flexibelt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

9 § Svar på fråga 1993/94:524 om miljösituationen i Öresund

Anf. 52 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Bengt Silfverstrand har frågat mig vilka initiativ jag nu är be-
redd att ta för att komma till rätta med de allvarliga problem som präglar
miljösituationen i Öresund.

Låt mig börja med att kommentera påståendena om att kontrollen av vat-
tenmiljön i Öresund är synnerligen bristfällig. Jag delar inte denna uppfatt-
ning. Öresund är föremål för ett omfattande mätprogram. Såväl Öresunds
vattenvårdsförbund, Naturvårdsverket och SMHI som danska myndigheter
gör mätningar i Öresund av bl.a. syrgas, salthalt, närsalter och plankton.

Vad gäller syrehalten i Öresund varierar den mellan olika år, och under
vissa perioder har låga syrehalter uppmätts i djupområdena i Öresund, vilket
beror både på naturliga variationer under året och på avrinning av närsalter
från Danmark och Sverige samt på inströmning av bottenvatten från Nord-
sjön med högt närsaltinnehåll.

Det har vidtagits ett flertal åtgärder för att minska närsalttillförseln till ha-
ven. Utsläppen har minskat kraftigt, men effekterna av dessa åtgärder är
möjliga att avläsa först om flera år. Jag kan som exempel på åtgärder nämna
de internationella åtagandena för Östersjön och Nordsjön som också gäller
Danmark, där länderna utfäster sig att reducera närsaltutsläppen med 50 %.
Det finns också ett direkt och nära samarbete mellan kommuner på bägge
sidor av sundet samt mellan länsstyrelser och centrala myndigheter vad gäl-
ler Öresunds miljö.

Jag tycker att det är viktigt att följa upp fastställda mål. Det är min avsikt
att ge Naturvårdsverket i uppdrag att bedöma om ytterligare åtgärder be-
hövs för att uppnå målen.

Anf. 53 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka miljöministern för svaret på frågan.

Det enorma intresse som har fokuserats kring den föreslagna och omdis-
kuterade förbindelsen över Öresund och de många regeringsturerna kring
denna förbindelse har undanskymt de stora skador redan pågående verk-
samheter inom jordbruket och industrin har åsamkat Öresunds vattenmiljö.

För detta bär naturligtvis den sittande regeringen och inte minst dess mil-
jöminister ett stort ansvar. Särskilt stort blir ansvaret när problembilden är
tydlig och när det tillgängliga beslutsunderlaget vad gäller miljöförbättrande
åtgärder är synnerligen omfattande och konkret.

I Öresund breder ett ökenliknande landskap ut sig på sina ställen. Oaccep-
tabelt höga halter av tungmetaller och organiska miljögifter har uppmätts i
bottensedimenten. Varje år vräks över 8 000 ton kväve och fosfor ut i Öre-
sund.

Den specifika belastningen av näringsämnen är större i Öresundsområdet
än i närliggande farvatten. De förhöjda närsaltshalterna orsakas därtill i
mycket hög grad av lokala källor såsom vattendragstransporter från jordbru-
ket och industriutsläpp.

Vattenkontrollen utförs av förorenarna själva, vilket har lett till mycket

stark kritik från bl.a. Malmös, Landskronas och Helsingborgs kommuner.
De har helt underkänt det nyligen föreslagna kontrollprogrammet.

Eftersom det finns förslag till åtgärder framlagda av en mycket gedigen
utredning, Miljödelegation Västra Skåne, är det av stort intresse att få veta
vilka åtgärder miljöministern tänker vidta med anledning av de förslag som
tar fasta på att det behövs en annan organisation, bl.a. ett Skånes havsvärn.
Varför har ingenting gjorts åt dessa förslag? När tänker Olof Johansson ta
itu med dessa problem?

Anf. 54 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Bengt Silfverstrand tangerar ett av de väsentligaste proble-
men för den här regionen. Han konstaterar indirekt att marginalerna är
mycket små i denna del av Öresund och i Öresund som helhet. Det är ju
det som är bakgrunden till att vi med utomordentlig noggrannhet granskar
broprojektet. Det går inte att lyfta bort detta ur sammanhanget. Det handlar
ju om hur mycket det är möjligt att ytterligare belasta miljön i denna del av
Sverige och av Danmark. Detta är vårt gemensamma ansvar.

Det är det som är bakgrunden till att varje noggrann prövning av vattenge-
nomströmning, av salt- och syrehalter och av annat som har med sediment-
spill och muddringar att göra självfallet måste tas på största allvar. Därmed
har jag svarat på den fråga som Bengt Silfverstrand avslutade med.

Om ytterligare åtgärder behövs för att uppnå målen är jag beredd att ge
Naturvårdsverket ett sådant uppdrag. Det är inte korrekt att säga att det är
förorenarna själva som genomför kontroller. Naturvårdsverket är inte någon
förorenare, utan det är i hög grad den övervakande myndighet som stats-
makterna använder sig av för att det skall bli så korrekta och oväldiga resul-
tat som över huvud taget är möjligt.

Därutöver har den svenska regeringen tagit initiativ till två olika utred-
ningar som skall göras tillsammans med Danmark. Den ena utredningen
skall utarbeta ett gemensamt regionalt miljöprogram. Tyvärr har danskarna
gjort detta avhängigt av att det blir ett ja till bron. Därför har denna utred-
ning inte kunnat sättas i gång.

Den andra utredningen gäller de bekanta kolverkens utsläpp i regionen
och Barsebäcksverkets framtid.

Anf. 55 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru talman! Vi behöver inte diskutera bron här, eftersom vi har precis
samma uppfattning. Jag har energiskt försökt att förhindra bron och i stället
arbetat för en annan lösning. Nu handlar det om de problem som finns.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen utfärdade med stöd av miljö-
skyddslagen 8 § a generella föreskrifter till skydd för särskilt förorenings-
känsliga vattenområden. Det gäller t.ex. Ringsjön och Laholmsbukten. Se-
dan utvidgades dessa bestämmelser till att omfatta inte bara vatten utan
också luft.

I en proposition som den socialdemokratiska regeringen lade fram 1987/88
pekade man just på västra Skåne med bl.a. Skälderviken och Öresund som
särskilt föroreningskänsliga. Det finns nu ett underlag som har gått på re-
miss, i vilket det ingår konkreta förslag om bl.a. marinreservat. Min fråga

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar pä frågor

till Olof Johansson är då: Varför har ingenting gjorts under tre år för att ge-
nomföra åtminstone något av dessa förslag?

Det måste ändå vara en relevant fråga, och jag ber Olof Johansson att be-
svara den.

Anf. 56 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det handlar om att se helheten. Åtgärder är vidtagna, även
om de inte alltid är baserade på just den utredning som Bengt Silfverstrand
nämner. Det vidtas ständigt miljöåtgärder inom den här aktuella regionen.

Jag avslutade mitt svar genom att säga att om det behövs ytterligare åtgär-
der för att nå de mål som är uppsatta, kommer åtgärder att vidtas. Jag har
också sagt att Naturvårdsverket i så fall kommer att få det uppdraget.

Anf. 57 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru talman! Det var inget svar på frågan varför ingenting har gjorts åt Mil-
jödelegation Västra Skånes mycket konkreta förslag. I Danmark har man ett
kontrollprogram som är fem gånger så omfattande som dessa nätprogram.

Olof Johansson påstår att det görs mycket och att förhållandena är relativt
tillfredsställande. Jag kan bara peka på de färska remissvar som tre kommu-
ner har avgivit med anledning av de kontrollprogram som Öresunds vatten-
vårdsförbund genomför. ”Det kontrollprogam som ÖVF föreslagit är helt
otillräckligt för att spegla miljöförändringar i vårt dynamiska Öresund”, sä-
ger Miljönämnden i Helsingborg. ”Det samordnade programmet har snarast
utgjort ett hinder för nödvändig kontroll av verksamheten än hjälp”, säger
Miljönämnden i Landskrona. ”Länsstyrelsen bör inte fatta beslut om att ge-
nomföra programmet. I stället bör ett samråds- och utredningsarbete påbör-
jas för att uppnå en helhetslösning på all marin kontrollverksamhet i Öre-
sund”, säger man.

Detta bör Olof Johansson känna till. Vad föranleder det för åtgärder att
de tunga undersökningsorgan som finns inte klarar av sina uppgifter?

Anf. 58 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag har redan svarat på frågan. Jag konstaterar att frågan skall
ses i sitt sammanhang med Danmark. Vi har två stora arbeten i gång paral-
lellt med Danmark som gäller hela det regionala miljöprogrammet för Öre-
sundsregionen. Det handlar om utsläppen till luft från de koleldade kraftver-
ken på den danska sidan.

I båda de här fallen har regeringen tagit initiativ. Det är grundläggande
saker. Det är inte fråga om att mäta mera eller inte. Det handlar om att an-
gripa problemen vid källan och att göra det gemensamt nordiska grannar
emellan. Den uppgiften är stor, och den har vi tagit itu med.

Det andra är att de mål som satts upp tidigare - som jag utgår från att
också Bengt Silfverstrand är medveten om - naturligtvis skall kontrolleras.
Detta är jag beredd att göra. Naturvårdsverket är det organ som skall göra
det.

Anf. 59 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru talman! Olof Johansson säger att det inte är fråga om att mäta mera.
Han har alltså en diametralt annan uppfattning är de experter som nu har

reagerat mot bristerna. De säger nämligen att ett av problemen är att det är
för få mätstationer i området och att de inte är relevanta. De ligger inte utan-
för de stora utsläppspunktema vid de stora och förorenande industrianlägg-
ningarna, bl.a. Supra i Landskrona. Det är ett märkligt påstående av miljö-
ministern.

Naturvårdsverket svarar på ett brev från 1991 av frivilligorganisationerna
och Öresundsfonden först 1994. Man säger: Fr.o.m. budgetåret 1995/96
kommer länen att finansiera regional miljöförvaltning via statsbudgeten.

Då är min fråga till Olof Johansson: Kommer man att avsätta ökade resur-
ser för att klara denna grannlaga uppgift? Tänker Olof Johansson, om han
får fortsatt förtroende, ta itu med det omfattande och seriösa material som
Miljödelegation Västra Skåne lade fram och som kom lagom till den borger-
liga regeringens tillträde och hamnade på miljöminister Johanssons bord?

Anf. 60 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag kommer att göra allt som står i min makt för att förbättra
och skydda miljön i det här området. Det är detta som hela prövningen av
broförbindelsen och koncentrationen av människor i en regionen handlar
om. Jag trodde att vi var överens om att ha en kritisk attityd. Det är synd att
det parti som Bengt Silfverstrand representerar inte har agerat därefter.

Det räcker inte med att mäta. Det är åtgärderna som räknas. Jag har redan
i svaret anmält att om målen inte uppfylls, får Naturvårdsverket i uppdrag
att komma med ett förslag om ytterligare åtgärder för att målen skall uppnås.

Självklart spelar det mindre roll vad man hittar på i regionen om man sam-
tidigt förstör miljön genom stora anläggningar med oöverskådliga konse-
kvenser. Det är därför vi tar litet tid på oss för att, tillsammans med dans-
karna, granska miljöpåverkan i regionen. Också utsläppen från danska ener-
gianläggningar granskar vi tillsammans.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på frågorna 1993/94:530 och 562 om förvaring av kärn-
bränsleavfall

Anf. 61 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Bengt Hurtig har frågat mig om regeringen fattat något beslut
till stöd för att valet av ort för förvaring av kärnbränsleavfall skall styras av
hänsyn till behovet av sysselsättning.

Svaret på frågan är nej. Den frågeställningen har mig veterligen aldrig be-
handlats vare sig av riksdagen eller av någon regering.

Av regeringens beslut den 12 december 1993 med anledning av Svensk
Kärnbränslehantering AB:s (SKB) program för forskning och utveckling an-
gående kärnkraftavfallets behandling och slutförvaring kan man i stället ut-
läsa att det enbart är säkerhets- och strålskyddsfrågor som skall vara avgö-
rande när beslut om ett slutförvar för använt kärnbränsle och kärnavfall skall
fattas.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Anf. 62 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Det var ett klart och bra besked.

En del fattiga kommuner med hög arbetslöshet tar nu initiativ på det här
området. Malå och Storumans kommuner har beslutat att hos SKB ansöka
om att genomföra en s.k. förstudie i respektive kommun. SKB säger att för-
studierna är en del av den första etappen i lokaliseringsprocessen. Man har
skrivit ett avtal med SKB. I avtalet står det bl.a. att kommunen skall utse
ordförande i styrgruppen och i referensgruppen. Det ger intryck av ett blan-
dat beslutsfattande i dessa frågor. Då är det tämligen sannolikt att närings-
och sysselsättningsaspekter kommer in i sammanhanget.

Då är min fråga: I den här situationen måste det väl vara SKB som ytterst
bestämmer, om det skulle uppstå oenighet med kommunen?

Anf. 63 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag vill inte kommentera det enskilda avtalet. Men det före-
faller av Bengt Hurtigs beskrivning och den bild som jag själv också har att
man från SKB:s sida avser att aktivt involvera kommunen i ansvaret och be-
slutsfattandet.

SKB har friheten att själv välja metoder för hur man vill ta sitt producent-
ansvar. Det här är faktiskt böljan på det producentansvar som vi i dag disku-
terar i kretsloppssammanhang, så som det formulerades en gång på 70-talet.
Jag var själv med då och kan konstatera angående friheten att själv söka sig
fram när det gäller tekniska metoder och att göra förundersökningar, dvs.
att undersöka olika tänkbara lokaliseringar av slutförvar, att SKB har ansva-
ret. Det är det ansvaret man nu försöker fullfölja i det här fallet.

Det här visar dock också en annan sak, som jag vet att Bengt Hurtig är
medveten om, nämligen att det är viktigt att man håller på rollerna, att kom-
munen har möjlighet att värja sig om kommunen inte är beredd att ställa
upp. Jag är anhängare av ett fortsatt kommunalt veto av bl.a. det här skälet.
Det är svårt att stå emot påtryckningar av olika slag. Det är samma proble-
matik vi har när det gäller miljöfarligt avfall och hur det skall hanteras mel-
lan OECD-länder och icke OECD-länder. Den som inte har någonting vill
ibland ha pengar för att ta på sig obehaget av att ta emot miljöfarligt avfall.

Men det är inte detta som är grunden. I forsknings- och utvecklingspro-
grammet har vi klart lagt fast att hanterings- och förvaringsmetod skall
handla om säkerhet och strålskyddsfrågor. Det skall redovisas och vara avgö-
rande - ingenting annat. Om man skulle välja lokalisering av förvar efter
något slags fattigdomskriterium, skulle man hamna helt snett.

Anf. 64 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Det är bl.a. detta som Kommunförbundets jurister har varit
inne på. De säger att avtalet faktiskt är civilrättsligt bindande. Det innebär
att kommunen inte kan ensidigt dra sig ur avtalet. Om kommunen häver av-
talet kan kommunen drabbas av skadeståndsskyldighet, säger Kommunför-
bundets jurister. Det är inte möjligt att uttömmande ange vilka ersättnings-
poster som kan bli aktuella.

Här får man intrycket att SKB redan utövar en påtryckning på kommu-
nen. Man kan tänka sig att i nästa valperiod kan andra majoritetsförhållan-

den och därmed andra uppfattningar uppstå i kommunen när det är väl känt
under vilka förhållanden som slutförvaret skall ske. I ett sådant fall har den
nuvarande kommunledningen dragit på sig ett avtal.

Jag kan förstå att det kan vara svårt att kommentera den situationen. Men
man får onekligen intrycket att SKB här håller en styrande hand gentemot
kommunen.

Anf. 65 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! När vi begär att SKB skall komplettera sitt forsknings- och
utvecklingsprogram från 1992, skall de redovisa de kriterier och metoder
som kan bilda underlag för val av lämpliga platser för slutförvar. Det är rege-
ringsbeslutet. Beslutet fattades i slutet av förra året.

Rapporten skall komma in till SKI senast den 1 juli i år. Då får vi en diskus-
sion kring valet av kriterier. Det är viktigt. En diskussion bryter upp me-
ningsfullheten i varje civilrättsligt bindande avtal - om avtalet inte stämmer
med de förhållanden som finns i den kommun som avtalet har slutits med.

Anf. 66 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Det är naturligtvis med stort intresse vi ser fram emot vad
rapporten kommer att innehålla. Det kanske också bör påpekas att avtalet
har träffats utan att grannkommunerna har varit inblandade. Eftersom kom-
munen ligger i inlandet måste transporten av avfallet gå genom grannkom-
munerna. Det måste vidare ske omlastningar i hamnar som ligger i andra
kommuner. Detta faktum pekar på att det borde finnas ett centralt ansvar
för hur undersökningen och förstudierna fördelas och går till. Alla parter
skall kunna komma in med synpunkter innan en lösning drivs igenom som
kanske visar sig vara i strid med folkopinionen och där andra hänsyn än sä-
kerhet kan ha spelat in.

Anf. 67 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det råder inget tvivel om att ansvaret för de slutliga besluten
är placerat centralt. Det är Statens kärnkraftsinspektion, Strålskyddsinstitu-
tet och i sista hand regeringen som har beslutanderätt i sådana sammanhang.
Även riksdagen kan naturligtvis komma in i bilden i fråga om hur regeringen
skall hantera frågan. Det råder inget tvivel om var, till sist, beslutskapacite-
ten finns i ett sådant avgörande. Däremot är SKB skyldigt att bereda ärendet
på vägen fram.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1993/94:542 om ekonomiska styrmedel i miljöpoli-
tiken

Anf. 68 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Berndt Ekholm har frågat mig om den nuvarande regeringen
kommer att lägga fram någon proposition med konkreta förslag till ökad an-
vändning av ekonomiska styrmedel som miljöskatter/avgifter.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Berndt Ekholm påstår att regeringen inte har varit särskilt aktiv för att
utveckla och öka användningen av ekonomiska styrmedel.

I kompletteringspropositionen våren 1992 lades i en särskild bilaga fram
”En samlad strategi för ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljö-
politiken”.

I senaste budgetpropositionen skrevs åter en separat bilaga, Uthållig ut-
veckling, om vikten av en hållbar ekologisk utveckling ur ett ekonomiskt
perspektiv.

Till de ekonomisk-politiska målen har lagts att miljöskulden inte får öka.

Genom sitt arbete med analys av hur miljöhänsyn kan och bör integreras
i den ekonomiska politiken har regeringen lagt grunden för ett nytt tänkande
i miljöpolitiken och den ekonomiska politiken. I detta syfte har Statistiska
centralbyrån och Konjunkturinstitutet fått i uppdrag att utveckla ett system
för gröna räkenskaper.

Jag vill också nämna beslutet om direktiv till en kommitté som skall utreda
förutsättningarna för att lägga förslag till en ökad miljörelatering av skatte-
systemet. Dessutom pågår flera utredningar som skall ge förslag till inför-
ande av nya eller förbättring av befintliga ekonomiska styrmedel. Exempel
på detta är avfallsskatt samt miljöklassning av fordon och drivmedel.

Regeringen har därutöver i ett flertal fall beslutat om införande av nya
avgifter och skatter samt höjning av nivåerna på befintliga skatter och avgif-
ter. Här kan nämnas höjningen av CO2-skatten för hushåll och trafik, avgift
på kadmium i handelsgödsel, ökad bensinskatt och olika skattedifferentie-
ringar.

Särskilt effektiv har differentieringen varit mellan blyad och oblyad ben-
sin, som lett till att blyad bensin i stort sett försvunnit från marknaden, samt
miljöklassningen av dieselolja, där användningen av den sämre dieselolje-
kvaliteten kraftigt minskat.

På riksdagens bord ligger dessutom för närvarande förslag om att bredda
NOx-avgiften till att omfatta även mindre energiproduktionsanläggningar.

Anf. 69 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Jag tackar miljöministern för svaret.

Det var som vanligt många utredningar men få konkreta miljöavgifter som
miljöministern kunde peka på. Jag tycker faktiskt att det är anmärkningsvärt
att den borgerliga regeringen har haft en så låg profil angående ekonomiska
styrmedel, detta speciellt mot bakgrund av den ideologi som regeringen fö-
reträder med marknadsstyrning och inte minst av den kritik som de borger-
liga ägnade sig åt mot s-regeringen för några år sedan.

Mot bakgrund av att s-regeringen införde många styrmedel hade man kun-
nat förvänta sig att det skulle hända litet grand under den borgerliga tiden.
Men saker och ting har uteblivit. Jag kan gå så långt som att säga att de bor-
gerliga har svikit sina vallöften.

Varje år har regeringen tagit upp dessa frågor i regeringsförklaringen. Se-
naste gången nämnde regeringen en ökad användning av ekonomiska styr-
medel.

S-regeringen satsade naturligtvis mycket på administrativa styrmedel. Un-
der inte minst 80-talet genomfördes en hel del satsningar på ekonomiska

styrmedel. När jag skulle förbereda mig här kom jag fram till att åtminstone
ett femtontal åtgärder infördes under 80-talet - kanske någon under 70-talet.
Det är förvånansvärt att regeringen - om jag har räknat rätt - endast har
lyckats införa en avgift. Det är en kadmiumavgift på handelsgödsel. I övrigt
är det fråga om några små korrigeringar på bl.a. bensinskatten.

Jag tycker att det är konstigt att regeringen inte har tagit chansen, när re-
geringen nu företräder denna syn på marknaden, att införa fler miljöavgifter.
Jag vill fråga miljöminister Olof Johansson följande. Borde inte regeringen,
mot bakgrund av vad man företräder, ha åstadkommit mer under dessa tre
år än en serie utredningar?

Anf. 70 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Berndt Ekholm har valt den vanliga partipolitiska polemiska
tonen. Jag skall inte falla in i samma stil. Men låt mig säga att det tog nio år
för den socialdemokratiska regeringen innan MIA tillsattes, dvs. Miljöav-
giftsutredningen. Vi hade tjatat hela decenniet om att det var nödvändigt att
följa upp det största beslut som hade fattats i Sverige, nämligen att avgiftsbe-
lägga kärnkraftsavfallet. Det skedde under den tidigare icke-socialistiska re-
geringen i slutet av 1970-talet. Det finns ingen anledning för oss att stå till-
baka för den socialdemokratiska fördröjningspolitiken.

Låt mig för fullständighetens skull räkna upp en rad av de åtgärder som
jag inte hann med i mitt frågesvar.

Miljöklassningen av personbilar har införts fr.o.m. 1993 års modeller och
för bussar och lastbilar fr.o.m. 1994 års modeller. Bilskrotningspremien har
höjts till 1 500 kr. Miljöavgiften för nickel-kadmium-batterier har utvidgats.
Miljöavgiften för blybatterier har höjts. Skillnaden i bensinskatt mellan
blyad och oblyad bensin har ökats, vilket jag nämnde tidigare. En miljöav-
gift för kadmium i handelsgödsel har införts. Kväveoxidavgifterna har bred-
dats och omfattar nu även mindre anläggningar. Det utarbetas nu ett förslag
inom regeringskansliet till miljöklassning av bensin, som kommer att presen-
teras inom kort. En utredning har tillsatts för att vidareutveckla miljöklass-
ning av fordon som använder dieselbränsle. En utredning har tillsatts för att
utreda sätt att gynna källsortering, dvs. avfallsskatt. Vi har dessutom en av-
giftsmöjlighet inom ramen för kretsloppsarbetet. En parlamentarisk utred-
ning om skatteväxling skall tillsättas.

Vad gäller koldioxidskatten och energiskatterna innebar omläggningen att
energiskatterna höjdes med 600 miljoner kronor per år, att koldioxidskatten
höjdes från 25 till 32 öre per kilo koldioxidutsläpp och att industriföretag på
grund av krisen fick en skattesänkning från 25 öre till 8 öre per kilo koldi-
oxidutsläpp.

Eftersom taket för koldioxidskatten samtidigt togs bort, innebär detta en
höjning för vissa företag och en sänkning för andra. Att taket togs bort
gjorde också att styrnirigen blev mera effektiv, eftersom företagen tidigare
inte behövde betala någon koldioxidskatt alls när taket väl var passerat.

Detta är en rad av exempel. Jag kan ge fler, men det kan räcka med dessa.

Anf. 71 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Flertalet av de exempel som miljöministern räknar upp är mil-
jöskatter som har införts under den socialdemokratiska regeringstiden men

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

som man har gjort justeringar i. Det anmärkningsvärda är att förmågan har
brustit när det gäller att komma på nya områden att sätta in avgifter på.

Om inte de borgerliga i opposition hade varit så aktiva och kritiserat soci-
aldemokratin, tycker jag att man hade kunnat finna sig i detta, men denna
kraftiga kritik, som miljöministern också försöker återknyta till, gör det litet
förvånande att det inte varit möjligt t.ex. att sätta in fler miljöavgifter. Man
har faktiskt också avskaffat en hel del sådana inom exempelvis jordbruket
och skogsbruket. Man har där minskat skattebelastningen och t.o.m. helt
tagit bort vissa avgifter, exempelvis skogsvårdsavgiften, som hade natur-
vårdsinslag. Detta kan väl ändå inte innebära att man stärker detta miljöpo-
litiska instrument.

Anf. 72 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag vill återkomma till vad som hände under den socialdemo-
kratiska tiden, eftersom den jämförelsen tydligen är så viktig för Berndt Ek-
holm. Det tog alltså sex år innan en utredning tillsattes. Därefter åtgick ett
par år för utredande och remissbehandling, och förverkligandet kom i slutet
av den period om nio år som Socialdemokraterna var i regeringsställning.
Det är riktigt att skattereformen 1990-1991 var viktig ur denna synpunkt,
men den innehöll minsann både bra och dåliga inslag ur miljöstyrningssyn-
punkt.

Vi konstaterade att mycket av det planerade ikraftträdandet av ekono-
miska styrmedel i övergången mellan 80-talet och 90-talet inte hade förverk-
ligats, och det första som vi gjorde när de hade varit i kraft en tid var att
tillsätta den utvärderingsutredning som vi har aviserat och som Berndt Ek-
holm åberopar i sin fråga. Vi vill se hur de ekonomiska styrmedlen har fun-
gerat i verkligheten, så att vi därefter skall kunna gå vidare. Detta är en själv-
klarhet i all sansad politisk verksamhet.

Anf. 73 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Det som här är viktigt är om det finns någon kraft i utveck-
lingen. Jag tycker att det hela har stannat av.

Miljöministern hänvisar till MIA-utredningen, men det är faktiskt så att
det under den socialdemokratiska regeringstiden löpande infördes en hel se-
rie avgifter. Vi väntade inte på någon MIA-utredning, utan verksamheterna
drevs parallellt.

En mycket viktig fråga i detta sammanhang är skattereformen, som miljö-
ministern själv tog upp. Man kan säga att den var första steget i något som
möjligen skulle kunna liknas vid en skatteväxlingspolitik. Sedan har rege-
ringen aviserat den utredning som miljöministern har pekat på, och rege-
ringen har lagt fram omfattande direktiv för dess arbete.

Jag har läst dessa direktiv, och jag måste säga att de är mycket svårge-
nomträngliga. Jag är litet rädd för att denna utredning aldrig skall komma
fram till något resultat. Jag vill ställa en fråga med anledning av denna utred-
ning. Direktiven antogs den 10 mars. Det har nu gått två och en halv månad,
och enligt den information som jag har är utredningen ännu inte tillsatt. Var-
för? Visar inte detta att regeringen inte bedömer dessa frågor som tillräckligt
viktiga?

Anf. 74 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det innebär att vi är noggranna i vårt arbete. Direktiven är
antagna, utredningen är på väg att tillsättas och så kommer att ske inom
kort.

Regeringens åtgärder har tydligen varit för många och stora, eftersom ni
socialdemokrater har röstat emot flera av dessa. Så var det när det gällde
bensinskatten. Där vågade ni inte fullfölja den krisuppgörelse som hade träf-
fats. Detsamma gällde viktiga delar av indexregleringen inom ramen för sa-
neringsprogrammet, och det gällde även beträffande kraftvärmebeskatt-
ningen, vars effektivisering ni gång på gång har förhalat och försenat. Nu
har det äntligen träffats en överenskommelse om ett initiativ i skatteutskot-
tet, men det är synd att det skall behöva fördröjas på detta sätt. Det fanns
här regeringsförslag, vilka så småningom har accepterats i sina huvuddrag,
men med försening.

Anf. 75 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Det är bra om denna utredning tillsätts, och jag hoppas verkli-
gen att den kommer att arbeta snabbt. Jag är efter att ha läst direktiven fak-
tiskt uppriktigt orolig för att den kommer att bli en långbänk. Vi är inte be-
tjänta av för mycket utredande utan mera av handling på det här området.
Jag tycker att vi kan göra ganska mycket. Men jag vill inte säga att utred-
ningen inte kan ha en viss vikt, eftersom den berör just skatteväxlingen.

Miljöministern räknar upp ett antal frågor om olika avgifter. Låt mig då
peka på något som jag tycker är mycket konstigt. Om man skall utveckla
miljöavgifter borde man inte skära ned dessa så som skett. Man har exempel-
vis skurit ned koldioxidskatten och har tagit bort skatter som har miljöeffekt
inom jordbruket, både på bekämpningsmedel och på handelsgödsel. Jag tän-
ker här på prisregleringsavgifterna. Man har också tagit bort skogsvårdsav-
giften i skogsbruket. Ger inte detta felaktiga signaler? Skall vi bygga ut de
ekonomiska styrmedlen, kan det inte vara riktigt att slopa dem som vi redan
har.

Anf. 76 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Man skall aldrig vara statisk när det gäller denna typ av instru-
ment. Man skall avläsa resultaten, se hur det fungerar och var man kan vara
framgångsrik.

När det gäller skogsvårdsavgiften vet Berndt Ekholm lika väl som jag att
det riktats stark kritik mot dess inriktning på byggande av skogsbilvägar etc.
Avgifter kan vara mycket trubbiga instrument, och de här hade inte den rätta
inriktningen. I stället har vi nu en konvention om biologisk mångfald, och
vi har lagt fram en proposition på det området. Vi har i detta sammanhang
också andra styrinstrument som vi använder. Vi har likställt naturvårdsmålet
och produktionsmålet i skogsbruket och även där lagt ett ökat ansvar på pro-
ducenterna. Det en mycket större framgång för miljön än någonsin en avgift.

Prisregleringsavgifterna är ett konkurrenshämmande instrument, och vi
är dessutom mycket framgångsrika på det området. Det är resultaten som

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114 skall tala. Vi håller på att för andra gången halvera användningen av be-
31 maj 1994 kämpningsmedel i svenskt jordbruk, och det är internationellt unikt.

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1993/94:543 om uppföljning av Riokonferensen

Anf. 77 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Berndt Ekholm har frågat om regeringen avser att ta initiativ
till tillsättandet av en kommission för det fortsatta uppföljningsarbetet efter
1992 års FN-konferens om miljö och utveckling, UNCED.

Regeringen arbetar aktivt på hemmaplan med UNCED-uppföljningen. I
propositionen 1993/94:111, Med sikte på hållbar utveckling, lämnar rege-
ringen en redogörelse för en rad aktiviteter som görs och planeras. Riksda-
gen har ställt sig bakom dessa i sitt beslut med anledning av proposition nr
111.

Uppföljning och genomförandet av Riobesluten är uppdrag riktade till
hela samhället och till alla människor. Alla grupper i samhället måste känna
delaktighet i strävan mot en hållbar utveckling, i samförstånd.

UNCED-uppföljningen är därför en högt prioriterad politisk fråga i Sve-
rige, och regeringen avser att även fortsättningsvis svara för den löpande och
övergripande samordningen. Dessutom anser regeringen att Miljövårdsbe-
redningen skall ha som uppgift att utveckla uppföljningen av Riobesluten i
det svenska samhället. Detta har riksdagsmajoriteten ställt sig bakom. Be-
redningen gör redan detta genom en rad åtgärder.

Jag avser som ordförande i Miljövårdsberedningen att inbjuda riksdags-
partierna, organisationer och folkrörelser till möten om den fortsatta upp-
följningen av Riokonferensens beslut, både i Sverige och i det internatio-
nella samarbetet.

Jag har i information till riksdagen den 22 oktober 1992 redogjort för min
syn i frågan. Jag underströk då vikten av att sprida det nationella uppfölj-
ningsarbetet. En ny byråkratisering kan skapa intryck av att arbetet koncen-
treras. Jag vill i stället lägga vikt vid att helheten sammanfogas. Detta är
också Miljövårdsberedningens uppgift i uppföljningen av UNCED.

Anf. 78 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Jag vill tacka miljöministern också för det här svaret. Jag hop-
pas att vi kan vara ense om att miljöproblemen har en sådan karaktär och
omfattning samt är så svåra och så vitt spridda att de kräver en långsiktig
stabilitet i besluten. Det är lätt att miljöpolitiken kommer i konflikt med åt-
gärder mot den ekonomiska krisen, med kampen mot arbetslösheten och
med annat på det politiska området. Jag tycker att detta sammantaget visar
att miljöfrågorna i dag har den karaktären att det krävs en nationell samling
och samarbete bl.a. över blockgränserna.

Vi har från socialdemokratisk sida i regeringsställning drivit detta på olika
sätt, och vi var också initiativtagare till Nationalkommittén för Riomötet.

Vi sade redan innan Riomötet att vi var angelägna om att få en uppföljning

som var snarlik förberedelsearbetet, därför att vi trodde att det skulle gynna
miljöarbetet i landet. Regeringen valde att passa och sade: Sedan, men inte
nu. Även riksdagsmajoriteten sade för inte så länge sedan: Senare, när arbe-
tet fortskridit ytterligare, kan det finnas anledning att överväga tillskapandet
av en särskild kommission för det fortsatta uppföljningsarbetet. Samtidigt
har man hänvisat till Miljövårdsberedningen, vilket också miljöministern
gör. Det är bara det att Miljövårdsberedningen har en helt annan ställning
och en helt annan funktion.

Det är positivt om partier och andra kan bli inbjudna till möten i samband
med Miljövårdsberedningens arbete, men kommissionens uppgift skulle ju
vara mycket bredare än så och skulle kunna ge kraft åt miljöpolitiken, något
som verkligen skulle behövas i den tid som vi nu lever i, med de problem
som vi möter. Jag tycker att det här har dragits i långbänk av den borgerliga
majoriteten och den borgerliga regeringen. Jag tycker att den här frågan har
misskötts. Nu är det kanske för sent.

Jag skulle vilja fråga miljöministern: Varför har det varit så svårt att
komma till beslut, att ge ett klart besked? Varför skall man alltid hänvisa till
”Inte nu, men senare”? Är det inte ett ganska konstigt förfaringssätt?

Anf. 79 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Nej, det har en mycket enkel förklaring. Man skall ha en
mycket klar arbetsuppgift för att välja den typ av kommission som Berndt
Ekholm förordar.

Jag tycker också att det var riktigt. Jag förordade i hög grad att man hade
en nationalkommitté inför de stora konferenserna, de som är startpunkter
eller länkar i en lång kedja. Det kan gälla annat än UNCED och Riomötet.
Men det är självklart att man, när det kommer till den konkreta uppfölj-
ningen, kan välja mer flexibla former. Det är precis det vi har gjort.

Jag tog med mig en del av det material som finns på det här området och
som handlar om vårt nära samarbete med kommunerna i det här landet. En-
ligt Kommunförbundet har mellan 60 och 70 % av landets kommuner beslu-
tat att inleda lokal Agenda 21-verksamhet. 160 av kommunerna är bekräf-
tade, men under hand bedömer man att siffran är ca 200 i dag.

Det här har vi använt vid regionala konferenser runt om i landet för att
driva på utvecklingen. En del av det arbete som har genomförts i Miljövårds-
beredningens regi har jag med mig här: Vår uppgift efter Rio, Vår gemen-
samma uppgift. Om de olika områdena handlar Hur vi arbetar vidare. Jag
hade själv i förra veckan i New York anledning att presentera Towards Sus-
tainable Development in Sweden, som är en översättning för den internatio-
nella publiken av vårt arbete här hemma. Den gjordes i samband med att
Kommissionen för hållbar utveckling hade sitt årliga möte.

Nu har vi tagit upp handel och miljö, eftersom det kommer att vara en
stor fråga efter GATT och med den nya World Trade Organization och en
rad andra rapporter som är en uppföljning av UNCED. Detta har alla till-
gång till. Dessutom har vi haft rader av seminarier, öppna möten och diskus-
sioner inom ramen för Miljövårdsberedningen.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 114

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Anf. 80 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Det råder inget tvivel om att Miljövårdsberedningen har varit
aktiv och gjort ett hedervärt arbete. Jag har själv kunnat ta del av en del.
Det är jag helt överens med miljöministern om.

Men det är inte det frågan gäller. Frågan gäller huruvida vi genom ett sam-
arbete i hela nationen - med näringsliv, fackföreningsrörelse, forskare och
debattörer, över blockgränserna - skulle kunna göra miljöpolitiken en tjänst
och nå bättre resultat. Jag tycker att regeringens resultat i miljöarbetet visar
att vi lever i en sådan tid, bl.a. på grund av den ekonomiska krisen, att vi
hade varit betjänta av ett starkare samarbete över blockgränserna i uppfölj-
ningen av Riomötet. Så sker ute i kommunerna, precis som miljöministern
säger, i det lokala Agenda 21-arbetet. Där jobbar man på mycket bred bas,
med alla politiska partier i gemensamma arbetsgrupper. Regeringens egna
remisser från olika ambassader pekar på att man i andra länder jobbar på
det här sättet. Men regeringen kan inte själv samla sig till detta samarbete
för uppföljning av Riomötet, trots att Riobeslutet hänvisar till ett sådant
samarbete. Det förstår inte jag.

Anf. 81 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det är viktigt att ha en mycket konkret uppgift när man sam-
lar sig, som Berndt Ekholm säger. Jag har själv tidigare erfarenheter från
regeringskansliet av hur det här kan fungera. Jag har i hög grad varit bärare
av de här idéerna. Jag har varit ordförande i en datadelegation med just den
här inriktningen. Men den 1982 tillkommande socialdemokratiska rege-
ringen tyckte inte om konstruktionen. Det finns väl ingen enhetlig uppfatt-
ning över tiden på den socialdemokratiska sidan om hur man skall hantera
sådana här saker. Ibland är det bra, ibland är det inte bra.

Jag har sagt mig att det är lika bra att låta startsträckan för uppföljningen
redovisas öppet och öppet inbjuda till diskussioner om frågan i Miljövårds-
beredningens regi. Därefter, när vi får mycket konkreta tidpunkter för nya
stora internationella avstamp, kan vi med särskilda möten eller en kommis-
sion samla oss inför dem. Det handlar naturligtvis om kommande CSD-mö-
ten bl.a.

Anf. 82 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Jag menar att det nog är ett riktigt förhållningssätt att vara
kritisk till varje form av samarbetsgrupper som skapas. Det skall man givet-
vis vara. Men jag tycker att det här finns ett motiv.

Utöver det jag säger om den ekonomiska krisen och de svårigheter som
finns när det gäller att driva miljöpolitik i dag - vilket är ett övergripande
skäl till att man skulle ha sökt det här samarbetet - är att vi faktiskt har kon-
kreta uppgifter i samband med uppföljningen av Riomötet. Vi har mängder
av konkreta uppgifter att välja ut, som vi hade kunnat koncentrera oss på
tillsammans. Vi har också förberedelser för uppföljningsmötet till detta
möte, som kommer 1997, och som man bör starta i god tid. Där är det
mycket viktigt att Sverige är aktivt.

Jag menar att det skulle vara en styrka för miljöarbetet om man kunde
arbeta med det breda anslag som jag pekar på, och som jag ibland har för-

stått att miljöministern själv är intresserad av. Jag undrar: Är det möjligen
så att det är andra partier i regeringen som inte är så intresserade av det här
samarbetet? Det tycks vara svårt inte bara på det här området, utan också
på andra områden att få till stånd ett blocköverskridande samarbete inom
angelägna områden. Är det möjligen på det sättet?

Anf. 83 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Det finns ingen anledning att inveckla sig i några partipoli-
tiska abrovinkar i en sådan här fråga. Mötet 1997, som Berndt Ekholm
nämnde, är ett typiskt internationellt stort uppföljningsmöte, där general-
församlingen är inkopplad. Dessförinnan har vi ett antal CSD-möten. Inför
en sådan övergripande genomgång och utvärdering av Agenda 21, där jag
hoppas att vi har ett fullständigt underlag från våra svenska kommuner, är
det självklart att man bör bjuda in till ordentliga förberedelsemöten. Men
det är viktigt att ha det här konkreta sättet att hantera saker och ting på så
att det inte bara blir partmöten, utan att man har en konkret uppgift som
man kan samla sig inför. Det är den modellen som har valts i olika samman-
hang: inför Rio, inför olika befolkningskonferenser, inför habitatkonferen-
ser etc. Jag tycker att uppföljningen inför 1997 passar väl in i det mönstret.

Anf. 84 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Uppföljningen av Riomötet var i många iänder, också i
skrivningarna i Agenda 21, sådan att man markerade att det var angeläget
att få till stånd en mycket bred uppföljning, inte något som bara begränsades
till regeringens domäner utan med ett engagemang från hela samhället. Med
hela samhället menar jag också hela den parlamentariska delen av samhäl-
let. Där tycker jag att man har fått en konkret anmodan. Det finns sådana
konkreta uppgifter. Det är olyckligt att man inte har tagit dem till vara.

Jag kan inte ta mig ur misstanken att det inom regeringen har funnits de-
lade meningar om man verkligen skulle vara beredd till ett samarbete med
oppositionen. Det har faktiskt på många andra punkter varit ett genom-
gående drag att den borgerliga regeringen inte har velat samarbeta. Det
finns några få undantag. Det var den stora krisuppgörelsen om ekonomin
som vi hade hösten 1992, men annars har det i stort sett varit omöjligt. Jag
tycker att det är olyckligt när politiken får en sådan utformning på områden
som är särskilt angelägna, och det är miljöpolitiken i dag.

Anf. 85 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag hoppas att jag har visat att jag inför Rio fullföljde arbetet
i den nationalkommitté som fanns när jag tillträdde. Jag tror inte att det var
någon, i varje fall inte under tiden arbetet pågick, som kritiserade det ge-
mensamma arbete som utfördes där. I varje fall fick jag aldrig den typen av
kritik. Jag fullföljde den modellen. Det tänker jag också förorda framöver,
när vi har sådana här stora saker som ligger väl definierade framöver, så att
man vet exakt hur uppgiften ser ut. Det stämmer väl med det mönster som
har använts på det internationella området tidigare. Det tänker jag fullfölja.
Det är min inriktning.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar pä frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svarpå frågor

13 § Svar på fråga 1993/94:561 om den aviserade miljöbalken

Anf. 86 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser att un-
der innevarande mandatperiod förelägga riksdagen en proposition om miljö-
balk.

Regeringens lagrådsremiss om en miljöbalk är för närvarande föremål för
Lagrådets granskning.

När denna granskning är avslutad kommer propositionsarbetet att fort-
sätta. Regeringen siktar på att i enlighet med regeringsförklaringen före-
lägga riksdagen en proposition med förslag till miljöbalk under mandatpe-
rioden.

Anf. 87 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Som man frågar får man
svar, brukar man ju säga. Men det fick jag inte den här gången. Jag hade ju
hoppats att miljöministern skulle säga att regeringen inte kommer med ett
förslag om miljöbalk till riksdagen.

Det kan ju tyckas märkligt. Om man är miljöpolitiker, som jag är, borde
man vara angelägen om att miljölagstiftningen samlas i en miljöbalk och att
den därmed skärps och ses över så att samhällets miljöskydd kan förbättras.
Jag är angelägen om att vi samlar miljölagstiftningen i en miljöbalk. Men det
finns flera anledningar till att jag tycker att det vore fel att lägga fram försla-
get nu.

En av dem är att vi befinner oss alldeles i slutet av en mandatperiod, vilket
gör att det kommer att bli nästkommande riksmöte med nyvalda riksdagsle-
damöter som får på sitt bord att behandla ett så omfattande förslag oerhört
snabbt, omedelbart efter det att riksmötet öppnats. Jag tycker att det vore
olyckligt. Det betyder också att regeringen måste skynda på och brådska
fram förslaget för att hinna lägga fram det nu. Det vore olyckligt.

Ett annat skäl är att mycket kritik har riktats mot de olika utkast till miljö-
balk som har funnits. En del av den kritiken har åtgärdats i det senaste försla-
get, det som Lagrådet har fått på remiss, men en del av kritiken kvarstår.

Det gäller t.ex. ett så viktigt område som miljökvalitetsnormer. Det är ett
nytt redskap som förs in i vår miljölagstiftning. Det sägs i lagen att miljökva-
litetsnormer skall finnas, men det är mycket oklart hur de skall användas.
Olika myndigheter skall beakta dem i sin verksamhet. Men vad betyder
detta ”beakta”? Miljökvalitetsnormerna skall utgå från vad människors
hälsa och naturen tål, men, säger man i texten kring hela förslaget, när det
gäller åtgärderna med anledning av normerna skall man göra avvägningar
mellan ekonomi och teknik. Det hela är mycket oklart.

Det är mitt skäl för att vädja till miljöministern att låta lagförslaget vila,
så att det ges större möjligheter att se över det ytterligare en gång.

Anf. 88 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Vi har inte forcerat fram det här arbetet. Vi visste att vi hade
den här typen av arbetsuppgifter med utgångspunkt från den parlamenta-
riska kommitténs arbete. Vi har på ett mycket noggrant sätt inhämtat remiss-

svar under lång tid. Därefter har vi tagit ordentlig tid på oss för att bereda
förslagen i regeringskansliet. Därefter har vi remitterat det hela till Lagrå-
det.

Det är självklart att lagrådsgranskningen skall ta den tid den tar. Mitt svar
i formfrågan om tidtabellen baseras alltså på en bedömning av de senaste
uppgifterna från Lagrådet. Om de tar längre tid på sig kommer tidtabellen
inte att hålla. Det är självklart att de försöker att göra ett så bra jobb som
möjligt.

Den här typen av uppgift - att skapa en hel balk av, i det här fallet, elva
olika lagar - är en besvärlig lagstiftningsuppgift. Det är kanske den största
lagstiftningsuppgift som regeringen över huvud taget har haft under den här
valperioden.

Jag har ingen åstundan att driva fram detta onödigt snabbt. Jag tycker att
man skall respektera att det är en process där det växer fram ett förslag som
förhoppningsvis blir allt bättre efterhand. Sedan kan vi ha olika värderingar
av innehållet i sak. Jag går inte in på den debatten i dag, även om Annika
Åhnberg frestar mig att göra det.

Nu handlar det om att respektera att den här typen av lagstiftningsuppgif-
ter tar lång tid. Jag tror att det bara är en fördel om riksdagen har god tid
på sig i böljan av en period. Dessutom ingår det övergångsbestämmelser och
organisatoriska förslag i tidtabellen. Det gäller t.ex. ett förslag om en mil-
jöombudsman och många andra saker som samtidigt skall in i tidtabellen.
Det är viktigt att man inte gör avkall på detta.

Anf. 89 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Herr talman! Jag delar definitivt uppfattningen att det är bra om man har
gott om tid på sig. Men riksdagen har ju inte gott om tid på sig bara för att
den får det här förslaget när riksmötet nyss har sammankallats. Det blir sna-
rare tvärtom. Många av ledamöterna kommer förmodligen att vara nya, och
eftersom det alltid i början av en ny mandatperiod är många frågor som finns
att behandla tror jag att det är en nackdel att en sådan här stor och viktig
fråga kommer alldeles i början av nästkommande mandatperiod.

När en proposition kommer till riksdagen rullar processen på. Det finns
en tid för motionsbehandling och det finns en ungefärlig tid för utskottsbe-
handling. Det går inte för riksdagen att behandla frågan på samma nog-
granna sätt och med samma goda tidsmarginaler som det gör för regeringen.

Jag tänker inte heller gå in på de delade meningar som kan finnas i sakfrå-
gor. De finns, och jag är rätt övertygad om att hur bra miljöbalk vi än får
kommer aldrig någonsin alla i detta land att vara fullständigt överens om in-
nehållet i den. Jag vill bara betona att det inte är något nederlag om det inte
kommer en miljöbalk under den här mandatperioden. Det är bättre att det
får ta sin tid och bli ett så gediget arbete som bara är möjligt.

Anf. 90 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Det är också min inställning. Därför har jag inte drivit på
det här arbetet mer än vad resurserna tål. Det viktiga är att det blir en så bra
produkt som möjligt, att Lagrådet tar den tid på sig som de behöver för att
granska det och att regeringskansliet har gjort på samma sätt.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Sedan har vi satt upp detta i regeringsförklaringen som en viktig uppgift
under valperioden. Jag delar inte Annika Åhnbergs uppfattning om detta.
Jag tycker att det är en fördel. Om jag vore riksdagsledamot skulle jag väl-
komna möjligheten att få motionera vid två olika tidpunkter, dels i slutet på
den här perioden, dels i början på nästa. Då har man hela sommaren på sig
att läsa miljöbalken. Det vore väl trevligt.

Anf. 91 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Herr talman! Av egoistiska skäl skulle jag naturligtvis tycka att det vore
särskilt trevligt. Mina chanser att skriva någon motion till den här miljöbal-
ken försvinner ju i och med att den här mandatperioden upphör. Men just
det faktum att vi den här sommaren passerar gränsen mellan mandatperio-
derna och att det är en ny riksdag som har att behandla den till hösten gör
att jag tycker att det finns skäl att låta hela processen ta sin tid och i stället
komma med förslaget till riksdagen i höst.

Jag är nöjd med det svar jag har fått att miljöministern delar min uppfatt-
ning att det viktiga är att det här förslaget blir så genomarbetat som möjligt.
Det viktiga är inte vilken regering som får en fjäder i hatten genom att ha
lämnat förslaget. Det viktiga är att vi alla, när beslutet en gång är fattat, med
stolthet kan säga att detta är ett gediget arbete som ger oss bättre redskap i
det fortsatta miljöskyddsarbetet.

Anf. 92 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag vill göra en liten kort notering till, så att det inte glöms
bort. Jag tycker också att det är en fördel om man tydligt och klart kan få en
folklig förankring kring ett utarbetat dokument som någon står för. Vi har
ett val. Vi skall inte glömma bort att vi lever i demokrati.

De här frågorna är visserligen svårgenomträngliga och många hinner och
orkar inte läsa igenom den här sortens materia, men det kan inte vara något
fel om detta leder till en debatt under valrörelsen. Det handlar om folklig
förankring. Det har hänt så många gånger tidigare att detta inte har varit
möjligt eller helt enkelt har undvikits. Jag tycker att det vore ytterligare en
positiv faktor om man lyckades med det.

Anf. 93 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Herr talman! Tyvärr är min erfarenhet av valrörelser snarare den att man
bör se till att de frågor man vill ha en seriös, lågmäld och noggrann debatt
om hamnar utanför den s.k. valrörelsen. Jag tycker att debatten blir allt
mindre seriös och konstruktiv ju närmare valet man kommer. Men det är
min allmänna uppfattning.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1993/94:576 om miljösatsningarna i Öst- och Cen-
traleuropa

Anf. 94 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Ulla Pettersson har frågat mig om regeringen har någon sam-
lad bild av miljösatsningarna i Öst- och Centraleuropa och när den i så fall
kommer att redovisas för riksdagen.

Svaret på frågan är att en skrivelse innehållande en redovisning av insat-
serna på miljöområdet i Central- och Östeuropa kommer att lämnas till riks-
dagen denna vecka.

Anf. 95 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret och konstatera att jag har uppnått
syftet med min fråga. Jag borde kanske ha tjatat ivrigare.

Det är väl aningen genant, det borde i varje fall vara genant, för rege-
ringen att det utskott i riksdagen som har hand om miljöfrågor - det utskott
som genom bl.a. Centerns idoga arbete inte får lov att kallas miljöutskottet -
måste tigga och be för att få fram de uppgifter som vi länge har begärt.

Från socialdemokratiskt håll begärde vi att få fram de här uppgifterna i
förra miljömotionen, vi begärde dem i samband med klimatpropositionen,
och vi har begärt dem på nytt i januari i år.

När jag under den allmänpolitiska debatten frågade miljöministern om
detta fick jag samma svar som vi har fått hela tiden, nämligen att regeringen
har ett grepp om det här, att man nog kan redovisa det och att en redovisning
kommer snart. Miljöministern sade då att han nog skulle kunna fixa det här.

Nu har det också i det här fallet visat sig att miljöministern inte är någon
riktigt bra fixare, vilket väl också har framgått av svaret på de tidigare frå-
gorna.

Jag kan inte låta bli att fråga varför det har dröjt så länge innan vi nu får
den här redogörelsen; jag litar på att den kommer nu.

Jag skall inte ge mig in på att recensera något som jag inte har sett, men
eftersom jag kommer att ha lämnat riksdagen innan det blir tillfälle att disku-
tera ärendet, vill jag nu ställa en fråga. Vi har från socialdemokratiskt håll
begärt dels en samlad redogörelse för vad som har skett med de pengar som
har beviljats, dels ett samordnat program för arbetet i Östersjöregionen, om
jag använder det begreppet, vilken strategi man alltså har. Min andra följd-
fråga blir därför: Innehåller den aviserade skrivelsen båda de delarna?

Anf. 96 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag är naturligtvis rörd intill tårar över det intresse som So-
cialdemokraterna som parti nu visar för de här frågorna. Det intresset var
något mediokert när den borgerliga regeringen tillträdde. Jag vill - för säker-
hets skull, om någon skulle ha glömt det - påminna om att den här rege-
ringen i stället för 1 miljard på tre år i Öst- och Centraleuropabistånd har
satsat 3 miljarder på tre år, plus de ytterligare insatser som ligger inom den
ram om 500 miljoner som blev en följd av energiskatteförslaget med höjd
CO2-skatt - det blev 600 miljoner över där, och 500 av dessa har avsatts bl.a.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

för östsamarbete och för Östersjön utöver det som har satsats på förnybara
energiresurser på längre sikt i vårt eget land.

Innehållet i den här skrivelsen är naturligtvis sådant som brukar finnas i
skrivelser, dvs. det finns inga förslag till beslut. Om sådana förslag hade fun-
nits, hade det varit en proposition.

Jag förnekar på det bestämdaste att vi har försökt förhala ärendet, ingen
har gjort det. Vad det handlar om är att vi under valperioden i vanlig ordning
redovisar vad vi har gjort inom ramen för de stora satsningar som vi gör och
att göra sammanställningen så fullständig som möjlig.

Jag tror, jag hoppas i varje fall, att Ulla Pettersson kommer att finna att
skrivelsen är ganska detaljerad. Jag har korrekturexemplaret av skrivelsen
med mig, och här finns en bilaga som innefattar så mycket detaljer att det
räcker för flera kvällars läsning. Dessutom tar vi i skrivelsen upp i stort sett
vartenda projekt, utom något, där vi av utrymmesskäl har komprimerat och
sammanfattat.

Det här är en mycket omfattande redogörelse, och de huvudsakliga rubri-
kerna rör som sagt hela Östeuropa och Östersjön.

Anf. 97 ULLA. PETTERSSON (s):

Herr talman! Miljöministern behöver inte bli rörd intill tårar därför att jag
bryr mig om Östersjöns miljö. Jag bor mitt i Östersjön, och jag tror inte att
miljöministern kan ifrågasätta mitt engagemang i de frågorna.

Eftersom statsrådet vill påminna mig om vad som har hänt tidigare får väl
jag i min tur påminna statsrådet om att utvecklingen i östra delen av Europa
faktiskt inte har stått still under de senaste åren. Det har hänt ganska
mycket, vilket självfallet också måste avspegla sig i de svenska kontakterna
med dessa länder. Det var inte alldeles självklart vad för slags samarbete vi
skulle ha med staterna på andra sidan Östersjön förrän en bit in på 90-talet.

Statsrådet säger också att svaret på den här frågan inte har förhalats. Vore
jag företrädare för den borgerliga majoriteten i jordbruksutskottet, skulle
jag vara väldigt besviken. I jordbruksutskottet har det - såvitt jag förstår
efter kontakter med departementet - nämligen sagts att de här redogörel-
serna skulle ha kommit mycket tidigare. Dessutom lovade statsrådet faktiskt
mig i början på februari att han skulle ”fixa det här” åt mig.

Anf. 98 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Det är precis vad jag har gjort. Eftersom det här är en skri-
velse och en redogörelse krävs det ingen mer omfattande handläggning i
riksdagen, och alltså är det ett ärende som är lämpat just för avslutningsfasen
av riksdagsperioden.

Jag är ganska stolt över det arbete som vi har hunnit med. Det arbete som
utförs är alltid otillräckligt, det är självklart, men det är i varje fall på årsbasis
räknat volymmässigt mer än tre gånger större än vad den tidigare regeringen
åstadkom under den tidigare valperioden. Jag påstår inte att allting borde
ha hunnits med tidigare, men jag kan nämna sådana konkreta exempel som
att vi nu har arbetat fram ett Östersjöprogram i vilket det krävs 150-200 mil-
jarder bara för att rätta till de hundra värsta utsläppskällorna, och det är
klart att de pengarna inte finns tillgängliga hur som helst.

Vad det handlar om nu är att vi arbetar internationellt, tillsammans i Nor-
den, i Europa och i världen, för att mobilisera mer resurser. Det är den stra-
tegi som vi arbetar efter.

Anf. 99 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Det är ju just av den anledningen att vi har gjort de sats-
ningar som vi har varit överens om som det vore bra med en samordning.
Det handlar om en mängd olika utgiftsslag och anslagsposter, och det är där-
för som det har varit utomordentligt svårt att göra sig en klar bild av saken.

Det jag kritiserat är naturligtvis inte att regeringen nu kommer med den
här redogörelsen - jag tycker att det är alldeles utmärkt bra - utan vad jag
kritiserar är att man under ett par års tid har sagt att detta har gjorts, att
detta finns i departementet, men att man inte har kunnat redovisa det för
riksdagen. Det är min kritik. I övrigt ser jag i hög grad fram emot att få läsa
den här redogörelsen när den äntligen kommer.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på frågorna 1993/94:550 och 552 om den nya läroplanen

Anf. 100 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Eva Johansson har ställt två frågor till mig angående föräld-
rainflytandet i skolan och den nya läroplanen. Jag besvarar båda frågorna i
ett sammanhang.

Den övergripande målsättningen för de senaste årens skolreformer har va-
rit att flytta skolans kraftfält från relationen mellan statlig och kommunal
skolförvaltning till den mellan skolans professionella och hemmen. Den nya
läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, där föräldrar och elever ges
ett större ansvar och beslutsutrymme, är en viktig milstolpe i denna utveck-
ling.

Jag citerar ur läroplanen: ”Skolan skall klargöra för elever och föräldrar
vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och
skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har.”

Vidare framgår att skolan skall vara ett stöd för familjerna i deras ansvar
för barnens fostran och utveckling: ”Skolans arbete måste därför ske i sam-
arbete med hemmen.” Läroplanen understryker också vikten av att under-
visningsmålen ständigt prövas, att resultaten följs upp och utvärderas och att
nya metoder prövas och utvecklas: ”Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt
samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl
hemmen som med det omgivande samhället.”

Under avsnittet Bedömning och betyg framgår att läraren skall ”med ut-
gångspunkt i föräldrarnas önskemål fortlöpande informera elever och hem
om studieresultat och utvecklingsbehov”. Det åligger slutligen rektor att ut-
veckla formerna för samarbetet mellan skolan och hemmen och för föräld-
rarnas information om skolans mål och sätt att arbeta och om olika valalter-
nativ.

Jag kan inte se att förtydligande skrivningar kan behövas för att betona

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

vikten av föräldrars inflytande i skolan. Läroplanen är enligt min uppfatt-
ning klar och entydig.

Arbetet med att tillsätta en utredning för att stärka elevers och föräldrars
inflytande i skolan pågår. En särskild utredare kommer att utses inom den
närmaste veckan. Arbetet beräknas pågå under hela hösten. Först därefter
kan det bli aktuellt att återkomma till riksdagen.

Anf. 101 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Regeringens läroplansproposition, som vi behandlade i hös-
tas, flyttade fram positionerna när det gäller föräldrars och elevers infly-
tande i skolan. Dessutom gjorde riksdagen vid det tillfället ytterligare skärp-
ningar som underströk vikten av att det nu måste hända någonting i verklig-
heten ute i skolorna. Också det var mycket viktigt.

Skolverkets utvärdering visade en förskräckande bild. Just ingenting hade
hänt. Eleverna saknar i stort sett fortfarande inflytande över sitt arbete, och
det gäller särskilt de äldre eleverna. Det finns heller inte någonting som ty-
der på att föräldrarnas inflytande har ökat.

De förändrade skrivningarna, från propositionen till den läroplan som re-
geringen sedan presenterade, har på sina håll tolkats så, att man vill tona ner
denna fråga. Jag tror att skolministern och jag är ganska överens i den här
frågan. Jag vill nu tolka skolministerns svar som att det inte är meningen att
denna fråga skall tonas ned. I så fall är vi överens, och då är det bra. Jag tror
att det kan vara till stöd för elever och föräldrar att ha ett sådant uttalande.

När det sedan gäller utredningen vill jag fråga på vilket sätt föräldrars och
elevers erfarenheter och kompetens på detta viktiga område skall tas till
vara. Hur kommer t.ex. elevorganisationerna och Hem och skola in i detta
utredningsarbete? Jag kan heller inte låta bli att fråga: Varför har det dröjt
så länge innan detta arbete kommit i gång? Det är viktigt att dessa erfarenhe-
ter finns med från början i läroplansarbetet.

Anf. 102 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Den första frågan gäller om regeringen har försökt tona ner
föräldrarnas inflytande i skolan. Svaret på den frågan är nej. Vi är överens
om att det är propositionen och de tankegångar som där förs fram som gäller.
Jag har inte uppfattat de formuleringar som gjorts på annat sätt än att rege-
ringen fullföljer det som sades i propositionen. Det är naturligtvis viktigt att
det inte råder något tvivel om den saken.

Föräldrainflytandet är en av huvudpunkterna i regeringens politik. Jag vill
påminna om att det från regeringens sida var avgörande att i det arbetet ut-
öka möjligheterna för föräldrar att välja skola.

Det frågades varför det dröjt innan arbetet i arbetsgruppen kommit i gång.
I andra sammanhang har vi kritiserats för att göra för mycket och gå för
snabbt fram. Det var flera uppdrag som regeringen fick och som vi ålade oss
själva i samband med läroplansarbetet och besluten i riksdagen. Vi har för-
sökt att effektuera dem på ett noggrant sätt. Jag lovar att vi inte har legat på
latsidan.

Det uppdrag som regeringen ger till utredaren när det gäller föräldrainfly-
tandet i skolan handlar om att kartlägga samarbetsformerna för elever och

föräldrar i skolan. Av denna kartläggning måste framgå hur de olika samver-
kansformerna är sammansatta och vilka arbetsuppgifter som finns.

De juridiska begränsningar som finns i dagens lagstiftning för ett institu-
tionaliserat elev- och föräldrainflytande måste redovisas. Det behövs som
underlag för den fortsatta diskussionen i riksdagen. Vi behöver också en re-
dovisning av erfarenheter av elev- och föräldrainflytande.

De som håller i utredningen måste naturligtvis ha ett inflytande över hur
arbetet läggs upp. Om man skall redovisa erfarenheter av elev- och föräld-
rainflytande måste de olika organisationer som på olika sätt representerar
elever och föräldrar finnas med i arbetet. Jag kan inte tänka mig annat. Jag
får återkomma med det jag inte hann säga.

Anf. 103 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är inget märkligt om statsrådet i direktiven slår fast att
elevers och föräldrars erfarenheter och kompetens på detta område skall tas
till vara. Det vore välgörande att det blir klart utsagt, eftersom det ställs frå-
gor om det.

Det är viktigt när skolorna nu går in i verkställighetsfasen och planerar för
den nya läroplanen att de har ett så gott underlag som möjligt för detta vik-
tiga arbete som ligger i att utveckla föräldrars och elevers inflytande. Det
gäller inte bara rätten att välja skola, utan jobbet i skolan. Det handlar om
det vardagliga arbetet i den skola där alla barn går. Det känns angeläget.

Man håller litet grand andan, är jag rädd för, i avvaktan på att utredningen
blir klar. Därför tycker jag nog att statsrådet har vilat på hanen litet för länge
i den här frågan.

Anf. 104 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det kan man ha olika uppfattningar om. De olika samarbets-
former som finns runt om i det svenska skolväsendet är många och mångfa-
setterade. Det finns ett engagemang från föräldrar och elever för olika typer
av samarbete och samverkan i gemensamma beslut i skolan.

Detta är ett omfattande arbete. Det är möjligt att vi hade kunnat komma
i gång något tidigare. Men jag tror att det hade varit svårt att få en fullödig
och genomarbetad redovisning klar redan den 1 juli, om det var avsikten.
Det är då läroplanen börjar gälla.

Vi är överens om att det är viktigt att få fram detta underlag. Det var bra
att beslutet fattades och att uppdraget kommer att ges. Jag tror att alla kom-
mer att vara nöjda med direktiven. Jag tar till mig Eva Johanssons synpunk-
ter om vad regeringen borde skriva i direktiven.

Jag konstaterar också att vi inte har omtolkat föräldrainflytandet. Det är
för denna regering oerhört centralt att föräldrar får ökat inflytande i skolan
och när det gäller de egna barnens skolgång. Det fullföljer vi på olika områ-
den.

Anf. 105 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Vi vet att det ser olika ut i olika skolor. Det är inte något
skäl för att vänta med arbetet, snarare tvärtom. Jag tycker att det är ett skäl
för att snabbt få i gång kartläggningsarbetet och utredningsarbetet, så att de

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

olika modeller som finns kan få spridning och människor få inspiration av
vad som händer i andra skolor. Det var mycket av tanken bakom detta.

Det gjordes en beställning från riksdagen. Vi har kritiserat regeringen,
och kanske framför allt Utbildningsdepartementet, i en del andra frågor. Det
har vi gjort eftersom det från detta departement ibland kommit helt nya för-
slag väldigt hastigt, som vi faktiskt inte har bett om.

I detta fall skulle nog statsrådet ha fått allt stöd i världen i denna kammare
för att gå vidare i detta arbete och skynda på det, eftersom det är viktigt. Nu
hoppas jag att detta slutar med att det verkliga elev- och föräldrainflytandet
i skolorna ökar.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1993/94:571 om lektorstjänster vid gymnasie-
skolan

Anf. 106 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Ingrid Näslund har frågat mig vad jag avser att göra för att
vända utvecklingen när det gäller att öka rekryteringen till lektorstjänsterna
på gymnasiet, och för att se till att skollagens bestämmelser om att kommu-
nerna och landstingen skall sträva efter att anställa forskarutbildade lärare
efterlevs.

Jag vill bötja med att erinra om att staten genom den av riksdagen beslu-
tade ansvarsfördelningen skall lägga fast kvalitetskrav, rättigheter och skyl-
digheter, definiera likvärdighet och i viss mån finansiera skolväsendet. Kom-
munerna och landstingen skall se till att invånarna har tillgång till utbildning
av god kvalitet. Kommunerna och landstingen har också det fulla ansvaret
för personalen i skolan.

Jag är väl medveten om det problem som Ingrid Näslund tar upp i sin
fråga. Den statistik som Ingrid Näslund refererar till i sin fråga är heller inte
ny för mig. Regeringen har ett flertal gånger pekat på behovet av att fler
forskarutbildade lärare anställs i gymnasieskolan och komvux. Vi har också
vidtagit åtgärder för att öka rekryteringen. Regeringen föreslog i läroplans-
propositionen att det i skollagen skall slås fast att kommunerna och lands-
tingen skall sträva efter att anställa lärare med forskarutbildning. Riksdagen
beslutade enligt regeringens förslag, och lagen träder i kraft den 1 juli i år.
Den senaste gången regeringen tog upp frågan var i utvecklingsplanen för
skolväsendet, där vi påtalade vikten av att följa effekterna av lagen. Det är
då speciellt viktigt att följa tillgången på lektorer och omfattningen av kom-
munernas och landstingens rekryteringsåtgärder.

Jag vill understryka det betydelsefulla i kontakter mellan universitet och
högskolor och den gymnasiala utbildningen. Genom de krav som ställs på
den gymnasiala utbildningen i läroplanen och i kursplanerna på att närma
sig ett allt mer vetenskapligt sätt att tänka och arbeta ställs det också större
krav på lärarnas kompetens. Detta borde ge incitament till ytterligare kon-
takter mellan den gymnasiala utbildningen och den högre utbildningen. Ett

exempel kan vara utbytestjänstgöring mellan gymnasieskolor och universitet
och högskolor.

I detta sammanhang vill jag erinra om att regeringen ser allvarligt på det
låga antalet forskarutbildade i landet och att vi därför har satt upp ett mål
att fördubbla antalet doktorsexamina till år 2000. Under de senaste åren har
antalet licentiat- och doktorsexamina ökat. Detta kan också leda till att fler
forskarutbildade söker lärartjänster inom den gymnasiala utbildningen.

Sammanfattningsvis ser jag, i likhet med Ingrid Näslund, allvarligt på re-
kryteringssituationen vad gäller antalet forskarutbildade i den gymnasiala
utbildningen. Regeringen har dock vidtagit åtgärder för att öka antalet fors-
karutbildade lärare i gymnasieskolan och komvux. Vissa av dessa åtgärder
har ännu inte trätt i kraft. Vi får nu avvakta och genom Skolverkets uppfölj-
ning se om åtgärderna har avsedd effekt.

Anf. 107 INGRID NÄSLUND (kds):

Herr talman! Jag ber först att få tacka för svaret på min fråga. Jag förstår
att vi delar oron för att det finns ett så pass litet antal lektorer inom gymna-
sieskolan. Det är riktigt som skolminister Beatrice Ask påpekar här, att
denna regering verkligen har ansträngt sig för att öka antalet forskarutbil-
dade. Det tycker jag är mycket positivt.

Det som oroar mig allra mest i det här sammanhanget är dock inte till-
gången på människor som skulle kunna fylla de vakanta lektorstjänsterna,
utan det är den ovilja som kommunerna har visat när det gäller att anställa
de kompetenta personer som redan finns. Därför finns det också ett stort
missnöje hos de människor som har kostat på sig en forskarutbildning. Det
är en mycket dyrbar utbildning. Den kräver inte bara stora uppoffringar eko-
nomiskt utan också en mycket stor arbetsinsats. Många som har skaffat sig
en sådan utbildning befinner sig ändock i en sådan situation att de inte får
någon tjänst. I en hel del fall beror det på att det inte finns några tjänster att
söka, åtminstone inte där de är bosatta.

Jag har litet grand studerat förhållandena för ett sådant ämne som religion
som har varit särskilt illa utsatt i många avseenden, även när det gäller lek-
torstjänster. Det har sagts mig att det i Stockholm inte har utannonserats en
lektorstjänst i religion på över 20 år. Jag vet inte om den siffran stämmer.
Jag har inte hunnit kontrollera den. Men om så är fallet är det verkligen be-
svärligt. Det har tidigare funnits tio tjänster. Nu finns det bara en kvar. I
Malmö finns det en lektorstjänst eller möjligen två.

Jag undrar hur uppföljningen av kommunernas rekryteringsåtgärder från
Skolverkets sida ser ut för att den skall kunna påverka kommunerna. Vad
avser skolminister Beatrice Ask att göra för att kommunerna verkligen skall
försöka att rekrytera? Det gör de uppenbarligen inte i dag.

Anf. 108 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag har pekat på att vi har slagit fast de krav som skall ställas
på kommunerna och att det kommer att träda i kraft inom kort. Det är klart
att kommunerna måste få litet tid på sig att leva upp till kraven. Därför är
det svårt att säga om det kommer att bli någon effekt. I den utvecklingsplan
för skolväsendet, som vi skall diskutera här i kammaren på torsdag, har vi

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

för säkerhets skull pekat på nödvändigheten av att följa upp det här. Det
är inte skolministerns sak att bestämma hur Skolverkets uppföljning skall
utformas mera konkret. Men det är naturligtvis av intresse både för skolmi-
nistern och för riksdagen att ta del av Skolverkets funderingar i denna fråga.

Utöver de beslut vi har fattat, tror jag att vi måste öka insikten generellt.
Det gäller betydelsen av högre akademisk utbildning, att man skall höja
kompetensnivån i hela utbildningssystemet och varför riksdagen anser att
det är värdefullt med forskarutbildade lärare just på gymnasienivå. Det är
uppenbarligen så att den insikten inte finns. Det finns nämligen en ovilja,
och det går segt att rätta till den brist som är så uppenbar i dag.

Jag tror att vi alla har ett stort ansvar i debatter och diskussioner. Jag tror
också att det handlar om att man måste försöka engagera lokala politiker.
Var och en av oss, i riksdagen och regeringen, måste se till att i alla våra
kontakter med människor på lokal nivå lyfta fram det här beslutet som riks-
dagen har fattat. Vi måste se till att man i kommunerna funderar över vad
man gör eller vad man inte gör för att leva upp till de krav som vi har ställt för
att få hög kvalitet på den utbildning som ges till ungdomarna på gymnasiet.

Anf. 109 INGRID NÄSLUND (kds):

Herr talman! Jag håller med om att det nog också handlar om att öka med-
vetenheten ute i kommunerna. Det är tydligt och klart att man där inte har
insikten att om man vill höja kvaliteten i gymnasieutbildningen måste det
också finnas lektorer i de olika ämnena. Det innebär en oerhörd stimulans
för alla lärare på skolan att det finns lektorer som man kan diskutera med
när det gäller utvecklingsprocessen i skolan. Det har t.o.m. uttalats från en
del kommuners sida att lektorer inte för utvecklingen framåt i skolan. Det
är tragiskt att så är fallet.

Jag undrar om skolministern har någon idé om hur man ifrån regeringens
sida skulle kunna öka medvetenheten. Nu har vi på sätt och vis frånhänt oss
möjligheterna att fatta beslut om ett visst antal lektorer. Det gjorde man
förut, och man angav antalet till 3 000. Trots detta tjänstgör för närvarande
bara 1 200 lektorer.

Anf. 110 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag har många idéer om vad regering och riksdag kan göra
om kommunerna inte rättar sig efter de beslut vi redan har fattat. Det vore
kanske dumt att avslöja idéerna innan vi vet om de åtgärder vi nu har vidtagit
fungerar.

Däremot vill jag säga att vi redan i dag gör en del för att höja den allmänna
medvetenheten och insikten om hur viktigt det här är. Det gör vi bl.a. i det
arbete som bedrivs kring Agenda 2000. Förutom att vi samlar in kunskap
och synpunkter på utbildningssystemet som helhet från t.ex. olika institutio-
ner, har vi anordnat ett antal regionala konferenser. I dessa konferenser har
företrädare för gymnasieskolor, högskolor och näringsliv deltagit för att dis-
kutera och skapa kontaktytor. Bristen på kontaktytor gör att insikten är då-
lig. Jag tror att det faktiskt bidrar till att öka medvetenheten i kommunerna
och till att man kan hitta konkreta former för att nå varandra. En konkret

samarbetsform för gymnasiet och högskolan är att se till att man har forskar-
utbildade lärare på skolorna.

Anf. 111 INGRID NÄSLUND (kds):

Herr talman! Jag skall inte säga så mycket mera. Jag ber i stället att få
tacka för det svar jag har fått. Om det skulle visa sig att det inte blir en verklig
skärpning på det här området från kommunernas sida, efterlyser jag att vi
skall vidta åtgärder så snabbt som möjligt för att medvetenheten verkligen
skall öka. Jag ber att få tacka för meningsutbytet.

Anf. 112 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det här är en av de frågor som ingår i den utvecklingsplan
för skolväsendet som vi skall arbeta med i höst - om riksdagen lämnar sitt
godkännande. Det är klart att om utvärderingen visar att problemen består
får vi försöka hitta nya vägar.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1993/94:548 om ungdomars sommararbete

Anf. 113 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Göte Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta
för att bidra till att det fackliga motståndet mot ungdomars sysselsättning
undanröjs.

Herr talman! Jag ser medverkan och bedömningar från arbetsmarknadens
parter som viktiga inslag i arbetsmarknadspolitiken. När det gäller de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna fordras en stor vilja till samverkan både från
arbetsgivare på orten och från arbetstagarna. Det är viktigt att i första hand
arbeta för ordinarie jobb. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall användas
sedan alla möjligheter till reguljära anställningar har prövats. I denna be-
dömning har parterna sin roll och bidrar till helhetsbilden.

Beträffande sommararbeten för ungdomar är det en särskild fråga. Även
då gäller att inte undantränga de arbetstillfällen som regelmässigt uppstår
som sommararbetsmarknad. Regeringen har tagit bort de begränsningar för
ungdomspraktik under sommaren som funnits tidigare och överlåtit sådana
bedömningar åt regionala och lokala arbetsmarknadsorgan.

Att kommunerna försöker ordna arbetstillfällen under en del av dagen un-
der en kortare tid på sommaren för skolungdomar anser jag vara ett vällov-
ligt initiativ som de fackliga organisationerna knappast borde ha invänd-
ningar emot. När det rör sig om mycket korta perioder, kan knappast dessa
ungdomar tränga ut reguljära arbeten och inte heller ersättas i enlighet med
avtal. Det rör sig mer om socialt inriktade insatser som alla parter på en ort
borde kunna vara eniga om.

Anf. 114 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

Orsaken till att jag har ställt denna fråga är att man i Sävsjö kommun har

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

en mycket hög ambition när det gäller att försöka ge ungdomar sysselsätt-
ning under sommarlovet. Man har inventerat arbetsmarknadssituationen.
Man har sett vilka möjligheter som finns i den egna kommunen att ge syssel-
sättning. Givetvis är man medveten om var gränsen går för vad som kan an-
ses vara reguljärt arbete. Dessa sysselsättningsåtgärder inkräktar inte på den
reguljära arbetsmarknaden. Den tilltron måste vi visa kommunen och de be-
dömningar som görs i dessa sammanhang.

Nu har framför allt ett fackförbund definitivt sagt nej till att samarbeta i
den här frågan. Det komplicerar bilden, även om andra fackförbund har va-
rit positiva.

När vi befinner oss i en svår situation på arbetsmarknaden och kritiken för
arbetslösheten mot regeringen och kommunerna är skarp är det angeläget
att de fackliga organisationerna inte motarbetar goda initiativ. Därför finns
det anledning för arbetsmarknadsministern att mer generellt titta på den här
frågan. Arbetsmarknadsministern kan inte gå in på ett enskilt fall, men han
kan se på generella tendenser i sammanhanget.

Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om det inte finns anledning att
noggrant inventera de fackliga organisationernas agerande på den här punk-
ten och eventuellt också vidta åtgärder om det visar sig att man från fackligt
håll motarbetar den här formen av positiva insatser som görs i kommunen.

Anf. 115 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Som Göte Jonsson säger befinner vi oss i en situation då
många står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Sommarjobben behövs
för redan utbildade och arbetslösa. Vi tror att det denna sommar blir en
hygglig sommararbetsmarknad. Mycket talar för det.

Det som Göte Jonsson tar upp är en annan sak. Det handlar om att ge litet
yngre ungdomar och ungdomar med sociala problem en möjlighet. Kommu-
nen gör en stor insats. För dagenkan jag vädja till samtliga fackliga organisa-
tioner att inte leva som i överhettningens tidevarv, under senare delen av 80-
talet. Situationen är en annan.

Jag är naturligtvis beredd att samtala om detta i de mer regelbundna mö-
ten och kontakter som då och då förekommer. Jag kommer inom kort att
träffa arbetsmarknadens parter i ett större möte.

Anf. 116 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag tackar för det. Jag tror att det skulle vara bra om arbets-
marknadsministern tar upp dessa frågor. Det gäller, precis som arbetsmark-
nadsministern säger, jobb för ungdomar under ferietid. Det är således ung-
domar som inte kan gå ut på den reguljära arbetsmarknaden. Det är angelä-
get att också dessa ungdomar får möjlighet att känna på vad olika sysselsätt-
ningsuppgifter innebär.

Det har kommit utomordentligt positiva reaktioner från ungdomar på
dessa initiativ. Därför finns det verkligen anledning att se över läget och att
analysera och diskutera med arbetsmarknadens parter. Detta är sociala in-
satser som är viktiga också för ungdomarnas introduktion senare på den re-
guljära arbetsmarknadsmarknaden.

Jag tackar så mycket för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1993/94:563 om ungdomsarbetslösheten

Anf. 117 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Claus Zaar har frågat mig vilka åtgärder på kort och lång
sikt jag avser att vidta för att nedbringa arbetslösheten bland ungdomar med
tanke på att 130 000 ungdomar inom kort kommer att avsluta sin utbildning
och söka arbete.

Regeringen ser utomordentligt allvarligt på arbetsmarknadssituationen
för ungdomar. Det är alltid de nytillträdande på arbetsmarknaden som har
det svårast att finna arbete i en lågkonjunktur. Ungdomar har därutöver ge-
nom arbetsmarknadslagstiftningens ”sist in, först ut” fått bära en stor del av
de nedskärningar som påböljades i slutet av 1989.

Ungdomarna är en prioriterad grupp i arbetsmarknadspolitiken på så sätt
att deras andel av dem som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall
överstiga deras andel av de arbetssökande. Detta mål har nåtts, men i första
hand är naturligtvis målet att ge ungdomar reguljära arbeten. Det är mycket
viktigt att ungdomars arbetslöshetsperioder är korta.

Regeringen har genom att förbättra möjligheterna för näringslivet nu lagt
en stark grund för tillväxt och därmed nya arbetstillfällen. Det är av avgö-
rande vikt att skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt i ekonomin. Till-
växt och stabilisering av svensk ekonomi är grunden för att det skall utveck-
las en fullgod ordinarie arbetsmarknad.

Regeringen har också vidtagit åtgärder inom det arbetsrättsliga området
för att underlätta för de nytillträdande att komma in på arbetsmarknaden.
Provanställningar har förlängts från tre eller sex månader till tolv månader.
Möjligheten har också förbättrats på motsvarande sätt när det gäller att an-
ställa vid arbetstoppar i företag.

I höstas infördes det generella anställningsstödet som ger arbetsgivarna
avdrag på sociala avgifter för dem som anställts under 1994. AMS har med
en kraftfull kampanj informerat bl.a. om detta stöd och om rekryteringsstö-
det, som innebär att en arbetsgivare under sex månader kan få bidrag med
upp till 65 % av sina lönekostnader om han eller hon anställer en arbetslös
person. Dessa åtgärder beräknas bl.a. gynna ungdomar.

Ungdomspraktiken är en åtgärd på kort sikt. Den har också nyligen änd-
rats så att det skall bli lättare att ge ungdomar praktik under sommarmåna-
derna. I dag finns ca 100 000 ungdomar i olika åtgärder, varav ungdomsprak-
tik är den största arbetsmarknadspolitiska åtgärden. Över huvud taget har
aldrig någon regering varit i närheten av att satsa så mycket som den nuva-
rande gör på arbetsmarknadspolitiken.

Med en långsiktig satsning på kompetens stärker regeringen vårt lands
konkurrensförmåga, vilket i sin tur kommer att stärka vår ekonomi samtidigt
som det ger många ungdomar sysselsättning. Regeringen har utökat antalet
utbildningsplatser på alla nivåer. Gymnasieskolan har utökats med 40 000

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 114

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

platser, komvux med 25 000 utbildningsplatser och folkhögskolorna med
10 000 extra platser. Antalet studerande vid universitet och högskolor har
ökat från ca 130 000 läsåret 1990/91 till nära 180 000 läsåret 1993/94. Ungefär
15 % av landets 19-åringar beräknas ha påböljat en högre utbildning under
1992/93 jämfört med något mer än 5 % på 1980-talet. På sikt har regeringen
föreslagit att 20000 fler studenter skall erbjudas utbildning efter gymnasie-
skolan, företrädesvis kvalificerad yrkesutbildning.

Arbetslösheten har minskat påtagligt under årets första månader och lig-
ger nu lägre än vad den gjorde under samma period 1993. Även för ungdo-
mar har arbetslösheten sjunkit märkbart. Övertidsuttaget inom industrin är
det högsta som mätts sedan mätningarna började 1960, vilket talar för att det
finns goda möjligheter för nyanställningar. Antalet lediga platser är i stadig
uppgång och låg i april inte långt från 1990 års nivå.

Ungdomar har i dag det besvärligt på arbetsmarknaden. Det gäller därför
att arbetsgivare, fackliga organisationer och över huvud taget alla tar ett
mycket stort ansvar för våra ungdomars utbildning och jobb under de när-
maste åren. Regeringens bedömning är att ungdomar kommer att vara efter-
frågade på den svenska arbetsmarknaden under större delen av de återstå-
ende 90-talsåren.

Anf. 118 CLAUS ZAAR (nyd):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Åt-
gärdspaketet är dock inte tillräckligt. Därför har jag ställt frågan.

Det finns nästan en kvarts miljon arbetslösa ungdomar till sommaren.
100 000, i stort sett, är redan i dag arbetslösa. Dessutom avslutar 130 000
ungdomar snart sin utbildning.

Det är något som är fel i samhället i dag. Man kan jämföra arbetslösheten
bland ungdomarna med arbetslösheten bland 55-64-åringarna. Då finner
man att arbetslösheten bland ungdomarna är cirka fyra gånger högre än
bland 55-64-åringarna. Man måste blanda in just den åldersgruppen för att
kunna bereda plats. Vi måste börja diskutera hur ungdomarna kan få ut-
rymme på arbetsmarknaden. Det går kanske att få fram 50 000 platser ge-
nom tillväxt. Som det ser ut nu går det inte att få fram fler. Vi måste alltså
göra förändringar när det gäller åldersgrupperna på arbetsmarknaden, så att
det på något sätt blir lättare att ha ungdomar anställda och svårare att ha 55-
64-åringar anställda.

Är arbetsmarknadsministern intresserad av att fundera i de banorna?

Anf. 119 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Som jag sade i svaret finns i dag ca 100 000 ungdomar i olika
åtgärder. 70 000 har varit öppet arbetslösa, varav en del i över fyra månader.
Det sista, ”över fyra månader”, är något som vi måste passa upp på. Längre
arbetslöshetsperioder för unga människor är inte bra. Det är inte bra för nå-
gon, men det är speciellt känsligt i unga år.

Från skolorna kommer det i vår ut ungefär 100 000 ungdomar. Men Claus
Zaar hade kanske med att det kommer ungdomar även från militärtjänsten.
Då blir det ett något större antal.

Vi tror egentligen på en riktigt hygglig sommararbetsmarknad i vårt land,

som suger upp en del arbetslösa. Men det råder inget tvivel om att vi kommer
att få uppleva en sommararbetslöshetstopp genom det ovanligt stora utsläp-
pet från skolorna. Ordinarie utbildningar och förlängda utbildningar slutar
samtidigt.

Jag har träffat mycket tunga arbetsgivarrepresentanter samt representan-
ter för Småföretagarnas Arbetsgivarorganisation och för fackliga organisa-
tioner för att diskutera hur man skall byta ut övertid och ta tag i jobbfrå-
gorna. Detta är mycket viktigt. Jag är beredd att diskutera alla idéer på detta
område. Så fort det bara går måste vi åstadkomma en bra arbetsmarknad
över huvud taget men inte minst för ungdomarna.

Anf. 120 CLAUS ZAAR (nyd):

Herr talman! Det låter ju hoppfullt om vi kan diskutera även en föränd-
ring, som innebär att 55-åringar och äldre, genom att de fick en förmånlig
möjlighet att lämna arbetsmarknaden frivilligt, kunde ge plats åt ungdomar.
Jag skulle se det såsom en väldigt positiv sak, om arbetsmarknadsministern
ville ta upp detta resonemang. Man kan också koppla resonemanget till att
de 55-åringar och äldre som slutar frivilligt skulle kunna bli lärare för ungdo-
mar. Företagen kan inte ta in arbetskraft, eftersom man inte hinner lära upp
den. Man måste i dag hitta ett system - vi har föreslagit ett lärlingssystem -
som gör att ungdomarna kan komma in i företagen och få en upplärd praktik
så att de inte förorsakar problem i företagen.

Anf. 121 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Claus Zaar tar upp pararbetet, dvs. att äldre lär ung. Litet
av detta har Svanholm på ABB tagit till sig, när han tar in en praktikant på
tio anställda. Då skall de tio ha i uppdrag att lära ut så mycket som möjligt.
På det sättet får 3 000 ungdomar arbete. Skanska följer med och tar, trots en
mycket svår arbetsmarknad, emot tusen ungdomar. Denna typ av diskussion
pågår i alla stora företag. Jag hoppas att det skall leda framåt. Bl.a. sådana
här saker kommer vi att resonera om.

Anf. 122 CLAUS ZAAR (nyd):

Herr talman! Vi har dock den allvarliga situationen att så många ungdo-
mar har varit arbetslösa väldigt länge. Det måste hända någonting från rege-
ringens sida så snart som möjligt. Läget är ohållbart. Ungdomarna får egna
normsystem och lever utanför samhället. Vi kan inte ha det som vi har det
nu. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern tar till sig förslaget att 55-
åringar och äldre skall få möjlighet att förmånligt lämna arbetsmarknaden.
Kan jag hoppas på något initiativ i den riktningen?

Anf. 123 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Den frågan är inte så lätt. En för tidig avgång med hela tio
år innebär stora kostnadsåtaganden. Huvudinriktningen måste vara att man
släpper in praktikanter och lärlingar samt ökar kompetensen genom skolut-
bildning osv. Å andra sidan vet vi att pensionsåldern inte är 65 år. På grund
av förslitningsskador och ibland av arbetsmarknadsorsaker är den egentliga
pensionsåldern 60 år, då man är slut och trött.

Prot. 1993/94:114 •

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Anf. 124 CLAUS ZAAR (nyd):

Herr talman! Jag skulle vilja att arbetsmarknadsministern tillsammans
med övriga regeringsledamöter studerar just vad kostnaderna är i dag och
vad människorna i denna åldersgrupp gör. Jag tror att man kan få fram en
finansiering på dagens samhällskostnader för den åldersgruppen, som gör att
det vore en förmån att få sluta vid 55 års ålder just i den nuvarande arbets-
marknadskonj unkturen.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1993/94:569 om SJ:s verksamhet i Ånge

Anf. 125 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Sigge Godin har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
vidta för att SJ skall leva upp till sitt regionalpolitiska ansvar. Bakgrunden
till frågan är de planerade rationaliseringar av verksamheten i Ånge som SJ
har aviserat.

Frågan ligger inom kommunikationsministerns ansvarsområde. Han är
emellertid förhindrad att vara i kammaren i dag, och eftersom dagens fråge-
stund är den sista under detta riksmöte, kommer jag att besvara frågan.

Ånge är en av de orter som berörs av SJ:s planerade rationaliseringar inom
verkstads- och godsverksamheten under den kommande treårsperioden. En-
ligt uppgift från SJ är de aviserade förändringarna ett led i arbetet med att
omstrukturera och stärka vagnslasttrafiken, som utgör basen i SJ:s godsverk-
samhet och som för närvarande går med förlust. SJ:s planerade omstrukture-
ring innebär bl.a. att rangering och underhåll koncentreras till färre orter.
Detta innebär att rangerbangårdsverksamheten i Ånge, Boden, Sundsvall
och Nässjö avvecklas. Vidare kommer omfattningen av verksamheten i
Tomteboda stegvis att reduceras. Samtidigt kommer underhållsverksamhe-
ten att minska eller avvecklas på motsvarande orter. Avvecklingen av range-
ringen i Ånge baseras enligt SJ på att Ånge har mycket få kunder i det egna
närområdet. Ånge är dessutom enligt SJ inte någon naturlig föreningspunkt
i det nationella nätet av stora godsflöden.

Totalt berörs ca 700 personer under en treårsperiod av de omstrukture-
ringsåtgärder som vi här pratar om. Av dessa finns 120 i Ånge. Enligt uppgift
från SJ kommer ingen personal att sägas upp utan att först erbjudas alterna-
tiv.

Trots omfattande rationaliseringar under de gångna åren är SJ:s godstran-
sportverksamhet i dagsläget inte lönsam. För att nå ett positivt resultat, vil-
ket är en förutsättning för att vagnslasttrafiken skall kunna överleva på lång
sikt, krävs enligt SJ en rationell verksamhet.

Enligt de uppgifter som inhämtats från SJ kommer omfattande åtgärder
att vidtas för att minimera de negativa effekterna för berörd personal och
för berörda orter. Dessa åtgärder omfattar personalpolitiska insatser i form
av bl.a. omskolning, omplaceringsstöd och entreprenörsstöd. Vidare kom-
mer SJ i samarbete med berörda kommuner, AMS, Trygghetsstiftelsen m.fl.
att arbeta för att finna alternativ sysselsättning utanför SJ.

Jag delar Sigge Godins uppfattning att de aviserade förändringarna inne-
bär stora problem för bl.a. Ånge kommun. Det är därför angeläget att insat-
ser görs för Ånge. Kommunikationsministern har förklarat för mig att han
avser att hålla sig informerad om SJ:s arbete med det aviserade åtgärdspro-
grammet.

Vad gäller mitt eget ansvarsområde, arbetsmarknadspolitiken och regio-
nalpolitiken, är inriktningen att eftersträva en breddning av näringslivet i
mindre kommuner och mindre orter som av olika skäl har en ensidig närings-
livsstruktur. Detta gäller också för Ånge kommun.

Anf. 126 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Jag beklagar att
kommunikationsministern inte kan vara här och besvara frågan, för det är i
första hand en fråga för honom. Men frågan är också i högsta grad en regio-
nalpolitisk fråga, varför jag verkligen uppskattar att arbetsmarknadsminis-
tern lämnar detta svar.

SJ:s varslade avveckling av lokverkstaden och rangerverksamheten i Ånge
innebär att 120 personer mister jobbet. Medräknat de indirekta effekterna
betyder det att det berör 700 personer. Det påverkar självfallet servicen i en
glesbygd när 700 av totalt 3 000 människor i kommunen drabbas.

Gymnasieskolan - som har dåligt elevunderlag i dag - hotas, och närings-
idkarna i bygden får naturligtvis sämre beläggning och hotas också. Det in-
nebär att det sker utflyttningar. Det är oacceptabelt för Ånges räkning.
Dessutom verkar beslutet väldigt förhastat. Man har såvitt jag kan förstå inte
övervägt frågan.

Om SJ avvecklar i Ånge kommer sannolikt vagnslasttrafiken i Norrland
att upphöra. Det kan man inte heller acceptera av regionalpolitiska skäl.

Det står i svaret att kommunikationsministern skall hålla sig informerad.
SJ säger att ingen skall ställas arbetslös, utan erbjudas annat jobb. Ja, men
det blir inte i Ånge. Det blir på annat håll i landet.

Det här räcker inte, som statsrådet förstår. Detta besked räcker inte till
människorna i Ånge. Vi måste få ett klarare besked från regeringen. På vil-
ket sätt tänker ni angripa frågan?

Anf. 127 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Vi uppvaktades i går av Ånge kommun. Odell ställde upp
hos mig.

Tyvärr finns inte SJ:s förslag redovisat. SJ har ju av riksdagen också fått
ett regionalpolitiskt ansvar. Jag kommer mycket noga att analysera hur man
har redovisat att man skall kunna upprätthålla det ansvaret när SJ kommer
med sitt dokument.

Eftersom jag inte kan debattera för kommunikationsministern får jag göra
det på mitt eget område. Där berörs dels kommunen, dels jobben. Ånge är
en utsatt liten kommun som med ytterligare folkminskningar kanske riskerar
sin gymnasieskola.

Ånge har sedan 50-talet förlorat 40 % av sin folkmängd. Det är ungdomar
som flyttar och gamla som blir kvar. Eftersom livet inte är evigt blir det be-

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

kymmer på sikt om man inte kan bredda och upprätthålla den lokala arbets-
marknaden.

Det är självfallet så, att det är ett stort regionalpolitiskt intresse att få klart
för sig hur man klarar transporterna i de två tredjedelar av vårt land som
Norrland utgör. Den frågan har jag som regionalpolitiskt ansvarig minister
all anledning att följa.

Vi diskuterade denna fråga i går. Odell tar taget via SJ. En man från mitt
departement håller sig informerad.

Anf. 128 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Det är alldeles riktigt som arbetsmarknadsministern säger.
Man har mist många arbetstillfällen i Ånge. Jag vill påminna om att kiseltill-
verkningen i Ljungaverk lades ned och att Posten successivt har trappat ned
i Ånge. Nu kommer detta dråpslag från SJ.

Vi vet att det är drygt 10 mil till Sundsvall. Det är inte pendlingsavstånd.
Människor måste flytta från Ånge. Därför måste någonting göras för att lösa
detta problem.

Om vagnslasttrafiken försvinner i Norrland är det en regionalpolitisk sig-
nal om att det kan bli minskade investeringar i järnvägsnätet i Norrland.
Atlantbanan, som vi hoppas på, hänger på en skör tråd. Vad händer med
Bothniabanan? Blir den av?

Jag skulle gärna fråga arbetsmarknadsministern följande: Vilka regional-
politiska effekter anser ministern att signaler om att man inte skall investera
i järnvägstrafiken i Norrland får? Det slår mot 58 % av Sveriges yta, förutom
mot människorna i Ånge. Det är oacceptabelt.

Anf. 129 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Vi hade i går en regionalpolitisk debatt i denna kammare
med anledning av den nya regionalpolitiken, som behandlar det lilla och det
stora. Nu resonerar vi om de stora infrastrukturerna.

Det är av avgörande vikt att vi får tillväxt i hela vårt land. Moderna goda
transportmöjligheter är allra viktigast för dem som har de allra längsta av-
stånden. Detta gäller inte minst i ett Europaperspektiv, men även i ett At-
lantbaneperspektiv och med hänsyn till samarbete med Norge och Trond-
heim osv.

Jag skall inte gå så mycket längre i denna debatt än att säga att det är en
fråga som är mycket större - den gäller inte bara Ånge. Den gäller transpor-
terna på järnväg i Norrland också.

Anf. 130 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Statsrådet har av och till tidigare berättat att det finns ut-
ländska intressenter som vill investera i Sverige. Vi har på NUTEK haft ett
antal sådana ärenden som har gällt investeringar huvudsakligen i södra Sve-
rige. Man skulle kunna tänka sig att både NUTEK och Arbetsmarknadsde-
partementet lade på ett kol och försökte intressera de företag som har ett
intresse av Sverige för att placera sig i Ånge.

Men det kräver också att SJ har en rationell verksamhet kvar där, så att
man känner att det inte är en avfolkningsbygd utan en inflyttningsbygd. Där-

för faller det här förslaget på sin orimlighet. Det kan inte gå till på detta sätt.
SJ måste faktiskt finnas där.

Från SJ:s sida investerade man för bara några år sedan väldigt kraftfullt i
Ånge. SJ-chefen var där och talade vackert om att man skulle satsa på Ånge.
Bara något år efteråt slår han igen dörren, och det är helt andra planer. Det
är förödande för människorna där uppe. Det är också förödande för norrlän-
ningarna att inte ha någon järnväg kvar som är konkurrenskraftig.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1993/94:577 om teletaxorna och regional kostnads-
balans

Anf. 131 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Christer Skoog har frågat mig om regeringen avser att ta ini-
tiativ för en regional kostnadsbalans vad gäller teletaxor i Blekinge.

Frågan ligger inom kommunikationsministerns ansvarsområde, men ef-
tersom denne är förhindrad att vara i kammaren i dag och dagens frågestund
är den sista i detta riksmöte, besvarar jag frågan.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att åstadkomma en rättvis till-
gång till infrastruktur för telefoni.

Först vill jag nämna telelagen, som syftar till att säkerställa tillgång till te-
lefoni och viss datakommunikation i landets samtliga delar. För att tillse la-
gens efterlydnad har Post- och telestyrelsen inrättats.

Tidigare i vår har statsministern inrättat en kommission för informations-
teknologi - IT-kommissionen.

Inom IT-kommissionens ram har såväl kommunikationsministern som jag
initierat olika kartläggningar av tillgången till infrastruktur m.m.

Låt mig citera uppdraget till NUTEK:

Regeringen uppdrar åt Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
att översiktligt redovisa infrastrukturella förutsättningar för informations-
teknologianvändning i landets samtliga delar.

I uppdraget skall också ingå att redovisa eventuella regionala skillnader i
kostnader för användningen av infrastruktur, taxor, abonnemangs- och an-
slutningsavgifter.

Uppdraget skall genomföras i samråd med Glesbygdsmyndigheten och
Konkurrensverket.

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 15 augusti 1994.

Anf. 132 CHRISTER SKOOG (s):

Herr talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min
fråga. Jag är glad att det är arbetsmarknadsministern som svarar, eftersom
jag ställde frågan till honom med anledning av att det är arbetsmarknadsmi-
nistern som har det huvudsakliga ansvaret i regeringen för regionalpolitiken.

Teletaxor i Blekinge är enligt min mening en oerhört viktig regionalpoli-
tisk fråga. Det kan inte vara riksdagens och regeringens mening att man på
ett monopolföretag som Telia AB själv skall sitta och bestämma vilka region-

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

indelningar som skall ske ute i vårt land. Det måste ändå vara fel ur demo-
kratisk synpunkt och ur rättvisesynpunkt.

Det måste vara vi valda politiker som efter moget övervägande bestämmer
framtida teletaxor och vilka ekonomiska förutsättningar det finns ute i regio-
nerna för att kunna bedriva en för invånarna viktig verksamhet.

Telias förändring av taxorna från i år innebär att invånarna i Sölvesborg
drabbas av en i förhållande till tidigare oerhört hög kostnad när de skall ta
kontakt med länsmyndigheterna. De finns i residensstaden Karlskrona i Ble-
kinge. Ett samtal mellan Sölvesborg och Karlskrona kostar med de nya
taxorna lika mycket som ett samtal mellan Sölvesborg och Kiruna, för att ta
en avlägsen ort. Det kan inte vara rimligt.

Jag tycker också att det är bra att arbetsmarknadsministern har tagit detta
initiativ. Jag hoppas bara att NUTEK på så kort tid kan ta fram ett rättvi-
sande beslutsunderlag, som möjliggör att det blir rättvisare att telefonera i
Blekinge län framöver.

Anf. 133 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Uppdraget innebär att ge en totalbild av kostnaden för olika
saker inom telefoniområdet. I det ingår också att studera kvaliteten på de
tjänster som utförs. Uppdraget har en klar regionalpolitisk grund. Det är
egentligen bara den grunden uppdraget vilar på.

Det som har med denna moderna teknik att göra kommer att betyda
mycket för hur olika regioner utvecklas framöver. Därför är det viktigt att
uppfartsvägarna till de s.k. motorvägarna är ungefär likartade och att
taxorna är satta så att de känns rättvisa och riktiga.

Anf. 134 CHRISTER SKOOG (s):

Herr talman! Med den nya teknikens hjälp kan vi vinna många fördelar
ute i regionerna. Vi är väl alla överens om att hela Sverige skall leva och
kunna utvecklas. Framför allt tror jag att livskvaliteten blir viktigare än nå-
gonsin, att man kan söka sin bostad och sitt arbete där man trivs.

Det är inte utan att man gör jämförelser när man ser på vårt land. I Ble-
kinge, som har 150 000 invånare, skulle det enligt min mening vara fullt möj-
ligt att ha ett riktnummerområde. Med den nya teknikens hjälp skulle man
kunna ha t.ex. riktnummer 045. I 08-området finns ju ungefär 1,5 miljoner
människor som kan ringa lokalsamtal. Jag tycker att det verkar orättvist och
utgår från att statsrådet tar initiativ till att rätta till det även för oss i Ble-
kinge.

Anf. 135 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Sedan materialet har kommit in skall jag, som Christer
Skoog säger, se på hela landet och hela landets intresse att utvecklas.

Anf. 136 CHRISTER SKOOG (s):

Herr talman! Jag är nöjd med detta besked från Börje Hörnlund. Jag ser
fram emot en behandling av denna fråga senare i höst, så att rättvisa och
demokrati i detta avseende också kan skapas i Blekinge.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1993/94:579 om arbetstagares kritik av arbets-
givare

Anf. 137 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Monica Öhman har, som jag förstått frågan, frågat mig om
regeringen är beredd att vidta åtgärder för att de anställda skall slippa vara
oroliga för repressalier när de kritiserar sin arbetsgivare.

När det gäller frågan om internt framförd kritik eller ett utnyttjande av
yttrandefriheten är eller skall kunna vara grund för uppsägning eller avske-
dande vill jag säga följande.

Arbetsrättskommittén har, som ju Monica Öhman väl känner till, i sitt
delbetänkande Ny anställningsskyddslag (SOU 1993:32) behandlat frågan
om uppsägning på grund av illojalitet och beskrivit det rådande rättsläget.

Kommittén konstaterar bl.a. att den lojalitetsplikt en arbetstagare har inte
hindrar denne från att föra fram intern kritik mot arbetsgivaren, utan
tvärtom har både arbetstagare och den fackliga organisationen en vidsträckt
kritikrätt.

Kommittén föreslår en viss skärpt inställning i fråga om illojalitet, men
inte såvitt avser möjligheten till kritik mot arbetsgivaren. Kommittén under-
stryker att det inte får bli några ingrepp i den grundlagsfästa yttrandefrihe-
ten. Den interna kritikrätten skall lämnas orörd så länge arbetstagaren inte
hemfaller åt hotelser eller liknande.

Det rättsläge som i dag råder såvitt avser arbetsgivarens möjlighet att säga
upp eller avskeda en arbetstagare som utnyttjar sin yttrandefrihet eller fram-
för intern kritik är således klart. Regeringen har inga planer på att föreslå
några förändringar i detta avseende. Det finns således ett gott skydd i lag-
stiftningen.

Den frågeställning Monica Öhman tar upp är dock viktig.

Den otrygghet många känner i dag beror inte på förändringar i arbetsrät-
ten utan på den arbetslöshet som följt på 80-talets inflations- och spekula-
tionsekonomi. Nu vänder det i ekonomin liksom på arbetsmarknaden.
Framtiden tillhör de företag och verksamheter som tillsammans med medar-
betarna tar till sig ny teknik och förändringar på marknaden samt utvecklar
arbetsorganisationen i en konstruktiv dialog med syfte att nå samförstånd
och inte konfrontation.

Jag avser att noga följa debatten och utvecklingen och välkomnar syn-
punkter och initiativ i frågan, inte minst från parterna på arbetsmarknaden.

Anf. 138 MONICA ÖHMAN (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag vill också säga att jag
instämmer i arbetsmarknadsministerns beskrivning av Arbetsrättskommit-
téns delbetänkande och av den lagstiftning vi har. Jag vill uttrycka tillfreds-
ställelse över att regeringen inte avser att förändra lagstiftningen på dessa
områden. Jag förstår att det rör sig om den grundlagsfästa yttrandefriheten.

Jag tycker ändå att det finns anledning att känna oro. Jag tar det som hän-
der i dag ute på arbetsplatserna som en intäkt för att det helt plötsligt blev
legalt att säga upp människor eller hota dem med omplacering efter det att
delbetänkandet lades fram förra våren. Det var mycket massmediai debatt

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

om huruvida lojalitetsbegreppet skulle vara eller icke vara och hur det skulle
utformas. För mig, som deltog i detta arbete, känns det som att man tog till
sig denna debatt men kanske inte läste de slutmeningar som Arbetsrätts-
kommittén kom fram till.

Jag tycker att vi har tillräckligt många exempel i dag på människor som är
rädda, oroliga och inte vågar säga vad de egentligen tycker på sin arbetsplats.
Med det positiva svar som arbetsmarknadsministern har gett mig i dag,
tycker jag att det är dags för den som är ytterst ansvarig för arbetsmarknaden
att gå ut och tala om hur regeringen ser på denna fråga.

Anf. 139 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Det gör jag rätt ofta, men det kanske inte blir något dund-
rande genomslag. Jag är helt övertygad om att det medarbetarbegrepp som
stegvis växer fram på många arbetsplatser och sättet att jobba med arbetsor-
ganisationen, där leden avskaffas och man tillsammans tar ansvar och utför
arbetsuppgifter, kommer att bli en stor svensk konkurrensfördel.

Alla vet att det ibland är bekymmer på en arbetsplats, men oftast går det
bra. Det finns tillräckligt många som vill att man skall samarbeta för goda
resultat, och det gör att jag tror på denna positiva utveckling, som kommer
stegvis. Den kommer att bli till fördel för vårt land. Varken på det ena eller
andra stället är vi betjänta av rädda medarbetare. Vi behöver positiva med-
arbetare.

Anf. 140 MONICA ÖHMAN (s):

Herr talman! Det hoppas jag verkligen. Om jag försöker läsa de direktiv
som arbetsmarknadsministern gav Arbetsrättskommittén, står det mycket
om den enskilde arbetstagarens inflytande och att det skall stärkas. Minis-
tern vill att vi skall fundera över arbetsgivarens informationsskyldighet och
hur man skall flytta ner den, så att den riktar sig till de anställda. Facklig
verksamhet skall ske lokalt. Facket är medlemmarna, de anställda.

För att man skall uppnå det som jag utläser som positivt i direktiven måste
människor våga säga vad de tycker. Annars kommer man inte fram. Då blir
det inte fråga om något samarbete heller.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1993/94:555 om lönevillkoren inom utrikesförvalt-
ningen

Anf. 141 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att råda bot på missförhållandena när det gäller lönevillkor för an-
ställda inom utrikesförvaltningen.

Det är beklagligtvis korrekt som Pär Granstedt anför att UD har ett lägre
löneläge än övriga departement. Detta har framkommit av statistiska under-
sökningar under senare år. Det finns flera orsaker till detta förhållande. UD
har av tradition haft en låg extern personalrörlighet, vilket inneburit att

marknadslönerna inte fått samma genomslagskraft på UD-lönerna som på
övriga löner inom regeringskansliet. Vidare har ingångslönerna för nyan-
ställda på UD varit lägre än i övriga departement på grund av UD:s aspirant-
system. De skillnader som kommit att uppstå mellan UD och övriga departe-
ment kan delvis förklaras med hur den gemensamma lönepotten fördelats
inom regeringskansliet.

De fackliga organisationerna på UD har uppvaktat både mig och mina
statsrådskolleger på UD samt utrikesutskottet och påtalat UD-tjänstemän-
nens löneeftersläpning. Jag uppdrog därför för en tid sedan åt UD:s admi-
nistrativa chef att utreda möjligheterna att rätta till löneeftersläpningen.

Enligt de beräkningar som gjorts inom UD skulle det krävas ca 25 miljo-
ner kronor för att anpassa UD-lönerna till genomsnittsnivån i övriga depar-
tement. I det statsfinansiella läge som för närvarande råder finns inget ut-
rymme att avsätta nya budgetmedel av denna storleksordning.

Trots detta hoppas jag att vi med hjälp av andra åtgärder skall kunna
åstadkomma vissa förbättringar. För det första bör det i årets löneförhand-
lingar finnas möjlighet att förbättra det genomsnittliga löneläget på UD.

För det andra avser jag pröva i vilken utsträckning det är möjligt att ge-
nom rationaliseringar och effektiviseringar inom UD:s förvaltningsanslag fi-
nansiera UD:s behov av lönestrukturella åtgärder.

Skall vi, som Pär Granstedt så riktigt påpekar, kunna upprätthålla den
höga kvaliteten som kännetecknar svensk utrikesförvaltning och motverka
svårigheter att rekrytera och behålla kvalificerad personal krävs åtgärder
som inom rimlig tid förbättrar UD:s löneläge.

Anf. 142 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret på min fråga. Det
innehöll naturligtvis inget löfte om att här och nu lösa problemet. Men jag
konstaterar ändå att vi har samma uppfattning om problemets storlek och
vikt samt nödvändigheten att finna en lösning.

Det är naturligtvis inte en acceptabel situation att ett departement löne-
mässigt är så kraftigt diskriminerat gentemot andra departement. Också i
detta fall bör det gälla något slags likalönsprincip. Man kan snarare hävda
att om det skulle vara en skillnad mellan Utrikesdepartementet och andra
departement kanske den borde gå i motsatt riktning. Anledningen är de spe-
ciella arbetsförhållanden som råder.

Eftersom det ingår omfattande utlandstjänstgöring och varvad utlands-
och hemmatjänstgöring i de åtaganden som UD:s anställda har utsätts de för
speciella påfrestningar. Detta kompenseras i någon mån vid utlandstjänstgö-
ring genom de speciella ersättningar som då utgår, även om de nu kraftigt har
urgröpts genom kronkursens fall. Men vid tjänstgöring här hemma utsätts de
för speciella påfrestningar, t.ex. genom att det ofta är svårt för medföljande
att få jobb direkt när de kommer hem. Det innebär att man i många UD-
familjer är beroende av en familjeförsörjare.

När man kan konstatera att det förekommer att UD-familjer tvingas till
kompletterande socialhjälp för att klara sin ekonomi, inser man att det är en
orimlig situation som har uppstått.

Därför är det viktigt att återställa rättvisa och kanske också att tänka litet

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

extra på den speciella situation som UD-familjerna befinner sig i. De UD-
anställda måste alltså ges hög prioritet i kommande löneförhandlingar.

Anf. 143 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Jag tackar Pär Granstedt för hans fråga, därför att den bely-
ser den icke acceptabla löneeftersläpning som faktiskt gäller för UD-perso-
nalen.

Jag vill bara ta tillfället i akt att säga att UD:s ledning finner att denna
löneeftersläpning icke är acceptabel.

Anf. 144 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag tycker att det är en viktig markering som utrikesminis-
tern nu gör. Det inger vissa förhoppningar inför framtiden.

Denna fråga har naturligtvis också att göra med den långsiktiga kvaliteten
i utrikesförvaltningen. Vi kan vara stolta över att vi har en utrikesförvaltning
med en mycket hög kvalitet. Jag har också i det förgångna en viss erfarenhet
av denna utrikesförvaltnings sätt att arbeta och kan därför vitsorda detta.
Trots lönesituationen har kvaliteten bestått på grund av lojaliteten och in-
tresset hos medarbetarna. Men långsiktigt är risken stor att kvaliteten ur-
gröps, om man inte får rimliga lönevillkor som dels är rättvisa och dels tar
hänsyn till de speciella förhållanden som råder.

Därför tar jag det som utrikesministern nu säger som en utfästelse att rege-
ringen kommer att ge hög prioritet åt att klara av problemet inom en rimlig
tid.

Anf. 145 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Jag delar Pär Granstedts bedömningar. I utrikesledningen
kommer vi att jobba för att göra vad vi kan för att rätta till förhållandena.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1993/94:558 om Kambodja

Anf. 146 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser vidta för att stödja den kambodjanska regeringens strävan efter fred
och utveckling.

Låt mig först säga att jag är glad att få detta tillfälle att besvara en fråga
om just Kambodja eftersom jag, liksom biståndsministern, bara för någon
vecka sedan direkt kunde informera mig om läget i landet under min kam-
bodjanske kollegas besök här. Från svensk sida fick vi då också tillfälle att
uttrycka vårt stöd för den kambodjanska statsledningens och regeringens
strävan mot fred och demokrati.

Valet i maj 1993 blev en glädjande framgång för de demokratiska kraf-
terna i Kambodja och därmed för den FN-stödda fredsprocessen i landet.
Trots hot och obstruktion från Röda khmererna, och våld utövat av andra

antidemokratiska krafter, gick folket till valurnorna för att landet skulle få
en demokratiskt vald regering.

Dess värre har utvecklingen i Kambodja inte på långt när motsvarat de
förhoppningar som väcktes genom valen. Bristen på fred och framåtskri-
dande drabbar inte bara försörjningen utan även demokratiska institutioner,
rättsväsendet och statsförvaltningen. Stridigheterna mellan de dåligt utrus-
tade och ibland illa disciplinerade regeringsstyrkorna och de röda khmererna
böljar fram och tillbaka, med risk för nya flyktingströmmar. Kambodja har
kanske det största beståndet i världen av utlagda minor.

I sina försök att tämja eller neutralisera de destruktiva krafterna fördes
på kung Sihanouks initiativ samtal mellan representanter för regering och
parlament och Khmer Rouge-ledarna i Pyongyang kring senaste veckoslu-
tet. Glädjande nog rapporteras vissa framsteg från samtalen, såsom möjlig-
heten av en fredsöverenskommelse. Före mötet hade kungen ökat pressen
på Röda khmererna genom att begära militär och annan hjälp från några
ledande nationer. Från svensk sida följer vi med stor uppmärksamhet ut-
vecklingen av dessa försök att eliminera hotet från de röda khmererna.

Herr talman! Fred och utveckling hänger särskilt nära samman i Kam-
bodja. Den stora fattigdomen på landsbygden kan, trots minnena av alla be-
gångna vedervärdigheter, utnyttjas av Röda khmererna.

Vårt bistånd till Kambodja, som uppgår till omkring 100 miljoner kronor
årligen och är inriktat på humanitära insatser och återuppbyggnad, har där-
för även stor betydelse för att skapa betingelser för fred. Vi anser att vi ge-
nom detta bistånd stödjer kung Sihanouks och den kambodjanska regering-
ens fredsansträngningar. Inte minst är minröjningsprogrammet, till vilket
Sverige bidrar, nödvändigt för att få till stånd en utveckling över huvud taget
på den kambodjanska landsbygden. Som regeringen anför i budgetproposi-
tionen bör biståndet framöver inriktas på långsiktigt samarbete under förut-
sättning att utvecklingen leder till politisk och ekonomisk stabilitet.

Anf. 147 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Det är bra att utrikesministern och biståndsministern haft detta besök av
den kambodjanska regeringen. Jag hoppas att kontakterna med Kambodjas
regering skall fortsätta. Det är utomordentligt viktigt att ha dessa kontakter,
inte bara för att få information utan också för att Sverige på ett bättre sätt
skall kunna stödja fredsansträngningarna och demokratisträvandena.

Det gäller också att söka skaffa sig så bra information som möjligt, för att
kunna agera mera på den internationella arenan. Den fråga som nu står i
brännpunkten är om det är möjligt att skapa vapenvila. Utrikesministern ut-
trycker en viss optimism om de möjligheterna, och ingen skulle vara gladare
än jag om det gick att få en stabil vapenvila, som sedan kunde leda till en
fredsöverenskommelse. Men vi har ju många missräkningar att ta hänsyn till
när det gäller Röda khmererna.

Därför är min fråga till utrikesministern hur hon ser på de FN-sanktioner
som nu gäller och om hon är beredd att agera på något sätt för ett förstär-
kande av dem.

Till slut vill jag ställa frågan hur utrikesministern ser på Thailands age-

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

rande. Det kommer ju ständigt rapporter om att Thailand spelar en roll som
är negativ i det här sammanhanget.

Anf. 148 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Som jag sade i mitt svar, verkar det som om överläggning-
arna i Pyongyang gav vissa framsteg, och detta är naturligtvis glädjande. Det
är också så, som vi klart kan konstatera, att tiden inte har verkat för Röda
khmererna, utan tvärtom blir de alltmera politiskt isolerade.

Den multilaterala säkerhetspolitiska dialog som är på väg att byggas upp
inom ramen för Asean visar också att det inte finns något stöd för Röda
khmererna, medan däremot Kambodjas valda regering, enligt vad utrikes-
ministern berättade för mig, söker ett allt närmare samarbete med Asean.
Det innebär också att det allmänna internationella stödet och grannländer-
nas stöd för Kambodjas regering ökar.

Dock är det - det vill jag gärna hålla med Hans Göran Franck om - viktigt
dels att FN-sanktionerna respekteras, dels att länderna i Kambodjas gran-
nområde, som inkluderar Thailand, iakttar det internationella samfundets
uppfattning vad gäller Röda khmerernas isolering. Där finns det naturligtvis
en hel del övrigt att önska.

Anf. 149 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Det är just på den punkten som det finns en spricka, som
har lett till att Röda khmererna har kunnat göra mycket vinstgivande affärer
och dessutom skaffa sig militär utrustning. Vi kan inte bortse från det faktum
att de, efter det att FN-soldaterna lämnade Kambodja, har vidgat sitt territo-
rium högst väsentligt. Det är det här som är så oroande.

Kung Sihanouk uttrycker sig olika vid olika tillfällen, men jag vill nämna
att han den 31 maj sade att han var synnerligen pessimistisk. Jag vet inte hur
allvarligt vi skall se på det, men det är ändå mycket viktigt att vi agerar för
att ytterligare skärpa Röda khmerernas isolering.

Vad gäller biståndet undrar jag om utrikesministern räknar med att kunna
vidga detta bistånd från svensk sida.

Anf. 150 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Som jag nämnde tidigare, ger vi årligen 100 miljoner kronor
till Kambodjas utveckling. Hans Göran Franck känner väl till att 30 miljoner
kronor går till Unicef och att vi också ger bidrag till UNDP och FAO. Jag
tycker att det är bra att vi är en av de större givarna till det MR-program
som FN:s center för mänskliga rättigheter driver i Kambodja. Minröjnings-
frågan är naturligtvis också viktig, där det finns vissa utsikter att svensk tek-
nik kommer att kunna öka våra möjligheter att göra betydande insatser.

Anf. 151 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag har här ett papper som visar fördelningen av biståndet,
och jag tycker att det är väl avvägt, med hänsyn till att det rör sig om 97
miljoner kronor.

Utrikesministern säger i svaret till mig att biståndet bör ”framöver inriktas
på långsiktigt samarbete under förutsättning att utvecklingen leder till poli-

tisk och ekonomisk stabilitet”. Är det här en öppning som innebär att utri-
kesministern också kan tänka sig andra former av bistånd?

Jag vill vidare fråga utrikesministern om en sak som vi diskuterar mycket,
och det är krigsförbrytelser. Hur ser utrikesministern på de krigsförbrytelser
som har begåtts i Kambodja? Det kan hända att det är viktigt att sätta Röda
khmererna under press, inte bara genom sanktioner utan kanske också ge-
nom en krigsförbrytardomstol, som det kan bli fråga om.

Anf. 152 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Jag anser naturligtvis att krigsförbrytelserna är förfärliga och
skändliga. Men jag ser det ändå som en uppgift för framför allt Kambodjas
demokratiskt och lagligt valda regering att hantera de frågorna. MR-rådet
kan säkert också ha sin betydelse vid den hanteringen.

Jag vill inte på detta stadium göra några utfästelser om annorlunda bi-
stånd. Det är min kollega Alf Svenssons uppgift. Däremot kan jag under-
stryka att det förs en politisk dialog och riktas en politisk uppmärksamhet
på detta från den svenska regeringens sida, även i samtal som jag har fört
med andra viktiga länder under den senaste tiden.

Anf. 153 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Sammanfattningsvis vill jag gärna säga att jag tycker att det
finns mycket positivt i det som utrikesministern har sagt här i dag. Det är
också viktigt att det råder ett brett samförstånd om en aktiv politik för Kam-
bodjas sak. Vissa länder kommer i bakgrunden, till förmån för andra kon-
flikthärdar ute i världen som är välkända.

Det är därför angeläget att vi tar vårt ansvar och aktiverar oss i den här
mycket långvariga konflikten, som har drabbat människor så ohyggligt hårt,
med kanske ett av de värsta folkmorden i historien.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på frågorna 1993/94:559 och 575 om den kurdiska frågan i
FN, m.m.

Anf. 154 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Gustaf von Essen har frågat mig vilka åtgärder jag avser
vidta för att medverka till att den kurdiska frågan kommer upp på dagord-
ningen i FN och andra internationella organ. Hans Göran Franck har frågat
mig vilka åtgärder jag avser vidta i internationella organ för att uppnå fred
och mänskliga rättigheter för den kurdiska befolkningen. Jag besvarar frå-
gorna i ett sammanhang.

Som utrikesutskottet i sitt betänkande om mänskliga rättigheter m.m.
(1993/94:UU26) konstaterat är frågan om kurdernas situation mångfacette-
rad och komplex. Eftersom kurderna, liksom många andra minoriteter i
denna region, befolkar ett område som sträcker sig över flera statsgränser -
i kurdernas fall främst Turkiets, Irans, Iraks och Syriens - betingas deras si-
tuation av väsentligt olika förutsättningar beroende på i vilken del av detta

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

område de lever. Detta har präglat den internationella behandlingen av
kurdfrågan.

Eftersom Turkiet tillhör den europeiska länderfamiljen diskuteras frågan
om kurdernas ställning i landet bl.a. i ESK och Europarådet.

Regeringens syn på frågan har kommenterats från denna talarstol vid ett
flertal tillfällen under våren, senast den 3 maj. Vad som har sagts vid dessa
tillfällen gäller ännu. Regeringen påpekar ständigt i kontakterna med Tur-
kiet vikten av respekt för mänskliga rättigheter och vår önskan om en fredlig
lösning på kurdfrågan. Turkiet har en rätt att bekämpa terrorism, men det
är nödvändigt att detta sker inom ramen för de demokratiska principerna i
en rättsstat.

De nordiska länderna föreslog vid en uppvaktning i slutet av mars av den
turkiska representationen vid ESK i Wien att Turkiet skulle bjuda in en
ESK-mission. Denna skulle bl.a. studera uppgifterna om en försämring av
situationen i fråga om mänskliga rättigheter och användandet av tortyr i
landet. Så har ännu inte skett, och vi avser därför följa upp frågan.

Sveriges representant i Europarådets ställföreträdarkommitté framförde
senast i mars regeringens oro över häktningen av flera parlamentsledamöter
ur den prokurdiska partigruppen DEP. Detta uttalande vann då stöd från
flera andra länder.

Sverige tog i ett anförande vid årets möte med FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna upp situationen i sydöstra Turkiet.

Den svåra ekonomiska och politiska situationen i Iran och Irak drabbar i
hög grad ländernas kurdiska befolkningar. I Irak har genom säkerhetsrådets
behandling av frågan en del av de områden som bebos av kurder getts ett
särskilt skydd i resolution 688 och beslutet att upprätta en säkerhetszon i
norra Irak. Försörjningssituationen i Irak är allvarlig och har i norra delen
av landet ytterligare förvärrats av den irakiska regeringens blockad av säker-
hetszonen. På grund av interna kurdiska stridigheter inom zonen och väp-
nade spänningar vid gränserna mot Turkiet och Iran är situationen i dag sär-
skilt svår.

Att Irak ännu inte uppfyllt säkerhetsrådets krav för att de ekonomiska
sanktionerna skall upphävas, samt dess ovilja att utnyttja möjligheterna som
sanktionerna ger till import av livsmedel och medicin, har lett till att situatio-
nen för landets befolkning är svår. Sverige rättar sig som bekant efter FN:s
säkerhetsråds beslut. Rådet beslutade senast förra veckan att sanktionerna
tills vidare kvarstår oförändrade. Sverige följer nära diskussionerna i säker-
hetsrådet om när Irak kan anses ha uppfyllt villkoren för att sanktionerna
skall hävas.

Sverige har under innevarande budgetår beslutat om bidrag om samman-
lagt 55 miljoner kronor till FN:s humanitära biståndsprogram, som i synner-
het är inriktat på norra Irak, samt om ytterligare 20 miljoner kronor till den
vaktstyrka som patrullerar säkerhetszonen och eskorterar biståndskonvojer.
Bidrag har dessutom lämnats till enskilda organisationer för insatser i områ-
det.

I FN:s generalförsamling och kommissionen för de mänskliga rättighe-
terna är Sverige medförslagsställare till de återkommande resolutioner som
kommissionen och församlingen antar om Irak och Iran. Särskilda rapportö-

rer har utsetts för MR-situationen i de båda länderna, och Sverige kommer
att fortsätta kräva att dessa rapportörer ges möjlighet att besöka länderna
och fullgöra sina uppdrag. Senast vid årets möte med MR-kommissionen tog
vi i ett anförande särskilt upp förtrycket mot kurderna i Irak.

Således har Sverige aktivt verkat för att kurdernas utsatta situation be-
handlas i internationella organ, och regeringen kommer att fortsätta att på
lämpligt sätt och i lämpliga forum verka för att kurdernas mänskliga rättighe-
ter och minoritetsrättigheter respekteras.

Anf. 155 GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr talman! Ett varmt tack för ett uttömmande svar som det fanns många
positiva inslag i. Som utrikesministern har sagt är det en oro i det irakiska
Kurdistan. Man kan se embryot till en tragisk utveckling med risk för stora
spridningseffekter. När man diskuterar t.ex. flyktingpolitik brukar man tala
om ”early warning system”, som innebär att man ser att stormklockorna
ringer. I det här fallet ringer verkligen stormklockorna. Det gör att man
måste lägga ned mycket stor kraft och ta många initiativ för att försöka stabi-
lisera situationen.

I detta kurdiska autonoma område finns det en ansats till demokrati. Det
är en skör planta, men ansatserna finns ändå. Man är helt beroende av FN:s
stöd. Om FN:s övervakning över området upphör faller dessa ansatser till
demokrati samman. Det är naturligtvis ytterst viktigt att utrikesministern
klart deklarerar att vi på alla sätt måste se till att FN tar ett ansvar och ger
en garanti, så att människorna i det irakiska Kurdistan också fortsättningsvis
kan uppleva en viss trygghet och ett självstyre. En sådan deklaration inte
bara här utan också i många andra sammanhang vore ytterst välkommen.

Finns det en möjlighet att så småningom koppla avvecklingen av sanktio-
nerna till en sorts permanent garanti både från Saddam Husseins sida och
från FN:s sida så att kurdernas självstyre kan bevaras och bevakas? Om detta
område destabiliseras, faller i stort sett hela kurdernas sak. Jag tror att kur-
derna själva inser att experimentet i norra Irak måste lyckas. Annars kom-
mer tragedierna och spridningseffekterna att bli väldigt stora.

Anf. 156 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Också jag ber att få tacka utrikesministern för svaret. Jag
vill koncentrera mig på situationen för kurderna i Turkiet.

I en alldeles färsk rapport kan man läsa att under den senaste månaden
har tusentals kurder flytt från Turkiet över bergen till Irak. Sedan böljan av
mars har ca 4 200 turkiska kurder tagit sig över gränsen i en takt av ca 20
familjer om dagen. Antalet är betydligt mindre än vad det var för några år
sedan då jag tillsammans med andra riksdagsledamöter besökte Turkiet och
Irak. Ändå förekommer det hårdaste trycket för närvarande i Turkiet och i
gränsområdena. Det är ju inte bara ett tryck, utan det är ju en reguljär krig-
föring från Turkiets sida.

Det fordras i dag ett betydligt aktivare agerande från FN och andra inter-
nationella organ - ESK och Europarådet - för att man skall få till stånd en
fredlig lösning. På den här punkten har den turkiska regeringen visat en
ovilja som är svårbegriplig och som skarpt måste kritiseras. Jag skulle vilja

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar pä frågor

5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 114

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar pä frågor

höra vad utrikesministern har för syn på hur man skall kunna öka pressen
på Turkiet. Turkiet har t.ex. inte besvarat en rapport från Europarådets tor-
tyrkommitté.

Anf. 157 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Som Gustaf von Essens och Hans Göran Francks inlägg vitt-
nar om är kurdernas situation så mångfacetterad och komplex, eftersom de
befolkar en region som skär igenom många statsgränser. Situationen för kur-
derna är, om än sammanvävd, annorlunda och inte densamma i de olika län-
derna.

Som jag säger i mitt svar angående Turkiet har ju Sverige agerat när det
gäller kurdernas situation där. Det tror jag att Hans Göran Franck också har
noterat. Förutom agerandet i Europarådet har vi från Norden gemensamt
tagit upp frågan i ESK. Det svar som Turkiet hittills har gett är att man har
accepterat insyn från Europarådet och FN, och därför behövs det inte någon
ESK-mission. Men vi tycker inte att detta är ett fullgott svar. Vi kommer att
fortsätta att ta upp denna fråga.

Situationen i Irak är mycket svår. Vi vet att hjälptransporterna och FN
har mött allt större svårigheter. Iraks statsledning har obstruerat. Under den
senaste tiden har det uppstått nya stridigheter mellan de olika kurdiska parti-
erna. Detta är i sig ytterligt oroande.

Det vore ytterst beklagligt om det internationella samfundets ansträng-
ningar att hjälpa kurderna nu skulle omintetgöras på grund av interna stri-
digheter.

Anf. 158 GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr talman! De interna stridigheterna beror i mycket stor utsträckning
också på att de omgivande länderna gör allt för att destabilisera situationen
i norra Irak. Dessa länder vill inte att det demokratiska experimentet skall
lyckas. Därför gör man allt för att åstadkomma en destabilisering. Man spe-
lar ut grupper och partier mot varandra, vilket tyvärr får dessa tragiska effek-
ter. Det är därför som det är så viktigt att man stöttar den demokratiska pro-
cessen i den här delen av Irak, så att kurderna känner att de har stöd. Det
är fråga om ett förtroende och en tillit. Om kurderna känner att de inte får
detta förtroende och denna tillit uppstår det destabiliseringstendenser, vilket
vi nu har kunnat se.

Jag vill fråga utrikesministern om det i UD finns en helhetssyn på kurder-
nas situation. Jag har en känsla av att frågan har hamnat på litet olika avdel-
ningar beroende på vilket land kurderna bor i. Det vore bra om man hade
en helhetssyn.

Anf. 159 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag vill knyta an till det Gustaf von Essen säger. Det skulle
naturligtvis spela en stor roll om FN och andra organ kunde ta upp frågan
om det kurdiska folkets rätt till självbestämmande. Trots att frågan är kom-
plex borde man kunna se till att också det kurdiska folket får helt andra et-
niska och nationella rättigheter än vad det har i dag.

I Irak har det varit vissa motsättningar mellan kurdiska grupper, men de

håller i viss mån på att avta. Jag tycker att det finns anledning att ta en dis-
kussion med kurderna om hur man skulle kunna finna en mera långsiktig
lösning.

I det sammanhanget skulle jag vilja fråga utrikesministern om hon är be-
redd att medverka till att Sverige åtar sig ett hedersuppdrag när det gäller
situationen i Turkiet.

Anf. 160 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Jag måste påminna båda frågeställarna om att Sverige erkän-
ner såväl Turkiets som Iraks territoriella integritet. Det är ett element i
svensk politik gentemot dessa länder. Jag tror att det dessutom är en förut-
sättning för att vi skall vara trovärdiga dialogpartner, förutom att det är en
del av svensk utrikespolitik.

När det gäller stridigheterna i norra Irak mellan olika kurdiska partier har
jag förstått att fientligheterna ännu inte har spritt sig till det högsta ledarska-
pet. Det innebär att det fortfarande finns möjligheter till dialog mellan le-
darna. Det finns också hopp om att situationen skall återgå till det normala.
Det är självklart viktigt - jag håller gärna med Gustaf von Essen - att vi på
olika sätt försöker ge uttryck för detta. Det måste vara ett stöd för de demo-
kratiska ansträngningarna i norra Irak. Vi hoppas att tvisterna skall kunna
biläggas.

Jag ser själv en ny möjlighet för oss, och jag vill gärna nämna det, att göra
någonting för kurderna. Det är den nytillsatta FN:s högkommissarie för
mänskliga rättigheter. Kommissarien är inbjuden att komma till Sverige. Vi
hoppas att han skall komma. Då bör vi ta upp frågan om kurdernas situation
med honom. Jag tror att han skulle kunna vara en bra person när det gäller
att ta sig an kurdernas situation.

Anf. 161 GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr talman! Jag tycker att det var en intressant upplysning som vi fick.

Det är alldeles riktigt att svensk utrikespolitik baseras på de principer som
utrikesministern nämnde. Det vill jag inte på något sätt ifrågasätta, tvärtom.
Men Iran och Turkiet respekterar inte detta. Vi har uppgifter på att Turkiet
bombar Irak, t.o.m. går över gränsen till Irak. Vi har exempel på att också
Iran i dessa sista dagar skjutit med artilleri in i Kurdistan och har gått in med
trupper.

Det är bra om man kan ta upp sådana här kränkningar i FN eller andra
organ och säga: Detta är icke acceptabelt. Om utrikesministern kunde med-
verka till att sådana frågor kom upp på dagordningen, i FN eller på andra
håll, skulle mycket vara vunnet med det.

Anf. 162 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag är väl medveten om Sveriges förhållande till såväl Tur-
kiet som Irak. Men vad det rör sig om och som jag tycker fordrar ett aktivt
agerande, i varje fall på sikt, är att verka för en ökad autonomi för den kur-
diska befolkningen i de olika länder där den finns. Jag tycker att det skulle
vara mycket värdefullt om man tog upp diskussioner och förhandlingar om
det.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Om högkommissarien för mänskliga rättigheter hade vi en allpartimotion
till årets riksdag där jag stod som första namn.

Jag utgår från att utrikesministern, när kommissarien väl kommer hit, läg-
ger stor vikt vid inte bara de mänskliga rättigheterna i allmänhet utan minori-
teternas situation i synnerhet.

Anf. 163 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Jag tycker att detta är en bra och konstruktiv handlingslinje
vid sidan av de ansträngningar som vi fortsätter att göra inom ramen för ESK
och Europarådet.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1993/94:580 om Etiopien

Anf. 164 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Viola Furubjelke har frågat mig om jag använt eller planerar
att använda de kontakter Sveriges omfattande utvecklingssamarbete med
Etiopien ger för att söka uppnå en förhandlingslösning i den spända situatio-
nen mellan centralregeringen i Addis Abeba och regionparlamentet i Oga-
den. Viola Furubjelke befarar att ett inbördeskrig är hotande nära.

Herr talman! Etiopien kommer om några dagar, söndagen den 5 juni, att
hålla val till en konstituerande församling. Internationella valobservatörer -
däribland svenska - kommer att följa proceduren. Den valda församlingen
skall sedan under sommaren utarbeta en konstitution för ett demokratiskt
Etiopien, syftande till, enligt övergångsregeringens planer, en federal stat
med ett parlamentariskt flerpartisystem. Val till Etiopiens första demokra-
tiska parlament kommer sannolikt att äga rum i början av nästa år.

Det är en mycket besvärlig procedur att inom loppet av några få år gå från
diktatur till demokrati. En ytterligare svårighet är att finna former för samar-
bete mellan uppemot 80 olika folkgrupper. Etiopien har ännu en lång väg
att vandra. Processen har varit tidskrävande, och motsättningar mellan över-
gångsregeringen och olika oppositionella grupper har präglat arbetet. En del
av dessa oppositionspartier har vägrat att ta avstånd från våld som ett medel
för att uppnå sina politiska syften. Detta är självfallet oacceptabelt. Tyvärr
förekommer även övergrepp från myndighetshåll.

Sverige har varit, och kommer även fortsättningsvis att vara, starkt enga-
gerat i det etiopiska demokratibyggandet. Sverige är inte ensamt utan delar
detta engagemang med en rad givarländer. Ett exempel är en uppvaktning
hos den etiopiske presidenten i februari som Sverige deltog i tillsammans
med andra länder, då såväl kritiska som konstruktiva synpunkter och råd rö-
rande demokratiprocessen framfördes. Det stod vid detta tillfälle helt klart
att övergångsregeringens strävan är att söka en formel för demokrati som
minimerar risken för orättvisor och därmed missnöje som kan leda till för-
nyat våld. Vid de kontakter vi har haft med en rad oppositionella grupper
framkommer också ett starkt avståndstagande från våld som ett redskap i
politiken.

Herr talman! Vad beträffar situationen i Ogadenregionen, som Viola Fu-
rubjelke särskilt tar upp i sin fråga, är det riktigt att det finns spänningar.
Oroligheterna i detta område, den s.k. Region 5, har tyvärr tilltagit inför
valet, som i denna del av landet sannolikt måste uppskjutas cirka en månad.

Ogaden är ett extremt fattigt och underutvecklat område, och orolighe-
terna utgör delvis en återspegling av konfliktsituationen i Somalia. De bott-
nar i motsättningar mellan olika grupperingar av de etniska somalier som
befolkar området. Centralregeringens ingripanden har lett till förluster på
bägge sidor, men konflikten har kunnat begränsas till det berörda området.
Vad jag tidigare sagt om att Etiopien har en lång väg att vandra gäller i sär-
skild grad Region 5, där försonings- och demokratiseringsprocessen måste
ses som en mycket långsiktig uppgift.

Herr talman! Det är min förhoppning att den spänning Viola Furubjelke
refererar till kommer att avta i samma takt som demokratiprocessen fortgår.
Valen den 5 juni representerar en milstolpe härvidlag. Därmed kan dock det
internationella samfundet inte slå sig till ro. Det måste även fortsättningsvis
söka dela med sig av den erfarenhet det har på demokratibyggandets om-
råde, där inte minst Sverige har stor kompetens. Vi kommer att fortsätta att,
i alla våra kontakter med etiopiska grupperingar, framhålla det centrala i att
parterna söker lösa eventuella konflikter genom fredliga förhandlingar. Våld
och demokrati är oförenliga företeelser.

Anf. 165 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret.

Jag instämmer gärna i att det är betydande svårigheter för ett land att gå
från diktatur till demokrati. Det såg verkligen positivt ut, och vi hade stora
förväntningar på Etiopien.

Men jag måste konstatera att i Region 5 har demokratiutvecklingen inte
bara stagnerat utan också fått ett stort bakslag. Sedan januari månad har 808
politiskt aktiva arresterats. Den 22 februari sköts 50 fredliga demonstranter
av regeringsarméns trupper, dvs. övergångsregeringen i Addis Abbeba. De
sköts därför att de demonstrerade för en folkomröstning om den framtida
statusen. Bland dessa demonstranter fanns många folkvalda regionpolitiker
från det största partiet, ONLF. Vidare fanns det många intellektuella.

Utvecklingen under våren har varit följande. Den 17 april besökte presi-
denten i Etiopien Ogaden. Där diskuterades situationen. Då framfördes från
ONLF en vädjan till centralregeringen om att ha fredliga förhandlingar för
att lösa konflikten. På detta svarade centralregeringen med att skicka trupp,
och det har förekommit massiva flygbombningar.

I det här läget är det viktigt att omvärlden reagerar. Jag undrar om utrikes-
ministern kan tänka sig att inför de förestående valen, då det kommer att
finnas en mängd observatörer i landet, försöka verka för att en delegation
kan få besöka Ogaden och där informera sig om läget och diskutera med
parterna.

Anf. 166 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Jag skall gärna ta upp frågan med vår ambassadör om vi på
något sätt kan göra som Viola Furubjelke föreslår. I fråga om en delegation

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

ser jag i mitt underlagsmaterial att riksdagsman Lennart Brunander, Cen-
tern, är en av de internationella observatörerna. Vad jag förstår är det inte
någon stor delegation från svensk sida. Men jag vill gärna ta upp frågan och
se om det finns'något vi kan göra i den riktningen.

Jag vill gärna konstatera att vår beskickning på plats har kontinuerliga
kontakter med olika grupper och deltar i den internationella dialogen i Ad-
dis Abbeba.

Vi anslog 5 miljoner kronor till den etiopiska valkommissionen. Det är ett
bidrag som SIDA har ställt upp med. En svensk är konsult åt UNDP med
uppgift att bidra till utformningen av vallagen. Vi har även via SIDA gett
stöd till symposier om konstitutionen, och Liv- och Fredsinstitutet har delta-
git i den s.k. ad hoc-kommittén för att hjälpa demokratiseringsprocessen. Vi
är också engagerade i återuppbyggnaden av rättsväsendet i Etiopien, och vi
bidrar till ett särskilt upprättande av ett åklagarämbete. På det sättet har en
lång rad åtgärder vidtagits för att stödja den allmänna demokratiseringspro-
cessen i Etiopien. De är viktiga.

Jag noterar Viola Furubjelkes särskilda påpekande om situationen i Oga-
den. Jag skall gärna ta fasta på förslaget och i dialog med vår beskickning se
om det finns något vi kan göra. Jag vill bara göra den reservationen att jag
vill höra de våra på platsen.

Anf. 167 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Detta är alldeles utmärkt. Jag tror att det vore bra om det
gick att informera sig på platsen.

Jag har också nåtts av rapporter om att biståndsorganisationer förvägras
arbeta i Ogaden. Eftersom det är en extremt fattig region - som också utri-
kesministern sade i sitt svar - är detta förödande för människorna där.

Jag fick i morse ett fax från den person som har uppmärksammat mig på
dessa problem. Han skriver: ”Jag har också ringt Diridado i dag och de be-
kräftar att befolkningen flyr från städer till landsbygden. Flygbomber fort-
sätter fortfarande trots att regimen i Addis Abbeba förnekar detta. Det har
förekommit sammandrabbningar mellan lokalbefolkningen och EPRDF-
styrkor de senaste dagarna.”

Fru talman! Jag har inte väckt denna fråga för att på något sätt gå i polemik
med utrikesministern, utan därför att jag känner en stor oro. När en sådan
information kommer oss till del måste vi agera på något sätt. Jag tror att
det skulle vara mycket bra om Sverige med sina goda kontakter kunde göra
något.

Anf. 168 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Jag skall ta kontakt med vår beskickning och framföra uppgif-
terna och synpunkterna som Viola Furubjelke har kommit med. Sedan får
vi se vad vi kan få för någon typ av konstruktivt agerande från svensk sida.

Anf. 169 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Jag tackar för det. Jag vill bara tillägga att de uppgifter jag
har fått, som naturligtvis kan anses vara partiska, har bekräftats av Amnesty.

Faktauppgifter vad gäller dödsskjutningar, tortyr och arresteringar är riktiga
enligt Amnesty.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1993/94:525 om avdragsgill kostnad för förlust på
grund av brott

Anf. 170 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Fredrik Reinfeldt har frågat mig om jag är beredd att verka
för att butikers förlust av kontanta medel vid rån och inbrott blir avdragsgilla
i näringsverksamheten.

Grundläggande för inkomstbeskattningen är att avdrag får göras för drift-
förluster men inte för kapitalförluster. Till kapitalförlust räknas förlust som
inte har samband med någon förvärvskälla samt förlust som visserligen har
ett sådant samband men som inte kan anses normal för förvärvskällan i
fråga. Avgörande för avdragsrätten vid förlust på grund av brott, t.ex. ett
butiksrån, är alltså om förlusten kan anses normal för verksamheten eller
inte.

Gränsen mellan drift- och kapitalförlust är svår att dra. I mer än ett halvt
sekel har förvaltningsdomstolarna besvarat denna fråga med ja eller nej be-
roende på situationen och verksamhetens art.

Problemet med att näringsidkare vägrats avdrag för förlust på grund av
brott har också uppmärksammats vid flera tillfällen, bl.a. av skatteutskottet
som vid sin behandling av motioner i ämnet uttalat sig inte vara främmande
för att nuvarande regler kan behöva omprövas (bet. 1992/93:SkU21). En så-
dan omprövning bör enligt min mening nu komma till stånd.

Det är emellertid inte möjligt att utan vidare ändra reglerna. En utvidg-
ning av avdragsrätten väcker flera frågor, t.ex. hur försäkringspremier och
försäkringsersättningar skall behandlas. Vidare kan särskilda beviskrav be-
höva uppställas. Frågan om kapitalförlust berör även andra grundläggande
principer i regelsystemet. Frågan om avdragsrätt behöver alltså utredas. Mitt
svar till Fredrik Reinfeldt är därför att jag kommer att föreslå att en utredare
utses med uppdrag att ta fram förslag till regler som på ett rimligare sätt än
dagens ordning skall möjliggöra avdrag för förlust vid brott.

Anf. 171 FREDRIK REINFELDT (m):

Fru talman! Jag konstaterar att jag har fått ett mycket bra svar av statsrå-
det och att det fullt ut tillmötesgår min förhoppning att frågan snart skall få
en bra lösning.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

27 § Svar på fråga 1993/94:534 om realräntelån

Anf. 172 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Dan Eriksson i Stockholm har frågat finansministern om rege-
ringen avser att vidta några åtgärder med anledning av de realräntelån som
Riksgäldskontoret har inlett försöksverksamhet med. Arbetet i regeringen
är fördelat så att det är jag som skall svara på frågan.

Riksgäldskontoret har inlett en försöksverksamhet med s.k. realräntelån.
Ett realräntelån är ett lån där den nominella avkastningen är knuten till infla-
tionsutvecklingen i landet, vilket innebär att den reala avkastningen är säker.
Löptiden på det lån som kontoret för närvarande erbjuder är 20 år. Lånet
är konstruerat såsom en s.k. nollkupongare, dvs. all ränta förfaller till betal-
ning vid löptidens slut. Riksgäldskontoret har beslutat att låna upp till 10
miljarder kronor under första halvåret 1994.

Riksgäldskontoret har i enlighet med förordningen (1989:248, senast änd-
rad 1993:1092) om instruktion för Riksgäldskontoret till uppgift att ta upp
och förvalta lån till staten i enlighet med lagen (1988:1387) om statens upplå-
ning. Målet för denna verksamhet skall vara att inom ramen för de krav som
penningpolitiken ställer minimera kostnaderna för upplåningen.

Upplåningsbesluten, såsom exempelvis i vilka instrument staten skall
låna, är delegerade till Riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret är dock skyl-
digt att samråda med Riksbanken i frågor som rör den allmänna inriktningen
av verksamheten och som har penningpolitisk betydelse. Ett sådant samråd
har i detta fall skett. Riksgäldskontoret har dessutom under hand informerat
Finansdepartementet om försöksverksamheten.

Riksgäldskontoret har således handlat i enlighet med de instruktioner
kontoret har. Dessutom görs en årlig utvärdering av Riksgäldskontorets
verksamhet i samband med budgetprövningen. Jag ser därför ingen anled-
ning till att regeringen nu skulle vidta några åtgärder med anledning av Riks-
gäldskontorets försöksverksamhet med realränteobligationer.

Anf. 173 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):

Fru talman! Jag tackar skatteministern för svaret.

Det som oroar mig är att under löptiden betalas inga räntor och amorte-
ringar. Allt skall betalas tillbaka på ett bräde om 20 år. Det betyder att man
inte bara skyfflar över en gigantisk statsskuld till kommande generationer;
man skyfflar även över räntekostnaderna. Med en sådan upplåning kan vil-
ken regering som helst klara av de mest usla statsfinanser på kort sikt. Ris-
ken är uppenbar att frestelsen blir ännu större än tidigare att låna till kon-
sumtion, i stället för att fatta nödvändiga politiskt svåra beslut om bespa-
ringar. Jag tycker att ytterligare försöksverksamhet inte behövs. Det här är
förfärligt och måste stoppas direkt.

Jag vill också ställa en fråga till skatteministern. Såvitt jag förstår har man
på de hittills emitterade lånen betalat en realränta om 4,07 % under 20 år.
Är det lågt och kostnadseffektivt? Inflationsdelen av räntekostnaden är ju
garanterad under 20-årsperioden.

Anf. 174 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Det första problemet har att göra med att det är fråga om en
s.k. nollkupongare. En sådan kan man ha även när det gäller vanliga lån. En
sådan gör dessutom inte att statsskulden ökar. Dock innebär den att man
rakt igenom har en prognostiserad räntebetalning.

Vad gäller den andra frågeställningen är det alldeles uppenbart att man
får göra en marknadsmässig bedömning av vilken realränta som kan vara
acceptabel, och denna marknadsmässiga bedömning har Riksgäldskontoret
gjort.

Anf. 175 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):

Fru talman! Delar då skatteministern uppfattningen att en realränta om
4,07 % som låses under 20 år är låg och kostnadseffektiv? Hur ser statsrådet
på riskerna att man i framtiden kan ta sig före att låna på detta sätt i stället
för att fatta nödvändiga politiska beslut?

Anf. 176 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Man måste fatta nödvändiga politiska beslut, som regeringen
också gör. I dagsläget förefaller denna realränta naturligtvis acceptabel. Det
är självklart också en strävan att få ned realräntan rent allmänt.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1993/94:546 om konkurserna inom bostadssektorn

Anf. 177 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Sören Lekberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen plane-
rar vidta med anledning av det snabbt växande antalet konkurser inom bo-
stadssektorn.

Låt mig till att börja med säga att jag beklagar att många människor just
nu kommer i kläm som en följd av en felaktig politik på 1980-talet. Det helt
avgörande för utvecklingen på sikt för Sveriges ekonomi och för bostads-
kostnaderna är dock att vi får varaktigt låga räntor och låg inflation. Budget-
saneringsprogrammets syfte är att skapa förutsättningar för låg ränta och in-
flation. Att inte fullfölja programmet skulle medföra att krisen inom bo-
stadssektorn förvärras och ytterligare människor hamnar i ekonomiska svå-
righeter.

Det krävs emellertid också att marknadens parter tar ett ansvar för att de
förbättringar som den ekonomiska politiken leder till även kommer fastig-
hetsägare och de boende till godo. En aktuell fråga just nu är bostadslåneins-
titutens räntemarginaler. En sänkning skulle verksamt bidra till att begränsa
omfattningen på krisen, särskilt för de årgångar som har de största ekono-
miska svårigheterna.

Som framgår av bostadsutskottets betänkande 1993/94:BoU15 avser rege-
ringen att nu ta upp direkta överläggningar med instituten i denna fråga. Ett
första möte kommer att äga rum i morgon. Vid mötet skall diskuteras vilka

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar pä frågor

möjligheter som föreligger för lägre räntemarginaler i allmänhet och för de
årgångar som har de största svårigheterna i synnerhet.

Jag räknar med att kunna redovisa resultatet av överläggningarna senare
i år.

Anf. 178 SÖREN LEKBERG (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka Bo Lundgren för svaret på min fråga. Jag
konstaterar att Bo Lundgren i sedvanlig ordning försöker skylla ifrån sig.
Han säger att orsaken till att människor nu har kommit i kläm är felaktig
politik på 80-talet, men i själva verket beror de konkurser och bekymmer
som i dag förekommer på bostadsmarknaden uteslutande på den politik som
regeringen har genomfört.

Bakgrunden till min fråga var att Fastighetsägareförbundet bland många
andra organisationer har skrivit till regeringen och begärt åtgärder samt att
beslutet om att spara de 3 miljarderna skall omprövas. Det var bakgrunden
till min fråga, och brevet från Fastighetsägareförbundet bekräftar att rege-
ringens politik i detta fall har misslyckats.

Beskedet från Bo Lundgren är såvitt jag förstår att människorna i fråga
får skylla sig själva. Inbesparingen av de 2,5 miljarder som återstår av spar-
programmet kommer att genomföras. Fastighetsägarna får ett negativt be-
sked. Slutligen har Bo Lundgren vaknat till och skall nu ta upp överlägg-
ningar med kreditinstituten om räntemarginalerna.

Anf. 179 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Självklart beror de problem som vi i dag ser på att man byggde
lägenheter till alldeles för höga kostnader och med för höga räntenivåer.
Detta har orsakats av den politik som tidigare bedrevs, vilken vi har diskute-
rat många gånger i denna kammare. Det gäller nu att begränsa effekterna
för de människor som har råkat ut för följderna av den förra regeringens
felaktiga politik. Det är detta som vi försöker göra genom utläggningen av
de besparingar som ju i övrigt är nödvändiga.

Om vi i dagsläget inte sparar i statens utgifter på alla områden, kommer
vi inte att varaktigt kunna få ned räntorna, vilket är det mest avgörande såväl
för bostadsmarknaden i stort som för de boende.

Anf. 180 SÖREN LEKBERG (s):

Fru talman! Låt mig läsa innantill i Fastighetsägareförbundets skrivelse till
regeringen, där man i klartext framhåller: ”En samlad ekonomisk bedöm-
ning torde visa att samhällets totala kostnader vida överstiger den besparing
på 2,5 mdr kr på statsbudgeten som nedskärningen av räntebidragen av-
ser ---.”

Varför vidtar man denna åtgärd i ett sådant här läge? Det är ju att kasta
pengarna i sjön. Varför lyssnar inte regeringen på de enskilda boende, på
bostadsrättsorganisationerna, på SABO och på Fastighetsägareförbundet?
Varför omprövar man inte detta beslut?

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på fråga 1993/94:560 om villkor for textilimport

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Anf. 181 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser vidta
åtgärder för att vid ett EU-medlemskap dels göra övergången till kvotsystem
för tekoimporten så lindrig som möjligt, dels bidra till systemets upphö-
rande.

Sverige och EU har enats om att när Sverige kommer att inordnas i EG:s
kvotsystem kommer EG:s kvoter att räknas upp med hänsyn till det existe-
rande handelsmönstret mellan Sverige och våra leverantörsländer vad gäller
både volym och varukategorier. På detta sätt kommer, enligt förhandlings-
protokollet, den svenska industrins, den svenska konsumentens och Sveriges
leverantörländers intressen att beaktas.

Under hösten kommer EG:s samtliga tekoavtal att förhandlas om så att
nya utökade kvoter finns på plats redan från första dagen av ett svenskt med-
lemskap. Vi har från svensk sida löpande samråd med EG-kommissionen i
syfte att se till att kvotuppräkningarna blir så stora som möjligt.

Handeln inom begränsningsavtalen kontrolleras genom en kombination
av exportlicenser och importlicenser. Tilldelning av exportlicenser beslutas
av exportländerna själva inom ramen för tillgängliga kvoter.

Det är givetvis av största vikt att de svenska importörerna får en tillfreds-
ställande tillgång till licenser. Inför övergången till ett nytt system krävs att
samtliga parter är väl insatta i vad som följer av den nya situationen. Från
regeringens sida kommer vi därför att underlätta övergången till kvotsyste-
met genom att ta direktkontakt med licensmyndigheter i de viktigaste be-
rörda textilexporterande länderna för att informera dem om det nya läge
som inträder när Sverige går in i EG:s tekoregim med uppräkning av kvo-
terna på basis av svensk import och vikten av att de svenska importörerna
får tillräcklig licenstilldelning. Vidare har alla svenska beskickningar i länder
som omfattas av begränsningsavtal med EU informerats om det nya syste-
met och uppmanats att aktivt förbereda ett svenskt deltagande. Kommers-
kollegium kommer att kunna bistå svenska importörer med praktisk hjälp
och information.

Jag utgår ifrån att de svenska importörerna å sin sida förbereder sig för
det nya systemet genom att ta egna kontakter med exportörer och licens-
myndigheter i berörda länder.

Regeringen hade självfallet helst sett att Sverige hade kunnat stå utanför
EG:s regim för tekoimporten - ett kvotsystem som ändå är under avveck-
ling. Men ett deltagande i den gränsfria EG-marknaden med de avsevärda
fördelar det innebär för svensk industri och svenska konsumenter förutsätter
att vi också deltar fullt ut i tullunionen och den gemensamma handelspoliti-
ken.

Det är regeringens bedömning att effekterna för Sverige av att ingå i EG:s
tekoregim ändå bör bli relativt begränsade, och det är av följande skäl:

1. Omkring hälften av vår tekoimport kommer från EG/EFTA och blir
därför helt fri vid ett medlemskap. Fördelen av att alla gränskontroller och
ursprungsregler i handeln mellan Sverige och EU slopas kommer såväl den
svenska tekoindustrin som konsumenterna till godo.

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

2. Av vår totala import av kläder på ca 14 miljarder kronor beräknas 4-5
miljarder kronor komma från länder mot vilka EG har begränsningar som
innebär kvotering och licenstvång.

3. Tullnivån mot tredje länder kommer att sänkas. EG har lägre genom-
snittlig tullnivå för tekovaror än Sverige, vilket innebär att flertalet tekotul-
lar kommer att sänkas vid inträdet. EG:s tekotullar kommer att sänkas ytter-
ligare som resultat av Uruguay-rundan.

4.1 och med utvidgningen kommer EG:s kvoter att räknas upp med Sveri-
ges - och övriga kandidatländers - traditionella import baserat på den fak-
tiska importutvecklingen under 90-talet. EG:s kvotutnyttjande för många
varugrupper är i dag mycket lågt. EG:s kvoter höjs årligen med 2-6 %.

5. Gentemot Central- och Östeuropa kommer begränsningarna inom kort
att förlora i betydelse. Gentemot Visegradländerna (Polen, Tjeckien, Slova-
kien, Ungern) avvecklas kvoterna 1997 och gentemot Bulgarien och Rumä-
nien 1998.1 förhållande till de baltiska länderna förutsätts inga kvantitativa
begränsningar. Vidare innebär uppgörelsen på tekoområdet i Uruguay-run-
dan i GATT att alla tekorestriktioner kommer att vara avvecklade senast år
2005.

Kvotsystemet är således under avveckling. Regeringen kommer givetvis
som EU-medlem att fullfölja Sveriges traditionella roll som frihandelsvänlig
nation och verka för att avvecklingen sker så snart som möjligt.

Anf. 182 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Fru talman! Jag tackar för svaret på min fråga.

EES-avtalet och det eventuella medlemskap som vi kanske får innebär
fördelar för konsumenterna i Sverige. Slopade tullar, en minskning av andra
typer av gränsskydd och ökad konkurrens skapar de här fördelarna. Givetvis
finns det i medlemskapet också andra fördelar som har att göra med våra
möjligheter att påverka framtiden.

Men det finns smolk i glädjebägaren. Kvotsystemet för import av textilier
är definitivt ett sådant smolk. Jag delar också den uppfattning som statsrådet
har givit uttryck för, att det bästa hade varit om Sverige hade sluppit en åter-
gång till det här kvotsystemet. Det är naturligtvis bra att återgången blir tem-
porär, beroende på att GATT-förhandlingarna gav som resultat att den här
typen av restriktioner skall vara avvecklad globalt senast år 2005. Det är
också bra att de alltmer utvecklade förbindelserna med Central- och Öst-
europa leder till att kvoter i förhållande till dem avvecklas 1997 och 1998.
Men desto mer beklagligt är det att Sverige under ett antal år tvingas in i den
här återgången.

Jag har några konkreta frågor som jag inte tycker har blivit tillräckligt be-
lysta i det här svaret. Hur kan man i praktiken t.ex. se till att de nuvarande
handelsmönstren bevaras för svensk del, så att det är de som exporterar till
Sverige som kommer i åtnjutande av de här licenserna och inte de traditio-
nella kvothållarna i förhållande till EU, som är helt andra än de som exporte-
rar till oss? Hur beräknar man den kvotuppräkning som kommer till stånd
på grund av Sveriges medlemskap? Vad baseras den på för historiskt år?

Statsrådet redogör för att svenska beskickningar har underrättats. Jag
tycker att det är bra, liksom att man tar kontakt med licensmyndigheter.

Men hur följs detta upp så att det ger resultat också i verkligheten? Av svaret
framgår att man uppenbarligen inte har överläggningar med branschföreträ-
dare i Sverige. Det funderar jag över om man inte har övervägt att ha.

Anf. 183 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Först och främst delar jag uppfattningen att detta är smolk i
bägaren. Det hade varit bättre om det inte hade varit några restriktioner.
Samtidigt gäller i det läget att göra det bästa av situationen.

Att jag inte tror att det här kommer att få så stora effekter som vi ur-
sprungligen räknade med beror framför allt på den öppning som vi har mot
de baltiska länderna, och inte bara vi, utan också EU-länderna. Den snabba
avveckling som trots allt sker gentemot övriga länder i Central- och Öst-
europa talar för att kvoterna, som i många fall redan nu inte är utnyttjade,
inte heller kommer att vara utnyttjade i framtiden. Jag vill inte utesluta att
man hamnar i en situation där flertalet kvoter inte kommer att vara utnytt-
jade.

Jag säger detta därför att det är en del av svaret på den första frågan som
Annika Åhnberg ställde. I den mån kvoterna inte är utnyttjade är detta inga
problem. Och det är redan nu så att en hel del kvoter inte är utnyttjade. Då
kan man alltså få full tilldelning. Det betyder att vi inte bara får ökning av
våra egna kvoter, utan också kan ta del av vad andra normalt skulle ha fått
del av. Man kan säga att importen för de produkterna därigenom i praktiken
blir fri.

När det gäller uppräkningen i övrigt kan jag inte direkt säga vilka basår
man hade. Men vad jag kan säga är att vi hade en ganska tuff förhandling
om detta. Vi tycker att det resultat som vi uppnådde i allt väsentligt är bra.
Vi fick en bra basperiod och en uppräkning av kvoterna.

Hur skall vi försäkra oss om att det här kommer att utnyttjas? Ja, först
och främst väntar vi oss när vi går ut till beskickningarna rapportering till-
baka. Det är en dialog som vi inleder på det sättet. Dessutom har vi också
kontakt med branschorganisationerna. Jag kan för övrigt meddela att jag så
sent som för några dagar sedan hade en diskussion med en av de viktiga orga-
nisationerna på det här området om just de här frågorna.

Anf. 184 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Fru talman! Jag tackar för detta utvecklade svar. Men jag känner en viss
farhåga. Det faktum att kvoter inom EU inte är fullt utnyttjade är ju ingen
garanti för att vi kan utnyttja dem med behållande av vårt traditionella han-
delsmönster. Det faktum att det finns ett kvotsystem leder ju till att det ut-
vecklas ett skikt av aktörer som så att säga skaffar sig de här licenserna, som
dominerar den här marknaden och som kanske gör det svårt för dem som
nu exporterar till oss, och som inte är vana vid det här systemet, att verkligen
bli de som nu kommer i åtnjutande av licenser. Jag tror att det krävs ett
mycket aktivt agerande från svensk sida för att detta skall ske. Det är viktigt
att man t.ex. från regeringshåll är aktiv.

När det gäller Baltikum tycker jag att det är oerhört positivt att Sverige
inte bara behåller sina frihandelsavtal med de baltiska staterna, utan också
faktiskt aktivt har bidragit till att skynda på processen mellan de baltiska sta-

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

terna och EU. Men även där kan jag känna att det är oerhört viktigt att vi
från svensk sida är aktiva och försöker påverka så att den här typen av be-
gränsningar eller införande av kvoter på textilier inte finns med i de avtal
som EU sluter.

Anf. 185 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! I den sista delen kan jag direkt säga att vi mycket aktivt verkar
för att så inte skall ske. Indikationerna går i den riktningen, men innan avtal
har slutits har vi naturligtvis inget klart och bestämt besked på den här punk-
ten.

När det gäller det praktiska genomförandet och tillämpningen av bestäm-
melserna menar jag att om kvoterna inte är utnyttjade finns det på exportör-
sidan utrymme. Självklart kommer vi på importörsidan att bredda det erfo-
derliga utrymmet. Det är en självklarhet. Det kan alltså innebära att vi kan
få en större import än vi har för närvarande.

Jag håller gärna med Annika Åhnberg om att det kan uppstå praktiska
svårigheter vid tillämpningen. Vi har inga egna praktiska erfarenheter. Jag
kan bara försäkra att vi skall göra allt vi kan för att göra övergången så smidig
som möjligt.

Anf. 186 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Fru talman! Jag är tacksam för den försäkran. I och för sig har vi väl erfa-
renheter, även om de ligger några år tillbaka i tiden. Vi har haft egna textil-
restriktioner. Men jag är tacksam för att statsrådet säger att vi skall vara
mycket aktiva.

Sist vill jag säga att när det gäller det som det skrivna svaret avslutas med,
att regeringen kommer att fullfölja Sveriges traditionella roll som frihandels-
vänlig nation, tycker jag att man inte har märkt så oerhört mycket av det
agerandet hittills. På andra områden har en del statsrådskolleger, bl.a. Bo
Lundgren som nyss var här och besvarade frågor, visat framfötterna och ve-
lat diskutera möjligheten att t.ex. sänka moms i nivå med EU. Det skulle
väl vara tacksamt om den svenska regeringen på det här området lika tydligt
och aktivt redan nu kunde ta upp en diskussion med EU om de här frågorna.

Anf. 187 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! När vi talar om praktiska erfarenheter menar jag givetvis erfa-
renheter av EU:s system på det här området, som skiljer sig från våra.

När det sedan gäller att verka pådrivande på avvecklingen av kvantitativ-
restriktionerna är det inte något vi skall börja med nu. Vi arbetade mycket
aktivt för detta inom ramen för GATT-förhandlingarna. Vi har varit i kon-
takt med EU, liksom méd de berörda länderna i centrala Östeuropa, med
sikte på att så långt det någonsin är möjligt i de baltiska ländernas fall und-
vika kvantitativa restriktioner och i andra fall försöka åstadkomma en så
snabb och smidig avveckling som möjligt. Det är i hög grad en del av svensk
politik.

Vi kanske inte alltid basunerar ut detta på det sätt som möjligen vore

önskvärt eller bra från den här synpunkten. Men jag kan försäkra: Detta är
ett starkt svenskt intresse, och vi kommer att fortsätta att driva detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

30 § Svar på fråga 1993/94:528 om studerandes rabatterade resor

Anf. 188 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Bengt Hurtig har frågat statsrådet Bo Könberg vad regeringen
kommer att göra för att studenterna i de nordligaste länen, i likhet med kam-
rater i syd, snarast skall få åka för rabatterat pris.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Som Bengt Hurtig anger i sin fråga har riksdagen den 29 april 1994 beslutat
att ge regeringen till känna att regeringen skyndsamt bör låta utreda möjlig-
heterna till ett samordnat system för resesubventioner inom olika slag av ut-
bildningsverksamhet m.m. I det sammanhanget bör enligt riksdagens me-
ning även frågor om att införliva såväl ytterligare studerandegrupper i ra-
battsystemet som ett avtal med ytterligare trafikföretag prövas (bet.
1993/94:SfU13, rskr. 1993/94:281). Riksdagen har i samma beslut även anvi-
sat 81 210 000 kr för reserabatter för budgetåret 1994/95.

Frågan om förutsättningarna att få med länstrafikföretagen i ett samord-
nat system med resesubventioner bör naturligt prövas i samband med att re-
geringen fullgör det av riksdagen givna uppdraget. För dagen är jag inte be-
redd att uttala mig om möjligheterna att inordna även länstrafikföretagen i
de fyra nordligaste länen i systemet med statligt subventionerade reserabat-
ter.

Anf. 189 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Länstrafiken i de fyra nordligaste lä-
nen har förhandlat med CSN under våren om villkoren för att studenterna
skulle få utnyttja CSN-korten. Man har fått beskedet att det inte finns något
ekonomiskt utrymme för det. Det betyder att man på en rad orter där det
inte finns tillgång till flyg eller tåg, t.ex. Lycksele, Malå, Överkalix och Arje-
plog, inte har den möjlighet som andra studenter har.

Satsningarna på högskolorna i Norrland har varit åkerkommande teman
som alla partier har drivit mer eller mindre. Det har ansetts vara av stor bety-
delse för utvecklingen på lång sikt i den här landsändan. Det är totalt oaccep-
tabelt att studenterna i den här regionen inte skall ha möjligheter att få litet
billigare resor när andra studenter i andra delar av landet har det. Jag tycker
att det borde vara en grundläggande målsättning för regeringen att se till att
så kommer att ske. Beskedet från CSN att det inte finns pengar är verkligen
oroande.

Anf. 190 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Det är möjligt att Bengt Hurtig finner beskedet från CSN om
att det inte finns pengar oroande. Att pengarna i statens kassa är slut och väl

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

därtill är dess värre en tragisk omständighet som både Bengt Hurtig och jag
understundom tvingas leva med.

Fru talman! Jag kan inte göra annat än att upprepa att jag med engage-
mang kommer att fullgöra det av riksdagen uttalade uppdraget. Vi får då
pröva huruvida vi kan inkludera såväl ytterligare studerandegrupper som yt-
terligare trafikföretag i det rabattsystem som redan tillämpas för vissa och i
vissa delar av landet.

Anf. 191 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Den grupp studerande som man talar om i riksdagens beslut
var de som studerade inom AMS. Just den här gruppen studenter nämndes
inte. Men däremot sade man att man skulle sträva efter en samordnad upp-
handling.

Jag tolkar nu utbildningsministerns svar så att man kommer att försöka
se till att även dessa studenter får möjlighet att resa på linjebussar i de fyra
nordligaste länen.

Anf. 192 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Bengt Hurtig skall tolka mig på följande sätt. I anslutning till
att jag prövar den fråga som riksdagen har givit besked om kommer jag
också att pröva den fråga som Bengt Hurtig nu aktualiserar. Sedan får vi se
vad prövningen kan leda fram till.

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1993/94:538 om information om utländska studier

Anf. 193 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Margitta Edgren har frågat mig om jag är beredd att med-
verka till att olika myndigheter och organisationer samarbetar för att ge
svenska studenter bästa möjlighet till att få korrekt information om de ut-
ländska utbildningar de funderar på att välja.

Jag vill understryka att det är viktigt att svenska studenter får korrekt och
riktig information om den utbildning de avser att söka till i utlandet, och
också att de vet till vilken myndighet eller organisation de skall vända sig för
att kunna få svar.

I Utbildningsdepartementet bedrivs för närvarande ett uppföljningsarbete
och ett åtgärdsprogram med anledning av departementspromemorian
(1993:76) Utlandsstudier och Internationella utbildningskontakter - Vad ska
göras centralt, vem ska göra det och hur? och remissynpunkterna.

Som man hör av departementspromemorians namn, behandlar den bl.a.
den fråga Margitta Edgren vill ha svar på.

Jag har för avsikt att inom kort föreslå regeringen att ge berörda myndig-
heter uppdrag eller ändra deras instruktioner i överensstämmelse med de
flesta av de åtgärder som utredaren föreslog.

Jag kommer också att i Utbildningsdepartementet tillsätta en samråds-

och samordningsgrupp, där företrädare från Svenska institutet, Skolverket,
VHS och CSN skall ingå. Arbetsgruppen skall fungera som ett forum för
diskussion av problem som är gemensamma för de berörda myndigheterna
i frågor om utlandsstudieinformation. Gruppen kommer också att ha en
samordnande funktion för att underlätta ett gemensamt utnyttjande av kom-
petens och resurser.

Regeringen föreslog i propositionen Utbildning och forskning
(1993/94:177), i enlighet med utredarens förslag, att en utbildnings- och
forskningsnämnd borde inrättas vid Svenska Institutet. I denna nämnd före-
slås ledamöter från universitet och högskolor ingå. Nämndens allmänna
funktion skall vara att underlätta samspelet mellan Svenska institutet och
andra intressenter i utbildningsväsendet. Vidare föreslås i propositionen att
Svenska institutet ges möjlighet att upprätta en särskild kansliresurs för att
samordna mer fasta utlandsetableringar i form av svenska akademiska
centra och svenska institutioner i andra länder.

Avslutningsvis vill jag säga att jag är mer än beredd att medverka till att
ett samarbete kommer till stånd mellan de olika berörda myndigheterna och
organisationerna för att underlätta våra studenters möjligheter till korrekt
information om utbildning de vill söka utomlands.

Jag hoppas Margitta Edgren med detta har fått svar på sin fråga.

Anf. 194 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Herr utbildningsminister! Jag har delvis fått svar på min fråga.
Jag tackar för dessa delar.

Men tycker inte Per Unckel att detta är litet märkligt? I dag skickar vi ut
21 000 ungdomar, men det finns ingen samstämmighet mellan CSN:s regler
för studiemedel och VHS ekvivaleringsregler för godkända utbildningar.
Det var min första fråga. Jag tycker att det framgår under hand att det finns
en liten dubie om att detta är underligt.

Sedan svarar utbildningsministern att man vill föreslå att ge berörda myn-
digheter uppdrag. Då vill jag veta vilka dessa berörda myndigheter är. Är
det de som sedan räknas upp, Skolverket, CSN, VHS och Svenska institutet?
Vilken roll har enligt utbildningsministern t.ex. Sverige-Amerika-stiftelsen
och Fulbrightkommissionen som vi har ett bilateralt avtal med USA om? Vi
ger ju också statsbidrag dit. Det var två frågor.

I studiestödsförordningen står det att studiemedel får beviljas utanför de
nordiska länderna om utbildningen anses ha en godtagbar standard. Men det
är inte definierat vad som är en godtagbar standard. Här ramlar ju många
ungdomar. De har ju ingen erfarenhet av om kvaliteten på den utbildning
de söker kan och bör undersökas. Min tredje fråga är: Kommer det att ingå
något försök att gemensamt definiera vad som är godtagbar standard?

Min sista fråga gäller det som jag nämnde litet grand i den skriftliga delen,
nämligen agenterna. Våra ungdomar har inte heller någon erfarenhet av att
universiteten har agenter för att ragga studenter. Detta är mycket vanligt
både i Europa och USA. Kommer man även att få i uppdrag att definiera
eller öronmärka dessa agenter?

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

6 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 114

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Anf. 195 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Låt mig först säga att det är en välsignelse att vi har fått en
utveckling av antalet studenter som väljer att förlägga någon del av sin stu-
dietid utomlands. Det har ökat från 2 000-3 000 för tre fyra år sedan till
21 000 i dag. Det är en remarkabel utveckling som är utomordentligt positiv.
Precis som Margitta Edgren antyder i sin fråga reses därmed en lång rad
spörsmål som vi inte är riktigt vana vid att hantera.

Den första frågan handlade om förhållandena mellan CSN och VHS i ek-
vivalerings- respektive studiemedelshänseende. Det förtjänar att påpekas
att VHS och CSN:s uppgifter i dessa hänseenden inte är parallella, dvs. stu-
diemedel kan utgå för fler utbildningar än de utbildningar som hör hemma
inom ekvivaleringsområdet. Jag tycker precis som Margitta Edgren att sam-
stämmighet bör vara huvudregel. De båda myndigheterna bör ty följande
sträva efter gemensamma definitioner.

Den andra frågan gällde de myndigheter som jag räknade upp och deras
specifika uppgift respektive deras förhållande till institutioner av typ Sve-
rige-Amerika-stiftelsen. Låt mig understryka, fru talman, att jag tycker att
de fria icke-statliga institutionerna gör en utomordentlig insats på det här
området. Utan att egentligen vara skyldiga att informera och ta hand om
studenter gör de det i alla fall därför att de är engagerade i saken.

Jag hoppas kunna återkomma till frågan om Sverige-Amerika-stiftelsen
och stiftelsens möjligheter att spela en aktiv roll i detta betydelsefulla arbete.

Till slut frågan om godtagbar standard: Jag delar också i detta hänseende
Margitta Edgrens bekymmer över att vi nu får in ett antal universitet som
möjligen är svåröverblickbara för de svenska studenterna. Jag avser också i
detta hänseende att be respektive myndigheter att göra vad som står i deras
makt för att tillse att studenterna är väl informerade och därmed kan fatta
ett relevant beslut.

Agenturfrågan ber jag att få återkomma till, fru talman.

Anf. 196 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Det är bra att Per Unckel skall återkomma till frågan om
agenterna.

Jag håller naturligtvis med om det han säger. Jag ifrågasätter naturligtvis
inte att vi skickar ut studenter. Om detta är vi helt överens. De får perspektiv
på sig själva, perspektiv på Sverige, internationella erfarenheter, språk och
kulturkunskaper - vi är helt överens om allt detta.

Därmed inte sagt att vi inte också har ett ansvar för de här ungdomarna.
Det är klart att man kan säga att de är gamla nog att ta ansvar för sina val,
osv., men jag tycker inte att man kan resonera så om ungdomar från detta
Sverige, där vi har som tradition att alla utbildningar har en acceptabel kvali-
tet, som också garanteras av statsbidrag och berättigar till studiemedel. Det
är en oerhört viktig uppgift.

Jag är medveten om att CSN:s och VHS uppgifter inte är parallella, men
det finns uppenbara luckor, som är kända för både CSN och VHS. Jag har
t.ex. en uppgift om Monaco, en ekonomutbildning vid University of South-
ern Europé, en uppgift om att 50 % av studenterna där är svenskar samtidigt

som Civilekonomföreningen här i Sverige inte godkänner dessa för inträde
i föreningen.

Anf. 197 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Det allra sista Margitta Edgren påpekade är emellertid egent-
ligen en annan fråga än den vi diskuterar. Vem Civilekonomföreningen till
slut bestämmer sig för att acceptera ligger utanför statens domväijo. Det är
en privat förening, som bestämmer sig för att acceptera eller inte acceptera
medlemmar med en viss typ av bakgrund. Det innebär inte att jag inte tycker
att det är rimligt att man har någorlunda samstämmighet mellan utbildnings-
inriktningar och föreningars inträdeskrav, men för formens skull vill jag på-
peka att det är två separata frågeställningar.

Jag måste i fråga om agenterna på nytt be att få fråga Margitta Edgren vad
det är som hon vill ha ytterligare svar på, eftersom fru talmannens tidsbe-
gränsning även i detta hänseende gjorde att Margitta Edgren inte riktigt
hann till slutet i sin kompletterande fråga.

Anf. 198 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Jo, jag menar att agenter skall presenteras som just agenter
och inte som någon sorts officiella kvalitetskontrollanter med svensk k-
märkning t.ex. av CSN. Min fråga var om utbildningsministern delar den
uppfattningen.

När det gäller Monaco håller jag med statsrådet. Ungdomarna kommer
att lära sig mycket. De blir säkert nöjda och har säkert haft en fin studietid,
men de kommer att bli grymt besvikna om de kommer tillbaka till Sverige
och tror att de är motsvarande civilekonomer men inte är det. Vi har där-
emot ingen delad mening om föreningen som sådan, att föreningen själv av-
gör vilka som skall få vara medlemmar.

Men jag skulle alltså vilja att utbildningsministern redovisar sin syn på
agenterna.

Anf. 199 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Jag vill också på denna punkt hålla med fru Edgren. Precis
som antyds i fru Edgrens fråga anser också jag att det är en styggelse att utge
sig för att vara någonting annat. Jag misstänker att det är ett visst fall som
både Margitta Edgren och jag här har i bakhuvudet, ett fall där några har
missuppfattats som varande någonting annat än vad de faktiskt var.

En agent är en agent, och en officiell företrädare för Sverige är just en
officiell företrädare för Sverige, och dessa skall icke förväxlas med varandra.

Anf. 200 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Jag är mycket glad över att utbildningsministern och jag har
en gemensam uppfattning om att en agent är en agent. Även om vissa myn-
digheter försöker dribbla med detta, tar vi två helt avstånd från ett samar-
bete.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar pä frågor

32 § Svar på fråga 1993/94:547 om nationella forskningslaboratorier

Anf. 201 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Bengt Silfverstrand har frågat om innebörden i det avsnitt i
kompletteringspropositionen där det står att regeringen avser att i särskild
ordning anvisa erforderliga medel till de här små arkeologiska laborato-
rierna.

Svaret är helt enkelt att regeringen i särskild ordning har anvisat medel till
laboratorierna. I ett regeringsbeslut den 11 maj 1994 anvisas totalt 861 000 kr
till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet för verksamhet vid
laboratorierna.

Medlen fördelas med 567 000 kr för verksamhet vid laboratoriet för kera-
misk forskning vid Universitetet i Lund, 147 000 kr till laboratoriet för veda-
natomi och dendrokronologi vid Universitetet i Lund samt 147 000 kr till
Universitetet i Umeå för verksamhet vid det miljöarkeologiska laboratoriet.

Anf. 202 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret.

Bakgrunden till frågan är den berättigade oro för framtiden som uppstått
på de här laboratorierna för keramisk forskning respektive vedanatomi och
dendrokronologi i Lund samt miljöarkeologiska laboratoriet i Umeå med
anledning av den tveksamhet som åtminstone en tid har rått om huruvida
statsmakterna även i framtiden är beredda att stödja forskningsinsatser vid
mindre, ofta tvärvetenskapliga anläggningar av stort nationellt intresse.

Trots klara uttalanden om vikten av en fortsatt statlig satsning på dessa
anläggningar, från bl.a. NFR så sent som i september 1993, hänvisade rege-
ringen i årets budgetproposition till värduniversitetens egna resurser för att
upprätthålla verksamheten vid berörda laboratorier. Det uttalandet gick
stick i stäv mot tidigare uttalanden i den här frågan, från såväl den nuvarande
som den förutvarande regeringen.

Jag konstaterar också att ett enhälligt utbildningsutskott förutsatt att verk-
samheten vid de här anläggningarna skall kunna bedrivas i samma omfatt-
ning som tidigare även i framtiden och att regeringen i kompletteringspropo-
sitionen sade att det skulle anvisas medel i särskild ordning.

De berörda laboratorierna hade emellertid inte klart för sig vad detta gick
ut på. De känner inte till det här, så beskedet är mycket glädjande för dem,
det vill jag gärna understryka. Att det är ett besked i grevens tid understryks
av det förhållandet att förordnandet för föreståndaren vid det keramiska la-
boratoriet i Lund måste förnyas i morgon, den 1 juni. Men som sagt: Bättre
sent än aldrig!

Överläggningen var härmed avslutad.

33 § Svar på fråga 1993/94:551 om stödet till privata skolor

Anf. 203 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Eva Johansson har frågat mig om jag är beredd att redovisa
på vilka grunder som jag har skrivit att Socialdemokraterna på riksplanet vill
avskaffa den ovillkorliga rätten att välja skola.

Eva Johanssons fråga ställs med anledning av att jag har tillskrivit några
av landets socialdemokratiska kommunföreträdare och ställt fyra frågor som
jag anser det vara väsentligt att få svar på. Utgångspunkten för frågorna är
antagandet att kommunerna - om Socialdemokraterna får bestämma - inte
blir skyldiga att stödja elever som väljer en fristående skola.

Min första fråga till de socialdemokratiska kommunalpolitikerna gällde
hur dagens friskolor i respektive kommun skulle behandlas vad gäller resur-
ser och andra rättigheter om Socialdemokraterna fick bestämma, utan hin-
der av dagens skyddslagstiftning för den enskilde.

Min andra fråga gällde motsvarande angelägenheter för i framtiden till-
kommande friskolor. Kommer eleverna och föräldrarna i sådana skolor att
kunna påräkna något som helst stöd från kommunen, eller blir de hänvisade
att betala skolgången själva?

Min tredje fråga handlade om huruvida det är rättvist att den som i framti-
den vill gå i en fristående skola skall tvingas betala de höga terminsavgifter
som en reduktion eller total avveckling av kommunstödet skulle resultera i.

Till sist frågade jag hur de kommunala företrädarna för Socialdemokra-
terna tror att detta kommer att påverka den segregation som inte minst so-
cialdemokraterna här i riksdagen ofta anser sig kunna finna.

Genom beslut med anledning av propositionen Valfrihet och fristående
skolor (1991/92:95), som lades fram för riksdagen våren 1992, gavs eleven
rätt att välja att gå i en fristående skola under förutsättning att skolan kan
bereda eleven plats. Genom beslut med anledning av propositionen Valfri-
het i skolan (1992/93:230) föreskrevs att varje kommun hade att utgå från
elevernas val av skola vid planeringen av det offentliga skolväsendet.

Det nya systemet innebär att bidragen skall följa eleven till den skola han
eller hon väljer.

Vid de aktuella riksdagsbesluten reserverade sig den socialdemokratiska
riksdagsgruppen, vilket jag bara kan tolka på ett sätt, nämligen som att So-
cialdemokraterna motsätter sig med den kommunala skolan likvärdiga bi-
drag till friskolor och därmed säger nej till den förstärkning av elevens och
föräldrarnas rätt att välja skola som regeringens propositioner och riksda-
gens beslut innebar.

Reservationerna mot de riksdagsbeslut jag har redovisat, i kombination
med uttalanden från ledande socialdemokratiska företrädare alltsedan dess,
utgör grunden för vad jag skrivit i de aktuella breven.

Det visar sig av svar på de här åsyftade breven att inte bara socialdemokra-
terna i riksdagen har en avog inställning till föräldrarnas rätt att välja skola.
Det gäller i allra högsta grad också många socialdemokratiska kommunalpo-
litiker.

Jag hoppas, fru talman, att Eva Johansson med detta har fått svar på sin
fråga.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 114

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Anf. 204 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Nej, utbildningsministern, det har jag inte fått. Det svar som
jag nu av formella skäl nödgas att tacka för är det tunnaste jag har sett, och
det vill inte säga litet.

Utbildningsministerns svar bygger på antagandet - och det är utbildnings-
ministerns egna ord - att kommunerna'om Socialdemokraterna får be-
stämma inte blir skyldiga att stöda elever som väljer en fristående skola.

Sanningen är att vårt förslag är att kommunerna skall åläggas att stödja
fristående skolor under samma villkor som de kommunala skolorna får sina
resurser, dvs. med utgångspunkt i elevernas och skolornas behov. Läs våra
partimotioner och utskottsbetänkanden! Det står där mycket tydligt och
klart.

Sedan ”tolkar” utbildningsministern att våra reservationer skulle betyda
att vi motsätter oss att fristående skolor får sina resurser på ett sätt som är
likvärdigt det som gäller för de kommunala skolorna. Det är precis tvärtom.
Det är ni som har infört en särlagstiftning som överkompenserar vissa pri-
vata skolor och förhindrar kommunerna att agera på ett likvärdigt sätt.

Är utbildningsministern mot bakgrund av det besked som jag nu har läm-
nat, och som är det socialdemokratiska partiets alternativ till er politik, be-
redd att sluta med denna vilseledande propaganda, som inte har något annat
fog för sig än att försöka dölja de moderata misslyckandena på skolpolitikens
område?

Anf. 205 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Får jag ställa en enda fråga och begära ett rakt svar-ja eller
nej?

Har jag som elev, om Socialdemokraterna får bestämma, varhelst jag bor
i landet en ovillkorlig rätt att få ta med mig pengarna till en fristående skola,
oavsett vad kommunalpolitikerna tycker?

Anf. 206 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Här är det faktiskt jag som ställer frågor till utbildningsminis-
tern, och jag skulle bra gärna först vilja ha svar på min fråga.

Är utbildningsministern beredd att mot bakgrund av vad jag har sagt,
nämligen att vårt alternativ innebär ett åläggande för kommunerna att stödja
privata skolor på ett sätt som är likadant som det sätt på vilket man fördelar
resurserna till de kommunala skolorna - och mot bakgrund av den informa-
tion som han uppenbarligen undvikit att ta del av förut - att här och nu lova
mig att sluta med denna vilseledande propaganda, och i stället diskutera
skolpolitikens och utbildningspolitikens innehåll? Det skulle skolan och Sve-
riges elever ha nytta av.

På detta sätt mäler sig utbildningsministern ur den utbildningspolitiska de-
batten och tar i stället debatt om någonting som aldrig blir aktuellt. Jag kan
inte ge något annat svar på Per Unckels fråga än att vi socialdemokrater står
för en likvärdig resursfördelning. Per Unckel står för en särbehandling av de
privata skolorna, vilket för många skolor innebär en överkompensation.

Anf. 207 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Det var ett oändligt långt sätt att undvika att svara ja eller
nej.

Mitt svar på Eva Johanssons fråga är: Nej, jag kommer inte att sluta, intill
dess att jag får ett ja på den fråga jag just har ställt.

Svara på min fråga: Har jag som elev en ovillkorlig rätt att i ett social-
demokratiskt samhälle få ta med mig min andel av skolans resurser till den
friskola jag väljer, ja eller nej? Därefter skall jag, om svaret är ja, be om
ursäkt för att jag i så fall har farit med vilseledande information. Ja eller nej,
det är mycket enkelt.

Anf. 208 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! I den mån som den fristående eller privata skolan är godkänd
av Skolverket - och jag utgår ifrån att vi är överens om att det bör vara en
förutsättning - är svaret ja. Kan jag nu få denna ursäkt?

Anf. 209 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Om jag som elev har en ovillkorlig rätt, oberoende av kom-
munens bedömning, att ta med mig pengarna, är detta i så fall en ny social-
demokratisk ståndpunkt som strider mot de reservationer som ni tidigare har
avgivit här i riksdagen och som strider mot vartenda uttalande som ni har
spritt omkring er därefter.

Kan jag få sanktionerat att socialdemokraterna i händelse av att de får
bestämma frånträder sina gamla reservationer, och säkerställer att det inte
går att säga nej i kommunerna till min personliga rätt som elev att ta med
skolpengen till den skola jag själv väljer - min personliga rätt som elev, som
inte kan förvägras av kommunerna? Är svaret på den frågan ja, har Social-
demokraterna all anledning att bli välkomnade i kretsen av alla dem som i
dag står upp för rätten att välja skola. Förstod jag svaret rätt?

Anf. 210 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Detta var ett ännu längre sätt att ställa samma fråga en gång
till, en fråga som utbildningsministern redan har fått svar på.

I den mån som en skola är godkänd - det står klart uttryckt i våra reserva-
tioner och i våra partimotioner - har den rätt att bli bedömd efter precis
samma kriterier som kummunala skolor. Utbildningsministerns påståenden
i detta fall blir inte sannare av att de upprepas gång på gång.

Ni har misslyckats ganska kapitalt med skolan. Många människor är oro-
liga. Många människor förstår inte vad det är ni håller på med när klasserna
blir större och större, antalet vuxna i skolan blir färre och färre och hjälpen
och stödet till elever med särskilda behov blir mindre och mindre.

Ni försöker att smita från det som är viktigt genom att lägga ut dimridåer.
Ni drar er inte ens för direkta lögner. Jag tycker att det är under er värdighet,
och i vart fall under vad som borde förekomma i denna kammare.

Anf. 211 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Nu ändrade Eva Johansson sitt svar. Nu gick hon ifrån det
första uttalandet om att jag som elev har en ovillkorlig rätt - och det är min

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

fråga - till att en godkänd skola blir bedömd på samma villkor som den kom-
munala skolan.

Det är väl, för att citera en annan stor tänkare i det socialdemokratiska
partiet, detsamma som att säga föjande: ”Vi är inte dogmatiskt emot frisko-
lor, men jag vill säga nej till dem som inte behövs.” Det är den socialdemo-
kratiska skolledaren i Stockholm som har uttalat detta.

Jag kan inte tolka Eva Johanssons uttalande på annat sätt än att hon just
sade precis samma sak. Hon sade: På samma villkor som kommunens skolor.
Kommunen skall ha rätt att säga nej till friskolan om den skulle ha sagt nej
till en kommunal skola inom samma område.

Fru Johansson får nog acceptera att ni kommer att förföljas av frågan om
ert motstånd mot elevernas självklara rättigheter valrörelsen ut. Jag skall
personligen bli garanten för detta.

Anf. 212 TALMANNEN:

Jag medger ytterligare var sitt inlägg.

Anf. 213 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Tack.

Efter denna diskussion tvivlar jag inte på att Per Unckel fortsätter att
sprida dessa lögner om socialdemokratisk skolpolitik, och jag beklagar det.
Jag hade hellre velat att vi i valrörelsen hade kunnat diskutera viktiga frågor
för skolans framtid i stället för att ha den här typen av diskussioner. Det är
beklagansvärt om utbildningsministern inte ser skolan som viktigare än så.

Jag skall försöka en gång till. En skola som är godkänd av Skolverket skall
ha rätt att få resurser på samma villkor som de kommunala skolorna, varken
mer eller mindre. Det skall bedömas efter elevernas och skolans behov. Kan
det sägas klarare?

Likaväl som vi ledamöter i denna riksdag inte kan gå in och peka på att
skolorna skall ha si eller så många procent, eller att den ena eller den andra
skolan skall få något, skall vi heller inte säga att någon skola inte skall få
något. Det är en kommunal angelägenhet att ta ställning till resursfördel-
ningssystemet, men godkännandet görs av Skolverket.

Försök att se detta, Per Unckel. Det är inte så svårt. Då kan vi kanske få
denna ursäkt.

Anf. 214 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Det blev då ändå helt klart till slut: detta är en kommunal
fråga. Det är därför som Catharina Tarras-Wahlberg i Stockholm kommer
att säga att hon vill lägga ner alla de skolor som hon inte anser behövs.

Det är därför som jag som svar från en ledande socialdemokratisk kom-
munalpolitiker på detta område i Lund har fått beskedet att fyra friskolor i
Lund kommer att ryka om han får bestämma. Han ansåg utifrån sina ut-
gångspunkter att en skola behövdes, eller i någon mening var försvarbar.

Jag ser fram emot ett fortsatt meningsutbyte om vem det är som skall ha
makten över skolan, Eva Johansson. Till skillnad från fru Johansson anser
jag inte denna fråga vara liten och betydelselös.

Anf. 215 TALMANNEN:

Jag medger ytterligare var sitt inlägg.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Anf. 216 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Kan vi vara överens om, Per Unckel, att både Per Unckels
och vårt förslag bygger på att det är Skolverket som till syvende och sist av-
gör vilken skola som skall godkännas eller inte? Kan vi dessutom vara över-
ens om att kommunerna efter godkännandet har de bästa förutsättningarna
att bedöma resursfördelningen, diskuterar vi ungefär samma saker.

Per Unckel försöker att glida ifrån att det handlar om resursfördelnings-
systemet. Det är han själv som har tagit upp skolpengen, som är det som
skall avgöra rätten att välja skola. Tack och lov är inte rätten att välja skola
för evigt förknippad med ett orättvist resursfördelningssystem. Rätten att
välja skola blir tvärtom fullödig och hel bara med ett riktigt och rättvist re-
sursfördelningssystem som har sin utgångspunkt i elevernas behov och inte
i ett slags administrativt per capita-tänkande.

Anf. 217 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Riktigt rättvist blev det åtminstone inte i Lund. Där försvann
tre friskolor i samma ögonblick som socialdemokraterna skulle ta över. Det
lär inte heller bli så vanvettigt rättvist i Stockholm om fru Tarras-Wahlberg
kommer att få bestämma, om jag har tolkat henne rätt.

Jag är dock ense med Eva Johansson på en punkt, nämligen att Skolverket
svarar för godkännandet. Men jag är inte överens med Eva Johansson om
att det därefter skall vara fritt fram för kommunerna att bestämma om det
skall bli några pengar. För mig är skyddet för den enskilde - det som riksda-
gen har slagit fast - också mot mycket mycket fientliga kommunalpolitiker
viktigt. Ingen kommun skall kunna ta ifrån någon elev rätten att individuellt
välja skola. Därvidlag skiljer sig våra uppfattningar. Låt oss erkänna det, och
låt väljarna bestämma.

Anf. 218 TALMANNEN:

Jag medger ytterligare var sitt inlägg.

Anf. 219 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Per Unckel försöker hela tiden förvränga vad som sägs här.
Lyssna nu på mig, Per Unckel! Vårt förslag utgår ifrån ett åläggande för
kommunerna att stödja de privata skolorna på samma villkor som de förde-
lar resurser till sina egna kommunala skolor. Betyder det, Per Unckel, att en
kommun kan säga att en viss skola inte skall få några pengar trots att det går
elever i den? Jag tror inte att det är möjligt annat än i ett extremt moderat
samhälle, där ni har tagit bort alla resurser för skolan. Så långt har vi emel-
lertid inte kommit än. Jag trodde faktiskt inte att det var dit vi var på väg.
Vilken kommunal skola är det Per Unckel tänker på som inte får några kom-
munala resurser?

Svar pä frågor

Anf. 220 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Det gäller montessorigrundskolan i Dalby, Lunds montesso-
rigrundskola och Rudolf Steiner-skolan i Lund. Socialdemokraterna har gett

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

besked om att de inte är beredda att värna om dessa skolor. Kan det sägas
tydligare? Säg som det är, Eva Johansson. Vi har olika uppfattningar på den
här punkten. Stå upp för er uppfattning, nämligen att kommunalpolitikerna
skall bestämma. Jag står upp för min uppfattning, nämligen att elever och
föräldrar skall ha ett avgörande inflytande. Sedan kan vi föra debatten i val-
rörelsen.

Överläggningen var härmed avslutad.

34 § Svar på fråga 1993/94:574 om examensbenämningarna vid de
konstnärliga högskolorna

Anf. 221 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Ingela Mårtensson har frågat mig vad jag avser att göra för
att undanröja orättvisor vad gäller den engelska översättningen av examens-
benämningar vid de konstnärliga högskolorna.

Jag vill då bara erinra om vad jag tidigare redogjort för i kammaren. Den
nya högskoleförordningen trädde i kraft den 1 juli 1993. Examensordningen
innebär att klara, enkla och entydiga regler ställts upp för vilka examina som
får finnas, vilken omfattning och vilket ämnesdjup en utbildning skall ha
samt vilka mål som skall vara uppfyllda för att en examen skall få utfärdas
samt slutligen vilka universitet och högskolor som har rätt att utfärda olika
examina. I det internationella perspektivet är det viktigt att ge tydliga signa-
ler om vad svensk högre utbildning står för. Av denna anledning valde rege-
ringen att i examensordningen också ange engelska benämningar på de olika
examina som får finnas inom grund- och forskarutbildning.

Emellertid är benämningar på nivåer och kraven på olika examina mycket
skiftande från land till land. Det är därför min slutsats att det bästa är att
olika examinas engelska benämningar inte fortsättningsvis skall vara fast-
ställda i högskoleförordningen. Jag har tidigare här i kammaren framfört att
jag överväger att föreslå regeringen att dessa skall tas bort ur förordningen.
Det skulle då ankomma på universitet och högskolor att bestämma olika ex-
aminas utländska benämningar.

Anf. 222 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Jag tycker att utbildningsministern har kommit fram till en
mycket bra slutsats. Jag hoppas att det som sades avslutningsvis i svaret, att
man överväger att föreslå regeringen att de engelska benämningarna skall
tas bort ur förordningen, genomförs. Det vore mycket bra. Det finns en
mycket stor irritation.

Jag har tagit upp exemplet med Konstfack. Det blir mycket tydligt och
orättvist om man jämför med motsvarande utbildningar i Göteborg. Jag bru-
kar annars tala mera om Göteborg i förhållande till Stockholm, men här
måste jag säga att Stockholm är förfördelat i förhållande till Göteborg. Det
påverkar också studenternas val av utbildning. Om man får en annan benäm-
ning på sin examen kan det vara svårare att fortsätta med studier utomlands.
Frågan uppstår hur man skall värdera den svenska examen. Det är diskrimi-

nerande. Jag förstår de lärare och de studerande på Konstfack som har rea-
gerat.

Det här är dock en fråga som inte bara gäller den konstnärliga utbild-
ningen. Jag är väl medveten om att frågan gäller även andra högskolor i Sve-
rige. Reaktionerna är likadana där. Utbildningsministern sade att han tidi-
gare har redogjort för denna fråga i kammaren. Jag var tyvärr inte medveten
om det. Jag undrar om det kanske inte är dags att nu verkligen göra slag i
saken och överlämna förslaget till regeringen. Det tycker jag skulle vara ett
mycket bra besked till dem som oroar sig på den här punkten.

Anf. 223 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Låt mig ge ett klart besked till Ingela Mårtensson på den
punkten. Jo, jag tycker att det är dags att göra det.

Anf. 224 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Jag tackar så mycket och hoppas att det här snart skall sättas
i verket.

Överläggningen var härmed avslutad.

35 § Svar på fråga 1993/94:549 om registrering av bolagsnamn

Anf. 225 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Göte Jonsson har återgett ett fall där en domstol förbjudit en
företagare att använda en av Patent- och registreringsverket registrerad
firma och en annan domstol sedan vägrat företagaren skadestånd från staten
på den grund att Patent- och registreringsverket inte gjort fel. Göte Jonsson
har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att stärka den enskildes
rättssäkerhet i liknande fall.

För ett år sedan besvarade jag en fråga av Göte Jonsson om samma sak.
I mitt svar då lämnade jag en redogörelse för vad som gäller vid registrering
av en näringsidkares firma. Jag skall inte upprepa den redogörelsen nu. Jag
vill emellertid framhålla att den granskning som Patent- och registreringsver-
ket gör i ett registreringsärende inte utgör någon garanti mot att firman se-
nare hävs genom beslut av domstol. Patent- och registreringsverkets gransk-
ning måste av praktiska skäl grunda sig på ett begränsat material, bl.a. de
register som myndigheten har tillgång till. Att en domstol senare häver regi-
streringen därför att firman visar sig strida mot firmalagen behöver därför
inte innebära att det har funnits brister i Patent- och registreringsverkets
handläggning.

Jag kan givetvis inte uttala mig om förhållandena i det konkreta fallet.
Den principiella frågan synes dock vara om den som har fått en firma regi-
strerad av Patent- och registreringsverket skall vara berättigad till skade-
stånd om registreringen sedermera hävs. Den frågan skall i dag bedömas en-
ligt skadeståndslagens regler. Enligt skadeståndslagen är stat eller kommun
skadeståndsskyldig bl.a. för ren förmögenhetsskada som vållats genom fel
eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

staten eller kommunen svarar (3 kap. 2 §). Staten har alltså inte något strikt
ansvar; om en statlig myndighet inte har handlat felaktigt är den skadeli-
dande inte berättigad till skadestånd. Det kan innebära bl.a. att skadestånd
inte skall utgå när det som myndigheten har varit skyldig att kontrollera inte
gått att upptäcka.

Frågor som rör statens och kommunernas skadeståndsansvar har nyligen
utretts av en parlamentarisk kommitté. I kommitténs betänkande Det all-
männas skadeståndsansvar, SOU 1993:55, föreslås att huvudprincipen om
att det krävs fel eller försummelse för skadeståndsansvar skall behållas. Be-
tänkandet bereds för närvarande i Justitiedepartementet.

Självfallet måste handläggande myndighet gå omsorgsfullt till väga vid re-
gistrering av ett bolags firma. Det går dock knappast att undvika att registre-
ringen någon gång blir felaktig och att det senare upptäcks att den måste
hävas. Enligt min mening skulle det föra för långt att ålägga staten ett strikt
ansvar i sådana fall.

Anf. 226 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Statsrådet och jag har diskuterat den här frågan tidigare. Nu
har det kommit in ytterligare en tur i det här sammanhanget. Personligen
anser jag att det här är utomordentligt anmärkningsvärt.

Statsrådet säger att staten inte kan åläggas ett strikt ansvar, enligt nuva-
rande lag. Jag menar att staten, med tanke på detta fall, borde ta på sig ett
striktare ansvar. Statsrådet säger också att dessa problem enbart uppstår i
ett fåtal fall. Man kan ställa sig frågan om det då är den enskilde småföreta-
garen som skall stå för kostnaderna eller om den stora, starka staten skall
göra det. Staten har ju större möjligheter att ta på sig ett kostnadsansvar när
det gäller dessa få fall. På djupet handlar det faktiskt om en mycket viktig
rättssäkerhetsfråga för de enskilda företagen.

Statsrådet känner till bakgrunden. Faktum är att företaget fick sitt namn
registrerat. Företaget arbetade under detta namn i många år. Sedan blev det
en släktnamnsdiskussion. I efterhand vet vi att Patent- och registreringsver-
ket inte har gjort en noggrann undersökning. Verket har inte fått fram detta
släktnamn. Företaget blev i domstol ådömt att inte använda namnet. Företa-
get förde talan gentemot JK. JK sade att rättsläget var oklart. Den nya tings-
rättsprövningen visade att rättsläget var oklart. Med anledningen av att
rättsläget var oklart får företaget inte skadestånd. Det är en märklig cirkus.

Jag vill vädja till statsrådet att använda detta ärende som inlägg för att
verkligen pröva om inte statens ansvar måste sträcka sig längre än vad det
gör för närvarande. Hur skall våra medborgare våga gå till Patent- och regi-
streringsverket? De räknar med att de får garantier för sina företagsnamn.
Sedan visar det sig att företagen kan få betala 100 000-tals kronor i skade-
stånd om de inte byter namn. Jag vädjar till statsrådet att hon skall se över
bestämmelserna så snabbt som möjligt.

Anf. 227 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Som jag säger ger inte Patent- och registreringsverket någon
absolut garanti i och med registreringen av en firma. Man gör en så noggrann

kontroll som kan begäras. Materialet är, som jag sade, begränsat till de regis-
ter som myndigheten har tillgång till.

Det är riktigt, som Göte Jonsson säger, att det handlar om ett fåtal fall.
Vi diskuterade senast om Patent- och registreringsverket möjligen skulle in-
formera om att det inte är fråga om någon absolut garanti. Detta inträffar
kanske i något enstaka fall av 100 000. Man har kanske tyckt att det är onö-
digt att gå ut med information när det gäller ett så pass begränsat antal fall.

Betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar är under beredning. Göte
Jonsson har nu aktualiserat den här frågan. Det är någonting som kan över-
vägas under beredningen. I varje fall finns det, enligt min mening, skäl att
aktualisera frågan med Patent- och registreringsverket. Därifrån kanske
man kan få några bra synpunkter.

Anf. 228 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Jag tackar för detta besked. Jag vädjar till statsrådet att verkli-
gen göra det här. De företag som går till Patent- och registreringsverket för
att få ett firmanamn registrerat tror utan tvivel att detta beslut fattas under
strikt myndighetsutövning.

Det finns två vägar att gå. Man kan informera allmänheten om att det inte
går att lita på Patent- och registreringsverket. Om det inte går att lita på ver-
ket till 100 % går det nämligen inte att lita på det. Det räcker faktiskt att ett
fåtal drabbas av höga skadestånd och höga kostnader i samband med att ett
inarbetat firmanamn skall förändras.

Det andra alternativet är att se till att Patent- och registreringsverket blir
en myndighet som åläggs ett strikt ansvar och att staten när det gäller de
få fall som statsrådet nämner skall vara beredd att kompensera om denna
myndighet har gjort något fel.

Det nuvarande läget är helt otillfredsställande. Den här regeringen arbe-
tar för att få i gång småföretag; det är en viktig insats. Då måste man också
kunna lita på den myndighet som står för registreringen av firmor.

Anf. 229 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Jag har nu tagit del av Göte Jonssons synpunkter. Jag skall ta
dem under övervägande.

Anf. 230 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Det anmärkningsvärda är faktiskt att företaget av tingsrätten
och hovrätten har blivit förbjudet att använda namnet.

Vid prövning av skadestånd har tingsrätten konstaterat att det kan disku-
teras om en firma med dominanten Halifax borde registreras. Förekomsten
av ett likartat släktnamn i Sverige utgjorde inte något absolut hinder. Man
tar således ett halvt steg tillbaka. JK och även domstolen säger att det med
anledning av denna osäkerhet inte finns skäl för staten att betala skadestånd.

Återigen är det en sådan hantering som gör att den enskilde svenske med-
borgaren uppfattar rättsläget som mycket osäkert. Det är också utan tvivel
ett osäkert rättsläge.

Jag tackar statsrådet för svaret. Jag litar på att statsrådet vidtar nödvän-

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar pä frågor

8 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 114

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

diga åtgärder utifrån detta fall. Det får nämligen inte hända en gång till att
en småföretagare blir misshandlad av samhället på det här sättet.

Överläggningen var härmed avslutad.

36 § Svar på fråga 1993/94:557 om revisionsplikt för mindre aktiebo-
lag

Anf. 231 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Birger Andersson har frågat mig om regeringen överväger att
undanta mindre aktiebolag från kravet på revisionsplikt för att få en bättre
överensstämmelse med EG:s bolagsrättsliga direktiv.

EG:s bolagsrättsliga direktiv föreskriver som huvudregel att bolag skall
låta revidera årsboksluten. De som ansvarar för revisionen skall också
granska förvaltningsberättelserna. Medlemsstaterna får visserligen undanta
mindre bolag från dessa krav. Det bör emellertid framhållas att anpass-
ningen till EG:s regelverk inte i sig gör det nödvändigt att ändra de nuva-
rande svenska reglerna om att det skall finnas revisorer i samtliga aktiebolag.

Jag anser att det för närvarande är för tidigt att uttala sig om huruvida
Sverige bör utnyttja den möjlighet som EG-direktiven ger att göra undantag
från revisionsplikten i mindre bolag. Frågan är emellertid viktig och värd att
uppmärksamma. Regeringens avregleringsdelegation har t.ex. i sin andra
rapport nyligen föreslagit att regeringen skall undersöka möjligheten att av-
skaffa revisionsplikten i de minsta företagen. Enligt min mening är frågan
under alla förhållanden sådan att en ändring av nuvarande regler måste före-
gås av omsorgsfulla överväganden.

För närvarande är frågan om revisionsplikten också aktuell i två pågående
utredningsarbeten. Aktiebolagskommittén skall enligt sina direktiv bl.a. ta
upp frågor om revisorernas roll i bolagen. Det finns därför anledning att utgå
från att Aktiebolagskommittén kommer att överväga frågan om utform-
ningen av revisionsplikten. Redovisningskommittén har i sitt nyligen av-
givna delbetänkande, Års- och koncernredovisning enligt EG-direktiv, an-
sett att frågan bör bli föremål för ytterligare överväganden i kommitténs
fortsatta arbete. Det finns anledning att anta att man inom kommittéerna
uppmärksammar den debatt som pågår rörande frågan om den framtida ut-
formningen av revisionsplikten vad gäller de mindre företagen. De båda
kommittéerna kan förväntas avge sina slutbetänkanden i början av 1995 re-
spektive 1996.

Svaret på frågan är således att revisionsplikten är föremål för övervägan-
den såväl inom regeringskansliet som inom två olika kommittéer.

Anf. 232 BIRGER ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Jag har sett litet
grand på hur det ser ut i en del andra europeiska länder när det gäller den
här frågan. Jag vill nämna några exempel.

I Tyskland är de små bolagen undantagna från revisionplikt. I Nederlän-
derna är det samma förhållanden. I Frankrike är små bolag också undand-

tagna från revisionsplikt. I Belgien har man gått längst genom att tillämpa
artikel 11 i EG:s fjärde bolagsdirektiv. Det innebär att både små och medel-
stora bolag är befriade från revisionsplikt. I Storbritannien, som i dag har
regler som är jämförbara med de svenska reglerna, övervägs en begränsning
av revisionsplikten för de minsta bolagen.

Ute i Europa är alltså det här problemet redan löst. I de länder där man
inte har löst det överväger man att göra det. I Norden är vi sent ute i detta
sammanhang. Jag har en bestämd känsla av att Danmark, Finland, Norge
och Sverige ligger sist med att ta tag i det här problemet.

Statsrådet säger att det för närvarande är för tidigt att uttala sig om huru-
vida Sverige bör utnyttja den möjlighet som EG-direktiven ger att göra un-
dantag från revisionplikten i mindre bolag. Jag tycker att vi är sent ute. När
jag läser svaret ser jag att den ena kommittén skall vara färdig 1995 och den
andra 1996. När tror statsrådet att vi med denna tidsplan kan fatta ett beslut
här i riksdagen om att befria de små aktiebolagen från revisionsplikt?

Anf. 233 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Avregleringsdelegationen har nyligen föreslagit att rege-
ringen skall undersöka möjligheten att avskaffa revisionsplikten för de
minsta företagen. Frågan är alltså för närvarande aktuell inom regeringskan-
sliet.

Även när det gäller Aktiebolagskommittén är tidsperspektivet inte så för-
skräckande, eftersom kommittén väntas komma med sitt slutbetänkande i
böljan av 1995, alltså om bara sex månader. Jag tycker nog att det ändå finns
anledning att avvakta de överväganden som kommer att göras med anled-
ning av Avregleringsdelegationens rapport och Aktiebolagskommitténs
kommande betänkande.

Redovisningskommittén, som visserligen inte skall avge sitt betänkande
förrän 1996, har intagit en ganska avvaktande hållning på detta område.
Kommittén har förklarat att den hittills inte har funnit anledning att lätta
på revisionsplikten för s.k. Artikel 11-bolag. Det krävs i så fall ytterligare
överväganden.

I Redovisningskommittén sitter ju experter på just detta område. De har
också stannat för att föreslå att undantagsregeln i Artikel 11 för mindre före-
tag vad avser balansräkning i förkortad form inte skall utnyttjas. Det finns
alltså vissa överväganden att göra, innan man stannar för att lätta på revi-
sionsplikten för mindre företag.

Anf. 234 BIRGER ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag menar inte att vi i Sverige skall sträcka oss så långt som i
Artikel 11 i EU:s fjärde direktiv. Då skulle ganska stora aktiebolag bli befri-
ade från redovisningsplikt i Sverige. Men jag tycker att det skulle vara i
högsta grad motiverat att befria små aktiebolag, t.ex. enmansbolag eller fa-
miljeägda bolag med begränsad verksamhet, från revisionsplikt - och göra
detta snabbt

Statsrådet hänvisar till Aktiebolagskommitténs arbete. Om jag minns rätt
fick kommittén tilläggsdirektiv för bara ett tag sedan, vari sades att det som
gäller revision och redovisning skall undantas från kommitténs arbete. Jag

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

har tilläggsdirektiven här. Det är möjligt att jag har missuppfattat dem.
Statsrådet har undertecknat dem, så har jag fel får statsrådet rätta mig.

Denna fråga borde behandlas med stor förtur. Vi skall inte behöva vänta
på att en massa kommittéer blir färdiga. Jag tycker att regeringen skall starta
ett intensivt arbete och snabbt framlägga förslag i denna fråga.

Anf. 235 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Det är riktigt att vi har försökt skilja dessa kommittéers upp-
drag från varandra. Men Aktiebolagskommittén skall behandla frågan om
revisorernas roll i bolagen. Det finns anledning för kommittén att komma in
på frågan om utformningen av revisionsplikten.

Som Birger Andersson kanske förstår kan jag för närvarande inte säga
mer än att frågan är under beredning både i regeringskansliet och i kommit-
téerna. Regeringen är självfallet inställd på att i största möjliga utsträckning
underlätta verksamheten för mindre företag. Även de överväganden som
görs i detta avseende kommer att utgå från den målsättningen.

Anf. 236 BIRGER ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag är överens med statsrådet om att vi har en småföretagar-
vänlig regering här i landet, som vill underlätta och förenkla för småföreta-
gen. Men här finns ytterligare ett tillfälle att visa handlingskraft. Jag tycker
inte att det skulle vara så förfärligt svårt för regeringskansliet att självt ta itu
med denna fråga. Det finns ju regler som man kan anknyta till. Vi kan se
hur man har gjort i olika västeuropeiska länder. Denna fråga borde vara
ganska enkel att lösa, om den riktigt goda viljan finns.

Överläggningen var härmed avslutad.

37 § Svar på fråga 1993/94:556 om värnpliktiga unga företagare

Anf. 237 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Pehr Löfgreen har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att hjälpa unga egna företagare som gör värnplikten.

För företagare som gör värnplikten finns ett system med näringsbidrag.
Näringsbidrag utges, som Pehr Löfgreen nämner, med högst 1 500 kr per
dag. Enligt vad jag har inhämtat från myndigheterna fungerar det nuvarande
systemet mycket väl. Jag vill också framhålla att det förekommer få ärenden
om näringsbidrag som avser värnpliktiga under grundutbildningen. I dessa
fall är det ytterst sällsynt att nu gällande högsta belopp om 45 000 kr per må-
nad inte skulle vara tillräckligt. Jag kan också nämna att en värnpliktig med
nystartat företag har en viss möjlighet att få anstånd med sin värnplikts-
tjänstgöring.

Frågor om de värnpliktigas förmåner prövas regelbundet i det årliga bud-
getarbetet. Förmånsfrågorna måste då vägas mot andra angelägna resursbe-
hov. Skulle det visa sig att systemet med näringsbidrag inte fungerar så vä)
som jag nyss har sagt, är jag beredd att ompröva frågan.

Anf. 238 PEHR LÖFGREEN (m):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för detta svar, som är mycket utförligt
och i stort sett till fyllest för mig. Jag har dock några små synpunkter som
jag vill framföra.

Som statsrådet känner till är det på det viset att alla som genomgår en mili-
tär grundutbildning gör det under en pliktlag. Med lagar tvingar vi rikets
unga män att göra ett avbrott i sina civila förehavanden. Är det då inte själv-
klart att staten måste ta mer ansvar för att de värnpliktiga inte förlorar eko-
nomiskt på att tjänstgöra i landets försvar? Det faktum att så inte alltid är
fallet ställs ännu mer på sin spets om man beaktar att det endast är en knapp
majoritet av de värnpliktiga som fullgör sin militära grundutbildning.

För de unga driftiga män som före sin tjänstgöring har startat ett företag
finns ett näringsbidrag, som syftar till att täcka det inkomstbortfall som upp-
står då den värnpliktige inte kan arbeta för företaget. Detta bidrag är be-
hovsbaserat, och en särskild prövning görs i varje enskilt fall. Hur kan man
sätta ett tak på ett system, som efter behov skall kompensera ett påtvingat
inkomstbortfall?

Moderaterna har alltid varit ett parti som har strävat efter att uppmuntra
initiativrikedom och företagsamhet. Hur kan man då samtidigt i regerings-
funktion tillåta sig att praktiskt slå undan benen på unga företagare, som
varken själva valt eller haft någon möjlighet att påverka sin situation? Man
får förmoda att taket finns för att bespara staten utgifter. Hur kan man ha
en reglering som innebär att de mest produktiva ungdomarnas företag slås
omkull? Det är nödvändigt, herr statsråd, att verkligen se över hela frågan,
vilket ju statsrådet mycket riktigt har sagt i sitt svar, som är till fyllest för
mig-

Anf. 239 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! I ytterst få fall har man behövt utnyttja maximitaket på 45 000
kr. Jag anser att 45 000 kr i månaden knappast är någon blygsam ersättning.
Den är närmast det dubbla, fru talman, mot vad en riksdagsledamot tjänar.
Jag kan inte vara med om att man tar bort taket helt och hållet. Under det
glada 80-talet fanns det, som Pehr Löfgreen väl vet, unga män och kvinnor
som tjänade miljoner i veckan. Jag tvivlar på att staten rimligtvis skulle be-
höva eller ens vilja kompensera detta. Näringsbidraget för värnpliktiga utgör
i praktiken inte något större problem enligt de erfarenheter som vi har inom
försvaret.

Anf. 240 PEHR LÖFGREEN (m):

Fru talman! Det enda jag vill tillägga är att försvarsministern inte har rik-
tigt rätt när det gäller jämförelsen mellan riksdagsmännens löner och taket
på 45 000 kr. Näringsbidraget är en ersättning för förluster och extrakostna-
der. Jag tycker att vi skall se bidraget på det viset.

I övrigt tackar jag försvarsministern.

Anf. 241 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! En tvångslag innebär alltid att man tvingas avstå från någon-
ting. Det finns andra människor som på grund av värnplikten tvingas avbryta

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

t.ex. studier eller en akademisk karriär. Dem kompenserar vi inte med upp
till 45 000 kr per månad. Men, som sagt, fungerar inte systemet skall vi natur-
ligtvis titta på det. Men min uppfattning är dock att det hittills har fungerat
bra.

Överläggningen var härmed avslutad.

38 § Svar på fråga 1993/94:568 om ungdomars ekonomiska situation

Anf. 242 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Ulrica Messing har frågat mig om vilka åtgärder jag som ung-
domsminister avser att vidta med anledning av de slutsatser som framkom-
mer i Socialstyrelsens rapport Social rapport 1994.

Jag beklagar att Ulrica Messing inte själv har möjlighet att ta emot svaret.

Socialstyrelsens rapport innehåller en beskrivning och analys av den so-
ciala välfärden för befolkningen i sin helhet. Det är helt korrekt, som Ulrica
Messing anger i sin fråga, att ungdomar enligt rapporten är en av de grupper
som under främst 1980-talet har fått försämrade villkor.

Detta är emellertid ingen nyhet för mig som ungdomsminister. Redan hös-
ten 1992 beslutade regeringen om direktiv till en särskild utredning om ung-
domars levnadsvillkor och framtidsutsikter, den s.k. Generationsutred-
ningen. Bakgrunden var att det fanns tecken på att ungdomar i större ut-
sträckning än andra drabbats av arbetslöshet och bostadsbrist. Utredningen
fick i uppdrag att undersöka hur ungdomars etablering på arbets- och bo-
stadsmarknaderna skall kunna underlättas men också att studera om det
finns risk för ökade generationsklyftor i samhället samt hur generationspers-
pektivet skall kunna beaktas vid politiska beslut.

Vidare kommer Statistiska centralbyrån redan denna vecka att redovisa
en rapport om ungdomars välfärd och värderingar. Rapporten, som har till-
kommit efter uppdrag från regeringens barn- och ungdomsdelegation och
Generationsutredningen, kommer att presenteras på fredag vid ett särskilt
pres seminarium.

Generationsutredningens betänkande kommer också att överlämnas till
mig under juni månad.

Jag avser självklart att invänta dessa underlag innan jag överväger even-
tuella förslag till åtgärder.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att regeringen inte har varit overksam
på det här området. Tvärtom har vi för första gången förelagt riksdagen en
ungdomspolitisk proposition som diskuterades i kammaren förra veckan.

I de riktlinjer för ungdomspolitiken som riksdagen nu fastställt framhålls
ungdomars rätt till goda uppväxtvillkor och vikten av att de ges goda förut-
sättningar att etablera sig som vuxna. Betydelsen av en helhetssyn på ungdo-
mars situation har också varit ett skäl till att myndigheten på ungdomsområ-
det - fr.o.m. den 1 juli Ungdomsstyrelsen - skall få ett tydligare ansvar när
det gäller att främja ungdomars villkor i samhället.

Regeringen har satt ungdomsfrågorna högt på den politiska dagordningen
inte bara av omsorg om ungdomarna utan om hela samhället. Ungdomars

levnadsvillkor och framtidsutsikter påverkar deras framtidstro och har där-
för betydelse för samhällsutvecklingen i stort.

Socialstyrelsens rapport ser jag främst som en bekräftelse på hur viktigt
det är att dessa frågor även uppmärksammas i fortsättningen.

Då Ulrica Messing, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Inger Lundberg i stäl-
let fick delta i överläggningen.

Anf. 243 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Jag vill på mina och Ulrica Messings vägnar tacka civilminis-
tern för svaret.

Det här är en angelägen fråga. Jag vet att våra ungdomar i riksdagen mö-
ter ungdomar ute som är mycket bekymrade för framtiden och tycker att de
litet grand stannar upp i sin chans att etablera sig som vuxna.

Det kommer nu allt fler rapporter om ökade klyftor i samhället. Om ing-
enting görs är vi på väg mot ett tvåtredjedelssamhälle.

För ett halvår sedan kom Socialstyrelsen med en annan rapport. Den pe-
kade på segregation. Den pekade på omfördelning där resurser tas från de
barn och ungdomar som har det allra jobbigast och som löper de största ris-
kerna för framtiden.

Den rapport vi nu diskuterar visar på klassklyftor där ungdomarna är för-
lorare. I dag står ungefär två och en halv årskull utanför den ordinarie ar-
betsmarknaden. 80 000 ungdomar är öppet arbetslösa. Det är mot den bak-
grunden och utifrån ungdomarnas krav som vi socialdemokrater har ställt
krav på en ungdomsgaranti.

Civilministern nämner ungdomspropositionen. I den sägs att ungdomarna
skall ges goda förutsättningar att etablera sig som vuxna. Men det som har
hänt på senare år är att allt fler ungdomar får allt mindre möjligheter att
flytta hemifrån. Det finns i dag 25-, 26- och 27-åringar som flyttar hem till
mamma och blir mambo, som ungdomarna kallar det själva, för att de inte
har råd och möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden.

Jag vill därför fråga ungdomsministern följande: Skall vi avvakta ytterli-
gare utredningar? Är det inte dags att se över ungdomarnas möjlighet att få
en garanti för sysselsättning? Är det inte viktigt att regeringen tar initiativ
som ger ungdomarna möjlighet att flytta hemifrån och etablera sig som
vuxna?

Anf. 244 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Jag möter också en hel del ungdomar, och jag vet att det finns
bekymmer bland många av dem framför allt just för att de inte har ett jobb.
Vi har alldeles för många arbetslösa ungdomar i dag. Därför har också rege-
ringen vidtagit ett stort antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder-faktiskt fler
än någonsin hittills i Sverige - för att under denna svåra period underlätta
för så många ungdomar som möjligt.

Klassklyftorna finns, och de minskade tyvärr inte i någon större utsträck-
ning under Socialdemokraternas långa regeringsinnehav. När vi skrev ung-
domspropositionen och tittade närmare på vilka som väljer högre studier vi-

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

100

sade det sig att det nästan inte har hänt någonting. Det är fortfarande barn
till högutbildade välavlönade föräldrar som i första hand väljer högre utbild-
ning. Jag tror att man får sätta in helt andra åtgärder än man har gjort hittills.

Ungdomsgaranti är en socialpolitisk insats som bygger på en modell från
Danmark. Jag tror att det är viktigare att vi försöker få fram jobb som ung-
domarna sedan kan behålla. Vi skall alltså underlätta för företagarna att ge
fler människor jobb - inte minst då ungdomarna.

Anf. 245 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Jag rekommenderar civilministern att väldigt grundligt läsa
utredningen Ursprung och utbildning - social snedrekrytering till högre stu-
dier. Den visar att snedrekryteringen har minskat mycket kraftigt under
1900-talet. Bakgrunden till det är i mycket stor utsträckning den ekonomiska
utjämningen och den gemensamma grundskolan.

Utjämningen har varit mycket mindre under 70- och 80-talet, men det har
fortfarande varit anmärkningsvärda förändringar i ett internationellt per-
spektiv. Det som nu händer är att mycket av den gemensamma grundskolan
bryts sönder och att vi riskerar ökad snedrekrytering.

Jag skulle vilja rekommendera civilministern att ta de danska erfarenhe-
terna på väldigt stort allvar. Ingenting är allvarligare för ungdomarna än att
känna att de inte har en uppgift. Det är därför vi socialdemokrater så starkt
driver frågan om en ungdomsgaranti parad med en aktiv näringspolitik och
aktivt arbete för den ordinarie arbetsmarknaden.

Anf. 246 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Det är som jag säger: Den sociala snedrekryteringen har inte
minskat under de senaste tioårsperioderna. Jag tycker att det är allvarligt.
Vi måste hjälpas åt att hitta medel för att komma till rätta med det. Det som
har gjorts hittills har absolut inte räckt.

Jag håller med om att det är bättre att ha någonting att göra än att inte ha
någonting alls att göra. Vi är i ett läge då ekonomin ändå är på väg uppåt
och där de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i form av ungdomspraktik
och annat som regeringen har satt in för att mildra övergången börjar att
trappas av därför att de börjar ersättas av riktiga jobb. Då är det fel att satsa
stort på ytterligare åtgärder av den typen.

Det är det jag vill säga när jag vänder mig emot att man tar den danska
ungdomsgarantin som exempel. Den kan man ta till i en nedgång och i en
lågkonjunktur, men inte när vi är på väg uppåt.

Anf. 247 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Jag tror knappast att 80 000 öppet arbetslösa ungdomar kan
vara nöjda med att regeringen säger att det nog löser sig och att vi är inne i
en konjunkturuppgång. Visst måste de ungdomarna känna sig bekymrade
när de ser att regeringen inte bryr sig mer om deras verklighet än att man
skär ned på utbildningsvikariaten, som är en av de absolut finaste sysselsätt-
ningssatsningarna och som definitivt inte stör arbetsmarknaden. Tvärtom
rustar de såväl äldre arbetskraft som ungdomarna och Sverige som helhet
för framtiden.

Jag blir litet förvånad och på sätt och vis kanske också litet glad när civilmi-
nistern säger att hon vill verka för att man skall jobba med frågorna om social
snedrekrytering. Det är bara det att det inte alls stämmer med det utbild-
ningsministern gör. Det stämmer inte alls med det majoriteten i utbildnings-
utskottet gör.

Vi socialdemokrater har krävt att den förnämliga utredningen Ursprung
och utbildning skall bli föremål för politisk analys. Det händer ingenting från
regeringens sida.

Anf. 248 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Jag tycker att det är helt fel att säga att regeringen inte bryr
sig om alla dessa ungdomar. Jag upprepar att det aldrig har vidtagits arbets-
marknadspolitiska åtgärder i så stor omfattning som under denna regerings
tid. Det har vi gjort just för att visa att vi bryr oss om vad ungdomarna har
för sig under den svåra lågkonjunkturen.

Antalet utbildningsplatser har faktiskt ökat markant under den här tiden.
Det tredje gymnasieåret har införts för alla elever som har lämnat den två-
åriga gymnasieutbildningen.

Inom den högre utbildningen har vi också utökat antalet platser.

Jag tror att vi delvis kan komma åt den sociala snedrekryteringen genom
större möjligheter att välja hur man vill lägga upp arbetet i skolan. Om man
kan få hjälp med det, kan man få en mer specialinriktad uppläggning av sin
utbildning. Alla behöver inte ha det precis likadant. Det tror jag är ett sätt.
Vi arbetar gemensamt i den riktningen i regeringen.

Anf. 249 INGER LUNDBERG (s):

Fru talman! Vi har fått en bild av vad civilministern tror när det gäller för-
ändringar av den sociala snedrekryteringen. Det allvarliga är att den skiljer
sig markant från de uppgifter som de forskare har som mycket noggrant har
studerat den sociala snedrekryteringens effekter. De konstaterar att en upp-
splittrad skola med alltför mycket uppdelning är ett mycket allvarligt hot mot
möjligheten att bryta snedrekryteringen och att det just har varit den sam-
manhållna grundskolan som har betytt att många fler barn från arbetarklas-
sen i dag går vidare till högre studier. Jag vädjar till civilministern: Gå hem
och läs och analysera utredningen!

Jag måste fråga civilministern: Varför skära ner på utbildningsvikariaten?
Varför tog det så lång tid innan man gjorde satsningen på det tredje gymna-
sieåret? Vi socialdemokrater har gång på gång krävt åtgärder. Vi har gjort
det därför att vi lever så nära de arbetslösa ungdomarna. Vi har hela tiden
upplevt att regeringen bromsar och inte är beredd att med kraft jobba för
ungdomarna.

Anf. 250 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Inger Lundberg är inte ensam om att leva nära de arbetslösa
ungdomarna. Det gör jag också och de andra i regeringen. Vi lever inte nå-
got liv som är skilt från verkligheten. Vi har den nära inpå oss. Vi vet precis
hur de ungdomar mår som har varit arbetslösa en längre tid. Därför har vi
satt in dessa åtgärder.

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

101

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

102

Visst, det kunde kanske ha gått fortare i vissa fall. Men detta är frågor
som behöver utredas. Man behöver ha tänkt igenom hur en åtgärd skall se
ut innan man lägger fram ett genomtänkt förslag.

Ungdomspraktiken har blivit en succé. Över 90 % av ungdomarna själva
säger att de är nöjda med den. Nästan 30 % av dem som haft en ungdoms-
praktikplats har fått ett fast jobb efter ungdomspraktiken. Särskilt nu på slu-
tet ökar antalet som får ett fast jobb. Då tycker jag inte att man kan säga att
regeringen inte har vidtagit några åtgärder för att hjälpa ungdomarna in på
arbetsmarknaden. Det är precis det vi har sysslat med.

Överläggningen var härmed avslutad.

39 § Svar på fråga 1993/94:570 om inomregional skatteutjämning i
Stockholms län

Anf. 251 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Björn Ericson har frågat mig om regeringen avser att lägga
fram förslag om att upphäva lagen som möjliggör en inomregional skatteut-
jämning i Stockholms län.

I samband med att regeringen i 1992 års kompletteringsproposition före-
slog ett nytt statligt utjämningssystem uttalade jag att systemet bör ges en
sådan utformning att det inte finns behov av särskilda regionala utjämnings-
system. Mot bakgrund av att den s.k. strukturutjämningen skulle utredas yt-
terligare ansåg jag att den inomregionala skatteutjämningen i Stockholms
län borde bibehållas under åren 1993 och 1994. Det fortsatta behovet av
detta inomregionala system avsågs prövas i samband med ställningstagandet
till en reviderad strukturutjämning inför år 1995.

Som Björn Ericson känner till blev det i stället så att det tillsattes en parla-
mentarisk beredning med uppdrag att föreslå hur statens bidrag till kommu-
ner respektive landsting och hur utjämningen av de ekonomiska förutsätt-
ningarna mellan dem skall utformas fr.o.m. år 1996. Som en konsekvens av
det föreslog regeringen i årets kompletteringsproposition en ”frysning” av
utjämningsbidragen för år 1995. Det innebar också att det inte fanns skäl att
nu pröva om den inomregionala skatteutjämningen bör vara kvar eller inte.

Regeringen har således inte tagit ställning till om lagen som möjliggör en
inomregional skatteutjämning i Stockholms län bör vara kvar eller inte. Den
frågan får anstå tills den parlamentariska beredningens förslag skall prövas
någon gång nästa vår.

Anf. 252 BJÖRN ERICSON (s):

Fru talman! Jag vill tacka finansministern för det mycket raka svaret. Jag
hade naturligtvis förberett mig med kompletterande, uppföljande frågor.
Men om jag har förstått det rätt är detta den sista frågan som kan ställas
under denna riksdagsperiod, och klockan har runnit i väg. Jag skall därför
fatta mig mycket kort.

Jag uppfattar svaret så, att det program som den 24 maj utspann sig i Ra-
dio Stockholm med finanslandstingsrådet Ralph Lédel som en av de medver-

kande, har vilselett många av dem som lyssnade. Han påstod där att finans-
ministern hade föreslagit att den inomregionala skatteutjämningen i Stock-
holms län skulle avskaffas. Det är bara att konstatera att så nu inte är fallet,
och det är jag mycket glad för.

Anf. 253 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jag kan inte uttala mig om det som sades i ett radioprogram
som jag tyvärr inte hade möjlighet att lyssna till. Det som sägs i mitt svar är
också det som riksdagen redan har beslutat om och som möjligen Björn Eric-
son kunde ha känt till. Det framgår av finansutskottets betänkande våren
1992 liksom av de förslag som vi har lagt fram i kompletteringspropositionen
nu i år. Frågan återkommer alltså i samband med ställningstagandet till för-
slag från den parlamentariska beredningen om ett utjämningssystem för
kommuner och landsting fr.o.m. 1996.

Anf. 254 BJÖRN ERICSON (s):

Fru talman! Det är helt rätt. Jag kände också till det. Men eftersom påstå-
endet kom så klart och finansministern beskylldes för att ha sagt på detta vis,
måste jag ställa frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

40 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkanden 1993/94:KU38 och KU40
Justitieutskottets betänkanden 1993/94:JuU29 och JuU30

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Svar på frågor

41 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Konstitutionsutskottets betänkande

1993/94:KU39 Försöksverksamhet med medborgarkontor

Lagutskottets betänkanden

1993/94:LU31 Ny sjölag

1993/94:LU34 Förändringar i lönegarantisystemet

1993/94:LU35 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Socialutskottets betänkanden

1993/94:SoU27 Handikappombudsman

1993/94:SoU28 Psykiskt stördas villkor

Utbildningsutskottets betänkanden

1993/94:UbUll Utvecklingsplan för skolväsendet
1993/94:UbU12 Utbildning och forskning

103

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

1993/94:UbU13 Vårdhögskolorna

1993/94:UbU14 Distansundervisning, m.m.

1993/94:UbU15 Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1993

1993/94:UbU18 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

1993/94:UbU20 Vissa ändringar i skollagen

Trafikutskottets betänkande

1993/94:TU35 En effektivare fordonskontroll

Jordbruksutskottets betänkande

1993/94:JoU29 Lag om genetiskt modifierade organismer

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU25 Innovationsstöd

42 § Kammaren åtskildes kl. 19.46.

Förhandlingarna leddes

av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 § anf. 38 (del-
vis),

av talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 82 (delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 25 § anf. 164 (delvis) och

av talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

IBarbro Nordström

104

Innehållsförteckning

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Tisdagen den 31 maj

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Svar på fråga 1993/94:553 om villkor för bistånd från socialtjäns-

ten ............................................ 1

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Göte Jonsson (m)

3 § Svar på frågorna 1993/94:554 och 573 om ökningen av asylsö-

kande, m.m...................................... 4

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Lars Moquist (nyd)

Gustaf von Essen (m)

4 § Svar på fråga 1993/94:564 om asylsökande från Rwanda...... 8

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Sten Andersson i Malmö (m)

5 § Svar på fråga 1993/94:565 om frivilligorganisationernas insatser

för asylsökande m.m............................... 11

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Berndt Ekholm (s)

6 § Svar på fråga 1993/94:567 om kontroll av avvisades identitet .. 15

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Berith Eriksson (v)

7 § Svar på fråga 1993/94:578 om praxisändring i asylärenden — . 16

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Maud Björnemalm (s)

8 § Svar på fråga 1993/94:522 om massafabriken i Olshammar ____ 19

Miljöminister Olof Johansson (c)

Håkan Strömberg (s)

9 § Svar på fråga 1993/94:524 om miljösituationen i Öresund..... 22

Miljöminister Olof Johansson (c)

Bengt Silfverstrand (s)

10 § Svar på frågorna 1993/94:530 och 562 om förvaring av kärnbräns-

leavfall ......................................... 25

Miljöminister Olof Johansson (c)

Bengt Hurtig (v)

11 § Svar på fråga 1993/94:542 om ekonomiska styrmedel i miljöpoli-

tiken ........................................... 27

Miljöminister Olof Johansson (c)

Berndt Ekholm (s)

12 § Svar på fråga 1993/94:543 om uppföljning av Riokonferensen 32

Miljöminister Olof Johansson (c)

Berndt Ekholm (s) 105

Prot. 1993/94:114 13 § Svar på fråga 1993/94:561 om den aviserade miljöbalken .... 36

31 maj 1994 Miljöminister Olof Johansson (c)

Annika Åhnberg (-)

14 § Svar på fråga 1993/94:576 om miljösatsningarna i Öst- och Cen-

traleuropa ...................................... 39

Miljöminister Olof Johansson (c)

Ulla Pettersson (s)

15 § Svar på frågorna 1993/94:550 och 552 om den nya läroplanen 41

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Eva Johansson (s)

16 § Svar på fråga 1993/94:571 om lektorstjänster vid gymnasieskolan 44

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Ingrid Näslund (kds)

17 § Svar på fråga 1993/94:548 om ungdomars sommararbete..... 47

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Göte Jonsson (m)

18 § Svar på fråga 1993/94:563 om ungdomsarbetslösheten ...... 49

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Claus Zaar (nyd)

19 § Svar på fråga 1993/94:569 om SJ:s verksamhet i Ånge...... 52

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Sigge Godin (fp)

20 § Svar på fråga 1993/94:577 om teletaxorna och regional kostnads-

balans .......................................... 55

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Christer Skoog (s)

21 § Svar på fråga 1993/94:579 om arbetstagares kritik av arbetsgivare 57

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Monica Öhman (s)

22 § Svar på fråga 1993/94:555 om lönevillkoren inom utrikesförvalt-

ningen ......................................... 58

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Pär Granstedt (c)

23 § Svar på fråga 1993/94:558 om Kambodja ................ 60

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Hans Göran Franck (s)

24 § Svar på frågorna 1993/94:559 och 575 om den kurdiska frågan i

FN, m.m........................................ 63

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Gustaf von Essen (m)

Hans Göran Franck (s)

25 § Svar på fråga 1993/94:580 om Etiopien.................. 68

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Viola Furubjelke (s)

26 § Svar på fråga 1993/94:525 om avdragsgill kostnad för förlust på

grund av brott.................................... 71

Statsrådet Bo Lundgren (m)

106 Fredrik Reinfeldt (m)

27 § Svar på fråga 1993/94:534 om realräntelån ............... 72

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Dan Eriksson i Stockholm (nyd)

28 § Svar på fråga 1993/94:546 om konkurserna inom bostadssektorn 73

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Sören Lekberg (s)

29 § Svar på fråga 1993/94:560 om villkor för textilimport....... 75

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Annika Åhnberg (-)

30 § Svar på fråga 1993/94:528 om studerandes rabatterade resor.. 79

Utbildningsminister Per Unckel (m)

Bengt Hurtig (v)

31 § Svar på fråga 1993/94:538 om information om utländska studier 80

Utbildningsminister Per Unckel (m)

Margitta Edgren (fp)

32 § Svar på fråga 1993/94:547 om nationella forskningslaboratorier 84

Utbildningsminister Per Unckel (m)

Bengt Silfverstrand (s)

33 § Svar på fråga 1993/94:551 om stödet till privata skolor...... 85

Prot. 1993/94:114

31 maj 1994

Utbildningsminister Per Unckel (m)

Eva Johansson (s)

Talmannen (om ytterligare inlägg)

34 § Svar på fråga 1993/94:574 om examensbenämningarna vid de

konstnärliga högskolorna ........................... 90

Utbildningsminister Per Unckel (m)

Ingela Mårtensson (fp)

35 § Svar på fråga 1993/94:549 om registrering av bolagsnamn .... 91

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Göte Jonsson (m)

36 § Svar på fråga 1993/94:557 om revisionsplikt för mindre aktiebo-

lag ............................................ 94

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Birger Andersson (c)

37 § Svar på fråga 1993/94:556 om värnpliktiga unga företagare ... 96

Försvarsminister Anders Björck (m)

Pehr Löfgreen (m)

38 § Svar på fråga 1993/94:568 om ungdomars ekonomiska situation 98

Civilminister Inger Davidson (kds)

Inger Lundberg (s)

39 § Svar på fråga 1993/94:570 om inomregional skatteutjämning i

Stockholms län.................................... 102

Finansminister Anne Wibble (fp)

Björn Ericson (s)

40 § Förnyad bordläggning............................... 103

41 § Bordläggning ..................................... 103

107

gotab 46894, Stockholm 1994

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:114 Tisdagen den 31 maj

Riksdagens protokoll1993/94:114

Tisdagen den 31 maj

Kl. 14.00 -19.46

Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1993/94:114