Riksdagens protokoll

1993/94:112

Fredagen den 27 maj

Kl. 9.00-11.10

Protokoll

1993/94:112

1 § Avsägelse Svarpå

interpellationer

Talmannen meddelade att Daniel Tarschys (fp) anhållit om att fr.o.m. den

20 juni bli entledigad från uppdraget som ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

2 § Svar på interpellationerna 1993/94:130 och 142 om Sverige och
FN:s barnkonvention

Anf. 1 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Birgitta Dahl har i en interpellation frågat mig vilka åtgärder
regeringen avser att vidta för att säkerställa att Sverige lever upp till sina
åtaganden enligt FN:s barnkonvention.

Eva Zetterberg har i en interpellation ställt följande frågor:

1. Vad kommer regeringen att göra för att de kommunala nedskärningarna
inte skall drabba barnen?

2. Ger Socialstyrelsens rapport regeringen anledning att uttala sig om lämp-

lig storlek på barngrupper?

3. Kan regeringen tänka sig ökade bidrag till kommunerna, en kommun-
akut?

4. Har regeringen planer på att låta staten överta det ekonomiska ansvaret
för barnomsorgen i landet och ge föräldrarna någon sorts rikskupong för
inköp av barnomsorg?

5. Vad avser regeringen göra för att flyktingfamiljer med starka skyddsbe-
hov i fortsättningen inte skall behöva gömma sig av rädsla för att skickas
hem till sina bödlar?

Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.

Såväl Birgitta Dahl som Eva Zetterberg refererar i sina interpellationer
till Socialstyrelsens rapport Barns villkor i förändringstider, som nyligen
överlämnats till regeringen. Jag vill börja med att kommentera rapporten i
förhållande till FN:s konvention om barnets rättigheter.

Vi politiker har ett särskilt ansvar för barnen. Alla barn måste få möjlighet

att växa upp i trygghet och få sina sociala, ekonomiska och kulturella behov 1

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 112

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

rimligt tillgodosedda. Barn kan inte tala för sig och har ingen egen rösträtt.
Därför behöver de ett särskilt skydd av oss vuxna. Detta är utgångspunkten
i FN:s barnkonvention.

Det uppdrag som regeringen, på mitt initiativ, gav Socialstyrelsen hösten
1992 och som nu avrapporterats avsåg en uppföljning av barnens situation i
besparingstider. Jag ansåg det viktigt att ta reda på om det fanns fog för de
farhågor som från olika håll framförts att barnen skulle drabbas hårt av de
förändringar som sker i kommunerna.

Uppdraget skall inte tolkas så att vi från regeringens sida inte kan accep-
tera några besparingar eller rationaliseringar som rör barn och ungdomar.
Jag vill också påstå att det är en misstolkning av FN:s barnkonvention att
hävda att vi sviker våra åtaganden om vi inte undantar verksamheter som
rör barn och ungdom från prövning. Självfallet är det också ett bamintresse
att det förs en ansvarsfull ekonomisk politik som möjliggör långsiktig resurs-
tillväxt och utrymme för angelägna investeringar.

Låt mig därefter övergå till att i korthet sammanfatta och kommentera So-
cialstyrelsens rapport.

Socialstyrelsen bedömer att kvaliteten inom barnomsorgen generellt sett
är god på de flesta håll i landet. I de kommuner där besparingar och föränd-
ringar har varit genomtänkta och väl förberedda har verksamheten utan all-
varliga kvalitetsförsämringar kunnat anpassas till minskade ramar.

Skolbarnsomsorgen integreras i växande omfattning med skolan. Den för-
ändringen uppfattas i allmänhet som positiv av såväl ledning och personal
som föräldrar.

Inom individ- och familjeomsorgen är barn och ungdomar en prioriterad
grupp. Kompetens och metoder vid socialbyrårerna har utvecklats.

Barnhälsovårdens personalresurser har varit i stort sett oförändrade under
de senaste åren. Arbetet med föräldragrupper och med skolförberedande
undersökningar vid barnavårdscentralerna har utvecklats under senare år.
Resurserna till barn med funktionshinder har i allmänhet inte dragits ned.

I de studier av kommuner som har gjorts bekräftas att de kärva ekono-
miska villkoren har lett till ett nyttigt nytänkande. Men det finns i rapporten
också orostecken som måste tas på största allvar.

Det är i storstadsområdena som besparingarna i verksamheter som rör
barn och ungdom är störst.

Nedskärningarna inom barnomsorgen har i vissa fall varit så omfattande
att det finns risker för att det inte längre går att upprätthålla en verksamhet
som står i överensstämmelse med målen.

Barn med ett väl definierat behov av särskilt stöd får ofta hjälp. Oron gäl-
ler främst den grupp av barn i gråzonen som har mer diffusa problem. De
kan drabbas när den allmänna standarden sänks, t.ex. när barngrupperna
blir större.

För barn med funktionshinder kan innebörden bli att de inte längre kan
delta i den ordinarie verksamheten utan hänvisas till speciella insatser. Det
skapar i sin tur risk för att målet om integration och normalisering, som har
varit handikappolitikens ledstjärna, går förlorat.

De problem som Socialstyrelsen pekar på i sin rapport är störst i allmänt
sett resurssvaga bostadsområden. Det visar att bostadssegregationen är en

stor del av problemet. Många av miljonprogrammets bostadsområden tycks
ha kommit in i en nedåtgående spiral med stor in- och utflyttning, många
familjer med låga inkomster, stor andel socialbidragstagare och arbetslösa,
stor andel ensamstående med barn och många invandrare som ännu inte har
etablerat sig i det svenska samhället.

När man, som Birgitta Dahl gör i sin interpellation, hävdar att det är den
ökade valfriheten inom barnomsorg och skola under de senaste åren som har
orsakat segregationsproblemen bortser man, som jag ser det, från de verk-
liga orsakerna.

Syftet med t.ex. skolpengen har varit det motsatta, nämligen att häva den
segregation som har bestått i att privata skolor tvingats ta ut mycket höga
avgifter och därigenom varit öppna endast för de ekonomiskt privilegierade.

Självfallet skall effekterna av skolpengen och andra liknande reformer
noga följas upp. Skulle några tendenser till segregation uppkomma är det
viktigt att studera orsakerna och snabbt försöka undanröja dem. Men den
som reducerar frågan om segregation till en fråga om skolpengens vara eller
inte vara missar målet och drar sig därigenom undan ansvaret att försöka
råda bot på de verkliga problemen.

Tyvärr är kunskaperna om segregationen bristfälliga. Den statliga Stor-
stadsutredningen, som publicerades i slutet av 1980-talet, redovisade situa-
tionen 1985. Vi saknar systematisk kunskap om hur de mindre attraktiva bo-
stadsområdena i storstadsregionerna har förändrats sedan dess och om vilka
insatser som skulle kunna ändra en negativ utveckling.

Jag avser att mer i detalj analysera de förslag som Socialstyrelsen har läm-
nat. Men jag vill redan nu redovisa vilka åtgärder som vidtagits eller som jag
anser bör vidtas med anledning av rapporten.

1. Jag avser att inom kort ta initiativet till att en ny storstadsutredning till-
sätts för att belysa segregationen och föreslå åtgärder. Syftet skall vara att
analysera bostadssegregationens utveckling under det gångna decenniet men
också att studera och lyfta fram lyckade insatser som har gjorts under perio-
den och som kan ge incitament till framtida åtgärder.

2. Rapporten Barns villkor i förändringstider har av regeringen överläm-
nats till kommittén (Fi 1993:24) som behandlar statsbidrag och utjämning i
kommunsektorn. De uppgifter om barn i storstäder och förorter som Social-
styrelsen redovisar är viktiga för det pågående arbetet med att justera stats-
bidragen till kommunerna.

3. Socialstyrelsen skall utarbeta allmänna råd till kommunerna i anslut-
ning till den utvidgade lagregleringen på barnomsorgsområdet. Den nya
barnomsorgsgarantin, som träder i kraft vid nästa årsskifte, ställer för första
gången kvalitetskrav på barnomsorgen. Som ett viktigt komplement till lag-
texten och de motiveringar som finns i propositionen kommer de allmänna
råden att behandla kvalitetsfrågorna för att ge kommunerna vägledning om
vad som krävs för att kvaliteten i barnomsorgen skall upprätthållas. Där
kommer enligt vad jag har erfarit också frågan om vilka kriterier som bör
vara vägledande när det gäller barngruppernas storlek och sammansättning
att behandlas.

4. Forskning och utveckling om vilka åtgärder som bäst lämpar sig för barn
med behov av särskilt stöd i barnomsorg och skola skall initieras. Socialsty-

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar pä
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar pä
interpellationer

relsen begär att medel för uppdragsforskning med denna inriktning skall av-
sättas under en tvåårsperiod. Jag delar den uppfattningen och skall i annat
sammanhang återkomma till formerna.

5. Vi avser att låta den utredning om barn- och ungdomspsykiatrin som
inom kort skall tillsättas ta ett mer samlat grepp på frågan om kommunernas
och hälso- och sjukvårdens psykosociala insatser för barn och ungdomar och
deras familjer.

6. Barnombudsmannens uppgift är att följa hur vi i Sverige lever upp till
FN:s barnkonvention. Barnombudsmannen skall årligen inkomma med en
rapport till regeringen om hur situationen för barn och unga ser ut och vilka
åtgärder den motiverar. Med Socialstyrelsens rapport har barnombudsman-
nen fått ett utmärkt underlag för sitt fortsatta arbete. I barnombudsmannens
uppdrag ligger att i framtiden hålla samman denna typ av sektorsövergri-
pande uppföljningsstudier om barns villkor.

Jag vill i detta sammanhang också understryka kommunernas ansvar för
att prioritera insatser för barn. Inte minst är det angeläget att kommunerna
i sina resursfördelningssystem tar hänsyn till de skillnader i social tyngd som
kan finnas mellan olika kommundelar.

Eva Zetterberg frågar om regeringen kan tänka sig ökade bidrag till kom-
munerna, en kommunakut. Som framgår av Socialstyrelsens rapport är pro-
blemen i hög grad koncentrerade till vissa kommuner och kommundelar.
Det finns mot den bakgrunden inte skäl att överväga någon generell ökning
av statsbidragen till kommunerna. Även den statsfinansiella situationen är
ett hinder för det. Den sista utväg som kan tillgripas i kommuner som har
uttömt möjligheterna till rationalisering och effektivisering är skattehöjning.

Jag vill avslutningsvis säga att med denna rapport från Socialstyrelsen kan
de värsta farhågorna om barns villkor i kommunerna avfärdas. Det pågår
ingen allmän nedrustning av verksamheter riktade mot barn. Däremot finns
det tydliga orostecken som måste tas på allvar. Problemen är inte försum-
bara, men heller inte ohanterliga. Rapporten sätter inte punkt för ett arbete,
den ger snarare vägledning för hur arbetet skall drivas vidare.

Eva Zetterberg har i sin interpellation tagit upp ytterligare två frågor.

Den rapport som Eva Zetterberg nämner är, vilket också framgår av för-
ordet, ett debattinlägg i diskussionen om statens framtida roll inom vård och
omsorg. Arbetsgruppen står själv för tankar och förslag i rapporten. Rege-
ringen har inte tagit ställning till rapporten.

Barns asylskäl är en frågeställning som Birgit Friggebo har diskuterat
många gånger här i kammaren, senast den 17 maj i år. Det är mycket viktigt
att barns asylskäl verkligen kommer fram och beaktas i asylutredningar. In-
vandrarverkets interna anvisningar utgår från detta synsätt.

Förutom asylskälen måste man naturligtvis också beakta och ta stor hän-
syn till de humanitära skäl som talar för att ett barn skall få rätt att stanna i
Sverige. Regeringen har under den senaste tiden fattat en rad beslut som
särskilt fokuserar barnens situation. När regeringen prövade ett antal ären-
den som rörde barn med svåra sjukdomar lades en mer generös praxis än
tidigare fast. Regeringen har även fattat beslut om en förordning som inne-
bär att barn och barnfamiljer som kommit till Sverige före den 1 januari 1993
skulle få stanna här om inte särskilda skäl talade emot det.

Anf. 2 BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret. Det är i dag 77
dagar sedan jag väckte min interpellation. Det var länge oklart om jag ens
skulle få något svar under vårsessionen. Jag tycker att det är oacceptabelt,
mot bakgrund av att det rör sig om en så oerhört viktig fråga som vilket an-
svar vi tar för våra barn. Det är särskilt i svåra tider som det är viktigt att vi
vuxna och vi politiker tar det ansvar som det innebär att skydda de mest sår-
bara för krisens verkningar.

Interpellationen ställdes mot bakgrund av den verklighet som möter mig
runt om i landet och inte minst i min egen kommun, Uppsala. Det är den
verklighet som avspeglas i att kommunernas besparingar går ut över barnen,
långt mer än utöver några andra och långt mer än vad som motsvaras av de
kostnader för barnen som kommunerna har. Barnomsorgens andel av kom-
munernas kostnader är t.ex. 11 %, men de senaste åren har man fått spara
mellan 20 och 25 % på barnen. Det är ett val som Bengt Westerberg och
de andra borgerliga partiernas ledande i kommunerna har gjort. Det är en
verklighet som avspeglas i en omfördelning som nu pågår, från fattiga till
rika barn, kommundelar och kommuner.

Siffrorna talar ett mycket tydligt språk. I Göteborg har stadsdelar som Bis-
kopsgården och Gunnared, där det finns 50 % invandrare och bara 10 % av
barnen går vidare till eftergymnasial utbildning, fått spara 20-25 %, t.o.m.
30 %. I Askim och Älvsborg, där invandrarbarnen utgör 5 % och 36 % går
vidare till eftergymnasial utbildning, har besparingsbetinget bara varit 5 %.

I Huddinge kommun har Vårby, Flemingsberg och Skogås fått spara 11 %.
Sjödalen och Stuvsta, med betydligt bättre förhållanden, har fått spara 3 %.

I Gottsunda, min hemkommun, har besparingsbetinget varit 25 % på två
år, medan andra, mer gynnade stadsdelar har gått praktiskt taget fria. Detta
har en rektor i en medelstor kommun skildrat på följande sätt: Den påse med
resurser som kommer till vår stadsdel naggas av de lagstadgade bidragen till
privata skolor och daghem. Sedan får de arbetslösas barn gå i en skola med
ännu större klasser, mindre specialresurser och sämre svenskspråkighet.

Den verklighet jag talar om är också den som innebär att många barn nu
växer upp i skilda världar, som beror på föräldrarnas plånbok, på språk eller
religion eller t.o.m. etnisk tillhörighet. Det är en verklighet där vi börjar få
en sorts ”de bortvalda barnens segregation” och där många barn far illa och
berövas både sin barndom och sin framtid.

En annan rektor i en Stockholmsförort skildrar denna verklighet så här:
Bland det tyngsta att bära är att vi inte kan ge dem vad de behöver. Vi vet
det. Vi har ungar som skriker efter att bli sedda. När vi inte kan svara på
det, går det över styr. Andelen barn anmälda till de sociala myndigheterna
har ökat. Våldet hemma har ökat. Våldet mellan barnen har också ökat. För
första gången har vi i år haft riktigt grovt våld på skolan, med stryptag och
sparkar.

Det senaste numret av Kommun Aktuellt skildrar hur mobbningen i sko-
lan ökar till följd av de nedskärningar som nu sker.

En annan aspekt av detta är det som skildrades i Expressen för några
veckor sedan, om den svårt handikappade pojken Jonas i Vara, som inte

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

längre får gå i sin älskade skola, eftersom man där nu har valt att segregera
de handikappade barnen.

Dessa bilder av verkligheten bekräftas av Socialstyrelsens rapport. När
den kom sade Barnombudsmannen: Kommunernas nedskärningar inom
barn- och ungdomsverksamheten strider mot FN:s barnkonvention. De se-
naste årens besparingar har lett till så stora skillnader att principen om alla
barns rätt till samma goda livsvillkor inte längre uppfylls.

Fru talman! Man kan läsa Socialstyrelsens rapport på två sätt. Bengt Wes-
terberg har valt att ängsligt haka sig fast vid sin tröstnalle. Naturligtvis finns
det goda exempel. Konstigt vore det annars, med alla engagerade människor
som arbetar i barnomsorg och skola. Men det leder till rena förvanskningar
om man, som Bengt Westerberg gör i svaret, bryter ut saker ur sitt samman-
hang. Jag skall ge ett exempel.

I svaret sägs: ”Socialstyrelsen bedömer att kvaliteten inom barnomsorgen
generellt sett är god på de flesta håll i landet. I de kommuner där besparingar
och förändringar har varit genomtänkta och väl förberedda har verksamhe-
ten utan allvarliga kvalitetsförsämringar kunnat anpassas till minskade ra-
mar.” Går man tillbaka till vad som faktiskt står, konstaterar Socialstyrelsen,
i de stycken varur detta citat ryckts ut, att verksamheten inte längre uppfyller
målen och att barn inte får sina behov tillgodosedda.

Fru talman! Jag kan definitivt inte hålla med om Bengt Westerbergs avslu-
tande konstaterande att allt är bra. Tvärtom. Min fråga kvarstår: Vad är
Bengt Westerberg verkligen beredd att göra nu omedelbart för att komma
till rätta med dessa problem och se till att vi lever upp till FN:s barnkonven-
tion?

Anf. 3 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag vill tacka Bengt Westerberg för svaret på interpellationen
och konstatera att det tyvärr inte är första gången vi tvingas diskutera bespa-
ringar och nedskärningar för barnen. Vi har haft många exempel på det un-
der hela den borgerliga perioden.

Jag vill bölja med frågan om valfrihet. Bengt Westerberg slår fast att det
inte är skolpeng, bamomsorgspeng och andra instrument som har lett till
ökad segregation. Nej, det är kanske inte de isolerat som har lett till ökad
segregation. Självfallet skulle en kombination av skolpeng och barnomsorgs-
peng med en kraftig satsning på en generell upprustning av barnomsorg, sko-
lor osv. leda till att effekterna av skolpengen skulle försvinna. Vi vet att kom-
binationen av skolpeng och bamomsorgspeng och ökade besparingar är
mycket olycksalig.

Tror Bengt Westerberg själv att de som leder privata skolor och de som
startar privata dagis i första hand är ute efter att få barn från problemområ-
den, dvs. att få denna blandning av barn från olika samhällsklasser som
Bengt Westerberg så idylliskt talar om? Tror verkligen Bengt Westerberg att
det är avsikten och att det är vad de som driver privata skolor innerst inne
önskar? Det går definitivt att konstatera att så inte har blivit effekten.

Fru talman! Så till frågorna som jag har ställt om besparingarna. Birgitta
Dahl har lyft fram olika exempel från en rapport från Socialstyrelsen. Jag
kan inte låta bli att inledningsvis konstatera att det har kommit ett flertal

rapporter under denna period från Socialstyrelsen. Vi har under årens lopp
diskuterat dessa rapporter, Bengt Westerberg. Det har funnits rika tillfällen
till att vidta åtgärder under periodens gång. Men väldigt litet har skett från
regeringens sida.

Jag kan inte låta bli att undra något över Bengt Westerbergs analys. De
värsta farhågorna om barns villkor i kommunerna avfärdas, och det sägs att
problemen inte är försumbara men inte heller ohanterliga. Jag vet inte vad
som skall till i form av ett skräckscenario för att Bengt Westerberg skall bli
oroad. Det talas om 15 % besparingar inom barnomsorgen i storstäderna.
Det är just barnomsorgen som är mest utsatt.

Just i dag har vi kunnat läsa om att huvudskyddsombudet i Stockholms
skolor har funderat på att stänga skolor och fritidshem i Stockholm därför
att den fysiska miljön är så dålig. Det talas om att en femtedel av skolorna
är så illa skötta att det kan vara nödvändigt att tvingas till så drastiska åtgär-
der som att stänga dem.

Det finns en rad exempel i rapporten från Socialstyrelsen om barns situa-
tion i förändringstider. Vi har också andra rapporter från Socialstyrelsen.
Nyligen kom den sociala rapport som talar om hur klyftorna mellan männi-
skor i vårt samhälle har ökat. Enligt rapporten växer en halv miljon barn
upp i fattiga hem och 800 000 människor lever i fattigdom.

SKTF har lagt fram en undersökning som visar att kommunerna, tvärt-
emot vad Bengt Westerberg säger, i stället för att prioritera barnen just har
prioriterat bort barnen. 21 % av besparingarna i kommunerna för 1994 kom-
mer att drabba barnomsorgen. Jag tycker att det är mycket oroande.

Bengt Westerberg var inte närvarande vid en hearing arrangerad av frivil-
ligorganisationerna den 5 maj. Då belystes barnkonventionen och konse-
kvenserna av besparingarna. Det ifrågasattes om Sverige i praktiken ställer
sig bakom och tillämpar barnkonventionen fullt ut. Bengt Westerberg kunde
själv inte vara med. Har socialministern tagit del av vad som faktiskt sades
där?

Om det inte finns anledning till någon oro, vilket socialministern ger ut-
tryck för, hur kan det komma sig att LO tillsammans med ärkebiskopen har
slagit larm? De har tagit intryck av rapporterna och instämmer i den befo-
gade oro många känner.

Fru talman! Vi kan tala väldigt länge om hur besparingar drabbar barn.
Men det intressanta är åtgärderna. Regeringen har försuttit chansen. Det
finns ett förslag om en översyn av statsbidragssystemet. Det är bra, men det
räcker inte. Jag tror att Bengt Westerberg har missuppfattat vårt förslag om
en kommunakut. Det är inte en åtgärd för att generellt ge alla kommuner
högre bidrag, utan det är de kommuner som är värst utsatta som skall kunna
göra något.

Jag undrar vad Bengt Westerbergs löfte eller indikation om eventuella åt-
gärder tog vägen när Socialstyrelsens rapport kom där det framgick att det
kanske är nödvändigt med skattehöjningar för att slippa få denna förvärrade
situation för barn och ungdomar. Var finns de förslagen i svaret? De nya stu-
dier som Bengt Westerberg utlovar är naturligtvis bra. Men nu behövs i
första hand åtgärder. Det finns många exempel på hur man redan nu kan
vidta åtgärder. Jag undrar vilket svar Kommunförbundet får av regeringen.

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Det hävdar att det krävs mer än 2 miljarder kronor för åtgärder för att följa
upp bamomsorgslagen. Regeringen har med Bengt Westerbergs goda minne
nyss varit villig att satsa över 3 miljarder kronor på vårdnadsbidraget, men
varför inte på kommunerna? Det kostar att skapa kvalitet för barn.

Anf. 4 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Låt mig ta upp några av de trådar som kastades ut av Birgitta
Dahl och Eva Zetterberg.

Birgitta Dahl citerade någon rektor som hade sagt att på grund av de lag-
stadgade bidragen till privata skolor och daghem försämrades standarden.
Men sanningen är att än så länge finns inte någon lagstadgad skyldighet att
dela ut några bidrag till daghem. Det uttalandet kan inte vara riktigt. Det
gör att hela uttalandet faller i tvivelsmål. Rektorn vet inte vad han talar om.
Han känner inte till de lagar som gäller.

Birgitta Dahl säger också att unga människor växer upp i skilda världar
beroende på föräldrarnas plånböcker. Det är naturligtvis riktigt att i någon
mån beror barnens standard på vilken standard föräldrarna har. Det är ing-
enting som har varit annorlunda under den tid Birgitta Dahl satt i rege-
ringen. Så har det alltid varit.

Men däremot är det också sant att sedan skolpengen infördes har privata
skolor öppnats för dem som tidigare under Birgitta Dahls och andra social-
demokraters ledning inte hade tillgång till dessa skolor. När skolpengen har
införts har plötsligt plånböckerna inte spelat samma roll som tidigare. Vad
Birgitta Dahl säger när hon vill ha bort skolpengen är att vi skall tillbaka till
ett system där vissa skolor är öppna bara för dem med tjocka plånböcker.
Där har Birgitta Dahl och jag vitt skilda utgångspunkter. Skolpengen har,
som jag sade i mitt svar, tillkommit för att häva segregationen, inte för att
förstärka segregationen.

Birgitta Dahl påstod dessutom att jag förvanskade citatet ur Socialstyrel-
sens rapport. Det är inte heller korrekt. Jag har kontrollerat. Det går att
citera flera ställen. Men jag kan bl.a. citera ur den sammanfattning som finns
i Socialstyrelsens rapport på s. 7. Där framgår det att bedömningen är att
den generella kvaliteten inom barnomsorgen och förskolan är god på de
flesta håll i landet. Sedan konstaterar Socialstyrelsen att det också finns ett
växande antal kommuner, framför allt i storstadsområdena, där det är pro-
blem med kvaliteten. Det är precis vad jag sade i mitt interpellationssvar.
Det var ingen falsk återspegling av vad som står i Socialstyrelsens rapport
utan ganska noggranna citat.

Jag måste ställa några frågor till Birgitta Dahl. Hon säger att barnen har
drabbats för hårt av besparingarna. Vilka skulle drabbas av Birgitta Dahls
besparingar? Är det de handikappade eller de äldre? Vilka grupper skulle
drabbas hårdare? Jag ställer frågorna mot bakgrund av vad Birgitta Dahls
partivän och finansministerkandidat Göran Persson gjorde mycket klart i en
intervju i Kommun Aktuellt för ett par veckor sedan, nämligen att det blir
inga ökade statsbidrag till kommunerna om socialdemokraterna skulle åter-
komma till makten. Det innebär att om det skall bli mer resurser till en grupp
måste det bli mindre resurser till en annan grupp. Vilka grupper är det som

skall få mindre resurser då socialdemokraterna återkommer till regerings-
makten?

Eva Zetterberg tog bl.a. upp frågan om upprustning av och standarden
i skolorna i Stockholm. Jag kan bara notera att Stockholm för närvarande
genomför den största upprustningen någonsin av sina skolor. Jag har sett
många exempel på skolor i Stockholm där man har nått mycket långt när det
gäller upprustningen. Mer är på väg.

Eva Zetterberg tog också upp frågan om kommunakuten och den möjlig-
het som kommuner alltid har att höja skatten. Jag nämnde detta i mitt inter-
pellationssvar - Eva Zetterberg efterlyste var svaret fanns. Jag tror varken
Eva Zetterberg eller jag tycker att det är bra att man släpper efter på krav
på rationalisering och effektivisering och bara låter skatterna raka i höjden.
Det är naturligtvis viktigt att hålla tillbaka skatterna så långt som det över
huvud taget är möjligt. Men om kommunen har uttömt möjligheterna till
rationalisering och effektivisering, i varje fall på kort sikt, återstår till sist
denna möjligt att höja skatten för att bl.a. klara de skyldigheter som man
har när det gäller barnen.

Men man ägnar sig åt flykt, om man tror att skattehöjningar är det sätt på
vilket vi skall lösa problemet med klyftan mellan behov å ena sidan och re-
surser å andra sidan vid oförändrad produktivitet och effektivitet. Den klyf-
tan uppskattades av Kommunförbundet för något år sedan motsvara 8 kr i
kommunalskatt. Jag tror inte att ens Eva Zetterberg skulle vara beredd att
gå upp i talarstolen och säga att hon förordar 8 kr höjd kommunalskatt fram
till sekelskiftet. Om vi skall vara återhållsamma med kommunalskattehöj-
ningar - och det är viktigt att vi är det - måste vi försöka att fortsätta effekti-
visera verksamheter på alla områden, inkl, de områden som rör barn på
olika sätt.

Eva Zetterberg hävdade också att ingenting har skett under de borgerliga
regeringsåren. De är ett fullständigt befängt påstående. Regeringen har
gjort massor av åtgärder. Regeringen har exempelvis genomfört en omfat-
tande handikappreform som inrymmer rätt till personlig assistans. Pojken
Jonas, som Birgitta Dahl talade om och som Expressen skrev om, är en av
dem som fått personlig assistans. Jag har träffat honom och hans mamma
personligen. De har tackat särskilt, därför att denna reform är så angelägen.
De var t.o.m. med på den presskonferens där jag presenterade handikappre-
formen.

Jag har inte ett ögonblick påstått att allting är bra. Jag säger att exempelvis
barnomsorgen och skolor över lag fungerar mycket bra i Sverige, men det
finns problem. Det finns problem i storstäderna som inte är nya, utan som
vi känt till sedan gammalt. Det är oerhört viktigt att ytterligare åtgärder sätts
in från kommunalt håll och kanske också från statligt håll för att hjälpa till att
lösa dessa problem. Men det är fel att beskriva den generella utvecklingen i
Sverige som en allmän nedrustning, som Birgitta Dahl gör. En sådan pågår
inte.

Anf. 5 BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Det menar jag verkligen, Bengt Westerberg! För en majoritet
av barnen är situationen i dag väsentligt sämre än vad den har varit tidigare.

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

För alldeles för många barn är den mycket sämre; den är helt oacceptabel.
Det är faktiskt en majoritet av våra barn som bor i storstäderna, Bengt Wes-
terberg. Erkänn det!

Bengt Westerberg frågar var vi socialdemokrater skall ta pengarna ifrån.
På vår partikongress gjordes ett mycket tydligt ställningstagande, nämligen
att vi vill prioritera de verksamheter som är avgörande för barn och gamla.
Och det vill vi göra först av allting. Vi har motsatt oss indragningarna från
kommunerna. Vi har motsatt oss det vårdnadsbidrag som motsvarar hälften
av de indragna bidragen till kommunerna, och som för övrigt kommer att få
betalas av barnen. Vårdnadsbidraget är ju ofinansierat. I vår alternativa
budget har vi avsatt resurser för att kunna behålla 20 000 anställda i kommu-
ner och landsting, främst kvinnor som arbetar med barn och gamla. Vi har
ett upprustningsprogram för skolor, daghem och nedslitna bostadsområden.
Vi socialdemokrater talar inte om att skjuta saker på framtiden i utred-
ningar. Vi talar om insatser nu, för de mest utsatta barnen.

Jag frågar än en gång Bengt Westerberg: Vad är regeringen beredd att
göra nu, för att ge hjälp åt de barn som behöver det?

Jag är utled, fru talman, på att Bengt Westerberg och andra folkpartister
förvanskar mitt och mitt partis ställningstagande för valfrihet - även i citat.
Jag säger inte att segregationen beror på valfriheten. Jag säger att den beror
på effekten av den politik som genomförs under alibi att vara en valfrihetsre-
volution, men som i stället innehåller nedrustningar som går ut över barnen,
och som innehåller inslag som direkt och dramatiskt ökar segregationen.

Det vi är överens om är att vi skall ha valfrihet. Det var den socialdemo-
kratiska regeringen som införde rätten till fria val i exempelvis skolorna. Det
vore bra om Bengt Westerberg ville erkänna det. Det vi inte är överens om
är ett system med valfrihet för några få på de mångas bekostnad, särskilt på
deras bekostnad som inte kan slå sig fram till valfrihet själva.

Det vore mycket bra om vi också kunde få ett erkännande från Bengt Wes-
terberg om värdet av hela, sammanhållna system, där barn från skilda för-
hållanden växer upp tillsammans och lär sig av varandra. Det är en oerhört
viktig del av den svenska generella välfärdspolitiken som vi bör hålla ihop
om, så att barnen lär sig att respektera varandra. Det är särskilt viktigt i dag
då vi lever i ett mångkulturellt samhälle, med risk för stora konflikter om
barn inte får lära sig det från början. Det skulle vara värdefullt om Bengt
Westerberg ville erkänna att det också på den punkten är viktigt att vi är
överens.

Anf. 6 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Det har förvisso hänt mycket under denna period, Bengt Wes-
terberg. En del åtgärder från regeringen har varit positiva, som införandet av
barnomsorgslag och LSS. Men samtidigt har nedrustningen hela tiden pågått
inom framför allt barnomsorg, skolor och verksamheter som omfattar barn.
Det är det som jag tar upp.

Jag hävdar att den rapport från april 1994 från Socialstyrelsen som vi nu
tagit del av inte är den enda som kommit. Det har kommit en rad delrappor-
ter som lyft fram precis detta att barn i storstadsområden drabbas värst. Det
faktum att barngrupperna har ökat i storlek har också lyfts fram. Det är just

dessa frågor som jag menar att regeringen skulle kunna åtgärda genom att
lägga fram förslag. Men det har regeringen inte gjort.

Jag måste kommentera frågan om skattehöjningar. Vi i Vänsterpartiet har
inte föreslagit en gigantisk skatteökning, Bengt Westerberg. Vi har talat om
att de kommuner som vill genomföra en skattehöjning, för att kunna bibe-
hålla en hygglig standard, borde få göra det. Men regeringen har satt in
straffåtgärder som effektivt stoppar sådana planer.

Därutöver har vi i Vänsterpartiet talat om möjligheten till en kommun-
akut för de kommuner som har ett särskilt ansträngt läge. Men på den punk-
ten har både regeringen och socialdemokraterna varit mycket kallsinniga.

Ett nytt skatteutjämningsförslag är bra. Jag hoppas att det tillgodoser de
utsatta kommunernas behov bättre än hittills.

När det gäller upprustning av skolor och annan verksamhet i Stockholm
sker det visst en mycket behövlig upprustning i Stockholm. Men många sko-
lor har varit oerhört eftersatta. Trots att det sker en upprustning är behovet
så stort att larmrapporter kommer. Det beror bl.a. på att barngrupperna har
ökat i storlek. Jag återkommer till den frågan. Vi har haft den uppe många
gånger tidigare. Det påvisas i rapporten hur barngrupperna generellt över
hela landet ökar i storlek. Bengt Westerberg hade kunnat ta tag i den långt
tidigare. Men Bengt Westerberg vägrar att ge något svar på detta.

Jag måste kommentera övriga frågor som jag inte hann med i mitt första
inlägg. Barnombudsmannen är en utmärkt institution. Men varför process-
för man inte denna institution? Den skulle då få en betydligt större tyngd.

Problemet med asylsökande barn är att trots att det finns riktlinjer så talar
praktiken hela tiden emot. Det finns ett otal rapporter som bevisar detta.
Vad kommer att hända med de barn som kom efter 1 januari 1993? Skall de
barnen kastas ut?

Till slut, fru talman, vill jag ta upp frågan om den rapport från Socialde-
partementet som Bengt Westerberg inte tar något som helst ansvar för. Det
är ju en av regeringen tillsatt arbetsgrupp som kommit med denna rapport.
Men Bengt Westerberg har inte något som helst svar på den frågan. De för-
slag som läggs fram i denna rapport innebär någon form av rikskuponger för
barnomsorgen. Jag tycker det är mycket uppseendeväckande. Regeringen
borde kunna lämna någon synpunkt innan en arbetsgrupp tillsätts som utre-
der detta.

Anf. 7 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Får jag vad gäller det sista påståendet säga att det inte rör sig
om en arbetsgrupp som är tillsatt av regeringen, utan jag gav några medarbe-
tare i uppdrag att fundera över en svår fråga. De skulle fundera över hur
relationerna mellan stat och kommun i tider när vi inför mer generella bidrag
och styr mer genom lagstiftning skall se ut. De har fått möjlighet att tänka
fritt kring detta och att göra ett debattinlägg. På det sättet har rapporten
kommit till. Det klargörs för övrigt mycket tydligt i rapporten att det är så.

Eva Zetterberg bekräftar att mycket bra har hänt under de borgerliga re-
geringsåren. Det är utomordentligt bra att Eva Zetterberg inser det. Det var
inte riktigt det som påstods i det föregående inlägget. Eva Zetterberg vill
inte heller ha en gigantisk skattehöjning, och det är bra. Om vi är överens

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar pä
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

på den punkten, måste vi också vara överens om att vi skall försöka fortsätta
effektivisera verksamheten ute i kommunerna. På så sätt kan vi erbjuda en
god kvalitet och ett bra utbud samt möta behov, men utan att ständigt höja
skatten.

Eva Zetterberg och jag är överens om att skattehöjning kan vara en nöd-
vändig åtgärd i vissa lägen, när man har prövat alla möjligheter som står till
buds, i varje fall på kort sikt.

Det finns åtminstone ett exempel på en kommun som har höjt skatten i
år, och det finns exempel på flera kommuner som kommer att höja skatten
nästa år, för att kunna möta de behov och problem som finns.

Skälet till att regeringen och tydligen också socialdemokraterna har varit
kallsinniga till förslaget om en kommunakut är naturligtvis att vi inser svårig-
heterna att centralt överblicka situationen ute i kommunerna. Många kom-
muner skulle självfallet vara intresserade av att få regeringens bedömning
eller av att undersöka möjligheterna att få stöd från regeringen. Det skulle
krävas en gigantisk, central planbyråkrati för att man skulle kunna klara av
denna uppgift.

I en mening finns det en kommunakut. Om en kommun råkar ut för nå-
gonting alldeles speciellt, som avviker från alla andra kommuner, som t.ex.
Haninge kommun har gjort, finns möjligheten att rycka in. Men förslaget
om en etablerad kommunakut, dit alla kommuner välkomnades, är inte rik-
tigt bra.

Fru talman! Birgitta Dahl upprepade att det för majoriteten av Sveriges
barn har blivit väsentligt sämre. För det har Birgitta Dahl inget som helst
stöd i den rapport som Socialstyrelsen har lagt fram. Detta är ett ogrundat
påstående, som Birgitta Dahl slungar ur sig vaije gång hon får möjlighet att
yttra sig. Jag tycker att man skall vara en aning försiktig med den typen av
ogrundade påståenden som Birgitta Dahl kastar ur sig.

Birgitta Dahl sade också att socialdemokraterna har anvisat resurser för
att möta alla världens problem. Det har ni inte alls gjort. Göran Persson har
konstaterat att kommunerna inte kan räkna med ökade resurser under en
socialdemokratisk ledning. Om man då säger som Birgitta Dahl, att det inte
skall bli mer resurser, men samtidigt att det skall bli mer resurser till barnen,
är det några andra som får betala. Det enda Birgitta Dahl svarar med är att
räkna upp alla människor som skall få mera jobb och alla ytterligare sats-
ningar som skall göras. Men vilka skall betala? Är det de handikappade eller
de gamla som skall stå tillbaka därför att Birgitta Dahl skall satsa ännu mer
på barnen?

Birgitta Dahl är fantastisk på att presentera långa önskelistor, men hon
har hittills inte förmått tala om var pengarna skall tas.

Häromdagen framträdde Birgitta Dahls partisekreterare Mona Sahlin i
TV och sade att det kanske var från de ensamstående föräldrarna vi skulle
ta resurser, genom att börja inkomstpröva bidragsförskotten. Steget från att
inkomstpröva bidragsförskotten är inte långt till steget att bölja inkomst-
pröva bidragen. Där finns det ju möjligheter för Socialdemokraterna att få
stöd här i riksdagen av Ny demokrati, som länge har krävt det. Är det sådana
tankar Birgitta Dahl är inne på?

Birgitta Dahl tog upp vårdnadsbidraget. Man kan säga mycket om vård-

nadsbidraget, men en sak är helt uppenbar, och det är att det är ett stöd till
familjer som i dag har det ekonomiskt sämre än andra familjer.

Det framgår mycket tydligt av den sociala rapport som Socialstyrelsen ny-
ligen presenterade, att till de barnfamiljer som har ekonomiska problem hör
just de barnfamiljer som bara har en försörjare och även barnfamiljer med
två vuxna men bara en försörjare. Det är just till dessa barnfamiljer som
vårdnadsbidraget kommer att gå.

Man kan ha många synpunkter på det, men man kan inte hävda att vård-
nadsbidraget fördelningspolitiskt skulle vara orättvist. Det är i själva verket
precis tvärtom.

Birgitta Dahl tyckte att jag skulle säga att det är viktigt med integration,
dvs. att vi håller ihop människor med olika bakgrund. Jag delar helt den upp-
fattningen. Jag tyckte att det var fruktansvärt på den tiden när Birgitta Dahl
hade det politiska huvudansvaret här i landet och det bara var de som hade
riktigt tjocka plånböcker som kom in i friskolorna i Sverige, i de privata sko-
lor som tog mycket bra betalt. Det var bara de som kunde ta fram 5 000-
10 000 kr per termin som fick tillträde till de skolorna.

Där har Birgitta Dahl inte gått in och ändrat någonting, inte skapat valfri-
het eller möjlighet att välja skola. Det har vi gjort, när vi har introducerat
skolpengen. Det som den har bidragit till är i själva verket att häva en segre-
gation som Birgitta Dahl aldrig gjorde någonting över huvud taget för att
ändra på.

När Birgitta Dahl påstår att skolpengen skulle ha bidragit till ökad segre-
gation, är sanningen att hon inte vet någonting om det. Jag vet inte heller så
mycket om det. Den har varat så kort tid att ingen kan uttala sig om det än.
Stockholms skolförvaltning har gett Bengt-Erik Andersson vid Lärarhög-
skolan i Stockholm i uppdrag att undersöka hur den sociala fördelningen på-
verkas av skolpengen. Hans rapport kommer i höst, och sedan vet vi bättre.

Sanningen är att Birgitta Dahl också på denna punkt går ut med helt
ogrundade påståenden. Jag tycker att det är något uppseendeväckande att
hon i så hög grad ägnar sig åt den verksamheten.

Anf. 8 BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Bengt Westerberg får nog acceptera att vi har litet olika tem-
perament.

Det jag beskriver är den verklighet jag möter. Det är sant att det i dag inte
längre finns statistik ens på kommunnivå. Ingen håller reda på hur barnen
har det, med det köp- och säljsystem som nu praktiseras, där demokratin
sätts på undantag. Det förs inte sådan statistik som skulle behövas i en bra
välfärdsstat. Det är ett av felen.

Jag vet, grundat på en rad undersökningar som har gjorts - andra än sam-
hällets - av bl.a. SKTF och vårt parti, att det faktiskt är så att orättvisorna
ökar.

En av de mycket stora bristerna med skolpengen - det går inte att snacka
bort, Bengt Westerberg - är att den på ett helt felaktigt sätt utgår från att
alla barn är precis lika och har lika stora behov. Man ger åt barnen efter det,
inte med hänsyn till att de barn som har särskilt stora behov behöver mera.

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Det är ur detta förhållande som de ökade orättvisorna sker. Jag tycker att
det är på tiden att Bengt Westerberg erkänner verkligheten.

Det är samma sak med vårdnadsbidraget. Den ensamstående mamma som
behöver ha sitt barn mer än sex timmar på daghem och som har mycket låg
lön att leva på får 0 kr i vårdnadsbidrag. Med de borgerligt styrda kommu-
nernas taxor får hon också mycket kraftiga höjningar av kostnaderna för
daghem.

Den högavlönade mannen med hemmafru - hon är redan nu hemma - får
behålla alltihop. Två högavlönade föräldrar som anställer en privat barn-
flicka får behålla vårdnadsbidraget och har avdragsrätt för hennes lön. Det
är de som tjänar på detta.

Något mer orättvist än vårdnadsbidraget kan jag inte tänka mig.

Vi har fattat en rad ansvarsfulla beslut för att visa att vi lever upp till åta-
gandet att värna om de verksamheter som är viktigast för barnen. Det är
därför vi har sagt nej till vårdnadsbidraget. Det var på den grunden vi fattade
det smärtsamma beslutet att sänka ersättningen i föräldraförsäkringen, kom-
binerat med en pappamånad - som Bengt Westerberg inte hade fått igenom
utan vårt stöd. Vi öronmärkte alla de resurserna för insatser för barn, allt-
ifrån att kunna behålla personal i barnverksamhet och rusta upp skolor och
daghem, till barnkulturinsatser av mycket stor omfattning. Bengt Wester-
bergs partikamrater röstade i går nej till ett anslag till en viktig sådan åtgärd,
nämligen kulturinsatser för barn till flyktingar och invandrare med särskilt
stora behov.

Fru talman! Vi har redovisat hur vi är beredda att prioritera barnen med
konkreta insatser nu. Bengt Westerberg har redovisat att regeringen inte är
beredd att göra någonting.

Anf. 9 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Bengt Westerberg hävdar att det inte är skolpeng och övriga
privatiseringar som har ökat orättvisorna och ökat segregationen. Nej, men
dessa åtgärder ingår som mycket väsentliga delar i ökningen av orättvisorna.
Om nu Bengt Westerberg anser att jag och Birgitta Dahl åberopar fel källor,
måste väl ändå Socialstyrelsens egna redogörelser duga för Socialdeparte-
mentet.

Vi har nu berört frågan om barns situation i förändringstider. Den andra
sociala rapporten, som jag nämnde i mitt första inlägg, visar tydligt hur orätt-
visorna har ökat, hur barn blir alltmer utsatta och hur barn från fattiga famil-
jer får en allt värre situation. Jag är helt klar över att den här situationen
inte är helt ny och att den inte uppstod i och med den borgerliga regeringens
tillträde 1991. Det är en process som har pågått under 80-talet. Men den har
förvärrats påtagligt, bl.a. med hjälp av instrument som köp-och-sälj, ökad
privatisering, skolpeng, osv.

Fru talman! Nej, jag är inte villig att göra gigantiska skattehöjningar. Där-
emot har den borgerliga regeringen förhindrat de kommuner som har behövt
göra det att ta till sådana åtgärder.

I fråga om kommunakuten målar Bengt Westerberg upp alla tänkbara hin-
der, bl.a. administrativt krångel. Men just kommuner som Haninge, som har
tvingats ta förnedrande lån och klara sin ekonomiska situation på ett inte

särskilt bra sätt, hade varit klart betjänta av en kommunakut. Jag tror inte
att svårigheterna är så enorma som Bengt Westerberg målar upp.

Fru talman! När det gäller kommunerna talar Bengt Westerberg i svaret
om att det är angeläget att man inte låter barnen drabbas när man gör bespa-
ringar. Men i Socialstyrelsens rapport visas ju just att det inte alls är barnen
som har prioriterats i kommuner runt om i landet. Det är tvärtom andra
verksamheter som har prioriterats på barnens bekostnad. Det är väl ingen
som önskar gör indragningar för någon grupp i Sverige - det kan jag hålla
med om; det är svåra val. Men det är ju det vi måste göra. Där har regeringen
klart prioriterat vårdnadsbidraget, som vi var inne på här tidigare, och man
har inte alls varit främmande för förslag om att skattevägen låta människor
få väldigt stora subventioner för att hålla privat hemhjälp, osv.

Jag menar att regeringen klart och tydligt har tagit ställning. Man har inte
givit kommunerna möjlighet att bibehålla en bra standard inom barnomsorg,
inom skolan, osv. Man har valt att prioritera helt andra områden, och det
gynnar inte de barn som har det sämst ställt.

Nu har Bengt Westerberg fått frågor från Birgitta Dahl och mig, men jag
tror att publiken i morgon på Barnlobbyns dag, där Bengt Westerberg skall
redogöra för det här, blir betydligt tuffare. Det kan ju då vara bra att ha
tänkt igenom och läst igenom rapporterna ytterligare några gånger.

Anf. 10 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Låt mig till att börja med vända mig till Eva Zetterberg och
än en gång konstatera: om skolpengen leder till ökad segregation eller mins-
kad vet vi ingenting om. Målet är att den skall leda till minskad segregation.
Skulle det finnas någon tendens åt motsatt håll - i värsta fall kan man kanske
få se bägge de här tendenserna - är det enligt min mening viktigt att man går
in och undanröjer det som är skälet till att den leder till ökad segregation.
Men vilken tendensen är vet vi som sagt ännu ingenting om - det får vi veta
i höst.

Den sociala rapport som Eva Zetterberg talade om speglar framför allt
utvecklingen under 80-talet och möjligen det första året under 90-talet. Den
säger egentligen ingenting om de här senaste åren. Det vi kan konstatera
med den som underlag och med det underlag som finns i regeringens kom-
pletteringsproposition är att klyftorna i vissa avseenden vidgades under 80-
talet men att utvecklingen har varit den omvända nu under böljan av 90-
talet.

Regeringen har inte hindrat någon kommun att höja skatten i år och inte
heller nästa år. Det är kommunerna själva som har fått bedöma vad de behö-
ver göra i det avseendet, och det finns som sagt exempel på kommuner som
kommer att höja skatten under 1994 och 1995.

Eva Zetterberg sade också att barn inte har prioriterats. Jag tycker inte
att man kan säga så generellt. Även om man har sparat mer på områden som
berör barn än på andra områden kan det där ha funnits större möjligheter
att spara på ett sådant sätt att det har fungerat. I Socialstyrelsens rapport
slås det fast att där man har genomfört planerade och genomtänkta bespa-
ringar har det fungerat väl. Problemen är i hög grad koncentrerade till stor-
städerna.

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Birgitta Dahl sade att det numera inte finns någon statistik över hur barn
har det. Statistiken har inte blivit sämre än den har varit tidigare, men vi har
samlat ihop en hel del material i den rapport som vi just nu diskuterar, nämli-
gen den som Socialstyrelsen tillsammans med andra myndigheter har tagit
fram om barns villkor.

Skolpengen skall inte vara lika för alla, sade Birgitta Dahl. Nej, jag håller
med om det. Jag underströk i mitt interpellationssvar att det är väldigt viktigt
att kommunerna tar hänsyn till att områden har olika social tyngd när man
fördelar resurser. Det är också vad Kommunförbundet rekommenderar
kommunerna att göra, och de flesta kommuner gör det, även om det möjli-
gen finns undantag som vi har anledning att vara kritiska mot.

Birgitta Dahl sade också - och det tycker jag är nästan komiskt - att hon
på något sätt skulle kunna ta åt sig äran av att vi nu nästa vecka kommer att
införa pappamånad. Jag råkar ha med mig ett klipp från Svenska Dagbladet
där Birgitta Dahl kommenterade förslaget om pappamånad när det kom.
Där liknade hon mig vid den kommunalanställde ingenjör Planertz i Birger
Sjöbergs roman Kvartetten som sprängdes och sade att jag hade presenterat
fyrkantiga lösningar på komplicerade problem. I stället för att införa en pap-
pamånad borde man stimulera papporna att vara hemma. Hade Birgitta
Dahl fått råda hade vi alltså inte fått någon pappamånad. Men tack vare att
Birgitta Dahl representerar en minoritet blir det nu i nästa vecka en pappa-
månad.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1993/94:141 om vräkningar m.m.

Anf. 11 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Hans Göran Franck har ställt följande frågor till mig:

1. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta ekonomiskt, socialt och rättsligt
för att minska antalet verkställda vräkningar?

2. Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att efterforska och följa upp de
vräktas situation?

3. Vad gör regeringen för att hjälpa uteliggarna?

Jag har vid tidigare tillfällen här i kammaren understrukit att regeringen
ser allvarligt på problem som kan uppstå i samband med att personer blir
vräkta från sin bostad. Det är anledningen till att regeringen har vidtagit en
rad åtgärder för att förbättra villkoren för ekonomiskt och socialt svaga hus-
håll. Jag vill nämna de nya reglerna för bostadsbidragen, som fr.o.m. januari
1994 har medfört en rad förbättringar för dem som har låg inkomst i förhål-
lande till försörjningsbördan och höga boendekostnader. Ytterligare förbätt-
ringar av bostadsbidraget träder i kraft fr.o.m. år 1995.

Även den nya hyreslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1993, medförde en
rad förbättringar för hyresgästerna. Lagen har varit i kraft mindre än ett år,
varför det är för tidigt att uttala sig i frågan om det finns behov av ytterligare
förändringar.

Socialtjänsten har en viktig roll när det gäller att stödja och hjälpa männi-
skor som riskerar att få svårigheter i samband med vräkning. Studier som
gjorts pekar dock på att socialtjänstens arbete med dessa ärenden i vissa
stycken är bristfälligt. Socialstyrelsen kommer därför att få i uppdrag att gå
ut med information till kommunerna för att få till stånd en förbättrad hand-
läggning av ärenden som rör vräkningar.

Regeringen har inom Finansdepartementet tillsatt en arbetsgrupp för att
följa utvecklingen när det gäller bostadsförsöijningen för svaga hushåll. Ar-
betsgruppen kan också, om så bedöms nödvändigt, föreslå åtgärder. Jag har
erfarit att ingen av de myndigheter och organisationer som är företrädda i
arbetsgruppen, dvs. Socialstyrelsen, Boverket, Kommunförbundet, SABO
och Fastighetsägareförbundet, anser att förhållandena blivit sådana att det
föreligger behov av statlig tvångsreglering för att klara bostadsförsöijningen
för de svaga hushållen.

Vad gäller frågan om vilka åtgärder som vidtagits för att efterforska och
följa upp de vräktas situation vill jag erinra om det av Socialdepartementet
och Konsumentverket finansierade forskningsprojektet vid Institutet för so-
cial forskning, som har redovisats i rapporten Vräkt i laga ordning. Institutet
har därefter av Socialstyrelsen beviljats ytterligare medel för ett fortsätt-
ningsprojekt för att undersöka hur socialtjänsten, bostadsbolagen och kro-
nofogdemyndigheterna arbetar med hushåll som vräks eller riskerar att vrä-
kas. Resultatet av studien kommer att presenteras under hösten 1994.

Slutligen vill jag som svar på den sista frågan om vad regeringen gör för
att hjälpa uteliggare nämna att det uppdrag som regeringen gett Socialstyrel-
sen att bl.a. kartlägga problemet med bostadslöshet och analysera de bak-
omliggande orsakerna kommer att slutredovisas till regeringen senast den 1
september 1994. Det är för tidigt att i dag bedöma om detta kommer att för-
anleda åtgärder från regeringens sida.

Anf. 12 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag tackar socialministern för svaret.

Det är bra att socialministern ser allvarligt på vräkningsproblemen. Men
det räcker inte. Det avgörande är de åtgärder som sätts in för att undanröja
orsakerna till vräkningar och göra insatser för att kraftigt minska dem. Det
gäller också att kunna sätta in åtgärder för att hjälpa dem som drabbats av
detta allvarliga ingrepp.

”Hela tiden låg det där med hotet om vräkning och malde i bakhuvudet”,
berättar Göran, ett av ödena bakom de 1 729 hushåll i Stockholms län som
vräktes 1993.

Enligt statistiken är Göran också tämligen representativ: i fyrtioårsåldern,
ensamstående, tidvis arbetslös och med ett förflutet som missbrukare.

Antalet vräkningar ökade 1993 kraftigt jämfört med 1992. I Stockholms
län registrerades 3 771 vräkningar, varav som sagt 1 729 verkställdes, mot
1 369 året före, vilket innebär en ökning med 26 %. För riket i dess helhet
var ökningen procentuellt t.o.m. något större. Totalt registrerades 21 583
vräkningar under 1993 i Sverige, varav 7 610 vräkningar verkställdes.

I min interpellation har jag redovisat att det under första kvartalet i år var

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 112

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar pä
interpellationer

en mindre minskning av antalet vräkningar. Det kan bero på att det under
det kvartalet har gjorts färre ansökningar.

Av en nyligen publicerad utredning framgår att tvåbarnsfamiljer och pen-
sionärshushåll sitter i kläm. IVåbarnsfamiljen är den stora förloraren 1994.
Den har enligt nyligen presenterade uppgifter ca 600 kr mindre att röra sig
med per månad jämfört med 1993. Kostnadsökningarna härrör framför allt
från att skatten ökar mer än inkomsten, höjda barnomsorgsavgifter m.m.

De ändringar i hyreslagen som riksdagen beslutade om förra våren har
uppenbarligen inte inneburit någon väsentlig förstärkning av hyresgästernas
trygghet. Som anförs i rapporten Vräkt i laga ordning synes ändringarna inte
vara tillräckliga för ekonomiskt svaga hushåll. Ytterligare åtgärder bör över-
vägas. Bl.a. bör tidsfristerna vid dröjsmål med hyresbetalning förlängas, reg-
lerna vid upprepade betalningsförsummelser liberaliseras och nya regler om
påminnelse av hyresbetalning utformas.

Det är djupt otillfredsställande att människor vräks från sina hem på
grund av förhållandevis blygsamma hyresskulder. Socialtjänstens rådgivning
och stöd måste förbättras. Under senare år har socialtjänsten fått vidkännas
stora nedskärningar, vilket i sin tur har minskat möjligheterna att ge de vräk-
ningshotade erforderlig hjälp. En försöksverksamhet med s.k. vräknings-
akut bör enligt min mening omedelbart inledas och då främst i storstadsom-
rådena.

Den arbetsgrupp som omnämns av socialministern är okänd för Hyresgäs-
ternas riksförbund. Förbundet är inte heller representerat där. Socialminis-
tern uppger att hyresvärdarna är med i gruppen och att de anser att det inte
föreligger behov av statlig tvångsreglering. Jag undrar vad som i det här sam-
manhanget avses med statlig tvångsreglering.

Den övervägande delen vräks för en skuld som understiger 20 000 kr enligt
utredningen. Den utredningen kom för snart ett år sedan. Regeringen och
Socialstyrelsen har haft gott om tid för att följa upp att handläggningen av
dessa ärenden ute i kommunerna fungerar på ett för människorna mer till-
fredsställande sätt.

Fru talman! Jag vill inte påstå att de tidigare härbärgena för hemlösa var
så särskilt människovärdiga. Men de fungerade bra mycket bättre än SL-bus-
sar, trappuppgångar och brospann där uteliggarna finns i dag. Även om det
är en kommunal uppgift undrar jag om inte regeringen borde ta en diskus-
sion med kommunerna för att skapa mer värdiga miljöer för de människor
som blir utestängda från samhället på grund av bristande åtgärder mot ar-
betslöshet, sjukdom och det allmänt kyligare klimatet i samhället gentemot
dem som är annorlunda. Det handlar om att skapa en opinion och uttala en
stark politisk vilja.

Sammanfattningsvis nödgas jag konstatera att alldeles för litet blivit gjort
för att ge information, hjälp och stöd åt vräkningshotade och uteliggare. Inte
heller har aktuell lagstiftning varit tillräcklig. De förebyggande åtgärderna
måste förstärkas.

Anf. 13 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Som vi har konstaterat vid flera tidigare interpellationsdebat-
ter under åren är Hans Göran Franck och jag överens när gäller utgångs-

punkterna och målet, nämligen att vi skall göra vad vi kan för att undanröja
orsakerna till vräkningar och bostadslöshet av andra skäl.

Den ändring i hyreslagen som jag nämnde trädde i kraft den 1 juli förra
året. Den innebär bl.a. att man har förlängt tidsfristerna när det gäller dröjs-
mål med betalning som grund för uppsägning från tidigare två vardagar till
en vecka. Ätervinningstiden har förlängts från tolv vardagar till tre veckor.
Om detta är tillräckligt eller inte tycker jag är för tidigt att uttala sig om.
Lagen har alltså gällt knappt ett år. Det innebär att vi inte har särskilt mycket
erfarenhet av hur lagändringarna påverkar situationen. De bör rimligen ha
påverkat situationen till det bättre. Självklart skall vi följa upp detta. Är det
motiverat med ytterligare förlängningar får vi överväga det framöver.

Jag nämnde också i svaret att bostadsbidragen har förbättrats bl.a. för att
stödja sådana familjer som Hans Göran Fanck talar om. Inriktningen i bo-
stadsbidragen har varit framför allt att försöka hjälpa dem som har en stor
försöijningsbörda och höga hyror. Man kan konstatera att ungefär 40 % av
barnhushållen år 1992 hade en hyreskostnad som överskred den övre hyres-
gränsen. Nu är vi nere i ungefär 20 %. Det har alltså skett en kraftig förbätt-
ring, en tydligare koncentration på fördelningspolitiska ambitioner när det
gäller bostadsbidragen.

Att den arbetsgrupp som arbetar på Finansdepartementet är okänd för
hyresgästerna tror jag faktiskt inte riktigt på. Den har omnämnts i tidigare
interpellationssvar här i riksdagen, och jag tror att de läses med stort intresse
på Hyresgästernas riksförbund. Varför förbundet inte är med i arbetsgrup-
pen vet jag faktiskt inte. SABO, Boverket och Socialstyrelsen m.fl. är med.
Hur man har resonerat exakt när det gäller sammansättningen av gruppen
kan jag inte redogöra för.

Till sist delar jag i hög grad Hans Göran Francks uppfattning att de lagar
och möjligheter som finns inte tillräckligt utnyttjas av socialtjänsten. Det är
skälet till att vi kommer att ge Socialstyrelsen i uppdrag att gå ut mer aktivt
och informera socialtjänsten ute i kommunerna så att de vet hur man skall
agera i sådana här fall. Det handlar i ganska hög grad om socialtjänsten ute
i storstadskommunerna. Det gäller för övrigt också de bostadslösa.

Enligt den inventering som Socialstyrelsen gjort på vårt uppdrag finns det
i stort sett lika stort antal tillfälliga bostäder av olika slag som antalet bo-
stadslösa. Men det gäller på riksnivå. I storstäderna, som i Stockholm, är
obalansen stor. Där finns ett betydligt större antal bostadslösa än tillgång på
tillfälliga bostäder av olika slag. Detta är naturligtvis ett stort problem. Det
visar också att det är svårt att gå ut med generella regler och anvisningar.
Man får anpassa litet grand efter hur situationen ser ut. Det här är som sagt
framför allt ett storstadsproblem, i hög grad koncentrerat till just Stock-
holms kommun.

Anf. 14 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag tycker att det är bra att socialministern ser allvarligt på
problemet. På det sättet uppfattar jag att socialministern har förståelse för
att jag gång på gång tar upp de här frågorna. Jag tycker att det här är en
viktig politisk fråga, men det är också en samvetsfråga att ständigt konfron-
teras med dessa problem.

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Jag får många brev om detta. I morse fick jag ett brev från en varvsarbe-
tare. Han skriver att människor blir uppbragta, särskilt när det är fråga om
barnfamiljer. Han tycker att det är en bäcksvart fläck för oss alla i dag att
barnen, de oskyldiga, blir lidande och skadade för lång tid.

Det är sådana här brev som gör att man inte kan stilla sitt samvete. Det
måste till fler åtgärder.

Socialministern talar om tidsfristerna i hyreslagen. Jag var själv med i Hy-
reslagsutredningen. Jag varnade starkt för att välja de kortare tiderna. Vi
hade förslag i utredningen om betydligt längre tider. Det behövs verkligen
för att man skall kunna agera och göra insatser. Det är för korta tider, och
det är inte bra.

Över huvud taget hade utredningen en rad andra förslag som jag hoppas
att socialministern väl känner till. De här förslagen är så bra att det snabbt
kan läggas ett förslag på grundval av dem. Det är en helhetslösning som före-
slås i utredningen, där vi i allt väsentligt var ense. Det var bara på någon
punkt som en ledamot gjorde invändningar.

Socialministern talar om bostadsbidragen. Det är bra om de ytterligare
förbättras. Men faktum är att det även när det gäller bostadsbidragen är
många som inte kan få nämnda förbättringar. Tydligen är det en av orsakerna
till att den kraftiga ekonomiska försämringen för vissa grupper i samhället
har trätt in.

Det är märkligt att Socialstyrelsen tar så lång tid på sig. Men jag hoppas
att det besked som vi nu fått kommer att betyda att man snabbar på.

Anf. 15 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Låt mig bara erinra om att ändringarna i hyreslagen också
innebar att socialnämndernas möjligheter att ingripa förbättrades. Det finns
alltså fler ändringar än de som jag tidigare redovisade. Det är möjligt att
ytterligare åtgärder kan vidtas. De här åtgärderna var ändå stora steg i rätt
riktning och för att hantera de problem som vi talar om. Jag tycker att det
finns skäl att vänta och se hur de här åtgärderna slår innan ytterligare föränd-
ringar görs.

När det gäller bostadsbidragen har vi haft mycket kraftiga kostnadsök-
ningar under senare år. Det sammanhänger naturligtvis med att vi har en
besvärlig ekonomisk situation. Fler människor hamnar i knappa ekonomiska
omständigheter och behöver därför få hjälp. Men jag tycker också att det är
ett exempel på att de yttersta skyddsnät som vi har faktiskt fungerar. Man
skall således inte bara beklaga sig när bostadsbidragskostnaderna stiger utan
också, tycker jag, glädja sig åt att här finns ett fungerande skyddssystem som
kan träda in och komplettera människors inkomster så att de kan bo kvar i
sina lägenheter även när det är ekonomiskt ganska kärvt.

I viss mån delar jag Hans Göran Francks kritik mot att Socialstyrelsen inte
har varit mer aktiv när det gäller att tidigare gå ut till socialtjänsten. Det är
därför som jag nu har gett beskedet att regeringen kommer att ge Socialsty-
relsen ett direkt uppdrag. Vi tycker alltså att saker borde ha hänt, men nu
skall vi se till att det händer något.

Anf. 16 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Det är bra. Då var det ändå någon nytta med den här debat-
ten.

När det gäller den ekonomiska sidan vill jag bara säga att det förvisso finns
knappa resurser. Det vet vi alla. Men när det gäller vräkningama måste man
ha i minnet att det är en väldigt dyr procedur. Det betyder ju att de kostnader
som kronofogdarna har för det här, kostnaderna för magasinering av möbler
och de väldiga problem som följer när man på ett eller annat sätt söker nå
en lösning, uppgår till stora belopp.

Jag skulle tro att socialministern, om han gjorde en undersökning i depar-
tementet för att se över de kostnader som är förenade med de här åtgär-
derna, skulle komma fram till att förbättringar på detta område skulle kunna
vara ekonomiskt fördelaktigt.

Själv tillhör jag kronofogdens styrelse i Stockholms län. Jag har där fått
god inblick i vräkningsfrågoma, i hur det här går till och i vad som sedan
händer. Det är också en av anledningarna till att jag ständigt återkommer
till de här frågorna. Det finns kritik och det råder bedrövelse bland dem som
arbetar med dessa frågor med anledning av att det görs så pass litet. Jag,
och även de som har detta arbete, tycker att man ser litet kortsynt på de här
frågorna, även från ekonomisk synpunkt.

Anf. 17 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Kronofogdemyndigheter och andra som kommer in på sådana
här ärenden har skyldighet att kontakta socialtjänsten. Det är ytterst där
som man har att bedöma om man skall gripa in och hjälpa personer. Social-
tjänsten har också skyldighet att följa upp de personer som blir vräkta, att
se vad som sedan händer.

Jag tycker, i likhet med Hans Göran Franck, att det naturligtvis är rimligt
att väga olika kostnader mot varandra och att hela tiden försöka välja den
kostnad som innebär den mest humana lösningen. I många fall kan det inne-
bära att socialnämnden går in och hjälper till med betalningen av hyresskul-
den för en viss period. Det sker också i stor omfattning.

Det är riktigt att antalet ansökningar om vräkning och verkställda vräk-
ningar ökade 1993. Men andelen verkställda vräkningar i förhållande till an-
talet ansökningar minskade kraftigt 1993. Det kan man möjligen se som ett
positivt tecken mitt i den bedrövelse som Hans Göran Franck talar om.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1993/94:145 om anknytningsfall

Anf. 18 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Ingela Mårtensson har frågat mig om regeringen kommer att
förelägga riksdagen en proposition vad gäller anknytningsfall innan riksmö-
tet är slut och om det finns möjligheter för regeringen att ta initiativ till för-
ändringar i dessa fall utan att riksdagen behöver fatta beslut.

Utredningen om översyn av vissa delar av utlänningslagen m.m. lämnade

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar pä
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

sitt slutbetänkande den 2 maj. Betänkandet gick i sin helhet på remiss den
3 maj, och samma dag kallades remissinstanserna till en hearing som hölls
den 19 maj avseende betänkandets förslag om möjligheten att få en ansökan
om uppehållstillstånd prövad efter inresa. Vid hearingen framkom att samt-
liga remissinstanser var eniga om att reglerna borde ändras i en generösare
riktning. Regeringen anser att denna fråga är av sådan vikt att den bör be-
handlas så snart som möjligt.

Det är regeringens avsikt att förelägga riksdagen en proposition avseende
denna del av betänkandet före sommaren. Jag håller med Ingela Mårtensson
om att det finns anledning att ändra utlänningslagens bestämmelser i denna
del. Dagens ordning för att pröva ansökningar om uppehållstillstånd före in-
resan i Sverige är alltför rigid. Det bör vara möjligt att mjuka upp regeln, så
att man undviker de fall där det kan anses stötande att en utländsk medbor-
gare måste lämna landet för att ansöka om ett uppehållstillstånd som det inte
kan råda något tvivel om att han eller hon kommer att få. Det gäller de fall
då en utlänning befinner sig i Sverige när ansökan om uppehållstillstånd görs
eller prövas. En sådan ansökan får i dag bifallas endast om utlänningen har
rätt till asyl eller skall återförenas med en nära familjemedlem som han/hon
tidigare sammanlevt med eller det annars finns ”särskilda skäl”.

Enligt Invandrarverkets praxis utgör en anknytning som uppstår under ut-
lännings illegala vistelse här i landet normalt inte ”särskilda skäl” eller skäl
till undantag från huvudregeln. I februari i år fattade regeringen en rad
praxisbeslut avseende denna typ av ärenden. Regeringen fann att i fall där
det fanns gemensamma barn med i bilden utgjorde detta särskilda skäl och
att uppehållstillstånd bör beviljas.

Det förslag till ändring som regeringen kommer att föreslå omfattar dock
inte de fall där anknytningen åberopas i en ny ansökan, efter ett lagakraft-
vunnet avlägsnandebeslut. En ny ansökan får bifallas bara om den avser om-
ständigheter som inte prövats tidigare och om det annars finns ”synnerliga
skäl” av humanitär art. I förarbetena till utlänningslagen har man sagt att
endast ett gemensamt barn inte är tillräckligt för att en ny ansökan skall
kunna bifallas. I dessa fall måste det finnas någon ytterligare omständighet
för att ”synnerliga skäl” skall anses föreligga.

Normalt skall ansökan lämnas in vid svensk utlandsmyndighet i sökandens
hemland. Invandrarverket prövar dock alla ansökningar som kommer in,
oavsett om de är anhängiggjorda vid annan svensk utlandsmyndighet. Sådan
utlandsmyndighet är dock inte skyldig att göra någon anknytningsutredning,
vilket innebär att ansökan kan vara ofullständig och att detta kan vara ett
skäl till att Invandrarverket avslår den. I vissa fall hänvisas då utlänningen till
svensk utlandsmyndighet i hemlandet; detta för att möjliggöra en komplett
utredning med de handlingar och intyg som krävs.

Regeringen har inte möjlighet att ta initiativ till praxisförändringar utan
att riksdagen beslutar i saken. Den enda möjlighet regeringen i dag har att
styra praxis är att fatta beslut i enskilda ärenden som Invandrarverket eller
Utlänningsnämnden överlämnat i syfte att få vägledning i sitt beslutsfat-
tande. Regeringen avser dock att utse en särskild utredare med uppdrag att
lägga fram ett förslag om vilka styrmedel regeringen bör ha till sitt förfo-
gande för att kunna styra rättstillämpningen i asylärenden.

Anf. 19 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Jag skall be att få tacka invandrarministem så mycket för sva-
ret på min interpellation. Jag vill också uttrycka min tacksamhet över att in-
vandrarministem verkligen tar de här frågorna på allvar och är bekymrad
över dagens situation. Hon påpekar just att det är en rigid hållning som har
verkat under några år.

Just det förhållandet att invandrarministem har tillsatt en utredning, som
nu har blivit klar, har visat att det finns anledning att mjuka upp reglerna
och även den snabba hanteringen. Vi fick vänta mycket länge på den här
utredningen, måste jag säga, och det har varit olyckligt för många männi-
skor. Nu har utredningen äntligen kommit och regeringen har, tycker jag,
agerat snabbt genom att utredningen så fort den hade kommit också skick-
ades ut på remiss. Dessutom har man haft en hearing. Det tycker jag är
mycket bra, liksom att man lägger sådan vikt vid de här fallen att man anser
att de bör behandlas snart.

I svaret sägs att samtliga remissinstanser var eniga om att reglerna borde
ändras i en generösare riktning. Jag har också fått signaler om att det var på
det viset, förutom att någon sade att Utlänningsnämnden hade vissa tvek-
samheter till generösare regler. Men jag hoppas att även Utlänningsnämn-
den tar till sig de synpunkter som kommer fram och vill medverka till en
mjukare inställning i de här frågorna. De rör en grupp människor som lider
mycket av att vi har den tingens ordning som vi har i dag.

Ett problem som jag tar upp i min interpellation gäller just den grupp per-
soner där en utländsk medborgare har anknytning till en svensk medborgare
eller någon som har uppehållstillstånd här i Sverige. De har själva sökt asyl
och sedan fått avslag på sin asylansökan. Beslutet om asyl och utvisning eller
avvisning har vunnit laga kraft, och då får de inte göra en ny ansökan.

Här har rått en viss förvirring om vilken information de här personerna
har fått. De informationer som jag har fått om sådana här fall är att man har
sagt till dessa personer att de skall vänta på sin asylansökan. Först måste den
klaras av. Då väntar de på att de skall få besked, för de tror att de skall få
asyl. Man söker asyl som flykting och vill naturligtvis också bli behandlad på
det viset.

Under tiden har det tillkommit att man har etablerat ett förhållande och
vill av den anledningen vara kvar här. Då har en del personer trott att man
först väntar på besked om sin asylansökan, och sedan kan man söka på an-
knytning, om man skulle få ett negativt besked.

I stället visar det sig att man sitter i en hopplös situation. Man måste till-
baka till hemlandet för att söka. Utlänningsnämnden har gjort bedömningen
att personen i fråga kan åka hem och då får han eller hon göra det.

I flera fall är det på det viset att de här människorna helt enkelt inte vågar
åka hem. Jag har tidigare med invandrarministem haft uppe till diskussion
ett fall med en koptisk kristen som absolut inte vågar åka till Egypten på
grund av repressalierna mot kristna där. Han gömmer sig i stället i Sverige,
därför att han har familj och barn här. Han är, tycker jag, ett självklart fall
där det handlar om anknytning. Det handlar om en familj där till slut även
den som har uppehållstillstånd tvingas gömma sig för att kunna vara tillsam-

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

mans med sin man och för att barnet skall kunna vara tillsammans med sin
far.

Omständigheterna är mycket olyckliga när det gäller den här gruppen,
som är en ganska stor grupp. Det gäller flera hundra familjer. Man borde
kunna få någon lösning till stånd för dem, för de mår mycket dåligt. De är i
så fall också beredda på att man förlänger tiden för uppskjuten prövning av
deras fall utöver två år, så att man kan bevisa att det är seriösa förhållanden
det handlar om. Det är inte fråga om skenäktenskap. Men det är stort li-
dande som de får utstå.

I vissa fall har personerna i fråga begett sig utomlands. De har fortfarande
kanske inte vågat åka hem. Det finns de som sitter i Grekland, i Danmark
och litet varstans och väntar. De har gjort som man har sagt till dem att göra,
de har åkt ut för att söka tillstånd. Sedan sitter de där och får inga besked.
Jag vet att det i ett fall är fråga om en libanesisk medborgare som sedan nio
månader sitter i Köpenhamn. Till honom har man sagt att det går bra att söka
därifrån. Sedan sitter han där och väntar. Tänk vad det kostar att bosätta sig
utomlands, att inte kunna söka arbete eller någonting, och vilket lidande det
innebär för det här paret att inte kunna vara tillsammans.

Det går också ut mycket olika information om att kunna söka på svenska
ambassader utomlands. Ibland säger man att det går att söka i t.ex. TUrkiet.
Jag känner till en iransk kvinna, höggravid, som fick beskedet att om hon
inte kunde åka till Iran skulle hon åka till TUrkiet. Man kan bara föreställa
sig vad det skulle innebära att höggravid åka till Turkiet. Vilka större möjlig-
heter finns det att komplettera ansökan i Turkiet?

Anf. 20 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Det är riktigt som det står i svaret att de som var kallade till
hearingen tyckte att det borde göras förändringar. Sedan framkom det vid
hearingen synpunkter på själva lagtextens utformning. Det arbetar vi just nu
med på departementet. När det finns en ny lagstiftning har våra myndigheter
självklart skyldighet att följa den lagen. Det utgår jag också från att de kom-
mer att göra.

När det gäller frågan om när en asylansökan prövas är det på det sättet att
alla omständigheter kan tas fram i den ansökan. Skulle det under loppet av
prövningen komma fram nya skäl, t.ex. att man har hittat en anknytning här
i Sverige, kan det prövas inom ramen för asylansökan. Det är naturligtvis
besvärande om det har varit på det sättet att det finns personer som har fått
informationen att man först skall vänta på prövningen av de politiska skälen
och därefter ta upp anknytningen. Så skall det inte gå till, utan alla omstän-
digheter kan tas fram i asylärendet.

Ingela Mårtensson sade att det finns flera hundra fall som har fått sin asyl-
ansökan slutligt prövad. Det kan också röra fall där det har ingått att ta ställ-
ning till anknytningen som sådan. I de här fallen är det fråga om s.k. ny ansö-
kan, som prövas av Invandrarverket och som inte går att överklaga någon
annanstans. Det förslag regeringen nu arbetar med omfattar inte de här fal-
len.

Så sent som i våras behandlade riksdagen frågan om kriterierna för att
man skall kunna göra ny ansökan om uppehållstillstånd. Det är inte aktuellt

att nu igen gå in och ändra skälen för att få uppehållstillstånd efter en ny
ansökan. I dag krävs det synnerliga skäl för att man skall kunna få det.

I förarbetena när det gäller ny ansökan står det att bara det faktum att det
har uppstått en ny anknytning inte är ett synnerligt skäl. Men om det även
tillkommer andra omständigheter kan man få en ny ansökan om uppehålls-
tillstånd beviljad på grund av anknytning. Regeringen fattade beslut i ett så-
dant ärende den 2 december 1993. I det fallet fanns det två gemensamma
barn och även andra omständigheter som tillsammans utgjorde synnerliga
skäl. Personerna fick alltså uppehållstillstånd i Sverige.

När det gäller frågan om att söka uppehållstillstånd från ett tredje land
nämnde Ingela Mårtensson i sin interpellation att Invandrarverket inte be-
handlade sådana ärenden. Det gör Invandrarverket. Utlandsmyndigheterna
är dock inte skyldiga att göra en anknytningsutredning. Om det inte finns en
anknytningsregel kan det bli avslag från Invandrarverket. Då återstår endast
att åka tillbaka till hemlandet.

Om det redan har gjorts en anknytningsutredning här i Sverige, och man
åker till tredje land och söker uppehållstillstånd, är det klart att den utred-
ningen kan användas i ärendet om sökanden åberopar det. Men om utlands-
myndigheten i det tredje landet inte gör en anknytningsutredning återstår
faktiskt bara att åka tillbaka till hemlandet.

Ingela Mårtensson redovisar ett antal fall som pekar på att det möjligen
finns brister i informationen om vad som faktiskt gäller i de här frågorna.
Det är naturligtvis inte särskilt bra. Jag vet att man på Invandrarverket är
mycket duktig på att ta fram informationsmaterial, och det är möjligt att det
informationsmaterial som gäller anknytningar borde ses över. Jag har det
inte aktuellt för mig.

Anf. 21 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! När det gäller den här gruppen sade invandrarministem att
riksdagen nyligen har tagit ställning, och det var ju med anledning av en mo-
tion som jag tog initiativ till under motionstiden och som sedan behandlades
under våren. I utskottet sade man klart ifrån att man borde ha en mjukare
hållning, precis som också antyds i svaret. Vi visste att det var en utredning
på gång och att regeringen skulle komma med förslag. Därför tog inte riksda-
gen ställning till motionen utan man - som man brukar göra - hänvisade till
denna utredning. Men det hade i alla fall klart uttalats att det skulle ske en
uppmjukning.

I svaret står det att i förarbetena till utlänningslagen har man sagt att en-
dast ett gemensamt barn inte är tillräckligt för att en ny ansökan skall kunna
bifallas. Det slås fast. Skulle man inte kunna tänka sig att i en ny proposition
framföra en annan uppfattning? Om det finns ett gemensamt barn borde det
vara skäl nog för att man skall få leva tillsammans och för att barnet skall
kunna få leva tillsammans med sin far eller mor. Jag förstår inte att det inte
kan vara ett tillräckligt skäl för att man skall kunna få göra en ny ansökan.
Jag förstår inte heller att det skall behövas ytterligare saker för att det skall
anses föreligga synnerliga skäl.

Det sprids en massa information och det är oklart vad som gäller, precis
som Birgit Friggebo sade. Det sprids olika uppgifter om vad Invandrarverket

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar pä
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

har sagt. Man vet inte riktigt om det som man får sig återgivet egentligen är
korrekt, t.ex. när det gäller varifrån man kan söka.

Det påstås att man inte kan söka uppehållstillstånd från svenska ambassa-
den i Finland, på grund av att Invandrarverket inte behandlar ansökningar
därifrån.

Jag hörde nyligen om ett annat ärende som hade behandlats i Norge. In-
vandrarverket ansåg att den här personen skulle ansöka om uppehållstill-
stånd från hemlandet, och därför behandlades inte ärendet. I det andra fallet
som jag tog upp var det en person från Iran som blev utvisad till Turkiet. Det
finns väl inte större möjligheter att komplettera en ansökan i Istanbul i 1\ir-
kiet än vad det finns i Sverige? Krokvägarna är väldigt många. Det behövs
verkligen information så att de som söker vet vad som gäller.

Anf. 22 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! När det gäller vad som har behandlats i riksdagen i vår är det
riktigt att Ingela Mårtensson har avgivit en motion. Man kan säga att resulta-
tet av den motionens behandling kommer att återfinnas i regeringens propo-
sition. Vad jag åsyftade var att själva begreppet ny ansökan, dvs. den ansö-
kan som man gör efter det att man har fått sitt ärende slutligt prövat, har
varit uppe till särskild behandling i riksdagen i vår. Riksdagen har fattat be-
slut om vilka kriterier som skall gälla vid en ny ansökan.

Det kan tyckas att det inte är särskilt generöst att man inte tar hänsyn till
det faktum att det finns barn med i bilden, när man prövar en ny ansökan.
Men då skall man komma ihåg att i själva grundärendet, en asylansökan som
sedan kanske omvandlas till en anknytningsansökan, får Invandrarverket bi-
falla ansökan om personen har sammanbott med någon under ett år, om det
finns gemensamma barn eller om kvinnan är gravid. Det betyder att om man
för fram sina skäl i den vanliga ansökan och kvinnan är gravid vid det tillfäl-
let, så får man stanna.

Om man får ett avslag är tanken att man skall lämna Sverige inom två
veckor. Under den tiden hinner man ju inte skaffa sig barn. Det är när man
inte avvisas, eller lämnar landet frivilligt, som komplikationer uppstår. Detta
är ett bekymmer. Å ena sidan kan det ställas humanitära krav på att männi-
skor som har anknytning till varandra skall kunna vara tillsammans. Å andra
sidan kan resultatet bli att personer undanhåller sig avvisningen och inte re-
ser hem.

Problemet är att om detta skulle föras in som ett kriterium för en ny ansö-
kan blir det en uppmaning till människor att inte åka tillbaka till sina hemlän-
der när de har fått ett avslag. Men för dem som verkligen har en seriös an-
knytning, som väntar barn tillsammans, finns det en möjlighet att åberopa
det skälet i det vanliga asylärendet. Då får man stanna i Sverige.

Ingela Mårtensson tog återigen upp frågan om huruvida Invandrarverket
behandlar ansökningar som kommer från ett tredje land. Enligt den infor-
mation som jag har, och som jag tror är riktig, behandlar Invandrarverket
de ansökningarna. Men det är klart att det blir avslag om det inte har gjorts
en ordentlig anknytningsutredning. Våra utlandsmyndigheter i tredje land
är inte skyldiga att göra sådana anknytningsutredningar. Det är däremot ut-
landsmyndigheterna i hemlandet skyldiga att göra.

Anf. 23 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Såvitt jag förstår har Invandrarverket uppfattningar om vilka
utlandsmyndigheter som skall kunna göra utredningarna. Det har ju också
förekommit påståenden om att dessa inte kan göras från de nordiska län-
derna. Står det någonstans att man inte kan göra det?

En libanes väntar sedan nio månader tillbaka i Danmark. Han fick uppgif-
ten att han kunde söka uppehållstillstånd därifrån. Men det har varit en
mängd byråkratiska hinder, varför hans ansökan fortfarande inte har be-
handlats. Han har gjort som han har blivit tillsagd och ändå fungerar det
inte. Vissa säger att man inte kan ansöka från nordiska länder.

I ett fall nyligen där ansökan hade gjorts från Norge beslutade Invadrar-
verket att ansökan skall göras från hemlandet.

Reglerna för varifrån man kan söka är väldigt förvirrande. Det vore bra
om det klart framgick hur detta skall gå till när det gäller utlandsmyndighe-
terna.

Jag känner till en kosovoalban som fick ett awisningsbeslut. Han blev
tvungen att lämna landet, men han vågade inte åka tillbaka till sitt hemland,
eftersom han riskerade att åka in i det militära och delta i kriget. Han gav
sig av till Tyskland, samtidigt som det visade sig att den flicka som han under
lång tid hade varit tillsammans med i Sverige var gravid. Nu är hon höggravid
medan han är i Tyskland. Han får inte komma hit, och hon är alldeles förtviv-
lad. Hon har dessutom en svår situation i övrigt och behöver verkligen stöd
av denne man som hon väntar barn tillsammans med - hon kommer att föda
inom de närmaste veckorna. Hon har verkligen stridit för att han skall kunna
få komma hit.

Om man har ett förhållande är det inte alltid säkert att man vet att man
väntar barn. Graviditeten är kanske inte ens känd när man får det slutliga
beskedet. Sedan är det hopplöst. Även här fordras en viss information. Det
har rått olika uppfattningar om huruvida man skall åberopa anknytning när
man lämnar in en asylansökan. Så nog finns det behov av mera information.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1993/94:139 om bidragen till de politiska
ungdomsförbunden

Anf. 24 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag är
beredd att vidta mot bakgrund av att olika organisationer/föreningar erhållit
offentligt bidrag på ett otillbörligt vis. Ungdomsorganisationerna ger ungdo-
mar möjlighet att själva organisera och driva verksamhet runt ett gemensamt
intresse. Ungdomsorganisationernas verksamhet bidrar därmed till såväl de-
mokratisk fostran som social gemenskap och meningsfull fritid för ungdo-
mar. Bidragen till ungdomsorganisationerna skall ses som ett konkret sätt
att stödja deras verksamhet utifrån de positiva effekter för samhället som de
medför.

Det statliga bidraget till ungdomsorganisationerna fördelas av Statens

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

ungdomsråd och ges i form av ett generellt bidrag och ett särskilt bidrag. Det
är endast det generella bidraget som formellt prövas mot antalet medlem-
mar. Det generella bidraget består av ett grundbidrag som är lika för alla och
ett rörligt bidrag som är beroende av antalet medlemmar, antalet aktiviteter
och antalet lokalavdelningar. Det generella bidraget ges för närvarande till
48 organisationer och omfattar ca 65 miljoner kronor. Bland mottagarna in-
går bl.a. de politiska ungdomsförbunden, som Sten Andersson berör i sin
interpellation.

Det påstådda fusk som refererats i massmedierna ligger åtskilliga år till-
baka i tiden. De flesta av anklagelserna rör felaktigheter som skulle ha be-
gåtts i slutet av 1970- och början av 1980-talet. Många åtgärder har vidtagits
sedan dess föt att stärka granskning och kontroll av bidragen. Sedan år 1982
är organisationerna skyldiga att i samband med bidragsansökningarna lämna
en verksamhetsberättelse med en av auktoriserad eller godkänd revisor be-
styrkt kostnadsredovisning. Kontrollen stärktes ytterligare år 1989 genom
krav på att en revisor måste kontrollera och godkänna de uppgifter som läm-
nas in av en organisation. Dessutom infördes år 1992 ett förfarande där be-
rörda revisorer tillsändes skriftliga anvisningar om hur denna granskning
skulle gå till bl.a. vad avser betalande medlemmar.

När det sedan gäller själva beräkningsgrunden för bidragen har föränd-
ringar gjorts så att bidragets storlek numera är mindre beroende av antalet
medlemmar och mer av antalet aktiviteter.

Bidragen till barn- och ungdomsorganisationerna har nyligen varit före-
mål för översyn. Regeringen har i sin proposition om ungdomspolitiken
(1993/94:135), vilken behandlades av riksdagen i onsdags, som ett resultat
av översynen lagt fram förslag om en ökad målrelatering samt en förstärkt
prövning och utvärdering av bidragen. Syftet med denna förändring är att
åstadkomma ett mer effektivt utnyttjande av bidragsmedlen. Den förstärkta
utvärderingen av bidragen kommer att resultera i en ökad kunskap om ung-
domsorganisationerna och deras verksamhet. Utvärderingen kommer där-
igenom också att ge ett bättre underlag för att bedöma trovärdigheten i orga-
nisationernas bidragsansökningar. Statens ungdomsråd, som den 1 juli i år
övergår till att heta Ungdomsstyrelsen, får här i uppdrag att utveckla ett ut-
värderingssystem som bl.a. skall bedöma hur organisationerna lever upp till
de formella kraven för att erhålla bidrag.

Jag har fått information om att Statens ungdomsråd nyligen har beslutat
att ta ytterligare steg för att skärpa kontrollen. Ungdomsrådet kommer i
samarbete med Riksrevisionsverket att omarbeta de skriftliga anvisningar
som går ut till organisationernas revisorer, för att ytterligare tydliggöra revi-
sorernas skyldigheter vid granskning av bidragsansökningar. Ungdomsrådet
kommer också att etablera kontakt med Kommerskollegium, som är reviso-
rernas tillsynsmyndighet, för att kunna uppmärksamma dem på sådana fall
där det är tveksamt om revisorerna fullgjort sina uppdrag. De revisorer som
underlåtit att granska organisationerna enligt gällande regler skall därmed
kunna förlora sin auktorisation.

Mot bakgrund av de anklagelser som förekommit i medierna om bidrags-
fusk kommer de politiska ungdomsförbunden också att avkrävas ett särskilt
intyg av godkänd eller auktoriserad revisor vad avser antalet betalande med-

lemmar för föregående verksamhetsår. Dessutom skall ungdomsrådet ge-
nomföra informationsinsatser riktade till såväl central som regional och lokal
nivå inom ungdomsorganisationerna, i vilka det tydligt skall framgå vilka
regler som gäller och att brott mot dessa bör polisanmälas.

Jag vill understryka att bidragsfusk är oacceptabelt. Där det upptäcks
måste det självfallet beivras. Organisationer som av någon anledning motta-
git ett för högt belopp skall givetvis betala tillbaka detta. Organisationer som
medvetet lämnar oriktiga uppgifter skall dessutom polisanmälas för bedrä-
geri. Det är emellertid Statens ungdomsråds uppgift att ansvara för såväl
kontroll av bidragsansökningar som att eventuellt fusk beivras.

Jag har uppvaktats av representanter från fyra av de politiska ungdomsför-
bunden för att bl.a. diskutra de frågor jag här berört. Jag betonade då vikten
av att ledarna för ungdomsförbunden tar sitt moraliska ansvar på allvar ge-
nom att själva vidta åtgärder för att minimera riskerna för fusk inom organi-
sationerna.

Sammanfattningsvis har flera åtgärder vidtagits för att stärka kontrollen
av ungdomsorganisationernas bidragsansökningar. Ytterligare åtgärder pla-
neras, bl.a. genom den förändring av bidragssystemet som i dagarna beslu-
tats av riksdagen. Dessa förändringar bör sammantaget leda till en fullgod
kontroll av organisationernas bidragsansökningar.

Anf. 25 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag delar uppfattningen att det är viktigt
att stimulera ungdomsverksamhet, men man kan fråga sig om vi har använt
rätt metod. Häromdagen kunde vi läsa i pressen att bara drygt 1 % av ungdo-
marna var engagerade i något politiskt ungdomsförbund.

Av och till har vi kunnat höra om hur det har små- eller storfuskats bland
den bidragsflora som finns i dag, vilket mer eller mindre har accepterats.
Men för någon månad sedan slogs det upp stort i massmedierna att det hade
förekommit ett grovt fusk inom de flesta av de politiska ungdomsförbunden.
Det rörliga bidraget per medlem var så stort att det betalade sig för för-
eningen att själv skicka in avgiften. Sedan fick man netto mycket mer från
staten. Vi har hört litet skämtsamma historier om att människor som för
länge sedan hade passerat ATP-gränsen hade fått inbetalningskort från eller
varit medlemmar i en förening. Även om jag får skämmas kan jag berätta
om att en hund blev registrerad som medlem i mitt eget parti. Det kan man
ju skratta åt, men det är faktiskt skattebetalarnas pengar det handlar om.
Det är viktigt att de får uppfattningen att pengarna används på bästa och
effektivaste sätt.

Avslöjandet åstadkom något som närmast kan betecknas som desperation
runt om i landet. I Malmö beslutade man att verkligen gå till botten med
problemet och att kontrollera om eventuellt bidragsfusk hade förekommit.
Då kom man fram till att en moderat skulle kontrollera Moderata samlings-
partiet, en socialdemokrat skulle kontrollera Socialdemokraterna och en
vänsterpartist skulle kontrollera Vänsterpartiets agerande. Jag kan i och för
sig inte klandra dem som personer, men utåt gentemot allmänheten kan jag
inte undgå att tro att detta knappast kan uppfattas som imponerande.

Fru talman! Jag vet att ingen är felfri. Hade någon varit felfri, skulle han

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

eller hon ha tjänat stora pengar på detta. Men i tider när vi tyvärr talar om
ganska omfattande förtroende och t.o.m. politikerförakt är det bekymmer-
samt att många av dem som sysslat med denna verkamhet i dag har framträ-
dande positioner i flertalet politiska partier. Personligen har jag svårt att
lyssna med någon större entusiasm när dessa för medborgarna talar om vik-
ten av etik och moral.

Statsrådet säger att det bara är fråga om påstått fusk. Uppgifterna kom ut
för nära sex månader sedan. Är det fortfarande bara fråga om ett påstått
fusk? Var det bara en medieanka? Fanns det inget som helst fog för de ankla-
gelser som riktades för ett halvår sedan?

Statsrådet sade i sitt svar att det måste finnas någon grogrund för en miss-
tanke om slarv eller fusk från myndigheternas sida gentemot dessa organisa-
tioner. I svaret staplas en hel del åtgärder som har vidtagits under 80-talet.
Det hoppas jag att man inte har gjort därför att man trodde att ingenting
hände, utan därför att åtgärderna har haft någon form av syfte.

Efter att ha hört civilministerns svar undrar jag om man skall ställa större
krav på de politiska ungdomsförbundens redovisningar än på t.ex. en fot-
bollsförenings redovisningar.

I dag är det ganska väl etablerat att man, när man från partier och för-
eningar träffar bekanta på gator och torg, överlämnar ett medlemskort. Man
får medlemsavgiften direkt i handen och går med den till sin förening. Hur
löser man detta problem inom ramen för nuvarande system?

Det är också lätt att ”möblera” bland antalet aktiviter och antalet delta-
gare, för det har ju inget med antalet medlemmar i föreningen att göra.

Slutligen, fru talman, vill jag fråga om det har förekommit graverande
fusk när det gäller antalet medlemmar i de politiska förbunden, vilket fram-
för allt Dagens eko hävdade. Har man från statens sida kontrollerat de kon-
kreta exemplen? Vilka åtgärder vidtogs i så fall?

Anf. 26 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Tyvärr är det i alla sammanhang så, speciellt i alla bidragssam-
manhang, att fusk inte helt går att unvika. Om man vill fuska går det nästan
alltid att hitta kryphål. Precis som Sten Andersson i Malmö var inne på hand-
lar det i slutändan om var och ens moraliska ansvar. Att bygga upp detta är
en viktig del av allas vårt samhällsansvar.

Det är klart att man skall utforma regler och bidrag på ett sätt som inte
underlättar eller bidrar till att locka människor till att fuska. Därför har
också åtgärder vidtagits, vilket jag redogjorde för i mitt första inlägg. Fram-
för allt stärks myndighetens kontroll via revisorer för att motverka fortsatt
fusk.

Sten Andersson frågade om det är rätt metod att över huvud taget ge bi-
drag till ungdomsorganisationerna. - Ja, jag tror att det är rätt metod, men
jag tror också att det är en metod av många fler som behöver vidtas. Det är
inte den enda, för man får inte i gång en verksamhet genom bidrag, utan det
behövs många andra åtgärder.

Vi har under denna mandatperiod lagt fram en hel del förslag för att stärka
organisationernas verksamhet i samhället i den s.k. ideella sektorn. Det
handlar om stöd på olika sätt när det gäller ledarskapsutveckling, regelföre-

nkling och annat. Men utöver alla dessa insatser tror jag att det också behövs
ekonomiskt stöd.

Jag har själv varit med om att bygga upp en politisk ungdomsverksamhet
helt utan statliga stöd, så jag vet att det går. Men jag vet också att det, när
vi fick de första statliga bidragen, betydde väldigt mycket för verkamheten.
Vi kunde då ägna oss mer åt den verksamhet som vi egentligen hade startat
ungdomsförbundet för, nämligen den politiska. Vi slapp syssla så mycket
med kringverksamheter som handlade om att få in pengar för att trycka ma-
terial osv.

Det är förvisso skattebetalarnas pengar som används till bidragen. Men
det är inte skattebetalarna som drabbas av fusket. Bidraget är ett reserva-
tionsbidrag som anslås av riksdagen. En summa pengar fördelas mellan or-
ganisationerna, så egentligen fuskar organisationerna gentemot varandra.
Det gör inte det hela mindre allvarligt, men fusket drabbar alltså inte direkt
skattebetalarna. Det kanske behövs en distinktion i detta avseende.

Sten Andersson frågar om man skall ställa större krav på de politiska ung-
domsförbunden än andra. Det ställs delvis större krav på de politiska ung-
domsförbunden i och med att ungdomsmyndigheten riktar särskilda insatser
mot dessa när det gäller information. Jag har haft direkt kontakt med le-
darna för de politiska ungdomsförbunden. Jag vet också att andra partier
har direkt kontakt med sina förbund för att försöka rätta till de fel som even-
tuellt har begåtts.

Det är väldigt svårt för en myndighet, och ännu svårare för en minister,
att direkt gå in och avgöra vilka fel som har begåtts. Grundlagen ger oss inte
rätt att direkt gå in och kontrollera medlemsregister som har med åsikter att
göra. Den politiska åsikten registreras när man går med i ett politiskt ung-
domsförbund.

Det finns mycket strikta regler för vad regeringen får göra. Det är därför
som kontrollen måste ske via revisorer. Vi har under senare tid förstärkt åt-
gärderna framför allt när det gäller revisorernas granskning.

Det förekommer litet olika reaktioner, framför allt i massmedierna, på det
fusk som det troligtvis finns skäl att misstänka. Jag kan naturligtvis inte av-
göra vad som är riktigt och vad som är överdrivet. Några dömer ut alla orga-
nisationer. Eftersom fusk har förekommit tycker man att inga organisationer
över huvud taget borde få bidrag och att alla bidrag borde avvecklas. Av de
skäl som jag tidigare nämnde tror jag att det vore olyckligt, eftersom dessa
förbund gör en viktig insats. Om man tänker bort dessa organisationer är det
svårt att föreställa sig hur den demokratiska fostran som där förekommer
skulle kunna ersättas.

Problemet ser man tydligt i öststaterna, där de nu skall försöka att bygga
upp sin demokrati. De har inga organisationer att luta sig mot, där den de-
mokratiska fostran kan äga rum. Därför är det viktigt att staten visar att man
värdesätter framför allt den demokratiska fostran som äger rum i den här
typen av organisationer.

Därför bör man inte avskaffa bidragen även om det har förekommit fusk i
vissa fall, utan man skall i stället försöka åtgärda fusket.

En annan reaktion är att lägga hela skulden på bidragssystemets utform-
ning och mena att om man inte ställde så stora krav utan gav en klumpsumma

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar pä
interpellationer

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

utan att knyta den till några kriterier, skulle man kunna komma åt fusket.
Men då fråntar man ju ungdomsförbunden själva hela det moraliska ansva-
ret, och också det är fel.

Det skall finnas vissa krav som skall uppfyllas för att man skall få bidrag.
Det enda system som det egentligen inte skulle gå att fuska med är ett som
inte ställer några som helst krav på bidragsmottagarna, och ett sådant system
tror jag inte att vi vill ha.

Anf. 27 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag måste först ställa en fråga till statsrådet. Hon sade att
det här fusket inte drabbar skattebetalarna, även om det är riksdagen som
har fattat beslut om bidragen. Men efter vad jag förstår kommer de pengar
som vi fattar beslut om här i riksdagen ytterst och endast från skattebetalarna
genom någon form av skatter. Om jag inte är helt felunderrättad finns det
ingen annan finansieringskälla för riksdagen.

Det är helt klart att man inte kan gå tillbaka i tiden. Man skall inte vrida
klockan tillbaka, det inser t.o.m. jag. På min tid, på 50-talet när jag spelade
fotboll, jobbade alla ledare ideellt. En fotbollsklubb med samma numerär
som den jag var medlem i för 30-35 år sedan har i dag en heltidsanställd
kanslist. Jag accepterar att samhället har ändrats, även om jag inte är riktigt
nöjd med det, men den situation som har uppstått är faktiskt något egen-
domlig.

Också jag inser att det är viktigt att lära ungdomarna vad demokrati är,
hur man skall agera i en demokrati och att man skall ha respekt för andra
människor. Som jag sade i mitt första inlägg är det tydligen ändå bara 1 %
av dagens ungdomar som är aktiva i politisk verksamhet. Man kan ju knap-
past nå ett sämre resultat. Det visar kanske att den verksamhet som i dag
bedrivs, trots att den får stort statligt stöd inte är intressant för dagens ung-
dom.

Det måste vara principiellt fel att man skall ställa högre krav på ett poli-
tiskt ungdomsförbund än på andra föreningar. Den inom ett politiskt ung-
domsförbund som är ansvarig för redovisningen av antalet medlemmar kan
alltså ”åka dit” för mindre förseelser än den som sköter medlemsregistre-
ringen i t.ex. en simklubb eller en fotbollsförening. Det måste i alla fall vara
principiellt fel.

Till sist kvarstår ändå frågan: Vad har man gjort åt det påstådda fusk som
redovisades i massmedia i början av året? Statsrådet talar om att de som fus-
kar skall polisanmälas och ditten och datten, men vad har man gjort konkret
i de fall som ändå måste ha presenterats för statsrådet?

Anf. 28 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Herr talman! Självklart är det skattebetalarnas pengar som går till de an-
slag, i dag ca 65 miljoner, som ges till ungdomsförbunden. Men när pengarna
fördelas utgår man från de uppgifter som har lämnats in av de olika förbun-
den om bl.a. antalet medlemmar, och de bidrag som delas ut utgår från
samma summa. Jag menar därför att man egentligen fuskar gentemot de
andra ungdomsförbunden, eftersom ett förbund som fuskar tar mer från den
gemensamma potten. Den potten är från böljan naturligtvis skattebetalar-

nas pengar, men fusket gör ändå inte att skattebetalarna får betala mer. Det
var det jag försökte förklara.

Jag delar helt Sten Anderssons uppfattning om värdet av ideellt arbete.
Precis som Sten Andersson har jag själv från olika folkrörelser många års
erfarenhet av helt frivilligt och gratis ideellt arbete. Jag vet att detta tillför
en dimension som är oerhört värdefull för hela samhället. Jag tycker emel-
lertid inte att det behöver finnas någon motsats i det här, det behöver inte
vara så att man antingen arbetar helt ideellt, och det inte förekommer några
statsbidrag över huvud taget, eller motsatsen. Jag tror att det här går att
kombinera, och det gäller att hitta en lagom avvägning mellan de olika insat-
serna.

Jag delar också uppfattningen att det är ganska sorgligt att de politiska
ungdomsförbunden inte drar till sig fler ungdomar. Det kan ju ha väldigt
många olika orsaker. En tror jag är att ungdomar upplever att det i dag är
fråga om så färdiga koncept. Allting är helt enkelt så färdigt, programmen
finns där, och de drivs som en helhet som inte går att ändra på. Ungdomar
vill gärna vara med och påverka utvecklingen. Jag tror att de politiska ung-
domsförbunden måste ta helt nya grepp när det gäller att över huvud taget
locka ungdomar till sig, så att man får möta dem öga mot öga. Då handlar
det nog om att ungdomsförbunden måste gå ut på skolor och på andra platser
och presentera sitt arbete och också visa att det faktiskt går att påverka om
man går med i en sammanslutning.

Det har vidtagits sanktioner. Det har förekommit att organisationer har
fått lämna tillbaka bidrag i fall där man har kunnat konstatera fusk. Jag som
statsråd kan emellertid inte gå in i de enskilda fallen, det har jag ingen möj-
lighet att göra, utan myndigheten måste via revisorerna bilda sig en uppfatt-
ning om fusk har förekommit eller inte. Dessa undersökningar har alltså lett
till att ungdomsförbund har fått lämna tillbaka bidrag som de inte haft rätt
till.

Anf. 29 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Vi har nu lyckats konstatera att det trots allt är svenska fol-
kets pengar det här handlar om.

Men angående fördelningen: Statsrådet säger att de pengar som man
eventuellt fuskar till sig tar föreningarna från varandra. Men det finns ju i
dag regler för detta. Om en förening i dag har 3 001 medlemmar får den
300 000 kr per år. Det måste ju finnas organisationer som söker under hand.
Plötsligt kan ju en organisation ha fler än 3 001 medlemmar, och då får de
ju mer pengar. Det kan alltså inte vara fråga om någon konstant summa hela
tiden.

Jag förstår mycket väl att statsrådet inte kan gå in personligen och rota i
några medlemsregister, det är jag väl medveten om. Men det måste finnas
organ och myndigheter på den statliga sidan som har möjlighet att agera och
ingripa.

Jag skall inte förlänga debatten, men jag vill ändå uttrycka den misstanke
som många människor utanför det här huset har. På grund av att det är poli-
tiska ungdomsförbund som har stått i fokus och att, som jag sade i mitt första
inlägg, en del av dem som i dag är aktiva politiker måste ha varit medvetna

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar på
interpellationer

3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 112

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Svar pä
interpellationer

om det här förfarandet, är risken kanske inte så liten att människor tror att
det är därför som man inte med den kraft som kanske borde användas ingri-
per och försöker kontrollera vad som har hänt. Det är obehagligt att som
politiker här i riksdagen behöva kasta ut ett sådant påstående eller en sådan
undran, men människorna, väljarna utanför detta hus, kan gärna få uppfatt-
ningen att det är på det viset, och det bidrar ytterligare till att man får en
som jag anser felaktig bild av flertalet politiker.

Anf. 30 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Herr talman! Jag delar inte Sten Anderssons uppfattning att vi inte har
gjort någonting och att vi inte tar det här på allvar. Det tycker jag verkligen
att vi gör. Man måste fördöma all form av bidragsfusk. Om det nu finns per-
soner som i dag sitter i ledande ställning som har deltagit i sådant fusk, fördö-
mer jag självfallet även deras handlande lika starkt. Det borde inte ha fått
förekomma. Men de flesta uppgifter som har kommit fram är just äldre upp-
gifter, från 70- och böljan på 80-talet.

Jag kan alltså inte hålla med om att vi inte har vidtagit en massa åtgärder
för att komma till rätta med fusket, och jag har i mina tidigare inlägg redo-
gjort för dessa åtgärder.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1993/94:254 till jordbruksutskottet

Skrivelserna

1993/94:247 till socialutskottet

1993/94:248 till utrikesutskottet

7 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU23

Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1993/94:SfU15, SfU19-SfU21
Näringsutskottets betänkande 1993/94:NU26

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1993/94-.AU13

8 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Konstitutionsutskottets betänkanden

1993/94:KU41 Kommunal biståndsverksamhet

1993/94:KU42 Förvaltningsmyndigheternas ledning

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Finansutskottets betänkande

1993/94:FiU22 Förnyat förslag till lagstiftning om ingripande mot otillbörligt
beteende avseende offentlig upphandling

Skatteutskottets betänkande

1993/94:SkU42 Ändringar i skatteregisterlagen

Justitieutskottets betänkande

1993/94:JuU32 Rättskapacitet och immunitet och privilegier inom ESK

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU19 Nedrustning

Försvarsutskottets betänkanden

1993/94:FöU12 Utbildning för fredsbevarande verksamhet
1993/94:FöU13 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
1993/94:FöU14 Övergång till kapitalkostnader för lokaler, m.m.

Trafikutskottets betänkanden

1993/94:TU32 Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision m.m.
1993/94:TU33 Avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och be-

fordringsvillkor

1993/94:TU37 Överflyttning av fartyg mellan fartygsregister

Bostadsutskottets betänkanden

1993/94:BoU18 Ändring i plan- och bygglagen m.m.

1993/94:BoU19 En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverk-
samhet m.m.

1993/94:BoU20 Ombildning av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,
SBAB

1993/94:BoU21 Ändringar i hyresförhandlingslagen m.m.
1993/94:BoU22 Uppskov med behandligen av vissa ärenden

9 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 26 maj

1993/94:556 av Pehr Löfgreen (m) till försvarsministern om värnpliktiga
unga företagare:

Många unga värnpliktiga driver egna företag, ofta i ett uppbyggnads-
skede. När de värnpliktiga skall göra värnplikten kan de få ett näringsbidrag
på maximalt 1500 kr per dag för att täcka de extra kostnader samt förlorade
intäkter som kan uppkomma i samband med tjänstgöringen.

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Ofta överstiger kostnaderna och inkomstförlusterna bidragstaket, varför
dessa unga och ambitiösa företagare drabbas mycket negativt av sin värn-
plikt.

Vilka åtgärder är försvarsministern beredd att vidta för att hjälpa unga
egna företagare som gör värnplikten?

1993/94:557 av Birger Andersson (c) till statsrådet Reidunn Laurén om revi-
sionsplikt för mindre aktiebolag:

I Sverige omfattas alla aktiebolag av revisionsplikt oberoende av verksam-
hetens omfattning och ägareförhållanden.

De svenska aktiebolagen är av mycket varierande storlek. Cirka en tredje-
del av de verksamma aktiebolagen har inte några anställda. Endast 10 % av
aktiebolagen har fler än tio anställda.

I flera västeuropeiska länder är mindre aktiebolag undantagna från revi-
sionsplikt. Ytterligare länder överväger att befria små aktiebolag från revi-
sionsplikten.

Överväger regeringen att undanta mindre aktiebolag från kravet på revi-
sionsplikt för att få en bättre överensstämmelse med gällande bolagsdirektiv
inom EG/EU?

1993/94:558 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om Cambodja:

Det har gått ett år sedan valet i Cambodja (den 23 - 28 maj 1993), som
väckte förhoppningar om fred och demokrati. Den 15 november förra året
reste den sista FN-soldaten hem. De röda khmererna har därefter bedrivit
en omfattande militär offensiv som lett till att de behärskar mellan 20 och
25 % av territoriet i Cambodja. Innan FN kom till landet kontrollerade de
endast 5-10%. De begränsade FN-sanktionerna mot de röda khmererna
har visat sig otillräckliga. Den FN-ledda fredsprocessen är i allvarlig fara.
Behovet av utökat internationellt bistånd är mycket stort.

I anledning härav får jag fråga utrikesministern:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för svensk del och på det internatio-
nella planet för att stödja den cambodjanska regeringens ansträngningar att
uppnå fred och utveckling i Cambodja?

1993/94:559 av Gustaf von Essen (m) till utrikesministern om den kurdiska
frågan i FN m.m.:

Kurderna i Iran, Irak och Turkiet är utsatta för ett uppenbart ökat tryck.
I Turkiet pågår ett gerillakrig mellan armén och PKK. Övergrepp och kränk-
ningar av de mänskliga rättigheterna sker. Tlirkiet bombar inne i irakiska
Kurdistan och flyktingar tar sig dit både från Turkiet och från Iran.

I irakiska Kurdistan är försörjningsläget ytterst prekärt. FN:s sanktioner
mot Irak samt Iraks sanktioner mot irakiska Kurdistan slår oerhört hårt mot
civilbefolkningen. Detta och yttre tryck har lett till motsättningar mellan
kurdiska partier. Biståndsarbetet i området har kommit i allvarliga svårighe-
ter.

Vilka åtgärder avser utrikesministern vidta för att medverka till att den
kurdiska frågan kommer upp på dagordningen i FN och andra internatio-
nella organ?

1993/94:560 av Annika Åhnberg (-) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om villkor
för textilimport:

Så sent som 1991 upphävdes de kvantitativa begränsningarna av tekoim-
port till Sverige. I förhandlingarna om medlemskap i EU begärde Sverige
att stå utanför EU:s begränsningar. Detta lyckades inte. Man enades i stället
om att Sverige accepterar kvotsystemet men inom dess ramar ges möjlighet
att upprätthålla det nuvarande importmönstret.

Kvotsystemet är beklagligt eftersom det leder till högre konsumentpriser
och försvårar för exportörerna i de länder vi importerar från. Desto viktigare
blir det då att regeringen klargör hur Sverige med minsta möjliga besvär och
till lägsta möjliga kostnad kan ingå i detta system. Hur skall systemet utfor-
mas så att kvoterna kommer de nuvarande exportörerna till Sverige till
godo? De är andra än de nuvarande EU-kvothavama. Det är också mycket
angeläget att Sverige i förhållande till EU har en pådrivande roll så att EU:s
importbegränsningar avskaffas snabbare än vad GATT-avtalet kräver. Rege-
ringen har efter förhandlingarna inte agerat märkbart i dessa frågor.

Jag vill därför fråga:

Avser regeringen vidta åtgärder för att dels göra övergången till kvotsys-
tem så lindrig som möjligt, dels bidra till systemets upphörande?

1993/94:561 av Annika Åhnberg (-) till miljöministern om den aviserade mil-
jöbalken:

Den, i tre regeringsdeklarationer, utlovade propositionen om en miljöbalk
har inte kommit till riksdagen. Lagrådsremissen som nyligen lämnats till
Lagrådet har utsatts för allvarlig kritik från såväl ledamöter i miljöskydds-
kommittén, vars betänkande är grund för lagrådsremissen, som andra aktö-
rer.

Sammanförandet av miljölagstiftning i en balk och den översyn av lagarna
som görs är givetvis avsedda att skärpa samhällets miljöskydd. Men förslaget
leder inte till effektivisering. I stället skapas oklarheter som försvårar miljö-
skyddsarbetet. Kritik har också riktats mot att talerätten för ideella organi-
sationer inte förbättras och därmed fortfar att vara sämre än EU:s.

Miljöbalken är oerhört viktig. Med tanke på den allvarliga kritiken vore
det därför värdefullt om en proposition inte forceras fram. Om regeringen
avstår från att nu lägga fram en proposition så ges tid till ytterligare genom-
gång och förbättringar. Jag hoppas därför få ett nej till svar på följande fråga:

Avser regeringen, under denna mandatperiod, förelägga riksdagen en
proposition om miljöbalk?

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Prot. 1993/94:112 1993/94:562 av Bengt Hurtig (y) till miljöministern om förvaring av kärn-

27 maj 1994 bränsleavfall:

Kommunfullmäktige i Malå kommun har den 2 november 1993 beslutat
att hos SKB begära en förstudie av förbättringar och möjliga konsekvenser
avseende slutförvar av kärnbränsle i kommunen.

Beslut om avtal med SKB om en förstudie togs den 17 februari 1994. Mil-
jöminister Olof Johansson har också fått en inbjudan att besöka Malå för
utbyte av information om frågorna kring avfallshantering och slutförvar.

Det är självfallet så att för Malå kommun har möjligheterna till framtida
sysselsättning spelat en stor roll för avgörandet när kommunen beslutat att
ansöka hos SKB om förstudien.

Jag vill därför fråga miljöministern:

Har regeringen fattat något beslut till stöd för att valet av ort för förvaring
av kämbränsleavfall skall styras av hänsyn till behovet av sysselsättning?

1993/94:563 av Claus Zaar (nyd) till arbetsmarknadsministern om ungdoms-
arbetslösheten:

Arbetslösheten bland ungdomar är fyra gånger större än bland medbor-
gare över 55 år. Inom kort tillkommer 130 000 ungdomar som avslutar sin
utbildning och söker arbete.

Vilka åtgärder på kort och lång sikt planerar ministern för dessa ungdomar
för att nedbringa arbetslösheten bland dem?

1993/94:564 av Sten Andersson i Malmö (m) till kulturministern om asylsö-
kande från Rwanda:

Utlänningsnämnden har beslutat låta tre rwandier, som vistats här sedan
1990-1991, erhålla flyktingstatus då det sedan några månader råder inbör-
deskrig i Rwanda.

Sverige med sin jämfört med övriga Europa unika asylpolitik har under
mindre än ett år beslutat om permanenta uppehållstillstånd för nära 100 000
utlänningar, och besluten har baserats på humanitära och sociala skäl.

De humanitära och sociala skälen för eventuellt asylsökande rwandier är
betydligt starkare än vad som gällde för flertalet av de bosnier, somalier och
kosovoalbaner som erhållit ”gruppasyl” under de senaste elva månaderna.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att rwandiernas asylansö-
kan skall behandlas enligt den praxis som gällt för asylbeviljade bosnier, so-
malier och kosovoalbaner 1993-1994?

1993/94:565 av Berndt Ekholm (s) till kulturministern om frivilligorganisa-
tionernas insatser för asylsökande m.m.:

Frivilligorganisationernas insatser för asylsökande, flyktingar och invand-
rare är mycket betydelsefulla. Inte minst i dagens opinionsläge med främ-
lingsrädsla och stark kritik mot flyktingpolitiken blir det nära lokala engage-
manget för de människor som berörs extra viktigt. Det kan bli positiva före-
bilder och skapa bättre förståelse för utsatta människors situation.

Därför är det beklagligt att dessa organisationer, bl.a kyrkorna, upplever
att regeringen och berörda myndigheter visar ett svalt intresse för deras in-
satser och kunskaper. Dialogen brister både med organisationerna och med
dem som arbetar med flyktingfrågorna.

Jag vill fråga invandrarministem om regeringen är beredd att vidta kon-
kreta åtgärder för att förbättra dialogen med frivilligorganisationerna och
med dem som arbetar med flyktingfrågorna.

1993/94:566 av Lars Moquist (nyd) till kulturministern om bidragsfusk:

”Hundratals invandrare lurar varje år till sig jättebelopp. De kvitterar ut
socialbidrag, a-kassa, pensioner och barnbidrag i Malmö trots att de bor
utomlands. Bara i år handlar det om 20 miljoner kronor. I sina hemländer
lever de mycket väl på de här bidragen, säger Mats Andersson på socialut-
skottets kansli.”

Denna text återfinner man i ingressen till en artikel i tidningen I DAG den
19 maj 1994. Enligt artikeln är Malmö stad beredd att satsa både tid och
pengar på att avslöja bidragsfuskarna.

Artikeln avslutas med följande text: ”Ja - de lever mycket väl på bidragen
i sina hemländer och kan kosta på sig att resa hit ibland. Det innebär förmod-
ligen också att de utnyttjar svensk sjuk- och tandvård till en okänd kostnad
och att staten och kommunerna luras på skattepengar, säger Mats Anders-
son.”

Ny demokrati har ju i riksdagen initierat till kamp emot bidragsfusket och
också vunnit gehör för detta i kammaren. Några förslag på grund av riks-
dagsbeslutet har vi ännu inte sett.

Har statsrådet Birgit Friggebo för avsikt att framlägga konkreta förslag för
att stävja det bidragsfusk som tidningsartikeln handlar om?

1993/94:567 av Berith Eriksson (v) till kulturministern om kontroll av avvisa-
des identitet:

Belgradtidningen ”Borba” uppgav den 10 mars 1994 att över 3 500 arreste-
ringsorder utfärdats av tingsrätten i Pristina mot kosovoalbanska militär-
tjänstvägrare som flytt utomlands. TT meddelade i förra veckan att avvis-
ningarna av kosovoalbaner nu kan återupptas sedan Serbien fått Sverige att
acceptera deras krav att själva få kontrollera identiteten på dem som skall
avvisas. I fortsättningen skall de avvisades pass i förväg lämnas in till Restju-
goslaviens ambassad i Stockholm så att identiteten kan verifieras och gräns-
övergångarna underrättas om vilka som kommer att avvisas.

Avser regeringen att vidta några åtgärder för att förhindra att den angivna
informationen överlämnas till de serbiska myndigheterna?

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Prot. 1993/94:112 1993/94:568 av Ulrica Messing (s) till civilministern om ungdomars ekono-

27 maj 1994 miska situation:

En färsk undersökning från Socialstyrelsen visar att dagens unga är de
stora förlorarna ekonomiskt i samhället. Dålig ekonomi begränsar t.ex. nya
generationer att flytta hemifrån och stå på egna ben.

Vilka åtgärder avser ungdomsministern vidta med anledning av de slutsat-
ser som framkommer i Socialstyrelsens rapport?

den 27 maj

1993/94:569 av Sigge Godin (fp) till arbetsmarknadsministern om SJ:s verk-
samhet i Ånge:

Den 1 september försvinner 120 jobb i Ånge när SJ avvecklar hela lok-
verkstaden och huvuddelen av arbetena vid rangerbangården.

Ånge har de senaste åren drabbast hårt av nedläggningen av kiselfabriken
i Ljungaverk och neddragningen vid Postens verksamhet. Samtidigt har
stora investeringar gjorts av SJ och mycket positiva löften ställts ut angående
SJ:s fortsatta verksamhet i Ånge. Ånge är en av landets mest drabbade gles-
bygdskommuner varför SJ:s beslut innebär stora problem för skolverksam-
heten och annan kommunal service.

Med anledning av det som ovan anförts vill jag ställa följande fråga till
arbetsmarknadsministern:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att SJ skall leva upp till sitt
regionalpolitiska ansvar?

1993/94:570 av Bjöm Ericson (s) till finansministern om inomregional skat-
teutjämning i Stockholms län:

Riksdagen har trots propåer från moderat håll beslutat att inte upphäva
den lag, som ger landstinget i Stockholms län möjlighet att bedriva en inom-
regional skatteutjämning.

I medierna har nu det moderata finanslandstingsrådet Ralph Ledel uttalat
att den inomregionala skatteutjämningen kommer att försvinna om de bor-
gerliga vinner höstens landstingsval. I sitt uttalande hänvisar Ledel till att
finansminister Anne Wibble föreslagit att den särskilda lagen om skatteut-
jämningen i Stockholms län skall avskaffas.

Ett slopande av den inomregionala skatteutjämningen skulle få mycket
allvarliga konsekvenser för kommuner som Norrtälje, Botkyrka, Södertälje
och Upplands-Bro. Jag vill därför ställa följande fråga till finansministern:

Avser regeringen att lägga fram förslag om att upphäva lagen som möjlig-
gör en inomregional skatteutjämning i Stockholms län?

1993/94:571 av Ingrid Näslund (kds) till statsrådet Beatrice Ask om lektors-
tjänster vid gymnasieskolan:

Riksdag och regering härvid flera tillfällen de senaste åren betonat vikten
av att andelen lektorer inom gymnasieskolan ökas, men utan resultat. Anta-
let lektorer har minskat kraftigt efter kommunaliseringen av lärartjänsterna.
I gymnasieskolan skulle förut enligt en förordning från 1993 finnas 3 000
forskarutbildade lektorer. I dag är de färre än 1 300. Antalet lektorer har på
bara tre år minskat med mer än 200. Medelåldern bland lektorerna är dess-
utom hög, även bland lektorerna inom de s.k. kärnämnena. Nästan 75 % av
alla lektorer är i dag över 50 år.

En studie som Skolverket gjorde under 1993 visar att det är vanligt att mer
än hälften av lektorstjänsterna inom en kommun är vakanta och att det är
påfallande ofta som kommunerna inte ens försökt att rekrytera lektorer de
senaste åren. I någon kommun har t.o.m. de vakanta lektorstjänsterna dra-
gits in.

I skollagen står att kommunerna bör sträva efter att anställa lärare med
forskarutbildning. Skolverket har vidare fått i uppdrag att följa vilka rekry-
teringsåtgärder kommunerna vidtar, men läget är akut.

Vad avser ministern göra för att vända utvecklingen när det gäller lektors-
tjänsterna på gymnasiet och för att se till att skollagen på denna punkt efter-
levs?

1993/94:572 av Fanny Rizell (kds) till statsrådet Bo Lundgren om näringsför-
bud vid konkurs:

Under 1993 har problemet med de s.k. bekvämlighetskonkurserna upp-
märksammats på allvar. Företagaren sätter helt enkelt sitt företag i konkurs
för att lyfta bort överskulder och fortsätter sedan verksamheten, ofta under
samma firmabeteckning som det tidigare företaget, utan att ta ansvar för de
egna skulderna. Anmärkningsvärt är att denna typ av rekonstruktion inte
sällan sker med bankens direkta medverkan. Förlorare blir företagets leve-
rantörer och statskassan.

Någon reell spärr mot konkursmissbruk finns inte, utom för enskilda nä-
ringsidkare, som får automatiskt näringsförbud tills konkursen är avslutad.
Detta automatiska näringsförbud borde utvidgas till att gälla även de fall då
en person driver verksamheten genom ett helägt aktiebolag. Det automa-
tiska näringsförbudet borde gälla ett år, vilket motsvarar den tid under vil-
ken en normal konkurs avvecklas. En sådan förändring skulle med all säker-
het stärka respekten för kravet på en sund konkurrens.

Är ministern beredd att verka för en sådan utvidgning av näringsförbudet?

1993/94:573 av Gustaf von Essen (m) till kulturministern om ökningen av
asylsökande:

Flera hundra asylsökanden i veckan kommer nu till våra gränser för att
söka asyl. De flesta är från f.d. Jugoslavien.

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Prot. 1993/94:112 Vilka åtgärder planerar regeringen vidta med anledning av denna omfat-
27 maj 1994 tande tillströmning av asylsökande?

1993/94:574 av Ingela Mårtensson (fp) till utbildningsministern om examens-
benämningarna vid de konstnärliga högskolorna:

När det centralt reglerade linjesystemet avskaffades genom 1993 års hög-
skolereform ändrades också examensbenämningarna. Den tidigare bildlära-
rexamen hade t.ex. på engelska benämningen ”Bachelor of Arts in Art Edu-
cation” och har nu blivit ”University Diploma in Art Education”, vilket är
obegripligt utomlands. Detta gäller alla Konstfacks utbildningar men där-
emot inte om motsvarande examina avläggs vid Göteborgs universitet.

Det är viktigt att i ett alltmer internationellt utbyte studenter vid Konst-
fack inte diskrimineras.

Vad avser utbildningsministern att göra för att undanröja orättvisorna be-
träffande examensbenämningarna vid de konstnärliga högskolorna?

1993/94:575 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om kurderna:

Kurderna i Iran, Irak och Turkiet befinner sig i en ytterst utsatt situation
på grund av väpnade konflikter och omfattande kränkningar av mänskliga
rättigheter. Biståndsarbetet i området har kommit i allvarliga svårigheter.

Vilka åtgärder avser utrikesministern vidta i internationella organ för att
uppnå fred och mänskliga rättigheter för den kurdiska befolkningen?

1993/94:576 av Ulla Pettersson (s) till miljöministern om miljösatsningarna i
Öst- och Centraleuropa:

Från socialdemokratiskt håll har vi länge efterfrågat en genomtänkt stra-
tegi för det svenska miljöarbetet i Öst- och Centraleuropa, dvs. det område
som huvudsakligen påverkar vattnet i Östersjön. I ett betänkande från maj
1993 skriver jordbruksutskottets majoritet beträffande denna fråga:”Inte
minst med hänsyn till problemens storlek och de avsevärda resurser som av-
sätts bör en samlad redovisning av de totala statliga satsningarna inom miljö-
samarbetet med Östeuropa lämnas till riksdagen. Utskottet förutsätter att
så kommer att ske och förväntar sig att en redovisning framläggs för riksda-
gen under hösten 1993.”

Mot denna bakgrund vill jag fråga miljöministern:

Har regeringen någon samlad bild av miljösatsningrna i Öst- och Central-
europa och när kommer den i så fall att redovisas för riksdagen?

1993/94:577 av Christer Skoog (s) till arbetsmarknadsministern om tele-
taxorna och regional kostnadsbalans:

Telias nya teletaxor innebär bl.a. att ett samtal från Sölvesborg till Karls-
krona blir rikssamtal.

Avser regeringen att ta initiativ till att en regional kostnadsbalans skall

råda i Blekinge bl.a. i vad gäller den enskildes kostnader vid kontakt med
de regionala myndigheterna i residensstaden Karlskrona?

1993/94:578 av Maud Bjömemalm (s) till kulturministern om praxisändring
i asylärenden:

Socialförsäkringsutskottet behandlade i sitt betänkande 1993/94:SfU14
frågorna som gällde anhöriganknytning. Problemet har två sidor. Den ena
är att männen ofta kommit hit som asylsökande och under den mycket långa
väntetiden hunnit bilda familj. Äktenskapet eller samboförhållandet har
inte betraktats som tillräckligt seriöst eller ”icke haft tillräcklig varaktighet”.
Den andra sidan av problemet är att ansökan skall göras utanför Sveriges
gränser.

Min fråga till statsrådet Birgit Friggebo är:

Är statsrådet beredd att, om ett ärende överlämnas till regeringen från
Invandrarverket eller Utlänningsnämnden, medverka till en praxisändring
som innebär att de som t.ex. före den 1 januari 1993 kommit till Sverige och
som en tid tillbaka lever tillsammans under äktenskapsliknande former kan
få uppehållstillstånd av humanitära skäl i det ursprungliga asylärendet eller
efter ny ansökan?

1993/94:579 av Monica Öhman (s) till arbetsmarknadsministern om arbetsta-
gares kritik av arbetsgivare:

Det blir tystare och tystare ute på arbetsplatserna. Anställda vågar inte
diskutera verksamheten och framföra kritiska synpunkter, man är rädd att
arbetsgivaren anser den anställde som illojal och att man med detta som
grund kan bli omplacerad eller t.o.m. uppsagd.

Arbesrättskommittén skrev en hel del i sitt delbetänkande, Ny anställ-
ningsskyddslag (SOU 1993:32), om illojalitet, men någon lagskärpning har
inte skett på området.

Mot denna bakgrund vill jag fråga om arbetsmarknadsministern är beredd
att vidta åtgärder för att stävja det som håller på att ske på våra arbetsplatser.

1993/94:580 av Viola Furubjelke (s) till utrikesministern om Etiopien:

Oroande uppgifter om den säkerhetspolitiska situationen i sydöstra Etio-
pien har rapporterats. En ökad spänning mellan den etiopiska centralrege-
ringen i Addis Abbeba och regionparlamentet i Ogaden har kommit till vår
kännedom. Lokala politiker och intellektuella har mördats och parlamentet
förhindras utföra sitt arbete. Ett inbördeskrig synes hotande nära. Ännu
finns kanske tid för fredlig konfliktlösning. Sverige har ett omfattande och
långvarigt utvecklingssamarbete med Etiopien.

På vilket sätt har utrikesministern använt/planerat använda de kontakter
och den position som detta ger oss när det gäller att påverka parterna till en
förhandlingslösning av den uppkomna situationen?

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

Prot. 1993/94:112 10 § Kammaren åtskildes kl. 11.10.

27 maj 1994

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 5 § anf. 26 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

Innehållsförteckning

Fredagen den 27 maj

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

1 § Avsägelse ......................................... 1

2§ Svar på interpellationerna 1993/94:130 och 142 om Sverige och

FN:s barnkonvention .............................. 1

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Birgitta Dahl (s)

Eva Zetterberg (v)

3 § Svar på interpellation 1993/94:141 om vräkningar m.m....... 16

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Hans Göran Franck (s)

4§ Svar på interpellation 1993/94:145 om anknytningsfall ....... 21

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

5 § Svar på interpellation 1993/94:139 om bidragen till de politiska

ungdomsförbunden ............................... 27

Civilminister Inger Davidson (kds)

Sten Andersson i Malmö (m)

6 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 34

7 § Förnyad bordläggning ............................... 34

8 § Bordläggning ...................................... 34

9 § Anmälan om frågor

1993/94:556 av Pehr Löfgreen (m) om värnpliktiga unga företa-
gare .......................................... 35

1993/94:557 av Birger Andersson (c) om revisionsplikt för
mindre aktiebolag............................... 36

1993/94:558 av Hans Göran Franck (s) om Cambodja...... 36

1993/94:559 av Gustaf von Essen (m) om den kurdiska frågan
i FN m.m...................................... 36

1993/94:560 av Annika Åhnberg (-) om villkor för textilimport 37

1993/94:561 av Annika Åhnberg (-) om den aviserade miljöbal-
ken.......................................... 37

1993/94:562 av Bengt Hurtig (v) om förvaring av kärnbränsle-
avfall ......................................... 38

1993/94:563 av Claus Zaar (nyd) om ungdomsarbetslösheten. 38

1993/94:564 av Sten Andersson i Malmö (m) om ayslsökande
från Rwanda................................... 38

1993/94:565 av Berndt Ekholm (s) om frivilligorganisationer-
nas insatser för asylsökande m.m.................... 38

1993/94:566 av Lars Moquist (nyd) om bidragsfusk........ 39

1993/94:567 av Berith Eriksson (v) om kontroll av avvisades
identitet....................................... 39

Prot. 1993/94:112

27 maj 1994

1993/94:568 av Ulrica Messing (s) om ungdomars ekonomiska
situation...................................... 40

1993/94:569 av Sigge Godin (fp) om SJ:s verksamhet i Ånge 40

1993/94:570 av Björn Ericson (s) om inomregional skatteut-
jämning i Stockholms län......................... 40

1993/94:571 av Ingrid Näslund (kds) om lektorstjänster vid
gymnasieskolan................................. 41

1993/94:572 av Fanny Rizell (kds) om näringsförbud vid kon-
kurs .......................................... 41

1993/94:573 av Gustaf von Essen (m) om ökningen av asylsö-
kande ........................................ 41

1993/94:574 av Ingela Mårtensson (fp) om examensbenämning-
arna vid de konstnärliga högskolorna................ 42

1993/94:575 av Hans Göran Franck (s) om kurderna....... 42

1993/94:576 av Ulla Pettersson (s) om miljösatsningarna i Öst-
och Centraleuropa............................... 42

1993/94:577 av Christer Skoog (s) om teletaxorna och regional
kostnadsbalans................................. 42

1993/94:578 av Maud Bjömemalm (s) om praxisändring i asyl-
ärenden ....................................... 43

1993/94:579 av Monica Öhman (s) om arbetstagares kritik av
arbetsgivare.................................... 43

1993/94:580 av Viola Furubjelke (s) om Etiopien......... 43

gotab 46892, Stockholm 1994

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:112 Fredagen den 27 maj

Riksdagens protokoll

1993/94:112

2 § Svar på interpellationerna 1993/94:130 och 142 om Sverige ochFN:s barnkonvention

3 § Svar på interpellation 1993/94:141 om vräkningar m.m.

4 § Svar på interpellation 1993/94:145 om anknytningsfall

5 § Svar på interpellation 1993/94:139 om bidragen till de politiskaungdomsförbunden

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

7 § Förnyad bordläggning

8 § Bordläggning

9 § Anmälan om frågor

2 § Svar på interpellationerna 1993/94:130 och 142 om Sverige och
FN:s barnkonvention

5 § Svar på interpellation 1993/94:139 om bidragen till de politiska
ungdomsförbunden