Riksdagens protokoll
1993/94:109

Tisdagen den 24 maj

Kl. 18.00-20.09

Protokoll

1993/94:109

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 16, 17 och 18 maj.

2 § Svar på fråga 1993/94:500 om Gotlands status i ett EU-perspektiv

Anf. 1 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Kenneth Attefors har frågat mig vad regeringen ämnar göra
för att Gotland skall få den status som dess öläge rimligen ger i ett EU-per-
spektiv.

Gotland är en ö och har som sådan en unik ”östatus” och särskilda geogra-
fiska förutsättningar både i och utanför EU. Gotland är samtidigt en integre-
rad del av Sverige, den svenska förvaltningsstrukturen och den svenska eko-
nomin - låt vara med en något större dominans av jordbruks- och turismsek-
torerna än landet i övrigt. Båda dessa faktorer har beaktats i våra förhand-
lingar med EU.

Huvudinriktningen har varit att skapa så gynnsamma villkor som möjligt
för Sverige i sin helhet. Den uppgörelse som nåtts mellan Sverige och EU:s
medlemsländer är av avgörande betydelse för hela Sverige, inte minst vad
gäller förutsättningarna för investeringar och ekonomisk tillväxt och därmed
möjligheter att skapa nya jobb och bygga en stabilare grund för vår välfärd.
Detta är fördelar som i varierande grad kommer alla regioner till del, och
jag utgår från att Gotland delar uppfattningen att detta är det centrala.

Som komplement till detta har vi strävat efter att beakta regionspecifika
intressen i förhandlingarna. För Gotlands del har detta arbete underlättats
av Gotlands kommuns och Gotlands länsstyrelses engagemang under för-
handlingsarbetet. Detta gäller inte minst vitboken om Gotland och den
europeiska integrationen som regeringen och jag själv har tagit del av med
stort intresse.

I ett EU-perspektiv kan Gotland på många sätt jämföras med en annan ö
i Östersjön som sedan ett drygt 20-tal år befinner sig i EU - nämligen Born-
holm. Regeringen har, precis som i fallet Bornholm, sökt lösningar på Got-
lands speciella problem och behov inom ramen för det existerande regelver-
ket i EU - framför allt inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken

Svar på frågor

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 109

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

och den gemensamma regional- och strukturpolitiken. Ett särskilt Gotlands-
protokoll har således inte varit aktuellt.

I uppgörelsen mellan Sverige och unionens medlemsländer förbinder sig
unionen att noga studera Gotlands situation vid sammanställningen av listan
över områden som kan åtnjuta så kallat LFA-stöd, dvs. stöd till mindre gyn-
nade områden. Regeringens utgångspunkt är därvid att Gotland skall kunna
erhålla LFA-stöd. Sverige får vidare stöd till miljöåtgärder i landskapet ge-
nom den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa kan utnyttjas för land-
skapsvård, minskad kemikalieanvändning, stöd till ekologisk odling m.m.
En utredning undersöker för närvarande vilka program som kan komma i
fråga i Sverige, och ett svenskt program är under utarbetande.

För närvarande pågår också arbete med att fastställa de exakta geogra-
fiska avgränsningarna för bl.a. målområdena i den gemensamma regional-
och strukturpolitiken. För Gotlands del är stöd till strukturomvandling i
lantbruket (5 a) och stöd till utvecklingen på landsbygden (5 b) aktuellt.
Detta skulle ge djur- och arealbidrag utöver de som allmänt utgår i den ge-
mensamma jordbrukspolitiken samt ge möjlighet att få strukturfondsmedel
från EU för landsbygdsutveckling i form av turism- och serviceanläggningar
och för omställning till alternativa grödor i jordbruket. På Bornholm finns
ett stort antal exempel på lyckade mål 5 b-projekt som delfinansierats av
EU.

Gotland bör vidare kunna delta i vissa program inom ramen för de s.k.
kommissionsinitiativen, t.ex. LEADER och INTEREG. På Bornholm har
dessa bl.a. finansierat ett innovationscentrum.

Vad gäller jordbruket på Gotland är det min övertygelse att vi med de kvo-
ter inom olika områden på jordbrukssidan som vi lyckades förhandla fram,
kombinerat med de olika stödformer som också finns inom EU:s system, bör
kunna uppnå en generellt sett god situation för jordbruket på Gotland. När
detta är sagt kan jag bara beklaga att någon lösning av problemen för Roma
sockerbruk ännu inte finns i sikte.

Gotlands östatus beaktas dessutom redan i den svenska politiken. Ett bra
exempel på åtgärder inom ramen för den ”stora regionalpolitiken” är den
utbyggnad av den högre utbildningen som äger rum på Gotland. Ett annat
exempel är stödet till Gotlandstrafiken. Detta påverkas inte av ett EU-med-
lemskap.

Den entreprenörsanda som har manifesterats genom bl.a. vitboken och
de gryende förutsättningarna för Gotland som mittpunkt i den baltiska och
nordeuropeiska regionen ger anledning till optimism. Detta gäller i synner-
het som det gränslösa Europa med fri rörlighet för varor, tjänster och männi-
skor - och de förbättrade konkurrensvillkor som ett EU-medlemskap med-
för - öppnar nya och spännande perspektiv.

Anf. 2 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Först vill jag tala om varför
jag har engagerat mig i den här frågan. Jag är medlem i kommittén för Got-
landstrafiken. Jag är inte gotlänning. Jag är göteborgare och representerar
Bohuslän här i kammaren. Jag har fått en del telefonsamtal från personer
som har begärt att jag skall ställa den här frågan. Dessutom har jag sett i

tidningen, Svenska Dagbladet, att ni på något sätt sjabblade bort Gotlands
östatus i förhandlingarna. I Svenska Dagbladet finns rubriken ”Sjabbel
drabbar Gotland”. När man talar med en del gotlänningar påstår de att de
har haft mycket kontakt med folk i Stockholm för att försöka få in frågan i
diskussioner med Bryssel för att man skall få ett särprotokoll för Gotland.

Jag anser att det är viktigt med ett särprotokoll för Gotland för att ön be-
höver denna ”kick off”. Man har nämligen hållit på att utreda frågan om
kommunikationer till och från fastlandet i över 45 år och aldrig kommit nå-
gon vart. Man skulle behöva en ny typ av ”kick off” för att lösa problemet
en gång för alla.

I svaret hänvisades till Bornholm. När det gäller särprotokoll tänkte vi
främst på Åland. I den utomordentliga vitboken skrivs att moms på person-
transporterna till och från Gotland bör reduceras till noll. En allmän moms-
sänkning bör genomföras på Gotland, för att gynna turisttrafiken till Got-
land. Det sägs också att möjligheterna till andra former av regionalt riktade
skattesänkningar bör diskuteras vidare.

Jag vill därför ställa en följdfråga till statsrådet. Har Svenska Dagbladet
och kommunalrådet Klintbom fel? Var det inget sjabbel utan var det plane-
rat att det inte skall vara ett särprotokoll för Gotland?

Anf. 3 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag vill säga att det inte är fråga om sjabbel. Jag har diskuterat
frågan mycket noggrant med företrädare för Gotland i samband med att de
besökte mig för att överlämna den s.k. vitboken. Om jag inte missminner
mig skedde diskussionen vid den tidpunkten.

Vi diskuterade olika sätt att beakta Gotlands problem. Ett särprotokoll
diskuterades. Om jag inte missminner mig finns ett utkast i vitboken. Vi dis-
kuterade regionalpolitiken, jordbruket, Roma och en rad olika åtgärder. Vi
diskuterade på vilka fronter man kunde gå fram, var det var aktuellt att gå
fram och var jag bedömde att man skulle gå fram. Jag indikerade då klart
att jag inte ansåg att ett särprotokoll var den väg man borde gå, utan att man
borde söka gå fram på regionalpolitikens, jordbrukets och ett antal andra
områden där vi har drivit Gotlands intressen mycket kraftigt under förhand-
lingarna. Skälet till att vi inte drev kravet på ett särprotokoll är att ett sådant
i första hand syftar på mycket långt bort liggande öar eller på öar med sär-
skild status. Åland är ett exempel på en ö med särskild status.

Jag tycker att man skall tala klartext på dessa punkter. Vi vet att frågan
om taxfree har varit uppe till diskussion under många många år. Den har
stötts och blötts i olika utredningar. Det är mycket möjligt att den kommer
upp i den här utredningen också. I varje utredning hittills har frågan avvisats
på olika grunder. Enligt mitt sätt att se vore det underligt om vi i Sverige har
utgångspunkten att taxfree inte skall förekomma och just i detta syfte skulle
driva tanken på ett särprotokoll. Det hade varit oärligt enligt min mening.

Anf. 4 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Tack! Det handlar just om taxfreeförsäljningen. Man kan
jämföra Gotland med Öland - förlåt, jag menar Åand. Jag kan inte se den

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

1* Riksdagens protokoll 1993194. Nr 109

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar pä frågor

moraliska skillnaden. Jag kan inte förstå att det är mer omoraliskt att ta sig
en snaps på väg till ön Gotland än att ta den på väg till ön Åland.

Man kanske skulle kunna få till stånd en ”kick off” för Gotland före 1999,
när taxfreeförsälj ningen försvinner. Detta skulle kanske ha varit en bra sig-
nal.

Jag har läst ur ett tal som kommunalrådet Klintbom höll i Gotland. Man
önskar en egen representant för Gotland i Bryssel. Min följdfråga blir: Hur
ställer sig ministern till ett sådant önskemål?

Anf. 5 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Först gjordes en hänvisning till Öland. Det kanske ligger när-
mare till hands än Åland. Åland har ju en alldeles speciell status.

Jag vet att det finns olika uppfattningar i fråga om taxfreeförsäljningen.
Men det är en fråga som bör diskuteras på hemmaplan; det har den också
gjorts. Det finns enligt min mening inga skäl att gå omvägen över Bryssel för
att försöka klara ut en sådan här fråga. Det finns olika uppfattningar natio-
nellt. Låt oss respektera att det finns det i denna fråga lika väl som det finns
olika uppfattningar här i landet om Systembolaget! Vi har sagt att detta är
något som skall avgöras på hemmaplan och inte i Bryssel.

När det gäller följdfrågan vill jag säga att det finns många som låter sig
representeras på olika sätt i Bryssel för att bevaka sina intressen. Varför
skulle inte det gälla i fråga om Gotland?

Anf. 6 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Tack så mycket! Jag tror inte att jag har några fler följdfrågor.
Jag tycker att statsrådet har utvecklat svaren väl.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1993/94:501 om försäljning av ubåtar till Pakistan

Anf. 7 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Bengt Hurtig har med anledning av uppgifter i pakistansk
press frågat mig om den svenska regeringen har krävt av Kockums att en
eventuell ubåtsaffär med Pakistan skall vara fri från ”kommissioner” till mel-
lanhänder och vapenagenter.

Eftersom det är Pakistan och inte Sverige som skall köpa ubåtar borde
Bengt Hurtigs fråga rätteligen ställas till den pakistanska regeringen och inte
till den svenska. Jag kan emellertid upplysa Bengt Hurtig om att den paki-
stanska regeringen i förhandlingarna med samtliga potentiella leverantörer
har krävt att de skall underteckna en kontraktsförpliktelse om att de inte har
betalat kommissioner till agenter eller gjort andra betalningar till mellanhän-
der i Pakistan. Kockums har uppgivit för KMI, Krigsmaterielinspektionen,
att man inte använder sig av agenter i Pakistan och har sagt att man inte tve-
kar att underteckna en sådan kontraktsförpliktelse.

Anf. 8 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag får tacka för svaret.

Såvitt jag förstår verkar regeringen aktivt för att Kockums skall kunna ge-
nomföra den här affären. Då borde man rimligen också vara intresserad av
att inga kommissioner eller mutor förekommer. Om sådant skulle före-
komma får man nog räkna med att såväl regeringens som Sveriges anseende
i den här regionen skulle skadas - inte bara Kockums. Vi har ju erfarenheter
sedan Indienaffären, som gällde kanoner.

Det är visserligen i boulevardpressen som det skrivs om detta, men man
citerar ändå den pakistanska tidningen The News. Det står:

”Den intensiva lobbyverksamhet som under ett drygt år bedrivits i Islama-
bad för att säkra ordern till Kockums har trappats upp under den senaste
tiden. Kockums sägs ha lovat miljontals dollar i mutor till pakistanska äm-
betsmän om Kockums får kontraktet.

Källor uppger att en ämbetsman vid utrikesdepartementet, som mycket
aktivt arbetat för att det svenska företaget ska få kontraktet, har blivit lovad
en 'kommission’ av Kockums på 4,5 miljoner dollar.

En annan lobbyist har blivit lovad 6 miljoner dollar. Sammantaget sägs
Kockums ha lovat att betala ut mutor---på omkring 20 miljoner dollar.”

Det är klart att detta är allvarliga uppgifter. Det borde rimligen vara av
svenskt intresse att sådant här inte förekommer.

Anf. 9 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag har också tagit del av dessa tidningsuppgifter. Jag menar
att varje tidningsuppgift bör uppmärksammas. De kan om inte annat tjäna
som en väckarklocka, inte minst för alla inblandade parter. Det är ytterligare
ett skäl för att man från pakistansk sida och från de medverkande företagens
sida går i författning om att det inte skall förekomma några mutor eller mel-
lanhänder i dessa affärer. Det är det första jag vill säga.

Det andra jag vill säga är att det självfallet är av svenskt intresse att
svenska företag respekterar sina åtaganden och i det här fallet de villkor som
uppställs för en anbudsgivning. Detta är en synnerligen viktig affär. Vi har
från svensk sida all anledning att se till att de spelregler som gäller för affären
respekteras. Inte minst av det skälet har vi också varit i kontakt med Kock-
ums för att ånyo försäkra oss om att man iakttar de regler och bestämmelser
som har uppställts för affären.

Anf. 10 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag tackar för den tydliga markeringen. Jag vill passa på att
ställa en följdfråga som berör detta.

I Far Eastern economic review från i fredags - den 20 maj - kan man finna
att det tydligen har förekommit en debatt i det pakistanska parlamentet.

Inrikesminister Maj-Gen Naseerullah Babar säger att man skall fortsätta
med kärnvapenprogrammet. Man har inte för avsikt att låsa programmet
och inte fortsätta med det. Det har förekommit information i parlamentet
om att något sådant skulle ha skett. Det vill han kraftfullt tillbakavisa. Han
säger att han, på grund av att han har varit med om att utkämpa tre krig

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

mot Indien, är fullt medveten om att terrorbalansen är ett måste för landets
säkerhet.

Jag tänkte fråga om regeringen har fått någon information som tyder på
att dessa ubåtar kan bli utrustade med kärnvapen.

Anf. 11 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Mig veterligen rör det sig om konventionella ubåtar som icke
kan användas för detta ändamål. Jag var inte beredd på frågan och kan alltså
inte helt borga för att svaret är riktigt. Men mig veterligen förhåller det sig
på detta sätt. Jag har inte läst denna uppgift i Far Eastem economic review.

Anf. 12 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Man kan naturligtvis inte begära att utrikeshandelsministern
oförberedd skall kunna svara på en sådan här fråga. Det kanske finns anled-
ning att återkomma till frågeställningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1993/94:523 om svartjobb inom anläggningsbran-
schen

Anf. 13 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om vilka åtgärder jag
är beredd att vidta för att förhindra att oseriösa entreprenör- och åkeriföre-
tag snedvrider marknaden inom bygg- och anläggningsbranschen.

Jag delar Sten Anderssons åsikt att det är ett allvarligt problem om inte
alla företag inom transportnäringen följer gällande bestämmelser inom yr-
kestrafiklagstiftningen och andra rättsområden. Detta kan få till följd att de
seriösa trafikutövarna inte kan fortsätta som näringsidkare och att anställda
förare blir utan arbete. Härtill kommer effekter i form av ett undandragande
av skatter och avgifter till det allmänna. Med en otillräcklig tillsyn av trafiken
finns också en risk för försämrad trafiksäkerhet.

Det är mot denna bakgrund som regeringen under senare år har beslutat
om ett antal propositioner som syftar till att skärpa tillsynen över den yrkes-
mässiga trafiken. Förslagen har överlag tillstyrkts av riksdagen. De är inte
enbart inriktade mot taxibranschen utan syftar till att stävja missförhållan-
den inom den yrkesmässiga trafiken i dess helhet och då inte minst inom åke-
rinäringen.

Som exempel kan jag nämna att yrkestrafikregistret och kronofogdemyn-
dighetens s.k. utsökningsregister skall kunna sambearbetas. Härigenom får
länsstyrelserna vetskap om tillståndshavaren släpar efter med skatter och av-
gifter eller om det finns betalningsinställelse, likvidation, ackord, närings-
förbud eller om företaget eller de granskade personerna är försatta i kon-
kurs. Vidare skall länsstyrelserna få terminalåtkomst till polisregistret. Här-
igenom kan tillståndsgivningen effektiviseras. Det skall också finnas klarare
regler för polisens information till länsstyrelserna om misstänkt brottslighet,
strafförelägganden och domar.

En viktig åtgärd är att ett beslut om återkallelse av ett trafiktillstånd skall
gälla omedelbart. På så sätt förhindras att ett oseriöst företag kan fortsätta
sin verksamhet under loppet av flera år framåt med bl.a. stora skatteförlus-
ter för det allmänna som följd.

De åtgärder som nu vidtas innebär att länsstyrelserna får bättre verktyg i
sina händer för att skärpa tillsynen av den yrkesmässiga trafiken.

Något ointresse från myndigheternas sida finns ingalunda, men det kan på
sina håll ha funnits brist på resurser. Riksdagen har därför efter förslag av
regeringen beslutat om en betydande resursförstärkning till länsstyrelserna
för deras tillsynsarbete. I pengar räknat rör det sig om en ökning med ca
45%.

Jag vill också nämna att Vägverket genom regeringens beslut den 28 april
i år har fått i uppdrag att redovisa vissa frågor rörande upphandling av entre-
prenader. Regeringen betonar därvid vikten av att det vid all upphandling
av väghållningstjänster råder lika villkor för de företag som deltar i konkur-
rensen. En annan viktig aspekt är att alla anbud och anbudsgivare behandlas
lika. En tredje aspekt är att en långsiktig konkurrens bevaras och utvecklas
på marknaden.

Mot bakgrund av ovanstående har regeringen uppdragit åt Vägverket att
bl.a. redovisa hur verket kontrollerar att i upphandlingar deltagande företag
inkl, underentreprenörer har fullgjort eller fullgör sina förpliktelser gent-
emot de anställda och det allmänna enligt lagar och avtal.

Syftet är att, som Sten Andersson nämner, få bort svartjobben inom an-
läggningsbranschen .

Anf. 14 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Jag tackar för svaret, som jag betecknar såsom mycket posi-
tivt. Jag hoppas bara att det inte blir lika tomma ord som 1981, då man kunde
läsa om exakt samma problem i denna bransch. 13 år har gått sedan dess,
men problemen är fortfarande lika aktuella. Det gäller inte bara taxinä-
ringen. Det är näst intill omöjligt för den egenföretagare som vill bedriva en
seriös verksamhet att fortsätta inom branschen med den konkurrens som nu
gäller.

Många, inkl, polisen, har känt till att problemen finns. Man vet vad svartå-
karna sysslar med, men man har inte haft resurser till att ingripa. Det är
ganska konstigt. Om jag såsom enskild person anlitar en hantverkare, som
har problem med sina skatter, kan jag bli tvungen att betala hantverkarens
skatter. Den lag som gäller för enskilda människor borde gälla även för dem
som anlitar s.k. svartåkare.

Ett annat problem är att ett seriöst företag kan lämna anbud och få jobbet
men sedan i sin tur anlita en åkare, som är om inte kolsvart så i alla fall på
gränsen. Det undergräver hela branschen och de seriösa företagens förmåga
att konkurrera.

Jag vill avsluta med att ställa en fråga. Statsrådet säger i svaret att länssty-
relserna skall få mer resurser. De har haft resurser tidigare, men de har prio-
riterat på olika vis. Kommer det nu ett dekret från regeringen om att länssty-
relserna verkligen på allvar skall prioritera dessa frågor? Det får inte bli på
det sättet att man prioriterar i Skåne men inte i Jämtland.

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

1** Riksdagens protokoll 1993194. Nr 109

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar pä frågor

Anf. 15 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! På Sten Anderssons fråga vill jag svara att de pengar som nu
kommer länsstyrelserna till del är öronmärkta för just detta speciella ända-
mål, nämligen att öka tillsynen över den yrkesmässiga trafiken. Pengarna är
fördelade över landet på ett sådant sätt att de skall ge en fullgod täckning.

Utöver de saker som jag tog upp i mitt svar vill jag också nämna att rege-
ringen redan i budgetpropositionen föreslog riksdagen att fatta beslut om
medel till en kraftig förstärkning av åklagarväsendet. Medel skall alltså an-
slås som säkerställer att 30 nya ekoåklagare ställs till förfogande. I komplet-
teringspropositionen redogör vi också för samordningen av insatserna mot
denna typ av ekonomisk brottslighet. Av den redogörelsen framgår även att
regeringen för innevarande budgetår har avsatt 60 miljoner kronor inom Po-
lisens område för kampen mot den grövre brottsligheten, varav minst 30 mil-
joner kronor avser den ekonomiska brottsligheten. Detta är en prioritering
som skall fortsätta också under budgetåret 1994/95. Tanken är att regeringen
genom planeringsdirektiv skall verka för att Polisen får 50 miljoner kronor
för detta ändamål.

Det är väldigt viktigt att staten i sin egen upphandling av entreprenad-
tjänster följer upp detta. Därför är det mycket glädjande att regeringen nu
har givit detta uppdrag till Vägverket. Jag ser fram mot den uppföljning som,
Sten Andersson, också inkluderar hur underleverantörerna till de entrepre-
nörer som har fått t.ex. stora infrastrukturentreprenader sköter sig i dessa
förhållanden.

Anf. 16 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Jag erkänner att det är en mycket stark markering som statsrå-
det gör här i dag i riksdagens talarstol. Men vi har detta med decentralise-
ring, och jag är litet rädd för att länsstyrelserna får en summa pengar och
kan disponera dessa resurser efter eget gottfinnande. Efter vad som har skett
tidigare befarar jag att länsstyrelserna kanske prioriterar sina pengar på ett
annat sätt än departementet har avsett.

Jag har inte tagit upp denna sak därför att någon åkare, som har känt sig
förfördelad vid en entreprenad, har ringt till mig och tyckt att livet var litet
egendomligt och trist, utan det är en samfälld kritik som har framförts till
mig från enskilda och organisationer, vilka anser att denna marknad, om det
fortsätter på detta vis, till slut kommer att bli ett inferno. Då kan de som i
framtiden finns kvar på marknaden betecknas såsom icke seriösa.

Anf. 17 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag vill i detta sammanhang också gärna nämna det nya sam-
arbetsavtal som har ingåtts mellan Vägverket och Rikspolisstyrelsen. Det
går ut på att dessa två myndigheter tillsammans mycket kraftigt skall öka
kontrollen av fordon på väg. Jag har redan läst i rapporterna hur man har
börjat ta itu med detta. Man kommer alltså att fördubbla antalet fordons-
kontroller till minst 120 000 under innevarande år. Minst 60 000 kontroller
kommer att göras även av kör- och vilotider samt av taxameterutrustning
inom taxibranschen. Dessutom har vi infört ett system enligt EES-avtalet,
där åkarna skall ställa en ekonomisk garanti per fordon. Även den åtgärden

tror jag kommer att verka i det syfte som Sten Andersson och jag här är ute
efter.

Anf. 18 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Efter dessa klara deklarationer hoppas jag att jag slipper åter-
komma i form av frågor, interpellationer eller motioner. Jag hoppas att det
framtida scenario som statsrådet har redogjort för skall bli verklighet och att
man får ordning på denna i dag mer eller mindre laglösa bransch. Det skulle
innebära att vi slipper diskutera dessa frågor och att vi vet att de lastbilar,
grävmaskiner och schaktmaskiner som kör på våra gator och torg körs lagen-
ligt-

Anf. 19 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag delar helt och hållet Sten Anderssons förhoppning på
denna punkt. Dock vill jag gärna säga att det inte räcker med åtgärder från
statens sida. Det är också angeläget att vi såsom medborgare ökar vårt etiska
medvetande och inser att en gemensam etik också inom affärslivets område
är den absolut viktigaste förutsättningen för att även dessa frågor skall lösas.

Anf. 20 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Statsrådets senaste replik kanske var ett valtal.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1993/94:536 om den särskilda avgiften för katalog-
uppgifter

Anf. 21 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Harry Staaf har frågat mig om jag är villig att verka för att
makar och samboende med olika efternamn utan extra kostnad kan få kata-
loguppgift för respektive namn införd.

Det bolag inom Telia som är ansvarigt för telefonkatalogen är Publimedia.
Enligt vad jag erfarit från Publimedia är telefonkatalogen en kommersiell
produkt som är ekonomiskt fristående från telefonabonnemanget. Grund-
uppgiften, dvs. namn, adress och telefonnummer, förs in kostnadsfritt och
finansieras via annonsintäkter i katalogen. Uppgifter utöver grunduppgiften
är förknippade med kostnader, och en avgift tas därför ut för extra uppgifter.

Telefonkatalogen är ur skattesynvinkel att betrakta som en reklampro-
dukt och avgifterna belastas således med reklamskatt. Då grunduppgiften,
dvs. namn, adress och telefonnummer, är kostnadsfri utgår ingen reklam-
skatt på denna.

Att fastställa avgifter för kataloguppgifter är en sak för Publimedia och
ytterst för Telia.

Anf. 22 HARRY STAAF (kds):

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Bakgrunden
till min fråga är en motion som vi i skatteutskottet har haft att behandla. I

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

motionen konstateras det att det blir mer vanligt att parterna behåller sina
egna efternamn när de ingår äktenskap. I samband med telefonabonneman-
get uppstår då ett problem. I allmänhet har familjen ett gemensamt abonne-
mang. Om makarna däremot har olika efternamn kan man mot extra kost-
nad få bägge efternamnen införda under respektive bokstav. Men för detta
utgår en avgift. Dessutom utgår reklamskatt, som kommunikationsministern
konstaterade.

Motionären vill att reklamskatten skall tas bort för efternamnsuppgifterna
i telefonkatalogen för privata hushåll. Utskottet svarade vid behandlingen
av denna motion att man hade förståelse för de synpunkter som ligger till
grund för yrkandet. Men eftersom det är en fråga om hur Telia AB tar ut
sina avgifter är man inte beredd att tillstyrka ett särskilt undantag för dessa
uppgifters införande.

Av kommunikationsministerns svar kan man utläsa att det borde vara
möjligt för Telia att undvika att i vatje fall reklamskatten tas ut. Vi har ju i
dag en kvartalsavgift till ett belopp av 309 kr, inkl. moms. Det finns också
ett abonnemang som kallas telemini. Det kostar 209 kr. Det borde alltså vara
möjligt att införa - om man inte vill bjuda på detta - ett abonnemang som
kallas telemaxi som kostar 361 kr i kvartalsavgift. Om kommunikationsmi-
nistern är intresserad kan jag i min nästa replik tala om hur jag kommit fram
till den uppgiften.

Anf. 23 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag representerar ju 100 % av ägandet i Telia. I den egenska-
pen är det naturligtvis alltid intressant att hitta kreativa lösningar på de pro-
blem som kunderna har. Jag ser därför, fru talman, fram emot Harry Staafs
fortsatta förklaring av sitt intressanta förslag.

Anf. 24 HARRY STAAF (kds):

Fru talman! För införandet av den separata kataloguppgiften tar Telia ut
en avgift på 168 kr, därtill kommer moms 42 kr. Tillsammans med reklam-
skatten på 23 kr blir beloppet 233 kr.

Om man kunde ta ut detta belopp i form av en abonnemangsavgift slipper
parterna betala reklamskatten på 23 kr. Beloppet blir då 210 kr, vilket blir
52:50 kr per kvartal - men femtioöringen borde man kunna bjuda på. Abon-
nemangsavgiften per kvartal blir då 361 kr.

Det är väl ändå inte så, att Publimedia lever sitt eget liv. Ägaren borde
kunna ha litet inflytande. Jag frågar därför kommunikationsministern än en
gång: Är kommunikationsministern villig att verka för att få detta företag
litet mer konstruktivt i dess sätt att tänka?

Anf. 25 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Sedan den 1 juli förra året är Telia ett aktiebolag. Statens di-
rektstyrning av verksamheten har därmed upphört. Telia är numera ett kun-
dorienterat företag. Jag är helt övertygad om att inte minst den konkurrens
som redan uppenbarat sig på den svenska telemarknaden gör att lyhördhe-
ten gentemot kunderna ökar dag för dag. Väldigt mycket talar för det; det
kan man se inte minst av de mätningar som företaget självt gör. Jag är överty-

gad om att om Harry Staaf framför dessa synpunkter till Telia kommer man
där att visa sig lyhörd och ta till sig det som är konstruktivt och möjligt att
genomföra.

Anf. 26 HARRY STAAF (kds):

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för det goda rådet. Jag
hoppas att kommunikationsministern i sina samtal med dem som represente-
rar ägarna kan hjälpa till att få bolaget ännu mera kundorienterat.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1993/94:539 om fosterhemsplaceringar

Anf. 27 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Göte Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att undanröja eventuella vanföreställningar hos sociala myndighe-
ter när det gäller fosterhemsplaceringar hos nära släktingar.

Frågan ställs med anledning av ett uttalande av en professor i socialt ar-
bete om att socialsekreterare misstror mormödrar.

Det är viktigt att öka medvetenheten om och förståelsen för den roll som
barnets bakgrund och släktförhållanden spelar. När barn förlorar sina för-
äldrar eller när föräldrarna brister i sin omvårdnad av barnen kan släkten
utgöra ett viktigt stöd.

Socialtjänsten har under senare år kritiserats för att inte utreda barns för-
hållanden och behov tillräckligt väl inför familjehemsplaceringar. Bl.a. har
kritiken gällt att socialtjänsten haft bristande kunskap om barnets nätverk
och därför inte tagit till vara resurser som t.ex. mor- och farföräldrar.

Jag vill börja med att säga att det pågår en hel del utvecklingsarbete inom
socialtjänsten med syftet att uppmärksamma barnen i individ- och famil-
jeomsorgens arbete med utsatta familjer.

Mot bakgrund av den kritik som förekommit gav regeringen därtill i april
1993 Socialstyrelsen i uppdrag att, i samarbete med myndigheter och organi-
sationer som är verksamma inom området, utveckla familjehemsvården i
landet. Inom ramen för detta arbete behandlas även frågorna kring valet av
familjehem och släktens betydelse för barnet.

I Allmänna barnhusets regi pågår också utbildning för att utveckla meto-
der att välja familjehem och förbereda familjehemmet för sin uppgift.

Jag anser att ytterligare åtgärder för närvarande inte krävs från regering-
ens sida. Socialstyrelsen redovisar sitt uppdrag den 1 april 1995. Vi får då ta
ställning till om ytterligare åtgärder behövs för att utveckla socialtjänstens
arbete när det gäller familjehemsvård.

Anf. 28 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Tack, socialministern, för svaret.

Jag är nöjd med att socialministern klart deklarerar att det är viktigt att
öka medvetenheten om och förståelsen för den roll som barnets bakgrund
och släktförhållanden spelar. Det är en viktig markering.

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Jag har en känsla av att det är litet grand av en förlegad 68-syn på familj e-
och släktförhållanden som finns kvar i vissa sammanhang inom socialtjäns-
ten. Jag generaliserar inte. I många fall sköter socialtjänsten sina uppgifter
bra. Många socialnämnder och socialsekreterare gör arbetet bra.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt när en professor i socialt arbete gör
ett sådant klart uttalande. Jag delar socialministerns uppfattning att släktför-
hållanden spelar en viktig roll i dessa sammanhang. Man skall inte undervär-
dera de nätverk som släkten utgör för barnen i sådana sammanhang.

Det aktuella fallet som refererades i en kvällstidning gällde en 54-årig
mormor som ville ta hand om sitt barnbarn. Vederbörande ansågs vara för
gammal för att bli fosterförälder. Jag tycker att den formen av generella mo-
tiv är märkliga.

Jag önskar att det skulle komma ut ett klart budskap från politiskt håll om
att mor- och farföräldrar inte är diskvalificerade att bli fosterföräldrar i så-
dana sammanhang. Man skall inte heller där generalisera, utan socialnämn-
derna måste göra vettiga prövningar.

Fru talman! Jag tror att det är angeläget att vi för en öppen politisk diskus-
sion om metodfrågor inom socialtjänsten när det gäller denna form av ange-
lägna beslut som fosterhemsplaceringar utgör. Jag vill ställa en fråga till soci-
alministern. Går det att få Socialstyrelsens analys snabbare? Det dröjer yt-
terligare ett år. Socialstyrelsen har haft drygt ett år på sig. Jag menar att
dessa frågor är så viktiga att man skall försöka få fram snabba analyser från
Socialstyrelsens sida på den punkten.

Anf. 29 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! När vi gav uppdraget var vår bedömning att Socialstyrelsen
behöver tiden fram till nästa år för att fullfölja uppdraget. Jag vågar inte på
rak arm svara på om det är möjligt att skynda på utredningen ytterligare.
Men det kan inte handla om mer än månader som det är möjligt att lägga
utredningen närmare hitåt i tiden.

När det gäller de grundläggande utgångspunkterna och värderingarna är
Göte Jonsson och jag helt överens. Jag tror heller inte att det generellt sett,
precis som Göte Jonsson säger, finns ett motstånd mot detta synsätt inom
socialtjänsten. De undantag som har rapporterats i medierna får snarare ses
som undantag från huvudregeln. Men det är inte det enda undantaget. Det
finns flera punkter som har varit föremål för kritik. Det är det som ligger
bakom det uppdrag som vi har givit Socialstyrelsen.

Jag hoppas att de klara direktiv som Göte Jonsson talar om skall kunna
gå ut så snart som möjligt. Om det kan ske före den tidpunkt då det nu är
tänkt att Socialstyrelsen skall ha fullföljt sitt uppdrag eller först då vågar jag
i dag inte ge något bestämt svar på.

Anf. 30 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Jag tackar för detta. Jag är också angelägen om att under-
stryka att man inte skall göra generella bedömningar när det gäller sociala
metodfrågor. Men jag tror att det är angeläget att vi för fram diskussionen
kring sociala metodfrågor på ett mer aktivt sätt än vi har gjort, inte minst
när det gäller den här formen av frågor. De är oftast belagda med sekretess.

De måste vara det. Man måste sköta och hantera frågorna på ett sätt som
inger respekt och där man inte röjer integriteten.

Det var därför jag reagerade när en professor i socialt arbete gjorde denna
mycket starka markering.

Jag skulle än en gång vilja understryka att jag vore tacksam om socialmi-
nistern kunde se till att arbetet ändå påskyndas i den mån det är möjligt. Jag
tror att det är angeläget att vi kan föra fram diskussionen och debatten om
svåra metodfrågor i socialtjänsten på ett konstruktivt sätt.

Anf. 31 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Jag vill bara understryka det Göte Jonsson säger om metodut-
vecklingen i socialtjänsten. Jag tror att det är viktigt. Alldeles bortsett från
den konkreta fråga vi nu diskuterar är det ingen tvekan om att socialtjänsten
har ägnat för litet intresse och uppmärksamhet åt metodutvecklingsfrågor.

Socialstyrelsen har sedan några år tillbaka en ny roll. Den handlar mycket
om utvärdering, uppföljning och metodutveckling. Vid Socialstyrelsen har
det bildats någonting som kallas för CUS, dvs. Centrum för utvärdering av
socialt arbete. Jag tror att det är en utomordentligt viktig verksamhet för att
vi skall kunna utvärdera de metoder som används och få fram bättre meto-
der.

Jag tror att det är viktigt för socialtjänstens klienter, men det är också vik-
tigt för att vi skall kunna använda resurserna i socialtjänsten på ett effektivt
sätt i framtiden.

Anf. 32 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Jag delar socialministerns uppfattning på den punkten. Jag
tackar för svaret och de positiva synpunkter socialministern har lämnat ut-
ifrån min fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1993/94:531 om utfärdandet av främlingspass

Anf. 33 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Viola Furubjelke har ställt en fråga till mig om anknytningsin-
vandring till Sverige. Hon har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att
ändra praxis eller lagstiftning så att utlänning utan pass beviljas främlings-
pass och därmed uppskjuten invandringsprövning när det är klarlagt att han
gjort vad han kan för att erhålla passhandling vid sitt lands ambassad i Sve-
rige.

Huvudregeln enligt utlänningslagen är att en utlänning som reser in eller
vistas i Sverige skall ha pass. Undantagna är t.ex. utlänningar som har rätt
till asyl och som beviljas permanent uppehållstillstånd. Då det är fråga om
personer som åberopar anknytning som skäl för uppehållstillstånd och där
det blir fråga om uppskjuten invandringsprövning är således passinnehav i
princip en förutsättning för att uppehållstillstånd skall kunna medges.

Frågan blir då, vilken Viola Furubjelke önskar svar på, i vilka fall svenskt

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

främlingspass kan utfärdas då hemlandspass saknas. Enligt utlänningsför-
ordningen får Invandrarverket, om en utlänning inte har någon handling
som gäller som pass och saknar möjlighet att skaffa sådan handling eller om
det finns andra särskilda skäl, utfärda främlingspass för honom eller henne
att gälla som pass.

Utlänningsnämnden har i maj 1993 i ett antal beslut uttalat att främlings-
pass bör kunna utfärdas om utlänningen efter en passansökan hos hemlan-
dets myndigheter i Sverige eller i hemlandet förvägrats pass. Vidare anförde
nämnden, och jag citerar nämndens beslutsmotivering, ”att främlingspass
bör kunna utfärdas, om det med hänsyn till utlänningens personliga förhål-
landen eller eljest skulle vara stridande mot humanitetens krav att med ett
avslag på ansökningen om uppehållstillstånd tvinga honom eller henne att
återvända till hemlandet”.

Således bör en utlänning som saknar eget hemlandspass, och försökt men
misslyckats med att få ett sådant, kunna ges främlingspass. Utlänningsnämn-
den har också i ett antal ärenden gjort en sådan bedömning.

Svaret på Viola Furubjelkes fråga blir därför att jag inte ser något behov
av att ändra praxis eller lagstiftningen i detta avseende.

Anf. 34 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Vi har här i riksdagen i dag på ett mycket trevligt sätt upp-
märksammat en av de milstolpar på vägen mot kvinnors jämställdhet som
kvinnors rösträtt innebar. En annan fråga, som också är oerhört viktig, är
att kvinnor skall få välja att leva med den man de har gift sig med och få
möjlighet att leva utan hot om att mannen skall avvisas.

Det förmynderi som det faktum att Invandrarverket ifrågasätter ett äkten-
skaps seriositet eller ett förhållandes varaktighet innebär är inte värdigt ett
svenskt samhälle på 1990-talet.

Vi har haft extremt långa väntetider för flyktingar i Sverige efter det att
kriget i f.d. Jugoslavien utbröt. Det är naturligt att många av de relationer
som då knyts mellan invandrande asylsökande män och svenska kvinnor
kanske leder till äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden.

Det är de facto så, att män som kommer från Kosovo eller från något annat
land där man inte har pass även efter maj 1993 avvisas därför att de inte får
främlingspass.

Invandrarministerns svar ger sken av att allt redan är åtgärdat. Men i prak-
tiken är det inte så. Jag har åtskilliga exempel på att så inte är fallet. Dessa
män tvingas antingen tillbaka till sina länder, där de kanske skall göra mili-
tärtjänst eller riskerar att tas i förvar, eller utomlands för att söka uppehålls-
tillstånd av anknytningsskäl från något annat land. Ofta innebär detta väldigt
svåra påfrestningar på det äktenskap som kanske nyligen är ingånget.

Menar invandrarministern att det redan fungerar som det är tänkt? Jag
undrar då om hon vidtar några åtgärder för att kontrollera detta. Jag påstår
nämligen motsatsen.

Anf. 35 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Viola Furubjelke har frågat mig huruvida det är möjligt att
utfärda ett främlingspass om det är frågan om en uppskjuten anknytningsut-

redning. Om Viola Furubjelke däremot hade frågat mig om jag avser att
göra några förändringar vad gäller möjligheten att söka uppehållstillstånd i
Sverige av just anknytningsskäl om man redan är här och inte har tvingats
hem till sitt hemland - grundregeln i dag är ju att man skall söka utifrån -
hade mitt svar blivit följande: Det ligger ett utredningsförslag på departe-
mentet som vi nu snabbehandlar för att lägga fram en proposition för riksda-
gen. Det gör vi för att möjliggöra för sökande att få stanna i de fall där det
är fråga om seriös anknytning och där det är uppenbart att man skulle få ja
på sin ansökan om man hade sökt från hemlandet.

Man saknar helt förståelse för en princip som innebär att man först tvingas
hem till sitt hemland för att söka där och sedan i alla fall får komma tillbaka
för att få ja. Mitt svar är att jag avser att vidta ordentliga åtgärder och just
åstadkomma en snabbehandling.

Eftersom Viola Furubjelke hade koncentrerat sin fråga på om det i de fall
då man faktiskt kan få tillstånd i Sverige utan att åka hem är möjligt att få
passhandling är svaret att det är möjligt. Våra myndigheter har i praxisbeslut
just intagit den ståndpunkten.

Anf. 36 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Det invandrarministern säger om att man skall snabbutreda
och komma med ett förslag när det gäller dessa kvinnors möjlighet att få leva
tillsammans med sina män och att männen skall få söka uppehållstillstånd av
anknytningsskäl från Sverige är glädjande. Men de passlösa asylsökande -
de är ganska många i dag - förvägras fortfarande ett främlingspass. Jag har
här flera ärenden, daterade den 17 januari och den 6 maj, där Invandrarver-
ket hävdar att skälen och motiven till att ansökningarna avslås är att de sö-
kande saknar hemlandspass. Man finner då ingen anledning att ge tidsbe-
gränsat uppehållstillstånd.

Det gäller män som kommer att bli uttagna till militärtjänstgöring. Sepa-
rationen från familjen kan bli upp till fem år i en del fall.

Anf. 37 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Viola Furubjelke vet att jag inte kan gå in på detaljer i en-
skilda ärenden. Om man riskerar att skickas till stridshandling vid krigs-
skådeplats är det ett skäl att få asyl såsom krigsvägrare. Den frågan måste
ha avgjorts innan, i grundärendet.

Handlar det om anknytningsinvandring är huvudregeln att man måste
söka från hemlandet. Den inriktningen på politiken är inte bra. Det är allde-
les uppenbart att detta är människor som lever tillsammans och avser att
göra det även i fortsättningen, och då är det en omväg att behöva åka till
hemlandet först.

När det gäller Invandrarverkets beslut kan jag bara hänvisa till det praxis-
beslut som Utlänningsnämnden fattade i maj 1993 och som naturligtvis skall
vara styrande för Invandrarverkets beslut i denna typ av frågor.

Anf. 38 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Vad är enligt invandrarministern ett rimligt skäl för att en per-
son skall få göra sin ansökan från Sverige? I svaret talas om att det skall vara

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

1*** Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 109

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

”stridande mot humanitetens krav att med ett avslag på ansökningen om
upphållstillstånd tvinga honom eller henne att återvända till hemlandet”.
Vad menas med det? När en asylsökande riskerar att tas ut till militärtjänst,
även om det inte är krig i landet, och då riskerar flera års separation från
familjen, strider det mot humanitetens krav?

Anf. 39 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag kan inte se att de frågorna hänger ihop. Om det handlar
om en asylsökande som hävdar krigsvägrarskäl, och det finns en påtaglig risk
för att den asylsökande skickas till krigsskådeplats, skall han få uppehållstill-
stånd här, enligt krigsvägrarparagrafen. Det har inget med anknytning att
göra.

Om man sedan går ifrån asylskälen och går över på anknytningspröv-
ningen är huvudregeln, som jag har sagt, att man skall åka till sitt hemland
och söka uppehållstillstånd därifrån. De reglerna är alldeles för snäva, enligt
min uppfattning. Vi kommer att lämna ett förslag till riksdagen som lättar
upp de reglerna. Det kommer att möjliggöra för fler personer att stanna här
i Sverige, om de kan söka härifrån.

Anf. 40 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Låt mig då förtydliga med två exempel. En man kommer hit
från Turkiet och söker asyl. Under tiden gifter han sig med en kvinna. De
sammanbor i ett och ett halvt år. Sedan blir han avvisad. Han anmodas då
att åka hem och ansöka om anknytningsinvandring. Han har inget pass. In-
vandrarverket hävdar att han kan få ett pass i sitt hemland. Kommer han
hem, skall han göra militärtjänst i 18 månader. Han riskerar inte att skickas
till en krigsskådeplats, men han blir ändå separerad från familjen under
mycket lång tid. Det menar jag strider mot all humanitet.

En kosovoalban får avslag på sin asylansökan. Han har under tiden träffat
en kvinna här, som han har gift sig med. Han blir anmodad att resa tillbaka
till Kosovo för att skaffa sig en passhandling, för att han skall kunna ansöka
om anknytningsinvandring hemifrån. Han kan inte få en passhandling i Ko-
sovo. I alla händelser är han mycket rädd att han skall bli tagen i förvar. Han
befinner sig i annat land, utomlands, men kan inte få ett pass.

Hur skall dessa män bete sig för att få leva tillsammans med de kvinnor
som de har valt, som de älskar?

Anf. 41 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Som jag flera gånger har sagt anser jag att huvudregeln, att
man måste åka tillbaka till sitt hemland och söka därifrån, är alldeles för
snäv. Det är bakgrunden till att regeringen bestämt sig för att snabbehandla
denna fråga och lägga fram ett förslag för riksdagen, just för att undanröja
situationer som de Viola Furubjelke pekar på. Men det är faktiskt Sveriges
riksdag som stiftar lag i landet. Det gör inte vare sig regeringen eller utlän-
ningsmyndigheterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1993/94:527 om omställningsstödet

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Anf. 42 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jan Jennehag har frågat mig vad regeringen avser göra för att
rätta till den situation som uppstått i och med att Riksåklagaren lagt ned de
av Jordbruksverket gjorda anmälningarna om bedrägeri i samband med om-
ställningsstödet till jordbruket. Enligt Jennehag har det faktum att Riksåkla-
garen lagt ned anmälningarna upprört många. Jennehag menar också att
rättssäkerheten hotas och att fusk uppmuntras och premieras.

Skälet till att Jordbruksverket anmält vissa jordbrukare till åklagare är att
verket i vissa fall bedömt att jordbrukare uppsåtligt brutit mot gällande reg-
ler för omställningsstöd, och dessa jordbrukare bör därför, förutom att de
blir återbetalningsskyldiga, även straffas för bedrägeri.

Det är emellertid viktigt att understryka att i de fall där Jordbruksverket
har kunnat konstatera att gällande regler för omställningsstöd inte uppfyllts,
skall felaktigt utbetalt omställningsstöd återbetalas. Så sker också, oavsett
om ärendet anmälts till åklagare eller inte. Det betyder att fusk ingalunda
uppmuntras eller premieras. Inte heller snedvrids konkurrensen.

Jordbruksverket anmälde i höstas två jordbrukare för misstänkt bedrä-
geri, eftersom de hade odlat prisreglerade grödor i strid med reglerna för
omställningsstöd. Efter att både distriktsåklagare och regionåklagare lagt
ned förundersökningen gick Jordbruksverket vidare med fallen till Riksåkla-
garen, som dock inte heller ansåg att något brottsligt uppsåt kan bevisas.
Därför lades ärendena ned.

Det grundläggande kravet på att felaktigt utbetalda medel skall återbeta-
las ligger således fast och tillämpas.

Anf. 43 JAN JENNEHAG (v):

Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Det faktum att åkla-
garmyndigheterna inte ansåg att något brottsligt uppsåt kunde bevisas med-
för inte att detta inte kan få en viss signaleffekt. Om vi utgår från att det
enda man riskerar om man fuskar med dessa regler är att behöva betala till-
baka det felaktigt utbetalda bidraget kan vi inte utesluta att det finns ett antal
personer som ”tar chansen”. Det är möjligt att det är några som trillar över
kanten. Det är möjligt att några får pengar som de inte borde ha fått, enligt
reglerna. Det upprör rimligen dem som är varsamma med reglerna, håller
sig till sanningen och vill värna om att hantera detta stöd på ett ärligt sätt.
Detta är ett principiellt problem, alldeles oavsett om åklagarmyndigheterna
i de redovisade fallen inte har funnit grund för en rättslig process.

Anf. 44 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jag har viss förståelse för Jan Jennehags synpunkter. Om nå-
got brottsligt sker skall det beivras och bestraffas. Samtidigt är det ofta svårt
att veta om det har varit fråga om brottsligt uppsåt eller bara oförstånd. Som
Jan Jennehag säkert vet kan regeringen inte gå in i ett enskilt ärende och
alltså inte påverka dessa speciella fall. Inte heller skulle en ändring av be-
stämmelserna för omställningsstödet påverka dessa fall, eftersom utbetal-

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

ningarna gäller och man inte kan döma ut ett straff retroaktivt. En föränd-
ring i dagsläget påverkar inte hanteringen.

För närvarande har vi ingen anledning att se att detta har missbrukats i
någon större omfattning. Man skall vara medveten om att alla typer av bi-
drag medför en viss risk för missbruk. Jag tror inte att vi har ett större felut-
nyttjande här än vad som kan vara rimligt i sammanhanget.

Anf. 45 JAN JENNEHAG (v):

Fru talman! Jag tror att jag och jordbruksministern är överens i sak om
detta och att reglerna bör utformas på ett sådant sätt att de inte uppmuntrar
till fusk. Jag är övertygad om att jordbruksministern för sin del kommer att
hålla ögonen på detta fenomen.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1993/94:532 om jakt på stora rovdjur

Anf. 46 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! John Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta
för att åtminstone försvåra möjligheten att bedriva den grymma jakten på
våra stora rovdjur.

Av våra stora rovdjur är det i första hand järv och varg som finns i så små
stammar att deras fortsatta existens är hotad. En av flera orsaker till detta
är att djurägare jagar rovdjuren för att de upplever rovdjuren som ett hot
mot sina egna djur. För att skydda djurägarna mot förluster orsakade av rov-
djur betalar staten ersättning för de skadade eller dödade djuren. Fr.o.m.
den 1 juli 1995 skall nya regler gälla för denna ersättning. De skall bättre
än de nuvarande tillgodose behovet av rättvisa för djurägarna samtidigt som
skyddet för rovdjuren förbättras.

Trots dessa ersättningar förekommer ibland illegal jakt på rovdjur. Varken
varg eller järv får jagas under någon del av året. Den som bryter mot det
förbudet kan dömas för grovt jaktbrott.

John Andersson nämner särskilt den illegala jakten i fjällvärlden. Det
handlar här om enorma arealer med få besökare. Länsstyrelsen har särskilda
jakt- och naturbevakare anställda. Det är dock svårt att förhindra all illegal
jakt. Det nya upplåtelsesystemet för jakt och fiske på statens mark i fjällvärl-
den kan leda till att antalet jaktbevakare ökar ytterligare. Med stöd av natur-
vårdslagstiftningen kan länsstyrelsen dessutom förbjuda att människor fär-
das eller uppehåller sig inom visst område, t.ex. ett område runt en järvlya.

Anf. 47 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Jag vill tacka jordbruksministern för svaret på min fråga. Jag
tycker att det är positivt att jordbruksministern pekar på det nya upplåtelse-
systemet. Jag hoppas att det inte blir så starka stormar mot det nya upplåtel-
sesystemet så att det kommer att försvinna. Troligen finns det också andra
åtgärder att vidta som att lätta på skoterförbudet åtminstone för en del av

ortsbefolkningen i fjällvärlden så att fler människor kommer in i fjällvärl-
den.

Man blir ju illa berörd av förföljelsen av t.ex. järven. Det fanns ett upp-
märksammat fall för ett par år sedan vid norsk-svenska gränsen, där någon
med snöskoter jagade en järv. Järven kördes över. Efter att han kvicknat till
gjordes en ny vända då järven kördes över igen.

Nu har en sådan jakt återigen skett i Arjeplogsfjällen. En järv försökte
under tre kilometer att komma undan sin skoteråkande plågoande innan den
dödades i fjälltrakterna nordväst om Laisvall. Spåren visade att djuret körts
på flera gånger under förföljelsen. Som jägare kan man inte se detta som
regelrätta jakter utan som djurplågeri i högsta grad. På något sätt måste det
stävjas.

De forskningsgrupper som undersöker och följer järven ser ju att det är
en mycket hård förföljelse som den utsätts för. Järvstammen i Norrbottens
fjällvärld har halverats sedan 1980-talet. En del forskare börjar frukta att
den inte kommer att kunna överleva.

Anf. 48 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jag hoppas att upplåtelsesystemet för jakten på statens mark
i fjällvärlden skall kunna fortsätta. Eftersom vi så småningom får en utvärde-
ring är det för tidigt att nu ta ställning till detta. Men jag tror att det har gått
ganska bra.

Den typen av jakt med skoter som John Andersson nämner är uppenbarli-
gen lagstridig på flera sätt. Att bedriva jakt med motorfordon är inte tillåtet
och att dessutom plåga djur är enligt djurskyddslagen inte heller tillåtet, så
det handlar här om straffbara handlingar.

Jag tror emellertid att attityden till viltet kan förändras genom den nya
ersättningsform som riksdagen har beslutat om. Det nya ersättningssystemet
baserar sig ju på förekomsten av rovdjur i stället för antalet skadade renar,
vilket det vanligen är fråga om.

I och med att ersättningen utgår per rovdjur inom samebyns område blir
det ett visst intresse från samebyn att hålla en balans, dvs. att man faktiskt
får mer betalt om man har fler rovdjur inom området. Det är min förhopp-
ning att detta skall lösa åtminstone en del av problemet.

Anf. 49 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Jag är helt överens med jordbruksministern om allt han sade
i sitt inlägg. Jag vill bara återigen påpeka möjligheten att på något sätt lätta
på restriktionerna.

Man kan tänka sig att ha extra tillsyningsmän och naturvårdare. Det finns
ju människor bland ortsbefolkningen i skogslandet som har både intresse
och vilja att se till att inget otillbörligt händer. Man borde kunna utöka om-
fattningen av den frivilliga eller lejda arbetskraften för att förhindra att den
här typen av jakt skall kunna pågå. Det är ju fråga om ett fredat område för
den stora allmänheten. Det är ingen som på skidor kan ta sig in på de områ-
den där t.ex. järven har sitt tillhåll.

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Anf. 50 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jag vet att John Andersson är väl införstådd med att det hand-
lar om områden med begränsad tillgänglighet. Om man i någon mån gör det
möjligt för fler människor att vistas i området är det klart att det får en åter-
hållande verkan på den här typen av illegal jakt. Å andra sidan är det också
naturvärden av andra slag som skall skyddas. Därför vågar jag inte i dag ut-
tala mig om ifall det skulle vara möjligt att lätta på begränsningarna i männi-
skors rörelsefrihet inom dessa områden.

Anf. 51 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Jag utgår från att jordbruksministern ändå kan ha detta i
åtanke. Det kan ju finnas någon möjlighet att på något sätt utöka tillsynen.
Man vet ju inte vad som kan hända framöver.

Anf. 52 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Jag har ingenting emot att ha detta i åtanke. Den förändring
av jaktupplåtelsen som infördes var just en sådan förändring som kanske inte
tidigare var förutsedd men som har gett ett ökat tillträde för människor inom
visa områden. Det kan vara bra att ha detta i minnet när man tänker på just
dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1993/94:533 om minskning av renstammar

Anf. 53 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! John Andersson har frågat mig om jag är beredd att ta nöd-
vändiga initiativ för att övriga samebyar i landet vidtar samma åtgärder som
Handölsdalens sameby när det gäller att minska ett för högt renantal.

Den 1 juli 1993 infördes en möjlighet för länsstyrelsen att vid vite före-
lägga en sameby att räkna sina renar. Länsstyrelsen skall underrättas om tid
och plats för renräkningen för att kunna närvara och kontrollera hur renräk-
ningen går till. Då infördes även en möjlighet för länsstyrelsen att vid vite
förelägga en sameby att minska sitt renantal till det av länsstyrelsen be-
stämda.

De berörda länsstyrelserna har informerat samebyarna om de nya bestäm-
melserna och även kontrollerat renräkningar. Länsstyrelserna har numera
en god bild av hur många renar det finns i samebyarna. Den minskning av
renantalet i Handölsdalens sameby som John Andersson nämner i sin fråga
är en följd av de nya bestämmelserna. För att slippa ett vitesföreläggande
har samebyn genom en överenskommelse med länsstyrelsen åtagit sig att re-
ducera sitt renantal till det tillåtna. Sådana överenskommelser finns även
med andra samebyar. I något fall har dock länsstyrelsen behövt förelägga
vite.

Såvitt jag kan bedöma fungerar de nya bestämmelserna bra. Samebyarna
har informerats och länsstyrelserna följer utvecklingen för att vid behov

förelägga vite. Jag anser därför inte att några särskilda initiativ behövs från
min sida.

Anf. 54 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Jag får tacka jordbruksministern även för svaret på den här
frågan.

Jag vill börja med att notera två saker till riksdagens protokoll. Den ena
saken är att det mitt i all denna bedrövelse med renfrågan är välgörande att
det åtminstone i ett fall nu är fastslaget att en sameby hade tre gånger mer
renar än man hade rätt till, dvs. 14 600 renar i stället för tillåtna 6 000.

Den andra saken är det initiativ som togs av samebyn, och framför allt av
landshövdingen i Jämtlands län, där man nu har påbörjat utslaktningen, så
att man kommer ner till det tillåtna antalet. Jag vill särskilt nämna det.

Jag är inte överens med jordbruksministern om bedömningen att bestäm-
melserna fungerar bra. Tvärtom tycker jag att det blir värre och värre. Vi
har nu råkat i delo med Norge också. Norge kräver 400 000 kr i skadestånd
av svenska samebyar, för att renarna kommer över till Norge. När jag i
morse åkte 9 mil till Vilhelmina för att flyga hit var det också renar överallt
efter vägen.

Jag vet inte varifrån jordbruksministern har fått uppgiften att det fungerar
på länsstyrelserna. Förra året var det 20 markägare i Västerbotten som
gjorde anmälningar till länsstyrelsen, men alla framställningar lämnades
utan åtgärd. Det gällde fem samebyar.

Dessa bestämmelser ger alltså länsstyrelsen bara en möjlighet, och de är
inte tvingande. Man har också verkligen sett till att följa detta att bestämmel-
serna bara ger en möjlighet.

Det måste tas nya tag mot renplågan. Jag hoppas att det är möjligt att ta
samma initiativ som har tagits av Handölsdalens sameby för att komma till
rätta med det här problemet.

Anf. 55 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Det råder ingen oenighet om problemet som sådant. Dess-
utom tycker jag att det exempel som John Andersson tar upp illustrerar just
att de nya bestämmelserna fungerar väl. Vi skall komma ihåg att bestämmel-
serna infördes för knappt elva månader sedan, och de har inte tillämpats lika
intensivt på alla håll.

I Jämtlands län har man goda exempel på att det har fungerat, med vites-
föreläggande, med renräkningar och med kontakter mellan myndigheter och
samebyar. Jag ser alltså inte något hinder för att liknande åtgärder kommer
till stånd i de andra länen, dvs. i Västerbotten och Norrbotten. Jag ser sna-
rare detta som en möjlighet för dessa län att följa exemplen från Jämtland
och utnyttja de nya bestämmelserna för att komma till rätta med de problem
som finns på vissa håll.

Anf. 56 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Ja, i Jämtland har man skött det här på ett bra sätt. Jag är
mest bekymrad för länsstyrelsen i mitt hemlän, som har gett klara besked

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

om att man aldrig kommer att vitesförelägga. Jag har fått solklara besked
om att man aldrig kommer att vidta åtgärder. Problemen blir därefter.

Den här frågan har också andra dimensioner. Vissa forskare säger nu att
ekologin i hela fjällvärlden håller på att kollapsa, att krascha, genom det
hårda betestrycket. Antalet fjällgås är under 200 exemplar i Sverige, och
man har uppfödningar på flera ställen i Sverige för att klara den. Det är 30
år sedan det var lämmelår. Lämmeln är basföda för ugglorna och för fjällrä-
ven, och bägge arterna håller på att dö ut.

Jag förstår inte var naturvårdarna och djurvännerna håller hus när det gäl-
ler denna fråga. Det har gjorts inventeringar i Norge och Sverige som visar
nedbetningen, och det är en skillnad som på dag och natt mellan Norge och
Sverige.

Anf. 57 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Vi har under senare år noterat att det, i synnerhet vintertid,
har varit mycket stora bekymmer för samebyarna att skaffa renbete. Vi har
också på många håll noterat att renarna går på områden där de tidigare inte
har varit. Allt detta tyder naturligtvis på ett för högt renantal. Samtidigt har
svåra vintrar under senare tid inneburit en reduktion av renstammen för en
del samebyar.

Jag tycker att det är intressant att lyssna på John Anderssons engagerade
resonemang om ekologin i fjällvärlden. Det är någonting som jag tror att vi
bör beakta i den fortsatta handläggningen.

Anf. 58 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Jag är mycket tacksam för att jordbruksministern visar sitt
intresse genom det han sade sist i sitt inlägg.

Jag skulle också vilja ge jordbruksministern ett tips till nästa gång som sa-
merna kommer och begär miljoner och åter miljoner för stödutfodring. Ställ
villkor om att de samtidigt skall slakta ner renantalet! Jag tror att det skulle
vara mycket välgörande. Det har ju blivit en vana, när det inte finns renbete,
att bara knacka på jordbruksministerns dörr för att han skall öppna port-
monnän. Där har jordbruksministern verkligen en chans att påpeka proble-
met och se till att någonting händer.

Anf. 59 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Det kan finnas skäl att i detta sammanhang redovisa resultatet
av det sista stödet till stödutfodring den senaste vintern. Från samehåll och
även från länsstyrelserna antog man att det skulle behövas mellan 40 och 50
miljoner kronor i stöd för att stödutfodra. Efter en del resonemang anslogs
högst 10 miljoner, under förutsättning att samerna själva betalade halva be-
loppet. Förbrukningen av medel uppgick till något över 3 miljoner. Det re-
ducerade alltså behovet högst väsentligt, jämfört med det som samerna upp-
gav i inledningsskedet av diskussionerna.

Anf. 60 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Jag vill till slut understryka att jag tror att det är många be-
rörda som verkligen måste ta krafttag, därför att det här problemet är

mycket större än man kanske vet om. En del låtsas inte se problemet, och
det är ju lika farligt, oavsett vilken syn man har.

Någonting måste göras, annars kommer folket som bor i de här områdena
att ta saken i egna händer, att stifta sina egna lagar - det är helt klart. Det
är ju helt förkastligt, och det kan inte vara försvarligt, att detta problem bara
får öka år efter år, i strid med gällande lagstiftning.

Anf. 61 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Låt mig bara säga att jag tycker att det i det här samman-
hanget är viktigt att komma ihåg att samekulturen och renarna är en viktig
del i vårt kulturliv och i landskapet i norra Sverige. Vi skall se till att det kan
bevaras på ett positivt sätt. Ett sådant bevarande förutsätter naturligtvis
både en balans gentemot ekosystemet och en balans gentemot folkopinio-
nen. Det är min ambition att vi skall klara att hålla den typen av balans.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1993/94:526 om FN:s multilaterala upphandling

Anf. 62 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Lars Moquist har frågat mig om jag har för avsikt att vidta
några åtgärder för att främja svenska företags möjligheter att slå sig in på
den multilaterala upphandlingen inom FN.

I sin fråga refererar Lars Moquist också till en rapport framställd av am-
bassadör Göran Engblom. Den fullständiga titeln på rapporten är Satsa på
utveckling, en studie av svenska främjandeåtgärder för att sälja svenska va-
ror till de multilaterala utvecklingsorganen.

Det är just den problemställning som Lars Moquist belyser i sin fråga som
ligger till grund för denna studie. Jag gav en projektgrupp i uppdrag att inom
ramen för de svenska biståndspolitiska målen lägga fram förslag till effek-
tiva, koordinerade och långsiktiga främjandeinsatser på det multilaterala
upphandlingsområdet i syfte att öka den svenska andelen av upphandlingen.

I sin slutrapport lägger projektgruppen fram en rad åtgärder, där två cen-
trala förslag är att inrätta en projektsamrådsgrupp för samverkan mellan nä-
ringsliv och statliga organ samt att ett nytt projektexportsekretariat inrättas
inom UD. Detta framtida sekretariats främsta uppgift blir att genomföra en
rad av de förslag till förbättrade främjandeåtgärder som finns listade i Satsa
på utveckling. Jag räknar med att sekretariatet skall kunna påbölja sin verk-
samhet efter sommarsemestrarna.

Intresset från företagen har varit stort, och som ett steg i genomförandet
av projektgruppens slutsatser arrangerar Utrikesdepartementet tillsammans
med Handelshögskolan i Stockholm en konferens den 8 juni för stora och
medelstora exportföretag för att ytterligare väcka intresse för de multilate-
rala organens verksamhet.

Anf. 63 LARS MOQUIST (nyd):

Fru talman! Jag tackar biståndsministern för det positiva svaret. Jag vill
börja med att säga att min närvaro i kammaren i allmänhet och mina fram-

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar pä frågor

förda åsikter i synnerhet har många gånger gjort biståndsministern bedrö-
vad. Därför blev jag uppriktigt glad över Alf Svenssons spontana glädje för
fyra dagar sedan, som också åtskilliga TV-tittare kunde bevittna. Jag tänker
då på festen i Kapernaum.

Åter till FN-upphandlingen. Hösten 1992 fick jag under en månad förtro-
ende som FN-delegat. Under mitt besök i New York uppgavs det att den
totala FN-upphandlingen uppgick till ca 35 miljarder dollar per år, varav hu-
vudparten sker genom Världsbanken och Utvecklingsbanken. Den del som
är direkt anknuten till och mest intressant för svensk industri uppskattas till
ca 2,5 miljarder dollar går huvudsakligen via UNDP. Här ingår även UNI-
CEF med sitt centrallager i Köpenhamn, IAPSO.

Svensk industri i allmänhet visar svagt intresse för den marknad som er-
bjuds genom FN. Vid mitt besök i FN upplystes det att det sker få personliga
besök vid IAPSO i New York och Köpenhamn.

I förhållande till folkmängden är Sverige en av de allra största biståndsgi-
varna inom FN-systemet, men jämfört med andra västländer är Sverige en
mycket liten leverantör till FN.

I Norge och Danmark har man genom ett samspel mellan stat och närings-
liv vunnit stora framgångar, vilket framgår av Göran Engbloms rapport. Min
fråga till biståndsministern är: Kommer regeringen, dvs. UD-sekretariatet,
att se närmare på det samspel mellan stat och näringsliv som finns i Danmark
och Norge? Där har man ju lyckats mycket bättre än vad de svenska företa-
gen har gjort.

Anf. 64 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag vill bildligt säga att jag är glad över att Lars Moquist var
med om att förvandla vatten till vin i Kapernaum.

Sedan över till frågan. Jag är faktiskt ärligt glad över att den här frågan
har ställts. Jag tror att det är väldigt viktigt att det förs ut till opinionsbild-
ningen att denna kartläggning som Göran Engblom har gjort existerar. Jag
vill också säga till Lars Moquist att vi har inviterat en rad kända svenska före-
tagare, som borde vara intresserade av just den här typen av relationer, till
information. Det visade sig att de verkligen var intresserade. Den eng-
blomska kartläggningen har rekvirerats av många svenska företag.

Jag hoppas också att det seminarium som vi skall ha tillsammans med Han-
delshögskolan ytterligare skall kasta bränsle på brasan. Det är precis som
Lars Moquist säger, att svensk företagsamhet inte har hållit sig framme. Det
finns säkert många rimliga förklaringar till detta, men eftersom det multila-
terala kapitalet ökar och redan i dag är omfattande, anser vi - precis som
Lars Moquist - att svenska företag bör kunna hålla sig framme mera än vad
som är fallet. Vi är ju stora biståndsgivare.

Detta sekretariat skall nu kontinuerligt samla in och analysera multilate-
rala organs planer, rapporter och upphandlingar. I samarbete med Exportrå-
det skall man verka för att relationerna blir vida mer omfattande än vad som
för närvarande är fallet. Det är en självklarhet att man också kommer att se
på hur det fungerar i övriga Norden.

Anf. 65 LARS MOQUIST (nyd):

Fru talman! Det som Alf Svensson säger är intressant, att man har fått
respons från svenska företag. De inser kanske att detta är en marknad för
dem. Allt för få företag har uppmärksammat möjligheterna i den multilate-
rala upphandlingen.

Jag vill också diskutera frågan ur en annan synvinkel. Jag har litet grand
berört hur mycket pengar det rör sig om. Enligt Göran Engblom upphandla-
des det 1992 enbart inom FN-systemet varor och tjänster för 20 miljarder
US-dollar. Sverige har ju också spelat en framträdande roll i samband med
fredsbevarande operationer. 1992 uppgick FN:s upphandling till 536 miljo-
ner US-dollar, varav 0,15 % kom svenska företag till del, alltså bara en liten
rännil. Det svenska bidraget till FN uppgick till 400 miljoner US-dollar. Av
detta belopp gick ett återflöde på knappt 10 % till svensk industri. Motsva-
rande andel för Italien var 30 % och för Schweiz, Storbritannien och Frank-
rike 25-30 %.

Vi i Ny demokrati vill självfallet ha fri konkurrens utan statsbidrag. Men
när man ser hur det går till i andra länder visar det sig att det inte är fråga
om en konkurrens på lika villkor. Min avslutande fråga är: Kommer Alf
Svensson i framtiden att acceptera att högre andel av vårt bistånd sker i form
av bundet bistånd?

Anf. 66 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Återflödet på det multilaterala området har alltså inte varit
vad man kunde förvänta sig, det är vi överens om Lars Moquist och jag. Det
är ju därför som vi har satt i gång ett arbete.

När det gäller det bilaterala biståndet är återflödet 40-45 %, vilket inte är
så litet, och det får man inte glömma.

Jag är mycket rädd för att plädera för bundet bistånd. Jag tror att det
skulle slå ut möjligheterna för många utvecklingsländer att själva skaffa sig
en ekonomisk tillväxt. Lars Moquist och jag kan nog ändå vara överens om
att detta med att främja egen industri, eget näringsliv och eget jordbruk på
utvecklingsländernas bekostnad - den risken finns ju alltid - är inte vad vi
menar med regelrätt biståndsverksamhet.

Anf. 67 LARS MOQUIST (nyd):

Fru talman! Jag är nöjd med att jag har fäst den här frågan på biståndsmi-
nisterns näthinna. Detta kan leda till åtgärder som är positiva för svenska
företag. Det är ju mycket viktigt att vi alla hjälps åt för att tillvarata svenska
affärsintressen.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1993/94:541 om erosionsproblemen vid kusterna

Anf. 68 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Per Stenmarck har frågat mig vilka initiativ jag nu är beredd
att ta för att lösa erosionsproblem vid kusterna.

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

En diskussion ägde rum i februari 1994 på Miljö- och naturresursdeparte-
mentet med företrädare för myndigheter och forskare som är berörda av frå-
gor som rör stranderosion. Mötet var informativt och gav en bra grund för
fortsatta diskussioner med kommuner och länsstyrelser.

Ett möte med berörda Skånekommuner och Länsstyrelserna i Malmöhus
och Kristianstads län ägde rum på departementet den 20 april. Under detta
möte informerade kommunerna och länsstyrelserna om de erosionsproblem
som finns längs den skånska kusten, vilka prioriteringar som görs regionalt
och kommunalt och om de kontakter som finns mellan kommuner, forskare
och myndigheter.

Särskilt intressant och berömvärt är att sju kommuner i Skåne har bildat
ett Erosionsskadecentrum. Detta är en intresseförening som skall verka för
att flexibel, kostnadseffektiv och miljöanpassad erosionsskyddsteknik ut-
vecklas och som kan användas i förebyggande syfte för att därmed minimera
de kostnader som erosion medför. Ytterligare 13 kommuner i Skåne, Hal-
land och på Bornholm har visat intresse för föreningens verksamhet. Det
första årsmötet hålls förresten just i dag, den 24 maj 1994.

Som jag redovisade i ett interpellationssvar tidigare i år, är det ett ansvar
för myndigheter och forskningsinstitutioner att finansiera forskning och ut-
veckling inom erosionsområdet. På kommunerna faller att uppmärksamma
problemen och att ta hänsyn till dem i exempelvis sin fysiska planering.

Vad regeringen kan göra är att verka pådrivande på utvecklingen. Jag
kommer därför nu närmast att medverka till att en diskussion mellan be-
rörda kommuner och myndigheter kommer till stånd som en uppföljning av
de tidigare nämnda mötena. Jag tror att vi, med de initiativ som har tagits
från de inblandade parternas sida, nu verkligen har fört upp stranderosions-
frågorna på dagordningen.

Anf. 69 PER STENMARCK (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Som
jag ser det innehåller det en del positiva initiativ.

Det är ju inte första gången som frågan om vad som kan göras åt de strän-
der framför allt runt den skånska kusten som är skadade av erosion är ak-
tuell. Frågan har varit uppe i åtskilliga fråge- och interpellationsdebatter. Ef-
ter behandling i jordbruksutskottet har också riksdagen gjort ett antal ställ-
ningstaganden.

Allvarligt i sammanhanget är, och har länge varit, att mellan varje debatt-
tillfälle och utan att någonting konkret har gjorts förvärras situationen ytter-
ligare. Nu görs det visserligen en del konkreta saker, men de görs i huvudsak
av ett antal kommuner. Framför allt har Ystad gjort utomordentliga insatser
genom att bygga ett stort antal s.k. hövder. Detta är naturligtivs bra. Under
de år som denna fråga har diskuterats i riksdagen har jag försökt visa på att
vår natur också är en nationell angelägenhet.

Jag hoppas att statsrådet med sina initiativ har rätt och att stranderosions-
frågorna därmed har förts upp på den dagordning där den, som jag ser det,
alltför länge har saknats. Framför allt i ett landskap som faktiskt lider brist
på allemansrättsligt tillgängliga områden är detta utomordentligt viktigt.

Detta har också riksdagen sagt. I ett betänkande från jordbruksutskottet

i december i fjor står det så här: Utskottet anser det viktigt att staten ikläder
sig ett större ansvar dels för att påbörjade skyddsåtgärder skall kunna fullföl-
jas, dels för forsknings- och teknikutveckling men också för genomförande
av det fullskaleförsök som man tidigare talat om i betänkandet.

Min fråga blir därför: Vad har regeringen gjort för att leva upp till de tre
konkreta krav som riksdagen ställde i detta betänkande?

Anf. 70 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Jag har tidigare redogjort för var ansvaret ligger. Jag noterar
att man i jordbruksutskottet lägger väldigt mycket ansvar på staten, samti-
digt som man inte redovisar varifrån vi skall få pengarna. Det är inte så en-
kelt att lösa finansieringsfrågan. På t.ex. Miljödepartementet finns det inga
pengar som vi kan anvisa till den här typen av åtgärder. Däremot finns det
finansieringsmöjligheter hos myndigheterna, om de tycker att det är rätt tek-
nik som man stöttar och att det också är ett forskningsprojekt. Det är sådana
diskussioner som pågår hela tiden.

Det finns ändå erfarenheter som visar att den här frågan inte är så enkel.
Stränder slits på olika sätt, och man har prövat olika metoder. Det kan t.o.m.
vara så att om man skyddar en del av kusten kan det bli värre effekter på
kringliggande delar. I andra länder har man gått över till sandsugning, och
man flyttar tillbaka sanden hela tiden. Det kanske går där sanden är ren.
Men vi vet att det finns också andra problem i det här aktuella området, så
jag tror inte att det är särskilt enkelt med sandsugning heller.

Jag tycker att det är viktigt att vänta tills expertisen och våra forskare kom-
mer fram till på vilket sätt det är bäst att göra de här sakerna. Då kommer
man också att ställa upp med finansiering. Men att betala ett fullskaleprojekt
rakt av utan att det finns pengar anvisade är väldigt svårt.

Anf. 71 PER STENMARCK (m):

Fru talman! I sitt svar säger statsrådet: ”På kommunerna faller att upp-
märksamma problemen---.” Det är riktigt. I det här fallet har man, som

jag ser det, gjort betydligt mycket mer. Man har gjort allt arbete och stått
för den allra största delen av kostnaderna för arbetet. Det tycker jag är något
skevt.

Statsrådet har i olika sammanhang antytt möjligheten att inom ramen för
de olika anslag som olika myndigheter har prioritera just erosionsskadade
stränder. Jag hoppas att det faktum att frågan nu förs upp på dagordningen
är ett led i att göra sådana prioriteringar.

Jag skulle därför vilja fråga: Har de kontakter som nu varit och som stats-
rådet i sitt skrivna svar hänvisade till lett till något resultat och någon förstå-
else för den här typen av satsningar?

Anf. 72 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Det finns nog förståelse för att det här är ett stort problem
och att problemen inte på något sätt minskat. Men jag hävdar fortfarande
att det är nödvändigt för oss på departementet att lyssna på den expertis som
finns i landet. På något sätt måste man grunda sina beslut på det expertisen
kommer fram till.

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar pä frågor

Det beslut som riksdagen har fattat i mars måste man från regeringens sida
se över för att se hur vi skall hantera beslutet. Jag säger än en gång att det
inte finns några medel anvisade. Därför är det inte särskilt enkelt att gå in i
det nämnda fullskaleförsöket.

Det är inte bara nere i Skåne som man har erosionsproblem. Det finns
problem längs älvbrinkar osv. I de fallen har staten inte heller gått in. Det
är inte bara Skånes erosionsproblem som vi skall diskutera.

Anf. 73 PER STENMARCK (m):

Fru talman! Precis som statsrådet sade i sitt svar bildas det nu ett erosions-
skadecentrum i Ystad. Detta är utomordentligt glädjande. Ett ännu oklart
antal kommuner kommer att ingå i detta. Ett forskningscentrum för att för-
söka komma till rätta med problemen är ett viktigt initiativ. Jag delar statsrå-
dets uppfattning att det är ett berömvärt initiativ. NUTEK har också ut-
nämnt Ystad till centrum för att via ny teknik söka skydda stränderna.I det
sammanhanget är det meningen att genomföra det fullskaleförsök som stats-
rådet talar om. Jag inser till fullo de ekonomiska problem som finns förknip-
pade med det.

Låt mig avsluta med att uttrycka förhoppningen att det skall vara möjligt
att genomföra ett sådant försök och att också staten, inte minst mot bak-
grund av de olika beslut som fattats i riksdagen, skall vara med och göra de
nödvändiga satsningarna på det här området.

Anf. 74 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Jag har anteckningar från de möten som vi har haft på Miljö-
departementet kring denna fråga. Vi har haft möten med myndigheterna i
fråga, Naturvårdsverket, NUTEK, SGU och Stiftelsen för miljöstrategisk
forskning. Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, som numera kallas för
Mistra, är inte färdig med fördelningen av medel. NUTEK, Naturvårdsver-
ket och även SGU - framför allt NUTEK - finansierar i dag utvecklingen av
teknik för skydd mot stranderosion. De säger att det är möjligt att inom två
tre år ha fått fram en mer flexibel och miljöanpassad teknik. Man förordar
samarbete med kommunerna, stöder det erosionsskadecentrum som har bil-
dats och är beredd att med sitt teknikupphandlingsstöd medverka till intro-
duktionen av ny erosionsskyddsteknik.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1993/94:535 om delningen av pensionsrättigheter

Anf. 75 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Harry Staaf har - med utgångspunkt från Riksskatteverkets
påpekande att effekterna av en delning av pensionsrättigheter för makar
födda år 1954 eller senare blir mer förutsägbara om garantipensionen beräk-
nas utan hänsyn till vid delning överlåten respektive mottagen pensionsrätt -
frågat mig om jag kommer att verka för att denna frågeställning blir ytterli-
gare belyst i det fortsatta utredningsarbetet.

Harry Staaf har ställt frågan mot bakgrund av att det i regeringens proposi-
tion (prop. 1993/94:250) om reformering av det allmänna pensionssystemet
anges att det bör övervägas om inte också makar födda under åren 1935-
1953 skulle kunna omfattas av delningssystemet och att huvudinriktningen
bör vara att införa ett delningssystem även för den gruppen, förutsatt att det
inte visar sig att ett sådant system skulle innebära betydande tekniska kom-
plikationer.

I Pensionsarbetsgruppens betänkande (SOU 1994:20) om ett reformerat
pensionssystem konstaterades bl.a. att effekterna av delning av pensionsrätt
inom den inkomstrelaterade ålderspensioneringen samspelar i olika hän-
seenden med andra delar av det allmänna pensionssystemet. Delningen kan
t.ex. innebära att pensionsrättigheter som överförts från den ena maken till
den andra och registrerats på dennes pensionskonto inte ger upphov till en
motsvarande högre livspension hos mottagaren på grund av att denne trots
delningen kommer att få del av grundskyddet inom ålderspensionssystemet
i form av den föreslagna garantipensionen. Det nyss redovisade påpekandet
från Riksskatteverket ingick i verkets remissvar med anledning av arbets-
gruppens betänkande.

Om jag har tolkat frågeställaren rätt önskar han besked om jag är beredd
att i det fortsatta arbetet med reformering av det allmänna pensionssystemet
överväga ett delningssystem för de aktuella åldersgrupperna, där garanti-
pensionen beräknas utan hänsyn till den pensionsrätt som kan vara överlåten
respektive mottagen.

Det är min och regeringens uppfattning att ett system för delning av pen-
sionsrättigheter skall införas för makar födda år 1954 eller senare och att
möjligheten att införa ett sådant system även för makar födda under åren
1935-1953 skall övervägas. Den närmare utformningen av ett delningssy-
stem är det för närvarande för tidigt att gå in på. Jag kan dock lova redan
nu att den aktuella frågeställningen kommer att ytterligare belysas i det fort-
satta arbetet.

Anf. 76 HARRY STAAF (kds):

Fru talman! Jag vill uttrycka mitt tack till statsrådet för svaret. Ur min syn-
vinkel är svaret mycket tillfredsställande. Själv är jag mycket positiv till för-
slaget om delning av pensionsrätt mellan makar. Arbetsgruppen föreslog
denna rätt för makar födda år 1954 och senare. Propositionen öppnar för en
delning av pensionsrättigheter för makar som är födda åren 1935-1953, vil-
ket jag är mycket positiv till.

Det som något oroar mig har inte så mycket med förslagen att göra, utan
det har med den allmänna debatten att göra. Det framkommer också av
Riksskatteverkets remissvar att man kanske avstår från att dela denna pen-
sionsrätt därför att man tror att det kan påverka garantipensionen. Det är
ju ingen mening att avhända sig en pensionsrätt om den som får pensionsrät-
ten ändå skulle fått denna pension.

Men min uppfattning är att de allra flesta som denna delning av pensions-
rätten har någon betydelse för har livsinkomster som ligger över den inkomst
som berättigar till en garantipension. Det vore därför mycket olyckligt om
man skulle avstå från att dela pensionsrätten därför att detta tal kommit upp.

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Men nu sade statsrådet att han är beredd att verka för att den aktuella
frågeställningen ytterligare belyses i det fortsatta arbetet. Det är jag mycket
glad för.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1993/94:540 om musikterapi

Anf. 77 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Elisabeth Fleetwood har frågat vilka åtgärder statsrådet avser
att vidta för att stimulera användningen av musikterapi i vården, enkannerli-
gen i psykvården och demensvården.

Det finns i dag ett antal behandlingsformer och som används för att bear-
beta t.ex. psykiska besvär utan att ha språket som det väsentliga redskapet.
De patienter som av något skäl har svårt att uttrycka sig med hjälp av tal-
språk kan ha svårt att dra nytta av psykoterapi som helt bygger på samtal.
Musikterapi som Elisabeth Fleetwood tar upp i sin fråga används i arbetet
med bl.a. utvecklingsstörda personer.

Enligt vad jag har erfarit är musikterapi en terapiform som uppskattas av
många och som används på flera håll inom bl.a. hälso- och sjukvården. Dess-
utom har jag genom Psykiatriutredningens rapport om Psykiatrin och dess
patienter fått information om att de konstnärliga terapiformerna - där mu-
sikterapi ingår - börjar bli starkt efterfrågade på vissa håll.

Jag vill framhålla att det inte ingår i regeringens uppgifter att rekommen-
dera vårdgivare m.fl. vilka enskilda terapimetoder som de bör använda i
vård och rehabilitering. Som Elisabeth Fleetwood vet innebär bestämmel-
serna i hälso- och sjukvårdslagen att det är sjukvårdshuvudmännens ansvar
att bestämma hur vården skall organiseras och vad den skall innehålla för att
man skall uppnå det övergripande målet om en god hälsa och en vård på lika
villkor för hela befolkningen.

Avslutningsvis vill jag nämna att regeringen tidigare detta budgetår har
vidtagit åtgärder för att öka tillgången till psykoterapi. Vi har tagit initiativ
till att höja den särskilda ersättningen för psykoterapeutisk verksamhet som
lämnas till sjukvårdshuvudmännen från 24,5 miljoner kronor för år 1993 till
39,5 miljoner kronor för innevarande år. Genom detta medelstillskott har
patienterna fått ökade möjligheter att få psykoterapi till patientavgift och
med högkostnadsskydd.

Anf. 78 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

I september månad - tror jag att det var - förra året befann jag mig i Värm-
land. Jag, tillsammans med Kulturutredningen, var på Hagegården Musik-
center, som så många av oss känner till. Jag träffade där rektor Gunnar Ahl-
mark för Ingesunds musikhögskola och ställde frågan hur man använde sin
kunskap om musikterapi i vården och vilka möjligheter som det fanns att
föra ut sådan terapi. Han blev glad förfrågan, sade han. Han tog ett exempel
som jag gärna skulle vilja skildra.

Man hade haft en patient som hade kramper. Man visste inte vad kram-
perna berodde på. Händerna var tätt slutna till bröstet och darrade. Patien-
ten kunde inte lossa dem även om han ville, inte heller kunde någon i vården
göra det. Man försökte då med musikterapi. Så småningom märkte man att
händerna började vibrera. Efter ganska lång tid - jag känner inte till tidsinte-
vallet - fick man ett avstånd mellan kroppen och händerna där man kunde
lägga in en trumma. I och med det började vibrationerna naturligtvis ges
ljud. Denna rytmen betydde, det fick jag lära mig av detta besök, att patien-
ten fick kontakt med sig själv och - om man får uttrycka det så - med sin
omgivning.

Det var för mig ett fantastiskt bevis för något som jag några gånger träffat
på tidigare, nämligen att musiken och inte minst rytmen har en oerhörd bety-
delse för oss människor, även om vi inte är musikaliska. När jag talade med
denne rektor sade jag att jag vid tillfälle skulle föra fram detta i riksdagen,
eftersom jag tycker att detta är så väsentligt.

Min förhoppning är att man på olika vägar skall kunna stimulera använd-
ningen av denna musikterapi. Jag vet att det sker en sådan användning, men
jag är också ganska övertygad om att den inte sker i den utsträckning som
framför allt patienterna, men även samhället, skulle ha nytta av.

Anf. 79 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Den beskrivning som Elisabeth Fleetwood gjorde av ett fall
där man haft glädje av denna metod är ett exempel som visar att man inte
alltid kan använda - låt oss kalla dem - traditionella metoder, som jag snud-
dade vid i mitt svar. Det är väl inget tvivel om, vilket också Psykiatriutred-
ningens rapport visade, att vissa patienter har glädje av denna form av be-
handling.

Ett sätt att få mer kunskap om detta var i och för sig det utredningsarbete
som bedrevs inom Psykiatriutredningen. Tankegångarna i samband med
riksdagens behandling av den proposition om psykiatrin som under de när-
maste veckorna kommer att behandlas här i riksdagen är att få till stånd en
utredning som för första gången på mycket länge skall se över de metoder
som används inom svensk psykiatrisk vård. Jag utgår från att detta är en av
de saker som då tas upp.

Anf. 80 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Fru talman! Jag är glad över att höra det. Jag har själv för avsikt att hålla
nära kontakt med Ingesunds musikhögskola. Jag är övertygad om att musik-
terapi finns på alla våra folkhögskolor, åtminstone tror jag det. Men nu har
jag råkat få kontakt med denna skola och vill gärna försöka främja dess verk-
samhet utan att nedvärdera någonting som görs någon annanstans. Jag upp-
fattar musikterapin som sådan av ett sådant värde för människor med psy-
kiska problem att vi måste se närmare över möjligheterna till att stimulera
användningen av den.

Vi bör också, som statsrådet säger i svaret, försöka få våra huvudmän på
detta område att observera vilken hjälp man kan ha av musikterapi. Jag ser
det naturligtvis främst från mänsklig synpunkt. Jag är nämligen helt överty-
gad om att det är minst lika svårt att drabbas av en psykisk sjukdom som av

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

en fysisk. Vi måste se till att använda alla de möjligheter som finns när det
gäller att hjälpa alla som vänder sig till psykvården.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1993/94:529 om virkesleveranserna till inlandsså-
garna

Anf. 81 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Bengt Hurtig har frågat mig vilka åtgärder jag avser föreslå
för att inlandssågarna skall få tillgång till nödvändiga virkesleveranser.

Jag härvid flera tillfällen här i kammaren besvarat frågor om huruvida jag
är beredd att föreslå några åtgärder som beror av staten helt eller delvis ägda
företag. Jag har då sagt att det ankommer på företagens styrelser och ledning
att besluta i sådana frågor. En sådan fråga är just Assidomän AB:s virkesle-
veranser till inlandssågarna. Denna beslutsordning gäller såväl privat ägda
som helt eller delvis statligt ägda företag. Jag ser därför ingen anledning att
ingripa i denna beslutsordning som också gäller för Assidomän AB.

Anf. 82 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag tackar för svaret, även om det, som så många gånger tidi-
gare, måste betraktas som tämligen enkelspårigt. Det ekonomiska livet är
ibland mer komplicerat i verkligheten än i teorin.

Det finns ingen riktig marknad när det gäller leveranser av timmer till de
många inlandssågarna. Domän har i många kommuner en helt dominerande
ställning, och skogsägarna har rätt att samverka i Skogsägarföreningen och
kan på sitt sätt naturligtvis påverka leveranserna till inlandssågarna. De pri-
vata skogsägarföreningarnas virke räcker över huvud taget inte. Jag menar
att Domän utnyttjar sin marknadsdominans som leverantör av virket. Sam-
hället har satsat en hel del på att sågarna skall överleva. För vårt läns vid-
kommande är de elva stycken. De har betraktats som en ryggrad i kommu-
nerna. I dessa samhälleliga satsningar ligger bl.a. lokaliseringsmedel och
Träman 90-programmet.

Nu hotas de flesta av de elva sågarna. Det handlar inte om att ingripa i en
beslutsordning, utan det handlar om att diskutera hur virkesleveranserna
skall klaras ut och hur problemen med sågarna skall kunna lösas.

Anf. 83 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Jag tror att Bengt Hurtig är väl medveten om den för närva-
rande rådande situationen vad gäller sågtimmer. Priserna är förhållandevis
låga för råvaran, medan utpriserna från sågverken är goda. Det innebär att
det råder brist på sågtimmer i och med att sågverksindustrin, men inte alltid
skogsägarna, gör goda vinster.

Jag noterar att det framgår av riksskogstaxeringen att det finns en bety-
dande tillgång på skogsråvara i Norrland. Det gäller naturligtvis att få ut mer
till sågverken och till industrierna för att därmed även kunna ge ökad syssel-
sättning.

I de aktuella fallen vill jag påpeka att Assidomän måste agera rationellt
som ett enskilt bolag. Assidomän har gjort så tidigare. I årsredovisningen
har man aviserat sina intentioner. Det är inte så att sågtimret för Assidomän
ligger kvar i skogen, utan det är fråga om vilket sågverk som sågtimret skall
sågas på. Jag tycker inte att vi skall sätta ort mot ort i respektive del av Norr-
land.

Jag noterar att 45 % av leveranserna av sågtimmer i Arvidsjaur/Atjeplog
kommer från Assidomän. Men jag anser samtidigt att det borde finnas möj-
ligheter att få sågtimmer från andra delar av bestånden. Vi kommer att fort-
sätta att föra den redan påbörjade dialogen med sågverken. Vi avser att ta
fortsatta initiativ i samtalen. Men de måste ske på frivillig basis där bägge
parterna är beredda att hjälpa till att få fram mer timmer från skogen.

Anf. 84 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Det är i alla fall något att man är beredd att ställa upp i de
diskussionerna.

I samband med bildandet av det nya bolaget med Assidomän och NCB
skickade Näringsdepartementet ut ett pressmeddelande. Av pressmeddelan-
det framgår att bolaget har gjort klart för regeringen att den privata såg-
verksindustrin stärks av sammanslagningen. Det nya bolaget skall på kom-
mersiella grunder fortsätta diskussionerna med övriga intressenter i skogsin-
dustrin i frågor som rör den svenska virkesmarknaden.

Detta meddelande uppfattas delvis som ett stöd för att man på kommer-
siella grunder skall få möjlighet att köpa timret av en så stor leverantör som
Domän.

Det är lätt att prata om marknadsmässiga villkor och grunder. Men det
förutsätter att det finns en konkurrenssituation och ett realistiskt utbud som
ligger i rimlig närhet av sågarna. Man skall inte tvinga sågarna att köpa fas-
tigheter från Domän eller timmer från andra producenter som ligger långt
bort från sågarna och därigenom få höga transportkostnader.

Anf. 85 TALMANNEN:

Jag får erinra om de tidsregler som gäller.

Anf. 86 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Först vill jag gå tillbaka till sammanslagningen av Assidomän.
Där fanns redan i årsredovisningarna markerat vilka intentioner som fanns,
dvs. att av rationaliseringsskäl nyttja litet mer av råvaran i befintliga egna
anläggningar. Däremot gjorde sammanslagningen att fokus flyttades från
sågverk till pappers- och massaindustrier.

I ett läge där sågtimret betalas utomordentligt väl vill alla ha mycket, me-
dan i lågkonjunkturer vill de ha mindre. Det gäller att få fler aktörer än Assi-
domän att flytta sågtimret ut ur skogarna. Det kan delvis vara en fråga om
pris. Jag noterar att 55 % av sågtimret i Arvidsjaur/Arjeplog faktiskt kom-
mer från andra leverantörer och att det finns en uppbyggnad av skogsråvara
i Norrland.

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Anf. 87 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Om det vore fråga om pris skulle inte Assidomän slå fast att
man kommer att ta hand om huvudparten av virket för egen del. Det skall
ske oavsett priset. Då utnyttjar Assidomän en dominerande ställning som
leverantör av råvaror. Det kan rimligen inte vara i enlighet med de mark-
nadsekonomiska principer som Per Westerberg i andra sammanhang brukar
tala för.

Anf. 88 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Jag uppskattar Bengt Hurtigs mycket starka inlevelse i de
marknadsekonomiska principerna.

Självfallet försöker Assidomän som varje rationellt kommersiellt bolag att
göra det som bäst gynnar företagets egna intressen. Skulle företaget långsik-
tigt få mer betalt för sågtimret utanför koncernen är det naturligtvis mera
rationellt att sälja det där. Däremot är det inte rationellt att göra kortsiktiga
affärer genom att under en akut högkonjunktur sälja av sågtimmer i större
utsträckning är vid en lågkonjunktur. Det skulle inte vara lönsamt för före-
tagsgruppen i sig. Det finns inte någon statlig skyldighet vid sågtimmerför-
söijning. Vi vill ta till vara hela det råvarubestånd som finns för att ge syssel-
sättning och arbetstillfällen i Norrland men också skälig ersättning till re-
spektive ägargrupp.

Anf. 89 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Det är uppenbart att det för närvarande inte råder en riktig
marknadsekonomisk situation. Det är självklart att den nya koncernen i
första hand ser till sina egna intressen. Förut hade Domänverket ett regio-
nalpolitiskt ansvar som i princip nu är borta.

Detta faktum leder inte säkert till att vi får någon maximal samhällsekono-
misk effektivitet i den delen av landet. Samhället får ta på sig en mängd kost-
nader för att 5-10 av sågverken måste bomma igen. Då blir det naturligtvis
en belastning på Arbetsmarknadsdepartementets budget och den sociala
budgeten osv. De sågverken har ansetts vara en ryggrad i Norrlands inlands
näringsliv. Vi har ett samhällsekonomiskt ansvar att de kan få fortsätta i så
stor utsträckning som möjligt.

Anf. 90 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Det är inte så att sågtimret från Norrbotten eller Arvidsjaur/
Arjeplog dras ned till Sydsverige. Det är bara fråga om var sågtimret skall
sågas, antingen vid något av Assidomäns sågverk eller något av de privata
inlandssågverken eller kustsågverken. Då skapas sysselsättning där.

Jag är helt övertygad om att det, i enlighet med riksskogstaxeringens klart
belysta redovisning av råvarutillgångarna i skogen i Norrland, med bättre
prisbildning borde finnas möjligheter att få fram mer sågtimmer som totalt
sett ger fler arbetstillfällen. Men även här behövs det god vilja från alla in-
blandade parter för att hjälpa till att få fram sågtimmer till industrin.

Anf. 91 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! Då måste Assidomän vara beredd att diskutera priset. Den
sysselsättningseffekt som eventuellt kan uppstå i de stora bulksågverken,

som tillverkar grova dimensioner som skickas till arabvärlden, är betydligt
mindre än den som kan uppstå i de mindre sågverken med en hög förädlings-
grad. Däri ligger ett samhällsekonomiskt ansvar.

Anf. 92 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag skall fatta mig kort.

Visst skall Assidomän diskutera priset. Det gäller att få fram mycket såg-
timmer. Det är inte i första hand sysselsättningen utan det är förädlingsvär-
det som vi skall leva av och som skapar välfärden. Det måste göras rationellt.
Jag tror att det går att få fram mer sågtimmer i Norrbotten och Västerbotten,
precis som riksskogstaxeringen pekar på.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1993/94:537 om stödet till innovatörer och uppfin-
nare

Anf. 93 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Margareta Viklund har frågat mig om jag är beredd att verka
för ytterligare stöd till innovatörer och uppfinnare, utöver bildandet av stif-
telsen Innovationscentrum med medel från Fond 92-94.

Innovationsverksamhet har stor betydelse för att öka tillväxt, sysselsätt-
ning och förnyelse i ekonomin. Nivån på innovationsverksamheten är bero-
ende av såväl enskilda personers förmåga och kompetens som ett klimat som
främjar och premierar kunskap, kreativitet och förnyelse. Det finns inget
enkelt sätt att främja innovationer, eftersom en rad olika faktorer samver-
kar. Det mest grundläggande är dels att det finns goda allmänna förutsätt-
ningar för företagen, dels att utbildningsnivån är hög. Regeringen har initie-
rat en rad åtgärder av generell karaktär. Dessa omfattar bl.a. skatterefor-
mer, skärpt konkurrenslagstiftning, privatisering, avreglering och reforme-
ring av regler som hämmat ett effektivare resursutnyttjande. Vidare har re-
geringen tillfört marknaden för både riskkapital och riskvilligt kapital ökade
resurser. Exempel på sådana åtgärder är nyföretagarlånet, teknikbrostiftel-
serna och Innovationscentrum.

Regeringen har för avsikt, som redovisats i årets budgetproposition, att
uppdra åt NUTEK att lämna förslag på olika insatser för att stimulera inno-
vationsverksamhet. De åtgärder som kan övervägas är t.ex. att genomföra
Innovationsutredningens förslag om årlig innovationsvecka, stipendier och
framtagning av undervisningsmaterial avseende innovationer och uppfinna-
res arbete. Regeringen avser att ge Innovationscentrum riktlinjer för att, ut-
över innovationsstödet, även finansiera sådan verksamhet.

Anf. 94 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret. Ganska ofta
får vi nu för tiden rapporter i TV och i andra massmedier om att dagens inno-
vatörer har det rätt jobbigt. De har svårt att själva skörda frukterna av sin
idé eller sin uppfinning liksom även att låta den komma det svenska närings-

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

livet till del. Det verkar att vara krångliga vägar att gå för att få en produkt
erkänd, betrodd och insatt i produktionen. Många idéer har därför antingen
hamnat i papperskorgen, fångats upp av utländska uppköpare eller lagts i
någon skrivbordslåda.

Orsaker till att nya innovationer inte har lett till något nyföretagande är
bl.a. svårigheter att få fram riskkapital till innovationsprojekt i tidiga stadier
och att byråkratin tar i anspråk resurser som skulle kunna användas kon-
struktivt i företaget, att uppfinnare nedvärderas socialt, att skatteregler inte
gynnar uppfinnare och finansiärer och att uppfinningar exporteras i stor
skala utan att tas till vara i svenskt näringsliv.

Men det verkar vara en omsvängning på gång i skuggan av kris, lågkon-
junktur och arbetslöshet, och det är ju bra. Regeringen har, som näringsmi-
nistern också påpekar, vidtagit en mängd åtgärder för att generellt förbättra
företagsklimatet: skärpt konkurrenslagstiftning, avreglering, förbättrade
skattevillkor för företagande m.m.

Innovationsutredningen föreslog en rad åtgärder för att förbättra innova-
tionsklimatet i Sverige. Bl.a. föreslogs att royaltyinkomst skulle skattebe-
frias de två första åren och därefter beskattas som inkomst av kapital. Det
skulle höja innovationstakten och minska förutsättningarna för att placera
royaltyinkomster utomlands. Jag vet att det fordras intresse, engagemang,
kunskap, fantasi, kreativitet och en mängd andra goda egenskaper för att
kunna bedöma om en idé är gångbar, men åtgärder som exempelvis skatte-
befrielse av royaltyinkomster skulle enligt min uppfattning innebära att fler
idéer prövades till gagn för näringslivet och den svenska ekonomin. Är nä-
ringsministern beredd att verka också för en sådan förbättring för innovatö-
rerna?

Anf. 95 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Det senare förslaget är inte det som jag själv främst är in-
ställd på att driva. Det som jag främst vill driva är i stället det s.k. riskkapital-
avdraget, som jag själv har initierat utredningar om. Det var också ett av
Innovationsutredningens huvudförslag. Detta förslag grundar sig på det
amerikanska s.k. business-angel-systemet, som är ett sätt att få en skattekre-
dit om man är beredd att i minst fem år binda kapital i tidiga innovationsske-
den. Det har stått för finansieringen av ungefär 80 % av mindre utvecklings-
projekt i USA under senare år och har därmed varit utomordentligt fram-
gångsrikt.

Jag vill gärna försöka skapa förutsättningar för att finansiera ett sådant
program inom ramen för statsbudgeten. Det misslyckades vid det gångna
årsskiftet, men jag driver frågan alltjämt.

När det gäller övriga åtgärder som vi har vidtagit vill jag nämna att det är
fråga om en flerdubbling av insatserna för innovations- och uppfinnarverk-
samheten. Vi har också gjort insatser för teknikspridning genom att utifrån
de bästa exempel som vi har kunnat se i andra länder försöka ”gifta samman”
entreprenörerna med forskarna för att backa upp avknoppningar från stora
företag, så att man kan få fram nya projekt och nya produkter och därmed
ny teknik.

Det tar dock tid innan denna typ av åtgärder hinner verka. Det har gjorts

väldigt mycket i detta sammanhang under de senaste åren, och det är egentli-
gen riskkapitalavdraget som jag själv saknar i arsenalen för att skapa ett
utomordentligt konkurrenskraftigt innovationsklimat i Sverige.

Anf. 96 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! Jag tycker att det är mycket bra att dessa frågor kommer upp
och att näringsministern är beredd att satsa på innovatörerna. När jag är ute
på olika håll i landet kommer väldigt många fram med sina problem just på
detta område. Man vet inte riktigt vilka vägar man skall gå. Man har mycket
bra idéer men ont om pengar, och man vet inte hur man skall kunna få fram
sin idé till en verklig produkt.

Om vi kan få tag i alla dessa goda idéer, tror jag att vi ännu bättre skulle
kunna hjälpa Sverige på fötter. Jag tror att vi i Sverige är ganska duktiga.
Om vi kan göra något som leder till att innovatörerna känner att de har en
kanal för att nå fram med sina projekt, tror jag att vi kan hjälpa väldigt
många.

Anf. 97 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag tror dock att man först skall vara klar över att inte alla
idéer och uppfinningar är bra. Det är en utomordentligt smärtsam och svår
uppgift att sortera ut vad man kan stödja och satsa på. Jag är därför ytterst
attraherad av tanken på riskkapitalavdraget. Genom ett sådant skulle många
privata intressenter kunna göra utvärderingar, och därmed skulle det också
kunna bli många att söka stöd från.

När det gäller de aktuella åtgärderna vill jag bara peka på att det den 1
februari i år inrättades en het linje till NUTEK med ett 020-nummer. Genom
den kan man få möjlighet till råd och dåd från staten på det här området.

Det är vidare så att ett antal som inte har fått stöd kanske borde ha fått
det samtidigt som kanske många får stöd utan att de borde ha fått det. Det
är oundvikligt inslag i den process som förekommer i ett sådant här samman-
hang.

Anf. 98 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! När det gäller finansieringen finns det en brist på s.k. grodd-
och startkapital, som kan fungera som en länk innan projektet har kommit
i gång. Det är i denna gråzon som många tappar tron och lusten att fortsätta.
Dessutom kan signalerna där gå till intressenter i andra länder som kan vara
villiga att stödja ett projekt. Kommer det som näringsministern säger och
alla de åtgärder som har blivit vidtagna och som kommer att vidtas att
minska grodd- och startkapitaltiden?

Anf. 99 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag vill först säga att de årliga anslagen till det direkta inno-
vationsstöd som förmedlas via NUTEK:s innovationscentrum har drygt tre-
dubblats. De s.k. teknikbrostiftelserna är satsningar därutöver, där man spe-
ciellt försöker att få ut mer av produkter från högskolornas högteknologi-
forskning, inte bara akademiska uppsatser utan sådant som kan ge verkliga
jobb och investeringar.

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Svar pä frågor

När det gäller grodd- och startkapital har vi gjort en mycket kraftig ök-
ning, och det gäller att försöka utvärdera resultatet av detta, så att man inte
tar alltför många steg samtidigt.

Vad beträffar royaltyintäktema vill jag kort bara nämna att det i Sverige
i stort sett råder en balans mellan intäkter och utgifter vad gäller royaltyer,
där vår mycket stora läkemedelsindustri står för en stor del. Därmed är inte
sagt att läget inte kan bli bättre. Det kan det bli.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU30

Skatteutskottets betänkanden 1993/94:SkU30, SkU35, SkU39 och SkU40
Lagutskottets betänkanden 1993/94:LU29, LU30, LU33, LU36 och LU37
Kulturutskottets betänkanden 1993/94:KrU30 och KrU31

18 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Förslag

1993/94:RR10 Riksdagens revisorers förslag angående särskilda boendefor-
mer för äldre

Konstitutionsutskottets betänkande

1993/94:KU36 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m.

Finansutskottets betänkande

1993/94:FiU23 Oförutsedda utgifter för budgetåret 1994/95

Kulturutskottets betänkanden

1993/94:KrU29 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
1993/94:KrU33 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Jordbruksutskottets betänkanden

1993/94:JoU21 Åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m.

1993/94:JoU25 Lag om behörighet att utöva veterinäryrket
1993/94:JoU27 Licensområden för älgjakt m.m.

Näringsutskottets betänkanden

1993/94:NU17 Energipolitik

1993/94:NU22 Handel med el i konkurrens

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU15 Ändringar i arbetsmiljölagen

19 § Anmälan om fråga

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

Anmäldes att följande fråga framställts

den 20 maj

1993/94:544 av Bo Nilsson (s) till näringsministern om svensk varvsindustri:

Riksdagen beslöt den 13 april 1994 på förslag från näringsutskottet beträf-
fande stöd till svensk varvsindustri följande:

Med hänsyn till den utsatta situation som varvsföretagen nu till följd av
snedvridna konkurrensförhållanden befinner sig i anser utskottet att det
noga bör prövas att under våren 1994 vidta åtgärder som kan förbättra kon-
kurrenssituationen för svensk varvsnäring. EKN bör sålunda skyndsamt re-
dovisa det uppdrag man fått av regeringen. Om EKN:s uppdrag resulterar i
förslag till åtgärder som syftar till likvärdiga garantivillkor för den svenska
varvsnäringen i förhållande till dem som gäller i jämförbara konkurrentlän-
der bör regeringen skyndsamt genomföra dem i lämplig form.

Regeringen bör vidare göra en översyn av konkurrensvillkoren i övrigt för
svensk varvsnäring och återkomma till riksdagen med förslag som syftar till
att varvsnäringen i Sverige får likvärdiga konkurrensförhållanden med
varvsindustrin inom OECD. EKN har redovisat sitt uppdrag den 21 april
1994.

Min fråga blir följaktligen:

Vad avser näringsministern göra under våren 1994 för att svensk varvs-
industri skall få likvärdiga konkurrensvillkor med övriga länder?

20 § Kammaren åtskildes kl. 20.09.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 15 § anf. 90 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

LISBET HANSING ENGSTRÖM

/Barbro Nordström

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994 Innehållsförteckning

Tisdagen den 24 maj

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Svar på fråga 1993/94:500 om Gotlands status i ett EU-perspektiv 1

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Kenneth Attefors (nyd)

3 § Svar på fråga 1993/94:501 om försäljning av ubåtar till Pakistan 4

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Bengt Hurtig (v)

4 § Svar på fråga 1993/94:523 om svartjobb inom anläggningsbran-

schen .......................................... 6

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Sten Andersson i Malmö (m)

5 § Svar på fråga 1993/94:536 om den särskilda avgiften för katalog-

uppgifter ....................................... 9

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Harry Staaf (kds)

6 § Svar på fråga 1993/94:539 om fosterhemsplaceringar ........ 11

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Göte Jonsson (m)

7 § Svar på fråga 1993/94:531 om utfärdandet av främlingspass ... 13

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Viola Furubjelke (s)

8 § Svar på fråga 1993/94:527 om omställningsstödet........... 17

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Jan Jennehag (v)

9 § Svar på fråga 1993/94:532 om jakt på stora rovdjur.......... 18

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

John Andersson (-)

10 § Svar på fråga 1993/94:533 om minskning av renstammar..... 20

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

John Andersson (-)

11 § Svar på fråga 1993/94:526 om FN:s multilaterala upphandling 23

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Lars Moquist (nyd)

12 § Svar på fråga 1993/94:541 om erosionsproblemen vid kusterna 25

Statsrådet Görel Thurdin (c)

Per Stenmarck (m)

13 § Svar på fråga 1993/94:535 om delningen av pensionsrättigheter 28

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Harry Staaf (kds)

14 § Svar på fråga 1993/94:540 om musikterapi ............... 30

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Elisabeth Fleetwood (m)

15 § Svar på fråga 1993/94:529 om virkesleveranserna till inlandsså-

garna .......................................... 32

Näringsminister Per Westerberg (m)

Bengt Hurtig (v)

Talmannen (om debattreglerna)

16 § Svar på fråga 1993/94:537 om stödet till innovatörer och uppfin-

Prot. 1993/94:109

24 maj 1994

nare ........................................... 35

Näringsminister Per Westerberg (m)

Margareta Viklund (kds)

17 § Förnyad bordläggning............................... 38

18 § Bordläggning ..................................... 38

19 § Anmälan om fråga

1993/94:544 av Bo Nilsson (s) om svensk varvsindustri..... 39

gotab 46869, Stockholm 1994

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:109 Tisdagen den 24 maj

Riksdagens protokoll1993/94:109

Tisdagen den 24 maj

Kl. 18.00-20.09

24 maj 1994 Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1993/94:109