Riksdagens protokoll

1993/94:105

Tisdagen den 17 maj

Kl. 14.00-16.10

18.00-19.11

Protokoll

1993/94:105

1 § Meddelande om uteblivet svar på interpellation Svar på frågor

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1993/94:146

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1993/94:146 av Rolf L Nilson (v) om försurning
har meddelats till kammarkansliet att miljöministern inte har möjlighet att
besvara interpellationen på grund av resa till New York och CSD-sessionen
den 16 maj 1994.

Däremot är interpellanten välkommen att omvandla interpellationen till
fråga. Detta har meddelats genom kammarkansliet och expeditionschefen
Lars Dahllöf.

Stockholm den 6 maj 1994

Olof Johansson

2 § Svar på fråga 1993/94:496 om reklamskatten på vissa namnupp-
gifter i telefonkatalogen

Anf. 1 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Ulla Orring har frågat mig vilka åtgärder som jag ämnar vidta
för att slopa den ur jämställdhetssynpunkt orättvisa tillämpningen att ta ut
reklamskatt vid angivande av makars olika efternamn i telefonkatalogen.

Enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam tas skatt ut för
annons som är avsedd att offentliggöras inom landet och för reklam som är
avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Skatt på annonser
tas ut på såväl kommersiella som sådana icke-kommersiella annonser eller
annan text som har publicerats mot vederlag. Har särskilt utrymme upplåtits
mot vederlag i trycksak för återgivning av text eller bild för annan än utgiva-
ren utgår alltså skatt även för annons eller text som inte är kommersiell. Ef-
tersom uppgift om ytterligare efternamn inte ingår i abonnemangspriset de-
biteras det särskilt. Skatt kommer därför enligt gällande regler att tas ut med
11 % på det vederlag som erlagts för den särskilda namnupplysningen.

Reklamskatten medför en rad tillämpningsproblem för såväl skattemyn- 1

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 105

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

digheten som för de skattskyldiga. Utvecklingen på medieområdet har inne-
burit att reklam i växande omfattning förekommer i nya medier. Denna ut-
veckling medför att såväl tillämpningsproblemen som de redan nu i viss mån
existerande konkurrensneutralitetsproblemen blir allt större. Några regler
om reklamskatt finns inte inom EG:s regelverk. Vid ett EG-medlemskap
måste vissa ändringar göras så att någon beskattning inte sker vid landets
gränser. Utredningen om en teknisk anpassning av mervärdesskatten och
punktskatterna till EG kommer i månadsskiftet maj/juni 1994 att lägga fram
sitt delbetänkande avseende punktskatteanpassningen. Enligt vad jag har
erfarit kommer utredningen däri bl.a. att föreslå vissa ändringar vad avser
reklamskatten. Med anledning härav anser jag att man bör avvakta detta be-
tänkande innan några ändringar föreslås i den gällande lagstiftningen.

Anf. 2 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Ärendet är inte precis nytt. Jag har i många år motionerat i frågan till riks-
dagen. Nu senast i våras har frågan behandlats i riksdagen av skatteutskottet
utan att resultera i ett slopande av denna ”jämställdhetsskatt”.

Frågan kvarstår. Varför skall man ha reklamskatt på jämställdhet, vilket
jag anser det vara i det här fallet? I utskottet hänvisar man till att det är fråga
om hur Telia AB tar ut sina avgifter. Det låter ju enkelt. Företaget är re-
klamskattepliktigt och måste leverera in skatten om inte statsmakterna be-
slutar att slopa den.

Utskottet sade att regeringens ställningstagande bör avvaktas. Det är där-
för jag har ställt frågan till statsrådet i dag. Nu svarar statsrådet och hänvisar
till en utredning om teknisk anpassning av mervärdesskatt och punktskatter.
Den utredningen skall vara klar och levereras i maj/juni.

Denna fråga har varit föremål för flera ställningstaganden. Även i Re-
klamskatteutredningen gjordes en stor översyn av reklamskatten. Mycket
talar för att reklamskatten måste slopas. Men finansieringen är den stora frå-
gan.

Jag måste fråga statsrådet: Kan man inte bryta ut den här delen och förbe-
handla den? Det är många kvinnor och sammanboende som ser detta som
ytterligare ett sätt att taxera. Det är inte en så stor summa, men det är en
klåfingrighet från myndigheternas sida.

Anf. 3 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Frågan om reklamskatten är mycket komplicerad. Jag delar
utskottets uppfattning att det måste finnas en finansiering när man slopar
reklamskatten. Det finns anledning att avvakta utredningen och se vilka
möjligheter till finansiering som finns.

Anf. 4 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Frågan om reklamskatten omfattar så mycket. Det handlar
bl.a. om medier, och det är en stor sak. Men här gäller det en uppgift om
privatpersoner som finns i telefonkatalogens vita sidor.

När man tecknar ett teleabonnemang med Telia har man i och med detta
avtal rätt att använda sig också av rätten att överföra ett sådant meddelande.

När det gäller telefonkatalogens avsnitt för privatpersoner kan man verkli-
gen ifrågasätta om inte dessa uppgifter skall kunna införas i den delen och
vara undantagen för momsbeskattning.

Dessa uppgifter är närmast klassiska. Man har sitt namn i telefonkatalo-
gen. Nu har vi ett system i Sverige där det finns många sammanboende med
olika efternamn. Då tycker jag att privatpersoner inte skall behöva bestraf-
fas extra med detta. Jag tycker att statsrådet borde klart och tydligt kunna
säga: Detta skall vi förbehandla.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1993/94:511 om åtgärder mot spekulativa place-
ringar

Anf. 5 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! John Bouvin har frågat mig om vilka åtgärder jag tänker vidta
för att förhindra en upprepning av de förluster som drabbat ”Norska Carne-
gie” på grund av att en anställd gjort ”spekulativa placeringar”.

Carnegie AS, som ägs av en norsk dotterbank till Nordbanken, har gjort
vissa förluster vid handel med obligationer. Enligt vad som hittills framkom-
mit beror förlusterna på att en chefsmäklare har tagit otillåtna positioner.

Carnegie AS är ett norskt finansiellt institut och står under tillsyn av Kre-
dittillsynet i Norge. Det är således en fråga för norsk myndighet och lagstif-
tare att vidta eventuella åtgärder med anledning av det aktuella fallet. Jag
antar emellertid att John Bouvin är intresserad av att veta om det vidtas
några åtgärder i Sverige för att förhindra att något liknande skulle kunna
inträffa här.

Inledningsvis kan konstateras att det är svårt, för att inte säga omöjligt,
att genom lagstiftning hindra att enskilda tjänstemän i ett finansiellt institut
bryter mot regler som gäller för verksamheten.

För de svenska institut som är verksamma på värdepappersmarknaden
ställs i lagstiftningen krav på att de skall ha egna kontrollrutiner som svarar
mot riskerna i verksamheten.

Det som inträffat i Norge är inte unikt. Likartade händelser har inträffat
världen över. Erfarenheterna av sådana händelser visar att den svaga punk-
ten ofta är institutens egna rutiner. För att möta utvecklingen på de finan-
siella marknaderna och de ökade riskerna pågår i instituten ett omfattande
arbete på att utveckla de interna rutinerna.

För att förbättra säkerheten och stabiliteten i handeln arbetar Finansde-
partementet med att utforma nya regler om kapitaltäckning för marknadsris-
ker. Dessa regler kommer att innebära att instituten måste ha större kapital
än nu för att skydda sig mot riskerna i värdepappershandel.

Förutom institutens eget arbete med kontrollsystem och krav på tillräck-
ligt kapital, fordras naturligtvis en effektiv tillsyn. I Finansinspektionens nya
organisation har ökad vikt lagts på den operativa tillsynsverksamheten.

Till John Bouvin kan jag därför ge beskedet att betydande åtgärder har

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar pä frågor

vidtagits och vidtas av staten för att genom lagstiftning och tillsyn säkerställa
att riskerna vid värdepappershandeln hålls inom kontrollerade ramar.

Anf. 6 JOHN BOUVIN (nyd):

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Jag skulle gärna vilja höra litet mer
uttömmande vad det är för betydande åtgärder som nämns i svaret och om
det dessutom är riktigt att det dagligen omsätts i världen 1 000 miljarder US-
dollar i värdepappershandeln, den s.k. derivathandeln.

Det är 1 000 miljarder dollar, dvs. 8 000 miljarder svenska kronor, som
omsätts. Norska Carnegie försökte göra en spekulativ vinst. Det stoppade
in 5 miljarder och förlorade 250-300 miljoner på ett bräde.

Då frågar man sig: Vad händer inom den svenska bankvärlden? Det gäller
exempelvis S-E-Banken, Handelsbanken, osv. med de mångmiljardvinster
som man gjort i just spekulativt syfte.

Kan statsrådet erkänna eller på något sätt säga att det bara är 5 % av dessa
8 000 miljarder svenska kronor som omsätts vaije dag som enbart är varor
och tjänster, och resten är alltså spekulationer? Är det riktigt, eller är det
bara taget ur luften?

Anf. 7 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Kapitalrörelser av olika slag och finansiella placeringar har
andra syften än enbart varuhantering. Det är exempelvis fråga om riskkapi-
talinvesteringar. Det är fråga om att skydda placeringar. Mycket av den s.k.
derivathandeln är ägnad att begränsa ett risktagande. Det finns naturligtvis
ändå skäl, vilket jag har nämnt, att noga penetrera vad som krävs vad gäller
kontroll och tillsyn.

Det fall som John Bouvin tar som exempel är oerhört svårt att hantera.
Det gäller nämligen en tjänsteman som bryter mot reglerna. Norska Carne-
gie har så vitt nu kan bedömas inte gjort något fel. En enskild tjänsteman
bröt mot de regler som norska Carnegie hade ställt upp. I samband med
bankkrisen arbetade vi mycket intensivt genom att lagstifta, stimulera och
ställa krav på instituten att ha interna rutiner så att man på ett bättre sätt
kan motverka risken av att en tjänsteman bryter mot regelsystemet. Det är
sådana åtgärder det nu gäller att ta till. Det är detta som frågeställningen
gäller i det här enskilda fallet.

Anf. 8 JOHN BOUVIN (nyd):

Fru talman! Jag får väl tacka för svaret.

Jag kan ta Nordbanken som ett exempel. Banken hade en fastighetskris
för ett antal år sedan. Samma sak håller på att hända igen. Är siffran som
kommer från regeringen eller Finansdepartementet eller varifrån den nu
kommer korrekt? Är det bara ungefär 5 % av dessa enorma summor som
utgörs av varor och tjänster medan resten är s.k. spekulationer på spekula-
tioner?

Anf. 9 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag kan inte ge någon exakt siffra. Om man placerar pengar
exempelvis genom att köpa aktier i ett bolag är det en riskvillig investering.

Det är ingen spekulation. Om man skyddar ett köp av aktier genom att an-
vända derivat är det inte heller någon spekulation utan i många fall ett sätt
att begränsa risker. Man kan inte göra en sådan distinktion som John Bouvin
försöker göra här.

Så till frågan i stort. Jag är fullt medveten om - inte minst efter att ha ren-
sat upp efter 1980-talets spekulationsekonomi där jag verkligen har försökt
penetrera vad som har inträffat - om de risker som kan finnas. Som jag sade
är vi fullt sysselsatta med att ta fram den lagstiftning som behövs och med
att även på annat sätt skapa förutsättningar för en bra tillsyn och en intern
kontroll i instituten.

Överläggningen var härmed avslutad.

Välkomsthälsning

Anf. 10 TALMANNEN:

Riksdagen besöks i dag av Ålands lagtings nyvalde talman Roger Jansson
och lagtingssekreterare Lars Ingmar Johansson. Vi hälsar dem varmt väl-
komna till riksdagen.

4 § Svar på fråga 1993/94:512 om skatteåterbetalning för ofärgad die-
selolja

Anf. 11 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Tage Påhlsson har frågat mig vilka åtgärder som regeringen
avser att vidta för att snabba upp proceduren beträffande skatteåterbetal-
ning för dem som köpt ofärgad olja i stället för den gröna.

Efter riksdagens beslut i februari har det särskilda skattekontoret i Lud-
vika tillfälligt anställt 20 personer för att ta hand om ansökningarna som i
den första etappen endast omfattar skatt på olja som används i skogsmaski-
ner m.m.

För perioden den 9 december-den 31 mars 1994 går ansökningstiden ut
den 30 juni. Jag har erfarit att antalet ansökningar uppgår till ca 3 200
stycken, och hittills har drygt 2 000 utbetalningar gjorts. Resterande ansök-
ningar väntas ha lett till utbetalning före maj månads utgång. De två ansök-
ningsperioderna mellan den 1 april och den 30 september skall vardera om-
fatta ett kvartal, och ansökningarna skall ges in före 1994 års utgång. Ansök-
ningarna för innevarande period skall inlämnas först fr.o.m. juli. Beträf-
fande denna del av återbetalningarna är beredskapen således god.

Riksdagen fattade den 4 maj beslut om återbetalning av skatt också på
ofärgad villaolja. Lagen träder i kraft den 15 maj och avser olja som köpts
under perioden den 15 februari-den 30 september. Organisationen i Ludvika
har givetvis byggts upp även med beaktande av denna arbetsuppgift, men
den egentliga ärendehanteringen och utskickandet av ansökningsblanketter
kan självfallet inte göras förrän lagen trätt i kraft.

Från särskilda skattekontoret har meddelats att ca 6 000 personer har an-

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

mält att de vill ha ansökningsblanketter. Dessa personer kommer inom kort
att få sådana blanketter. Några säkra uppgifter om hur många som köpt ofär-
gad olja och som också är berättigade till återbetalning har inte gått att få,
men allt talar för att det är en synnerligen liten andel av landets maskinägare
och villaägare. De ärenden som gäller villaoljan är hanteringsmässigt enk-
lare än de som gällt skatt på bränsle till skogsmaskiner och dylikt.

Återbetalningen är en prioriterad fråga, och jag utgår från att det särskilda
skattekontoret kommer att se till att berörda får sina återbetalningar så
snabbt som möjligt. Något behov av ytterligare initiativ från min sida finns
i vart fall inte för närvarande.

Anf. 12 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka skatteministern för svaret. Vi har ju haft
några debatter tidigare här i kammaren om den gröna oljan. Jag är faktiskt
imponerad, det har jag också sagt i min fråga, av regeringens och kanske
främst skatteministems snabba handläggning i det här ärendet och av den
handlingskraft som har visats när det gäller att möjliggöra för de drabbade
maskinägarna att driva sin verksamhet vidare utan att riskera hälsan med
den förmodat hälsofarliga gröna oljan. Enligt ett regeringsbeslut har även
villaägarna, som inte vill elda med den gröna oljan, fått möjlighet till ekono-
misk kompensation. Det är bra.

Vi har dock haft litet olika uppfattning om vilken metod som skall använ-
das. Jag är mindre imponerad av det beslut som fattades i fråga om metoden
att ta in återbetalning via skattekontoret i Ludvika. Det råder inget tvivel
om att det har orsakat oerhörda administrativa kostnader och framför allt
administrativa besvär. Jag tror att det t.ex. finns väldigt många som har för-
sökt komma fram på telefon till kontoret i Ludvika men som har gett upp.
Det finns ett mörkertal här. Det är säkert många fler än 6 000 personer som
vill ha blanketter om villaolja.

Vore det inte en idé, skatteministern, att än en gång se över rutinerna?
Varför kan man inte studera den metod som jag föreslog tidigare? Jag före-
slog en försäkran på heder och samvete, en självdeklaration, vid inköpstill-
fället. Med en sådan skulle man få en betydligt billigare och enklare hante-
ring.

Anf. 13 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Orsaken till att vi inte har valt den metoden är att vi vill und-
vika att man faktiskt skaffar sig olja som är lågbeskattad fast man egentligen
inte skulle göra det. Den risken är större med den metod som Tage Påhlsson
förordar. Detta är problemet.

Vi har nu sett till att man har fått möjlighet till en snabb återbetalning. Vi
utgår från att skattekontoret i Ludvika kommer att klara den här uppgiften
på ett bra sätt.

Det har faktiskt ännu inte framkommit något som tyder på att grönfärg-
ningen av oljan skulle få de konsekvenser man har talat om. När det gäller
problemen med villabrännare vet man ganska säkert att problemen sanno-
likt har orsakats av den mer lättflyktiga miljöklassade eldningsoljan. Den
har löst upp partiklar i villapannan, om jag har förstått uppgifterna från dem

som begriper mera i sak rätt. Detta kan ha skapat problem för brännarna.
Sannolikt är det inte alls fråga om grönfärgningen i det här sammanhanget.
Man skall inte heller överdriva riskerna. Vi har ett system som kommer att
fungera. Jag är övertygad om att man kommer att göra sitt bästa i Ludvika.

Anf. 14 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Jag har väntat mig ungefär den kommentaren från skattemi-
nistern. Jag är däremot litet förvånad över orsaken till att man inte vill an-
vända metoden med heder och samvete. Jag förstår inte varför man hellre
skulle köpa onödig olja på det sättet än om man skulle lämna in en blankett.
Det kan jag inte få in i mitt huvud.

Faktum är att enligt det svar jag har fått i dag finns det fortfarande ca 1 200
maskinägare som inte har fått sin kompensation. Jag känner några av dem.
De är mycket förgrymmade. Det här måste gå mycket snabbare. Man skall
inte behöva vänta månader eller kanske ett halvår på sin kompensation. Det
klarar inte den här företagskategorin.

Jag skulle vilja spinna litet vidare på frågan om oljans farlighet. Det är
möjligt att det är som skatteministern säger. Men var finns den utredning
som skulle göras om farligheten? Det skulle göras en ordentlig utvärdering.
Hur ligger det till med den?

Anf. 15 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Utredningen i denna fråga pågår. Man har lagt ut ett uppdrag
till vetenskapsmän och forskare för att få en bra belysning. Någon gång un-
der hösten, jag hoppas att det blir så tidigt som möjligt, kommer vi att få
fram ett besked.

Anf. 16 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Statsrådet sade att ett besked kommer till hösten. Jag fick tidi-
gare en uppgift om att det skulle ske en snabbutredning. Enligt tidigare upp-
gifter skulle det också pågå fullskaleförsök med olja redan i vår. Jag har svårt
att förstå varför det skall behöva dra ut på tiden på detta sätt. Är det här
kanske t.o.m. farligare än vad vi tror? Är det en bomb som kan krevera?
Frågan är litet provocerande från min sida.

Anf. 17 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Nej, så är det inte. Det beror på att de forskare som har fått
uppgifterna vill ha en viss tid på sig för att kunna lägga fram sitt förslag. Som-
maren med semesterperioden kommer också emellan.

Anf. 18 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Jag vill bara återigen ställa frågan: Borde man inte försöka
se över rutinerna? Eventuellt skulle man kunna ordna ett extra anslag till
Riksskatteverket så att processen skulle kunna påskyndas i Ludvika. Uppen-
barligen har inte Riksskatteverket de resurser som det borde ha.

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:105 5 § Svar på fråga 1993/94:521 om beskattningen av syntetiska

17 maj 1994 optioner

Svar på frågor

Anf. 19 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Anita Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att säkerställa en riktig beskattning av s.k. syntetiska optioner.

Denna konstruktion innebär att ett företag vid en viss framtida tidpunkt
betalar en ersättning till den anställde, som är beroende av värdeutveck-
lingen för aktierna i företaget. Till skillnad från ”vanliga” s.k. företagsledar-
optioner får den anställde inte någon rätt att teckna eller köpa aktier. Avtalet
slutregleras i stället genom en avräkning på grundval av aktiens värdeföränd-
ring. Det är vanligt att den anställde betalar ett belopp för att få den ersätt-
ningsrätt som optionsavtalet i praktiken innebär. Priset för denna rätt be-
stäms oftast med hjälp av någon av de värderingsmetoder som finns på kapi-
talmarknaden.

Den första fråga som skall bedömas är om den inkomst optionsavtalet kan
ge är lön eller en kapitalinkomst. I det första fallet beskattas ersättningen
från företaget vid utbetalningstillfället som lön, och sociala avgifter utgår.
Bedöms avtalat som ett värdepapper gäller i stället följande:

Om det belopp som den anställde betalar för optionen understiger dess
marknadsvärde skall skillnaden tas upp i inkomstslaget tjänst som skatte-
pliktig förmån. Arbetsgivaren belastas också med sociala avgifter för förmå-
nen. En sådan förmån tas upp till beskattning det år som optionen förvärva-
des. Om det finns en tillförlitlig marknadsnotering av det värdepapper som
förvärvats skall noteringen läggas till grund för värderingen. De optioner
som förekommer i den aktuella diskussionen saknar sådan notering. Det in-
nebär, som nämnts, att man är hänvisad till de värderingsmetoder som an-
vänds på kapitalmarknaden.

Den värdeförändring som uppkommer efter förvärvet av optionen och
som realiseras på optionsavtalets slutdag behandlas som en kapitalinkomst.
Viss osäkerhet råder om denna kapitalinkomst skall beskattas med den ge-
nerella kapitalskattesatsen eller med den faktiska skattesatsen för aktievins-
ter på 12,5 %.

Det finns alltså bedömningsproblem och oklarheter på flera punkter i
fråga om beskattningen av de syntetiska optionerna.

I ett fall har förvärv av syntetiska optioner prövats i Skatterättsnämnden.
I det fallet bedömdes optionsavtalet vara ett värdepapper. De aktuella be-
skattningsfrågorna har dock inte prövats av prejudikatinstansen, Regerings-
rätten.

Jag vill också påminna om den grundläggande principen att transaktioner
skall bedömas efter sin verkliga innebörd även om de getts en annan beteck-
ning. Om ersättningen från företaget för optionen reellt sett är lön bör den
således bedömas i enlighet härmed. Denna bedömning kan komma att va-
riera beroende på avtalsvillkoren i det enskilda fallet.

Det ankommer inte på mig att göra en bedömning av rättsläget i konkreta
beskattningsfrågor. De nu aktuella frågorna har ännu inte avgjorts av skatte-
myndigheterna. Det finns emellertid ett behov av klarlägganden på områ-
det. Inom regeringskansliet följer vi därför noga utvecklingen och myndig-

heternas bedömning av optionerna. Jag kan i sammanhanget också erinra
om att det från skilda håll har gjorts påpekanden om aktiebolagsrättsliga och
aktiemarknadsmässiga problem med syntetiska optioner.

Anf. 20 ANITA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag tackar skatteministern för det utförliga svaret på min
fråga.

Vi kan konstatera att det återigen är dags att hitta på ett nytt sätt att skatte-
planera. Konstgjorda optioner är högsta mode i det svenska näringslivet. En
rad börsnoterade företag har hakat på det senaste sättet att belöna sina
toppchefer. Dessa toppchefer behöver inte anmäla optionerna till Finansin-
spektionen på samma sätt som gäller för andra värdepapper.

Enligt Dagens Nyheter har ett 30-tal börsföretag delat ut syntetiska optio-
ner till ett värde av ungefär 300 miljoner kronor - det är vad som är känt.

Docent Svante Johansson säger att hela frågan om syntetiska optioner är
mycket dåligt utredd och måste studeras noga ur många olika aspekter. Jag
undrar om skatteminister Bo Lundgren är beredd att göra detta.

Jag citerar ur svaret:

”Det finns alltså bedömningsproblem och oklarheter på flera punkter i
fråga om beskattningen av de syntetiska optionerna.”

Jag förutsätter att skatteministern tänker göra någonting åt detta. Skatte-
myndigheterna har också många frågetecken när det gäller företagens pris-
sättning av de syntetiska optionerna. Hur skall övervärdena på optioner vid
inlösning beskattas, osv.? Det finns många frågetecken kring denna nya
form av skatteplanering.

Anf. 21 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag skall först göra några konstateranden. Vi kan utgå från
vanliga aktier - inte syntetiska eller andra optioner. En företagsledare eller
en annan anställd kan få en aktie till ett visst värde och betala en ersättning
som är mindre eller ingen ersättning alls. Det som då inträffar är att perso-
nen i fråga omedelbart beskattas för löneinkomst. Han eller hon har ju fått
någonting gratis eller billigare än vad marknadsvärdet är. På den förmånen
utgår sociala avgifter. På samma sätt som en person som har köpt aktierna
på marknaden har personen i fråga fått ett marknadsvärde, ett ingångsvärde,
på aktien. Det som sedan uppträder är en kapitalvinst. Därom tror jag att
Anita Johansson och jag är överens.

Optioner som bygger på att man har rätt att köpa eller sälja aktier skall
naturligtvis beskattas på samma sätt som det underliggande papperet. Det
tror jag också att vi är överens om; det var ju en princip i skattereformen.
Detta är den första iakttagelsen.

Det som möjligen kan skapa problem vad gäller syntetiska optioner är att
man bestämmer sig för att göra en värdering vid ingångstidpunkten - det
hanterades i skattereformen. Det är den andra iakttagelsen. Med utgångs-
punkt från det jag först sade tycker jag dock att det är rimligt. Frågan är om
syntetiska optioner över huvud taget skall beskattas som värdepapper. Det
finns, som jag sade i svaret, ett antal oklarheter.

Jag måste säga att jag för egen del skulle vara obenägen att använda nå-

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

gonting som är så oklart i lagstiftningen. Man känner inte till skattekonse-
kvenserna. Dessutom finns det andra synpunkter. För den som är beredd att
ta risken är det klart att det är möjligt att använda sig av detta.

Jag måste erkänna att jag, som inte har rätt att tolka skattelagen och inte
skall göra det, personligen känner mig osäker på huruvida detta egentligen
inte skulle kunna betraktas som lön, med de skattekonsekvenser som följer
av det. Det finns alltså ett antal frågeställningar. De skall i första hand hante-
ras av skattemyndigheterna och skattedomstolarna. Det är den princip vi
har, men vi följer naturligtvis utvecklingen uppmärksamt. I den mån det
skulle behövas någon form av klarlägganden får vi naturligtvis komma till-
baka med sådana.

Anf. 22 ANITA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag tackar för det kompletterande svaret. Som jag tolkar skat-
teministern tycker jag också att detta snuddar vid att vara en lön och ingen-
ting annat. Då skall det naturligtvis beskattas som det.

Jag var glad häromdagen när börschefen sade att han tyckte att detta med
syntetiska optioner var högst omoraliskt. Jag tolkar det som att skatteminis-
tem också tycker att vi måste hålla ögonen på denna nya form av skattepla-
nering.

Anf. 23 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag tycker inte att det är omoraliskt om man väljer den ena
eller andra ersättningsformen så länge de bara beskattas på ett riktigt sätt.
Jag skall försöka se till att det blir så.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1993/94:497 om barns asylskäl

Anf. 24 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Eva Zetterberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
att vidta för att barns asylskäl i fortsättningen även i praktiken skall tillmätas
samma tyngd som vuxnas.

Liksom Eva Zetterberg anser jag att det är mycket viktigt att barns asyl-
skäl kommer fram och beaktas i asylutredningar. I förarbetena till den nu
gällande utlänningslagen är det klart uttryckt att barn måste uppmärksam-
mas som individer i asylärenden och att de kan ha egna individuella skäl. De
får således inte bara betraktas som ett bihang till föräldrarna.

I ett asylärende skall vårdnadshavaren alltid tillfrågas om medföljande
barns förhållanden. Det tar då sikte på barnets fysiska och psykiska tillstånd
men också på om barnet har egna asylskäl.

Av Invandrarverkets interna anvisningar framgår att en självständig munt-
lig utredning skall göras med barn över 16 år, att barn över 12 år skall höras
tillsammans med föräldrarna efter det att föräldrarna har hörts och att barn
under 12 år kan höras om det framgår av föräldrarnas berättelse att barnet
har egna upplevelser som kan vara av betydelse i asylärendet.

Förutom asylskälen måste man naturligtvis också beakta och ta stor hän-
syn till de humanitära skäl som talar för att ett barn skall få rätt att stanna i
Sverige. Regeringen har under den senaste tiden fattat en rad beslut som
särskilt fokuserar barnens situation. När regeringen prövade ett antal ären-
den som rörde barn med svåra sjukdomar lades en mer generös praxis än
tidigare fast. Regeringen har även fattat beslut om en förordning som inne-
bär att barn och barnfamiljer som kommit till Sverige före den 1 januari 1993
skulle få stanna här om inte särskilda skäl talade emot det.

Anf. 25 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Först vill jag tacka statsrådet Friggebo för svaret på min fråga.
Det är inte första gången vi diskuterar barns asylskäl. Jag har tidigare tagit
upp det förhållandet att riktlinjerna i sig och utlänningslagen egentligen ger
asylsökande barn det skydd som krävs, medan däremot praktiken på detta
område har släpat efter ordentligt. Jag tycker därför att en del av de beslut
som regeringen har fattat är av godo och gör att asylsökande barns situation
har förbättrats. Däremot tycker jag inte att det är nog och att man tillräckligt
beaktar just barns asylskäl.

Det sägs i svaret att barn under 12 år ”kan höras”, men detta ger inte till-
räckligt skydd för barn att ge en självständig beskrivning. Det är då upp till
dem som förhör föräldrarna att avgöra om barns asylskäl är tillräckligt tunga
för att ha betydelse i asylärendet. När en familj anländer, borde det vara en
självklarhet att barnen får en självständig bedömning. På det sättet kan man
visa att deras asylskäl väger lika tungt i sammanhanget.

Av utredningen om praxis i asylärenden framgår att barn med medicinska
handikapp i större utsträckning kan få stanna. Men samtidigt sägs det att
restriktiva riktlinjer fortfarande skall gälla. När det gäller psykiska skäl är i
stort sett självmordsrisk det enda som kan ha betydelse. Jag menar att rege-
ringen har långt kvar att gå för att tillgodose barns rättsskydd.

Anf. 26 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag är tacksam för att Eva Zetterberg säger att en del föränd-
ringar har gjorts som ändå är till fördel för barnen. Riksdagen har också
medverkat till beslut och har t.ex. lättat upp reglerna för barn i förvar, även
om vissa av oss kanske hade önskat att vi hade kunnat gå längre. Dessutom
skall asylsökande barn fr.o.m. den 1 juli få samma sjukvård som svenska
barn. Man har tagit bort den tidigare bestämmelsen om att endast akutsjuk-
vård kan ges. Det visar ändå regeringens strävan att på olika sätt se till bar-
nens bästa under den naturligtvis ofta påfrestande process som det innebär
att flytta från sitt eget land för att komma hit och söka skydd - och ibland få
avslag på sin ansökan.

Det är riktigt att Praxisutredningen pekar på att det när det gäller humani-
tära skäl och fysisk-medicinsk sjukdom inte har skett någon skärpning av
praxis. Man framhåller också att regeringen har fattat beslut som för framti-
den kan lätta upp praxis. Men det har uppenbarligen skett en skärpning när
det gäller psykiska skäl. Jag har nu överlämnat Praxisutredningen både till
Invandrarverket och till Utlänningsnämnden för att de skall reagera och tala

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

om hur de vill åtgärda de eventuella brister som påpekas av Praxisutred-
ningen.

Anf. 27 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Det är mycket bra att Birgit Friggebo går vidare med dessa
frågor. Det behövs i högsta grad. Jag vill då komma tillbaka till frågan om
att göra en grundläggande utredning av varje barn, att se ett barn såsom en
självständig individ som kan ha egna skäl för asyl även om det är under 12
år.

En annan utredning, som har initierats av regeringen och som gäller
gömda flyktingbarn, är En rapport om gömda barn i Sverige, där PBU-läka-
ren Erling Skoglund redogör för hur få barn som har blivit utredda och i vil-
ken liten utsträckning det har skett på myndigheternas initiativ. Han skriver:
”Jag kan tycka att det är häpnadsväckande att barn inte existerar i myndighe-
ternas ögon. De blir ett slags bagage.” Menar Birgit Friggebo att det kom-
mer att ske en förändring även på den punkten i framtiden?

Anf. 28 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Bakgrunden till Invandrarverkets egna anvisningar för hur
man skall höra barn i asylärenden är naturligtvis att barn under 12 år ibland
inte själva kan höras. Vårdnadshavaren eller den som har ansvaret för barnet
måste kunna delta i avgörandet av huruvida man skall höra barnet eller inte.
Jag tror att den avvägning som är gjord med olika åldersgränser nog har en
del som talar för sig. Givetvis kan Invandrarverket självt göra förändringar
i dessa anvisningar, om behov skulle uppstå.

När det gäller de gömda barnen kan man beklaga att det i utredningen
inte förekommer någon objektiv värdering av hur dessa barn har det och att
man inte har kommit med några förslag. Men eftersom också Invandrarver-
ket är inblandat, är jag övertygad om att verket självt tar åt sig de berättelser
som finns i denna utredning.

Anf. 29 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Någon objektiv bedömning tror jag är väldigt svår att åstad-
komma. Däremot framkommer en rad olika fall, där det väldigt tydligt fram-
går hur illa barn har farit genom flykten och under den tidigare vistelsen i
sitt hemland men också genom att de varit gömda i Sverige och levt under
onormala förhållanden. Det finns alltså väldigt mycket att hämta i denna ut-
redning.

Erling Skoglund tar bl.a. upp frågan om barnkonventionen, som Sverige
beklagligtvis inte har helt inkorporerat i svensk lagstiftning. Det skulle ha
varit vägledande i dessa frågor. Jag undrar därför om Birgit Friggebo är be-
redd att fullfölja frågan om barnkonventionen för att på det viset sätta bar-
nen i centrum - då även flyktingbarnens rättsintressen.

Anf. 30 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Det har under årens lopp förts många diskussioner också om
barnkonventionens ställning. Huvudregeln i Sverige är att vi, när vi skriver
under en konvention, också ser till att vi ändrar vår lagstiftning så att den

överensstämmer med konventionen. Man har i olika sammanhang granskat
hur vi i Sverige har följt upp barnkonventionen. När det gäller flyktingar och
barn till flyktingar har vi inte fått någon anmärkning på oss annat än i ett
visst avseende, nämligen då det handlar om att ta barn i förvar. Eva Zetter-
berg känner lika bra som jag till att regeringen faktiskt har föreslagit riksda-
gen att det skulle införas ett förbud mot att ta barn i förvar. Skulle det visa
sig att vi i några andra avseenden inte följer upp barnkonventionen, är rege-
ringen naturligtvis beredd att vidta åtgärder för att så skall ske.

Anf. 31 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Just det faktum att man inte utgår från barnens egna berättel-
ser anser jag är ett brott mot barnkonventionen. Det som Erling Skoglund
tar fasta på och lyfter fram är just att barnkonventionen inte följs i detta av-
seende.

Birgit Friggebo kanske missförstod mig eller också uttryckte jag mig otyd-
ligt tidigare. Jag menar inte att man skall förhöra ett enskilt 5- eller 6-årigt
barn ensamt utan vårdnadshavarens närvaro. Självklart skall det ske tillsam-
mans med vårdnadshavaren. Av Birgit Friggebos svar framgår väldigt tydligt
att det inte är föräldrarna eller familjen som avgör om barnet skall höras om
sina egna erfarenheter, utan det står att barnet ”kan höras”. Det tolkar jag
som att det är förhörsledaren själv som avgör om barnets egen berättelse
skall komma fram.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på frågorna 1993/94:516, 517 och 518 om bedömningen i
asylärenden

Anf. 32 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Lennart Rohdin har i tre skilda frågor efterhört vilka åtgärder
jag avser att vidta med anledning av Invandrarverkets och Utlänningsnämn-
dens tillämpning av asylpraxis avseende betydelsen av partitillhörighet vid
bedömningen i asylärenden, tortyrskada som asylgrund samt betydelsen av
trovärdigheten hos den asylsökande.

Jag har valt att besvara dessa tre frågor i ett sammanhang.

Beslut i enskilda asylärenden bygger, så gott som undantagslöst, på en
samlad bedömning av flera bakomliggande omständigheter, i första hand na-
turligtvis de uppgifter som åberopas av den sökande och vad som är känt om
sökandens hemland.

Att verka för ett illegalt parti är generellt sett naturligtvis mer allvarligt än
att verka för ett legalt. Detta utesluter inte att den asylsökande som verkar
för ett legalt parti kan vara i behov av skydd. I de fall som den asylsökande
uppger sig ha utsatts för tortyr måste dessa uppgifter sättas i samband med
övriga åberopade skäl.

I juni 1993 tillsatte regeringen en utredning för att se över hur praxis i asyl-
ärenden har utvecklats efter Utlänningsnämndens tillkomst, den s.k. Praxis-
utredningen. Utredningen presenterade sitt betänkande i början av april i år

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

och kommenterade då bl.a. Utlänningsnämndens hantering av trovärdig-
hetsfrågor i asylärenden.

Det skall betonas att det finns skäl för både Utlänningsnämnden och In-
vandrarverket att se över utformningen av sina beslut. Av motiveringen bör
tydligt framgå vilka resonemang och överväganden som myndigheten har
gjort inför beslutet, oavsett om det är positivt eller negativt. Detta gäller sär-
skilt då det är fråga om en trovärdighetsbedömning.

Praxisutredningen har samtidigt i sitt betänkande framhållit att beslutsmo-
tiveringarna i utlänningsärendena generellt har blivit bättre sedan Utlän-
ningsnämnden kom till. Utredningen har också påpekat behovet av ökat in-
slag av muntlig handläggning i asylhanteringen. Det är något som jag utgår
ifrån att Utlänningsnämnden kommer att ta fasta på.

I samband med upphävandet av det s.k. 13 december-beslutet den 19 de-
cember 1991 modifierade den nuvarande regeringen den tidigare regering-
ens praxis såvitt rör dokumentlöshet och dess betydelse för trovärdigheten
av övriga åberopade skäl.

I detta praxisbeslut av den nuvarande regeringen klargjordes att först se-
dan en annan anledning funnits att ifrågasätta trovärdigheten kunde doku-
mentlösheten vägas in. Trots detta anser Praxisutredningen att en alltför
onyanserad inställning till frågan om dokumentlöshet har fortsatt att gälla i
asylprövningen.

Jag vill dock framhålla att den asylsökande, enligt UNHCR, har att med-
verka till en fullständig utredning och inte får undanhålla uppgifter eller do-
kumentation av betydelse. Först när så har skett kan han eller hon få vad
som kallas the benefit of the doubt för det fall att någon länk i beviskedjan
skulle fattas.

De problemställningar som Lennart Rohdin tar upp i sina frågor har be-
handlats av Praxisutredningen. Jag har överlämnat utredningens betän-
kande till Invandrarverket och Utlänningsnämnden och bett dem yttra sig
över utredningens slutsatser samt efterhört om de tänker vidta några åtgär-
der med anledning av de synpunkter som har framförts av utredningen. Efter
detta får regeringen ta ställning till vad nästa steg skall bli.

Praxisutredningen visar att praxis har blivit mer enhetlig i Utlännings-
nämnden än den tidigare var hos regeringen och att rättssäkerheten därmed
har stärkts. Över huvud taget tycks Utlänningsnämnden har fungerat bra.

Det finns dock flera skäl att se över regeringens roll i praxisbildningen.
Regeringen avser därför att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att
lägga fram ett förslag om vilka styrmedel regeringen bör ha till sitt förfo-
gande för att kunna styra rättstillämpningen i asylärenden.

Anf. 33 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Jag tackar kulturministern för svaren. Jag är nöjd med dem,
och jag är också nöjd med de åtgärder som kulturministern här redovisar
och som nu pågår eller finns i beredskap i den fortsatta hanteringen.

Bakgrunden till mina frågor är bl.a. den debatt om att praxis i utlännings-
ärendena har blivit hårdare som har pågått under ett par års tid. Det har ju
t.o.m. påpekats att det skulle ha skett med regeringens goda minne. Både
Praxisutredningen och annat har visat att så inte är fallet.

Det problem som föreligger och som gör att den uppfattningen ändå finns
är naturligtvis den enskilda ärendehanteringen och hur såväl juridiska biträ-
den som enskilda människor som engagerar sig i dessa ärenden bedömer
hanteringen av enskilda ärenden. Det utesluter inte alls att den stora mäng-
den asylärenden hanteras på ett godtagbart och riktigt sätt.

Jag vill peka på att man ändå måste utgå ifrån att de skäl som redovisas i
Invandrarverkets och Utlänningsnämndens beslut är de avgörande i ären-
det. Man måste utgå från det som myndigheterna sätter ned i text.

Men jag menar att det finns alldeles för många exempel, som jag också
har kunnat studera, där beslutsskälen anges i väldigt generella termer med
den innebörd som jag har redovisat här. Man böljar med att konstatera att
den sökande brister i trovärdighet. Sedan går man snabbt igenom de skäl
som har anförts och avfärdar dessa med hänvisning till den sökandes bris-
tande trovärdighet.

Detta gäller också de två andra skäl som jag har tagit upp i mina frågor,
nämligen hur man bedömer tortyrskador och det faktum att den sökande har
verkat i ett parti som i och för sig är legalt men har gjort det i ett land där
detta inte är någon garanti för att man inte har asylskäl.

Anf. 34 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Lennart Rohdin tar upp en väldigt viktig fråga, som handlar
om tilltron till asylprövningsprocessen.

Jag tror att det är viktigt att man använder sådana metoder som skapar
tilltro, såväl från de sökande och deras ombud som från den asylsökandes
omgivning. Jag tror att t.ex. en ökad användning av muntlig handläggning
skulle vara till nytta. Då kan den sökande lägga fram sin sak på ett helt annat
sätt. Dessutom har vi ofta i det vanliga domstolsväsendet en muntlig pröv-
ning, framför allt för att det gäller trovärdighetsfrågor.

Det är lättare att just bedöma trovärdighetsfrågorna vid en muntlig hand-
läggning. Det är ju ganska vanligt förekommande att de olika ärendena
handlar om tilltron till den sökandes berättelse.

Jag tror också att tilltron till processen skulle öka om man hade fylliga be-
slutsmotiveringar. Jag är i och för sig glad över att Praxisutredningen konsta-
terar att det har skett en väsentlig förbättring när det gäller beslutsmotive-
ringarna sedan Utlänningsnämnden övertog överklagandena från rege-
ringen. Men man konstaterar också att det finns behov av att gå vidare och
utveckla beslutsmotiveringarna ännu mer.

Det är nu min förhoppning att både Invandrarverket och Utlännings-
nämnden tar fasta på detta när de skall komma in med sina svar till rege-
ringen och att de försöker beskriva hur man skall åstadkomma sådana för-
bättringar.

Anf. 35 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Det faktum att man i Praxisutredningen konstaterar att be-
slutsmotiveringarna har blivit bättre kunde i sig ge anledning till en kommen-
tar.

Men jag tycker att det är viktigt att se närmare på hur man formulerar sig.
Det sägs att rättssäkerheten har ökat, eftersom beslutsmotiveringarna är

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

mer enhetliga. Det är naturligtvis en viktig rättssäkerhetseffekt, men däri
ligger också en risk för en mer generell bedömning, trots att vaije asylärende
naturligtvis skall behandlas individuellt utifrån sina individuella utgångs-
punkter.

I mina frågor har jag också pekat på andra exempel. Om det inte kan ute-
slutas att en uppgiven tortyrskada även kan ha uppkommit på ett annat sätt,
anförs detta i alldeles för många fall som skäl för att inte fästa tilltro till det
uppgivna, trots att man inte har kunnat visa att det inte är tortyr som ligger
bakom den framvisade skadan.

Anf. 36 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Avslutningsvis vill jag upprepa det som jag har sagt tidigare,
nämligen att det är viktigt att beslutsmotiveringarna tar upp alla de skäl som
är avgörande för bedömningen i ärendet. Sedan blir det naturligtvis en sam-
lad bedömning av de olika inslagen i en berättelse som leder fram till det
slutliga beslutet. Men det är bra om man bygger upp beslutet på ett sådant
sätt - i trappsteg - att man ser att man har behandlat vaije enskilt inslag som
har betydelse för bedömningen.

Anf. 37 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Jag tycker att det svar som kulturministern har givit visar på
att man från regeringens sida är angelägen att fortsätta att förbättra rättssä-
kerheten när det gäller asylhanteringen. Jag ser fram emot den fortsatta han-
teringen av detta.

Jag inser naturligtvis också att det är svårt för regeringen att kommentera
enskildheter även i de fall som gäller enskildheter som förekommer ganska
generellt. Men jag är förhoppningsfull inför det fortsatta arbetet från rege-
ringens sida på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1993/94:515 om vapenembargot mot Bosnien

Anf. 38 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Lennart Rohdin har ställt frågan om Sverige nu verkar för att
FN skall försvara staten Bosnien-Hercegovina som vunnit folkrättsligt er-
kännande och invalts i FN. Dessutom nämner Lennart Rohdin frågan om ett
lyftande av vapenembargot mot Bosnien-Hercegovina.

FN och det internationella samfundet gör och har gjort stora ansträng-
ningar för att genom förhandlingar nå en sådan lösning att Bosnien-Herce-
govinas territoriella integritet kan bibehållas, och Sverige har konsekvent ut-
talat stöd för principen om ett bevarande av Bosnien-Hercegovinas enhet.
Utöver förhandlingsansträngningarna har FN gjort omfattande konkreta in-
satser i syfte att underlätta en fredlig lösning av konflikten och att lindra kri-
gets verkningar. En rad stater bidrar med ekonomiska, militära och perso-
nella resurser för att genomdriva FN:s resolutioner om skydd av humanitära
transporter, skydd av civilbefolkningen i fredade zoner, införande av ekono-

miska sanktioner mot Serbien-Montenegro osv. Sverige ger omfattande bi-
drag till detta arbete, framför allt genom de ca 1 300 svenska soldater som
för närvarande tjänstgör i f.d. Jugoslavien.

FN:s resurser är emellertid otillräckliga för att kunna säkerställa att redan
fattade beslut respekteras fullt ut. I upprepade appeller har FN vädjat om
ytterligare bidrag till Unprofor, och de nordiska länderna har nyligen i ge-
mensamma démarcher i en lång rad stater uppmanat dessa att hörsamma ge-
neralsekreterarens appeller. Trots utfästelser om nya truppbidrag från ett an-
tal länder har Unprofor dock icke uppnått en tillräcklig styrka för att till fullo
kunna utföra de uppgifter man ålagts.

Detta är det läge som vi befinner oss i. Vi kan beklaga att medlemslän-
derna inte har ställt större resurser till FN:s förfogande, men vi kan inte
bortse från denna realitet. Lennart Rohdin antyder emellertid att FN borde
gå längre än hittills och militärt försvara staten Bosnien-Hercegovinas terri-
toriella integritet. För detta skulle krävas långt större resurser än vad FN i
dag förfogar över, inte minst i form av omfattande marktrupp som sannolikt
skulle behöva finnas kvar i området under lång tid framöver.

För att FN skulle kunna intervenera skulle också krävas att FN-styrkan av
säkerhetsrådet gavs en helt annan roll än dagens: den skulle i en sådan situa-
tion strida på den bosniska regeringens sida snarare än att vara neutral och
verka förtroendeskapande mellan parterna. De politiska förutsättningarna
för ett sådant säkerhetsrådsbeslut är inte för handen.

Vapenembargot, som Rohdin också nämner i sin fråga, infördes av FN:s
säkerhetsråd i september 1991 i syfte att förkorta det pågående kriget och
hindra att de väpnade striderna spred sig till nya områden. Embargot gällde
hela det geografiska område som ingick i Jugoslavien. Eftersom Serbien-
Montenegro lade beslag på storar delar av den tidigare jugoslaviska arméns
utrustning kom embargot att missgynna den bosniska regeringssidan i den
väpnade konflikt som utbröt i Bosnien-Hercegovina i april 1992.

Sverige delar fortfarande den uppfattning som låg till grund för beslutet
om att införa vapenembargot, nämligen att en ökad införsel av vapen till re-
gionen inte skulle förkorta kriget utan snarare leda till en upptrappning och
kanske även spridning av striderna. Om embargot hävdes skulle FN sanno-
likt bli tvunget att avbryta Unprofors insatser såväl som den humanitära hjäl-
pen med ett ökat lidande för den civilbefolkning som utgör krigets offer som
följd. Dessa är de främsta orsakerna till att det i FN:s säkerhetsråd inte
skulle finnas stöd för något förslag om att upphäva embargot.

Anf. 39 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Sveriges omfattande insatser för att lindra konsekvenserna av kriget i Bos-
nien är väl omvittnade både i Sverige och ute i världen. Vad som har hänt är
att Bosnien-Hercegovina, som folkrättsligt erkändes 1992 och som invaldes i
FN, har angripits och utsatts för etnisk rensning och uppdelning.

Det är riktigt som utrikesministern säger att FN uppenbarligen inte anser
sig ha resurser för att återställa det läge som gällde innan kriget i Bosnien
uppstod våren 1992. Men jag vill påpeka att FN:s säkerhetsrådsresolutioner

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 105

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

i ord handlar om det förhållande som gällde innan kriget började och vilka
principer man vill slå vakt om.

Det har visat sig att FN och FN:s medlemsstater inte har varit beredda att
satsa resurser eller ge mandat för att genomföra de resolutioner som FN:s
säkerhetsråd utan veto från någon sida har fattat beslut om vid ett stort antal
tillfällen.

När man inte har möjligheter att värna staten Bosnien-Hercegovinas grän-
ser såsom de erkändes 1992 är det helt oacceptabelt och omoraliskt med ett
vapenembargo som det som FN har utfärdat. Det drabbar och binder offret,
dvs. Bosnien-Hercegovina, och förhindrar dess rätt enligt FN-stadgans arti-
kel 51 att försvara sig själv.

Anledningen till min fråga var att statsministern - förmodligen inte i egen-
skap av statsminister - var i Washington för två veckor sedan och varnade
president Clinton för att upphäva vapenembargot. Till min glädje kunde jag
när jag var i Washington i torsdags konstatera att så många som 92 av sena-
tens 100 senatorer inte tog den varningen alltför allvarligt utan röstade för
att USA på något sätt skall verka för att vapenembargot upphävs.

Anf. 40 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Som jag redovisar i mitt svar är detta en vid det här laget
ganska lång kedja av händelser, tragik och svårigheter. Det är alldeles rik-
tigt - där håller jag verkligen med Lennart Rohdin - att det onekligen finns
en spänning och ett avstånd mellan de många resolutioner som har antagits
i säkerhetsrådet och medlemsstaternas villighet att ställa trupp och resurser
till FN:s förfogande.

Vi får åtminstone vara tillfredsställda över att Sverige som en av FN:s
medlemsnationer har agerat mycket lojalt och ställt upp både vad gäller hu-
manitärt stöd, marktrupp och även med andra insatser, vilka vi vet är många.
Vi försöker göra vad vi kan för att stötta upp FN:s ansträngningar.

I det läge som vi nu befinner oss i kan jag ändå inte se att det finns någon
annan lösning än den FN försöker åstadkomma i förhandlingsgruppen eller
koordineringsgruppen mellan USA, Ryssland och Europeiska unionen.
Man måste arbeta för att få till stånd en förhandlingslösning. Sverige har gi-
vit sitt klara stöd för det arbetet. Jag tror att det är det vi måste göra i nuva-
rande situation.

Anf. 41 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Problemet är ju bara att det under de över två år som kriget
i Bosnien har pågått ständigt har sagts att man bör vara försiktig med att
vidta annorlunda eller nya åtgärder just nu med tanke på hur läget är. Det
är utrikesministern väl medveten om. Detta utnyttjas naturligtvis inte minst
av de bosnienserbiska trupperna som vet att omvärlden kommer att förhålla
sig avvaktande.

Problemet är naturligtvis detta: Även om man bekänner sig till Bosniens
territoriella integritet, vilket utrikesministern gör i dag, diskuterar man i de
internationella förhandlingarna med allmän uppbackning - även från svensk
sida - någon form av uppdelning inom de gränser som man säger sig värna.
Man talar om procentsiffror: 51-49, 58-42. Frågan är vem som kommer att

kontrollera dessa gränser. Är det fullt ut Bosnien-Hercegovinas erkända re-
gering, som FN:s säkerhetsrådsresolutioner har handlat om från början, el-
ler sker det de facto en uppdelning efter den etniska rensning som har ge-
nomförts?

Anf. 42 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Det är mycket tillfredsställande att det i de fem punkterna
från Genévemötet i fredags finns mycket klart utsagt principen om att Bos-
nien-Hercegovina skall bestå som stat. Det är väldigt bra att detta finns fast-
slaget.

Jag tror inte att någon ser det som en möjlighet att efter detta fruktans-
värda krig, med de etniska rensningarna och övergreppen, vrida klockan till-
baka till det läge som var innan kriget utbröt, när Jugoslavien ännu icke hade
böljat sönderfalla på detta fruktansvärda sätt. En möjlighet är att, när fre-
den har åstadkommits, bölja försöka göra det möjligt för befolkningsgrup-
perna att återigen leva tillsammans. Jag tror att detta blir mycket mödosamt.
Sverige har redan tagit initiativ till en grupp som arbetar med återuppbygg-
nad. Jag tror att vi kan bidra i detta hänseende.

Anf. 43 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Visst kan det finnas anledning att vara pessimistisk. Men folk-
rätten bygger ju ändå på principer som måste hävdas. Under hela den tid
som det kalla kriget har pågått, och efter Helsingforsavtalet 1975, har princi-
pen om att inte med våld ändra gränser i Europa varit fastlagd.

Efter murens fall 1989 verkar det som om vi inte klarar av att upprätthålla
denna princip, nu när vi trodde att friheten och demokratin hade kommit till
Europa.

Men detta är allvarligt. Att anta säkerhetsrådsresolutioner som bara är till
för att vara de ord som står på papperet är allvarligt för trovärdigheten till
FN. Det är allvarligt att man i torsdags fick 92 av senatens 100 senatorer att
uttala sig för ett hävande av vapenembargot.

Dessa beslut fattades på förslag av majoritetsledaren, demokraten Mit-
chell, och minoritetsledaren, republikanen Dole. Besluten fattades i frustra-
tion över Europas oförmåga att hantera sina egna problem och den egna re-
geringens oförmåga att utöva ledarskap, när inte Europa klarar av att göra
det ens på hemmaplan.

Anf. 44 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Det är min mening att det hade varit bättre om senaten hade
beslutat att rösta för fler marktrupper till Unprofor och om senaten hade
varit beredd att rösta för större amerikanska bidrag för att bekosta FN:s ut-
gifter. Det hade varit en mer konstruktiv politik. Nu väljer man någonting
som också kan synas som en demonstrationspolitik. Man fattar ju inte de
svåra besluten som svider på hemmaplan utan förklarar sin lojalitet på detta
sätt. Senaten borde ha betänkt den situation som FN och Unprofor hamnar
i.

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar pä frågor

Anf. 45 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Visst kan man önska att USA även i Europa skulle ta det le-
dande ansvaret när det gäller att sända marktrupper, såsom man gör på
andra håll i världen, för att ingripa i allvarliga konflikter. Jag tycker ändå att
det på något sätt är litet förmätet att vi i Europa ropar efter att USA skall
göra en avgörande insats även här i Europa genom att skicka sina soldater
till våra slagfält.

Men problemet med trovärdigheten, oavsett om man tycker att senaten
borde ha tänkt sig något annat, är ju att det beslut som senaten fattade är
ett uttryck för en frustration över Europa. Det är en frustration som jag tror
kan få mycket allvarligare konsekvenser framöver när det gäller de atlan-
tiska förbindelserna, vilket är allvarligt för säkerheten på många håll i
Europa.

Det som händer i Bosnien är ju inte unikt. Förutsättningarna för något
liknande finns även på andra håll, även mycket närmare Sverige. Det skulle
inte vara särskilt trevligt om USA också då valde att konstatera att man, om
inte Europa klarar av att hantera situationen, står vid sidan om.

Anf. 46 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Jag kräver inte en militär intervention av Förenta staterna och
inte heller av något annat land. Men jag tror att det under lång tid hade varit
en styrka om Amerika hade varit berett att delta i Unprofor i Bosnien också
med marktrupp. Det hade gjort Förenta staternas röst i den här frågan ännu
mera trovärdig.

Nu är jag ändå tacksam för att Förenta staterna, Ryssland och EU gör
gemensamma ansträngningar för att få till stånd en förhandlingslösning. Jag
vet att detta är en förhoppning som vi har närt under två år, vilket Lennart
Rohdin påpekade, men det hindrar inte att vi fortsätter på den vägen.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1993/94:519 om beredningen av fråga om högre ut-
bildning i Stockholmsregionen

Anf. 47 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Eva Johansson har frågat mig på vilket sätt jag avser att upp-
fylla mitt löfte i ett interpellationssvar den 13 december 1993 om att bered-
ningsprocessen vad gäller den högre utbildningen i Stockholmsregionen
skall ”ske under den största, och mycket angelägna öppenhet”.

Den fråga Eva Johansson nu ställt till mig besvarade jag den 12 april 1994.
Jag ber att få hänvisa till detta svar.

Jag står således fast vid vad jag lovat, nämligen att ”medverka till en öppen
och berikande debatt före beslut om den högre utbildningen i Stockholmsre-
gionen”.

Då Eva Johansson, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad

att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Kristina Persson i stäl-
let fick delta i överläggningen.

Anf. 48 KRISTINA PERSSON (s):

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Men frågan som
Eva Johansson ställde gällde på vilket sätt utbildningsministern vill med-
verka till att detta sker under den största och mycket angelägna öppenhet.
Jag kan bara konstatera att jag på den frågan fortfarande inte har fått något
svar. På vilket sätt skall det gå till?

Anf. 49 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Kristina Persson kan vara alldeles lugn för att vi kommer att
medverka på alla de sätt som fantasin erbjuder. Det normala är emellertid -
och det är mitt huvudsvar - att efter det att en utredning som har inlett arbe-
tet med de konkreta frågorna har fullföljt sitt arbete, kommer förslaget att
remissbehandlas i sedvanlig ordning innan det förs vidare till riksdagen.

Jag tror säkerligen att det därutöver kommer att finnas skäl att under ut-
redningsarbetets gång pröva de former som kan befinnas vara angelägna för
saken och att inhämta de synpunkter som kan finnas på denna fråga i hela
Storstockholmsregionen.

Anf. 50 KRISTINA PERSSON (s):

Fru talman! Orsaken till att frågan har ställts är ju att den utredning som
utbildningsministern hänvisar till, Campus för mångfald, och det arbete som
bedrevs under vintern och våren lades fram två dagar innan propositionen
presenterades för riksdagen. Att det skedde två dagar innan propositionen
presenterades är inte riktigt att beteckna som största möjliga öppenhet.
Andra intressen hade alltså inte möjlighet att medverka i diskussionerna. Vi
här i riksdagen hade inte möjlighet att ta del av utredningen innan proposi-
tionen lades fram. Det kallar jag inte för öppenhet.

Anf. 51 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Kristina Persson måste vara offer för något missförstånd. Den
utredning som jag hänvisar till tillsattes för några veckor sedan. I den ingår
bl.a. representanter för Kristina Perssons eget parti.

Den studie som Kristina Persson hänvisar till, Campus för mångfald, var
en förstudie inför regeringens förslag i den proposition som riksdagen just nu
behandlar. Den har ty följande heller inte lett fram till något konkret distinkt
beslut eller rekommendation till beslut från regeringens sida utan tjänar som
ett underlag för den bedömning som nu går vidare i den nytillsatta utred-
ningen.

Anf. 52 KRISTINA PERSSON (s):

Fru talman! Det är riktigt att det var ett underlag till propositionen, men
det medgav ju inte någon möjlighet till dialog med andra intressen. Frågan
om etablerande av ett nytt universitet i Storstockholmsområdet är av så stor
betydelse, berör så oerhört många intressen och har så stor ekonomisk och

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

kulturell betydelse för landet Sverige och för regionen Stockholm att det är
angeläget att det arbete som bedrivs sker med bredd.

Erfarenheterna hittills av hur man har arbetat inom Utbildningsdeparte-
mentet har alltså inte gjort oss trygga i förvissningen om att detta verkligen
kommer att fungera. Den grupp som utbildningsministern nu hänvisar till är,
såvitt jag är rätt underrättad, väldigt liten - fem personer. Gruppen har fått
uppdraget att bedriva detta arbete skyndsamt. Jag frågar mig då hur en
grupp på fem personer, som skall bedriva ett utredningsarbete mycket
skyndsamt, verkligen skall kunna göra detta under största möjliga öppenhet
och i dialog med regionens företrädare och andra intressen. Den kan ju inte
heller betecknas som parlamentariskt sammansatt, eftersom den är så liten.

Anf. 53 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Kristina Persson får ursäkta mig om jag nu tycker att hon är
en smula grälsjuk. Om vi i stället diskuterade saken, nämligen hur Storstock-
holms behov av högre utbildning och forskning bäst skall tillgodoses, skulle
denna debatt vara oändligt mer stimulerande.

Fru talman! Därutöver har jag det största förtroende för att inte minst
Bosse Ringholm kommer att tillse att den öppenhet som Kristina Persson
efterfrågar också kommer att uppnås i praktiken.

Anf. 54 KRISTINA PERSSON (s):

Fru talman! Jag beklagar om utbildningsministern uppfattar mig som gräl-
sjuk - det vill jag verkligen inte framstå som. Jag anser att det här är en fråga
som samtliga partier skall samarbeta om för att finna goda lösningar på. Det
handlar om organisationen av utbildningen, inriktningen av utbildningen
och lokalisering och finansiering av utbildningssatsningen, som måste vara
mycket stor. Vi är ju eniga om behovet både av expansion och av kvalitet i
den högre utbildningen i Sverige.

Vi har naturligtvis fullt förtroende för Bosse Ringholm, men jag vidhåller
att fem personer och skyndsamt utredningsarbete inte är att beteckna som
den förankring och den bredd i arbetet som vi är angelägna om att framhålla.

Jag vill tillägga en fråga: Kan jag tolka det utbildningsministern nu säger
så att den här frågan först och främst skall remissbehandlas när arbetet i den
här lilla gruppen är slutfört och att den sedan skall föreläggas riksdagen för
beslut? I så fall kommer man att få en parlamentarisk förankring i beslutet.

Anf. 55 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Självfallet måste det gå till på detta sätt. Jag kan inte föreställa
mig att kommittén skulle komma fram till ett resultat som av något formellt
skäl inte kräver riksdagsbehandling. Det ingår dessutom i kommittédirekti-
ven att man efter det att arbetet är slutfört skall underställa resultatet en
bred remissomgång.

Jag tycker att detta, precis som Kristina Persson säger, är viktigt. Huvud-
stadens utbildnings- och forskningsmöjligheter är förvisso av central bety-
delse för hela huvudstadsregionen, men också för hela landet, såsom den
huvudstad Stockholm är. Jag kan försäkra Kristina Persson, att om vi nu
övergår från form till sak kommer vi att finna varandra i en bra lösning för

Storstockholms och landets framtid när det gäller högre utbildning och
forskning.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1993/94:478 om Europaparlamentets åtgärder mot
barnpornografi

Anf. 56 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Margareta Israelsson har frågat statsrådet Ulf Dinkelspiel
vilka åtgärder han ämnar vidta för att Sverige som en eventuell EU-medlem
inte blir ett hinder i arbetet mot barnpornografi i Europa. Frågan har över-
lämnats till mig.

Margareta Israelssons fråga har sin bakgrund i en resolution om porno-
grafi som Europaparlamentet avgett. I denna beklagar parlamentet att EG-
kommissionen konstaterat att den inte har någon behörighet på detta om-
råde och att Maastrichtfördraget när det gäller rättsligt samarbete endast till-
låter mellanstatligt samarbete, där Europaparlamentet inte har någon roll
att spela. Detta hindrar emellertid inte parlamentet från att uttala sig i frå-
gan, och i resolutionen uttalar man bl.a. att inte bara tillhandahållande och
försäljning utan också innehav, förvärv, utlåning och byte av barnpornografi
bör vara straffbart.

Ett EU-medlemskap innebär alltså inte att vi överlåter någon lagstift-
ningsmakt på detta område. Som konstitutionsutskottet, i anledning av en
motion av Thage G Peterson m.fl. socialdemokrater, uttalat i samband med
de grundlagsändringar inför ett EU-medlemskap som nu antagits som vi-
lande, öppnar den vilande grundlagsändringen inte möjlighet att i framtiden
överlåta beslutanderätt som väsentligt rubbar viktiga tryckfrihetsrättsliga
principer utan samtidig ändring av grundlag.

Från svensk sida deltar vi gärna i internationellt samarbete för att komma
till rätta med barnpornografin. Som sägs i den lagrådsremiss om ökat skydd
för barn som nyligen överlämnats till Lagrådet, är det också regeringens av-
sikt att låta utreda frågan om bampornografibrottet i ett bredare perspektiv.
I det sammanhanget kan impulser från andra länder vara av stort värde.

Anf. 57 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga och hälsa
statsrådet välkommen in i debatten i det här mycket viktiga ärendet.

Jag ställde frågan till Ulf Dinkelspiel, då jag tycker att det är viktigt att vi
inför ett medlemskap i EG också funderar över hur vi skall kunna ta del av
saker som är viktiga för medlemsländerna.

När Europaparlamentet föreslår en harmonisering av medlemsländernas
strafflagar till skydd för barn gör man det därför att man ser det som ett led
i kampen mot kvinnoförtryck och barnsexturism. Jag tycker att det är bra,
och det är tråkigt att statsrådet väljer att uttrycka sig som om det här bara
vore en formsak: ”Detta hindrar emellertid inte parlamentet från att uttala
sig i frågan---.”

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Jag vill gärna understryka betydelsen av internationellt samarbete när det
gäller att arbeta mot barnpornografi. Det har ju slagits fast i Nordiska rådet,
i Europarådet, i Europaparlamentet, i FN, i Interpol osv. att internationellt
samarbete för att komma till rätta med det här är mycket viktigt. Därför
hade jag en förhoppning om att vi som medlemmar i EG - vilket jag hoppas
att vi blir - skulle visa att vi också finner det betydelsefullt att ta itu med den
här frågan.

Den avsikt att utreda vidare som den här lagrådsremissen pekar på är ju
samma avsikt som vi här i kammaren i över ett och ett halvt år har mött från
Justitiedepartementets sida. Jag undrar när den avsikten kommer att visa sig
i någon handling. Genom det motstånd som i dag har manifesterats från de-
partementet går ju inte Sverige in i EG med ett gott renommé på det här
området.

Anf. 58 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag vill först tydligt markera att jag också finner det utomor-
dentligt angeläget att Sverige, såväl inom ramen för den europeiska unionen
som i andra internationella sammanhang, aktivt deltar i arbetet med att mot-
verka barnpornografi. Jag kan hålla med om att jag tidigare kanske inte har
varit tydlig, men jag hoppas att detta är tydligt nog.

Samtidigt hoppas jag att Margareta Israelsson och jag är överens om att
vi skall hålla fast vid det som vi tidigare har stridit för, nämligen att vi i det
svenska parlamentet beslutar om svensk grundlag. Men det får inte vara ett
hinder för att vi på bästa möjliga sätt samverkar, bl.a. med unionens länder,
för att motverka barnpornografi.

När det gäller den andra frågan som kom upp, som jag förstår ligger till
grund för den fråga som ställdes till Ulf Dinkelspiel, har vi från departemen-
tets sida på ett tidigt stadium både dragit upp riktlinjer för en utredning vad
gäller kriminalisering av innehav av barnpornografi och arbetat fram riktlin-
jer för andra frågor som behöver penetreras när det gäller övergrepp mot
barn. Men eftersom vi samtidigt visste att konstitutionsutskottet skulle ta
ställning till ett eventuellt förslag om kriminalisering av innehav av barnpor-
nografi, hade det varit litet egendomligt om vi från departementets sida hade
startat en utredning och föregripit konstitutionsutskottets eventuella beslut.
Men vi hade förberett detta arbete, och efter det beslut som konstitutionsut-
skottet fattade för två veckor sedan har vi nu aviserat att vi formaliserar de
här direktiven.

Anf. 59 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! Det här är inte riktigt med sanningen överensstämmande. När
vi i kammaren den 25 mars förra året debatterade kriminalisering av innehav
av barnpornografi, gjorde vi det med utgångspunkt i ett justitieutskottsbe-
tänkande, där man hänvisade till den beredning - den mycket stora och ge-
nomgripande beredningen, som man sade i debatten - som pågick inom de-
partementet. Det arbetet var redan i gång, trots att det sedan kom att pre-
senteras för remissinstanserna först i november samma år.

När man förbereder ett medlemskap talas det så mycket om att vi skall
harmonisera våra lagar. När nu land efter land väljer att kriminalisera inne-

hav av barnpornografi, är det märkligt att vi just på detta område inte tycker
att det är viktigt att göra sammalunda. I den promemoria som departementet
presenterade hänvisas till Europarådets ministerkommitté. Betänkandet
från EU-parlamentet kom inte förrän den 17 december, så det kunde inte
finnas med där.

Anf. 60 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Det arbete som Margareta Israelsson hänvisar till var också
ett mycket omfattande arbete, som över huvud taget gällde möjligheterna
att på ett bättre sätt skydda barn mot övergrepp. Det var också det arbetet
som resulterade i den lagrådsremiss som regeringen beslutade om i förra
veckan.

Det är riktigt att under våren 1993 fördes även frågan om ändring av
grundlag för kriminalisering av innehav in i utredningen. Departementspro-
memorian resulterade i att vi inte hade tillräckligt underlag för att gå vidare.
Det fanns inte heller några mera omfattande protester i första rundan. Sedan
har vi alla blivit medvetna om vad som har hänt, och det är därför som vi
har tagit initiativ.

Sedan vill jag också påpeka att det runt om i Europa förs en motsvarande
debatt som den som förs i Sverige. Även om uppfattningen har blivit en an-
nan är det faktiskt väldigt få länder som kriminaliserat innehav.

Anf. 61 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! Nu tillhör jag inte dem som har börjat att arbeta med den här
frågan alldeles nyligen och som har låtit mig påverkas. Men jag tycker att vi
som politiker måste påverkas av det som händer i vårt samhälle och det som
händer barnen. Det här är en fråga som jag har arbetat med under många
år här i riksdagen.

När vi nu visar upp vårt ansikte när det gäller frågan om barnpornografi,
kan man se att vi har valt att lägga denna fråga åt sidan. Vi har vetat att
Sverige är ett av de länder som ingår som en stark handelspartner. Vi vet
att svenskar har sysslat med sexturism där också barnpornografi har ingått.
Frågan om hur detta skall förändras i grundlagen måste väl ankomma på Ju-
stitiedepartementet och landets justitieminister. Det är väl ändå departe-
mentet som har ansvar för lagstiftningen.

Anf. 62 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Självfallet har vi ansvar för lagstiftningen, och självfallet skall
vi ta till oss de tankar som vi kanske inte alltid själva har tänkt från början.
Men Margareta Israelsson förenklar problemet. En del av de förslag som har
kommit från Socialdemokraterna är sådana att de t.o.m. kan urholka skyd-
det för barnen. Detta är otroligt komplicerat. Vi måste därför verkligen veta
att vi ger barnen ett ökat skydd, så att vi inte plötsligt efter en snabb föränd-
ring upptäcker att vi i stället har försämrat skyddet.

Sedan sätter jag ett stort frågetecken inför påståendet att Sverige är en
stark handelspartner. Jag är också väl medveten om att svenska män inte är
bättre än andra män när det gäller den här typen av handel. Men att Sverige

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

skulle vara transitland för denna verksamhet har senare tiders undersök-
ningar tack och lov visat att så inte är fallet.

Anf. 63 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! Nej, jag tror inte att Sverige är ett transitland i dag. Men jag
tror att Sverige kommer att bli det, om vi blir det enda land som fram till
1999 tillåter innehav av barnpornografi, samtidigt som vi slår undan föttema
för polisen när det gäller att göra någonting åt denna smutsiga hantering.

När jag i januari 1993 väckte min motion fick jag till svar i denna kammare
av Moderata samlingspartiets företrädare att frågan höll på att utredas
mycket genomgripande på Justitiedepartementet och att vi skulle få frågan
belyst. När svaret, som bestod av en och en halv sida text, kom följdes det
av en debatt. Man sade då att frågan skulle börja utredas, att den togs på
största allvar och att man verkligen skulle ta itu med denna hantering. Då
undrar jag: Varför gjorde man inte det från böljan? Varför bemöttes de mo-
tioner som väcktes redan i januari 1993 med detta dröjsmål som gjorde att
man hamnade utanför möjligheten att genomföra en förändring av grundla-
gen inom den tidsrymd som fanns? Kunskapen om vilka tider som gällde
måste ju ha funnits på Justitiedepartementet.

Anf. 64 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag utgår ifrån att Margareta Israelsson är medveten om att
grundlagslagstiftning kräver väldigt mycket tid. Jag kan tillstå att vi i depar-
tementspromemorian kunde ha ägnat mer trycksvärta åt att belysa proble-
men som motiverade att vi behöver gå vidare och göra djupare analyser. Då
hade kanske en del av de missuppfattningar som har uppkommit varit un-
danröjda. Men det är lätt att vara efterklok. Eftersom vi såg det som väsent-
ligt att i promemorian redovisa de förslag som var framarbetade - och vi har
faktiskt framarbetat många förslag av betydelse till skydd för barnen - fann
vi inga skäl att djupare redovisa varför vi inte då kunde lägga fram ett för-
slag. Men i efterhand kan jag se att vi själva hade sluppit väldigt mycket
smutskastning om vi hade varit tydligare på den punkten.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1993/94:513 om begränsning av antalet privatägda
skjutvapen

Anf. 65 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Tage Påhlsson har frågat mig om regeringen har för avsikt att
ta initiativ till en översyn av vapenlicenslagstiftningen med syfte att begränsa
antalet privatägda skjutvapen i landet. Som bakgrund till sin fråga anför
Tage Påhlsson att Sverige tillhör de skjutvapentätaste länderna i världen
med närmare två miljoner licensierade vapen. Vidare gör han gällande att
det stjäls omkring 20 000 vapen per år varav 12 000 privatägda. Tage Påhls-
son påstår också att många vapen i privat ägo används sparsamt, men efter-
som licensen gäller på obestämd tid ”hänger även bössan kvar på väggen”.

Han föreslår med hänsyn härtill att möjligheten att tidsbegränsa licensgiv-
ningen till förslagsvis fem år bör övervägas.

Det är riktigt att vi i Sverige har ungefär två miljoner registrerade civila
skjutvapen. En stor del av dessa utgörs emellertid av hagelgevär och andra
typer av jaktvapen som i de flesta andra länder inte är underkastade krav på
licens och därmed inte heller registrerade. Att Sverige vid en jämförelse med
andra länder kan framstå som vapentätt beror alltså snarare på att vi har en
internationellt sett sträng vapenlagstiftning än att vi skulle vara liberala på
detta område.

När det gäller antalet stulna vapen per år är Tage Påhlssons uppgifter helt
felaktiga. År 1993 anmäldes totalt 1 774 skjutvapen som stulna eller för-
komna, alltså mindre än en tiondel av vad Tage Påhlsson påstår. Av det to-
tala antalet utgjorde stulna civila vapen endast 450.

Detta innebär emellertid inte att det finns anledning att se mindre allvar-
ligt på de vapenstölder som faktiskt sker och den risk som finns att de stulna
vapnen skall komma att användas vid brott. En av de åtgärder som på rege-
ringens initiativ har genomförts för att minska denna risk är den s.k. vapen-
amnestin. Denna ledde till att över 17 000 vapen lämnades in till polisen un-
der en tremånadersperiod förra året. Det kan antas att dessa utgjordes av
både stulna vapen och sådana som av något annat skäl innehades utan licens.

På förslag av regeringen har straffet för bl.a. olaga vapeninnehav skärpts
genom att en särskild straffskala införts för de grova brotten.

Regeringen har också tagit initiativ till en översyn av vapenlagen, bl.a. för
att utröna om lagstiftningen i något avseende behöver ändras för att uppfylla
EU:s minimikrav på detta område. Utgångspunkten för översynen är att vi
skall behålla vår internationellt sett stränga vapenlagstiftning även vid ett
inträde i EU. Ett betänkande med detta innehåll remissbehandlas för närva-
rande.

Enligt vår nuvarande vapenlag får ett vapentillstånd tidsbegränsas, om det
med hänsyn till särskilda omständigheter kan förutses att behovet av vapnet
inte kommer att bli varaktigt. Vidare kan ett vapentillstånd alltid återkallas
om t.ex. något behov av vapnet inte längre föreligger eller om innehavaren
visat oaktsamhet med vapnet.

Att införa obligatorisk tidsbegränsning av alla vapentillstånd skulle med-
föra stora kostnader och besvär såväl för det allmänna som för landets va-
penägare. Jag kan inte finna detta motiverat. Vapenägarna består till allra
största delen av seriösa jägare och sportskyttar som följer gällande regler
och hanterar sina vapen på ett omdömesgillt sätt. Tillgängliga resurser bör i
stället användas för att ingripa mot dem som missköter sig.

Avslutningsvis vill jag i detta sammanhang påpeka att vapenlagen också
innehåller stränga bestämmelser om hur vapen skall förvaras. Dessa bestäm-
melser har skärpts relativt nyligen. Den som hänger bössan på väggen, för
att använda Tage Påhlssons ord, får, om han inte vidtar ordentliga säkerhets-
åtgärder, räkna med risken att vapnet blir omhändertaget och licensen indra-
gen.

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Anf. 66 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Jag får tacka justitieministern för svaret. Det var ett utförligt
svar, vilket jag ser positivt på. Jag ser att justitieministern delar min oro över
utvecklingen.

Jag får beklaga om jag har kommit med en felaktig uppgift om antal stulna
vapen. Jag har litat, vilket jag kanske inte skulle ha gjort, på medierna. Både
TV och tidningar har gått ut med uppgifter. Jag har inte kollat upp siffrorna,
och nu har jag inte haft en chans eftersom jag fick det skrivna svaret för tio
minuter sedan. Jag utgår från att justitieministern har rätt och jag fel.

Icke desto mindre framgick det av de artiklar och TV-program som jag
tagit del av att antalet stulna vapen ökar. Tendensen är ökande. Det är i alla
fall någonting som borde vara oroande - jag hoppas att statsrådet håller med
mig.

Vapen används vid brott, och det är ju en sak. Men vapen används även
i andra sammanhang, och det tycker jag är oroande. Vi börjar faktiskt
komma i samma situation som i USA, att det finns vapen, även skjutvapen,
i skolorna. Det är skrämmande. Det tyder på att det finns för många vapen
i svang.

Det skulle vara intressant att höra vad justitieministern tycker om föl-
jande: Är det helt orealistiskt att tänka sig en tidsbegränsning av vapentill-
stånden? Kan man tänka sig någon annan modell, om situationen förvärras?
Det finns många som har vapen på väggen. Man kan ha vapen på väggen
bara man har slutstycket inlåst. Om än inte i min bekantskapskrets, så finns
det många i min nära krets som har dem på det sättet. Jag skulle vilja höra
vad statsrådet säger om möjligheten att se över det hela.

Anf. 67 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag beklagar, men även den ytterligare uppgift som Tage På-
hlsson förde fram om att antalet stulna vapen - om vi talar om vapen för
vilka det finns licens - skulle öka är felaktig. De siffror som jag nämnde för
1993 är lägre än på flera år.

Däremot har vi problem med illegala vapen, och det är detta vi kanske
skall koncentrera oss på. Som jag sade tidigare är merparten av dem som
har licens seriösa jägare som förvarar sina vapen på ett bra sätt. Det vi måste
lägga resurser på är att hindra att illegala vapen kommer in i Sverige och att
jaga de illegala vapen som finns i Sverige. Det är oro därvidlag som ligger
bakom vårt försök att utöka samarbetet bl.a. med Ryssland och de baltiska
staterna. Vi har tagit initiativ till att omorganisera en del av den centrala po-
lisiära verksamheten för att få en slagkraftigare enhet för att komma åt
denna typ av illegal verksamhet. Det är där vi har problemen. Det är där vi
behöver koncentrera våra resurser.

Anf. 68 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Jag är litet förvånad över att justitieministern desavouerar
alla uppgifter som massmedierna har gått ut med. Jag kan som sagt bara be-
klaga att jag har litat på dem. Icke desto mindre stjäls det en hel del vapen.
Jag håller med om att det är många illegala vapen i svang. De kommer från
andra länder men det tillverkas också egna vapen i vårt land, det vet vi.

Hur skall vi komma till rätta med detta? Jag tror inte att man kan skaffa
fram tillräckligt många poliser för att klara det. Skall vi inte kunna ta till
åtminstone den metod som vi har, nämligen licensgivning och litet större
kontroll av licensgivningen för att den vägen bölja få ordning på vapeninne-
hav?

Vi talar nu om civila vapen. Vi vet också att det stjäls mycket militära va-
pen. Där är det, såvitt jag vet, ett mörkertal som man inte vill släppa ut.

Anf. 69 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Det är helt rätt att det har förekommit omfattande stölder av
militära vapen, vilket har resulterat i att försvarsministern har tagit initiativ
till väsentliga förändringar för att skapa säkrare förvaring av militära vapen.
Det senaste årets erfarenheter tyder på att de åtgärder som har vidtagits har
gett goda effekter.

Anf. 70 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Det låter väldigt bra.

Jag skulle avslutningsvis vilja säga att jag tycker att det är bra med skärpt
straff för olaga vapeninnehav. Det är bra att man inom regeringen har tagit
initiativ till översyn av vapenlagen. Det var bra med vapenamnesti, det är
ingen tvekan om det. Det fördes in över 17 000 vapen som var olicensierade,
en del av dem kanske stulna.

Nuvarande vapenlagen ger, som också framgår av svaret, möjlighet till
tidsbegränsat vapen tillstånd i särskilda fall, som det heter. Hur ofta används
den möjligheten?

Anf. 71 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag kan faktiskt inte ange någon siffra eller någon procentsats,
men det är i en klar minoritet av fallen som tidsbegränsad licens ges.

Anf. 72 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Det är uppenbart att det där finns en liten öppning. Man
skulle i någon mån kunna skärpa sig och utnyttja den möjligheten litet oftare
för att den vägen försöka begränsa det fria vapenflödet.

Anf. 73 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Då gäller det att vara observant så att man inte ser detta med
tidsbegränsad licens som en prövotid. Min uppfattning är att man skall vara
mycket restriktiv när det gäller att bevilja licens men att man, precis som
jag sade i mitt svar, skall använda det tidsbegränsade tillståndet då man kan
förutse att behovet av vapnet inte kommer att bli varaktigt. Men man får
vara försiktig så att man inte vänder på det och tar till tidsbegränsning för
att se hur det går.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105 12 § Svar på fråga 1993/94:493 om regionalpolitiskt stöd till Väster-

17 maj 1994 vik

Svar på frågor

Anf. 74 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Krister Örnfjäder har frågat mig om jag kan lämna ett svar
när en ansökan från Västerviks kommun om att få ingå i stödområdet skall
behandlas.

De senaste årens mycket besvärliga arbetsmarknadssituation i de flesta
delar av vårt land har bl.a. lett till att en rad kommuner gjort framställningar
om att få bli tillfälligt inplacerade i stödområde. Motiven för att tillfälligt
placera in ytterligare områden i stödområden är också för närvarande
starka. Jag avser att föreslå regeringen att pröva dessa framställningar i ett
sammanhang. Vid en sådan prövning görs en omfattande analys av situatio-
nen inte bara i de direkt berörda kommunerna utan även i övriga kommuner.
En analys och prövning av detta slag pågår för närvarande inom regerings-
kansliet, och beslut om tillfälliga inplaceringar i stödområde kan väntas un-
der våren.

Anf. 75 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):

Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag är na-
turligtvis medveten om att det finns problem i många kommuner. För Väs-
terviks del är det enligt min åsikt nödvändigt att vi får del av det regionalpoli-
tiska stödet. Västerviks kommun och Kalmar läns länsstyrelse har gjort
samma bedömning.

I april förra året beslutade regeringen att Högsby, Hultsfreds, Vimmerby
och Valdemarsviks kommuner skulle få ingå i det tillfälliga stödområdet. Det
tycker jag var ett mycket bra beslut och har fått många positiva effekter i de
berörda kommunerna.

För Västerviks kommuns del innebär det att Västervik i princip blir om-
ringad av kommuner som har regionalpolitiskt stöd. Detta tillsammans med
den allmänna situationen på arbetsmarknaden har inte gjort situationen lät-
tare för de boende i Västerviks kommun. Med tanke på vår situation i jämfö-
relse med andra kommuner vill jag påstå att vi är i minst samma behov av
den här typen av stöd. Jag tycker att det är nödvändigt att beslutet fattas
snart. Det lär det väl göras, av svaret att döma. Det står ”under våren”, så
det kan inte vara så lång tid kvar. Jag hoppas att det innebär ett positivt be-
sked för Västerviks kommun.

Anf. 76 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Arbetsmarknadsutskottet har i dag justerat ett betänkande
om regionalpolitiken. Betänkandet är på väg till kammaren. Seden är den
att riksdagen först beslutar om ordinarie stödområden ett och två, därefter
fattar regeringen beslut om tillfälliga stödområden.

Om bl.a. samordningen sker i tid bör beslutet vara fattat efter det att riks-
dagen fattat sitt beslut. Nu på måndag kommer jag att få en föredragning
om tillståndet i landets samtliga kommuner.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1993/94:520 om gymnasieutbildningen för invand-
rarungdomar

Anf. 77 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Margitta Edgren har frågat mig om invandrarungdomar har
rätt till plats på ett nationellt program, när de kommit till Sverige i åldern
16-20 år och avslutat det individuella programmet i gymnasieskolan efter det
att de uppnått en ålder över 20 år.

Enligt skollagens 5 kap. 1 § är gymnasieskolan avsedd att påbörjas av ung-
domar efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande fram t.o.m.
med det första kalenderhalvår som de fyller tjugo år. Elever som har avslutat
ett individuellt program har rätt att sedan påbörja ett nationellt eller special-
utformat program innan de passerar åldersgränsen.

Skollagens föreskrifter gäller alla ungdomar. Åldersgränsen gäller således
inte enbart invandrarungdomar. Även för ungdomar som på grund av inlär-
ningssvårigheter, dålig studiemotivation eller sociala problem halkat efter i
grund- eller gymnasieskolan kan åldersregeln medföra problem, om de inte
påböijat studier vid ett gymnasieprogram före 20 år, alternativt om de redan
fått en gymnasieutbildning.

Det finns dock inget som hindrar att man i den plan som skall utarbetas
för vaije elev som går ett individuellt eller specialutformat program inklude-
rar delar av eller ett helt nationellt program inom kommunen. Eleven har
sedan, oavsett ålder, rätt att fullfölja den planen. Jag vill snarare påstå att
det är både naturligt och lämpligt, eftersom det för fortsatta studier och/eller
arbete är viktigt att ha de kunskaper gymnasieskolan skall ge. De insatser
som görs inom ramen för det individuella programmet för dessa elever bör
syfta till att eleven sedan går en utbildning inom ett nationellt eller ett spe-
cialutformat program i gymnasieskolan. Detta har framgått av tidigare pro-
positioner.

Om den plan som läggs upp inte innebär att eleven skall läsa delar av eller
ett helt nationellt program och eleven efter det att planen fullföljts är äldre
än 20 år, är eleven inte behörig att börja ett nationellt program i gymnasie-
skolan.

De elever som passerat 20-årsgränsen har möjlighet att studera på kom-
vux. Enligt skollagen skall gymnasial vuxenutbildning ge vuxna kunskaper
och färdigheter motsvarande de som ungdomar kan få genom gymnasiesko-
lan. Kommunerna skall sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot
efterfrågan och behov, vilket också framgår av skollagen.

Anf. 78 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Jag tackar för svaret, som jag tycker var mycket bra och fyl-
ligt. Jag skall vidarebefordra det till dem som frågat mig, nämligen Balder-
skolan i Uppsala, som jag skrev i min fråga. På den skolan hade man inte
kunnat få något svar från Skolverket. Inte heller jag har kunnat få något svar
från Skolverket. T.o.m. Skolverkets jurist har funderat över frågan utan att
komma fram till något svar. Men nu har jag fått ett svar på hur det skulle
kunna gå till.

Förespeglad situation gäller alltså begåvade ungdomar som har en grund-

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

utbildning i sitt hemland. De är alltså inte automatiskt struliga, analfabeter
eller utan förutsättningar. Man skall alltså till dem kunna säga: Om skolan
gör en plan inför starten av det individuella programmet, oberoende av hur
långt det beräknas vara - det kan ju vara två, tre eller fyra år - av vilken det
framgår att eleven ämnar fortsätta på ett nationellt program, så kan eleven
få göra det även efter 20 års ålder. Det är ett mycket bra svar. Jag tror att
man på Balderskolan i Uppsala blir mycket glad över detta besked.

Jag har också en fråga som kanske ligger något utanför huvudfrågan. Frå-
gan gäller hur eleverna skall kunna finansiera studierna. Har Beatrice Ask
någon uppfattning om det? Kan dessa elever finansiera sina studier på
samma sätt som andra vuxna, dvs. via CSN:s möjligheter till bidrag och stu-
dielån? Jag vet att denna fråga inte är förberedd, men om statsrådet har möj-
lighet att ge mig ett svar även på denna fråga kan jag svara Baldersskolan
mer utförligt.

Anf. 79 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Låt mig först konstatera att vi inte bör bli förvånade över att
man i skolan tycker att det är svårt att känna till alla svar. Det har ju skett
så många förändringar. Det är dock något mer förvånande att det är så svårt
att få information från myndigheter.

Det framgick av riksdagens behandling av gymnasiepropositionen att av-
sikten med de individuella programmen var att slussa ungdomar in i natio-
nella program. Då är det mycket naturligt att man i den plan som upprättas
redan inledningsvis konstaterar avsikten, i syfte att redan från böljan få så
mycket samarbete som möjligt mellan det individuella programmet och den
tänkta utbildningen. Jag vill gärna peka på den möjligheten.

Jag är däremot försiktig, som framgår av svaret, när det gäller att öka rät-
tigheten för en viss kategori. Det är nämligen precis som jag säger: Det är
inte bara invandrarungdomar eller flyktingar i den här åldern som hamnar i
en denna situation, utan det gör även många andra. Ökad rättighet för viss
kategori skulle kunna få mycket vittgående konsekvenser, som måste analy-
seras mycket noga. För de elever som vi talar om, som fortsätter inom kom-
vux, eller som fortsätter enligt den plan som upprättats enligt det individu-
ella programmet, gäller naturligtvis ordinarie regler för studiemedel. Jag kan
i vart fall inte tänka mig något annat. Men jag har inte haft möjlighet att
kontrollera det. Så länge man går sin gymnasieutbildning måste ju de nuva-
rande reglerna gälla. Om det inte skulle vara på det sättet får vi väl ta itu
med den frågan.

Anf. 80 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Tack för detta tillägg, Beatrice Ask. Jag skall vidarebefordra
det.

Det är ju så, vilket senast framgår av en ny bok om nationalekonomi på
CSN:s förlag, skriven av två docenter vid Lunds universitet, att vår oförmåga
att ta till vara invandrare och flyktingar som en resurs, vår oförmåga att ta
till vara deras kapacitet och kunskap, är illavarslande. Detta skulle då kunna
vara ett sätt att på ett litet smidigare sätt lotsa in dem i det svenska samhället.
Tryggheten i lärosituationen ökar ju om eleverna kan fortsätta inom den

skolform där de böljat under de första individuella åren, för att sedan full-
följa studierna. På så sätt kan de även fungera bättre i det svenska samhället.

Självfallet bör man vara litet varsam med vad man lovar; det förstår också
jag. Men det är dock mer ovanligt att svenska ungdomar, efter en genom-
gången grundskola, måste tillbringa två eller tre år på ett individuellt pro-
gram, för att sedan slussas in på det nationella programmet. Det vanliga är
ju att de tillbringar högst ett år på ett individuellt program. Därmed kan kan-
ske 20-årsgränsen vara mer befogad och viktig att hålla fast vid.

Anf. 81 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! De elever som behöver gå fyra år, eller i alla fall ganska lång
tid, i ett individuellt program är i allmänhet elever som har mycket kort ut-
bildning i hemlandet. De kan t.o.m. vara analfabeter.

När vi nu diskuterar detta bör vi påminna oss om att i den utvecklingsplan
som regeringen har lagt på riksdagens bord, vilken skall diskuteras den 2
juni, finns en punkt som handlar om invandrarelever och det svenska språ-
ket. Det är många elever med invandrarbakgrund som är födda i Sverige och
som gått i grundskolan i Sverige, men som ändå har så grunda kunskaper i
det svenska språket att de inte klarar en gymnasieutbildning. Det är inte så
få invandrarelever i vissa stadsdelar och områden runt om i Sverige som
måste gå ett individuellt program för att klara det. Vi måste ta itu med den
frågan från grunden. Det är precis det som regeringen har aviserat att den
skall göra, med böljan i höst.

Anf. 82 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Jag vill avsluta med att än en gång tacka för svaret. Jag tycker
att utvecklingsplanen är mycket hoppfull även för dessa barn.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1993/94:484 om sjukgymnasters fria etablerings-
rätt

Anf. 83 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Göte Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta med anledning av de problem som framkommit för de sjukgymnaster
som vill starta verksamhet i egen regi.

Enligt Göte Jonsson har det varit svårt för sjukgymnasten att få ett för-
handsbesked från sjukvårdshuvudmannen om han eller hon uppfyller lagens
krav för att få ersättning för utförd behandling. Ett annat problem är - enligt
Göte Jonsson - långa väntetider för utbetalning av ersättning för utförda be-
handlingar.

Enligt 11 § lagen om ersättning för sjukgymnastik skall den som avser att
bedriva verksamhet mot ersättning enligt denna lag anmäla sin avsikt till
landstinget och försäkringskassan senast sex månader innan verksamheten
påbörjas. Denna anmälningsskyldighet är nödvändig för att landstinget skall
kunna fullgöra sitt planeringsansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen. Där-

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 105

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar pä frågor

emot finns inget krav på att landstinget skall godkänna sjukgymnastens eta-
blering.

Skälet till att det inte finns något sådant krav är att det fr.o.m. den 1 ja-
nuari i år råder fri anslutning för sjukgymnaster till det offentligt finansie-
rade ersättningssystemet, dock inom vissa givna ramar. De krav som ställs
på en sjukgymnast för att han - eller hon - skall ha rätt att uppbära ersättning
från landstinget för utförda åtgärder finns angivna i nämnda lag. Det är såle-
des lagen som reglerar vem som skall kunna bedriva en verksamhet och
inte - som tidigare ofta var fallet - landstinget.

I den nyss nämnda paragrafen i lagen om ersättning för sjukgymnastik an-
ges att sjukgymnasten skall samråda med landstinget om sin kommande
verksamhet. Hur detta samråd skall ske anges dock inte. Det torde dock vara
lämpligt att samråd sker antingen i samband med att sjukgymnastens anmä-
lan om verksamhet inkommit till landstinget eller så snart därefter som det
är praktiskt möjligt.

Samrådsförfarandet bör bl.a. syfta till att - i tveksamma fall - klargöra om
den person anmälan avser är berättigad att uppbära sjukvårdsersättning eller
inte.

I lagen finns inte angivet bestämmelser om när utbetalning av sjukgymna-
stikersättning skall ske. Regeringen har inte ansett detta nödvändigt utan
förutsatt att utbetalning sker så snart insända räkningar från vårdgivarna
granskats och godkänts av försäkringskassan. Om det emellertid visar sig att
landsting och försäkringskassor inte sköter utbetalningarna på ett bra sätt är
jag inte främmande för att pröva möjligheterna att reglera detta i lagen.

Anf. 84 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, inte minst för de sista
orden i detta, där statsrådet faktiskt öppnar möjligheten att, om det inte fun-
gerar, lagreglera så att tryggheten för de privata sjukgymnasterna kommer
att bli i enlighet med tankegångerna i propositionen.

Jag är medveten om att det i propositionen och i riksdagsbeslutet var
mycket svårt att ingående konkretisera olika frågeställningar. Tankarna i
propositionen och bakom riksdagsbeslutet bygger i stor utsträckning på ett
förtroende för sjukvårdshuvudmannens sätt att hantera dessa frågor inom
ramen för den fria etableringen. Det har emellertid nu visat sig att det i vissa
fall - jag skall inte säga att det gäller generellt - är mycket svårt för en enskild
sjukgymnast som vill etablera sig att få till stånd ett vettigt samtal med re-
spektive sjukvårdshuvudman.

Låt mig t.ex. peka på sådana fall där vederbörande sjukgymnast är osäker
på om han eller hon uppfyller de krav som lagen ställer. Det blir sjukvårds-
huvudmannen som i anslutning till att vederbörande skall ha betalt gör be-
dömningen om sjukgymnasten uppfyller kraven eller inte. Jag tycker att det
då är ganska rimligt att vederbörande sjukgymnast får ett besked i förväg
huruvida vederbörande sjukvårdshuvudman anser att denne uppfyller kra-
ven.

Men vissa sjukvårdshuvudmän säger då: Du får inget förhandsbesked.
Först när du har kastat ut pengar på etablering och fått vissa kunder kommer
vi att pröva om du är betalningsberättigad eller inte.

Jag menar att detta är ett alldeles orimligt förfarande. Så skall man inte
hantera det samråd som statsrådet efterlyser. Jag tycker att det finns anled-
ning att verkligen ta upp en diskussion med sjukvårdshuvudmännen på
denna punkt. Detsamma gäller betalningsrutinerna, som inte heller de är re-
glerade i lag. Det är också ganska klart att så inte skall vara fallet, men även
i det avseendet försöker nu i varje fall vissa sjukvårdshuvudmän att dra ut
på betalningstider, vilket gör att det blir svårt för sjukgymnasterna att inled-
ningsvis finansiera sin verksamhet.

Jag skulle vilja fråga om statsrådet är beredd att ta upp diskussioner med
Landstingsförbundet om dessa frågor.

Anf. 85 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Vad gäller själva lagstiftningen är det förstås en ambition att
slippa detaljreglera alltför mycket. Varken Göte Jonsson, jag eller, förmodar
jag, någon annan i kammaren önskar en lagbok som är två eller tre gånger
så tjock som den nuvarande. Förhoppningen är förstås att man skall kunna
klara problemen med en inte alltför detaljerad lagstiftning. Om det däremot
dyker upp problem, kan man naturligtvis tvingas bli mycket konkret eller
detaljerad i lagstiftningen.

Det förfarande som Göte Jonsson nu beskriver, där det i vissa fall skulle
ha varit svårt att få besked och där man får vänta mycket länge, är förstås
inte tillfredsställande. Det är alldeles uppenbart att den enskilde behöver få
veta om han eller hon uppfyller villkoren. Vi har i och för sig i lagstiftningen
angett vilka villkor som gäller. I normalfallet bör det inte vara någon större
svårighet att reda ut om personen i fråga har rätt utbildning och rätt praktik
bakom sig och därmed enligt lagstiftningen är berättigad till ersättning. Men
om det blir problem, får man ta upp det hela igen.

Något som är angeläget att påpeka är att landstinget i det här avseendet
fungerar som myndighet. Det skall helt enkelt tillämpa lagen i så nära över-
ensstämmelse med lagstiftarens avsikt som möjligt.

Vad till sist gäller frågan om jag är beredd att ta upp frågan med Lands-
tingsförbundet kan jag bara meddela Göte Jonsson att jag redan har gjort
det.

Anf. 86 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Jag tackar för det. Vi får bara hoppas att det ger effekt.

Jag delar statsrådets uppfattning att vi inte skall ha stora lagvolymer och
en mängd detaljlagar, men detta förutsätter att landstingen visar respekt för
lagen. Landstingen har i dessa sammanhang en mycket stor makt.

Det finns vidare en brist på tradition i synen på alternativ privat verksam-
het inom sjukvården. Låt mig i detta sammanhang ta försäkringskassorna
som exempel. I fall där en privat sjukgymnast skall ha rehabiliteringssamtal
med försäkringskassan är det mycket svårt för vederbörande att få ut någon
ersättning för detta. Från försäkringskassans sida framhåller man att lands-
tingen aldrig har begärt sådan ersättning. Detta visar hur okunnig man fak-
tiskt är om hur privat verksamhet måste drivas för att finansieras effektivt.

Jag skulle vilja uppmana statsrådet att ta upp och behandla dessa frågor i
anslutning till problemet om de nya taxesättningarna för sjukgymnaster, där

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

också läkarna är med i bilden. Det faktum att landstingen inte har tagit ut
ersättning har ju inte inneburit att landstingen inte har haft kostnader för
rehabiliteringssamtalen. En privat sjukgymnast som har motsvarande kost-
nad har dock ingen skatteintäkt utan måste givetvis kunna få ut ersättning
för den prestation som han eller hon utför genom detta samtal.

Anf. 87 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Med anledning av det allra sista vill jag säga att det är klart
att vi på en mängd punkter behöver bli duktigare på att se till att det blir en
riktig och rejäl konkurrensneutralitet inom den verksamhet som finansieras
med offentliga pengar men utförs ibland i offentlig regi och ibland i egen
regi.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1993/94:485 om Föräldraföreningen Plötslig späd-
barnsdöd

Anf. 88 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Chatrine Pålsson har frågat mig om Föreningen Plötslig späd-
barnsdöd kommer att få bidrag till sin verksamhet för nästkommande år.

Föreningen har under ett antal år erhållit medel från Allmänna arvsfon-
den för utvecklings- och informationsinsatser. Under åren 1989 till 1993 har
föreningen således fått sammanlagt 1,3 miljoner kronor för detta syfte.

Socialutskottet har i sitt betänkande om socialpolitik (1993/94:SoU20) be-
handlat en motion där en översyn begärs av nuvarande regler för statsbidrag
som skulle göra det möjligt för Föräldraföreningen Plötslig spädbarnsdöd att
erhålla statsbidrag för verksamheten.

Utskottet framhåller att föreningen har en angelägen verksamhet men att
föreningen inte kan erhålla stöd ur anslaget för Bidrag till handikapporgani-
sationer. Enligt utskottet bör regeringen överväga om organisationen kan
erhålla statligt stöd från annat anslag.

Jag anser i likhet med utskottet att Föreningen Plötslig spädbarnsdöd be-
driver en angelägen verksamhet. I avvaktan på den översyn av bestämmel-
serna för statsbidrag till organisationer som för närvarande pågår inom rege-
ringskansliet är jag beredd att i positiv anda pröva om någon form av stöd
kan utges till föreningen under det kommande budgetåret.

Anf. 89 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Fru talman! Jag vill tacka sjukvårdsministern för ett, som jag finner det,
positivt svar. Tyvärr går vaije år ungefär 120 till synes friska barn bort i en
oförklarlig död. Föräldraföreningen Plötslig spädbarnsdöd bildades 1986
och har, som jag, socialutskottet och även sjukvårdsministern insett, en oer-
hört viktig uppgift. Den arbetar både med vad vi brukar kalla sekundärpre-
vention för familjer som har förlorat ett barn och med spridning av informa-
tion om plötslig spädbarnsdöd till barnavårdscentraler, föräldrar, BB-avdel-

ningar osv. I en skrift som alldeles nyligen har delats ut visas hur man kan
förebygga sådana fall.

Situationen är nu sådan att föreningen inte kan fortsätta att arbeta helt
utan medelstillskott. Självfallet har olika verksamheter olika kompetensom-
råden. Det väsentliga för föreningen är nu att få hjälp, inte i första hand var-
ifrån hjälpen kommer. Eftersom föreningen nu är i en akut situation, blir
min raka fråga vad man skall göra för att komma till rätta med denna.

Anf. 90 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Som jag antyder i slutet på svaret avser vi på Socialdeparte-
mentet att i positiv anda pröva frågan om man kan ge stöd redan innan den
här översynen är klar. Jag syftar då på det kommande budgetåret, och det
dröjer ju inte så länge innan det böljar.

Anf. 91 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Fru talman! Det är mycket bra att få det beskedet. Jag kan kanske passa
på att fråga om sjukvårdsministern anser att detta är en fråga för Folkhälso-
institutet eller en fråga för Socialstyrelsen och regeringen.

Anf. 92 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Ingenting hindrar förstås Chatrine Pålsson att ställa den frå-
gan. Jag är dock inte beredd att för dagen svara på vilket sätt det kommer
att ordnas rent praktiskt. Det viktiga är väl att vi ordnar detta trots att vi
ännu inte kan ändra de regler som riksdagen har ställt upp för handikapp-
organisationer, som Chatrine Pålsson var inne på i sitt första inlägg.

Anf. 93 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Fru talman! Jag har en stor tilltro till sjukvårdsministern. Jag tackar för
det positiva och betryggande svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1993/94:499 om efterlevandeskydd för barn som
studerar utomlands

Anf. 94 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Lennart Rohdin har frågat mig om regeringen ämnar vidta
någon åtgärd för att ändra reglerna för efterlevandeskydd i form av barnpen-
sion för barn som studerar utomlands.

För att ett barn skall ha rätt till efterlevandepension i form av barnpension
från folkpensioneringen efter 18 års ålder krävs generellt att barnet bedriver
studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om för-
längt barnbidrag eller studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen (1973:349).
Som huvudregel gäller dessutom, enligt 5 kap. 1 § lagen (1962:381) om all-
män försäkring, att man skall vara bosatt i Sverige för att få rätt till efterle-
vandepension.

Enligt sistnämnda lag kan dock barnpension från folkpensioneringen ut-

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svarpå frågor

betalas till en svensk medborgare som är bosatt utomlands. Utbetalningen
av folkpension sker då i förhållande till det antal år för vilka den avlidne
föräldern tillgodoräknats pensionspoäng till ATP.

Förlängt barnbidrag ges för elever som bedriver studier på grundskolenivå
och utbetalas med början kvartalet efter det eleven fyllt 16 år. Möjligheten
att få förlängt barnbidrag för en utomlands bosatt elev är begränsad till un-
dervisning som sker med svenskt statsbidrag och där barnet är medföljande
till den som är utsänd i statlig tjänst eller utsänd av svenska kyrkan eller an-
nat trossamfund eller för svensk ideell organisation som bedriver bistånds-
verksamhet. I och för sig finns ingen övre åldersgräns för förlängt barnbi-
drag, men för de ovan uppräknade grupperna, bortsett från utsända i statlig
tjänst, gäller en längsta tid av tre år för förlängt barnbidrag utomlands. I
samband med utsändning i statlig tjänst finns inte treårsgränsen, eftersom
barnet i bambidragshänseende betraktas som bosatt i Sverige.

Studiehjälp ges längst t.o.m. det första halvåret det år barnet fyller 20 år
och är avsett för studier efter grundskolenivån. Studiehjälpen kan ges till
svensk elev som studerar utomlands om utbildningen inte finns att få i Sve-
rige. En förutsättning är dock att eleven varit bosatt i Sverige i minst två år
innan utlandsstudierna påbörjas. Studier i de nordiska ländernas skolor kan
ändå ge rätt till studiehjälp om skolorna står under statlig tillsyn.

Inom EES-området är EES-avtalet tillämpligt på barnpension om den av-
lidne omfattades av EES-reglerna.

Utanför EES-området är däremot möjligheterna att bedriva t.ex. gymna-
siestudier med bibehållen förlängd barnpension mycket begränsade. En ut-
vidgning av rätten till förlängd barnpension kräver lagändring.

Riksdagen har tidigare uttalat att möjligheten till barnpension bör ses över
i de fall där den avlidne föräldern varken har arbetat eller varit bosatt i Sve-
rige. Riksdagen har givit regeringen detta till känna.

Med tanke på den tilltagande internationalisering som sker och de värden
som kan tillföras elever som studerar utomlands har regeringen för avsikt att
i samband med denna översyn även pröva frågan om behovet av att utöka
rätten till förlängd barnpension vid studier utomlands.

Anf. 95 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Jag tackar statsrådet Könberg för svaret. Jag är mycket nöjd.
Jag utgår ifrån att de konsekvenser av den här konstruktionen som jag be-
skrivit i min fråga inte har varit avsiktliga. De är snarare resultatet av den
förändrade verklighet vi lever i med en ökande internationalisering. Det an-
tyder också svaret.

Det är förmodligen inte heller särskilt många individer som har drabbats
av detta ännu. Men det riskerar rimligtvis att bli fler och fler.

Det är bra att frågan ses över. Jag hoppas att det sker snabbt, åtminstone
i det här avseendet. Det handlar om ett par års studier utomlands under ett
par år av en ung människas liv. De är snabbt passerade. För de människor
som det handlar om under de närmaste åren är det viktigt att vi snabbt kom-
mer till ett resultat i den här frågan.

Anf. 96 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Vi är överens om att man behöver se över frågan och pröva
den. Den har ju en intim koppling till frågan om rätten till förlängt barnbi-
drag respektive studiehjälp. Det framgick också av mitt svar, där jag redo-
gjorde för reglerna. Frågan kommer att prövas. Jag vill inte säga något om
hastigheten i dag med tanke på de många frågor som ligger på socialförsäk-
ringsenheten.

Anf. 97 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Liksom föregående talare har jag ett stort förtroende för stats-
rådets möjligheter att se till att det blir bra resultat.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1993/94:507 om framtagning av mindre skadliga
tobaksprodukter

Anf. 98 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Nils Nordh har frågat mig om regeringen har haft överlägg-
ningar med tobaksindustrin för att påtala dess ansvar för att utveckla mindre
skadliga tobaksprodukter.

Det har i olika sammanhang framkommit att det finns en oro för att för-
ändringarna i tobakslagen vad gäller produktkontrollen skulle uppfattas som
en signal till tobaksindustrin att de inte själva behöver ta något ansvar för
sina produkter, och inte heller utveckla mindre skadliga tobaksprodukter.
Självfallet är det inte på det sättet. Regeringen kan med stöd av den nya
lagen uppmana industrin att till Socialstyrelsen sända in de uppgifter styrel-
sen behöver för att bedöma produkternas hälsovådlighet.

Socialstyrelsen planerar för närvarande ett särskilt projekt för tobaks-
kontroll. Styrelsen överväger i detta sammanhang också en utökad dialog
med tobaksindustrin. Det är då naturligt att frågan om industrins ansvar att
utveckla mindre hälsovådliga tobaksprodukter tas upp. Jag utgår ifrån att
tobaksindustrins ansvar kommer att uppmärksammas i Socialstyrelsens ar-
bete.

Men man skall inte tro att endast en utökad och förbättrad dialog med
tobaksindustrin kommer att leda till ett minskat tobaksbruk och mindre ska-
deverkningar av tobaksprodukter.

Det är av största vikt att arbetet för ett minskat tobaksbruk fortsätter på
alla sätt. Ingen skall behöva utsättas för tobaksrök mot sin vilja. Särskilt vik-
tigt är det att så långt möjligt förhindra att barn och ungdomar någonsin bör-
jar röka.

Anf. 99 NILS NORDH (s):

Fru talman! Låt mig först tacka för svaret. I det anar jag även en viss sam-
syn oss emellan om hur det här skall kunna gå till.

Sanningen är ju ändå den att Tobaksbolaget har uppfattat den nya lagstift-
ningen så att det bara behöver skicka in uppgifter om vad produkten innehål-

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svarpå frågor

ler till Socialstyrelsen. Sedan skall Socialstyrelsen överväga om den är farlig
eller inte.

I vår motion har vi pekat på industrins ansvar för att minska skadeverk-
ningarna för oss som ändå använder tobaken. Jag håller med statsrådet om
att vi skall försöka hindra att människor börjar använda tobak.

Jag kan inte direkt hålla med om att detta kommer att leda till ett minskat
användande. Jag är litet tveksam på den punkten, men statsrådet har kanske
rätt i det fallet.

Anf. 100 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Den tobakslagstiftning som riksdagen tagit ställning till i ett
par omgångar och som, med sina senaste ändringar, träder i kraft den 1 juli
i år innebär ju betydande framsteg för att minska tobaksbruket. Det gäller
framför allt genom de två vägar som jag antyder i slutet på mitt svar, nämli-
gen genom att se till att de människor som inte vill ta del av tobaksröken
slipper göra det t.ex. på arbetsplatser och andra miljöer samt att på alla möj-
liga sätt förhindra att ungdomar börjar att röka. Det är väl en målsättning
som jag tror kan förena både icke-rökare och rökare. Den målsättningen är
angelägen att uppnå.

Jag tror att oron för att tobaksindustrin skall ha påverkats negativt av la-
gen när det gäller ambitionen att ta fram produkter som är mindre skadliga
är obefogad.

Sedan finns det i och för sig en hel del tecken som tyder på att det inte är
så rasande stor skillnad i skadlighet mellan de olika produkter som tobaksbo-
lagen runt om i världen tar fram. Mycket tyder på att tobaksrökaren kom-
penserar den minskning av nikotin som finns i själva produkten genom sitt
sätt att röka. Den allra senaste forskningen tyder inte på att det finns någon
avgörande skillnad mellan cigaretter med olika halt av de skadliga ämnena.

Anf. 101 NILS NORDH (s):

Fru talman! Med tanke på vad statsrådet nu säger är det kanske ännu vikti-
gare att påtala tobaksindustrins ansvar för att minska de ämnen som medför
skada när det gäller tobaksbruk. Den nya lagen är bra så till vida att det inte
är tobaksindustrin själv som skall utreda om tobaksbruket är farligt eller
inte, men jag menar att tobaksindustrin ändå har ett visst ansvar att mini-
mera bruket. Bruket måste absolut minimeras, eftersom sanningen är den
att det alltid tillkommer nya användare av tobak.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.10 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

18 § Svar på fråga 1993/94:498 om kontakten mellan barn och föräld-
rar som inte är vårdnadshavare

Anf. 102 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Catarina Rönnung har frågat mig om jag är beredd att före-
slå åtgärder för att förbättra den för hela livet viktiga relationen barn-föräld-
rar i fall där barn förlorat kontakt med föräldrar som ej är vårdnadshavare.

Synen på barns situation när deras föräldrar separerar har ändrats väsent-
ligt under den senaste 20-årsperioden. Det är framför allt på två punkter som
ny kunskap har påverkat synsättet: dels är det viktigt för barnen att de inte
dras in i föräldrarnas konflikter, dels är det angeläget att barnen får möjlig-
het att ha kontakt med båda föräldrarna. Lagstiftningen har successivt änd-
rats med dessa utgångspunkter. Gemensam vårdnad är som en följd av detta
numera den normala formen för föräldraansvar efter en separation.

Det råder alltså inget tvivel om att samhället i normalfallen anser det vik-
tigt att barnet har en bra relation till den frånvarande föräldern. Å andra
sidan är det uppenbart att detta är ett mycket konfliktfyllt område, där det
inte finns några lätta lösningar. Det finns fall där den frånvarande föräldern
inte vill ha kontakt med barnet, och det finns också fall där den förälder som
bor med barnet försvårar kontakterna med den andre föräldern.

Enligt min mening är olika former av tvångsåtgärder inte någon lösning på
dessa problem. Att tvinga fram en varm och kärleksfull kontakt är knappast
möjligt. Däremot tror jag att det är viktigt att ge föräldrarna hjälp att han-
tera sina konflikter, att se konflikternas orsaker och att inte använda barnet
som redskap i dessa.

Från den 1 januari 1995 blir det en skyldighet för kommunerna att tillhan-
dahålla familjerådgivning till de par som vill ha sådan. Det är ett viktigt in-
slag i samhällets stöd till föräldrar. Ett annat är de samarbetssamtal som syf-
tar till att lösa de praktiska problemen i samband med separation. De är
också ett bra tillfälle att förmedla budskapet att båda föräldrarna även då är
viktiga för barnet. En utredning inom Justitiedepartementet ser för närva-
rande över samarbetssamtalen för att pröva vad som ytterligare kan göras
för att ge föräldrarna ett bra stöd.

Socialtjänsten spelar alltså en viktig roll när det gäller att stödja föräld-
rarna och att påverka dem så att de är beredda att ta föräldraansvaret även
efter en separation. Socialstyrelsen har utarbetat en utbildningsvideo,
”Frånvarande pappor”, för att sprida kunskap om hur viktig relationen mel-
lan barnet och den frånvarande föräldern är. I denna diskuteras också på
vilket sätt man kan motivera de män som ofrivilligt blivit fäder att utveckla
sin fadersroll.

Socialstyrelsen stödjer också finansiellt försöks- och utvecklingsverksam-
het inom ett antal kommuner i syfte att förbättra arbetet på detta område.
Det har bl.a. visat sig att faderskapsutredningar kan vara en bra ingång till en

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

dialog med föräldrarna som syftar till att barnet och fadern inte skall förlora
kontakten med varandra. Med stöd av statliga projektmedel har också en
mansjour fått tillfälle att arbeta med dessa frågor. Jag vill framhålla att det
är viktigt att fortsätta med detta slag av projekt- och utvecklingsverksamhet.
Det är, tillsammans med familjerådgivningen och samarbetssamtalen, enligt
min mening det bästa sättet för det allmänna att bidra till att förbättra rela-
tionen barn-föräldrar i sådana fall som Catarina Rönnung syftar på.

Jag vill slutligen nämna att det speciella hinder för umgänge som höga re-
sekostnader utgör behandlas av den underhållsbidragskommitté (Dir.
1993:82) som för närvarande arbetar. Förslag från utredningen väntas till
kommande årsskifte.

Anf. 103 CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för det utförliga och in-
kännande svaret. Jag är glad över att Bengt Westerberg ser allvarligt på den
här problematiken.

Anledningen till att jag har ställt min fråga är att jag till debatt vill lyfta
fram ett allvarligt samhällsproblem, som jag tycker har berörts alltför litet i
den allmänna debatten.

Utgångspunkten i vårt samhälle borde vara alla barns rätt att umgås med
båda sina föräldrar, även med den som inte är vårdnadshavare, och inte bara
att umgås, utan också att knyta varaktiga känslomässiga kontakter. Det är
viktigt för en människas personliga utveckling att känna till sitt ursprung och
veta var hon har sina rötter.

Hittills har debatten fokuserats på vårdnadshavare som lägger hinder i vä-
gen för umgängesrätten för den andra föräldern, men problem uppstår också
då den förälder som inte är vårdnadshavare väljer att hålla sig osynlig och
frånvarande och inte bry sig om. I de flesta fall handlar det om fäder som
sviker sin föräldraplikt. Att så sker kan ha många orsaker; olösta konflikter
mellan föräldrarna går ut över barnens rätt till kontakt. Barnen själva har
svårt att hävda vad som borde vara deras självklara rätt.

Sveriges Radio har krav på sig att informera sakligt och opartiskt. Pro-
grammet Radio Ellen redovisar att 81 000 barn saknar kontakt med den ena
föräldern. Jag betraktar detta som en realistisk men hög siffra, och många
enskilda tragedier döljer sig bakom den.

Samhället borde ta ett större ansvar och i första hand göra rejäla informa-
tions- och upplysningsinsatser för att hjälpa denna stora grupp barn. Famil-
jerådgivning och samarbetssamtal är bra instrument, men man kanske inte
når dem som bäst behöver insatserna. Jag vill alltså att departementet noga
överväger vad som ytterligare kan göras.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1993/94:506 om omkostnader vid utövande av um-
gängesrätt

Anf. 104 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Kenneth Lantz har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att
vidta för att de ekonomiska reglerna för föräldrar som lever åtskilda skall bli
lika för båda föräldrarna.

Jag delar Kenneth Lantz uppfattning om hur viktigt det är att barn har rätt
till båda sina föräldrar. Regelsystemen måste därför utformas så att denna
rättighet kan fungera även i praktiken. Som Kenneth Lantz framhåller kan
ekonomin ibland bli ett hinder för ett regelbundet umgänge mellan barn och
en frånvarande förälder. I regelsystemet har också hänsyn tagits till detta.

Enligt gällande regler har således underhållsskyldiga föräldrar rätt att göra
visst avdrag på underhållsbidraget när barnen bor hos dessa under en period
om minst fem dygn.

Viss kritik har dock riktats mot dagens regler för umgängesavdrag. Den
utredning (Dir. 1993:82) som arbetar med underhållsbidragsfrågor har där-
för fått i uppdrag att se över denna fråga. Utredningen prövar också frågan
om resestöd i samband med umgänge. Utredningen skall presentera sina för-
slag kommande årsskifte.

Jag vill också påpeka att det inom systemet med bostadsbidrag finns regler
som är avsedda att underlätta för underhållsskyldiga föräldrar att ha sina
barn boende hos sig. Bostadsbidrag utgår till dessa som för barnfamiljer med
undantag av grundbeloppet.

Anf. 105 KENNETH LANTZ (kds):

Herr talman! Jag vill framföra tack till socialministern för svaret. Min
fråga är ungefär densamma som den som Catarina Rönnung ställde.

Det är självklart att trygga föräldrar också ger trygga barn. Jag har blivit
påmind om detta faktum i samband med ett antal fall nere i Skåne, den re-
gion som jag bor och arbetar i.

Precis som ministern påpekar i sitt svar finns det förhållanden då den föräl-
der, fadern eller modern, som inte har ansvaret för sitt barn tar hand om
barnet över en helg. Föräldern kan då drabbas av extra stora kostnader. Det
finns också tillfällen, t.ex. i samband med dagisbesök, då man inte får den
information som man rätteligen borde vara berättigad till, eftersom man
ändå har en del av ansvaret för barnet.

Jag skulle också vilja ställa en kompletterande fråga som går utöver de
ekonomiska förhållanden som ministern redan har tagit upp. Jag undrar om
den utredning som pågår för tillfället i sitt arbete också skulle kunna ta upp
dessa föräldrars möjligheter att få information på dagis och sjukhus.

Anf. 106 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Först vill jag konstatera att det är alldeles självklart att um-
gänge över t.ex. en helg är förenat med kostnader, men det är ju inte heller
så att den förälder som betalar underhållsbidrag med det betalar hela kostna-
den för barnen, utan det är en del, ett bidrag till kostnaden som man bär.

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar pä frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Det är ganska självklart att man därutöver har en del kostnader just i sam-
band med umgänget med barnen.

På samma sätt är det med bidragsförskottet, som berörs i frågan. Det är
inte heller tänkt att täcka hela kostnaden för barnet, utan det är bara en del
av kostnaden som det handlar om.

Vad gäller frågan om information på dagis, sjukhus och liknande är jag
inte beredd att utan vidare tala om vad som kan göras på det området. Själv-
fallet skall jag gå hem och överväga detta. Men eftersom den frågan inte alls
har berörts i den fråga som ställts är jag inte förberedd och vågar därför i
dag inte göra någon deklaration om vad som kan göras på det området.

Anf. 107 KENNETH LANTZ (kds):

Herr talman! Det är angeläget att man ser till dessa problem. Ofta är det
fäder som drabbats av dessa problem som jag har haft kontakt med. De har
inte möjlighet att nå och få den information som de såvitt jag förstår egentli-
gen borde vara berättigade till.

Jag kan acceptera svaret. Men jag vill ändå betona värdet av att utred-
ningen när den presenterar sitt förslag också tänker på att båda föräldrarna,
och då i synnerhet den som har ansvaret, borde ha rätt att få information om
det egna barnet.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1993/94:504 om det svenska biståndet vid en even-
tuell EU-anslutning

Anf. 108 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Kristina Svensson har frågat mig vilka delar av det svenska
biståndet som kommer att påverkas av en eventuell EU-anslutning.

Biståndet genom EU skall vara ett komplement till övrigt svenskt bistånd.
Som jag nämnde i biståndsdebatten den 22 april pågår inom Utrikesdeparte-
mentet ett analysarbete där vi jämför inriktningen på och effektiviteten i
EU:s bistånd med det svenska biståndet. Denna analys kommer att ligga till
grund för prioriteringarna i höstens budgetarbete. Det är därför för tidigt att
i dag säga vilka delar av det nuvarande svenska biståndet som kommer att
påverkas av en eventuell EU-anslutning.

Det är i dag inte heller möjligt att exakt säga hur stor del av den svenska
biståndsbudgeten som kommer att kanaliseras genom EU. Biståndet genom
EU finansieras på två olika sätt. Dels från EU:s reguljära budget, dels från
den Europeiska utvecklingsfonden, EDF, som utgör den finansiella ramen
för biståndssamarbetet under den s.k. Lomékonventionen. Genom att bidra
till budgeten bidrar vi förstås också till biståndsverksamheten. Min bedöm-
ning är att det svenska bidraget till u-landsbiståndet över den reguljära bud-
geten kommer att motsvara minst 500 miljoner kronor per år. Men alla så-
dana beräkningar är förstås i dagsläget mycket preliminära.

När det gäller EDF så kommer förhandlingar om totalramen för femårs-
perioden 1995-1999, den s.k. EDF VIII, att påbörjas mot slutet av året. I

samband med detta sker också förhandlingar om enskilda medlemsländers
bidrag till totalramen. EU-kommissionen räknar dock med att inbetalningar
till EDF VIII kommer att påbörjas tidigast under 1996. Under 1995 blir det
därför med all sannolikhet inte aktuellt med några svenska inbetalningar till
EDF.

Storleken på de årliga inbetalningarna till EDF bestäms av takten i beslut
och genomförande av olika insatser. Baserat på erfarenheter av utbetal-
ningstakten hittills under Lomékonventionen bedömer jag att de svenska in-
betalningarna under EDF VIII inleds under 1996 och successivt ökar för att
stabiliseras på en nivå kring 500-600 miljoner kronor per år. Under dessa
förutsättningar uppskattar jag att Sveriges bidrag till EU:s gemensamma bi-
stånd kommer att bli drygt 1 miljard kronor per år.

Då Kristina Svensson, som framställt frågan, anmält att hon var förhind-
rad att närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Karl-
Erik Svartberg i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 109 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! På Kristina Svenssons vägnar ber jag att få tacka för svaret,
även om biståndsministern inte har kunnat ge svar på den konkreta frågan,
nämligen: Vilka delar av det svenska biståndet kommer att påverkas av en
eventuell EU-anslutning?

Vi har i svaret fått en god redovisning av hur våra bidrag till EU:s bistånd
kommer att byggas upp dels genom den regionala budgeten, dels genom den
s.k. Lomékonventionen och den utvecklingsfond som bygger på denna kon-
vention.

Såvitt jag kan se har biståndsministern och Kristina Svensson gjort unge-
fär samma beräkning, dvs. 1 miljard kronor. I Kristina Svenssons fråga finns
dock en reservation. Hon förutser att den svenska insatsen till EU:s bistånd
kommer att öka efter infasningsperioden. Jag skulle därför vilja fråga: Gör
inte biståndsministern och departementet samma bedömning?

Anf. 110 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag tror i och för sig att Kristina Svensson inte hade förväntat
sig att jag skulle kunna svara på vilka delar av det svenska biståndet som
kommer att påverkas. Det skall naturligtvis ske rejäla, breda resonemang
om och runt omkring den frågan.

När det sedan gäller Karl-Erik Svartbergs fråga vill jag understryka att
dessa siffror har varierat litet grand från år till år. Jag vill i detta sammanhang
informera om att utbetalningarna i EU-biståndet motsvarar ca 12-14 % av
medlemsstaternas samlade biståndsutbetalningar och att denna procentsiffra
varierat mellan enskilda år. Jag vet inte om man vågar påstå att den kommer
att vara konstant under kommande år just därför att Sverige eventuellt kom-
mer in i bilden.

Ett genomsnittligt EU-land kanaliserar alltså 12-14 % av sin biståndsbud-
get genom kommissionen. Men bakom detta genomsnitt döljer sig stora va-
riationer mellan enskilda länder. För länder med stora nationella bistånds-
budgetar går en relativt sett mindre andel genom EU. För Danmarks del

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

innebär detta t.ex. att ca 7 % av den danska biståndsbudgeten går via EU.
För Irland däremot svarar EU-biståndet för ca 40 % av landets biståndsbud-
get.

Det skall ärligt deklareras att vi har räknat och försökt att analysera, men
vi har kommit till litet olika uppfattningar. Detta är en förhandlingsfråga.
Jag har sett att man i Finansdepartementet faktiskt har litet andra siffror.
Jag tror att deras siffror beror på att man där har tagit med Östeuropa- och
Baltikumbiståndet, men jag vet inte. Det har inte vi gjort i vår beräkning.

Anf. 111 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Kristina Svenssons beräkning på 1 miljard bygger just på Fi-
nansdepartementets beräkningar. Det är därifrån den uppgiften kommer.
Det är utifrån denna hon sedan har gjort sina antaganden om att våra insat-
ser måste öka. Jag förstår att detta är en förhandlingsfråga, och då bör vi
naturligtvis avvakta förhandlingen.

Jag skulle vilja haka på med ytterligare en fråga. Biståndsministern hänvi-
sar till den analys av inriktningen på och effektiviteten i EU:s bistånd jämfört
med det svenska biståndet. Det är intressant. Jag fick bifall av riksdagen på
en motion om en analys av NGO-biståndet, dvs. folkrörelsebiståndet. Ingår
denna analys också i detta arbete?

Anf. 112 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Ja, den ingår i den analys som skall göras. Vi har redan varit
i kontakt med de myndigheter i Bryssel som kanaliserar NGO-biståndet.

Jag vill i detta sammanhang ta tillfället i akt att säga att våra organisationer
av NGO-typ och den verksamhet Sverige har i det avseendet fungerar
mycket rationellt, obyråkratiskt och administrativt flexibelt. Jag går t.o.m.
omkring och inbillar mig, herr talman, att vi skall kunna, som det heter på
UD-språk, implementera en del av denna enkelhet administrativt och byrå-
kratiskt i det NGO-bistånd som kanaliseras via Bryssel.

Anf. 113 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag tackar för den informationen. Chefen för EU:s NGO-
bistånd var i Sverige för en dryg vecka sedan och informerade svenska folk-
rörelser om de möjligheter som finns, om Sverige nu blir medlem i EU. Det
är ju folket som avgör den frågan i november.

Den tanke som biståndsministern har är intressant, dvs. att försöka att
göra det så enkelt och okomplicerat som möjligt och utan byråkratisk appa-
rat runt omkring.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1993/94:505 om biståndet till Sydafrika

Anf. 114 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Kristina Svensson har frågat mig vilka områden som kom-
mer att prioriteras i det svenska biståndet till Sydafrika.

Låt mig inleda med att understryka vad Kristina Svensson anför i sin fråga.
Den nytillträdda demokratiska regeringen i Sydafrika kommer att brottas
med svåra problem som skapats av det apartheidsystem som nu äntligen gått
i graven. Vi i omvärlden, och då inte minst Sverige, som aktivt medverkat
till att demokratin kunnat segra måste fortsätta ge ett generöst stöd så att
demokratin också kan förankras. Detta är inte minst viktigt, eftersom en po-
sitiv utveckling i Sydafrika får positiva följdverkningar även i övriga södra
Afrika.

Riksdagen har för budgetåret 1994/95 beslutat att anslå 220 miljoner kro-
nor till demokratiinsatser i Sydafrika, inom anslagsposten demokrati,
mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Av innevarande budgetårs
medel återstår nu ca 15 miljoner kronor, som ANC inte kunde, eller inte
hann, utnyttja. Under mitt besök i Sydafrika diskuterades hur dessa medel
nu bäst kan användas.

SIDA har just i dagarna lämnat ett förslag om hur biståndet för 1994/95
skall användas. Huvudinriktningen kommer därvidlag att vara att ge ett fort-
satt stöd till demokratisk samhällsutveckling. Detta kan som tidigare ske ge-
nom fortsatta insatser av svenska enskilda organisationer.

Som anmälts i budgetpropositionen kommer under 1994 en särskild land-
strategi för Sydafrika att utarbetas, i syfte att dra upp huvudlinjerna för ett
framtida utvecklingssamarbete med Sydafrika. Av särskild vikt är här att
stor hänsyn tas till landets utveckling och behov. Jag förutsätter härvidlag
ett brett utvecklingssamarbete där många svenska intressenter involveras.
Huvudmålet bör vara att bidra till en fördjupad demokratisering och att slå
vakt om de mänskliga rättigheterna. Detta bistånd kan i betydande utsträck-
ning utgå från framväxten av ett starkt civilt samhälle som svenskt bistånd,
bl.a. genom de enskilda organisationerna, varit med och byggt upp.

Ett svenskt bistånd bör också medverka till ekonomisk och social utjäm-
ning. Inom undervisningssektorn föreligger stora behov och betydande för-
väntningar, vilket bör föranleda svenskt stöd.

Ytterligare en förutsättning för att demokratin skall förankras och reform-
verksamheten möjliggöras är en väl fungerande marknadsekonomi och eko-
nomisk tillväxt. Inte minst är möjligheterna att ge ökad sysselsättning cen-
trala för Sydafrikas framtida utveckling. Genom insatser från bl.a. SWEDE-
CORP och BITS, liksom näringslivet, hoppas jag Sverige även härvidlag kan
ge ett positivt bidrag.

Anf. 115 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Även för detta svar ber jag att få tacka å Kristina Svenssons
vägnar.

Det är ett positivt och bra svar. Jag vill bara lägga till att jag tror att det
som sker i Sydafrika är viktigt inte bara för södra Afrika utan för hela konti-
nenten. Därför är det som sker där oerhört betydelsefullt. Under de svåra
åren spelade Sverige en framträdande roll när det gällde kampen mot apart-

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

heid. Jag kan även nämna folkrörelseinsatser som har gjorts. Ett exempel är
svensk folkriksdag mot apartheid för åtta år sedan. Svenska folkrörelser har
också spelat en roll i själva finalen i bekämpandet av apartheid genom freds-
övervakning i Sydafrika. 17 svenska folkrörelser deltog i den uppgiften.

Det är viktigt att vi inte sviker nu. Nelson Mandela har upprepade gånger
sagt att om inte valet följs av en ekonomisk, social och kulturell utveckling
hänger demokratin i en mycket skör tråd. Därför är det viktigt att vi fortsät-
ter att ge vårt stöd.

Jag tar fasta på att aktiva fortsatta insatser kommer att göras genom
svenska enskilda organisationer. Det gäller framför allt satsningen på fördju-
pad demokratisering och vaktslåendet om de mänskliga rättigheterna. Det
måste också ske en ekonomisk och social utjämning.

Enligt beräkningar behövs en årlig tillväxt på 9 % för att kompensera ar-
betskraftstillväxten på 2,8 %. Det krävs en enorm insats bara för att be-
kämpa arbetslösheten.

Anf. 116 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Karl-Erik Svartberg och jag är rörande överens om att det
inte räcker med att Sydafrika har haft ett val. Vi gläds ofantligt över valet.
Men nu handlar det om att hjälpa till med återuppbyggnaden, och där skall
Sverige vara med.

Jag vill gärna säga att tidigare regeringar har insett betydelsen av att stötta
de krafter - ANC, kyrkor och enskilda organisationer - som tog upp kampen
mot det vederstyggliga apartheidsystemet. I dag kan vi glädja oss åt att de
nya ledande sydafrikanska politikerna faktiskt uttalar att de fick ett val tack
vare svenska insatser under många år. Det är mig och oss fjärran, herr tal-
man, att inte vara med i fortsättningen. Jag är helt överens med Karl-Erik
Svartberg när han säger att det kommer att vara ringar på vattnet. Jag
nämnde södra Afrika. Låt oss hoppas att ringarna går ännu längre upp -
ända till Sahara.

Anf. 117 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Olof Palme, som spelade en stor roll i kampen mot apart-
heid, brukade ibland formulera sig så här: Också om man genomför en revo-
lution så har man att ta tag i problemen dagen efter revolutionen.

Här blev det som tur var en fredlig revolution. Det blev en fredlig upplös-
ning på det förhatliga systemet. Därför är det viktigt att vi nu gemensamt
försöker att gå i spetsen. Jag tror att det internationella samfundet behöver
”pushar” även när det gäller utvecklingen i Sydafrika. Därför utgår jag ifrån
att biståndsministern gör de insatser om behövs för att dra med det interna-
tionella samfundet.

Anf. 118 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag vill gärna säga att det är en självklarhet att andra länder
måste hjälpa till. Det är en nödvändighet. Man kan gott säga att behoven är
enorma. Vi vet också att den ekonomiska tillväxten - på 9 % som Karl-Erik
Svartberg nämnde - inte infinner sig av sig själv. Det är vår uppgift att se till
att världssamfundet är med nu. Världssamfundet kan inte bara jubla över

det val som har ägt rum utan det måste ta det konkreta praktiska ansvaret
för att bygga upp landet.

När jag hade tillfälle att vara i Sydafrika under valdagarna och hade ett
sammanträffande med Nelson Mandela underströks med all kraft att det nu
är fråga om ett försonings- och uppbyggnadsarbete som vi vill vara med om
och som står i överensstämmelse med vad den nya regeringen önskar och
förväntar sig.

Anf. 119 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag tackar för att biståndsministern har den här positiva in-
ställningen.

Frågestunder är egentligen inte lämpade för att ta upp faktaredovisningar.
Jag vill dock ta ett par exempel på de enorma problem som den nya rege-
ringen under president Nelson Mandela står inför. En stor del av den svarta
befolkningen lever utanför samhället. Analfabetismen beräknas vara 40 %.
Arbetslösheten är hög. Nästan hälften av den svarta befolkningen saknar
formellt arbete. Undan för undan kan vi bygga på med motsvarande uppgif-
ter.

Samtidigt pågår en demokratiseringsprocess, som fortsätter även efter va-
let. Jag tänker på kommunalvalen som skall äga rum senare i höst. Svenska
folkrörelser är då åter beredda att göra en insats under projektnamnet
Fredsövervakning i Sydafrika.

Anf. 120 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Karl-Erik Svartberg och jag är helt överens om att det fort-
sättningsvis behövs insatser. Jag har naturligtvis inga andra uppgifter än de
som Karl-Erik Svartberg nämnde när det gäller analfabetismen och att den
svarta befolkningen lever utanför samhället.

Herr talman! Jag skulle möjligtvis vilja lägga till att det behövs mycket
intensiva insatser för att ta itu med våldsmentaliteten; jag tror att vi är över-
ens om det också. Jag hoppas att de enskilda organisationerna - och kyr-
korna, som Nelson Mandela starkt räknar med - kommer att ta som sin upp-
gift att verka för försoning och förståelse och på så sätt tränga undan det våld
som under många år har använts för att lösa varje omfattande konflikt.

Anf. 121 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Detta har de 17 svenska folkrörelser som är engagerade i
fredsövervakningen i Sydafrika sett som sin stora uppgift. I samarbete med
den ekumeniska rörelsen i Sydafrika och med de oberoende valövervakarna,
NIM, försöker de att förhindra och begränsa våldet och stimulera till en de-
mokratisk process. Demokrati är nämligen inte bara att gå och rösta. Demo-
krati är att lära sig att leva tillsammans.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 105

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svarpå frågor

22 § Svar på fråga 1993/94:508 om u-landsinriktad högre utbildning
m.m.

Anf. 122 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Kenneth Lantz har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
så att ökade satsningar görs på högre utbildning och forskning med u-lands-
inriktad livsmedelsvetenskap samt har föreslagit att medel satsas på upp-
byggnad av en internationell institution med detta syfte.

Styrelsen för u-landsforskning, SAREC, är ansvarig myndighet för bered-
ning och beslut i ärenden om stöd till u-landsforskning.

Genom SAREC finansieras stöd till forskningssamarbete med u-länder,
forskningssamarbete mellan u-länder, internationella forskningsprogram
och särskilda forskningsprogram eller forskningsprojekt med inriktning på
u-länder och u-landsrelaterade problem. Ca 10 % av anslagna medel, dvs.
runt 40 miljoner kronor, disponeras för stöd till u-landsrelaterad forskning i
Sverige.

SAREC:s stöd till den u-landsrelaterade forskningen i Sverige syftar till
att förstärka den svenska forskningskapaciteten inom u-landsrelevanta om-
råden. Detta sker framför allt genom att svenska universitetsinstitutioner
deltar i SAREC:s bilaterala program och samarbetar med olika institutioner
i u-länderna för att finna lösningar på utvecklingsproblem inom olika sam-
hällssektorer. Totalt deltar ca 120 svenska institutioner i sådana samarbets-
program.

SAREC har även ett särskilt program för stöd till svensk u-landsinriktad
forskning. Bidrag lämnas bl.a. till förstärkning av forskningsmiljöer vid uni-
versiteten och till vissa forskartjänster.

SAREC lämnar vidare stöd till internationell jordbruksforskning, vilket
sker genom den s.k. CGIAR-gruppen, Consultative Group on International
Agricultural Research, som bildades 1971 på initiativ av FAO, Världs-
banken och UNDP.

CGIAR:s forskningsmandat fokuserades ursprungligen på att verka för en
bärkraftig ökning av livsmedelsproduktionen, food self sufficiency, vilket se-
dermera har förskjutits mot att säkra livsmedelstillgången, food self re-
liance, i u-länderna. Grundmålet är att u-länderna själva successivt skall
kunna svara för den forskning som nu bedrivs internationellt.

De resultat som uppnås inom CGLAR:s forskningsverksamhet är i första
hand en samordning av internationell forskning inom naturresurshushåll-
ningen. Detta område avser bl.a. förbättrat växt- och djurmaterial, förbätt-
rade odlingsmetoder samt utbildning av forskare i u-länder.

Sedan 1962 har mer än 20 000 jordbruksforskare och tekniker från u-län-
der utbildats vid CGIAR-institut.

Syftet med det svenska stödet till institutioner inom CGIAR är att be-
främja sådan internationell jordbruksforskning som producerar vetenskap-
liga resultat av betydelse för u-länderna. Därigenom ges också möjligheter
att följa den internationella forskningsfronten på naturresursområdet, vilket
likaledes är av direkt relevans för utvecklingen i u-länderna.

Svenska bidrag till utvalda CGIAR-institut har utgått under perioden
1973-1993 med totalt närmare 500 miljoner kronor. Bidragen utgörs av bas-

stöd till olika institut och avsätts således inte för speciella insatser av projekt-
karaktär.

Ett fortsatt långsiktigt svenskt stöd till CGIAR är motiverat.

Fortsatta insatser för att förstärka forskningen i Sverige har strategisk be-
tydelse för Sveriges möjligheter att delta i det internationella utvecklings-
samarbetet, inte minst med inriktning på u-ländernas problem.

Huvudansvaret för att utveckla denna forskning vilar givetvis på universi-
teten och grundforskningsråden. SAREC bidrar till detta såsom biståndsor-
gan och forskningsråd för u-landsinriktad forskning.

Forskningens och kunskapsutvecklingens stora betydelse som bidragande
faktor i arbetet med att stödja de framväxande demokratierna i u-länderna
kan inte nog understrykas, liksom vikten av att kunskapsgenereringen orga-
niseras i former så att de internationella aspekterna och sambanden ges stort
utrymme.

Anf. 123 KENNETH LANTZ (kds):

Herr talman! Låt mig framföra ett tack för ett fylligt svar av biståndsminis-
ter Svensson.

Jag har, i synnerhet på Lunds universitet, fått kunskap om en modell som
innebär att forskare och studenter som är intresserade av att lära sig ytterli-
gare och av att fördjupa sina kunskaper här i Sverige förflyttas hit.

Det finns underlag för att bygga upp en institution tillsammans med ett
antal företag i Skåne. Man skulle få litet stöd från de statliga medlen till bi-
ståndsverksamhet men företagen själva skulle också kunna ställa upp, så att
intresset växer hos de anställda.

Statsrådet Svensson har redan vidrört ett par olika punkter. Jag delar helt
och hållet grundmålet, som är nämnt här i svaret. Vad finns det för möjlighe-
ter att eventuellt använda en del av medlen till en sådan här institution? Fors-
kare från u-länderna skulle då komma till Skåne i Sverige, och de företag
som har en dylik verksamhet skulle kunna lära dem och ge dem stimulans
till ytterligare forskning om deras hemländers förutsättningar.

Anf. 124 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Det är mycket angeläget och klokt att ta hit forskare. Det
är också vad som sker. Detta utbyte bör vara så frekvent och omfattande
som möjligt. I mitt svar underströk jag att just den här typen av forskning
betyder ofantligt mycket för u-länderna. Jag är glad över att Kenneth Lantz
tyckte att det var positivt.

Vi vet att Sverige har omfattande kunskaper om livsmedelsbranschen.
Inte minst finns denna kunskap inom Skånes gränser - förstås. Därför är det
naturligt att Lunds universitet satsar på att utveckla kompetensen inom livs-
medelsforskning för utvecklingsprojekt.

Lunds universitet deltar för närvarande i fem av SAREC:s finansierade
samarbetsprogram. Om jag hinner, herr talman, skullejag gärna vilja nämna
dem.

Institutet för livsmedelsteknologi har en industriell produktion av kassa-
vamjöl, cassava root processing, i Mogambique. Professor Kåre Larsson är
koordinator.

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Institutet för teknisk mikrobiologi sysslar med ogi-teknologi i samarbete
med universitetet i Ibadan i Nigeria. Ogi är en mjölksyrefermenterad pro-
dukt som framställs av majs och hirs. Ogi ges till nyfödda men konsumeras
även av runt 80 % av den vuxna befolkningen, åtminstone till frukost. Göran
Molin är koordinator.

Institutet för industriell näringslära och livsmedelskemi har produktion
och beredning av livsmedel i utvecklingsländer - i Guatemala, Ecuador och
Sri Lanka. Man har program i Nigeria i samarbete med universitetet i Iba-
dan. Docent Baboo M. Nair är koordinator.

Institutet för livsmedelsteknik har produktionsteknik för framställning av
säker och näringsrik dryck från jordnötter i samarbete med universitetet i
Khartoum i Sudan osv.

Anf. 125 KENNETH LANTZ (kds):

Herr talman! Jag är imponerad, och jag är helt överens med ministern i
dessa frågor. Jag har en förhoppning om att institutionen och företagen skall
få till stånd ett dylikt projekt nere i Skånes västra del - i regionen runt Lund.

Vi får arbeta vidare och återkomma med en formell ansökan. Jag framför
härmed mitt tack till ministern.

Anf. 126 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag vill säga såsom avslutning att jag faktiskt tycker - det
kan vara en självbekännelse som faller tillbaka på mig själv - att vi är litet
för dåliga på att tala om vad vi gör just i dessa relationer via våra svenska
universitet. Jag tror att det inte är särskilt väl bekantgjort vad vi mäktar med
i forskningshänseende via Lunds universitet, via Uppsala universitet etc.
Kanske kan detta meningsutbyte mellan Kenneth Lantz och mig bidra till att
folk i allmänhet mer får upp ögonen för att detta är ett mycket viktigt och
även omhuldat område.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1993/94:510 om kvinnors situation i Indien

Anf. 127 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Margareta Viklund har frågat mig på vilket sätt Sverige för
upp frågan om flickors och kvinnors situation i Indien i utrikes- och bistånds-
politiska sammanhang.

Det här är en fråga som har återkommit vid ett flertal tillfällen och som
måste väcka och engagera oss ytterligare. Det har således blivit alltmer känt
att flickfoster selektivt aborteras och att nyfödda flickor utsätts för en be-
handling så att de dör. Det finns också rapporter som visar att flickor har
sämre tillgång till mat, utbildning samt hälso- och sjukvård. Detta sker i flera
länder och således inte enbart i Indien.

Min grundsyn är att respekten för de fundamentala mänskliga rättighe-
terna är okränkbar oavsett kön. Som jag har tagit upp i årets budgetproposi-
tion är det svenska utvecklingsbiståndet bl.a. inriktat på att undanröja alla

former av diskriminering av kvinnor. Särskilda insatser görs bl.a. till stöd för
enskilda kvinnoorganisationer i länder som mottar svenskt bistånd.

Det är dock viktigt att inse att respekt för mänskliga rättigheter i första
hand är en fråga om politisk vilja från regeringars sida. Det är således ett
problem som inte kan lösas med enbart ökade ekonomiska resurser. Bistån-
det utgör bara ett komplement till regeringars egna åtgärder. Av det skälet
är det än mer betydelsefullt att vi, parallellt med andra insatser, arbetar med
vad jag skulle vilja kalla medvetandegörande, dvs. att vi stärker kvinnan i
hennes egen kapacitet för att ge henne en starkare ställning i samhället.

Dessa frågor integreras i alla våra utvecklingsinsatser såväl multilateralt
som bilateralt. Genom vårt bidrag till FN:s barnfond Unicef driver vi frågan
om särskilda insatser för flickor, framför allt när det gäller utbildning. Sedan
några år tillbaka tillämpas könsuppdelad statistik för att se till att flickorna
i lika hög grad som pojkarna kommer i åtnjutande av hälso- och sjukvård
genom Unicef. En liknande insats stöds även genom FN:s kvinnofond Uni-
fem. Det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet med Indien är också i hög
grad inriktat på att förbättra de indiska kvinnornas situation genom att för-
bättra hälsovården, satsa på undervisning inkl, yrkesutbildning för kvinnor
etc. Vårt tänkande på detta område har också på flera sätt framförts i våra
kontakter med företrädare för Indiens regering.

Inför FN:s 50-årsjubileum arbetar bl.a. Sverige för att så många länder
som möjligt ansluter sig till FN:s konvention om barnets rättigheter. Därmed
förbinder sig regeringar bl.a. att alla barn, oavsett kön, skall tillförsäkras alla
rättigheter som anges i konventionen. Indien skrev under barnkonventionen
den 11 december 1992.

Jag tror att vi genom de regelbundna kontakter som vi har med Indien -
inte minst tack vare de många enskilda organisationerna - bidrar till att
mildra de brott som där begås mot kvinnor och flickor.

Anf. 128 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Jag tycker att det var ett
bra svar på en fråga som är en mycket viktig och angelägen fråga om mänsk-
liga rättigheter. Den behöver tas upp om och om igen.

Från Mellanöstern till norra Indien går ett stråk som utmärker sig genom
att det råder en stark övervikt av gossebarn. Fler pojkar än flickor överlever
sina första levnadsår. Detta mönster verkar så stabilt att det inte kan bero
på tillfälligheter. Det är ett mönster som skiljer sig från världen i övrigt, där
flickorna har en större överlevnadsprocent än pojkarna. Den kvinnliga delen
av Indiens befolkning har sedan 1901 ständigt minskat i förhållande till den
manliga.

Indien uppfattas såsom världens största demokratiskt styrda stat. Genom
lagstiftning har sådant förbjudits som man kan tro är orsak till att flickor är
oönskade. Således har t.ex. seden med hemgift när det ingås avtal om äkten-
skap förbjudits. Också mot kastsystemet har man lagstiftat. Politisk vilja
finns tydligen, men den tycks inte räcka fullt ut, utan mer måste till, vilket
biståndsministern också antydde. I och med framgångarna med fosterdia-
gnostik, som används i stor skala i Indien av alla samhällsklasser, är flicke-

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar pä frågor

5 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 105

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

barnens situation än mer hotad än tidigare. De hotas till livet redan innan
de är födda.

Jag vill ställa en fråga till biståndsministern. När personer i olika statliga
befattningar, statsråd och andra, besöker Indien vid olika tillfällen, tar man
då vid dessa besök upp flickornas situation och de mänskliga rättigheterna
över huvud taget?

Anf. 129 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Det är min plikt såsom MR-minister att göra så. Det är också
vad jag har gjort. Jag har besökt Indien en gång, och jag kan försäkra Marga-
reta Viklund att jag tog upp detta ämne titt som tätt. Det har jag gjort vid
besök i Kina och vid besök i Bangladesh. Det är en självklarhet. Det råder
ingen som helst tvekan om att biståndet måste lyfta fram kvinnornas, flickor-
nas och även barnens situation. Det är möjligt att vi har gjort för litet.

Personligen har jag ändå lärt mig så pass mycket under dessa år såsom
biståndsminister att om det är något som skall strykas under och uttalas med
emfas är det att man måste börja inse att gamla traditioner, som har innebu-
rit att flickor inte värderas lika högt som pojkar och att kvinnor förtrycks
och hålls nere, inte längre kan accepteras. De står inte heller i överensstäm-
melse med de konventioner som dessa länder i regel har undertecknat. Vi
får inte förtröttas. Det tar sin tid, och vi har en väldigt lång väg att gå fortsätt-
ningsvis. Men det vore mig fjärran att inte med den kraft som jag nu kan
åstadkomma - den är naturligtvis inte särskilt stor; det kan jag med en gång
tillstå - hävda att varje individ oberoende av ras, kön, ålder och intellekt har
ett och samma värde.

Anf. 130 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! Det låter bra och betryggande, och jag är glad att höra det.
Men jag hade väl inte heller väntat mig något annat svar.

Många olika aktiviteter skulle kunna utvecklas för att lyfta fram flickebar-
nens situation, bl.a. den befolkningskonferens som kommer att äga rum i
Kairo i september. Finns det några planer på att där ta upp denna fråga? Det
vill jag ha bekräftat eller dementerat.

Anf. 131 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Låt mig snabbt få berätta litet från mitt besök i Indien. Vi
åkte på grusvägar, där vi såg unga, veka indiskor bära tung makadam i kor-
gar. I små enkla skynken mellan buskarna hängde deras små bebisar, som
de fick gå och amma. Sedan fanns det vägskyltar, på vilka det stod: Men at
work. På kvällen vid middagen, då ministrarna satt samlade, kunde jag inte
låta bli att i mitt anförande tala om att de måste ändra sina vägskyltar. Det
skall inte stå: Men at work. Jag såg inte en man i arbete med makadamen.
Det måste stå: Women at work. Då började man tala om sina traditioner.
Jag sade att det inte kan accepteras att man skyller på traditioner.

Vi kommer självklart att ta upp denna fråga i Kairo. Den togs upp i sam-
band med MR-konferensen för ett år sedan i Wien. Den skall tas upp när-
helst MR-frågor är på tapeten eller då befolkningsfrågor är under behand-
ling.

Anf. 132 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! Också detta låter bra. Jag tror att man i de länder där detta
stora brott mot de mänskliga rättigheterna förekommer inte alltid ser vad
som sker. Den synen behöver ändras, så att man ser problemen. Det råder
en egendomlig blandning av bristande respekt för kvinnor och en tro på att
kvinnor besitter ett slags gudomlighet, som gör att man inte behöver bry sig
om hur kvinnor har det, eftersom de tål vad som helst. Detta kan inte vara
rätt och riktigt, för så är det ju inte. Vi kvinnor behöver komma upp på
samma plan i hela världen.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1993/94:494 om järnvägssträckan mellan Väster-
vik och Växjö

Anf. 133 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Krister Örnfjäder har frågat mig om jag är beredd att göra
vad jag kan för att rädda smalspårsjärnvägen Västervik-Växjö samt anmärkt
att jag den 28 april ännu inte hade svarat på ett brev av den 13 mars 1994
■från Föreningen Västervikståget 2000.

Riksdagen har på förslag av regeringen beviljat ett engångsbidrag på 3,7
miljoner kronor för smalspårets fortlevnad. Som förutsättning för utbetal-
ning av bidraget angavs att det skall finnas möjlighet till en långsiktig över-
levnad för verksamheten på smalspåret.

Regeringen har prövat förutsättningarna för verksamheten. Berörda in-
tressenter har numera gått samman och presenterat en överenskommelse om
formerna för den fortsatta driften m.m. Regeringen fattade mot denna bak-
grund beslut om utbetalning av bidraget till smalspåret den 21 april 1994.

Anledningen till att mitt svar till föreningen har dröjt något är att bidrags-
frågan under den aktuella tiden befann sig i slutskedet av beredningsproces-
sen.

Anf. 134 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):

Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret. Jag
tycker inledningsvis att det är tråkigt att det har varit problem med smal-
spårsverksamheten och att man kanske inte tillräckligt mycket har kunnat
enas om hur verksamheten skall bedrivas. Däremot är jag naturligtvis glad
att de pengar som sedan lång tid tillbaka har varit avsatta för smalspårsverk-
samheten nu kan utbetalas.

Tyvärr har det under tiden uppstått en situation där en konkursförvaltare
vill sälja ut järnvägen i delar eller i dess helhet. Den utvecklingen måste stop-
pas om den här unika järnvägen skall kunna finnas kvar.

Jag vill utveckla min fråga med att säga så här: Jag hoppas att kommunika-
tionsministern själv ytterligare kan engagera sig i eller på annat sätt se till att
smalspårsjärnvägen mellan Västervik och Växjö kan fortsätta att leva. Det
som omedelbart behöver göras är att förhindra att järnvägen delas upp/rivs
upp och säljs i mindre delar.

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Anf. 135 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag håller med Krister Örnfjäder om att det är tråkigt att det
här har tagit lång tid. Redan i den första budgetpropositionen som innehöll
den här regeringens förslag till ekonomisk politik hade vi nämligen i Kom-
munikationsdepartementets bilaga ett förslag till stöd på 3,7 miljoner kronor
till smalspåret. Det var alltså budgetpropositionen 1992.

Regeringen beslutade redan den 18 juni 1992 att de här medlen skulle dis-
poneras av Länsstyrelsen i Kronobergs län för utbetalning till smalspåret och
att det skulle ankomma på länsstyrelsen att besluta om villkoren för utbetal-
ningen. Nu visade det sig att länsstyrelsen i september 1992 beslutade att inte
verkställa utbetalningen, eftersom möjligheterna till en långsiktig överlev-
nad inte ansågs föreligga.

Det som sedan hände var att föreningen så småningom gick i konkurs. Nå-
gon uppgörelse träffades aldrig. Detta hände i december 1992.

Nu har de då stridande parterna enats. Det finns beslut på att pengarna
skall utbetalas. Regeringen har prövat och anser att det finns förutsättningar
för en långsiktig överlevnad.

Det finns en konkursförvaltare som är inblandad i detta. Det är alldeles
riktigt. Den processen ligger helt utanför regeringens möjligheter att på-
verka. Föreningen har nu fått det statliga stödet, men man har också under
tiden samlat in en hel del pengar från andra intressenter, så förutsättningarna
att det här skall kunna lösas på ett lyckligt sätt tycker jag är mycket goda.

Anf. 136 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):

Herr talman! Jag är som sagt var tacksam för att vi har kommit så här
långt, och jag är medveten om vad som har hänt sedan 1992. Vi får väl be-
trakta det som nu har skett som en tillräckligt tydlig signal till dem som syss-
lar med detta ärende om att - även om regeringen kan göra något ytterli-
gare - det finns intresse även från regeringens sida av att smalspårsverksam-
heten skall kunna leva.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1993/94:503 om SJ:s prissättning på oljetranspor-
ter

Anf. 137 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Kenneth Attefors har frågat mig om jag ämnar vidta några
åtgärder för att förhindra eventuell osund priskonkurrens från SJ gentemot
sjöfarten avseende oljetransporter från Vänerhamnar till Göteborg.

Frågor om underprissättning m.m. handläggs av Konkurrensverket i enlig-
het med konkurrenslagen (SFS 1993:20).

Kenneth Attefors anger i sin fråga att SJ erhåller skattemedel via Banver-
ket. I enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut bedriver SJ trafik på före-
tagsekonomiska grunder, och SJ erhåller inte några skattemedel från Ban-
verket.

Jag kan mot denna bakgrund inte vidta några åtgärder med anledning av
Kenneth Attefors fråga.

Anf. 138 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Herr talman! Tack för svaret. Jag har bara fått ett kortare svar tidigare.
Det var från Bengt Westerberg. Men jag får väl utveckla frågan litet grand.

Det är naturligtvis konkurrenslagen som skall gälla om det kommer fram
att SJ dumpar sina priser. Men SJ ligger ju litet grand under ministerns
vingar. Faktum är att Banverket får 3-4 miljarder per år för att underhålla
järnvägssystemet, medan SJ bara betalar in 800 miljoner kronor. Det var det
jag menade med att SJ inte tar ut det rätta priset om man skall betala för
hela infrastrukturen.

Det som föranledde frågan var en artikel i Dagens Industri, vilket är en
alldeles utmärkt tidning. Jag har använt den förut vid frågeställningar. Flera
redare är nämligen oroliga över framtiden för sin Vänertrafik. Kan de inte
få lönsamhet i sin Vänertrafik finns det heller inte pengar att investera i
några nya fartyg den dag - jag tror att det är någon gång 1996 - man måste
ta sådana fartyg i bruk som har dubbelbotten. Kan de inte ha en riktig pris-
sättning på sina varor för att SJ försöker, som redarna säger, dumpa sina pri-
ser, kan vi inte få den Vänertrafik som vi gemensamt i denna kammare har
drivit fram att vi skall bevara.

Detta föranleder en följdfråga till ministern: Tror inte ministern att det
kan ligga en fara i att redarna, om de inte får tillräckligt betalt för sina pro-
dukter, inte kan ha kapital för att förnya sitt tonnage den dag vi kräver att
de skall ha bättre tonnage på Vänern?

Anf. 139 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Först till frågan om statliga subventioner. Man kan naturligt-
vis alltid hävda att verksamhet som fullt ut inte bär sina infrastrukturkostna-
der i någon mån har subvention. Detta gäller i så fall också för Trollhätte
kanal, som tillsammans med Vänerns seglationsstyrelse har ett anslag i årets
budget på ungefär 60 miljoner kronor. Man har en ungefär jämställd ut-
gångspunkt när det gäller stödet till själva infrastrukturen.

Den andra frågan, som naturligtvis är intressant, är om det förekommer
en underprissättning eller inte. Den frågan kan jag inte svara på. Den som
anser att det förekommer underprissättning har alltid möjligheten att låta
Konkurrensverket utreda en sådan fråga.

SJ hävdar att deras upplägg inte innebär någon underprissättning, utan att
det snarare är förmånligare för kunden om man ser till samtliga logistikkost-
nader och inte bara till själva transportkostnaden. De kostnader som i deras
upplägg reduceras för kunden är bl.a. kostnaden för lagerhantering, i och
med att det är en mindre volym som kommer vid varje tillfälle och kunden
slipper ligga med ett mycket stort lager och binda kapital i detta. Det handlar
om lossning och lastning m.m. SJ har också ett systemtågsupplägg som man
kallar för pipe-rail. Man menar att detta görs utan rangeringar och med ett
minimum av terminalarbete. Därför kan man erbjuda det här mycket för-
månliga priset.

Det handlar om ca 100 000 ton olja per år som man uppenbarligen ämnar

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

transportera. Jag kan bara nämna att totalt transporteras ungefär tio gånger
så mycket olja. Under 1993 var det 1 021 miljoner ton olja som tranportera-
des till och från Vänern.

Anf. 140 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Herr talman! Oljan är liksom grunden för Vänersjöfarten. Utan oljan kan
man inte driva Vänersjöfart. Därför är det mycket viktigt att vi från kamma-
rens sida och även från regeringens sida bevakar att det verkligen inte är så
att SJ underprissätter.

En av de gamla redarna säger så här: Till Jönköping gick tidigare små
tankbåtar. Men dem slog SJ ut med sina låga priser. När sedan båtarna var
borta höjde SJ priset mycket kraftigt.

Det är den här tendensen som man får akta sig för.

Jag håller faktiskt med ministern om att hamnarna också får ta sitt ansvar.
De tar ut 10-12 kr per ton i hamnavgift för fartyg, medan tanktågen och
tankbilarna inte betalar någonting, trots att de står intill. Så egentligen borde
hamnarna ta ut avgifter motsvarande hamnavgifterna även av tågen och
tankbilarna. Vad tycker ministern om det?

Anf. 141 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Det är en fråga för de kommunala hamnbolagen att ta ställ-
ning till. Hamnfrågor handläggsju inte av riksdag och regering, utan det är
kommunala angelägenheter i Sverige.

Jag blir förvånad om Kenneth Attefors hyser uppfattningen att SJ som
monopolist först slår ut konkurrenter och sedan höjer priserna, eftersom
hans parti har agerat för att SJ skall få behålla detta monopol. Dess bättre
biföll ju kammaren regeringens förslag att avreglera detta och skapa en öp-
pen marknad också på järnvägsområdet.

Anf. 142 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Herr talman! Ja, det är riktigt. Jag låter mig nöja med svaret. Det är bra
att vi i alla fall har fått upp ögonen för att vi måste bevaka så att det inte är
som redarna säger. Jag hoppas att det inte är så. Alla får vi nog ta vårt ansvar
när det gäller sjöfarten på Vänern, och den inkluderar hamnarna. Ham-
narna måste se till att de har rätt prissättning, annars slår man automatiskt
ut fartygstransporter.

Anf. 143 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag vill slutligen hålla med Kenneth Attefors om just detta.
En strukturrationalisering av Vänerhamnarna har mycket glädjande ägt
rum. Jag menar också att Vänersjöfarten är en mycket viktig sak att slå vakt
om.

Regeringen har gjort stora ansträngningar genom att nu också inrangera
Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket och skapa en mer ändamålsenlig av-
giftsstruktur, som gör det lättare för sjöfarten att gå upp i Vänern. Jag tror
också att denna strukturrationalisering av hamnverksamheten kommer att
stärka Vänersjöfartens konkurrenskraft.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1993/94:514 om statliga myndigheters information
om Dennispaketet

Anf. 144 Kommunikationsminiser MATS ODELL (kds):

Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig vad regeringen avser att vidta
för åtgärder för att korrigera den bild vissa statliga myndigheter ger av Den-
nispaketet.

Bakgrunden till frågan är att Banverket, Vägverket och Storstockholms
lokaltrafik (SL) har skickat ut en broschyr till hushållen i Stockholmsregio-
nen med en presentation av innehållet i Dennisöverenskommelsen. Efter-
som Dennisöverenskommelsen anses vara en helhetslösning har myndighe-
ter och andra som enligt överenskommelsen skall genomföra Dennispaketet
funnit det angeläget att informera om alla delar i överenskommelsen.

Ansvaret för den information som spritts genom det aktuella materialet
om Dennispaketet har Vägverket, Banverket och SL. Regeringen styr aldrig
sådan information.

Värt att notera är att presentationsmaterialet har underrubriken ”från vi-
sion till verklighet”. Det är en nulägesbeskrivning av Dennispaketet som
presenteras. Någon exakt uppgift om paketets slutliga innehåll och utform-
ning finns inte. Självklart fråntar detta inte genomförarna deras ansvar att
lämna så långt möjligt korrekt information om Dennispaketets genomfö-
rande.

Jag utgår ifrån att Vägverket, Banverket och SL även fortsättningsvis
kommer att sprida relevant och korrekt information om Dennispaketets ge-
nomförande. Det är självklart att sådan information skall utgå från de beslut
som regering och riksdag har tagit.

Då Eva Zetterberg, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Johan
Lönnroth i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 145 JOHAN LÖNNROTH (v):

Herr talman! Jag får på Eva Zetterbergs vägnar tacka så mycket för svaret.

Det känns litet ovant att som göteborgare lägga mig i diskussionen om tra-
fikproblemen i Stockholm, men eftersom vi har liknande problem i min hem-
stad känner jag ändå starkt också i denna fråga.

Till en början är jag enig med kommunikationsministern om att rege-
ringen självfallet inte skall styra den information som olika myndigheter går
ut med. Men vi har ju här i riksdagen fattat beslut om Dennispaketet och
lämnat vissa garantier osv. Det innebär att både regering och riksdag har ett
medansvar för att informationen om och verkställigheten av beslutet blir så
bra som någonsin är möjligt, oavsett vad vi har haft för uppfattning i själva
sakfrågan.

Kommunikationsministern sade att det var en nulägesbeskrivning. Jag för-
står inte riktigt vad som menas med det. Det handlar ju ändå om ett antal
vackra teckningar av hur det skall se ut i framtiden. I exemplet som nämns
i frågan finns ritningar över hur Österleden skall komma att se ut och sägs
att av Österleden kommer man bara att se en trafikplats vid frihamnen.

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Det är alldeles uppenbart att detta är helt felaktigt. Det kommer att bli
broar som självfallet kommer att vara synnerligen synliga.

Kommunikationsministern sade att han utgår från att Vägverket, Banver-
ket och SL även fortsättningsvis kommer att sprida relevant och korrekt in-
formation. Men han måste ändå kunna erkänna att de inte har spritt korrekt
information. Direkta felaktigheter förekommer i materialet.

Anf. 146 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Att detta är en nulägesbeskrivning beror på att planarbetet
fortskrider. Ett antal av dessa projekt är inte slutdefinierade, och det är där-
för som uttrycket nulägesbeskrivning används i svaret.

Vi kan ta det konkreta exemplet Österleden, där det beror på hur man
definierar den. Nu är inte Johan Lönnroth från regionen och har kanske inte
följt med så exakt i debatten. Skall Nacka port ingå i Österleden? Det är en
sådan fråga som man naturligtvis kan diskutera och som har haft litet olika
utformning från tid till annan.

Min uppfattning är att de myndigheter som handlägger detta, Vägverket,
Banverket och Storstockholms lokaltrafik, även fortsättningsvis har ansvaret
för att informationen som skickas ut är relevant.

Den här broschyren har ju väckt debatt, och man får väl anse att det har
varit positivt att debatten kring dessa saker har kommit i gång.

Anf. 147 JOHAN LÖNNROTH (v):

Herr talman! Det är klart att jag inte kan Stockholms geografi särdeles
väl. Men nu på eftermiddagen har jag suttit och pratat med stockholmare
med lång erfarenhet och fått mycket konkreta beskrivningar av alla de pro-
tester som har förekommit, inte minst från dem som bor i närheten av där
leden skall gå fram.

Så mycket har jag ändå begripit som att det i Österledsprojektet ingår
broar och broanknytningar som kommer att vara högst synliga för stora delar
av Stockholms befolkning. Det betyder alltså att det förekommer rena felak-
tigheter i materialet.

Det är för övrigt inte bara vi i Vänsterpartiet som har påpekat detta. Även
Naturskyddsföreningen och andra har påtalat de rena lögner som det fak-
tiskt är fråga om.

Anf. 148 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Det kan naturligtvis diskuteras vad som ingår i Österleden
eller Norra länken, om delarna är en del av Södra länken, osv. Det är en
debatt som vi kan föra länge.

Jag tycker ändå att broschyren, som jag har framför mig, är ett försök att
presentera helheten i detta. Den opinion som bevakar projektet är mycket
uttalad och formulerar sig väl. Johan Lönnroth och Eva Zetterberg är exem-
pel på andra som följer debatten.

Debatten kommer att fortsätta, och det tycker jag är bra. Men jag måste
ändå vidhålla att regeringen inte kan gå in och bli något slags redaktionskom-
mitté för hur man utformar olika presentationsmaterial. Detta måste åvila
respektive myndighet.

Anf. 149 JOHAN LÖNNROTH (v):

Herr talman! Mats Odell behöver inte bilda en redaktionskommitté, men
jag förväntar mig att kommunikationsministern tar ett samtal med berörda
statliga myndigheter för att se till att de i fortsättningen låter bli att sprida
direkta felaktigheter i det här materialet.

Anf. 150 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Hen talman! Jag anser inte att jag i dagsläget kan bedöma huruvida detta
är en direkt felaktighet eller inte. De synpunkter som finns på detta kan man
framföra till dessa myndigheter och föra en dialog med dem om nästa version
av informationsmaterialet.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1993/94:Fi30 till finansutskottet

1993/94:Fi31 yrk. 1 - 41, 45 och 46 till finansutskottet

yrk. 42 - 44 till justitieutskottet

1993/94:Fi32 yrk. 1 - 14, 16 - 36 och 39 - 63 till finansutskottet

yrk. 15, 37 och 38 till arbetsmarknadsutskottet

1993/94:Fi33 - Fi53 till finansutskottet

1993/94:Fi54 yrk. 1-5 och 7-17 till finansutskottet

yrk. 6 till jordbruksutskottet

1993/94:Fi55 - Fi61 till finansutskottet

1993/94:Ju40 och Ju41 till justitieutskottet

1993/94:Jo73 till jordbruksutskottet

1993/94:A74 - A82 till arbetsmarknadsutskottet

1993/94:N41 till näringsutskottet

1993/94:K68 - K77 till konstitutionsutskottet

28 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU44

Skatteutskottets betänkanden 1993/94:SkU32 och SkU41

Justitieutskottets betänkanden 1993/94:JuU22, JuU24, JuU25, JuU27 och
JuU28

Försvarsutskottets betänkande 1993/94:FöUll

Socialutskottets betänkanden 1993/94:SoU21, SoU25, SoU29 och SoU31

Kulturutskottets betänkande 1993/94:KrU34

Trafikutskottets betänkande 1993/94:TU31

Jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JoU26

Näringsutskottets betänkanden 1993/94:NU18, NU21 och NU24

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Svar på frågor

Prot. 1993/94:105 Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1993/94:AU24 och AU25

17 maj 1994 Bostadsutskottets betänkanden 1993/94:BoU23-BoU25

29 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Finansutskottets betänkanden

1993/94:FiU18 Frågor om offentlig upphandling

1993/94:FiU21 Ytterligare anslag inom Finansdepartementets område

Skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU31 Rättssäkerhet vid beskattningen

Utrikesutskottets betänkanden

1993/94:UU22 Internationella miljöfrågor

1993/94:UU24 Lag om strategiska produkter m.m.

1993/94:UU26 Mänskliga rättigheter, m.m.

1993/94:UU29 Ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1993/94, m.m.

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1993/94:SfU17 Utvisning på grund av brott

Utbildningsutskottets betänkanden

1993/94:UbU10 Svenskundervisning för invandrare (sfi)

1993/94:UbU19 Ytterligare medel till Utbildningsdepartementet (tilläggs-
budget)

30 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 17 maj

1993/94:522 av Håkan Strömberg (s) till miljöministern om massafabriken i
Olshammar:

År 1983 lämnade Munksjö AB, Aspa Bruk, in en ansökan om koncession
för fortsatt drift vid massafabriken i Olshammar.

Med anledning av att det nu gått elva år sedan ansökan ingavs och den
ännu ej är slutbehandlad vill jag fråga miljöminister Olof Johansson föl-
jande:

Om och när tänker miljöministern vidtaga åtgärder för att ärendet snarast
kommer till ett avgörande?

1993/94:523 av Sten Andersson i Malmö (m) till kommunikationsministern
om svartjobb inom anläggningsbranschen:

Det är inte endast inom taxibranschen som en omfattande oseriös och
olaglig verksamhet bedrivs. Enligt flera uppgifter råder samma förhållande
också inom delar av åkerinäringen, främst inom schakt- och anläggningssek-
torn.

Genom att ”svartåkare” i praktiken tillåts konkurrera med seriösa företa-
gare har de sistnämnda stora svårigheter att hålla sig kvar på marknaden.

Det finns lagstiftning som reglerar dessa problem, men tyvärr tillämpas
den inte. Om detta beror på resursbrist eller ointresse är inte klarlagt.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att förhindra att oseriösa
entreprenör- och åkeriföretag snedvrider marknaden inom bygg- och an-
läggningsbranschen?

31 § Kammaren åtskildes kl. 19.11.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. ajourneringen kl. 16.10 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Innehållsförteckning

Tisdagen den 17 maj

1 § Meddelande om uteblivet svar på interpellation............ 1

2 § Svar på fråga 1993/94:496 om reklamskatten på vissa namnuppgif-

ter i telefonkatalogen .............................. 1

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Ulla Orring (fp)

3 § Svar på fråga 1993/94:511 om åtgärder mot spekulativa place-

ringar .......................................... 3

Statsrådet Bo Lundgren (m)

John Bouvin (nyd)

Välkomsthälsning ...................................... 5

Talmannen

4 § Svar på fråga 1993/94:512 om skatteåterbetalning för ofärgad die-

selolja ......................................... 5

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Tage Påhlsson (c)

5 § Svar på fråga 1993/94:521 om beskattningen av syntetiska optio-

ner ............................................ 8

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Anita Johansson (s)

6 § Svar på fråga 1993/94:497 om barns asylskäl............... 10

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Eva Zetterberg (v)

7 § Svar på frågorna 1993/94:516,517 och 518 om bedömningen i asyl-

ärenden ........................................ 13

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Lennart Rohdin (fp)

8 § Svar på fråga 1993/94:515 om vapenembargot mot Bosnien ... 16

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Lennart Rohdin (fp)

9 § Svar på fråga 1993/94:519 om beredningen av fråga om högre ut-

bildning i Stckholmsregionen ........................ 20

Utbildningsminister Per Unckel (m)

Kristina Persson (s)

10 § Svar på fråga 1993/94:478 om Europaparlamentets åtgärder mot

barnpornografi ................................... 23

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Margareta Israelsson (s)

11 § Svar på fråga 1993/94:513 om begränsning av antalet privatägda

skjutvapen ...................................... 26

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Tage Påhlsson (c)

12 § Svar på fråga 1993/94:493 om regionalpolitiskt stöd till Västervik 30

Prot. 1993/94:105

17 maj 1994

Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)

Krister Örnfjäder (s)

13 § Svar på fråga 1993/94:520 om gymnasieutbildningen för invand-

rarungdomar .................................... 31

Statsrådet Beatrice Ask (m)
Margitta Edgren (fp)

14 § Svar på fråga 1993/94:484 om sjukgymnasters fria etableringsrätt 33

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Göte Jonsson (m)

15 § Svar på fråga 1993/94:485 om Föräldraföreningen Plötslig späd-

barnsdöd ....................................... 36

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Chatrine Pålsson (kds)

16 § Svar på fråga 1993/94:499 om efterlevandeskydd för barn som

studerar utomlands................................ 37

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Lennart Rohdin (fp)

17 § Svar på fråga 1993/94:507 om framtagning av mindre skadliga to-

baksprodukter ................................... 39

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Nils Nordh (s)

Ajournering .......................................... 40

Återupptagna förhandlingar .............................. 41

18 § Svar på fråga 1993/94:498 om kontakten mellan barn och föräld-

rar som inte är vårdnadshavare....................... 41

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Catarina Rönnung (s)

19 § Svar på fråga 1993/94:506 om omkostnader vid utövande av um-

gängesrätt ....................................... 43

Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Kenneth Lantz (kds)

20 § Svar på fråga 1993/94:504 om det svenska biståndet vid en even-

tuell EU-anslutning ............................... 44

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Karl-Erik Svartberg (s)

21 § Svar på fråga 1993/94:505 om biståndet till Sydafrika....... 46

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Karl-Erik Svartberg (s)

Prot. 1993/94:105 22 § Svar på fråga 1993/94:508 om U-landsinriktad högre utbildning

17 maj 1994 m.m.......................................... 50

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Kenneth Lantz (kds)

23 § Svar på fråga 1993/94:510 om kvinnors situation i Indien .... 52

Alf Svensson (kds)

Margareta Viklund (kds)

24 § Svar på fråga 1993/94:494 om järnvägssträckan mellan Västervik

och Växjö....................................... 55

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Krister Örnfjäder (s)

25 § Svar på fråga 1993/94:503 om SJ:s prissättning på oljetransporter 56

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Kenneth Attefors (nyd)

26 § Svar på fråga 1993/94:514 om statliga myndigheters information

om Dennispaketet ................................ 59

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Johan Lönnroth (v)

27 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 61

28 § Förnyad bordläggning............................... 61

29 § Bordläggning ..................................... 62

30 § Anmälan om frågor

1993/94:522 av Håkan Strömberg (s) om massafabriken i Ols-
hammar ....................................... 62

1993/94:523 av Sten Andersson i Malmö (m) om svartjobb
inom anläggningsbranschen........................ 63

gotab 46836, Stockholm 1994

Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:105 Tisdagen den 17 maj

Riksdagens protokoll

1993/94:105

Kl. 14.00-16.10

18.00-19.11