Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:86 Tisdagen den 30 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1992/93:86
Riksdagens protokoll
1992/93:86
Tisdagen den 30 mars
Kl. 14.00-16.22
18.00-18.37
Protokoll
1992/93:86
1 § Meddelande om information från regeringenAnf. 1 ANDRE VICE TALMANNEN:
Vid kammarens sammanträde torsdagen den 1 april kl. 14.30 lämnar stats-
rådet Ulf Dinkelspiel (m) information om europeiska integrationsfrågor.
Justerades protokollet för den 24 mars.
3 § Meddelande om svar på interpellationerTill riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1992/93:95
Till riksdagen
Interpellation 1992/93:95 ”Bistånd till Eritrea” av Eva Johansson kommer
att besvaras den 23 april.
Interpellanten och jag har inte kunnat finna en tid för interpellationens
besvarande inom den aktuella 4-veckorsfristen på grund av andra engage-
mang.
Vi har därför tillsammans med kammarkansliet träffat en överenskom-
melse om att jag skall svara på interpellationen den 23 april.
Stockholm den 23 mars 1993
Birgit Friggebo
Interpellation 1992/93:103
Till riksdagen
Interpellation 1992/93:103 ”Regeringens flyktingpolitik” av Ingrid Näs-
lund kommer att besvaras den 23 april.
Interpellanten och jag har inte kunnat finna en tid för interpellationens 1
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 86
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
besvarande inom den aktuella 4-veckorsfristen pä grund av andra engage-
mang.
Vi har därför tillsammans med kammarkansliet träffat en överenskom-
melse om att jag skall svara på interpellationen den 23 april.
Stockholm den 23 mars 1993
Birgit Friggebo
4 § Svar på fråga 1992/93:482 om reglerna för omnämnande av spon-sorer till televisionsprogram
Anf. 2 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat om jag är beredd att fö-
reslå sådana förändringar av lagstiftningen att reglerna för reklam och spons-
ring i televisionen blir begripliga för medborgarna. Bakgrunden är att Sten
Andersson anser det vara inkonsekvent att Radionämnden har funnit att TV
4 har brutit mot radiolagen genom sitt sätt att presentera vinster i program-
met Bingolotto, medan t.ex. TV 2 i bild och ljud får tala om vilka företag
som sponsrar fotbollsmatcher.
Enligt 6 § andra stycket radiolagen får ett programföretag inte i program-
verksamheten mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett
kommersiellt intresse. Detta gäller inte vad som sänds under annonstid i te-
levisionen eller annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV. Syftet
med regeln är att motverka smygreklam. Reglerna om otillbörligt gynnande
av kommersiellt intresse gäller lika för TV 4 och Sveriges Television.
Radionämnden har vid två tillfällen, den 22 oktober 1992 och den 24 feb-
ruari 1993, funnit att TV 4 har brutit mot bestämmelsen genom sitt sätt att
presentera vinster i programmet Bingolotto. Radionämnden ansåg att olika
varumärken framhävdes på ett sätt som inte kunde motiveras med hänsyn
till något beaktansvärt informations- eller underhållningsintresse.
Radionämnden har således funnit att TV 4 i detta avseende brutit mot 6 §
radiolagen, inte mot sponsringsreglerna i avtalet mellan staten och Nordisk
Television.
Reglerna om sponsorsmeddelanden i Sveriges Televisions och TV 4:s
sändningar finns i avtalen mellan staten och resp, företag. Avtalsbestämmel-
serna för Sveriges Television och TV 4 är likartade. Reglerna för Sveriges
Television när det gäller utformning och placering av sponsorsmeddelanden
har dock skärpts något fr.o.m. den 1 januari 1993 mot bakgrund av erfaren-
heterna av de regler som gällde tidigare.
Enligt den nuvarande lydelsen av avtalet mellan staten och Sveriges Tele-
vision skall sponsorns eller sponsorernas namn eller firma anges i början el-
ler slutet av ett sponsrat program. Om Sveriges Television finner det lämpligt
kan detta ske såväl före som efter programmet. Meddelande om sponsor-
skap får inte lämnas i pauser. Meddelandet skall - med beaktande av att än-
damålet med meddelandet skall vara att upplysa publiken om sponsorska-
pet - ges en sådan utformning att det inte riskerar att förväxlas med sedvan-
liga reklaminslag i reklamfinansierad TV. Sponsorns logotyp får användas
endast om det kan ske utan risk för förväxling med tjänst eller vara som
sponsorn erbjuder till försäljning. Meddelandet, som skall vara kort, får inte
åtföljas av musik och skall även i övrigt ges en neutral utformning.
Radionämnden har ännu inte prövat hur de nya reglerna för Sveriges Tele-
vision har tillämpats.
Radiolagens förbud mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen
har tillkommit i syfte att motverka att sponsorer och andra påverkar pro-
grammens utformning. Syftet med avtalsbestämmelserna för Sveriges Tele-
vision och TV 4 om utformning och inplacering av sponsorsmeddelande är
att informera TV-tittarna om att ett program är sponsrat.
Jag har inte för avsikt att ta initiativ till några ytterligare ändringar.
Anf. 3 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret. En politiker borde ha som förstahands-
uppgift att ta bort eller motivera de lagar som en majoritet av medborgarna
har mycket svårt att förstå innehållet i eller avsikten med. Ett sådant exem-
pel är bestämmelserna om reklamen i radio och TV.
Man får alltså inte lov att nämna ett firmanamn, t.ex. i Bingolotto, där
vissa företag delar ut vinster i programmet. Däremot kan man mycket väl i
samma program nämna märket på en bil som delas ut som vinst. Logiken är
här inte alldeles uppenbar.
Vi kan också se, som statsrådet nämnde i sitt svar, att man t.ex. efter
Sportextra på lördagarna säger att en match har sponsrats av det eller det
företaget. Det visas reklam i olika sammanhang, framför allt i samband med
sport. Runt rinkarna vid ishockey och runt fotbollsplanerna är det nerlusat
med reklamskyltar. Även om man inte uttalar namnen, är de flesta som ser
på TV läskunniga, och de får budskapet. Konsekvensen i detta lyser med sin
frånvaro.
Jag vill fråga statsrådet: Förstår statsrådet att det finns många människor
utanför detta hus som har svårt att förstå logiken och konsekvensen i dessa
regler?
Anf. 4 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag tror att publiken mycket väl förstår att det finns en all-
män TV där man inte vill ha reklam. Den finansieras på ett sätt. Sedan finns
reklam-TV, som är ganska nytt i Sverige. Den finansieras på ett annat sätt.
Det tror jag är ganska enkelt.
En annan sak är att det inte skall finnas smygreklam, annonsering, i van-
liga program. Det är lika för Sveriges Television och för TV 4. Det tror jag
också är ganska klart. Däremot kan det uppstå missförstånd, eller verka litet
rörigt, när det gäller att man före och efter programmen får nämna vem som
har sponsrat programmen. Man får i TV 4 vara tydligare än vad man får vara
i Sveriges Television.
Här tror jag att det kan råda vissa missförstånd. Men att vi har en reklam-
fri allmän TV och en reklam-TV, vilket är den stora huvudfrågan, är ganska
lätt att begripa.
Anf. 5 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tror nog att statsrådets anhängare, dvs. de som förstår
att detta är lätt att begripa, inte har någon omfattande numerär.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svarpå frågor
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
Vad är smygreklam? Vad kallas det när man t.ex. ser fotboll från England
på lördagarna och hela arenan är fylld med reklamskyltar som förekommer
under hela programmet? Däremot är det annorlunda om man, som miljoner
svenskar gör i dag, ser på programmet Bingolotto. Om nu Volvo skulle vilja
dela ut en Volvobil som vinst, får man inte säga att den kommer från Volvo.
Men man får lov att säga att bilen heter Volvo. Konsekvensen i detta skulle
jag gärna vilja få förklarad.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på frågorna 1992/93:491 och 494 om ensamma flyktingbarnAnf. 6 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Annika Ahnberg har frågat mig om regeringen avser att
vidta åtgärder så att Sverige behandlar flyktingbarn i enlighet med FN:s kon-
vention om barnets rättigheter.
Rune Backlund har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till en snabb
översyn av förhållningssättet till ensamma flyktingbarn.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Jag anser att svenska myndigheter, i asylärenden liksom i andra samman-
hang, tar stor hänsyn till barnens behov. Åt alla ensamma barn som söker
asyl förordnas en god man, förutom ett offentligt biträde, så att deras in-
tresse kan tillgodoses på bästa sätt. Man tar också särskild hänsyn till bar-
nens situation vid prövningen av asylansökningar, och ärenden rörande en-
samma barn behandlas alltid med förtur.
FN:s kommitté för barnets rättigheter höll i januari i år, i enlighet med
förfarandet enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, förhör med före-
trädare för Sverige på grundval av den svenska rapporten om tillämpningen
av konventionen. Kommittén ansåg att Sverige i stort uppfyller konventio-
nens krav. Förutom vissa synpunkter på förvarstagande av barn framfördes
ingen kritik rörande behandlingen av asylsökande barn.
Jag vill påpeka att det stora flertalet ensamma barn som söker asyl i Sve-
rige är över 16 år. Det är mycket ovanligt att yngre barn ensamma söker asyl
här och det är följaktligen endast i ett fåtal fall som det kan bli aktuellt att
avvisa ett yngre ensamt barn. Svenska myndigheter kan naturligtvis aldrig
skicka tillbaka ett litet barn, om man inte vet att någon tar hand om det vid
ankomsten till hemlandet.
Detta betyder emellertid inte att ensamma barn automatiskt har rätt till
uppehållstillstånd i Sverige. Det skulle knappast vara i enlighet med princi-
pen om barnets bästa som bl.a. uttrycks i FN:s barnkonvention. I denna
princip ingår ju att barn i möjligaste mån skall få vara med sin familj. Därför
försöker svenska myndigheter så långt det är möjligt hitta barnets familj och
se till att familjen kan återförenas, om möjligt i sitt hemland.
Asylsökande får sina asylansökningar prövade individuellt. Frågan om av-
visning till hemlandet eller något annat land avgörs på grundval av de skäl
den enskilde asylsökanden åberopar. Möjligheten att verkställa en avvisning
ingår emellertid också i myndigheternas ställningstagande - om det är omöj-
ligt att verkställa en avvisning kan den asylsökande beviljas uppehållstill-
stånd i Sverige, även om han eller hon inte uppfyller kraven för asyl.
Om det i undantagsfall är nödvändigt att ett barn som finns i Sverige om-
händertas av svenska myndigheter finns möjligheter till detta i vår lagstift-
ning. Men det bästa för barn är ju normalt att få vara med sin familj, och det
är detta som man i dag söker uppfylla då det är möjligt. Vid våra myndighe-
ters tolkning av lagar och bestämmelser utgår myndigheterna från barnets
bästa.
Anf. 7 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Jag är inte nöjd med sva-
ret. Jag är ganska missnöjd. Jag är förvånad över statsrådets, som jag tycker,
okritiska inställning till Invandrarverkets sätt att hantera ensamma flykting-
barn.
Sverige har mycket tidigt ratificerat FN:s konvention om barnets rättighe-
ter. Vi har också i vår egen grundlag, regeringsformen, klart och tydligt ut-
tryckt att allt vad det offentliga, dvs. samhällets myndigheter, gör skall göras
i syfte att öka den enskildes välfärd. Myndigheterna skall handla för barnets
bästa. Statsrådet avslutade med att säga att myndigheter gör så.
Jag tycker inte att det är bevis nog att statsrådet påstår att så är fallet eller
att Invandrarverket själv anser sig göra det. Det som har kommit till allmän
kännedom under senare tid om hur några ensamma flyktingbarn har blivit
behandlade talar snarare för motsatsen. Vi skulle behöva ordentligt se över
om detta har förekommit i fler fall och hur Invandrarverket egentligen tolkar
barnets bästa.
Jag skulle också vilja ha mer definierat vad som menas med att man inte
kan skicka i väg ett barn om det inte finns någon som tar hand om det. Vad
finns det för regler och föreskrifter som definierar detta ”någon tar hand
om”? Det måste finnas mycket tydliga sådana. Vad jag kan förstå har det i
åtminstone ett av dessa fall faktiskt inte handlat om att återförena barn, utan
om att skilja barn från en moder som fanns kvar i det här landet medan bar-
net skulle återsändas. Jag känner stor oro inför detta.
I de här fallen har dessutom andra myndigheter som också har att ta hand
om barn uppenbarligen delat den kritiska uppfattningen och inte den okri-
tiska som statsrådet har. Det är nämligen de som har reagerat. I ett fall var
det polisen och i ett annat fall föreståndaren på ett barnhem. Jag tycker att
det behövs en ordentlig översyn av detta. Jag är förvånad över det svar som
jag har fått här i dag.
Anf. 8 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Jag vill också börja med att tacka för svaret. Jag upplever
svaret som en redovisning av de förhållanden och regler som gäller. Men när
man tittar på det fall som varit aktuellt, och som i vissa stycken är ett ganska
unikt fall, upptäcker man att vi hamnar i en diskussion om vårt synsätt på
hur barn skall hanteras och under vilka förhållanden barn skall leva.
Våra sociala myndigheter har gjort bedömningen att föräldrarna var
olämpliga som vårnadshavare i detta läge. Då uppstår en mycket delikat
fråga om vilket ansvar vi har för det här barnets situation vid ett eventuellt
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svarpå frågor
hemsändande. Enligt regler och konventioner har vi ju fortfarande inte rätt
att splittra familjer. Vi är skyldiga att ta hänsyn till att det finns biologiska
föräldrar. Ändå finns det grundläggande synsättet på hur barnet skall leva
och växa upp och hur de skall ha det i en familjesituation.
Jag har funnit att det finns flera motstridiga intressen som kommer in i
dessa ärenden. Även om de inte är så många är de tillräckliga för att bli
mycket uppmärksammade och väcka stor debatt och undran hos den all-
männa opinionen. Vi har å ena sidan de internationella åtagandena genom
barnkonventionen, den konvention som säger att vi inte får splittra familjer,
och vi har åtaganden som säger att vi inte utan vidare får behålla ett barn. Å
andra sidan finns då frågan vad som skall hända med ett barn som lämnar
landet och där vi vet att familjeförhållandena är mycket besvärliga eller där
det inte finns en ordnad familjesituation.
Då blir jag litet förvånad över att kulturministern inte är beredd att titta
litet på hur vårt förhållningssätt skall vara i den här typen av ärenden. Jag
tycker inte att det finns några givna och självklara svar på dessa frågeställ-
ningar. Vi måste försöka väga samman dessa olika intressen och se vad vi har
rätt att göra internationellt sett i ett sådant ärende.
Inom flyktingpolitiken har man sett att det faktiskt finns en liten tendens
till att föräldrar dumpar sina barn i en del länder för att lösa sina egna bekym-
mer.
Anf. 9 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är ju ofta många svåra avvägningar som våra myndighe-
ter har att ta ställning till. Det kan ju vara flera myndigheter som är inblan-
dade. Livet är ju sådant att det ofta finns motstridiga intressen.
Men våra myndigheter är enligt min uppfattning väl skickade att göra så-
dana avvägningar. Det tvingas de att göra nästan varje dag. Utgångspunkten
måste vara, och är också, barnets bästa. Det är naturligtvis beklagligt att
man inte i en diskussion kan belysa principer utifrån de enskilda fallen. Ingen
av frågeställarna har heller dragit upp de enskilda fallen.
Möjligen kan man säga att det som många trodde skulle hända inte har
hänt, dvs. att man har sänt i väg barn utanför Sveriges gränser utan att man
har säkerställt att det finns någon som tar hand om det. I normalfallen bru-
kar man kontakta föräldrar eller andra anhöriga som tar emot när ett barn
skickas tillbaka till sitt hemland. Det är normalfallet. Detta gäller ju ofta
äldre barn och inte spädbarn.
Det kan däremot delvis komma i ett annat läge om barnet har varit om-
händertaget, t.ex enligt LVU. Där är andra myndigheter än Invandrarverket
inblandade för att ta ställning till om det finns en vårdnadshavare som är
acceptabel. Men denna vägning skall våra myndigheter göra utifrån de all-
männa intentioner och riktlinjer som vi har för beslutsfattande i Sverige,
nämligen barnets bästa.
Anf. 10 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Vi får ju inte diskutera det enskilda fallet. Men vad som
skulle kunna inträffa i den här typen av ärenden är ju att de svenska sociala
myndigheterna gör den bedömningen att det inte finns en acceptabel famil-
jesituation för barnet att sändas tillbaka till. Då uppstår frågan vilken rätt vi
i Sverige har att ta ansvar för det här barnet enligt de konventioner som gäl-
ler i fråga om familjesplittring, biologiska föräldrars rätt osv.
Jag menar att det i den debatt som har förekommit kring det nu aktuella
fallet inte riktigt har klarats ut vilka rättigheter och skyldigheter vi har i ett
sådant här ärende, vilka rättigheter och skyldigheter invandrare har och
vilka skyldigheter sociala myndigheter har att tillämpa konventioner och ar-
tiklar som Sverige i andra sammanhang arbetar för. Vi har ju det omvända
förhållandet då barn förs ur Sverige till andra länder. I sådana sammanhang
har vi med mycket stor kraft hävdat att barnen skall föras tillbaka till vård-
nadshavarna i Sverige. Jag menar därför att det här finns en principfråga som
är värd att diskutera.
Anf. 11 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Naturligtvis är det här oerhört svåra och komplicerade frå-
gor. Så är det alltid när barn drabbas av svåra förhållanden. Det här är ex-
tremt svåra frågor.
Jag har inte haft för avsikt att få det att framstå som att jag tror att flykting-
barn vanligtvis behandlas på det här sättet. Det är emellertid ett faktum att
det finns flera sådana här fall, där olika myndigheter, som alla har att se till
barnets bästa, har reagerat mycket olika, och enligt min uppfattning är det
Invandrarverket som står för det omänskliga sättet att behandla barn, som
icke ser till barnets bästa. Detta gör mig orolig, och jag tycker att det finns
anledning att se över området.
Vad vet jag, kanske har det förekommit andra fall, i vilka andra myndighe-
ter inte har haft möjlighet att bemöta Invandrarverket eller att protestera
mot Invandrarverkets sätt att bete sig. Kanske händer det i andra fall, som
vi aldrig får kännedom om, att Invandrarverket i sitt handlande inte tilläm-
par FN:s barnkonvention eller svensk grundlag. Det förvånar mig att statsrå-
det uppenbarligen är så övertygad om att det aldrig händer och att det kan-
ske inte ens har hänt i de här fallen. Det är det som enligt min uppfattning
behöver ses över, så att vi får en bättre analys av situationen och möjligen
nya riktlinjer för Invandrarverket i de här fallen.
Anf. 12 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Utgångspunkten för de ställda frågorna har varit ett mycket
litet barn, och det är väldigt sällsynt att så små barn blir ensamma.
Rune Backlund säger att den debatt som har förekommit inte har klarat
ut de olika lagarnas tillämpningsområden och om de krockar med varandra.
Våra myndigheter skall tillämpa lagarna, och tillämpningen av lagarna i det
här fallet är ännu inte färdiggjord. Därför kan man i dag inte med säkerhet
säga att lagarna strider mot varandra. Myndigheternas tillämpning av la-
garna framöver får visa om så är fallet.
Jag är alldeles övertygad om att både Invandrarverket och de sociala myn-
digheterna kommer att ha barnets bästa som utgångspunkt. Vad som skall
hända om man över huvud taget inte hittar någon vårdnadshavare är det
myndigheternas sak att bedöma.
Jag vill, herr talman, tillbakavisa Annika Åhnbergs påstående att Invand-
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
rarverket nästan alltid skulle handla omänskligt. Invandrarverket har många
ensamma barn, som dock ofta är över 16 år, att ta hänsyn till. I vissa avseen-
den kommer också en genomlysning och en översyn att ske beträffande de
ungdomarna.
Anf. 13 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Det är korrekt att myndigheterna har att handlägga det här
fallet fullt ut och att man först med facit i hand kan säga exakt var problemen
ligger.
Anledningen till att jag ställde den här frågan om ett initiativ från rege-
ringen är att jag tycker att det vore värdefullt att få klarlagt vad som är våra
rättigheter och skyldigheter i den här typen av ärenden. Jag tror att många
människor runt om i vårt land som via medierna har följt redovisningen i
det här fallet har haft mycket svårt att riktigt hänga med i den här typen av
frågeställningar rörande utlänningslagens tillämpning och socialtjänsten -
man ser fallet endast med utgångspunkt i barnets situation och har väldigt
svårt att hänga med i de juridisk-byråkratiska svängarna i ett sådant här
ärende.
Jag tror därför att det hade varit värdefullt om regeringen hade kunnat
belysa de förhållningssätt som allmänt gäller vid hanteringen av barn som
befinner sig i en mycket utsatt situation, vilket det uppenbarligen är fråga
om i det här fallet.
Anf. 14 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Eftersom Rune Backlund och jag delvis har olika frågeställ-
ningar, följer den här debatten delvis två olika spår.
Det är bra att statsrådet säger att det skall komma en redovisning av In-
vandrarverkets egen handläggning av fall som gäller ensamma flyktingbarn.
Jag påstår inte att Invandrarverket beter sig felaktigt, men jag känner en oro
när det kommer till kännedom att sådana här fall förekommer.
Man kan heller inte säga att tillämpningen av lagarna inte är färdig och att
vi därför inte vet hur det gick. Om Invandrarverket hade fått bestämma hade
nämligen tillämpningen varit färdig. Invandrarverket har i flera fall - det
handlar inte bara om ett - faktiskt beslutat om utvisning. Hade inte andra
myndigheter protesterat, hade vi nu stått här med facit i hand - eller rättare
sagt: vi hade inte stått här med facit i hand, eftersom ärendena då inte hade
kommit till allmän kännedom. Det är därför enligt min mening ett mycket
märkligt resonemang.
Vi har en princip som säger att man skall utgå från barnets bästa, och olika
myndigheter kommer till helt olika slutsatser. Då måste det finnas anledning
att förtydliga definitionen av vad som är barnets bästa.
I den rapport till FN som nämndes tidigare i debatten tas detta inte alls
upp. Det är därför inte så märkligt att FN-konventionen inte har kunnat be-
handla frågan. Invandrarverkets egen handläggning berörs inte, däremot be-
rörs vad som händer ute på flyktingförläggningar. En hel del fattas alltså.
Anf. 15 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Annika Åhnberg gav nu en beskrivning av fallet. Hon sade
att det hade funnits en risk att barnet hade kastats ut ur landet om Invandrar-
verket hade fått agera på egen hand. Detta är inte sant. Inget barn, och fram-
för allt inte barn i den åldern, sänds ut från Sverige utan att det finns garan-
tier för att det finns en vårdnadshavare. Det beslut som är fattat av Invand-
rarverket omfattar både moder och barn.
Det här är ett mycket komplicerat enskilt ärende. Det är oacceptabelt att
barn växer upp under under sådana förhållanden. Det har i den allmänna
debatten antytts att Invandrarverket eller andra svenska myndigheter skulle
kunna avvisa ett barn utan att man har garantier för att det finns en vård-
nadshavare. Detta sker icke. Jag förstår alla dem som är upprörda, som
trodde att detta var möjligt i Sverige.
Anf. 16 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Jag kan bara konstatera att andra myndigheter - det är ju
faktiskt flera sådana här fall som har kommit till allmän kännedom - som
också har att se till de här barnens bästa, uppenbarligen inte har gjort samma
bedömning som Invandrarverket. Jag menar att det fortfarande finns anled-
ning att klargöra vad vi menar med att det skall finnas någon som tar hand
om barnet om det utvisas tillbaka till sitt hemland. Vad ställer vi från svensk
sida för krav? Vad innebär detta? Tydligen gör man på olika myndigheter
helt olika bedömningar.
Jag anser fortfarande att det finns skäl att klargöra och särskilt belysa In-
vandrarverkets egen handläggning. Det är bra att man har fokuserat väldigt
mycket på andra som tar hand om ensamma flyktingbarn, men vad man gör
på Invandrarverket borde kanske belysas litet bättre. Det tycker jag fortfa-
rande.
Anf. 17 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Invandrarministern har rätt i att beslutet i det här ärendet
omfattade både moder och barn. En av krockarna i det här ärendet är
uppenbarligen att en annan svensk myndighet, dvs. socialtjänsten, inte anser
modern, som nu har försvunnit, lämplig som vårdnadshavare. Då uppstår en
mycket delikat situation som gäller vår syn på hur ett barn i ett sådant här
fall skall hanteras och biologiska föräldrars rätt till sitt barn. Jag upplever att
vi inte riktigt har klarlagt våra andra internationella åtaganden i sådana här
fall.
Det här kanske är ett unikt fall på så sätt att något liknande tidigare inte
har förekommit, men under de år jag har sysslat med flykting- och invandrar-
frågor har jag sett att det, beroende på olika sätt att se på vad som ryms i
begreppet familj, till och från uppstår problem i samband med återsändande
av ensamma barn till vissa områden av världen.
Anf. 18 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är väl få ärenden som är så svåra att hantera som dessa.
Det gäller inte bara utländska barn som kommer hit, utan också svenska
barn som av olika skäl befinner sig i andra länder och kring vilka det råder
motstridande intressen inom familjen.
Som jag sade tidigare till Annika Åhnberg kontaktar Invandrarverket i
normalfallet - och då handlar det ofta om ungdomar - någon närstående i
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
10
hemlandet. Det är okomplicerat, därför att det finns någon som vill ta emot
barnet när det sänts i väg. Följeslagare ser till att ungdomar möts av en vuxen
person - ofta en närstående, och då mestadels föräldrar.
I det här fallet handlar det om ett i Sverige av de sociala myndigheterna
omhändertaget barn. Som jag antydde är kraven kanske något högre när det
gäller att säkerställa vem som är vårdnadshavare. Men det är inte min upp-
gift att här i riksdagen tala om för de sociala myndigheterna hur de skall be-
döma läget i detta fall.
Det är min förhoppning och utgångspunkt att det är barnets bästa som
man har för ögonen.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1992/93:498 om presstödetAnf. 19 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Harriet Colliander har frågat om jag är beredd att medverka
till en förändring av det förhållandet att merparten av det totala presstödet
går till de stora tidningarna och att närmare hälften av dagspressens moms-
befrielse går till liberala tidningar. Frågan föranleds av den nyligen presente-
rade ESO-rapporten om presstödets effekter.
Staten har länge markerat dagspressens särställning i förhållande till andra
varor och tjänster genom att vidta en rad presspolitiska åtgärder - dels i form
av direkta statliga bidrag till tidningar i konkurrensmässigt underläge, dels i
form av en förmånlig skattebehandling av dagstidningsföretagen generellt.
Den förmånliga skattebehandlingen innebär att dagstidningarna är befri-
ade från mervärdesskatt på sina upplageintäkter och att de betalar lägre re-
klamskatt än andra reklambärare. ESO-rapportens slutsats om det totala
presstödets storlek, och hur det är fördelat, bygger på tanken att dagspressen
egentligen skulle betala 25-procentig moms och full reklamskatt. För mig är
ett sådant resonemang snarast av akademiskt intresse.
ESO-rapportens granskning av situationen i övriga Europa visar t.ex. att
dagspressen genomgående har en lägre - oftast mycket lägre - moms än den
generella mervärdesskatten i resp. land. Inom EG, som beslutat harmoni-
sera medlemsländernas uttag av mervärdesskatt, tillhör dagspressen också
den kategori av varor och tjänster som kan undantas från den generella
momsnivån. Dessutom har flertalet länder över huvud taget inte någon skatt
på reklam i dagspressen.
Vid en teoretisk beräkning av värdet på dagspressens momsbefrielse är
det ofrånkomligt att förmånen växer med storleken på tidningens omsätt-
ning. Det innebär givetvis inte att mindre tidningar skulle vara missgynnade,
eftersom alla dagstidningar behandlas lika i momshänseende. Skatteuttaget
är alltså neutralt.
För reklamskatten gäller att den ursprungligen infördes för att finansiera
det direkta presstödet till små och konkurrensutsatta dagstidningar. Den
övervägande delen av skatteuttaget på reklam kommer också från stora
dagstidningar och andra reklambärare.
Enligt uppgift kommer den särskilde utredaren K-G Svensson att be-
handla dagspressen i sin utredning om mervärdesskattefrågor. Jag vill också
nämna att jag har för avsikt att föreslå regeringen att tillsätta en utredning
med uppgift att belysa dagspressens situation.
Anf. 20 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret. I svaret sägs det att
staten länge har markerat dagspressens särställning i förhållande till andra
varor och tjänster genom att vidta en rad presspolitiska åtgärder. I pressut-
redningen sägs det att statens syfte med de presspolitiska åtgärderna är att
borga för en fri och allsidig opinionsbildning.
Ny demokrati har motionerat om ett avskaffande av det direkta partistö-
det och av momsbefrielsen för tidningarna. Vi har föreslagit detta därför att
vi anser att presstödet har tillkommit för att gynna partipolitiska intressen i
första hand. ESO-rapporten bekräftar att så är fallet.
Vi säger att vi vill ha en fri och framför allt obunden och allsidig opinions-
bildning.
I fråga om den utredning som kulturministern har för avsikt att tillsätta
skulle jag vilja fråga om kulturministern delar min uppfattning att ett syfte
med de presspolitiska åtgärderna skall vara att man också försöker åstad-
komma en obunden opinionsbildning.
Anf. 21 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är naturligtvis önskvärt att reglerna är så neutrala som
det över huvud taget är möjligt. Merparten av de här frågorna gäller mom-
sen, och reglerna i det avseendet är neutrala. Det finns ingen styrning till en
viss typ av tidningar.
Det är mig också helt främmande att styra tidningarnas val av beteckning
på sig själva. I Harriet Collianders senaste fråga fanns det litet av en antydan
om att regeringen eller riksdagen på något sätt skulle tala om för tidningarna
var de står och vilken beteckning de skall ha. Det är fullständigt uteslutet,
och jag skulle tro att det gäller samtliga riksdagsledamöter, dvs. att gå in och
styra på det sättet. Särskilt för en liberal minister är det uteslutet att föreslå
sådana regler.
Anf. 22 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag har inte avsett att tidningarna skall föreslås någonting.
Jag kan bara säga att pressutredningen konstaterar att de partipolitiska in-
tressena har gynnats. Det är alltså ett uttalande från utredningen.
Vidare finns det faktiskt stöd i utredningen för att staten ökar ägarkon-
centrationen genom presstödet. Man kan alltså säga att Bonniers genom
presstödet sitter säkert i sadeln. Man kan också här tala om en monopolbild-
ning med statens stöd. Vi anser att detta är felaktigt. Jag gissar att kulturmi-
nistern också anser det. Det är väl också något som man får försöka råda bot
på i direktiven för den utredning som man ämnar tillsätta.
Anf. 23 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Syftet med intresset från riksdagens och statens sida när det
gäller presspolitiken är att garantera en mångfald. Jag har inte kunnat läsa
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
5var på frågor
11
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
12
ut av ESO-rapporten att vissa partipolitiska intressen gynnas. Däremot har
man redovisat vilka beteckningar tidningarna har på sig själva när man för-
sökt att strukturera vilka olika typer av tidningar som har olika slags stöd.
Men såvitt jag kan se finns det inte någon värdering i ESO-rapporten som
säger att vissa partier otillbörligt gynnas.
Pressen är faktiskt - det kan variera något - förhållandevis fristående i vårt
land. Det får även jag som liberal gång på gång erfara. Det förekommer inte
något som helst gynnande av behandlingen av min person eller mitt fögderi
i olika typer av tidningar, utan det är ungefär likadan behandling. Men, som
sagt, en översyn av pressens förhållanden skall göras, och då kommer väl
sådana här frågor upp.
Anf. 24 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag vidhåller att det står i rapporten att de partipolitiska in-
tressena gynnas av det presstöd som finns.
Så till en annan sak som jag vill ta upp här. Kulturministern säger: ”ESO-
rapportens slutsats om det totala presstödets storlek, och hur det är fördelat,
bygger på tanken att dagspressen egentligen skulle betala 25-procentig
moms och full reklamskatt. För mig är ett sådant resonemang snarast av aka-
demiskt intresse.”
Då kommer jag in på frågor om andra medier och om reklam i lokalradio
och TV som den här subventionerade reklamskatten inte gäller för.
Vi i Ny demokrati är för att medier behandlas lika. Jag undrar om kultur-
ministern rent generellt också är det och hur hon ser på detta med reklam
och reklamskatt i olika medier.
Anf. 25 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som Harriet Colliander väl vet har vi i Sverige en mycket
besvärlig ekonomisk situation. Om vi hade full handlingsfrihet och reklam-
skatten kunde avskaffas, skulle jag över huvud taget inte sakna den.
Anf. 26 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag tackar för de svar som jag har fått av kulturministern.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1992/93:500 om kostnader då flykting flyttar frånanvisad ort
Anf. 27 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Robert Jousma har, mot bakgrund av en redovisning av vissa
problem och kostnader då en flykting flyttar från en anvisad ort, frågat mig
vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att rätta till dessa problem. Robert
Jousma ifrågasätter bl.a. om en flykting som vistas i Sverige skall medges att
byta ort, då detta visat sig ytterligare belasta den mycket hårt ansträngda
flyktingadministrationen. I vart fall bör enligt Robert Jousmas uppfattning
inget helt schablonbelopp utgå till inflyttningskommunen.
Flyktingar och andra utlänningar som har fått uppehållstillstånd i Sverige
har en självklar rätt att bosätta sig var de vill i landet, och någon inskränk-
ning av denna rätt är inte aktuell. En sådan inskränkning skulle vara inhu-
man och strida mot internationella konventioner. En annan sak är i vilken
utsträckning flyktingen vid en flyttning skall kunna påräkna särskilt stöd från
samhället och hur staten skall ersätta kommunernas kostnader för sådant
stöd.
Det nuvarande ersättningssystemet trädde i kraft den 1 januari 1991. Sär-
skilda resurser har avsatts för uppföljning och utvärdering. Vid sidan av re-
sultatuppföljning sker också en central uppföljning av kostnadsutvecklingen
för stat och kommun.
Jag är medveten om att det kan finnas behov av vissa förändringar av er-
sättningsreglerna när en flykting flyttar från en kommun till en annan. Bl.a.
Riksdagens revisorer har påtalat detta.
I januari 1993 tillsattes bl.a. mot denna bakgrund en särskild arbetsgrupp
inom Kulturdepartementet med företrädare för Statens invandrarverk och
Svenska kommunförbundet. Arbetsgruppen skall bl.a. göra en översyn av
reglerna för utbetalning av schablonersättningen när en flykting flyttar till
annan kommun. Arbetsgruppen kommer att redovisa eventuella behov av
regeländringar under våren.
Anf. 28 ROBERT JOUSMA (nyd):
Herr talman! Fru statsråd! Ett nytt ersättningssystem för kommunalt flyk-
tingmottagande trädde som bekant i kraft den 1 januari 1991. Syftet med
detta ersättningssystem är att man skall åstadkomma en ökad frihet för kom-
munerna att göra individuella introduktionsprogram, så att varje flykting så
fort som möjligt skall bli självförsöijande och kunna delta i samhällslivet.
Det tycker jag är mycket bra och rätt tänkt.
Syftet med min fråga var naturligtvis inte att beskära flyktingarnas frihet,
utan jag anser att det hela handlar om att man redan från början tar mer
hänsyn till flyktingarnas önskemål om placeringsort när de lämnar förlägg-
ningarna.
Jag vill bestämt hävda att detta skulle spara mycket pengar, närmare be-
stämt i runda siffror 39 miljoner kronor.
Statens invandrarverk har studerat hur flyktingmottagandet fungerade
1991.1 studien redovisas bl.a. vad kommunerna tyckte om de s.k. sekundär-
flyktingarna. Sammanfattningsvis kan man säga att tjänstemännen tyckte att
Invandrarverket borde ta större hänsyn till flyktingarnas önskemål om typ
av bosättningsort för att undvika sekundärflyktingar. Tjänstemännen, lik-
som jag, ifrågasatte också det lämpliga i att ge sekundärflyktingarna socialbi-
drag på den nya orten, eftersom de från början hade sin försörjning tryggad
i mottagningskommunen. Samtidigt tyckte tjänstemännen att utflyttnings-
och inflyttningskommunerna borde ha bättre kontakt med varandra än de
hittills har haft.
Anf. 29 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Robert Jousma pekar på just en de! problem som detta sy-
stem har. Som jag sade tidigare har vi tillsatt en särskild arbetsgrupp som
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
13
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
skall se över dessa frågor. Bakgrunden till det är att det finns en del förhål-
landen som inte är särskilt bra.
Vad jag vände mig emot i frågan, vilket kanske var ett missförstånd, är att
det står att en flykting skall medges rätt att byta ort. I det ligger att det skulle
vara fråga om något slags tillståndsgivning från en myndighet. Men det kan
naturligtvis inte komma i fråga.
Utredningsresultatet kommer emellertid att redovisas ganska snart. Det
är min förhoppning att vi då skall kunna komma bort från en del oformlighe-
ter som det här systemet har.
Anf. 30 ROBERT JOUSMA (nyd):
Herr talman! Jag ser verkligen fram emot att denna utrednings resultat
skall redovisas. Flyktingarnas skäl att flytta har i de flesta fall varit vantrivsel,
sysslolöshet, kontaktlöshet, m.m. De har trott att de skulle få det bättre om
de flyttade.
I rapporten från Invandrarverket påpekas det emellertid att de sakligt sett
fått det lika dåligt eller sämre genom flyttningen, främst på grund av arbets-
löshet och dåliga bostadsförhållanden.
Detta är ett problem framför allt för kommunerna, särskilt de små kom-
munerna. De har byggt upp en mottagningsapparat och administration för
hela denna affärsverksamhet. Men i och med detta mister de såväl flyktingen
som halva schablonbidraget. Jag tror att det känns mycket betungande för de
små kommunerna som har lagt upp ett bra introduktionsprogram som inte
fullföljs för flyktingen. Bl.a. svenskundervisningen, som är en mycket viktig
del, försenas.
Anf. 31 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Robert Jousma har just pekat på ett av de problem som
finns, nämligen för de kommuner som är mycket ambitiösa och lägger upp
breda program och sedan bara får halva ersättningen, trots att de har räknat
med att ha flyktingen i kommunen en längre tid. Storstadskommunerna häv-
dar ibland att flyttningar från de små kommunerna sker efter sex månader,
vilket innebär att de små kommunerna får ett helt bidrag och sedan blir av
med sina kostnader och skjuter över problemet på de stora kommunerna.
Detta är en bakgrund till att vi faktiskt redan har tagit itu med att se över om
man kan hitta mindre oformliga regler för hur kommunerna skall ersättas
från statens sida för de kostnader som de har för den första introduktionen.
Anf. 32 ROBERT JOUSMA (nyd):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för ett bra svar. Jag ser fram emot
utredningens resultat och ber att eventuellt få återkomma om det är några
oklarheter.
Överläggningen var härmed avslutad.
14
8 § Svar på fråga 1992/93:503 om det statliga stödet till Älvkarlebykommun för mottagning av flyktingar
Anf. 33 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Bengt Ahlquist har frågat mig om vilket statligt stöd Älvkar-
leby kommun kan påräkna för att fullt ut täcka underskott i flyktingmottag-
ning för åren 1993 och 1994.
Fram till år 1991 erhöll kommunerna ersättning för ekonomisk hjälp som
lämnats till flyktingar och vissa andra utlänningar under det kalenderår då
uppehållstillstånd första gången beviljades och de tre därpå följande åren.
Den 1 januari 1991 trädde ett nytt ersättningssystem i kraft, vilket innebär att
den tidigare ersättningen för ekonomiskt bistånd och huvuddelen av övriga
bidrag till kommunerna lades samman i en schabloniserad ersättning. Hu-
vudsyftet med förändringen av ersättningssystemet var att stimulera kom-
munerna att vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna snabbare skall kunna
bli självförsörjande.
I likhet med tidigare ersättningssystem kan kommunerna fortfarande få
ersättning även för vissa särskilda kostnader. De särskilda kostnaderna avser
ekonomiskt bistånd, social hemhjälp och färdtjänst för vissa handikappade
och äldre flyktingar samt ersättning för faktiska kostnader för bistånd och
vård som ges till ensamma flyktingbarn under 18 år.
Statens invandrarverk får vidare lämna ersättning till kommuner som haft
betydande extraordinära kostnader för flyktingmottagandet. Det kan exem-
pelvis avse betydande merkostnader till följd av att man tagit emot särskilt
resurskrävande flyktinggrupper, t.ex. sådana med en stor andel analfabeter.
Bidrag kan också lämnas för betydande strukturella merkostnader. För bud-
getåret 1992/93 disponerar Invandrarverket 100 miljoner kronor för detta
ändamål.
För att snabbt kunna avveckla administrationen av det gamla ersättnings-
systemet infördes vissa övergångsregler där den ersättning för socialbidrag
som skulle lämnas till kommunerna enligt det gamla systemet för åren 1991—
1993 schablonberäknades. Dessutom avsattes 40 miljoner kronor för sär-
skild ersättning till kommuner som genom denna schablonberäkning kunde
bedömas få väsentligt lägre ersättning för sina socialbidragskostnader för
flyktingar mottagna före år 1991 än vad man skulle ha fått med de äldre reg-
lerna. Regeringen beslutade den 11 februari i år att Statens invandrarverk
under budgetåret 1992/93 skulle få disponera ytterligare 15 miljoner kronor
för att kompensera kommuner som drabbats hårt av övergångsreglerna.
Staten har ett övergripande ekonomiskt ansvar för flyktingmottagandet
under flyktingarnas introduktion i det svenska samhället. Det är emellertid
inte detsamma som att kommunerna är garanterade full täckning för sina
kostnader för flyktingmottagandet. Någon sådan garanti har aldrig funnits,
vare sig i det gamla eller i det nya ersättningssystemet.
Utgångspunkten för nuvarande ersättningssystem har varit att kostnads-
fördelningen mellan stat och kommun i allt väsentligt skulle vara oförändrad
jämfört med tidigare. Jag är medveten om att rådande arbetsmarknadssitua-
tion kan komma att leda till ökade kostnader för flyktingmottagandet. De
uppföljningar av det nya ersättningssystemet som hittills gjorts av bl.a.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
15
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
Svenska kommunförbundet och Statens invandrarverk utgör emellertid
ännu inte tillräckligt underlag för att man skall kunna avgöra om kostnads-
fördelningen mellan stat och kommun har blivit annorlunda än vad som var
avsett. Jag har för avsikt att i samråd med Statens invandrarverk och Svenska
kommunförbundet fortsätta att följa och analysera kostnadsutvecklingen.
Anf. 34 BENGT AHLQUIST (fp):
Herr talman! Fru statsråd! Älvkarleby kommun hade redan i slutet av 80-
talet ett mycket ambitiöst flyktingmottagande och ställde sig positiv även till
ett kommunalt flyktingmottagande.
Under den första perioden, mellan 1986 och 1989, tog kommunen emot
127 latinamerikanska flyktingar. Av dem bor 41 kvar i kommunen, och de är
i stort sett självförsörjande.
När vi 1989 tecknade ett avtal med Invandrarverket gällde regeln att man
skulle få betalt för mottagningsåret och tre år till. Det ledde till att kommu-
nen beslöt sig för att försöka starta ett kommunalt mottagande med en
mycket hög ambitionsnivå, 75 flyktingar per år. Det ledde så småningom till
235 flyktingar. Mer normalt för den här kommunstorleken hade varit att ta
emot 25-30 stycken. Vi har på så sätt tagit emot en kvot motsvarande 10 års
mottagande.
Problemet uppstod när arbetsmarknaden blev mörk. Kvotflyktingarna, av
vilka en mycket stor andel är analfabeter, har haft mycket svårt att lära sig
svenska. Sedan kom lågkonjunkturen och vi fick inte ut dem på arbetsmark-
naden. I dag är det en handfull som har arbete. Resterande delen måste
kommunen klara med socialbidrag.
I de nedskärningstider vi har, med dålig ekonomi, och när Älvkarleby har
den sjätte största arbetslösheten i landet, har vi ytterst svårt att på ett positivt
sätt klara debatten i kommunen, att klara våra flyktingar och samtidigt skära
i skola, äldreomsorg och barnomsorg.
Jag har lagt märke till att svaret som statsrådet har skrivit är positivt. Men
jag måste faktiskt vidhålla att problemet är att vi har gått in i flyktingmotta-
gandet i en litet annan tro. Nu ser jag fram emot den översyn som skall göras.
Men den måste följas upp skyndsamt. När kan vi vänta ett nytt ställningsta-
gande i riksdagen?
Anf. 35 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag håller med om att Älvkarleby kommun har varit ambitiös
i sitt mottagande av flyktingar. Nu säger Bengt Ahlquist att man har haft
extraordinära kostnader på grund av att många har varit analfabeter. Just av
det skälet kan man få ett särskilt bidrag. Sådana ansökningar skall lämnas
till Invandrarverket.
Vi är också mycket medvetna om att arbetslösheten är högre bland in-
vandrare än bland befolkningen i övrigt. Det pågår ständigt diskussioner om
hur vi via arbetsmarknadspolitiken skall kunna se till att människor får nå-
gonting att göra. Inte minst behovet av att lära sig svenska är stort bland
invandrarna. Det är min förhoppning att möjligheterna för invandrarna att
få en meningsfull sysselsättning skall kunna utökas, när det inte går att få ett
regelrätt arbete.
Det är inte någon vanlig utredning som pågår i regeringskansliet, utan det
är dels en utvärdering av det nya systemet, dels en normal uppföljning inför
de överläggningar som alltid sker innan regeringen lägger fram sitt budget-
förslag och innan riksdagen fattar beslut om ersättningsnivån till kommu-
nerna.
Anf. 36 BENGT AHLQUIST (fp):
Fru talman! Ett ytterligare problem är att när vi har sökt medel för arbets-
marknadsinsatser har inte heller de räckt till vare sig det gällt rent arbetsin-
tensiva insatser eller utbildning. Det är ytterligare ett problem när vi skall ta
debatten hemma i Älvkarleby om att även i fortsättningen få pengarna att
räcka till också för våra flyktingar. Där skulle vi gärna se att man fick en
särskild avsättning i just flyktingkommunerna för att hjälpa våra flyktingar
liksom vi hjälper våra handikappade att komma ut i arbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1992/93:505 om åtgärder mot häleriAnf. 37 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Bengt Ahlquist har frågat justitieministern om hon är beredd
att medverka till att lagstiftningen beträffande godtrosförvärv ses över. En-
ligt Bengt Ahlquist skulle det bli svårare att stjäla och att avyttra tjuvgods
om reglerna ändras på visst sätt.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Den lagstiftning som i första hand är avsedd att motverka handeln med
stöldgods är naturligtvis bestämmelserna i brottsbalken om häleri. Bestäm-
melser med liknande syfte finns i bl.a. lagen (1981:2) om handel med skrot
och begagnade varor och i förordningen (1981:403) om handel med begag-
nade varor.
Hälerilagstiftningen har relativt nyligen setts över. Därvid har tillämp-
ningsområdet utvidgats, bl.a. för att uppfylla Sveriges internationella åta-
ganden på området. Vidare har riksdagen nyligen beslutat om en skärpning
av straffet för vissa häleribrott.
Något behov av att nu göra en förnyad översyn av hälerilagstiftningen fö-
religger inte. Det kan inte heller komma i fråga att - på sätt som Bengt Ahl-
quist synes mena - utvidga det straffbara området så att en normalt aktsam
person riskerar att straffas för att ovetandes ha köpt stöldgods. En sådan
kriminalisering skulle inte bara vara orättfärdig, den skulle också i hög grad
försvåra den normala handeln med varor i samhället.
Den civilrättsliga lagstiftningen om godtrosförvärv innefattar en avväg-
ning mellan å ena sidan den ursprunglige ägarens intresse av att få tillbaka
egendom som han har förlorat och å andra sidan den rätt som en aktsam
person bör ha att få behålla egendom som han har förvärvat i god tro. Reg-
lerna har utformats bl.a. så att de skall motverka handeln med stöldgods.
Lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre trädde i kraft den 1 januari
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 86
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
18
1987. Genom lagen skärptes och preciserades de krav som ställs på en förvär-
vare av lösöre för att denne skall anses vara i god tro.
Sedan lagen trädde i kraft har den flera gånger behandlats i riksdagen till
följd av motioner. Senast frågan behandlades hänvisade lagutskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande (1992/93:LU2 s. 5) till att utskottet tidigare
hade uttalat att det inte fanns någon anledning att ompröva de principer och
skäl som ligger bakom lagen. Utskottet förutsatte emellertid att reglerna
följs upp och att regeringen ser till att en utvärdering av lagen kommer till
stånd i lämpligt sammanhang.
En utvärdering av tillämpningen av lagen angående godtrosförvärv av lös-
öre har påbörjats i Justitiedepartementet. Överläggningar i frågan har nyli-
gen ägt rum med företrädare för ett stort antal myndigheter och organisatio-
ner. Med ledning av vad som då kom fram pågår nu ett arbete i Justitiedepar-
tementet med att utforma olika handlingsalternativ i syfte att komma till
rätta med det problem som handeln med stöldgods utgör.
Anf. 38 BENGT AHLQUIST (fp):
Fru talman! Fru statsråd! Jag tackar för svaret på min fråga.
Den här frågeställningen har jag haft anledning att intressera mig för i 25
år. Redan när jag i Göteborg läste propedeutisk kurs i juridik tyckte jag att
det var litet konstigt och snårigt att en person som blir av med sin egendom,
om han kommer på var egendomen finns, måste lösa denna för att få den
tillbaka.
Sedan dess har det hänt en hel del, och av svaret framgår att dessa lagbe-
stämmelser har setts över. Man tar också i program på TV upp dessa frågor.
Jag får när jag är ute bland folk frågan varför lagarna är skrivna på ett sätt
som är svårt att förstå för gemene man, och det är också svårt att förstå att
man inte skall ha rätt till sin egen egendom när man hittar den. De mest
vanliga fallen gäller väl stulna cyklar och bilar.
Internationellt har man litet annorlunda regler på detta område. Man har
där större rätt att få tillbaka sin egendom. Jag förmodar att det bl.a. är för
att uppfylla Sveriges internationella åtaganden som man ser över dessa lag-
regler.
Jag vill ställa följande frågor: Skulle det vara omöjligt att kräva ett kvitto
med en namnteckning från den som försäljer varan, så att det blir svårare
för tjuvarna att avyttra den? När får vi tillgång till resultatet av det nya över-
synsarbete som Justitiedepartementet bedriver?
Anf. 39 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Kvitton och inköpspris beaktas redan i dag av domstolen som
bevisfakta med avseende på de subjektiva rekvisiten i mål som avser häleri-
brott. Jag tror att mycket av svårigheterna beror på att man har två processer
som pågår jämsides. Man har å ena sidan en brottmålsprocess, där man sö-
ker fälla någon för häleri. I den processen kan den enskilde delta som måls-
ägande. A andra sidan finns också en civilrättslig reglering av godtrosför-
värv. Reglerna i brottmålsprocessen och i civilprocessen skiljer sig ganska
avsevärt från varandra.
Man ställer mycket högre krav på bevisning i brottmålsprocessen, där
åklagaren måste ha full bevisning för att ett brott har begåtts innan den åta-
lade fälls. I civilprocessen tar man däremot hänsyn dels till egendomens be-
skaffenhet, dels till de förhållanden under vilka egendomen bjöds ut, dels
till omständigheterna i övrigt. Bevisbördan faller där till största delen på den
som har förvärvat egendomen. Han måste i civilprocessen visa att han varit
i god tro.
Det är naturligtvis inte alldeles lätt för den enskilde att klara ut att man
har möjlighet att driva en civilprocess om godtrosförvärv och att man fak-
tiskt också har goda utsikter att nå framgång. Om det t.ex. gäller ett förvärv
som har skett genom handel på Sergels Torg eller på liknande sätt föreligger
knappast någon god tro hos förvärvaren. Man utgår åtminstone från att det
skall mycket till för att han skall kunna visa att han varit i god tro. Men som
jag sade i mitt svar håller vi på att se över dessa regler.
Anf. 40 BENGT AHLQUIST (fp):
Fru talman! De här aktuella spörsmålen har tagits upp i TV, och vi har
där fått höra om svårigheterna att kontrollera andrahandsförsäljning. Det
handlar om annonser på ”Gula sidorna” och om affärer på öppen gata. Var-
för kan man inte få ställa krav på ett kvittoförfarande, så att förvärvaren kan
bevisa att han har inhandlat varan av en viss person? Det skulle då för den
som kommit över saker på ett felaktigt sätt bli svårare att hävda att det har
skett i god tro.
Anf. 41 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag vill påstå att just dessa frågor har relevans i den civilpro-
cess som jag talar om. De skall där besvaras för att man skall kunna anses
vara i god tro.
Bengt Ahlquist berörde förhållandena i utlandet. Man bedömer sådana
här frågor efter två principer. Vindikationsprincipen innebär att den ur-
sprunglige ägarens rätt består och att han utan att betala någon ersättning
för stöldgodset får igen det när han hittar det. I Sverige tillämpar vi extink-
tionsprincipen, som innebär att den som har förvärvat någonting i god tro,
får behålla det, men med den reservationen att den ursprunglige ägaren kan
återlösa det mot ersättning.
Det som vi håller på att se över i Justitiedepartementet är just frågan om
vi eventuellt skall övergå till någon form av tillämpning av vindikationsprin-
cipen i stället. Det skulle onekligen klara upp många av de fall som vi här
talar om.
Anf. 42 BENGT AHLQUIST (fp):
Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret och ser fram emot resultatet
av den uppföljning som pågår i Justitiedepartementet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
5var på frågor
19
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
10 § Svar på fråga 1992/93:477 om utrikessekretessenSvar på frågor
20
Anf. 43 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Liisa Rulander har, med anledning av Utlänningsnämndens
tolkning av sekretesslagen i ett visst fall, frågat mig om jag avser att verka
för en översyn av reglerna om utrikessekretess.
Om en allmän handling begärs utlämnad skall Utlänningsnämnden som
alla andra myndigheter pröva om det finns uppgifter som kan vara av så
känsligt slag att handlingen eller vissa uppgifter i den omfattas av sekretess.
Jag kan och skall inte heller uttala mig om en myndighets tolkning i ett
visst fall är riktig eller inte. Detta får som vanligt bedömas av de instanser
som kan pröva ett överklagande av en myndighets beslut att inte lämna ut
allmän handling; i fråga om Utlänningsnämnden är det Kammarrätten i
Stockholm och Regeringsrätten.
Utlänningsnämnden liksom andra myndigheter skall tillämpa sekretessla-
gen (1980:100) när fråga uppkommer om en allmän handling kan lämnas ut
eller ej. Bestämmelserna i 7 kap. 14 § sekretesslagen om skydd för den en-
skilde i ärenden om utlänningskontroll tar direkt sikte på nämndens verk-
samhet. Därutöver kan nämnden få anledning att främst tillämpa bestäm-
melserna om utrikessekretess i 2 kap. 1 § andra stycket sekretesslagen.
Regeringen har den 11 mars i år beslutat om direktiv för en utredning som
skall se över sekretesslagens bestämmelser om utrikessekretess. Syftet med
den utredningen är främst att närmare analysera utrikessekretessens inne-
håll och tillämpning inför ett svenskt medlemskap i EG. Utredningen skall
emellertid ha frihet att ta upp alla frågor som kan behöva övervägas inom
ramen för en sådan översyn.
Anf. 44 LIISA RULANDER (kds):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det var ju intressant att veta
att regeringen redan har gett direktiv till en utredning om dessa frågor. Det
är på tiden att man ser över dessa lagregler.
Människor har rätt att undra över vad som egentligen händer. Mycket av
det som har sagts t.ex. om resan och som föranledde mig att ställa min fråga
är riktigt. Det är en stor besvikelse för asylsökande, för deras advokater och
läkare och för dem som arbetar seriöst med flyktinggrupper - som numera
dessutom kan jämställas med folkrörelser - att inte få reda på vad som egent-
ligen hände under en resa.
Utan att gå in på något enskilt fall, som den aktuella nämndens resa,
tycker jag ändå att det vore mycket intressant om statsrådet kunde ange
några andra områden än t.ex. försvarspolitik som kan beröras av en dylik
utrikessekretess.
Anf. 45 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Utrikessekretess kommer i framtiden att tillämpas t.ex. när
det gäller EG-dokument som kommer till Sverige. Det var ju en av orsa-
kerna till att den här utredningen tillsattes. Det är ett område, som jag kan
komma på nu med detsamma, men det kan naturligtvis också finnas andra,
som inte just nu är aktuella för mig.
Anf. 46 LIISA RULANDER (kds):
Fru talman! Jag funderar på om rättspraxis i ett land kan hemligstämplas.
Frågan om det är möjligt att hemligstämpla den typen av ärenden eller om
det går att få ta del av de handlingar man är intresserad av har ställts förut.
Allmänheten ställer sig just dessa frågor.
Dessa frågor är oerhört känsliga och laddade, och många anser att dessa
frågor är höljda i dunkel utan att det finns skälig anledning till det. Det är
oerhört viktigt att statsrådet gör klart att det nu finns skälig anledning till
detta.
Anf. 47 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Utlänningsnämnden har som myndighet att följa sekretessla-
gen. Då är det fråga om huruvida det är något som stör Sveriges förhållande
till andra länder enligt 2 kap. sekretesslagen. Vidare är det fråga om huru-
vida något kan vara skadligt för utlänningen enligt 7 kap. 14 § sekretessla-
gen. Beträffande det sistnämnda finns det ju ganska vidsträckta möjligheter
att sekretessbelägga just med hänsyn till utlänningen.
Vidare har vi frågan om rättspraxis. Jag har svårt att se att det går att sek-
retessbelägga ren rättspraxis. Sådan brukar ju redovisas offentligt.
Anf. 48 LIISA RULANDER (kds):
Fru talman! Jag tycker att det låter som om detta ändå är bra både för den
utlänning som söker asyl här och det land han kommer från och för vårt land.
Har länderna och de människor som bor i dessa länder nytta av en sekretess-
lag, skall den naturligtvis tillämpas. Jag kommer med intresse att följa den
utredning som har tillsatts. Jag tackar för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1992/93:489 om förlängning av ungdomspraktikAnf. 49 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Liisa Rulander har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta
för att dels skapa ett mer flexibelt system vad gäller en förlängning av ung-
domspraktiken, dels att i vissa fall tillåta praktik under sommaren.
Ungdomspraktik får anvisas i högst sex månader, med möjlighet till för-
längning i ytterligare sex månader. Den unge får därigenom en möjlighet att
delta i ungdomspraktik i maximalt tolv månader. Om den unge, efter ett år
i ungdomspraktik, ännu inte har funnit något lämpligt arbete, bör andra åt-
gärder prövas. Arbetsförmedlingen skall då tillsammans med den unge se
över dennes utbildningssituation och möjligheten att finna ett arbete genom
någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Vid införandet av det nya åtgärdssystemet med ungdomspraktik beslöts
att anvisning till praktikplats under perioden den 1 juni till den 31 augusti
normalt inte bör ske. Skälet var att inte riskera att störa den reguljära arbets-
marknaden under sommarmånaderna med goda möjligheter till semestervi-
kariat för ungdomarna.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
21
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svarpå frågor
22
Av samma skäl gäller nu att ungdomar som påbörjar ungdomspraktik ef-
ter den 1 april temporärt skall avbryta ungdomspraktiken i två månader un-
der perioden juni till augusti. Ungdomar med arbetshandikapp samt de som
annars skulle utförsäkras från a-kassa eller KAS är emellertid undantagna
från denna regel.
De ungdomar som haft ungdomspraktik under våren och som fått anställ-
ning som t.ex. sommarvikarie vid samma företag skall i september kunna
återgå till ungdomspraktik om bättre alternativ saknas.
Som framgått av vad jag nu har sagt finns således redan i dag i vissa fall
möjlighet till förlängning av ungdomspraktiken och till praktik under som-
maren.
Anf. 50 LIISA RULANDER (kds):
Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret.
En del av det som statsrådet sade var mycket bekant. Det finns en del att
läsa om detta i den proposition som har lagts fram. Jag är intresserad av att
få veta vad som har planerats längre fram. Vilka planer finns på att ungdoms-
praktiken skall få fortgå? Det finns många unga som inte har de s.k. särskilda
skälen som anges i propositionen, men likafullt med nuvarande regler blir
utan sysselsättning och därmed får dålig ekonomi.
Det finns ju många som har gått arbetslösa en tid innan de har fått denna
plats. Sedan får de jobba fyra månader. Sedan tvingas de göra ett sommar-
uppehåll, som de egentligen inte har råd med. Vidare får de inget sommar-
jobb, eftersom det är så många andra som söker jobb. Sedan får får de vara
nöjda med att jobba under två månader under hösten. Det känns inte så sär-
skilt tillfredsställande.
Det finns också många bevis på att dessa regler har tillämpats strängt -
såsom en del ungdomar säger. Ungdomarna har inte fått någon förlängning,
som arbetsmarknadsministern här talar om, upp till 12 månader. De känner
sig alltså väldigt illa behandlade. Det kan vara av intresse att få veta hur
stränga reglerna bör vara. Skall det komma förslag till nya direktiv? Proposi-
tionen avser ju ändå bara en period med försöksverksamhet.
Anf. 51 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Problemet är att under nästa budgetår räknar jag tyvärr med
att det kommer att finnas över 200 000 ungdomar under 25 år utanför ordina-
rie arbetsmarknad. Självklart skall här satsas på ordinarie skolor och hög-
skolor m.m. Rekryteringsstödet skall innebära att man är på väg in i ordina-
rie avtal och att staten och arbetsgivaren delar på kostnaderna.
Men det blir kvar en grupp ungdomar. Vi har den målsättningen att unga
människor icke skall uppleva längre arbetslöshetsperioder. Så länge dessa
höga tal finns kvar, behöver vi ungdomspraktiken. Den är nu säkrad genom
beslut fram till den 1 juli 1994. Jag ser inget hellre än att vi kan trappa ner
verksamheten med ungdomspraktik så fort som möjligt. Men i denna
mycket besvärliga arbetsmarknadssituation är det alltid bättre att få praktik
i stället för att stanna hemma eller vara ute på gator och torg. Det är den
sämsta lösningen.
Vi håller stegvis på att utvärdera ungdomspraktiken. Vi är naturligtvis be-
redda att göra förändringar. Vi har via TEMO undersökt vad 1 000 ungdo-
mar tycker om ungdomspraktiken. Resultatet visar på förvånansvärt goda
siffror. Drygt 90 % tycker om denna åtgärd. Det är sällan man får så positiva
svar i en undersökning. Ca 50 % anser att de har möjlighet att eventuellt få
arbete hos samma arbetsgivare efter praktiken. Men det tror jag är en för
hög siffra.
Anf. 52 LIISA RULANDER (kds):
Fru talman! Det är glädjande att det finns planer ända fram till 1994 när
det gäller dessa praktikplatser. Självklart måste ungdomar, precis som alla
andra, ha sysselsättning antingen i form av studier eller i form av arbete. Det
är kanske ännu viktigare i dag än någonsin tidigare att vi jobbar för ung-
domspraktikplatser och ungdomsarbete. Ungdomar har i dag en helt annan
inställning till arbete och utbildning än vad ungdomar hade litet längre till-
baka i tiden.
Jag funderar på om det finns några nya metoder för ungdomar under 25
år att kunna få fast anställning. Ungdomspraktikplatser är ju bara subventio-
nerade på ett sätt, nämligen för att vara en tillfällig lösning. Det finns kanske
idéer som ännu inte har uttalats om en fortsättning där arbetstillfällena kan
permanentas, t.ex. med hjälp av sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar
osv. Jag är naturligtvis nyfiken på att få höra om det finns ytterligare planer,
bortsett från att ungdomspraktikplatserna har förlängts till 1994.
Anf. 53 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Rekryteringsstödet är en bra åtgärd. Det utgår ju under sex
månader. Vidare brukar lönekostnaderna delas. Då vet ju arbetsgivaren att
den unga praktikanten är lämpad för just den typen av arbete. Då går det att
fortsätta ytterligare sex månader med hjälp av litet stöd - i avvaktan på att
arbetsmarknaden blir så bra att det bär på egen hand.
Jag för en diskussion med olika arbetsgivarorganisationer för att kunna
göra litet mer på ungdomsområdet. Men det är för tidigt att lyfta fram dis-
kussionen offentligt. Jag för dessa diskussioner med både de fackliga par-
terna och arbetsgivarparterna.
Anf. 54 LIISA RULANDER (kds):
Fru talman! Jag har en sista fråga att ställa. Ungdomarna funderar mycket
över hur de skall lösa problemet med utebliven semesterersättning. Ung-
domspraktik ger naturligtvis ingen semesterersättning.
Om ungdomarna misslyckas med att få arbete efter ungdomspraktiktiden,
om de varken haft sommarjobb eller haft något vikariatsarbete och gått helt
utan ersättning under sommaren, är de inte heller berättigade till semester-
ersättning. Den här oron har väldigt många ungdomar som har det jobbigt i
dag uttryckt.
Vad säger arbetsmarknadsministern om det?
Anf. 55 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det stämmer att ungdomspraktik inte ger semesterersättning
eftersom det inte handlar om någon anställning. Ersättning för den lediga
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
23
Prot. 1992/93:86 månad som de flesta vill ha sker i de flesta fall med hjälp av KAS eller
30 mars 1993 a-kassa.
|
Svar på frågor |
Överläggningen var härmed avslutad. |
|
12 § Svar på fråga 1992/93:484 om utnämningen av chef för AMU Anf. 56 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c): Fru talman! Laila Strid-Jansson har frågat mig om jag är beredd att med- Regeringen beslöt den 25 mars 1993 att uppdra åt kommittén för ombil- Anf. 57 LAILA STRID-JANSSON (nyd): Fru talman! Herr arbetsmarknadsminister! Jag tackar arbetsmarknadsmi- Redan den 24 februari hävdade Ny demokrati med kraft i denna kammare Eftersom AMU med fog är ett av de mest kritiserade statliga verken är Det är också helt klart att den nya koncernen står inför komplicerade om- Tillsättandet av en ny VD är därför avgörande för verkets framtid. Det Min fråga är: Skall Larz Johansson utses till chef för AMU? Om så är fallet Anf. 58 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c): Fru talman! Jag håller med Laila Strid-Jansson om att det är en svår upp- |
24
och beslutsstark chef, med bred erfarenhet. Dessa egenskaper kan man för-
värva på olika sätt.
Det rör sig om en koncernchef och ett antal andra chefer, som tillsammans
skall stå för all den bredd och all den kompetens som behövs. Detta ansvar
har den nya styrelsen. Den nya styrelsen kommer inom kort att samman-
träda och diskutera de här frågorna. Ägaren staten har ett stort intresse av
både en kompetent chef och en kompetent styrelse.
Anf. 59 LAILA STRID-JANSSON (nyd):
Fru talman! Under dramatiska former avgick i protest den sittande
styrelseordföranden Håkan Hansson, eftersom han inte fick avsluta sitt ar-
bete. Enligt egen utsago hade han kommit långt i sina förberedelser att
”vaska fram” nya kandidater, som skulle föreslås departementet.
Jag håller med Håkan Hansson om att det, om utnämningen kommer till
stånd, är helt klart fråga om en politisk tillsättning. En styrelse måste ha fria
händer att välja en professionell kraft. I annat fall skulle AMU inte väcka
förtroende på marknaden, allra minst när det blir fråga om privatisering.
Kan arbetsmarknadsministern i nuläget verkligen försvara en sådan even-
tuell utnämning som jag talar om?
Anf. 60 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Håkan Hansson fick naturligtvis gärna avsluta sitt arbete. Det
var hans eget val att avgå.
Det är inte en kommittéordförandes uppgift att utse styrelse och VD. Det
är ägarens uppgift att utse styrelse. Styrelsen utser VD. Så kommer det att
gå till även i detta fall.
Jag har inga ytterligare kommentarer när det gäller Håkan Hansson.
Anf. 61 LAILA STRID-JANSSON (nyd):
Fru talman! Skall jag tyda svaret som arbetsmarknadsministern ger så, att
det icke kommer att ske någon politisk utnämning, utan att man kommer
att ta full hänsyn till att det verkligen behövs en kompetent person till detta
misskötta verk?
Anf. 62 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Utan att diskutera person, utan att diskutera den eller den
myndigheten, det eller det bolaget, påstår jag med bestämdhet att det finns
kompetent folk också i en politikerkrets. Politiker har många gånger också
en bred erfarenhet och bakgrund. Man är icke helt oduglig därför att man
råkat hamna i Sveriges riksdag.
Anf. 63 LAILA STRID-JANSSON (nyd):
Fru talman! Självfallet är det så! Det håller jag med arbetsmarknadsminis-
tern om.
Men eftersom det förekommit rykten om denna utnämning- om det nu är
bara rykten - ber jag arbetsmarknadsministern att överväga, huruvida den
person som är föreslagen - säkerligen en utomordentligt kompetent person
på rätt plats - är kompetent att vara VD för AMU. Personligen anser jag att
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
25
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
26
den här personen inte är kompetent att vara VD för AMU, därför att det
behövs, som jag tidigare sagt, en företagsledare med stor erfarenhet av före-
tag och med mycket hårda nypor. Ny demokrati kommer att noga bevaka
detta ärendes gång.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1992/93:485 om frivårdens behandlingscentralAnf. 64 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Bo Holmberg har frågat mig om jag avser att rusta ned ett väl
fungerande behandlingsalternativ som Frivårdens behandlingscentral i
Stockholm.
Frivårdens behandlingscentral startade sin verksamhet år 1972. Verksam-
heten var i första hand avsedd för frivårdsklienter som befann sig i dålig fy-
sisk eller psykisk kondition. Verksamheten består i dag av ett inackorde-
ringshem, en socialmedicinsk grupp med läkarmottagning samt en psyko-
loggrupp. Det har ifrågasatts om verksamheten vid behandlingscentralen i
alla delar ligger inom kriminalvårdens ansvarsområde. Mot den bakgrunden
uppdrog regeringen i december 1991 åt Kriminalvårdsstyrelsen att se över
verksamheten vid behandlingscentralen i Stockholm.
I en skrivelse den 1 juli 1992 uppgav Kriminalvårdsstyrelsen att en princip-
utredning avseende bl.a. delat huvudmannaskap för den aktuella verksam-
heten hade utförts. För att kunna utarbeta ett mer konkret förslag till organi-
sation och verksamhetsinnehåll begärde Kriminalvårdsstyrelsen anstånd
med att redovisa uppdraget till den 31 december 1992.1 ett beslut den 3 sep-
tember 1992 beviljade regeringen denna framställning.
Enligt vad jag inhämtat kommer Kriminalvårdsstyrelsen att redovisa upp-
draget till regeringen inom kort. Förseningen beror bl.a. på att förhandling-
arna med personalorganisationerna tagit längre tid än beräknat. Jag vill inte
föregripa Kriminalvårdsstyrelsens redovisning med att redan nu ta ställning
till hur verksamheten skall utformas i framtiden.
Min principiella inställning är dock att frivårdsarbetet är en del av en
straffpåföljd och att dess roll är att vara kontrollerande och förmedlande.
Det är andra samhällsorgans uppgift att sköta det allmänt sociala arbetet och
det mesta behandlingsarbetet.
Talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande i kamma-
ren och förklarade överläggningen avslutad.
Anf. 65 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det är glädjande att se att Sigrid Bolkéus som vanligt är när-
varande och intresserad av frågesvaret. Det är inte lika roligt när den som
ställt frågan inte är intresserad av svaret.
Sigrid Bolkéus har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta på grund
av att lagen om samhällstjänst medfört icke avsedda straffskärpningar.
Bakgrunden är att enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en fjärdedel av
de som dömts till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst i stället
kunde ha dömts till villkorlig dom eller skyddstillsyn utan föreskrifter.
Försöksverksamhet med skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst
har pågått på fem orter i landet under åren 1990-1992. Fr.o.m. den 1 januari
1993 har försöksverksamheten utvidgats till att omfatta hela landet. Den ut-
vidgade tillämpningen har tidsbegränsats till utgången av år 1995.
Inledningsvis vill jag nämna att det av förarbetena till lagen om försöks-
verksamhet med samhällstjänst (prop. 1989/90:7) framgår att samhällstjäns-
ten är avsedd att ersätta fängelsestraff. En föreskrift om samhällstjänst skall
bedömas vara av avgörande betydelse när det gäller att döma till skyddstill-
syn i stället för fängelse. Intentionerna med lagstiftningen har således kom-
mit till klart uttryck.
Under flera år har ett intensivt arbete pågått för att skapa nya straffrätts-
liga reaktionsformer som kan användas i stället för fängelsestraff. För att
komma till rätta med framför allt ungdomsbrottsligheten krävs ett välutfor-
mat och mer innovativt påföljdssystem. Här har samhällstjänsten visat sig
effektiv. Erfarenheterna från försöksverksamheten har varit goda; det har
inte varit svårt att finna arbetsuppgifter, och de dömda har skött sig bra.
Alltsedan försöket inleddes har Brottsförebyggande rådet haft till uppgift
att utvärdera verksamheten. Den siffra som nämns i frågan härrör från en
undersökning av försöksverksamhetens första del och är ungefärlig. Den ba-
seras på ett litet antal domar och måste även i övrigt sägas vara osäker.
Brottsförebyggande rådet kommer att lämna en slutrapport halvårsskiftet
1994. Då kommer vi att ha ett större underlag och även kunna få en uppfatt-
ning om återfallsbenägenheten hos dem som dömts till skyddstillsyn med
samhällstjänst. Därefter kommer vi att ta ställning till vilka förändringar
som kan behöva göras i regelsystemet.
Det kan avslutningsvis nämnas att det ingår i Straffsystemkommitténs
uppdrag att överväga hur samhällstjänsten permanent kan infogas i det kom-
mande påföljdssystemet.
Anf. 66 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Som justitieministern
skriver kan Straffsystemkommittén, där jag är ledamot, föreslå t.ex. att det
skali vara en självständig påföljd. Vi har i kommittén fria händer att över-
väga om samhällstjänst bör utgöra alternativ inom ramen för villkorligt fäng-
elsestraff. Men vi skall inte komma med vårt huvudbetänkande förrän i slu-
tet av 1994. Sedan är det en remissomgång. Innan propositionen kan komma
har vi nått in i år 1996.
BRÅ har kommit fram till att en fjärdedel döms till samhällstjänst som
alternativ till mildare påföljder. Den siffran stämmer nog ganska gott. Det
innebär en straffskärpning för 25 % av de dömda. Det är en utvärdering som
gjorts efter erfarenheterna från fem försöksorter. Domstolarna i dessa fall
har inte tillämpat lagen om samhällstjänst, som det står i proposition
1989/90:7, på ett riktigt sätt.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
27
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
Detta måste rättas till snarast. Som justitieministern säger utvidgas pro-
jektet nu till att omfatta hela landet. Risken är att det kan bli straffskärp-
ningar inom samtliga tingsrätter, vilket jag tycker är oacceptabelt.
Inom Straffsystemkommittén överväger vi ytterligare alternativ till fängel-
sestraff, bl.a. den omdiskuterade elektroniska övervakningen. Om ingenting
görs snarast, under det närmaste året, för att domstolarna enbart skall döma
till samhällstjänst som alternativ till fängelsestraff, tvekar åtminstone jag att
ställa upp för att införa nya påföljder, som riskerar att få samma resultat. Jag
vill inte medverka till någon smyghöjning av straffen. Det har aldrig varit
avsikten.
Anf. 67 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det har på senaste tiden förekommit en del tidningsartiklar
om hur samhällstjänsten har utnyttjats. Jag utgår från att Sigrid Bolkéus har
tagit del av de refererade rapporterna.
Jag skulle gärna vilja ha svar på frågan, även om jag inte är frågeställare,
om Sigrid Bolkéus också har läst BRÅ:s rapport. Att av rapporten dra slut-
satser och lägga dessa till grund för lagstiftning, menar jag, är ytterligt tvek-
samt. Det behövs mer. 35 domarom samhällstjänst har undersökts. Man har
låtit sex domare på pappret avgöra hur de skulle ha dömt i motsvarande fall.
De har alltså inte varit närvarande under själva rättegången. Jag tror att Sig-
rid Bolkéus och jag är helt överens om att vi inte får göra avkall på omedel-
barhetsprincipen när det gäller den svenska rättegången.
I själva utredningen sägs det dessutom att 3 av de 35 fallen med all sanno-
likhet skulle ha resulterat i en lindrigare påföljd. När det gäller de övriga
fallen känner man stor osäkerhet med tanke på den begränsning som själva
utredningen har. Det sägs också i utredningen att analysen av olika rättsfall
tyder på att samhällstjänst i högre utsträckning tillämpats för sitt syfte.
Jag är lika angelägen som Sigrid Bolkéus om att reglerna följs. Men vi
skall kanske inte rusa i väg med åtgärder förrän vi har större erfarenhet.
Anf. 68 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Jag har inte läst BRA:s rapport, men vi fick redan i höstas en
föredragning av det som fanns tillgängligt från BRÅ angående samhälls-
tjänsten. Det är möjligt att det är precis så som justitieministern säger, att
underlaget inte är fullödigt. Jag tycker i alla fall att tendensen är väldigt oro-
väckande. Samhällstjänsten skall bara vara alternativ till fängelsestraff.
Man får hoppas nu att BRÅ:s rapport går ut till de tingsrätter som har
dömt till samhällstjänst och till dem som kommer att dömas, så att de blir
medvetna om detta.
Anf. 69 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag vill än en gång understryka att det är viktigt att intentio-
nerna med lagstiftningen också följs.
Jag vill avsluta med att rekommendera Sigrid Bolkéus och övriga i Straff-
systemkommittén att ta del av själva utvärderingen, för den ser helt annor-
lunda ut i sin formulering än vad som framgår av tidningsreferaten.
28
Anf. 70 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Jag skall läsa igenom hela BRÅ-rapporten. Vi har en gemen-
sam önskan, justitieministern och jag, nämligen att vi skall få fram bra alter-
nativ till bra fängelsestraff.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1992/93:493 om Hudiksvalls kriminalvårdsanstaltAnf. 71 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Sigrid Bolkéus har frågat mig om kriminalvården kommer att
få de 400-500 miljoner kronor som enbart driften av det ökade antalet fäng-
elseplatser kostar.
I årets budgetproposition redovisade jag min syn på beläggningssituatio-
nen vid kriminalvårdsanstalterna. Jag nämnde då bl.a. att det under hösten
1992 hade skett en kraftig uppgång av antalet intagna på anstalterna och att
Brottsförebyggande rådet på mitt uppdrag gjort en analys av utvecklingen.
Jag nämnde också att det skulle finnas anledning för mig att återkomma till
regeringen med förnyade prognoser längre fram, med hänsyn till den då
svårbedömda situationen.
Jag har härefter noga följt och analyserat utvecklingen i nära samarbete
med Kriminalvårdsstyrelsen. Dessutom har regeringen gett Brottsförebyg-
gande rådet i uppdrag att i samverkan med Kriminalvårdsstyrelsen och Riks-
polisstyrelsen ta fram en framtids- och omvärldsanalys bl.a. som ytterligare
underlag för mer långsiktiga bedömningar angående belastningen på krimi-
nalvården.
Jag är på grundval av detta arbete beredd att i anslutning till årets kom-
pletteringsproposition - men inte i dag - närmare redovisa hur jag nu ser
på beläggningen på anstalterna och häktena och vilka behov av eventuellt
ytterligare medel som behövs för verksamheten. Jag vill också erinra om att
riksdagen i förra veckan i anslutning till beslutet om en reform av systemet
med villkorlig frigivning har begärt att regeringen skall återkomma i kom-
pletteringspropositionen med förslag till ny budgetreglering för budgetåret
1993/94 samt med en långsiktig konsekvensanalys rörande kriminalvården.
Anf. 72 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Jag tackar justitieministern även för det här svaret. Jag hade
naturligtvis hoppats på att få beskedet att kriminalvården skall få de pengar
som behövs för att man skall klara den ökande beläggningen. Glädjen är stor
i Hudiksvall över att Kriminalvårdsstyrelsen vill fortsätta med verksamheten
vid fängelset där. Men jag har inte kunnat dela denna glädje, och det beror
på att jag vill först veta om det finns pengar.
Enligt Kriminalvårdsstyrelsen kommer beläggningen att ökas med 1 020
platser under de närmaste två åren. Om beläggningsgraden - som riksdagen
har beslutat - skall vara 85 %, rör det sig om 1 263 platser. Kostnaden för
driften blir då 400-500 miljoner, samtidigt som investeringskostnaderna upp-
går till drygt 1 miljard.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
29
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
30
Jag har några frågetecken angående dessa pengar. I alla andra samman-
hang finns det inga nya pengar på grund av det ekonomiska läget, som ju är
allvarligt. I direktiven till Straffsystemkommittén står det: ”Förslaget om en
permanent lösning av systemet med villkorlig frigivning skall rymmas inom
oförändrad resursram.” Det är alltså det kravet som vi arbetar under.
Dessutom efterlyste utskottet finansieringen när vi förra veckan behand-
lade betänkandet om provisoriet angående den villkorliga frigivningen. Fi-
nansieringen och en långsiktig konsekvensanalys skall presenteras i kom-
pletteringspropositionen.
Redan den 1 juli i sommar skall provisoriet angående villkorlig frigivning
börja att gälla. Kriminalvårdsstyrelsen behöver redan nu besked för sin pla-
nering. Oron är mycket stor.
Jag lär väl knappast få något besked om pengar. Det skall ju komma för-
slag i propositionen. Men jag vill fråga: Kan jag säga till de anställda på Hu-
diksvallsfängelset att de kan vara lugna, eftersom det inte blir någon ned-
läggning den 1 december i år?
Anf. 73 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Här kommer flera andra frågor in i diskussionen. Frågan om
effekterna av upphävandet av den obligatoriska halvtidsfrigivningen har tidi-
gare varit uppe i kammaren. Jag har då informerat - vilket jag kan göra även
nu - att projekteringen började planeras redan på ett tidigare stadium, efter-
som vi visste att om förslaget gick igenom, skulle det mycket snart uppstå
behov av ytterligare platser. Detta har vi förberett så långt det har varit möj-
ligt. Också på Kriminalvårdsstyrelsen är man medveten om detta.
Vidare tog Sigrid Bolkéus upp Straffsystemkommittén, som har som en av
sina uppgifter att se på utformningen av den villkorliga frigivningen på sikt.
Men det är inte den enda uppgiften. Därmed hänger kravet på att man skall
hålla sig inom befintliga resurser samman med att det i uppdraget ingår att
också komma med förslag till alternativa påföljder. Vi arbetar så att säga
från båda hållen. Det måste finnas möjlighet till frihetsberövande där så är
påkallat. Men vi kan inte fortsätta som i dag, då det ofta saknas instrument
för att komma åt speciellt unga människor som behöver ett ingripande. I dag
finns det bara fängelse.
Min förhoppning är att vi skall få ett underlag som gör det möjligt att er-
sätta fängelse i vissa fall med andra påföljder som kan verkställas i frihet.
Anf. 74 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Det planeras 275 slutna, 50 öppna och 207 tillfälliga platser,
vilket inte kommer att räcka. Jag undrar alltså hur det är med förberedel-
serna.
Det stämmer att det ingår i Straffsystemkommitténs uppdrag att lägga
fram förslag om alternativa påföljder. Vi skall också redovisa de ekonomiska
konsekvenserna av våra förslag. Det blir ganska svårt, både när det gäller
ekonomin och när det gäller hur många platser som kan räknas bort på fäng-
elserna, om inte de påföljder som vi föreslår kommer att tillämpas som alter-
nativ till fängelse. Det är ju en förutsättning.
Jag fick inget svar på frågan: Anser justitieministern att Hudiksvallsfäng-
elset - ett väl fungerande fängelse som har varit riksanstalt under den tid då
Härnösandsfängelset har byggts om - skall vara kvar?
Anf. 75 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! När det gäller den långsiktiga planeringen för kriminalvårds-
anstalten Hudiksvall utgår jag ifrån att Sigrid Bolkéus och jag är överens om
att en anstalt från 1869 inte för evigt kan fungera som en kriminalvårdsan-
stalt. Därför står det tidigare beslutet - som ju också Socialdemokraterna
stod bakom - om en nedläggning fast. Däremot är det tveksamt om detta
beslut kan verkställas redan kommande budgetår. Det är en av de frågor som
vi nu brottas med inför kompletteringspropositionen.
Anf. 76 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Det stämmer att en anstalt från 1869 inte kan finnas kvar för
evigt i det skick som anstalten är i dag. Men det finns baracker, gymnastiksa-
lar, sjukavdelningar osv., och då tycker jag att det inte skall behöva råda
några tvivel om att anstalten behöver finnas kvar flera år framöver. Vi stod
visserligen bakom beslutet att fängelset skulle stängas, när det inrättades 32
nya platser i Gävle, men situationen då var ju en helt annan. Personligen har
jag aldrig förstått varför man skulle lägga ner en så bra anstalt.
Anf. 77 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag kan bara återigen påpeka att frågan kommer att avgöras
av regeringen i samband med att vi lägger fram kompletteringspropositio-
nen.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1992/93:495 om frivillig skuidsaneringAnf. 78 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Maj-Lis Lööw har frågat mig vilka åtgärder jag avseratt vidta
för att verksamheten med frivillig skuldsanering inte skall försenas eller helt
stoppas upp.
Många människor har det bekymmersamt med sin ekonomi. Det gäller
inte minst dem som har sett värdet på sin villa eller bostadsrättslägenhet
sjunka under den skuld som belastar egendomen.
Jag är en varm anhängare av frivillig skuldsanering, vilket jag framhållit i
många sammanhang, bl.a. här i riksdagen. De projekt som pågår på olika
håll i landet följer jag med stort intresse. Jag är inte riktigt säker på vad Maj-
Lis Lööw syftar på med sin fråga. Möjligen är det vissa uppgifter i massme-
dier om att regeringen inte skjutit till utlovade medel till den försöksverk-
samhet som pågår i Konsumentverkets regi. Dessa uppgifter är felaktiga.
Regeringen har stött projektet finansiellt med totalt 400 000 kr, eller 200 000
kr per år. Därutöver har regeringen inte åtagit sig att bidra till finansieringen
av projektet. Enligt Konsumentverkets ursprungliga projektbeskrivning var
kostnaderna för försöksverksamheten budgeterad till totalt 1,4 miljoner kro-
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
31
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
32
nor. För att klara detta har Konsumentverket begärt, och fått, 400 000 kr av
regeringen. Jag har naturligtvis inget inflytande över själva genomförandet
av försöksverksamheten, men jag håller mig informerad om utvecklingen.
Jag har därigenom fått veta att Konsumentverket har fått problem när det
gäller finansieringen av försöksverksamheten, bl.a. beroende på att förhål-
landena har ändrats efter det att projektet först presenterades. Samtal pågår
med bl.a. bankerna för att lösa detta problem. Det är därför min förhopp-
ning att dessa problem snarast, i allas intresse, skall kunna lösas på ett till-
fredsställande sätt.
Anf. 79 MAJ-LIS LÖÖW (s):
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Justitieministern för-
står nog mycket väl vad som föranledde min fråga. I morse sades det på ny-
heterna i radion att denna mycket viktiga verksamhet inte kunde fullföljas,
eftersom staten inte hade betalat ut utlovade pengar. Det är klart att detta
är alarmerande. Uppgiften var hämtad, inte ur mitt partiorgan utan ur justi-
tieministerns viktigaste partiorgan.
Mitt i den debatt som vi nu har, där alla aktörer såsom myndigheter, kon-
sumentföreträdare, banker och numera också konsumentministern hävdar
att vi behöver en skuldsaneringslag, är justitieministerns och hennes medar-
betares enda argument att man vill avvakta den försöksverksamhet som har
startats bl.a. i Skellefteå och Stockholm.
Även för oss som stångar oss blodiga för att få en skuldsaneringslag är gi-
vetvis den enda trösten hittills att denna verksamhet åtminstone skulle
kunna komma i gång. Det är klart att det då är alarmerande när man hör
uppgifter om att denna verksamhet inte skulle kunna komma i gång. Det är
visserligen bra att den pågår, men den behöver inte försena en lag.
Jag skulle önska att justitieministern nu inte bara, som hon säger, har för-
hoppningar om att dessa problem skall lösas, utan att hon faktiskt garanterar
att den här försöksverksamheten nu skall fortlöpa så som det är tänkt. An-
nars tycker jag att det vore ganska katastrofalt.
Anf. 80 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Skälet till att jag uttalade att jag inte var riktigt säker på vad
Maj-Lis Lööw syftade på med sin fråga var att eftersom Maj-Lis Lööw själv
har erfarenhet som statsråd och därför vet bättre än andra hur arbetsfördel-
ningen är ordnad, borde frågan som den är formulerad rimligen ha ställts till
det statsråd som ansvarar för detta projekt, nämligen civilministern.
Justitieministerns och Justitiedepartementets del i projektet är att vi av
våra anslag överför pengar till Civildepartementet, som betalar till Konsu-
mentverket. Därför anade jag, vilket jag nu också får bekräftat, att det verk-
liga skälet till frågan inte var att diskutera frivillig skuldsanering, utan ett
förslag till tvångsskuldsanering i form av en skuldsaneringslag. När det gäller
den diskussionen har jag varit mycket tydlig om min uppfattning, vilken in-
nebär att vi måste göra allt vi kan för att finna former för frivillig skuldsane-
ring.
Det ena projektet efter det andra växer nu också upp. I förra veckan star-
tade man i Jönköpings kommun en diskussion, från vilken jag från kommun-
styrelseordföranden har fått information om att man i samverkan mellan
kommun och banker etc. har för avsikt att få i gång ett skuldsaneringsarbete.
Kronofogdemyndigheten i Malmö har satt i gång ett arbete för att hjälpa
människor.
Vår lagstiftning skapar ganska goda förutsättningar för skuldsanering,
men vi har i Sverige varit dåliga på att utnyttja den lagstiftning som finns.
Denna diskussion om frivillig skuldsanering har, märker jag i dag, också ska-
pat en medvetenhet om de möjligheter som redan finns.
Anf. 81 MAJ-LIS LÖÖW (s):
Fru talman! Jag är medveten om att det är konsumentministern som an-
svarar för dessa pengar. Jag har nu inte hunnit att ordentligt kolla upp vad
som ligger bakom de senaste dagarnas uttalanden av konsumentministern.
Men vad jag förstår inser också hon vikten av att vi får en skuldsaneringslag.
Jag har sällan upplevt att ett statsråd lutar sig så hårt mot en försöksverksam-
het som Gun Hellsvik har gjort när vi har debatterat om varför vi inte får en
skuldsaneringslag. Argumentet har hela tiden varit att vi först skall avvakta
vad försöksverksamheten ger.
Om denna försöksverksamhet inte kommer i gång borde det medföra ett
stort bekymmer, inte bara för oss här i riksdagen och för konsumentminis-
tern, utan också för justitieministern. Detta tycker jag nog ändå att justitie-
ministern skulle kunna erkänna. Till saken hör att alla de, som så vällovligt
arbetar med den försöksverksamhet som justitieministern beskriver, med
stort patos hävdar att de behöver en lagstiftning för att kunna utföra sina
jobb.
Anf. 82 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det är helt riktigt, som Maj-Lis Lööw säger, att jag är bekym-
rad över att projektet med den frivilliga skuldsaneringen inte har kommit i
gång. Så snart vi fick den informationen, vilken vi inte har fått direkt från
Konsumentverket utan på omvägar, engagerade vi oss för att ta reda på hur
man kan komma vidare. Det är helt klart att den första budgeteringen, som
låg till grund för Konsumentverkets begäran om pengar, inte håller. När nu
Konsumentverket har kommit fram till detta har diskussioner kommit i gång
för att finna en lösning på problemet.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1992/93:496 om personalkontrollenAnf. 83 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Ingela Mårtensson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att förbättra personalkontrollen.
Ingela Mårtensson syftar på ett fall, som nyligen uppmärksammats i mass-
media, där en riksdagsledamot framställts som en säkerhetsrisk.
Som Ingela Mårtensson väl känner till finns det inte möjlighet att perso-
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 86
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
34
nalkontrollera riksdagsledamöter för deras uppdrag i riksdagen. Det har hel-
ler såvitt jag vet aldrig varit på förslag att införa sådan kontroll.
Den händelse som Ingela Mårtensson syftar på gäller alltså inte personal-
kontroll. Jag kan ändå nämna att ett förslag om vissa ändringar i reglerna om
personalkontroll har framlagts av SÄPO-kommittén i dess slutbetänkande.
Denna fråga bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Jag räk-
nar med att ett förslag till reformering av personalkontrollen skall ligga på
regeringens bord före sommaren.
Anf. 84 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Som sägs i svaret ut-
sätts inte riksdagsledamöter för personalkontroll, utan det gäller personer
som är anställda. Det har framförts synpunkter på att en ledamot skulle vara
en säkerhetsrisk. Personalkontrollen innebär att man skall ge akt på de per-
soner som kan misstänkas utgöra säkerhetsrisker. Det är ett mycket viktigt
arbete att se till att personer inte förråder vårt land. Samtidigt är det allvar-
ligt att anklaga en person för att utgöra en säkerhetsrisk. Därför är det ett
grannlaga arbete att se till att landet skyddas samtidigt som rättssäkerheten
skall vara så stor som möjligt.
Det har under många år riktats kritik mot personalkontrollen, vilket har
gjort att ytterligare en utredning tillsattes för mer än fem år sedan. Utred-
ningen kom sedan med ett förslag som har legat i tre år. Den innehöll bara
en reservation beträffande buggningsmöjligheterna. I övrigt var man helt
överens om att förslaget var bra. Remissbehandlingen gav uttryck för samma
sak. Det är därför så märkligt att detta förslag nu har legat så länge och att
ingenting händer. Jag får nu igen svaret att frågan bereds, och att den troli-
gen blir klar till sommaren.
När KU behandlade ett ärende, som jag också hade anmält, vilket gällde
försvarsministerns chaufför, riktades ingen anmärkning mot försvarsminis-
tern utan mot hur hela ärendet hanterades. Man svarade då att ett lagförslag
skulle komma före jul. Om jag förstår svaret rätt skall förslaget nu komma
före sommaren. Kommer det förslaget att vara detsamma som SÄPO-kom-
mittén kom fram till?
Anf. 85 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det är för tidigt för mig att yttra mig. Jag vill avvakta tills jag
får materialet från mina tjänstemän.
När det gäller tidpunkten ”före jul” har jag i alla fall inte varit delaktig i
att lämna den informationen. Den information som jag har lämnat och den
kontroll som jag har gjort på mitt eget departement ger mig skäl att, som jag
själv har uttryckt, räkna med att ett förslag skall föreligga före sommaren.
Anf. 86 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Varför har det tagit så lång tid? Även den socialdemokratiska
regeringen har legat på förslaget. Jag hade förväntat mig att den socialdemo-
kratiska regeringen skulle ha lagt fram förslaget, eftersom det var den som
tillsatte utredningen. Jag kommer inte exakt ihåg hur länge beredningen på-
gick, men den pågick under en ganska lång tid utan att något förslag lades
fram. Det har under den nuvarande regeringens tid dröjt ytterligare. Varför
har beredningen tagit så lång tid?
Anf. 87 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Orsaken till fördröjningen är att det bl.a. inom kommittén
fanns olika uppfattningar. Utgångspunkten var att man skulle lägga fram ett
större paket. Det fanns olika uppfattningar i vissa stora frågor.
Vi har när det gäller frågan om personalkontrollen för avsikt att lägga fram
förslaget. På detta område pågår ju en hel del annat arbete också. Diskussio-
nerna om hur stora paket man skall lägga fram bidrar också till fördröj-
ningen.
Jag skall göra vad jag kan för att ett förslag skall läggas fram före somma-
ren.
Anf. 88 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag vet inte vad justitieministern syftar på när hon talar om
andra sammanhang. När det gäller själva betänkandet var det just kring frå-
gan om huggningen som det fanns en avvikande mening, men vad beträffar
tillämpningen av personalkontrollen var man helt överens. Förslaget var ju
uppskattat hos remissinstanserna också.
Har det pågående Europasamarbetet haft något att göra med att arbetet
fördröjs? Kan det vara orsaken?
Anf. 89 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Om det hade varit så, hade jag inte kunnat säga att vi skall
lägga ett förslag på regeringens bord före sommaren.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1992/93:481 om förhandsbesked från skattemyn-digheterna
Anf. 90 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Carl Fredrik Graf har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
för att en skattskyldig skall kunna förutse de skattemässiga konsekvenserna
av sitt handlande.
Frågan har ställts mot bakgrund av att musikern Per Gessle enligt tidnings-
uppgifter vänt sig till Riksskatteverket för att få veta hur den byggnad som
han planerat att uppföra skulle komma att behandlas från skattesynpunkt
och fått till svar att huset, trots att ritningar och modeller finns, först måste
uppföras innan myndigheten kan ta ställning till sakfrågan.
Jag känner inte till de faktiska omständigheterna i Per Gessles fall. Rent
generellt vill jag säga att en skattskyldig alltid kan vända sig till skattemyn-
digheten för att få hjälp med sina skatteproblem. De besked som skattemyn-
digheten lämnar är emellertid inte bindande vid en senare prövning av den
skattskyldiges taxering. Bindande förhandsbesked kan bara lämnas av Skat-
terättsnämnden som den 1 juli 1991 bröts ut från Riksskatteverket.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svarpå frågor
35
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
Som förutsättning för att ett förhandsbesked skall lämnas gäller att frågan
skall vara av synnerlig vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning. Det är i princip endast ärenden där rättsläget är oklart som
tas upp. Det är Skatterättsnämnden som avgör om ett ärende skall tas upp
till prövning eller inte.
Just beträffande frågan om en fastighets klassificering är reglerna så klara
att det i regel inte torde vara något problem att bedöma beskattningskonse-
kvenserna.
I många skattefrågor är det emellertid svårt att göra en bedömning på för-
hand. För detta krävs kännedom om samtliga faktiska omständigheter som
kan påverka bedömningen. Frågor där förutsättningarna inte är tillfredsstäl-
lande klarlagda lämpar sig inte för förhandsbesked.
Svaret på Carl Fredrik Grafs fråga blir att jag för närvarande inte har för
avsikt att vidta några särskilda åtgärder.
Anf. 91 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, även om det väcker
ytterligare några frågor.
Min nästa fråga gäller vem som bäst tolkar bestämmelserna i skattelag-
stiftningen. Är det den enskilde eller myndigheten? Statsrådet har i sitt svar
pekat på möjligheten att få ärendet prövat i Skatterättsnämnden, men det
gäller ju bara i principiella fall. En enskild kan ha en fråga till skattemyndig-
heten som kan gälla betydande belopp utan att den är principiellt viktig. Den
blir inte föremål för Skatterättsnämndens prövning.
I det läget kan man hamna i en svår situation. Det gäller väl också det fall
som har föranlett tidningsrubrikerna. Varför skall det behöva vara på det
viset? Det förefaller ju som om rättsläget i de fallen är osäkert för den en-
skilde.
Anf. 92 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Man kan, som jag sade, inte ge förhandsbesked i alla fall. Det
gäller för oss politiker att försöka förenkla skattelagstiftningen så långt som
möjligt. Det gäller naturligtvis också för skattskyldiga att med eller utan
hjälp kunna bedöma konsekvenserna i vissa fall.
I normalfallet vet man att det utgår fastighetsskatt om man bygger ett hus
för bostadsändamål. De reglerna är fullkomligt klara. Det som kan skapa
problem är om man skall kombinera sitt bostadshus med arbetsytor. Då kan
man diskutera vilka konsekvenserna blir, men även i de fallen är reglerna
förhållandevis klara.
Problemen uppstår oftast då man vill använda lokaler som är inredda som
arbetslokaler också för privat ändamål. Då får man räkna med att betala
motsvarande skatt i det avseendet.
Jag har inte direkt tagit reda på vad som gäller i det fall Carl Fredrik Graf
har tagit upp, men jag har förstått att det är fråga om en mycket stor villa
som skall innehålla vinkällare, studio, pool, jacuzzibad och annat - om jag
skall tro på tidningsuppgifter.
Jag är ganska säker på att gymnastiksal för eget bruk, pool, videorum,
36
jacuzzi, sovrum, matsal, kök och vinkällare får räknas som bostad. Ingen ser
några oklarheter i detta.
Den studio som eventuellt planeras kan, om vissa förutsättningar uppfylls,
vara att betrakta som arbetslokal. De förutsättningarna finns angivna i
många rättsfall.
Den här typen av frågor löses bäst genom att den skattskyldige har kontakt
med någon som är kunnig om skattelagstiftningen och kan hjälpa till att ta
fram material. Den lämpar sig inte för förhandsbesked i Skatterättsnämn-
den.
Anf. 93 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag håller helt med statsrådet om det senare påståendet. Man
kan rent generellt fråga sig vilken betydelse det får för allmänhetens tilltro
till skattesystemet att ett sådant här fall får ganska stor publicitet. Det är en
känd person inblandad, men förhållandena kan överföras på många andra
fall, där mindre kända personer är inblandade och där det inte skrivs en rad
i tidningen.
När den skattskyldige läser om detta tycker han eller hon att det råder stor
oklarhet och att det är orimligt att skattemyndigheten inte kan ge besked.
Jag tror nog att statsrådet delar min uppfattning. På vilket sätt påverkar det
skattesystemet på längre sikt?
Anf. 94 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Förhandsbeskedsinstitutet behövs, och det har också förbätt-
rats i många avseenden. Jag har lämnat frågesvar tidigare i kammaren om
just den saken.
Jag tycker att det finns anledning att ändå uppehålla sig vid just denna typ
av fall - inte just detta enskilda fall.
Det är ett problem för skattemyndigheten att ritningar som företetts från-
gås. Hur skall man exempelvis bedöma det faktum att en dörr tagits upp från
en tidigare avskild lokal in till boendedelen? Det är en liten justering i ett
stort bygge, men den kan påverka skattekonsekvenserna avsevärt.
Skattemyndigheterna har därför all anledning att vara restriktiva med att
uttala sig innan man ser någonting föreligga. Om man vet förutsättningarna
för att få en del av en bostad klassificerad som arbetslokal och därmed undgå
att belasta fastigheten med de skattekonsekvenser som följer av att den är
en bostad, kan man som individ anpassa bygget till detta. Jag tror att väldigt
många som har funderat över detta också vidtar rätt åtgärder för att klara sig
på ett bra sätt vad gäller skatten.
Anf. 95 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag kan avslutningsvis konstatera att skattesystemet även i
fortsättningen ställer stora krav på den enskilde. Det gör att vi måste fort-
sätta arbetet med att förenkla lagstiftningen. Det är det bästa sättet att gå till
väga för att komma till rätta med problemen.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 86
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
Anf. 96 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag delar Carl Fredrik Grafs uppfattning. Det är både fråga
om att förenkla skattesystemet och om att försöka minska - i vaije fall för-
söka att inte öka - uttaget av skatter i Sverige.
Frågan har sin utgångspunkt i ett fall där man sannolikt som enskild, med
hjälp av den skatteexpertis man ändå har tillgång till, relativt enkelt kan
klara att förutse skattekonsekvenserna. Det är kanske inte ett så stort pro-
blem som pressen har givit sken av.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1992/93:490 om näringsidkares F-skattesedlarAnf. 97 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Liselotte Wågö har pekat på att de nya reglerna om F-skatte-
bevis kan medföra att den som behandlas av en tandläkare under vissa förut-
sättningar kan bli skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för
behandlingen. Hon har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för
att undvika detta.
Fr.o.m. den 1 april i år gäller som bekant nya regler för uppbörd av käll-
skatt och socialavgifter. Huvudregeln är att den som betalar ut ersättning
för arbete till någon som har en skattsedel på preliminär A-skatt skall göra
skatteavdrag från och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Har motta-
garen däremot en F-skattesedel skall han själv betala såväl den preliminära
skatten som socialavgifterna.
För att underlätta för fysiska personer som inte bedriver näringsverksam-
het, men som ändå i något fall betalar ut ersättning för arbete, finns en un-
dantagsbestämmelse som innebär att skatteavdrags- och avgiftsskyldighet
uppkommer först om ersättningen till en A-skattesedelsinnehavare uppgår
till minst 10 000 kronor.
Det fall som Liselotte Wågö nämner i sin fråga, dvs. en ersättning på minst
10 000 kronor till en tandläkare, bör enligt min mening emellertid inte med-
föra några problem i praktiken. Regeringen har nämligen ändrat tandvårds-
taxan på så sätt att det i regel är mest fördelaktigt för en tandläkare att skaffa
sig en F-skattesedel med åtföljande F-skattebevis.
Om det i något enstaka fall skulle vara så att en tandläkare inte har ett F-
skattebevis, är han enligt en särskild bestämmelse i uppbördslagen skyldig
att upplysa patienten om att han innehar en A-skattesedel. Om tandläkaren
inte uppger vilken skattsedel han har är patienten i princip skyldig att göra
skatteavdrag och betala avgifter. Patienten bör därför för säkerhets skull
fråga efter F-skattebevis i de få fall ersättningen för arbetet överstiger 10 000
kronor.
Det ligger emellertid i tandläkarens eget intresse att lämna upplysning om
eventuell A-skattesedel eftersom det i ett sådant här fall kan bli aktuellt att
tillämpa reglerna om eftergift av skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter
och göra skatteavdrag. Har tandläkaren då inte upplyst patienten om sin
38
skattsedel kan tandläkaren bli skyldig att själv svara för avgifterna och skat-
ten.
Jag är inte beredd att nu ta några initiativ till ändringar i det nya systemet
med F-skattebevis. Av erfarenhet vet jag emellertid att det när man gör så
här stora systemförändringar inte sällan uppstår oförutsedda situationer. När
systemet har tillämpats någon tid och praktisk erfarenhet har vunnits av de
nya bestämmelserna kan det därför finnas skäl för mig att ta initiativ till vissa
justeringar.
Anf. 98 LISELOTTE WÅGÖ (m):
Fru talman! Jag tackar statsrådet Lundgren för svaret. Jag har ställt frågan
mot bakgrund av ett pressmeddelande från skatteförvaltningen, vari sägs:
”Kolla om den du anlitar för ett jobb har F-skattebevis.” Då vet du om du
skall dra skatt och betala arbetsgivaravgifter eller inte. Du slipper också ris-
ken att räkningen på 10 000 kr plötsligt blir 13 000 kr.
Att jag har valt exemplet med tandläkaren beror på att det är litet motsä-
gelsefullt. Skatteförvaltningen säger att man, om F-skattebevis inte företes
och räkningen överstiger 10 000 kr, kan få betala skatt och arbetsgivaravgif-
ter. Men efter kontakt med Privattandläkarföreningen har jag fått den upp-
fattningen att Försäkringskassan drar dessa avgifter direkt från ersättningen
för den som inte har F-skattebevis. Detta har Privattandläkarföreningen
protesterat emot. Man vill inte att den tandvårdsersättning som utbetalas till
tandläkaren från Försäkringskassan skall reduceras med skatt och arbetsgi-
varavgifter. Den ersättningen är inte grundad på ett arbetsavtal mellan tand-
läkaren och Försäkringskassan. Avtalet är egentligen träffat mellan tandlä-
karen och patienten.
Detta gör att det hela blir något förvirrat. Måste den enskilde fråga sina
tandläkare om denne har F-skattebevis, eller drar Försäkringskassan auto-
matiskt dessa avgifter från tandvårdsförsäkringen?
Anf. 99 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! När det gäller tandvårdsförsäkringen får frågan ställas till Bo
Könberg, som har hand om sådana frågor, och inte till mig. Det finns många
krångligheter även i andra system än skattesystemet.
Det är viktigt att komma i håg att F-skattebeviset har kommit till för att
undvika de konsekvenser som t.ex. uppstod för en i media känd snickare
från Göteborg, som anlitade ett företag och blev skyldig att betala det företa-
gets skatter, eftersom företagets skattesituation inte var helt klar, trots att
snickaren hade kontrollerat moms och annat.
På initiativ av bl.a. det parti som jag företräder har vi nu fått en utredning
till stånd, som föreslår ett system där man har en sak att rätta sig efter, nämli-
gen F-skattebeviset. Som jag tidigare sade kan det naturligtvis uppkomma
tillämpningsproblem, men dem får vi slipa av under vägen.
När det gäller just tandläkarna, som frågan avsåg, kan jag konstatera att
det inte är något som helst problem, om det belopp som man såsom konsu-
ment av tandvårdstjänster skall betala understiger 10 000 kr. I de ytterst få
fall där beloppet överstiger 10 000 kr, kanske man bör tala om det. Men i
normalfallet förutsätter jag att tandläkaren själv upplyser om eventuella pro-
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
39
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
40
blem. Där finns kontrollmöjligheten. Dessutom finns naturligtvis också
möjligheten - jag har dock inte kollat upp det, eftersom jag trodde att allt
var klart - att man kan få eftergift på detta med de konsekvenser som detta
får för tandläkaren.
Anf. 100 LISELOTTE WÅGÖ (m):
Fru talman! Egentligen är det ändå krångligare, och det är kanske inte
riktigt att ta upp det i denna debatt. Men jag måste ändå påpeka det. En-
skilda tandläkare som inte är anslutna till Praktikertjänst t.ex. skall ha ett F-
skattebevis. Det är nog som statsrådet säger i sitt svar, att det enligt de nya
reglerna är mest förmånligt för tandläkarna att skaffa ett sådant. Men de
tandläkare som är anslutna till Praktikertjänst har inget eget F-skattebevis
utan det är bolaget som har det. Ersättningen betalas till bolaget. Det blir då
väldigt krångligt för den enskilde.
Jag kanske inte delar statsrådets uppfattning när det gäller beloppet 10 000
kr. Det avser ju ett helt år, och det kan faktiskt hända en del med ens tandsta-
tus under ett år. Man behöver kanske återkomma till tandläkaren, och er-
sättningarna kan ackumuleras, t.ex. vid tandlossning. Visst kan man komma
upp i denna summa. Det är inte så ovanligt.
Detta kan bli ganska krångligt för den enskilde. Departementet har för-
modligen för avsikt att föreslå en förändring i tandvårdsförsäkringen, som
gör att patienten hamnar i en förhandlingssituation med tandläkaren. Skall
patienten dessutom kontrollera F-skattebeviset blir det litet krångligt.
Anf. 101 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Återigen - debatten om tandvårdstaxans utformning får vi ta
i annat sammanhang. En kontroll av F-skattebeviset torde bli aktuell i ytterst
få fall. Det tror jag att vi kan vara överens om. Man måste ju väga krånglet
för vissa individer mot den stora vinst som man faktiskt gör genom att ha
ett system, som medför att vi undviker s.k. Hjortbergsfall, där människor
verkligen kan komma till skada. Jag tror att det ringa besväret i de få fallen -
det torde inte bli känt som något större besvär - är värt priset.
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1992/93:463 om prissättningen på statliga ochkommunala varor m.m.
Anf. 102 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Sten Svensson har frågat mig vad regeringen är beredd att
göra för att hindra att staten eller kommunerna genom underprissättning
snedvrider konkurrensen och därigenom slår ut privata företag.
Sten Svensson hänvisar till att stat och kommuner i vissa fall bedriver verk-
samhet som konkurrerar med privata företag.
Jag menar att problem och risker av det slag som Sten Svensson tar upp
kan åtgärdas på i princip två sätt. Det ena och grundläggande är att se till att
offentlig verksamhet renodlas och koncentreras till sådan verksamhet som
är egentlig myndighetsutövning och till andra närliggande uppgifter som bäst
handhas av det allmänna. Det innebär att stat och kommuner i princip inte
bör uppträda som aktörer på marknader där det inte finns förutsättningar
för privata företag att etablera sig eller på marknader där det redan finns en
väl fungerande konkurrens.
Regeringen omprövar, från dessa utgångspunkter, successivt de statliga
myndigheternas, affärsverkens och de statliga bolagens verksamhet. Verk-
samhet som kan skötas av den privata sektorn avvecklas. För kommunal
verksamhet ges de generella ramarna för offentligt bedriven näringsverk-
samhet i kommunallagen (1991:900) och i övrigt i de speciallagar som anger
det kommunala verksamhetsområdet.
Om offentlig verksamhet ändå bedrivs på en konkurrensutsatt marknad,
är ett grundläggande krav att den konkurrensutsatta verksamheten avgrän-
sas och redovisas åtskild från annan verksamhet.
Den andra åtgärden är att se till att konkurrensmyndigheterna har tillräck-
ligt kraftfulla regler för att i enskilda fall kunna pröva påståenden om under-
prissättning i offentlig näringsverksamhet. Ett flertal sådana ärenden har un-
der årens lopp prövats med stöd av den nu gällande konkurrenslagen. En ny
skärpt konkurrenslag (1993:20) har nyligen antagits av riksdagen. Lagen,
som träder i kraft den 1 juli i år, förbjuder bl.a. att en dominerande aktör
missbrukar sin dominerande ställning på marknaden.
Anf. 103 STEN SVENSSON (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret på min fråga.
Jag förstår att näringsministern reagerar på samma sätt som jag, när man
studerar det exempel som jag angav i min fråga. Jag pekade där på lantmäte-
riet, som på grund av nedgången i fastighetsbranschen har en överkapacitet
och nu använder denna för underprissättning för att sysselsätta sin personal.
Lantmäteriet har således sänkt priset på digitala kartor från ca 1 500 kr till
ca 300 kr per hektar. Enligt ett enskilt ägt företag, som i konkurrens med
lantmäteriet också säljer digitala kartor, ligger marknadspriset på omkring
1 000 kr.
Stat och kommun skall inte ägna sig åt att genom underprissättning sned-
vrida konkurrensen. Jag vill fråga näringsministern om de åtgärder som han
ger exempel på kan vara tillräckliga för att komma till rätta med dessa pro-
blem, så att inslag av den typ som jag nu har givit exempel på kan elimineras.
Anf. 104 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! I det enskilda fallet kan och skall jag inte uttala mig. Jag har
bara noterat att det finns ett liknande ärende hos Konkurrensverket, som för
närvarande är under beredning. Vi kommer säkert sedermera att få någon
form av besked därifrån om vad som har eller inte har förekommit.
Svårigheten med underprissättning i den här typen av konkurrens är de
brister som finns i redovisningssystem av traditionell karaktär. Som vi ser det
finns det egentligen två olika metoder. Den ena är att man försöker renodla
och bolagisera konkurrensutsatt verksamhet, så att man skär av de naturliga
ekonomiska livlinorna till den offentliga verksamheten. Därmed kan man
klart se vad saker kostar, och det blir normal konkurrensutsatt verksamhet.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
41
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
42
Den andra metoden är att man avyttrar konkurrensutsatt verksamhet. Av
egen erfarenhet vet jag att det är svårt att bedriva sådan i egen regi.
Anf. 105 STEN SVENSSON (m):
Fru talman! Jag kan inse att det finns svårigheter. Jag förstår att näringsmi-
nistern inte kan ingripa i enskilda fall. Det var inte heller min avsikt att be-
gära det. Jag tolkar ändå näringsministern på det sättet att han - om utveck-
lingen, trots dessa åtgärder, skulle fortsätta och det förekommer fall av den
typ som jag har givit exempel på - kommer att ingripa och föreslå åtgärder
av principiell natur, så att det här inslaget kan elimineras.
Anf. 106 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vi går för närvarande igenom affärsverk för affärsverk. Vi
försöker renodla funktionerna: myndighetsutövning, beställningskontor och
produktion av varor och tjänster. Produktionen av varor och tjänster bolagi-
seras och konkurrensutsätts. Detta går förhållandevis snabbt och genomförs
på en rad olika områden. Jag hoppas att vi även skall kunna slutföra detta
inom samtliga myndigheter. Därmed tror jag att Sten Svenssons problem lö-
ses.
Anf. 107 STEN SVENSSON (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka för dessa signaler. De är tydliga. Närings-
ministern visar att han har en ambition att komma till rätta med problemen.
Jag uttrycker min tillfredsställelse över detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
AjourneringKammaren beslöt kl. 16.22 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
21 § Svar på fråga 1992/93:480 om examensbenämning för utbildningvid Idrottshögskolan
Anf. 108 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Karin Falkmer har frågat mig hur jag avser att agera för att
Idrottshögskolan i Stockholm skall få rätt att utfärda kandidatexamen.
Högskolan finns inrättad som en självständig högskola fr.o.m. den 1 juli
1992 med uppgift att bedriva utbildning i idrott för skolans, idrottsrörelsens
och andra avnämares behov. Enligt den nya högskoleförordningen har Id-
rottshögskolan rätt att utfärda idrottslärarexamen och högskoleexamen.
I arbetet med den nya förordningen gjordes bedömningen, vad gäller de
generella högskoleexamina, att små specialiserade högskolor som t.ex. de
konstnärliga och Idrottshögskolan inte skulle ges generell rätt att utfärda
kandidatexamen. Bredden i utbildningsutbudet ansågs vara alltför snävt.
Examensrätten är emellertid inte en gång för alla given. Möjlighet finns
att få den prövad. Prövning av rätten att utfärda examina görs av regeringen,
efter förslag av universitetskanslern.
Anf. 109 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Den fråga som vi nu diskuterar är mycket viktig för Idrotts-
högskolans framtida utveckling. Idrottshögskolan är en skola med mycket
hög kompetens när det gäller utbildningen, mycket lång tradition bakåt i ti-
den och gott renommé utomlands.
I propositionen på s. 79 skriver statsrådet att det främsta medlet för att
upprätthålla utbildningens kvalitet är den konkurrens som i framtiden i
större utsträckning kommer att råda mellan olika utbildningsanordnare.
Detta är en viktig fråga för Idrottshögskolan, eftersom utbildning till bl.a.
idrottslärare finns på andra högskolor. Dessa högskolor har rätt att utfärda
kandidatexamen. Det är viktigt för de elever som söker till en högskola vil-
ken examen man kan erbjuda.
Kan statsrådet kommentera hur Idrottshögskolan skall få möjlighet att
konkurrera med övriga högskolor som erbjuder liknande utbildning?
Anf. 110 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Som jag sade i mitt svar finns högskolan inrättad som en
självständig högskola fr.o.m. den 1 juli förra året. Jag är väl medveten om
att verksamheten har bedrivits längre, men så som högskolan nu är konstrue-
rad är den ny.
Den bedömning regeringen har gjort är att det med utgångspunkt i det
utbud som nu erbjuds är rimligt att högskolan ges rätt att utfärda idrotts-
lärarexamen och högskoleexamen. Jag understryker dock att detta gäller
med det utbud högskolan i dag har, såsom den har inlett sitt arbete fr.o.m.
den 1 juli 1992.
Det kan så småningom visa sig att det finns skäl att vidga högskolans upp-
drag. Avtal om utbildningsuppdrag med högskolan sluts enligt den nya ord-
ningen med tre års mellanrum. Om det i det nästkommande utbildnings-
uppdraget finns anledning att vidga det pensum som högskolan tar på sig,
uppkommer naturligtvis automatiskt frågan om vilken typ av examina som
blir aktuella.
Jag vill understryka, Karin Falkmer, att jag mer än gärna tar med mig syn-
punkter av dessa slag tillbaka till departementet, inte minst därför att jag
tror på ett högskolesystem som befinner sig i ständig utveckling.
Anf. 111 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Idrottshögskolan visar mycket stor uppskattning av statsrå-
dets nya idéer och de nya vindar som statsrådet har medverkat till att föra in
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
43
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
i högskolevärlden. Högskolan planerar för den närmaste treårsperioden att
bredda och fördjupa sitt utbud.
Enligt min mening är det mera bråttom än vad statsrådet här anser när det
gäller frågan om att medge kandidatexamen för högskolan. Det är en viktig
fråga för de elever som söker sig till högskolan. Det är viktigt för att det skall
bli en konkurrenssituation på lika villkor.
Jag vädjar till statsrådet, även om tongångarna är positiva, att inse att det
är mera bråttom.
Anf. 112 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag vill först säga några ord för att bara göra klart hur det
förhåller sig i formfrågan. Riksdagen behandlar just nu en beskrivning från
regeringens sida om hur det utbildningsuppdrag avses bli utformat som skall
gälla fr.o.m. den 1 juli 1993. På basis av detta uppdrag, dvs. det som rege-
ringen kräver av Idrottshögskolan, finns det inte skäl att gå utöver idrottslä-
rarexamen och högskoleexamen.
Nu ger emellertid den nya ordningen också möjlighet för en högskola som
så vill att frivilligt utvidga sitt uppdrag, om skolan på olika sätt kan skaffa
resurser och kompetens för att klara en i så fall frivilligt påtagen uppgift. Om
en högskola vill ta på sig en sådan uppgift bjuder dessutom ordningen att
högskolan i fråga, på basis av denna sin självpåtagna uppgift, ansöker hos
regering och universitetskansler om möjlighet att få utfärda eventuell ex-
amen som svarar mot det frivilliga uppdrag man påtagit sig. Ty följande för
den nu kommande treårsperioden ligger bollen hos Idrottshögskolan, och då
gäller den ordning som jag just har beskrivit.
Anf. 113 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Enligt min mening uppfyller Idrottshögskolan redan nu de
kriterier för att få utfärda kandidatexamen som är fastlagda, nämligen en
utbildning på 120 poäng, varav 60 poäng är en fördjupning i ett speciellt
ämne och varav 10 poäng utgörs av enskild arbete. I den meningen uppfyller
Idrottshögskolan redan i dag de kriterier som har uppsatts för att kandidat-
examen skall kunna utfärdas.
Anf. 114 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Det kan man tvista om.
Får jag emellertid understryka, vilket det är viktigt att få sagt, att det fak-
tum att en högskola inte utfärdar just kandidatexamen inte innebär att de
examina som högskolan i fråga faktiskt utfärdar saknar värde. En idrottslä-
rarexamen är en examen med ett betydande kvalitativt innehåll, ett krav som
jag är helt övertygad om att Idrottshögskolan i Stockholm med den äran
kommer att kunna uppfylla.
Anf. 115 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Det är jag också övertygad om. Det är bara det att det kom-
mer att finnas utbildningar för idrottslärare även i Göteborg, Örebro och
Umeå. Högskolorna på dessa orter har möjlighet att utfärda kandidatexa-
44
men för de elever som väljer detta. När en elev väljer skola är det avgörande
vilka sådana möjligheter som finns.
Jag vädjar än en gång om att utbildningsministern skall se till att Idrotts-
högskolan får möjlighet att konkurrera på lika villkor med övriga högskolor.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på fråga 1992/93:487 om den s.k. parallell-Iärarutbild-ningen
Anf. 116 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Inger Lundberg har frågat mig om det faktum att regeringen
angivit parallell-lärarutbildningen som alternativ 1 i högskoleförordningen
är uttryck för att denna lärarutbildning prioriteras av regeringen och dess
utbildningsdepartement.
Inledningsvis vill jag erinra om de nya former för studieorganisationen vid
universitet och högskolor som gäller från den 1 juli 1993. Dessa innebär en
väsentligt ökad frihet för universitet och högskolor att själva fatta beslut om
studieorganisationen. Beslut av regering och riksdag kommer i större ut-
sträckning än i dag att inriktas på resultaten av universitetens och högskolor-
nas utbildningsverksamhet både vad avser kvalitet och kvantitet. Den just
fastställda examensordningen ger universitet och högskolor större frihet att
organisera studierna fram till de examina som kommer att finnas fr.o.m. den
1 juli 1993.
Utgångspunkten för införandet av en alternativ grundskollärarutbildning
har varit att skapa en utbildning som syftar till fördjupade ämneskunskaper.
Härigenom kan kvaliteten i skolans undervisning främjas.
Den nya utbildningen gör det möjligt att nå lärarexamen genom fritt val
av ämnen och ämneskombinationer, vilka kan studeras i valfri ordningsföljd.
Examen omfattar 40 poäng i praktisk-pedagogisk utbildning. Denna utbild-
ningsväg ger en ökad frihet för studenterna och en breddning av rekryte-
ringsunderlaget.
Att alla platser i den praktisk-pedagogiska delen av den nya utbildningen
inte har gått att fylla det första året ser jag som ett övergångsproblem. Det
tar alltid en viss tid för nya utbildningar att bli kända. Man kan också för-
moda att studenterna under innevarande läsår kompletterar sina ämnesstu-
dier för att fylla kraven på fördjupning.
I dag finns det två studievägar fram till grundskollärarexamen. Tillsam-
mans ger de båda utbildningarna möjlighet att utbilda lärare med olika yr-
kesprofil, vilket bör kunna ge en större bredd och variation i skolans under-
visning. Studenternas val och universitetens och högskolornas frihet att
själva bestämma om utbildningsupplägget får i framtiden utvisa vilken eller
vilka av utbildningarna som kommer att befinnas vara mest attraktiva.
Ordningsföljden i högskoleförordningen är inget uttryck för prioritering
mellan de två alternativen.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 86
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
Anf. 117 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret.
Det är inga små inkörningsproblem man har sett när det gäller parallell-
lärarutbildningen. Ungefär en tredjedel av utbildningsplatserna har varit be-
satta, och det har varit oerhört många avhopp från dem.
Självfallet finns det en oro över departementets syn på lärarutbildningen,
speciellt mot bakgrund av den debatt som fördes från departementets sida
när utbildningen instiftades. Då talades det raljant om ämneskunskaperna i
den tidigare lärarutbildningen och det pedagogiska innehållet och samver-
kan runt barnen gavs då icke den omfattning som behövdes.
Det är viktigt, herr utbildningsminister, att lärarna ser läraryrket som ett
verkligt yrke. Högre utbildning är en process som utvecklar oss som männi-
skor. Just detta att kunna varva pedagogisk utbildning med ämneskunskaper
är ett instrument som kan skapa lärare som verkligen kan stötta barnen.
Kunskap är utomordentligt viktigt, och det är det viktiga målet för skolan.
Men det är inte lärarnas kunskaper det gäller, utan att lärarna skall kunna
förmedla goda kunskaper till barnen. Barnen skall växa i skolan.
Det har varit bekymmer på högstadiet för att det inte har funnits lärare
som har kunnat undervisa på ett sätt anpassat för barnens behov. Jag är glad
att utbildningsministern i dag inte prioriterar parallell-lärarutbildningen. Jag
vore än gladare om utbildningsministern verkligen ville se värdet av en inte-
gration mellan pedagogik och ämnesstudier.
Anf. 118 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! För att historieskrivningen skall bli entydig: Jag har aldrig
prioriterat mellan de båda utbildningarna. De båda har varit parallella, och
parallella utbildningar är per definition likvärdiga. Elever och studenter kan
sedan uppfatta utbildningarna på olika sätt. Det är självfallet det som är den
bakomliggande idén, nämligen att erbjuda flera möjligheter.
Inger Lundberg och hennes parti resp, regeringen har olika uppfattning
om denna fråga. Det har vi många gånger konstaterat i denna kammare. Jag
noterar i dag att inte mycket nytt har tillförts meningsutbytet. Man får helt
enkelt bestämma sig för om man tror att det är bra att alla lärare utbildas på
samma sätt eller om man tror att det är bättre att lärare kan utbildas på olika
sätt.
Vi i regeringen intar ståndpunkten att vi finner det bra och befruktande
för skolan att människor med olika bakgrund och olika ingångar i läraryrket
kan få verka sida vid sida och berika varandra med olika erfarenheter. Den
ståndpunkten skiljer sig från den socialdemokratiska, som anser att alla lä-
rare skall utbildas på samma sätt. Vi lär inte kunna överbrygga det svalget.
Jag vill emellertid understryka att man inte riktigt kan säga vad Inger
Lundberg har framfört. Hon säger att lärarnas kunskaper inte är det viktiga,
utan det är förmågan att lära eleverna. Det låter bestickande, men är likväl
inte sant. För att kunna lära eleverna något är ett första, om än inte tillräck-
ligt, villkor att man har goda kunskaper själv.
Anf. 119 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Det som har tillkommit är erfarenheterna av den nya lärarut-
bildningen. De har inte varit goda.
Självfallet behöver vi lärare med olika bakgrund. Det skall vara lärare
med djup förankring i olika barns verklighet. Där finns en risk för att den
nya lärarutbildningen ytterligare ökar snedrekryteringen till utbildningen.
Lärarnas kunskaper är viktiga. Det är därför lärarutbildningen ger gedigna
ämneskunskaper.
Jag vill framhålla för utbildningsministern att det allra viktigaste för bar-
nen är att ha en lärare som bryr sig om. De vill ha en lärare som engagerar
sig. Den lärare som är en god pedagog - han eller hon - skaffar sig gedigna
ämneskunskaper, inte för sin egen skull utan för barnens skull.
Anf. 120 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Om jag inte vore så väluppfostrad, skulle jag säga att Inger
Lundberg var i det senaste hon sade riktigt oförskämd gentemot de studenter
som väljer parallell-lärarutbildningen.
Inger Lundberg insinuerar att en student som går en annan utbildningsväg
än den hon förordar inte har förmåga att uppträda väl och engagerat gent-
emot barnen. Jag delar inte den uppfattningen.
Jag tror att det finns en oändlig mängd kompetens, erfarenheter och in-
fallsvinklar på läraryrket som alla tillgodoser mycket högt ställda krav på en-
gagemang för våra barns framtid. Men återigen - det är på denna punkt som
vi skiljer oss åt. Jag tror på mångfald, och det gör inte Socialdemokraterna.
Anf. 121 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Det är bra för Sveriges barn att vi har en så väluppfostrad
utbildningsminister. Det hade varit riktigt bra om vi dessutom hade haft en
litet mer kunnig utbildningsminister.
Jag tror, uppriktigt sagt, att utbildningsministern har ägnat för litet enga-
gemang åt betydelsen av att få leva i en miljö under en längre period i utbild-
ningen där barnen sätts i centrum. Jag vet, herr utbildningsminister, att
många kan först skaffa sig en gedigen ämneskunskap och ändå utveckla en
bra padagogisk kunskap. Men om vi generellt på den mera strukturella nivån
väljer mellan två modeller, är den modell som medger en integration av pe-
dagogisk utbildning och ämnesutbildning överlägsen den modell som slänger
in pedagogiken som man slänger in jästen efter degen.
Anf. 122 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Hoppsan! Nu säger plötsligt Inger Lundberg att hon väl kan
tänka sig att de som går en lärarutbildning där pedagogiken kommer i ett
senare skede visst kan vara engagerade i våra barns framtid. Men då inträffar
den intressanta frågan om huruvida det är möjligt att bli en god lärare på
detta sätt. Varför i hela friden skall vi då förbjuda det?
Inger Lundberg säger att vi skall generellt se över utbildningen och välja
en metod. Men det är just det som jag inte vill göra. Jag vill skapa olika möj-
ligheter att bli lärare. Precis som Inger Lundberg så korrekt framhåller, fin-
ner jag det sannolikt att många kan bli goda lärare också med hjälp av en
annan utbildning än den gamla integrerade utbildningen.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
47
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
48
Anf. 123 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Var det inte så, herr utbildningsminister, att utbildningsmi-
nistern egentligen inte ville ha den lärarutbildning som innebar en integra-
tion av ämneskunskaper och pedagogik, men tvingades att acceptera den på
grund av att det fanns en riksdagsmajoritet? Utbidningsministern lade sedan
fram den modell ministern själv prioriterade.
Jag är glad att utbildningsministern i dag har kommit så långt i debatten
att utbildningsministern inte längre prioriterar den utbildning där den peda-
gogiska kunskapen kommer efter utbildningen. Men jag hade varit än gla-
dare om utbildningsministern ändå hade velat se det som värdefullt med en
integration mellan pedagogisk utbildning och ämnesutbildning.
Anf. 124 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! En gång till: Jag har aldrig prioriterat mellan de två.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1992/93:488 om högskolornas betydelse för regio-nal balans i Stockholms län
Anf. 125 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Eva Johansson har frågat mig om jag har för avsikt att klart
uttrycka att universiteten och högskolorna har ett ansvar för att bidra till re-
gional balans i Stockholms län.
I propositionen om Högre utbildning för ökad kompetens har jag betonat
vikten av att universiteten och de stora högskolorna tar ett särskilt ansvar
för kunskapsutveckling och kunskapsspridning över hela landet. Detta gäller
givetvis även universitetet och de övriga högskolorna i Stockholms län.
Behovet av högre utbildning på Södertörn är väl omvittnat. Redan i dag
bedriver Stockholms universitet utbildning där inom bl.a. språk och sam-
hällsvetenskap. Regeringen föreslår att Stockholms universitet årligen skall
förlägga 275 helårsstudentplatser till verksamheten i anslutning till forsk-
ningsparken Novum i Huddinge. Härigenom kan en stimulerande akade-
misk miljö skapas. Novum har betydande forskningsresurser inte minst i
form av lokaler och utrustning.
Jag vill i sammanhanget erinra om att även andra stora högskolor i Stock-
holm redan bedriver utbildning av inte oväsentlig omfattning på Södertörn.
Tekniska högskolan i Stockholm anordnar t.ex. ingenjörsutbildning i Ha-
ninge och Karolinska institutet bedriver såväl läkar- som tandläkarutbild-
ning i Huddinge. Den senare utbildningen kompletteras således med de in-
satser regeringen nu föreslår.
Anf. 126 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det är bra att Per
Unckcl säger att det finns ett särskilt ansvar för högskolorna att bidra till en
regional balans och att det också gäller Stockholms län.
Det har gjorts många ansträngningar under årens lopp för att fördela den
högre utbildningen på ett bättre sätt inom Stockholms län. Det handlar fram-
för allt om att föra över utbildningsplatser till Södertörn. En del försök har
rönts med framgång, precis som Per Unckel säger i svaret, men mycket annat
har dess värre runnit ut i sanden, en del med benäget bistånd från det här
huset.
Den fråga som jag har ställt nu är föranledd av att universitetet förra
veckan lämnade besked om att de tänker dra in utbildningsplatser som redan
är förlagda till Haninge för att uppfylla regeringens krav på placering av
andra platser i Huddinge. Det drabbar i så fall språkutbildningen. Det är en
mycket uppskattad kombination av språk, teknik och samhällsvetenskap
som bedrivs i Haninge. Både studerande och näringslivet där har efterfrågat
den i hög grad.
Detta kan väl ändå inte ha varit utbildningsministerns mening? Det är min
första fråga till utbildningsministern. Den andra frågan är om regeringen på
något sätt kommer att följa upp hur högskolor och universitet i den här re-
gionen lever upp till sitt ansvar och hur de sköter den här frågan. Kan vi i så
fall få en redovisning av hur det går, t.ex. i samband med att regeringen om
tre år skall lägga fram en ny proposition om den högre utbildningen, om det
nu är utbildningsministern som skall lägga fram den?
Anf. 127 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Det är det säkert, som svar på den sista frågan.
Låt mig när det gäller den första delen av frågeställarens påpekande, näm-
ligen den om understrykandet av högskolornas och universitetens allomfat-
tande geografiska ansvar, påminna om att vi med betydande kraft bestämde
oss för att slå fast detta i årets högskoleproposition. Det gjorde vi därför att
vi - som många andra, inte minst här i kammaren - kunnat notera att alla
universitet och högskolor nog inte riktigt har tagit det ansvar som vi litet till
mans har förväntat oss.
Däremot råder det i denna kammare bred enighet om att vi i görligaste
mån skall undvika att pekpinnemässigt ange att ett universitet eller en hög-
skola skall bedriva undervisning på ett visst ställe. Det är det ansvaret vi har
velat understryka med propositionens formuleringar. Jag är självfallet be-
redd att i anslutning till en kommande högskoleproposition redovisa erfaren-
heterna av detta mycket tydliga påpekande.
När det gäller själva Novum baseras det förslaget på precis den iakttagelse
Eva Johansson har gjort, nämligen att somt har gått bra på Södertörn och
somt har gått mindre bra. Försöket att med ett extra stimulansbidrag för-
stärka utbildningen runt Novum är ett sätt att pröva en avvikelse från huvud-
principen att inte peka ut enskilda utlokaliserade utbildningsplatser. Det
skall jag gärna medge. Men vi ville ändå göra det för att se om det kan ge ett
något bättre resultat än vad vi tidigare har uppnått.
Hur universitetet därutöver bedömer sitt utbildningsansvar på Södertörn
vill jag av uppenbara skäl inte närmare kommentera.
Anf. 128 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag tycker att det är en brist på målsättning i dessa avseenden
som kan bli mycket allvarlig.
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
49
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
Den här utbildningen har byggts upp i Haninge med mycket stora investe-
ringar, både från kommunen och från andra intressenter. Den riskerar nu
hux flux att läggas ner. Då har många av dessa investeringar gjorts förgäves.
Under dagen har det kommit besked från universitetet om att man kan
tänka sig att behålla en del av den här utbildningen, och det är ju tacksamt
att höra. Det visar att man kanske lyssnar på signaler som kommer. Man
kanske vet att den här frågan har kommit upp. Då är det viktigt att tala
mycket tydligt. Kan det vara meningen att universitetet får dra bort andra
utbildningar som redan ligger på Södertörn för att klara det här pekpinneåta-
gandet?
Anf. 129 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! För att vara mycket exakt tillbaka, vill jag säga att jag tror
att Eva Johansson och jag har samma uppfattning i huvudfrågan, nämligen
att det är bra om riksdagen kan avstå från att ange på exakt vilka orter uni-
versiteten skall bedriva undervisning. Jag tycker att den principen har varit
riktig. Den ger möjlighet för en nödvändig flexibilitet.
Jag skall vara lika tydlig nu också. När regeringen har tagit ställning för
att göra en avvikelse från principen för att bygga upp något nytt och spän-
nande kring Novum, där som sagt redan god utbildning bedrivs och där för-
utsättningarna är särskilt goda, har vi inte ansett att detta beslut i sig har
något som helst att göra med beslut om förläggning av annan utbildning på
Södertörn. Det får universitet och högskolor själva ta ansvar för.
Anf. 130 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag kan konstatera att det finns ett undantag här. För några
månader sedan gjordes ytterligare ett undantag som dess värre medförde att
Södertälje blev utan Lärarhögskolan. Där var ju riksdagen också inne och
pekade ut att den i varje fall inte fick ligga i Södertälje.
Jag vet inte om detta skall ses som en prioritering från utbildningsminis-
terns sida att det är viktigt att det kommer utbildningsplatser till Huddinge,
men inte att den utbildning som redan är i gång och fungerar bra ligger kvar
i Haninge. På det sättet har uppenbarligen Stockholms universitet uppfattat
den här pekpinnen i propositionen. Jag tror att det är viktigt att vi talar tyd-
ligt, och gärna högt, om utbildningssituationen på Södertörn. Det behövs
tydliga signaler.
Anf. 131 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Låt mig säga detta en gång till. Regeringen har inte haft an-
ledning att reflektera över de beslut Stockholms universitet och högskolorna
i övrigt i Stockholm har att fatta inom ramen för sitt regionala ansvar. Därut-
över har regeringen fattat beslut om att avvika från principen att inte ha syn-
punkter för att pröva om vi kan få mer fart på utbildningen på Södertörn
genom en riktad insats på Novum. Jag hoppas att den skall lyckas. Den inne-
bär en förstärkning av utbildningen på Södertörn.
Herr talman! Därutöver är, med förlov sagt, parallellen till Lärarhögsko-
lans eventuella utflyttning från Södertälje inte speciellt väl vald, eftersom
50
det i detta fall var fråga om att flytta en hel lärarhögskola. Det ligger faktiskt
inom riksdagens beslutsmakt.
Anf. 132 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Det får i alla fall avsevärda konsekvenser för fördelningen
av utbildningsplatser på Södertörn. Det är det viktiga, Per Unckel.
Jag håller med om att satsningen vid Novum är väl värd allt stöd och upp-
muntran den kan få. Men jag hoppas ändå, till sist Per Unckel, att vi kan få
besked om att det inte får innebära att man lägger ner annan utbildning på
Södertörn för att den skall komma till stånd. Då flyttar man inte utbildnings-
platser från de norra delarna som är mycket välförsedda, utan flyttar de som
redan är placerade i regionen.
Jag kan inte förstå att man måste ta några tiotal platser från Haninge för
att uppfylla satsningen vid Novum när det finns 30 000 utbildningsplatser vid
Stockholms universitet. Det är för mig obegripligt, och det borde det vara
för utbildningsministern också. Jag tror att en tydlig signal i dag skulle kunna
ha en mycket stor effekt.
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1992/93:486 om s.k. livstestamenteAnf. 133 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag tror inte mikrofonen är på. Å andra sidan lär det nog
vara mycket lätt för oss att höra varandra här framme. Det är väl bara vi som
är här. Är den på nu? Tack för det, herr utbildningsminister.
Herr talman! Kenneth Lantz har frågat mig om j ag har för avsikt att förbe-
reda införande av s.k. livstestamenten.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen skall all vård bygga på respekt för patien-
tens självbestämmande och integritet. Vad patienten själv önskar skall ha
avgörande betydelse. När en patient som drabbats av en allvarlig och dödlig
sjukdom som det inte finns någon bot för, inte är i stånd att uttrycka sin egen
vilja t.ex. på grund av medvetslöshet, bör man försökta ta reda på om patien-
ten tidigare i livet uttalat sig för eller emot en viss behandling i livets slut-
skede.
Ett livstestamente är en skriftlig viljeförklaring där en person redan innan
någon sjukdom brutit ut uttryckt sin inställning till livsuppehållande behand-
ling i livets slutskede.
På flera håll i världen har olika system med livstestamenten införts. Sedan
ett halvår är t.ex. läkare i Danmark enligt lag skyldiga att följa önskemål
som framförts i livstestamente. Livstestamentet blir enligt den danska lagen
tillämplig först i situationer där patienten inte längre kan uttrycka sin vilja.
Även i Finland och i olika delstater i Australien och USA har system med
livstestamenten införts.
Också i Sverige förekommer s.k. livstestamenten, spridda av organisatio-
ner som Rätten till vår död. Dessa testamenten är dock inte juridiskt bin-
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
51
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
52
dande, de registreras inte någonstans, och läkaren är inte heller skyldig att
följa dem.
Riksdagen har vid några tillfällen under senare år behandlat och avslagit
motionsförslag om införande av rättsligt bindande viljeförklaringar om att
slippa livsuppehållande behandling. Socialutskottet, som pekat på olika svå-
righeter med livstestamenten, menar att dessa endast bör ses som ett indi-
cium på den sjukes önskan. Värdet och styrkan av en skriftlig viljeförklaring
hänger enligt utskottets mening bl.a. samman med för hur länge sedan och
under vilka omständigheter viljeförklaringen avgavs.
Frågan om att avstå från eller avbryta livsuppehållande behandling i livets
slutskede är mycket svår. Som jag sade inledningsvis skall patientens önskan
respekteras så långt detta är möjligt. Frågan är bara hur man bäst får reda
på patientens önskan i den aktuella situationen.
Livstestamenten kan vara ett sätt att få reda på patientens vilja. Ett system
med ställföreträdare för patienten kan vara ett annat.
Jag är helt klar över de svårigheter av både etisk och juridisk art som är
förknippade med livstestamenten, samtidigt som jag anser att de berör en
väldigt angelägen fråga. Jag följer nu med stort intresse utvecklingen i Dan-
mark och annorstädes och avser att med ledning av erfarenheterna från
andra håll överväga om det bör tas några initiativ för svensk del.
Anf. 134 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Jag tackar statsrådet Könberg för det fylliga svaret. Jag skall
erkänna att jag själv är litet osäker på vad som är rätt och fel i den här frågan,
som har aktualiserats i tidningarna i min hemtrakt Helsingborg.
Om vi skall ha ett system med livstestamenten, kommer vi i så fall att följa
de vanliga reglerna för testamenten, t.ex. att namnunderskriften skall bevitt-
nas? Skulle man i så fall kunna tänka sig att lägga in lagtext om donationer
av organ? Hur länge skulle man kunna tänka sig att ett dylikt livstestamente
gäller innan det blir för gammalt? Statsrådet nämnde detta i förbifarten. Ett
livstestamente bör, som jag har förstått det, kunna uppdateras under tiden
det gäller, så att det blir aktuellt. Det finns också några risker med detta,
som jag vill återkomma till senare.
Anf. 135 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! De frågor Kenneth Lantz nu ställer har att göra med den
konkreta utformningen av ett sådant livstestamente, och med hänvisning till
avslutningen av mitt skriftliga svar, att jag följer utvecklingen och i den mån
jag finner anledning till detta tänker återkomma till frågan, tänker jag inte
besvara de frågor Kenneth Lantz nu har ställt muntligt.
Det är bara att konstatera att dessa frågor hanteras litet olika i olika län-
der. Jag tror mig minnas att man i Danmark inte har någon bevittning av
livstestamenten, medan man i Finland har det. Det finns alltså flera olika
sätt att gå till väga.
Det är enligt min mening av stort värde att se vad som händer i våra olika
grannländer, länder med ungefär samma juridiska struktur och samma typ
av värderingar som Sverige. Vi får nu möjlighet att se hur systemet faller ut
i ett par av våra grannländer, trots att vårt eget socialutskott och vår egen
riksdag har avstyrkt förslaget. Detta kan ge oss anledning att återkomma till
frågan.
Anf. 136 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Det statsrådet säger känns bra.
Det finns emellertid en risk förenad med ett införande av livstestamente.
Jag tänker då på att handikappade kan känna sig pressade i en dylik situa-
tion. Det finns ingen människa som dör för sig själv. Kommer vi att skydda
och värna om dessa människor, eller skall vi acceptera en ”slippery slope”,
att lagtexten kring dessa frågor är luddig? Jag tycker att det är angeläget med
en säkerhet för de svaga människorna, de handikappade, i vårt samhälle, så
att de inte känner sig pressade i en dylik situation.
Anf. 137 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Kenneth Lantz kommer nu in på en av de enligt min mening
svåraste frågor som vi har i det svenska samhällslivet: I vilken utsträckning
kan man vidga människors möjligheter till valfrihet inom sjukvården, även i
sådana här svåra situationer, utan att andra människor upplever en ökad
oro? En grupp som kan uppleva en ökad oro har Kenneth Lantz redan
nämnt, nämligen de handikappade. En annan grupp är förstås de många
äldre i vårt samhälle. Om det - förmodligen helt utan anledning - i vissa si-
tuationer kan upplevas som att våra sjukhus har ändrat policy, skapas förstås
en hel del oro och ångest, och ingen av oss är naturligtvis intressad av det.
Det rent juridiska är lättare att markera. Man kan inte i Sverige - defini-
tivt inte med nu gällande lagstiftning, och jag har svårt att tänka mig att det
skulle bli möjligt med någon framtida lagstiftning - ålägga en läkare att ut-
föra en viss behandling eller insats som vederbörande inte vill ge en patient.
Å andra sidan gäller att vi, så länge vi är myndigförklarade och vet vad vi
gör, har rätt att säga nej till varje form av behandling.
Anf. 138 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Avslutningsvis skulle jag vilja hänvisa till Ingrid Gertz, som
har tagit upp en del av de här frågorna. Hon påpekar hur svårt det är för
läkarna att fatta dessa beslut, och det förstår jag naturligtvis. Det hade varit
bra om läkarna hade haft möjlighet att följa patienten under ett antal år.
Det finns naturligtvis både etik och moral på hög nivå, men kan man
uppnå en tillräckligt hög nivå på etiken och moralen, finns det till slut ingen
anledning att behålla något livstestamente. Men då krävs att man ställer oer-
hört höga krav på etik och moral hos de personer som skall behandla oss i
livets slutskede, när vi så småningom kommer dit. På det sättet tror jag inte
att vi behöver någon lagstiftning som reglerar frågan om livstestamenten.
Anf. 139 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Vi skall förstås slå vakt om högsta möjliga etik och moral
i all vår sjukvård, och speciellt i de svåraste av situationer. Till dessa hör
naturligtvis hur man agerar i livets slutskede.
För min del tycker jag att det i de generella bestämmelser som finns, alltså
exempelvis Socialstyrelsens allmänna råd, finns en bra avvägning av hur
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
53
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
Svar på frågor
mycket man skall sätta in av modern teknik i ett skede då det inte ger något
påtagligt gott resultat för patienten. Det vi nu har diskuterat, och det som
jag har uppfattat att Kenneth Lantz fråga går ut på, är om människor skall
ha möjlighet att avstå ytterligare genom en aktiv viljehandling. Frågan är
hur man dokumenterar denna vilja, hur man är säker på att den är den rätta.
Som sagt var: Vi får återkomma till frågan. Jag tänker göra det när vi vet
litet mer om vad som har hänt i våra grannländer.
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § BordläggningAnmäldes och bordlädes
Propositionerna
1992/93:195 Ändring i lagen om marknadsdomstol m.m.
1992/93:213 Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol
1992/93:214 Ändringar i upphovsrättslagen
1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsöknings-
mål
1992/93:222 Ändringar i svensk försäkringsavtalsrätt med anledning av EES-
avtalet
1992/93:225 Godkännande av protokoll med justeringar av avtalet om Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) m.m.
Skrivelse
1992/93:224 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1992
Motionerna
med anledning av prop. 1992/93:179 Åtgärder mot klimatpåverkan m.m.
1992/93:Jo83 av Sten Söderberg (-)
1992/93:Jo84 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
1992/93:Jo85 av Sten Svensson (m)
1992/93:Jo86 av Margareta Winberg m.fl. (s)
1992/93:Jo87 av Jan Jennehag m.fl. (v)
1992/93:Jo88 av Annika Åhnberg (-)
1992/93:Jo89 av Jan Fransson och Arne Kjörnsberg (s)
1992/93:Jo90 av Claus Zaar (nyd)
1992/93:Jo91 av Holger Gustafsson m.fl. (kds)
1992/93:Jo92 av Kenneth Lantz (kds)
med anledning av skriv. 1992/93:240 Statsrådens arvoden
1992/93:K28 av Sten Söderberg (-)
Konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU28 Valkretsindelningen i Malmöhus län
Kulturutskottets betänkanden
1992/93:KrU14 Idrott
1992/93:KrU17 Övergripande kulturfrågor
1992/93:KrU18 Allmän kulturverksamhet m.m.
1992/93:KrU19 Ersättningar och bidrag till konstnärer
1992/93:KrU21 Bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m.
1992/93:KrU23 Kulturmiljövård
Näringsutskottets betänkande
1992/93:NU23 Vissa anslag inom Utrikesdepartementets område
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
26 § Anmälan om interpellationerAnmäldes att följande interpellationer framställts
den 26 mars
1992/93:110 av Hans Nyhage (m) till justitieministern om ersättning till
nämndemän:
I det svenska rättsväsendet finns nämndemän som skall svara för att lek-
mannasynpunkter kan anföras vid rättsskipningen. Att så sker anses allmänt
vara av stor vikt för rättssäkerheten.
Det är således viktigt att till nämndemannauppdragen kunna rekrytera
personer som allsidigt företräder medborgarna i vårt samhälle. I dag förelig-
ger vissa svårigheter att få personer att engagera sig eftersom det för många
innebär en direkt ekonomisk förlust.
Ett exempel är följande:
En lågstadielärare är nämndeman vid Hovrätten. För henne gäller föl-
jande ekonomiska förutsättningar per dag vid tjänstgöring:
Arvode
Ersättning för förlorad arbetsinkomst
300:00 kr
350:00 kr
650:00 kr
Avdrag för tjänstledighet
Inkomstförlust per tjänstgöringsdag
839:50 kr
189:50 kr
Dessutom räknas bilersättningen med 1.20 kr/km (114 kr) samt ersättning
för parkeringskostnader (35 kr), dvs. totalt 149 kr, in i bruttolönen för be-
skattning. (Sifferuppgifterna gäller för förra året).
Efter skatt blir förlusten (!) följande:
Inkomstförlust med 189:50 kr,
minus skatt (50 %)
50% i skatt på reseersättningar
med 149 kr
94:75 kr
74:50 kr
169:25 kr
Nettoförlusten per dag blir alltså 169:25 kr.
55
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
56
Anser statsrådet det vara rimligt att en person skall förlora ekonomiskt på
att fullgöra ett uppdrag i samhällets tjänst?
Vilka åtgärder avser statsrådet vidtaga för att få en ändring till stånd?
1992/93:111 av Ewa Hedkvist Petersen (s) till utbildningsministern om vård-
högskolan i Boden:
En särskild utredare har i sitt betänkande Vårdhögskolor lagt förslag som
i praktiken skulle innebära att Vårdhögskolan i Boden läggs ner! Enligt ut-
redningen skulle social- och omsorgslinjen samt rehabiliteringslinjen (med
arbetsterapi och sjukgymnastik) flyttas till universitetet i Umeå. Som en
konsekvens av detta hotas då också sjuksköterskeutbildningen i Boden, ef-
tersom den skulle bli den enda utbildningen som blir kvar och alla utbild-
ningar behövs för att vårdhögskolan skall vara intressant och kunna locka
studerande. Här bedrivs också forskningsverksamhet som behöver en stabil
utbildningsbas att bygga på.
Utredaren gör i sitt förslag ingen som helst analys av konsekvenserna av
sitt förslag för hälso- och sjukvården i olika regioner, tillgången på utbildad
arbetskraft inom sektorn, vikten av närheten till utbildning eller effekterna
av långa avstånd till högskoleutbildning. Med andra ord: helhetssynen sak-
nas.
En nedläggning av Vårdhögskolan i Boden skulle få stora negativa konse-
kvenser för hälso- och sjukvården i norra Sverige. Högskolan har byggts upp
för att man inom hälso- och sjukvården behöver välutbildad personal. Kun-
skapsutvecklingen inom sektorn går mycket snabbt och utbildningen har
därför strategisk betydelse för möjligheterna att möta kommande sekels be-
hov med motsvarande kunnande och teknik. De stora pensionsavgångarna
från mitten av 90-talet kräver också många nyutbildade.
Vårdhögskolan har också stor regionalpolitisk betydelse för Norrbotten.
Den bidrar till kompetensutvecklingen i regionen, och den har stor betydelse
för kvinnorna i Norrbotten och övre Norrland. Här kan de få högskoleut-
bildning i sina yrken, men de får också här möjlighet att genom forsknings-
verksamhet och samarbete med bl.a. Högskolan i Luleå och Umeå universi-
tet möta annan utbildning och forskning. Det är därför från regional syn-
punkt, men också med kvinnoögon sett, viktigt att vårdhögskolan får fort-
sätta sin verksamhet.
Erfarenhet från hela landet visar dessutom att det är viktigt att ha nära
mellan studieort och hemort dels för att kunna motivera fler till högskolestu-
dier, dels för att de som utbildar sig skall kunna stanna i den region de kom-
mer från. Om regeringen menar allvar med sina propåer om att det behövs
fler högskoleutbildade i landet kan den därför inte lägga ner en högskola och
hänvisa studerande 30-70 mil bort.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utbildningsministern:
1. Är utbildningsministern beredd verka för att vårdhögskolan i Boden även
i fortsättningen får försörja sjuk- och hälsovården i norra Sverige med
välutbildad personal?
2. Vilken syn har utbildningsministern på vårdhögskolans betydelse för
kompetensutvecklingen och personalförsörjningen inom hälso- och sjuk-
vårdssektorn?
Anmäldes att följande fråga framställts
den 29 mars
1992/93:506 av Chatrine Pålsson (kds) till kulturministern om barnkonven-
tionen och reglerna för avvisning av barn:
En treårig jugoslavisk flyktingpojke befinner sig på ett barnhem i Aneby
i Småland sedan en tid tillbaka. Han har kommit i kläm mellan Invandrarver-
kets beslut om avvisning och det faktum att de sociala myndigheterna tagit
över ansvaret för barnet enligt lagen om vård av unga.
Invandrarverket tycker inte att det finns några hinder att avvisa treåringen
trots att fadern är försvunnen i det tidigare Jugoslavien och att modern inte
går att hitta. Enligt FN:s barnkonvention om barnets bästa finns dock be-
stämmelser som skall vara vägledande i sådana här fall. De sociala myndig-
heternas beslut om att omhänderta barnet borde betraktas som hinder för
verkställighet menar bl.a. Göran Melander, docent i folkrätt vid Raul Wal-
lenbergs institut för mänskliga rättigheter och humanitär rätt i Lund.
Det är mycket olyckligt att ett litet barn skall behöva drabbas av en oför-
måga att skapa klara regler. Därför bör reglerna granskas.
Avser statsrådet att se över reglerna så att FN:s konvention om barnets
bästa blir vägledande i awisningsärenden?
28 § Kammaren åtskildes kl. 18.37.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 § anf. 34 (del-
vis),
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 16.22 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
57
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993 Innehållsförteckning
58
Tisdagen den 30 mars1 § Meddelande om information frän regeringen .............. 1
Andre vice talmannen
2 § Justering av protokoll................................ 1
3 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1
4 § Svar på fråga 1992/93:482 om reglerna för omnämnande av spon-
sorer till televisionsprogram ......................... 2
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Sten Andersson i Malmö (m)
5 § Svar på frågorna 1992/93:491 och 494 om ensamma flyktingbarn 4
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Annika Åhnberg (-)
Rune Backlund (c)
6 § Svar på fråga 1992/93:498 om presstödet.................. 10
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Harriet Colliander (nyd)
7 § Svar på fråga 1992/93:500 om kostnader då flykting flyttar från an-
visad ort ........................................ 12
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Robert Jousma (nyd)
8 § Svar på fråga 1992/93:503 om det statliga stödet till Älvkarleby
kommun för mottagning av flyktingar.................. 15
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Bengt Ahlquist (fp)
9 § Svar på fråga 1992/93:505 om åtgärder mot häleri........... 17
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Bengt Ahlquist (fp)
10 § Svar på fråga 1992/93:477 om utrikessekretessen .......... 20
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Liisa Rulander (kds)
11 § Svar på fråga 1992/93:489 om förlängning av ungdomspraktik 21
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Liisa Rulander (kds)
12 § Svar på fråga 1992/93:484 om utnämningen av chef för AMU 24
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Laila Strid-Jansson (nyd)
13 § Svar på fråga 1992/93:485 om frivårdens behandlingscentral . . 26
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
14 § Svar på fråga 1992/93:492 om samhällstjänst.............. 26
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Sigrid Bolkéus (s)
15 § Svar på fråga 1992/93:493 om Hudiksvalls kriminalvårdsanstalt 29
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Sigrid Bolkéus (s)
16 § Svar på fråga 1992/93:495 om frivillig skuldsanering........ 31
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Maj-Lis Lööw (s)
17 § Svar på fråga 1992/93:496 om personalkontrollen.......... 33
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Ingela Mårtensson (fp)
Prot. 1992/93:86
30 mars 1993
18 § Svar på fråga 1992/93:481 om förhandsbesked från skattemyn-
digheterna ...................................... 35
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Carl Fredrik Graf (m)
19 § Svar på fråga 1992/93:490 om näringsidkares F-skattesedlar . . 38
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Liselotte Wågö (m)
20 § Svar på fråga 1992/93:463 om prissättningen på statliga och kom-
munala varor m.m................................. 40
Näringsminister Per Westerberg (m)
Sten Svensson (m)
Ajournering .......................................... 42
Återupptagna förhandlingar .............................. 42
21 § Svar på fråga 1992/93:480 om examensbenämning för utbildning
vid Idrottshögskolan ............................... 42
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Karin Falkmer (m)
22 § Svar på fråga 1992/93:487 om den s.k. parallell-lärarutbildningen
............................................... 45
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Inger Lundberg (s)
23 § Svar på fråga 1992/93:488 om högskolornas betydelse för regio-
nal balans i Stockholms län.......................... 48
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Eva Johansson (s)
24 § Svar på fråga 1992/93:486 om s.k. livstestamente.......... 51
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Kenneth Lantz (kds)
25 § Bordläggning ..................................... 54
26 § Anmälan om interpellationer
1992/93:110 av Hans Nyhage (m) om ersättning till nämnde-
män.......................................... 55
1992/93:111 av Ewa Hedkvist Petersen (s) om vårdhögskolan i
Boden........................................ 56
27 § Anmälan om fråga
1992/93:506 av Chatrine Pålsson (kds) om barnkonventionen
och reglerna för avvisning av barn................... 57
59
gotab 43578, Stockholm 1993