Riksdagens protokoll

1992/93:76

Tisdagen den 16 mars

Kl. 14.00-16.46

Protokoll

1992/93:76

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 10 mars.

2 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1992/93:82

Till riksdagen

Interpellation 1992/93:82 ”Asyl- och flyktingpolitiken” av Sten Andersson
i Malmö kommer att besvaras den 2 april 1993.

Interpellanten och jag har inte kunnat finna en tid för interpellationens
besvarande inom den aktuella 4-veckorsfristen på grund av andra engage-
mang.

Vi har därför tillsammans med kammarkansliet träffat en ny överenskom-
melse om att jag skall svara på interpellationen den 2 april.

Stockholm den 11 mars 1993

Birgit Friggebo

Interpellation 1992/93:93

Till riksdagen

Tidigare utsatt svarsdatum den 19 april kl. 12.00.

Efter förfrågan från riksdagen kommer jag att byta svarsdag och besvara
Sten Östlunds interpellation om arbetsmarknadsläget i Västsverige den
23 april kl. 9.00.

Stockholm den 9 mars 1993

Börje Hörnlund

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 76

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

3 § Svar på fråga 1992/93:452 om odlingen av sockerbetor

Anf. 1 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser vidta
åtgärder för att klargöra att produktion av herbicidresistenta sockerbetor
inte kommer att tillåtas.

Sedan lång tid används i jordbruket herbicider som dödar ogräs utan att
skada själva grödan. Sådana s.k. selektiva ogräsbekämpningsmedel har ta-
gits fram genom att man har hittat en substans som inte skadar kulturväxten
men som dödar merparten av ogräset. Den substansen kan sedan användas
som ett selektivt ogräsbekämpningsmedel för växtslaget i fråga. Det är vik-
tigt att vi tar fram och använder bekämpningsmedel som inte är skadliga för
människor och som kan brytas ned på ett miljövänligt sätt. Regeringen kom-
mer aktivt att verka för en minskad användning av bekämpningsmedel i
jordbruket och noggrant följa det tidigare beslutade halveringsprogrammet.

Den internationella gentekniska forskningen när det gäller kulturväxterna
har hittills främst inriktats på att ta fram växter som är resistenta mot virus-
sjukdomar, insekter och herbicider. Med hjälp av genteknik har det också
tagits fram en sockerbeta. I försök i Sverige bl.a. skall man prova om den är
resistent mot ett visst bekämpningsmedel. I debatten har hävdats att en så-
dan resistens kan bidra till att sänka mängden aktiv substans bekämpnings-
medel per hektar.

Det har också hävdats att det tvärtom kan leda till en ökad användning av
bekämpningsmedel. I Genteknikberedningens betänkande Genteknik - en
utmaning behandlas dessa frågor. Betänkandet har remissbehandlats och be-
reds för närvarande i regeringskansliet.

Jag har inhämtat att Miljöskyddskommittén kommer att föreslå en samlad
lagstiftning för att reglera användningen av genetiskt förändrade organis-
mer. Avsikten är att också etiska bedömningar skall ingå i prövningen.

Det försök att prova gentekniskt förändrade sockerbetor som Annika
Åhnberg tar upp i sin fråga förutsätter enligt växtskyddsförordningen till-
stånd av Jordbruksverket. Verket har informerat mig om att ett beslut i frå-
gan kommer att fattas inom kort. Vid den prövning som verket kommer att
göra skall särskilt beaktas att odlingen inte innebär risker för omgivningen
eller för miljön eller risk för utarmning av den genetiska mångfalden. Ett
närmare ställningstagande till produktion av herbicidresistenta sockerbetor
får alltså anstå tills vi har ytterligare kunskaper på det här området.

Anf. 2 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Fru talman! Jag ber att få tacka för det långa svaret, men det är beklagligt
att själva frågan undviks.

Jordbruksministern berör mer i förbigående att två stora utredningar -
den nyligen avslutade Genteknikberedningen och den ännu inte avslutade
Miljöskyddskommittén - har berört frågor kring den moderna avancerade
biotekniken. Det nämns dock inte i svaret att dessa har kommit till helt olika
slutsatser.

Jag tillhörde den minoritet i Genteknikberedningen som reserverade sig,

och jag hälsar därför Miljöskyddskommitténs åsikter om att det behövs en
samlad lagstiftning med stor tillfredsställelse. Det är bra.

Den här gången rör min fråga inte gentekniken i sig, även om det natur-
ligtvis är gentekniken som möjliggör den utveckling som vi står i början av.
Det handlar om att vi står i början av en process. Jordbruksministern
nämnde i svaret att de stora kemiföretagen satsar mycket stora pengar på att
utveckla grödor som är motståndskraftiga mot bekämpningsmedel, och jag
hör till dem som inte tror att detta i sin förlängning leder oss bort från ett
kemikalieberoende jordbruk. När man har lagt ner oerhörda summor på att
ta fram sådana grödor leder detta i sin förlängning också till att man vill an-
vända dem i kommersiell produktion. Detta kommer att låsa fast oss i be-
roendet av kemikalier som bekämpningsmedel.

Det är ett strategiskt val som vi nu har att göra. Jag känner en oro för att
det, när vi tillåter de första stegen, när vi tillåter försöksodlingarna, för oss
längre och längre in på en väg där det till sist blir omöjligt att säga nej. Det
är detta strategiska val som jag undrar om inte regeringen också anser att
man måste göra nu.

Anser jordbruksministern att den prövning som görs av en sådan här ansö-
kan, som inte berör dessa övergripande etiska frågeställningar - framtidsva-
len -, är tillfredsställande?

Anf. 3 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Det finns anledning att i stora stycken dela den oro som
Annika Åhnberg känner inför ett ökat beroende av kemiska medel. Det
finns också anledning att noga tänka igenom vad som kommer ut av den gen-
tekniska forskning som pågår och framför allt hur den så småningom kom-
mer att användas.

Jag ser det som mycket angeläget att vi från regering och riksdag tar tag i
denna fråga och försöker sätta de gränser som är nödvändiga. Samtidigt är
det viktigt att komma ihåg att Sverige är ett litet land och att vi är beroende
av vad som händer i vår omvärld. Vi kan inte avskärma oss från den ökade
kunskap som finns i omvärlden.

Att använda resistenta sorter kan säkert leda till att användningen av be-
kämpningsmedel minskar. Men det finns tyvärr också en risk att beroendet
av dessa bekämpningsmedel samtidigt ökar. I det sammanhanget finns det
säkert anledning att inte bara titta på de miljömässiga och etiska problem
som uppkommer, utan även på de ekonomiska effekterna.

Anf. 4 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Fru talman! Jag är glad att jordbruksministern delar min oro över den
framtid som vi eventuellt står inför.

Vi är alla som konsumenter berörda av denna fråga. Också producenterna
inom vårt jordbruk är berörda, och miljön är någonting som angår oss alla.
Det som är så svårt är att det inte hos någon av dessa berörda finns en strävan
efter att dessa intentioner skall förverkligas, att det är denna väg som vårt
jordbruk i framtiden skall ta. Trots detta drivs vi in i denna utveckling, därför
att det finns en mycket stark intressegrupp: de stora kemiföretagen. De har

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

enorma resurser att avsätta för forskning, resurser som samhället med sina
satsningar inte kan komma i närheten av.

Jag håller helt och fullt med om att vi inte kan avhända oss möjligheten
till forskning. Man bör så gott som aldrig avhända sig möjligheten till forsk-
ning. Det viktiga är att vi redan nu markerar att vi inte önskar denna utveck-
ling av jordbruket mot en kommersiell tillämpning av de här metoderna och
användningen av de här grödorna och att vi skall försöka komma bort från
den.

Anf. 5 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Annika Åhnberg säger att varken konsumenter eller miljö-
vänner är intresserade av att den här utvecklingen skall förverkligas, samti-
digt som hon säger att vi inte skall avstå från forskning. Dessa bägge uttalan-
den hänger inte riktigt ihop. Om vi vill gå vidare med forskningen kan det
hända att den här utvecklingen leder till att vi producerar mera bioproduk-
ter - framför allt mat men även andra produkter - med högre effektivitet
och till lägre kostnad. Detta är något som ganska många i vårt samhälle vill
åstadkomma.

Problemet är att begränsa och helst eliminera de miljöeffekter eller annan
påverkan som kan uppstå. Personligen känner jag oro inför den starka kopp-
ling som finns mellan utsädesföretag i världen och kemiska industrier. Det
kan bli ett beroende som inte är bra. Men det är möjligt att man kan hantera
det på något annat sätt än genom att stoppa utvecklingen.

Anf. 6 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Fru talman! Både konsumenter och producenter har naturligtvis intresse
av att produktionen av livsmedel blir så effektiv och billig som möjligt. Men
både konsument- och producentintressena är mera sammansatta än så. Det
handlar faktiskt också om ett helhetsintresse för miljön inför framtiden. Det
som hittills har kommit till uttryck i debatten från alla inblandade grupper,
förutom kemiföretagen, är att detta inte är den utveckling man önskar. Det
finns också alternativa vägar att gå. Det här är inte vårt enda sätt att klara
odlingen, men det satsas inte lika mycket på de andra metoderna.

Jag tror att det är bra om kemiföretagen får klart för sig att det visserligen
är tillåtet med forskning, eftersom forskningen alltid skall vara så fri som
möjligt, men att det i framtiden inte kommer att finnas något utrymme för
den kommersiella tillämpningen. Deras intresse av att satsa på just den här
inriktningen borde då rimligtvis minska, och intresset för att välja andra, al-
ternativa metoder som stämmer överens med de politiska målen och med
människors önskningar och förhoppningar inför framtiden borde bli större.
Därför är dc politiska markeringarna så viktiga.

Anf. 7 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Annika Åhnberg tar nu upp, liksom hon gjorde i frågan, be-
greppet vägval när det gäller val mellan alternativ produktion och produk-
tion där man tar hjälp av kemiska medel. Jag är inte säker på att det just nu
finns ett sådant absolut vägval. Det finns en ganska betydande kunskap, och

jag ser gärna att den förbättras, när det gäller alternativa odlingsformer utan
kemiska medel.

Samtidigt måste vi vara medvetna om att hela vår jordbrukskultur bygger
på monokulturer, där man strävar efter att i huvudsak odla bara en gröda på
ett fält och ta död på allting annat. Detta är grundläggande, och det är fråga
om att göra det på ett så miljövänligt sätt som möjligt. Det är inte alltid sä-
kert att en mekanisk bearbetning är bättre, eftersom det ofta ökar läckaget
av framför allt kväve till grundvattnet.

Anf. 8 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Fru talman! Vägval var kanske ett illa valt ord. Vi har andra erfarenheter
i politiken från att det kanske inte är så lyckat att prata om den enda vägen
eller vägen vi skall välja. Jag kan hålla med om att det var ett illa valt ord.

Jag är också fullt medveten om att vi i dag inte kan välja bort hela den
utveckling vi har haft inom jordbruket under senare delen av 1900-talet och
som har fört oss till den situation vi befinner oss i. Men det är mycket troligt
att det som man i dag satsar stora forsknings- och utvecklingsresurser på
kommer att förverkligas i morgon.

I verkligheten är villkoren och möjligheterna ojämlika för dem som t.ex.
vill satsa på alternativ odling i förhållande till dem som har enorma resurser
att satsa på genteknik och kemiska bekämpningsmedel. Därför är det oer-
hört viktigt att man från politikerhåll försöker bidra till den utveckling som
man gång efter annan lägger fast i politiska mål och som man vill se förverkli-
gad. Jag hade därför önskat ett tydligare svar på frågan; detta är inte den
framtid vi önskar.

Anf. 9 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Låt mig bara säga att jag tycker att det är kolossalt värdefullt
att vi kan utveckla den alternativa odlingen och kunskapen som finns där,
kanske inte bara för att använda den i just den alternativa odlingen utan även
i annan mera konventionell odling. Jag tror dock att det vore för tidigt att nu
kategoriskt avvisa de här möjligheterna. Vi har inte tillräcklig kunskap. Som
jag sade tidigare i mitt svar får vi vänta litet grand innan vi kan göra denna
bedömning. Jag tror framför allt att det är viktigt att vi nu inte sågar av möj-
ligheterna att gå vidare med forskningen. Det är inte bra att avbryta inhäm-
tandet av kunskap, och det är vad som pågår i det här sammanhanget.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1992/93:458 om Algeriet och de mänskliga rättig-
heterna

Anf. 10 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Kent Carlsson har frågat utrikesministern vad regeringen av-
ser göra för att motverka brotten mot mänskliga rättigheter i Algeriet. Arbe-
tet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Den algeriska republiken genomlever nu den svåraste kris landet haft se-

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

dan det blev självständigt för drygt 30 år sedan. Sedan februari i fjol råder
undantagstillstånd. President Muhammed Boudiaf mördades, och landet
styrs provisoriskt av den s.k. höga statskommittén. Nationalförsamlingen
har upplösts, och de val vars andra omgång skulle ha hållits i början av året
i fjol genomfördes aldrig. Specialdomstolar har inrättats i kampen mot sub-
version och terrorism. Hittills har civil-, militär- och specialdomstolar av-
kunnat ett fyrtiotal dödsstraff, och så vitt vi vet har fem av dessa verkställts.

Under den lagligt valde presidenten Benjedids maktinnehav sökte sig den
algeriska ledningen fram emot en demokratisk utveckling. Det gamla enpar-
tisystemet skulle ersättas av ett flerpartisystem. Valen till de kommunala för-
samlingarna och borgmästarposterna under 1990 blev en framgång för de is-
lamiska fundamentalisterna, samlade bakom partiet FIS, Den islamiska väi-
färdsfronten. Företrädarna för FIS tog över makten i ett stort antal kommu-
ner, och det verkade uppenbart att de skulle göra detsamma i valet till natio-
nalförsamlingen som delvis genomfördes strax före årsskiftet 1991/92.

Inför det perspektivet ingrep de mot regimen Benjedid oppositionella
krafterna inom FLN och tvang Benjedid att avgå från presidentposten. Val-
proceduren avbröts och Den höga statskommittén insattes som landets le-
dande organ. Så småningom förbjöds också FIS.

Därmed inleddes det skede av utvecklingen i Algeriet som vi har sett gå
mot alltmer skärpta och våldsamma urladdningar. De ledande islamisterna
sitter fängslade, och övriga aktivister har gått underjorden. Väpnade grup-
per utövar terror mot civila. Attentat mot statliga institutioner och mord på
poliser, gendarmer och militärer hör till vardagen.

Man räknar med att mellan 200 och 300 gendarmer, poliser och soldater
mördats under 1992.

Utvecklingen i Algeriet är inne i en ond cirkel. Våld föder våld. Anklagel-
serna mot regimen i Algeriet för brott mot de mänskliga rättigheterna har
varit många under det senaste året. Den svenska regeringen har tagit upp
saken med företrädare för Algeriet. Detta gjordes bl.a. under det besök som
Ali Haroun, en av medlemmarna i Den höga statskommittén, gjorde här för
snart ett år sedan. Vi ämnar göra så även i fortsättningen.

Den algeriska regeringen har själv beskrivit situationen så att landet efter
åratal av enpartivälde befinner sig i ekonomiskt, politiskt, socialt och mora-
liskt förfall. För att komma till rätta med detta och få bort grogrunden för
den religiösa extremismen, måste man, enligt den algeriska regeringen,
skapa ekonomisk tillväxt, avskaffa orättvisorna och rensa bort korrupta ele-
ment ur statsapparaten. Även i en sådan situation måste emellertid respek-
ten för mänskliga rättigheter iakttas.

Det ankommer, enligt vår åsikt, på demokratierna i omvärlden att ge upp-
muntran och stöd åt de krafter i Algeriet som arbetar för en sådan utveck-
ling. Sverige kommer att delta i detta arbete och att nyttja alla tillfällen som
ges för att understryka för de algeriska ledarna vilken vikt vi från svensk sida
fäster vid att demokratiseringsprocessen fortsätter samt att man visar re-
spekt för de mänskliga rättigheterna, även om säkerhetsläget i landet är
svårt.

Talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande i kamma-
ren och förklarade överläggningen avslutad.

5 § Svar på fråga 1992/93:446 om barnpornografi

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Anf. 11 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Ingegerd Sahlström har frågat mig om jag är villig att verka
för en ändring i lagen så att innehav av barnpornografi kriminaliseras.

Bestämmelsen om barnpornografibrott i 16 kap. 10 a § brottsbalken inför-
des år 1979. Straffet för den som skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt
att bilden sprids eller som sprider sådan bild är böter eller fängelse i högst
sex månader. I en proposition som regeringen lämnade till riksdagen i de-
cember 1992 föreslås att maximistraffet för detta brott höjs till två år.

Den 9 februari i år svarade jag här i kammaren på några frågor som gällde
sexuella övergrepp mot barn. Bakgrunden till frågorna var bl.a. en mycket
uppmärksammad hovrättsdom. I anslutning till mitt svar redogjorde jag för
att det inom mitt departement just nu utarbetas en promemoria som bl.a.
kommer att behandla frågan om en eventuell kriminalisering av innehav av
barnpornografi. Jag vill dock poängtera att denna fråga är mycket svårbe-
dömd och rymmer ett flertal problem av såväl rättslig som praktisk karaktär.
Bl.a. måste reglerna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundla-
gen beaktas så att en kriminalisering inte skulle strida mot dessa regler. Frå-
gan kräver därför ingående överväganden. Min förhoppning är att prome-
morian skall bli färdig nu under våren. Jag är således för närvarande inte
beredd att ge något definitivt svar på Ingegerd Sahlströms fråga.

Anf. 12 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Allt fler upprörs alltmer över de rappor-
ter som kommer just nu om att barn har utsatts för, och fortfarande utsätts
för, sexuella övergrepp.

Det är riktigt att det är förbjudet med barnpornografiska alster i det här
landet. Trots det tycks det finnas ett ganska stort flöde av bilder, videor och
filmer.

Jag tycker inte att förbud i första hand löser problem, men i det här fallet
tycker jag faktiskt att man bör vara hård och införa en kriminalisering även
för innehav av barnpornografiska alster. Anledningen till detta är att det
måste vara uppenbart för var och en att för att kunna producera dessa alster
utsätts barn för sexuella övergrepp. De som innehar dessa alster måste också
veta vad som har försiggått innan de fått bilderna i sin hand. Dessa männi-
skor måste ta ett ansvar och inse att det är förbjudet att bete sig på det här
viset.

Det sägs i svaret att bl.a. reglerna i tryckfrihetsförordningen och yttrande-
frihetsgrundlagen måste beaktas. Om det här skulle finnas vissa hinder för
att införa en kriminalisering av innehav av barnpornografiska alster, är justi-
tieministern då beredd att ta initiativ för att ändra i dessa förordningar och
lagar?

Anf. 13 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Ingegerd Sahlströms fråga låter väldigt enkel, men den är
mycket komplicerad. Jag vore en dålig justitieminister och en medborgare

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

med dålig känsla för våra grundläggande värden om jag snabbt och enkelt
svarade ja eller nej på frågan om jag är beredd att ändra i grundlagarna.

Grundlagarna ger uttryck för våra grundläggande värden i samhället. Om
vi upptäcker att annan lagstiftning eller förslag till annan lagstiftning står i
strid med grundlagarna, måste vi ta oss en ordentlig funderare på om de står
i strid med viktiga grundläggande värden. Jag hoppas att vi i så fall är överens
om att vi får hitta andra vägar att lösa problemen på, och inte sopa undan
våra grundläggande värden.

Det är fullständigt omöjligt för mig, om jag vill vara något så när seriös,
att enkelt svara på frågan och säga att jag är beredd att ändra grundlagen.
Däremot tycker jag att jag mycket tydligt har markerat min inriktning ge-
nom att departementet har fått i uppdrag att se på möjligheterna att krimina-
lisera innehav. Ett sådant uppdrag hade jag aldrig gett om jag inte anser att
vi måste finna alla tänkbara vägar för att komma åt övergreppen mot våra
barn.

Anf. 14 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Fru talman! Jag uppskattar mycket de initiativ som har tagits. Samhället
måste mycket tydligt markera sin inställning i dessa frågor. Det har vi kanske
gjort tidigare också, men det har inte räckt. Därför måste vi gå ytterligare
några steg.

I början av svaret talas det litet grand om spridningen av barnpornogra-
fiska alster. Jag vet genom kontakter med Huddingepolisen att de har haft
stora svårigheter att få fram bevismaterial, när det gäller de filmer som har
förekommit under senare tid. Man har varit smart nog - om jag får uttrycka
mig så - att klippa filmerna på olika sätt. Då är det inte samma film som
distribueras. Varje film räknas som enstaka, och då är det inte fråga om
spridning, om jag har förstått saken rätt.

Finns den här problematiken med i den promemoria som skall utarbetas?
Är den uppmärksammad där, så att vi kan få svar även på dessa frågor?

Anf. 15 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Vi på departementet följer mycket noggrant inte bara utveck-
lingen inom rättssystemet, utan också utvecklingen bland oss människor ute
i samhället. Vi lägger nog ner mer systematiskt arbete än vad de flesta kan
göra, just på att se hur människor hittar luckor i lagen. Just den fråga som
Ingegerd Sahlström tar upp är uppmärksammad. Jag vet också att man ser
på möjligheter att komma åt detta rena kryphål.

Anf. 16 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Fru talman! Jag har i alla fall en känsla av att vi båda är besjälade av att
komma till rätta med problemen. Vi får väl se på vilket sätt det kommer att
utveckla sig. Jag ser fram emot promemorian. Jag hoppas att den kommer
så snart som möjligt och att man under tiden man arbetar med den, tydligt
talar om för människor vad som anses vara acceptabelt och icke acceptabelt
när det gäller hur vi behandlar våra barn.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1992/93:459 om utredningen om Palmemordet

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Anf. 17 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Hans Göran Franck har frågat mig om jag ämnar vidta någon
åtgärd i anledning av den brottsutredning som bedrivs om mordet på statsmi-
nister Olof Palme.

Hans Göran Franck åberopar att det framförts kritik mot det sätt på vilket
utredningen bedrivs och att det från flera håll ställts krav på att en ny kom-
mission tillsätts.

Jag vill då erinra Hans Göran Franck om att jag den 10 november i fjol
besvarade en fråga med liknande innehåll från Karl Gustaf Sjödin. Under
denna tid har det inte framkommit något nytt som skulle ändra mitt ställ-
ningstagande.

Anf. 18 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det finns enligt min mening starka skäl
att göra en ny grundlig granskning av det sätt brottsutredningen av mordet
på statsminister Olof Palme genomförts. Det har nu gått mer än sju år sedan
mordet förövades utan att något åtal är aktuellt.

Det har framförts delvis mycket stark kritik mot det sätt som utredningen
har bedrivits på. Kritiken rör också vissa spaningsspår som är föremål för
stort intresse från spaningsledningens sida.

I samband med statsminister Olof Palmes dödsdag har det förekommit en
omfattande debatt och genomlysning av saken med utgångspunkt i det mate-
rial som varit tillgängligt i den allmänna debatten.

Även spaningsledningen och andra myndighetspersoner har deltagit i den
här debatten. Spaningsledaren Hans Ölvebro uttalade då att en opartisk
granskning skulle vara av betydelse. Även rikspolischefen Björn Eriksson
har uttalat sig positivt härom.

Den lämpliga tidpunkten för att inleda den här granskningen skulle enligt
Ölvebro vara till hösten i år. Då skulle viss ytterligare utredning ha genom-
förts, och det är av betydelse att denna utredning får ske ostört. Det är fram-
för allt en uppföljning av vad som inträffat efter Edelmankommissionens un-
dersökning som bör göras, men det finns även anledning att granska vad
Edelmankommissionen prövat, i den mån den bygger på uppgifter som se-
dermera visat sig vara felaktiga.

Det är angeläget att granskningen görs av personer som står helt självstän-
diga i förhållande till polis och åklagare och tidigare undersökning. För att
brottsutredningen skall kunna uppnå ett resultat till hösten är det enligt min
mening också viktigt att den tillförs ytterligare resurser.

Anf. 19 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag är helt övertygad om att svenska folket, precis som Hans
Göran Franck och jag, anser att det är viktigt att vi gör allt vad som står i vår
makt för att lösa mordet på tidigare statsminister Olof Palme.

Vi från regeringens sida är inte låsta i vår uppfattning om hur detta arbete
skall bedrivas. Vi kan, som jag sade, emellertid inte i dag se att något nytt
har framkommit.

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Jag vill i det här sammanhanget påpeka för Hans Göran Franck att det i
denna fråga är självklart för regeringen att föra en ständig dialog med före-
trädare för det socialdemokratiska partiet. Jag kan garantera att vi än så
länge har varit helt överens om hur vi anser att arbetet skall bedrivas.

Anf. 20 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Det är bra att justitieministern och jag är helt överens om vik-
ten och betydelsen av detta. Det är också betydelsefullt att man är öppen för
åtgärder som kan vara av betydelse för förtroendet för rättsväsendet. Som
justitieministern vet finns det ju tyvärr nu en del rapporter som tyder på att
förtroendet för rättsväsendet har sjunkit, vilket är mycket beklagligt. Det
gäller att på alla sätt söka reparera detta. Jag tror att frågan om brottsutred-
ningen av mordet på Olof Palme har en viss betydelse i sammanhanget, även
om den betydelsen kanske inte skall överdrivas.

Det är också bra att justitieministern säger att man inom regeringen inte
är låst i sin uppfattning av hur detta arbete skall bedrivas.

Det finns nu en motion i denna fråga, som kommer att behandlas i konsti-
tutionsutskottet. Mitt intryck är att man från socialdemokraternas sida nu är
positivt inställd till att ytterligare en granskning görs.

Anf. 21 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Som jag sade för regeringen en fortlöpande diskussion och en
dialog med det socialdemokratiska partiets partiledning. Vi driver arbetet
på det sätt som vi har varit överens om, och självfallet skall vi fortsätta att
ha en dialog.

Anf. 22 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Utöver vad jag hittills har sagt i debatten vill jag påpeka att
det är av betydelse att spaningsledningen och rikspolischefen på senare tid
har gjort dessa uttalanden. Det är det nya som har kommit till. Det gäller
nu att det förs en diskussion också med dem om den här saken och att man
dessutom försöker klara ut om det behövs några ytterligare förstärkningar
fram till hösten, vilken av spaningsledningen och rikspolischefen bedöms
som en mycket kritisk och viktig tid.

Anf. 23 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag sade det inte tidigare, men det kan vara på sin plats att
påpeka att det inte bara är vi politiker som är involverade i diskussionen.
Även representanter från Rikspolisstyrelsen är involverade och deltar i
denna diskussion.

Anf. 24 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Även om det svar justitieministern skriftligen gav var nega-
tivt, tycker jag att debatten har visat på en positiv och öppen inställning.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1992/93:448 om lotsstationen i Marstrand

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Anf. 25 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Kent Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för
att bibehålla den bemanning i lotsväsendet som även är av betydelse för för-
svaret och sjösäkerheten.

Riksdag och regering styr Sjöfartsverket, liksom övriga affärsverk, genom
mål för verksamheten och ekonomin. För lotsningen är målet att tillhanda-
hålla en säker lotsning till alla hamnar av betydelse. Kravet på effektivise-
ringar och rationaliseringar av statlig verksamhet omfattar även Sjöfartsver-
ket. Verket genomför med den utgångspunkten en successiv anpassning av
lotsorganisationen till sjöfartens ändrade struktur. Servicegraden för sjöfar-
ten skall dock inte förändras.

När det gäller Kent Olssons fråga om bemanningen inom lotsväsendet har
jag inhämtat att Sjöfartsverket ser över vissa bemanningsfrågor inom bl.a.
sjötrafikavdelningen. Arbetet är dock inte klart, och någon rapport förelig-
ger således ännu inte hos Sjöfartsverket. Jag har därför inte någon ytterli-
gare kommentar i frågan.

Anf. 26 KENT OLSSON (m):

Fru talman! Jag skall be att få tacka kommunikationsministern för svaret.

Jag tror att kommunikationsministern och jag är överens om att Sjöfarts-
verket, lika litet som andra verk, kan undgå rationaliseringar och effektivise-
ringar. Det gäller emellertid också att se till att man får en säker lotsning, att
servicegraden inte förändras och att sjösäkerheten kan hållas på den höga
nivå vi har nu. Jag upplever att kommunikationsministern och jag är överens
även om det.

Om man lägger ner den bemannade lotsutkiken i Marstrand kommer det
inom Skagerraks sjötrafikområde att finnas enbart en enda bemannad lot-
sutkik. Mellan Smögen och Marstrand sker varje år ca 8 800 fartygsrörelser
av fartyg på över 50 meter. Många av dessa fartyg har farlig och miljöfarlig
last, exempelvis råolja. Nyttan av att ha kvar lotsutkiken är alltså av miljö-
skäl helt klar. Två lotsstationer måste i det här läget vara bättre än en enda,
vilket skulle bli resultatet av förslaget.

Bortsett från nyttan för miljön gör den här stationen nytta också genom
att risken för olyckor minskar för många yrkesfiskare, som är beroende av
hjälp och assistans. Under fjolåret upptäcktes från lotsutkiken fem olika sjö-
olyckor, som fick ett lyckligt slut tack vare bemanningen i lotsutkiken. Man
räknar med att tolv eller tretton personer kunde räddas till livet på det här
viset.

Jag vill ställa en fråga till kommunikationsministern, även om jag är med-
veten om att han inte helt kan svara på den: Borde det ändå inte finnas möj-
ligheter att genomföra dessa besparingar inom Sjöfartsverket utan att lägga
ner lotsutkiken?

Anf. 27 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Som jag sade i mitt svar pågår det inom Sjöfartsverket en
översyn av de här frågorna. Det finns ännu ingen rapport, det finns inget

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

underlag att ta ställning till. Inte ens generaldirektören har fått in underlag
för ställningstagande i den här frågan.

Som Kent Olsson säger handlar det i det här fallet om en befattning.

Sjösäkerhet är ju oerhört viktig, det har inte minst den senaste tidens svåra
olyckor i Östersjön och på andra håll i världen visat. Vi måste göra allt för
att se till att vi har en bra sjösäkerhet, men frågan är om vi kan lösa de stora
sjösäkerhetsproblemen genom att ha fysiska personer utplacerade vid olika
utkikspunkter, som blickar ut över vattnet.

Vi skall ändå komma ihåg att det i dag finns två utkikar och att man disku-
terar möjligheten att ta bort en. Över den stora delen av Skagerrak sker ändå
icke någon personlig övervakning.

Jag förringar inte detta, men det är inte en lösning på sjösäkerhetsproble-
men. Sjöfartsverket har i uppdrag att ta ett stort samlat grepp på detta och
se till att vi har en väl fungerande sjösäkerhet.

Denna arbetsgrupp håller på med sitt arbete, men den är inte klar. Man
har exempelvis ännu inte haft några diskussioner med de fackliga organisa-
tionerna. Därför tycker jag, fru talman, att det är för tidigt att gå in i en
sakdiskussion om just den fråga som Kent Olsson ställer till mig i dag, även
om den i sig kan vara nog så viktig.

Anf. 28 KENT OLSSON (m):

Fru talman! Jag är medveten om att kommunikationsministern i sakdis-
kussionen inte kan ge de svar som jag skulle vilja ha beroende på att vi är i
ett tidigt stadium. Men samtidigt är många människor nere på kusten oroliga
för miljön. Det är inget tvivel om att om man har haft två lotsstationer och
lotsutkikar och minskar det till en innebär det en försämring även om man
kan fråga sig hur många lotsutkikar man skall ha för att försäkra sig om sjösä-
kerheten.

Kommunikationsministern har gett i uppdrag till en arbetsgrupp att se
över sjösäkerheten. Det känns litet underligt att Sjöfartsverket i det här lä-
get går in och säger att man vill minska antalet lotsstationer från två till en.

Jag vill notera att dessa två lotsutkikar i Brofjorden vid Marstrand i dag
ger ett överskott på 79 miljoner kronor. Jag tycker därför att det är litet an-
märkningsvärt att man minskar antalet lotsstationer från två till en.

Anf. 29 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag konstaterar att Kent Olsson och jag har exakt samma am-
bition, nämligen att se till att vi får en bra sjösäkerhet.

Sjöfartsverket är mycket kompetent i dessa frågor. Verket håller nu på att
se över bl.a. personalfrågor när det gäller lotsutkikarna. Jag avvaktar den
utredningen. Först därefter kanske det är meningsfullt att Kent Olsson och
jag har en ny debatt i frågan.

Anf. 30 KENT OLSSON (m):

Fru talman! Även om kommunikationsministern inte kan ge några defini-
tiva svar, uppfattar jag, eftersom vi har varit överens om att sjösäkerheten
är viktig, att vi så småningom kanske också blir överens om att lotsutkiken i
Marstrand är värd att bevara.

Anf. 31 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Kent Olsson gör nu en övertolkning av mitt svar. Jag kan inte
uttala mig om just lotsutkiken i Marstrand, utan jag avvaktar Sjöfartsverkets
handläggning av denna fråga. När den är slutförd, kan Kent Olsson och jag
ha en ny debatt i denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1992/93:457 om riksväg 60

Anf. 32 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Per Erik Granström har frågat mig om medel är avsatta för
genomfarterna vid Ludvika och Grängesberg och i så fall när i tiden projek-
ten kan genomföras.

Regeringen har nyligen presenterat en proposition om investeringar i tra-
fikens infrastruktur där regeringen bl.a. lämnar förslag om inriktning och
finansiering av framtida investeringar.

Regeringen har därmed försett riksdagen med ett förslag till övergripande
riktlinjer för hur infrastrukturen skall utvecklas och i vilken omfattning de
olika trafikpolitiska delmålen kan tillgodoses. Föreslagna riktlinjer avser
t.ex. den geografiska avgränsningen av det prioriterade vägnätet, det s.k.
stamvägnätet, samt vilken standard de olika stråken i nätet skall uppnå un-
der planeringsperioden 1994—2003.

Beträffande finansieringen föreslår regeringen att investeringarna skall
betalas genom att Vägverket och Banverket får ta upp lån i Riksgäldskonto-
ret inom en av riksdagen beslutad låneram.

Syftet med propositionen är bl.a. att stärka riksdagens och regeringens in-
flytande över investeringsplaneringen och ge dem möjlighet att i betydligt
högre grad än tidigare påverka inriktningen av investeringarna i vägar och
järnvägar.

Det är dock Vägverkets och Banverkets ansvar att inom ramen för riksda-
gens beslut om den angivna investeringsinriktningen och inom angiven låne-
ram välja ut de enskilda objekten och upprätta investeringsplaner. I vilken
mån som medel kommer att avsättas för nämnda genomfarter avgörs där-
med i och med att dessa planer upprättas.

Anf. 33 PER ERIK GRANSTRÖM (s):

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Jag är väl
medveten om Vägverkets roll när det gäller prioriteringar av vägobjekt. Min
avsikt med frågan var dock att få ett klarläggande av hur man skall tolka
de angivna prioriteringarna i propositionen. Min förhoppning var också att
svaret skulle ge ett klart besked om huruvida kommande prioriteringar kan
tolkas så att förbifarter på besvärliga avsnitt prioriteras före övriga delar i
det stamvägnät som föreslås i propositionen. Detta har jag inte kunnat läsa
mig till i nämnda proposition.

Vägverket och Banverket har att välja ut projekt. I ett vägbyggnadssam-
manhang är det också ett omfattande planeringsarbete. Planfrågor skall lö-

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar pä frågor

sas av såväl Vägverket som kommuner. I nu rådande arbetsmarknadssitua-
tion är det, som jag ser det, mycket angeläget att komma i gång med objekt.
Därför är det också min mening att det bör vara klara direktiv om hur en
sådan prioritering bör göras.

Min följdfråga är: Ger propositionen sådana klara besked som möjliggör
för kommuner och Vägverket att nu snabbt sätta i gång projekteringsarbe-
tet?

Anf. 34 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Syftet med den proposition som lades fram förra måndagen
var just att riksdagen skall få ett ökat inflytande över planeringen av de stra-
tegiska väg-och järnvägsinvesteringarna under de kommande tio åren.
Denna proposition har riksdagen nu på sitt bord. Regeringen avvaktar ett
beslut i den frågan.

Därefter kommer alltså Vägverket och Banverket att upprätta genomför-
andeplaner för detta. Vilka kriterier som man har när man tar fram dem,
kan jag inte exakt svara på. Men man tittar bl.a. på att man får så mycket
som möjligt färdigt av olika stråk. Man kommer naturligtvis att ta de mest
samhällsekonomiskt lönsamma projekten först. Samhällsekonomi innebär
bl.a. det som Per Erik Granström var inne på, nämligen sådant som innebär
att man t.ex. kan minimera antalet trafikolyckor. I detta sammanhang är jag
övertygad om att denna typ av förbifarter kommer att komma mycket högt
upp på prioriteringslistan.

Jag kan emellertid i dag inte ge något svar på detta helt enkelt därför att
jag ännu inte har fått in något underlag från Vägverket och Banverket. Väg-
verket och Banverket avvaktar riksdagens ställningstagande till den proposi-
tion som regeringen har lagt fram.

Anf. 35 PER ERIK GRANSTRÖM (s):

Fru talman! Jag kan bara konstatatera att det finns en ambition att i fram-
tiden prioritera besvärliga vägavsnitt.

Det som dock bekymrar mig något är att denna typ av frågor om priorite-
ringar och planfrågor tar tid. Min förhoppning är naturligtvis att vi snabbt
kommer till skott så att vi får i gång projekt.

Anf. 36 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Per Erik Granström tar upp två konkreta förbifarter på riks-
väg 60. Det är mycket svårt för mig att veta var dessa ärenden befinner sig i
planhänseende i dag. Är de färdiga att startas? Finns det fastställda arbets-
planer? Har man löst markfrågor? Det är inte detta som riksdagen nu skall
ta ställning till utan det är vilka nationella stråk som vi skall satsa på. Däref-
ter får man se vilka projekt som är färdiga att köra i gång omedelbart. De
kommer att startas omedelbart. De som ligger längre bak i planeringen ge-
nom att man inte har löst planfrågor etc. kommer med nödvändighet att star-
tas något senare.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1992/93:433 om blankningsaffärer

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Anf. 37 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Kjell Ericsson har frågat mig om regeringen kan tänka sig att
vidta lagändringar vad gäller blankningsaffärer.

Det kan kanske vara lämpligt att jag först förklarar för de ledamöter som
inte närmare följer aktiehandeln vad en blankningsaffär är.

På den svenska värdepappersmarknaden skiljs mellan äkta och oäkta
blankning. Utmärkande för den äkta blankningen är att man säljer värde-
papper som man fått med förfoganderätt genom en försträckning. Man bru-
kar i dessa fall, något oegentligt, säga att man säljer lånade värdepapper.
Oäkta blankning innebär en försäljning av värdepapper som man över hu-
vud taget inte innehar eller förfogar över. Vid den oäkta blankningen utnytt-
jas det tidsglapp som normalt finns mellan avslutet av affären och leveransen
av värdepapperen eller registreringen av affären i ett kontobaserat system.
Under denna tid införskaffar säljaren värdepapperen i fråga.

I den tidigare lagstiftningen för fondkommissionärer fanns ett förbud för
dessa att göra blankningsaffärer eller att medverka i sådana affärer. Förbu-
det avsåg äkta blankning. Något förbud mot den andra formen av blankning
har inte funnits i lagstiftningen. När blankningsförbudet infördes år 1979 an-
gavs som skäl att Stockholms fondbörs hade ett alltför begränsat material
av fondpapper tillgängligt för omsättning. Dessutom ansågs att det förekom
utpräglat spekulativa inslag i blankningsaffärer och att den part som hade
närmare kännedom om marknadsläget hade ett övertag i förhållande till sin
motpart.

Efter förslag av Värdepappersmarknadskommittén togs blankningsförbu-
det bort när den nya lagen om värdepappersrörelse kom i augusti 1991. Skä-
len för ett förbud ansågs då inte längre hållbara. I motiven till den nya lagen,
som ersatte 1979 års fondkommissionslag, framhölls i huvudsak följande om-
ständigheter till stöd för att häva blankningsförbudet:

- Antalet börsbolag och börsomsättningen hade ökat väsentligt under
1980-talet.

- Spekulativa inslag förekommer i all värdepappershandel och är inget spe-
cifikt för blankningsaffärer. Att som vid blankning försöka tjäna pengar
på en nedåtgående marknad är i sig inte mer spekulativt än att göra det
vid en uppåtgående. Att den som är välinformerad om marknaden har
ett övertag gäller generellt och är inte heller något unikt för blankningsaf-
färer.

- Det finns andra finansiella instrument på värdepappersmarknaden som
också kan ge ett positivt utfall vid fallande aktiekurser, t.ex. köp av sälj-
optioner eller en terminsaffär.

- Blankning är tillåtet på betydande värdepappersmarknader utomlands.
Det är olämpligt att i en alltmer internationaliserad värdepappersmark-
nad vidmakthålla ett förbud i Sverige för blankning.

- Det är inte förbjudet för andra aktörer än fondkommissionärer att göra
blankningsaffärer.

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Samtidigt med att blankningsförbudet upphävdes infördes i den nya lagen
om handel med finansiella instrument ett krav på skriftligt avtal vid bl.a. lån
av värdepapper. Kravet gäller avtal som ingås av företag som står under Fi-
nansinspektionens tillsyn. Denna regel kompletteras av Finansinspektionens
föreskrifter om värdepapperslån. I dessa föreskrifter finns en detaljerad
uppräkning av vad som skall vara reglerat i ett låneavtal. Bl.a. skall det
framgå hur stor säkerhet som låntagaren måste ställa för lånet och för vilket
ändamål de lånade värdepapperen skall användas. Föreskrifterna anger
också vad för slags tillgångar som får användas som säkerhet. Förutom lå-
neavtalet skall också en avräkningsnota upprättas. Yrkesmässig förmedling
av aktielån får utföras bara av företag som har tillstånd av Finansinspektio-
nen för sådan verksamhet, dvs. värdepappersinstitut. Dessa står under till-
syn av inspektionen.

I Värdepappersmarknadskommitténs förslag till ny börslag fanns en före-
skrift om att det av en anmälan om avslut som en börsmedlem gör till en
börs skulle framgå om det var en blankningsaffär. Någon sådan regel fördes
emellertid inte in i den nya börslagstiftning som trädde i kraft vid årsskiftet.
Motiveringen för detta var att sådana detaljer i börsmedlemmars och andras
anmälningsskyldighet till en börs borde bestämmas av börsen. Detta skall
ses mot bakgrund av dels att börslagen har karaktär av ramlagstiftning, dels
att det i lagen ställs ett generellt krav på att handeln vid en börs skall präglas
av god genomlysning. Det ankommer på varje enskild börs att bestämma
detaljerna i anmälningsskyldigheten och i vad mån sådana uppgifter skall of-
fentliggöras. Finansinspektionen, som utövar tillsynen över börserna, har att
bevaka att börsen iakttar genomlysningskravet.

Som Kjell Ericsson påpekar har frågan om en redovisning av volymen
blankningsaffärer i aktiehandeln vid Stockholms fondbörs uppmärksammats
i pressen. Någon sådan redovisning förekommer inte i dag. Vid OM Stock-
holm som har en marknadsplats för aktielån redovisas emellertid utestående
volymer aktielåneavtal. Volymen redovisas separat för vart och ett av det
trettiotal börsbolag vilkas aktier ingår i OM:s aktielånemarknad.

Offentlig information saknas alltså om de aktielån som inte förmedlas ge-
nom OM:s lånemarknad. Det bör dock uppmärksammas att lån av aktier
kan ske för andra ändamål än blankning.

1 flera tidningsartiklar har framförts krav på en fullständigare redovisning
av aktielånen och blankningsvolymerna i syfte att få till stånd en bättre ge-
nomlysning av aktiemarknaden. Det hävdas att det nu är endast ett fåtal ak-
törer som känner till huruvida det är lånade aktier som används vid aktiehan-
deln på Stockholms fondbörs och att dessa aktörer därför har ett informa-
tionsövertag som kan utnyttjas. Detta menar man kan skada tilltron till ak-
tiemarknaden. Det är sådana farhågor som Kjell Ericsson också ger uttryck
för.

Jag håller naturligtvis med om att en utökad redovisning av aktielånen be-
hövs för en god genomlysning av aktiehandeln. Nu vet jag att fondbörsen
tillsammans med Finansinspektionen och Fondhandlarföreningen just har
inlett ett arbete med att ta fram regler som skall förbättra redovisningen av
aktielånen. Sådana regler lär kunna vara klara före halvårsskiftet. Jag utgår
från att det initiativ som tagits resulterar i en lösning som tillgodoser börsla-

gens krav på god genomlysning av börshandeln. Det är Finansinspektionens
sak att bevaka detta.

Det har nu gått ett och ett halvt år sedan blankningsförbudet hävdes. Min
uppfattning är att det under denna period inte framkommit sådana omstän-
digheter att beslutet att ta bort förbudet skulle behöva omprövas eller att
möjligheterna att göra blankningsaffärer skulle behöva förenas med sär-
skilda restriktioner.

Kjell Ericsson hävdar att lagstiftningen i fråga om blankningsaffärer skulle
vara strängare i andra länder. Som exempel nämner han USA och Storbri-
tannien. I dessa länder är det - liksom här i landet - tillåtet att blanka både
genom att låna värdepapper och genom att sälja värdepapper som man inte
förfogar över. Vissa krav på redovisning av blankningsvolymen vid börserna
förekommer dock. Av vad jag nyss sagt framgår att en sådan redovisning
snart kommer att finnas även i Sverige.

Mitt svar på Kjell Ericssons fråga är att regeringen för närvarande inte
avser att föreslå några lagändringar vad gäller blankningsaffärer.

Anf. 38 KJELL ERICSSON (c):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för detta mycket fylliga och informativa
svar på min fråga. Orsaken till att jag ställde frågan är de uppgifter som fun-
nits i pressen under senare tid. Jag har ingen uppfattning om huruvida det
varit några fel med de affärer som förekommit, men också rykten kan skada
marknaden.

Blankningsaffärerna har blivit vanliga på senare tid, efter det att de har
blivit tillåtna, men som framgår av svaret behöver det inte vara något oegent-
ligt i detta. Men blankning i större skala kan få kursdrivande effekter och
ge stora vinster. Om det skulle förekomma oegentligheter i samband med
blankningen, kan det skada tilltron till börsen och till det finansiella syste-
met. Det kan också skrämma bort aktieägare.

Mot bakgrund av de åtgärder som har redovisats i det mycket fylliga sva-
ret, bl.a. det som Fondbörsen, Finansinspektionen och Svenska fondhand-
larföreningen är i färd med att göra, är jag nöjd med svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1992/93:435 om skatteuppbörden m.m.

Anf. 39 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Harry Staaf har mot bakgrund av en rapport från Riksgälds-
kontoret och Riksrevisionsverket om betalningstidpunkter för statliga me-
delsflöden frågat hur finansministern tänker hantera de förslag som lagts
fram i denna.

I rapporten föreslås bl.a. att redovisning och uppbörd av mervärdesskatt
skall ske varje månad i stället för varannan och att inbetalning av preliminär
A-skatt och arbetsgivaravgifter skall göras den 3 i varje månad i stället för
den 18 samt att inbetalning av preliminär F-skatt skall göras den 3 i varje
månad i stället för den 18 varannan månad.

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 76

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Harry Staaf hävdar att motivet till de föreslagna förändringarna är att sta-
ten skall kunna göra räntevinster. Lika stor som räntevinsten blir för staten
blir ränteförlusten för de företag som har att administrera uppbörden åt sta-
ten. Företagens administration kommer att öka. Arbetet i regeringskansliet
är fördelat så att det är jag som skall besvara frågan.

Inledningsvis vill jag nämna att den rapport som Harry Staaf hänvisar till
omfattar inte bara inbetalningar till staten utan även statliga utbetalningar.
De delar av rapporten som Harry Staaf nämnt behöver utredas vidare. Jag
har efter regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utredare som skall
se över uppbördslagstiftningen. I samband med denna översyn kommer även
frågan om betalningstidpunkter att tas upp. Utredningsarbetet skall vara av-
slutat före utgången av år 1994, men frågan om betalningstidpunkter bör be-
handlas med förtur. Jag är inte beredd att nu ta ställning till de förslag som
Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket lagt fram i sin rapport.

Jag vill dock nämna att de förslag som läggs fram i rapporten grundas på
de principer vid prövning av tidpunkter för statliga betalningar som angavs i
budgetpropositionen 1992. Bl.a. skall in- och utbetalningstidpunkter väljas
så att statens räntekostnader minimeras. Vid det slutliga ställningstagandet
måste emellertid hänsyn också tas till effekterna för företagen. En övergri-
pande målsättning för regeringens politik är att förbättra villkoren för före-
tagande - inte minst vad avser mindre och medelstora företag.

Anf. 40 HARRY STAAF (kds):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag tolkar det mycket positivt.
Med den handläggning som statsrådet anvisar ges ju möjlighet att beakta den
oro som onekligen finns ute bland företagen inför hur man likviditationsmäs-
sigt skall klara morgondagen.

Ett direkt genomförande av de framlagda förslagen skulle ställa krav på
ökad likviditet i företagen. Det är för närvarande svårt för många företag att
klara en ökning av likviditeten, inte minst med tanke på att bankerna är
ganska kärva. Till detta kommer att många företag nu råkar ut för att deras
kunder begär längre kredittider, upp till 60 dagars kredit. Också det an-
stränger likviditeten.

Det kan vidare på momssidan bli visst administrativt merarbete för en del
företag om man förtätar inbetalningarna. Även om rapporten grundar sig på
ett riksdagsbeslut tycker jag att företagen bör få någon form av kompensa-
tion för att de tar på sig en stor del av skatteuppbörden. Som sagt menar jag
emellertid att dessa frågor med den handläggning som är skisserad fått en
rimlig belysning. Än en gång tack för svaret!

Anf. 41 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag delar naturligtvis, speciellt i dagens situation, Harry
Staafs oro och försäkrar att regeringen, som jag sade, kommer att väga in
situationen för näringslivet och för företagen vid den slutliga bedömningen
av denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1992/93:437 om en kreditmarknadsnämnd

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Anf. 42 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Stefan Attefall har frågat statsrådet Per Westerberg om rege-
ringen är beredd att verka för att en kreditmarknadsnämnd inrättas med
syfte att genom uttalanden om god banksed påverka praxis inom kreditvä-
sendet vad gäller uppsägning av lån, krav på tilläggssäkerhet, borgensfrågor
m.m.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Jag har tidigare i olika sammanhang slagit fast att det måste vara upp till
bankerna själva att bedöma om en kredit skall lämnas. Jag har förståelse för
Attefalls synpunkt att det finns en risk att den finansiella krisen leder till att
bankerna i sin allmänna försiktighet går för långt i åtstramningen av kredit-
givningen. Jag har också vid flera tillfällen för företrädare för bankerna på-
pekat vikten av att inte vara alltför försiktig i detta avseende. I propositionen
om bankstöd har regeringen också betonat vikten av att bankerna ges ekono-
miska förutsättningar att fullgöra sin uppgift som kreditgivare.

Jag har även förståelse för Attefalls oro över bankernas agerande i nuva-
rande svåra situation i fråga om uppsägning av lån och krav på tilläggssäker-
heter m.m. Jag är väl medveten om att det kan finnas ett behov av riktlinjer
om vad som är god banksed på detta område. Riksdagen har också begärt
att frågan om en allmänhetens bankombudsman utreds. Även Finansinspek-
tionen har tagit initiativ till diskussioner med bankernas branschorganisation
om förutsättningarna att bilda en rådgivningsbyrå för kredittagare på mot-
svarande sätt som finns på försäkringsområdet.

Jag förutsätter att de diskussioner som nu pågår kommer att leda till att
dessa frågor klarläggs. Om så inte skulle bli fallet får det prövas om lagstift-
ningsåtgärder skall vidtas inom området.

Då Stefan Attefall, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Roland Lében i stället
fick delta i överläggningen.

Anf. 43 ROLAND LÉBEN (kds):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag möter i svaret visserligen
förståelse för problemet, men tiden rinner ändå i väg. De problem som en
kreditmarknadsnämnd behöver ta sig an är faktiskt akuta. Redan i dag kan
man rada upp exempel på företag, inte bara enmansföretag utan företag med
flera anställda, där bankerna dragit in krediter trots att man inte fallerat med
betalningarna. Jag känner även till exempel på företagare som har drivits till
personlig konkurs med familjetragedier som följd.

Det finns mot denna bakgrund enligt min mening fog för att gå till hand-
ling i denna fråga och inte låta tiden löpa i väg för långt. Det finns behov -
med råge - på detta område. Visst skall en hel del vara upp till bankerna,
men jag kan ge skäl både för och emot detta. Mycket var upp till bankerna
också under 80-talet, och vi vet hur det sedan har gått.

Det är viktigt att vi i samhället sätter upp vissa ramar och försöker ange

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

vissa etiska riktlinjer. En kreditmarknadsnämnd skulle kunna ge oss snab-
bare beslut och vägledning än eventuella försök till lagstiftning. En sådan
nämnd skulle tillskapa en kanal för att sakligt behandla det missnöje som
annars behandlas enbart i kvällspress och liknande. Redan det faktum att
det skulle finnas ett sådant här organ att vända sig till skulle med största san-
nolikhet bidra till en form av självsanering, vilket är viktigt. Det skulle också
kunna inverka på kapitalförsörjningen, vilket är betydelsefullt inte minst i
detta konjunkturläge.

Jag skulle vilja få litet mer av klarlägganden från statsrådet huruvida han
är beredd att ta initiativ och mera ta fasta på dessa behov.

Anf. 44 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Det är naturligtvis att föredra om branschen själv agerar till-
sammans med Finansinspektionen. Det går snabbare. För att regeringen
skall kunna inrätta en nämnd med angivna uppgifter krävs en lagstiftning och
behandling på sedvanligt sätt. Enligt min bedömning skulle det ta längre tid
än att gå fram på detta sätt.

Jag kan vidare mycket väl hålla med om att man inte skall sätta upp 80-
talet som något föredöme när det gäller kreditbeslut i olika avseenden. Men
staten skall inte göra mer än sätta upp ramar genom lagstiftningen och agera
i bankstödsfrågor på ett sådant sätt att vi får både snabbhet och effektivitet
samtidigt som kostnaderna minimeras. Därigenom skapar vi ett underlag för
en vettig och sunt fungerande bankverksamhet. Staten skall inte gå längre.

Skulle staten involvera sig alltför mycket och börja lägga sig i kreditbeslut,
kommer vi för långt in i ett planekonomiskt tänkande, och jag är övertygad
om att ingen av oss är intresserad av det. Erfarenheterna av staten som bank-
ägare är inte de allra bästa, vilket vi kan se t.ex. när det gäller Nordbanken.

Anf. 45 ROLAND LÉBEN (kds):

Fru talman! Det är inte alls fråga om något slags planstyrning utan om att
ha en instans som på ett bra sätt kan ange etiska och andra riktlinjer. I Lind-
beckrapporten konstateras ju att man efter finanskrisen måste tillse att vi får
en på sikt fungerande kapitalmarknad, att det är risk för att bankerna blir
överdrivet försiktiga och att det är viktigt att uppnå goda förutsättningar för
en flexibel och konkurrensorienterad finansmarknad med en mångfald av
aktörer och finansiella instrument. Man talar om att det är risk för att ban-
kerna snarare minskar sin utlåning efter den senaste tidens skräckupplevel-
ser.

Jag gläder mig åt att statsrådet och flera andra har sagt att man inte skall
lämna någon möda ospard för att få tillbaka skattebetalarnas pengar i bank-
systemet och beivra brottsligheten, men jag skulle vilja se litet mer av denna
energi och beslutsamhet i just denna fråga.

Anf. 46 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! En av de viktigaste uppgifter som vi nu har för att förbättra
förutsättningarna för en bra kreditförsörjning är att snabbt hantera bank-
stödsfrågorna. För att ta ett aktuellt exempel kan jag nämna behovet av att

så snabbt som möjligt komma fram till ett beslut rörande SE-bankens situa-
tion.

Jag tror och hoppas att det bästa i denna fråga är att inledningsvis pröva
möjligheterna att inrätta en rådgivningsbyrå uppbyggd på det sätt som disku-
teras mellan inspektionen och branschorganisationerna.

Anf. 47 ROLAND LÉBEN (kds):

Fru talman! Jag tackar så länge för det beskedet. Vi får väl anledning att
återkomma i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1992/93:440 om redovisningen av valutaförlusten

Anf. 48 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Bert Karlsson har frågat mig om vad jag avser att göra för att
skapa förutsättningar för att livskraftiga företag inte enbart på grund av den
svenska kronans depreciering skall behöva gå i konkurs.

Finansministern har inom loppet av en vecka besvarat två frågor från
Claus Zaar, en av Bert Karlssons partikamrater, om småföretagens situation.
Jag ber att få hänvisa till svaret på dessa frågor.

Det väsentliga för företagen är sammanfattningsvis att det förs en bra eko-
nomisk politik. När det särskilt gäller skattepolitiken viil jag understryka att
en rad åtgärder vidtagits för att sänka eller avskaffa tillväxthämmande skat-
ter. Som aviserats i finansplanen avser regeringen att fortsätta detta arbete.
Ett kommande förslag om ändringar i företagsbeskattningen innefattar bl.a.
att nya beskattningsregler skall gälla för enskilda näringsidkare och handels-
bolag fr.o.m. den 1 januari 1994.

Så till reglerna om likvidationsplikt och innehållet i god redovisningssed,
som Bert Karlsson särskilt pekar på.

Med hänsyn till hur arbetet är fördelat inom regeringen är det egentligen
statsrådet Laurén som skall svara i dessa delar. Jag kan emellertid nämna
att Företagarnas Riksorganisation i en skrivelse aktualiserat de problem som
Bert Karlsson tar upp och bl.a. föreslagit ändrad lagstiftning. Regeringen
har därför beslutat att överlämna skrivelsen till de kommittéer som för när-
varande gör en översyn av bl.a. dessa regler, nämligen Aktiebolagskommit-
tén (Ju 1990:08) och Redovisningskommittén (Ju 1991:07).

Anf. 49 BERT KARLSSON (nyd):

Fru talman! Det är jättebra att man sätter i gång denna process. Varje dag
dör svenska företag. Tyvärr försvinner också innehållet i företag bort från
Sverige, till Polen och andra låglöneländer. Det är oerhört viktigt att vi ser
till att förutsättningar för friska företag finns. Det handlar här om pappers-
förluster. Det är väl positivt att man har satt i gång en process, men jag tycker
att Bo Lundgren och andra som har inflytande skall tillse att den också går
snabbt.

Regeringen betonar att det för att vi skall klara krisen i Sverige också bc-

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svarpå frågor

hövs företagare och företag som kan fungera. Jag tycker att det är onödigt
att företag skall gå i konkurs genom följdverkningar som man inte har tänkt
på. En av orsakerna till det som sker är att regeringen hela tiden hävdade att
man skulle hålla kronans värde uppe.

Många trodde på detta. De placerade inte om pengarna, utan de lät ut-
landslånen finnas kvar. Därför tycker jag att det är oerhört angeläget att pro-
blemet åtgärdas snabbt. Snabbt är inte fråga om ett år, som det ofta är i riks-
dagen. Det är på sin höjd fråga om månader.

Anf. 50 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Låt oss hoppas att det i första hand är fråga om pappersförlus-
ter. Skulle kronans värde stå kvar på den nivå den har för närvarande, eller
det blir en depreciering, är det inte fråga om en pappersförlust. Förr eller
senare har en faktisk förlust uppstått till följd av kronans fall.

Det här är ett problem som vi måste fundera över, liksom alla andra pro-
blem som finns i jobbet med att skapa ett bra företagarklimat. I den frågan
är vi helt överens. Där lider vi naturligtvis av de senaste två decenniernas
försyndelser. De skapar värre problem för ekonomin i dess helhet.

En av de viktigaste sakerna för oss är att se till att deprecieringen av kron-
kursen inte blir för stor. Jag kan bara notera att den debatt som för närva-
rande förs om den ekonomiska politiken i riksdagen, och de problem som
finns vad gäller riksdagspartiernas ställningstagande, väsentligt skadar de
mindre företagens situation. En stabilitet där man kan lita på åtaganden från
olika partier i riksdagen skulle väsentligt förbättra förutsättningarna för att
minska belastningen på de mindre företagen.

Anf. 51 BERT KARLSSON (nyd):

Fru talman! Förutsättningarna för att vi skall få en förändrad och stark
krona är att svenska folket tror på att besparingarna leder till något. Men de
måste vara rättvisa. Alla måste vara med och spara - inte bara några få. Jag
tror att vi är ganska överens om riktlinjerna i stort, utom när det gäller frågan
om rättvisa besparingar. Jag hoppas verkligen att kronans värde är helt an-
norlunda om två år. Det är nämligen en förutsättning för att vi över huvud
taget skall klara oss i det här landet.

Men att anklaga Ny demokrati för att skapa denna oro är att gå litet väl
långt. I dag har vi en minoritetsregering. Det fordras faktiskt en majoritet
för beslut. Om man respekterar demokratin, förutsätter det att man pratar
med någon för att få denna majoritet. Det är just det vi nu diskuterar. Det
är inte bara Ny demokrati som har ansvaret för detta.

Anf. 52 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Vi diskuterar nu valutakursens påverkan på de mindre företa-
gen. Det är alldeles uppenbart att det som har inträffat den senaste veckan
har skadat de mindre företagen i det här avseendet.

Det är självklart att vi skall restaurera svensk ekonomi med en så rättvis
profil som det över huvud taget är möjligt att uppnå. Men det skall ske med
korrekta åtgärder. En förutsättning för att få en stabilitet och förtroende
utomlands för kronan är naturligtvis att det finns en förutsebarhet. Jag inser

fuller väl att en minoritetsregering har att skaffa sig en majoritet på ett eller
annat sätt för sina förslag i riksdagen. Men en förutsättning för att ha förutse-
barhet är att man åtminstone vet att partier står för de förslag de själva för
fram.

Anf. 53 BERT KARLSSON (nyd):

Fru talman! Det här är kanske ett lämpligt tillfälle att ta upp denna fråga.
Det har tydligen blivit en diskussion om frågan om delpensionen.

Anf. 54 TALMANNEN:

Frågan gäller redovisningen av valutaförlusten vid utlandslån.

Anf. 55 BERT KARLSSON (nyd):

Fru talman! Men Bo Lundgren gick faktiskt in på denna fråga, och då
måste jag få ha rätt att svara på den.

Vi har då frågan om det s.k. sveket. Det fanns faktiskt ingen överenskom-
melse. En överenskommelse träffas mellan två parter, inte mellan en part.
Den dag ni är beredda att prata skall vi i Ny demokrati se till att förhandla
på lika villkor. Då skall vi hålla våra överenskommelser. Det kan jag gå i god
för.

Anf. 56 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag beklagar om jag har lett debatten in på fel spår. Jag för-
sökte vara så generell som möjligt. Jag tänker inte heller svara på den kon-
kreta frågan. Jag konstaterar att valutakursen i det läge vi har med en fly-
tande krona är något som påverkar förtroendet inte bara för regeringens po-
litik utan också för möjligheterna att föra den politiken i riksdagen. Där har
naturligtvis riksdagspartierna sitt ansvar.

Anf. 57 BERT KARLSSON (nyd):

Fru talman! Jag hoppas att Ny demokrati skall få fungera som ett likvär-
digt parti i riksdagen och att demokratin respekteras.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1992/93:450 om lånefinansieringen av småhus

Anf. 58 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Catarina Rönnung har frågat mig vad jag avser att göra för
att komma till rätta med de problem som bottenlåneinstitutens otillräckliga
lånefinansiering av småhus skapar för trähusbranschen.

Det måste föreligga tre grundläggande förutsättningar för att kunna låne-
finansiera bostadsbyggande. För det första: kreditinstituten måste ha pengar
att låna ut. För det andra: det måste finnas en rimlig balans mellan den totala
produktionskostnaden och värdet av den färdigbyggda bostaden. För det
tredje: låntagaren måste vara kreditvärdig.

Den ekonomiska politik som bedrevs under främst 1980-talet har skapat

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svarpå frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

stora problem att uppfylla dessa tre förutsättningar. Genom att tillåta en spe-
kulationsekonomi med högt inflationsläge blåstes fastighetspriserna och kre-
ditgivningen till dem upp till alltför höga nivåer.

1980-talets politik har nu resulterat i en rejäl ekonomisk baksmälla med
bl.a. ohållbara skillnader mellan produktionskostnader och värdet på den
färdigbyggda fastigheten, höga realräntor och hög arbetslöshet. Följden har
blivit synnerligen stora kreditförluster i banksystemet och avsevärt försäm-
rade möjligheter för kreditinstituten att lånefinansiera bl.a. bostadsbyggan-
det.

Catarina Rönnung frågar nu vad jag avser att göra för att komma till rätta
med dessa problem. Jag uppfattar frågan som att vi är överens om att det är
den borgerliga regeringen som nu måste komma till rätta med de problem
som 1980-talets politik ställt till med. Som jag framhållit tidigare i olika sam-
manhang måste vi för att lösa dessa och andra problem föra en sådan ekono-
misk politik som leder till lägre produktionskostnader, lägre räntor och en
fortsatt låg inflation.

Samtidigt pågår som bekant ett omfattande arbete med att komma till
rätta med de akuta problemen på kreditmarknaden. I det arbetet ingår olika
generella åtaganden från statens sida som syftar till att trygga kreditförsörj-
ningen till olika sektorer, även bostadssektorn. Dessutom bidrar staten till
finansieringen av bostadsbyggandet genom att ställa kreditgarantier för en
del av lånet. Från kreditinstituten har också getts besked om att de medver-
kar i lånefinansiering i den utsträckning som är möjlig för dem med hänsyn
till kravet på rimliga säkerheter i fastigheten och på att låntagaren är kredit-
värdig.

Anf. 59 CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

För ett par år sedan arbetade 6 000 personer i svensk trähusindustri. Före
årets slut beräknas antalet anställda, kollektivanställda och tjänstemän in-
räknade, vara under 1 000. 75 % av det tidigare antalet anställda är i dag
arbetslösa.

I Jönköpings län, själva hjärtat i landets småhustillverkning, finns 258 kol-
lektivanställda kvar i trähusproduktionen. Träfacken i Vetlanda och Nässjö
har 855 medlemmar som får ersättning från A-kassan. 500 omfattas av ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder.

Ar 1990 tillverkades 24 120 småhus i landet. I år beräknas antalet till
4 000 - högt räknat. Tre låneansökningar har influtit till rikets samtliga läns-
bostadsnämnder angående räntebidrag i enlighet med 1993 års regler.

Jag anklagar regeringen för att för snabbt och för drastiskt ha skurit ned
subventionerna till nybyggnationen. Detta har haft en förödande inverkan
på marknaden och på bottenlåneinstitutens vilja att bevilja lån. Ingen indu-
stri någonsin i Sverige har rutschat så snabbt utför som småhusindustrin -
teko- och varvsindustrierna inräknade.

Vid en konferens i år med branschen meddelade statsrådet att han skulle
ingripa först när situationen blev katastrofal. Är inte detta katastrof, Bo
Lundgren?

Anf. 60 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Vi har en mycket besvärlig situation i svensk ekonomi. För
att kunna komma ur denna situation måste man kunna definiera och ta itu
med de grundläggande problemen, dvs. vad som inträffade under 70- och 80-
talen.

Vi har haft en överhettning på bygg- och bostadsmarknaden som har ska-
pat en situation där bl.a. produktionen har blivit så stor att den har blivit
ryckig och ojämn och har skapat problem för fortsatt produktion på en rimlig
nivå. Dessutom har kostnadsutvecklingen gjort att produktionskostnaden i
realiteten ofta överstiger det faktiska värdet, dvs. vad man är beredd att be-
tala för boendet. Det här är det grundläggande problemet.

Problemet kan hanteras bl.a. genom att se över subventionerna. Vi måste
t.ex. se över frågan om statens underskott för att få ned ränteläget.

Jag konstaterar att Catarina Rönnung rimligen måste föra den diskussio-
nen i den socialdemokratiska riksdagsgruppen, eftersom krisuppgörelsen i
september i fjol såvitt jag kan förstå innebar att Socialdemokraterna, genom
de ytterligare besparingar i beståndet som föreslogs, insåg att det faktiskt
krävs neddragningar av de subventioner och system som man själv har inrät-
tat och som har skapat det problem som vi i dag upplever.

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Anf. 61 CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! Folkpartiets samtliga statsråd gick i går ut till offentligheten
med att de nöjde sig med en lägre sänkning av räntesubventionen, dvs. 2
miljarder kronor i stället för 3 miljarder kronor. Pengar skulle i stället till-
föras statskassan genom en med 0,1 % höjd fastighetsskatt. Kommer Bo
Lundgren att lyssna på chefen i sitt eget departement i den här frågan? Eller
kommer Bo Lundgren att sitta och passa, för att se på hur branschen förblö-
der, inte långsamt utan snabbt?

Anf. 62 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! I den fråga som vi nu diskuterar, nämligen subventionerna i
beståndet, konstaterar jag att Socialdemokraterna och regeringen träffade
en uppgörelse i september i fjol. Överensskommelsen innebar att ungefär
3 miljarder kronor skulle sparas under 1994. Det gällde alltså besparingar.
Skattehöjningar är inga besparingar. Skattehöjningar kan liksom bespa-
ringar få effekter i den finansiella sektorn via bostadsbeståndet, om betal-
ningsförmågan urholkas på ett sådant sätt att företagen åsamkas kostnader
och om det uppstår problem som påverkar det finansiella systemet.

Mot den bakgrunden kan det finnas anledning att fundera kring hur bespa-
ringen skall utformas. Att genomföra en fastighetsskattehöjning löser inga
problem, utan det skapar nya problem med tanke på att också det gamla
beståndet, det utan räntesubventioner, påverkas värdemässigt vid en ytterli-
gare fastighetsskatt. Om man vidtar en förändring i det här avseendet - av-
sikten är naturligtvis att diskutera detta med Socialdemokraterna på det sätt
som överenskommits-börman tänka sig en uppdelning i tiden av subventio-
nerna, inte en skattehöjning som är på tvärs mot vad som är rätt för Sverige
och för svensk ekonomi.

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Anf. 63 CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! Jag anser att det råder delade meningar i regeringen om hur
man skall gå till väga. De 3 miljarder som Bo Lundgren talade om var ju en
del av frukten av en mycket stor överenskommelse. Men vi socialdemokra-
ter har flerfaldiga gånger sagt att vi hellre ser en höjning av fastighetsskatten,
eftersom den drabbar hela produktionen, inte bara nyproduktionen.

Det är en hopplös pedagogisk uppgift att förklara för folk varför inte bot-
tenlåneinstituten och bankerna i dag lånar ut pengar till folk med ordnad
ekonomi. Under det glada 80-talet följde bankerna som knähundar i spåren
på veritabla skojare, som köpte fastigheter till fantasipriser utomlands, ex-
empelvis i London och i Bryssel. Svenskarna ansågs dessutom i det här fallet
vara särskilt lättlurade. Detta får Medelsvensson betala via skattsedeln med
200 miljarder kronor under en tioårsperiod och med ett räntegap på mellan
10 och 12 %. Men skall han bygga ett hus är det för närvarande idiotstopp.
Folk är ursinniga på detta.

Anf. 64 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag kan inte säga att det gläder mig att Catarina Rönnung ta-
lar om det glada 80-talet. Men jag konstaterar att hon redovisar att 80-talet,
med dess socialdemokratiska regeringsinnehav, ledde till dessa stora pro-
blem med miljardkostnader för skattebetalarna.

Jag hoppas att Catarina Rönnung nu tar lika stort avstånd från 80-talets
politik som jag har gjort många gånger.

Anf. 65 CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! Jag kanske skall säga ”det vidlyftiga 80-talet”. Jag har minne
av att Moderaterna, när valutaavregleringen diskuterades här i kammaren,
var de största och ivrigaste pådrivarna. Så vi bär ett gemensamt ansvar för
80-talets utveckling.

Men nu är det 90-tal, och det gäller att agera så att folk förstår att man inte
bara kan ensidigt gynna bankerna, utan att människor med ordnad ekonomi,
människor som betalar sina skatter, skall ha rätt att bli schyst behandlade av
låneinstituten.

Bo Lundgren har ju hjälpt bankerna. Bo Lundgren har socialiserat två av
dem. Varför skall Bo Lundgren då inte hjälpa vanligt folk? Varför skall han
inte sätta skjuts på trähusindustrin, när den är en motor i hela den industri-
ella utvecklingen och i vår ekonomi? Varför gör Bo Lundgren ingenting?

Anf. 66 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Catarina Rönnung säger ”det vidlyftiga 80-talet”. Jag inser att
Catarina Rönnung tar ansvar för den socialdemokratiska regeringens miss-
grepp. Det är hedrande.

Låt mig påpeka att Moderata samlingspartiet naturligtvis vill ha en avre-
glering av kreditmarknaden, men vi var mycket starkt kritiska mot den poli-
tik som fördes och som ledde till hög inflation, bl.a. höga marginalskatter.
Med låg inflation och låga marginalskatter skulle vi inte ha fått den låneex-
plosion som vi fick under 80-talet.

Jag arbetar inte för att gynna bankerna. Min verksamhet på det finansiella

området, med bankstöd genom liggande garanti, syftar till att gynna insät-
tarna, att trygga deras fordringar och att trygga det finansiella systemet, bl.a.
för att kunna ha en tillfredsställande tillgång på krediter. Detta präglar vår
politik. Skälet til] att regeringen har valt att exempelvis köpa Gota Bank, för
att så snart som möjligt sälja ut den, är för att kunna minimera kostnaderna.
Man kan då på ett bra sätt klara medborgarnas situation och rädda dem så
gott det går från 80-talets vidlyftigheter, för att citera Catarina Rönnung.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1992/93:451 om undanhållande av mervärdesskatt

Anf. 67 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Enligt uppgift i dagspressen förlorar staten årligen gigantiska
belopp på momsbedrägerier. Bara i Stockholms län har man utrett momsfif-
fel för hundratals miljoner kronor det senaste året. Med anledning av dessa
uppgifter har Lars Hedfors frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för
att få ett snabbt slut på denna kriminella verksamhet.

Jag vill till att börja med framhålla att denna och annan kriminell verksam-
het kan bekämpas framgångsrikt bara genom åtgärder som vidtas i samar-
bete mellan flera departement och myndigheter.

Vad Lars Hedfors syftar på med sin fråga är emellertid bl.a. skattemyndig-
hetens kontrollverksamhet. Beträffande den vill jag säga följande.

Det har inte kunnat undvikas att de senaste årens omfattande förändrings-
arbete inom skatteförvaltningen lett till att intensiteten i viktiga delar av
kontrollverksamheten gått ned. Redan i 1992 års budgetproposition under-
ströks vikten av att nu relativt snabbt åter uppnå den omfattning på verksam-
heten som denna hade före den mest intensiva reformperioden.

Enligt vad jag har erfarit görs också stora ansträngningar för att nå det
målet.

För den kommande treårsperioden betonas i årets budgetproposition vik-
ten av att genom rationalisering frigöra resurser för bl.a. ökad kontrollverk-
samhet. Resurserna skall i högre grad än vad som hittills skett riktas in mot
det väsentliga skatteundandragandet. Den planeringsram som föreslås för
perioden 1993/94-1995/96 är beräknad så att den ger utrymme för en sådan
omprioritering av resurser till kontrollverksamhet som jag nu nämnt.

Vad gäller situationen i Stockholms län kan nämnas att den geografiska
omfördelning av medelsresurser som ägt rum på senare år inneburit att lä-
nets andel av skatteförvaltningens samlade resurser ökat väsentligt.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt anser jag att förutsättningarna för
en gynnsam utveckling av kontrollverksamheten är goda. Det gäller såväl
Stockholms län som landet i övrigt. Jag vill emellertid också säga att jag noga
följer utvecklingen på det här området och resultatet av kontrollverksamhe-
ten.

Anf. 68 LARS HEDFORS (s):

Fru talman! Sverige håller faktiskt på att förlora kampen mot den ekono-
miska brottsligheten just nu. Vi ser hur skattebrotten sprider sig i landet näs-

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

tan epidemiskt. De senaste dagarna har momsbedrägerierna kommit på ta-
peten i en tidigare sällan skådad omfattning.

Det rör sig alltså om tiotals miljarder kronor som undanhålls samhället i
skattebedrägeri. Enbart när det gäller momsbrotten i Stockholm rör det sig
om hundratals miljoner kronor. Det är inte konstigt att lojala skattebetalare
blir upprörda, när det får reda på detta. Det är inte konstigt att hederliga
företagare blir upprörda när de märker att de hamnar i en sämre konkurrens-
situation än deras fuskande kolleger.

Vad är det då som händer nu från samhällets sida? Skattemyndigheterna
kommer under den kommande treårsperioden, som en följd av förslagen i
regeringens budget, att dräneras på 1 500 tjänster. Folk som skulle kunna
kontrollera allt detta försvinner ur skattemyndigheternas kontrollverksam-
het. Dessutom ser vi hur regeringen lägger fram det ena förslaget efter det
andra som krånglar till skattesystemet och som drar resurser från denna vik-
tiga verksamhet som ligger på skattemyndigheterna.

Ta bara det fullständigt huvudlösa förslaget om avdrag för reparationer
av privathus som exempel! Det kommer att dränera skattemyndigheternas
möjligheter att ytterligare kontrollera.

Jag fick ett långt svar av Bo Lundgren. Tyvärr måste jag säga att det var
ganska tomt och innehållslöst. Det fanns inte något konkret förslag. Jag be-
traktar det som en ren kapitulation i kampen mot den ekonomiska brottslig-
heten.

Finns det inget konkret förslag, någon signal som skulle kunna gå ut till
dem som sysslar med den här verksamheten? Det är just vad som behövs.

Anf. 69 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Lars Hedfors har visserligen blivit något år äldre sedan vi job-
bade i utskottet, men jag tror att han fortfarande hör ganska väl. Jag berät-
tade just för honom att det av den anvisning som finns i budgetpropositionen
framgår klart att man skall satsa allt på att prioritera kontrollverksamhet,
särskilt skatteundandragande, som vi bägge är överens om måste bekämpas
med all kraft. Dessutom har budgetarbetet - trots de dåliga förutsättningar
som den ekonomiska politik som fördes under 80-talet lett fram till - givit bra
utfall för Riksskatteverket, liksom också för Tullverket, vilket bör noteras i
sammanhanget.

Vi skall inte alls förlora kampen mot ekonomisk brottslighet. Vi skall se
till att prioritera den, skapa förutsättningen för den kampen. Det är bl.a.
fråga om att skapa utrymme för en riktig prioritering hos skattemyndighe-
terna. Där har också den förra regeringen naturligtvis ett ansvar för det re-
formarbete, önskvärt och nödvändigt, som har gjort att man har fått en del
problem i det här avseendet för tillfället.

Sedan till Lars Hedfors resonemang om förslag som är kopplade till skat-
tesystemet. Jag vet inte om Socialdemokraterna inte vill ha det skatteavdrag
som stimulerar ROT-verksamhet. Man får bestämma sig: endera vill man ha
ROT-verksamhet eller inte.

Jag förstår fuller väl att Lars Hedfors naturligtvis förespråkar den skämt-
samma attityd som Hans Alfredson och Tage Danielsson hade, att det är lika
bra att betala allting i skatt. Det är väl det man syftar till.

Anf. 70 LARS HEDFORS (s):

Fru talman! Jag märker att Bo Lundgren använder sig av samma debattek-
nik som han gjorde i fornstora dar. Han talar om vad den socialdemokratiska
regeringen har gjort och inte har gjort. Det är faktiskt ett fattigdomsbevis,
Bo Lundgren.

Jag efterlyser konkreta förslag för att komma till rätta med den akuta och
aktuella krisen, för det är detta det är fråga om. Då talar Bo Lundgren om
anvisningar i budgetpropositionen för den kommande treårsperioden. De
anvisningarna, Bo Lundgren, leder ju till att skattemyndigheterna dräneras
på 1 500 tjänster. Det är precis tvärtom - det blir inga extra insatser för att
komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten, utan man dränerar
skattemyndigheterna på tjänster. Dessutom lägger man fram förslag som en-
ligt Riksskatteverkets tjänstemän kommer att kosta - jag tänker på avdraget
för reparationer - 80 miljoner kronor att förverkliga. Det går precis stick i
stäv mot intentionerna när det gäller att komma till rätta med ekobrotten.

Anf. 71 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag har noterat att Socialdemokraternas stora offensiv på det
här området består i att i ett för övrigt underfinansierat budgetalternativ
lägga upp några extra miljoner på skatteförvaltningen.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att vi måste ha en stram budget-
prövning. Det innebär att Riksskatteverket i det här sammanhanget har kla-
rat sig väl, vilket Lars Hedfors också inser. Det innebär att man måste priori-
tera kontrollverksamheten. Jag utesluter inte att det finns anledning att vidta
speciella åtgärder, liksom vi gjort vad gäller den brottslighet som kan före-
komma i samband med finanskrisen. Det finns anledning att kontinuerligt
följa utvecklingen, som jag sade i mitt svar, och föra diskussioner med Riks-
skatteverket i det här avseendet.

Jag måste få ta upp det här med krånglighet och besvärlighet. Tror inte
Lars Hedfors att systemet - bidrag som skall kontrolleras, utbetalningar och
sådant - också skulle kräva administration och kostnader? Det skulle kräva
att vi bygger upp en helt ny organisation, eftersom vi håller på att avveckla
länsbostadsnämnderna och inlemma den återstående verksamheten i läns-
styrelserna.

Anf. 72 LARS HEDFORS (s):

Fru talman! Bo Lundgren talar litet föraktfullt om några miljoner, som vi
socialdemokrater skulle vilja satsa på kampen mot den ekonomiska brotts-
ligheten. Det handlar faktiskt, Bo Lundgren, om 100 miljoner kronor, finan-
sierade kronor, som vi vill satsa på denna viktiga verksamhet. Dessutom har
vi ett mycket omfattande förslag till hur man skall kunna samordna polisens,
åklagarens och skattemyndigheternas verksamhet för att få ut största möj-
liga effekt.

Vi hade besök i Bo Lundgrens gamla utskott, skatteutskottet, av Riksskat-
teverkets personal, som uttryckte en utomordentligt stor oro för det som
händer och säger att den inte kan klara denna kontroll. Man pekade särskilt
på problemen i Stockholm, momsproblemen, där nu t.o.m. självaste Ulf
Adelsohn har gått i spetsen för en kampanj mot den ekonomiska brottslighc-

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

ten och sagt att varje satsad krona i denna verksamhet betalar sig flera
gånger om.

Anf. 73 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Till skillnad från möjligen Lars Hedfors har jag förtroende för
att Riksskatteverket kan klara uppgiften att försöka prioritera i enlighet med
de direktiv som lämnas i budgetpropositionen. Det medelstillskott som Lars
Hedfors talar om är underfinansierat. Det socialdemokratiska budgetalter-
nativet innebär ju större budgetunderskott än vad regeringen redovisar. Det
är naturligtvis lätt att utan några sådana restriktioner föreslå åtgärder.

Det är självklart att det inte är via riksdagsmotioner eller riksdagsbeslut
som en eftersträvansvärd, intressant och bra samordning mellan polis, åkla-
gare och skattemyndighet skall uppnås, utan det är genom diskussioner
dessa myndigheter emellan. Jag förutsätter naturligtvis att de tar till vara
varje möjlighet att samverka på ett bra sätt.

Anf. 74 LARS HEDFORS (s):

Fru talman! Även om Bo Lundgren har stor tilltro till att Riksskatteverket
skall klara uppgiften, är verkets personal tveksam till att den gör det med
nuvarande medelstilldelning. Det behövs alltså medel för att man skall
kunna klara det. Utvecklingen i Stockholm visar mycket tydligt att det be-
hövs medel.

Momsbedrägerierna är mycket sofistikerade. Man skriver luftfakturor,
bildar luftbolag, bedriver luftexport osv. Här behövs en kontroll av dem som
registreras för moms. De måste kontrolleras. När man undersöker detta,
kan man se hur samma namn dyker upp den ena gången efter den andra i
den ena skumma affären efter den andra. Resurser måste till. Vi socialdemo-
krater anvisar de pengar som behövs, nämligen 100 miljoner kronor. Jag
hävdar fortfarande att våra förslag är finansierade.

Anf. 75 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag är fullt medveten om tekniken och problemen när det gäl-
ler momsbedrägerierna. Vi var bägge överens om den omorganisation inom
skatteförvaltningen som ägde rum och som syftade till att kunderna, skatte-
betalarna, skulle få bättre service genom en decentralisering ut till lokala
skattekontor. Man kan fundera kring - jag säger inte att det är så - vad den
organisationsförändringen har inneburit vad gäller möjligheterna att få en
samlad bild av vad som händer i ett län. Det är möjligt att organisationsför-
ändringen som sådan har fått positiva effekter i det ena avseendet men nega-
tiva i det andra. Denna och många andra frågor menar jag att Riksskattever-
ket naturligtvis måste undersöka, därför att också organisationsförändringar
kan skapa problem, som i det exempel Lars Hedfors själv tog upp.

Det gäller alltså att följa utvecklingen. Som jag sade kommer jag att göra
det, för det här är någonting som måste stävjas, inte bara av statsfinansiella
utan också av moraliska skäl.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1992/93:460 om åtgärder mot metallsmuggling
från Ryssland rn.fi. Iänder

Anf. 76 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Ylva Annerstedt har frågat mig vilka åtgärder regeringen av-
ser att vidta för att lösa det under senare tid uppkomna problemet med
smuggling av ovanliga och i vissa fall farliga metaller främst från Ryssland
och de baltiska staterna.

Frågor om den ökade förekomsten av smuggling från bl.a. det forna
Sovjetunionen av olika farliga produkter såsom narkotika, vapen och farliga
metaller har även tidigare väckts.

Det är en av Tullverkets uppgifter att förhindra illegal införsel av varor
till landet. Bland de uppgifter som Tullverket särskilt skall prioritera finns
bekämpande av införsel av narkotika till landet. Sedan lång tid tillbaka har
både regeringen och riksdagen i budgetarbetet prioriterat lämnande av er-
forderliga resurser till Tullverket för bekämpning av smuggling av främst
narkotika. Denna verksamhet har också undantagits från de olika sparkrav
som under åren uppställts i budgetarbetet.

Inom Tullverket har utarbetats en kontrollstrategi för att göra kontrollen
av narkotikaflödet effektivare. Strategin innebär en ökad målinriktning och
rörlighet i kontrollarbetet med möjlighet till överraskning och kraftsamling
i tullinsatserna med en breddad och fördjupad underrättelseverksamhet som
grund. Denna strategi är även användbar för att stoppa smuggling av andra
farliga produkter.

En viktig faktor för möjligheterna att effektivt bekämpa smuggling är
samarbete med andra länders tullmyndigheter. Sverige har ingått avtal om
tullsamarbete med ett antal länder, däribland Polen. Ett avtal med Estland
har undertecknats, och förhandlingar pågår sedan någon tid med Ryssland
om ett sådant tullsamarbetsavtal.

I sammanhanget bör även nämnas det stöd Sverige ger till de baltiska sta-
terna i form av s.k. suveränitetsstöd, bl.a. för uppbyggnad av tull, kustbe-
vakning och polis. Därigenom kan bl.a. illegal handel med farliga ämnen
bättre stoppas i dessa länder. Hittills har utbetalats 42 miljoner kronor. För
nästa budgetår har regeringen föreslagit att 50 miljoner kronor skall avsättas
för detta ändamål.

Jag ser med stort allvar på den smuggling av farliga ämnen som förekom-
mer, och jag vet att Tullverket gör samma bedömning. Jag är övertygad om
att verket även i fortsättningen kommer att göra sådana dispositioner av tull-
resurserna som kan visa sig vara nödvändiga för att möta de problem som
Ylva Annerstedt talar om.

Anf. 77 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret där statsrådet väldigt
mycket uppehåller sig vid bekämpningen av narkotika. Jag inser de problem
som finns och vet också att tullen gör mycket kraftfulla insatser.

Jag tog upp frågan om metallerna, därför att det är fråga om en relativt ny
hantering. Sådana kommer både genom legal införsel och då Sverige an-
vänds som ett transitland och genom smuggling. Anledningen till att jag tagit

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

upp det är att det inte finns någon lagstiftning för hanteringen av dessa oer-
hört farliga ämnen.

Som ett exempel vill jag ta rubidium, som används inom elektroniken. När
det kommer i kontakt med fuktig luft uppstår brand. Det reagerar våldsamt
tillsammans med vatten, det exploderar. Det smälter redan vid 38,9°C. Äm-
net anses så farligt, att det inte får transporteras över huvud taget på passage-
rarfartyg, och på lastfartyg får det gå endast som däckslast. Det är förbjudet
att transportera rubidium på passagerarflyg och privatflyg över huvud taget.
Det finns flera sådana ämnen.

Det här är vad tullpersonalen har att hantera utan att riktigt veta vad som
gäller. Till detta kommer att dessa ämnen ofta är radioaktiva. Det behövs
alltså någon typ av lagstiftning för att reglera hanteringen av dessa ämnen,
både när de införs för användning här och vid transit. Det förekommer na-
turligtvis också att de smugglas in, men det förekommer också legal hante-
ring.

Då vill jag veta: Avser statsrådet vidta några åtgärder för att skydda dem
som skall hantera dessa ämnen?

Anf. 78 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Orsaken till att jag beskrev narkotikabekämpningen var att
visa vilken arbetsmetod som kan användas också vid smuggling av andra pro-
dukter.

När det gäller lagstiftning för att hantera produkterna, oavsett om de är
legalt eller illegalt införda, förutsätter jag att Tullverket, i den mån det skulle
behövas någon lagstiftning, kommer att ta upp saken med mig. Det finns
inga sådana propåer från tullens sida över huvud taget. Men i den mån det
behövs förtydliganden, förbättringar eller ny lagstiftning, kommer vi att vara
beredda att göra vad som behövs. Men det finns som sagt inga propåer från
Tullverkets sida.

Anf. 79 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Det var väldigt positivt. Det förvånar mig att det inte har
kommit några propåer med tanke på att det här diskuteras mycket livligt
inom tullen. Man är ganska villrådig över hur man skall hantera dessa farliga
ämnen, eftersom det innebär stor fara både för personal och för gods i de
hamnar och på de flygplatser där personalen råkar på dessa ämnen. De ex-
ploderar alltså när de kommer i kontakt med vatten eller smälter vid 30°C.
Dessa ämnen får man tag i t.ex. i det vanliga tulifiltret på flygplatserna, där
man går mot rött eller grönt, eller de kommer i vanliga paket som flygfrakt.
Det här är ett stort problem. Jag ser det som oerhört positivt om statsrådet
kanske rent av kan ta initiativ till samtal med tullen i den här frågan.

Anf. 80 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Om man skickar farliga ämnen på ett sätt som inte är tillåtet,
bryter man mot den lagstiftning som finns. Jag ifrågasätter om det behövs
lagändringar, för rimligen är de transportsätt som Ylva Annerstedt beskriver
här förbjudna. Det finns regler för hur man hanterar det hela.

Jag har i grunden förtroende för Tullverkets lednings sätt att hantera det

här. Jag förutsätter att de tjänstemän som känner oro diskuterar med sin led-
ning och att ledningen sedan kontaktar mig.

Anf. 81 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Jag tar det här som en positiv invit från statsrådets sida. Allde-
les uppenbart finns det behov av lagstiftning, och personalen är orolig.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1992/93:401 om samisk referensgrupp
i EG-förhandlingarna

Anf. 82 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Berith Eriksson har frågat mig om den svenska regeringen
tänker ha någon samisk referensgrupp för att bistå den svenska förhandlings-
delegationen under de nu pågående förhandlingarna.

Till en början finns det anledning att nämna att den svenska regeringen i
samband med öppnandet av förhandlingarna om EG-medlemskap marke-
rade den samiska befolkningens särställning. I Europa- och utrikeshandels-
ministern Ulf Dinkelspiels öppningsanförande framhölls särskilt att förut-
sättningarna för rennäringen, vilken är basen för den samiska kulturen,
måste säkras.

Därefter har statsminister Carl Bildt inför Nordiska rådet den 1 mars i år
betonat att de nordiska kandidatländerna inför medlemskapsförhandling-
arna har vissa gemensamma intressen och att bland dem är same- och ren-
näringsfrågorna. Likaså betonade statsministern att bl.a. samerna utgör en
omistlig del av den nordiska gemenskapen och att det är naturligt att ge stöd
till dem, särskilt på kulturområdet.

Av vad jag nu har återgivit torde med all tydlighet framgå att bevakningen
av samiska frågor är något som regeringen fäster avseende vid i medlemsför-
handlingarna.

När det gäller formerna för integrationsarbetet har det inom regeringskan-
sliet tillsatts ett antal arbetsgrupper, var och en ansvarig för sitt speciella om-
råde. Särskilda arbetsgrupper finns sålunda för bl.a. utbildnings- och ung-
domsfrågor, kultur- och informationsutbyte samt för jordbruk, livsmedel
och fiske. Frågor som rör samerna behandlas bl.a. i dessa grupper. Till ar-
betsgrupperna knyts representanter för olika myndigheter och organisatio-
ner. Vidare har jag erfarit att företrädare för SSR (Svenska Samers Riksför-
bund) ingår i en särskild ledningsgrupp för jordbruk och trädgårdsnäring.

Mot bakgrund av den uppläggning av integrationsarbetet som jag nu har
redovisat finns det för närvarande inte några planer på att inrätta en speciell
samisk referensgrupp.

När det gäller själva förhandlingsarbetet om EG-medlemskap bör väl på-
pekas att de olika nordiska länderna förhandlar om medlemskap var för sig.
Länderna har dock gemensamma intressen på en rad områden och ett nära
samråd kommer att ske under hela förhandlingsfasen. Den enstaka vikti-
gaste frågan under det innevarande året då Sverige är ordförande i det nor-

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 76

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

diska samarbetet är att följa och vid behov samordna dessa förhandlingar.
På det nordiska planet finns det dock inte några planer på att tillsätta något
permanent organ för EG-samråd på något område. Löpande kontakter
kommer emellertid att kontinuerligt tas i de olika frågorna.

Anf. 83 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är väldigt bra att Sverige
i olika sammanhang tar upp samefrågan, men det är tyvärr inte tillräckligt.
Som jag ser det är detta ytterligare ett exempel på att regeringen talar med
dubbla tungor. Man poängterar samernas särart som ursprungsfolk, samti-
digt som man säger att deras frågor ingår i de andra frågorna. Då går det ju
att räkna ut hur stort utrymme samerna får. Det rör sig alltså om assimile-
ringspolitik.

Det måste vara en styrka om Sverige, Norge och Finland kan ha en gemen-
sam syn på hur samefrågan skall hanteras i förhandlingarna med EG. Vidare
måste det vara en styrka om man i Norden kan harmonisera de nationella
regelverk som rör den samiska befolkningen, såväl folkrättsligt som kultu-
rellt, socialt och ekonomiskt.

Jag vill fråga: Anser regeringen att man utan vidare har fullmakt att föra
samernas talan, utan att ha samrått och fått samernas fulla medgivande? Det
anser man tydligen inte i Norge, eftersom man där har tillsatt en referens-
grupp som skall delta i förhandlingsarbetet.

Anf. 84 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Jag känner mig faktiskt inte speciellt träffad av det som Berith
Eriksson sade om dubbla tungor. Regeringen talar med en enda tunga när
det gäller intresset att slå vakt om samernas rättigheter och samernas integri-
tet. Det var därför som vi under öppningsanförandet i Bryssel härförleden
så kraftigt markerade samernas särställning, såväl i kulturellt hänseende som
i rennäringshänseendc.

Regeringen anser sig ha rätt att företräda den samiska befolkningen, av
det enkla skälet att den samiska befolkningen i Sverige är svenska medbor-
gare. Sveriges regering företräder alla svenska medborgare.

Vi är emellertid angelägna att i alla de sammanhang där möjligheter ges
och när behov är påkallat ta del av samernas synpunkter för att rätt kunna
företräda deras intressen vid internationella förhandlingar.

Fru talman! Den mycket enkla orsaken till att regeringen har valt att inte-
grera samernas intressen i resp, arbetsgrupp är att förhandlingar i EG-sam-
manhang förs på det sättet. Vi diskuterar bl.a. fiske, jordbruk, kulturfrågor,
och då är det viktigt att de samiska intressena finns med, inte som ett separat
intresse utan som en integrerad del av Sveriges krav inom dessa sektorer.

Jag tror att Berith Eriksson kan vara alldeles lugn. De samiska intressena
kommer att tillvaratas väl i Sveriges pågående förhandlingar med de euro-
peiska gemenskaperna.

Anf. 85 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Exempel på några frågor som rör samerna, men inte är ge-
mensamma för andra, är ju om samernas folkrättsliga status förändras och

vilka krav som då ställs i förhandlingarna. Man frågar sig också vad som hän-
der om något av länderna hamnar utanför EG. Hur kommer då samernas
fortsatta relationer över gränserna att se ut? Det finns ingen språklag i Sve-
rige, och samerna är en liten språkgrupp. Hur kommer deras behov av sär-
skilda insatser på det området att tillgodoses?

Så visst finns det speciella omständigheter som gör att det skulle vara en
tillgång om det fanns en referensgrupp med i förhandlingarna.

Anf. 86 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Jag måste be om ursäkt för att jag förmodligen uttryckte mig
klumpigt. Visst har samerna separata intressen, men min poäng är att dessa
separata intressen bäst tas till vara inom resp, områden. Samerna har spe-
ciella intressen i rennäringssammanhang, i fiskehänseende och i kulturella
sammanhang.

Min avsikt som sameminister är att tillse att dessa speciella intressen tillgo-
doses inom ramen för de grupper som handhar de huvudfrågor inom ramen
för vilka de särskilda intressena skall ha plats.

Berith Eriksson övergår sedan till att diskutera en lång rad frågor av all-
män samisk natur, som vi ofta har ventilerat här i kammaren, nämligen frå-
gan om språklag och om den folkrättsliga statusen. Jag skall inte närmare
gå in på detta. Däremot vill jag understryka att EG redan genom Sveriges
anslutning till det s.k. EES-avtalet kommer att lösgöra ekonomiska resurser
som bl.a. samerna kan dra nytta av när det gäller värnandet av sina minori-
tetsspråkintressen.

Anf. 87 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Jag tyckte inte att jag fick svar på de frågor som jag ställde
om samernas folkrättsliga status. Även om vi har behandlat dessa frågor i
kammaren, vill samerna naturligtvis vara med och ha synpunkter på hur Sve-
rige i EG-förhandlingarna hanterar dem. Det borde finnas en beredskap för
att kunna diskutera strategin för vad som skulle hända om något av de nor-
diska länderna hamnar utanför EG. Jag kan fortfarande inte förstå varför
man i Sverige anser att man inte behöver någon samisk referensgrupp, me-
dan man i Norge anser att man behöver en sådan.

Anf. 88 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Vårt kynne är möjligen litet olika, trots att närheten är det
mest påfallande när det gäller Norge och Sverige. Vi i Sverige klarar att väl
tillgodose de samiska intressena med en något mindre byråkratisk metod.

Frågan om vad som skulle inträffa för samerna om något nordiskt land inte
kom med i EG såsom fullvärdig EG-medlem väcktes av samerna själva un-
der en resa till EG-högkvarteret i Bryssel, som jag hade förmånen att få leda.
Samerna och vi alla var då till freds med det besked som vi fick, nämligen att
dessa frågor över huvud taget inte påverkas av EG-medlemskapet. Redan
genom EES-avtalet, som samtliga tre i dag relevanta länder har anslutit sig
till, kommer den fulla rörligheten i det hänseende som samerna har intresse
av att säkerställas.

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Anf. 89 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Månne det kan vara kynnet som är annorlunda. Det är kanske
ländernas respekt för det samiska folket som är annorlunda. Detta är verkli-
gen inte en byråkratisk fråga, utan det gäller att få vara med och bestämma,
få framföra sina synpunkter och bli tagen på allvar.

Anf. 90 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! En avslutande kommentar: Jag lovar Berith Eriksson att i det
ögonblick som det kan göras gällande att samernas intressen bättre tas till
vara genom en arbetsgrupp än genom den metod som vi har valt, skall jag
bli den förste att kräva ett inrättande av en samisk grupp.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på frågorna 1992/93:424 och 425 om högskoleutbildning för
kvinnor i Mälardalen m.m.

Anf. 91 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att detta svar blir litet långt.

Margareta Israelsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta
för att garantera att utbildningsbehovet för barnomsorgen i Västmanland
och Södermanland skall tillgodoses. Fru Israelsson ställer frågan mot bak-
grund av regeringens förslag om omprioriteringar vid Mälardalens högskola,
som den föreslås att komma och kallas i framtiden, och framhåller de lokala
utbildningsbehoven och de konsekvenser hon anser att nedläggningen av
den barn- och ungdomspedagogiska utbildningen kommer att få för rekryte-
ringsmöjligheterna till barnomsorgen. Även Alf Egnerfors har i en fråga ta-
git upp konsekvenser av regeringens förslag till omprioriteringar vid Mälar-
dalens högskola. Herr Egnerfors undrar vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att kompensera bortfall av högskoleutbildning för kvinnor vid hög-
skolan.

Regeringens propositioner om den högre utbildningen och forskningen in-
nehåller väsentliga förstärkningar, först och främst när det gäller det natur-
vetenskapliga och tekniska området. Inte minst Högskolan i Eskilstuna/Väs-
terås, i fortsättningen kallad Mälardalens högskola, har särskilda förutsätt-
ningar på detta område. Jag återkommer strax till denna fråga.

Jag utgår ifrån att vi är överens om behovet av att minska kapaciteten för
utbildning av förskollärare och fritidspedagoger. Sker inte detta, hotar ar-
betslöshet för stora grupper. Regeringens förslag till neddragningar utgår
från att barn- och ungdomspedagogisk utbildning skall kunna erbjudas i en
rimlig spridning över hela landet och att utbildningsvolymen på varje ort
skall vara ändamålsenlig.

När det gäller förslaget till nedläggning av denna utbildning vid Mälarda-
lens högskola och frågan hur behovet av utbildad personal skall kunna ga-
ranteras för barnomsorgen inom Västmanland och Södermanland är svaret
följande. Barn- och ungdomspedagogisk utbildning kommer även i fortsätt-

ningen att anordnas på många orter i landet. Dessa studenter utbildas själv-
fallet för att kunna arbeta i alla delar av vårt land.

När det gäller utbudet i den nu aktuella regionen, är situationen särskilt
gynnsam, eftersom det inom området i fortsättningen kommer att anordnas
barn- och ungdomspedagogisk utbildning på inte mindre än tre orter - Stock-
holm, Uppsala och Örebro. Vid behov finns vidare möjligheter för näralig-
gande universitet och högskolor att utlokalisera utbildning till orter i Väst-
manland och Södermanland. Så sker för övrigt redan t.ex. på lärarutbild-
ningsområdet. Mälardalens centrala belägenhet samt det faktum att det re-
dan på vissa orter i denna del av landet finns övertalighet gör att det inte
bör vara några problem för t.ex. Västerås kommun att rekrytera personal till
barnomsorgen.

Eftersom högskolorna själva väljer sitt utbud av kurser, finns alla möjlig-
heter att tillgodose behovet av fortbildning.

När det gäller Alf Egnerfors fråga om vad jag avser att vidta för åtgärder
för att kompensera bortfall av högskoleutbildning för kvinnor vid Mälarda-
lens högskola, vill jag för det första invända mot utgångspunkten för fråge-
ställningen. Att betrakta barnomsorgsutbildningen som kvinnoutbildning
som skall ersättas med annan ”kvinnoutbildning” bygger på ett synsätt som
jag inte är beredd att ha som utgångspunkt för mina ställningstaganden. Där-
emot är jag beredd att vidta åtgärder som kan leda till att könsrollsmönster
bryts. Regeringen har för övrigt redan tagit sådana initiativ. Jag tänker t.ex.
på den kompletterande förutbildning - det s.k. basåret - som introducerats
i år vid vissa universitet och högskolor för att förbättra tillgången på naturve-
tenskapligt utbildade studenter. Det har visat sig att fler kvinnor än tidigare
på detta sätt valt att satsa på tekniska utbildningar. Jag följer med stort in-
tresse utfallet av denna satsning. Om detta visar sig vara en effektiv metod
att, som mycket tyder på, både bryta könsrollsmönster och öka rekryte-
ringen till naturvetenskapliga och tekniska högskoleutbildningar, är jag be-
redd att förorda ytterligare satsningar på basåret. Regeringen har vidare i
högskolepropositionen föreslagit medel till Rådet för grundläggande hög-
skoleutbildning för särskilda insatser för att öka jämställdheten inom grund-
utbildningen. Vidare understryks jämställdheten i den högskoleförordning
som regeringen nyligen fattat beslut om, och jag utgår från att Mälardalens
högskola liksom alla universitet och högskolor anstränger sig för att leva upp
till kraven på jämställdhet i den högre utbildningen.

Jag vill slutligen framhålla att de förändringar som föreslås i vad gäller den
barn- och ungdomspedagogiska utbildningen skall ses i ett sammanhang där
förstärkningar samtidigt föreslås inom naturvetenskap och teknik. Detta
sammantaget med satsningar på språk och ekonomi syftar till att skapa förut-
sättningar för högskolan att spela en ny och viktig roll för näringslivets ut-
veckling i Mälardalen. Genom förändringarna skapas möjligheter för Mälar-
dalens högskola att möta behoven av högre utbildning inom industri, handel
och service. Jag utgår ifrån att Mälardalens högskola gör alla ansträngningar
för att stimulera kvinnor att söka till de utbildningar som kommer att erbju-
das vid Mälardalens högskola.

Fru talman! Att bibehålla en utbildning med motiveringen att det är en

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

speciell kvinnoutbildning och dessutom utbilda för arbetslöshet, det kallar
jag - med ett numera etablerat begrepp - för en kvinnofälla.

Anf. 92 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka utbildningsministern för det om-
fattande svaret.

Jag skulle vilja citera ur Lärarnas tidning från den 25 februari, där man
kunde läsa följande angående neddragningar i förskollärarutbildningen:
”Erfarenhetsmässigt finns det dock anledning att vara försiktig med ned-
dragningar, att skära med måtta. Prognoserna angående behovet av förskol-
lärare och fritidspedagoger har nämligen hittills varit mycket otillförlitliga.
År 1986 lades till exempel utbildningarna i Uppsala och Borås ner. ”Jag tror
att utbildningsministern då kanske fortfarande var ledamot av utbildningsut-
skottet.” Tre år senare var det dags att öppna dem igen.

Det svänger med andra ord snabbt i synen på behovet av utbildningsplat-
ser. Man bör därför vara särskilt försiktig med att helt lägga ner utbildningen
på vissa orter. Att de studerande kan erbjudas utbildningen närmare sina
hemorter är också själva grundtanken bakom den decentraliserade högsko-
lan.”

Jag vill instämma i just detta.

Utbildningsministern säger i sitt svar att vi fortfarande har utbildning i
Stockholm, Uppsala och Örebro. Ja, men om man räknar antalet utbild-
ningsplatser i det inre av Mälardalen och tillför platserna i Västmanland,
Sörmland och Kopparbergs län, kan man konstatera en mycket drastisk
minskning.

I det inre av Svealand, dvs. i de län jag nämnde, finns det i dag 131 utbild-
ningsplatser per 100 000 invånare. Om propositionens förslag skulle genom-
föras blir det endast 47,5 platser.

Oavsett om det är kvinnor eller män som går på utbildningen kommer det
att bli svårt att rekrytera från exempelvis Småland, där var och varannan
skall utbildas inom detta område. Vi vill rikta oss till näringslivet, men vi
tror också att det skall finnas möjligheter att på högskolan samverka med
de tekniska utbildningarna. På Mälardalens högskola vill man satsa på en
förskollärar- och fritidspedagogutbildning som i framtiden inriktar sig på
tekniskt kunnig personal.

Anf. 93 ALF EGNERFORS (s):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret.

Jag kan inledningsvis säga att vi är glada över att kunna konstatera att re-
surserna för Mälardalens högskola ökar i framtiden. Det finns ett känt behov
av att få fler högskoleplatser till regionen. Vi ligger ju illa till när det gäller
andelen gymnasieelever som går vidare till högskolan.

Vi accepterar en minskning av dimensioneringen av förskollärar- och fri-
tidspedagogutbildningen på det sätt som man har föreslagit, men vi har syn-
punkter på hur minskningen skall ske. Vi tycker att det är olyckligt att man
valt att helt ta bort utbildningen från vår högskola i Mälardalen och även i
Falun/Borlänge.

Det är viktigt att man kan ha en bredd på utbildningen. Vi får nu ökade

möjligheter på de andra utbildningsgrenarna. Det vore bra om man också
kunde behålla en del av utbildningen på högskolan här.

Jag fick en känga av utbildningsministern. Jag hade medvetet valt att for-
mulera frågan så, att jag skulle få fram ett sådant konstaterande. Jag är glad
över att vi kan konstatera att det inte enbart är en kvinnoutbildning. Det
vore bra om vi kunde få ett annat rekryteringsläge för dessa utbildningar.

Nu är det ju faktiskt så, att det på förskollärarutbildningarna finns någon
enstaka manlig studerande per termin. På fritidspedagogutbildningen kan
upp till en tredjedel av studenterna vara män.

Dessa rekryteringsproblem löser vi inte i en hast. Det är bra att man pekat
på möjligheter att åtgärda dem, men det vore ännu bättre om vi kunde få
hjälp med att bevara en del av utbildningsplatserna på Mälardalens hög-
skola. Låt vara att man på näraliggande orter kan erbjuda denna utbildning -
vi vet hur svårt det är att ta steget och flytta till dessa andra studieorter. Jag
vill därför åter upprepa att vi vill ha kvar en del av denna utbildning på Mä-
lardalens högskola.

Anf. 94 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Vi lär väl få anledning att återkomma till denna diskussion
när utbildningsutskottet har presenterat sitt förslag med anledning av rege-
ringens förslag och oppositionens motioner.

Jag vill understryka inför både Margareta Israelsson och Alf Egnerfors att
regeringen självfallet inte har någon anledning att motsätta sig barnomsorgs-
utbildningar per se. Det är uppenbart så, att vi står inför en betydande över-
produktion av förskollärare och fritidspedagoger. Somliga hävdar att vi
egentligen skulle stoppa all förskollärar- och fritidspedagogutbildning över
hela landet i ett par år för att skapa balans mellan efterfrågan och utbud. Den
linjen har regeringen inte valt, därför att den är drastisk och skulle innebära
betydande konsekvenser av negativ art.

Skälet till att vi har hamnat i denna situation är att barnomsorgsutbyggna-
den är av relativt nytt datum. Det finns relativt få som pensioneras från yr-
ket, men många kommer till. Därför uppstår den typ av situationer som vi
just nu befinner oss mitt uppe i.

Detta vill jag säga om barnomsorgsutbildningarna som sådana. De är vik-
tiga, och vi skall ha dem i den utsträckning som vi kan förutse behov av sådan
arbetskraft i framtiden.

Jag vill återknyta till vad jag sade alldeles på slutet i mitt anförande.
Bakom regeringens förslag om att växla en barnomsorgsutbildning mot en
förstärkning på det industriella området ligger en medveten politik för att
skapa bättre förutsättningar för Mälardalens högskola att gå på djupet inom
en låt vara något mer begränsad sektor.

Det är ett val man måste träffa. Socialdemokraterna har uppenbarligen
träffat ett annat val och tycker att bredden är viktigare, medan regeringen
har sagt att man vill pröva förutsättningarna för en hårdare inriktning mot
den industriella sektorn, språk, naturvetenskap och ADB på tre högskolor:
Falun/Borlänge, Eskilstuna/Västerås och Halmstad. I samband med detta
vill vi ge dessa högskolor bättre möjlighet att förstärka denna grundutbild-
ning med forskning.

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Jag har respekt för att man i ett annat parti säger att man inte delar den
uppfattningen, men jag har knappast respekt, fru talman, för att man säger
att man vill ha allt av ingenting. Det är en politik som möjligen går att före-
träda i riksdagens kammare, men som inte har någonting med verkligheten
att göra.

Anf. 95 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! Vi får väl spara denna partipolitiska debatt till ett annat till-
fälle. Jag är mer engagerad i frågan om huruvida det kommer att finnas utbil-
dade förskollärare i Västmanland och Sörmland i framtiden.

Alf Egnerfors och utbildningsministern diskuterar det faktum att det rör
sig om kvinnoutbildningar. Oavsett om det är så eller inte vet vi att många
kvinnor går på dessa utbildningar. Det är betydligt svårare att få dem att
flytta för att ta anställning i kommuner.

Det är dessutom så, att regeringen har talat om att mycket av denna verk-
samhet skall bedrivas i andra former. Då tror jag också att det är viktigt att
undersöka hur utbildningen kan förnyas.

Vi vill tillsammans med högskolan i Eskilstuna/Västerås visa på möjlighe-
terna att göra en utbildning med inriktning på teknik - dvs. precis den inrikt-
ning som utbildningsministern vill se vid denna högskola. Om vi skall kunna
arbeta med barn och teknik och utbilda lärare inom barnomsorgen som tidigt
kan stimulera till ett engagemang på detta område krävs det, herr utbild-
ningsminister, att vi får använda de fina lokaler som ni har beviljat oss att
bygga. Det krävs för att vi skall kunna skapa en samverkan mellan teknik-
och barnomsorgsutbildningar.

Anf. 96 ALF EGNERFORS (s):

Fru talman! Per Unckel säger att vi vill ha allt av ingenting. Det är klart
att man kan uttrycka det så, men det är viktigt att kunna behålla en bredd
på skolan. Vi tycker också, liksom utbildningsministern, att det är bra om vi
kan få en utökad och bättre satsning på de s.k. spetsområdena. Men det vore
också väldigt bra om man kunde göra en omfördelning av de resurser som
ändå blir kvar för att möjliggöra för dem som hade tänkt söka att få utbild-
ning på hemorten. I många fall blir det annars inte av.

Vi vet att läget för invånarna i regionen tarvar fler högskoleplatser. Vi får
anledning att återkomma till frågan i samband med utskottsbehandlingen av
propositionen.

Anf. 97 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Det är alldeles självklart, Margareta Israelsson, att det kom-
mer att finnas barnpedagoger i Mälardalen också i framtiden. Men jag är
fullt medveten om att lärarpersonal i bredaste mening har mindre flyttbenä-
genhet än andra personalkategorier - tyvärr, måste jag säga, för jag tycker
att det är bra att människor får olika intryck innan de blir för gamla. Jag är
alldeles övertygad om att utbildning på tre platser i Mälarregionen väl kom-
mer att fylla behovet.

När Margareta Israelsson påpekar behovet av förnyelse av barnomsorgs-
utbildningen, vill jag understryka att regeringen faktiskt föreslår en förläng-

ning av denna utbildning upp till 120 poäng. Detta har ofta krävts, inte minst
av personalen inom barnomsorgen och av utbildarna. Vi går nu detta önske-
mål till mötes.

Jag tycker också att det är viktigt att man utvecklar olika profiler inom
barnomsorgsutbildningen, också den profil som har att göra med barn och
teknik. Samtidigt är det naturligtvis inte först och främst en integrering mel-
lan teknik och barnomsorgsutbildning som ligger bakom den idé som rege-
ringen har presenterat i sin proposition och som syftar till att öka teknikut-
bildningen i stort i vårt samhälle.

Jag vill gärna medge att man kan välja att pröva denna profilerade utbild-
ning på olika skolor. Jag trodde dock i min knapptänkthet att Västerås var
en alldeles särskilt lämpad kommun för att härbärgera en utbildning med
speciellt tydlig teknisk profil. Men kanske borde vi låta budet gå vidare till
någon annan kommun och låta forskningsresurserna gå vidare med budet.

Anf. 98 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! Jag anar ett litet hot i utbildningsministerns röst. Men jag vill
lugna honom. Så lättskrämd är jag inte.

Vad jag tog fasta på i min fråga var talet om utbildning för kompetens. Jag
tycker att det är viktigt. I Västerås skriver man i dag in fler barn - jag fick
själv barnomsorg genom en överinskrivningsplats. Nu är två barn överin-
skrivna på varje avdelning, och man skär i personaltätheten. Men vi behöver
personal och väl utbildad personal. Det är mycket glädjande att man har valt
att förlänga utbildningen på detta område. Men när vi får möjlighet att ut-
nyttja de nya lokalerna - bygget är nu i full gång - kan vi skapa en ännu
bredare samverkan än vad som i dag är fallet mellan teknisk utbildning och
förskollärarutbildning. Det verkar kanske litet udda, men på dessa utbild-
ningar gör man faktiskt sina examensarbeten tillsammans, de som går tek-
nisk utbildning och de som går förskollärarutbildning. Jag tror att detta är
bra.

Jag vill, fru talman, avsluta mitt inlägg med att tala om kvinnofällan. Vi
talar om att få in män i barnomsorgen, men det är lika viktigt att få in kvinnor
på den tekniska utbildningen vid Mälardalens högskola. Den är inte byggd
bara för män.

Anf. 99 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Margareta Israelsson sade att man just nu skär ner personalen
inom barnomsorgen. Det är just där problemet ligger. Vi håller på att få en
massiv arbetslöshet bland barnomsorgspersonalen. Vi kan inte ta på vårt an-
svar att blunda inför detta.

Anf. 100 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Fru talman! Nej, men jag tycker att det parti som utbildningsministern re-
presenterar får ta på sig ansvaret för de nedskärningar som i dag sker i Väs-
terås.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 76

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

18 § Svar på fråga 1992/93:449 om bolagsrevision

Svar på frågor

Anf. 101 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Åke Carnerö har frågat statsrådet Laurén om några åtgärder
avses att vidtas mot bakgrund av att det har framkommit uppgifter från Pa-
tent- och registreringsverket om att mer än 50 av landets auktoriserade revi-
sorer har uppdrag i över 300 aktiebolag och att några revisorer t.o.m. har
mellan 500 och 600 uppdrag.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Åke Carnerö oroas över att mängden uppdrag hos landets auktoriserade
revisorer kanske skulle kunna innebära att inte alla företag granskas tillräck-
ligt noggrant.

Tillsynen äver auktoriserade och godkända revisorer utövas av Kommers-
kollegium. Kollegiet tar på eget initiativ eller efter anmälan upp ärenden för
utredning när misstanke finns bl.a. om att revisor åsidosatt de plikter som
åvilar honom.

Vart femte år måste auktorisationen eller godkännandet förnyas. Kom-
merskollegium tar då in yttranden från skattemyndigheten, handelskamma-
ren, länsstyrelsen och revisorsorganisationerna för att kontrollera revisorns
yrkesutövning m.m. Kommerskollegium får också löpande underrättelser
från bl.a. skattemyndigheterna, som i sina taxeringskontroller går in i bola-
gen och kontrollerar att bokföringen stämmer. Vidare lämnas uppgifter rö-
rande revisorernas arbete till Kommerskollegium från kronofogdemyndig-
heterna, som bl.a. kontrollerar konkurser, samt från Finansinspektionen.
Härutöver får Kommerskollegium in anmälningar från klienter och andra
enskilda intressenter.

De revisorer som har 500-600 uppdrag enligt Patent- och registreringsver-
kets uppgifter är till antalet sju av landets drygt 4 000 auktoriserade och god-
kända revisorer.

Kommerskollegium har tidigare uppmärksammat fall där vissa revisorer
har haft ovanligt många uppdrag. Kollegiet har vid granskning av dessa inte
fått några indikationer på att det skulle ha funnits ett samband mellan antalet
registrerade uppdrag och kvaliteten i revisionen.

En förklaring till att vissa revisorer har klarat av att ha många revisions-
uppdrag kan vara att uppdragen varierar i svårighetsgrad samt att den revi-
sor som ansvarar för revisionen och skriver under revisionsberättelsen har
flera medarbetare till sin hjälp.

Jag har erfarit att Kommerskollegium från den lista som Patent- och regi-
streringsverket nu har tagit fram kommer att ta upp ett antal tillsynsärenden
i syfte att kontrollera att revisionsuppdragen sköts på ett tillfredsställande
sätt.

Det finns sålunda inte skäl för mig att vidta några åtgärder med anledning
av uppgifterna från Patent- och registreringsverket.

Jag delar givetvis Åke Carnerös syn på vikten av bokföringslagens efter-
levnad och av att de spelregler för företagen som vi har satt upp följs.

Anf. 102 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Jag tackar statsrådet Westerberg för det utförliga svaret. Jag
ser här att Kommerskollegium arbetar mycket seriöst och noggrant.

Det som jag är rädd för i detta sammanhang, när vi talar om ekobrottslig-
heten, som naturligtvis ligger nära till hands, är att det blir ett väldigt stort
gap mellan allmänhetens förväntningar på revisorernas arbete och vad de
faktiskt gör. Det är väldigt viktigt att detta fungerar ordentligt. Jag vill därför
ställa en fråga: Anser statsrådet att Kommerskollegium behöver utöka sin
tillsyn och behöver få förstärkta resurser för att klara av detta?

Statsrådet talade om sju revisorer. Det är givetvis skönt att det inte var
700. Men 50 revisorer hade uppdrag i över 300 aktiebolag, och jag känner
mig ändå oroad över detta. Finns det skäl att öka tillsynen?

Anf. 103 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Kommerskollegiums granskning av de sju revisorer som har
väldigt många uppdrag får visa om ökade resurser behövs. Jag har personli-
gen erfarenhet av denna typ av uppdrag från min tid på Saab-Scania, då jag
bl.a. ansvarade för koncernbokslutet. Vi hade ett ganska stort antal pappers-
bolag, som egentligen hade bara aktiekapitalet år ut och år in. Jag tror att
det var ett femtiotal uppdrag. Det kan vara en av förklaringarna. Men det är
upp till Kommerskollegium att nu avgöra om några åtgärder behöver vidtas.
Jag tycker att Kommerskollegium gör rätt i att granska de sju revisorer som
har så här pass många uppdrag. Man bör få en rimlig förklaring till att det är
på detta sätt.

Anf. 104 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Man kan här givetvis få fram väldigt goda kunskaper om vad
det är som har brustit. I hela frågan ligger ju också att det finns stora sam-
hällsekonomiska vinster att hämta, om vi får tillsynsarbetet väl utvecklat.
Jag känner mig lugnad av detta.

Det finns ett begrepp som heter ”god revisorssed”. I förordningen om auk-
torisation och godkännande av revisorer anges att auktoriserad revisor ”red-
bart och nitiskt skall utföra de uppdrag som anförtrotts honom eller henne
och i allt iaktta god revisorssed”.

FAR, Föreningen Auktoriserade Revisorer, har antagit regler för detta.
Med tanke på den ökande integrationen i näringslivet i Europa tror jag att
det är viktigt att vi i Sverige klarar ut vad vi menar med ”god revisorssed”.
Anser statsrådet att vi i vårt land bör utforma noggranna regler när det gäller
detta begrepp?

Anf. 105 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! God revisionssed är redan något mycket internationellt. Det
beror huvudsakligen på att revisionen i de stora företagskoncernerna ofta
nog sker över hela världen och görs av samma revisionskoncern.

Föreningen auktoriserade revisorers utarbetade regler för god revisions-
sed överenstämmer därför redan nu i mycket stor utsträckning med den in-
ternationella seden. Vi har haft problem när det gäller bl.a. redovisningsme-

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

toder avseende förluster vid s.k. valutalån. Det är en fråga som har tagits
upp till debatt här i kammaren tidigare i dag.

Det finns även en utredning som ser över kraven för auktorisation med
anledning av det kommande EES-avtalet och den europeiska integrationen.
Utredningen beräknas vara slutförd i början av juni i år.

Anf. 106 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Det är mycket bra om vi kan få det på det sättet. Vi kommer
naturligtvis att anpassa oss från båda håll. Det är mycket viktigt att detta
begrepp hålls vid liv.

Under senare år har många s.k. affärer upprört oss medborgare. Det har
gällt alltifrån svindlerier till skattebrott. Värst drabbade blir ofta de an-
ställda.

Jag menade att med min fråga betona behovet av större kompetens och
större respekt för gällande regler och lagar, vilket statsrådet också nämner
här. Det är naturligtvis av yttersta vikt. Det är den bästa lösningen i stället
för att skapa ytterligare regler.

Det behövs en ytterligare uppvärdering av revisorsrollen, och en upp-
stramning av etiken bland aktörerna inom ekonomin är nödvändig. Jag är
nöjd med svaret och tackar härmed för det.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1992/93:418 om de små skolorna

Anf. 107 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Ewa Hedkvist Petersen har frågat mig om jag är beredd att
försvara de små skolornas existens under beredningen av Läroplanskommit-
téns förslag.

Regeringen kommer om ett par månader att lägga fram propositionen om
en ny läroplan för grundskolan. Vi bereder just nu frågorna i Utbildningsde-
partementet och tar i det sammanhanget del av ett mycket stort antal remiss-
svar. Bland remissvaren finns bl.a. synpunkter från en rad kommuner med
olika storlek och struktur. Den aspekt frågeställaren tar upp finns väl belyst
i remissmaterialet och kommer således att finnas med i det underlag som
ligger till grund för mitt och regeringens slutliga ställningstagande i dessa frå-
gor.

Anf. 108 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Fru talman! Jag tackar skolministern för svaret, men det är ett av de mer
intetsägande svar jag har fått på länge i denna kammare. Jag tycker faktiskt
att skolministern hade kunnat kosta på sig att på något sätt ta ställning till
frågan om de små skolornas existens i framtiden.

Det finns i skollagen en paragraf som säger att alla elever skall ha rätt till
cn likvärdig utbildning. Ett sätt att upprätthålla den likvärdiga utbildningen
är att värna de små skolorna i landet. Det finns stora områden som är glesbe-
byggda och som har liten befolkning. Vi måste se till att barn och ungdomar

inte har så långt till sin skola och till en bra utbildning. Jag hoppas att skolmi-
nistern återkommer och svarar litet mer konkret.

Anledningen till att jag ställde frågan är att Glesbygdsmyndigheten har
gjort en sammanställning som visar att ett hundratal småskolors existens re-
dan i dag hotas av ekonomiska skäl. Nu har vi fått Läroplanskommitténs för-
slag. Där föreslås en ämnessplittring och i praktiken en ny sorts stadieindel-
ning. Det skulle kunna innebära att delar av underlaget för små skolor för-
svinner. Detta är naturligtvis mycket oroande.

Det är viktigt att vi diskuterar dessa frågor under beredningen av kommit-
téns förslag. Det får inte komma ett förslag från regeringen som har en sådan
karaktär att de små skolornas existens hotas ute i landet. De är så viktiga.
Jag tror inte att föräldrarna kommer att acceptera något sådant.

Eftersom jag inte har fått något konkret svar vill jag upprepa min fråga:
Är skolministern beredd att försvara de små skolornas existens under bered-
ningen av kommitténs förslag?

Anf. 109 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Det viktiga med det arbete med läroplanen som vi bedriver
är att det ger underlag för undervisning av hög kvalitet och en likvärdig un-
dervisning över hela landet. Det är alldeles självklart.

Jag tycker inte att det är fel att i dag inte ge uttryck för en bestämd uppfatt-
ning i olika delfrågor. Det hade varit direkt oförskämt mot de många som
har arbetat intensivt med att besvara remissen och komma med olika infalls-
vinklar och synpunkter på förslaget.

Jag har i mitt svar till Ewa Hedkvist Petersen berättat att det finns många
som har tagit upp just glesbygdsaspekten i remissvaren. De vore hederligt
mot dem att begrunda de synpunkterna innan man bildar sig en uppfattning.

Vad gäller Glesbygdsmyndighetens rapport, som kom för ett antal måna-
der sedan, har jag till viss glädje noterat att tidningen Land konstaterat att
det inte blev så farligt som Glesbygdsmyndigheten befarade, bl.a. tack vare
den reformering av bidragsreglerna som regeringen har genomfört. Det har
varit möjligt för föräldrar ute på landsbygden att ta itu med en del skolor
som annars hade försvunnit helt.

Glesbygdsfrågorna är viktiga. Det är viktigt att det är rimliga avstånd till
närmaste skola och viktigt att vi har en hög kvalitet. Det finns som sagt med
i beredningsarbetet. För övrigt kommer alla partier att i en arbetsgrupp följa
beredningsarbetet. Den arbetsgruppen kommer förhoppningsvis att tillsät-
tas under denna vecka. Alla kommer att kunna berika detta material på ett
bra sätt. Vi kommer nog att informera varandra under resans gång.

Anf. 110 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Fru talman! Också jag tycker att det är bra att en arbetsgrupp tillsätts som
följer beredningsarbetet av Läroplanskommitténs förslag.

Frågan om den likvärdiga utbildningen och de små skolornas verktyg för
att upprätthålla denna är mycket viktig just därför att befolkningsstrukturen
i landet är sådan den är. Jag tycker inte att det är att föregripa beredningen
av kommitténs förslag att skolministern deklarerar att hon skall värna om
de små skolornas existens under beredningen så, att inte Läroplansförslaget

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

pekar dithän att små skolor får små möjligheter att upprätthålla kvaliteten i
jämförelse med andra skolor och att även i framtiden vara bra skolor.

Vi får inte skapa en läroplan som i praktiken innebär en centralstyrning.
Vi måste skapa en läroplan som främjar de små skolornas existens.

Anf. 111 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Jag är inte orolig på denna punkt när det gäller vare sig försla-
get eller beredningsarbetet. Vi har ett bra underlag att arbeta med. Det är
inget tvivel om att det finns frågetecken. Men om man studerar förslaget ser
man att det också innehåller en hel del möjligheter till lokala anpassningar
av utbildningar, till flexibilitet och mycket annat som är betydelsefullt för
att skolor skall kunna drivas under de ganska olika förhållanden som finns i
landet.

När det gäller tillgång til) en skola på nära håll vill jag som f.d. ordförande
i skolstyrelsen i Stockholm påpeka att det ibland kan finnas glesbygdsskolor
också i ett storstadsområde. Det kan vara minst lika besvärligt att förflytta
sig få kilometer i en storstad som att förflytta sig några fler kilometer på
landsbygden.

Det finns en mängd aspekter. Jag vill därför inte rusa i väg och definitivt
sätta ner klacken innan jag har tagit del av och fått ett intryck av de olika
aspekter som kan finnas.

Anf. 112 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Fru talman! Jag vill avslutningsvis helt kort säga att jag med avsikt inte har
frågat om glesbygdsskolorna utan om de små skolorna. Det finns många små
skolor även i tätorter, t.ex. B-skolor i bostadsområden som kommunerna vill
ha kvar eftersom de är viktiga.

Jag hoppas att vi kan hjälpas åt att försvara de små skolornas existens i
framtiden. De är viktiga för barnen och ungdomarna samt för likvärdigheten
i utbildningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1992/93:427 om Betygsberedningens förslag

Anf. 113 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Marianne Carlström har frågat mig om jag kommer att bereda
remissinstanserna förnyade möjligheter att lämna synpunkter på regeringens
kommande förslag till nytt betygssystem innan riksdagen skall ta ställning.

Regeringen kommer om några månader att lägga fram en proposition om
ny läroplan och nytt betygssystem för grundskolan. Hur ett nytt betygssys-
tem skall se ut bereds alltså för närvarande inom Utbildningsdepartementet.
I vårt underlag för utarbetande av en proposition ingår dels Betygsbered-
ningens förslag, dels alla de synpunkter på hur ett betygssystem bör vara ut-
format som remissinstanserna bidragit med. Därutöver har många lärare,
elever och föräldrar spontant hört av sig med synpunkter på betyg och deras
roll.

Jag räknar inte med någon ny remissomgång om betyg av bl.a. följande
skäl.

För det första är betygsfrågorna ett av de mest utredda områdena inom
skolan. Sedan slutet av 1970-talet har sex olika statliga utredningar lämnat
offentliga betänkanden som behandlar betyg. De flesta har remissbehand-
lats. Betygsfrågan är således mycket väl penetrerad.

För det andra har vi nu möjligheten att presentera förslag till ett betygssys-
tem som blir en integrerad del av det viktiga nationella måldokument som
läroplanen utgör. Att då bryta ut betygssystemet och behandla det för sig
skulle vara olyckligt.

För det tredje gäller det tidsaspekten. En ny remissbehandling av den del
av läroplansförslaget som betygssystemet utgör skulle försena såväl rege-
ringens förslag som riksdagens beslut i frågan.

Anf. 114 MARIANNE CARLSTRÖM (s):

Fru talman! Jag får tacka för svaret.

En enig Betygsberedning lade fram förslaget till ett nytt betyggssystem.
Eftersom förslaget har mött en förödande kritik från samtliga remissinstan-
ser måste förslaget följdriktigt arbetas om. Det anser även statsministern.
Är det då inte rimligt att tillsätta en parlamentarisk beredning och att ge re-
missinstanserna nya möjligheter att lämna synpunkter på det nya omarbe-
tade förslaget innan vi i riksdagen skall fatta beslut i denna viktiga fråga?

Det kan inte vara rimligt att en minoritetsregering får för stort inflytande
i en så viktig fråga som när det gäller ett nytt betygssystem som skall hålla i
många år. Det viktiga kan inte vara att riksdagen skall hinna fatta beslut
inom en viss tid utan att vi får ett bra fungerande och väl förankrat betygssys-
tem.

Anf. 115 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Det är alldeles riktigt att vi har haft en beredning som har
varit parlamentarisk sammansatt och som har varit relativt enig - i princip
helt enig - och att det har kommit mycket kritik. Under arbetet med bered-
ningen av de synpunkter som har inkommit kommer vi att ha en arbets-
grupp, där samtliga partier är företrädda, som följer arbetet. Det kommer
att finnas gott om insyn och möjligheter att utbyta synpunkter. Dessutom
har utskotten i riksdagen alla möjligheter att föra ordentliga diskussioner om
vad vi så småningom kommer fram till.

I mitt svar försökte jag säga att utifrån alla de utredningar som har gjorts
och den mängd synpunkter som har inkommit i olika remissomgångar har vi
ganska väl belyst de olika aspekter som finns på denna fråga. Jag kan inte
tänka mig att det skulle vara omöjligt för regeringen, utskotten eller riksda-
gen att utifrån det här materialet komma fram till en någorlunda bra stånd-
punkt, särskilt som ledamöter från de olika partierna har arbetat mycket in-
tensivt i Betygsberedningen och i, så att säga, modern tid gått igenom många
av de aspekter som finns på den här frågan.

Anf. 116 MARIANNE CARLSTRÖM (s):

Fru talman! Faktum kvarstår att remissinstansernas kritik var mycket ned-
görande. Förslaget bör därför arbetas om i grunden. Statsministern har avi-

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

serat att det skall ske. Jag tycker därför att det är rimligt att remissinstan-
serna får yttra sig om förslaget.

Statsrådet sade i svaret att det redan har gjorts så många utredningar i be-
tygsfrågan. Det är en viktig fråga. Det hjälper inte att man har en mängd
gamla utredningsresultat när man skall fatta ett slutgiltigt beslut. Jag tror att
problemet är att ordningsföljden har varit fel. Först skulle Läroplanskom-
mittén ha lagt fram sitt förslag, och sedan skulle Betygsberedningen ha haft
tid att titta på det innan den lade fram sitt förslag. Det är synd att man har
så bråttom. Vad skulle det ha för betydelse om vi drog ut på behandlingen
av förslaget och i stället till slut fick ett väl förankrat beslut?

Anf. 117 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Det är uppenbart att vi har litet olika syn på den här frågan.
Det är riktigt att remissinstanserna är kritiska. Jag vill dock påpeka att det
inte bara är så att remissinstanserna är emot ett förslag från Betygsbered-
ningen. Det finns en stor variation på synpunkterna. Det kan handla om att
man vill att en viss fråga skall vidareutvecklas, att man vill utreda något eller
göra något mer i vissa avseenden. I remissmaterialet finns också väldigt
mycket som man är för, och det finns en samstämmighet i många frågor.

Vi håller på att analysera det här, och vi skall göra det i beredningsarbetet.
Jag tycker utifrån min syn på dessa frågor att det är fullt möjligt att hitta en
form som ligger i linje med vad vi har lärt av remissinstanserna.

Jag gör som sagt en annan bedömning än Marianne Carlström i den här
frågan. Jag tror inte att vi skall behöva en ny remissomgång.

Marianne Carlström frågar varför det är så bråttom. Jag anser - och det
är nog regeringens uppfattning också - att vi har slitit med ett dåligt betygs-
system på tok för länge. Det finns anledning att försöka ändra på det.

Anf. 118 MARIANNE CARLSTRÖM (s):

Fru talman! Det är trots allt så, att dessa propositioner kommer i maj en-
ligt vad som är aviserat. Det betyder att riksdagen inte kan fatta beslut förrän
i höst. Då har jag svårt att förstå varför man inte gör detta grundligt. Det är
viktigt att det är väl förankrat. Det finns brister i det nuvarande betygssyste-
met. Om vi skall få ett system som skall fungera länge och vara väl förankrat,
är det viktigt att alla parter hinner vara med och göra en bra översyn.

Anf. 119 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Det är riktigt att riksdagen inte kan fatta beslut förrän i höst.
Det är så vår planering ligger. Det finns goda möjligheter för alla att komma
med synpunkter på en proposition om vi inte skulle lyckas med att lägga ett
väl förankrat och bra förslag, men jag tror att vi lyckas med det.

Jag ser seriöst på den prövning som riksdagen och utskottet gör. Det är en
poäng med den tid som ligger mellan en proposition och ett riksdagsbeslut
att även här kan det förekomma en debatt. Det kan komma synpunkter från
olika håll.

Vi gör olika bedömningar i den här frågan - det är bara att konstatera. Jag
hoppas ändå att vi skall komma fram med ett förslag som alla kan vara nöjda
med. Det är viktigt att vi hittar något som de flesta kan tycka är bra och som

kan verka under långt tid när det gäller betygsfrågor och läroplansfrågor. Vi
skall göra ett tappert försök.

Anf. 120 MARIANNE CARLSTRÖM (s):

Fru talman! Jag hoppas att remissinstanserna tar chansen att göra sig
hörda på annat sätt än genom en ordinarie remissomgång. Det finns ju andra
möjligheter.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1992/93:455 om rehabiliteringsutredningar vid
lång sjukfrånvaro

Anf. 121 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Lena Öhrsvik har frågat mig vad regeringen tänker göra åt
det allvarliga missförhållandet att så få rehabiliteringsutredningar kommer
in automatiskt från arbetsgivarna och att de oftast är av så låg kvalitet.

Lena Öhrsvik framhåller att arbetsgivare enligt lag skall göra en rehabili-
teringsutredning vid lång sjukfrånvaro. Utredningen skall lämnas in till för-
säkringskassan senast åtta veckor efter sjukanmälningsdagen. Detta sker
dock enligt uppgift endast i mindre utsträckning. Det normala är att 5-10 %
av utredningarna kommer in automatiskt. Dessutom är utredningarna oftast
av låg kvalitet.

Låt mig först säga att jag anser att arbetet med rehabilitering av långtids-
sjuka är en ytterst angelägen uppgift. Jag vet att det läggs ner ett stort arbete
hos försäkringskassorna för att få den nya verksamheten att fungera. Man
måste emellertid hålla i minnet att det är fråga om ett helt nytt sätt att arbeta
med rehabilitering av de långtidssjukskrivna samtidigt som arbetsgivarna
också skall finna former för att realisera sitt utökade ansvar. Det är av vital
betydelse att arbetsgivarna får fortlöpande och tydlig information om det an-
svar och de skyldigheter som åligger dem.

De nya reglerna om rehabilitering och rehabiliteringsersättning har varit i
kraft sedan den 1 januari 1992. Jag bedömer att det kan komma att ta ytterli-
gare en viss tid innan man hos försäkringskassor, arbetsgivare och andra re-
habiliteringsaktörer utvecklat nya rutiner och verksamhetsformer.

Även jag har emellertid nåtts av vissa signaler om att arbetsgivarna inte
alltid lever upp till sitt ansvar när det gäller att göra rehabiliteringsutred-
ningar inom föreskriven tid. Av regleringsbrevet för budgetåret 1992/93
framgår att Riksförsäkringsverket skall redovisa resultatet av nyligen ge-
nomförda regelförändringar inom sjukförsäkringen såvitt avser bl.a. rehabi-
litering och sjuklön. Jag anser att denna redovisning i första hand bör avvak-
tas.

Anf. 122 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag kan konstatera att man
kan uttrycka sig på litet olika sätt och att man kan göra olika bedömningar
om hur lång en viss tid är.

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Låt mig börja med tidsaspekten. Detta system har varit i kraft sedan den
1 januari 1992, men propositionen kom i början av 1991, och beslutet fatta-
des våren 1991. Det är snart två år sedan. Där angavs en mycket tydlig an-
svarsfördelning mellan arbetsgivaren och försäkringskassan. Om inte den
här informationen har gått fram ordentligt, är det på tiden att regeringen på
något sätt aktualiserar den och inte bara väntar på besked.

I svaret får jag veta att arbetsgivarna inte alltid lever upp till sitt ansvar.
Jag vill nog uttrycka det så, att det är ytterst sällan de lever upp till sitt ansvar.
Det är en litet annorlunda bedömning av saken. Jag menar att det är väldigt
allvarligt att det är ytterst sällan som det automatiskt sker, som enligt lag
skall ske. När utredningarna väl kommer in är de dessutom nästan oanvänd-
bara.

Vi har i den försäkringskassa jag tillhör gjort en uppföljning av i hur stor
omfattning utredningarna kommer in och vilken kvalitet de håller. Detta le-
der till att försäkringskassan i mycket stor omfattning får merarbete, och det
är allvarligt i den situationen då försäkringskassorna skulle behöva ägna sig
åt själva rehabiliteringsarbetet.

Min fråga blir då: När kan vi få förslag om sanktioner, som ju riksdagen
beställde i samband med beslutet? Tanken var ju då att försäkringskassan
skulle kunna ta betalt för allt sitt merarbete.

Anf. 123 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Det är klart att man kan ha litet olika språkbruk. Det är möj-
ligt att mitt språkbruk är mer dämpat än Lena Öhrsviks-jag har ibland miss-
tänkt det -, och det kanske visar sig också i det här konkreta fallet.

Som jag har redovisat i svaret har regeringen inte bara väntat, utan rege-
ringen har i det regleringsbrev som är utfärdat funnit det vara en viktig upp-
gift att verket ser till att vi får en bra genomgång av vad som har skett med
de här regelförändringarna. På grundval av det får man sedan vidta åtgärder.

Jag tycker att detta är oerhört angeläget, och samtidigt har jag så att säga
en viss insikt i att det ändå tar en viss tid innan man lyckas få till stånd ett
stort genomslag av mycket stora förändringar, som det är fråga om i det här
fallet.

Det är bra att Lena Öhrsvik har uppmärksammat frågan. Jag vet att man
på många försäkringskassor gör liknande saker som vad man tydligen har
gjort på den försäkringskassa där Lena Öhrsvik är aktiv.

Arbetet är alltså fullt tillåtet att bedriva i dagsläget, och när vi får en sam-
manställning av läget från verket får vi bedöma om nya åtgärder skall vidtas.

Anf. 124 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Jag uppmärksammade statsrådet Könberg på den här frågan
redan på Försäkringskasseförbundets kongress i oktober. Nu har det gått yt-
terligare ett halvår, och det finns rapporter om att det råder allvarliga miss-
förhållanden. Jag tycker då att regeringen klart och tydligt skall säga ifrån,
att det inte får gå till så här. Det är faktiskt en brottslig verksamhet som pågår
i och med att man inte följer den lag som riksdagen har stiftat.

Jag fick inget svar på min fråga, så jag upprepar den: När kan vi få det
förslag om sanktioner som riksdagen har beställt för två år sedan?

Anf. 125 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Det svar jag gav var att vi, efter det att vi har fått in uppgifter
om hurdant läget är, skall bedöma vilka åtgärder som skall vidtas. Jag har
för ögonblicket ingen tidpunkt att ange för något förslag om sanktioner, utan
den frågan får vi återkomma till.

Anf. 126 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Det statsrådet nu sade ger mig anledning att fråga om det över
huvud taget har pågått något arbete med att utforma ett förslag om sanktio-
ner, den beställning som alltså gjordes av riksdagen våren 1991.

Anf. 127 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Frågan om att införa sanktioner i systemet har inte varit en
prioriterad arbetsuppgift på Socialdepartementet.

Anf. 128 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Efter den här diskussionen kanske man ändå kan hoppas på
att frågan något upprioriteras.

Anf. 129 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Det viktiga med den här frågan är enligt min mening inte infö-
randet av någon form av sanktioner, även om Lena Öhrsvik kanske brinner
av längtan efter att vara med om att göra det, utan det viktiga är att se till att
arbetet fungerar både ute hos arbetsgivarna och på försäkringskassorna. Det
är något som både Lena Öhrsvik och jag är angelägna om och som jag räknar
med att vi med hjälp av Riksförsäkringsverket skall kunna komma längre i.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1992/93:453 om samarbetsavtalet med Frankrike
om krigsmateriel

Anf. 130 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Jan Jennehag har frågat mig om samarbetsavtalet med Frank-
rike och vilka garantier Sverige har för att avtalet inte leder till vidareexport
som är oförenlig med svensk lag.

Jag har i denna fråga samrått med utrikes- och utrikeshandelsministern.

Låt mig först konstatera att riksdagen i 1992 års försvarsbeslut (prop.
1991/92:102, FöU 12, rskr 337) bl.a. anslöt sig till regeringens bedömning att
svensk försvarsindustri bör bevaras inom för Sverige viktiga teknikområden
samt att en industriell hög kompetens bör vidmakthållas inom för Sverige
speciellt viktiga områden även för att möjliggöra internationellt kunskapsut-
byte och deltagande i projektsamarbete.

1 syfte att åstadkomma en effektivare resursanvändning skall båda parter
enligt samarbetsavtalet mellan Sverige och Frankrike söka främja gemen-
sam forskning, utveckling, produktion, upphandling och gemensamt han-
delsutbyte.

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

Svar på frågor

Låt mig sedan understryka att alla ärenden som gäller krigsmaterielexport
från Sverige handläggs enligt de regler som riksdagen godkänt i samband
med den nya lagstiftningen om krigsmateriel (SFS 1992:1300). Det gäller
även för de konkreta ärenden som kan komma att omfattas av samarbefs-
överenskommelsen med Frankrike.

Avser ärendena försäljning till tredje land av en gemensamt utvecklad el-
ler tillverkad produkt, sker på sedvanligt sätt beredning med den parlamen-
tariskt sammansatta rådgivande nämnden i krigsmaterielexportfrågor.

Jan Jennehag kan vara förvissad om att samarbetsavtalet med Frankrike
kommer att tillämpas så, att det inte leder till vidareexport som är oförenlig
med svensk lag.

Talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande i kamma-
ren och förklarade överläggningen avslutad.

23 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Finansutskottets betänkande 1992/93:FiU20

24 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1992/93:191 Ytterligare anslag till Invandrarverkets förläggningsverksamhet
budgetåret 1992/93

1992/93:196 Överföring av Riksskatteverkets beskattningsavdelning i Lud-
vika till Skattemyndigheten i Kopparbergs län, m.m.

1992/93:215 Försäkringsöverdomstolen

Förslag

1992/93:RFK4 Riksdagens förvaltningskontors förslag till en lag om riksda-
gens informationssystem RIXLEX

Motionerna

med anledning av prop. 1992/93:115 Ändringar i jordabalkens hyresregler

1992/93:Bo28 av Sten Söderberg (-)

1992/93:Bo29 av Daniel Tarschys och Ingela Mårtensson (fp)

1992/93:Bo30 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)

1992/93:Bo31 av Hans Göran Franck m.fl. (s)

1992/93:Bo32 av Sten Svensson (m)

1992/93:Bo33 av Eva Zetterberg (v)

1992/93:Bo34 av Tage Påhlsson (c)

med anledning av prop. 1992/93:166 Vissa punktskattefrågor
1992/93:Sk25 av John Andersson (-)

1992/93:Sk26 av Sten Söderberg (-)
1992/93:Sk27 av Lars Hedfors m.fl. (s)
1992/93:Sk28 av Peter Kling m.fl. (nyd)
1992/93:Sk29 av Göran Magnusson m.fl. (s,m,kds,v)

med anledning av prop. 1992/93:171 Forskning i frontlinjen
1992/93:Ub91 av Sören Norrby (fp)

1992/93:Ub92 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
1992/93:Ub93 av Ingela Mårtensson (fp)

1992/93:Ub94 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1992/93:Ub95 av Björn Samuelson m.fl. (v)

1992/93:Ub96 av Marianne Andersson m.fl. (c,m,fp,kds,v)

25 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 15 mars

1992/93:461 av Knut Wachtmeister (m) till justitieministern om det rättsliga
skyddet för personer som hjälper polisen:

Avser justitieministern föreslå förbättrat rättsligt skydd för personer som
är polisen behjälpliga i kampen mot brottsligheten?

1992/93:462 av Mona Saint Cyr (m) till kommunikationsministern om
Stångådalsbanan:

Berörda län, Östergötland och Kalmar, har genom uppvaktningar hos
kommunikationsministern agerat för Stångådalsbanans fortlevnad, då som
en länk ner till Kalmar från stambanan. I prop. 1992/93:176 nämns inte ba-
nan, men i pressen har det uppgivits att banan blir räddad. Till grund för
detta åberopas ett pressmeddelande, nr 33.

Hur ser statsrådet på Stångådalsbanans framtid såsom länsjärnväg?

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

26 § Kammaren åtskildes kl. 16.46.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993 Innehållsförteckning

Tisdagen den 16 mars

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1

3 § Svar på fråga 1992/93:452 om odlingen av sockerbetor....... 2

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Annika Åhnberg (-)

4 § Svar på fråga 1992/93:458 om Algeriet och de mänskliga rättighe-

terna .......................................... 5

Statsrådet Alf Svensson (kds)

5 § Svar på fråga 1992/93:446 om barnpornografi.............. 7

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Ingegerd Sahlström (s)

6 § Svar på fråga 1992/93:459 om utredningen om Palmemordet . . 9

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Hans Göran Franck (s)

7 § Svar på fråga 1992/93:448 om lotsstationen i Marstrand...... 11

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Kent Olsson (m)

8 § Svar på fråga 1992/93:457 om riksväg 60.................. 13

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Per Erik Granström (s)

9§ Svar på fråga 1992/93:433 om blankningsaffärer............ 15

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Kjell Ericsson (c)

10 § Svar på fråga 1992/93:435 om skattcuppbördcn m.m........ 17

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Harry Staaf (kds)

11 § Svar på fråga 1992/93:437 om en kreditmarknadsnämnd..... 19

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Roland Lében (kds)

12 § Svar på fråga 1992/93:440 om redovisningen av valutaförlusten 21

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Bert Karlsson (nyd)

Talmannen (om debattreglerna)

13 § Svar på fråga 1992/93:450 om lånefinansieringen av småhus . . 23

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Catarina Rönnung (s)

14 § Svar på fråga 1992/93:451 om undanhållande av mervärdesskatt 27

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Lars Hedfors (s)

§ Svar på fråga 1992/93:460 om åtgärder mot metallsmuggling från

Ryssland m.fl. länder .............................. 31

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Ylva Annerstedt (fp)

§ Svar på fråga 1992/93:401 om samisk referensgrupp i EG-
förhandlingarna .................................. 33

Utbildningsminister Per Unckel (m)

Berith Eriksson (v)

§ Svar på frågorna 1992/93:424 och 425 om högskoleutbildning för

Prot. 1992/93:76

16 mars 1993

kvinnor i Mälardalen m.m........................... 36

Utbildningsminister Per Unckel (m)

Margareta Israelsson (s)

Alf Egnerfors (s)

§ Svar på fråga 1992/93:449 om bolagsrevision.............. 42

Näringsminister Per Westerberg (m)

Ake Carnerö (kds)

§ Svar på fråga 1992/93:418 om de små skolorna............ 44

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

§ Svar på fråga 1992/93:427 om Betygsberedningens förslag ... 46

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Marianne Carlström (s)

§ Svarpå fråga 1992/93:455 om rehabiliteringsutredningar vid lång

sjukfrånvaro ..................................... 49

Statsrådet Bo Könberg (fp)
Lena Öhrsvik (s)

§ Svar på fråga 1992/93:453 om samarbetsavtalet med Frankrike
om krigsmateriel ................................. 51

Försvarsminister Anders Björck (m)

§ Förnyad bordläggning............................... 52

§ Bordläggning ..................................... 52

§ Anmälan om frågor

1992/93:461 av Knut Wachtmeister (m) om det rättsliga skyddet
för personer som hjälper polisen.................... 53

1992/93:462 av Mona Saint Cyr (m) om Stångådalsbanan ... 53

gotab 43528, Stockholm 1993

Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:76 Tisdagen den 16 mars

Riksdagens protokoll

1992/93:76

1 § Justering av protokoll

2 § Meddelande om svar på interpellationer

3 § Svar på fråga 1992/93:452 om odlingen av sockerbetor

4 § Svar på fråga 1992/93:458 om Algeriet och de mänskliga rättig-heterna

5 § Svar på fråga 1992/93:446 om barnpornografi

6 § Svar på fråga 1992/93:459 om utredningen om Palmemordet

7 § Svar på fråga 1992/93:448 om lotsstationen i Marstrand

8 § Svar på fråga 1992/93:457 om riksväg 60

9 § Svar på fråga 1992/93:433 om blankningsaffärer

10 § Svar på fråga 1992/93:435 om skatteuppbörden m.m.

11 § Svar på fråga 1992/93:437 om en kreditmarknadsnämnd

12 § Svar på fråga 1992/93:440 om redovisningen av valutaförlusten

13 § Svar på fråga 1992/93:450 om lånefinansieringen av småhus

14 § Svar på fråga 1992/93:451 om undanhållande av mervärdesskatt

15 § Svar på fråga 1992/93:460 om åtgärder mot metallsmugglingfrån Ryssland rn.fi. Iänder

16 § Svar på fråga 1992/93:401 om samisk referensgruppi EG-förhandlingarna

17 § Svar på frågorna 1992/93:424 och 425 om högskoleutbildning förkvinnor i Mälardalen m.m.

19 § Svar på fråga 1992/93:418 om de små skolorna

20 § Svar på fråga 1992/93:427 om Betygsberedningens förslag

21 § Svar på fråga 1992/93:455 om rehabiliteringsutredningar vidlång sjukfrånvaro

22 § Svar på fråga 1992/93:453 om samarbetsavtalet med Frankrikeom krigsmateriel

23 § Förnyad bordläggning

24 § Bordläggning

25 § Anmälan om frågor

4 § Svar på fråga 1992/93:458 om Algeriet och de mänskliga rättig-
heterna

15 § Svar på fråga 1992/93:460 om åtgärder mot metallsmuggling
från Ryssland rn.fi. Iänder

16 § Svar på fråga 1992/93:401 om samisk referensgrupp
i EG-förhandlingarna

17 § Svar på frågorna 1992/93:424 och 425 om högskoleutbildning för
kvinnor i Mälardalen m.m.

21 § Svar på fråga 1992/93:455 om rehabiliteringsutredningar vid
lång sjukfrånvaro

22 § Svar på fråga 1992/93:453 om samarbetsavtalet med Frankrike
om krigsmateriel