Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:66 Tisdagen den 23 februari
ProtokollRiksdagens protokoll 1992/93:66
Riksdagens protokoll
1992/93:66
Tisdagen den 23 februari
KL 14.00-15.59
18.00-19.14
Protokoll
1992/93:66
1 § Meddelande om information från regeringen
Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Vid kammarens sammanträde torsdagen den 25 februari kl. 14.30 lämnar
arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c) information om aviserad pro-
position om företagshälsovård.
2 § Anmälan om kompletteringsval till socialutskottet
Förste vice talmannen meddelade att Centerns riksdagsgrupp som supple-
ant i socialutskottet under Ulla Tilländers ledighet anmält hennes ersättare
Anna Corshammar-Bojerud (c).
Förste vice talmannen förklarade vald till
suppleant i socialutskottet
Anna Corshammar-Bojerud (c)
3 § Justering av protokoll
Justerades protokollen för den 16 och 17 februari.
4 § Svar på frågorna 1992/93:396 och 399 om färjeolyckan i Östersjön
Anf. 2 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Förlisningen av den polska färjan Jan Heweliusz utanför den
tyska ön Rugen den 14 januari har föranlett Alf Eriksson att fråga mig vilka
åtgärder som vidtas för att de kvarvarande svenskarna i färjan skall bli bär-
gade och transporterade hem till sina anhöriga. Dessutom har Ivar Franzén
frågat vad den svenska regeringen gör för att påskynda undersökningen och
bärgningen av den polska färjan. Jag avser att besvara dessa båda frågor i ett
sammanhang, även om jag förstår att en av frågeställarna är sjuk i dag.
Ombord på det förlista fartyget fanns totalt sju svenska medborgare. Två
Svar på frågor
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 66
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
av dessa återfanns omkomna under det inledande räddningsarbetet. De
kvarvarande fem svenskarna har ännu inte påträffats. En särskild krisgrupp
organiserades i Ystad kort efter olyckan för att ge stöd åt de anhöriga. Utri-
kesdepartementet har också fortlöpande hållit de anhöriga orienterade om
undersökningsarbetet.
Den polska regeringen tillsatte kort efter förlisningen två haverikommis-
sioner. Den ena kommissionen söker genom omfattande dykningar efter de
saknade och förbereder bärgning av fartyget. Den andra kommissionen har
till uppgift att klarlägga orsaks- och ansvarsfrågorna.
Den polska marinen har med ett tjugotal dykare under flera hundra tim-
mar genomsökt den svårt skadade färjan med hjälp av undervattenskame-
ror. Arbetet har försvårats av att färjans inre är belamrat med rester av sön-
derslitna tågvagnar, långtradare och fartygsdelar. Undersökningarna har
också komplicerats av svåra strömförhållanden och kraftig sjögång. Färjan
har dessutom drivit på botten ungefär 15 km från den ursprungliga positio-
nen. Under driften har de flesta av lastbilarna och tågvagnarna kastats ur
färjan. Fartyg med ekolod och hydrografisk utrustning försöker lokalisera
de fordon som har fallit ur färjan.
Regeringen har den 4 februari hos det polska transportministeriet lyckats
utverka att en haveriexpert från det svenska sjöfartsverket på plats kunnat
följa Haverikommissionens arbete. Denne hålls kontinuerligt underrättad
om dykningarna av en polsk kontaktman. Samarbetet har enligt Sjöfartsver-
ket fungerat mycket väl, och man har inte kunnat finna någon anledning att
kritisera den polska haverikommissionens arbete. Den polska marinen har
gjort bedömningen att dykarna löper stora risker vid genomsökning av fär-
jans innandöme. Sjöfartsverket delar helt denna uppfattning.
Med hänsyn till de svåra väderförhållanden som vintertid råder i södra
Östersjön anser de polska myndigheterna att bärgning först kan ske under
våren. Polsk räddningstjänst har fått i uppdrag att bärga färjan och undersö-
ker för närvarande hur bärgningen skall ske.
Jag vill i detta sammanhang uttrycka min starka medkänsla med de anhö-
riga. Det faktum att svåra undersökningsförhållanden fördröjer slutförandet
av efterforskningarna medför att de anhörigas oroliga väntan förlängs.
Ovissheten innebär självfallet att familjernas oro och sorg blir än svårare att
bära. Det är min förhoppning att de pågående undersökningarna skall ge
klarhet så snart som möjligt.
Anf. 3 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, vilket jag upplever
mycket positivt. Jag tror att det är mycket viktigt att det klarläggs att stora
och viktiga insatser görs för att finna de omkomna svenskarna. Jag tror inte
att någon av oss egentligen kan förstå hur smärtsamt det är för de anhöriga
att förlora en anhörig och sedan inte veta när eller om man skall få begrava
sin kära.
Det är också positivt att regeringen nu genom en haveriexpert kan följa
arbetet på nära håll, och det är viktigt att allt som kan göras görs. Jag tror
att det är viktigt att svenska regeringens agerande framstår som mycket
kraftfullt, och att man på alla sätt försöker påskynda arbetet med att bärga
färjan.
Både det svenska sjöfartsverket och de polska myndigheterna bedömer
det vara oerhört riskabelt att undersöka färjan i det läge den ligger i nu. Min
följdfråga till utrikesministern blir följande: Är regeringen beredd att gå in
med svenska resurser, svensk kunskap och svensk expertis för att om möjligt
påskynda i första hand bärgningen, för att därmed också få hem svenskarna
till Sverige?
Anf. 4 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Det är precis så som Ivar Franzén säger. Även säkerhetsex-
perter vid det svenska sjöfartsverket säger att en bärgning under rådande
väder- och strömförhållanden skulle vara mycket riskabel. Svenska ambas-
saden har tidigt framfört att vi från svensk sida är måna om att bärgningen
sker så snart som omständigheterna tillåter. Det finns inte någon anledning
för oss att tro att detta intresse inte delas av polackerna. Vi skall komma ihåg
att det även i Polen finns sörjande anhöriga som är angelägna om att vinna
klarhet.
Det svenska sjöfartsverket framförde redan samma dag som förlisningen
inträffade erbjudande om svensk medverkan i själva utredningsarbetet. De
polska myndigheterna har inte ansett sig behöva ta denna hjälp i anspråk.
Anf. 5 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Förs det i dag konkreta diskussioner mellan svenska rege-
ringen och polska regeringen eller polska myndigheter om eventuell svensk
medverkan? Jag förmodar att vi har en del resurser som kanske inte polack-
erna har.
Anf. 6 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Som jag nämnde i mitt frågesvar har vi nu en man som hela
tiden står i kontakt med de polska myndigheterna och som även via konsula-
tet i Stettin och via svenska ambassaden hela tiden följer arbetet. Om den
situationen skulle uppkomma att polackerna behövde någon form av teknisk
hjälp från svensk sida, förutsätter jag att vi också skall vara beredda att bistå
med sådan.
Anf. 7 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Jag vill ställa en sista fråga. Kan utrikesministern försäkra
de anhöriga att svenska regeringen är beredd att satsa resurser för att på säk-
rare och snabbare sätt bärga denna färja om det finns möjligheter och be-
hov? Det gäller kanske närmast att de anhöriga skall känna att regeringens
kraft finns bakom detta.
Anf. 8 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag kan försäkra att vi följer frågan mycket noggrant, och
att vi naturligtvis om behov uppstår skall försöka stötta polackerna. Jag tror
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svarpå frågor
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
samtidigt att vi kan hysa ganska god tillförsikt till att polackerna gör vad de
kan.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1992/93:391 om skattereglerna och kultursektorn
Anf. 9 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Lennart Fridén har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta i fråga om dels mervärdesskatt på biljetter vid kulturinstitutioner,
dels beskattningen av utländska artister.
När det först gäller mervärdesskatten har Lennart Fridén, med hänvisning
dels till ett tidigare frågesvar rörande i första hand situationen för de kom-
munala teatrarna, dels till EG:s mervärdesskattedirektiv, frågat mig vilka åt-
gärder jag är beredd att vidta för att ändra de nuvarande reglerna i fråga om
mervärdesbeskattning av kulturinstitutioner.
Teaterföreställningar och andra aktiviteter på kulturområdet skall beskat-
tas i EG enligt det s.k. sjätte mervärdesskattedirektivet. Det finns dock en
möjlighet att beskatta dessa tjänster med en lägre skattesats än normalskat-
tesatsen.
På grund av de betydande offentliga bidrag som i Sverige ges till vissa insti-
tutioner inom kulturområdet skulle emellertid en skatteplikt till mervärdes-
skatt för dessa tjänster kunna medföra betydande konkurrenssnedvridningar
till nackdel för t.ex. privatteatrarna. Det ärende rörande den kommunala
teaterverksamheten som jag har berört i ett tidigare frågesvar och till vilket
Lennart Fridén hänvisar har därför överlämnats till Utredningen om vissa
mervärdesskattefrågor. Utredningen, som bl.a. har att undersöka i vilken
utsträckning reglerna om mervärdesskatt kan ge upphov till snedvridningar
i konkurrenshänseende, kommer enligt vad jag har erfarit att avsluta sitt ar-
bete under våren. Jag är därför inte beredd att nu vidta några åtgärder för
att ändra gällande bestämmelser.
Lennart Fridén tar också upp frågan om beskattningen av utländska artis-
ter.
Fr.o.m. den 1 januari 1993 har reglerna på detta område ändrats genom
att lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ersatt
reglerna i 1908 års lag om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rät-
tigheter.
Enligt de tidigare gällande reglerna betalade i utlandet bosatt fysisk per-
son, som medverkade vid offentlig föreställning m.m. här i landet, bevill-
ningsavgift på ersättningen för framträdandet. Avgiften beräknades på hela
bruttoersättningen inkl, naturaförmåner, kostnadsersättningar och omkost-
nader som betalades direkt av arrangören. Skatten uppgick till 30 % av er-
sättningen. Befrielse från bevillningsavgifter för ett framträdande kunde i
vissa fall medges genom särskilt beslut av regeringen eller av Riksskattever-
ket.
Enligt de nu gällande reglerna tas särskild inkomstskatt ut av utomlands
bosatta artister, som utövar artistisk verksamhet här i landet. Skattepliktig
intäkt utgörs av vad som erhålls i kontant ersättning eller annat vederlag.
Från skattepliktig inkomst undantas däremot vederlag för nödvändig resa
eller transport samt förmån av kost och logi i samband med inkomstens för-
värvande eller för styrkta kostnader härför. Skatt tas ut med 15 % av den
skattepliktiga inkomsten. Någon möjlighet att medge befrielse från skatten
föreligger inte.
För artister som enligt de äldre reglerna kunde få befrielse från bevill-
ningsavgiften kan de nya reglerna naturligtvis leda till en skärpt beskattning.
De flesta har emellertid genom gällande dubbelbeskattningsavtal möjlighet
att avräkna skatten i sitt hemland. För artister som inte har kunnat bli befri-
ade från bevillningsavgift innebär de nya reglerna påtagliga förbättringar ge-
nom att skattesatsen sänkts och genom att skatt inte längre tas ut på förmån
av kost och logi eller på ersättning för resa.
Som jag nämnde inledningsvis trädde lagen om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister i kraft den 1 januari 1993 och har således tilläm-
pats bara under ett par månader. Det är därför enligt min mening för tidigt
att göra en slutgiltig bedömning av om den nya lagstiftningen har medfört
några oförutsedda problem. Det finns emellertid anledning att bevaka om
problem i vissa fall kan uppstå vid tillämpningen av nuvarande regler.
Anf. 10 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på mina två frågor. Om den
första frågan vill jag helt kort säga att jag väl får se tiden an och hoppas på
att det i samband med att vårblommorna slår ut kommer ett bra förslag från
utredningen om mervärdesskatten. Jag vill bara skjuta in beträffande nack-
delen för privatteatrarna, som statsrådet nämnde, att systemet som det kom
att utvecklas nog har varit till större nackdel för de offentligägda teatrarna.
Det är bra att gamla lagar försvinner, t.ex. 1908 års lag. Det finns ett antal
gamla lagar som inte är anpassade till hur samhället ser ut i dag. Samtidigt
har det uppstått problem - det har jag fått bekräftat under de senaste veck-
orna. De är inte som statsrådet säger oförutsedda problem, utan de har varit
något förutsedda. Man kan även hänvisa till att de nuvarande regeringspar-
tierna enhälligt var emot förändringen såsom den kom att utformas.
Redan före årsskiftet har utländska artister, väl medvetna om vad som
skulle komma att hända med skatteläggningen i Sverige, trissat upp sina ga-
geanspråk. Ändringen har redan haft de effekter som branschen befarade.
Jag får väl tacka för att statsrådet säger att man skall bevaka dessa pro-
blem om reglernas nuvarande tillämpning inte är bra. Man jag kan redan nu
konstatera att tillämpningen inte är bra. Då finns det som jag ser det anled-
ning att mycket noga följa utvecklingen och, när man får ett bättre underlag,
snabbt fatta de beslut som behövs för att vidta de förändringar som blir nöd-
vändiga.
Anf. 11 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag har i olika sammanhang uppmärksammats på att det
skulle föreligga problem. Vi kan vara överens om att den nya ordningen in-
nebär en förbättring för dem som inte fick befrielse från den tidigare avgif-
ten. Dem kan vi lämna därhän. Problemet gäller artister som tidigare kunde
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
få en befrielse från bevillningsavgiften men som nu måste betala en skatt på
15 %. De kan uppleva den nya ordningen såsom en skatteskärpning. Detta
gör att arrangörerna utsätts för större gageanspråk.
Om man har en rimlig dubbelbeskattningsordning, skall man vid skatte-
läggningen i artistens hemland ta hänsyn till den skatt som betalas i Sverige.
I enstaka fall kanske hemlandet inte beskattar inkomsten över huvud taget.
Men i normalfallet, t.ex. i ett stort land såsom USA, beskattar man dessa
inkomster, om ingenting annat är bestämt i dubbelbeskattningsavtalet.
Det har sagts att en del dubbelbeskattningsavtal inte kan hantera denna
problematik. Jag är fullt beredd att studera i vilken mån dessa problem exis-
terar och, i så fall, vad man kan göra för att lösa dem. Det är detta jag menar
med avslutningen på mitt frågesvar.
Anf. 12 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Det är egentligen exakt dessa saker som jag tänker på. Flera
av dubbelbeskattningsavtalen är inte riktigt bra. Vi kan också konstatera att
skatteministern, fastän han är ganska glad åt att kunna sänka skatter, har
kolleger i utlandet som inte har något emot att skärpa skatter rejält. Det har
drabbat också den svenska kultursektorn. Vi kan även se - vilket vi gemen-
samt har hävdat genom åren - att ett bra skattesystem också är en väsentlig
förutsättning för en bra kultursektor.
Anf. 13 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Min ambition är att sänka skatterna så mycket som det finns
utrymme för med hänsyn till den samhällsekonomiska balansen. I detta fall
talar vi om en skatt på 15 % på en nettointäkt efter avdrag för kostnader
och annat. Skattesatsen är alltså förhållandevis låg jämfört med vad t.ex. en
normalarbetande svensk får betala. Det är klart att även detta kan innebära
ett problem, särskilt om det inte sker någon avräkning. Då får vi fundera på
om det finns sådana problem.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1992/93:397 om beskattningen av lant- och skogs-
brukares insatskapital
Anf. 14 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Bertil Danielsson har frågat mig om jag är beredd att föreslå
ändringar i skattesystemet såvitt gäller lant- och skogsbrukares beskattning
för avkastningen av insatskapital i ekonomiska föreningar.
Inkomst av lant- och skogsbruk beskattas i inkomstslaget näringsverksam-
het. En särskild fråga i skattereformen var hur ränta och utdelning på nä-
ringsbetingade andelar i kooperativa föreningar skulle beskattas. I lagråds-
remissen fanns förslaget att avkastningen på sådana andelar skulle beskattas
i inkomstslaget kapital. Efter överväganden valdes slutligen den lösningen
att sådan avkastning skall utgöra inkomst av näringsverksamhet samtidigt
som andelarna ingår i underlaget för skatteutjämningsreserv, s.k. K-surv.
Jag är inte beredd att föreslå några ändringar i det avseendet.
Däremot vill jag nämna något om de planer som regeringen har att för-
bättra skattesituationen för företagen och särskilt de enskilda näringsid-
karna. En enskild näringsidkare befinner sig i dag allmänt sett i en sämre
skattesituation än den som driver näringsverksamhet i ett aktiebolag. För
enskilda näringsidkare utgör hela inkomsten förvärvsinkomst. Drivs verk-
samheten i aktiebolagsform, kan däremot en del av inkomsten tas ut som
lägre beskattad kapitalinkomst.
Regeringen hade avsikten att fr.o.m. inkomståret 1993 få till stånd en mer
likformig beskattning grundad på förslagen i betänkandet (SOU 1991:100)
Neutral företagsbeskattning. Ett positivt eget kapital i näringsverksamheten
skulle ge näringsidkaren rätt att redovisa en schablonmässigt bestämd av-
kastning som inkomst av kapital. Dessa planer ändrades tillfälligt genom be-
slutet i krisuppgörelsen mellan regeringen och den socialdemokratiska op-
positionen.
Jag vill därför erinra om att regeringen i olika sammanhang och senast i
årets finansplan har förklarat att riksdagen kommer att föreläggas ett för-
slag, som bl.a. innebär att nya regler för enskilda näringsidkare skall gälla
fr.o.m den 1 januari 1994 (prop. 1992/93:100 bil. 1 s. 46).
Av intresse i sammanhanget är också att en särskild utredare (Fi 1992:11)
skall föreslå lättnader i dubbelbeskattningen av aktiebolagens och de ekono-
miska föreningarnas vinster. Arbetet väntas vara avslutat före sommaren.
Anf. 15 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. I flera
avseenden innehöll svaret mycket som var positivt för näringsverksamheten,
de små och medelstora företagen och egenföretagarna rent allmänt. Det
tackar jag för.
Däremot var svaret på min specifika fråga inte så positivt. Man kan väl
säga att det var ett blankt avslag.
Som statsrådet nämde i sitt svar fanns just det här förslaget i lagrådsremis-
sen, men efter överväganden valdes slutligen en annan lösning. Det skulle
vara intressant att höra vilka överväganden som gjordes.
Min utgångspunkt är att det skall vara likartad beskattning på avkastning
oavsett var kapitalet är placerat och oavsett hur det har intjänats - om det är
genom näringsverksamhet i småföretag eller i jord- och skogsbruk. Nu utgör
de areella näringarna en missgynnad sektor. Det är inte riktigt bra. För att
just den här sektorn inte skall missgynnas borde också denna lilla skönhets-
fläck kunna tas bort, när det ändå pågår en översyn av reglerna och när om-
fattande förbättringar görs för små och medelstora företag och egenföreta-
gare.
Anf. 16 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Såvitt jag kan bedöma borde den proposition som jag tänker
förelägga riksdagen under detta år innebära att problemet blir löst på ett
bättre sätt.
Att ändra nuvarande regelsystem är naturligtvis tveksamt. Men om vi får
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
en situation där avkastningen på det egna kapital som man sätter in i nä-
ringsverksamheten - av detta egna kapital är ju värdet av insatserna i ekono-
miska föreningen också en del - skall beskattas som kapitalavkastning, vis-
serligen schablonberäknad, löser man problemet, därför att då blir ju av-
kastningen bara enkelbeskattad med 30 %.
Jag har nämligen svårt att se att räntan och utdelningarna på insatskapita-
let skulle vara större än statslåneräntan, med tanke på den policy som finns
vid fördelningen av efterlikvider och annat, men det kan alltid diskuteras.
Anf. 17 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag tar fasta på statsrådets uttalande om att problemet skall
lösas på ett bättre sätt. Mer än så kan jag faktiskt inte begära.
För mig var den modell som jag föreslog den rätta och enklaste. Men om
man kan lösa problemet på ett lika bra och t.o.m. på ett bättre sätt är jag
fullt belåten.
Jag väntar med spänning på förslaget.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1992/93:404 om villkoren för allemanssparandet
Anf. 18 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Inger René har frågat mig vad jag tänker göra för att mini-
mera vad hon ser som en orättvisa mellan sparande på ett allemanssparkonto
och vanligt banksparande, nämligen att det gäller en uttagsavgift för alle-
manssparandet trots att numera samma skatteregler gäller för allt bankspa-
rande.
Frågan har ställts mot bakgrund av att de särskilda skattelättnaderna för
sparande på allemanssparkonto, som en följd av överenskommelsen i sep-
tember 1992 mellan regeringen och Socialdemokraterna, har slopats fr.o.m.
år 1993. Beskattning kommer därmed att ske med den allmänna kapitalskat-
tesatsen 30 %.
Den uttagsavgift som Inger René anser missgynnar allemansspararna in-
fördes för att markera den långsiktiga karaktären av sparandet (prop.
1983/84:30 s. 28).
Uttagsavgiften uppgår till 1 % av uttaget belopp, dock minst 20 kr, och
tillfaller banken.
På de medel som har satts in på ett allemanssparkonto utgår årlig ränta
som fastställs av Riksgäldskontoret. Räntan skall motsvara lägst Riksban-
kens diskonto, minskat med tre procentenheter. Räntan uppgår fr.o.m. den
15 februari i år till 9,5 %.
När Riksgäldskontoret bestämmer räntenivån sker det med utgångspunkt
i att allemanssparandet skall utgöra ett konkurrenskraftigt alternativ till det
långsiktiga banksparandet. Härvid har både den tidigare skatteförmånen
och uttagsavgiften beaktats. I samband med att skattefördelen på allemans-
sparandet togs bort har räntan höjts som kompensation.
Något missgynnande av allemanssparandet i förhållande till andra långsik-
tiga sparformer anser jag mot denna bakgrund inte att man kan tala om. För
övrigt förekommer det inte sällan olika former av uttagsbegränsningar vid
annat banksparande.
Anf. 19 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Den första försämringen i allemanssparandet kom inte med
den skatteöverenskommelse som regeringen gjorde med Socialdemokra-
terna i höstas, utan systemet har försämrats successivt. Detta gör att många
känner sig lätt irriterade - om jag skall uttrycka mig så att talmannen inte
klubbar av mig - och nästan lurade.
Dagens situation stämmer dåligt med de premisser som gällde när man
lockades in i detta sparande, som från början var mycket förmånligt.
Att många verkligen är irriterade kan inte minst personalen på Riksgälds-
kontoret och de som sitter i bankernas kassor intyga. De får åtskilliga samtal
om detta.
Man kan flytta sina pengar till mer förmånligt sparande. Jag håller faktiskt
inte med statsrådet Lundgren om att det är så ypperligt förmånligt att alle-
mansspara.
Jag har ringt runt till banker, och i morse på vägen hit hörde jag talas om
en sparform som är den mest förmånliga som jag hittills har hört talas om -
men det kanske dyker upp ännu bättre. Det är något som heter Drosktrafik-
föreningen, DTF, som har ett sparande utan några villkor alls, med 12 %
ränta. De stora handelsbankerna har också sparformer med en förmånligare
räntesats än allemanssparandet har.
Då undrar jag, statsrådet Lundgren, vilka motiven i dag är för att spara i
allemanssparande i stället för i annat sparande.
Anf. 20 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Man kan ha många synpunkter på om staten skall bedriva
allemanssparandet. Allemansfondssparandet har en annan betydelse för att
skapa större intresse för delägande i näringslivet via allemansfonder osv.
Man kan ha många synpunkter på detta, men frågan gäller inte detta. Låt
oss ta detta vid ett annat tillfälle.
Det är klart att det går att hitta sparformer som i dag har högre förräntning
än allemanssparandet. Men oftast - inte alltid - är de inte jämförbara spar-
former.
Exempelvis olika former av privatobligationer har kanske en högre ränte-
sats, men det finns också kursrisker. Det är inte samma tillgänglighet. Man
kan ju vinna på en fastränteobligation när räntan i övrigt går ner. Men man
kan förlora när den går upp. Det finns alltså ett riskmoment i detta. Jag antar
att Drosktrafikföreningens sparkassa inte fungerar med samma garantier
som kan finnas i andra former av sparande, vilket i sin tur gör att riskerna
kanske är större för den typen av sparande. Man kan inte riktigt jämföra de
här räntesatserna.
Jag har själv funderat på hur man skall se på uttagsavgiften i ett läge när
man ändrar reglerna. Eftersom man tog hänsyn till uttagsavgiften vid den
sammanvägning av olika räntesatser som man gjorde, när man bestämde vil-
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
10
ken ränta allemanssparandet skulle ha, anser jag att det inte finns någon an-
ledning att nu genomföra en förändring.
Anf. 21 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Jag tackar även för detta svar, men - här får man väl göra
reklam för olika banker antar jag - både S-E-Banken och Handelsbanken
har sparformer som inte är bundna till sådant som höggradigt fluktuerar,
utan det är rent banksparande.
Det kan möjligen vara så att pengarna är bundna under ett år, men det
kan också vara så att de inte är bundna alls. Och då räntenivån mycket väl
kan jämföras med den som man får i allemanssparandet och t.o.m. översti-
ger den har man ju dessutom som lök på laxen en enprocentig uttagsavgift
på allemanssparandet.
Det känns inte som om detta sparande kan konkurrera med annat spa-
rande. Jag undrar därför varför det finns kvar.
Anf. 22 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Man kan, som jag sade tidigare, fråga sig hur man skall se på
allemanssparandet, men det får vi återkomma till i ett annat sammanhang.
De mycket förmånliga sparkonton som finns i olika banker - utan att
nämna någon speciell vid namn - har ofta krav på exempelvis ett, två eller
högst fyra uttag per år. Vid uttag utöver detta tas vissa uttagsavgifter ut. Det
finns den typen av konton.
Vissa banker har konton som är rena avistakonton - man kan göra uttag
när som helst. De har betydligt lägre ränta än 9,5 %.
Man får ju väga in de förmåner som man har haft tidigare på sitt sparande.
Också förräntningen av ett gammalt kapital som har varit förmånligt be-
handlat under lång tid kan påverka bedömningen av uttagsavgiften.
Vad gäller nyinsättningar har ju var och en möjligheten att bedöma var
det är lämpligast att sätta in sina pengar.
Anf. 23 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Jo, men det irriterande är att jag då får betala 1 % uttagsav-
gift om jag vill flytta mina allemanssparpengar till ett förmånligare konto.
Anf. 24 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Som jag sade skall man komma ihåg att om man har sparat
under litet längre tid så har man också dragit nytta av de fördelar som har
funnits i systemet.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1992/93:411 om åtgärder för att förhindra sedelför-
falskning
Anf. 25 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Tage Påhlsson har frågat statsrådet Hellsvik vilka åtgärder
regeringen avser att vidta för att eliminera skadeverkningar som uppkom-
mer för handeln och enskilda genom den ökande förekomsten av falska sed-
lar.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Det pågår ständigt ett tekniskt utvecklingsarbete för att göra det svårare
att använda förfalskade sedlar som betalningsmedel. Med anledning av de
senaste förfalskningarna har Riksbanken och även polisen gått ut med infor-
mation om olika sätt att skilja falska sedlar från äkta sedlar. Ytterligare in-
formationsinsatser planeras av Riksbanken. Någon sådan åtgärd som Tage
Påhlsson angett som exempel, såsom ändring och upptryckning av nya sedel-
modeller, planeras för närvarande inte med hänsyn till den mycket stora
kostnad detta skulle medföra.
Anf. 26 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret och börja med att erkänna
att det finns ett litet tryckfel i min fråga. Det står ”100- och 500-kronorssed-
lar”. Det skall vara ”1 000- och500-kronorssedlar”. Det är framför allt tusen-
lappar som är ute i cirkulation. Jag vet inte om den uteblivna nollan har haft
betydelse för statsrådets svar. Svaret var litet väl tunt, om jag får säga min
mening.
Det här är nämligen en fråga som börjar bli mycket allvarlig ute i vårt land.
Det är tydligt att vi har drabbats av en förfalskningsvåg utan motstycke i lan-
dets historia. Det är möjligt att det är organiserad brottslighet med interna-
tionell förgrening som ligger bakom, men det vet man inte. Rikspolisstyrel-
sen och rikskriminalen är mycket oroliga. Man bedömer att det kan finnas
uppemot 20 miljoner kronor i falska sedlar ute i Sverige.
Den nya tekniken är en orsak, eller åtminstone ett medel. Det gäller off-
settryck och fyrfärgskopiering. Det är mycket svårt för handeln och framför
allt för gemene man, den vanlige konsumenten, att skilja på en falsk och en
äkta sedel. Jag tycker att statsrådet har tagit litet för lätt på frågan. Det är
inte bara fråga om information. Informationen till handeln går nog an. Men
man kan inte klara av detta problem bara genom information om man inte
har en särskild apparat för att lysa igenom sedlarna. Den vanlige konsumen-
ten kan inte klara sig enbart med informationen om hur man skiljer på falska
och äkta sedlar.
Herr talman! Jag skulle gärna vilja att statsrådet funderade över om man
inte kan ta till ytterligare åtgärder för att klara av det här problemet.
Anf. 27 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Om vi skulle trycka nya sedelmodeller skulle ett omfattande
utbyte av sedlar ske. Det kommer att ta en viss tid innan det tränger igenom,
och det kommer att kosta mycket pengar. Det är en åtgärd som man inte tar
till förrän det finns mycket starka skäl för att göra det.
Låt oss se på vilka möjligheter det finns. Det är uppenbart att det är skill-
nad på förfalskningarna och de äkta sedlarna. De äkta sedlarna är utformade
på ett sådant sätt att man kan skilja dem från de förfalskningar som kan vara
gjorda antingen med offsettryck eller i en färgkopiator.
Frågan är-vilket Tage Påhlsson tog upp-hur situationen är för de vanliga
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
konsumenterna. Jag tror att det är ganska sällan som man som enskild med-
borgare får den typen av stora sedlar annat än via bank. Om man får en falsk
sedel av någon har man rätt att kräva ersättning. Om man får en sådan sedel
från banken, kan man också räkna med att man skall få ersättning, såvitt
jag kan bedöma. I handeln har man naturligtvis också en viss skyldighet att
genomföra kontroller, lika väl som banker som tar emot sedlar har en sådan
skyldighet. Man sätter i dag in resurser för att skapa förutsättningar för att
noggrant kontrollera de sedlar som är utsatta för förfalskningsförsök. Det
gäller att tala om hur man skall kunna avslöja en förfalskning.
Anf. 28 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Det är intressant att höra att statsrådet säger att man skall
kunna få ersättning av t.ex. en bank om man har fått en falsk sedel. I prakti-
ken fungerar det inte så. Jag har själv erfarenhet av att ha fått en, visserligen
utländsk, falsk sedel i en bank, och jag hade sedan ingen möjlighet att bevisa
det.
Den som har fått en falsk sedel i sin hand kan känna sig blåst, som det står
i en artikel i tidningen ICA-Nyheter. Problemet är att förfalskningarna är så
oerhört välgjorda att de knappast går att avslöja annat än med den typ av
genomlysningsapparater som nu säljs.
Skulle man kunna tänka sig att den här typen av undersökningsapparatur
skulle kunna ställas till förfogande för handel, bank och post så att även all-
mänheten skulle kunna gå in och belysa sina sedlar?
Anf. 29 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! De som operativt sysslar med att hantera problemet med se-
delförfalskning får naturligtvis komma med förslag på åtgärder som behöver
vidtas, så får vi ta ställning till det. Detta är svårt för mig. Jag sysslar inte
med sedelförfalskning och jag sysslar inte heller dagligen med hantering av
problemet med sedelförfalskning, så jag är inte så insatt i tekniken.
Anf. 30 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Vi är i samma båt. Jag sysslar inte heller med sedelförfalsk-
ning.
Jag säger bara att det här är en fråga som faktiskt väcker stor oro, framför
allt i handeln. Fler och fler konsumenter läser också om problemen och bör-
jar bli oroliga. Man frågar sigom man törs ta emot en500-kronorssedel. Pro-
blemet med tusenlappar är ännu större.
Jag har inget konkret förslag till lösning. Jag tycker bara att det är bra om
man från regeringens håll uppmärksammar problemet. Vi kanske bara är i
början av ett stort problem. Vi kanske bara ser toppen på ett isberg.
Överläggningen var härmed avslutad.
12
9 § Svar på fråga 1992/93:403 om provanställning
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Anf. 31 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Göte Jonsson har frågat mig, med anledning av att det i da-
gens sysselsättningsläge är angeläget att underlätta nyanställningar, om jag
är beredd att snarast öppna möjligheter till provanställning under ett år.
Reglerna om provanställning är, som Göte Jonsson vet, för närvarande
föremål för översyn inom ramen för Arbetsrättskommittén. Av direktiven
till utredningen framgår att kommittén skall föreslå lagändringar som på
olika sätt vidgar möjligheten till provanställning, t.ex. genom att tillåta
längre prövotid. Kommittén avser att redovisa sina förslag i ett delbetän-
kande som omfattar anställningsskyddsfrågor, förslag om förbud mot
blockad av enmans- eller familjeföretag samt frågan om avskaffande av den
fackliga vetorätten vid entreprenad.
Kommittén kommer att lägga sitt delbetänkande under april månad. Jag
vill för egen del avvakta kommitténs förslag.
Anf. 32 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag är medveten om att Ar-
betsrättskommittén har ett uppdrag. Det är i och för sig fint att det kommer
ett betänkande under våren. Problemet är emellertid att vi så snabbt som
möjligt behöver få till stånd förändringar som innebär möjligheter till ytterli-
gare anställningar ute i näringslivet. Därför har jag ställt frågan om inte ar-
betsmarknadsministern skulle kunna tänka sig att tillfälligt komma med ett
förslag till riksdagen som innebär att man under exempelvis ett år prövar
möjligheten till provanställning just i det här skedet. Jag undrar om inte ar-
betsmarknadsministern skulle kunna överväga en sådan möjlighet, t.ex. i an-
slutning till kompletteringspropositionen.
Det finns t.ex. många ungdomar som nu behöver komma ut på arbets-
marknaden. Ungdomspraktikplatserna har visat sig vara lyckade. Men nu är
det många som lämnar sin ungdomspraktikplats. En sådan här möjlighet
skulle kanske kunna lösa problemen för många ungdomar.
De problem som har uppstått efter 1980-talets misslyckanden måste lösas
med okonventionella åtgärder. Jag menar att en provanställning på ett år
skulle vara en sådan okonventionell lösning.
Jag tycker att man kan göra detta i avvaktan på Arbetsrättskommitténs
betänkande. Det kommer att innefatta, som arbetsmarknadsministern har
sagt, en rad andra åtgärder som på sikt skall underlätta möjligheten till an-
ställningar.
Arbetsmarknadsministern och jag är överens om att vi måste försöka
skapa riktiga jobb i näringslivet för att komma till rätta med sysselsättnings-
situationen. Jag vill därför än en gång fråga arbetsmarknadsministern om
han i avvaktan på kommitténs förslag inte kan tänka sig att komma med ett
förslag om en möjlighet till tillfällig anställning. Om vi skall avvakta utred-
ningen dröjer det till fram i höst innan vi har möjlighet att fatta beslut i frå-
gan.
Svar på frågor
13
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
Anf. 33 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Denna utredning skall normalt sett vara klar i månadsskiftet
mars-april. Jag hoppas att man håller den tiden så att förslaget kommer ti-
digt i vår. Jag har ingen annan åsikt än att det är utomordentligt angeläget
att alla våra små och mindre företag börjar våga anställa ordinarie arbets-
kraft. Jag vet att provanställningstiden betyder en del här. Man har en trygg-
het ett tag framöver. Man är fortfarande osäker på om högkonjunkturen hål-
ler på att komma tillbaka eller inte, och då finns en överförsiktighet.
Jag har talat med ett par arbetsmarknadsparter om denna fråga. Jag tän-
ker tala med ytterligare ett antal. Innan kommittén lägger fram förslaget vet
man ungefär vad den kommer med och hur ståndpunkterna är i kommittén.
Det är detta lilla jag vill ha rätt på innan jag börjar fundera på allvar.
Anf. 34 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för detta ytterligare klarläggande.
Också jag hoppas på en tidig vår. Jag tror ändå att det finns förutsättningar
att fatta ett beslut under vårriksdagen. Det ser jag som angeläget, eftersom
bl.a. våra ungdomar därigenom kan få en ökad möjlighet att komma ut på
en ordinarie arbetsmarknad.
Det är precis som arbetsmarknadsministern säger. Vi står här i avvaktan
på en högkonjunktur. Många företag ser ljusningar. Men i stället för att ny-
anställa låter man i ett sådant läge den personal som man har arbeta övertid
just därför att man inte i en osäker situation vill dra på sig ytterligare fram-
tida kostnader. Det är just i detta skede som jag menar att det skulle vara
angeläget att få till stånd en utvidgad generell provanställningsmöjlighet.
Jag tolkar arbetsmarknadsministerns svar så, att arbetsmarknadsminis-
tern är positiv till tanken och också prövar möjligheten att lägga fram ett
förslag redan till vårriksdagen.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1992/93:372 om beredskap mot oljeutsläpp
Anf. 35 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Kenneth Lantz har frågat mig om Sverige och de övriga nor-
diska länderna har beredskap inför, och om det finns kapacitet att klara, ett
oljeutsläpp motsvarande det som hände på Shetlandsöarna.
Sverige har en beredskap för insatser vid oljeutsläpp till sjöss, som byggts
ut i enlighet med den inriktning som har lagts fast av riksdagen. Metod och
teknik har förbättrats successivt.
Ansvaret för insatserna till sjöss ligger på Kustbevakningen. Oljebekämp-
ningsresurserna är fördelade utmed kusten så att begränsningsåtgärder alltid
skall kunna påbörjas inom fyra timmar. Åtgärder för att ta upp oljan skall
kunna vidtas inom åtta timmar.
Den kommunala räddningstjänsten har ansvaret för insatser på strän-
derna. Vid behov kan särskild utrustning snabbt tillföras kommunerna från
14 Statens räddningsverks regionala förråd.
De nordiska ländernas beredskap för oljeutsläpp till sjöss ligger på en nivå
som i förhållande till riskerna kan anses rimlig. Våra länder utgör på detta
område i hög grad förebilder för andra länder i världen.
Internationella överenskommelser om samarbete har träffats med de nor-
diska länderna och med övriga Nordsjö- och Östersjöländer så att resurser
kan sammanföras vid stora utsläpp. Planer för denna samverkan har utarbe-
tats, och ett tiotal sambands- och materielövningar genomförs varje år. Sam-
arbetet har vid de gemensamma insatser som genomförts under senare år
fungerat bra i praktiken.
Enligt min bedömning har vi en tillfredsställande beredskap även för stora
utsläpp, inte minst genom de internationella överenskommelser som gör det
möjligt för oss att vid behov få resursförstärkningar.
Det är emellertid viktigt att beredskapen även i fortsättningen successivt
förbättras. Erfarenheterna av inträffade oljeutsläpp måste tas till vara. Sve-
rige deltog således i förra veckan i den utvärdering av oljeutsläppen i Spa-
nien och på Shetlandsöarna som genomfördes av de spanska och brittiska
myndigheterna i samverkan med EG-kommissionen.
Anf. 36 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Jag tackar försvarsministern för det relativt fylliga svar som
nu givits här i eftermiddag. Vi har debatterat sjöfart förut, i synnerhet farligt
gods. Men denna fråga är viktig inte bara för oss som bor utmed Östersjön
utan för alla i regionen, i Europa och inte minst för livet i vattnet.
Det känns tryggt för oss att försvarsministern ånyo påtalar att läget är un-
der kontroll, vilket också intygas av Sjöfartsverket. Jag har i dag på förmid-
dagen talat med Bengt Erik Stenmark. Det är viktigt att vi förebygger risken
för dylika katastrofer. Om detta bör vi vara överens, vilket också nämndes
här.
Jag vill ställa en fråga. Har regeringen några planer på att förekomma yt-
terligare risker genom exempelvis åtgärder av selektiv art, där man skulle
kunna sortera bort de äldre fartygen? Det gäller här undermåliga fartyg.
Man skulle också kunna tänka sig en trafikkontroll av något slag. Har rege-
ringen någon avsikt att se över dessa frågor?
Anf. 37 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag vill först säga att den fråga som här tas upp i första hand
berör kommunikationsministern. Så sent som i januari uppdrog regeringen
till Sjöfartsverket att bl.a. redovisa om det föreligger behov av och förutsätt-
ningar för restriktioner för trafik med fartyg med enkel botten som transpor-
terar olja och andra skadliga ämnen i känsliga områden på svenskt vatten.
Det är ett uppdrag som enligt regeringsbeslutet skall genomföras skyndsamt.
Därigenom tror jag också att vi får en bedömning av läget när det gäller ris-
kerna med den här typen av trafik.
Därutöver håller vi på att intensifiera det internationella samarbetet på
detta område. Vi är anslutna till ett antal avtal. Nu är också de baltiska län-
derna med. De betyder mycket* för oss i sjöfartshänseende och kommer att
betyda ännu mer. Den s.k Helsingforskonventionen har ratificerats av Est-
land och Litauen, och Lettland deltar som observatör. Detta är inte bara for-
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
15
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
malia. Här pågår också en hjälp med att bygga upp kustbevakningar, bl.a.
med svenska och finländska kustbevakningsfartyg. Vi har från svensk sida
skänkt ett fartyg till vardera baltiska land för att de skall kunna ha möjlighet
att bygga upp en övervakningskapacitet på detta område.
Jag vill slutligen säga att vi inom ramen för den s.k. Helsingforskonventio-
nen har tagit initiativ till en kartläggning av transporter i Östersjön och risker
i samband med dessa. Denna kartläggning beräknas vara genomförd under
nästa år.
Anf. 38 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Det som försvarsministern nämner och som vi har talat om
tidigare är imponerande, dvs. den uppdelade verksamheten hos kustbevak-
ningen och den kommunala räddningstjänsten. Jag skall inte här ta upp frå-
gan om att den borde vara sammankopplad till en myndighet.
EG:s transport- och miljöministrar har nyligen varit samlade till ett möte
med anledning av de olyckor som har skett med färjor och tankfartyg. Man
tog där upp ett antal önskemål. Hur tänker vår regering och försvarsminis-
tern agera för att om möjligt uppfylla några av dessa önskemål? Det gäller
t.ex. översyn av avgifter som bestraffar de moderna fartyg som vi har i dag
och ett gemensamt språk ombord. Man skulle också kunna se över lotsbe-
stämmelser för dessa vatten.
Anf. 39 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Vi har ännu inte haft möjlighet att utvärdera de förslag som
har förts fram i samband med det möte som nämndes. Också här är vi delvis
inne på kommunikationsministerns område.
Försvarsministern och Försvarsdepartementet ansvarar för Räddnings-
tjänsten inkl, oljeutsläpp, men däremot inte för exempelvis lotsväsende och
liknande även om det här råder ett nära samarbete.
Det har tagits initiativ bl.a. så sent som i förra veckan genom att en repre-
sentant för Kustbevakningen utsågs att delta i det möte där en utvärdering
gjordes av vad som hade hänt i samband med oljeutsläppet vid Shetlands-
öarna. Jag kan försäkra att vi skall göra vad vi kan för att följa med i den
internationella utvecklingen på området. Jag har som polis med ansvar för
Kustbevakningen haft möjlighet att följa den på nära håll, och jag måste säga
att jag är imponerad av den beredskap som finns där och de resurser och
kunskaper som sedan länge existerar.
Anf. 40 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Det är med ytterligare övertygelse som jag ser fram emot en
sammanslagning av de olika departementens ansvarstagande vad gäller just
farligt gods och Östersjöns risker.
Det hade varit bra om försvarsministern eller något annat statsråd kunde
säga: Jag ansvarar för hela detta område, och jag ser fram emot att vi skall
kunna mötas på den punkten också så småningom. Det skulle inte bara
gagna oss som debatterar här utan också hela det ansvar som vi har att för-
valta för kommande generationer.
16
Anf. 41 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Här sker ändå en samordning, och jag tror inte att frågan
om en sammanslagning av vissa verksamheter är det intressanta.
Försvarsministern är ordförande i något som heter Rådet för räddnings-
tjänst. Där ingår en lång rad myndigheter, inte minst från Kommunikations-
departementets område, men också från olika delar av totalförsvaret samt
andra myndigheter som t.ex. Polis och andra som kan bli berörda. Rådet för
räddningstjänst har en verksamhet som just går ut på - och jag kan försäkra
att den är effektiv - att se till att en samordning verkligen fungerar om något
inträffar.
Jag tror aldrig att en sammanslagning kan motverka alla tänkbara hotbil-
der på det här området.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1992/93:394 om utredning om sjuk-och arbets-
skadeförsäkringarna
Anf. 42 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Nils-Olof Gustafsson har frågat mig varför direktiven till be-
redningen för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringar dröjer.
Eftersom jag uppfattar den ställda frågan så, att Nils-Olof Gustafsson i
grunden vill veta när direktiven blir klara är mitt svar på den ställda frågan
att direktiven beräknas vara klara inom kort. De kommer då att redovisas
för riksdagen i form av en särskild skrivelse.
När det gäller skälet till att direktiven har dröjt tror jag att jag är lika ange-
lägen om att direktiven skall bli klara som Nils-Olof Gustafsson är. Jag anser
emellertid att det är en komplicerad uppgift för den kommande beredningen
att utreda och lämna förslag till ett system där sjuk- och arbetsskadeförsäk-
ringarna har flyttats ut ur statsbudgeten. Det är mycket angeläget att direkti-
ven utformas så precist och fullständigt som möjligt.
Anf. 43 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Jag anser att
den överenskommelse som träffades i samband med den s.k. krisuppgörel-
sen om en reformering av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna var ett av de
stora och viktiga inslagen. Frågan skulle beredas och direktiv skulle skrivas.
Det har nu gått fem månader, och vi har ännu inte sett några direktiv. Jag
tycker faktiskt att denna fördröjning är ganska anmärkningsvärd.
Statsrådet säger att direktiven skall komma inom kort. Jag har därför två
följdfrågor. Är det fråga om ett antal dagar eller veckor eller vilken tidsrymd
avser statsrådet med inom kort?
Då detta bygger på en överenskommelse var det underförstått att också
Socialdemokraterna skulle vara med när direktiven skulle diskuteras. Efter-
som direktiven skall vara klara inom kort och det, så vitt jag vet, inte har
tagits några som helst kontakter, vill jag också fråga statsrådet hur man har
tänkt att löftet om samråd skall fullföljas.
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 66
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
18
Anf. 44 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Låt mig först, beträffande de fem månader som har gått se-
dan överenskommelsen om det första krispaketet träffades i Rosenbad, ändå
få nämna att det förmodligen är en av de intensivaste reformperioderna i
svensk socialförsäkringshistoria. Jag skulle tro att varken Nils-Olof Gustafs-
son eller någon annan kan finna ett motsvarande halvår i svensk politisk mo-
dern historia då så mycket har förändrats genom förslag till riksdagen från
regeringen och genom beslut av riksdagen på detta område. Detta kan möjli-
gen ge en antydan till varför direktiven inte har blivit klara lika snabbt som
Nils-Olof Gustafsson och flera andra kan ha önskat.
Vad sedan gäller de två frågorna, vill jag besvara dem i omvänd ordning,
eftersom den första har med den andra att göra. Det är alldeles klart att di-
rektiven skall tas fram i samarbete med Socialdemokraterna. Som Nils-Olof
Gustafsson påpekade ingick det ju i den uppgörelse som träffades mellan
regeringen och den socialdemokratiska oppositionen. Min förhoppning är
icke desto mindre att den färdiga produkten kommer att finnas inom kort.
Men det beror litet grand på hur samtalen fungerar.
Vad gäller den konkreta frågan om vad jag menar med inom kort, så är det
min förhoppning att regeringen och Socialdemokraterna inom några veckor
skall vara överens om direktiven. Men det beror således inte bara på rege-
ringen.
Anf. 45 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Naturligtvis inser jag att det har varit en jobbig period. Jag
inser också att frågan är svår, och att det är kinkigt hur man skall utforma
direktiven. Det är därför som det är så angeläget att få statsrådets medhåll
i detta sammanhang. Eftersom det bygger på en överenskommelse mellan
regeringen och oss socialdemokrater vill vi vara med och diskutera direkti-
ven. Nu kvarstår ändå min kritik när det gäller den långsamma handlägg-
ningen av frågan. Men det är ju ingen mening att stå här och gneta på om det,
utan jag ser med intresse fram emot de kontakter som statsrådet kommer att
ta. Vi skall med energi ge oss in i diskussionen om direktiven.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1992/93:398 om Socialstyrelsens tillsyns-
verksamhet
Anf. 46 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Ingrid Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer
att vidta för att likhet inför lagen skall råda när det gäller Socialstyrelsens
tillsynsverksamhet.
Ingrid Andersson ställer sin fråga mot bakgrund av att det i tidskriften
Landstingsvärlden har redovisats att antalet anmälningar enligt lex Maria
har ökat till Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå, men att inget
fall har anmälts till Hälso- och Sjukvårdsnämndens ansvarsnämnd för be-
dömning av eventuell påföljd.
Socialstyrelsen skall i första hand inrikta sitt arbete på tillsyn i form av
uppföljning och utvärdering av den verksamhet inom socialsektorn som
kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver. En stor del av ver-
kets uppgifter fullgörs vid de regionala tillsynsenheterna, som har inrättats
under de senaste två åren. Ungefär samtidigt som de regionala tillsynsenhe-
terna har tillkommit har andra stora organisatoriska förändringar genom-
förts. Jag tänker främst på den s.k. ÄDEL-reform som Ingrid Andersson
också tar upp i sin fråga. Denna reform har som bekant inneburit att en del
av den verksamhet riktad mot äldre och handikappade som tidigare bedrevs
inom landstingen nu har överförts till primärkommunerna.
Stora förändringar av de slag som jag här har nämnt medför automatiskt
att nya rutiner för en rad åtgärder måste byggas upp. I samband med ÄDEL-
reformen tillkom också en helt ny befattning, nämligen medicinskt ansvarig
sjuksköterska, som har ansvar för att anmälningar enligt lex Maria görs för
patienter inom den primärkommunala verksamheten.
Enligt vad jag har erfarit har det som Ingrid Andersson påtalar skett en
ökning av antalet anmälda fall enligt lex Maria de två senaste åren. En bety-
dande andel av ökningen avser den kommunala sjukvården. Socialstyrelsen
har också noterat att anmälningarna görs mycket ojämnt, vilket tyder på att
olika kriterier tillämpas inom kommunerna.
I enlighet med gällande intentioner har Socialstyrelsen under senare tid
alltmer inriktat sin tillsynsverksamhet mot ett förebyggande arbete. Denna
ändrade tyngdpunkt i verksamheten får självfallet inte hindra att ärenden
som bör bli föremål för disciplinär bedömning anmäls till Hälso- och sjukvår-
dens ansvarsnämnd. Jag vill understryka att det inte finns något som hindrar
att en fråga tas upp direkt med ansvarsnämnden även om den anmälts till
Socialstyrelsen enligt lex Maria.
Naturligtvis är det angeläget att samma bedömningsgrunder används i
hela landet både vad gäller att göra anmälningar och att sedan vidta åtgärder
med anledning av vad som har framkommit. Det är viktigt att åtgärder vidtas
för att skapa en enhetlig hantering. Socialstyrelsen arbetar på olika sätt för
att åstadkomma en större enhetlighet över landet i dessa avseenden. Dels
arbetar de med aktiv uppföljning, där olika geografiska områden penetreras
ur medicinska och sociala aspekter, dels arbetar styrelsen på uppdrag av re-
geringen med en uppföljning avÄDEL-reformen. Detta uppdrag genomförs
i nära samarbete med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet
samt Socialvetenskapliga forskningsrådet.
Inom ramen för den aktiva uppföljningen som för närvarande genomförs
i Dalarna och Värmland görs en särskild studie av den medicinskt ansvariga
sjuksköterskans verksamhet. Projektet beräknas slutrapporteras i april.
Med detta projekts erfarenheter som grund kommer senare en riksomfat-
tande studie att göras. Vidare träffas regelbundet ledningen för såväl det
centrala verket som för de regionala enheterna för att diskutera gemen-
samma frågor bl.a. rörande policy.
Mot bakgrund av att det inom Socialstyrelsen redan pågår flera aktiviteter
för att åstadkomma en mera enhetlig och säker hantering av bl.a. lex Maria-
ärenden anser jag inte att jag för närvarande har anledning att vidta ytterli-
gare åtgärder.
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
19
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
20
Anf. 47 INGRID ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det var långt och detaljerat,
och jag har fått klart för mig att vi båda tycker att det är viktigt med en enhet-
lig hantering. I övrigt tycker jag att det är tråkigt att statsrådet inte vill göra
någonting åt det här problemet.
Socialstyrelsen har tydligen ändrat sin praxis, trots att så mycket föränd-
ringsarbete pågår. Det har fått till följd att fel som begås av personal i sjuk-
vården kan komma att få helt olika bedömning beroende på vem som anmä-
ler. När en patient anmäler ett ärende direkt till Ansvarsnämnden görs det
en bedömning, och en påföljd åläggs, om det är befogat. Anmäls ett ärende
till Socialstyrelsen av sjukvårdspersonalen, enligt lex Maria, kan Socialsty-
relsen välja att gå in med information och instruktion. Vi skall inte bortse
från att det är en mycket viktig uppgift. Men Socialstyrelsen kan låta bli att
föra ärendet vidare till Ansvarsnämnden, och påföljd kan utebli. Man är då
inte säker på att en enhetlig bedömning har gjorts. Många likartade ärenden
kan bedömas olika.
Det är viktigt att man, både som patient och som personal, har förtroende
för Socialstyrelsens tillsynsverkamhet. Ett sådant här förfaringssätt ger
dubbla budskap. Ibland görs bedömningen att ett visst fel ger påföljd, medan
ett annat liknande fel ibland bara raderas ut. Det är olyckligt. Det hoppas
jag att vi är överens om.
Socialstyrelsen har också haft en annan bedömning. Från Socialstyrelsens
sida säger man att det kan vara förståeligt att det ibland begås fel vid dose-
ring, eller vid val av rätt medicin, om man blir störd av telefonsamtal eller
av någon anhörig som rusar in. Men sjukvården är ju full av oväntade hän-
delser, och det är viktigt att man som patient kan förvänta sig att det går rätt
till, trots att det ibland är hetsigt. Jag uppmanar statsrådet att engagera sig
litet mer i den här frågan än vad svaret antyder är fallet.
Anf. 48 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Enligt min egen bedömning är jag klart engagerad i frågan
att vi skall ha samma vård och regler över hela landet. I mitt konkreta svar
har jag försökt att peka på att Socialstyrelsen gör insatser, framför allt inom
de områden där vi har haft den största ökningen av antalet anmälningar, dvs.
det som rör det primärkommunala ansvaret för sjukvården, som trädde i
kraft den 1 januari 1992.
I mitt svar hänvisade jag till de undersökningar som nu görs i ett par av de
svenska länen, undersökningar som kommer att ligga till grund för vidare
diskussioner och för riksomfattande studier för hela landet. Det arbete som
bedrivs inom Socialstyrelsen är värdefullt bl.a. för att få en enhetlig bedöm-
ning över landet. I mitt svar redovisade jag bara att jag först vill avvakta de
genomgångar som nu sker.
Anf. 49 INGRID ANDERSSON (s):
Herr talman! De genomgångar som nu sker tar ju en del tid, och under den
tiden kan sådana här skevheter fortsätta, samma typ av fel kan bli bedömda
väldigt olika.
Statsrådet har också påpekat att Ansvarsnämnden kan ta upp ärenden,
även om de inte är anmälda enligt lex Maria. Men det förutsätter ju att en
anmälan har inkommit från en patient. Om man som patient får vetskap om
att ett fel har begåtts - jag förutsätter att man som patient får veta det, om
felet är anmält enligt lex Maria - och att ärendet har anmälts, låter man sig
nog nöja. Man tycker att ärendet skall väga lika tungt om det är anmält till
Socialstyrelsen av sjukvårdspersonalen, och därför låter man bli att själv an-
mäla. I slutändan blir det lika tokigt. Jag tycker därför att det finns väldigt
starka skäl för en genomgång med Socialstyrelsen om att akta sig för att
ändra praxis på en del områden innan man kommit överens om hur man skall
åstadkomma en enhetlig bedömning.
Anf. 50 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det är förvisso sant att det tar tid med olika studier. I mitt
svar nämnde jag emellertid att den första studien, vilken görs regionalt, av
den nya funktion som vi har sedan drygt ett år tillbaka i Sverige, nämligen
”Medicinskt ansvar av sjuksköterskor”, kommer att finnas klar i april. Det
är månaden efter nästa månad! Så, i vad gäller tidsaspekten tycker jag att
Ingrid Andersson ställer litet stora krav när hon anser att det skall gå snab-
bare.
Jag skall gärna titta över frågan om anmälan och om vad den enskilde pa-
tienten har anledning att tro sig förvänta, en gång till, för att ta reda på hur
informationen till patienter är utformad. Det är viktigt att man känner till
vilka regler som finns på den här punkten, så att man inte - som Ingrid An-
dersson är inne på - missuppfattar regelsystemet.
Anf. 51 INGRID ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har engagerat mig i denna fråga därför att jag sitter med
i Hälso- och Sjukvårdens ansvarsnämnd. Jag har sett otaliga exempel på att
det finns väldiga skevheter här. Jag tycker att den här tillsynsverksamheten
är väldigt viktig för förtroendet för själva tillsynsverksamheten och för pa-
tientens förtroende för sjukvården. Men också sjukvårdspersonalen upple-
ver det som väldigt konstigt att olika bedömningar görs beroende på vem
som anmäler.
Det är oerhört viktigt att förebygga. Det är vi överens om. Jag kan infor-
mera om att Ansvarsnämndens utslag följs väldigt noga av sjukvårdsperso-
nalen. Utslagen kan ge upphov till diskussioner, och det finns möjligheter
att förebygga liknande situationer på andra ställen.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1992/93:392 om skolbetygen
Anf. 52 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Aiwa Wennerlund har frågat mig om jag tänker medverka
till att ett betygssystem, som inte bara dokumenterar en elevs kunskap utan
som tar hänsyn till elevens hela personlighet, kan komma till stånd.
Regeringen kommer om några månader att lägga fram en proposition om
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
21
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svarpå frågor
ny läroplan och ett nytt betygssystem för grundskolan. Vi bereder således
just nu betygsfrågorna i Utbildningsdepartementet. Bl.a. läser jagen mycket
stor mängd remissvar med synpunkter på betygsberedningens förslag. Jag är
inte beredd att nu föregripa mina och regeringens ställningstaganden i pro-
positionen, men jag kan försäkra Aiwa Wennerlund att vi noggrant kommer
att gå igenom alla tänkbara aspekter på hur ett nytt betygssystem bör se ut
och fungera.
Anf. 53 ALWA WENNERLUND (kds):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för det positiva svaret. Jag har under
de två senaste motionstiderna motionerat i frågan om ett betyg som präglas
av en helhetssyn på eleven, dvs. att skolan skall försöka utveckla andra me-
toder för utvärdering som låter elevens hela personlighet komma till sin rätt.
I min fråga till statsrådet skrev jag att många elever inte kan uppnå de
höga betygen - eller ens medelbetygen - trots att de är verkligen flitiga och
på alla sätt försöker klara sina skol- och hemuppgifter. Dessa elever tvingas
att gång på gång konstatera att de inte är lika duktiga som de övriga ele-
verna. Det är en av anledningarna, tror jag, till att många elever slås ut, att
de mister sitt självförtroende och att de inte orkar med, osv.
Det är oerhört viktigt att skolan uppmärksammar och dokumenterar dessa
elevers vilja till att vara ambitiösa. Dessa egenskaper är ju oerhört viktiga
med tanke på de förväntningar som kommer att ställas på dem i arbetslivet;
det kan gälla egenskaper som samarbetsförmåga, uppträdande, flit, framåt-
anda och förmåga att skapa trivsel.
Anf. 54 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är viktigt att skolan uppmärk-
sammar och på olika sätt förmedlar synpunkter på hur eleven utvecklas ut-
över det som gäller själva kunskapsförmedlingen. Skolan har också en fost-
rande roll. Det är ett problem att flit och noggrannhet inte alltid uppmärk-
sammas.
Numera diskuteras ju betygen ofta när det gäller de högre årskurserna -
dess värre skulle jag vilja säga. Men det har funnits, och det finns, många
olika sätt att dokumentera de här andra egenskaperna på. Föräldrar får då
kunskap om situationen. Eftersom man i skolan har målsättningen att lära
barnen inte bara att räkna och skriva utan också att arbeta noggrant och vara
tålmodiga, delar jag uppfattningen att också denna del behöver utvärderas.
Om så kommer att ske i samband med betygsförslaget eller inte vill jag inte
uttala mig om. Men jag har samma grundinställning som Aiwa Wennerlund.
Det råder det ingen tvekan om.
Anf. 55 ALWA WENNERLUND (kds):
Herr talman! Jag känner mycket starkt för dessa elever, eftersom jag själv
under några år har haft klasser där jag har sett att det har varit problem just
med detta. Jag har tyckt synd om dessa elever som har försökt och försökt
och verkligen varit flitiga och ändå inte har kunnat klara av dessa betyg. Då
har jag stått där och i ett betyg inte kunnat visa att de har varit flitiga och
duktiga.
Jag tycker att man som lärare skall kunna ge de ambitiösa elever som visar
att de vill lära sig ett slags arbetsbetyg som vi vuxna får. I ett arbetsbetyg står
det t.ex. inte att jag gör si och så många nedslag per minut på mitt tangent-
bord på dataterminalen eller att jag gör så och så många kopior per dag, utan
där står det faktiskt hur jag är som person - om jag är samarbetsvillig och
ambitiös och om jag är lätt att samarbeta med, osv. Även om man har kvarts-
samtal är detta inte någon skriftlig dokumentation som man får.
Anf. 56 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag skall göra en kommentar. Jag delar uppfattningen att
detta är något som behöver dokumenteras, eftersom dessa elever behöver få
uppmuntran. Ett av skälen till att det råder viss osäkerhet om huruvida man
skall lägga in detta i betygssättningen är att man vill undvika subjektiva be-
dömningar. Det är ibland större risk för subjektiva bedömningar just när det
gäller detta. Det är därför som dessa avvägningsfrågor är besvärliga.
I direktiven till Betygsberedningen fanns det en del synpunkter som hade
att göra med ordning och uppförande, som det kallades, men det kan vara
ett vitt begrepp. Dessa frågor finns alltså med i det beredningsarbete som
pågår, och vi får se hur långt vi kan komma när vi så småningom lägger fram
ett förslag för riksdagen.
Anf. 57 ALWA WENNERLUND (kds):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för detta. Jag hoppas att man kan
komma fram till något som är till hjälp för just dessa litet svagare elever, så
att de också kan få ett betyg på att de är duktiga.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1992/93:412 om lärlingsutbildning
Anf. 58 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Robert Jousma har frågat utbildningsministern när han avser
att presentera ett förslag om att införa en lärlingsutbildning enligt tysk mo-
dell i Sverige. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall
svara på frågan.
Vi har, genom de förslag som lades fram i regeringens proposition om vissa
gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m. (1991/92:157), öppnat möjlig-
heterna för yrkesutbildningar där skolan och företagen delar på ansvaret på
så sätt att yrkesutbildning sker i ett företags regi, inom ramen för ett anställ-
ningsförhållande, och att studier av vissa ämnen sker i gymnasieskolan. Lär-
lingsutbildning är en samverkansmodell som måste följas av fler. Vi kommer
aldrig att kunna klara framtidens kompetenskrav om inte företagen får ett
helt annat och större ansvar än i dag.
Riksdagens beslut i maj 1992 med anledning av den nyss nämnda proposi-
tionen innebär således att en lärlingsutbildning redan finns i Sverige. Utbild-
ningen har formen av ett individuellt program.
Företagen är huvudman för den företagsförlagda delen av lärlingsutbild-
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
23
|
Prot. 1992/93:66 23 februari 1993 |
ningen och ansvarar för genomförandet av den. Lärlingarnas anställnings- |
betsmarknaden att komma överens om. Kommunen är huvudman för sko-
|
Svar på frågor |
lans del i utbildningen. Anf. 59 ROBERT JOUSMA (nyd): Herr talman! Statsrådet Beatrice Ask! Detta handlar inte så mycket om Det finns mängder av olika yrkesutbildningar. Och den tyska yrkesutbild- Det är även viktigt att företagen får yrkesutbildad arbetskraft, skräddar- I dag går många svenska ungdomar arbetslösa. De får alla möjliga kons- En svensk industriarbetare i 20-årsåldern har bara 7 % lägre lön än en Jag tycker att detta är fel, både mot industrin och mot samhället i övrigt. Anf. 60 Statsrådet BEATRICE ASK (m): Herr talman! Jag delar uppfattningen att den tyska yrkesutbildningen hål- Något som skiljer Sverige från Tyskland är att man i Tyskland har behållit Vad vi från regeringens sida har försökt att göra är att undanröja de hinder Jag tror att det även handlar om att sprida erfarenheter och goda idéer. |
|
24 |
Jag önskar att vi hade kommit längre än vi har gjort när det gäller möjlighe- |
terna att ge kommunerna chans att lägga ut delar av utbildningen på entre-
prenad i företagen. Skälet till det är att jag tror att detta är ett sätt att förbe-
reda företagen för ett större ansvarstagande när det gäller specifik yrkesut-
bildning.
En annan skillnad gentemot Tyskland, och som jag tyckeratt vi skall hålla
litet grand på, är att vi har ställt något högre krav än tyskarna på bredd i
den teoretiska utbildningen. Detta är alltid ett debattämne. Men det är inget
tvivel om att arbetsmarknaden framöver kräver bl.a. bra språkkunskaper,
åtminstone om svenska är ens modersmål, om man skall kunna hävda sig ute
på den europeiska och internationella marknaden. Det gör att den kärna av
ämnen som vi helst vill att lärlingarna skall läsa kan vara något större än den
är i Tyskland. Men grundidén att detta är positivt, tror jag att vi är överens
om.
Anf. 61 ROBERT JOUSMA (nyd):
Herr talman! Jag har själv tio års erfarenhet från verkstadsindustrin och
lika lång erfarenhet från byggnadsindustrin. I de absolut flesta fallen är det
mänskliga materialet som kommer från yrkesinriktade linjer bedrövligt. Det
är möjligt att de har litet större teoretiska kunskaper i vissa ämnen än de
tyska lärlingarna. Däremot har de mycket stora brister när det gäller yrkes-
kunskap, praktiskt arbete.
Jag tror, med min erfarenhet, att företagen själva hellre vill forma indivi-
derna efter företagets egen själ, efter befintlig maskinpark och efter prak-
tiskt arbete. I dagens läge är maskinparken i företagen nämligen enormt
avancerad. Inget företag kan därför i dag utbilda dålig arbetskraft med då-
liga teoretiska kunskaper, eftersom de då inte har någon nytta av dem prak-
tiskt. Jag tror därför att detta ger sig själv.
Anf. 62 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag skall inte ifrågasätta bedömningen att eleverna från yr-
kesinriktade linjer inte har haft tillräcklig kompetens. Det är möjligt att det
är riktigt. Ett av skälen till att riksdagen har beslutat om att införa en ny
gymnasieskola är nämligen medvetenheten om att yrkesutbildningen i Sve-
rige har varit föråldrad.
Den nya gymnasieskolan och de yrkesförberedande programmen ger mer
teori. Det låter sig sägas. Och man kan diskutera om det är bra eller dåligt.
Men framför allt har man försökt att skapa ett ökat samarbete med moduler
som går att ge undervisning i även ute i företagen, därför att skolorna och
kommunerna inte kan hänga med i den mycket snabba utvecklingen.
Det är självklart långt kvar innan vi har gjort våra yrkesutbildningar per-
fekta. Jag tror att lärlingsutbildning är en utmärkt form, som vi har öppnat
för. Möjligen får man tolka Robert Jousmas fråga som att det finns en öns-
kan att regeringen inte skall ha så stort tålamod, utan driva på mer. Det får
jag ta med mig tillbaka till departementet och fundera över om vi kan göra
något mer.
Anf. 63 ROBERT JOUSMA (nyd):
Herr talman! Det vore jag mycket tacksam för. Detta är ingenting som jag
driver i eget syfte. Jag tror att detta är nödvändigt. Det är en av många små
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
26
detaljer som behövs för att vi sä sakta skall kunna jobba oss ur den ekono-
miska kris som vi har i Sverige, för att vi skall få i gång industrin på ett vettigt
sätt och för att den på ett billigt sätt skall kunna försörjas med rätt och fram-
för allt kompetent arbetskraft. Jag tror att det handlar mycket om det.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1992/93:363 om den inrikes flygtrafiken
Anf. 64 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Georg Andersson har med anledning av SAS/LIN:s utta-
lande om att lägga ned vissa av bolagets inrikes flyglinjer frågat mig vilka
åtgärder regeringen är beredd att vidta för att bibehålla en väl fungerande
flygtrafik i hela landet.
Den 1 juli 1992 avreglerades svensk inrikes luftfart. Det är ännu för tidigt
att fastslå samtliga effekter av avregleringen. De effekter som hittills fram-
kommit är dock till övervägande del positiva. Ett antal nya flygförbindelser
har tillkommit, och utbudet har ökat genom nya marknadsoperatörer, till
gagn för konsumenterna genom sänkta priser och förbättrad service.
Den nya avreglerade marknadssituationen innebär också att nya operatö-
rer kan börja trafikera sträckor som andra slutar att trafikera. Detta gäller
också de linjer som SAS nu aviserat en nedläggning av på grund av lönsam-
hetsskäl. Det finns ingen anledning att utesluta att flygbolag med andra för-
utsättningar än SAS skulle kunna trafikera linjerna utan förluster. Enligt vad
jag har erfarit finns också redan nu ett sådant intresse för flera av linjerna.
Regeringen har i årets budgetproposition uttalat att ett nationellt flygnät
har betydelse för att nå regional balans och en tillfredsställande trafikförsörj-
ning i landets olika delar och att samhällets infrastruktur förutsätter flygför-
bindelser mellan vissa orter. Regeringen har därför givit Luftfartsverket i
uppdrag att beskriva de förändringar i flygtrafikförsörjningen i Norrlands in-
land som uppkommit sedan flygmarknaden avreglerades samt lämna förslag
till åtgärder för att säkerställa en god transportförsörjning i denna del av
landet. Verket skall även särskilt undersöka hur en tillfredsställande flygtra-
fikförsörjning mellan i första hand Östersund och Umeå kan upprätthållas
för att även fortsättningsvis säkerställa snabba och bra kommunikationer
mellan Jämtlands län och Umeå.
Uppdraget skall genomföras i samråd med berörda intressenter och redo-
visas till regeringen senast den 1 juli 1993. Beträffande flygtrafikförsörj-
ningen till regionsjukhuset i Umeå skall dock redovisning ske senast den 15
mars 1993, och regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen i denna
fråga redan under våren 1993.
Mot denna bakgrund är jag nu inte beredd att vidta några ytterligare åtgär-
der i frågan.
Anf. 65 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Det andas ett mycket stort mått av
tillförsikt till att marknadskrafterna skall lösa problemen. Min följdfråga är
egentligen: Innebär svaret att kommunikationsministern utesluter någon
form av subvention från statsmakternas sida för att upprätthålla regionalt
motiverade flyglinjer som inte kan bedrivas på företagsekonomiska grun-
der?
I och med att ensamrätten för SAS/Linjeflyg avskaffades har också deras
trafikeringsplikt upphört. Nu har de annonserat att de inte anser sig kunna
bedriva flygtrafik på ett antal Norrlandslinjer. Man har också nämnt Ar-
landa-Halmstad som en sådan linje som man aviserar att lägga ned. Isolerat
räknat går den med förlust.
Detta har naturligtvis skapat stor oro på många orter i landet, framför allt
i Norrlands inland. Det är mot den bakgrunden jag har ställt frågan.
Nu noterar jag att kommunikationsministern fortfarande räknar med att
det finns andra som kan och vill trafikera sådana här linjer. Det förvånar mig
litet grand, för det är mycket svårt att räkna med att en del av de här linjerna
någonsin kan bedrivas utifrån kriterier om företagsekonomisk lönsamhet.
Vi vet att en hel del av orterna i Norrlands inland redan i dag får subventio-
nera flygtrafiken med betydande belopp kommunala medel. Konkurrens-
kommittén hade ett förslag om hur man skulle kunna komma till rätta med
detta genom en solidarisk kostnadsfördelning inom flygtrafikens ram. Jag
har aktualiserat det i en tidigare debatt. Då avvisade kommunikationsminis-
tern förslaget.
Jag återkommer till frågan: Utesluter regeringen subventioner i någon
form eller solidarisk fördelning av kostnaderna inom flygsektorn?
Anf. 66 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Man har i praktiken haft en monopolsituation, där man har
tillåtit att omotiverade vinster har uppstått på de trafikstarka linjerna. Sedan
har man fördelat de vinsterna på mer trafiksvaga linjer och på så sätt löst
problemet.
Sverige är ett land som befinner sig i en mycket känslig situation när det
gäller transportkostnader. Det beror på att vi är ett stort, glesbefolkat land
och att vi har ett perifert läge i Europa. Därför är det vitalt, för att vi skall
kunna upprätthålla och öka sysselsättningen och välfärden i Sverige, att vi
kan nedbringa dessa kostnader. Därför tror jag att det var helt riktigt att ge-
nomföra avregleringen. Men det är, som jag har sagt i alla sammanhang,
också viktigt att alla avregleringar har en eftervård, att man följer upp det
som händer.
Det som är viktigt här är att vi, vilket har utpekats av riksdagen och även
i andra sammanhang, kan bibehålla en bra trafikförsörjning med flyg i exem-
pelvis Norrlands inland. Det är vitalt för att man skall kunna upprätthålla en
god service i den regionen.
I regeringen har vi sagt: Låt oss nu först se hur avregleringen fungerar.
Därefter har Luftfartsverket fått ett uppdrag, vilket jag redovisar i mitt svar.
Därefter kan det finnas anledning att konstatera, om man inte får någon tra-
fik, att vi måste vidta någon åtgärd.
Där har vi möjlighet att gå in och göra en s.k. upphandling. Den kan
mycket väl sluta med att man lämnar en ensamrätt utan att man behöver
skjuta till någonting. Det är det ena scenariet. Det andra är att det krävs
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
27
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
28
någon form av statligt eller annat tillskott för att få trafiken till stånd. Där är
vi ännu inte.
Men, för att svara på Georg Anderssons fråga, jag utesluter alltså inte att
vi framöver får göra detta på flygsidan för att upprätthålla en service. Vi har,
som Georg Andersson väl vet, satsat väldigt mycket under året på att handla
upp järnvägstrafik som är olönsam. Det handlar om ca en halv miljard per
år.
Anf. 67 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för det avslutande svaret, där statsrådet inte ute-
sluter - även om det är en mycket smal springa han lämnar öppen - statliga
subventioner eller insatser i någon form för att garantera att flygtrafiken kan
upprätthållas.
Problemet är ju att det i det osäkerhetsmoment som nu har skapats också
uppstår en väldig otrygghet för de här orterna. Dessa orter är helt beroende
av att ha flyg för att kunna attrahera sitt näringsliv, för att kunna behålla sitt
näringsliv. I och med att det nu har uppstått en osäkerhet om huruvida det
över huvud taget kommer att existera flygförbindelser på de här orterna i
Norrlands inland och på en del andra orter som har nämnts, är det klart att
det redan nu skadar dessa orters och dessa regioners förutsättningar att
hävda sig. Därför är det mycket viktigt att regeringen tidigt går ut och ger
någon form av garanti, inte bara i allmänna ordalag.
Anf. 68 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Vi har i årets budgetproposition föreslagit att bidraget till
investeringar i och drift av kommunala flygplatser i skogslänen på ett tydli-
gare sätt skall koncentreras till just Norrlands inland, av de skäl som Georg
Andersson och jag är helt överens om. Vi har sagt att minst 10 av de 15,2
miljonerna bör gå till dessa flygplatser.
Dessutom föreslår vi att samtliga län för länstrafikanläggningsplanen skall
ha möjligheter att prioritera även investeringar i kommunala flygplatser från
och med budgetåret 1993/94.
När det sedan gäller att SAS vill lägga ned vissa linjer nämnde Georg An-
dersson Trollhättan och Halmstad. I Halmstad har Skyways redan tagit upp
SAS fallna mantel och startat flygtrafik. Samma sak gäller Trollhättan, där
Golden Air har tagit över. Jag är övertygad om att företag med en annan
kostnadsstruktur och en annan flygplansflotta, som är mera anpassad för tra-
fikvolymerna under lågkonjunkturen, har bättre förutsättningar att klara
denna trafik.
Anf. 69 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Också jag utgår från att det finns olika förutsättningar mel-
lan olika trafikföretag, men det finns också olika kvalitet i utbudet, och det
kan ibland vara nog så kännbart. Om kvaliteten sänks, kan man visserligen
hjälpligt upprätthålla en flyglinje, men det sänker också attraktiviteten i
flygförbindelsen.
När det gäller bidrag till flygplatser har de 15 miljonerna varit oförändrade
under ett antal år och förblir det fortfarande. Det hjälper föga att man då
koncentrerar dem till ett mindre antal orter. Då får några mindre eller blir
utan.
Att man vidgar möjligheterna att använda länstrafikanslaget är en ringa
tröst, om det inte tillförs mera pengar till länstrafikanslaget, och det har vi
ännu inte sett något av.
Vad jag nu särskilt vill understryka är vikten av att upprätthålla linjen Ös-
tersund-Umeå, som vi tidigare har diskuterat. Jag tackar för att det mycket
snart kommer ett underlag för att bedöma den och för att regeringen skall
återkomma när riksdagen bedömer att det blir möjligt, kanske i komplette-
ringspropositionen, att återkomma till de statliga insatser som behövs för att
upprätthålla den linjen.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1992/93:362 om säkerheten på polska färjor som
trafikerar svenska hamnar
Anf. 70 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Carl Olov Persson har frågat mig om vad jag avser att vidta
för åtgärder för att få en acceptabel säkerhet på de polska färjor som trafike-
rar svensk hamn.
Sjöfart är i huvudsak en internationell verksamhet. Därför styrs fartygs
säkerhetsstandard i stor utsträckning av internationella överenskommelser.
Kontrollen av att fartygen håller denna standard utövas i första hand av de
ansvariga myndigheterna i den stat vars flagg fartyget för.
Sverige deltar aktivt i FN:s internationella sjöfartsorganisation IMO, där
bl.a. internationella regier avseende sjösäkerhet utformas. Vidare deltar
Sjöfartsverket, som ansvarig inspektionsmyndighet, i ett s.k. hamnstats-
kontrollsamarbete tillsammans med 14 andra västeuropeiska stater. Hamn-
statskontroll innebär att inspektionsmyndigheten i en stat som ett utländskt
fartyg anlöper utför en säkerhetskontroll för att se till att fartyget håller den
överenskomna säkerhetsstandarden. 1 praktiken innebär detta att Sjöfarts-
verket genomför noggranna kontroller av samtliga passagerarfartyg som re-
gelbundet trafikerar svenska hamnar. I de fall brister upptäcks skall dessa
åtgärdas på lämpligt sätt. Fartyg som inte är i tillfredsställande skick kan för-
bjudas att avsegla.
Sverige lägger ner ett omfattande arbete både internationellt och natio-
nellt på att öka fartygs sjösäkerhet. Regeringen har nyligen också gett Sjö-
fartsverket i uppdrag att redovisa förutsättningarna för och konsekvenserna
av skärpta säkerhetsnormer för att ytterligare minska risken för fartygs-
olyckor. Därvid skall verket särskilt uppmärksamma säkerheten vid trans-
porter med svenska färjor eller färjor som trafikerar svenskt vatten. Verkets
bedömningar och slutsatser bör också kunna läggas till grund för det svenska
arbetet i IMO.
Jag vill avslutningsvis framhålla att arbetet med sjösäkerheten måste be-
drivas med utgångspunkt i en helhetssyn. Sjösäkerheten kräver goda säker-
hetsbestämmelser och sjövärdiga fartyg, men också säkra farleder, kompe-
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svarpå frågor
29
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
tenta lotsar och kvalificerade besättningar. Den internationella samord-
ningen är också viktig för att arbetet skall få god genomslagskraft.
Anf. 71 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Denna
fråga är mycket störande med tanke på att det gäller trafik på Sverige och
att det inte bara är svenskar som har förolyckats i samband med den aktuella
olyckan. Bl.a. omkom också nio österrikare, som var på väg till Sverige. De
får alltså åka hem i kista, om de över huvud taget hittas. Det drar ned Sveri-
ges anseende att vi inte har bättre kontroll över denna trafik.
Kommunikationsministern säger att samarbetet med de 14 andra väst-
europeiska staterna i praktiken innebär att det genomförs en noggrann kon-
troll och att man t.o.m. kan förbjuda färjor som skall avsegla från Sverige
att göra det, om säkerheten inte är tillfredsställande.
Jag har kunnat konstatera genom ett telefonsamtal i går med en åkare som
kör denna väg att man fortfarande inte hittar några flytvästar i hytterna, utan
att de påstås ligga i livbåtarna. I hytten hänvisas till räddningsstation 2, men
det ges ingen upplysning om var räddningsstation 2 finns.
Fordonen surras fortfarande bristfälligt, bara framtill och baktill när det
gäller bil med släp. På färjor i annan trafik surras de också mitt på. Öglor
finns på en del bilar, men det finns inget krav på att öglor skall finnas, och
man sätter inte kedjorna genom öglorna. Det kan vara brist på pengar, men
även, vilket jag anser, brist på disciplin på dessa färjor.
Anf. 72 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! De iakttagelser som Carl Olov Persson nämner är säkerligen
också föremål för bedömningar hos Sjöfartsverket och dess representanter
som utför de här kontrollerna. Det är, som jag nämnde, så att regeringen
nyligen har gett verket i uppdrag att redovisa förutsättningarna för och kon-
sekvenserna av än mera skärpta säkerhetsnormer för att ytterligare minska
risken för fartygsolyckor.
Jag förutsätter att denna typ av iakttagelser rapporteras till Sjöfartsverket
och att de kan ligga till grund för den rapport som skall ges till regeringen
och därmed ge möjligheter till ytterligare skärpning av bestämmelserna.
Anf. 73 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern också för det svaret.
Det har tydligen också varit så att Sjöfartsverket har haft stora svårigheter
att över huvud taget få vara med på haveriutredningen.
Jag tycker att denna fråga måste följas med största noggrannhet, och jag
är tacksam för att man, som det sägs i slutet av svaret, har gett Sjöfartsverket
i uppdrag att göra en ännu effektivare kontroll i fortsättningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
30
17 § Svar på fråga 1992/93:370 om arbetsplanen for E 18 vid Köping-
Arboga
Anf. 74 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Göran Magnusson har frågat mig om arbetsplanen för väg
E 18 mellan Köping och Arboga blir fastställd i sådan tid att objektet kan
tilldelas pengar i samband med vårens investeringsproposition.
Vägverkets beslut om fastställelse av arbetsplan för objektet Köping-Ar-
boga har överklagats till regeringen, och ärendet är under beredning i rege-
ringskansliet. Tidpunkten för regeringens beslut i ärendet är inte avgörande
för om medel skall avsättas för objektet. Möjligheten att anvisa medel till
objektet är främst beroende av riksdagens ställningstagande till regeringens
proposition om inriktningen och finansieringen av väginvesteringarna.
Jag räknar dock med att ett beslut om den överklagade arbetsplanen skall
kunna tas av regeringen under den allra närmaste tiden.
Anf. 75 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret. Jag
tycker att det i vad avser den begränsade frågeställning som det här är fråga
om är bra.
Den omständigheten att en arbetsplan saknades våren 1992 har spelat
detta objekt ett spratt. Vägverkets plan blev klar under sommaren, och
Kommunikationsdepartementet har, trots att det nu haft fem månader på
sig, ännu inte fastställt den.
Jag har i min lokala tidning vid flerfaldiga tillfällen kunnat läsa att denna
plan, enligt uttalanden från pressekreteraren på departementet och andra,
skulle komma att fastställas inom den närmaste tiden - kanske redan på tors-
dag. Jag har så småningom blivit litet orolig för att den omständigheten att
regeringen inte slutligt fastställer planen skulle kunna spela detta betydelse-
fulla objekt ett spratt, genom att det då inte kan räknas in bland de viktiga
vägobjekt som kan få del av de pengar som både kommunikationsministern
och jag hoppas att riksdagen kommer att så småningom på olika sätt anvisa.
Jag vill än en gång säga att det är bra att kommunikationsministern nu
säger att bristen på en slutligen fastställd arbetsplan inte kommer att spela
någon roll vid bedömningen av ett vägprojekt i förhållande till andra vägpro-
jekt. Vi tycker i vår region att det är viktigt att projektet kan komma i gång
snabbt. Det skulle, enligt min uppfattning, ha varit möjligt att få i gång pro-
jektet redan nu med hjälp av en smartare handläggning.
Anf. 76 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Göran Magnusson och jag är helt överens om att detta är ett
viktigt objekt. Däremot är jag inte helt säker på att det senaste uttalandet
om att projektet hade varit i gång om handläggningen hade varit smartare är
riktigt. Arbetsplanen fick inte mindre än 26 olika överklaganden. Många av
dem var undertecknade av flera personer. En del förordade en ombyggnad
av den gamla vägen. Andra yrkade på att E 18 får en helt ny st-räckning över
Köping och Fellingsbro till Örebro. Vidare har en samordning med järnvägs-
byggnad osv. diskuterats.
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
31
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
32
Jag tror att den prövning som har gjorts av denna fråga är till gagn för
rättssäkerheten för alla de människor som har haft invändningar mot planen.
Frågan har belysts på ett riktigt sätt.
Låt oss ändå konstatera att huvudfrågan är klart besvarad. Det kommer
inte att diskvalificera objektet, även om själva fastställandet inte är klart i
det ögonblick som man fattar beslut om den nationella planen för vårt väg-
nät.
Anf. 77 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Mitt resonemang om smartare eller annorlunda handlägg-
ning kan sträckas ut i tiden till före det att Mats Odell blev kommunikations-
minister. Det är 20 år sedan det gjordes ett etappuppehåll på utbyggnaden
av E 18 från Västerås över Köping mot Arboga. Jag åsyftade närmast möjlig-
heten att få i gång projektet runt årsskiftet, vilket var den tidigare tanken.
Jag skall inte föra diskussionen om överklagandena i detalj. Låt mig kon-
statera att merparten av dem som har klagat inte bor utefter den aktuella
sträckan. De använder sin rätt att överklaga och skriva till regeringen inte för
att diskutera denna sträckning utan i stället den sträckning som skall komma
senare från Arboga bort mot Örebro. Jag menar att den omständigheten
saknar betydelse för att fastställa denna vägplan. Här råder egentligen ingen
oenighet mellan markägare och andra om var vägen skall gå.
Anf. 78 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är inte alltid jag kan glädja en frågeställare. Men jag kan
säga till Göran Magnusson, att enligt den gällande investeringsplanen skulle
denna väg inte påbörjas förrän vid sekelskiftet. Om propositionen om inve-
steringar i infrastruktur, som regeringen kommer att lägga fram under
veckan kommer att antas av riksdagen, ser det ljust ut för att projektet kan
komma i gång tämligen snart.
Anf. 79 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag vill uttrycka min tillfredsställelse dels över det sakliga
innehållet i svaret, dels över den deklaration som Mats Odell nu har gjort.
Vi skall göra vad vi kan för att lotsa igenom regeringens förslag i riksdagen
utan att beslutet skall bli att en mindre mängd pengar skall anslås.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på frågorna 1992/93:376 och 377 om Telis verksamhet i
Vänersborg
Anf. 80 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Rune Evensson har frågat mig vad jag avser vidtaga för åt-
gärder för att stoppa nedläggningen av verksamheten vid Teli i Vänersborg.
Ingvar Johnsson har frågat arbetsmarknadsministern om han avser att
stoppa nedläggningen av verksamheten vid Teli i Vänersborg. Arbetet inom
regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågorna.
Jag har valt att svara på dessa frågor i ett sammanhang.
Teli Företagssystem AB är ett dotterbolag till Telia AB som ingår i Tele-
verkets bolagsgrupp, Teleinvestkoncernen. Att bedöma den affärsmässiga
strategin för Teli Företagssystem AB är en sak för ledningen i bolaget och i
Teli AB. Ytterst är det Televerkets ledning som beslutar om strategin för
bolaget.
Jag har informerat mig i denna fråga på plats i Vänersborg. Jag förutsätter
att de bedömningar och beslut som rör Teli Företagssystem bygger på ett
från affärsmässig synpunkt korrekt ställningstagande av Teli:s och Telever-
kets ledning. Jag har kallat till mig generaldirektören för Televerket i mor-
gon för att höra vilka åtgärder han avser att vidta för att mildra effekterna
av den nya inriktningen.
Anf. 81 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Jag får tacka för svaret, även om det var ganska intetsä-
gande. Jag hoppas att det inte skall tolkas som att regeringen tänker svika
de anställda på Teli. Fyrstadsregionen håller på att förblöda. Om också Teli
skall läggas ned medverkar Televerket och regeringen till att förvärra situa-
tionen ytterligare alldeles i onödan.
Att bli av med sitt jobb är naturligtvis alltid en mänsklig tragedi. Men att
bli av med sitt jobb för att ett företag som går med vinst och har goda utveck-
lingsmöjligheter läggs ned upplevs dessutom, med all rätt, som ett över-
grepp.
Det finns anledning att säga att ledningen för Televerket har bedrivit ett
ovärdigt spel med sina anställda i Vänersborg. Det kan aldrig fri ta kommuni-
kationsministern, som ansvarig minister, och regeringen i övrigt från ansva-
ret för jobben på Teli.
Jag skall inte här beskriva alla de goda utvecklingsmöjligheter som Teli
har, eftersom kommunikationsministern redan känner till dem. Teli har ett
mycket brett kunnande inom modern elektronik. Men Teli måste ges rådrum
för att kunna ta vara på dessa möjligheter. Staten måste därför aktivt stödja
arbetet för en ny produktionsinriktning. Regeringen måste ta ansvar för
detta.
De flesta är trötta på allt prat om ministerstyre och andra hinder. Man tror
att ni i regeringen överdriver hindren för att kunna frita er från ansvar. Vill
regeringen ge de anställda på Teli en chans, kan regeringen göra det. Väljer
regeringen att inte ge dem den chansen, beror det på att viljan saknas. Då
är det regeringens ansvar att de anställda lyfts ut i kylan.
Hela Vänersborg, hela regionen, kräver att regeringen skall stoppa ned-
läggningen. Jag vädjar därför än en gång här i riksdagen till regeringen att
inte svika de anställda på Teli.
Anf: 82 RUNE EVENSSON (s):
Herr talman! Även jag vill tacka för svaret.
Nedläggningen av Teli upprör alla i den del av Västsverige som berörs.
Hur kan detta få ske?
I ett läge där företag har problem med lönsamhet och därmed tvingas till
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 66
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
34
nedläggning av den orsaken, kan ingen acceptera att Telis verksamhet skall
upphöra när företaget går med vinst. Det var 61 miljoner kronor förra året.
Det råder alltså stor upprördhet. I en region där stora problem råder inom
bilindustrin finns ingen förståelse för nedläggning av lönsamma företag med
stort kunnande och bra produkter. På kort tid har tiotusentals namn samlats
in i protest. Det är en stor uppslutning i bygden mot detta upprörande beslut
av Televerket att avveckla Telekoncernens tillverkning av företagsväxlar och
att ge konkurrenten Ericsson monopol på dessa.
Jag vill ändå tacka kommunikationsministern för att han kom till Väners-
borg och tog del av de anställdas och kommunens åsikter. Kommunikations-
minsterns uttalande på presskonferensen om att han skulle studera de fack-
liga organisationernas och kommunens förslag och att han skulle kalla till sig
Televerkets generaldirektör ingav hopp om framtiden.
Bygden, kommunen och de anställda sätter nu sitt hopp till kommunika-
tionsministern och att den kontakt som ägaren - dvs. staten, som represente-
ras av kommunikationsministern - skall ta med Tony Hagström skall leda
fram till att det preliminära beslutet ändras vid Televerkets styrelsesamman-
träde den 25 februari. Alla inblandade vill att frågan bordläggs för utredning
av de nya uppgifter som har kommit fram och att Vänersborgsfabriken får
ett rådrum på två till tre år. Efter detta rådrum bör frågan slutligen avgöras.
Det nya som har kommit fram är att de anställda har misstänkt att Telis
öde i Vänersborg har varit avgjort sedan länge. Detta har förnekats av Tele-
verket. Nu har de anställdas misstankar bekräftats av ett protokoll från 1988.
Där framgår det att Vänersborgsfabriken skall läggas ned. Detta förklarar
varför nödvändiga satsningar inte har gjorts under senare år. Det förklarar
också varför Televerket inte har ansökt om de utvecklingspengar regeringen
anslagit och som kommunikationsministern efterlyste vid sitt besök i Väners-
borg.
Tony Hagström har naturligtvis känt till det här nedläggningsbeslutet.
Men jag vill fråga: Har kommunikationsministern haft kännedom om detta?
Om svaret är nej undrar jag hur det kan få vara så, att kommunikationsmi-
nistern inte fått kännedom om det här beslutet.
Anf. 83 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Mitt besök i Vänersborg var mycket intressant. På ett
mycket konstruktivt sätt har man gripit sig an sin situation. Det effektivise-
ringsarbete som genomförts inom verksamheten vittnar också om att man är
beredd att vidta åtgärder i fråga om själva produktionen för att göra denna
ännu effektivare.
Som jag säger i mitt svar är detta ytterst en fråga för Televerkets styrelse.
Televerkets styrelse träffas på torsdag och skall då ta ställning till det förslag
från Televerkets ledningsgrupp som är framlagt.
Det är rimligt att jag först får lyssna på generaldirektören och höra vilka
åtgärder han avser att vidta för att mildra effekterna av den inriktning som
Televerkets styrelse kan komma att fatta beslut om.
Vad det handlar om är huruvida Televerket över huvudet taget skall vara
producerande i sin verksamhet eller om man skall handla upp, i det här fal-
let, större företagsväxlar från olika producenter på marknaden. Det är ju
inte enbart Ericsson som tillverkar företagsväxlar, utan det finns en stor
marknad för sådana växlar.
Sammanfattningsvis ser jag fram emot att få lyssna på vad generaldirektö-
ren har att säga i morgon i denna fråga. Vi på departementet följer den här
frågan mycket noga.
Anf. 84 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! När jag säger att svaret är intetsägande bygger jag mitt påstå-
ende litet grand på ministerns uttalande om att han skall höra vad generaldi-
rektören har att säga. Nu säger ministern att han skall lyssna på vad general-
direktören har att säga.
Men vad människorna i Vänersborg vill är att Mats Odell, mot bakgrund
av vad han fick höra i Vänersborg, säger något till generaldirektören. Rege-
ringen skall hävda åsikten att företaget inte får läggas ner under de omstän-
digheter som man talat om.
Jag har sagt att bl.a. Mats Odell har överdrivit när det sagts att regeringen
inte kan ingripa. Jag har lyssnat på Radio Väst och har en avskrift här. Man
ringde upp konstitutionsutskottets kanslichef och frågade om det verkligen
är så här. Då blev svaret: Som minister har man knappast några möjligheter
alls att agera.
Men ministern kan agera via regeringen. Regeringen har möjlighet att på-
verka utvecklingen på Teli och att rädda människors jobb. Det är vad man
förväntar sig.
Anf. 85 RUNE EVENSSON (s):
Herr talman! De anställda på Teli känner sig naturligtvis som brickor i ett
dolt spel om pengar, marknadsandelar, prestige och personer.
Sedan i höstas jobbar vi med denna fråga. Det är glädjande att vi nu till
slut har fått stöd av Stig Bertilsson, som är en av länets riksdagsledamöter.
Redan i höstas när riksdagens arbete startade ställde jag en fråga till kom-
munikationsministern. Frågan handlade om Telis kvalifikationer. Det var i
samband med att 150 personer varslades. Borde inte kommunikationsminis-
tern som ägare av Televerket redan då ha informerat sig om vilka planer för
framtiden som fanns beträffande Teli?
Mats Odell skall ju träffa Tony Hagström i morgon. Tänker kommunika-
tionsministern då föreslå det rådrum som de anställda och Vänersborgs kom-
mun har begärt?
Anf. 86 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Som Rune Evensson och Ingvar Johnsson är medvetna om
skall jag i morgon träffa Televerkets generaldirektör. Ni är också medvetna
om vilka möjligheter att agera som jag som minister har. Det är lämpligt att
jag först får höra vad generaldirektören har att säga i de här frågorna. Sedan
får styrelsen ta ställning till ledningsgruppens förslag. Det är den tågordning
som gäller.
Jag tycker att det finns all anledning att avvakta både morgondagen och
torsdagen innan ytterligare åtgärder vidtas.
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
35
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar pä frågor
36
Anf. 87 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Jag lägger mig naturligtvis inte i hur samtalet läggs upp. Men
det krav från regionen som jag vill förmedla är att kommunikationsministern
framför de synpunkter till Tony Hagström som man har krävt att kommuni-
kationsministern skall föra fram, dvs. att man skall hitta en bra lösning för
Teli.
På tal om vad ministern kan göra och inte göra måste jag säga att jag näs-
tan blir rörd över att höra statsministern, arbetsmarknadsministern, närings-
ministern och kommunikationsministern i rad säga: Vi kan inte göra någon-
ting.
Men så maktlösa är ni inte. Ni skall inte i den här situationen försöka säga
att det är så.
Dessutom skulle jag när det gäller de breda kunskaper i modern teknik
som finns vilja fråga: Hur kan regeringen, som i går lade fram en proposition
där spjutspetsen riktas mot satsningar på forskning inom t.ex. elektronikom-
rådet, acceptera att ett av våra högteknologiska företag eventuellt läggs ner?
Anf. 88 RUNE EVENSSON (s):
Herr talman! Om man nu skall tro på allt som sägs i pressen tänker Tony
Hagström i morgon inte fästa något större avseende vid vad kommunika-
tionsministern har att säga. Det är klart att han för länge sedan har bestämt
sig. Jag hänsyftar till ett protokoll från 1988. Han uppträder nonchalant inte
bara mot de anställda och kommunen utan även mot ägaren.
Tänker i så fall kommunikationsministern finna sig i detta? Jag vill också
säga att kommunikationsministern skall känna trycket från en hel bygd i Te-
lifrågan. Man är våldsamt engagerad i den här frågan. Det bevisar inte minst
de 10 000 namnunderskrifter som jag tidigare nämnde. Som ägare har kom-
munikationsministern faktiskt stora möjligheter att agera.
Anf. 89 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag har, som sagt, varit i Vänersborg. Jag har informerat mig
i denna fråga, och jag är väl medveten om vad bygden, kommunen och de
anställda kräver. I morgon skall jag ha ett samtal med generaldirektören. Jag
tror att det är till gagn för det samtalet att jag här inte exakt redogör för
uppläggningen av mina diskussioner.
Jag tror ändå att Rune Evensson och Ingvar Johnsson skall avvakta utfal-
let av styrelsens beslut i frågan.
Anf. 90 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Jag vill, precis som Rune Evensson gjorde, markera att jag
hoppas att kommunikationsministern själv har en vilja. Det har inte sagts
särskilt mycket i det avseendet.
Jag utgår från att kommunikationsministern ändå har en vilja när det gäl-
ler att få till stånd en rimlig lösning för Teli. Vi får naturligtvis avvakta det
samtal som skall föras. Sedan får vi se vilken påverkan kommunikationsmi-
nistern kan ha på generaldirektören. Jag hoppas att det skall visa sig att en
av landets regeringsledamöter har mera makt än vad generaldirektören vid
ett av våra verk har. Lycka till i det samtal som skall föras!
Anf. 91 RUNE EVENSSON (s):
Herr talman! Vi får lita på att Mats Odell i morgon når resultat i sina kon-
takter med generaldirektören. Vi liksom övriga i Vänersborg och alltså
också de anställda har nu förhoppningar om att Mats Odell skall kunna göra
något i den här situationen.
Det positiva intryck som kommunikationsministern ändå lämnade efter
sig i Vänersborg förtjänar att det blir en bra lösning i denna fråga.
Anf. 92 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag vill trots allt erinra Ingvar Johnsson om att det är denna
riksdag som har delegerat ansvaret till Televerkets styrelse och generaldirek-
tör när det gäller att handlägga den här typen av frågor.
Men om riksdagen bestämmer att enskilda statsråd framöver skall ta över
det mera direkta ansvaret får väl motioner väckas i den delen. Sedan får
dessa behandlas framöver. Men i dag är det alltså Televerkets styrelse som
har ansvaret, och det är generaldirektören i den organisationen som har att
lägga fram förslag till styrelsen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 15.59 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
19 § Svar på fråga 1992/93:379 om barn som försvunnit från flykting-
förläggningar
Anf. 93 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Ingbritt Irhammar har, mot bakgrund av uppgifter i massme-
dier om att barn försvinner från Invandrarverkets anläggningar, frågat mig
vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att förhindra att så sker.
Under senare tid har i alltmer ökande omfattning barn och ungdomar un-
der 18 år kommit till Sverige utan föräldrar eller annan vårdnadshavare. I
slutet av år 1992 var 1 165 ungdomar eller barn utan vårdnadshavare in-
skrivna i Invandrarverkets förläggningssystem.
Många ungdomar har visserligen kommit tillsammans med släktingar eller
bekanta till familjen, men andra förefaller ha kommit helt ensamma. Ge-
mensamt för dessa ungdomar och barn är att deras situation är otrygg och
kräver särskild uppmärksamhet från såväl Invandrarverkets som social-
nämndernas sida. De behöver någon som kan ta till vara deras rättigheter
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
37
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
38
och ge dem stöd. Därför förordnas en god man så snart som möjligt efter
ankomsten.
Enligt Invandrarverket har ungefär 75 ungdomar utan vårdnadshavare av-
vikit från förläggning eller sluss under tiden från den 1 januari 1991 fram till
i dag. Det rör sig med något undantag om ungdomar över 15 år. Invandrar-
verket följer regelmässigt utvecklingen och har en särskild person avdelad
för detta. Ingen av dessa ungdomar har lämnat förläggningen under mystiska
omständigheter.
Vistelsen på förläggning är i grunden frivillig för såväl vuxna som under-
åriga asylsökande, och det finns därför under normala omständigheter ingen
grund för polisanmälan från Invandrarverkets sida när någon avviker. Om
det finns misstanke om att den underårige lämnat förläggningen under hot
eller att något annat brott begåtts i samband med försvinnandet, skall detta
självfallet anmälas till polisen.
En anmälan enligt socialtjänstlagen till socialnämnden görs alltid när en
underårig avviker från en förläggning eller sluss. Det är sedan socialnämn-
den som har att besluta om erforderliga åtgärder om den befarar att den un-
derårige far illa.
Jag delar Ingbritt Irhammars oro för att underåriga avviker från förlägg-
ningar. Mot bakgrund av den lägesredovisning jag nyss lämnat och det in-
tresse som frågan för närvarande ägnas av ansvariga myndigheter anser jag
emellertid inte att några särskilda åtgärder från regeringens sida nu erford-
ras.
Jag vill avslutningsvis understryka att det hittills inte har framkommit nå-
got som tyder på att det skulle finnas ett samband mellan de barn och ungdo-
mar som avvikit från Invandrarverkets anläggningar och den pågående polis-
utredningen om barnprostitution eller uppgifter om att barn skulle ha mör-
dats och blivit nedgrävda.
Anf. 94 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Jag vill tacka Birgit Friggebo för svaret. Jag ställde frågan av
olika skäl - dels därför att jag kände oro när jag läste om detta i tidningsartik-
larna, dels därför att jag kände att jag behövde upplysning i dessa frågor.
Svaret syftar faktiskt till att upplysa och jag är tacksam för svaret, där många
av de frågor klargörs som också ställts i pressen.
Det är självklart att vi upplever oro, för vi känner ett ansvar för de flyk-
tingbarn som kommer hit utan någon förälder eller någon annan som tar
hand om dem. Vi får då uppträda i föräldrarnas ställe och ta hand om dem.
Det är bra att det i svaret upplyses om att det utses en god man. Det är oer-
hört viktigt.
Man kan fråga sig hur dessa gode män har lyckats. Har ändå 75 barn för-
svunnit av visserligen ett väldigt stort antal barn som har kommit hit frågar
man sig om kontakten är god nog, om det inte kan göras någonting för att
förbättra kontakterna. Nu har man i efterhand undersökt av vilka skäl bar-
nen har försvunnit och kommit fram till att vi i dag inte behöver känna oro
för att de har utsatts för något våld, sexuellt ofredande eller i allra värsta fall
mord. Det är möjligt att de ändå har utsatts för dåliga miljöer när de avvikit
från flyktingförläggningarna utan att vi har vetat vart de har tagit vägen.
Finns det inga tankar på att förbättra kontrollen, att förbättra den hjälp
som en god man ändå skulle kunna vara?
Anf. 95 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag tror att man ger en litet felaktig bild av vad det handlar
om när man säger att ungdomar - oftast är det fråga om barn över 15 år -
försvinner. De avviker från förläggningarna. Ibland har det varit fråga om
ungdomar som frivilligt har åkt hem. Det har gällt väldigt många av koso-
voungdomarna. De har packat sina väskor, de har talat med sina kompisar
men inte meddelat förläggningsledningen. Det har då varit ganska lätt att
kunna konstatera att de alltså åkt hem och därmed avvikit från förlägg-
ningen.
Genom ett nytt samarbete mellan de nordiska länderna har det också visat
sig att några ungdomar har gett sig i väg till Finland och Norge och där sökt
asyl. Det finns nu upprättade kontakter mellan svenska och andra nordiska
länders myndigheter.
Gode männen har naturligtvis en viktig uppgift. Det är ofta människor
som är djupt engagerade för dessa ungdomar. Jag skulle tro att de gör så gott
de kan, men det är också viktigt att Invandrarverkets personal bevakar det
här. De olika redovisningar som gjorts från Invandrarverkets sida visar ändå
att man har situationen under ganska bra kontroll.
Anf. 96 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Det låter ganska betryggande.
Det kan också bero på otillräcklig information till dc barn som kommit
hit. De har kanske inte förstått hur viktigt det är att myndigheterna får veta
vart de tar vägen. Det är möjligt att sådan information skulle kunna förbätt-
ras.
När jag först läste om detta i tidningarna tänkte jag att nu får vi väl snart
en fråga från brasilianska parlamentet, där man oroar sig för hur barn för-
svinner i Sverige, eftersom vi tidigare har visat oro för hur barn försvinner i
Brasilien. Men detta är ett problem i mycket mindre skala. När jag nu får
veta att det finns vetskap om vart dessa barn har tagit vägen, är jag nöjd med
svaret.
Anf. 97 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Eftersom Ingbritt Irhammar tar upp detta med information
vill jag bara komplettera med att säga att Invandrarverket nu tar fram infor-
mation för att ge till ungdomarna, så att de blir medvetna om att de självklart
bör meddela vart de tar vägen när de avviker från förläggningarna.
Anf.98 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Det var väldigt positivt. Det finns många svenskar som und-
rat om det verkligen inte är nödvändigt för dem som kommer till vårt land
och söker asyl eller uppehållstillstånd att tala om var de finns, när svenska
medborgare måste vara mantalsskrivna och tala om vart man flyttar. Det är
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
39
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
lika viktigt - ja, ändå viktigare - i dessa fall för att vi skall kunna stödja och
hjälpa.
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1992/93:389 om regler för handel med kulturellt
värdefulla föremål
Anf. 99 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Åke Gustavsson har frågat mig om vilka åtgärder regeringen
vidtar i anledning av EG-kommissionens förslag till regler för handeln med
kulturellt värdefulla föremål.
Artikel 36 i Romfördraget ger EG:s medlemsländer rätt att upprätthålla
nationella lagar om skydd mot utförsel av kulturföremål. De flesta av med-
lemsländerna har liksom Sverige sådan lagstiftning. Samtidigt medför av-
skaffandet av tullkontrollerna inom EG att efterlevnaden av de nationella
skyddsreglerna inte som nu kan kontrolleras vid de inre gränserna. Därför
har EG:s ministerråd beslutat om kompensatoriska skyddsregler i form av
dels en förordning om exportlicens vid utförsel av kulturföremål till tredje
land, dels ett direktiv om återlämnande av kulturföremål som olovligen förts
från ett medlemsland till ett annat. Förordningen utfärdades den 1 januari
1993. Direktivet kommer att behandlas i EG-parlamentet under denna vår.
Förordningen och direktivet är tillämpliga på de föremålskategorier med
värdegränser som finns upptagna i en till reglerna fogad förteckning. För en
rad föremålsslag, t.ex. äldre trä- och textilföremål, gäller sådana värdegrän-
ser att föremål som för närvarande är skyddade enligt svensk lag i vissa fall
skulle falla utanför EG:s skydd.
Under de nu inledda medlemskapsförhandlingarna finns således anled-
ning att markera Sveriges intressen på ifrågavarande områden. Frågan beva-
kas av bl.a. den arbetsgrupp inom regeringskansliet som har regeringens
uppdrag att utreda frågor om gränskontroller inför Sveriges inträde i EG.
Arbetsgruppens konsekvensstudie utförs, vad gäller kulturföremål, under
medverkan av Kulturdepartementet och i nära samråd med berörda kultur-
myndigheter.
Självfallet kommer man från svensk sida att kraftfullt verka för en modi-
fiering av EG:s skyddsvillkor. Jag vill också erinra om att den svenska lag-
stiftningen kommer att finnas kvar även vid ett svenskt medlemskap i EG
och att det finns möjligheter att säkra efterlevnaden med andra metoder än
gränskontroll, t.ex. ökade informationsåtgärder och bilaterala överenskom-
melser med de största importländerna.
Anf. 100 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret.
I svensk lagstiftning sägs att föremål från bildkonstområdet som är hundra
år gamla och representerar ett värde av 50 000 kronor eller mer bara får ut-
föras om man har särskilt tillstånd. I EG-kommissionens förslag är motsva-
40
rande summa 1,3 miljoner kronor, och här skall det inte gälla någon tids-
gräns.
När det gäller föremål såsom folkdräkter, möbler och musikinstrument
som är hundra år gamla skall det inte finnas något förbud. Här har det enbart
fastställts en penningsumma på 440 000 kronor. Samisk konst skyddas i Sve-
rige till ett värde av 2 000 kronor. I det här sammanhanget har det inte före-
slagits något skydd över huvud taget.
Det är ett understatement när kulturministern säger att en rad föremåls-
slag i vissa fall skulle falla utanför EG:s skyddsregler. Det innebär alltså att
EG:s skydd är mycket dåligt.
Jag ser naturligtvis allvarligt på detta. Det kan vara ett hot mot det folkliga
materialet av historiskt värde, alltifrån allmogemiljö och arbetarmiljö till en
lågborgerlig miljö. Däremot kommer dyrbara högreståndsartiklar att skyd-
das.
Statsrådet Ulf Dinkelspiel sade den 21 januari här i kammaren när en lik-
nande fråga diskuterades att ”vi argumenterar för revidering av reglerna, så
att hänsyn tas till våra svenska bestämmelser”. I dag erinrar kulturministern
om att den svenska lagstiftningen kommer att finnas kvar vid ett svenskt
medlemskap i EG. Vilket av beskeden är det som gäller? Behöver vi argu-
mentera eller kan vi ha lagstiftningen kvar?
Vidare sade kulturutskottet i sitt yttrande över EES-avtalet att regeringen
skulle kartlägga konsekvenserna på kulturområdet och att denna kartlägg-
ning skulle vara klar före årsskiftet. Jag har inte fått någon information om
huruvida denna kartläggning är slutförd.
Min fråga till kulturministern är: När är regeringens kartläggning klar?
Anf. 101 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det finns ingenting som är skiljaktigt i Ulf Dinkelspiels be-
sked och mina besked. Som jag säger i mitt svar kommer vi självfallet att
kraftfullt verka för en modifiering av EG:s skyddsvillkor. Vi kommer att ar-
gumentera för att försöka åstadkomma en förändring. Det bästa vore natur-
ligtvis om man hade bra gemensamma regler över Europa. Men så länge det
inte finns några gemensamma regler är det givetvis viktigt att vi behåller den
svenska lagstiftningen och försöker att i avsaknad av en gränskontroll med
andra metoder, s.k. kompensatoriska metoder, upprätthålla en sådan.
Jag kan inte exakt svara på frågan om när konsekvensstudien är klar. Men
det kommer den att bli ganska snart, eftersom dessa frågor förmodligen
kommer upp på förhandlingsbordet redan under denna vår.
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
Anf. 102 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Statsrådet förespråkar en skärpt gränskontroll i avvaktan på
att vi skall få gehör för våra bestämmelser. Men i det skrivna svaret säger
statsrådet att svensk lagstiftning kommer att finnas kvar även vid ett svenskt
medlemskap i EG. Det vore bra om man kunde klara det. Ulf Dinkelspiel
säger däremot att han argumenterar för en revidering av EG:s regler för att
man inom EG skall ta hänsyn till de svenska bestämmelserna. Därmed kan
det ifrågasättas vilket som gäller i detta sammanhang.
Jag är positiv till öppenhet och till att utveckla samarbetet i Europa. En
41
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
annan sida av detta är att det är oerhört viktigt att slå vakt om det svenska
kulturarvet. Det är en tillgång för Sverige, och jag tror faktiskt att det är en
tillgång också för Europa. Därför är det viktigt att denna fråga bevakas.
Slutligen vill jag tacka för att man nu äntligen kommer att redovisa kart-
läggningen av konsekvenserna på kulturområdet, något som skulle ha skett
före årsskiftet.
42
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1992/93:366 om skolundervisningen för asyl-
sökande barn
Anf. 103 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Inger Lundberg har mot bakgrund av uppgifter i massmedier
frågat mig om Kulturdepartementet avser att föreslå regeringen att asylsö-
kande barn inte längre skall erbjudas en fullgod skolundervisning.
Regeringen har den 17 december 1992 uppdragit åt Skolverket och In-
vandrarverket att undersöka hur kostnaden för undervisningen för asylsö-
kande barn på förläggningar skall gå att minska med bibehållen tillfredsstäl-
lande kvalitet.
Bakgrunden till uppdraget är statens principiella ansvar för kostnader i
samband med mottagande av asylsökande, införandet av ett nytt generellt
statsbidragssystem till kommunerna samt det drastiskt ökade antalet asylsö-
kande skolbarn och de ökade kostnader som detta medfört.
Det nya statsbidraget till kommunerna som infördes den 1 januari 1993
påverkas inte av antalet barn i skolan, vilket medfört att kommuner med
många asylsökande barn inte får samma täckning av skolkostnaderna som
genom tidigare statsbidragssystem.
Därför har regeringen beslutat att Invandrarverket under vårterminen
1993 skall ersätta sådana skolkostnader för asylsökande barn på förläggning
som kommunerna tidigare fick ersättning för av staten i annan ordning.
Avsikten är att förläggningskommunen också därefter skall få ersättning
från Invandrarverket för sina kostnader för asylsökande barn. Samtidigt är
ambitionen att söka nedbringa dessa kostnader utan att det går ut över kvali-
teten i undervisningen.
Uppdraget tar sikte på att det bör gå att hitta flexibla lösningar och andra
former för undervisningen av barnen. Med de stora och enhetliga språkgrup-
per vi har i dag bör det finnas möjligheter att effektivisera och anpassa un-
dervisningen utifrån barnens behov. I uppdraget ligger också att särskilt
överväga i vilken utsträckning man kan engagera kompetenta lärare bland
de asylsökande för viss undervisning och på så sätt ersätta eller biträda annan
skolpersonal.
Om utredningen inte skulle lyckas med ambitionen att åstadkomma be-
sparingar i skolverksamheten utan att det går ut över kvaliteten i undervis-
ningen skall besparingsmöjligheter sökas inom andra delar av förläggnings-
verksanrheten.
Svaret på frågan är följaktligen nej.
Anf. 104 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Vi har ett alldeles speciellt ansvar för barnen på flyktingför-
läggningarna. Dessa barn far oerhört illa. Deras föräldrar känner väldigt stor
oro. Barnen befinner sig i en mycket osäker och ovan situation.
Precis som alla andra barn har barnen på flyktingförläggningarna rätt till
en god skolgång. Det förs nu en diskussion om invandrarpolitiken och dess
kostnader. Riksdagens revisorer har krävt en översyn av invandrarpolitiken.
Men man blir väldigt bekymrad när den första besparingsinsatsen gäller bar-
nen. Det glöms bort att det är de som är mest utsatta. Dessa barn måste ha
samma rätt till stöd som andra barn har.
I svaret säger kulturministern att kostnaderna skall nedbringas utan att det
går ut över kvaliteten. Enligt tidningsuppgifter skall kostnaderna skäras ned
emot 60 %. Det vore naturligtvis önskvärt om man kunde skapa denna tuli-
panaros. Men hur skall det gå till? De stora flyktingförläggningarna är ofta
belägna i kommuner med svag ekonomi. Är det dessa kommuner som skall
subventionera statens åtaganden på asylområdet?
Invandrarministern talade om barn från stora språkgrupper. Men det är
ändå fråga om barn som lever i en mer pressad situation än barn från den
största språkgruppen i Sverige, nämligen de svenska barnen. Man talar om
enkla lösningar. Måste barnen hela tiden vara kvar på förläggningarna med
den press som det innebär? Det har ryktats om att barnen inte skall få ha
gymnastik och slöjd. Är det den typen av besparingar som innebär en bibe-
hållen kvalitet?
Anf. 105 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är bra att Inger Lundberg har ställt den här frågan efter-
som det har förekommit så många missförstånd, bl.a. i massmedierna.
Detta är inte den första besparingsåtgärden, och det kan väl inte vara nå-
got fel att man använder pengarna på allra bästa sätt. Vi har dragit ner dag-
bidragen, och det har skett förändringar när det gäller hälsoundersökning-
arna.
Det är inte heller sant att utredningen skall minska kostnaderna med
60 %. Dess uppdrag är att se efter om det går att dra ner kostnaderna så att
de blir 60 % av den genomsnittliga kostnaden i de svenska skolorna. Vi skall
vara medvetna om att det i dag finns många kommuner som har skolkostna-
der som ligger ungefär på den nivån. Det är ofta kommuner där man inte har
skolskjutsar. Det finns inget behov av skolskjutsar.
Det kan t.ex. bli fallet när det gäller asylsökande barn. Det är en homogen
grupp som ibland får sin skolundervisning på förläggningarna, men det kan
också bli fråga om att ha skolundervisning i lokaler utanför förläggningarna.
Så är det ju redan i dag.
Inger Lundberg undrar om det är fråga om att fattiga kommuner skall sub-
ventionera staten. Utgångspunkten för den här utredningen är ju att när den
kommunala påsen bildades avskaffades det riktade statliga stödet till kom-
munerna. Det är detta vi nu skall åtgärda och se till att kommunerna får
pengar. Vad kan det då bli fråga om för besparingsförslag?
Jag var i Kroatien för några veckor sedan. Där skötte flyktingarna själva
hela skolundervisningen, hela hälsovården och matlagningen på ett alldeles
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svarpå frågor
43
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svarpå frågor
utmärkt sätt. Det kan inte vara fel att undersöka om det bland de asylsö-
kande föräldrarna finns sådana som är lärare och som på ett utmärkt sätt
skulle kunna stödja i undervisningen.
Det är ett exempel på en tänkbar besparingsåtgärd. Det skulle också inne-
bära att de asylsökande fick en meningsfull sysselsättning.
Anf. 106 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag konstaterar att när regeringen talar om kostnader för
skolorna säger man att 85 % av genomsnittskostnaden är ett absolut mini-
mum för privatskolorna utan att de har några speciella behov för att stödja
utsatta barn och inga behov av skolskjutsar m.m.
Jag vill i alla fall tacka kulturministern för uttalandet om att de kommuner
som gör insatserna skall få full kostnadstäckning för detta. Det är viktigt att
det slås fast. Men än viktigare är att de barn som vi har ett ansvar för får full
trygghet.
Jag skulle vilja fråga om invandrarministern har varit ute och besökt de
skolor där de asylsökande barnen går och sett vilken oerhört stor betydelse
skolgången i den svenska skolan har. Detta sker många gånger i samarbete
med asylsökande som biträder i jobbet.
Anf. 107 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Vi har precis samma uppfattning i grundfrågan. Det är oer-
hört viktigt att dessa barn får en bra skolgång. Det är naturligtvis särskilt
viktigt med tanke på den bakgrund som många av de här barnen har. Det
finns ingen som helst skillnad där.
Detta handlar om den undervisning som sker på flyktingförläggningarna.
Det finns också asylsökande barn från flyktingförläggningarna som går i de
svenska skolorna. Dessa berörs över huvud taget inte av det här.
Jag vill också svara på ytterligare några av de frågor som Inger Lundberg
ställde i inledningen. Det gällde frågan om gymnastik, m.m. Där kan man
tänka sig att den kan ske inom ramen för den fritidsverksamhet som i övrigt
finns på förläggningen. Då behöver man inte dubblera den. Antingen kan
den fritidsaktivitet som nu finns minska eller också kan barnen delta i den
vanliga fritidsverksamheten.
Det finns alltså en rad sådana saker som Skolverket och Invandrarverket
tillsammans skall titta på för att lägga fram ett förslag som ger oss en god
kvalitet och som innebär att de resurser vi har används på bästa sätt.
Anf. 108 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Vid flera av flyktingförläggningarna i olika kommuner runt
om i landet bedrivs skolundervisningen vid grundskolor. Det är alltså en del
av flyktingförläggningarnas verksamhet. Om jag uppfattade kulturministern
rätt menar Birgit Friggebo att den verksamheten skall finns kvar och att det
enda som kommer att beröras är den verksamhet som sker i lokaler på flyk-
tingförläggningarna.
Det är naturligtvis mycket skönt att få ett sådant besked för de barn som
44
går i grundskolorna, men man kan undra om vi skall ha så olika standard för
barn från olika flyktingförläggningar i landet.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på fråga 1992/93:390 om budgetramarna och de nationella
kulturinstitutionerna
Anf. 109 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Lennart Fridén har frågat mig om vilka åtgärder jag är be-
redd att vidta så att de stora nationella kulturinstitutionerna sköter sin eko-
nomi så att ramöverskridanden inte sker.
När det gäller Dramaten delar jag Lennart Fridéns uppfattning att signa-
len om Dramatens ekonomi är oroande. Det är därför som regeringen har
tagit upp frågan i årets budgetproposition och redovisat att den utgår från
att Dramaten vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att successivt uppnå
balans. Det kan heller inte bli fråga om att en tillfällig obalans i Dramatens
ekonomi skall gå ut över bidragen till övriga landet.
Jag har också haft anledning att tala med chefen för Dramaten i den här
delen och vill uttala mitt förtroende för teaterns ambition och förmåga att
bemästra svårigheterna. Under våren kommer också ett delårsbokslut att re-
dovisas.
Jag vill i det här sammanhanget påpeka att statens kulturpolitiska ambitio-
ner på teaterområdet under många år har varit starkt koncentrerade på att
främja uppbyggnaden av ett nätverk av länsteatrar i hela landet. Det har
bl.a. inneburit att det regionala teaterstödet under den senaste femårsperio-
den ökat realt med ca 200 grundbelopp eller ca 10 %. Ambitionen att för-
stärka nätverket av länsinstitutioner har också kommit till klart uttryck i de
två budgetförslag som jag har haft ansvaret för. Denna reformverksamhet i
fråga om länsteaterstödet har ingen motsvarighet på de nationella institutio-
nerna. Där har ambitionen främst gällt formerna för priskompensation.
Grundbeloppssystemet är en stödform som i jämförelse med andra stöd
inom kulturområdet har inneburit en mycket god kompensation för prisök-
ningar. Grundbeloppen har inte heller varit föremål för de tvåprocentiga ra-
tionaliseringskrav som i övrigt har tillämpats på institutioner inom hela stats-
förvaltningen. Det finns således ingen grund för påståenden om en orättvis
behandling av länsteatrarna - snarare tvärtom.
Anf. 110 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Jag vill tacka kulturministern för svaret på min fråga. När
man läser i tidningar och även får påringningar där det talas om att man på
Dramaten ägnar sig åt vad som kallas kreativ bokföring, att revisorerna var-
ken har velat tillstyrka eller avstyrka ansvarsfrihet och där det konstateras
att resultatutjämningsfonden i princip är borta, är det litet lustigt att läsa
årets budgetproposition där ministern utgår från att man hanterar den här
fonden på ett riktigt sätt. Den första fråga som man då ställer sig är: Vilken
fond? Detta med tanke på att större delen av den har försvunnit.
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
5var på frågor
45
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
Det är riktigt som statsrådet påpekar att det har skett en otrolig uppbygg-
nad av länsteatrarna. Men även innan dessa reformer genomfördes fanns det
ett antal etablerade teatrar. Jag tänker då på stadsteatrarna i Helsingborg,
Göteborg, Borås och Malmö. De kan inte sägas ha blivit särskilt väl gynnade
sedan grundbeloppssystemet infördes.
Jag upplever det ganska starkt som ordförande i det som vi kanske skulle
kunna kalla Västkustens Dramaten, nämligen Göteborgs stadsteater. Där
har man inte fått ett enda grundbelopp till under åren sedan det systemet
infördes. Det är inte utan att man förstår dem som arbetar vid dessa teatrar.
De upplever en viss orättvisa när de ser hur mycket som har satsats centralt
på olika institutioner.
Det allra viktigaste är kanske det som fastslås i statsrådets svar, att detta
inte kommer att gå ut över någon annan. Det är bra att få det fastställt. Man
får tydligen ha piskan på Dramaten för att den skall kunna klara av sina eko-
nomiska problem. Jag tror att många med spänd förväntan ser fram emot
delårsbokslutet, inte för att man vill illa åt Dramaten, utan därför att man
vill ha kultur för pengarna. Då är det viktigt att de hanteras på ett riktigt
sätt.
Anf. 111 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag delar naturligtvis Lennart Fridéns uppfattning att vi skall
ha kultur för pengarna. Det är också bakgrunden till behandlingen i budget-
propositionen, när vi säger att Dramaten måste vidta åtgärder för att komma
i balans och att det måste finnas en resultatutjämningsfond.
Detta är en fråga. Men när man med den utgångspunkten går ut och påstår
att scenerna i andra delar av landet får en orättvis behandling jämfört med
nationalscenerna i Stockholm, finns det anledning att reagera.
Lennart Fridén nämnde t.ex. Göteborgs stadsteater och Malmö stadstea-
ter. Göteborgs stadsteater fick 20 nya grundbelopp budgetåret 1990/91 och
Malmö stadsteater 35 nya grundbelopp. Varje grundbelopp är värt ungefär
200 000 kronor. Någon motsvarande uppräkning beträffande nationalsce-
nerna har över huvud taget inte skett. Där har diskussionen rört urgröp-
ningen på grund av priskompensationen, som nationalscenerna under en rad
av år inte fick, och där vi förra året gjorde ett krafttag. Samtidigt fick läns-
teatrarna reformutrymme genom ett realt tillskott, som medförde att de
kunde anställa mer personal.
46
Anf. 112 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Jag missunnar inte på något sätt länsteatrarna vad de har
fått. Men faktum kvarstår. Det är inte svårt att förstå att man blir rädd ute
på länsteatrarna, när man för några år sedan kunde dölja flera tiotals miljo-
ner på Operan. Vi kan nu se hur man på Dramaten skjuter ett stort under-
skott framför sig. Teatrarna ute i landet anser att de inte har fått vad de borde
ha fått, och det är då inte konstigt att de reagerar.
Vi kan ganska länge diskutera vad som har hänt med de regionala resp,
centrala institutionerna. Vi kan konstatera att Europarådet ju har hävdat att
vi bör göra mycket mer för de alternativa centrum som vi har i Sverige, t.ex.
Malmö, Umeå och Göteborg. Vi kan återkomma till detta vid ett senare till-
fälle. Det viktigaste för mig var att fä svar på att man inte på något sätt skall
belasta kulturinstitutionerna ute i landet och att Dramaten har fått i uppdrag
att klara sitt. Det ser vi fram emot.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1992/93:375 om Sveriges Radios sjöväder-
rapporter
Anf. 113 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Carl Olov Persson har frågat mig om jag avser att vidta några
åtgärder för att Sveriges Radio, som public service-företag, skall uppfylla sin
uppgift att sända sjöväderrapporter på för fiskarna lämpliga tider. Bakgrun-
den är, enligt Carl Olov Persson, att Sveriges Radio har ändrat tiderna för
sjöväderrapporteringen.
Enligt vad jag under hand har erfarit har sändningstiden för sjöväderrap-
porteringen i P1 flyttats från kl. 16.35 dagligen till kl. 19.05 vardagar och till
kl. 18.55 på lördagar och söndagar. Övriga dagliga sändningstider kvarstår,
dvs. kl. 08.05, kl. 13.00 och kl. 21.50. Sveriges Radio uppger att man har
flyttat sändningstiden kl. 16.35 bl.a. på grund av relativt sett lågt lyssnarin-
tresse. Sveriges Radio utreder för närvarande om de lokala P4-kanalerna
kan komplettera Pl:s sjöväderrapportering.
Varje programföretag bestämmer enligt radiolagen ensamt vad som skall
förekomma i dess sändningar. Företagen skall då iaktta bestämmelserna i
radiolagen och i resp, företags avtal med staten. Radionämnden granskar i
efterhand om programföretagen utövat sin sändningsrätt i enlighet med ra-
diolag och avtal.
Det avtal mellan staten och Sveriges Radio som trädde i kraft den 1 ja-
nuari 1993 och som gäller för perioden 1993-1996 innehåller endast all-
männa bestämmelser om Sveriges Radios programverksamhet. I övrigt har
företaget självbestämmanderätt vad gäller programinnehåll, sändningstider,
m.m. Någon särskild uppgift att sända sjöväderrapporter finns inte.
Jag förutsätter givetvis att programbolagen följer avtalen. Som statsråd
kan jag däremot inte på annat sätt än via avtalens innehåll påverka program-
verksamhetens inriktning.
Anf. 114 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Detta är en enkel men mycket viktig fråga. Att det är ett lågt
lyssnarintresse tyder ju på att det inte finns så många fiskare längre. Men de
försörjer oss trots allt med fisk. För dessa yrkesutövare är det viktigt att få
sjöväderrapporter så att de kan ta upp sina nät i rätt tid, om det blir hårt
väder.
Jag skulle vilja veta om avtalet mellan staten och Sveriges Radio innehål-
ler något om att Sveriges Radio skall svara för viss nyhetsförmedling, väder-
rapportering, ekonomisk rapportering, osv.
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
47
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
48
Anf. 115 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Någon specifikation av vad nyhetsrapporteringen skall inne-
hålla finns inte. T.ex. sjöväderrapporter nämns inte. Jag delar naturligtvis
Carl Olov Perssons uppfattning att detta är en viktig säkerhetsfråga för fis-
kare. Men Carl Olov Persson skall notera vad som sägs i svaret om att Sveri-
ges Radio utreder om de lokala P4-kanalerna kan komplettera Pl:s sjövä-
derrapportering. Jag har erfarit att det finns ett visst intresse från lokalradion
på Gotland att delta i ett sådant programarbete. Om det kommer till stånd,
tror jag att det blir en väsentlig förbättring på denna punkt. Det skulle t.o.m.
kunna bli fler sändningar än man har i dag.
Anf. 116 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag har med tacksamhet noterat dessa rader. Det gäller bara
för oss att se till att det verkligen blir en bra service för fiskare.
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1992/93:387 om principer som kan medföra att
flyktingar från Peru utvisas
Anf. 117 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Carl Olov Persson har frågat mig enligt vilka principer pe-
ruanska flyktingar kan komma att avvisas från Sverige.
Samtliga asylärenden bedöms individuellt, sett bl.a. mot bakgrund av lä-
get i det land den asylsökande kommer ifrån. Naturligtvis gäller samma reg-
ler för peruanska asylsökande som för alla andra. Gruppbeslut fattas aldrig
i asylärenden, och frågeställarens uppgift att alla asylsökande peruaner kom-
mer att avvisas är alltså grundlös. Regeringen har under 1992 och hittills un-
der 1993 fattat beslut i 28 ärenden rörande peruanska asylsökande. Av dessa
beviljades uppehållstillstånd i sex fall.
Peruanska asylsökande utgör en relativt stor grupp av de asylsökande i
Sverige, och inströmningen har ökat under senare år. Såväl regeringen som
myndigheterna följer utvecklingen i Peru mycket noga och har tillgång till
omfattande material om situationen där.
Invandrarverket och Utlänningsnämnden anser inte att det mot bakgrund
av läget i Peru finns anledning att anta att samtliga asylsökande har skydds-
behov. Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedöm-
ning i de ärenden som överlämnats till regeringen för beslut.
Jag vill också upplysa om att den europeiska kommissionen för mänskliga
rättigheter nyligen har fattat beslut i två ärenden, i vilka peruanska asylsö-
kande, som enligt beslut av regeringen skall avvisas från Sverige, hade klagat
till kommissionen. De hade anfört att de skulle löpa risk att torteras om de
avvisades till Peru. I båda fallen fann kommissionen att ärendena inte skulle
tas upp till prövning, då klagandenas påståenden bedömdes vara uppenbart
ogrundade.
Kommissionen anförde att svenska myndigheter har omfattande erfaren-
het av att bedöma asylansökningar från peruanska medborgare och att rege-
ringen noggrant prövat omständigheterna i ärendena. Prövningen enligt
svensk lag om en avvisning kan verkställas med hänsyn till risken för tortyr
överensstämmer enligt kommissionen väl med de krav som ställs enligt den
europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Kommissionen fann
därför att det inte fanns anledning att anta att klagandena riskerar tortyr el-
ler annan behandling som strider mot den europeiska konventionen om
mänskliga rättigheter vid återsändande till Peru.
Anf. 118 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag fick ägna en hel del av julhelgen till att åka till Fagersta
och prata med dessa peruaner, som hade gått in för att hungerstrejka. Flera
politiker från vårt län, bl.a. Hugo Bergdahl från Folkpartiet, var där. Vi
förde flera intressanta samtal med peruanerna och människor omkring dem.
Där påstods att statsministern hade sagt att alla peruaner var terrorister
och att de är utvisade i grupp. Jag har analyserat detta och konstaterat att
det är fel. Man kan inte säga på ett sådant sätt som statsminister i Sverige
och få fortsätta att vara statsminister. Jag meddelade detta till flyktingarna
och till pressen i Fagersta.
Vi vet dock att läget i Peru inte är helt lätt att tyda. Efter det att ledaren
för Sendero Luminoso hade gripits har det uppstått närmast en häxjakt. Man
har det utsagda målet att gerillan skall var utplånad till 1995, antagligen ge-
nom arresteringar eller strid. Att i det här läget göra politiska bedömningar
som skall ligga till grund för flyende människors rätt att få politisk eller hu-
manitär asyl i Sverige är en grannlaga uppgift. Varje regering måste rimligen
ha rätt att agera mot den typ av verksamhet som Sendera Luminoso har be-
drivit. Det sägs att man lämnat travar av civila lik efter sig. Samtidigt måste
vaksamheten vara stor när ett visst mått av oundvikligt våld från regeringens
sida börjar visa tecken på att övergå i statsterrorism. Jag vill därför uppmana
kultur- och invandrarministern att i detta läge mycket noga överväga pe-
ruanska flyktingars rätt till politisk asyl.
Anf. 119 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag kan försäkra Carl Olov Persson om att det görs mycket
noggranna överväganden. Varken regeringen, Invandrarverket eller Utlän-
ningsnämnden är okunniga om situationen i Peru. Jag tycker att det är bra att
Carl Olov Persson har ställt även denna fråga, eftersom det finns så många
missförstånd. Ett exempel är att man säger att alla skall avvisas. Det är inte
sant. Jag redovisade här regeringens beslut, men även efter Utlännings-
nämndens och Invandrarverkets beslut har många peruaner fått stanna,
t.o.m. som flyktingar och de facto-flyktingar.
Ett annat exempel är att man säger att alla stämplas som terrorister. Det
är också helt fel. Det finns en del personer som har en lös anknytning till
Sendero Luminoso, och själva åberopar de inte terroristhandlingar. Det
finns många peruaner som över huvud taget inte har någon koppling till Sen-
dero Luminoso, och många av dem har helt öppet kunnat resa ut ur Peru
utan användande av falska handlingar och liknande.
Däremot är det riktigt att Sverige naturligtvis inte vill bli en bas för an-
hängare till Sendero Luminoso. I våra beslut har vi beskrivit att vi inte tycker
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 66
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
om den här organisationen. Jag tror inte att det finns någon som egentligen
gör det i Sverige. Men det hindrar inte att man ibland naturligtvis skall ta
humanitära hänsyn.
I ett visst avseende har vi gjort markeringar. Det gäller när personer från
Peru, som har anknytning till Sendero Luminoso, har väntat länge här i Sve-
rige. I sådana fall har anknytningen ansetts vara ett särskilt skäl för att de
inte skall få uppehållstillstånd enligt de generella, schabloniserade väntetids-
reglerna.
Anf. 120 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag tackar kulturministern för det mycket gedigna svar jag
har fått.
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § Svar på fråga 1992/93:400 om möjlighet till gymnasiestudier för
asylsökande barn
Anf. 121 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig vilka åtgärder regeringen tän-
ker vidta för att garantera att reglerna i FN:s barnkonvention om rätt till
undervisning efter grundutbildning skall uppfyllas beträffande barn som sökt
skydd i Sverige.
Asylsökande barn i åldern 7-16 år skall enligt grundskoleförordningen tas
emot i grundskolan i den kommun där de vistas.
Någon motsvarande skyldighet för kommuner att erbjuda gymnasieplats
för asylsökande ungdomar finns inte.
Under normala betingelser kan ansökningar om uppehållstillstånd prövas
inom en så kort tid att asylsökande ungdomar inte hinner få så goda svensk-
kunskaper att de kan tillgodogöra sig undervisningen i den reguljära gymna-
sieskolan, dvs. på de nationella programmen och deras motsvarigheter. Den
fråga, som Berith Eriksson berör, är då av begränsad praktisk betydelse.
För närvarande meddelas på grund av kriget inga beslut rörande asylan-
sökningar av bosnier. Barn från Bosnien kan därför tvingas vänta på beslut
om uppehållstillstånd under avsevärd tid och i vissa fall möjligen hinna till-
ägna sig tillräckliga svenskkunskaper.
Berith Erikssons uppgift att det krävs permanent uppehållstillstånd för att
tas in i gymnasieskolan är inte riktig. Enligt gymnasieförordningen får en
sökande som inte är bosatt i Sverige tas emot som elev i gymnasieskolan om
den sökande bl.a. har erforderliga förkunskaper och om det finns plats på
den sökta utbildningen.
Inom ramen för det som numera kallas individuella program i gymnasie-
skolan kan bl.a. undervisning som syftar till att stimulera eleverna att senare
gå över till ett nationellt eller specialutformat program ges. Här finns ut-
rymme för motsvarighet till de tidigare s.k. introduktionskurserna för in-
vandrarelever. Kortare kurser av liknande karaktär kan anordnas för ungdo-
50
mar i gymnasieåldern, t.ex. inom ramen för insatserna för Meningsfull Vis-
telse på förläggning.
Regeringen kommer att under året förelägga riksdagen en proposition om
mottagandet av asylsökande och flyktingar. Syftet är att åstadkomma ökad
flexibilitet, bl.a. vad avser vistelse på förläggning. I det sammanhanget kom-
mer frågan om ansvaret för barn som bor utanför förläggning att tas upp.
Vad jag nu har redovisat ligger väl i linje med FN:s barnkonvention.
Anf. 122 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret. Det är positivt att det
inte stämmer att man måste ha permanent uppehållstillstånd. I min fråga be-
rörjag ett fall med två barn. När pojkens gode man ansökte till gymnasiesko-
lan för pojkens räkning fick han nämligen svaret att det krävs permanent
uppehållstillstånd. Det är konstaterat att pojken har tillräckliga förkunska-
per. Han bor inte på förläggning. Man kan fråga sig varför han fick det här
svaret och om rektorn för gymnasiet var okunnig.
Barnkonventionen stadgar att vi skall göra vårt yttersta för att söka efter
barns föräldrar. Det gäller ensamma barn. Jag dristar mig till att berätta om
det här speciella fallet, även om jag inte har lyckats få en skriftlig bekräftelse
på att det från Invandrarverket har gått ut till ambassaden att man skulle
sluta att söka efter de här barnens föräldrar. Barnen har inte haft kontakt
med sina föräldrar på ett halvår. Det uppstår problem även om de skall sän-
das tillbaka. Vart skall de sändas? Modern är från Serbien och fadern från
Kroatien, och de är bosatta i Bosnien. Vem skall bestämma över de här bar-
nens medborgarskap i framtiden?
När det gäller ensamma barn anser jag verkligen - bortsett från problemet
med skolgången - att man inte kan hålla på och lägga fallen på hög hur länge
som helst.
Anf. 123 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Låt mig informera om ett samtal som jag hade i Zagreb för
några veckor sedan då jag träffade Internationella röda korset, som är närva-
rande inne i Bosnien på olika platser. Man sade att det bästa sättet att under-
lätta återfinnandet av anhöriga är att kontakta Svenska röda korset, som då
kontaktar Geneve. Sedan förs ärendet ned till Jugoslavien. Det är förmodli-
gen det allra bästa sättet att försöka få kontakt med sina anhöriga.
Anf. 124 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Den vägen har god man i de här fallen använt för att försöka
få tag i föräldrarna utan att lyckas.
Även om en kommun inte har skyldighet att ta emot en gymnasieelev hop-
pas jag att den här debatten har gjort det lättare för den här pojken att få
fortsätta i gymnasieskolan. Han hade utomordentliga avgångsbetyg, och det
finns uttalanden från hans lärare i grundskolan om att han bör få fortsätta i
skolan.
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
51
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
26 § Svar på fråga 1992/93:406 om utvisning till tredje land
Svar på frågor
Anf. 125 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om man, i det fall då det inte
är möjligt att sända tillbaka personer till deras hemland, kan konstruera och
påtvinga personerna ett annat hemland.
Svaret är nej. Däremot kan det finnas fler än ett land till vilket asylsö-
kande har sådan anknytning att de kan avvisas.
Huvudregeln är att en asylsökande som skall avvisas skall återvända till
sitt hemland, dvs. det land i vilket han eller hon är medborgare eller varit
permanent bosatt, eller till det land från vilket han eller hon kom till Sverige
enligt principen om första asylland. Den asylsökande har rätt att själv välja
att åka till vilket land som helst om han eller hon kan visa att han eller hon
tas emot där.
Om det finns särskilda skäl kan en avvisning verkställas till ett annat land
än hemlandet eller första asylland. Men avvisning till ett sådant land kan en-
dast verkställas om den avvisade har någon anknytning till landet, t.ex. ge-
nom tidigare boende eller det faktum att personen har uppehållstillstånd i
landet eller familj där.
Som Berith Eriksson väl vet kan jag inte kommentera enskilda beslut i
asylärenden.
Anf. 126 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar även för detta svar. Inget av de skäl som kulturmi-
nistern här har nämnt stämmer på detta fall. Det är mycket tragiskt. Man får
en känsla av att man nu till varje pris försöker att slänga ut människor.
Om man skall anse att en människa har anknytning till ett land måste man
se till när hon befann sig där, under vilka omständigheter och hur länge samt
om hon själv anser att hon har anknytning till detta land. I detta fall har de
varit här i Sverige i tre år.
Den andra frågan i det här fallet gäller inlåsning. En mamma och hennes
sextonårige son har nu varit inlåsta i fyra veckor, när det på alla sätt borde
ha räckt med uppsikt. Också detta ger signalen att man tar till inlåsning i
mycket större utsträckning än tidigare. Barnförvaret minskade exempelvis
när polisen trodde att det skulle bli ett förbud, men under december månad
fördubblades det. Denna sextonårige pojke är att betrakta som ett barn.
Anf. 127 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag är tyvärr förhindrad att diskutera ett enskilt fall. Det kan
finnas andra omständigheter som det inte går att peka på i ett frågesvar.
När det gäller frågan om förvar har Berith Eriksson och jag precis samma
uppfattning. Riksdagen har där, i varje fall när det gäller förvar av barn, en
annan uppfattning, vilket jag beklagar.
52
Anf. 128 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag ser fram emot de utredningar som nu är på gång. Det
behövs en annan överklagningsmyndighet i stället för den rundgång vi har i
dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
27 § Svar på frågorna 1992/93:405 och 409 om nödutfodring av renar
Anf. 129 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Åke Selberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta
för att lindra effekterna av den svåra betessituationen för renarna i Väster-
botten och Norrbotten. Berith Eriksson har frågat mig om regeringen kom-
mer att tillföra ytterligare medel för nödutfodringen.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Riksdagen har beslutat att användningen av de medel som anvisas under
anslaget Främjande av rennäringen skall fördelas på användningsområden
efter överläggningar mellan Statens jordbruksverk och Svenska samernas
riksförbund. I beslutet framhölls att det är viktigt, om så befinnes angeläget,
att parterna fortlöpande reserverar önskade medel för katastrofskadeskyd-
det. Under de åtta år detta system har tillämpats har överläggningarna om-
fattat drygt 100 miljoner kronor. För katastrofskadeskyddet har under denna
tid, på samernas begäran, reserverats endast 9 miljoner kronor, medan utgif-
terna för staten varit närmare 45 miljoner kronor. De senaste sex åren har
kostnaderna varje år vida överstigit de medel som har reserverats enligt sa-
mernas önskemål.
Den nu uppkomna situationen är således en kombination av regelbundet
återkommande betesproblem och en för låg avsättning av medel till kata-
strofskadeskyddet. Det var mot den nu angivna bakgrunden som regeringen
den 11 februari avslog en ansökan från Svenska samernas riksförbund om
ytterligare medel till rennäringens katastrofskadeskydd.
Förbundet har begärt att beslutet omprövas med hänsyn till den allvarliga
betessituationen. Regeringen kommer att ta ställning till denna begäran på
torsdag.
Anf. 130 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Den första fråga
man ställer sig är vad som har hänt med den fond som inrättades 1973 för
katastrofskadeskyddet och som åren 1973-1983 årligen tillfördes pengar.
Om man sedan ser till den nya ordningen upptäcker man allt som skall rym-
mas inom denna budgetpost Främjande av rennäringen. I årets budgetpro-
position ser man att nästan halva potten på 11 miljoner skall gå till att upp-
rätthålla stängsel mot Norge. Sedan skall den räcka till betesinventeringar
och en rad andra budgetposter.
Jag hörde att jordbruksministern vid den förra uppvaktningen sade att sa-
merna har katastrof varje år. En orsak till att det blir så är att det har varit
speciella vintrar. Men det beror också på att det inte längre finns skogar med
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 66
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
hänglav. Det gör att det inte fungerar som det har gjort förut, dvs. att det
finns bete för renarna i sådana situationer som vi har i dag.
Nu säger jordbruksministern att regeringen skall ta ställning till detta på
torsdag. Jag förutsätter att vi inte återigen skall låta en massa renar svälta
ihjäl. Om man ser till vad som har hänt enbart i Lainovuoma kan man räkna
ut att det skiljer ungefär 4 000 renar mellan fjolårets och årets renräkning.
Anf. 131 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Också jag får tacka jordbruksministern för svaret. Anled-
ningen till att jag ställt frågan är att vi både i Norrbotten och i Västerbotten
upplever att läget för närvarande är allvarligt i vissa områden. Det gäller inte
alla områden.
Den uppvaktning som SSR gjorde den 2 februari ledde till ett avslag från
regeringen. Vi tycker att detta var felaktigt i den situation som man nu befin-
ner sig i. Man säger att det är katastrof varje år. Jordbruksverket säger i sin
skrivelse att det inte är någon extraordinär situation just nu, men det är fel-
aktigt. Det kan jag vittna om, eftersom jag bor mitt i ett område där det
verkligen är bekymmersamt. Renarna dör redan i dag i mycket stor utsträck-
ning. Det hade därför varit välgörande om hjälpen hade kommit vid det till-
fälle då man uppvaktade regeringen. Då hade den gjort största verkan, och
man hade säkert heller inte behövt lika stora resurser.
Jag tycker att det svar som jordbruksministern gav ändå inger vissa för-
hoppningar om en omprövning. Om summorna som nu har presenterats
stämmer har jag ingen kompetens att verifiera. Men att det behövs hjälp är
helt klart, och jag hoppas att det blir en positiv bedömning nästa gång.
Anf. 132 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Låt mig först besvara Berith Erikssons fråga om 1973 års
fond. Under den tiden avsattes varje år 330 000 kr. som en särskild delpost i
budgeten. Men utbetalningarna uppgick i genomsnitt till ungefär 800 000 kr.
per år. Det innebar att någon fond aldrig bildades, utan möjligen skapades i
stället något slags hål med brist på pengar som finansierades över statsbudge-
ten. Det var därför beslutet 1985/1986 kom till och som innebär att av de
medel som ställs till rennäringens förfogande för främjande av rennäringen
skall man avsätta pengar och vara beredd på vad som eventuellt kan inträffa.
Som jag tidigare nämnde har effekten av detta nu blivit att man också här
har behövt mycket mer pengar än vad som har avsatts.
Jag har förståelse för synpunkten att det inte är lätt att rymma in allting i
de 11 miljoner kronor som den här posten i budgeten innehåller. Det är dock
inget isolerat problem i just detta sammanhang. Det finns väldigt många pos-
ter i budgeten som det inte är lätt att rymma in allting i.
Sedan är det fråga om hur fallet är. Man kan konstatera att det varje år
har behövts och även har beviljats ersättningar för katastrofskador. Det är
naturligtvis angeläget att fundera över om det är fråga om en katastrof eller
om situationen har förändrats, vilket kanske är beroende av det som Berith
Eriksson påpekade, nämligen att skogarna ser annorlunda ut i dag, att vissa
renhjordar i viss mån är något för talrika eller att klimatet t.o.m. har föränd-
54
rats så att mildväder har blivit oftare förekommande, vilket gör att det blir
en hårdare skare som försvårar renarnas bete. Detta är ett bekymmer.
Jag vill gärna referera till en uppvaktning av samer som gjordes före beslu-
tet den 11 februari. Jag sade då att jag inser att det är nödvändigt att renarna
stödutfodras, men frågan är bara vem som skall betala detta. Generellt är
det djurägarna som har huvudansvaret för att djuren får ett foder, vilket
också gäller för renägarna. Å andra sidan är det, vilket Åke Selberg säger,
bekymmersamt. Det är därför ärendet på nytt har tagits upp till prövning.
Anf. 133 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Då hoppas jag också att jordbruksministern inser att det be-
hövs forskningspengar för att få klarhet i dessa frågor. Dels behövs en över-
sikt över vad som har hänt under ett antal år, dels en beredskapsplan med
stöd för förebyggande åtgärder och stöd efter inträffade skador. Detta bör
göras klart för att man inte med förvåning år efter år skall ta emot meddelan-
den om att nödutfodring behövs. Man bör då också beakta exempelvis ak-
tuella extrema väderförhållanden eller andra förhållanden som har föränd-
rats.
Anf. 134 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Jag är naturligtvis medveten om det som jordbruksministern
säger, nämligen att det är en kärv budget och att det gäller att vända på slan-
tarna. När beslut fattades om en ny djurskyddslag var vi helt överens. Djur-
skyddslagen har också ett gott anseende. Därför kan det knappast vara i linje
med den att låta renarna gå mot en massdöd. Visst, det finns naturligtvis
också ett ansvar som ligger hos djurägarna.
Det är riktigt som Berith Eriksson här säger, att det i högsta grad är nöd-
vändigt med forskning och översyn för att inte samma situation skall dyka
upp varje år - det är ju inte katastrof varje år. Men med litet bättre framför-
hållning går nog problemen att klara på ett bättre sätt. Jag syftar då på utfod-
ringen.
Anf. 135 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det finns medel anslagna för renforskning. Det är viktigt att
vi försöker få klarhet i vad som är normalt resp, onormalt. Det är också vik-
tigt att ta reda på och bestämma sig för vem som har ansvaret i de olika situa-
tionerna. Det kan naturligtvis vara så att regeringen, när den fattade sitt
förra beslut, inte uppskattade att problemen var så stora som de verkligen
var. Men vi får se om det blir någon ändring nästa gång regeringen tar ställ-
ning.
Överläggningen var härmed avslutad.
28 § Svar på fråga 1992/93:407 om offentligt ägande av mark
Anf. 136 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Carl Olov Persson har frågat mig vilka åtgärder jag avser
vidta för att förhindra att det offentliga ägandet av mark ökar.
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
5var på frågor
55
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
Carl Olov Persson hänvisar till att det har skett en förändring av policyn
så att Svenska kyrkan och Akademin inte längre behöver förvärvstillstånd
för förvärv av jord och skog.
Såvitt jag har erfarit finns det i dag inga tecken som tyder på att det offent-
liga ägandet av mark skulle öka. Tvärtom minskar det t.ex. genom Domän-
verkets pågående utförsäljningar. Vid införandet av den nya jordförvärvs-
lagstiftningen 1979 eftersträvades en utvidgning av lagens tillämpningsom-
råde i fråga om statliga förvärv. Dessa bestämmelser har sedan dess inte änd-
rats utan gäller alltjämt. Tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen indike-
rar inte heller någon ökning av offentligt ägande av mark.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att de farhågor som Carl Olov
Persson framför i sin fråga saknar grund. Jag har därför i dagsläget inte för
avsikt att vidta några åtgärder.
Anf. 137 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Det här är en
ganska viktig principfråga. Bonden har tillståndsplikt vid köp medan staten
inte har det. Om man då utsträcker statens ägande till offentliga organisatio-
ner över huvud taget såsom exempelvis kyrkan, högskolan eller annan of-
fentlig förvaltning, kan det hända att man ganska snabbt får en ändring i
ägarstrukturen. I dag är ca 50 % privatägt, 25 % är bolagsägt och 25 % ägs
av offentlig sektor. Jag har trott att nuvarande regering skulle se positivt på
privat ägande, och det kan jag nog fortsätta att tro.
Tidigare fattade Lantbruksstyrelsen dessa beslut, och där ingick fackmän-
niskor såsom jägmästare och agronomer som hade känsla för näringen. I dag
är det jurister vid Jordbruksverket som tolkar lagen. Man anser där att sta-
ten, oberoende av hur långt ifrån ägandet organisationerna finns, inte behö-
ver få något förvärvstillstånd prövat. Det handlade tidigare bara om statliga
köp där man använde äskade anslagsmedel. Jag tror att man nu måste hålla
ögonen på detta och verkligen se till att det inte sker en förändring. Jag är
tacksam för att det finns en viss utförsäljning av Domän, och den kanske kan
medverka positivt till ett ökat privat ägande, vilket är viktigt för bibehållan-
det av en levande landsbygd, för möjligheten att skapa försörjning i glesbygd
och för en satsning på småföretag över huvud taget.
Anf. 138 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Carl Olov Persson och jag är överens om den grundläggande
principen, dvs. att privat ägande av mark är att föredra framför statligt
ägande. Det har funnits en praxis sedan länge när det gäller frågan hur man
skall betrakta kyrkan och universiteten, nämligen som juridiska personer.
Som Carl Olov Persson vet skedde det förändringar i jordförvärslagen
1987 och 1991. På den punkten har i och för sig inte lagtexten ändrats. Men
samtidigt har det skett lättnader i jordförvärvslagen när det gäller fysiska
personer. Det står i jordförvärvslagen att lagen inte gäller om egendomen
förvärvas av staten genom annan myndighet än statens affärsdrivande verk.
Vid de principiella överväganden som har gjorts i departementet, och som
inte rör det specifika fall som har åsyftats, har det framkommit att man inte
56
kan betrakta kyrka och universitet som juridiska personer. Därför skulle det
inte behövas ett förvärstillstånd i dessa fall.
Men det här förändrar inte min grundläggande inställning, nämligen att
man skall vara restriktiv med det statliga ägandet.
Anf. 139 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Det här gäller inte bara privat ägande i relation till statligt
ägande utan även bolagssidan. För att få en levande landsbygd är det bra om
det går att få mer privat ägande.
I samband med att propositionen om Domänverket antogs, skrev jag en
liten artikel som publicerades i Land och en del andra tidningar. Jag har fått
ett otal telefonsamtal och brev från folk som vill förvärva mark av Domän.
Det har inte varit helt lätt att förvärva mark. Jag kan inte tänka mig att det
har varit några större förändringar när det gäller ägare av mark på den kan-
ten. Men jag bevakar den frågan på annat sätt.
Anf. 140 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det som nu är viktigt i den gällande jordförvärvslagen är att
fysiska personer har en favör jämfört med juridiska personer. Om man hade
betraktat staten som en juridisk person skulle det utgöra en skillnad som är
till nackdel för staten i det här sammanhanget.
Om man inte betraktar staten som juridisk person utan bara som staten,
kan det innebära att staten inte på samma sätt har hinder i jordförvärvslagen.
A andra sidan finns det inga ambitioner från statens sida att för närvarande
öka sitt innehav av mark. Jag tror att det löser problemet i det här samman-
hanget.
Anf. 141 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag hoppas att vi tillsammans kan be-
vaka att det sker en positiv utveckling på den här fronten.
Överläggningen var härmed avslutad.
29 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1992/93:169 till utbildningsutskottet
Förslag
1992/93:RFK3 till konstitutionsutskottet
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
58
30 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU15
Lagutskottets bctänkanden 1992/93:LU23, LU26 och LU28
Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1992/93:SfU10 och SfUll
Näringsutskottets betänkande 1992/93:NU18
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93:AU6
31 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1992/93:115 Ändringar i jordabalkens hyresregler
1992/93:137 Gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag
1992/93:166 Vissa punktskattefrågor
1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg
1992/93:171 Forskning i frontlinjen
32 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 19 februari
1992/93:88 av Ulf Kristersson (m) till kommunikationsministern om det pla-
nerade tredje järnvägsspåret genom Stockholm:
I likhet med många andra stockholmare blir jag arg och besviken vid tan-
ken på hur mycket av vår gemensamma stadsmiljö som har gått förlorad un-
der de senaste decennierna. 1950-, 60- och 70-talen innebar på sina håll i
Stockholm en besinningslös rovdrift på kulturmiljöer som aldrig går att er-
sätta eller återställa.
För snart ett år sedan visades några av de allvarligaste missgreppen på nytt
i TV-programmet ”Staden i mitt hjärta”, som blev mycket uppmärksammat.
Programmet öppnade ögonen för en ny generation stockholmare - vi som
var för unga för att ha upplevt det själva. Många - inte minst just unga män-
niskor - blev chockade av vad de såg, och av vad de ser i staden i dag. Det
fattades beslut i stad och stat under de här decennierna som byggde på en
ofattbar tro att man kunde riva, bygga och göra om helt utan respekt för vare
sig historia eller framtid.
Det finns exempel på kvarter, byggnader och trafikleder som närmast har
karaktären av politisk kriminalitet i sin totala brist på respekt för harmoni,
historia och stadsmiljö. Klarakvarteren, ”plattan” och Centralbron är bara
tre exempel på stadsmiljöbrott som kommande generationer aldrig kommer
att förlåta.
Stadsmiljö är inte en privatsak. Det är en politisk angelägenhet - ibland
på gott, ibland på ont. Det manifesteras inte minst i alla de regler, påbud,
förbud, lagar och föreskrifter som varje villaägare möter när han vill bygga
till, eller när sommarstugeägare vill bygga uthus eller bastu. Då tycks politi-
kens skyddsmekanismer fungera med en nästan löjeväckande noggrannhet.
Ingen hänsyn tycks vara för liten för att stoppa ett bygge vid någon av våra
sjöar eller andra projekt som vi vill genomföra som privatpersoner.
Men att stadsmiljö inte är en privatsak - utan en i grunden mycket gemen-
sam upplevelse-borde innebära att inte heller politiker har rätt att göra som
de vill. Mycket vackert och oersättligt har gått förlorat i de demokratiska
politiska beslutens namn i Sverige. Det gör dock inte kommande generatio-
ner lyckligare att det rådde enighet i en eller annan politisk församling.
En av de allra fulaste och mest störande skapelserna är just Centralbron
och den sexfiliga trafikleden genom Gamla stan/Riddarholmen. I en av Sve-
riges mest unika stadsmiljöer - som varenda svensk någon gång stolt har be-
rättat om - har ett brutalt ingrepp lämnat sår efter sig som mänskligt att
döma ingen enda person längre vill försvara.
Landshövdingen Ulf Adelsohn sade t.ex. i en intervju att ”om jag hade
haft något inflytande då den (trafikleden på Centralbron) projekterades på
50-talet hade jag med all kraft verkat för en tunnel. Så ser jag det i varje fall
i dag. Nu med facit i hand förfasas vi och ser vad som gick snett.”
Så visst finns det inslag av ”retroaktiv ilska” över de protester vi nu möter
mot tanken på att kanske förvärra eländet genom ett tredje spår bredvid de
gamla spåren tvärs genom Riddarholmen. Och jag förstår dem som proteste-
rar. Man måste inte ha bott i Gamla stan för att dela oron över vad som kom-
mer att hända om vi nu går vidare i den gamla dåliga traditionen att göra
ingreppen först och ångra oss sedan. Blir ilskan mindre värd för att den är
retroaktiv? Är det inte tvärtom just detta man alltid har sagt i de här sam-
manhangen: ”Det är ju en sådan liten försämring. Om det nu ändå ser ut
som det gör, kan väl inte detta vara så farligt...” Var går gränsen? frågar jag
mig.
Jag är moderat. Jag brukar - i likhet med många andra moderater - vara
för utveckling, för att bygga nytt, inte vara så rädd för det nya. Jag brukar
tänka att varje generation måste kunna få sätta sina goda spår i en ständig
utveckling av staden. Jag vill alltså inte konservera Stockholm eller göra om
staden till något slags hembygdsmuseum. Jag är inte bekymrad över Stock-
holms ”horisontlinje” efter Globen. Jag tycker att man gott kan bygga en
vacker ”Japan-skrapa” på den tråkiga tomten vid Norrtull, bara några
hundra meter från mitt hem. Jag tillhör alltså inte dem som i största allmän-
het vill protestera mot det nya eller är rädd för vad tekniken har att erbjuda.
Men jag har blivit betänksam av att sätta mig in i frågan om tredje spåret
i Stockholm.
De argument som brukar föras fram för att bygga det tredje spåret i ytläge
är följande:
1. Tredje spåret i ytläge kostar ca 1,5 miljarder kronor, medan en tunnel
kostar mellan 4 och 6 miljarder. Dessutom tar en tunnel längre tid att
bygga och vi har bråttom.
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
59
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
60
2. Det är så små ingrepp som görs på Riddarholmen. Det handlar om litet
grand av Norstedtska huset och ett antal 1600-talskällare. Sådana finns
det väl egentligen ganska gott om i Stockholm.
3- Byggs inte tredje spåret så krånglar vi till hela trafiksituationen i Stock-
holm. Staten kommer att prioritera fjärrtågen om det blir trångt. Dennis-
överenskommelsen kräver att vi nu blundar och sväljer.
Det ligger naturligtvis en del sanningar i detta. Men det finns också mycket
seriösa invändningar mot tredje spåret:
För det första:
Gör inte ont värre i Gamla stan/Riddarholmen. Det handlar om vatten
och hus i en miljö som bokstavligt talat är oersättlig. Gamla synder går inte
att göra ogjorda, men motiverar inte heller att vi fortsätter på den inslagna
vägen. Eller är Byggnadsstyrelsens och Riksantikvarieämbetets kritik helt
grundlös?
För det andra:
Tredje spåret är kortsiktigt. Redan en liten bit in på 2000-talet vet vi att
det kan komma att krävas ett fjärde spår, och ett femte är inte osannolikt om
utvecklingen inom spårbunden trafik går vidare i den riktningen. Skall vi
då - i början av 2000-talet - säga att det är en sådan liten ytterligare försäm-
ring att bygga vidare nu när vi ändå har börjat? Det fjärde och femte spåret
tar ju bara några hus, kommer man att säga, och de allra flesta husen förblir
ju ostörda... Eller skall vi säga redan nu att en tunnel för tågtrafiken nog
blir oundviklig och därför i dag ta den extrakostnad det innebär att bygga en
tunnel? På köpet får vi då utrymme för två nya spår på en gång.
För det tredje:
Måste all trafik utgå från Stockholms central? Kan vi inte likt andra hu-
vud- och storstäder ha flera resecentrum? All godstrafik t.ex. måste väl rim-
ligen inte slussas in via en getingmidja som redan i dag är en trång passage?
Med tunnelbana som anslutning måste det gå att förlägga en växande del av
trafiken till en annan central än den på Vasagatan.
För det fjärde:
Det är inte tider att vara släpphänt med pengar just nu. Men det är faktiskt
inte heller tider att låta förhållandevis små summor locka oss att göra ingrepp
som vi - och framför allt kommande generationer - senare får ångra. Ytterli-
gare några miljarder för att bygga en tunnel i stället för ett tredje ytspår är
mycket pengar, men kan komma att löna sig i längden - även ekonomiskt.
Tågtrafik är bra, men även tåget måste bära sina kostnader. Och en funda-
mental del av de kostnaderna är att investeringarna i infrastruktur som görs,
måste ta hänsyn till vår gemensamma kulturhistoria. Om man inte gjorde
det skulle förvisso många projekt bli billigare i pengar än vad de blir i dag.
På det ”billigare” viset tänkte vi möjligen i samband med de stora rivning-
arna för länge sedan. Är inte det skäl nog att tänka annorlunda i dag ?
Jag tycker alltså att det finns seriösa skäl att ifrågasätta tredje spåret i den
form som nu är huvudalternativet. Samtidigt begriper jag att det inte är en
lätt fråga. Bollen ligger nu hos regeringen som har fått tillbaka den från
Stockholms stad. Regeringen har deklarerat att det råkar finnas precis så
mycket pengar som krävs för ett ytspår, och inte mer. Staden har sagt att man
helst vill se en tunnel. Dennis vilar ovanpå alltihop.
Jag medger att detta inte är en helt enkel fråga. Men om begreppet ”för-
siktighetsprincip” någon gång är giltigt, så är det väl i frågan om hur vi gör
fortsatta ingrepp i Stockholm - och Gamla stan. Låt oss därför tänka en gång
till.
Jag har sex frågor till kommunikationsministern:
1. Har statsrådet försäkrat sig om att det inte får några miljöeffekter alls att
förlägga ett tredje spår bredvid de två tidigare på Riddarholmen?
2. Regeringen ville inte göra den noggrannare miljöprövning av tredje spå-
ret som hade begärts. Varför?
3. På vilka grunder har statsrådet kommit fram till att det finns ekonomiskt
utrymme för ett spår i ytläge, men inte i tunnel?
4. Vilket ekonomiskt värde har statsrådet åsatt tredje spårets miljöpåver-
kan på Riddarholmen?
5. Vilka omständigheter skulle få statsrådet att ompröva beslutet att inte
ställa medel till förfogande för ett tunnelbygge redan nu?
6. Av vilken anledning kan inte Banverket få i uppdrag att skjuta byggandet
av tredje spåret på framtiden, tills en tunnellösning kan finansieras?
1992/93:89 av Åke Selberg (s) till miljöministern om miljösituationen på
Kolahalvön:
Miljökatastrofen på Kolahalvön blir alltmer uppenbar i takt med att infor-
mation som tidigare varit sekretessbelagd blir offentlig.
Det rör den stora koncentrationen av kärnreaktorer och den bristande sä-
kerheten både när det gäller reaktorernas tillstånd och avfallets hantering.
Det rör industrierna som släpper ut ofattbara mängder svavel och tungme-
taller.
Det rör orenat avloppsvatten från halvmiljonstaden Murmansk.
Det rör sjön Imandra som är vattentäkt trots att den tar emot stora mäng-
der giftigt avfall.
Den ekologiska katastrofen som vi nu ser på Kolahalvön sträcker sig långt
utanför Rysslands gränser. Som exempel kan nämnas att en kärnkrafts-
olycka kommer att inverka på ett område på 1 000 km radie, dvs. till i höjd
med Sundsvall.
Ryssland kommer inte att klara av att lösa problemen på egen hand, bi-
stånd från bl.a. vårt land måste till.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga miljöminister Olof Johansson
följande:
Vilka åtgärder är miljöministern beredd att vidta för att medverka till en
förbättring av miljösituationen på Kolahalvön?
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
61
|
Prot. 1992/93:66 23 februari 1993 |
33 § Anmälan om fråga Anmäldes att följande fråga framställts den 19 februari 1992/93:413 av Margareta Israelsson (s) till socialministern om ÄDEL-refor- Tidningen Kommun-Aktuellt har i en enkät i Malmöhus län sökt svar på Mycket talar för att den statliga betalningsansvarskommittén får liknande Jag vill mot denna bakgrund fråga socialministern: Vilka åtgärder avser socialministern vidta för att garantera de äldre den 34 § Kammaren åtskildes kl. 19.14. Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen. Vid protokollet GUNNAR GRENFORS |
IBarbro Nordström
62
Innehållsförteckning
Tisdagen den 23 februari
1 § Meddelande om information från regeringen .............. 1
Förste vice talmannen
2 § Anmälan om kompletteringsval till socialutskottet.......... 1
3 § Justering av protokoll................................ 1
4§ Svar på frågorna 1992/93:396 och 399 om färjeolyckan i Östersjön 1
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Ivar Franzén (c)
5 § Svar på fråga 1992/93:391 om skattereglerna och kultursektorn 4
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Lennart Fridén (m)
6 § Svar på fråga 1992/93:397 om beskattningen av lant- och skogs-
brukares insatskapital .............................. 6
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Bertil Danielsson (m)
7 § Svar på fråga 1992/93:404 om villkoren för allemanssparandet . 8
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Inger René (m)
8 § Svar på fråga 1992/93:411 om åtgärder för att förhindra sedelför-
falskning ........................................ 10
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Tage Påhlsson (c)
9 § Svar på fråga 1992/93:403 om provanställning ............. 13
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Göte Jonsson (m)
10 § Svar på fråga 1992/93:372 om beredskap mot oljeutsläpp .... 14
Försvarsminister Anders Björck (m)
Kenneth Lantz (kds)
11 § Svar på fråga 1992/93:394 om utredning om sjuk- och arbets-
skadeförsäkringarna ............................... 17
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Nils-Olof Gustafsson (s)
12 § Svar på fråga 1992/93:398 om Socialstyrelsens tillsynsverksamhet 18
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Ingrid Andersson (s)
13 § Svar på fråga 1992/93:392 om skolbetygen ............... 21
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Aiwa Wennerlund (kds)
14 § Svar på fråga 1992/93:412 om lärlingsutbildning........... 23
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Robert Jousma (nyd)
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
63
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
15 § Svar på fråga 1992/93:363 om den inrikes flygtrafiken....... 26
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Georg Andersson (s)
16 § Svar på fråga 1992/93:362 om säkerheten på polska färjor som
trafikerar svenska hamnar .......................... 29
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Carl Olov Persson (kds)
17 § Svar på fråga 1992/93:370 om arbetsplanen för E 18 vid Köping-
Arboga ......................................... 31
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Göran Magnusson (s)
18 § Svar på frågorna 1992/93:376 och 377 om Telis verksamhet i Vä-
nersborg ........................................ 32
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Ingvar Johnsson (s)
Rune Evensson (s)
Ajournering .......................................... 37
Återupptagna förhandlingar .............................. 37
19 § Svar på fråga 1992/93:379 om barn som försvunnit från flykting-
förläggningar .................................... 37
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Ingbritt Irhammar (c)
20 § Svar på fråga 1992/93:389 om regler för handel med kulturellt
värdefulla föremål ................................ 40
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Åke Gustavsson (s)
21 § Svar på fråga 1992/93:366 om skolundervisningen för asylsö-
kande barn ...................................... 42
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Inger Lundberg (s)
22 § Svar på fråga 1992/93:390 om budgetramarna och de nationella
kulturinstitutionerna ............................... 45
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Lennart Fridén (m)
23 § Svar på fråga 1992/93:375 om Sveriges Radios sjöväderrapporter 47
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Carl Olov Persson (kds)
24 § Svar på fråga 1992/93:387 om principer som kan medföra att
flyktingar från Peru utvisas.......................... 48
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Carl Olov Persson (kds)
25 § Svar på fråga 1992/93:400 om möjlighet till gymnasiestudier för
asylsökande barn ................................. 50
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Berith Eriksson (v)
64
26 § Svar på fråga 1992/93:406 om utvisning till tredje land...... 52
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Berith Eriksson (v)
27 § Svar på frågorna 1992/93:405 och 409 om nödutfodring av renar 53
Prot. 1992/93:66
23 februari 1993
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Berith Eriksson (v)
Åke Selberg (s)
28 § Svar på fråga 1992/93:407 om offentligt ägande av mark..... 55
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Carl Olov Persson (kds)
29 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 57
30 § Förnyad bordläggning............................... 58
31 § Bordläggning ..................................... 58
32 § Anmälan om interpellationer
1992/92:88 av Ulf Kristersson (m) om det planerade tredje
järnvägsspåret genom Stockholm.................... 58
1992/93:89 av Åke Selberg (s) om miljösituationen på Kola-
halvön ........................................ 61
33 § Anmälan om fråga
1992/93:413 av Margareta Israelsson (s) om ÄDEL-reformen 62
65
gotab 43265, Stockholm 1993