Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:64 Torsdagen den 18 februari
ProtokollRiksdagens protokoll 1992/93:64
Riksdagens protokoll
1992/93:64
Torsdagen den 18 februari
Kl. 12.00-12.56
14.30-15.14
Protokoll
1992/93:64
1 § AvsägelserAndre vice talmannen meddelade att Ingvar Johnsson (s) avsagt sig upp-
draget att vara ledamot i utbildningsutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Andre vice talmannen meddelade att Margareta Viklund (kds) avsagt sig
uppdraget att vara suppleant i socialutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
2 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott m.m.Andre vice talmannen meddelade
dels att socialdemokratiska riksdagsgruppen på grund av uppkomna va-
kanser anmält Ingvar Johnsson som ledamot i konstitutionsutskottet efter
Odd Engström, Inger Lundberg som ledamot i utbildningsutskottet efter
Ingvar Johnsson, Ines Uusmann som ledamot i trafikutskottet efter Birger
Rosqvist, Sven-Gösta Signell som ledamot i krigsdelegationen efter Birger
Rosqvist, Maj-Lis Lööw som ledamot i den svenska delegationen till Ge-
mensamma parlamentarikerkommittén EG-Sverige efter Odd Engström
samt Krister Örnfjäder som suppleant i utbildningsutskottet efter Inger
Lundberg och som suppleant i trafikutskottet efter Ines Uusmann,
dels att kristdemokraternas gruppkansli anmält Fanny Rizell som supple-
ant i socialutskottet efter Margareta Viklund.
Andre vice talmannen förklarade valda till
ledamot i konstitutionsutskottet
Ingvar Johnsson (s)
ledamot i utbildningsutskottet
Inger Lundberg (s)
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 64
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
ledamot i trafikutskottet
Ines Uusmann (s)
Svar på
interpellationer
ledamot i krigsdelegationen
Sven-Gösta Signell (s)
ledamot i den svenska delegationen till Gemensamma parlamentariker-
kommittén EG-Sverige
Maj-Lis Lööw (s)
suppleant i socialutskottet
Fanny Rizell (kds)
suppleant i utbildningsutskottet
Krister Örnfjäder (s)
suppleant i trafikutskottet
Krister Örnfjäder (s)
3 § Justering av protokollJusterades protokollet för den 12 februari.
4 § Hänvisning av ärende till utskottFöredrogs och hänvisades
Proposition
1992/93:165 till utrikesutskottet
5 § Svar på interpellation 1992/93:74 om de nya militära insatsernamot Irak
Anf. 1 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Hans Göran Franck ställer i sin interpellation en rad frågor
till mig med anledning av den missilattack som USA med allierat stöd den
17 januari riktade mot Bagdad.
Interpellanten frågar vilket aktuellt beslut som fattats i FN:s säkerhetsråd
som legitimerar USA:s attack mot Bagdad. Han frågar vidare vilka belägg
som finns för att en kärnvapenanläggning i Irak träffats och vilka risker som
finns för civilbefolkningen då man sätter in kryssningsrobotar mot en kärn-
vapenanläggning.
Hans Göran Franck vill också veta hur en fredlig lösning kan uppnås ge-
nom militära aktioner av det slag som USA och sedermera andra västmakter
företagit och om regeringen stöder detta agerande. Slutligen ställs frågan hu-
ruvida det finns andra utvägar och metoder för att uppnå fred i regionen.
Jag har tolkat interpellationen så, att frågorna bör besvaras med utgångs-
punkt i den nämnda missilattacken.
Herr talman! Förenta Staterna genomförde den 17 januari en attack med
kryssningsrobotar mot en anläggning i Zaafaraniyah söder om Bagdad. Må-
let var kopplat till Iraks nukleära program. Attacken stöddes av andra med-
lemmar i koalitionen mot Irak.
Den amerikanska missilattacken mot Bagdad genomfördes sedan Irak
upprepade gånger nonchalerat säkerhetsrådets krav på att FN:s särskilda
kommission, UNSCOM, obehindrat skulle få utföra sin uppgift att eliminera
Iraks kapacitet för framställning av massförstörelsevapen. Irak vägrade låta
UNSCOM:s inspektörer använda eget flyg från Bahrain och att garantera
deras säkerhet. Man bröt därmed mot den resolution som reglerar villkoren
för vapenstilleståndet och den särskilda kommissionens verksamhet - 687 -
och två efterföljande resolutioner.
Säkerhetsrådet förklarade vid två möten, den 8 och den 11 januari, att
Iraks fortsatta hinder för UNSCOM:s verksamhet utgjorde ett oacceptabelt
brott mot resolution 687 och varnade för konsekvenserna om detta fortsatte.
UNSCOM:s ordförande Rolf Ekéus förklarade för rådets ordförande att de
irakiska hindren för UNSCOM innebar att kommissionen inte kunde utföra
sin uppgift enligt resolution 687.
President Bush gav order om missilattacken utan att ytterligare beslut fat-
tats av säkerhetsrådet. Man ansåg att redan antagna resolutioner var till fyl-
lest. Som Vita huset framhöll, är det enligt vapenstilleståndsresolutionen
nödvändigt att eliminera Iraks kapacitet för massförstörelsevapen för att
upprätta fred och säkerhet i området. Detta argument förstärks av det fak-
tum, att president Saddam Husseins försök att hindra UNSCOMrs verksam-
het var del i Iraks allt tydligare obstruktion på bred front mot FN:s resolutio-
ner. Från svensk sida noteras denna obstruktion i ett uttalande av kabinetts-
sekreteraren den 18 januari om missilattacken.
Herr talman! Efter vad vi förstått var anläggningen en fabrik för tillverk-
ning av mekaniska komponenter som krävs för att anrika uran. Ingen vid
anläggningen skall ha dödats vid attacken. Som känt träffades ett hotell i
Bagdad av en missil som uppges ha skjutits ned av irakiskt luftvärn med rap-
porterade dödsoffer som följd.
Före attacken hade internationella atomenergiorganet (IAEA), i samar-
bete med FN:s specialkommission, inspekterat anläggningen fem gånger.
Bedömningen var att fabriken helt klart hade kapacitet för tillverkning av
komponenter för urananrikning, men att den vid tiden för inspektionerna ej
användes för sådan framställning. Sålunda synes ingen risk för radioaktivt
utsläpp i samband med attacken ha förelegat.
IAEA:s generaldirektör har rapporterat till FN:s generalsekreterare att
IAEA:s inspektioner i Irak lett till ett successivt avslöjande av ett brett upp-
lagt nukleärt program. Detta program syftade till framställning av anrikat
uran och utveckling av kärnvapenkapacitet. Generaldirektören framhåller i
sin rapport att tvivel kvarstår huruvida den bild som framkommit är kom-
plett.
Herr talman! Hans Göran Franck frågar på vilket sätt en fredlig lösning
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
interpellationer
1 * Riksdagens protokoll 1992193. Nr 64
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
interpellationer
kan uppnås genom militära aktioner av det slag som USA och andra väst-
makter företagit.
Svaret är att en fredlig lösning uppnås genom att Irak uppfyller bestäm-
melserna i säkerhetsrådets resolutioner.
Sverige står helt och hållet bakom dessa. De allierade aktionerna mot Irak
bör betraktas som led i världssamfundets ansträngningar att förmå Irak att
uppfylla säkerhetsrådets resolutioner. Det finns en bred internationell för-
ståelse för behovet att markera att Iraks vägran att uppfylla dessa är oaccep-
tabel.
Genom denna vägran kvarstår det främsta hindret för fred. Irak måste
alltså fullt ut uppfylla säkerhetsrådets resolutioner.
Anf. 2 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Som framgår av det
genomförde USA en attack med kryssningsrobotar mot Irak den 17 januari.
Den 12 januari gjorde säkerhetsrådet ett uttalande där Irak fördömdes. Det
fattades inga beslut om militär eller annan bestraffning. En rad medlemmar
i säkerhetsrådet förklarade sedermera att det hade varit bättre om amerika-
nerna avstått från att profilera sig innan säkerhetsrådet hade haft en chans
att diskutera problemet.
Den 20 januari kritiserade Frankrike USA för robotangreppet mot Irak.
Den franska regeringen hade informerat att anledningen till att Frankrike
inte medverkade i angreppet var att det gick utöver säkerhetsrådets resolu-
tioner.
EG-kommissionen anslöt sig till de västländer som hade uttryckt olust och
oro över den senaste tidens räder mot Irak. Också Italien har uttryckt oro.
De arabländer som stödde USA-alliansen under kriget i Persiska viken för
två år sedan har denna gång inte ställt sig bakom USA:s aktioner.
Utrikesministern hänvisar till ett uttalande av kabinettssekreteraren den
18 januari om missilattacken. Det talades då inte om obstruktion eller visa-
des någon förståelse för att med kryssningsrobotar vilja angripa en kärnva-
penanläggning.
Något belägg för att en sådan anläggning har träffats anges inte i interpel-
lationssvaret. Däremot förklaras i svaret att ifrågavarande anläggning har
inspekterats minst fem gånger och att den inte då användes för framställning
av urananrikning. Om anläggningen hade träffats av kryssningsrobotar och
om den hade haft den användning som uppgavs från amerikanskt militärt
håll, är det uppenbart att befolkningen skulle ha utsatts för allvarliga risker
och faror. Det har av allt att döma inte skett. Men konsekvenserna av bomb-
attacken är tillräckligt allvarliga för civilbefolkningen, som har drabbats av
okänt antal dödsfall och betydande krigsskador.
FN:s säkerhetsråd har beslutat att förlänga de fredliga sanktionerna mot
Irak. FN-resolutionerna har inte respekterats fullt ut, bl.a. vad gäller skrot-
ningen av massförstörelsevapen, som anses vara den viktigaste anledningen
till att sanktionerna förlängs.
Det är dock enligt min mening angeläget att alla ansträngningar görs för
att på fredlig väg uppnå målen i dessa resolutioner. Det ligger inte heller
inom FN:s mandat, vilket framhållits från flera håll och bl.a. av den franske
utrikesministern Roland Dumas.
Jag delar den uppfattning som Financial Times gav uttryck för i januari,
att militära aktioner endast spelar Saddam Hussein i händerna. Det är civil-
befolkningen, oavsett vilken folkgrupp den tillhör, som drabbas fruktansvärt
hårt av den nuvarande situationen. Det är angeläget att Sverige på allt sätt
ger ett verksamt stöd till civilbefolkningen, framför allt till barn och gamla,
i form av medicin, sjukvårdsartiklar och livsmedel. Det är också av stor vikt
att Sverige på allt sätt stöder de demokratiska krafterna i Irak och utanför
landet, och ger ett verksamt stöd till dem som är på flykt inom Irak och som
tvingas att lämna landet.
Slutligen vill jag begagna tillfället att på nytt vädja för att de svenska med-
borgarna Christer Strömgren, Leif Westerberg och Stefan Wilborg, som är
fångar i ett irakiskt fängelse, friges.
Anf. 3 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Den här attacken sker ju under en utveckling i Irak som är
allt annat än uppmuntrande.
Sedan det förra kriget slutade och sanktionerna har fortsatt har civilbe-
folkningen drabbats oerhört hårt. Barndödligheten härjar i landet och har
mångdubblats. Tillgången på rent dricksvatten försämras stadigt och bristen
på livsmedel såsom spädbarnsmjölk etc. är fortfarande ett stort problem, lik-
som tillgången till mediciner. Enligt Unicefs beräkningar räknar man i år
med att uppemot 100 000 små barn kommer att dö på grund av situationen i
landet. Naturligtvis har den irakiska befolkningen liksom annan arabisk be-
folkning svårt att förstå att FN först sanktionerar en ödeläggelse av landet
och sedan ger hjälp för att lindra de skador som man har åstadkommit.
Vattenförsörjningssystemet blev ödelagt genom de omfattande bomb-
ningarna i januari och februari 1991. Det har inte gått att reparera på grund
av den del av sanktionen som drabbar tillförseln av reparationsutrustning
och pumpar m.m. Vattenförsörjningssystemet är också förstört genom att
man har bombat kemiska fabriker, mejerier och textilfabriker. Därigenom
har farliga kemikalier spridits ut i vattentäkter.
Inom ramen för sanktionerna bör man se till att utrustning kommer in så
att vattenverk och filtreringsanläggningar kan repareras. På så sätt blir till-
gången till färskvatten större för civilbefolkningen.
De antagna resolutioner som hänvisas till i interpellationssvaret har redan
från början ifrågasatts när det gäller den folkrättsliga grunden. Debatten om
FN:s och USA:s agerande efter det förra kriget var ju rätt omfattande. Ris-
ken är uppenbar att denna typ av bombningar stärker opinionen i hela arab-
världen mot väst och för Saddam Hussein. Detta inger olust och oro. Man
måste försöka undvika att USA använder FN:s aktioner som stöd för en stor-
maktspolitik, vilken långsiktigt också kan skada USA. Jag hade nog förvän-
tat mig ett något mer utförligt resonemang om just problematiken i samband
med bombningarna.
Anf. 4 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag vill passa på att ställa några frågor till utrikesministern.
Det gäller framför allt de resolutioner som tidigare har antagits, då säker-
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
interpellationer
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
interpellationer
hetsrådet gav ett mandat till en grupp medlemsländer att bevara fred och
skapa stabilitet i regionen - jag känner inte till de exakta formuleringarna.
Mandatet att skapa fred och stabilitet var ganska öppet. Det är inte heller
tidsbegränsat. Hur går diskussionerna i FN om det uppdrag som alliansen
har fått? Tänker man tidsbegränsa uppdraget? Eller är det fortfarande fritt
fram för alliansen att bedöma vilka aktioner som behöver göras i området?
Som tidigare sades här har det förts diskussioner kring detta beslut. Pågår
det nu någon aktiv diskussion?
I svaret hänvisades till att president Bush inte ansåg att man behövde fatta
några nya beslut, eftersom det redan fanns antagna resolutioner. Jag utgår
då från att det bl.a. var den här resolutionen som åsyftades.
Jag ställer mig på intet sätt bakom Iraks agerande. Anledningen till att
uppdraget gavs till alliansen var att Irak invaderade Kuwait. Iraks agerande
i regionen var helt oacceptabelt. Däremot har jag en annan uppfattning om
hur man skall agera för att uppnå fred. Jag tror att det är väldigt svårt att
med militära medel skapa stabilitet i området. Man bör i stället stödja de
demokratiska initiativ som där har tagits. Jag tänker då framför allt på den
kurdiska delen i Irak, där också FN-alliansen har ett uppdrag som löper på
sex månader i taget. Det gör naturligtvis att det känns otryggt för kurderna.
Om FN-alliansen ger sig av därifrån, vet man inte vad Saddam Hussein kom-
mer att göra, om han återigen tänker ockupera området. Här finns fortfa-
rande många öppna frågor om hur man skall agera. Men det viktiga är att
man stöder demokratiska processer och att man med fredliga medel försöker
att uppnå större stabilitet i regionen.
Anf. 5 MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Som framgick av mitt interpellationssvar har Irak otvetydigt
brutit mot bestämmelserna i resolution 687 om vapenvilan. Ett stort antal
inspektioner har avslöjat Iraks möjligheter att utveckla kärnvapen och andra
massförstörelsevapen. Inspektionerna får därför inte hindras, utan de måste
fortgå till dess att Iraks potential för dessa massförstörelsevapen har redovi-
sats och eliminerats. Därför - och det är i viss mån ett svar till Ingela Mår-
tensson - förs kontinuerligt diskussioner i säkerhetsrådet om uppfyllandet
av resolutionerna.
President Saddam Hussein har obstruerat mot säkerhetsrådets övriga re-
solutioner, däribland resolution 688 om förtryck av nationella minoriteter
som ett hot mot internationell fred och säkerhet i regionen. Vi betraktar där-
för de allierades åtgärder, vilka avser såväl hela aktionen mot Irak som
missilattacker mot Bagdad som led i ansträngningarna att förmå Irak att
uppfylla det internationella samfundets krav.
Eftersom civilbefolkningens situation har kommit på tal här, tycker jag att
det är viktigt att notera att medicin och olika former av humanitär hjälp inte
omfattas av FN:s sanktioner, utan det finns möjlighet att tillföra civilbefolk-
ningen detta.
Jag vill till Ingela Mårtensson säga att säkerhetsrådet har kontinuerliga
diskussioner. Jag nämnde två datum som föregick denna händelseutveck-
ling, den 8 och den 11 januari, då man diskuterade hindren för UNSCOM:s
verksamhet, då även svensken Rolf Ekéus rapporterade om dessa hinder.
Det förs alltså en kontinuerlig diskussion.
Anf. 6 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det råder ingen oenighet om vikten av att uppfylla säker-
hetsrådets resolutioner fullt ut. Vad diskussionen här har rört sig om, inte
bara i dagens debatt utan också i säkerhetsrådet, är medlen.
Jag vill erinra om att den japanske ordföranden i säkerhetsrådet, Hatano,
vid mötet den 12 januari sade att han inte kunde förutse något omedelbart
bruk av våld från FN:s sida. Trots att situationen var sådan och något inte
sägs i beslutet, tog USA saken i egna händer.
Det är enligt min mening alldeles klart att om man skall tillgripa så dras-
tiska åtgärder som det var fråga om i detta fall, att man t.o.m. ville sikta in
sig på en kärnvapenanläggning, kan ju det inte ske utan att säkerhetsrådet
prövar saken på nytt och fattar ett nytt beslut. Därför är den franska kritiken
mycket välgrundad i detta fall.
Jag tar också fasta på det uttalande som kabinettssekreteraren gjorde.
Han sade: Jag tar fasta på att Iraks ambassadör till säkerhetsrådets ordfö-
rande framfört att Irak kommer att upphöra med intrången på Kuwaits terri-
torium och tillåta FN-flyg att flyga över Irak. Detta inger förhoppningar om
att konflikten inte skall trappas upp ytterligare.
De tvistefrågor som det rörde sig om var trots allt av begränsad natur. Jag
vill inte på något sätt uttrycka något försvar för att Irak agerade på detta sätt.
Men att tillgripa dessa drastiska medel står inte på något sätt i proportion till
de överträdelser som gjordes och som påtalades i detta fall.
Enligt Svenska Dagbladet förklarade en högt uppsatt amerikansk för-
svarstjänsteman att attacken den 17 januari riktade sig just mot den kärnva-
penanläggning som nämns i utrikesministerns svar.
De direkta tvistefrågor som föranledde attacken har nu av allt att döma
lösts, och FN-inspektörerna kan fortsätta sitt arbete. Och intrången på Ku-
waits territorium har av allt att döma också upphört.
Det finns därför enligt min mening anledning att ha en nyanserad uppfatt-
ning om den här saken. Det är mycket angeläget att nu agera kraftfullt för
en lösning med fredliga medel och att agera för att civilbefolkningen inte
skall få ett förlängt lidande. Det är få länder som har drabbats så hårt.
Anf. 7 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Iraks agerande är självfallet i många sammanhang oaccepta-
belt. Det gäller både invasionen av Kuwait, förtrycket av minoriteter, kvar-
hållandet av de tre svenska ingenjörerna liksom försöken att sabotera FN:s
uppfyllande av sanktionerna. Dessa sanktioner har lett till en kraftig sänk-
ning av den irakiska bruttonationalprodukten och är naturligtvis en plåga för
det irakiska samhället. Men det finns inslag i dessa sanktioner som gör att
civilbefolkningens lidanden blir onödigt stora.
Jag tror att det är viktigt att småstater försöker slå vakt om Förenta natio-
nerna och inte låta dess resolutioner utnyttjas på det sätt som har skett. Där-
för hade det kanske varit önskvärt att man från svensk sida hade intagit en
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
interpellationer
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
interpellationer
hållning som liknar den som har redovisats från Frankrike och andra länder
när det gäller denna typ av våldsåtgärder.
Anf. 8 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja återgå till den resolution - jag kan tyvärr inte
numret på den - som antogs hösten 1990 i samband med Kuwaitkrisen, då
alliansen bestående av ett visst antal FN-stater fick i uppdrag att skapa fred
i området. Finns det någon begränsad tid för det mandat som de fick eller är
det fortfarande lika öppet som det var från början? Jag skulle vilja ha en
kommentar om detta.
När det gäller sanktionerna mot Irak, tycker jag att det är mycket tragiskt
att det i den del där man försöker utveckla en demokrati, i den kurdiska de-
len, slår dessa sanktioner mycket hårt mot kurderna. Det är bl.a. sanktioner
som FN har proklamerat mot Irak, som också slår mot den kurdiska delen.
Dessutom bojkottar också den irakiska regimen den kurdiska delen, så att
det inte är möjligt att utveckla demokrati. Jag tycker att man därigenom för-
hindrar en demokratisk utveckling. Därför finns det skäl att lyfta dessa sank-
tioner mot Irak, åtminstone om de skall påverka kurderna på det sätt som
sker. Finns det enligt utrikesministern någon möjlighet att dessa sanktioner
kommer att hävas?
Anf. 9 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! En mycket viktig beståndsdel i vapenstilleståndsresolutio-
nen 687 var just att Iraks kapacitet att tillverka massförstörelsevapen skulle
oskadliggöras. Detta skulle ske just för att garantera en fortsatt säkerhet el-
ler för att hjälpa till att undanröja fortsatta hot mot säkerheten i regionen.
Det är syftet. Det är den regionala säkerheten som FN-koalitionen har ett
mandat att värna.
I den händelseutveckling som vi nu diskuterar är huvudfrågan Iraks ob-
struktion mot denna resolution. Jag menar alldeles bestämt att det är viktigt
att FN-inspektionerna kan fortsätta. Det finns annars en risk att kärnvapen-
tillverkning kan upptas om inspektionerna inte kan fortgå. Under den här
händelseutvecklingen har det otvivelaktigt varit på det sättet att Irak har ob-
struerat mot FN:s arbete och FN-inspektionerna.
Beträffande mandatdiskussionen runt de olika resolutionerna, menar jag,
vilket också framgick av mitt svar, att USA-alliansen har handlat i enlighet
med tidigare mandat från säkerhetsrådet. Sedan kan man samtidigt säga att
en särskild resolution som specificerar lämpliga medel att uppfylla resolution
687 hade varit till hjälp för att undvika tolkningstvister och diskussion. Det
kan vi konstatera.
Anf. 10 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det var bra att utrikesministern sade det senaste om att frå-
gan borde ha behandlats på nytt och att det borde ha fattats ett nytt beslut.
Jag menar att Sverige och andra länder i fortsättningen bör verka i en sådan
riktning att detta inte upprepas. Det undergräver nämligen förtroendet för
FN och dess säkerhetsråd.
Jag delar utrikesministerns uppfattning att det är av största vikt att alla
massförintelsevapen i Irak elimineras. Det handlar om säkerheten för hela
den regionen. Det har alldeles tydligt också varit problem för inspektörerna.
Efter att ha lyssnat till vad de säger, och då inte minst till Rolf Ekéus, utgår
jag från att det här åtminstone tills vidare är undanröjt.
Jag upprepar ännu en gång: Att sätta in kryssningsrobotar mot en kärnva-
penanläggning eller anläggning för kärnkraft är helt oförsvarligt. En hel re-
gion utsätts för mycket stora risker och faror, och inte heller det får före-
komma i fortsättningen.
Även på den punkten borde man från svensk sida ha sagt att detta inte är
acceptabelt, även om en annan uppfattning skulle förekomma om militära
medel. Jag anser inte att det är proportionerligt att vidta så drastiska åtgär-
der som ändå vidtagits på grund av de två frågor som var uppe till diskussion
och som kritiserades.
Anf. 11 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Låt mig säga att min slutsats är att bästa chansen att få fred
i regionen nu är att säkerhetsrådets resolutioner helt uppfylls.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på interpellation 1992/93:60 ont konventionen om inhumanavapen, m.m.
Anf. 12 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Margareta Viklund har frågat mig
-om regeringen kommer att ta kontakter med andra länder i FN för att få
till stånd en översynskonferens av konventionen om inhumana vapen och
därmed dess minprotokoll,
- om regeringen kan ställa till förfogande ytterligare ekonomiska, tekno-
logiska och personella resurser för minröjning i de värst drabbade länderna,
- om regeringen anser att Sverige har ett särskilt ansvar för minröjning i de
länder där svenska minor, och minor med svenska sprängämnen, fortfarande
utgör fara för civilbefolkningen och
- om regeringen på något sätt kommer att agera för ett internationellt ex-
portstopp av antipersonella minor.
Vad gäller frågan om Sverige är berett att verka för en konferens för att
se över 1981 års vapenkonvention vill jag säga att Sverige sedan många år
har verkat för just detta. Syftet är att täcka in nya vapenkategorier, vars an-
vändning bör förbjudas eller begränsas. Den tidigare folkrättsdelegationen
inom Utrikesdepartementet har tagit fram förslag som gäller laservapen och
sjöminor.
Delegationen har också noga följt utvecklingen beträffande landminor.
Detta arbete prioriteras också inom den sammanslagna nedrustnings- och
folkrättsdelegationen.
Under höstens generalförsamling i FN visade flera länder ett intresse för
att så snart som möjligt kalla in en konferens för att se över konventionen.
Frankrike nämnde i detta sammanhang särskilt minfrågan. Från svensk sida
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
interpellationer
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
interpellationer
10
avser vi att under våren låta våra folkrättsjurister konsultera med ett antal
huvudstäder för att få till stånd en FN-resolution under nästa generalförsam-
ling om att kalla in en översynskonferens. En sådan konferens skulle kunna
överväga nya regler om förbud eller begränsningar i användningen av såväl
land- som sjöminor, brandvapen och laservapen.
Beträffande minröjning i de värst drabbade länderna kan framhållas att
Sverige under de senaste åren deltagit i minröjningsprogram i Kambodja och
Afghanistan.
Jag kan vidare informera om att Röda korset i fjol erhöll 600 000 kr. från
SIDA för ett minröjningsprogram i Kambodja. Jag kan också nämna för
kammarens information att regeringen i dag har beslutat anslå 30 miljoner
kronor till Mozambique för minröjning.
I Afghanistan har Sverige stött FN:s Afghanistankoordinator, Unoca (Of-
fice of the Coordination of the United Nations Humanitarian and Economic
Assistance Programmes relating to Afghanistan). Unoca erhöll från Sverige
under budgetåret 1990/91 5 miljoner kronor. Under innevarande budgetår
har man erhållit ytterligare 5 miljoner kronor för minröjningsarbetet i
Afghanistan.
Vi anser att Unocas arbete är mycket viktigt och en förutsättning för ett
bra resultat av hjälparbetet särskilt vad gäller rehabilitering av flyktingar i
Afghanistan.
Frågan om ytterligare ekonomiskt stöd för minröjning avgörs i varje en-
skilt fall. Medel för minröjning i icke-programländer tas i så fall ur katastrof-
anslaget.
Sverige har begränsade möjligheter, vad gäller såväl teknologisk kompe-
tens som personell kapacitet, att bistå med minröjning under de speciella
förhållanden som råder i den typ av länder som det oftast är fråga om. Rege-
ringen välkomnar därför internationellt samarbete genom FN, varvid Sve-
rige är berett att bidra till finansiering.
Margareta Viklund har vidare frågat om regeringen anser att Sverige har
ett särskilt ansvar för minröjning i de länder där svenska minor, och minor
med svenska sprängämnen, fortfarande utgör fara för civilbefolkningen.
Det finns inte något dokumenterat fynd av någon svensk antipersonell
mina i något av de länder som anges i interpellationen. Antipersonella minor
har från Sverige endast exporterats till ett annat land - ett europeiskt land,
varifrån de inte vidareexporterats.
Det har i en rapport från Svenska freds- och skiljedomsföreningen påståtts
att svenska stridsvagnsminor påträffats i Afghanistan. Detta påstående för-
anledde Krigsmaterielinspektionen, KMI, att år 1991 fråga Unoca om orga-
nisationen i sitt minröjningsarbete funnit några svenska minor. I Unocas svar
den 17 december 1991 sägs att dess chef för minröjningen i Afghanistan, ef-
ter att ha kontaktat alla sina medarbetare i minröjningsprogrammet, medde-
lat att ”inget av Unocas organ eller dess arbetsgrupper någonsin påträffat
eller hört påståenden om att någon svensktillverkad mina använts i Afgha-
nistan”.
Det förhållandet att Sverige exporterar sprängmedel till ett begränsat an-
tal länder innebär inte att vi kan ta ansvar för försäljningen och använd-
ningen av produkter som tillverkas av sådant sprängmedel. Ansvaret för för-
säljningen av färdiga minor och annan ammunition åvilar det företag och det
land där denna tillverkning sker och inte underleverantörer av ingående
komponenter.
Margareta Viklund har slutligen frågat om Sveriges regering är beredd att
på något sätt agera för ett internationellt exportstopp av antipersonella mi-
nor. Vi är, som jag tidigare poängterat, beredda att verka för nya regler om
förbud eller begränsningar i användningen av bl.a. landminor. Om de kon-
sultationer och diskussioner som nu pågår visar att ett internationellt export-
stopp för antipersonella minor kan förväntas bli ett effektivt medel i en sådan
process är vi självklart beredda att agera för att få en sådan åtgärd till stånd.
Anf. 13 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Först ber jag att få tacka utrikesminister Margaretha af Ugg-
las för svaret på min interpellation. Jag är glad över de i många avseenden
positiva svar som utrikesministern har lämnat på frågor som det i praktiken
inte är så lätt att hantera. Det gäller oavsett om de avhandlas i sammanträ-
desrum där samtal om krig och fred förs eller i sådana sammanhang där man
får ta de yttersta konsekvenserna av i detta fall landminors placering, sprid-
ning och kamouflering. I praktiken handlar det om nöd, liv och död.
Dagens krig förs inte på slagfält och i mer eller mindre förutsedda former
utan drabbar tredje part, civilbefolkningen, på ett oerhört ohyggligt sätt.
Det är många gånger kvinnor och barn som inte bär vapen som drabbas. Jag
tänker bl.a. på de systematiska våldtäkterna i det forna Jugoslavien och på
alla antipersonella minor som finns spridda över hela världen och som den
här interpellationen handlar om.
Jag är glad över utrikesministerns information, löfte, om att Sverige skall
verka för att en översynskonferens om inhumana vapen kommer till stånd i
FN:s regi. Det vore bra om man vid den konferensen, som nämndes, också
kan besluta om nya regler med, helst, förbud mot användning av landminor
och också av brandvapen och laservapen. Naturligtvis gäller ett sådant för-
bud också sjöminor.
Vi i Sverige kan inte ensamma ta på oss eller lösa hela världens problem.
Men vi har möjligheter att på internationell nivå samarbeta med de flesta av
världens länder. Därför tycker jag att det är bra med regeringens öppning,
om jag tolkat svaret rätt, också mot ett utvidgat internationellt samarbete
genom FN när det gäller minröjning och teknologisk kompetens.
Min positiva syn på interpellationssvaret gäller också löftet om att Sverige,
utöver vad som redan i dag sker, skall bidra med ytterligare medel - det har
vi tydligen i dag redan gjort - för gemensamma och integrerade internatio-
nella satsningar när det gäller minröjning.
Beträffande svenska landminor i andra länder måste jag naturligtvis tro på
utrikesministerns ord att sådana minor inte förekommer där, även om beske-
det från KMI, som utrikesministern hänvisar till, gällde t.o.m. år 1991 - såle-
des inte vad som eventuellt kan ha konstaterats senare.
Men många frivilliga organisationer i olika länder har kommit med annan
information.
Om jag tolkar utrikesministerns ord rätt, medger utrikesministern åtmin-
stone att det kan förekomma svenska sprängämnen i landminor i andra län-
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
interpellationer
1** Riksdagens protokoll 1992193. Nr 64
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
interpellationer
12
der. Det är illa nog, tycker jag, även om vi inte juridiskt, folkrättsligt eller
på annat sätt kan ställas till svars för det. Det känns inte bra från moralisk
och etisk synpunkt.
Jag tycker också att det är bra att utrikesministern är beredd att verka för
exportstopp för antipersonella vapen.
Sammanfattningsvis är jag tacksam för de på många sätt positiva besked
som utrikesministern har lämnat i interpellationssvaret om planerade och
pågående aktiviteter för att minska och få bort de antipersonella minorna i
världen.
Landminor eller antipersonella minor är ett enormt problem i många delar
av världen. De slår hårt mot civilbefolkningen. De finns även kvar på fält,
åkrar, i skog och mark, och i hus hörde jag i går, efter det att fredsavtal har
slutits och hindrar på så sätt återuppbyggnad av krigshärjade områden. Vä-
gar och åkermark blir obrukbara, eller kan brukas bara till priset av fruktans-
värda lidanden. Några länder är i dag så infekterade av landminor att männi-
skor svälter, medan bördig åkermark ligger obrukbar omkring dem. Det är
fruktansvärt.
Antipersonella minor vållar ett oerhört lidande för miljoner människor i
tredje världens länder. Plastminor som ser ut som leksaker exploderar i hän-
derna på barn och kvinnor som samlar ved. Bönder som arbetar ute på fälten
förlorar armar och ben när minor helt utan förvarning exploderar. Detta är
ett oerhört allvarligt problem. Det vore humant att få stopp på det.
I dag uppskattar man att det finns över tio miljoner minor i Afghanistan,
kanske lika många i Kambodja och över en miljon i Somalia. I Nicaragua
beräknar man att det finns en mina per var trettionde invånare kvar i ter-
rängen. I Kuwait finns bortåt en miljon minor, för att nämna några exempel.
Det finns mängder även på andra håll i världen.
Det stora flertalet av dagens minor är inte heller utrustade med någon
form av självförstörande mekanism, som oskadliggör dem efter en viss tid.
De flesta är dessutom tillverkade av oförstörbart material, så de kan inte
förgöras av rost eller liknande angrepp. De blir kvar i marken med oförmins-
kad förmåga att explodera. Vad värre är, dagens massproducerade plastmi-
nor är svåra att upptäcka med minsökare.
Vi svenskar är kända för att vara ganska fredliga. Vårt land är en fredlig
nation. Vi agerar i många internationella sammanhang för fredens sak. Det
känns positivt. Det skulle vara bra om Sverige också i FN, och kanske även
i ESK, kan bli en spjutspets för ett arbete som syftar till att stoppa användan-
det av antipersonella vapen och att rensa världen från de vapnen. Men vi
måste också vara öppna för ett bilateralt arbete i detta sammanhang. Lyckas
vi med det som vi har diskuterat här, med det som står i det svar som jag har
fått, tror jag att vi har gjort ett bra arbete. Men det är ett tufft jobb.
Anf. 14 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag tycker att det var utmärkt att denna interpellation ställ-
des. Det var i stora stycken ett bra svar, som visade att Sverige agerar i de
här frågorna.
Man kan notera att de länder som drabbas av eländet med de antiperso-
nella minorna är u-länder. Förutom att de har drabbats av fattigdom och
krig, drabbas de även av minorna. Tillverkningen av minorna sker i huvud-
sak i i-länder.
Minorna är konstruerade så att de utlöses och exploderar även när små
barn trampar på dem eller handskas med dem. Det behövs ganska litet tryck
för att en del av dem skall explodera. Som Margareta Viklund sade kan split-
ter från de här minorna vara svårt att upptäcka med hjälp av röntgen.
Jag kan inte se att det finns någon som helst anledning att i krigssituationer
använda den här typen av minor. Därför är det enda rimliga att man inte
bara förbjuder export, utan att man också helt enkelt förbjuder tillverkning
och användning av de här minorna. Det borde vara den enda rimliga åtgär-
den i internationella sammanhang, liksom även för varje enskilt land.
I svaret ifrågasätts Freds- och skiljedomsföreningens påstående om
svenska minor i Afghanistan. Såvitt jag minns var det vid två tillfällen under
80-talet som ryska militärer informerade om att de hade hittat sådana minor.
Ambassadör Torsten Örn informerades också om detta. Här står uppgift mot
uppgift.
Bofors ingår i ett konsortium för att utveckla en ny generation minor till-
sammans med britterna. De kallas Mines in the Next Century. Enligt brit-
tiska uppgifter ingår här antipersonella minor som skall fungera som s.k.
scattering mines. De är avsedda att fällas från flygplan eller skjutas ut med
artilleri.
Jag tycker att det vore värdefullt att få klarhet om i vad mån svenska före-
tag, i det här fallet Bofors, medverkar i detta. Här står också uppgift mot
uppgit.
I slutet av interpellationssvaret sägs att om det visar sig att ett internatio-
nellt exportstopp för antipersonella minor förväntas bli effektivt, är vi be-
redda att agera för det. Man måste ändå förutsätta att man kan göra detta
stopp så effektivt som det någonsin går. En sådan här reservation behövs
inte. Det är klart att vi rätt upp och ner måste agera för ett exportstopp och
kanske även ett förbud mot tillverkning och användning. Varför inte besluta
om ett exportstopp för den här typen av minor från Sverige, om de eventuellt
förekommer?
Anf. 15 INGER KOCH (m):
Herr talman! Jag tänkte bara ta upp en enda sak i det svar som utrikesmi-
nistern har lämnat. Det är flyktingproblemet.
Flyktingproblemet är ett stort problem för världssamfundet, därför måste
vi göra allt för att underlätta för flyktingarna att återvända till sina hemlän-
der. Men minorna utgör ett stort bekymmer och är ett hinder i många fall.
Margareta Viklund har utförligt belyst just de problemen.
Nästan en tredjedel av flyktingarna i de pakistanska lägren har redan kun-
nat återvända till sitt land, Afghanistan. Minröjningen går emellertid mycket
sakta och är ett stort problem. FN:s generalsekreterare kommer därför i da-
garna att gå ut med en ny appell bland medlemsländerna för de afghanska
flyktingarna. Här betonar man särskilt minproblemet och vädjar om mer
pengar för minröjning. Syftet är naturligtvis att möjliggöra för de afghanska
flyktingarna att återvända snabbare.
Jag hoppas att regeringen kommer att se positivt på denna vädjan. Jag
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
5var på
interpellationer
13
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
interpellationer
14
noterar utrikesministerns positiva besked om Mozambique. Det är gläd-
jande, för även där är problemen stora. Jag hoppas som sagt att så små-
ningom få ett positivt besked även om insatserna i Afghanistan på det här
området.
Anf. 16 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag instämmer i det de tidigare talarna har sagt om att detta
är en mycket viktig fråga. Jag är också mycket tacksam för att vi får ett så
positivt svar här i kammaren, och att Sverige verkligen försöker agera på
detta område.
Minor är ett gissel för väldigt många människor ute i världen. De har tidi-
gare varit drabbade av krig, och när kriget äntligen tar slut kvarstår minorna.
Ingen vet riktigt var de befinner sig.
Utrikesministern säger att Sverige har begränsade möjligheter i fråga om
teknologisk kompetens att bistå med minröjning. Jag tycker att det är märk-
ligt. När man utvecklar så sofistikerade vapen, borde man också ha en mer
sofistikerad minröjning, så att man verkligen kan röja undan dessa minor.
Jag tycker att det borde finnas samma intresse för att göra sig av med mi-
norna som det finns för att döda människor. Hur det skall gå till vet jag inte.
Men man borde stimulera utveckling av teknologi för att röja undan mi-
norna.
Olika länder har nämnts. Jag har själv varit i Kurdistan. I den irakiska
delen finns också dessa problem. Där ligger fortfarande mängder av minor,
och de är ett gissel för civilbefolkningen.
Jag tycker att det är väldigt bra att Sverige arbetar för att få till stånd en
översynskonferens under FN:s beskydd där man tar upp det här med inhu-
manavapen. Då skulle jag vilja ta upp en litet annorlunda fråga. Det gäller
plastkulor, som ju inte är registrerade som inhumana vapen. Den här frågan
har jag tagit upp någon gång tidigare med en tidigare utrikesminister. Man
har sagt att det är svårt. Men om det nu blir en översynskonferens, borde
man också ta upp frågan om plastkulorna, för de är inga humana vapen. Det
är framför allt barn som drabbas av sådana. De används både av England
mot befolkningen i Nordirland och av Israel mot palestinier. Människor har
dött av dessa kulor. De är avsedda som kravallvapen som egentligen inte
skall skjutas över knähöjd. Så är inte fallet, utan de används faktiskt direkt
mot befolkning, vilket medför stora skador och som sagt dödsfall.
Om en konferens kommer till stånd, tycker jag att det vore bra om man
också tog upp frågan om förbud mot eller begränsningar i användningen av
plastkulor.
Anf. 17 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag tycker att interpellanten Margareta Viklund i sitt inlägg
väl beskrev krigets fasansfulla efterbörd, som dessa minor representerar. Jag
tycker att det är en maning till gemensamma ansträngningar för att få till
stånd dels en översynskonferens, dels internationella regler avseende förbud
mot eller begränsningar i användningen av minor.
Ett antal konkreta frågor har ställts till mig som jag skall försöka att be-
svara. En handlade om Unoca, som gav oss besked i december 1991 om si-
tuationen i Afghanistan. Unoca har enligt beskedet åtagit sig att i fortsätt-
ningen hålla frågan aktuell och återkomma till svenska regeringen om man
finner några svenska minor. Det är alltså ett åtagande att hålla oss underrät-
tade. Vi har inte fått någon rapport om att svenska minor skulle ha påträf-
fats.
Sedan till Ingela Mårtenssons fråga. Vad jag egentligen ville säga i mitt
svarvar att Sverige inte självt som nation kan åta sig minröjning på alla olika
ställen. Det vore fel, därför att minröjning är ett väldigt komplicerat och
tidsödande arbete som måste göras i nära samverkan med befintlig lokalbe-
folkning. Själva minröjningen utförs kanske bättre av andra i nationell regi.
Däremot bidrar Sverige, som jag redovisade i svaret, finansiellt till minröj-
ningen. Vi skulle gärna vilja se att internationella organ som FN och Röda
korset fick en större roll vad gäller minröjningen.
Bengt Hurtig frågade mig om en uppgift om att Bofors skulle vara engage-
rat i något projekt som heter Mines in the Next Century. Jag har just fått
uppgiften från den sakkunnige att något svenskt deltagande i detta för närva-
rande inte sker. Man kan väl också konstatera att om Sverige och andra län-
der lyckas få till stånd en internationell konvention om förbud mot eller be-
gränsningar i användningen av minor är det någonting som också kommer
att omfatta svenska tillverkare av sådana.
Jag vill ändå föra in den synpunkten i debatten - jag tror att den är viktig
för oss svenskar - att vi måste komma ihåg att minor också används defen-
sivt, stridsvagnsminor osv. Vi vet att minor när det gäller försvaret av norra
Sverige - det är Bengt Hurtig säkert väl medveten om - spelar en väsentlig
roll för arméns möjligheter att hejda ett fientligt anfall. Vi får inte glömma
bort den sidan av saken.
Anf. 18 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag tycker att det är litet märkligt att Unocas organ och dess
arbetsgrupp aldrig har hört påståendet om att en svensktillverkad mina an-
vänts i Afghanistan. Jag måste säga att jag, utan att ha varit involverad i en
sådan arbetsgrupp, faktiskt hört och läst om det. Det var någon gång i mitten
av 8O-talet som sådana uppgifter förekom.
Jag är inte motståndare till att man använder stridsvagnsminor, de kan be-
hövas i norra Sverige. Men nu talar vi om antipersonella minor. Om Sverige
inte tillverkar eller exporterar den typen av minor, kan det väl inte heller
innebära några större problem att förbjuda dem i Sverige?
Anf. 19 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag vet inte om Unoca har hört påståendet; det lär man ha
gjort, eftersom man fick en förfrågan från svenska myndigheter om hur det
stod till och sedan gick ut med en förfrågan till sina egna minröjare i Afgha-
nistan. Vi har inte fått något besked om svenska minor har påträffats. Det
är sakförhållandet.
Låt oss nu försöka arbeta vidare med att få en översynskonferens och in-
ternationella regler. Jag tror att det är den rätta vägen, förutom att hjälpa
till i minröjningsarbetet.
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Svar på
in terpella tioner
15
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
16
AjourneringPå förslag av andre vice talmannen beslöt kammaren kl. 12.56 att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 14.30, då frågestunden skulle börja.
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.
7 § Muntliga frågor till regeringenAnf. 20 TALMANNEN:
Jag hälsar statsminister Carl Bildt, arbetsmarknadsminister Börje Hörn-
lund, statsrådet Alf Svensson, finansminister Anne Wibble och näringsmi-
nister Per Westerberg välkomna till denna månads frågestund.
Statsministern besvarar övergripande allmänpolitiska frågor. Frågorna till
övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom regeringen.
Får jag erinra om att frågorna skall vara korta och helst bestå av endast ett
par meningar.
Jag får också erinra de ärade ledamöterna om vikten av att vänta på att
mikrofonerna blir inkopplade innan frågorna ställs.
Avdragsrätt för reparationer
Anf. 21 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till finansministern med utgång-
punkt från att det finns en del motioner om avdragsrätten för reparationer,
i samband med att man försöker lösa en del av problemen med byggsyssel-
sättningen.
Anser finansministern att det stämmer överens med den skatteomläggning
som man gjort upp om?
Anf. 22 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Det gläder mig att Lennart Nilsson månar om skatterefor-
men. Det skulle vara bra om han gjorde det i mera grundläggande frågor vad
gäller inkomstskattens utseende.
Jag tycker att det är angeläget att man har en politik gentemot ombygg-
nadsverksamheten som utnyttjar dagens lediga resurser så, att man får en
tidigareläggning av en hel del aktivitet. Det pågår många diskussioner i detta
syfte. Det förslag Lennart Nilsson nämner är ett av dem som diskuteras.
Betygsutredningens förslag
Anf. 23 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! I måndags meddelade statsministern att Betygsberedningens
förslag skall omarbetas från grunden. I tisdags fick vi höra av skolministern
att det inte blir någon ny betygsberedning.
Därför måste jag fråga statsministern om besked: Blir det en ny betygsbe-
redning?
Anf. 24 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Nej. Vad jag har sagt är, att med anledning av de remissvar
som kommit in och den kritik som riktats mot de konkreta förslag Betygsut-
redningen lagt fram sker nu en omarbetning av förslaget. Denna omarbet-
ning sker inom regeringskansliet. Förslag kommer att läggas på riksdagens
bord enligt den tidsplan som är meddelad i propositionsförteckningen.
Anf. 25 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Statsministern sade verkligen att det skulle göras en grundlig
omarbetning av Betygsberedningens förslag. Det ges minsann ingen större
klarhet från regeringen i denna fråga. Det tycker jag är beklagligt.
Det finns så många människor - elever, lärare, föräldrar - som är mycket
intresserade av denna fråga och tycker den är viktig. Det får inte vara så att
regeringen sprider oklarhet. Vi måste få veta vilken handläggning som skall
ske. Det är mycket viktigt för många människor i Sverige.
Anf. 26 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det är en självklarhet att så är fallet. Men det ligger också i
sakens natur, att när en utredning har presenterat ett förslag och när remiss-
svaren har kommit in skall man inom regeringskansliet göra en bearbetning
av detta.
På grundval av de synpunkter som har kommit in finns det anledning att
göra en omarbetning på ett antal olika punkter. Att denna omarbetning sker
med grundlighet är för mig en självklarhet. Vi arbetar grundligt i denna rege-
ring.
Vad gäller utgångspunkterna för denna omarbetning är det tre principer
som är oerhört viktiga.
Först och främst behöver vi ett nytt betygssystem. Det nuvarande fungerar
inte. Det har inte förankring hos lärare, inte hos elever och inte i verklighe-
ten.
Vi skall ha ett betygssystem som mäter kunskaper - vad man kan och inte
kan, inte hur man förhåller sig till andra.
Sedan skall vi ha ett betygssystem som ger utrymme för fler betygssteg än
vad som nu är fallet. Då får vi ett bättre och mer rättvist betygssystem, som
är en del av arbetet med att successivt skapa Europas bästa skola. Detta ar-
bete bedrivs med stor grundlighet.
Miljöministerns uttalande i dansk TV
Anf. 27 THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Energiminister Olof Johansson har i en dansk intervju sagt att
Danmark bör förhala byggandet av Öresundsbron så länge inte Barsebäcks-
verket har stängts.
Olof Johansson har sedermera till TT sagt att det hela var ett skämt.
Jag har två frågor till statsministern:
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
17
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
1. Tycker statsministern att det är lämpligt att Sveriges energiminister
skämtar om människors oro för kärnkraften?
2. Hoppas möjligen statsministern att Olof Johanssons uttalade motstånd
mot det kommunala skattestoppet också är ett skämt?
Anf. 28 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt mig säga till Thage G Peterson - jag har haft synpunkter
på denna fråga tidigare - att jag bara vill uttrycka den allmänna förhopp-
ningen att skämt inte blir det dominerande inslaget i förbindelserna mellan
Sverige och Danmark. Ett och annat åt ömsesidigt håll kan väl vara litet upp-
piggande, men det får inte bli så att hela relationen reduceras till skämt.
När detta är sagt vill jag gärna tillägga att Thage G Petersons referat av
vad Olof Johansson har sagt inte är riktigt korrekt. Att det fanns en skämt-
sam, finurlig underton i en del av svaren är alldeles riktigt. Det tycker jag
inte skadar, men det får inte bli det dominerande inslaget i relationen.
Den andra frågan rör egentligen ett helt annat ämne. För att inte ytterli-
gare förlänga debatten kan jag i korthet svara: Nej.
Anf. 29 THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Referatet är korrekt. Uttalandet av Olof Johansson är värre
än så. Han rekommenderade danska regeringen att använda Öresundsför-
bindelsen som en politisk press mot den regering som han själv tillhör.
Statsministerns svar är något oklart, och jag måste faktiskt fråga: Betyder
detta att statsministern och regeringen står bakom Olof Johanssons danska
uttalanden? Svaret bör kunna ges som ja eller nej.
Anf. 30 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Skämt låter sig inte alltid recenseras i så enkla begrepp som
Thage G Peterson tror.
Vad jag reagerade mot var Thage G Petersons referat av Olof Johanssons
uttalande, när Thage G Peterson säger att Olof Johansson har skämtat med
människors oro inför kärnkraften.
Det har han inte gjort i den utskrift som även jag har sett. Vad som där
diskuteras är framför allt Öresundsförbindelsen. Sedan anknyts till en
skämtverksamhet vad gäller Barsebäck som inte har inletts av den svenska
regeringen.
I fråga om Öresundsförbindelsen har den svenska regeringen en mycket
tydlig politik. Vi har ett avtal som är ingånget med Danmark. Detta respek-
terar vi. I detta ingår en miljöprövning. Det pågår nu ett arbete med den.
Koncessionsnämnden kommer med sitt utlåtande inom kort. Därefter sker
en prövning av en internationell expertpanel under april. Sedan väntar vi
på att Vattendomstolen skall komma med sitt utlåtande, någon gång under
sommaren.
Det är detta det handlar om.
18
Kapitalförsörjningen
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Anf. 31 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Fru talman! Jag har en fråga till finansministern. Hon har börjat tala om
problemen med räntemarginalerna. Ett annat problem är kapitalförsörj-
ningen.
Min fråga är: Hur ser finansministern på kapitalförsörjningen i framtiden?
Anf. 32 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Frågan om kapitalförsörjningen är oerhört viktig, och det är
bl.a. för att den skall fungera väl som regeringen gör betydelsefulla och om-
fattande insatser inom banksystemet. Vi måste upprätthålla möjligheterna
för banksystemet att tillgodose näringslivets berättigade anspråk inom kapi-
talförsörjningen.
Låt mig också nämna det beslut som riksdagen har fattat om riskkapitalbo-
lag, som har sin roll att spela i samband med kapitalförsörjningen.
Krisuppgörelsens fördelningspolitiska effekter
Anf. 33 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Enligt färska beräkningar från Konsumentverket innebär hös-
tens krispaket för i år att en höginkomsttagarfamilj med två försörjare och
två barn med 45 000 kr i sammantagen månadsinkomst förlorar ungefär 2 %
av sin bruttoinkomst. En låginkomsttagarfamilj, också med två försörjare
och två barn, som har 23 000 kr i sammantagen månadsinkomst förlorar 4 %,
dvs. dubbelt så mycket, av sin månadsinkomst.
Jag vill veta om regeringen anser att det här är rimligt, och om inte, vad
man tänker göra för att se till att de beslut som vi fattar nu i vår inte får
liknande skeva fördelningspolitiska effekter. Jag frågar statsministern eller
finansministern.
Anf. 34 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag har inte sett de beräkningarna, och det har inte heller fi-
nansministern gjort. Man får alltså titta litet på beräkningsunderlaget.
Krisuppgörelserna konstruerades för att uppnå framför allt mera långsik-
tiga mål, vilka var att försöka få bort det strukturella underskottet i de of-
fentliga finanserna, för att bereda vägen för successivt lägre ränta och på det
sättet få fram investeringar och se till att vi kan återvända till någon typ av
full sysselsättning under de närmaste åren.
Om vi tittar på olika fördelningspolitiska studier, finner vi att det nog inte
är någonting som slår så snett som arbetslösheten. Att bekämpa arbetslöshe-
ten med denna typ av ekonomisk politik är, från alla tänkbara utgångspunk-
ter, en långsiktigt riktig fördelningspolitik.
Anf. 35 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Statsministern och jag är helt överens om det, men om man
vill bekämpa arbetslösheten kan jag inte förstå varför det är långsiktigt rim-
Muntliga frågor till
regeringen
19
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
ligt att göra en given nedskärning så snett fördelad som Konsumentverkets
utredning visar att de här krispaketen är.
Vi är alltså helt överens om att vi skall minska budgetunderskottet och
bekämpa arbetslösheten, men det finns ingen rimlig anledning att det skall
fördelas på ett sådant sätt att de som har de lägsta inkomsterna får bära de
största bördorna.
Anf. 36 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det är utmärkt att vi är överens om att bekämpning av bud-
getunderskottet, främst genom besparingar i de offentliga utgifterna, är ett
verksamt instrument för att vi åtminstone långsiktigt skall kunna se till att
återupprätta full sysselsättning. Om vi har den gemensamma basen, finns det
åtskilligt som vi kan göra gemensamt i riksdagen.
Jag kan inte ta ställning till dessa kalkyler, då jag inte har sett dem. Kalky-
ler kan göras på olika sätt, med olika antaganden och ge olika resultat. Men
jag vill upprepa, att när krispaketen kom till var de framför allt inriktade
på att uppnå den långsiktiga effekten, dvs. en möjlighet till återgång till full
sysselsättning. Den är positiv för alla.
A-kasseersättning till anhöriga till egenföretagare
Anf. 37 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsministern. Vi nås ständigt
av signaler om att anhöriga till företagare vägras A-kassa trots att de haft
anställning utanför företaget och betalat till A-kassan, kanske under många
år. Enligt vad jag förstår, finns det inget lagligt stöd för ett sådant agerande,
och ändå sker det.
Jag skulle vilja ha ett klargörande från arbetsmarknadsministern just på
den här punkten, att det inte skall vara så.
Anf. 38 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det finns en hel del problem i dagens arbetslöshetsförsäkring.
Det gäller både egenföretagare och anhöriga till egenföretagare som är an-
ställda i familjeföretag. Det gäller också dem som vill ta kortvariga arbeten
på arbetsmarknaden under en arbetslöshetsperiod osv. Det största proble-
met är finansieringen.
Jag kommer att få ett förslag från en utredningsman, som har kontakt med
arbetsmarknadens parter. Förslaget kommer i månadsskiftet mars-april. Jag
har för kännedom sänt över en del av de många brev som kommer till mig i
denna fråga, så jag vet att den kommer att noga beaktas både av parterna
och naturligtvis av utredningsmannen, som skall lägga fram förslaget.
Dessutom vill jag säga att anhöriga till egenföretagare självfallet skall be-
handlas rättvist, efter de regler som just nu gäller.
Statligt ägande av försvarsindustrin
Anf. 39 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till näringsministern. Jag läste i
tidningen att regeringens representant hade haft kontakt med Indien angå-
ende vapenaffärer och att man då hade framhävt det positiva att försvarsin-
dustrin nu var statligt ägd.
Jag undrar om det är näringsministerns åsikt att försvarsindustrin bör vara
statligt ägd.
Anf. 40 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Svaret är nej. Vi anser inte att det finns behov av att försvars-
industrin är statligt ägd. Tvärtom finns det när det gäller Celsius Industrier
mycket starka motiv för att detta bolag är marknadsnoterat, för att det skall
kunna delta i den omfattande omstrukturering av såväl svensk som euro-
peisk försvarsindustri som nu går mycket snabbt. Om företaget inte är mark-
nadsnoterat och därmed delvis privatägt, har man i praktiken icke möjlighet
att delta i den omstruktureringen.
Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna
Anf. 41 BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! Ett av de viktigaste inslagen i höstens krisuppgörelser var
överenskommelsen om att reformera sjuk- och arbetsskadeförsäkringen och
att detta arbete skall beredas av en parlamentarisk beredning för att ge erfor-
derlig bredd också i det framtida genomförandet.
Min fråga till statsministern är: Anser statsministern, mot bakgrund av det
samhällsekonomiska läget, att det är viktigt att detta arbete kommer i gång?
Anf. 42 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Ja, det är självfallet viktigt, inte minst mot bakgrund av att
detta är en relativt omfattande beredningsverksamhet, där det finns åtskil-
liga frågetecken som måste rätas ut. Det är någonting som skall sättas i sjön,
om uttrycket tillåts, från mitten av 1990-talet, men det hindrar inte att vi be-
höver rejält med beredningstid för att titta på de olika aspekterna av detta.
Svaret är alltså entydigt ja.
Anf. 43 BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! Jag har en följdfråga. Kan statsministern tala om varför det
har dröjt fem månader utan att något har hänt? Ingen kontakt har tagits med
oss. Vi har inte fått något bud om att det skall ske. Vad beror det på att det
har dröjt så länge?
Anf. 44 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Visst har det tagits kontakt. Vi har löpande kontakter inom
ramen för olika typer av samrådsförfarande, och tidtabellen för samrådet i
de här sammanhangen har berörts. Om jag inte missminner mig, togs denna
fråga uppe här i kammaren i samband med att socialministern hade möjlig-
het att yttra sig i dessa frågor för bara några veckor sedan.
Det är också ett beredningsarbete på gång när det gäller de konkreta di-
rektiven, och de kommer att bli föremål för sedvanligt samråd med Social-
demokraterna innan beredningen tillsätts.
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
21
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
22
Anf. 45 BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! Vi skickade redan före jul in förslag, som vi ännu inte har fått
någon som helst respons på. I torsdags sade socialministern att vi inom kort
äntligen skulle ha kontakt. Det skulle vara intressant att höra statsministern
uttolka uttrycket ”inom kort”.
Anf. 46 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det vore mig främmande att försöka tolka socialministern i
alla detaljer, men kontakt kommer att tas inom kort. Det papper som skall
bli föremål för samråd såg jag för någon dag sedan, så det kan bara vara fråga
om ”inom kort”.
Kollektiv bestraffning av kommuner
Anf. 47 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Jag läste i tidningen i dag att Finansdepartementet har en idé
om statlig reglering av kommunernas skatteutrymme, efter det att det kom-
munala skattestoppet har hävts. Idén går ut på att se kommunerna som kol-
lektiv och i praktiken inte längre som självständiga kommuner.
Med anledning av det här vill jag fråga finansministern om hon har för
avsikt att lägga fram förslag om statliga kollektiva bestraffningsåtgärder,
som drabbar hela kommunsektorn, om någon kommun har varit olydig.
Anf. 48 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Jag tycker att det är oerhört viktigt att diskutera hur det sam-
hällsekonomiska utrymmet och den kommunala verksamheten skall gå att
förena även efter det att det kommunala skattestoppet tas bort. Det är därför
en mycket väsentlig frågeställning hur man skall hantera detta.
Jag tillhör inte dem som tror att en kollektiv bestraffning är det mest ange-
lägna. Det är ett förslag som har förts fram i debatten, och det är viktigt att
man bereder alla de underlag som finns med. Jag tror att det är mera rimligt
att man hittar någon annan teknik för att förmå den kommunala sektorn att
ta litet mera gemensam hänsyn till andra delar av kommunsektorn och öv-
riga delar av samhällsekonomin utan någon form av kollektiv bestraffning.
Det är inte helt enkelt att hitta en sådan teknik, vilket Dan Ericsson i Kol-
mården säkert vet. Finansdepartementet arbetar med flera andra tekniker
än den som åberopas i frågan.
Personalinskränkningar i försvaret
Anf. 49 BRITT BOHLIN (s):
Fru talman! Min fråga riktar sig till arbetsmarknadsministern.
Försvarsministern har nyligen gett armén klartecken att skicka ut 900 civil-
anställda i försvaret i arbetslöshet och i stället ersätta dem med värnpliktiga.
Pliktutredningen som nyss har gjort färdigt sitt uppdrag har sett över den här
frågan och kommit fram till att det inte leder till någon samhällsekonomisk
vinst och att det inte heller är viktigt från försvarssynpunkt att genomföra
detta. Anser arbetsmarknadsministern att det är en rimlig åtgärd? Avser ar-
betsmarknadsministern att ge sitt stöd till vårt förslag, som innebär att dessa
900 civilanställda kan behålla sitt jobb?
Anf. 50 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det måste pågå ett rationaliseringsarbete i försvaret. Försva-
ret har fått sina ramar, och det skall räcka till bra vapen, ett antal försvarscn-
heter osv. Det går således inte att ha kvar folk som på sikt inte skall finnas
kvar. Mycket har också kommit vid fel tidpunkt. Tänk om t.ex. produktivi-
tetsarbetet skulle ha gått med den fart det går i dag under överhettningsåren
på 1980-talet, när företag och andra sökte folk. Nu har vi en bekymmersam
situation. Men om dessa 900 skall gå över till andra åtgärder, behöver det
inte vara fel att inskolning till andra åtgärder påbörjas nu.
Jag kan inte kommentera exakt vad som är rätt och fel. Jag vill dock un-
derstryka kraftigt att det vidtas en serie åtgärder. Parterna tar nu ett mycket-
stort ansvar för 1993 och 1994, som medför att samhället som sådant snarast
återgår till en fullgod ordinarie arbetsmarknad.
Den aviserade kretsloppspropositionen
Anf. 51 MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Min fråga riktar sig till statsministern.
Regeringen har sedan länge utlovat en kretsloppsproposition. Det var från
början meningen att den skulle komma den 18 december, men så blev det
inte. Senare har miljöministern utlovat den till månadsskiftet januari/feb-
ruari. Så blev det inte heller. Det har blivit en lagrådsremiss. Enligt Dagens
Nyheter i dag har detta förslag tydligen fastnat, inte bara hos lagrådet utan
också i regeringen. Eftersom detta var ett stort nummer - inte minst från
Centerpartiets sida, och förmodligen från hela regeringen - vill jag fråga när
den utlovade kretsloppspropositionen kommer. Vad är anledningen till att
det inte går att få fram ett förslag i regeringen?
Anf. 52 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka Margareta Winberg, eftersom den ger mig
möjlighet att reda upp en del av de konstigheter som man ibland läser om i
tidningarna. Det gäller t.ex. Dagens Nyheter, som i dag tar upp denna fråga.
Sakläget är att vad som utlovades och levererades före jul var en lagrådsre-
miss. Margareta Winberg säger att det blev en lagrådsremiss. Men det är
faktiskt så att det skulle bli en lagrådsremiss. Det rör sig om en komplicerad
och viktig lagstiftning, som skall gå till Lagrådet. Den har varit där, och det
har inkommit synpunkter från Lagrådet. De är i allt väsentligt grundligt be-
redda i regeringskansliet.
Nu pågår en mycket viktig process, dvs. en förhandlingskontakt mellan
regeringskansliet, Miljödepartementet och handelns organisationer om hu-
ruvida det är möjligt att åstadkomma ett frivilligt system när det gäller åter-
lämning och återanvändning av nickel-kadmiumbatterier eller om vi skall gå
direkt på det som regeringen annars kommer att gå på, nämligen ett system
med en avgift för att säkerställa detta. Detta är hela den idé som kretslopps-
propositionen är uppbyggd på. Vi skall återfå återanvändning.
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
23
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
Detta är ett genuint systemskifte, så till vida var det rätt i tidningen. Det
finns en trappa av olika typer av åtgärder. Vi är beredda att vidta hårdare
och hårdare åtgärder om vi inte uppnår resultat. Men vi strävar efter att
uppnå resultat med mjuka åtgärder. Därför är det mycket viktigt - låt mig
gärna använda detta tillfälle för att sätta litet press på handeln - att det sker
framsteg vid de samtal som nu sker mellan Miljödepartementet och handeln
om ett fungerande återvinningssystem för nickel-kadmiumbatterier. Går
inte det, kommer regeringen att lägga fram propositionen med den batte-
riavgift som ursprungligen var förutsedd. Dessa förhandlingar har pågått i
drygt en vecka. De kan pågå ett tag till. Det viktiga är inte tidsplanen. Det
viktiga är faktiskt resultatet. Här åstadkommer vi ett systemskifte till förmån
för en kretsloppsanpassad miljöpolitik.
Anf. 53 MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Skall jag då uppfatta det så att problemet är nickel-kadmium-
batterierna och inte de 75 % tidningspapper, 60 % plast och 90 % returglas
som också tycks ingå i lagrådsremissen?
Hur lång tid är ”ett tag till”?
Anf. 54 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Den sista frågan kan jag inte riktigt svara på, eftersom det rör
sig om en förhandlingsprocess som nu pågår. Men det skall inte ta så lång
tid. Vi tänker inte låta oss fördröjas alltför länge. Men jag vill säga att det är
resultatet som är det viktiga. Om vi kan uppnå ett bra resultat i förhandling-
arna med handelns organisationer, som innebär att de är beredda att åtaga
sig ett fungerande återanvändningssystem utan att det behövs avgifter, är det
bra. Det är bra från miljöpolitisk synpunkt och från alla tänkbara utgångs-
punkter. Det skall inte falla på någon tidsmässig stupstock. Tidsmarginalen
är dock inte oändlig. Det rör sig om någon vecka eller så i förhandlingarna,
utgår jag ifrån.
När det gäller de övriga punkterna, utan att jag hängde med i alla Marga-
reta Winbergs procentsatser, vill jag säga att denna fråga är den mest ”ut-
stående”. Den är viktig, och jag hoppas att vi skall uppnå en lösning i de
förhandlingar som nu pågår med handelns organisation. Jag tackar för möj-
ligheten att reda ut en del konstigheter i massmedia.
Allmänhetens förtroende för SIDA
Anf. 55 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Biståndsministern har här tidigare i kammaren uttalat sitt för-
troende för SIDA som en effektiv biståndsmyndighet. Det har skett efter
den mycket onyanserade kritik som har riktats mot verket. Min fråga är vad
biståndsministern ämnar göra för att återupprätta allmänhetens förtroende
för SIDA och därmed för biståndet.
Anf. 56 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag har mycket svårt att tro att allmänhetens förtroende för
biståndet skulle stå och falla med en serie artiklar i tidningen Expressen. Det
finns åtskilliga artiklar i annan press som har gått i en annan riktning.
Jag utgår ifrån att riksdagsledamöter som tycker att vi skall fortsätta med
biståndet - jag vet att det är de allra flesta - hjälper till att förmedla kunskap
om de många projekt som är utomordentligt lyckade. Det finns en tendens
till att det är de projekt som inte är så bra som det ständigt flaggas för i
media. Folk kan därför få för sig att många projekt inte lyckas.
Som Lena Hjelm-Wallén och vi andra vet så utomordentligt väl så miss-
lyckas en del projekt i Svea rike och en del i u-länder. Men på det hela taget
har vi utifrån OECD:s organisation DAC, som bedömer bistånd, fått ett
mycket gott betyg för vårt svenska bistånd.
Sanktionerna mot Sydafrika
Anf. 57 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern angående Sydafrika-
sanktionerna, särskilt mot bakgrund av den sysselsättningssituation som vi i
Sverige upplever. När näringsutskottet besökte Kommerskollegium fick vi
information om att ett hundratal ärenden ligger och väntar på besked om
dispens. Det gäller både stora och små företag.
Dessutom finns det åtskilliga företag i Sverige som väntar på ett besked i
denna fråga och som inte har sökt dispens. Detta betyder att det skulle
kunna skapas arbetstillfällen i Sverige när denna fråga löses.
Konflikten i Sydafrika i dag står inte mellan vit och svart. Den står mellan
svart och svart. Demokratiseringsprocessen är i gång. När kan vi se ett för-
slag om upphävande av sanktionerna mot Sydafrika?
Anf. 58 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag har fått en interpellation från Hans Göran Franck i detta
ämne. Jag skall försöka besvara interpellationen så snabbt som möjligt.
Det är regeringens förhoppning att sanktionerna skall kunna upphävas så
snabbt som det över huvud taget är möjligt. Riksdagen har bundit upphävan-
det av sanktionerna till vissa förändringar som måste äga rum i Sydafrika.
De förändringarna rycker nu allt närmare.
Den överenskommelse som av allt att döma har ingåtts mellan ANC:s och
regeringens förhandlingsdelegationer i slutet av förra veckan välkomnas av
oss. Detta innebär att marken har börjat beredas för ett snabbt och fullstän-
digt avskaffande av de svenska sanktionerna. Det här är framför allt kopplat
till utvecklingen i Sydafrika, inte det svenska arbetsmarknadsläget. Men när
vi når dit fram - och alla hoppas vi ju att det skall gå så snabbt som möjligt -
blir det också positiva effekter för sysselsättningen i Sverige.
Telis fabrik i Vänersborg
Anf. 59 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Televerket planerar att lägga ned Telis fabrik i Vänersborg.
Nedläggningen planeras trots att företaget går med vinst och har utvecklings-
möjligheter. En sådan nedläggning innebär således att över 500 personer blir
arbetslösa i onödan i en redan hårt drabbad region. Därför har de anställda,
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
25
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
representanter för kommunen, landshövdingen osv. vädjat till regeringen att
stoppa nedläggningen.
Tänker statsministern medverka till att stoppa nedläggningen av Telis fa-
brik i Vänersborg?
Anf. 60 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag är tacksam för förtroendet att svara på alla frågor.
Som den svenska konstitutionen är upplagd skall statsministern inte in-
gripa i enskilda företags beslut. Däremot har jag erfarit att kommunika-
tionsministern - som är något närmare denna del av den offentliga verksam-
heten än vad jag är - har varit på plats och talat med de anställda. De besked
som han har gett på den punkten gäller.
Anf. 61 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Jag beklagar att svaret inte var mer positivt. Hela fyrstadsre-
gionen håller på att förblöda. Det är viktigt att säga att regeringen i sin helhet
har ett ansvar som ägare för att staten inte förvärrar situationen ytterligare
genom att lägga ned Teli.
Jag vädjar än en gång till statsministern att medverka till att stoppa ned-
läggningen av Teli i Vänersborg.
Anf. 62 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Denna vädjan framförs i fullt medvetande om att ingen rege-
ring i detta land kan ingripa aktivt i företags beslut. Det är en oberoende
styrelse som fattar dessa beslut. Så måste det vara, och så skall det vara.
Sedan kan vi ha synpunkter och känna ansvar för de arbetsmarknadspoli-
tiska konsekvenserna. Kommunikationsministern har varit på plats och talat
med företrädare för de anställda. Men att hävda att regeringen skall ingripa
gentemot det ena eller det andra företaget är tyvärr att bygga en politik på
illusioner. Sådant skall man inte inge människor förhoppningar om.
Ungdomspraktikplatsema
Anf. 63 MARTIN NILSSON (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till arbetsmarknadsministern
angående de rapporter som har kommit från AMS om de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna och de s.k. förlorade jobben. Det har kommit en rap-
port om att 12 000 jobb har försvunnit. Det går att diskutera vad orsakerna
till detta är. Men helt klart är att det finns en risk att olika arbetsmarknads-
politiska åtgärder leder till en situation där det blir mer lönsamt för företag
att anställa folk inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ett så-
dant system är helt uppenbart ungdomspraktikplatsema. Företag betalar där
inte någon ersättning för att ha folk anställda under denna utbildningsform.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att undvika att arbetsmark-
nadspolitiska insatser används som ett instrument för att plocka bort jobb i
stället för att skapa bättre möjligheter till framtida jobb?
26
Anf. 64 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna når 6 % av ar-
betskraften framåt våren, är det inte till 100 % så att det inte ger små följd-
verkningar här och där.
Innan ungdomspraktikplatsema infördes prövade vi att dela lönekostna-
derna mellan företag och staten. Det ledde till att alla som då hade garantier
gick in i primärkommunerna. Företagen tog i stort sett ingenting.
Nu finns det 90 000 ungdomar ute på ungdomspraktik. Två tredjedelar
finns i näringslivet. Där skapas de nya jobben. En tredjedel av ungdomarna
finns i den offentliga verksamheten. Det här är positiva siffror.
Det är inte lätt att veta vad som är rätt och fel i rapporten från Arbets-
marknadsverket. Jag kommer över huvud taget att mycket noga gå igenom
allt som rör arbetsmarknaden med Arbetsmarknadsverkets ledning innan
kompletteringspropositionen läggs fram för riksdagen i vår.
Försvarsprisindex
Anf. 65 STURE ERICSON (s):
Fru talman! Finansministern sade i december i riksdagen att ingen skulle
tillåtas kompensera sig för kronans depreciering. Nu anpassas basbeloppet
för pensionärer osv. Men försvarsprisindex justeras inte. Tänker finansmi-
nistern ta initiativ till att även försvaret, inte bara pensionärer, handikap-
pade och studerande, får bära bördorna för kronans kursfall?
Anf. 66 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Det väsentliga är att ingen enskild individ via förhandlingar
eller förmåner av andra slag kan kompensera sig för en förlust som hela folk-
hushållet har fått känna av.
I budgetpropositionen är det formulerat att de basbeloppsanknutna för-
månerna inte kommer att räknas upp med den del av prisökningen som beror
på kronans sjunkande värde. Detta påverkar inte försvarsprisindex, som är
ett led i en mycket omfattande och långsiktig försvarsplanering. Det skulle
få oöverstigliga och svårberäknade följder om en sådan förändring gjordes.
Det är angeläget att i möjligaste mån undvika alltför långtgående indexer-
ingar i de beslut som kommer att fattas framöver. När det gäller deprecie-
ringseffekten är förslaget i budgetpropositionen det enda rimliga.
Anf. 67 STURE ERICSON (s):
Fru talman! Det gläder mig att finansministern går emot nya indexeringar.
Vi beslutade tidigare om en sådan ny indexering som gäller den s.k. teknik-
faktorn. Den kommer att kosta över 8 miljarder kronor efter 1997. Tänker
försvarsministern ta initiativ för att åtminstone denna nya indexering inte
skall träda i kraft?
Anf. 68 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Jag uppfattade inte att det var en fråga till mig. Den var när-
mast ställd till försvarsministern. Jag får be Sture Ericson att upprepa frågan.
Försvarsministern är nämligen inte i kammaren.
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
27
|
Prot. 1992/93:64 18 februari 1993 |
Anf. 69 STURE ERICSON (s): Fru talman! Jag tror inte att sådana stora statsutgifter kan godkännas utan |
att finansministern är inblandad.
|
Muntliga frågor till |
Det gäller alltså den nya teknikfaktor som beslutades för mindre än ett år Anf. 70 Finansminister ANNE WIBBLE (fp): Fru talman! När det gäller nästa försvarsperiod återstår det en rad av be- Som jag tidigare har sagt finns det inom regeringen ett allmänt önskemål Investmentbolaget Atle Anf. 71 ARNE KJÖRNSBERG (s): Fru talman! Jag vill ställa en fråga till näringsministern. Jag har här ett Anf. 72 Näringsminister PER WESTERBERG (m): Fru talman! Näringsdepartementet har inga kort att lägga på bordet. Det När det gäller tillsynen på detta område vill jag säga att det är företagen Anf. 73 ARNE KJÖRNSBERG (s): Fru talman! Statsrådets statssekreterare sitter i styrelsen för Atle. Statsrå- Anf. 74 Näringsminister PER WESTERBERG (m): |
|
28 |
Fru talman! Som jag tidigare sade finns det inga kort att lägga upp på bor- |
VD:n i ett annat bolag. De har haft olika uppfattningar om vad som har
skett. Det är inte fråga om något annat.
Frågan utreds skyndsamt och utredningen kommer att vara klar om några
veckor. Det finns all anledning att låta rättsskipningen vara en allmän före-
teelse som sker i Finansinspektionens hägn i stället för att försöka göra den
till en privatsak.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § BordläggningAnmäldes och bordlädes
Propositionerna
1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade
1992/93:162 Ändrad associationsform för verksamheten vid Försvarets
mediecenter
Redogörelse
1992/93:RJ1 Styrelsens för stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond berättelse
över fondens verksamhet och förvaltning under år 1992
9 § Anmälan om interpellationerAnmäldes att följande interpellationer framställts
den 17 februari
1992/93:81 av Georg Andersson (s) till arbetsmarknadsministern om regio-
nalpolitiken:
I regeringsförklaringarna 1991 och 1992 har försäkrats att ”hela Sverige
skall leva”. Värdet av dessa försäkringar börjar alltmer att ifrågasättas. Or-
sakerna härtill är flera.
Det dominerande problemet är den snabbt ökande arbetslösheten i hela
landet. Det har fått till följd att alla regioner kräver extra ordinära insatser.
Spännvidden mellan arbetslöshetstalen i de olika länen har visserligen mins-
kat, men de har i alla län nu gått upp till tidigare helt otänkbara nivåer. Ar-
betslösheten är liksom tidigare högst i skogslänen.
En nedrustning av industrin pågår. Den drabbar inlandsregionerna hår-
dast. Där är industristrukturen fortfarande ung och skör. Nu bryts den
snabbt ned. Och som alltid går det fortare att riva ned än att bygga upp. De
företag som nu avvecklas kan det bli mycket svårt att åter bygga upp. Vi vet
nämligen att när konjunkturen vänder kommer uppgången först i storstads-
områdena. Det kan då ånyo uppstå ett sug efter arbetskraft från skogslänen
med åtföljande urholkning av befolkningsunderlaget.
Den hittills förda regeringspolitiken har inte medverkat till att hejda den
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
Muntliga frågor till
regeringen
29
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
negativa utvecklingen. Tvärtom - flera av regeringens åtgärder har påskyn-
dat en utarmning av regionalpolitiken. Jag vill peka på några sådana exem-
pel.
1. En stark offentlig sektor behövs framför allt i de industriellt svaga regio-
nerna. Där spelar den offentliga sektorn relativt sett större roll än i andra
regioner för att upprätthålla sysselsättning och service. Regeringens angrepp
på den offentliga sektorn har därför starkt negativa regionalpolitiska effek-
ter. Neddragningarna i den kommunala verksamheten drabbar kvinnornas
sysselsättning hårdast. Detta kommer att försvåra arbetsmarknadsläget för
kvinnor särskilt allvarligt i glesbygderna.
2. En försvagad kommunal ekonomi leder bl.a. till nedläggning av gles-
bygdsskolor. Glesbygdsdelegationen har i en larmrapport redovisat att ca 70
skolor i glesbygdsområdet nu hotas. Skolministern hänvisar till möjligheten
att starta egna privatskolor. Men det blir i allmänhet ännu dyrare för kom-
munerna.
3. Regeringens bostadspolitik har lett till ett totalstopp för byggande utan-
för de större tätorterna. Även ombyggnadsverksamheten har nu lamslagits
på grund av regeringens åtgärder. Detta är starkt hämmande på den regio-
nala utvecklingen.
4. Den av regeringen ideologiskt motiverade avregleringen och bolagise-
ringen inom post, tele, flyg- och järnvägstrafiken innebär ett allvarligt hot
mot de glesare befolkade områdena. En stimulerande konkurrens kan upp-
nås endast i de befolkningstätaste orterna, medan avregleringen i allmänhet
betyder sämre service och högre kostnader i glesbygderna. Den senaste il-
lustrationen till detta är utvecklingen inom flygtrafiken där SAS nu annonse-
rar nedläggning av flera olönsamma linjer.
5. Naturtillgångar i form av skog, vattenkraft och malm har stor betydelse
för sysselsättningen i skogslänen. Regeringens ambitioner att sälja ut dessa
tillgångar har genom krisuppgörelsen med Socialdemokraterna kunnat hej-
das. Men hotet kvarstår om en realisation av dessa tillgångar vilket skulle
kunna medföra ökad otrygghet för de anställda i dessa näringar. Den senaste
tidens varsel inom Vattenfall ger föraningar om vad denna utveckling skulle
komma att innebära också inom andra verksamhetsområden. Regeringens
avveckling av stödet till gruvprospekteringen är ett annat exempel som visar
svåra lokala konsekvenser för sysselsättningen.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till arbetsmarknadsmi-
nistern:
1. Vilka åtgärder är arbetsmarknadsministern beredd att vidta för att för-
hindra den snabba avveckling av industriföretag som nu sker i stora delar av
skogslänen?
2. Är arbetsmarknadsministern beredd att särskilt beakta vikten av en
fungerande offentlig sektor i glesbygderna?
3. Vill arbetsmarknadsministern förhindra bolagisering och avreglering
som försämrar service och sysselsättning i de glest befolkade områdena?
30
1992/93:82 av Sten Andersson i Malmö (m) till kulturministern om asyl- och
flyktingpolitiken:
Den svenska flyktingpolitiken framstår för många som svårförståelig i
jämförelse med andra europeiska länder. Sakligt är densamma mycket svår
att försvara och förklara för medborgarna. Dessutom har åsiktsskillnaderna
i flyktingfrågan mellan politiskt beslutande organ och deras uppdragsgivare,
väljarna, med åren blivit allt större. Detta kan innebära en minskad förstå-
else och respekt för den representativa demokratin.
Våra nordiska grannländer har en mer restriktiv politik än Sverige och
Tyskland har beslutat att skärpa sin flyktinglagstiftning. Vid en oförändrad
svensk flyktingpolitik innebär detta ett utökat tryck mot vårt land av asylsö-
kande utlänningar, vilka självfallet söker sig till det land där man har störst
möjlighet att få asyl.
Är statsrådet beredd medverka till en förändring i asyl- och flyktingpoliti-
ken så att den får samma innehåll och förutsättningar som den som gäller i
våra närmaste grannländer?
1992/93:83 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om Mellanöstern:
Framsteg har uppnåtts i förhandlingarna i den arabisk/israeliska konflik-
ten. Men dessa framsteg är alltför begränsade med hänsyn till den tid som
förflutit och vikten av en snar fredlig lösning.
Det är av stor betydelse att Israel upphävt förbudslagstiftningen beträf-
fande kontakter med anhängare av PLO. Det bör öppna vägen för dialog
och förhandlingar mellan Israel och PLO, vilket är nödvändigt för att en sta-
bil och varaktiv fred skall kunna uppnås.
Den palestinsk/israeliska konflikten har lett till ett stort antal dödsoffer
sedan början av intifadan. Enligt israeliska källor har 943 palestinier dödats
av de väpnade israeliska styrkorna (januari 1993). Enligt andra europeiska
källor rör det sig om mer än 1400.
Under samma period uppger israeliska myndigheter att 126 israeliska sol-
dater och civila dödats. Förutom de nyligen (december 1992) 418 deporte-
rade palestinierna, har 1 276 deporterats från sina hem i de ockuperade om-
rådena sedan juli 1967.
Det finns ca 12000 palestinier som är administrativt frihetsberövade i Is-
rael och de ockuperade områdena. Frihetsberövandena har skett med en po-
litisk bakgrund, utan åtal och rättegång inför domstol.
Nya bosättningar i de ockuperade områdena har minskat avsevärt men
inte upphört, trots att de uppenbart står i strid med internationell rätt.
Även skolor och universitet har öppnats i avsevärd omfattning, men allt-
jämt hålls ett antal utbildningsanstalter stängda.
De framsteg som gjorts efter regeringsskiftet i Israel är välkomna, men
långt ifrån tillräckliga.
Israels säkerhet och fortbestånd skall givetvis ges erforderliga garantier
liksom det palestinska folket har ett legitimt intresse av att tillförsäkras själv-
bestämmande och ett eget hemland.
Genom kränkningar av folkrätt och mänskliga rättigheter motverkas
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
31
Prot. 1992/93:64
18 februari 1993
dessa intressen och en framtida fredlig samexistens mellan israeler och pales-
tinier försvåras eller äventyras.
Sverige bör medverka till att framsteg görs i fredsprocessen, bl.a. genom
att problemen om mänskliga rättigheter får en lösning. Någon MR-grupp
har ännu inte skapats i anslutning till de multilaterala samtalen vid Mellan-
östernkonferensen.
Med hänvisning till det anförda får jag fråga utrikesministern Margaretha
af Ugglas.
1. På vilket sätt vill regeringen verka för att uppnå framsteg i fredsproce-
sen?
2. Vilka åtgärder vill regeringen vidta för att alla politiskt frihetsberövade
friges genom allmän amnesti, att alla deporterade fritt får återvända till sina
hem, att bosättningarna stoppas och alla utbildningsenheter öppnas i ocku-
perade områden?
3. Är regeringen beredd att ta något medlande initiativ för att söka lösa
problemen om mänskliga rättigheter i Mellanöstern genom en MR-grupp i
samband med Mellanösternkonferensen?
10 § Kammaren åtskildes kl. 15.14.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 12.56 och
av talmannen därefter till sammanträdet slut.
Vid protokollet
BENGT TÖRNELL
/Barbro Nordström
32
Innehållsförteckning
Torsdagen den 18 februariProt. 1992/93:64
18 februari 1993
1 § Avsägelser ........................................ 1
2 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott m.m........ 1
3 § Justering av protokoll................................ 2
4 § Hänvisning av ärende till utskott ....................... 2
5 § Svar på interpellation 1992/93:74 om de nya militära insatserna
mot Irak ........................................ 2
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Hans Göran Franck (s)
Bengt Hurtig (v)
Ingela Mårtensson (fp)
6 § Svar på interpellation 1992/93:60 om konventionen om inhumana
vapen, m.m...................................... 9
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Margareta Viklund (kds)
Bengt Hurtig (v)
Inger Koch (m)
Ingela Mårtensson (fp)
Ajournering .......................................... 16
Återupptagna förhandlingar .............................. 16
7 § Muntliga frågor till regeringen ......................... 16
Talmannen
Avdragsrätt för reparationer.............................. 16
Lennart Nilsson (s)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Betygsutredningens förslag ............................... 16
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Miljöministerns uttalande i dansk TV ....................... 17
Thage G Peterson (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Kapitalförsörjningen .................................... 19
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Krisuppgörelsens fördelningspolitiska effekter................. 19
Johan Lönnroth (v)
Statsminister Carl Bildt (m)
A-kasseersättning till anhöriga till egenföretagare............... 20
Marianne Andersson (c)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
33
Prot. 1992/93:64 Statligt ägande av försvarsindustrin ......................... 20
18 februari 1993 Ingela Mårtensson (fp)
Näringsminister Per Westerberg (m)
Sjuk- och arbetsskadeförsäkringama ........................ 21
Birgitta Dahl (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Kollektiv bestraffning av kommuner ........................ 22
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Personalinskränkningar i försvaret ......................... 22
Britt Bohlin (s)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Den aviserade kretsloppspropositionen ...................... 23
Margareta Winberg (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Allmänhetens förtroende för SIDA ......................... 24
Lena Hjelm-Wallén (s)
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Sanktionerna mot Sydafrika .............................. 25
Karin Falkmer (m)
Statsminister Carl Bildt (m)
Telis fabrik i Vänersborg................................. 25
Ingvar Johnsson (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Ungdomspraktikplatsema ................................ 26
Martin Nilsson (s)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Försvarsprisindex ...................................... 27
Sture Ericson (s)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Investmentbolaget Atle .................................. 28
Arne Kjörnsberg (s)
Näringsminister Per Westerberg (m)
8 § Bordläggning ...................................... 29
9 § Anmälan om interpellationer
1992/93:81 av Georg Andersson (s) om regionalpolitiken ... 29
1992/93:82 av Sten Andersson i Malmö (m) om asyl- och flyk-
tingpolitiken ................................... 31
1992/93:83 av Hans Göran Franck (s) om Mellanöstern..... 31
34
gotab 43259, Stockholm 1993