Riksdagens protokoll

1992/93:54

Onsdagen den 20 januari

Kl. 9.00-11.16

1 § Meddelande om val

Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får anmäla att vid morgondagens sammanträde kommer val att företas
dels till Parlamentariska församlingen i konferensen om säkerhet och samar-
bete i Europa (ESK), dels till Gemensamma parlamentarikerkommittén
EG-Sverige.

Jag ber om ursäkt för att jag är så förkyld att min röst är helt beslöjad.

Protokoll

1992/93:54

Svar på
interpellationer

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 14 januari.

3 § Svar på interpellation 1992/93:36 om ett bostadsdepartement

Anf. 2 Statsminister CARL BILDT (m):

Herr talman! Låt mig börja med att uttrycka mitt deltagande med herr
talmannen för hans förkylning.

Inger Lundberg har mot bakgrund av förhållanden på hyres- och bostads-
marknaden frågat mig om jag är beredd att inrätta ett särskilt bostadsdepar-
tement.

Svaret på den frågan är nej. Skälet är att inrättandet av ett särskilt bostads-
departement inte kan lösa några problem på bostadsmarknaden.

Regeringen har sedan sitt tillträde infört en ny inriktning av bostadspoliti-
ken. Bostadssektorn måste bort från detaljregleringar och statliga subven-
tioner för att i stället fungera på mer marknadsmässiga villkor. Fr.o.m. den
1 januari 1993 gäller ett nytt bidragssystem för bostadsbyggandet. Det kom-
mer att sänka statens utgifter för bostadsbyggandet, bidra aktivt till en sane-
ring av de offentliga finanserna och till en minskning av det statliga upplå-
ningsbehovet och därmed bidra till att hålla räntan nere. En låg ränta är en
förutsättning för låga boendekostnader för alla.

Den nya bostadspolitiken innebär att särlösningar för bostadsmarknaden
inte längre är möjliga. Problemen där måste i stället lösas inom ramen för
politiken i övrigt. Den allmänna ekonomiska politiken och de allmänna eko- 1

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 54

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svarpå
interpellationer

nomiska villkoren för näringslivet måste ge goda förutsättningar även för bo-
stadsmarknaden.

Det är därför som t.ex. bostadsbidragen inte bör behandlas oberoende av
det sociala stödet i övrigt, som subventioner och skatteregler för byggandet
inte kan separeras från näringslivets skattemässiga och övriga villkor, och
det är därför som planfrågorna inte kan särskiljas från miljö-och naturre-
sursfrågorna i övrigt. Dessa motiv har jag tidigare redogjort för i ett svar på
en interpellation från Oskar Lindkvist.

För att samordna beredningen av ärenden på bostadsområdet mellan de
olika departementen har inrättats en delegation bestående av statssekrete-
rare från berörda departement.

Anf. 3 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret på interpellationen.

Statsministern är mycket tydlig i sitt svar. Det är inget tvivel om att bo-
stadspolitiken med den nya regeringen har fått en ny inriktning. Här finns
inte ett ord om social bostadspolitik, inte ett ord om att bostaden har bety-
delse för människors välfärd eller våra barns uppväxt. Här finns ingenting
om hur människor med låga inkomster skall klara sina bostadskostnader, och
inte ett ord om delaktighet och integrerat boende. Allt underordnas markna-
den. Men t.o.m. marknadens aktörer underkänner regeringens bostadspoli-
tik.

Efter det att jag ställde interpellationen har regeringen beslutat inrätta en
särskild delegation för bostadsfrågor. I delegationen finns statssekreterare
och planeringschefer från sex departement som arbetar med bostadsfrå-
gorna - alla män. I direktiven precis som i statsministerns svar är bostadspo-
litiken helt underordnad marknaden.

När delegationen inrättades i höstas anförde regeringen att syftet var att
nå en tillfredsställande samordning av bostadspolitiken. Det är samtidigt ett
medgivande av att beslutet om att inte ha ett särskilt departement för bo-
stadsfrågorna inneburit förlorad kompetens och brist på samordning.

Regeringsdeklarationens stolta ord om att alla skall ha möjlighet till en bra
bostad till ett rimligt pris har inte kunnat förenas med regeringens praktiska
politik.

Byggda bostäder står outhyrda för att människor inte har råd att efterfråga
dem. En kvällstidning hade för några dagar sedan ett reportage om en
kvinna i 25-årsåldern som fortfarande bodde hemma - det gjorde hennes
fästman också, men hemma hos sina föräldrar. Hon hade inte råd med egen
bostad. Hon var inget unikt kvällstidningsscoop utan en av många som med
den politik som regeringen bedriver inte får möjlighet till ett eget hem.

Skatteministern har huvudansvaret för bostadspolitiken samtidigt som
han ansvarar för skattepolitik och bank- och kreditfrågor. Han vill till varje
pris lägga 1994 års besparing på bostadssektorn på runt 20 % av hushållen -
på dem som har de högsta bostadskostnaderna. Är det uttryck för regering-
ens fördelningspolitik?

Det är många som frågar sig om regeringen har förstått konsekvenserna
av sin politik. Jag vill fråga statsministern: Medger den organisation som re-
geringen valt att Bo Lundgren har tid att träffa hyresgäster som inte orkar

med sina hyror? Hinner han träffa tvåbarnsfamiljen som i dag inte har råd
att hyra en fyrarummare? När var han på pensionärsmöte och träffade den
äldre kvinna som inte har råd att flytta till ett servicehus eller inte vågar göra
det därför att hyrorna höjs nästa år?

Regeringens brist på bostadspolitik har fördjupat den ekonomiska krisen.
Argumenten för att avveckla de s.k. RBF-lånen påminner litet om resone-
mangen hos gubben som tycker att han inte har råd att jobba för att det är
så dyrt med busskort.

Enligt budgetpropositionen anser sig regeringen spara 135 miljoner kro-
nor genom att ta bort lånen till reparation och underhåll. Centerriksdags-
mannen Ivar Franzén bedömer att denna relativt begränsade besparing leder
till att underhålls- och reparationsverksamheten kan komma att minska med
5 miljarder. Han menar att det kan motsvara tusentals jobb i byggsektorn
och att det kan öka budgetunderskottet med 3 miljarder. En besparing på
135 miljoner kan ge miljardunderskott i statsbudgeten.

Detta är inte budgetpolitik, herr statsminister. Det är bara dumt. Det är
också en brist på respekt för riksdagen, som i december beställde ett ROT-
program från regeringen.

Det är svårt för mig att bedöma om det är bristfällig organisation eller om
det är brist på förstånd som får regeringen att lägga fram den typen av för-
slag. Eller är det helt enkelt uttryck för regeringens politiska ambitioner?

Att jag ställt interpellationen beror på att jag ändå vill tro att en bättre
organisation, en bättre helhetssyn skulle kunna få bort några av tokigheterna
och ge regeringen litet bättre kunskap om villkoren för bostadssektorn.

Anf. 4 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Jag har fått i uppgift att föra ned debatten på ett mer jord-
nära plan - det är tydligen de talarstolar som används vid frågestunderna
som vi skall använda här i dag.

Även jag tackar för svaret på den här på många sätt viktiga och kloka in-
terpellationen. I svaret säger statsministern, som Inger Lundberg påpekat,
att kursen ligger fast; regeringens politik är bra - den behöver inte ändras.
Därmed behöver man inte heller ändra arbetsfördelningen inom regeringen.
Allt är gott, säger statsministern i svaret i kort sammanfattning.

Häromkvällen roade jag mig med - ja, egentligen är det fel uttiyck; det
var inte så särskilt lustigt - att läsa vad som återgavs i riksdagstrycket inför
det beslut om bostadspolitiken som riksdagen fattade så sent som i juni. Jag
skall bara kort citera vad regeringen då själv avgav att dess egen bostadspoli-
tik skulle leda till.

Det här förslaget till ny bostadspolitik kommer, sade man, att innebära att
räntorna i landet sjunker. Redan det faktum att regeringen lägger om bo-
stadspolitiken kommer att orsaka glädjeskutt på finansmarknaden.

Om man vill uttrycka sig skämtsamt kan man ju alltid hävda att det blev
ett skutt, men något glädjeskutt blev det tyvärr inte. Omläggningen av bo-
stadspolitiken hade inte den inverkan som regeringen trodde i juni.

Regeringen skrev också att omläggningen skulle leda till att människor
fick rimliga boendekostnader. Jag har med mig ett brev från en familj här i
landet - en av många - som har drabbats av kraftiga boendekostnadsök-

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

ningar. Den bor i en nybyggd bostadsrättslägenhet. Den minskning av sub-
ventionerna, den omläggning av bostadspolitiken, som nu sker, drabbar i
första hand dem som bor i nybyggda villor och bostadsrättslägenheter. Det
är framför allt de som hamnar i en mycket besvärlig situation. För den här
familjen handlar det om 1 000 kr mer i månaden. Den fråga man då måste
ställa är: Anser statsministern att 1 000 kr i kostnadsökning för dem som re-
dan före höjningen bodde allra dyrast är en rimlig boendekostnadsökning?

I juni skrev regeringen dessutom att bostadsbyggandet med den nya bo-
stadspolitiken skulle leda till ett byggande på 35 000 nya lägenheter och
32 000 ombyggda lägenheter. Jag har också med mig ett annat brev, nämli-
gen från en organisation som inte brukar vara så kritisk mot statsministerns
parti. Där skriver man: Nu är smärtgränsen nådd. Produktionsvolymerna ra-
sar, orderingången rasar, arbetslösheten stiger. Vidare beskriver man de pro-
gnoser som gjordes så sent som i höstas som glädjeprognoser. I stort sett alla
byggen som går att stoppa kommer att stoppas, säger de som dagligen sysslar
med det här.

Slutsatsen är att allt det som riksdagen och regeringen uttalade så sent som
i juni har visat sig vara felaktigt. Det har gått galet.

Ytterligare en fråga till statsministern: När allt går i motsatt riktning i jäm-
förelse med vad regeringen själv sade i juni - kan man då med bevarande av
konsekvens och trovärdighet hävda att kursen ligger fast och att det inte be-
hövs några förändringar?

För närvarande har vi här i landet, tror jag-jag är inte särskilt bevandrad
i statskunskap - svenskt rekord i antalet bostadsministrar; vi har sju stycken.
När vi har så många som var och en på sitt sätt är ansvarig för en del av
bostadspolitiken borde väl rent statistiskt sett ändå någonting konstruktivt
uträttas. Men så fungerar det bevisligen inte. Det gamla talesättet ”Ju fler
kockar, desto sämre soppa” stämmer tydligen bra på det här området.

Den slutsats som jag drar och som jag förstod att också Inger Lundberg
drar är att det behövs någon som tar ansvaret för bostadspolitiken, som hål-
ler ihop det på det här området, och det av flera skäl. Ett är att bostadspoliti-
kens område inte är som andra marknader. Det viktigaste skälet är att det
faktiskt, om alla människor skall ha rätt till en god bostad, fordras en politisk
ledning, en politisk vilja, och någon som är ansvarig för att verkställa den
viljan.

Något som har tillkommit sedan riksdagen senast diskuterade den här frå-
gan är att den politik som regeringen har lagt fast inte stämmer med vad re-
geringen tidigare har sagt. Då borde även statsministern självkritiskt fundera
över om det inte är dags att tillgodose kravet på att utse någon som med fast
hand kan påverka och styra bostadspolitiken.

Anf. 5 Statsminister CARL BILDT (m):

Herr talman! Jag förstår mycket väl att både Inger Lundberg och Lars
Stjernkvist vill ta tillfället i akt att föra allmänna bostadspolitiska diskussio-
ner. Det kan man mycket väl göra. Men det är inte det som interpellationen
handlar om, och det är följaktligen inte sådana frågor som jag har svarat på
eller avser att svara på.

Interpellationen gäller organisationen av regeringen och regeringskan-

sliet. Den handlar om huruvida ett bostadsdepartement skall inrättas eller
inte.

Jag har tidigare utförligt i ett svarpå en interpellation från Oskar Lindkvist
redovisat de skäl som ligger bakom den omorganisation av regeringskansliet
som vi har gjort. Det var en omorganisation som även under den tidigare
regeringens tid diskuterades flitigt internt inom regeringskansliet, mot bak-
grund av de ganska dåliga erfarenheter som man hade av det gamla bostads-
departementet.

Det visade ju sig att idén om ett sammanhållande departement egentligen
inte fungerade, därför att Justitiedepartementet - för att ta det konkreta ex-
emplet - har ansvaret för de fastighetsrättsliga frågorna. Det måste ha det.
Där finns kompetensen. Den kan och skall icke berövas Justitiedepartemen-
tet. Justitiedepartementet har också ansvar för många av de andra viktiga
frågorna, t.ex. hyreslagen, hyresförhandlingslagen, hyresnämnder, Bostads-
domstolen. Detta kan man inte frikoppla från en effektiv bostadspolitik.

Som jag sade, är det naturligt att frågan om stödet till individer som har
det svårt handläggs av Socialdepartementet på ett samlat sätt, detta alldeles
oavsett om det handlar om KBT, socialbidrag eller något annat. Det skall
vara en samlad syn på samhällets stöd till dem som verkligen behöver det.

Vad gäller Finansdepartementet är få saker mera naturliga än att skatte-
frågorna handläggs samlade. Finansdepartementet handlägger skattefrågor
för alla delar av samhällsekonomin, och det skall göra det även för bostads-
sektorn. Något annat vore otänkbart, och så var inte heller fallet under den
tidigare organisationen.

Det är också naturligt att man i ett läge när kapitalmarknadsfrågorna blir
alltmer betydelsefulla - och när vi vet hur betydelsefulla de är för bostadspo-
litiken - stärker den roll som Finansdepartementet har.

På samma sätt gäller detta andra departement. Näringsdepartementet har
naturligen att handlägga frågor om den näring som bl.a. producerar bostä-
der, men också byggande i övrigt. Att särbehandla en näring - en är redan
särbehandlad av historiska skäl, nämligen jordbruket - och lägga den under
ett separat departement skulle göra att det blir svårare att ge den en bra be-
handling, av lätt insedda skäl.

Till sist vill jag säga att det är svårt att frigöra planfrågorna från plan- och
byggfrågorna och miljö- och naturresursfrågorna i övrigt. Vi måste ha en
samlad handläggning av plan- och byggfrågorna, alldeles oavsett om det gäl-
ler bostadsbyggande, dragning av vägtrafikleder, olika miljöutmaningar el-
ler annat.

Detta är motiven. De är utförligt redovisade. Inger Lundberg sade att jag
gav ett klart svar. Det brukar jag göra. Jag tror inte att en organisatorisk
hokus pokus-lösning har någon betydelse. Tvärtom tror jag att den skulle
försvaga möjligheten att driva en effektiv politik.

Låt mig till Inger Lundberg säga att jag i övrigt inte avser att gå in på hen-
nes argumentation. Hon sade att regeringens politik beror på bristande för-
stånd. Jag avser inte att från riksdagens talarstol, eller i något annat samman-
hang, recensera Inger Lundbergs förståndsgåvor. Måhända är det en brist i
hennes omdöme att hon tror att man kan bedriva seriös politisk debatt med
den typen av argumentation.

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

1* Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 54

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

Anf. 6 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Att jag i en diskussion om organisationen av regeringens ar-
bete tittar på resultatet är ganska naturligt.

Det kan ändå vara så att också organisatoriska frågor har samband med
vilket resultat man når. Det resultat som regeringen har nått på bostadsom-
rådet är inte ett bra resultat. Det har lett till att människor känner stor oro,
och det har bidragit till den största byggarbetslöshet som vi har upplevt.

Det är ingen i regeringen som är ansvarig för bostadspolitiken. Inget en-
skilt statsråd har en överblick. Då är det statsministern som är ansvarig.

Kanske var det så att statsministern före valet såg litet för enkelt på bo-
stadsfrågorna, att han missbedömde svårigheterna med att arbeta med ett så
viktigt välfärdsområde som bostadspolitiken. Det behövs kunskap.

Statsministern talade om den rationella fördelningen mellan olika depar-
tement. Är det så att Per Westerberg, som har ansvaret för Näringsdeparte-
mentet - med den stora omläggning av bostadspolitiken som nu sker - i rege-
ringskretsen berättar vad Byggforskningsinstitutet fått fram när det gäller
kunskaper om sociala förändringar i bostadsområden och kunskaper om vad
finansiella förändringar av bostadspolitiken betyder för människors vardag
och barns uppväxt?

Jag tror att den uppsplittring av verk och därmed av ansvaret för bostads-
politiken som regeringen har beslutat allvarligt har bidragit till att bostads-
politiken befinner sig i en djup kris.

Helle Klein skrev för en tid sedan att vi har litet av högerns 1968 - man
är doktrinär i dag. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man t.o.m. är
doktrinär när det gäller organisatoriska frågor. Man ser inte att förslag av
den typ som man har lagt fram beträffande ombyggnader faktiskt leder till
allvarliga sociala problem, allvarliga problem på arbetsmarknaden och en
minskad framtidstro bland våra ungdomar.

Anf. 7 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Det är inte förvånande att statsministern säger att det här
handlar om organisation och inte om politik. Jag hade väntat mig det svaret.
Men som Inger Lundberg påpekar finns det ett samband mellan hur man
organiserar det politiska arbetet och vilken politik man vill föra ut.

Jag tycker att statsministern själv ger ett bra exempel när han säger att
bostadsbidragen självfallet skall handläggas av samma statsråd som har an-
svar för andra sociala stöd. Det är en naturlig slutsats - om man tycker att
bostadsbidrag är att betrakta som vilket annat socialt stöd som helst. Då an-
ser man att syftet med bostadsstödet enbart är att minska standardklyftor
och att ge ett konsumtionsstöd till dem som har det svårt. Men om man där-
emot anser att bostadsbidragen faktiskt spelar en annan roll och har en
mycket bestämd betydelse, nämligen att göra det möjligt för alla människor
att bo bra, är inte statsministerns organisatoriska lösning riktig. Det är då
rimligt att bostadsbidragen bedöms tillsammans med de generella bostads-
subventioner som riksdagen i juni sade skall finnas kvar - låt vara på olika
nivåer. Jag tycker därför att statsministern faktiskt själv lyckades visa på de
argument som vi har funnit för att det behövs förändringar av organisationen
inom regeringen.

Jag har förstått - vilket jag tycker bekräftas mellan raderna i statsminis-
tern svar - att avvecklingen av Bostadsdepartementet inte i första hand var
en rationell, intern, arbetsmässig fråga. Det var inte en så lättvindig och
praktisk fråga som statsministern antydde. Det gällde inte bara en avveck-
ling av bostadsministern och Bostadsdepartementet. Man ville nämligen
också jämna mark för en avveckling av den sociala bostadspolitiken. Efter
det beslutet har det följt en rad beslut som handlar om att man vill avveckla
de instrument som har funnits för att skapa bra bostäder åt alla. Vi är därför
inte särskilt insinuanta när vi ger avvecklingen den här betydelsen. Vi har
faktiskt visst stöd av den verkliga utvecklingen.

Avslutningsvis upprepar jag den fråga som jag inte fick svar på. Om de
beslut och de mål som bostadspolitiken skulle leda till enligt regeringen själv
inte visar sig kunna uppnås, är det då inte rimligt att man ändrar organisatio-
nen?

Anf. 8 Statsminister CARL BILDT (m):

Herr talman! Den sista frågan skall jag gärna svara på. Däremot noterar
jag att Inger Lundberg inte hade omdöme nog att kommentera sin omdö-
meslöshet. Jag lägger henne därmed åt sidan.

Jag vill inte alls förneka att det i vissa sammanhang kan finnas ett samband
mellan politikens faktiska innehåll och politikens organisation. Om vi går
tillbaka i tiden fanns ett äldre tänkande, en äldre modell, som vi i sina mera
extrema former kunde se långt till öster om oss. Där hade man ett departe-
ment för varje näring och för varje industri. Man hade t.ex. ett departement
för de mindre metallindustrierna och ett för byggindustrin. I det här landet
kom vi tack och lov aldrig så långt, men det fanns en tendens i den rikt-
ningen. I stället för att bedriva en allmän politik, kreditpolitik, kapitalpoli-
tik, skattepolitik, ekonomisk poltik, politik för räntor och politik för socialt
stöd för de svagaste i samhället, började vi driva sektorpolitik. Vi fick då
betydande problem. Det är ingen tvekan om att vi fick problem t.ex. när
man skulle behandla KBT särskiljt från socialbidrag. Det rör sig om samma
typ av pengar, dvs. svenska kronor, till samma typ av människor som befin-
ner sig i samma typ av situationer. Då bör man också kunna behandla detta
samordnat inom regeringskansliet.

Det här är frågor som övervägs löpande inom varje regering - ständigt.
Under större delen av den period då svensk bostadspolitik växte fram hade
vi inget Bostadsdepartement. Man inrättade ett Bostadsdepartement i bör-
jan av 1970-talet. Jag tror att det var 1973 eller 1974. Oskar Lindkvist kan
säkert korrigera mig. Fram till dess hade det gått ganska hyggligt. Därefter
gjordes olika utvärderingar internt inom regeringskansliet som entydigt sade
att det här inte är bra. Man diskuterade olika omflyttningar. Detta är inte
den enda förändring av regeringskansliets organisation som har gjorts eller
kommer att göras.

Jag har i olka sammanhang under de senaste veckorna sagt att vi gör en
löpande prövning av var man bäst handlägger olika ärenden. Jag kan inte
utställa någon frisedel för varje departement i framtiden. Jag tror att det
kommer att ske ytterligare förändringar av departementsorganisationen som
går i den här riktningen.

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

Häromdagen gjorde vi två mindre omläggningar. Vi flyttade jämställd-
hetsfrågorna från Kulturdepartementet till Socialdepartementet. Jämställd-
hetsfrågorna har ett starkt samband med bl.a. pensionsfrågorna, där många
kvinnosynpunkter måste komma in, och delvis också med familjepolitiken.
Vi gjorde en omläggning så till vida att vi flyttade ägandefunktionen vad gäl-
ler banker från finansminister Anne Wibble till statsrådet Bo Lundgren för
att få en samlad hantering av bankkrisen. I det sammanhanget sade jag att
vi även överväger andra förändringar av den interna arbetsorganisationen
inom regeringskansliet.

Ett regeringskansli som stannar upp och säger att ingenting får förändras
och att man inte skall ta hänsyn till utvecklingen kommer att bli ett tillta-
gande irrelevant regeringskansli. Vi har förändrat och vi kommer att fort-
sätta att förändra regeringskansliets organisation. De förändringar vi har
gjort på bostadspolitikens område har utfallit väl.

Anf. 9 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Det är anmärkningsvärt att statsministern anser att föränd-
ringarna på bostadspolitikens område har utfallit väl. Arbetslösheten bland
byggnadsarbetarna är i många områden 35-40 %. Människor med låga in-
komster är uppriktigt oroade och bekymrade över att de inte klarar hyrorna.
Många lägenheter står tomma. Gamla människor har inte råd att fråga efter
en modern servicebostad. Har bostadspolitiken utfallit väl mot denna bak-
grund? Marknaden har slagit igenom, men inte kan väl statsministern vara
nöjd med resultatet.

Bostadspolitiken utgör ett välfärdsområde. Det är ett av de viktigaste om-
rådena om barn skall få en god uppväxt. Vi har med rätta varit stolta över
bostadspolitiken i Sverige. Det har förvisso funnits bekymmer, och allt har
inte varit bra. Men vid en internationell jämförelse har vi haft betydligt mera
likvärdiga förhållanden människor emellan. Vi har kunnat känna stolthet
och glädje över våra bostadsområden. I dag finns det en risk för förfall.
Det finns väldigt många människor som inte har råd att fråga efter bostad.

När jag talar om förstånd, herr statsminister, menar jag att man måste för-
stå mekanismerna på bostadsmarknaden. En regering måste förstå att kon-
sekvenserna av att man drar in exempelvis RBF-stödet blir stor arbetslöshet
och ökade hål i statsfinanserna. Om man inte förstår det, om man inte har
tid att lyssna, om man inte har tid att träffa de människor som drabbas av
bostadspolitiken är det allvarligt. Det är den typen avförstånd jag efterlyser:
att man lyssnar och att man är ute bland människorna. Jag efterlyser tid och
vilja att lyssna på dem som kan bostadsmarknaden och på människor som
bor i bostadsområdena. Det är inte oförskämt, herr statsminister; det är min
skyldighet.

Anf. 10 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att det vi är oeniga om är vilken
roll bostadspolitiken skall spela. Det är det som är knuten. På statsministern
låter det nästan som om Bostadsdepartementet skulle vara i det närmaste
grundlagsskyddat och att man för all framtid, oavsett vad som händer, skall
ha ett bostadsdepartement. Det tycker inte jag.

Jag tycker visst att det finns skäl att ständigt ompröva hur det politiska
arbetet skall organiseras. Inger Lundbergs och min beskrivning av utveck-
lingen skiljer sig dramatiskt från statsministerns. Vi är inte ensamma om att
hävda att det här i landet finns både en bygg- och en boendekris. Både de
som är beroende av bostadsmarknaden som näring och de som är beroende
av en bra bostad känner sig hotade. Det är inte något som Inger Lundberg
och jag hävdar av illvilja eller för att vinna politiska poäng. I stort sett alla
som jag möter hävdar detta, framför allt de, som jag tidigare nämnde, som
bor i nya hus där smärtgränsen är nådd för länge sedan. Alla tomma lägen-
heter - ca 40 000 - vittnar om den kris som många familjer upplever.

Från område efter område - byggentreprenörer, byggnadsarbetare, bygg-
mästarföreningar, träindustrin hör företrädare av sig och vittnar om hur illa
det är ställt och menar att den omläggning av bostadspolitiken som rege-
ringen har drivit igenom har förvärrat och försvårat problemen. Det gäller
inte bara dessa grupper och de som politiskt är orienterade åt samma håll
som oppositionen, utan jag har noterat att sådana röster höjs även inom re-
geringen närstående kretsar. I en tidningsartikel beskrev Ivar Franzén bud-
getpropositionen som att man försökte piska en kedjad man för att han
skulle springa fortare. Mer målande hade jag aldrig kunnat beskriva den po-
litik som nu förs.

Det är mig fullständigt främmande att beskriva statsministern, eller någon
annan företrädare för borgerligheten som dum. Det handlar inte alls om det.
Däremot instämmer jag i Inger Lundbergs påpekande att okänsligheten för
kritik och oförmågan att lyssna är politiskt dumt.

Anf. 11 Statsminister CARL BILDT (m):

Herr talman! Lars Stjernkvist säger att det inte finns anledning att för evigt
freda tanken på ett bostadsdepartement. Vi är således överens om att rege-
ringskansliets organisation löpande måste ses över och att man skall ha den
organisation som anses bäst för att man skall kunna åstadkomma den politik
som man vill föra. Men regeringskansliets organisation och politiken är två
olika saker. Den organisation som vi har nu, och som jag tror är den för tiden
bästa, kan användas för att driva olika typer av politik. Detta kan Lars
Stjernkvist och jag ha olika uppfattningar om, och det har vi också, men det
är inte ämnet för dagens debatt.

Jag är ganska övertygad om att även en regering som hade för avsikt att
driva en annan inriktning av bostadspolitiken - jag tror inte att det i och för
sig skulle vara mer framgångsrikt - skulle finna att den gamla organisationen
inte fungerade. Vi vet från de interna genomlysningar av regeringskansliets
sätt att fungera som gjordes under den socialdemokratiska regeringen att
just Bostadsdepartementets bristande förmåga var en av de saker man iden-
tifierade tydligast. Jag tror att man inser detta om man tänker igenom de
logiska sammanhangen när det gäller skattepolitik, social stödpolitik, kredit-
och kapitalmarknadspolitik och näringspolitik vad gäller olika näringar. Att
tala om att återupprätta gamla departement för alla näringar är att återfalla
i gammal politik som inte fungerade särskilt bra ens på den gamla tiden.

Det är ett illusionsnummer - jag vill inte påstå att Lars Stjernkvist utförde
det, men han var på väg - att göra gällande att en ändring i departementsor-

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

ganisationen skulle innebära att vi löste alla problem på bostads- och bygg-
marknaden. Om det vore så enkelt att vi kunde lösa hela den svenska bygg-
krisen, med dess bakgrund i 1980-talets kasinoekonomi, genom att inrätta
ett litet departement skulle jag vara beredd att allvarligt pröva förslaget.
Men den typen av hokus pokus-konster fungerar inte. Man skall inte inge
vare sig media, allmänhet eller kammarens ledamöter - i den mån det över
huvud taget skulle vara möjligt - illusionen att den typen av organisatoriska
maskerader skulle ha någon betydelse när det gäller de faktiska problem som
vi har att lösa. Bostadspolitikens och byggnadspolitikens inriktning kan vi
diskutera vid ett tillfälle när en interpellation har framställts om detta. Nu
har det ställts en interpellation om regeringskansliets organisation. Den har
jag försökt att besvara så utförligt som möjligt med respekt för omdöme,
förstånd, engagemang och intresse hos dem av debattörerna som har visat
detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1992/93:56 om alternativa metoder för ägg-
produktionen

Anf. 12 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Rosa Östh har i en interpellation ställt två frågor till mig om
alternativ till burhållning inom äggproduktionen. Hon har frågat om rege-
ringens arbete är inriktat på att riksdagens beslut från 1988 skall fullföljas.
Hon vill också veta vilka åtgärder regeringen vidtar för att i praktiken möj-
liggöra att försöksverksamhet med alternativa metoder för äggproduktion
kan genomföras.

Våren 1988 beslutade riksdagen om en ny djurskyddslag. Grundsynen på
djurhållningen i djurskyddslagen är att djur skall hållas på ett sådant sätt att
det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Riksda-
gens beslut innebär att all burhållning av värphöns är förbjuden fr.o.m. år
1999. Det gavs alltså en tioårig övergångstid för att ta fram alternativa system
för att hålla värphöns. Riksdagen beslöt dessutom att inrätta en kontrollsta-
tion år 1993, alltså i år.

På Rosa Ösths första fråga är mitt svar ja. Regeringen arbetar naturligtvis
med den inriktningen att riksdagens beslut från 1988 skall fullföljas.

Rosa Östh frågar också vilka åtgärder regeringen vidtar för att i praktiken
möjliggöra att försöksverksamhet med alternativa metoder för äggproduk-
tion kan genomföras.

Sedan mycket lång tid finns traditionella golvhönssystem i praktisk pro-
duktion. De behöver inte prövas enligt djurskyddslagens regler om ny tek-
nik. De nya system som provas som alternativ till burhållning är främst s.k.
etagesystem som består av flera etager och som därmed medger en högre
djurbeläggning per kvadratmeter byggnadsyta jämfört med de traditionella
golvsystemen. Av de hittills framkomna försöksresultaten kan vi konstatera
att det återstår flera problem att lösa innan vi når målet. Bland annat gäller

det lönsamheten, arbetsmiljön, djurdödligheten och vissa fotskador hos dju-
ren. Det är dessa problem som forskningen nu särskilt fokuseras på.

Statens jordbruksverk har utarbetat ett forsknings-, försöks- och utveck-
lingsprogram för att förbättra djurmiljön inom alternativa äggproduktions-
system. I programmet har problemen delats in i tre huvudområden, nämli-
gen biologi, teknik inkl, arbetsmiljö samt ekonomi. Totalt har verket avsatt
2,5 miljoner kronor för första året i detta forskningsprogram. De mer omfat-
tande projekten är i regel treåriga, och totalt beräknas programmet under
en treårsperiod kosta ca 7 miljoner kronor.

Detta program finansieras av medel från Jordbruksverkets anslag Djur-
hälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. Dessutom bedrivs forskning
som finansieras av Sveriges lantbruksuniversitet, Stiftelsen Lantbruksforsk-
ning, Arbetsmiljöfonden, djurskyddsföreningar och konstruktörer av stallar
och inredningar m.fl.

I regeringens skrivelse (1991/92:68) Forskning och försök rörande alterna-
tiv till burhållning inom äggproduktionen i oktober 1991 redogjordes för då
pågående försök och finansieringen av dessa.

Dessa nya s.k. etagesystem, som nu håller på att tas fram, skall naturligtvis
även prövas enligt gällande lagstiftning, bl.a. enligt reglerna för ny teknik.
Syftet med att pröva ny teknik är att nya djurhållningsmetoder skall utvärde-
ras från djurhälso- och djurskyddssynpunkt innan de tillåts komma till all-
män användning. Ett program för sådan provning av de nya alternativa sy-
stemen för hållande av värphöns har fastställts av Jordbruksverket. Tre olika
etagesystem provas för närvarande i detta program.

Regeringen kommer inför den av riksdagen beslutade kontrollstationen
att av Jordbruksverket få en redovisning och en ingående analys av erhållna
forskningsresultat och av behovet av fortsatta insatser. Verkets redovisning
skall bl.a. innefatta en redogörelse för avslutade, pågående och planerade
försök, försökens inriktning och finansiering samt näringens bidrag till ut-
vecklingen av alternativa system och huruvida försök förekommer som är
inriktade på en småskalig produktion.

Regeringens redovisning till riksdagen i enlighet med riksdagsbeslutet
kommer att lämnas i slutet av detta år.

Prot. 1992/93:54

20januari 1993

Svar på
interpellationer

Anf. 13 ROSA ÖSTH (c):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på min interpella-
tion. På en punkt var svaret direkt klargörande, nämligen när det gäller frå-
gan om huruvida regeringens arbete är inriktat på att fullfölja riksdagens be-
slut. Svaret är alltså ett entydigt ja. Även om jag i och för sig inte hade väntat
mig något annat svar, var det värdefullt att det blev sagt här i dag.

Den andra frågan, som handlar om vad regeringen gör för att nödvändig
försöksverksamhet skall kunna genomföras, kan det vara värt att diskutera
något ytterligare kring. Jag återkommer strax till det.

Även om jag har litet svårt för burhöns - det skall jag gärna erkänna - har
jag naturligtvis inte den sakkunskap som innebär att jag kan döma ut vissa
produktionssystem. Jag kan inte heller säga att ett visst system är ett i alla
avseenden bättre system än alla andra. Det är inte heller det som är intres-
sant eller viktigt. Det viktiga är att vi har ett riksdagsbeslut som anger en

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

färdriktning och ett mål. Och jag har nu fått svaret att beslutet skall fullföl-
jas.

Då kommer nästa viktiga fråga: Hur klarar man av det? Jag menar då att
det är givet att det måste finnas ett ambitiöst utvecklingsprogram för de nya
systemen och att det kan genomföras, så att vi, när tiden är inne kan få ett
utslagsgivande resultat redovisat.

Det som sägs om Jordbruksverkets miljonsatsning, forsknings- och ut-
vecklingsprogram låter ganska bra och kan förefalla någorlunda betryg-
gande. Det finns emellertid ett problem i sammanhanget, vilket jag tror Karl
Erik Olsson är medveten om, nämligen att de djurägare som kämpar på med
alternativa metoder, liksom konstruktörer av nya system, upplever sin verk-
lighet på ett något annorlunda sätt. Det är inte ofta som de känner uppskatt-
ning i sitt arbete och uppmuntran att gå vidare. Att de som har investerat i
de traditionella bursystemen hävdar dessa systemen som de allra bästa ligger
ju i saken natur, kan man säga. Eftersom de också företräder den i särklass
största andelen producenter, uppstår det ju redan här en barriär som kan
vara svår att forcera.

Värre är det ändå när ledande experter under pågående försök gång på
gång uttalar sig på ett sätt som uppfattas som att de dömer ut allt vad alterna-
tiva system heter. Jag skall inte nämna några namn, därför att då kommer
jordbruksministern att säga att han inte kan kommentera vad enskilda tjäns-
temän och forskare säger och gör. Det är inte heller nödvändigt. Men när
personer, som sitter på strategiska forskningsplatser och som rimligtvis där-
för har ett stort inflytande över Jordbruksverkets arbete och program, i för-
tid mer eller mindre omöjligförklarar golvuppfödningsmetoder, är det be-
gripligt om geisten avtar hos dem som försöker tillämpa de här metoderna.
Det är lätt att en osäkerhet om vad som skall komma att gälla och om det är
värt att arbeta vidare uppstår.

Jag hoppas att Karl Erik Olsson delar min uppfattning att det här är olyck-
ligt för försöksverksamheten, och att det försvårar när det gäller att nå det
uppsatta målet.

Nu är det, precis som jordbruksministern också berört, ett mycket begrän-
sat antal system som fått Jordbruksverkets godkännande för försöksverk-
samheten. Som jag förstår handlar det om tre system. Av skäl som jag redan
berört har intresset från konstruktörer inte varit särskilt översvallande. Jag
vill fråga: Anser jordbruksministern att pågående försök har den bredd som
är önskvärd? Och har den det djup som består i att man håller kontinuerlig
kontakt med de som är verksamma, för att de skall kunna få de råd eller
annat stöd som kan behövas på vägen fram till målet?

Anf. 14 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Det är möjligt att man kan säga att intresset från konstruktö-
rer och från dem som arbetar med alternativa system för hönshållning inte
är tillräckligt stort. Den här frågan väcker däremot faktiskt ett mycket stort
intresse såväl bland politiker och allmänhet som bland djurskyddsorganisa-
tioner.

Naturligtvis kan man ha både en teoretisk vetenskaplig och en mer allmän-
politisk syn på frågan om hur höns skall hållas. Jag tror att även Rosa Östh

vet att för några årtionden sedan, och sedan hundratals, tusentals år tillbaka
i tiden, hölls höns inte i burar. Från den synpunkten skulle man lätt kunna
dra slutsatsen att buren inte behövs för själva hönans skull.

En koncentrerad äggproduktion, med krav på hög effektivtet och lönsam-
het och krav på liten arbetsinsats för den producerade volymen, har emeller-
tid inte tidigare existerat. I dag ställs andra krav på hönshållningen och ägg-
produktionen än tidigare.

Det är också ganska naturligt att de som har arbetat fram de s.k. moderna
burhållningssystemen - som i och för sig inte är så förfärligt gamla - tycker
att dessa system innebär en effektiv metod att producera ägg.

Det är det också, sett ur det mera ekonomiska perspektivet. Det är alltså
inte egendomligt att man vill ha fram nya system, när hönsen är instängda i
ett litet utrymme och de, enligt djurskyddslagens bedömning - den djur-
skyddslag som vi i stor enighet antog här i kammaren 1988 - inte kan bete
sig naturligt. Om det bara finns ett utrymme stort som ett A 4-papper per
höna är det klart att det inte är lätt för hönan att bete sig riktigt naturligt.

Jag tycker personligen att det är mycket viktigt att vi nu, som jag har redo-
gjort för tidigare, strävar efter att fullfölja det beslut som riksdagen har fat-
tat, samtidigt som vi är medvetna om att det inte är alldeles enkelt.

Rosa Östh tar upp en fråga som rör experternas debatt om vad som skall
vara möjligt i framtiden, om det skall vara det nu vanliga burhållningssyste-
met, möjligen något modifierat, eller om det skall vara alternativa system,
där hönsen har större utrymme att röra sig på och kan bete sig på ett sätt som
mer skulle likna ett naturligt tillstånd.

Rosa Östh säger att det är olyckligt att man från det ena hållet uttalar sig
så kategoriskt. Jag vill inte lägga några värderingar i det. Jag tror att det görs
uttalanden från båda håll som är tämligen kategoriska. Jag ser det som en
naturlig del i den process som är på gång, att det måste föras en intensiv
debatt om hur detta skall kunna utvecklas i framtiden.

Det som är positivt är att det nu finns dels traditionella golvhönssystem i
drift, som lär fungera förhållandevis bra. De kräver mera arbete och är kan-
ske inte så arbetsmiljövänliga, och de kräver framför allt ett något högre ägg-
pris för att gå ihop ekonomiskt. Dels finns det tre modeller, som Rosa Östh
nämnde, för alternativa burhållningssystem på gång. Ett system är i fältmäs-
sig användning, ett annat system är på väg att gå över i fältmässig användning
och ytterligare ett system är för närvarande på det experimentella planet.

Min förhoppning är att vi skall komma fram till sådana lösningar under
den period som återstår så att vi i slutet av detta århundrade skall kunna säga
att det går att släppa ut hönsen ur burarna.

Anf. 15 ROSA ÖSTH (c):

Herr talman! Jag tackar för de kompletterande svaren. När det gäller de
pågående försöksverksamheterna kan jag i dag notera att ett av de företag
som har fått uppskattning både i Sverige och internationellt, nämligen Oli
AB i Värnamo, numera har lagt ner sin verksamhet. Det ser jag naturligtvis
som mycket oroande, eftersom möjligheterna att få reservdelar och liknande
därmed saknas för dem som är delaktiga. Det motiverar frågan om det verk-
ligen finns den bredd som jag efterlyste i min interpellation.

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

1’* Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 54

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

Karl Erik Olsson kallar det för experternas debatt. Det må vara en sak
att de som betraktar sig som experter har olika åsikter och gör kategoriska
uttalanden, man jag skall ta ett exempel där man går betydligt längre. Det
är när man från Lantbruksuniversitetet år 1991 i ett brev till Jordbruksdepar-
tementet säger så här:

Det är en myt att hönsen mår bättre på golvet än i burar. För hönsens
bästa: Skjut upp förbudet för burar!

Det anser Lantbruksuniversitetet, som tror att Sverige annars tvingas im-
portera burhönsägg.

Om man har den uppfattningen och om man säger det till Jordbruksdepar-
tementet och till Jordbruksverket, är följden självfallet att marknaden för de
alternativa metoderna blir försvagad och avtar. Ett brev ställt till det ansva-
riga departementet väger dock betydligt tyngre än ett allmänt expertutlå-
tande i en tidningsartikel.

Jag skulle ändå vilja efterlysa ett klarare avståndstagande från jordbruks-
ministerns sida från den typen av kategoriska inlägg på den här nivån.

Det finns en annan fråga också, som vi har diskuterat i många samman-
hang, och det är att det, om och när Sverige blir medlem i EG, är en konkur-
rensfördel om vi kan behålla våra miljökrav i allmänhet och vårt djurskydd
i synnerhet. Det är också intressant, om det här skall gälla, att det sätter en
ytterligare press på att vi skall fullfölja vårt beslut.

Anf. 16 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Det är naturligtvis beklagligt om den bredd - som i och för
sig är ganska smal - som har funnits i utvecklingen av alternativa system
krymper, även om man kan misstänka att det är olika skäl som har motiverat
denna utveckling.

Rosa Östh hänvisar till ett brev, och utan att ha minnesbilden klar för mig
har jag uppfattat det så, att det inte är Lantbruksuniversitetet som har till-
skrivit regeringen med denna uppfattning. Brevet kommer från någon av de
forskare som sysslar med just värphönsfrågor på SLU.

Beträffande formuleringen, kan det naturligtvis i det isolerade fallet vara
riktigt att det i vissa av de försök som har gjorts har visat sig att hönsen inte
trivs bättre utanför burarna. Det var just kunskapen om den här typen av
problem som gjorde att det beslutades om en tioårsperiod från 1988 för att
man skulle kunna ta fram bättre modeller. Det må vara upp till var och en,
om man är forskare eller politiker, att göra bedömningen om det går att få
fram modellerna under perioden. Vissa forskare är utomordentligt pessimis-
tiska, och andra är mycket optimistiska. Bland praktikerna, producenterna,
är de allra flesta i dag beroende av det system som fungerar. Därav kan man
förstå att det finns en viss inbyggd tröghet inför förändringen.

Jag vill alltså inte ta avstånd från enstaka uttalanden, men jag vill gärna
framhålla att jag och regeringen naturligtvis har att sträva efter att uppfylla
det beslut som riksdagen i mycket stor enighet har fattat för ett antal år se-
dan.

Rosa Östh tar upp en intressant fråga som gäller EG-medlemskap och
Sveriges höga krav på miljö, djurskydd, restriktivitet med antibiotika, kemi-
kalier, etc. Detta är ett område där det råder mycket stor enighet inom den

svenska opinionen om att vi skall sträva efter att upprätthålla och bevara de
krav vi har.

Samtidigt är jag medveten om att vi måste ha en viss balansgång. Om vi
skulle ha så hårda krav att vår produktion blev så fördyrad att det mervärde
som produceras i en miljövänlig, djurvänlig produktion inte går att ta ut på
marknaden och denna produktion därför skulle slås ut och vi i stället skulle
importera livsmedel från en djurhållning som är sämre än den svenska, har
vi inte nått det syfte som vi strävade efter.

Men jag tror - det är min övertygelse, och jag försöker arbeta efter den -
att vi skall upprätthålla höga krav på djurskydd och på miljö och att konsu-
menten också inser att det kan behöva kosta litet extra. Konsumenten finns
både i Sverige och i omvärlden, och därmed kan vi också få ett utrymme för
att gå vidare med att producera livsmedel på det här sättet.

Anf. 17 ROSA ÖSTH (c):

Herr talman! Jag tackar för det. Jag tror att jordbruksministern och jag
är ganska överens om vilka praktiska möjligheter som föreligger i det här
sammanhanget och vad som är realistiskt. Men det som jag vill understryka
är att det riksdagsbeslut som vi har diskuterat här i dag var ett steg på vägen
att utnyttja våra framtida konkurrensfördelar. Jag utgår från att vi är överens
om det också.

Sedan kommer jordbruksministern också in på frågan om ett eventuellt
importförbud för ägg. Som jag nämnt i min interpellation fanns det en cen-
terreservation när beslutet ursprungligen fattades, där kravet på importför-
bud för ägg producerade i utländska bursystem fanns med. Jag tror att det
kravet hade varit bra för svensk äggproduktion. Man hade fått en viss ro vid
utvecklandet av framför allt alternativa metoder. Riskdagsbeslutet medgav
tyvärr inte detta.

Jag medger att det blir en viss utvikning av frågan. Men det förekommer
uppgifter om att det i dag försiggår en import från baltstaterna. Det handlar
om extremt låga priser. Naturligtvis kan man undra hur det är möjligt att
försvara något sådant med tanke på att vi för närvarande har ett överskott.

Avslutningsvis: Den förra regeringen sade väldigt mycket i den här frågan,
men man gjorde inte särskilt mycket. Jag vet att vår nuvarande jordbruksmi-
nister har ett stort engagemang beträffande djurskyddet och jordbruket i all-
mänhet. Därför räknar jag med att han nu sätter fart på Jordbruksverket,
så att man kommer i gång med de alternativa metoderna. Det gäller att få
möjligheter att fullfölja det arbetet och att man kontinuerligt håller kontakt
med dem som är verksamma i det här sammanhanget.

Herr talman! Det viktigaste beskedet här i dag är att riksdagsbeslutet skall
fullföljas. Oavsett vilka signaler som tidigare har kommit, får man ändå be-
trakta jordbruksministern som den självklart främsta auktoriteten på områ-
det. Ministerns besked lär således betyda ganska mycket för den framtida
utvecklingen.

Anf. 18 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Det finns kanske inte särskilt mycket att tillägga i denna de-
batt. Rosa Östh och jag verkar vara fullständigt överens om inriktningen av
det här arbetet.

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svarpå
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

I ett land som Sverige, som tidigare haft en alldeles egen jordbrukspolitik,
kan man naturligtvis driva linjen att vi - eftersom vi haft ett importskydd -
skall skydda oss och inte ta in varor som producerats på ett i Sverige förbju-
det sätt. Det är en linje som jag i denna kammare många gånger tidigare har
drivit.

I det samarbete som nu ligger framför oss - både inom EES och med tanke
på Sverige som medlem i EG - kan vi inte förhindra att produkter, och det
gäller då även livsmedel, som är godkända i ett annat land kommer in - så-
vida dessa inte är hälsovådliga eller direkt miljöfarliga, för då är det möjligt
att hinder kan sättas upp.

Vi får alltså acceptera att andra länders olika sätt att agera också är rim-
liga. Men det finns en poäng här. Vi ligger nämligen en bit före många av
våra grannländer, och det skall vi naturligtvis utnyttja som ett medel i kon-
kurrensen om en framtida marknad.

Det är också angeläget att den debatt som förs i denna kammare - och
som naturligtvis i första hand också i framtiden kommer att gälla Sverige -
smittar av sig ytterligare på andra länder, så att kraven på en god miljö och
ett gott djurskydd i livsmedelsproduktionen ökar också där.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1992/93:52 om användning av hundar för
identifiering av brottslingar m.m.

Anf. 19 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Birgit Henriksson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att med hjälp avs.k. ID-hundar öka effektiviteten i det kriminal-
tekniska arbetet.

Låt mig inledningsvis säga att den metod som beskrivs i interpellationen
är intressant.

I polisväsendet har frågor om utvecklingsarbete traditionellt en framskju-
ten plats. Det finns vid Rikspolisstyrelsen en särskild metodbyrå med över-
gripande uppgifter i fråga om metodutvecklingen inom Polisen. Till polisvä-
sendet hör också som bekant Statens kriminaltekniska laboratorium. Dess
huvuduppgift är att utföra kriminaltekniska undersökningar åt främst polis-
och åklagarmyndigheterna samt att bedriva självständig forskning inom sitt
verksamhetsområde.

Användningen av s.k. ID-hundar är en sådan metodfråga som i första
hand bör övervägas av Rikspolisstyrelsen.

Rikspolisstyrelsen har nyligen tillsatt en utredning benämnd polishundsut-
redningen. Den kommer att se närmare på frågan om att använda hundar
inom kriminalpolisen. Utredningen kommer inom kort också att besöka den
tyska polisen för att bl.a. informera sig om de s.k. ID-hundarna. Polishunds-
utredningen kommer att presentera sina överväganden och förslag redan till
sommaren. Jag känner dessutom till att de tyska erfarenheterna kontinuer-
ligt följs av Statens kriminaltekniska laboratorium.

Jag anser mot bakgrund av det redovisade att det för närvarande inte be-

höver vidtas några ytterligare åtgärder från min sida för att få denna fråga
belyst på ett fackmannamässigt sätt.

Anf. 20 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka justitieminister Gun Hellsvik för
svaret på min interpellation angående möjligheten att använda s.k. ID-hun-
dar även i Sverige. Naturligtvis är jag glad över att få höra att justitieminis-
tern anser frågan vara intressant. Jag delar helt den uppfattningen.

I höstas blev jag uppvaktad av många polishundförare som hade hört talas
om den här tyska modellen och utbildningen. En av polismännen hade för
övrigt också varit i Tyskland och hade med sig en ytterligt intressant video-
film som visade sådana här hundar i full aktion. Jag och övriga som var med
blev mycket imponerade. Tre hundar, helt oberoende av varandra, användes
vid mycket säkra test. Intressant är också att man i Tyskland har samma
rättstrygghets- och rättssäkerhetskrav som vi i Sverige har.

Jag vet att det av rättssäkerhetsskäl inte utan vidare går att låta hundar
”bevisa” skuld eller oskuld. Men de som arbetar vidare med utvecklingen av
de här projekten anser det vara möjligt i en framtid. Hundens utslag ger
mycket snabbare svar än vad DNA-analyser gör, som ju tar månader. Med
nämnda metod tar det ett dygn.

Av största värde för Polisen, och detta måste kunna bedömas som högin-
tressant redan i dag, vore väl möjligheten att redan på ett tidigt stadium i en
utredning avföra vissa misstänkta. Man kan också förstärka misstankarna
mot en speciell misstänkt. Man är alltså styrkt i sin uppfattning att man är på
rätt spår. Eftersom man ganska säkert kan utesluta att en viss person varit i
närheten av en brottsplats, kan man koncentrera sig på andra spår.

Också detta tycker jag är intressant. Man sparar ju tid och pengar men
också mycken möda. Dessutom får polispersonalen möjligheter att arbeta
med angelägnare saker.

Tyvärr hänvisar justitieministern till Rikspolisstyrelsen och den metod-
byrå som finns. Hon hänvisar också till Statens kriminaltekniska laborato-
rium. Jag säger ”tyvärr”, eftersom Rikspolisstyrelsen verkar ha mycket ont
om resurser. Förra året köpte man t.ex. bara en ny polishund. Man har
gamla polishundar i bruk, vilka egentligen borde ha tagits bort från hante-
ringen - trots att behovet är synnerligen stort. Egentligen hör det inte hit,
men jag vill säga att detta har förorsakat stora problem även för Statens
hundskola, som nu är helt nyombildad.

Jag hoppas att man från departementets sida - inte minst i besparingssyfte,
som jag ser saken - är så intresserad av eventuell användning av ID-hundar
att någon från departementet bereds möjlighet att vara med vid studiebesö-
ket i Tyskland. Jag utgår från att exempelvis Bo Nyman, som är utbildnings-
ledare här i Stockholmstrakten och som varit hundförare i mer än 20 år, eller
någon av dem som intresserat sig för de här utbildningsfrågorna och som är
hundförare och således insatta i handhavandet av hund och i en hunds reak-
tioner bereds möjlighet att följa med på nämnda resa.

Slutligen, herr talman, hoppas jag att justitieminister Hellsvik följer ären-
det med största intresse. Det hela får inte falla platt till marken på grund av

Prot. 1992/93:54

20januari 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

kortsiktiga besparingar. I det här fallet gäller det, i det stora hela, struntsum-
mor jämfört med vad man kan spara.

Anf. 21 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Det finns anledning att göra i alla fall en kort kommentar.

Birgit Henriksson tog upp problemet med förnyelsen av arbetet med hun-
dar i nämnda verksamhet. Jag tycker att det finns skäl att påpeka att vi sedan
den 1 juli 1992 har ändrade regler när det gäller budgetansvaret, som förts
ut till regionerna. Det innebär bl.a. att man har möjlighet att själv fatta be-
slut om investeringar, t.ex. när det gäller hundar.

Birgit Henriksson har säkert förståelse för att jag inte är beredd att gå in
på diskussioner om personer. Jag tror att vi skulle hamna i en mycket konstig
situation om Sveriges justitieminister talade om vilka inom Polisen som skall
följa med på studieresor till Tyskland.

Anf. 22 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Nej, jag är helt på det klara med att man här inte kan be-
stämma vilka personer som skall komma i fråga. Därför sade jag också att
det skulle gälla någon av dem som intresserat sig för eller som är insatta i
handhavandet av hund. Jag tror nämligen att det är av största vikt att även
en van hundförare får vara med.

Såvitt jag kunnat utröna består den utredning som är tillsatt av utrednings-
tekniska skäl inte av hundförare. De skall ju inte utreda sin egen situation.
Det är jag alltså också på det klara med. Men just när det gäller studier och
att se hur hundar beter sig tror jag att det vore synnerligen värdefullt om
även ett proffs på området finge följa med - vem det blir bryr jag mig inte
om.

Jag har fått uppfattningen att Rikspolisstyrelsen skall stå för 90 % av
hundinköpen och att resten av ansvaret ligger på regionerna. Men det är
möjligt att jag är felunderrättad. Budgetförslag finns ju nu. Men i kom-
mande budgetberedningar läggs kanske hela ansvaret för polishundar och
hundutbildning på regionerna. Jag är dock tveksam i det avseendet och
skulle vilja veta hur det i själva verket förhåller sig.

Anf. 23 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Exakta detaljer kan jag inte ge, eftersom jag inte tittat när-
mare på detta inför den här diskussionen. Interpellationen rör ju metoder,
inte budgeten.

Principerna när det gäller budgeten är att medlen fördelas till regionerna,
med angivande av vilka mål som skall uppnås i arbetet. Däremot handlar det
inte om direktiv om hur pengarna skall utnyttjas.

Jag kan inte påstå att man centralt inte kan utnyttja sina centrala medel
för exempelvis hundar. Däremot kan jag säga att det inte föreligger hinder
för regionerna att använda sina medel för sådana här ändamål.

Anf. 24 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Jag tackar återigen Gun Hellsvik för svaret.

Jag kommer att forska vidare för att få reda på hur budgethanteringen

egentligen går till. Naturligtvis är jag dock tacksam för beskedet att justitie-
ministern anser att frågan är intressant. Jag utgår från att man på Justitiede-
partementet med en positiv syn följer utvecklingen och att man ger impulser
som gör att arbetet inte avstannar.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellationerna 1992/93:65 och 66 om fastbränslelagen

Anf. 25 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Ivar Franzén har frågat mig om regeringen anser det viktigt
att fastbränslelagen tillämpas korrekt vid nyinstallation av eldningsanlägg-
ningar och, om svaret härpå är ja, vilka åtgärder regeringen avser att vidta
för att det skall bli en sådan korrekt tillämpning.

Nils Nordh har frågat mig om jag är beredd att vidta några åtgärder i
samma syfte och om jag därtill är beredd att föreslå en ändring av fastbräns-
lelagen, så att ordet eldningsanläggning byts mot uppvärmningsanläggning.

Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.

Fastbränslelagen (1981:599) tillkom som ett led i oljeersättningsprogram-
met i början av 1980-talet. Enligt lagen skall större eldningsanläggningar ut-
föras för eldning med fast bränsle, dvs. kol eller fast inhemskt bränsle, och
därefter bibehållas i ett sådant utförande så länge de är i bruk. Mindre an-
läggningar skall utföras så att de kan eldas med fast inhemskt bränsle utan
omfattande ombyggnadsarbeten eller kompletteringar. Gränsen mellan
större och mindre anläggningar går vid en beräknad årlig bränsleförbrukning
om 180 terajoule, vilket motsvarar knappt 5 000 kubikmeter olja.

Dispens från kravet på fastbränsleutförande för stora pannor kan ges bl.a.
om ett sådant utförande skulle bli oskäligt ekonomiskt eller medföra stora
miljöproblem. Frågor om dispens prövas av Närings- och teknikutvecklings-
verket (NUTEK).

När det gäller de mindre pannorna prövas frågor om dispens av den kom-
munala nämnd som fullgör uppgifter inom plan- och byggväsendet. Villa-
pannor som drivs primärt med el men som har möjlighet till oljeeldning är
generellt undantagna från kravet på att de skall kunna konverteras till in-
hemska fasta bränslen.

Fastbränslelagen har alltså två huvudsyften: dels det energipolitiska syftet
att främja ersättning av olja i större anläggningar inom industrin och de kom-
munala värmeverken, dels det beredskapspolitiska syftet att förbättra bered-
skapen i övriga anläggningar vid störningar i oljetillförseln.

För två år sedan gjorde dåvarande Statens energiverk en utvärdering av
fastbränslelagen. Energiverket fann därvid att det första syftet, dvs. oljeer-
sättningen, redan var väl tillgodosett genom att oljeberoendet inom indu-
strin och den kommunala sektorn hade minskats drastiskt under 1980-talet.
Oljeersättningen hade emellertid till stor del skett med annan energi än fast-
bränslen, nämligen med el, värmepumpar och i viss mån naturgas. Möjlighe-
terna till en framtida lönsam oljeersättning med fastbränsle hade minskats,
eftersom de mest lönsamma projekten redan hade genomförts. Mot bak-

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

grund härav ansåg Energiverket att lagen i denna del hade spelat ut sin roll
och borde avskaffas.

När det gäller mindre anläggningar fann Energiverket att en stor del av de
pannor som hade installerats under perioden inte var förberedda för eldning
med inhemska fasta bränslen enligt lagens krav. Oftast saknade byggnads-
nämnden kännedom om pannbyten. Endast ett begränsat antal dispensären-
den hade prövats.

Energiverkets slutsats var att fastbränslelagen i denna del borde ses över
och kompletteras.

Man kan alltså konstatera att fastbränslelagen inte efterlevs när det gäller
mindre anläggningar. Jag kan hålla med de två interpellanterna om att detta
är klart otillfredsställande. Jag är dock inte beredd att utan vidare godta de-
ras resonemang om att tillsynen över lagens tillämpning bör skärpas. Enligt
min uppfattning måste man först ställa frågan om lagen över huvud taget
behövs.

När det gäller de större anläggningarna är det uppenbart att lagen inte
längre fyller det avsedda syftet. Vid remissbehandlingen av Energiverkets
utvärdering rådde nära nog fullständig enighet om att lagen borde avskaffas
i denna del. Vad som fortfarande kan diskuteras är om det finns anledning
att ha kvar bestämmelser om att mindre pannor skall utföras så att de kan
konverteras till inhemska fasta bränslen eller - för att använda ett lämpligare
uttryck - biobränslen. Jag har också uppfattat interpellanterna så, att deras
intresse i första hand gäller denna del av lagen.

Enligt min mening måste frågan om fastbränslelagen som styrmedel bedö-
mas i ett betydligt bredare perspektiv än som sker i de två aktuella interpella-
tionerna. Jag vill här peka på några faktorer som är särskilt betydelsefulla i
detta sammanhang.

En sådan faktor är att användningen av olja inom bostäder, service m.m.
har minskat kraftigt under 1980-talet, till förmån för el och fjärrvärme. En
korrekt tillämpning av fastbränslelagen, innebärande att oljepannor i fastig-
heter måste vara förberedda för eldning med fasta bränslen, skulle därför ha
mindre betydelse för beredskapen inom denna sektor än vad man räknade
med när lagen kom till.

En andra faktor är synen på försörjningskrisers art och varaktighet. Den
nya säkerhetspolitiska situationen har lett till ändrade förutsättningar för be-
redskapsplaneringen, vilket har kommit till uttryck i 1992 års totalförsvars-
beslut. Vi räknar inte i samma utsträckning som tidigare med utdragna kriser
som motiverar omfattande förberedelser för övergång till inhemska bräns-
len.

En tredje faktor är möjligheterna att utveckla pannor för kombinerad eld-
ning med olja och biobränslen som uppfyller kraven på ekonomi och goda
miljöegenskaper. Här måste jag uttrycka en viss tvekan till Ivar Franzéns tes
att en överdimensionering av oljepannorna - som är en förutsättning för att
de skall kunna eldas också med biobränslen - enbart ger fördelar. Utveck-
lingen förefaller i dag snarare att gå mot mindre enheter med hög förbrän-
ningseffektivitet.

Som en fjärde faktor vill jag peka på att det under de senaste åren har
tillkommit nya styrmedel för att främja användningen av biobränslen. Jag

syftar främst på de miljöskatter på svavel och koldioxid som infördes den 1
januari 1992. Vid det senaste årsskiftet har koldioxidskatten för användare
utanför industrin och växthusnäringen höjts från 25 till 32 öre/kg. För sådana
användare finns det nu starka ekonomiska incitament för konvertering till
biobränslen i oljeeldade anläggningar där detta är tekniskt och miljömässigt
rimligt.

De nya miljöskatterna kan ses som uttryck för en allmän strävan efter att
öka användningen av generella, ekonomiska styrmedel på skilda politikom-
råden. Fastbränslelagen i sin nuvarande form är en typ av administrativ de-
taljreglering som i dag framstår som otidsenlig.

Min slutsats är alltså att fastbränslelagen bör ses över, med beaktande av
bl.a. de förhållanden som jag har pekat på.

En sådan översyn kommer nu att inledas inom regeringskansliet. Avsikten
är att resultatet av arbetet skall kunna redovisas för riksdagen under nästa
riksmöte.

Anf. 26 NILS NORDH (s):

Herr talman! Först får jag tacka näringsministern för svaret. Jag tolkade
det som ett relativt positivt svar. Det är kanske inte så ofta man kan uttrycka
sig så.

Jag kan ändå konstatera, precis som näringsministern, att vi i dag upplever
fastbränslelagens tillämpning som mycket otillfredsställande. Det gäller
både dem som är berörda av den i sin yrkesverksamma gärning - jag tänker
naturligtvis på installatörerna - och dem som är beroende av den för att
kunna leva och bo.

Vi har i det här landet gång på gång fått klart för oss att vi kan drabbas av
strömavbrott. Vi har haft sådana i dagarna på flera orter. De kan bli långva-
riga. Alla eldningsanläggningar i dag behöver elkraft för uppvärmning. Där-
för vore det bättre att vi skärpte fastbränslelagen, så att den verkligen kan
tillämpas som det var tänkt från början, med alternativa bränslen såsom nä-
ringsministern här påpekade, t.ex. kol och inhemska bränslen. Jag tänker
närmast på ved. Då behövs det också en annan form av pannor eller eld-
ningsanläggningar. Det krävs att det är självdrag i dem. Det är bara själv-
dragspannorna som kan göras omställningsbara, eller konvertibla som det så
vackert heter.

Därför menar jag, precis som näringsministern, att en översyn skulle ha
gjorts tidigare, därför att i dag är alla anläggningar som omfattas av fast-
bränslelagen till 70 % dispenserade, antingen med Byggnadsnämndens eller
NUTEKrs - tidigare Energiverket - kännedom eller utan den. När vi kom-
mit så långt att det är 70 % kan det ändå vara dags att fundera över vad som
gjort att det blivit så. Ja, det finns en enkel förklaring. Det påpekade onekli-
gen Energiverket i sin utredning i samband med utvärderingen av fastbräns-
lelagen i augusti 1991. Då konstaterade Energiverket att de delar av fast-
bränslelagen som omfattar beredskap mot bränslekriser bör ses över. Man
sade också att lagen skall göras sådan att den blir lättare att förstå och till-
lämpa. Det gäller naturligtvis att ge information, från Boverket till bygg-
nadsnämnderna och från NUTEK till installatörerna.

I dag finns det en mängd aktörer som, det vill jag påstå, inte är seriösa nog

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svarpå
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

utan i sin anbudsgivning, trots att de vet att det inte är så, säger: ”Det här
fyller fastbränslelagens krav.” Självklart blir det här billigare för den som vill
använda sig av det. Då väljer man naturligtvis av ekonomiska skäl en sådan
anläggning. Men då löper man risken att inte kunna ta ett ansvar för distribu-
tion av värme, varmvatten eller vad det nu kan vara fråga om.

Därför är jag glad för att näringsministern nu aviserar en översyn.

Anf. 27 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret och noterar med till-
fredsställelse att fastbränslelagen skall ses över, men jag saknar i svaret vik-
tiga förutsättningar för denna översyn. Jag ifrågasätter också om vissa påstå-
enden i svaret överensstämmer med verkligheten.

Lagens syfte är, som näringsministern säger, dels att främja oljeersätt-
ningen, dels att förbättra beredskapen. När det gäller oljeersättningen är
miljömotivet för minskad oljeanvändning väsentligt starkare i dag än det var
när fastbränslelagen infördes 1981.

Det är fel att allmänt påstå att förutsättningarna för lönsam oljeersättning
med biobränsle har minskat sedan 1981. När det gäller bostadsuppvärmning
och mindre och medelstora värmeanläggningar är förutsättningarna för lön-
sam övergång till biobränsle väsentligt bättre i dag är 1981. Det beror dels på
koldioxidskatten, som näringsministern också nämnde, dels på att förädlade
biobränslen, i första hand briketter, i fast penningvärde räknat sjunkit i pris
och i dag är betydligt billigare än 1981. Även när det gäller större eldningsan-
läggningar har den tekniska utvecklingen av såväl eldningsanläggningarna
som bränslesystem medfört kostnadssänkningar och förbättrad verknings-
grad, vilket har förbättrat biobränslenas konkurrenskraft.

Näringsministern är tveksam till huvudmotivet i min interpellation för en
mera strikt tillämpning av fastbränslelagen. Det är ur miljösynpunkt och
ekonomisk synpunkt ett viktigt argument att det med dagens oljekvalitet,
som möjliggör låga röktemperaturer, är lönsamt även vid oljeeldning att ha
en eldningsanläggning med den större eldningsyta som krävs för att i framti-
den gå över till biobränslen.

Den utvecklingstendens mot mer kompakta, ofta övertryckseldade pan-
nor, som näringsministern omnämnde, finns, men den är inte desto mindre
felaktig.

Förbränningseffektiviteten har inget direkt samband med eldningsytan.
Men eldningsytan - eller till viss del rättare sagt kylytan - har avgörande be-
tydelse för att man skall ha låga rökgastemperaturer utan att behöva inve-
stera i en särskild rökgaskylning. Låga rökgastemperaturer är avgörande för
hög total verkningsgrad. Små, kompakta pannor blir billigare, men effekten
anges vid på tok för höga rökgastemperaturer. Investeringen blir lägre men
livscykelkostnaden blir mycket högre. Tyvärr är det alltför många som bara
ser till investeringen och inte till totalkostnaden. Ofta är det olika personer
som fattar beslut om investeringen och som sedan svarar för driftskostna-
derna. Ibland är informationen från panntillverkarna också bristfällig för att
de skall kunna konkurrera med billiga pannor. Faktum är att bristerna i da-
gens tillämpning av fastbränslelagen medför sämre miljö och ökad oljean-
vändning samt högre uppvärmningskostnader.

Även om oljeanvändningen har minskat kraftigt under 80-talet, finns det
fortfarande kvar en stor oljeanvändning i flerbostadshus, blockcentraler och
offentliga byggnader som ej är anslutna till fjärrvärme. Det rör sig om mil-
jontals kubikmeter olja som kan ersättas med biobränslen. Det är i första
hand miljö, sysselsättning och förbättrad bytesbalans som är motiven för att
främja denna övergång. Det skulle ha varit betydligt enklare och billigare
om alla baslastpannor som nyinstallerats under 80-talet hade anpassats för
fastbränsleeldning.

Jag har två följdfrågor till näringsministern. Har näringsministern något
intresse av att förhindra fortsatta felinvesteringar på detta område? Är nä-
ringsministern beredd att komplettera underlaget för översynen av fast-
bränslelagen med de synpunkter som jag nu har framfört och som jag fram-
för i min interpellation?

Anf. 28 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Självfallet skall gällande lagstiftning efterföljas. Att så icke
till alla delar har skett under 80-talet kan bara beklagas. Vi gör nu denna
översyn för att pröva förutsättningarna för fastbränslelagen, dess tillämp-
ning och vilka syften som den skall uppfylla. Jag tror att det finns en bety-
dande enighet om detta.

Vi har för avsikt att bedriva arbetet skyndsamt och i samarbete mellan
berörda departement, dvs. mellan Näringsdepatementet, Försvarsdeparte-
mentet, Jordbruksdepartementet och Miljödepartementet. Självfallet kom-
mer även alla synpunkter som framförs i interpellationen att tas till vara och
prövas vid översynen.

När det gäller tillsynen och beslutsfattandet är det viktigt att reglerna är
entydiga. De förändringar som har skett i beskattningen, inte minst på kol-
dioxidområdet men även i fråga om svavelskatten, ger i dag mycket starka
incitament. Om skattereglerna dessutom är långsiktiga och om ramarna är
förutsägbara skapas det betydligt bättre förutsättningar för ett rationellt be-
slutsfattande och en rationell marknad.

Anf. 29 NILS NORDH (s):

Herr talman! Jag har inte så mycket att tillägga till det som tidigare har
sagts. Jag trodde ändå att näringsministern något skulle beröra min andra
fråga i interpellationen. Jag vill försöka att få ett klargörande genom att upp-
repa frågan: Är näringsministern beredd att komma med förslag till riksda-
gen så att begreppet ”eldningsanläggning” byts ut mot ”värmeanläggning”?

Oftast är det ju fråga om en eldningsanläggning. Många har under 80-talet
valt att installera elvärme. Det finns ett riksdagsbeslut om att man skall spara
så mycket el som möjligt. Då skall det naturligtvis inte vara tillåtet att instal-
lera eluppvärmning, vilket leder till ett ännu större beroende av elproduk-
tion. Jag vill gärna att näringsministern utvecklar den frågan.

Anf. 30 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Jag tackar näringsministern för det klara beskedet att nä-
ringsminister och departement fr.o.m. nu kommer att verka för att fastbräns-
lelagen tillämpas på ett korrekt sätt. Det är ett viktigt besked.

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

Jag noterar också - självfallet med glädje - att man kommer att beakta
vad som sägs i denna debatt och det som har framförts i interpellationen. Jag
skulle ändå vilja ägna någon minut åt att ytterligare beskriva den nya situa-
tion som finns på denna ganska stora marknad, som omfattar 30-40 TWh
när det gäller flerfamiljshus och blockcentraler med pannor, som är litet
större än villapannor men som inte är anslutna till fjärrvärmenät.

I och med att svavelskatten infördes sänktes svavelhalten i eldningsolja 1
till under 0,1 %. Tidigare måste rökgastemperaturerna hållas ganska höga
för att det inte skulle bli problem med skorstenarna. I dag kan rökgaserna
kylas till temperaturer kring 100 grader - kanske t.o.m. till något under 100
grader - innan de går ut genom skorstenarna, utan att det uppstår några håll-
barighetsproblem. Detta ger en radikal förbättring när det gäller att höja
verkningsgraden, bättre utnyttja oljan och få ut mera nyttig energi för varje
liter olja som används.

De kompakta, moderna och billiga pannorna som är övertryckseldade kla-
rar inte att ge avsedd effekt, utan kapaciteten reduceras ofta till hälften av
märkeffekten. Vid en ekonomieldning måste man i själva värmepannan ha
tillgång till de kylytor som behövs för att få ned temperaturen på rökgaserna
till önskvärda 100 grader.

I en undertryckspanna, dvs. en självdragspanna, finns det däremot större
kylytor och större eldningsytor. Därmed kan man åstadkomma ekonomield-
ning och samtidigt ha kvar möjligheten att elda med biobränslen. Det fantas-
tiska är att det går att göra en investering även under den tid som man använ-
der olja, vilket är klart lönsamt med tanke på dagens oljekvaliteter. Det är
beklagligt att det under de gångna åren har gjorts en mängd felinvesteringar
som har höjt driftskostnaderna. Därmed har den mycket intressanta omställ-
ningen när det gäller de mindre och medelstora pannorna, som nu är så ange-
lägen, fördyrats. Detta är ett argument som talar för att det här finns en kom-
bination av värde, där både miljön och beredskapen gynnas, samtidigt som
man får en god ekonomi. Jag skulle vara tacksam för en liten kommentar
just på denna punkt.

Anf. 31 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! När jag aviserar en översyn av fastbränslelagen vill jag icke
binda upp mig för vad den översynen till alla delar skall leda fram till.

Nils Nordh har här talat om eldningsanläggningar och värmeanläggningar.
Det är en fråga som man i översynen skall pröva och se över.

Det är fråga om en förutsättningslös översyn, Ivar Franzén. De synpunk-
ter och tankar som har framkommit i tidigare utvärderingar skall självfallet
beaktas. Gällande lagar skall givetvis efterlevas, men det finns ett behov av
att man ser över gällande fastbränslelag för att den skall få en bättre funktion
och stå i bättre överensstämmelse med de förändringar som har skett i om-
världen.

När det gäller självdragspannor och liknande vill jag här inte ge mig in på
någon teknisk diskussion. Jag tycker att det är marknaden själv som i stor
utsträckning, utifrån vissa grundläggande krav som vi fastslår bl.a. genom
lagstiftning och beskattning inte minst beträffande miljöutsläpp, skall avgöra
vilken typ av beslut man fattar. Jag vill betona att det gäller att statsmakten

är tydlig i sina olika lagstiftningsarbeten samt att den strategi som tillämpas
är förutsägbar och på detta område också långsiktig för dem som skall fatta
mångåriga investeringsbeslut.

Anf. 32 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Jag delar näringsministerns uppfattning att huvudansvaret
aldrig får fråntas marknaden. Det är där som bedömningarna måste göras.
Ett av många motiv till att vi har denna debatt i dag är att marknaden har
fungerat mindre väl, delvis beroende på den bristande informationen och på
den dåliga uppföljningen av fastbränslelagen. Konkurrensen är hård och
man får ibland bristfällig information från pannleverantörerna, som har
framhållit hur billiga deras pannor är. Man har angett en effekt som egentli-
gen inte är sann - om man skall ekonomielda osv. I detta sammanhang har
samhället intresse både av att bevaka miljöintressena samt självfallet att se
till beredskapsaspekterna. Man har också all anledning att se till att oljan
verkligen används så effektivt som möjligt.

Jag tror att samhället här har en enkel och klar möjlighet att genom en
tydlig fastbränslelag verka just i denna riktning. Det är ett administrativt me-
del som inte behöver innebära någon egentlig detaljstyrning. Det är bara att
fastlägga vissa grundfunktioner i de eldningsanläggningar som man vill
bygga, som i första hand ger en möjlighet för användande av biobränsle och
som samtidigt ger en god ekonomi samt även i det korta perspektivet en god
miljö.

Även om jag självfallet delar uppfattningen att man inte skall ha några
onödiga lagar så tror och hoppas jag att det slutliga resultatet av översynen
blir en förbättrad fastbränslelag med grundläggande funktionskrav som alla
kommer att tjäna på, såväl den enskilde och företagen som samhället.

Anf. 33 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag tror att vi är ense om att att en översyn behövs. Sedan
får den översynen, som kommer att beröra fyra departement, ge vid handen
vilka förändringar som behöver göras.

Jag tycker också att de som har fattat beslut under 80-talet faktiskt är del-
aktiga i att en del av felbesluten har drabbat gemene man. Det har inte alltid
varit förutsägbarhet i de politiska besluten på skatteområdet och lagstift-
ningsområdet. Jag tycker att tydligheten i inställningen till olika energipoli-
tiska frågor är viktig och att det även skall vara förutsägbart vilka föränd-
ringar regering och riksdag kommer att göra i framtiden om någonting inträf-
far. För att människor skall veta vad vi gör bör den energipolitiska strategin
vara långsiktig, så att inte de förändringar som sker kommer som totala över-
raskningar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:54

20januari 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

7 § Svar på interpellation 1992/93:67 om Vattenfall AB

Anf. 34 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Sten-Ove Sundström har i en interpellation om Vattenfall
AB tagit upp de personalförändringar i Norrbotten som blir följden av struk-
turförändringar i bolaget.

Sten-Ove Sundström ställer tre specifika frågor, nämligen

1. vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att garantera sysselsättningen
för de berörda vid Vattenfall,

2. vilka initiativ jag är beredd att vidta för att få till stånd ett utvecklingsbo-
lag där Vattenfall får ansvaret för att tillföra kompetens och kapital under en
20-årsperiod samt

3. om jag avser att vidta extra åtgärder för att de som berörs av Vattenfalls
åtgärder ej friställs innan ersättningsjobb har skapats.

Först vill jag än en gång slå fast, som jag har gjort beträffande olika statliga
företag ett flertal gånger, att det faktum att ett bolag ägs av staten inte inne-
bär att ägaren kan ställa andra krav på effektivitet och avkastningsförmåga
än de som ställs av andra ägare när det gäller liknande frågor. Jag har också
tidigare sagt att det ankommer på företagens styrelser och ledningar att be-
sluta om den framtida inriktningen och utvecklingen av de statliga företa-
gens verksamhet. Jag kommer därför inte att föreslå regeringen att ta något
särskilt initiativ i den nu aktuella frågan.

Inga företag kan lämna garantier för sysselsättningen i en marknadseko-
nomi. Men företag som kan agera efter normala företagsekonomiska princi-
per har de bästa förutsättningarna att tillförsäkra sina anställda en anställ-
ningstrygghet på lång sikt.

Effekterna för dem som bor i mindre orter där näringslivet sedan lång tid
byggt på Vattenfalls aktiviteter blir naturligtvis särskilt kännbara. Jag är
övertygad om att Vattenfall tar hänsyn till detta både när man genomför de
egna förändringarna och när olika externa insatser för att minska effekterna
av neddragningarna planeras. Den förra regeringen framhöll i sitt förslag till
riksdagen om bolagisering av dåvarande affärsverket Vattenfall att Vatten-
fall AB bör sträva efter en geografisk spridning av verksamheten samt att
hålla ner personalantalet i Stockholmsområdet. Så har också skett.

Jag har erfarit att Vattenfall undersöker möjligheterna att genom olika in-
satser stödja de orter och kommuner som drabbas av förändringarna på olika
sätt och att bidra till att skapa nya arbetstillfällen. Vattenfall har aviserat ett
omfattande program för att lindra effekterna för den personal som berörs.

Så till Sten-Ove Sundströms direkta frågor. Jag är inte beredd att föreslå
regeringen särskilda åtgärder utöver gängse arbets- och regionalpolitiska in-
satser resp, de insatser som kan bli aktuella från Vattenfall i sammanhanget.

Anf. 35 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Låt mig börja med att tacka näringsministern för svaret på
dessa frågor.

Vattenfalls planerade minskning av sin personal i Jokkmokks kommun är,
om den genomförs utan ersättningsjobb, ett mycket hårt slag för kommu-

nen. Kommunen kommer att förlora mer än 10 % av befolkningen. I den
här delen av landet, Norrbottens inland, finns i nuläget inga möjligheter att
kommunen själv skall kunna kompensera de hundratals arbetstillfällen som
försvinner.

Det är viktigt att erinra om att i Jokkmokk finns landets största vatten-
kraftverk och -produktion. Energiförsörjningen denna vinter hade inte kla-
rats - när kärnkraften tidvis har varit ur funktion - om inte Jokkmokks vat-
tenkraftverk hade varit i full produktion. Vi har här ett nationellt ansvar
gentemot kommunen och dess överlevnad.

Staten har genom en stor exploatering av naturrikedomarna för all framtid
skaffat sig stora inkomster från denna fjällkommun. Därför har också staten
ansvaret för att de nu planerade indragna arbetstillfällena i Jokkmokks kom-
mun til] fullo ersätts av nya.

Visst har Vattenfall som företag ett ansvar, men huvudansvaret måste
självfallet ligga hos ägaren, som är staten. Detta ansvar kan ingen politiker
svära sig fri från, näringsministern. Produktionen, utvinnandet av energi,
fortsätter ju i Vattenfalls anläggningar. Staten har här en guldgruva i form av
de stora vattenkraftanläggningarna som skapar miljardvinster varje år. Dels
måste företaget självt sätta in alla resurser för att kompensera de jobb som
man planerar att rationalisera bort - enligt uppgift är det möjligt att utlokali-
sera ett 30-tal jobb -, dels måste naturligtvis regeringen via näringsministern
ta sitt ansvar och via den ägarlag som staten har se till att inga jobb rationali-
seras bort förrän de på något sätt har ersatts. Det handlar för en gångs skull
inte om resursbrist. Vattenkrafts vinst i Jokkmokks kommun är av den stor-
leksordningen att det, även om endast en blygsam del av vinsterna användes
för att klara jobben i kommunen, sannolikt inte skulle bli några problem.

I det svar som jag har fått säger statsrådet att Vattenfall undersöker möj-
ligheterna att genom olika insatser stödja de orter som drabbas och bidra
till att skapa nya arbetstillfällen. Detta är bra. Men betyder det också att
näringsministern håller kontakt med företaget och är beredd att agera så att
inga jobb tillåts att försvinna förrän de har ersatt av nya? På vilket sätt kom-
mer näringsministern som yttersta representant för ägaren staten att agera
för att Jokkmokks kommun skall kunna överleva?

Anf. 36 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Den här interpellationsdebatten berör inte bara Norrbotten
och Jokkmokk, även om man där kanske har de allra värsta problemen, utan
den berör hela Norrlands inland.

Utifrån det svar som statsrådet har lämnat skulle jag vilja påstå att statsrå-
det inte har tänkt över denna fråga i hela dess vidd. Frågeställningarna har
väl inte heller varit sådana. Jag tar mig emellertid friheten att utveckla detta
ämne en aning.

Som ett komplement till den beskrivning som Sten-Ove Sundström har
gjort i interpellationen om personalminskningarna i inlandskommunerna vill
jag som ett exempel lägga till att det i Sollefteå finns 120 anställda i Näsåker,
och därifrån styrs åtta kraftverk i Ängermanälven.

I Indalsälven finns det två driftcentraler med 139 anställda. Nu skall båda
dessa älvar läggas samman till en driftcentral, och antalet anställda skall

Prot. 1992/93:54

20januari 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

minskas med 80. Detta innebär att 79 aggregat och dammluckor skall styras
från en enda driftcentral. En första fråga inställer sig: Varför skall 30 % av
personalen skäras bort i Sollefteå när den totala bantningen i Vattenfall, så-
vitt jag har förstått, handlar om 10 %?

För att garantera säkerheten är minimikravet en driftcentral per älv. 1979
inträffade ett katastroftillbud uppe i Norrbotten. Då kördes hela Lule älv
från en driftcentral. Efter tillbudet, som inte är det enda, beslutades att Lule
älv skulle köras från två driftcentraler, vilket är fallet i dag.

Människorna i Norrlands inland har avstått från vinsterna av vattenkraf-
ten - nu går den in i statskassan. Inte ens en återbäring på 1 öre per kilowat-
timme har gått att återföra. Detta skall den socialdemokratiska regeringen
lastas för. Det fanns förslag som den regeringen inte behagade att ta ställning
till. Nu skall drift- och dammsäkerheten äventyras, så att, om jag får vara
litet drastisk, människorna riskerar att dränkas som kattungar om en kata-
strof skulle inträffa i någon damm.

För närvarande genomför Dammsäkerhetsnämnden mätningar och om-
räkningsarbete i de norrländska älvarna för att utvärdera säkerheten. Detta
beräknas ta fyra fem år. Avsikten är att höja dammsäkerheten i förhållande
till vad som gäller i dag.

Min fråga till näringsministern är: Anser näringsministern att Vattenfall
skall tillåtas att drastiskt försämra säkerheten innan dammsäkerheten är fär-
digutredd?

Herr talman! Svenska kraftnät svarar för säkerheten på stamnätet och
Vattenfall för säkerheten vid produktionsanläggningarna och dammarna.
Vid bolagiseringen delas företaget upp. Jag vill därför ställa en fråga till
statsrådet: Vem har det totala ansvaret för säkerheten i varje älv? Denna
fråga ställer jag av det enkla skälet att Vattenfall inte har kunnat svara på
den.

Är det inte rimligt att regeringen tillsätter en utredare, som får till uppgift
att kartlägga de incidenter som har inträffat och orsakerna till dem och däref-
ter i samråd dels med Dammsäkerhetsnämnden, dels med Vattenfall försö-
ker bedöma säkerhetsfrågorna innan några personalnedskärningar genom-
förs? Detta, herr talman, är frågor som inte enbart jag ställer utan alla som
bor och verkar nedanför dammarna i resp. älv.

Herr talman! Huvuddelen av elproduktionen från svensk vattenkraft
kommer från glesbygdskommunerna i Norrlands inland. De har avstått vins-
terna till gagn för hela riket. De har tvingats acceptera att oersättliga natur-
värden har spolierats. Exploateringen har haft negativa verkningar på skogs-
bruk, renskötsel, turism och mycket annat.

Är statsrådet beredd att begära alternativa förslag till besparingar inom
Vattenfall innan denna omorganisation verkställs? De alternativa förslagen
kan ju tas fram under tiden som dammsäkerheten utreds. Jag ställer denna
fråga, trots att statsrådet säger att han inte ämnar vidta någon åtgärd.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag påstå att Vattenfall har ett mycket
stort moraliskt ansvar i denna fråga. Svaret antyder litet grand att man på
Vattenfall är beredd att försöka hitta ersättningsjobb. Jag anser att detta mo-
raliska ansvar även faller tillbaka på regeringen. Därför finns det skäl för
regeringen att följa denna fråga, eftersom det inte bara gäller en omstruktu-

rering av vilket företag som helst, utan det är fråga om en basnäring som är
till gagn och nytta och mycket väsentlig för hela svenska folket. Därför har
även regeringen ett stort ansvar.

Anf. 37 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag delar uppfattningen att Vattenfall har ett moraliskt an-
svar. Det har varje företag som friställer personal i olika bygder. Företagen
har ansvar för att försöka tillse att det skapas nya arbetstillfällen och att på
bästa möjliga sätt ta till vara de resurser och faciliteter som finns. Vi vet att
Vattenfall ser på möjligheterna att göra ett antal insatser på de orter som
drabbas. Vi följer den prövning som görs av Vattenfall och ser vilka typer av
förslag som väcks och vilka åtgärder som man har för avsikt att vidta.

När det gäller ersättningsarbetstillfällen och någon form av anställningsga-
ranti som har nämnts i debatten, vill jag dock säga att det inte råder någon
annan typ av anställningsförhållande därför att det råkar vara ett statligt
företag. Det finns inga skäl till att en statligt anställd i Vattenfall, med samma
avtal framförhandlade av de fackliga organisationerna, skall ha några andra
förutsättningar än dem som är anställda i Sydkraft, i Gullspång eller i något
av de andra kraftproducerande bolagen. De skal) ha en anständig anställ-
ningsgaranti samt en god behandling från arbetsgivarens sida, och det skall
finnas en viss form av ansvar som innebär att man försöker skapa arbetstill-
fällen.

Jag hoppas och tror att Vattenfall till vissa delar kommer att vara fram-
gångsrikt i den delen av verksamheten.

När det gäller säkerhetsaspekterna i resp, älvar vill jag säga följande:
Svenska kraftnät ansvarar för storkraftnätet i Sverige och är ett affärsdri-
vande verk. Det har ansvar för säkerheten i detta när det gäller beredskap,
men självfallet även när det gäller vanlig normal elsäkerhet. Driften av kraft-
stationer och liknande ansvarar resp, kraftproducerande bolag för. Det är
ingen skillnad mellan Svenska kraftnät och Vattenfall, mellan Svenska kraft-
nät och Stockholm energi eller mellan Svenska kraftnät och Sydkraft eller
något annat bolag. Det är samma ansvar som gäller.

Självfallet åligger det Vattenfall att ha betryggande säkerhet i sina resp,
underhåll och reinvesteringar som behöver göras i resp, kraftstation. Vi har
styrelserepresentation i Vattenfall och kan därför följa denna fråga. Vi kom-
mer naturligtvis att kontinuerligt utvärdera de olika åtgärder som vidtas på
det området, på samma sätt som de ansvariga myndigheterna på området.

När det gäller de alternativ som kan komma i fråga i detta sammanhang,
anser vi att ansvaret i första hand ligger på Vattenfall. Det är Vattenfall som
moraliskt skall ta ansvar för att försöka skapa möjligheter att ta till vara de
resurser av mänsklig kompetens som friställs på resp, orter. I andra hand är
det regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som måste vidtas
på gängse sätt. De som friställs från något annat företag, som inte råkar vara
statligt, har samma rätt som de som arbetar i statliga företag, oavsett om
det är i Norrland eller i någon annan del av landet, att få uppbackning från
statsmakten när det gäller dessa åtgärder.

Jag vill till sist, herr talman, bara erinra om att riksdagen i stor enighet
har ställt avkastningskrav på Vattenfall, vilka motsvarar ungefär de krav som

Prot. 1992/93:54

20januari 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

ställs på den övriga marknaden - de kanske är något i underkant. Vi har ställt
krav på att Vattenfall skall agera på exakt samma villkor som motsvarande
privata aktiebolag och därmed ha en rationell drift och bemanning.

Självfallet måste vi mellan bolagsstämmorna ha förtroende för att styrel-
sen fattar korrekta beslut. Om man inte har förtroende för styrelsen skall
man självfallet begära dess avgång och ersätta den med en annan styrelse
som man anser uppfyller de krav när det gäller mål och avkastning som riks-
dagen har ställt.

Herr talman! Jag har förtroende för Vattenfalls styrelse och ledning. Jag
tror att det kommer att vidtas åtgärder för att klara delar av de sysselsätt-
ningsproblem som uppstår. Vi följer mycket noga den utveckling som sker
på de mest utsatta orterna när det gäller de säkerhetsaspekter som har be-
rörts och vilka regionala arbetsmarknadspolitiska insatser som kan komma
att behövas och som i så fall kommer att initieras av regionala myndigheter
resp. Arbetsmarknadsdepartementet.

Anf. 38 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Näringsministern och jag kan vara överens om att Vattenfall
självfallet har ett ansvar. Det är vi helt överens om. Sedan säger näringsmi-
nistern att om detta inte går, får vi gå in med de regionalpolitiska medlen och
resurserna. Det är en mycket långsiktig och trög väg att agera. Det räcker
inte med att företaget Vattenfalls styrelse och ledning har det direkta ansva-
ret. Här måste ägaren vara beredd att arbeta.

Jag kan förstå att en näringsminister inte i alla lägen kan agera för att klara
strukturförändringar när företag rationaliserar eller läggs ner. Det är natur-
ligt. Men detta är en alldeles speciell situation. Vi måste som politiker ta ett
ansvar, när staten har utvunnit och exploaterat de naturresurser som kom-
munen har, mot löfte om att det skulle ge arbete och trygghet i utbyte. Då
måste vi också se till att vi håller löftena, näringsministern, och se till att man
får behålla jobben i en så utsatt del av landet. Allt annat agerande är ett svek
mot kommunen och dess invånare.

Här kan vi genom att använda en mindre del av de vinster som staten ska-
par i kommunen se till att vi får nya jobb. Låt oss göra det! Det finns många
exempel på hur man tekniskt klarar av en sådan sak. Jag kan föreställa mig
att man kan skapa ett utvecklingsbolag för en liten del av dessa vinster, där
Vattenfall får stå för kompetens och kapital under t.ex. en tjugoårsperiod.
När det gäller tekniken kan man alltid finna en lösning på något sätt. Det är
viktigt att vi som politiker visar ett engagemang i dessa frågor och inte stän-
digt hänvisar till att om det misslyckas, är det de regionalpolitiska resurserna
och medlen som skall ta över.

Det finns ju kapital i kommunen. Staten pumpar ut guld, miljardvinster
från regionen. Det krävs bara litet engagemang från ägaren, Per Westerberg!

Här ligger knuten. Man får inte skylla ifrån sig hela tiden på företagets, i
det här fallet Vattenfalls, ledning. Jag tror säkert att ledningen gör det bästa
den kan av situationen. Men ägaren får aldrig åsidosätta sitt ansvar i en kom-
mun när ett företag har exploaterat naturtillgångar. Det är viktigt.

Anf. 39 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Det är utmärkt att regeringen följer denna viktiga fråga.
Som jag sade tidigare är den inte bara viktig för människorna i Norrlands
inland utan även för landet som helhet.

Jag skulle vilja återkomma till säkerhetsfrågorna. Är det inte rimligt att
man jämsides med omstruktureringen prövar frågorna om säkerheten vid
dammarna, näringsministern? Man skall väl inte strukturera om och göra
samma misstag som i Norrbotten tidigare, och tvingas ändra tillbaka, för att
man inte klarar den stora kapaciteten. Är det inte rimligt att göra det paral-
lellt, i stället för att först strukturera om och skära ner på personalen, och
sedan konstaterar statliga myndigheter att dammsäkerheten skall höjas? Då
skall det ju prövas fyra fem år i efterhand. Det är fullständligt ologiskt att
göra på det sättet.

Jag skulle vilja ha ett mera korrekt svar på hur regeringen ser på dammsä-
kerheten. Jag förstår att näringsministern inte har kunnat ge besked om det,
eftersom frågan inte var ställd i interpellationen. Men det är en huvudfråga
att fundera över. Hur klarar man dammsäkerheten? Hur klarar man att styra
så oerhört många delar i en verksamhet när det handlar om flera älvar? Det
handlar inte bara om att ha servicepersonal i närheten som kan hinna fram i
tid. Någon måste också varsla personalen, så att de kan ge sig ut.

Frågan om vem som har det totala ansvaret vid varje älv har ställts till Vat-
tenfall också. Vattenfall säger: Det är en s.k. bra fråga. Jag hoppas att nä-
ringsministern tar med sig den frågan hem. Ställ den gärna till Vattenfall igen
och försök komma överens om vem som har det totala ansvaret. Det är vä-
sentligt, när så enorma värden står på spel och oroväckande saker kan
hända.

Jag vill återkomma till detta med rationaliseringar och omstruktureringar.
Självfallet är personalen vid alla anläggningar mycket intresserad av att med-
verka till att rationaliseringar sker och att verksamheten blir effektivare. I
Näsåker har man genomfört en tioprocentig nedskärning av personalen.
Man prövar den modellen. Nu skall den modellen slås sönder och personalen
flyttas om. Personalen skall skickas till en enda central i Jämtland. Dessutom
blir en stor del av personalen arbetslös. Det finns mycket att göra på detta
område, om man gör det tillsammans. Jag hoppas att den löntagarkonsult
som har uppdraget i dag får tid på sig att verkligen utreda frågan.

Anf. 40 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Först till Sten-Ove Sundström om Vattenfalls ansvar: Jag an-
ser att Vattenfall har exakt samma ansvar mot sina anställda som Sydkraft
har vid de älvar där man har ansvaret för driften och äger kraftstationer. Det
råder ingen principiell skillnad. Det finns ett arbetsgivaransvar att vid om-
struktureringar försöka ta till vara de resurser som finns och om möjligt
hjälpa anställda till nya anställningar. Jag tycker inte att det finns särskilda
skäl som talar för att Vattenfall skulle utgöra något unikt exempel, att Vat-
tenfalls anställda skulle ha en särställning i förhållande till exempelvis Syd-
krafts anställda eller Bolidens anställda eller till några andra anställda som
arbetar med naturtillgångar. Därmed inte sagt att man inte skall göra mycket

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

stora ansträngningar för att försöka finna goda relevanta arbetsuppgifter för
den personal som kan komma att friställas.

Ger man ansvar och förtroende till en styrelse och en företagsledning för
ett statligt företag, vilket för övrigt även aktiebolagslagen förutsätter, måste
man också låta dem få möjlighet att fullgöra sina arbetsuppgifter med ut-
gångspunkt i de avkastningskrav och de direktiv Sveriges riksdag och även
regering har ställt. Vi har ställt normala avkastningskrav på Vattenfall, i viss
mån krav som ligger i underkant. Riksdagen har fastställt riktlinjer för att de
statliga företagen skall agera precis på samma sätt som motsvarande privata.
Därmed måste vi agera efter de principerna och inte gripa in mellan olika
bolagsstämmor och försöka detaljstyra.

Jag skall gärna titta ytterligare på vad som görs eller kan göras när det
gäller dammsäkerheten. Det kan finnas oklarheter i uppdelningen mellan
Svenska kraftnät och Vattenfall. Jag skall gärna ställa frågan om det finns
någon sådan just i det fallet. Annars är det samma uppdelning som gäller
mellan Svenska kraftnät och alla andra kraftverksägare runt om i Sveriges
land, oavsett om det är i älvdalar eller någon annanstans.

Anf. 41 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Näringsministern säger att Vattenfall inte är något unikt ex-
empel. Samma ansvar gäller i många andra företag. Självfallet har alla före-
tag ett ansvar för sin sysselsättning. Men inte bara företaget utan också äga-
ren, staten, och därmed dess yttersta representant, näringsministern, har ett
ansvar för hela regionen. När vi i riksdagen fattade beslut om att exploatera
naturtillgångar i Jokkmokks kommun talade vi om att det skulle ge ett utbyte
i form av sysselsättning. Vi lägger inte ner produktion och flyttar inte någon
verksamhet. Tvärtom ger verksamheten mer och mer kapital och guld för
det svenska folkhushållet och svenska staten. Självfallet finns inte bara ett
moraliskt ansvar utan också ett politiskt ansvar.

Frågan har av självklara skäl diskuterats rätt mycket i mitt län under den
senaste tiden. I början av året träffades samtliga representanter på Norrbot-
tens riksdagsbänk för att hitta vägar ut för att om möjligt försöka hjälpa till.
Vi var överens om att det i första hand naturligtvis är företagets ansvar. Men
det är också ägarens ansvar. Jag noterar av den debatt som Per Westerberg
har bidragit till här i dag att de borgerliga signalerna tydligen inte har gått
fram till honom eller också har han inte lyssnat på dem.

Jag har dock den klara uppfattningen att näringsministern och regeringen
inte kan svära sig fria från följderna av det som har hänt. Näringsministern
får inte stoppa huvudet i busken och tro att problemen löser sig själva, utan
det krävs ett aktivt engagemang från ägarnas sida, i första hand för företaget,
i andra hand moraliskt och politiskt för att klara en så viktig samhällsfråga.

Vi måste visa ett engagemang och inte bara hänvisa till regionalpolitiska
effekter och resurser. Per Westerberg måste verkligen engagera sig i den här
frågan. Annars blir det besvärligt att försvara politiken framöver.

Jag är övertygad om att Per Westerberg har ett förtroende för Vattenfalls
styrelse och ledning, och det är bra. Jag hoppas också att befolkningen i re-
gionen skall ha kvar någon form av politiskt förtroende för näringsministern
när behandlingen av denna fråga närmar sig sitt slut.

Anf. 42 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag erkänner att jag när jag jämför näringsministerns utta-
landen här i debatten med det lämnade svaret ser en ljusning och får en för-
hoppning om att regeringen inser att denna fråga har en sådan vidd att den
måste följas med största uppmärksamhet. Självfallet skall Vattenfall göra
mycket stora ansträngningar för att skaffa ersättningsjobb, men det är också
självklart att det skall ske i rätt turordning.

Som här har framkommit kommer el från framför allt den äldre vatten-
kraften i framtiden att bli oerhört lönsam i förhållande till nyutbyggd elkraft,
kanske såväl från kärnkraftverk som från vattenkraftverk. Det kommer att
göras mycket stora vinster. Då måste man också se till att berörda regioner
verkligen får leva vidare. Det är inte rimligt att det skall förekomma verk-
samheter ute i skogarna utan att det där bor någon enda människa. Det dras
in på skogsnäringen och även på andra håll, och man skall därför ta ett an-
svar för detta.

Jag blir som lekman litet förvånad när jag ser att man senarelägger reinve-
steringar i de kraftverk som det gäller. Det handlar om tolv år. Det betyder
att man kommer fram till kärnkraftsawecklingen innan det möjligen skall
göras några insatser, framför allt i Angermanälven. Jag frågar mig om det är
rimligt att vi skall hantera nationalegendomar på det sättet. Om investe-
ringar senareläggs på detta vis kan olyckor inträffa. Framför allt kommer vi
kanske inte att få ut maximal effekt.

Med en personal som har en rimlig arbetsbörda och som kan kontrollera
verksamheten kan varje kraftverk köras med maximal effekt, vilket är till
glädje inte bara för Vattenfall utan för alla oss som är beroende av billig el-
kraft i vårt land. Det är här faktiskt fråga om en nationalegendom.

Det är vidare viktigt att veta vem som har det totala säkerhetsansvaret,
men när länsstyrelserna, som har ansvaret för detta ute i regionerna, har
ställt den frågan har de inte fått något svar. Det är viktigt att vi politiker ger
ett besked i den frågan, om det finns något svar på den. Annars måste vi se
till att det problemet blir löst.

Anf. 43 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Mycket kort: Det finns ett arbetsgivaransvar i samband med
de omstruktureringar som jag har nämnt. Jag tycker att det är felaktigt att
säga att Vattenfalls ansvar skulle skilja sig från det som andra kraftägare har
runt om i Sverige. Det är likvärdigt.

Det är också felaktigt att tro att vi kan springa ifrån avkastningskrav som
Sveriges riksdag har fastställt i form av riktlinjer för de statliga företagen.
Vattenfall skall vid omstruktureringen ta sitt ansvar precis som övriga arbets-
givare. Det är moraliskt riktigt. Jag ämnar inte frånta Vattenfall det ansvaret
genom att försöka ta över det. Däremot skall vi självfallet följa denna fråga,
precis som vi skall följa andra utomordentligt känsliga omstruktureringar,
oavsett om det gäller LKAB, Boliden, Sydkraft, något stålverk e.d. Vi har
samma ansvar för hela Sveriges folk och för hela den svenska arbetskraften.

Det sades vidare att el från Vattenkraft kommer att ge stora vinster och
att detta för med sig ett moraliskt ansvar. Ja, det kan sägas att ett lönsamt
företag kan anses ha något större ansvar än ett som är mer pressat, men det

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Svar på
interpellationer

gäller inte bara för Vattenfall utan för samtliga företag. Vattenfall är i det
avseendet inget särfall. Samma sak gäller beträffande kraftstationer i andra
älvdalar och med andra ägare.

Till sist vill jag beträffande säkerhetsfrågorna säga att vi gärna skall ta upp
dem. Finns det oklarheter, skall de självfallet klaras ut. Om det i Västernorr-
lands län har ställts frågor som inte har kunnat besvaras, skall vi självfallet
ta upp dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1992/93:59 till trafikutskottet

9 § Hänvisning av proposition 1992/93:100 till utskott

Proposition 1992/93:100 Förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94
föredrogs och hänvisades till utskott enligt följande:

Statsbudget för budgetåret 1993/94 ........ Finansutskottet

Bil. 1

Bil. 2

Bil. 3

Finansplanen.............

Kungi. hov- och slottsstaterna

Finansutskottet

Konstitutionsutskottet

Justitiedepartementet............

med undantag för punkterna

G 2 Datainspektionen och

H 3-4 Stöd till politiska partier - All-

Justitieutskottet

männa val...................

Konstitutionsutskottet

H 5 Bidrag till Stiftelsen för utveck-

lande av god redovisningssed .... Lagutskottet

Bil. 4 Utrikesdepartementet ........... Utrikesutskottet

med undantag för punkterna

B 6-7 Organisationer för internatio-
nell handel och råvarusamarbete
m.m. - Internationell råvarulag-

ring ....................... Näringsutskottet

B 9 Fredsbevarande verksamhet .. . Försvarsutskottet

E 1 Kommerskollegium och

E 2-3 Exportfrämjande verksamhet -

Exportkreditnämnden, täckande av
vissa utgifter för skadeersättningar Näringsutskottet

Bil. 5 Försvarsdepartementet .......... Försvarsutskottet

Bil. 6 Socialdepartementet ............ Socialutskottet

med undantag för punkterna

B 2 Bostadsbidrag.............. Bostadsutskottet

B 3 Bidrag till föräldraförsäkringen,

B 7 Barnpensioner och

B 8 Vårdbidrag för handikappade
barn.......................

Litt. C Ekonomisk trygghet vid sjuk-
dom, handikapp och ålderdom . . .

punkterna

E 2 Bostadsanpassningsbidrag m.m.

G 1-2 Riksförsäkringsverket - All-
männa försäkringskassor .......

Bil. 7 Kommunikationsdepartementet ....

Bil. 8 Finansdepartementet............

med undantag för avsnitten

1 Tillfälliga skattelättnader för egen-
företagare ...................

3 Statsförvaltningens Europakompe-
tens .......................

7 Regelreformering, språkvård och
samhällsinformation...........

punkterna

B 1-2 Riksskatteverket (mom. 1-2) -
Skattemyndigheterna (mom. 3) . .

B 3 Kronofogdemyndigheterna
(mom. 4) ...................

E 1 Tullverket.................

E 3 Finansinspektionen och

E 9 Bankstödsnämnden..........

F 1-5 Statens arbetsgivarverk - Bi-
drag till Statshälsan,

F 7 Trygghetsåtgärder för statsan-
ställda och

F 8 Tjänstepensioner för skolledare
och lärare...................

G 1-9 Boverket - Statens bostadskre-
ditnämnd ...................

Gli Statlig kreditgaranti för bostads-
anskaffningslån...............

I 1-2 Bidrag till vissa handikappade
ägare av motorfordon - Exportkre-
ditbidrag ....................

I 3 Kostnader för vissa nämnder. ...

I 4 Bokföringsnämnden..........

I 5 Stöd till idrotten.............

I 7 Bidrag till EFTA:s fond för ekono-
misk och social utjämning.......

I 8-9 Statliga ägarinsatser m.m. i AB
Industrikredit och Nordbanken
- Åtgärder för att stärka det finan-

Prot. 1992/93:54
20 januari 1993

Socialförsäkringsutskottet

Bostadsutskottet

Socialförsäkringsutskottet

Trafikutskottet

Finansutskottet

Skatteutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Konstitutionsutskottet

Skatteutskottet

Lagutskottet

Skatteutskottet

Näringsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Bostadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Skatteutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Lagutskottet

Kulturutskottet

EES-utskottet

Prot. 1992/93:54

20januari 1993

siella systemet ...............

Bil. 9 Utbildningsdepartementet........

med undantag för punkterna
A 3 Kostnader för Sveriges medlem-

skap i Unesco m.m............

A 4 Sametinget................

Litt. C Folkbildning.............

Litt. F Studiestöd m.m...........

Bil. 10 Jordbruksdepartementet .........

med undantag för

Litt. E Rennäringen m.m.........

punkterna

H 1-2 Statens livsmedelsverk - Täck-
ande av vissa kostnader för köttbe-
siktning m.m.................

Litt. I Utbildning och forskning ....
Litt. J Biobränslen..............

Bil. 11 Arbetsmarknadsdepartementet . .. .

Bil. 12 Kulturdepartementet............

med undantag för punkterna
B 4 Stöd till icke-statliga kulturloka-

ler,

B 20 Bidrag för konstnärlig utsmyck-
ning i bostadsområden och

B 30 Kulturstöd vid ombyggnad m.m.

C 5-10 Presstödsnämnden och Taltid-
ningsnämnden - Stöd till radio och
kassettidningar och

C 14 Bidrag till Stiftelsen för lättläst
nyhetsinformation och litteratur . .

Litt. D Invandring m.m..........

Litt. E Jämställdhetsfrågor........

Bil. 13 Näringsdepartementet...........

med undantag för punkterna
B 6 Styrelsen för Sverigebilden ....
D 1 Marknadsdomstolen.........

F 11-15 Byggnadsforskning - Statens
institut för byggnadsforskning: Ut-
rustning (mom. 9-13)..........

G 8-9 Patent- och registreringsverket

- Patentbesvärsrätten..........

G13-14 Bidrag till Fonden för fukt-
och mögelskador - Bidrag till åtgär-
der mot radon i bostäder.......

Bil. 14 Civildepartementet .............

med undantag för punkt

B 1 Länsstyrelserna m.m..........

Litt. C Stöd till trossamfund m.m.. .

Näringsutskottet
Utbildningsutskottet

Kulturutskottet
Konstitutionsutskottet

Kulturutskottet

Socialförsäkringsutskottet
Jordbruksutskottet

Bostadsutskottet

Lagutskottet

Utbildningsutskottet

Näringsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Kulturutskottet

Bostadsutskottet

Konstitutionsutskottet
Socialförsäkringsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet
Näringsutskottet

Kulturutskottet

Lagutskottet

Bostadsutskottet

Lagutskottet

Bostadsutskottet
Finansutskottet

Bostadsutskottet
Kulturutskottet

Bil. 15

Bil. 16

Litt. D Konsumentfrågor......... Lagutskottet

Litt. E Ungdomsfrågor .......... Kulturutskottet

punkterna

F 1 Lotterinämnden och

F 4 Stöd till ideell verksamhet..... Kulturutskottet

F 2 Stöd till kooperativ utveckling. . Näringsutskottet

F 3 Bidrag till allmänna samlingsloka-

ler m.m..................... Bostadsutskottet

F 5 Bidrag till kvinnoorganisationer-
nas centrala verksamhet........

Miljö- och naturresursdepartementet
med undantag för punkterna

B 8-9 Kemikalieinspektionen - Sär-
skilda projekt inom bekämpnings-
medelskontrollen och

C 1 Statens strålskyddsinstitut.....

C 2-4 Statens kärnkraftsinspektion -
Visst internationellt samarbete i

fråga om kärnsäkerhet m.m......

Litt. D Fastighetsdataverksamheten,
Litt. E Lantmäteriet och

Litt. F Övriga ändamål..........

Riksdagen och dess myndigheter

m.m.........................

Arbetsmarknadsutskottet

Jordbruksutskottet

Försvarsutskottet

Näringsutskottet

Bostadsutskottet

Konstitutionsutskottet

med undantag för punkt

B 2 Riksdagens revisorer och deras
kansli...................... Finansutskottet

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

Bil. 17 Räntor på statsskulden, m.m......

Bil. 18 Oförutsedda utgifter ............

Bil. 19 Beredskapsbudget för totalförsvarets

Finansutskottet

civila del....................

Försvarsutskottet

10 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1992/93:146 till utrikesutskottet
1992/93:149 till finansutskottet

Skrivelse

1992/93:157 till socialförsäkringsutskottet

Motionerna

1992/93:Jol8-Jo21 till jordbruksutskottet

1992/93:Jul3-Jul6 till justitieutskottet

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993

11 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 19 januari

1992/93:74 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om de nya militära
insatserna mot Irak:

Den aktuella militära attacken av USA mot Bagdad - åtföljd av militära
aktioner även av andra västmakter - reser en rad frågor som behöver besva-
ras.

I anledning härav ställer jag följande frågor till utrikesminister Marga-
retha af Ugglas.

1. Vilket aktuellt beslut har fattats i FN:s säkerhetsråd som legitimerar
USA:s nya första attack mot Bagdad?

2. Vilka belägg finns enligt regeringen för att en kärnvapenanläggning i Irak
träffats?

3. Vilka risker för civilbefolkningen finns med att sätta in kryssningsmissiler
mot en kärnvapenanläggning?

4. På vilket sätt kan en fredlig lösning uppnås genom militära aktioner av det
slag som USA och sedermera andra västmakter företagit?

5. Stöder regeringen USA:s och andra västmakters aktuella militära age-
rande?

6. Finns andra utvägar och alternativa metoder för att uppnå fred i regionen?

12 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 19 januari

1992/93:329 av Berith Eriksson (v) till utrikesministern om Turkiet och assy-
rierna:

Den 13 januari utsattes två minibussar för ett överfall med maskingevär i
sydöstra Turkiet. De flesta av offren var assyrier som var på hemväg till sina
byar. Ingen grupp har tagit på sig ansvaret för dådet.

Assyriska Riksförbundet i Sverige har i ett upprop daterat den 15 januari
riktat misstankarna mot Hizbollah, en grupp som tidigare i brev hotat att
driva bort assyrierna från ”muslimsk jord”. Enligt uppropet samarbetar tur-
kiska myndigheter med Hizbollah och försöker kasta skulden för det inträf-
fade på PKK. Dessa misstankar mot PKK har refererats i svensk press.

Den turkiske ministern för mänskliga rättigheter besökte Sverige i höstas
och träffade representanter för regeringen. Goda kontakter finns således.
Också med tanke på det stora antalet assyrier i Sverige och med tanke på
den roll PKK spelat i svensk offentlighet finns också särskilda motiv - utöver

de brutala morden i sig - för att just den svenska regeringen agerar och bi-
drar till att vad som hänt blir klarlagt.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Vilka initiativ avser utrikesministern ta för att uppmärksamma och mot-
verka förtrycket mot assyrier i Turkiet?

1992/93:330 av Liselotte Wågö (m) till statsrådet Bo Könberg om etablerings-
frihet för tandläkare:

I en debatt den 9 juni 1992 sade statsrådet i kammaren att etableringsbe-
gränsningarna för tandläkare skulle tas bort under mandatperioden. Inga re-
servationer fanns för tiden, utan i stället skulle begränsningarna vara borta
före valet 1994. Det betyder litet drygt ett år innan etableringsfriheten är ett
faktum för tandläkare.

Samtidigt står det i budgeten, bil. 6, på s. 71 följande: ”Etableringsfrihet
skall införas stegvis för... tandläkare”.

När införs total etableringsfrihet för tandläkare?

13 § Kammaren åtskildes kl. 11.16.

Förhandlingarna leddes

av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 § anf. 36 (del-
vis) och

av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

IBarbro Nordström

Prot. 1992/93:54

20januari 1993

Prot. 1992/93:54

20 januari 1993 Innehållsförteckning

Onsdagen den 20 januari

1 § Meddelande om val ................................. 1

Förste vice talmannen

2 § Justering av protokoll................................ 1

3 § Svar på interpellation 1992/93:36 om ett bostadsdepartement .. 1

Statsminister Carl Bildt (m)

Inger Lundberg (s)

Lars Stjernkvist (s)

4 § Svar på interpellation 1992/93:56 om alternativa metoder för ägg-

produktionen .................................... 10

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Rosa Östh (c)

5 § Svar på interpellation 1992/93:52 om användning av hundar för

identifiering av brottslingar m.m...................... 16

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Birgit Henriksson (m)

6 § Svar på interpellationerna 1992/93:65 och 66 om fastbränslelagen 19

Näringsminister Per Westerberg (m)

Nils Nordh (s)

Ivar Franzén (c)

7 § Svar på interpellation 1992/93:67 om Vattenfall AB......... 26

Näringsminister Per Westerberg (m)

Sten-Ove Sundström (s)

Sigge Godin (fp)

8 § Hänvisning av ärende till utskott ....................... 34

9 § Hänvisning av proposition 1992/93:100 till utskott .......... 34

10 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 37

11 § Anmälan om interpellation

1992/93:74 av Hans Göran Franck (s) om de nya militära insat-
serna mot Irak.................................. 38

12 § Anmälan om frågor

1992/93:329 av Berith Eriksson (v) om Turkiet och assyrierna 38

1992/93:330 av Liselotte Wågö (m) om etableringsfrihet för
tandläkare.................... 39

gotab 42783, Stockholm 1993

Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:54 Onsdagen den 20 januari

Riksdagens protokoll

1992/93:54

1 § Meddelande om val

2 § Justering av protokoll

3 § Svar på interpellation 1992/93:36 om ett bostadsdepartement

4 § Svar på interpellation 1992/93:56 om alternativa metoder för ägg-produktionen

5 § Svar på interpellation 1992/93:52 om användning av hundar föridentifiering av brottslingar m.m.

6 § Svar på interpellationerna 1992/93:65 och 66 om fastbränslelagen

7 § Svar på interpellation 1992/93:67 om Vattenfall AB

8 § Hänvisning av ärende till utskott

9 § Hänvisning av proposition 1992/93:100 till utskott

10 § Hänvisning av ärenden till utskott

11 § Anmälan om interpellation

12 § Anmälan om frågor

4 § Svar på interpellation 1992/93:56 om alternativa metoder för ägg-
produktionen

5 § Svar på interpellation 1992/93:52 om användning av hundar för
identifiering av brottslingar m.m.