Riksdagens protokoll

1992/93:5

Tisdagen den 13 oktober

Kl. 14.00-16.34

18.00-19.22

Protokoll

1992/93:5

1 § Meddelande om ändrad partitillhörighet

Andre vice talmannen meddelade att Annika Åhnberg anmält att hon inte
längre tillhör Vänsterpartiet.

2 § Meddelande om information från regeringen

ANDRE VICE TALMANNEN:

Vid kammarens sammanträde torsdagen den 15 oktober kl. 14.30 lämnar
statsminister Carl Bildt (m) information om det nordiska samarbetet.

3 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 8 oktober

1992/93:23 av Christina Linderholm (c) till kommunikationsministern om
kommunikationsdepartementets ärendeberedning:

Flera olika frågor som berör storstadsmiljön behandlas för närvarande
inom kommunikationsdepartementet. Det gäller t.ex. Bromma flygfält och
den s.k. Dennisuppgörelsen. Inom regeringen finns förutom det övergri-
pande miljöansvaret hos miljö- och naturresursdepartementet också ett sek-
torsvis miljöansvar hos vaije fackdepartement.

Jag vill fråga kommunikationsministern:

Hur bedöms miljökonsekvenser av olika alternativa handlingslinjer när
viktiga beslut som påverkar storstadsmiljön bereds inom departementet?

1992/93:24 av Margareta Viklund (kds) till socialministern om gatubarn i
Sverige:

I dag debatteras om vi i Sverige har barn som kan kallas gatubarn. Enligt
vissa utredningar, visserligen omdiskuterade, skall i Stockholms city finnas 1

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 5

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

en kärntrupp på ca 50 barn som skulle kunna kallas gatubarn. De har ingen
eller mycket sporadisk kontakt med sina familjer. Av barn i åldern 12-18 år
är det i Stockholmsområdet omkring 1500 barn och ungdomar som under
någon del av ett år lever som gatubarn i city eller tillfälligt slår följe med
gatubarn.

Socialdepartementet och Socialstyrelsen har i ett enkätsvar till Europarå-
det medgivit att Sverige har gatubarn/hemlösa barn.

Vad tänker socialministern göra för att inlemma dessa barn i samhället och
för att förebygga förekomsten av gatubarn/hemlösa barn?

1992/93:25 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) till näringsministern om be-
loppsgränsen i atomansvarighetslagen:

Marknadsdekonomin måste fungera så att alla olika typer av miljöstö-
rande verksamheter är fullt ut ansvariga för de skador som kan uppkomma
på omgivningen i samband med driften eller på grund av olycka. I atoman-
svarighetslagen finns en beloppsbegränsning som innebär att innehavaren av
en atomanläggning i dag bara är ansvarig upp till 1 200 miljoner kronor.
Detta belopp kommer inte att räcka vid en stor olycka.

I regeringens proposition från oktober 1991 om atomansvaret skriver man
att ”utgångspunkten för den svenska lagstiftningen är att atomskador i första
hand skall bäras av kärnkraftsindustrin”. Om målet är att ansvaret skall bä-
ras av kärnkraftsindustrin, då borde också lagstiftningen följa detta.

I Tyskland har man upphävt beloppsbegränsningen i sin atomskadelag-
stiftning, och man menar att det är förenligt med intentionerna i Pariskon-
ventionen.

Är näringsministern beredd att låta marknadsekonomin vara gällande
även för kärnkraftsindustrin på det sätt som man är i Tyskland?

1992/93:26 av Kent Olsson (m) till jordbruksministern om skärgårdsbefolk-
ningens rätt till fiske:

Enligt utredningen Ds 1992:70 Enklare fiskebestämmelser, som nyligen
presenterats, föreslås en begränsning av användandet av fiskeredskap. Ut-
redningen föreslår bl.a. att en begränsning till 6 hummertinor och 180 m garn
införs. Detta skulle innebära ett stort intrång i urgamla vanor för den bofasta
skärgårdsbefolkningen.

Vilka förändringar av utredningens förslag är jordbruksministern beredd
att göra så att skärgårdsbefolkningens urgamla rätt att fiska inte begränsas?

1992/93:27 av Ulf Melin (m) till statsrådet Beatrice Ask om effektivare stu-
dier i skolan:

Regeringens ambition är att skapa Europas bästa skola. För att skapa
denna skola förbereds och genomförs ett antal viktiga förändringar: en ny
läroplan, ett nytt betygssystem, fler fristående skolor, rätten att välja skola,
ett bättre utvärderingssystem m.m. Det finns också anledning att se över ar-
betet i skolan.

I en nyligen publicerad ESO-rapport Hur bra är vi? (Ds 1992:83) tar man
bl.a. upp arbetstiderna i skolan och i hemmet. Sverige tillhör de länder som
har det kortaste skolåret (180 dagar) tillsammans med USA och Belgien. Ja-
pan har det i särklass längsta (243 dagar). Om man ser till läxläsning/ hemar-
bete ligger Belgien, Frankrike och Nederländerna högst med 9,1 alternativt
7,4 och 8,4 resp. 7,0 timmar/vecka, medan Sverige ligger lägst, med bara
2,3 timmar/vecka.

Enligt min mening är det inte realistiskt att förlänga skolåret, däremot är
det med redovisade siffror som underlag fullt möjligt att effektivisera stu-
dierna genom att öka tiden för läxläsning och hemarbete.

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att öka elevernas möjligheter att
lära?

1992/93:28 av Sigge Godin (fp) till arbetsmarknadsministern om tidigare-
läggning av investeringar inom järnvägsområdet:

Svensk järnvägsindustri är mycket konkurrenskraftig, och branschen ut-
nyttjar den senaste tekniken framgångsrikt. Tågtillverkningen engagerar
mer än 500 små och stora företag på 100 orter i landet. Investeringar i nya
tåg tillfaller nästan uteslutande svensk industri och skapar därmed många
svenska arbetstillfällen.

På grund av reducerade order från bl.a. SJ riskerar produktionen att suc-
cessivt avvecklas såväl i Kalmar som i Örnsköldsvik fr.o.m. 1993. Långsiktigt
innebär detta en nedläggning av svensk järnvägsfordonsindustri, vilket inne-
bär att ytterligare 1500 arbetstillfällen försvinner från ABB Traction. Det
betyder att det projekt som Banverket driver kommer att trafikeras enbart
med importerade fordon.

I uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna aviseras tidiga-
reläggning av investeringar i affärsverken för 1 000 miljoner kronor.

Jag vill med anledning av detta ställa följande fråga till arbetsmarknadsmi-
nistern:

Avser regeringen att avsätta några av dessa medel för investeringar inom
järnvägsområdet?

1992/93:29 av Göthe Knutson (m) till justitieministern om skytteutbildning
för intagna i kriminalvårdsanstalt:

En grupp interner på fängelset i Halmstad har fått utbildning i lerduve-
skytte med hagelgevär. Det skedde utanför fängelset i onsdags. Anstaltsled-
ningen vid fängelset har arrangerat utbildningen. Enligt tidningsuttalande
ingår skytteutbildningen i ett projekt för anpassning tillbaka till livet utanför
fängelset!

Visst är det häpnadsväckande! Det påminner om hur en grupp interner för
några år sedan fick resa till fjällen på en kurs i bergsklättring. Kriminalvårds-
styrelsen medgav då att utbildning som underlättar rymning är mindre lämp-
lig. Tydligt är att sådan information bör upprepas. Exempelvis kan man
tänka sig att gevärsbeväpnade fångar struntar i lerduvoma och reser vapnen
mot sina vaktare!

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Prof. 1992/93:5

13 oktober 1992

Vilka åtgärder avser justitieministern vidta i syfte att förhindra nya galna
”utbildningsprojekt” inom kriminalvården?

1992/93:30 av Robert Jousma (nyd) till försvarsministern om försvarsbeslu-
tet:

Enligt regeringsformen är riksdagen folkets främsta företrädare. Riksda-
gen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens medel
skall användas. Under våren 1992 fattade riksdagen beslut om försvarspoliti-
ken. Regeringen har därefter tillsammans med den socialdemokratiska par-
tiledningen i princip upphävt det försvarspolitiska beslutet, vilket alltså har
skett utan riksdagens medverkan.

Vilka säkerhetspolitiska bedömningar låg till grund för regeringens upp-
görelse med Socialdemokraterna?

1992/93:31 av Göthe Knutson (m) till kulturministern om behandlingen av
vissa kosovoalbaners asylansökan:

Till min häpnad meddelas att de asylsökande kosovoalbanerna på herrgår-
den i Koppom, riksbekant efter vandalisering nyligen, skall flyttas till en an-
nan flyktingförläggning i vårt land.

Enligt nyhetsmeddelanden har polisens förhör och utredning efter vanda-
liseringen av flyktingförläggningen i Koppom inte lett fram till något erkän-
nande.

Kosovoalbanerna har, säger de, inte sett eller hört någonting - trots att
inredning för hundratusentals kronor slogs sönder i herrgården.

Man frågar sig: Vad händer nu? Har fallet avskrivits av polisen? Har vårt
samhälle kapitulerat inför kosovoalbanernas taktik? Enligt min uppfattning
är i nuläget samtliga på flyktinganläggningen i Koppom misstänkta för van-
daliseringen.

Till kulturministern, tillika invandrarministern, vill jag ställa frågan:

Hur länge dröjer det innan de misstänktas asylansökningar är behandlade
och utvisning verkställd?

1992/93:32 av Ingegerd Sahlström (s) till justitieministern om nämndemäns
kunskaper om våldsbrott mot kvinnor:

Många människor har upprörts över domen i Trollhättans tingsrätt gäl-
lande våldtäkten på en 13-årig flicka. Med rätta har det blivit starka reaktio-
ner efter domslutet.

Inom Socialdemokratiska kvinnoförbundet har vi under många år fört en
kamp mot kvinnovåldet. I dag talar vi åter om kvinnors rätt till kvinnofrid.
Lagar har skärpts till gagn för kvinnor som utsatts för våldsbrott.

Trots detta utdöms straff som dåligt tycks överensstämma med lagens me-
ning. Man förvånas och upprörs över den kvinnosyn som fortfarande tycks
råda bland människor som är satta att tillämpa lagen. Det är ytterst angelä-
get att samhället tar de brott som kvinnor utsätts för på allvar och att lagstif-
tarens intentioner om ett jämställt samhälle efterlevs.

Tänker justitieministern verka för att skärpa nämndemännens kunskaper
gällande frågor som rör våld mot kvinnor?

1992/93:33 av Berith Eriksson (v) till utrikesministern om de etniska konflik-
terna i Turkiet:

Det har varit ett gemensamt intresse för den turkiska regimen och den kur-
diska organisationen PKK att inga andra kurdiska politiska organisationer
skall kunna utvecklas och etablera sig. Turkiet har med hänvisning till att
den bekämpar terrorister bl.a. kunnat undertrycka kurdernas krav på kultu-
rella och språkliga rättigheter. Tills för helt nyligen förnekade man t.o.m.
deras existens som folk.

Till följd av Turkiets politik har PKK kunnat växa sig allt starkare. Nu har
händelserna utvecklats på ett sätt, som håller på att glida båda sidorna ur
händerna.

I Turkiet finns enligt en del bedömare 15 miljoner kurder, varav cirka fem
miljoner i andra provinser än de kurdiska. De etniska konflikterna växer
snabbt och oroväckande i hela landet. Etniska utrensningar av kurder har
rapporterats från en del städers bostadsområden.

Jag vill fråga utrikesministern:

Vilka initiativ är regeringen beredd att ta för att förhindra att man i Tur-
kiet får en utveckling liknande den i det f.d. Jugoslavien?

1992/93:34 av Berith Eriksson (v) till utrikesministern om förklaring till in-
rättandet av ett krigsråd i Turkiet:

Turkiska tidningar spekulerar just nu om riskerna för en militärkupp och
rent av inbördeskrig. Ett slags militärkupp kan ju sägas redan vara genom-
förd i praktiken i och med att säkerhetsrådet satts åt sidan och ett s.k. krigs-
råd inrättats.

Detta är en oroväckande utveckling, och mot bakgrund av det konflikt-
fyllda läget på Balkan borde ESK agera.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Har regeringen eller avser regeringen att inom ramen för ESK-processen
begära en förklaring från Turkiet om åtgärden att inrätta ett krigsråd?

1992/93:35 av Eva Zetterberg (v) till statsministern om reformer på handi-
kappområdet:

Det råder oklarheter och förvirring när det gäller pengar till att genomföra
det som en enig handikapputredning föreslagit för att förbättra de handikap-
pades livssituation.

Ena dagen kommer försäkringar från Socialdepartementet om att pengar
finns till dessa reformer, och nästa dag förklarar statsministern att vi inte har
råd och att de handikappade får vänta tills ekonomin blir bättre. Jag tycker
det är viktigt att det ges klara och raka besked om hur det förhåller sig med
handikappreformerna.

Jag vill därför fråga statsministern:

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Kommer regeringen att genomföra handikapputredningens förslag till re-
former på handikappområdet under denna valperiod?

1992/93:36 av Berith Eriksson (v) till statsrådet Alf Svensson om åtgärder
mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet:

Alarmerande rapporter kommer från Turkiet om systematiska och mycket
grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Stiftelsen för mänskliga
rättigheter i Turkiet (Tiirkiye Insan Haklari Vakfi) har lämnat en 39-sidig
redogörelse för ohyggliga övergrepp från såväl polis, militär som PKK-an-
hängare avseende tiden den 8 september till den 6 oktober i år. Tortyr, mord
utförda av kända eller okända förövare, försvinnanden och godtyckliga fri-
hetsberövanden förekommer i oerhört stor omfattning.

Jag vill därför fråga statsrådet Alf Svensson:

Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att protestera mot Turkiets
brott mot de mänskliga rättigheterna och för att förmå Turkiet att upphöra
med fortsatta kränkningar?

1992/93:37 av Berith Eriksson (v) till utrikesministern om FN-embargot för
Irak:

Under Gulfkriget bombades infrastrukturen sönder och samman även i
den kurdiska delen av Irak. Nu är det till följd av FN-embargot mot Irak
inte möjligt att införa teknisk utrustning och materiel, som erfordras för att
exempelvis återuppbygga telefonförbindelser och elförsörjning. Det är
också nödvändigt att införa drivmedel för motorfordon och fotogen för upp-
värmning av bostäderna. Nu hugger man ner den lilla skog som finns, frukt-
träd och annat brännbart, och det får ju konsekvenser för miljön i framtiden.

FN:s beslut att skydda kurderna får inte leda till att kurderna skyddas till
döds. Deras isolering från omvärlden, kommunikationssvårighetema inne i
landet liksom bristande el- och bränsleförsöijning medför stora påfrest-
ningar för kurderna. Det hotar den fortsatta demokratiuppbyggnaden och
deras överlevnad.

Jag vill fråga utrikesministern:

På vilket sätt avser regeringen att verka för att FN-embargot hävs för den
kurdiska delen av Irak?

1992/93:38 av Bengt Hurtig (v) till kommunikationsministern om personal-
nedskärningarna vid SJ Gods:

För att uppnå målet att SJ skall gå med vinst till kommande årsskifte av-
skedas nu hundratals anställda från SJ Gods. I Norrbottens län hotas 75 SJ-
anställdas arbeten.

Åtgärderna i Europa för att föra över godstrafik till järnväg kan inom nå-
got år slå igenom också i vårt land samtidigt som konjunkturen förbättras. I
en sådan framtid kan SJ Gods på grund av nedskärningar av personal stå
utan kapacitet att möta hela efterfrågan. Under tiden har arbetslösa järn-
vägsarbetare kostat samhället tiotals miljoner kronor.

Är kommunikationsministern beredd att ta något initiativ för att minska
de planerade avskedandena vid SJ Gods?

1992/93:39 av Ingela Mårtensson (fp) till utrikesministern om åtgärder mot
kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet:

Situationen i östra Turkiet har försämrats påtagligt den senaste tiden. Am-
nesty International rapporterar om allt värre övergrepp. Bl.a. lever en
mängd författare, journalister och parlamentariker under dödshot.

Sverige kommer att överta ordförandeskapet i Europeiska säkerhetskon-
ferensen ESK i december i år. I regeringsförklaringen framhöll statsminis-
tern att ”det innebär ett stort ansvar när det gäller att söka lösningar på kon-
flikter och förebygga kriser på vår kontinent och ger Sverige möjlighet att
spela en viktig roll i utformningen av en ny freds- och samarbetsordning i
Europa.”

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern:

Kommer Sverige att ta upp frågan om det ökade våldet och de allt grövre
brotten mot mänskliga rättigheter i Turkiet vid ESK:s ministermöte i Stock-
holm i december?

1992/93:40 av Lennart Brunander (c) till jordbruksministern om kontrollen
av importerat kött:

Den ökade internationaliseringen med bl.a. en ökad import av livsmedel
från andra länder har fördelar men också risker. Reglerna för hur produktio-
nen och tillverkningen av livsmedel sker är inte desamma i Sverige och ute i
Europa. I många länder, från vilka livsmedelsprodukter i dag importeras, är
kontrollen bristfällig.

I nu aktuellt fall är kött importerat från Danmark där en hög andel av köt-
tet innehöll salmonellabakterier. De aktuella partierna har stoppats, men
grundfrågan kvarstår: Är vår beredskap på detta område och de krav vi stäl-
ler på kontrollen tillräckliga?

Eftersom en ökad andel av det kött vi äter importeras är följande fråga
viktig för alla konsumenter: Kan jag känna mig säker på det kött jag köper?

Frågans vikt understryks av att ett ökat antal personer i Sverige insjuknar
i salmonella. En dominerande del har ätit just importerat kött.

Jag ber att få ställa följande fråga till jordbruksministern:

Vad kommer jordbruksministern att göra för att förstärka kontrollen så
att salmonellasmittat kött inte kommer ut till konsumenten?

1992/93:41 av Karin Starrin (c) till justitieministern om straffutmätningen vid
sexualbrott mot barn:

I prop. 1991/92:35 förordades en ändring i brottsbalkens bestämmelser om
sexualbrott. Ändringen i brottsbalken motiveras av att man vill stärka skyd-
det för barn och ungdom mot att bli utnyttjade i sexuella sammanhang samt
i strafflagstiftningen markera allvaret i sexuella övergrepp mot barn och ung-
domar.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

I bestämmelserna om straffutmätning fördes offrets låga ålder in såsom en
omständighet som särskilt skall beaktas vid bedömning om gärningen skall
anses grov.

Jag har under senare tid fått flera synpunkter på tillämpningen av lagstift-
ningen i olika rättsfall. Exempelvis kan nämnas den debatt som förorsakats
av ett domstolsbeslut där gärningsmannen ej dömdes efter den strängare
straffsatsen trots offrets ringa ålder på 13 år. De synpunkter som framförts
till mig visar på ett stort missnöje med tillämpningen av lagstiftningen i ären-
den där unga människor utsatts för sexualbrott. Som jag ser det indikeras
här en diskrepans mellan det allmänna rättsmedvetandet och den faktiska
tillämpningen.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Överväger den svenska regeringen att göra en ny översyn och vidta lag-
stiftningsåtgärder där rekvisitet låg ålder vid bedömning av gärningens
straffvärde skärps och än klarare markeras?

1992/93:42 av Lennart Daléus (c) till justitieministern om ökat skydd för
våldshotade kvinnor:

Nu påbörjas verksamhet med livvakter till särskilt hotade kvinnor.

Avser regeringen att också pröva möjligheten att punktbevaka de aktuella
våldsverkarna?

1992/93:43 av Lennart Daléus (c) till näringsministern om avveckling av
kärnkraften:

I dag står fem svenska kärnreaktorer stilla av säkerhetsskäl. Samtidigt re-
dovisas elöverskott för flera år framöver. Överskottet uppgår till minst 10
Twh per år vilket motsvarar två mindre reaktorer. Överskottet är beräknat
med utgångspunkt att alla nödvändiga säkerhetsmarginaler skall finnas.

Energiuppgörelsen ligger fast vilket innebär att kärnkraften skall vara av-
vecklad senast år 2010.

Avser regeringen att mot denna bakgrund nu vidta konkreta åtgärder för
att påböija avställningen och därmed avvecklingen av kärnkraften?

den 9 oktober

1992/93:44 av Ingvar Johnsson (s) till kommunikationsministern om ned-
läggning av stationer i Älvsborgs län:

Enligt uppgift i massmedia kommer SJ i sin kommande treårsplan att för-
orda nedläggning av stationer och en begränsning av öppethållandet på vissa
andra stationer.

I Älvsborgs län skulle enligt dessa uppgifter stationerna i Åmål, Väners-
borg och Trollhättan beröras. Dessa stationer betjänar befolkningen i en stor
region och har stor betydelse för trafikförsörjningen. Förslaget skulle på-
verka möjligheterna att behålla och utveckla en bra persontrafik.

Jag vill därför ställa följande fråga:

Avser kommunikationsministern att vidta åtgärder för att förhindra SJ att
lägga ner eller begränsa öppethållandet vid de nämnda stationerna?

den 12 oktober

1992/93:45 av Lars Sundin (fp) till statsrådet Beatrice Ask om Skolverkets
föreskrifter om uppgiftsinsamling:

Skolverket har gett ut nya föreskrifter om uppgiftsinsamling från skolhu-
vudmännen (SKOLFS 1992:8).

Föreskrifterna lägger en omfattande uppgiftsskyldighet på bl.a. kommu-
ner och landsting. Kommunerna skall exempelvis för varje lärare och skolle-
dare ange personnummer, befattning, fastställd undervisningstid, tillfällig
undervisning, tillfällig frånvaro, tjänstgöringens omfattning, eventuell
tjänstledighet samt anställningsslag.

Lokalkostnader skall redovisas uppdelade på lönekostnader (exkl. perso-
nalomkostnader), kapitalkostnader och övriga kostnader för lokaler.

Många kommuner och landsting befinner sig i en utomordentligt pressad
ekonomisk situation med starka behov av att rationalisera sin verksamhet. I
det läget är det förvånande att statsmakterna på detta sätt tynger dem med
omfattande administrativa pålagor av tvivelaktigt värde.

Mot denna bakgrund vill jag fråga skolministern:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta med anledning av de aktuella
föreskrifterna från Skolverket?

4 § Svar på frågorna 1992/93:33, 34 och 39 om åtgärder mot kränk-
ningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet m.m.

Anf. 1 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat mig om Sverige kommer att ta
upp frågan om det ökade våldet och de allt grövre brotten mot mänskliga
rättigheter i Turkiet vid ESK:s ministermöte i Stockholm i december. Berith
Eriksson har frågat mig om regeringen avser att inom ramen för ESK-pro-
cessen begära en förklaring från Turkiet om åtgärden att inrätta ett krigsråd.
Berith Eriksson har också frågat vilka initiativ regeringen är beredd att ta
för att förhindra att man i Turkiet får en utveckling liknande den i Jugosla-
vien. Jag avser att besvara dessa frågor i ett sammanhang.

Innan jag går in på svaret vill jag påpeka att jag i ett frågesvar den 31 mars
i år berörde bakgrunden till frågeställningen.

Frågorna om de mänskliga rättigheterna och säkerhetssituationen i Tur-
kiet är intimt förknippade med kurdernas ställning i landet. Kurder finns i
alla delar av Turkiet. Många har assimilerats och integrerats i det turkiska
samhället. Ett antal ledande turkiska företrädare har kurdiskt ursprung.
Den största delen av kurderna bor dock i de sydöstra delarna av landet och
hävdar sin självklara rätt till egen kultur och eget språk. Denna folkgrupp
har under lång tid utsatts för en hårdhänt assimileringspolitik. En viss lättnad

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

i bestämmelserna har iakttagits under senare år. Språkförbudet upphävdes
t.ex. 1991.

Den hårdhänta politiken har gynnat underjordiska organisationer av ter-
roristorganisationen PKK:s typ. PKK drar sig inte för våld mot civila i sin
kamp för en separat kurdisk stat på marxist-leninistisk grund. Men PKK åt-
njuter svagt stöd även i den sydöstra delen av Turkiet. Däremot är stödet
starkt för lokalt kurdiskt medinflytande. Ett tjugotal lokala kurdiska kandi-
dater invaldes i parlamentet för ett år sedan, och dessa har bildat ett parti
vid namn HEP. Den nya turkiska regeringen införde också strax efter sitt
tillträde en rad åtgärder i liberaliserande riktning. Ett ministerium för
mänskliga rättigheter har inrättats, en lag om kortare häktningstider har an-
tagits liksom en liberalare arbetsmarknadslagstiftning.

Under senare tid har striderna mellan regeringens säkerhetsstyrkor och
PKK trappats upp. Åtskilliga rapporter om övergrepp och förföljelser före-
kommer från båda sidor.

Herr talman! Alla regeringar har en självklar skyldighet att bekämpa ter-
roristverksamhet. Det är dock viktigt att detta sker i enlighet med demokra-
tiska principer och inom ramen för den internationella rättsordningen.

Det internationella samfundet kommer även fortsättningsvis att behöva
göra stora insatser i sydöstra Europa och Mellanöstern för att bidra till kon-
fliktlösning och en fredlig och demokratisk utveckling, samt förhindra sprid-
ning av de krig och konflikter som pågår. Turkiet är i flera av dessa samman-
hang en viktig aktör, som kan göra betydande insatser för att öka stabiliteten
såväl på Balkan som i Kaukasus, Centralasien och Mellanöstern.

Desto viktigare är att Turkiet inom sina egna gränser tillämpar en demo-
kratisk rättsordning. Vi anser att Turkiet måste acceptera en enskild klago-
rätt till Europadomstolen i Strasbourg som är tillämplig i alla delar av landet.
Turkiets hantering av de mänskliga rättigheterna i sitt eget land är av stor
betydelse när landet söker en ökad integration i det europeiska samarbetet.
Turkiet har självfallet som ESK-medlem gjort åtaganden att respektera
ESK:s principer om demokratiska och mänskliga rättigheter.

Uppgifterna om att ett krigsråd skulle ha upprättats i Uirkiet har jag inte
kunnat få bekräftade. Jag avstår därför från kommentarer om detta.

Olikheterna mellan situationen i Jugoslavien och Turkiet är påtagliga.
Kurdfrågan är Turkiets dominerande etniska problem, medan Jugoslavien
och Balkan i övrigt har ett otal sådana. Jugoslavien var också fram till sitt
sönderfall en kommunistdiktatur, medan Turkiet har genomgått en stadig ut-
veckling i demokratisk riktning under 80-talet.

Anf. 2 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Fru utrikesminister! Jag ber om ursäkt för att jag kom litet
sent. Jag hade missuppfattat tiden och trodde att vi böljade 14.30 i dag.

Jag har snabbt hunnit läsa igenom utrikesministerns svar, och jag noterar
naturligtvis att det är större skärpa i det än vad det har varit i svar på frågor
om Turkiet som jag har ställt tidigare. Det är mycket glädjande.

Jag har - liksom även Utrikesdepartementet, om jag har förstått det rätt -
fått ta del av några rapporter, bl.a. från Lord Avenbury, som är ordförande
i kommittén för mänskliga rättigheter i parlamentet i Storbritannien och som

gjorde en resa till Turkiet i början av september, samt från The British Royal
Institute. I båda dessa rapporter sägs att detta är en konflikt som riskerar att
sprida sig till andra städer i Turkiet, och det kan sluta verkligt illa.

Jag har också fått ta del av reaktionerna i andra länder, bl.a. i Storbritan-
nien, Tyskland, Holland och Schweiz. I Holland har man t.ex. tagit initiativ
för att denna fråga skall tas upp på ESK:s dagordning.

Jag undrar om utrikesministern har fått ta del av de här planerna. Vad
förbereder man i utrikesdepartementet?

Anf. 3 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Jag är medveten om att den här frågan togs upp i kammaren innan vi
gjorde sommaruppehåll, och anledningen till att jag tar upp den igen är just
att situationen i Turkiet har förvärrats, vilket är högst alarmerande.

I svaret finns det vissa delar som jag vill ta upp, bl.a. där det sägs att många
kurder har assimilerats i det turkiska samhället och att de inte bara bor i de
sydöstra delarna av Turkiet utan även i andra delar. Det är riktigt, men mer-
parten av kurderna och därmed problemen finns i de sydöstra delarna. Jag
har själv träffat kurder som har sökt arbete i andra delar av Turkiet, men de
har påtagliga svårigheter, på grund av att det sker en diskriminiering av kur-
der i hela Turkiet.

Det sägs också att premiärministern har planer på att försöka förmå flera
kurder att flytta från sydöstra Turkiet. Det är en vanlig procedur för att assi-
milera en minoritet och inte ta hänsyn till dess rättigheter, dess egen kultur
osv.

Det sägs i svaret att det finns parlamentariker från de olika kurdiska de-
larna, och det är riktigt. Men jag läste häromdagen en Amnestyrapport med
en lista på 17 namngivna kurdiska parlamentariker som hotas till döden på
grund av sitt engagemang för kurdernas sak. Amnesty går nu ut och ber att
man skall agera för de här personernas rättigheter. Det borde självklart re-
spekteras att en parlamentariker fungerar på det sättet i en demokrati.

Jag får ta upp frågan om striderna mellan PKK och turkiska regeringsföre-
trädare i mitt nästa inlägg.

Anf. 4 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Bättre sent än aldrig, skulle jag kunna säga. Jag är glad när
de frågeställare som jag har möjlighet att diskutera med också finns här i
kammaren. Det är tråkigt att hålla monologer.

Det som Berith Eriksson tog upp i fråga om de olika rapporterna har en
mycket intressant aspekt. Det visar både att det finns en stark internationell
uppmärksamhet på skeendet i Turkiet och att det finns en öppenhet, som gör
att de olika rapporterna och besöken kan komma till stånd. Det är mycket
väsentligt.

Kurdfrågan i Turkiet är mycket mångfasetterad. Det är så, Ingela Mår-
tensson, att många mycket ledande företrädare i Turkiet har kurdiskt ur-
sprung. Många kurder är helt och hållet integrerade i det turkiska samhället.
Samtidigt har kurderna i sydöstra Turkiet på många sätt en besvärlig situa-
tion, som jag har beskrivit i mitt svar.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Det är väsentligt att det internationella samfundet, och naturligtvis också
Sverige, både bilateralt och även multilateralt, fortsätter dialogen med Tur-
kiet och företrädare för Turkiets regering och parlament. Det är ju på det
sättet som omvärlden har möjlighet att visa sitt betydande intresse för den
här frågan och därmed även att utöva en stödjande funktion när det gäller
att förbättra kurdernas ställning. Vi ser nu ett ökat våld, vilket är att be-
klaga, och vi hoppas i stället återigen få se en rörelse i riktning mot ökad
respekt för kurdernas etniska och mänskliga rättigheter.

Anf. 5 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! I sydöstra Turkiet, i Kurdistan, bor tio miljoner kurder. Att
det finns enstaka kurder som har nått högt uppsatta poster i samhället tror
jag inte har så stor betydelse i sammanhanget.

När det gäller öppenheten och möjligheten att påverka, krävs det verkli-
gen att de krav som ställs i olika länder backas upp och följs upp av andra av
ESK:s medlemsländer. Det är tragiskt att det skall behöva gå så långt som
det har gjort i Turkiet. Det har varit och är fortfarande möjligt att påverka
skeendet, men det måste tas mycket större krafttag när det gäller att påverka
Turkiet än vad som har gjorts hittills.

Lord Avenbury säger i sin rapport, som jag nämnde, att sådana här utrens-
ningar inte har förekommit i Europa sedan Stalins tid. Det är ganska hårda
ord om vad som sker här.

Anf. 6 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om PKK. Det handlar inte bara
om turkiska säkerhetsstyrkor mot PKK. Den 19 augusti 1992 gick man t.ex.
in i staden Sirnak och sköt vilt mot befolkningen. Det är civilbefolkningen
som kommer till skada. Att PKK också utför terroristdåd mot civilbefolk-
ningen gör inte saken bättre för de kurder som bor i området. Men det är
inte på det här viset man skall bekämpa PKK.

Det står i svaret att ett land måste följa demokratiska spelregler om man
skall framställa sig som ett demokratiskt land. Då kan man inte trappa upp
våldet. Man måste se till att den kurdiska befolkningen får de självklara rät-
tigheter den har, som en minoritet.

Det är inte bara PKK:are som kommer till skada. Amnesty har en lista
som upptar även författare och journalister. Sedan februari har nio journa-
lister dödats.

Anf. 7 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt och betona något som är ett faktum,
nämligen att Sverige när vi för bilaterala samtal med företrädare för Turkiets
regering alltid tar upp frågan om de mänskliga rättigheterna och de kultu-
rella rättigheterna för kurderna. Det är ett stående tema i våra samtal.

Anf. 8 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Sedan jag kom in i riksdagen 1988 och började ställa frågor
av denna art, har jag alltid fått svaret att Sverige i sina bilaterala samtal med
Turkiet tar upp detta. Men det har verkligen inte lett till något resultat. The

British Royal Institute säger att när dialogen mellan folket och regeringen
bröt samman, rasade hela den politiska strategin. Därför har regeringen i
dag ingen annan lösning än militär.

Sedan ett år har fler än 100 människor avrättats av dödspatruller. Rege-
ringens politik går ut på att driva ut folket från städer och byar. Man försöker
nu tömma staden Sirnak, med 90 000 invånare. Özal säger också att området
inte går att utveckla och att människorna snart kommer att flytta västerut.
Det är en märklig politik.

Anf. 9 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Det är bra att Sverige i bilaterala samtal med Turkiet tar upp
den brist på mänskliga rättigheter som råder, inte minst när det gäller den
kurdiska befolkningen men även andra minoriteter i Turkiet. Det som förvå-
nar mig är att frågan inte mera kommit upp i ESK-processen.

Utrikesministern ger inte riktigt svar på min fråga om Sverige är berett att
ta initiativ i ESK under ministermötet eller den närmaste tiden. Utrikesmi-
nistern har ju nu som ordförande möjlighet att påverka agendan. Det vore
bra om man inom ESK tog upp frågan med Turkiet direkt. Jag har som ob-
servatör ansett att man inte har gjort det tillräckligt hittills. Man borde också
skicka dit en delegation för att observera förhållandena.

Anf. 10 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Det är inte korrekt som Berith Eriksson säger att ingenting
har hänt. När den nya turkiska regeringen tillträdde vidtog man en rad åtgär-
der i liberaliserande och förbättrande riktning för kurderna. Den senaste ti-
den har som vi vet en upptrappning av våldet skett. PKK har spelat en stor
roll för att detta har skett. Vi vet att det begås övergrepp från båda sidor.
Men vi måste skilja på frågan om kurderna och PKK. Det tycker jag inte att
frågeställarna gör. Det är allmänt omvittnat att PKK är en terroristorganisa-
tion.

Under senare tid har påtagliga saker hänt. Vi har kunnat se att de irakiska
kurderna faktiskt gör gemensam sak med Turkiet för att bekämpa PKK-ba-
ser. Man måste skilja på kurdfrågan och vad som sker i PKK:s regi. Det är
oerhört väsentligt.

Anf. 11 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Det är just det vi försöker göra. Vi har inte tagit parti för
PKK:s agerande. Men det kan inte vara möjligt att Turkiet år efter år skall
kunna härja och närmast gå bärsärkagång i dessa provinser under täckman-
teln att man bekämpar en terroristorganisation. Enligt rapporten från The
British Royal Institute har USA och Storbritannien börjat klaga på premiär-
minister Demirel, eftersom han har avstått från att göra sina utlovade refor-
mer till regeringspolitik. Det är sanningen. Demirel lovade en massa saker,
men har på intet sätt omsatt det i verkligheten. Läget har hela tiden försäm-
rats.

Anf. 12 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag vill också absolut ta avstånd från det sätt på vilket PKK
bedriver terror. Jag tror inte att man över huvud taget kan nå fram till några

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar pä frågor

lösningar genom våld. Det gäller både PKK och de turkiska säkerhetsstyr-
korna. Jag tar avstånd från allt våld. Men genom att Turkiet trappar upp
våldet ger man näring för den terroristorganisation som finns.

Man måste finna andra metoder för att komma till rätta med problemen,
så att PKK också försvinner ur bilden, med de metoder som den organisatio-
nen använder sig av. Jag vill klart säga ifrån att jag inte ställer mig bakom de
metoderna.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1992/93:37 om FN-embargot för Irak

Anf. 13 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om regeringen avser att verka
för att FN-embargot hävs för den kurdiska delen av Irak. Frågan ställs mot
bakgrund av den kurdiska befolkningens utsatta och prekära humanitära si-
tuation i norra Irak.

Regeringen har sedan lång tid med oro följt den kurdiska befolkningens
svåra situation i norra Irak, och vi ser nu allvarligt på FN:s information om
ett försämrat humanitärt läge inför den kommande vintern.

Herr talman! FN:s säkerhetsråd beslutade införa omfattande sanktioner
mot Irak under våren 1991, innefattande bl.a. ett totalt handelsembargo. I
rådets resolution 687, som antogs i april 1991, fastställdes inom en rad områ-
den fredsvillkoren för Irak. Ett hävande av sanktionerna är avhängigt av att
dessa villkor uppfylls.

Då sanktionerna mot Irak grundar sig på ett beslut av FN:s säkerhetsråd
har Sverige som lojal medlemsstat att såväl följa som stödja dessa. Någon
diskussion att särskilja olika områden inom Irak har inte förts i FN:s säker-
hetsråd, och något sådant torde inte betraktas som realistiskt.

Däremot har FN:s säkerhetsråd i resolution 688 fördömt Iraks förtryck
mot sin egen civilbefolkning, inkl, kurderna, såsom ett hot mot internatio-
nell fred och säkerhet i området. Härmed har FN tagit ett unikt steg, särskilt
motiverat av humanitära hänsyn.

Den svenska regeringen har aktivt stött FN:s och andra internationella or-
ganisationers humanitära program i Irak. Omkring 200 miljoner kronor be-
räknas under och efter Gulfkriget ha givits i humanitärt bistånd till civilbe-
folkningen i Irak eller till de irakiska grupper - främst kurder - som tvingats
fly från landet. I detta belopp ingår bl.a. stöd med 20 miljoner kronor till
FN:s vaktstyrka i norra Irak vars uppgift är att skydda distributionen av det
humanitära biståndet. Jag vill i denna fråga hänvisa till den redogörelse som
biståndsministern gav i riksdagen den 19 mars i år.

Herr talman! Såväl säkerhetsläget som försörjningsläget förblir mycket
svårt för den kurdiska befolkningen i norra Irak. Den svenska regeringen
kommer dock att fortsatt noga följa utvecklingen och stödja FN:s samt andra
internationella organisationers humanitära arbete i området.

Anf. 14 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag vill ställa frågan
vad realism är i detta sammanhang. Alliansen och FN:s säkerhetsråd har be-
slutat att skydda kurderna. Men det kan väl inte bli fråga om ett skydd till
döds, att man skyddar dem från att få de förnödenheter de behöver inför
vintern.

Mat, kläder och medicin är det inga problem att få in. Däremot är det
besvärligt med exempelvis fotogen att värma upp husen med. När jag var
där för en månad sedan såg jag att man nu har börjat hugga ner den lilla skog
som finns. Magen säger att den behöver mat, och för att kunna laga den ma-
ten behöver man bränsle.

Man måste tänka på nästa steg och ta initiativ. Vad skall hända med norra
delen av Irak? Vad skall hända med Kurdistan? Det finns ett valt parlament
och en regering. En statschef har utsetts. Man försöker bygga upp en demo-
krati. Uppbyggnaden av demokratin blir allt svårare i och med att parlament
och regering inte har möjligheter att lösa folkets problem. Det gäller t.ex. att
få bränsle. Svenska kurdkommittén återuppbygger byar, och man behöver
kunna dra fram elektricitet till dem. Man behöver bränsle till bilar och till
att värma upp hus. Det är nödvändigt att gå vidare.

Anf. 15 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Jag delar Berith Erikssons uppfattning att FN och dess med-
lemsstater måste försöka hjälpa kurderna i deras utsatta läge. Det är alldeles
klart att så måste ske. Det kan vara av intresse att i detta sammanhang notera
att mycket av den försörjning och hjälpverksamhet som kommer kurderna
till del går via Turkiet.

Det är när det gäller Berith Erikssons specifika fråga till mig som jag har
redogjort för bakgrunden till FN:s säkerhetsråds beslut. Jag har sagt att jag
inte tror att det är realistiskt att förutsätta den typ av differentiering som
Berith Eriksson efterlyser. Det är alltså på den specifika frågan som jag har
svarat på detta vis.

Anf. 16 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag ber om ursäkt om jag missförstod utrikesministern. Men
det är inte bara en biståndslösning som behövs, utan det behövs också en
politisk lösning. De initiativen måste också gå genom FN.

Jag pratade i dag på morgonen med vår ambassadör i Turkiet. I turkiska
tidningar spekuleras nu om ett Kurdistan i federation med Turkiet som en av
lösningarna.

Det borde vara möjligt att efter ansökan lämna tillåtelse att föra in t.ex.
bränsle för vintern. Jag hoppas att det skall kunna gå.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

6 § Svar på fråga 1992/93:19 om miljöavgiften for vissa lastbilar

Svar på frågor

Anf. 17 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Wiggo Komstedt har frågat miljöminister Olof Johansson
om regeringen är beredd att ompröva beslutet om miljöklassdifferentierad
skatt på tunga lastbilar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag
som skall svara på frågan.

Riksdagens majoritet beslöt i juni 1991 om införande av ett miljöklassys-
tem för nya personbilar, lastbilar och bussar. Beslutet syftar till att påskynda
introduktionen av fordon med goda miljöegenskaper.

För att uppnå en sådan styrande effekt infördes en differentierad försälj-
ningsskatt. Man kan diskutera om just försäljningsskatten är det lämpligaste
styrmedlet i detta fall. Utgångspunkten för Sverige bör vara att använd-
ningen av ekonomiska styrmedel skall utformas i samklang med vad som gäl-
ler i EG eller i en vidare krets. Vi måste finna långsiktiga lösningar som kan
harmoniseras med EG.

De nya reglerna har trätt i kraft så sent som den 1 juli i år. Någon utvärde-
ring av effekterna av systemet har därför naturligt nog ännu inte kunnat ske.
Det har emellertid från olika håll väckts kritik mot miljöklassystemet. Jag
anser att det är viktigt att en utvärdering sker snarast, och att därvid EG-
aspekterna beaktas.

Anf. 18 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Eftersom den ak-
tuella pålagan har kallats miljöavgift, ställde jag frågan till miljöminister
Olof Johansson. Jag stärks nu emellertid i min uppfattning att det är en skatt,
en pålaga, eftersom frågan besvaras av skatteministern.

Oavsett vem som besvarar frågan är denna pålaga helt obegriplig. Jag är
medveten om att det var den tidigare socialdemokratiska regeringen som
kom med förslaget och att en annan riksdagsmajoritet beslutade om införan-
det av denna pålaga. Jag kan emellertid inte begripa att den nya regeringen,
som gör så mycket som är bra, behöver vidhålla ett tidigare fattat beslut, som
nu skall genomföras.

Svensk åkerinäring har, som många andra branscher, mycket stora pro-
blem - uppemot 40 % av kapaciteten är outnyttjad. Därutöver har man en
ökad konkurrens från utländska åkeriföretag som kör i Sverige under helt
andra skattebetingelser.

Nedgången i åkerinäringen och därmed sammanhängande sysselsättnings-
problem får också återverkningar i svensk bilindustri och dess sysselsätt-
ningsmöjligheter. Företagen för påbyggnad av lastbilar är nästa bransch som
kommer att drabbas.

När nu regeringen satsar tiotals miljarder kronor för att skapa sysselsätt-
ning, är det helt obegripligt hur samma regering inför nya pålagor som ger
ännu mer arbetslöshet. Jag kan förstå att man vill straffa dem som inte an-
vänder det miljövänligaste alternativet som finns, men jag kan inte förstå att
de som nu använder den miljövänligaste motor som finns i världen ändå skall
betala 65 000 kr - det gäller för bilar som kostar 350 000 kr - vilket är en

ganska stor pålaga. I andra länder gör man tvärtom. Man premierar dem
som använder miljövänlig teknik.

I svaret sägs att denna pålaga syftar till att påskynda introduktionen. Det
gör den inte alls. Nu besiktigas det så mycket som möjligt före årsskiftet,
därför att man vill hinna få in bilarna. Därmed skulle man slippa betala
denna avgift, och också slippa miljömotorn, konstigt nog.

Jag vet att skatteministern är mycket angelägen att sänka skatter, och jag
vädjar nu till skatteministern att övertyga de övriga i regeringspartierna om
det mycket olämpliga i att fullfölja socialdemokratisk politik. Jag utgår från
att skatteministern har många kloka regeringskolleger.

Anf. 19 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Självfallet är hela regeringen besjälad av ambitionen att
lägga fram förslag som är positiva och som åsyftar ett bra resultat. Det är
viktigt att slå fast att det inte är den nuvarande regeringen som har lagt fram
det här förslaget och att det inte heller är den nuvarande regeringen som är
ansvarig för beslut som har fattats före riksdagsvalet år 1991. Beslutet är fat-
tat av en majoritet, och beslutet och dess utformning har ifrågasatts från
många utgångspunkter. Beslutet har exempelvis ifrågasatts från miljösyn-
punkt, eftersom introduktionen av miljövänlig teknik skulle kunna fördrö-
jas. Jag menar att man just därför, utan att gå in på detaljer, snarast måste
utvärdera de EG-aspekter som finns, också sett ur ett europeiskt perspektiv.

Självfallet har åkerinäringen i Sverige problem, och den kan komma att
få fler problem. Det är därför min ambition, när utrymme kan skapas, att
försöka se till att få en skattebelastning som ter sig mer rimlig, också sett ur
ett europeiskt perspektiv.

Anf. 20 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Det är faktiskt nu, skatteministern, som problemen uppstår.
Fr.o.m. den 1 januari 1993, och vad avser 1993-års modeller, får man inte
igenom något fordon i Svensk Bilprovnings besiktning med mindre än dels
att det skall ha den här miljömotorn, dels att 65 000 kr skall betalas.

Fram till årsskiftet kan vi besiktiga fordon utan miljövänlig motor hur
mycket vi vill. Det kostar inget extra. Det här beslutet kommer inte att på-
skynda det hela, utan det kommer att bli ett enormt vakuum när vi kommer
fram till årsskiftet. Det kommer att bli mycket byggande och besiktigande
före årsskiftet, något som inte gör det hela bättre.

Om man skall se det hela från miljösynpunkt, borde man också beakta de
polska lastbilar som varje morgon kör av färjan i hamnen i Ystad. Då ser det
ut som när de gamla ångloken på sin tid drog i gång maskinerna. Så svart är
det i luften. Vill man ta hänsyn till miljön, skall det göras utifrån ett interna-
tionellt perspektiv. Att belasta svensk åkerinäring, som konkurrerar på
dessa villkor, med ytterligare avgifter är inte rättvist.

Anf. 21 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag inser problematiken rent allmänt sett när det gäller skat-
tebelastningen i Sverige, precis som jag tidigare sade. Det finns anledning

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 5

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

att fundera över ur ett annat perspektiv, när det finns ett större samhällseko-
nomiskt utrymme.

För att i någon mån undanröja problem som kan uppkomma har rege-
ringen aviserat ett förslag om en senareläggning av den tidpunkt när beslutet
skall träda i kraft för vissa fordonstyper. Dessutom finns det anledning, som
jag säger i svaret, att mycket snabbt utvärdera resultatet och eventuellt åter-
komma med förslag som utgår från denna utvärdering.

Anf. 22 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Det är inte lätt att göra en tillräckligt snabb utvärdering, ef-
tersom det här vakuumet kommer att uppstå vid den tidpunkt som jag tidi-
gare åberopat. Men, snälla skatteministern, den här riksdagen har rivit upp
dumma beslut förr. Det bör kunna ske även denna gång.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1992/93:21 om klasstorleken i grundskolan

Anf. 23 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Eva Johansson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser
vidta för att motverka allt större klasser i grundskolan.

Det här är andra gången, inom loppet av mindre än 6 månader, som Eva
Johansson ställt exakt samma fråga till mig, och då menar jag verkligen exakt
samma fråga. Inte ett ord är ändrat!

Vid det förra tillfället, den 5 maj, hade vi således tillfälle att diskutera
denna fråga. Statistik från skolväsendet samlas för närvarande in, varför vi
ännu inte har några uppgifter tillgängliga från innevarande läsår. Jag ser
ingen anledning att åter upprepa det som redovisades i maj.

Anf. 24 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Det stämmer att jag har ställt exakt samma fråga som i våras.
Jag skulle vara den förste som blev glad om vi slipper upprepa den diskussion
som vi då hade. Jag tror nämligen att det behövs andra och mer offensiva
signaler när det gäller skolan.

I våras trodde Beatrice Ask att kommunerna skulle klara de indragningar
av statsbidrag som riksdagen beslutade om, utan att det skulle påverka klas-
sernas storlekar. Hon sade vidare, att i de fall där storleken på klasserna
ökade berodde det på lokala omständigheter, som exempelvis större grupper
i körsång - eller vad det nu var för någonting. Att Beatrice Ask hyste någon
som helst oro för att grupperna i skolan skulle bli större och större, fanns det
emellertid ingenting som tydde på.

Jag ställer inte den här frågan igen för att jag vill upprepa diskussionen
med Beatrice Ask, utan därför att såväl elever som lärare ständigt frågar: Är
inte regeringen orolig? De frågar även mig om jag är orolig över det som nu
händer i grundskolan.

Vi vet att antalet elever i varje klass har ökat dramatiskt i en rad kommu-
ner. Det kan knappast ha undgått skolministern. Det kan inte heller ha und-

gått skolministern att det görs mycket stora inbesparingar på speciallärarre-
surserna, vilket drabbar de elever som behöver extra hjälp och mer tid.

Har det här gjort skolministern orolig? Jag frågar med tanke på att Mode-
raterna är det parti som kanske oftast på sina valmöten upprepade kravet på
färre barn i varje klass. Jag tycker att diskussion före ett val och handling
efter ett val bör hänga ihop. Nu går det precis i motsatt riktning. Ni hade
också mycket stolta paroller om att vilj a skapa Europas bästa skola. Det stäl-
ler många upp på. Är det här är ett tecken på vad ni är på väg att göra, tror
jag inte att särskilt många vill vara med. Oroar den här utvecklingen skolmi-
nistern?

Anf. 25 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! För att besvara den fråga som har ställts om vilka åtgärder
som jag avser att vidta vill jag referera något av det som sades förra gången.

För det första har några indragningar av statsbidrag till grundskolan icke
skett. För innevarande år har vi däremot ett sektorsbidrag, som infördes på
initiativ av Socialdemokraterna. Detta bidrag innebär att vi inte längre har
någon detaljstyrning av hur pengarna används i skolan. Kommunerna har
själva ansvaret.

Storlekarna på klasserna har under de senaste åren ökat. I dag är det i
genomsnitt 21-22 elever per klass. Detta antal skiljer sig dock på vissa orter
och i vissa skolor. I mitt svar i dag konstaterade jag att innevarande års stati-
stik icke finns tillgänglig. Uppgifter håller på att samlas in.

Det är möjligt att Eva Johansson har mött sådana här situationer eller har
tillgång till material som inte skolverket och jag har. Jag tycker emellertid
att man innan man avser att diskutera hur saker och ting förhåller sig skall
ha ett bra underlag. Något sådant finns inte tillgängligt i dag.

Däremot ser vi i enskilda kommuner och enskilda skolor uppenbara pro-
blem med större och större klasser. Ett skäl härtill är, som jag påtalade i maj,
att det är svårt att vidta organisatoriska förändringar tillräckligt snabbt i för-
hållande till bl.a. babyboomen. Detta är ett bekymmer, men det är faktiskt
lärare och lokala politiker som skall avgöra vilken organisation man skall ha.
Jag har fullt förtroende för att de kan klara den uppgiften.

Vi hade förra året en genomsnittlig klasstorlek i grundskolan på 20 å 21
elever. Det är alltså inte fråga om 35 eller 40 elever som Eva Johansson bru-
kar talar om när hon tar upp den här frågan.

Anf. 26 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag vill påminna Beatrice Ask om att denna kammare i våras
faktiskt beslutade att minska statsbidraget till kommunerna med 7,5 miljar-
der kronor. Jag tror inte att skolministern ens i sin vildaste fantasi kan tro att
det inte medförde att skolan tvingades göra besparingar. Självfallet drabba-
des skolan mycket hårt av detta, eftersom skolan är en av de större och en
av de mer resurskrävande uppgifterna för kommunerna.

Det är en följd av beslutet att minska statsbidraget till kommunerna att vi
nu har fått ett ökande antal elever i varje klass och en minskning av speciallä-
rarresurserna. Detta minskar möjligheterna att anpassa undervisningen till
eleverna och att ge var och en den hjälp till utveckling som behövs.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Vad gäller babyboomen har vi sju år på oss efter det att barnen fötts att
planera skolan. Jag kan inte tänka mig att inte varje kommun klarar den
uppgiften. Det måste emellertid finnas medel kvar att planera för. Om ansla-
gen undan för undan minskas, blir det inte mycket kvar att planera med.

Anf. 27 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag har inte noterat att Socialdemokraterna lagt fram några
förslag om en kraftig uppskrivning av det sektorsbidrag som används för att
organisera skolväsendet lokalt. Jag har heller inte noterat några signaler från
Socialdemokraterna om att de vill ta ifrån kommunerna ansvaret för att or-
ganisera verksamheten lokalt.

Jag har fullt förtroende för att kommunalpolitikerna inom de ramar vi dra-
git upp kan organisera skolverksamheten. Jag har också fullt förtroende för
att lärarna kan göra de pedagogiska bedömningar som är nödvändiga för att
man skall kunna fastställa gruppstorlekarna i olika sammanhang.

Inom alla verksamheter har vi i dag begränsade resurser, och det medför
naturligtvis svårigheter. Jag är emellertid inte beredd att gå in och detalj-
styra, och jag anser att Eva Johansson överdriver det här problemet om man
ser till genomsnittet i hela skolväsendet. Eva Johansson borde snarare ta
kontakt och diskutera den här saken med berörda kommunalpolitiker på de
orter där man har särskilda svårigheter.

Anf. 28 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är just sådana kontakter som gör att min oro stiger, ef-
tersom jag märker att det i allt fler kommuner sker en utveckling mot ett
ökat antal elever i varje grupp. Många lärare - och även många elever och
föräldrar - bedömer situationen som mycket oroande. Man är rädd för att
avsaknaden av resurser och därmed möjligheter att individualisera undervis-
ningen skall göra att många elever helt enkelt faller ifrån. Det kan knappast
ha varit meningen med Europas bästa skola. Om det är en skola för elever
som kan ta sig fram på egen hand, ligger den mycket långt ifrån den skola
som jag vill kalla Europas bästa. Det är en skola för alla elever, en skola där
alla barn har möjligheter att få den hjälp och det stöd som de behöver för sin
utveckling.

Anf. 29 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Europas bästa skola är den ambition som vi har, och det må-
let skall vi uppnå.

Vi har en betydligt större vuxentäthet i skolan än man har i de flesta andra
länder. Vid en jämförelse med andra länder har vi också små klasser.

Jag tycker naturligtvis att det är bekymmersamt när elevantalet ökar. Men
jag anser fortfarande att problemen är av den storleken att man lugnt kan
lita på att kommunalpolitikerna skall kunna klara av det hela. Som jag sade
tidigare har jag inte kunnat notera att Socialdemokraterna föreslagit eller är
beredda att förorda någon kraftig uppskrivning av statsbidraget till kommu-
nerna för skolväsendet. Så länge man inte har någonting att erbjuda, är det
väl inte så mycket bevänt med kritiken heller.

Anf. 30 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag medger att frågeställaren och statsrådet får göra ytterligare ett inlägg
vardera.

Anf. 31 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag tycker att det är bra att skolministern äntligen erkänner
att hon tycker att det är bekymmersamt att klasstorlekarna ökar. Men jag
trodde att skolministerns ambitioner var större än att vilja sänka nivån till
den man har i många andra europeiska länder. Jag kan inte inse att vi som
förebild bör ha de jättestora barngrupper med mycket små personella resur-
ser som man har i många länder ute i Europa. Vi borde i stället se till att vi
åtminstone behåller den kvalitet som vi har på vår skola.

Jag är ganska säker på att en utvärdering skulle visa att vi redan i dag har
Europas bästa skola. Den är inte så bra att den inte kan förbättras, men om
vi försöker uppnå något slags medeltal för Europa, anser jag att vi går en
kräftgång. Detta är inte heller nödvändigt, för om vi gör en annan priorite-
ring av resurserna har vi råd att hålla en hög kvalitet på svensk utbildning.
Det är det vi har talat för, och vi har ett alternativ.

Anf. 32 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det hade varit bra om Eva Johansson hade hållit sig till sak-
frågan. Det är ingen som har talat om att sänka några nivåer. Däremot fann
jag anledning att påtala att vi i Sverige faktiskt ligger något bättre till när det
gäller vuxentäthet i skolan än andra länder.

Det är fel, Eva Johansson, att påstå att Sverige har Europas bästa skola,
om man gör en bedömning av varje enskild del av skolan. I Finland är man
t.ex. bättre än vi när det gäller läskunnighet. Vi ligger därvidlag på andra
eller tredje plats, och det är inte dåligt det heller. Det finns alltså detaljer i
skolverksamheten där vi inte är bäst. Regeringens ambition är att vi skall
lyfta oss ytterligare. Det kan vi göra om vi inte hela tiden bara ser bekymmer.

Jag tror emellertid att det är helt fel att gå den väg som Eva Johansson
antyder, nämligen att överge den decentralisering av ansvaret som vi i riks-
dagen och på andra håll varit rätt överens om är den rätta vägen till ett bättre
beslutsfattande i skolväsendet.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1992/93:27 om effektivare studier i skolan

Anf. 33 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Ulf Melin har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för
att öka elevernas möjligheter att lära.

Det är riktigt att regeringen har mycket höga ambitioner när det gäller att
skapa en bra skola. Vi har redan vidtagit en rad åtgärder, av vilka frågeställa-
ren själv nämner några. Reformarbetet kommer att fortsätta. Läroplans-
kommitténs och betygsberedningens förslag har i dagarna skickats ut på en
bred remiss.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar pä frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Den mål- och resultatorienterade styrning som nu eftersträvas inom skol-
väsendet innebär att riksdagens och regeringens uppgift är att lägga fast
övergripande mål och riktlinjer för skolans verksamhet och att utvärdera re-
sultaten. Men det är de professionella i skolan, skolledning och lärare, som
har det fulla ansvaret för uppläggningen och genomförandet av studiearbe-
tet. Läxläsning och hemarbete är en del av detta. I samband med att skolans
krav på elevernas kunskapsinhämtning ökar, ökar också kraven på elevernas
egna insatser. Denna utveckling har redan påbörjats i skolan.

Anf. 34 ULF MELIN (m):

Herr talman! Jag vill först tacka statsrådet Ask för svaret på min fråga.
Man kan av inlägg som gjordes i den föregående debatten få intrycket att
svensk skola står inför avgrunden i ekonomiskt hänseende. Så är inte fallet,
utan verkligheten är att Sverige är det land i Europa som satsar mest på sko-
lan per capita och i förhållande BNP.

Även om man måste ta internationella utvärderingar med en nypa salt,
visar Sverige emellertid vid sådana jämförelser medelmåttiga resultat. Det
finns en del områden där vi är bra, men också områden där vi är sämre.

Jag anser att det i regeringens skolpolitik finns några viktiga komponenter
som är på väg att genomföras. Det gäller fristående skolor, rätten att välja
skola och en ny lärarutbildning. Det är också bra att vi får ett nytt betygsys-
tem och en ny läroplan. Allt detta är viktigt för att vi skall nå bättre resultat
i skolan.

Vad vi också måste titta på är hur det inre arbetet i skolan fungerar, dvs.
hur vi använder vår tid. Man kan konstatera att Sverige hör till de länder
som har de kortaste skolåren. När så är fallet måste man se till att skolarbetet
bedrivs effektivare och att det blir mer av läxor och hemarbete.

När man tittar i den rapport som jag refererar till visar det sig att Sverige
även där ligger lägst. Man måste trots allt se till att det framöver blir mer
självstudier och läxor för att vi skall uppnå en bättre skola.

Jag kan hålla med statsrådet om att det naturligtvis är viktigt att skolled-
ning och lärare är professionella. Det är vi överens om. Men när man nu ser
att exempelvis läxor utgör en mycket liten del har vi liksom skolministern ett
ansvar för att sända signalen: Här måste vi skärpa oss. Är statsrådet beredd
att vidta de åtgärder jag nämnde?

Anf. 35 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag är beredd att säga att vi skall ha mer läxor i skolan. Det
är ingen konst.

Under ett antal år minskade mängden läxor i svensk skola. Det är natur-
ligtvis allvarligt, eftersom läxorna är en del av skolarbetet. Skälet till att det
blev så här är att man i Lgr 69, läroplanen från 1969, sade att huvuddelen
av arbetet skulle ske i skolan, vilket av många tolkades som att läxor och
hemarbete var fel. Så småningom har man kommit till insikt om att den upp-
fattningen är felaktig. I Lgr 80 påpekas att läxor är en del av skolans arbets-
sätt, och det börjar nu sakta åstadkomma resultat.

Vi vet av de senaste undersökningarna att läxläsning har ökat markant. Vi
kan inte se den nivå på läxläsningen som vi har i dag annat än om vi studerar

siffror från t.ex. 60-talet. Här sker en förändring. Trots detta ligger vi i Sve-
rige lågt i förhållande till andra länder, vilket Ulf Melin påpekar.

Hemarbete och läxläsning är en väsentlig del av studierna. I bl.a. Ebbe
Lindells sammanfattning om läxor, där han har samlat många erfarenheter
från svensk forskning, nämns en hel del positiva effekter som man vet att vi
får av läxläsning. Det handlar om att omedelbart förstärka kunskapsinhämt-
ningen hos eleverna. Det visar sig att eleverna blir bättre på studieteknik och
att kunskaperna mer fördjupas. Läxläsning ökar också intresset för studier
på fritid, vilket är nog så viktigt om man ser det i perspektivet av ett livslångt
lärande.

Anf. 36 ULF MELIN (m):

Herr talman! Det är bra om det är som statsrådet säger, dvs. att man har
ökat antalet läxor och hemarbetet i skolan. Jag är kanske böjd att hålla med
om att det har skett en viss ökning. De siffror som jag refererade till är kan-
ske ett par år gamla. Men jag tror samtidigt att andra länder inte har minskat
på sina ambitioner utan snarare höjt dem.

I det framtida samhälle som vi kommer att stå inför krävs det större kun-
skaper hos både barn och vuxna. Skall Sverige vara en toppnation måste vi
se till att vi har en bra skola. Läxor och hemarbete stimuleras utan tvivel inte
speciellt mycket. Både statsrådet och jag har ju själva barn, och vi vet om
hur mycket läxor barnen får i låg- och mellanstadiet, då barnen verkligen är
vetgiriga. De skäms ju nästan när man frågar dem: Har ni fått någon läxa
den har veckan? Nej, svarar de, men de vill hemskt gärna ha en läxa.

Det är viktigt att statsrådet sänder en signal så att man verkligen ger läxor
i grundskolan.

Anf. 37 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Produktivitetsdelegationens betänkande bygger på statistik
som är några år gammal. Jag försökte inledningsvis säga att man av den sta-
tistiken kan se en kraftfull förbättring, men att den ändå tydligt visar att Sve-
rige i förhållande till andra länder har mycket mer att göra på detta område.
Detta får vi arbeta vidare med.

En av de viktigaste delarna i de direktiv som skickats till läroplanskommit-
tén var att elevernas ansvar för sina studier skall öka. Det gör det rätt natur-
ligt att dra slutsatsen att även hemarbetet kan öka. Dessutom vill jag passa
på att till Ulf Melin och även andra föräldrar till skolbarn säga, att läxläsning
är något som också befrämjar föräldrarnas kunskaper om vad barnen lär sig
i skolan. Det kan vara ett trevligt sätt att utbyta erfarenheter. Om man tycker
att barnen får för litet läxor bör man som förälder se till att barnens lärare
direkt får den informationen, eftersom riksdagen har gett lärarna stor frihet
vad gäller uppläggning av arbetet.

Anf. 38 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag medger ytterligare ett inlägg från vardera sidan.

Anf. 39 ULF MELIN (m):

Herr talman! Jag kan hålla med statsrådet att det också är bra för föräl-
dern själv. Det är alldeles riktigt. Det gäller även de få läxor som mina barn

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar pä frågor

har fått. Men enligt mitt sett att se det gör vi eleverna en björntjänst när vi
inte ser till att de får läxor tidigare. Kraven ökar sedan i gymnasieskolan och
i högskolan när de väl kommer dit, och då har vi gjort dem en björntjänst.

Det är bra att läroplanskommittén har kommit fram till detta, och det är
bra att statsrådet säger att den här frågan skall bevakas. Om vi går från en
regelstyrd till en målstyrd skola är det viktigt att vi ser till att målen också
uppnås. Min sista fråga till statsrådet är: Om det nu inte sker någon föränd-
ringjämfört med andra länder, enligt det material vi får framöver, är då stats-
rådet beredd att vidta åtgärder så att vi får i gång denna process i svensk
skola?

Anf. 40 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det är väl alldeles uppenbart att om vi inte inom de tidsra-
mar som skolan i dag förfogar över kan åstadkomma förbättrade resultat
måste man här i riksdagen och på andra håll i samhället diskutera hur vi kan
öka den tid som är tillgänglig för studier. Det handlar om läsårets längd men
också i mycket stor utsträckning om mängden hemarbete.

Det är ju så med studier att de tyvärr inte går att effektivisera hur mycket
som helst, och man hinner inte med hur mycket som helst under en begrän-
sad tid. Det krävs återkommande studier och att man låter insupandet av
kunskaper ta litet tid. Det är väsentligt. I den meningen är jag naturligtvis
beredd att vidta åtgärder om vi inte når fram på den väg vi nu går.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1992/93:5 om ubåtsjakten utanför Oxelösund

Anf. 41 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Göthe Knutson har frågat mig vad jag är beredd att göra för
att ubåtsjaktstyrkan skall få de vapen och de eldtillstånd som behövs för att
öka chanserna till framgång i jakten på främmande undervattensverksam-
het.

Det är värt att på nytt framhålla att ubåtsjakt i skärgårdsmiljö är mycket
svårt. Uppgiften ställer stora krav på såväl personalen som på sensorer och
vapen.

Sedan undervattenskränkningarna konstaterades i början av 80-talet, har
därför regeringen anvisat medel för utveckling och anskaffning av bättre sen-
sorer och vapen.

Det har visat sig att sådan materiel som är anpassad för våra speciella för-
hållanden inte har funnits omedelbart tillgänglig. Utvecklingsuppdrag har
därför getts till svensk försvarsindustri.

Marinen har i dag en avsevärt ökad förmåga att upptäcka, följa och identi-
fiera främmande undervattensverksamhet jämfört med tidigare.

På vapensidan har redan tillförts antiubåtsgranater, och anskaffningen av
en svensktillverkad ubåtsjakttorped har forcerats. Då denna inte blir opera-
tiv före år 1993, beslutade regeringen att ett mindre antal torpeder skulle
inköpas från utlandet. Dessa tillförs nu ubåtsskyddsstyrkan. Denna typ av

torped, av vilken en användes vid Oxelösundsincidenten, är inte helt anpas-
sad för användning i våra kustvatten, men bedöms ändå ge ett betydande
tillskott intill dess att den svenska ubåtsjakttorpeden är tillgänglig.

Någon ytterligare tidigareläggning av den svenska ubåtsjakttorpeden är
inte möjlig.

Regler för ingripande mot utländska ubåtar som påträffas i undervattens-
läge inom svenskt inre vatten och svenskt territorialhav finns i den s.k.
IKFN-förordningen (1982:756).

Där föreskrivs bl.a. att en ubåt som i undervattensläge påträffas inom
svenskt inre vatten skall hindras från att bedriva fortsatt verksamhet. Därvid
får vapenmakt tillgripas utan föregående varning, och om det behövs får så-
dana vapen användas som medför risk för att ubåten sänks eller görs man-
överoduglig på annat sätt. Överbefälhavaren har sålunda de tillstånd som
krävs för att ingripa mot främmande undervattensverksamhet i syfte att
hindra fortsatt sådan verksamhet.

Anf. 42 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för ett utförligt svar. Eftersom
mina frågor är en smula kritiska, vill jag säga att jag har stort förtroende för
personalen i vår ubåtsjaktsstyrka. Jag har förvisso stort förtroende också för
försvarsministern, som är mycket handlingskraftig.

Svenska folket och dess värre också omvärlden har emellertid fått uppleva
ännu en misslyckad ubåtsjakt, trots att det klart ifrån bl.a. ledande militärt
och politiskt håll har sagts att det fanns minst en främmande ubåt i vattnen
utanför Oxelösund. Uppenbarligen fanns då bara en enda målsökande tor-
ped tillgänglig. Av någon anledning blev den felapterad. Detta är en av an-
ledningarna till att jag ställde dessa frågor till försvarsministern. Räcker nu
pengarna till att få fram resurser så att vi får verkligt effektiva vapen?

Vi har nu hållit på i ganska många år. Själv har jag suttit i försvarsutskottet
sedan 1979, där vi alltid varit positiva till att anslå medel till ubåtsjakt, i
första hand åtminstone till vapen. Däremot har det varit sämre ställt under
tidigare majoriteter då det har gällt fartygen.

I detta sammanhang vill jag nämna ytterligare en fråga som handlar om
eldordern som kom bort. Helt klart är, vilket försvarsministern också säger,
att ÖB har mandatet att ge order om verkanseld. I Dagens Nyheter den 3
oktober kunde vi alla läsa att ÖB ville skjuta mot ubåt utan varning. Den
ordern kom bort. Klart är att svenska folkets förtroende är allvarligt naggat
i kanten.

Anf. 43 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag förstår Göthe Knutsons och andras oro över att vi ännu
inte har lyckats få upp en ubåt till ytan eller på annat sätt lyckats oskadlig-
göra någon. Detta beror bl.a. på att vi inte har tillräckligt effektiva vapen i
förhållande till de uppgifter som här föreligger. Jag är själv ibland något för-
vånad över detta med tanke på att vi sedan 1980 genom olika beslut har till-
fört denna verksamhet med dagens penningvärde närmare 2 miljarder kro-
nor.

Enligt min mening är det nu viktigt att i första hand koncentrera sig på att

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

använda de nya vapen, som börjar bli operativa, redan den 1 april nästa år.
Det gäller alltså den nya s.k. ubåtsjaktstorpeden. Det är vidare viktigt att se
till att nya och effektivare vapen utvecklas så långt det är möjligt.

Herr talman! Dessutom vill jag tillägga att det när det gäller eldorder i
dag finns enligt min mening tillräckliga möjligheter att snabbt och effektivt
ingripa genom den s.k. IKFN-förordningen och övriga tillämpningsföreskrif-
ter. Regeringen kan knappast gå längre i fråga om att ändra de bestämmelser
som finns. Det finns en långtgående delegation, och så skall det också vara.
Jag vill dock understryka att insättandet av stridsladdade torpeder i fredstid
mot vad man tror vara en främmande ubåt kan innebära att ett icke obetyd-
ligt antal människoliv kommer till skada eller förloras. Det är alltså ett stort
ansvar som åligger dem som har dessa befogenheter.

Anf. 44 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag instämmer naturligtvis helt i försvarsministerns konsta-
terande att människoliv kan komma i fara, men det är ju inkräktarens an-
svar. Det är de facto en krigshandling som vederbörande begår genom att
med t.ex. ubåt eller miniubåt gå in på svenskt territorium utan att ge sig till
känna, trots att det skjuts ett antal varningsskott. Fanns det då verkligen
bara en enda torped tillgänglig i ubåtsjakten vid Oxelösund? Vi har ju, som
försvarsministern säger, sedan 1980 anslagit närmare 2 miljarder till ubåts-
jakten.

Låt mig också passa på att nämna, att varje gång som jag under alla dessa
år sedan 1979 har frågat vilken plattform som är den bästa för ubåtsjakt, så
har jag, såväl i Sverige som i utlandet, fått samma svar: Det är ubåtar. Ubå-
tarna ingår ju i ubåtsjaktsstyrkorna, varför använder man då inte ubåtarna
för verkanseld?

Anf. 45 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag delar helt Göthe Knutsons uppfattning att inkräktaren
tar på sig ett väldigt stort ansvar; det kan knappast finnas någon tänkbar in-
kräktare som i dag inte är medveten om vad som kan hända.

Det finns dock en annan aspekt: Man kan inte skjuta stridsladdade torpe-
der eller annat utan att vara absolut säker på att man icke skadar oskyldiga
fartyg som kan befinna sig i området.

Det fanns vid det aktuella tillfället en torped tillgänglig. Självfallet fanns
det flera. Regeringen kan dock inte gå ut och bestämma hur många torpeder
som skall finnas på olika fartyg. Självfallet fanns det också andra vapen.

Vad slutligen gäller ubåtar som bekämpar andra ubåtar kan jag försäkra
Göthe Knutson att vad göras skall allaredan är gjort.

Anf. 46 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Det sista är intressant. Det är såvitt jag vet första gången
som en försvarsminister har uttalat att ubåtarna som ingår i ubåtsjaktsstyr-
kan också har eldtillstånd - jag tolkar försvarsministerns ord som ett konsta-
terande av detta. Detta är som sagt också den bästa plattformen för ubåts-
jakt enligt all internationell expertis. Om det bara finns en enda målsökande
torped som kan kastas i väg från ett ytfartyg, är det ju väldigt bra om man

tar till de torpeder som ubåtarna har, även om det naturligtvis är en för Sve-
rige ovanlig handling.

Låt mig ställa ytterligare en fråga till försvarsministern: Stämmer det att
eldordern från ÖB kom bort på vägen, att den blev tre dygn gammal innan
den operative chefen i flottan, i detta fall amiral Swedlund, fick beskedet?

Anf. 47 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Exakt vad som hände med denna eldorder håller vi på att
utreda. Jag vill inte föregripa denna utredning, eftersom det är allvarligt att
komma med beskyllningar åt det ena eller andra hållet innan alla parter har
fått ge sin version av saken. Jag befann mig själv vid detta tillfälle ute på
ubåtsjakten, och jag kan försäkra att det fanns möjligheter att snabbt gripa
in. Under den senaste ubåtsjakten utanför Oxelösund gjordes också vapen-
verkan vid tre tillfällen. Man satt alltså inte och väntade på att gripa in.

När det gäller användning av ubåtar i det här sammanhanget kan jag själv-
fallet inte gå in på hur det är upplagt, men jag kan försäkra att alla tillgäng-
liga resurser används, inkl, ubåtar, som självfallet har skarpladdade inci-
denttorpeder.

Anf. 48 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Det här blir sannolikt mitt sista inlägg i den här debatten.
Jag vill tacka försvarsministern för åtskilliga klarlägganden. Det är bara för
mig att ännu en gång konstatera att vi har en utomordentligt duktig personal
inom marinen som sysslar med dessa frågor. Men det är ju en frustrerande
situation för dem att gång efter annan behöva invänta eldorder, dvs. order
om verkanseld, att de skall behöva kasta i väg knallskott, som naturligtvis
leder till att den främmande farkosten eller farkosterna drar i väg.

Jag förstår att försvarsministern nu kommer att skynda på arbetet med
detta, som han redan tidigare har gjort i andra sammanhang. Vi hoppas nu
att inte besparingarna på försvarsbudgeten skall äventyra den ubåtsjakt som
i fortsättningen måste bli effektfull, dvs. att inkräktaren identifieras på plat-
sen, precis som den ryska ubåten U 137.

Anf. 49 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag delar Göthe Knutsons uppfattning att vi har en mycket
kunnig och professionell personal, som bl.a. den här sommaren, med de
många många indikationer som har förekommit, har slitit väldigt hårt och
gjort goda insatser. Ansvaret för att vi inte har haft bättre vapen ligger defini-
tivt inte hos försvarets personal.

Slutligen måste jag dock säga att besparingar på försvaret inte går att trolla
med. Det finns alldeles klart en risk för att även mycket mycket nödvändiga
och akuta verksamheter direkt eller indirekt kan komma att drabbas. Min
bedömning är emellertid att vi skall göra vad vi kan för att vässa de ubåts-
jaktsstyrkor som vi har, inte minst på vapensidan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

10 § Svar på fråga 1992/93:30 om försvarsbeslutet

Svar på frågor

Anf. 50 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Robert Jousma har ställt till mig en fråga om vilka säkerhets-
politiska bedömningar som låg till grund för regeringens uppgörelse med So-
cialdemokraterna.

Regeringen kommer inom kort att för riksdagen redovisa de förslag till
besparingar m.m. som omfattas av de aktuella krisuppgörelserna, däribland
åtgärder inom det militära och civila försvaret.

I ett läge då det ansetts nödvändigt att även försvaret bidrar till bespa-
ringar har det bedömts möjligt och nödvändigt att lägga ner F 6 och vidta
ytterligare åtgärder i kostnadsreducerande syfte.

Några nya säkerhetspolitiska bedömningar har inte inverkat i samband
med utformningen av nu aktuella åtgärder. De bedömningar som låg till
grund för försvarsbeslutet så sent som den 3 juni i år är självfallet alltjämt
giltiga.

Anf. 51 ROBERT JOUSMA (nyd):

Herr talman! Det beslut som vi fattade här i kammaren för nu ungefär fyra
månader sedan och som så fantasifullt kallades 1992 års femåriga försvarsbe-
slut grundade sig till väldigt stor del på säkerhetspolitiska bedömningar och
det faktum att vår omvärld inte är så lugn som man många gånger vill låta
påskina och tro. Såvitt jag vet har vi ännu inte fått några signaler om att man
i våra grannländer håller på att plantera blommor i sina kanonpipor. Ubåts-
kränkningarna fortsätter tydligen, och oroligheterna i det forna Sovjet flyt-
tar sig ständigt västerut, dvs. i riktning mot oss. Trots detta kommer nu tyd-
liga signaler om att man skall fortsätta att dränera Sverige på offensiv för-
svarskraft.

Jag måste fråga försvarsministern: Hur kan man komma på en sådan idé
som att lägga ner ytterligare två flygflottiljer, vilket tydligen är aktuellt? Att
F 6 skall läggas ner är klart, och det kommer också att bli aktuellt med ytter-
ligare en, ännu icke namngiven.

Naiv som jag är har jag trott att flyget är ett av de mest operativa instru-
ment som vi har, likaväl som ubåtarna, som Göthe Knutson talade om. Ku-
waitkriget har ju i andra länder visat att det tydligen förhåller sig på det sät-
tet.

Jag frågar därför försvarsministern: Skall ekonomiskt tänkande vara alle-
narådande i planeringen av vårt framtida försvar, eller skall det avgörande
vara behovet, som det styrs av utvecklingen i vår omvärld? Jag tycker fak-
tiskt att regeringen i det här fallet litet grand handlar lika naivt som den villa-
ägare som säger upp sin brandförsäkring med motiveringen att det aldrig har
brunnit förr.

Anf. 52 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag delar Robert Jousmas uppfattning att någon förbättring
i det säkerhetspolitiska läget inte har inträtt sedan den 3 juni.

Det är väl inte heller någon större hemlighet att det var varken från min
eller från regeringspartiernas sida som förslaget om besparingar inom försva-

ret fördes fram. Det bedömdes emellertid som nödvändigt att göra bespa-
ringar också inom försvaret för att vi över huvud taget skulle få en krisuppgö-
relse. Inriktningen blev då självfallet att göra besparingar som så litet som
möjligt påverkar det försvarsbeslut som vi fattade här i kammaren den 3
juni.

Vad gäller flyget är det därför inte antalet flygflottiljer som är avgörande
utan antalet flygplan och antalet divisioner. Flottiljer är en fredstida organi-
sation, som spelar mindre roll i krig. Min inriktning är att vi skall fullfölja
det beslut som fattades om 16 divisioner. Vad som nu kommer att ske är inte
att vi avbryter den här policyn - det ingick i försvarsbeslutet att reducera
antalet flottiljer, som Robert Jousma väl kommer ihåg - utan vi kommer av
besparingsskäl att något tidigarelägga neddragningen av antalet fredsflottil-
jer för att på så sätt få ut en ökad effekt i krigsorganisationen.

Problemet är att vi tvingas göra detta tidigare än planerat, vilket innebär
påfrestningar för de människor som drabbas. Detta är naturligtvis ingenting
som vare sig Robert Jousma eller jag önskar, men det blir på grund av den
krisuppgörelse som har träffats nödvändigt, eftersom man ansåg att olika
sektorer i samhället behövde bidra till att vi fick ordning på svensk ekonomi,
något som jag självfallet ställer upp på.

Anf. 53 ROBERT JOUSMA (nyd):

Herr talman! Att spara pengar är något som vi nydemokrater flitigt har
pläderat för här i kammaren under det år vi har varit i elden här.

Som försvarsministern vet har jag och resten av utskottet fått väldigt dålig
information om detta. Det som ändå gör mig orolig är: Vart skall dessa plan
flyttas? Finns det koncessioner färdiga? Vi vet ju alla att vi kan få fram kon-
cessionsbeslut absolut tidigast 1994/95. Detta var ju en stor fråga i samband
med försvarsbeslutet för drygt ett kvartal sedan. Samtidigt frågar jag mig:
Har man verkligen tänkt igenom detta? Finns det inte andra sätt? Jag anser
nämligen fortfarande att flygvapnet är ett av de mest operativa instrument vi
har, trots vad vi tidigare har kommit överens om. Om man låter detta fortgå
kanske planen blir tvungna att stå på marken i väntan på koncession. Har
man verkligen tänkt så?

Anf. 54 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Självfallet har det gjorts en ordentlig analys av vad det här
kommer att innebära - så ordentlig som en analys kan vara av följderna av
att förändringar vidtas i en fredsorganisation. Jag vill understryka att vi skall
akta oss noga för att blanda samman krigs- och fredsorganisationen. Krigs-
organisationen skall i fortsättningen bestå av 16 divisioner, helt i enlighet
med riksdagsbeslutet. Dessutom är det faktiskt så att man i krig ändrar base-
ring, och då blir det inte fråga om de platser där fredsverksamheten finns.

När det gäller koncessioner kan jag bara peka på att vi t.ex. på F 10 i Äng-
elholm har koncession för tre divisioner. Sedan nyår i år flyger vi där med
två divisioner. Det är alltså ett exempel på en möjlighet att utnyttja en redan
given koncession.

Det är sedan meningen att den parlamentariska beredning som nu skall

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

tillsättas på försvarsområdet skall titta på vad som kan göras där i fortsätt-
ningen.

Anf. 55 ROBERT JOUSMA (nyd):

Herr talman! Hur illa ställt är det då med flyget, försvarsministern? Hand-
lar det bara om F 6, eller handlar det om en flottilj till? Handlar det om 1,2
miljarder under resterande delen av femårsperioden, eller handlar det om
4,8 miljarder, som Sture Ericson pläderar för? Eller är detta en hemlighet
tills propositionen kommer?

Anf. 56 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Som gammal ledamot av konstitutionsutskottet tycker jag
nog att regeringen först skall fatta beslut och lägga fram en proposition till
riksdagen innan man går in och redovisar alla detaljer. Min egen uppfattning
är att vi nu skall försöka genomföra försvarsbeslutet, och det innebär faktiskt
en minskning av antalet fredsflottiljer. Detta har bl.a. Robert Jousma varit
med och fattat beslut om. Vilken den andra aktuella flygflottiljen skall bli
skall enligt min uppfattning bli föremål för en parlamentarisk beredning,
som just nu är i process att igångsättas.

Det är alltid väldigt svårt att exakt beräkna kostnader; det gäller självfallet
inte bara på försvarets område. Också i det sammanhanget finns det anled-
ning att återkomma till de exakta siffrorna.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1992/93:7 om förslaget om minskade semester-
dagar

Anf. 57 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag är
beredd att vidta för att den i krispaketet föreslagna reduceringen av semes-
tern med två dagar skall gälla hela arbetsmarknaden.

Den uppgörelse som träffats mellan Arbetarepartiet Socialdemokraterna
och regeringen innebär att semesterlagen skall ändras så, att antalet semes-
terdagar minskar från 27 till 25 dagar per semesterår.

För en stor del av arbetstagarna gäller dock avtal om 27 semesterdagar
eller fler.

Med hänsyn till den nuvarande ekonomiska situationen är det angeläget
att parterna på arbetsmarknaden i sina kollektivavtal minskar antalet semes-
terdagar med två.

Anf. 58 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Jag förstår, och det tror
jag att en majoritet av det svenska folket förstår, att landet i dag befinner sig
i en djup ekonomisk kris. Gör vi ingenting, riskerar problemen framöver att
bli vida värre.

När man gick ut och sade att två semesterdagar skall dras in uppfattade

folk det i början som en generell indragning som skulle drabba alla. Senare
har det visat sig att t.o.m. en majoritet av löntagarna slipper att drabbas av
den här indragningen. I dagens läge, där det talas om krispaket, är det en
mycket svår pedagogisk uppgift att gå ut och tala om varför vissa skall drab-
bas av ett minskat antal semesterdagar, medan somliga slipper samma ned-
skärning - men nog om det.

Den sista meningen i statsrådets svar föranleder mig att ställa några frågor.
Statsrådet säger att parterna på arbetsmarknaden i sina kollektivavtal bör
minska antalet semesterdagar med två.

Då vill jag fråga: Har statsrådet haft någon kontakt med parterna på ar-
betsmarknaden? Jag har svårt att tänka mig att de frivilligt skulle dra ner
antalet semesterdagar med två.

Och hur har kontakterna med de fackliga organisationerna varit?

Anf. 59 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Alla omfattas ju i dag av kollektivavtal. Ser man på de ar-
betstagare som tidigare hade 25 arbetsdagar och sedan fick lagstadgat 27 da-
gar och tittar man på de avtal som därefter har slutits, finner man att vissa
avtalsområden bara har 27 semesterdagar inskrivna. Sedan har man tagit
upp en procentsumma lön som skall betala semestern.

I andra avtal har man skrivit in 27 semesterdagar och icke berört det här
med lagstadgat. Detta gör att det är oerhört svårt att överblicka vem som
berörs och inte berörs av föreslagna minskning av antalet lagstadgade semes-
terdagar till 25. Därför är det min absoluta övertygelse att alla, för att det
här skall bli en bra åtgärd, bör beröras som situationen nu är - alltså inte
bara de arbetstagare som har kortast semester eller de som har råkat få en
viss skrivning i avtalet.

Jag förutsätter att parterna diskuterar från den rättvisesynpunkten när de
på allvar inleder debatterna om längden på den framtida semestern.

Anf. 60 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag skulle tycka att det var positivt om samtliga löntagare i
Sverige fick bara 25 dagars semester med hänsyn till rådande situation. Jag
tror nämligen att det här blir en synnerligen besvärlig uppgift. Som det är i
dag har samtliga privatanställda tjänstemän, samtliga anställda inom stat och
kommun samt ett par tre förbund inom LO längre semester än den lagstad-
gade. Att gå ut och tala om för dessa att de skall minska antalet semesterda-
gar för sina medlemmar blir en besvärlig uppgift. I början talade man heller
inte om att det skulle bli på det här viset.

En sista fråga: Hade man, när krispaketet publicerades och det talades om
en viss summa i besparing, tänkt sig hela arbetsmarknaden eller bara de
45 % som i dag drabbas?

Anf. 61 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Om alla arbetstagare berörs, innebär det här knappt 1 % på
lönesumman. Sett till dem som har skrivit avtal och som har det här lagstad-
gat är det en klart lägre procentsats än 0,7 %. Denna siffra kom någonstans

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

ifrän under en nattlig förhandling. Som jag ser det är den inte det väsentliga,
utan det väsentliga är att det som skall ske på detta område bör beröra alla.

Anf. 62 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Det må förlåtas mig, men jag måste säga följande. Om man
efter en i och för sig nödvändig krisförhandling basunerar ut att en viss
summa pengar kommer att sparas in på det här viset och det sedan visar sig
att reglerna på området omöjliggör avsedda besparingseffekt, blir jag inte
imponerad av förhandlingsresultatet.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1992/93:28 om tidigareläggning av investeringar
inom järnvägsområdet

Anf. 63 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Mot bakgrund av att regeringen och Socialdemokraterna har
kommit överens om att föreslå medel för tidigareläggning av investeringar
hos affärsverken har Sigge Godin frågat mig om regeringen avser att avsätta
några av dessa medel för investeringar inom järnvägsområdet.

Förslaget om medel för tidigareläggningar kommer att föreläggas riksda-
gen nästa vecka tillsammans med övriga förslag som ingår i uppgörelserna
med Socialdemokraterna. Riktlinjerna för hur medlen skall användas kom-
mer också att redovisas då.

Anf. 64 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret, även om
detta var ytterst kort. För att inte vara otrevlig kan jag säga att det var kon-
cist.

Som arbetsmarknadsministern vet engagerar tågtillverkningen 500 små
och stora företag i Sverige. Detta är väldigt betydelsefullt för sysselsätt-
ningen, inte minst i Kalmar och Örnsköldsvik. Men också andra orter är ak-
tuella. Oerhört kompetent personal försvinner om tillverkningen i landet av
de här fordonen upphör.

Avgörande skäl till den svacka i sysselsättningen som uppstår 1993 är dels
SJ:s planer på att krympa antalet tågsätt från 41 till 20, dels att lokal- och
regionaltrafiken inte längre beställer X12-tåg i den utsträckning som det var
planerat.

Långsiktigt innebär det här att verksamheten riskerar att försvinna, såväl
i Kalmar som i Örnsköldsvik. Detta är väldigt bekymmersamt. Samtidigt
gäller det Banverkets planer. Mälarbanan t.ex. kommer att trafikeras av im-
porterade fordon. Framför allt vi norrlänningar vet vad det innebär att få
fordon som inte klarar klimat osv.

Vad som behövs är satsningar som möjliggör dels beställningar av regio-
naltåg, dels fler snabbtåg av typen X2000.

En annan viktig sak är sowagnstrafiken på Norrland. Det vore bra om

den här regeringen kunde infria det löfte som tidigare regering gett, dvs. att
sowagnstrafiken på Norrland skall rustas upp.

Utifrån detta vill jag fråga arbetsmarknadsministern: Är regeringen be-
redd att medverka till att tillverkningen av järnvägsfordon kan bibehållas i
Sverige?

Anf. 65 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Kl. 07.30 i morse uppvaktade de berörda fabrikernas fack-
liga organisationer mig. Det var representanter från fem olika ställen i vårt
land. I kväll kl. 18.00 skall jag träffa chefen för SJ och hans närmaste man
för att diskutera en mängd frågor, bl.a. denna fråga.

1 miljard har ju avsatts för upphandling. Det är meningen att den miljar-
den skall användas så, att man får ut så många jobb som möjligt. Här riktas
det hela mot affärsverken. Det gäller då att få rätt objekt, riktiga objekt och
objekt som berör stora delar av vårt land. Jag kan alltså inte innan riksdagen
fått detta material uttrycka mig tydligare än så här. Inte heller är det rege-
ringen som kommer att välja objekt, utan det är Arbetsmarknadsverket som
kommer att förhandla för att få ut så mycket som möjligt.

Liksom andra affärsverk är SJ en intressant part när det gäller att så att
säga utveckla framåt. Det är ju det vi vill uppnå med en förbättrad infra-
struktur. Vidare gäller det att tidigarelägga ett antal jobb.

Frågan är således möjlig att diskutera. Som minister kan jag dock inte gå
längre än så.

Anf. 66 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning att det gäller att få ut så
många arbetstillfällen som möjligt av de här pengarna. Det är vi helt eniga
om. Anledningen till att jag har tagit upp den här frågan är att i stort sett
hela tillverkningen av komponenter för just järnvägsfordon ligger i Sverige.
Därför är frågan så viktig.

Jag förstår mycket väl att man inte ena veckan kan ställa ut en mängd löf-
ten för att den andra veckan lägga fram förslag. Det skulle inte passa i det
här politiska klimatet.

Jag får väl nöja mig med vad som sagts här. Jag har i varje fall fått framföra
min fråga och fått ett svar som bär åtminstone en bit. Det viktiga är faktiskt
att ni i regeringen har några dagar på er att fundera över på vilket sätt det
här skall läggas ut, så att investeringarna får maximal effekt.

Vidare är järnvägen en mycket stor miljöfråga. SJ och Banverket är på
gång här. Då borde man också se till att fullfölja det hela, därför att det är
väsentligt för landet - inte bara med tanke på sysselsättningen utan också på
sikt.

Anf. 67 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Under den allra närmaste tiden kommer regeringen och So-
cialdemokraterna att slutligen se över de texter som skall föreläggas riksda-
gen.

Med det vill jag bara säga att det är fråga om regeringen och Socialdemo-
kraterna. Herr Godin nämnde bara regeringen.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 5

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Anf. 68 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! När regeringen gör upp med ett annat parti måste detta själv-
fallet också ha ett visst inflytande. Jag förutsätter att Socialdemokraterna
inte spolierar något enda arbetstillfälle. De hävdar ju alltid i debatten att de
skall klara så många arbetstillfällen som möjligt. I så fall är det bara att
pressa dem och se till att det blir maximal utdelning.

Jag känner arbetsmarknadsministern litet för väl för att veta att han inte
skulle utnyttja det politiska tillfället. Men vi får väl studera fakta i veckan.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1992/93:6 om avgiften för tillstånd att hålla torg-
möte

Anf. 69 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Göthe Knutson har frågat finansministern vad hon gör för
att stoppa det orimliga avgiftsuttaget för tillstånd att hålla torgmöte, ett av-
giftsuttag som i praktiken innebär att yttrandefriheten inskränks. Arbetet
inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Låt mig först erinra om att riksdagen har beslutat att det för denna typ av
ärenden skall tas ut avgifter i form av ansökningsavgift samt att principen
full kostnadstäckning skall gälla som ekonomiskt mål för den verksamhet
som avgifterna avser att täcka. De nya avgifterna är därför fastställda utifrån
den tid det normalt tar att handlägga ärendena.

Enligt den nya avgiftsförordningen skall ansökningsavgift betalas för varje
avgiftsbelagt ärende som en ansökan avser. Denna bestämmelse har visat sig
kunna få till följd att avgiften för tillstånd att hålla torgmöte i vissa fall har
kunnat bli 1 200 kr.

Jag kan hålla med Göthe Knutson om att det är orimligt att ett tillstånd
för ett vanligt torgmöte skall kosta 1 200 kr, även om det skulle motsvara den
faktiska kostnaden. Skyddet för yttrandefriheten måste enligt min mening i
så fall få tillåtas väga tyngre än behovet av att staten får full täckning för sina
hanteringskostnader. I Justitiedepartementet håller vi därför på att utarbeta
ett förslag till en ändring som skall förhindra detta höga avgiftsuttag.

Anf. 70 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Låt mig redan inledningsvis
säga att det sannerligen inte är statsrådet Reidunn Lauréns fel att det har
blivit så här.

Men man kan undra hur i all världen Riksrevisionsverket - som tydligen
har ansvaret för de här föreskrifterna - har kunnat gå ut med så befängda
föreskrifter.

Alltså: Ett helt vanligt torgmöte, eller ett möte på en gågata eller över
huvud taget en sammankomst inför offentligheten med det budskap som de-
mokratin medger och som är en grundsats för vårt demokratiska samhälle,
nämligen yttrandefriheten, skall kosta minst 400 kr. Har man högtalare, kos-
tar det ytterligare 400 kr. Delar man dessutom ut flygblad, kostar det 400

kr - det blir totalt 1 200 kr. Ute i polisdistrikten har man gjort sina tolkningar
av det här. På olika håll har man kommit fram till att detta skall gälla vid ett
tillfälle och inte som tidigare, dvs. att man får ett tillstånd som gäller upp till
tio möten på en och samma plats.

Det har fram till den här förändringen i somras kostat 70 kr för upp till tio
möten. Nu kostar det alltså, med flygbladsutdelning och högtalare, 10 x
1 200 kr enligt de tolkningar som på olika håll har gjorts.

Jag vägrar att tro att Polisen skulle vara så ineffektiv att det ens kan kosta
400 kr att utfärda tillstånd för möten vid tio tillfällen. Det här är oskäligt.
Det är också skamligt och galet.

När räknar statsrådet med att Justitiedepartementet, som ju har fått ta
över frågan och som så att säga skall rensa i rabatten, är klar med sin revide-
ring?

Anf. 71 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag vill bara säga att de 400 kronorna är en schablonmässigt
beräknad kostnad. Kostnaden framräknades av RRV mot bakgrund av bl.a.
den redovisning som gjorts av Rikspolisstyrelsen vad gäller ärenden som
handläggs inom polismyndigheterna. Men i och för sig stämmer schablonen
på ett ungefär.

Som jag tidigare sagt är 1 200 kr naturligtvis en orimligt hög kostnad. På
den punkten är jag fullständigt ense med Göthe Knutson. Anledningen här
är att man har tagit bort den begränsningsregel som tidigare gällde.

Syftet med de överväganden som jag tidigare nämnde att vi i Justitiedepar-
tementet gör är att det i likhet med vad som gällt tidigare inte skall vara möj-
ligt att ta ut mer än en avgift för en ansökan om tillstånd att anordna allmän
sammankomst, även om ansökningen alltså innefattar andra saker som prö-
vas enligt allmänna ordningsstadgan eller lokala ordningsstadgan. Man skall
alltså återta den tidigare begränsningsregeln.

Beträffande tidsfrågan vill jag säga att jag hoppas att vi under hösten skall
kunna lägga fram ett förslag.

Anf. 72 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Tack för de kompletterande svaren.

Men inte bara jag utan också några hundra ombudsmän och mötesarran-
görer - ja, egentligen är de kanske flera tusen, åtminstone under en aktivi-
tetsperiod - samt människor i de politiska partierna eller i religiösa samfund
undrar över detta. T.ex. Frälsningsarmén har ju just torgmöten. Jag utgår
från att dessa också omfattas av den här orimliga föreskriften.

Vad kan regeringen och statsrådet göra för att, fram till dess att departe-
mentet är färdigt med sitt arbete, undvika att de här uttagen sker? Finns det
möjlighet till någon form av moratorium här? Det gäller ju att undvika det
som nu inträffar på många ställen - nämligen att möten kolliderar därför att
man inte har råd med polistillstånd, och då kan det bli flera möten på en och
samma plats.

Anf. 73 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Vi har nog inga möjligheter att införa ett moratorium. Men
vi skall skynda oss att få till stånd en ändring. Under mellantiden har myn-

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar pä frågor

digheterna möjlighet att återbetala sådana avgifter där man menar att ett
uttag av full avgift skulle vara oskäligt. Om det finns särskilda skäl får myn-
digheten besluta om att betala tillbaka hela eller en del av avgiften. Jag förut-
sätter att myndigheterna kommer att begagna sig av den möjligheten.

Anf. 74 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Det här var ett verkligt intressant och värmande svar!

Tolkar jag det hela rätt om jag drar följande slutsats, nämligen att de orga-
nisationer, partier, kårer inom Frälsningsarmén m.m., som har tvingats be-
tala 400, 800, 1 200 kr, kanske flera gånger, kan få tillbaka sina pengar, dvs.
mellanskillnaden från tidigare 70 kr?

Får jag passa på att ge statsrådet ett gott råd? Förlåt att jag är alltför pre-
tentiös. Gör föreskrifterna sådana att man inte skall behöva sitta ute i polis-
distrikten eller i länen och göra tolkningar. Då blir tolkningarna olika på
olika håll i landet, och då uppstår olikheter inför lagen. Jag utgår från att en
borgerlig regering inte är benägen att bidra till något sådant.

Anf. 75 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag förstår inte riktigt hur Göthe Knutson har tänkt sig det
hela. Vem skulle då meddela tillstånd om det inte är polismyndigheten? Det
är den myndigheten som har gjort det tidigare.

Anf. 76 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Förlåt min oklarhet. Under sensommaren och hösten har
den situationen inträffat att länspolismästarna har sammankallat polismäs-
tarna. De har sedan tolkat föreskrifterna i den här frågan. Det har inneburit
att man på somliga håll ”bara” har tagit ut 400 kronor i avgift för ett möte -
även om det har varit med högtalare och utdelning av flygblad.

Vidare har det gjorts en tolkning av antalet tillfällen. Tidigare har det gått
att få tillstånd för tio möten på en och samma plats för en enda summa. Det
har nu slopats på vissa håll.

Det behövs alltså riktlinjer som gör att det räcker med att läsa innantill
och att man inte behöver fundera.

Anf. 77 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Ja, då förstår jag vad Göthe Knutson menar.

Det är litet tidigt för mig att i dag säga om det kommer att bli några riktlin-
jer eller inte, eftersom jag inte har funderat på den frågan tidigare.

Myndigheterna har möjlighet, om det finns särskilda skäl, att betala till-
baka hela eller en del av ansökningsavgiften. Det är något som tills vidare
ligger inom varje myndighets eget skön att göra.

Jag vågar inte heller utlova att beloppet skall sänkas till 70 kr. Men det är
klart att myndigheterna skall använda sig av den bestämmelsen.

Anf. 78 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Tack ännu en gång, statsrådet.

Jag är övertygad om att man inom polisdistrikten eftersträvar sådan effek-
tivitet att självkostnaden för det arbetet inte skall behöva vara mer än ett par

hundra kronor vid ett tillfälle. Det tar inte längre tid att ge tillstånd för tio
möten på en och samma plats än för ett möte.

Dessutom hoppas jag att polisdistrikten, och framför allt länspolismäs-
tarna, tar till sig av det budskap som statsrådet Laurén har givit här. Jag
tackar hjärtligt för det.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1992/93:25 om beloppsgränsen i atomansvarig-
hetslagen

Anf. 79 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Dan Ericsson i Kolmården har frågat näringsministern om
han är beredd att föreslå lagstiftning som upphäver begränsningen av anlägg-
ningsinnehavarens ansvar för atomskador. Arbetet inom regeringen är så
fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Sverige har ratificerat två konventioner som rör ansvaret för atomskador,
nämligen Pariskonventionen och den s.k. tilläggskonventionen. Denna kon-
ventionsreglering ligger till grund för bestämmelserna i atomansvarighetsla-
gen.

En innehavare av en atomanläggning i Sverige har ett ansvar som är be-
gränsat till 1 200 miljoner kronor för varje atomolycka. Anläggningsinneha-
varen är skyldig att vara försäkrad för skador upp till begränsningsbeloppet.

Avgörande för ansvarsnivån är enligt vad riksdagen tidigare har slagit fast
att ansvaret för atomskador i första hand bör bäras av kärnkraftsindustrin
men att ansvarsbeloppet inte kan sättas högre än att det kan täckas av försäk-
ring.

Regeringen har noga följt utvecklingen på försäkringsmarknaden. An-
svarsbeloppet har höjts successivt, senast den 1 januari 1992. Kapaciteten på
försäkringsmarknaden medger för närvarande inte en ytterligare höjning av
ansvarsbeloppet.

I en överenskommelse, som slöts mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet
liberalerna och Centern i januari 1991 angående riktlinjerna för energipoliti-
ken, konstaterades att det inte torde vara förenligt med Pariskonventionen
att ålägga anläggningsinnehavaren ett obegränsat ansvar. Regeringen följer
nogsamt den internationella utvecklingen på området, inte minst utveck-
lingen i Tyskland och inom EG. Jag är dock inte beredd att i nuläget föreslå
några förändringar.

Anf. 80 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.

Bakgrunden till min fråga är den nu gällande begränsningen av kärnkrafts-
industrins ansvar vid en eventuell kärnkraftsolycka. Nu gällande ansvarsbe-
lopp ger definitivt inte tillfredsställande skydd åt dem som drabbas vid en
olycka. Som jämförelse kan nämnas att Strålskyddsinstitutet uppger att
Tjernobylolyckan kostade Sovjetsamhället 200 miljarder svenska kronor.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

De 1,2 miljarder kronor som utgör ansvarsbeloppet vid försäkring i Sverige
är i det sammanhanget närmast felräkningspengar.

En aspekt på denna fråga är att den begränsade ansvarigheten för kärn-
kraftsindustrin snedvrider energimarknaden då skaderiskerna inte fullt ut
belastar kärnkraften. Alternativa energikällor, som inte medför liknande ris-
ker, får ett sämre utgångsläge. Jag tycker att det är allvarligt.

Statsrådet säger i sitt svar att man i energiöverenskommelsen var överens
om att det stred mot Pariskonventionen att ålägga innehavaren ett obegrän-
sat ansvar. Men den faktiska situationen är ju annorlunda. Pariskonventio-
nen har fastställt ett minimibelopp för skadeståndsansvar. Konventionssta-
terna hindras definitivt inte från att fastställa högre belopp.

Tyskland, som har anslutit sig till Pariskonventionen, har upphävt det be-
gränsade ansvaret i sin atomskadelagstiftning. EG-parlamentet föreslår i en
resolution att EG-kommissionen bör lägga fram förslag om obegränsat ska-
deståndsansvar för ägare till kärnkraftsverk. Uppenbarligen är energiöver-
enskommelsens ord i det här avseendet överspelade.

När jag läser mellan raderna i statsrådets svar, kanske jag kan förvänta
mig att regeringen tar initiativ till en förändring. Om regeringen nogsamt
följer den internationella utvecklingen, särskilt i EG och i Tyskland, är saken
klar, dvs. ett förslag om obegränsat skadeståndsansvar för kärnkraftsbolagen
vid en eventuell kärnkraftsolycka kommer snart att ligga på riksdagens bord.
Går det möjligtvis att få en utfästelse av statsrådet?

Anf. 81 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag skulle i det här sammanhanget vilja ta upp frågan om
ersättningssystemet i Tyskland, eftersom det har anförts vid en jämförelse.

Anläggningsinnehavaren svarar för skador upp till 500 miljoner D-Mark.
Den tyska staten svarar för skador mellan 500 miljoner D-Mark och 1 mil-
jard D-Mark. Sedan svarar anläggningsinnehavaren för överstigande belopp
utan gräns uppåt. Anläggningsinnehavarens ansvar över 1 miljard D-Mark
behöver inte vara täckt av försäkring eller annan garanti. Man kan naturligt-
vis sätta ett frågetecken för hur pass värdefullt det ansvaret kan vara i olika
sammanhang.

Som jag nämnde i mitt svar tidigare har man alltså i riktlinjerna för energi-
politiken konstaterat att ett oförsäkrat ansvar inte torde vara förenligt med
Pariskonventionen.

Det har varit en viss reaktion mot Tysklands tolkning av Pariskonventio-
nen. Tyskland är den enda konventionsstaten som har gjort den tolkningen.
Det finns, enligt min mening, anledning att avvakta reaktionen bland övriga
konventionsstater när det gäller den tyska lösningen. Av det skälet är jag i
dag inte beredd att föreslå ett oförsäkrat ansvar för anläggningsinnehavaren.

Anf. 82 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):

Herr talman! Statsrådet hävdar att vi inte har samma synsätt när det gäller
ansvaret och att det skall finnas en försäkringstäckning om det sker en
olycka.

Jag undrar då återigen varför vi inte skulle kunna ha samma regler som
Tyskland har infört och som nu också EG-parlamentet kräver att EG-kom-

misssionen skall lägga fram förslag om? Jag tror inte att tveksamheten är så
stor, om det nu är så att EG-parlamentet också går på den linjen.

Om ett obegränsat ansvar införs kommer intresset från kärnkraftsindu-
strins sida att driva skröpliga och åldersstigna reaktorer att minska. Det
måste vara en fördel för den politik regeringen för, nämligen att kärnkraften
skall fasas ut, att alternativa energikällor skall fasas in och att sparandet skall
öka. Detta är ett viktigt led i att ge kärnkraftsindustrin klara besked, dvs. att
industrin själv får bära ansvaret vid en eventuell olycka.

Anf. 83 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Kärnkraftsindustrin i Sverige är ju synnerligen ansvarsfull.
Jag tror inte att vi behöver tala om dåliga kärnkraftverk osv. när det gäller
Sverige.

Vi har tidigare inte ansett det vara förenligt med Pariskonventionen att ha
ett oförsäkrat ansvar. Jag tycker att vi skall avvakta och se hur övriga kon-
ventionsstater ställer sig till Tysklands tolkning. Det gäller även hur EG
kommer att ställa sig till frågan - vilket inte alls är klart.

Anf. 84 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):

Herr talman! Jag vill även ta upp en annan apsekt.

I propositionen om atomansvaret 1991 stod det att utgångspunkten för
den svenska lagstiftningen är att kostnaderna för atomskador i första hand
skall bäras av kärnkraftsindustrin. Lagstiftningen borde faktiskt följa detta.
Jag menar att det här inte finns någon konsekvens.

En annan aspekt är att den nuvarande ansvarsbegränsningen stämmer då-
ligt överens med viktiga miljö- och energimål. Där finns PPP-regeln, dvs. att
förorenaren skall betala. Incitamentet för att avveckla kärnkraften saknas.
Det blockerar utvecklingen av bioenergin. Reglerna begränsar rättigheterna
för offren att vid en eventuell olycka erhålla en adekvat ersättning. Det finns
också andra aspekter.

Statsrådet sade i sitt svar att regeringen nogsamt följer den internationella
utvecklingen på området. Tyskland och EG ges som exempel. Det är där
man nu avskaffar denna regel. Varför kan inte regeringen ta initiativ med en
gång?

Anf. 85 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag kan bara upprepa vad jag tidigare har sagt. Vi följer ut-
vecklingen. Om man inom EG är beredd att gå med på ett obegränsat ansvar
utan försäkring, får vi naturligtvis ta hänsyn till det.

Anf. 86 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för det sista beskedet. Det gav en klar
antydan om att inriktningen kommer att bli densamma som på kontinenten.
Då har vi kommit en bra bit på väg.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

15 § Svar på fråga 1992/93:9 om asylpolitiken

Svar på frågor

Anf. 87 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har med anledning av Sveriges eko-
nomiska situation och det stora antalet asylsökande frågat mig om jag är be-
redd att verka för en asylpolitik där asyl endast beviljas utlänningar, vilka
kan åberopa flyktingskäl enligt Genévekonventionens definition.

Det är riktigt att antalet asylsökande nu överstiger det antal som fanns i
landet i december 1989, då den socialdemokratiska regeringen med stöd av
ett regeringsbeslut i ett enskilt ärende den 13 december 1989, införde en ord-
ning enligt vilken de facto-flyktingar fick asyl endast om det förelåg ett sär-
skilt starkt skyddsbehov.

Den nuvarande regeringen uttalade i ett enskilt ärende, den 19 december
1991, att de särskilda skäl som avsågs i regeringsbeslutet från den 13 decem-
ber 1989 inte längre skulle beaktas. Denna bedömning gjordes med hänsyn
dels till den faktiska situation inom mottagnings- och utredningssystemet
som då förelåg, dels till rättssäkerhetsintresset. Regeringen anser att man
bäst främjar rättssäkerheten om den enskildes skyddsbehov underställs en
strikt tillämpning av utlänningslagens bestämmelser.

Inströmningen av asylsökande till Sverige har under det senaste året varit
större än någonsin tidigare, och mottagningssituationen är i dag en helt an-
nan än den var i december förra året. Detta beror helt på den tragiska ut-
vecklingen i det forna Jugoslavien. Inströmningen av asylsökande från andra
länder har fortsatt att minska under året. Jag är alltså inte beredd att verka
för en återgång till tillämpningen av de regler som gällde enligt det s.k. 13
december-beslutet.

Anf. 88 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Låt mig först säga att jag inte är helt
övertygad om att demokrati alltid innebär att folkmajoritetens åsikt i alla
ärenden blir gällande.

I december 1989 beslutade dåvarande regeringen, med stöd av Modera-
terna och Centerpartiet, att asyl i huvudsak skulle beviljas enbart konven-
tionsflyktingar. Två år senare återtog den nuvarande regeringen det beslutet.
Nu skall vi förvisso i morgon ha en debatt om flyktingpolitiken i kammaren.
Det kommer att bli fler sådana debatter framöver, så jag skall inte bli lång-
randig. Jag vill ändå konstatera en sak. I det ekonomiska läge som Sverige i
dag befinner sig i anser man sig alltså ha råd att bedriva en asylpolitik som
är, tror jag, generösast i Europa, i alla fall överlägset generösast i Norden.

Då skulle jag vilja ställa en fråga till statsrådet: Har statsrådet förståelse
för att många människor - jag kan säga garanterat många människor - i dag
har svårt, mot bakgrund av de problem som svenska folket i dag upplever,
att förstå att vi i Sverige även framöver skall bedriva kanske Europas generö-
saste asylpolitik?

Anf. 89 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag har förståelse för att människor kan tycka att vi i större
utsträckning borde göra gemensamma bedömningar i Europa när det gäller

den delvis nya situation som vi har i Europa i dag. Genévekonventionen kom
ju till efter andra världskriget och speglade situationen då. Det finns ett be-
hov av mer gemensamma uppträdanden och gemensamt ansvarstagande i
Europa för den delvis nya situation som vi nu ser exempel på i Jugoslavien.
Jag är övertygad om att vi kommer att få andra exempel under de kommande
åren. Det är bakgrunden till att vi från svensk sida mycket aktivt i olika inter-
nationella fora driver frågan om ett gemensamt europeiskt ansvarstagande.

I avvaktan på det är det ingenting att skämmas för att vi i Sverige har libe-
rala regler för asylsökande. Jag vill också säga att det är en felaktig beskriv-
ning att påstå att Sverige har de mest generösa invandringsreglerna i Europa.

Anf. 90 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag talar inte om invandringspolitik utan om asylpolitik. Det
är två helt skilda saker, det borde statsrådet veta om.

Jag fick inget direkt svar på frågan om statsrådet tycker att vi fortfarande,
mot bakgrund av det läge som vi har i dag, skall bedriva en asylpolitik som
definitivt är generösast i Norden och bland de mest generösa i Europa.

Jag har ytterligare en fråga till statsrådet: Tror statsrådet verkligen på fullt
allvar att den asylpolitik som vi bedriver i dag i Sverige är någonting som
andra länder i Europa kommer att införa?

Anf. 91 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Vi har inte något gemensamt ansvarstagande i Europa när
det gäller den nya typ av flyktingströmmar som söker sig från de östra de-
larna till de västra delarna av Europa. Det är en stor brist. Inte minst mitt
parti, Folkpartiet liberalerna, har hävdat under hela 80-talet att det finns be-
hov av en gemensam politik. Där finns det brister, som regeringen nu har
tagit itu med genom ett mycket aktivt arbete gentemot andra europeiska sta-
ter.

Jag är alldeles övertygad om att det finns önskemål hos det svenska folket
om att asylpolitiken skall bedrivas effektivt och till så låga kostnader som
möjligt. Det är också bakgrunden till de beslut som regeringen fattade i tors-
dags vad gäller bidrag m.m. till de asylsökande.

Anf. 92 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Att svenska folket hoppas att man skall bedriva effektiv flyk-
tingpolitik till så låga kostnader som möjligt tror jag att alla vet. Det behöver
inte nämnas här.

Fortfarande fick jag inget svar på min fråga: Tror statsrådet att andra län-
der ute i Europa kommer att acceptera den flyktingpolitik som vi bedriver i
dag i Sverige, eller är det så att de svenska politikerna har ensamrätt på att
låta skattebetalarna betala mer för asylpolitiken än vad man gör i andra län-
der?

Anf. 93 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Om Sten Andersson kan beskriva för mig exakt vilken asyl-
politik samtliga stater i Europa har, skall jag kommentera den beskrivningen
land för land. Sten Andersson vill försöka göra troligt att Genévekonventio-

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

nens definition på flyktingar skulle vara någon absolut norm. Så är det defi-
nitivt inte. Vaije land har möjlighet att lägga fast den nivå som landet vill ha
när det gäller att tolka Genévekonventionen. Det finns många europeiska
länder som gör en generösare tolkning av Genévekonventionens bestämmel-
ser än vad vi gör i Sverige.

Anf. 94 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Det stämmer säkert. Men vi kan konstatera att under de se-
naste tre åren mindre än 10 % av dem som fått asyl i Sverige har kunnat
kallas för konventionsflyktingar enligt Genévekonventionens definition.
Vad gäller det enskilda landets tolkning och generositet i asylfrågan är det
bara att titta på våra grannländer. Det måste finnas någon förklaring till att
Danmark, Norge och Finland beviljar asyl i ett betydligt mindre antal fall än
vad vi gör i Sverige. Folk måste väl anse att deras regler är mindre generösa
än dem som vi tillåter oss att ha i Sverige.

Anf. 95 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Det finns länder i Europa som har tagit emot fler asylsö-
kande från Jugoslavien än vi, också i förhållande till sin folkmängd. Men vad
Sten Andersson nu tar upp är besluten om vilka som får stanna i Sverige.
Där vet Sten Andersson likaväl som jag att många av dem som får stanna har
fått stanna av s.k. tidsrelaterade skäl, vistelsetidsskäl, dvs. om man väntat på
beslut under en viss angiven tid har man fått stanna i Sverige. Dessa tidsrela-
terade villkor har regeringen avskaffat.

Anf. 96 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar för det.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1992/93:13 om flyktingmottagandet m.m.

Anf. 97 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Gullan Lindblad har frågat mig om regeringen, mot bak-
grund av den extrema flyktingsituationen, kommer att tillsätta en parlamen-
tarisk utredning för översyn rörande flyktingmottagandet och utlänningslag-
stiftningen.

Jag vill böija med att säga att jag berörde denna fråga i kammaren redan
förra veckan.

Som Gullan Lindblad påpekar gör en särskild utredare nu en översyn av
delar av utlänningslagstiftningen, bl.a. vad gäller hur man bör förhålla sig
i massflyktsituationer. I denna del kommer uppdraget att redovisas under
oktober.

Men även i övrigt finns det nu anledning att se närmare på utlänningsla-
gens allmänna regler rörande utlänningars skyddsbehov. Regeringen avser
därför att under detta budgetår tillsätta en parlamentariskt sammansatt
kommitté för att göra en översyn av flyktingpolitiken. Översynen skall göras

med hänsyn tagen till den pågående dialogen i det europeiska samarbetet på
detta område.

Hela flyktingmottagandet utsätts för närvarande givetvis för ytterst hårda
påfrestningar. Men brister i det svenska flyktingmottagandet har blivit tyd-
liga redan innan den nu aktuella situationen uppstod. Långa förläggningsti-
der kan leda till passivisering och långvarigt bidragsberoende och kan mot-
verka integrationen i det svenska samhället. Det finns också anledning att
öka flexibiliteten i mottagandet liksom att få ett ökat engagemang av frivil-
ligorganisationer, privata entreprenörer och kommuner. Dessa frågor utreds
redan av en särskild utredare. Betänkandet kommer att lämnas under året.

Det rör sig i detta sammanhang till stor del om att finna praktiska lös-
ningar på praktiska problem. Den principiella målsättningen, att på ett vär-
digt sätt ta emot asylsökande, kvarstår givetvis. Det finns därför inte på
samma sätt som beträffande översynen av asylreglema skäl för en parlamen-
tarisk medverkan i översynen. Dessutom är det, både för de asylsökandes
skull och med hänsyn till kostnaderna, av vikt att förändringar i mottagandet
kan göras snabbt. En parlamentarisk utredning skulle fördröja nödvändiga
förändringar.

Anf. 98 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka invandrarminister Birgit Friggebo för
svaret på min fråga. Det är alldeles riktigt att vi delvis diskuterade den här
frågan den 8 oktober i anledning av invandrarministerns information om de
åtgärder som regeringen hade vidtagit. Jag skrev min fråga den 6 oktober,
även om den kanske inte blev registrerad förrän den 8. Jag visste inte då att
regeringen hade fattat beslut i ärendet. Men jag tycker nog att det finns skäl
att då och då diskutera de flyktingpolitiska frågorna, eftersom de är bland
de mest brännande utöver de rent ekonomiska frågorna i Sverige för närva-
rande. Att det finns ett stort intresse visas av att fler frågor om asylpolitiken
har ställts till i dag.

Jag sticker inte under stol med att jag i långa stycken delar den uppfattning
som Sten Andersson framförde tidigare, nämligen att grunden för svensk
asylpolitik borde vara FN-konventionen, men med en generös bedömning.
Både invandrarministern och jag är säkert på det klara med att dagens regler
inte riktigt stämmer med verkligheten. Jag tycker att det är bra att en parla-
mentarisk beredning kan få se över asylfrågorna. Har man lyckats komma
överens om de svåra ekonomiska frågorna, borde ju kloka människor kunna
hitta en utlänningslag och en asyllagstiftning som stämmer bättre överens
med dagens förhållanden men som samtidigt är humanitär och bra.

Om jag har förstått det rätt kommer en parlamentarisk kommitté att se
över asylreglerna, medan en enmansutredare delvis skall ta upp det som riks-
dagens revisorer har kommit fram till, vilka ju efterlyser en ordentlig över-
syn av hela flykting- och invandrarpolitiken. Tyvärr kommer vi ofta inte
längre än att diskutera asylregler och asylpolitik. Hela flyktingomhänderta-
gandet och invandrarpolitiken är oerhört viktiga frågor, vilket riksdagens re-
visorer också påpekat.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

17 § Svar på fråga 1992/93:14 om flyktingpolitiken

Svar pä frågor

Anf. 99 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Gullan Lindblad har frågat mig när regeringens förslag till
förändringar rörande flyktingpolitiken, t.ex. tillfälliga uppehållstillstånd,
kommer.

Jag vill börja med att säga att jag har berört även denna fråga i kammaren
redan förra veckan.

Socialförsäkringsutskottet uttalade i ett pressmeddelande den 13 augusti i
år bl.a. att möjligheten att ge någon form av temporärt uppehållstillstånd
måste utredas med stor skyndsamhet.

En särskild promemoria om tillfälligt skydd för medborgare i det forna
Jugoslavien har upprättats i Kulturdepartementet. Denna promemoria
skickades i förra veckan ut till berörda organisationer och myndigheter. Jag
har också kallat till en s.k. hearing den 20 oktober för att diskutera prome-
morian. Avsikten är att utifrån bl.a. de synpunkter som då kommer fram ta
ställning till om en proposition skall föreläggas riksdagen.

Vad gäller flyktingpolitiken i övrigt avser regeringen, som jag nyss fram-
höll i mitt svar på Gullan Lindblads förra fråga, att under budgetåret tillsätta
en parlamentariskt sammansatt kommitté för att göra en översyn av de all-
männa reglerna i utlänningslagen rörande utlänningars skyddsbehov.

Anf. 100 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Tack även för det här svaret. Det var med en viss förvåning
som vi i socialförsäkringsutskottet konstaterade att det i propositionsför-
teckningen inte fanns något som helst förslag från Kulturministeriet vad gäl-
ler flyktingpolitiken. Så kom ministern med den information som lämnades
förra veckan. Så långt var det bra.

Nu hänvisar invandrarministern till utskottets uttalande den 13 augusti. Vi
hade förvisso diskuterat dessa frågor tidigare bl.a. i Flyktingpolitiska rådet,
som invandrarministern tycks sätta stor tilltro till, något förvånande större
tilltro än till ett enigt utskott, som ju vill ha frågan om temporära uppehålls-
tillstånd till riksdagens bord.

Vilka kommer att delta i den hearing som skall hållas? Jag tycker nog att
det är riksdagens utskott som är allra viktigast. Det vill jag gärna ha sagt.

När det gäller den parlamentariskt sammansatta kommittén vill jag ställa
en fråga till statsrådet: När kommer direktiven till denna? När får man sätta
i gång med arbetet?

Jag vill dock protestera litet mot vad som sades tidigare om att den kom-
mittén skulle fördröja frågan. Jag vill erinra om att sjuklönekommittén, den
som skulle utreda dessa svåra frågor, hade sex veckor på sig att komma fram
till mycket genomgripande förändringar i lagstiftningen. Tillsätter man folk
som kan frågorna, är jag övertygad om att vi ganska snabbt skulle kunna
komma fram till kloka förslag.

Jag frågar igen: I vilken utredning kommer riksdagens revisorers alla frå-
geställningar att tas upp? Är det i enmansutredningen eller i den parlamenta-
riskt sammansatta kommittén? Jag tycker att man har tillsatt litet för många

enmansutredningar. Det är viktigt att riksdagens majoritet får säga sitt i
dessa frågor.

Anf. 101 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Alla förändringar i politiken föreslås i form av propositioner
till riksdagen, och det är riksdagen som har det avgörande inflytandet och
fattar det slutgiltiga beslutet. Sedan är regeringen skyldig att bereda olika
ärenden. De kan beredas på olika sätt.

När det gäller frågan om tillfälliga uppehållstillstånd har Kulturdeparte-
mentet mycket snabbt satt i gång arbetet och tagit fram en promemoria, som
skall beredas genom en s.k. hearing den 20 oktober. Detta görs för att
snabba på hela beredningsarbetet. Normalt skulle man ju annars gå ut med
en remiss av olika förslag.

De som kommer att delta i hearingen är flyktingorganisationer, olika juri-
diska instanser, Invandrarverket och andra berörda organ som innehar sär-
skild kompetens och kunskap på det här området. Det är alltså ett led för att
så småningom ta ställning till om den här frågan skall föras till riksdagen. Vi
har verkligen utrett frågan med stor skyndsamhet. Det kommer efter hear-
ingen att föras diskussioner inom regeringen och regeringspartierna. Jag för-
utsätter att regeringspartierna kommer att ta kontakt med sina riksdagsgrup-
per när det gäller att bedöma om frågan skall föras fram i form av proposition
till riksdagen eller inte.

Låt mig säga att många av dessa organ, som är kompetenta på det här om-
rådet, inte minst Flyktingpolitiska rådet, har varit skeptiska till att införa ett
nytt institut som skall gälla för dem som kommer från krigsområden i Jugo-
slavien. Bakgrunden är att man vill avlasta hela asylprövningssystemet.

Anf. 102 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Det är bra att regeringen har utrett, men jag blev litet orolig
när invandrarministern använde uttrycket ”så småningom”, eftersom detta
är en fråga som brådskar. Alla frågor om förändringar i asylpolitiken, flyk-
tingpolitiken och invandrarpolitiken brådskar verkligen. Därför är det väl-
digt viktigt att man förankrar dessa frågor hos riksdagens partier.

Jag sätter naturligtvis stort värde på Flyktingpolitiska rådet, men det är
viktigare att invandrarministern vet att riksdagens beslutande utskott ändå
är enhälligt i frågan om tillfälliga uppehållstillstånd.

Vid Flyktingpolitiska rådets sammanträde den 1 juli, som jag var närva-
rande vid - jag kunde tyvärr inte närvara vid sammanträdet den 1 septem-
ber -, var det tre företrädare för riksdagens partier som uttalade sig för ett
förslag av den här typen. Det är organisationerna som har strävat emot.

Jag vidhåller att det är riksdagens partier som är de viktiga, även om det
kan vara bra att lyssna till organisationer. Men först och främst: Hör på vad
vi i de olika partierna har för åsikter!

Anf. 103 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Partierna är företrädda i Flyktingpolitiska rådet. Jag skall
inte kommentera hur närvaron såg ut och vad som sades under det senaste
sammanträdet. Men partierna har alla möjligheter att föra fram sina syn-

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

punkter i Flyktingpolitiska rådet. Jag lyssnar med stor uppmärksamhet på
de olika synpunkter som kommer fram.

Herr talman! För att det inte skall råda några oklarheter har jag nogsamt
läst pressmeddelandet från socialförsäkringsutskottet, där det står att man
vill att frågan om tillfälliga uppehållstillstånd skall utredas med största
skyndsamhet, vilket också departementet har gjort. Vidare sägs det att ut-
skottsledamöterna anser det också utomordentligt angeläget att förslag om
åtgärder i den aktuella flyktingsituationen föreläggs riksdagen i så god tid att
det kan behandlas i höst.

Vi kom dock fram till slutsatsen att många av de nödvändiga åtgärderna
inte behövde föras till riksdagen, utan regeringen har själv fattat beslut i
dessa frågor. Någon beställning från riksdagspartierna av ett förslag om till-
fälliga uppehållstillstånd kan jag inte utläsa ur socialförsäkringsutskottets
pressmeddelande.

Anf. 104 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Ett enhälligt utskott ansåg att kulturdepartementets behand-
ling av frågorna dröjde ovanligt länge. Det är klart att en utredning tar tid,
men jag blev förvånad när jag hörde att utredaren inte hade fått regeringens
uppdrag att ta sig an just den här speciella frågan. Därför uttalade vi i utskot-
tet gemensamt att vi, eftersom frågan var så viktig, ville att den skulle finnas
på riksdagens bord vid riksmötets början. Vi efterlyste även förslag till andra
åtgärder, men det kom inget förslag.

Regeringen har nu fattat vissa beslut, vilket är bra. Jag vill dock ge invand-
rarministern rådet att det inte bara är att lyssna till vad som sägs i de slutna
rummen och inom organisationerna. Det är först och främst riksdagens par-
tier som skall ha det avgörande inflytandet i dessa frågor.

Anf. 105 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag undrar om inte Gullan Lindblad blandar samman två sa-
ker. Redan i våras tillsattes en utredning under Per-Erik Nilssons ledning,
som skulle arbeta med frågan om massflyktssituationer. Som ett led i att
möta en eventuell massflyktssituation har Per-Erik Nilsson också till uppgift
att se på frågan om temporära uppehållstillstånd. Detta är ett mer långsiktigt
arbete som behöver remitteras, eftersom de förslag som man kommer fram
till kan beröra grundlagen.

Utöver denna utredning har departementet självt tagit fram ett förslag be-
träffande temporära uppehållstillstånd avseende flyktingar från Jugoslavien.
Detta arbete har skett under mycket kort tid.

Anf. 106 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Vi i utskottet har informerats, eftersom vi själva har begärt
information från bl.a. Per-Erik Nilsson. Han sade att han hade för avsikt att
lämna ett förslag till regeringen. Vi undrade då förvånat om han inte hade
fått regeringens uppdrag att snabbutreda just den här delen, men det hade
han inte. Det var därför som vi gjorde vårt uttalande.

Det är bra att det nu är utredningar på gång. Men kom med förslagen
mycket snabbt till riksdagen! Det är ändå där som besluten skall fattas.

Jag vet fortfarande inte vem det är som skall leda utredningen i anledning
av riksdagens revisorers uttalanden, där man är mycket kritisk till just in-
vandrarpolitiken och till att människor får vänta så länge på arbete. Är det
enmansutredaren som har detta uppdrag? Riksdagens revisorer är också
mycket kritiska till hur bidragspengarna till kommunerna används. Kommer
denna fråga att tas upp av enmansutredaren eller ingår den i den parlamenta-
riska utredningen?

Anf. 107 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Frågan om vad som händer när en asylsökande har fått uppe-
hållstillstånd i Sverige och därefter ingår inte i någon av de hittills nämnda
utredningarna.

Anf. 108 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag medger ytterligare ett inlägg från vardera sidan.

Anf. 109 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Då ber jag å det varmaste att kulturministern verkligen tar
hand om det resultat som den här utredningen kommer fram till. Som jag
tidigare sade diskuterar vi tyvärr enbart asylpolitik, men riksdagens reviso-
rer har nu gått igenom bl.a. arbetsmarknadspolitiska frågor, svårigheterna
att få arbete och hemspråksundervisning, något som ofta brukar diskuteras
i denna kammare. Utred också hemspråksundervisningen mycket snabbt!
Tillsätt gärna en parlamentarisk snabbutredning! Då lovar jag att det skall
komma ett bra förslag.

Anf. 110 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! På en del av dessa punkter föreligger redan utredningsför-
slag. Beträffande diskriminering i arbetslivet har det avlämnats ett utred-
ningsförslag till mig så sent som för någon vecka sedan. I fråga om föränd-
ringar i hemspråksundervisningen pågår en översyn inom utbildningsdepar-
tementet. Alla frågor är inte nya, och därför är det inte säkert att man behö-
ver tillsätta en stor utredning som skall ta upp samtliga de frågor som riksda-
gens revisorer har arbetat med. Jag välkomnar den genomgång av invandrar-
politiken som riksdagens revisorer har gjort.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på frågorna 1992/93:15 och 31 om behandlingen av vissa
kosovoalbaners asylansökan m.m.

Anf. 111 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Wiggo Komstedt har frågat mig vilka åtgärder jag har vidta-
git mot de asylsökande som slog sönder en flyktingförläggning i Koppom.
Göthe Knutson har med anledning av skadegörelsen på flyktingförlägg-
ningen frågat mig hur länge det dröjer innan de misstänktas asylansökan är
behandlad och utvisning verkställd. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

I ett rättssamhälle får ingen enskild eller grupp dömas eller läggas hand-
lingar till last utan att skuldfrågan är klarlagd och fastställd. Skadegörelsen
vid flyktingförläggningen är således en fråga för polis, åklagare och domstol.
Den pågående polisutredningen av händelserna i Koppom är ännu inte av-
slutad.

Det är Invandrarverket som är beslutande myndighet i ärenden om uppe-
hållstillstånd. Invandrarverket fattar sina beslut helt självständigt. Vid asyl-
prövningen skall Invandrarverket väga in vandelssynpunkter.

Jag är således förhindrad att vidta några åtgärder mot dem som vistades
på förläggningen i Koppom i samband med skadegörelsen.

Däremot har jag från Invandrarverket erfarit att verket avser att inom
kort pröva asylansökningarna från dem som vistades på förläggningen. I
några fall har beslut redan fattats.

Regeringen ser allvarligt på att antalet inbrott, stölder och skadegörelser
har ökat i områden runt flyktingförläggningar. Mot den bakgrunden sam-
mankallade jag för en dryg månad sedan representanter för riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen, Invandrarverket och Utlänningsnämnden till ett möte.
Då diskuterades hur vi med gemensamma krafter bäst skall reagera mot och
stävja oönskade och kriminella beteenden bland asylsökande.

Anf. 112 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka fru statsrådet för svaret.

Svensk flyktingpolitik är med rätta utsatt för kritik och föremål för stort
intresse. För att de som verkligen har skäl att få stanna i Sverige skall få rim-
liga förhållanden måste man ta i med hårdhandskarna när det gäller de flyk-
tingar som begår brott. Sverige får inte bli ett frihandelsområde för interna-
tionell brottslighet.

Nu behövs det inte några långvariga utredningar, utan det behövs beslut
och handling. Om regeringen ser allvarligt på problemen, som statsrådet
skriver i svaret, finns det verkligen anledning att ta tag i dem. Om man inte
gör det nu och om man inte tar itu med dem som är kriminella, kommer man
inte heller att få något gehör från människorna för att ta hand om dem som
verkligen behöver tas om hand. Snart är det inte någon som lyssnar på den
argumenteringen.

Att statsrådet i dag i tidigare svar har åberopat att statsrådet besvarade
flyktingfrågor här i kammaren i förra veckan tyder på att det här framförs
synpunkter som verkligen engagerar medborgarna och väljarna.

Om man är en verklig flykting, tror jag inte att man ställer så stora krav
på boendet, vilket ändå är ganska hyggligt överallt i vårt land. Om man slår
sönder en flyktingförläggning för att man inte får bo på hotell, delar jag upp-
fattningen hos den förkrossande majoritet av svenska folket som i de fallen
säger: Vänd bussen. Låt den gå tillbaka till hemlandet, om det finns bättre
hotell där.

Anf. 113 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar invandrarministern, tillika kulturministern, för
svaret.

Det är närmast en självklarhet att Koppomfallet dess värre leder till flyk-

tingfientlighet. Man kan också notera att kosovoalbanerna på denna herr-
gård i Värmland tidigare hade bott på ett hotell. De var väldigt missbelåtna
med att de hade förflyttats från detta hotell, som uppenbarligen var komfor-
tabelt, till en mindre komfortabel byggnad - låt vara att den kallas för herr-
gård. För den sakens skull tyckte några av kosovoalbanerna - hur många vet
vi inte - att de skulle ge uttryck för sitt missnöje med Sverige, vilket förmod-
ligen var avsikten. Det lär inte ha varit alkohol eller några andra droger som
utlöste den här bärsärkagången, där man slog sönder en del av inredningen.

Jag vill i det sammanhanget fråga statsrådet: Är det möjligt att ge sådana
direktiv från regeringen och från statsrådets eget departement, som innebär
att man inte skall placera asylsökande i en alltför luxuös miljö, vilket i sin
tur kan leda till att de sedan anser sig skamligt behandlade av det svenska
samhället? Jag hörde häromdagen ett uttalande i den riktningen.

Det är något märkligt, när statrådet säger att polisutredningen ännu inte
är avslutad. Men tolkningen är att sedan förövarna har skingrats och nya
familjer har flyttat in i herrgården, har inte polisen något mer att fråga om.
Dessa kosovoalbaners taktik är att skydda varandra genom att påstå att de
varken har sett eller hört någonting. De förnekar att de över huvud taget har
gjort sig skyldiga till någonting.

Anf. 114 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag är övertygad om att Wiggo Komstedt har rätt i sin förmo-
dan att det finns risk för att den här typen av händelser kan leda till att
svenska folkets generositet och benägenhet när det gäller att ta emot asylsö-
kande i Sverige minskar. Det är naturligtvis beklagligt att de som har gjort
sig skyldiga till detta belönar svensk generositet på detta sätt. Jag har uppfat-
tat att både Wiggo Komstedt och Göthe Knutsson har velat ta detta tillfälle
i akt för att göra den typen av deklarationer. Jag tror att det är viktigt att vi
gör sådana deklarationer.

Samtidigt är det naturligtvis också viktigt att man utreder och beivrar
brott. Detta var en av bakgrunderna till de diskussioner som jag för någon
månad sedan förde med företrädare för de olika myndigheterna. Vi konsta-
terade då att det var brukligt med åtalseftergift vid viss typ av smärre brotts-
lighet, både när det gäller svenskar och i fråga om asylsökande. Där har det
nu i vissa avseenden skett en uppstramning.

Man kan också notera att de olika berörda myndigheterna, inte minst In-
vandrarverket, själva har böljat att se över vad som kan göras för att stävja
brottslighet, så att man inte låter olika typer av kriminalitet florera utan att
någon reagerar.

Sedan vill jag bara något kommentera frågan om att bo lyxigt eller inte.
Inom Invandrarverket har man lagt ned mycket arbete på att skaffa fram
förläggningar, och många av dessa förläggningar är inte särskilt lyxiga. Det
rör sig om nedlagda militärförläggningar - vissa flyktingar har fått bo i tält -,
om tomma lägenheter, om utrymda sjukhus och liknande. Man bor ganska
trångt: 6-10 personer i ett rum, där det ibland inte finns några sängar, utan
man får ligga på madrasser direkt på golvet. Jag tycker att det är viktigt att
informera också om detta, eftersom många uppenbarligen tror att de asylsö-
kande bor väldigt lyxigt, men så förhåller det sig inte.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 5

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Anf. 115 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag bor ute på landet. Det finns ett antal mindre gårdar där.
Det är inte några hypermoderna anläggningar. Det finns t.o.m. sådana som
saknar badrum och toalett inne. För dessa människor höjer vi bensinskatten.
Bilen är deras enda sätt att transportera sig, eftersom det inte finns några
allmänna kommunikationer. Dessa människor reagerar våldsamt när vi inte
gör några besparingar inom flyktingpolitiken. När de därutöver får läsa att
flyktingar inte accepterar att bo under förållanden som är bättre än de för-
hållanden som många svenskar bor under är gränsen nådd.

Jag har ett civilt jobb. Det är ganska bra. Jag är där varje vecka så mycket
som jag hinner. Det är min värdemätare. Där möter jag montörer, kontoris-
ter, försäljare, chaufförer, åkare, m.fl. De har samfällt inställningen att vi är
alldeles för slappa. Jag, som kanske ändå är litet annorlunda och tuffare i
detta sammanhang, bedöms av dem nu vara en person som velar i flyktingpo-
litiken, trots att jag har denna uppfattning. Detta ger en liten bild av svenska
folkets uppfattning.

Än en gång vill jag säga: Om vi inte tar tag i dessa problem kommer vi inte
heller att ha någon möjlighet att hjälpa dem som verkligen har behov.

Anf. 116 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag delar helt statsrådet Friggebos uppfattning om att det är
fel att ge åtalseftergift till någon därför att denna person kommer från ett
annat land. Vi är förvisso alltför slappa även gentemot svenska medborgare.
Men det sker en uppstramning i fråga om detta. Signalerna nu från statsrådet
Friggebo och regeringen är enligt svaret att regeringen ser allvarligt på att
antalet inbrott, stölder och skadegörelser har ökat i områden runt flykting-
förläggningar.

Jag vill poängtera att kosovoalbanerna från denna förläggning i herrgår-
den i Koppom enligt tidningsuppgifter skingras till andra förläggningar. Det
är naturligtvis bra på sitt sätt. Men då får inte polisen släppa taget. Jag skall
ställa en fråga till statsrådet. Vill statsrådet hålla med mig om att det skall
ges signaler till Invandrarverket och polisen som innebär att de inte ger upp
detta? Om man gör det är det detsamma som en åtalseftergift.

Anf. 117 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Göthe Knutson vet att jag är förhindrad att ge sådana direk-
tiv. Men jag utgår från att polisen fullgör sin skyldighet.

Som jag sade tidigare kommer Invandrarverket att fatta beslut beträf-
fande asylansökningarna inom kort, och några beslut har redan fattats.

Anf. 118 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar statsråder för en positiv inställning till att man tar
itu med dessa frågor.

Jag vill begagna mig av detta tillfälle för att direkt till Invandrarverket,
vars generaldirektör Christina Rogestam är mycket lyhörd för situationen på
detta område, framföra kravet att man, eftersom det är risk för att polisen i
praktiken, om inte formellt, har lagt ned dessa förhör, ser till att dessa förhör
fortsätter på de flyktingförläggningar där de personer som har varit med om

detta finns. Då kanske man också får fram sanningen. Risken för att bli be-
traktad som tjallare kan ju ha funnits så länge personerna i fråga var på
denna herrgård. Detta är angeläget, inte minst med tanke på alla dem som
verkligen är flyktingar och behöver en fristad i Sverige. Dem skall vi slå vakt
om. Det är andra som förstör för dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.34 på förslag av andra vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

19 § Svar på fråga 1992/93:26 om skärgårdsbefolkningens rätt till
fiske

Anf. 119 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Kent Olsson har frågat vilka förändringar i utredningens för-
slag om enklare fiskebestämmelser jag är beredd att göra så att skärgårdsbe-
folkningens urgamla rätt att fiska inte begränsas.

Jordbruksdepartementet presenterade i juli månad i år en promemoria
(Ds 1992:70) om enklare fiskebestämmelser. I promemorian lämnas förslag
till en ny fiskelag och en ny fiskeförordning. Förslagen syftar till att tillsam-
mans med föreskrifter meddelade av Fiskeriverket utgöra en ny och förenk-
lad fiskelagstiftning.

I förslaget finns bl.a. föreskrifter som begränsar fritidsfiskets redskapsan-
vändning. Förslaget bygger på riksdagens uttalande i våras att regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag om begränsningar av husbehovs-
och fritidsfiskares redskapsinsatser vid fiske med mängdfångande redskap
på frifiskevatten och allmänt vatten.

Promemorian är för närvarande på remiss till ett antal myndigheter och
organisationer. Remissvaren skall vara inkomna till departementet senast
den 15 oktober, dvs. om två dagar, och först därefter är det möjligt för rege-
ringen att ta ställning till hur förslaget till riksdagen skall vara utformat.

Anf. 120 KENT OLSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret. Den här
frågan har en mycket stor betydelse för kustbor. Det är många pensionärer
och kustbor som ägnar sig åt fritidsfiske som rekreation.

Det är viktigt, som jordbruksministern säger, att vi får en avvägning mel-

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

lan det fiske som fritidsboende och bofasta vid kusten kan ägna sig åt och det
yrkesfiske som finns.

I det förslag som finns, föreslås en stor inskränkning i fritidsfisket. Det
föreslås att man skall ha rätt att använda sex hummertinor och 180 meter
garn. Vidare föreslås en inskränkning i döijfisket. Jordbruksministern säger
att dessa förslag skall ge en förenklad fiskerilagstiftning. Jag kan inte se var
förenklingen i detta finns. Som läget är just nu, finns det ingen begränsning.
Vari ligger förenklingen om man inför begränsningar till ett visst antal? Jag
kan förstå att man inte kan låta detta fiske vara helt fritt, men samtidigt fin-
ner jag nivån på sex hummertinor vara en mycket stor inskränkning i det
fiske som man på Bohuskusten och många andra kuster har haft en urgam-
mal rätt att bedriva.

Anf. 121 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Det är viktigt att slå fast, vilket Kent Olsson också gör, att
de människor som ägnar sig åt fritidsfiske i huvudsak gör detta som rekrea-
tion. Detta fiske är alltså inte till för att skapa sig en försörjning eller en in-
komst. Man avser inte att försälja det som fångas. Ur den synpunkten är
avsikten att detta inte skall vara något intrång. Man gör en begränsning av
de mängdfångande redskapen. Jag kan förstå om man tycker att sex burar
är litet. Jag har inte tagit ställning till om det skall vara fem, sex eller sju
burar. Det har kanske inte utredningen heller funderat så noga på.

Det är ändå viktigt att klara ut att det trots allt är ganska många redskap
man får lov att ha. I Danmark har man en motsvarande lagstiftning, och den
har fungerat väl.

Vi vet att det samlade fisketrycket jämfört med fisketillgången är av den
karaktären att vi måste fördela trycket mellan olika grupper av fiskare. Det
är nödvändigt att vi inför några restriktioner på detta område. Det är också
en direkt beställning från riksdagen. Efter remissomgången skall vi naturligt-
vis titta på detta och se om det är något antal som är fel.

När det gäller detta avsnitt är det nya bestämmelser, och det är svårt att få
nya bestämmelser som är enklare än inga. Men när det gäller andra avsnitt i
promemorian och i förslagen till lagstiftning och förordning innebär det
långtgående förenklingar.

Anf. 122 KENT OLSSON (m):

Herr talman! Jag uppfattade att jordbruksministern är beredd att se över
den nivå som detta rör sig om. Det är ett försök att uppfatta svaret positivt.
En ökning från sex till sju är dock inte någon större höjning av nivån.

Det finns ett förslag, bl.a. från Bohusläns samorganisation, där man skulle
kunna ha ca 20 hummertinor. De flesta människor som bor vid kusten i dag
har fler än sex ryssjor. De har fler än sex hummertinor. Det kan knappast
betraktas som något större intrång på yrkesfiskets område att ha dessa tinor
kvar.

Den här frågan är ställd med den förhoppningen att jordbruksministern,
om han inte är beredd att släppa detta helt fritt, skall kunna höja nivån för
de redskap som man har rätt att ha. Detta är oerhört viktigt. Förslaget upp-

levs som en mycket stor inskränkning. Det är en av de frågor där folk verkli-
gen har engagerat sig.

Anf. 123 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Som landkrabba har jag liten kunskap om hummerfiske.
Därför vill jag inte uttala mig om det exakta antalet när det gäller fiskered-
skapen.

Förslaget som har gått på remiss och remissomgången är ju till för att vi
skall få in rikhaltigt med synpunkter för att därefter kunna väga samman
dessa synpunkter och lägga fram ett förslag till riksdagen i enlighet med den
beställning som riksdagen har gjort. Det är min förhoppning att det, likaväl
som det vid förra debatten här i kammaren fanns en stor enighet om detta
ärende, skall kunna bli det även om det förslag som så småningom kommer
att läggas fram.

Anf. 124 KENT OLSSON (m):

Herr talman! Då är det också min förhoppning att jordbruksministern lä-
ser remissvaren mycket noggrant. Jag är inte ensam om denna uppfattning.
Det finns en otrolig mängd människor vid kusten som har detta som en in-
tressant och viktig fritidssysselsättning. Vi kan nog vara överens om att detta
inte är till för att utmanövrera det fiske som människor lever på. Det är vik-
tigt att man säger detta i den här diskussionen. Jag hoppas att jordbruksmi-
nistern läser remissvaren och ökar det antal hummertinor som man får ha.

Anf. 125 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag skall läsa remissvaren noga. Det kvarstår naturligtvis
problem om det är så som Kent Olsson säger, att det finns en otrolig mängd
människor som har 20 hummertinor eller mer. Då får vi kanske göra någon
liten begränsning. Annars kan ju denna otroliga mängd människor fånga för
många humrar.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1992/93:40 om kontrollen av importerat kött

Anf. 126 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig vad jag kommer att göra
för att förstärka kontrollen så att salmonellasmittat kött inte kommer ut till
konsumenten.

Importen av kött har under de senaste åren ungefärligen fördubblats. Vid
import av köttvaror krävs tillstånd av Livsmedelsverket. Varje parti under-
söks. Obligatoriska inslag i kontrollen är hygienundersökning och salmonel-
laprov.

Till de länder som ökat sin export till Sverige hör Danmark. Så t.ex. ökade
importen av frysta produkter under åren 1990-1991 från 283 ton till 1 900
ton. Sommaren 1991 fick man indikationer på att nötköttet från Danmark
var starkt infekterat av salmonella, och kontrollen av danskt kött skärptes

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar pä frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

därför. Tidigare hade kött från Danmark i likhet med kött från de övriga
nordiska länderna endast genomgått de orienterande stickprovskontroller
som man bedömt vara tillräckliga med hänsyn till det goda salmonellaläget
inom Norden. Kött från Danmark kontrolleras nu lika ingående som kött
från övriga länder. Kontrollen har medfört att fler partier har avvisats.

Livsmedelsverket har i oktober i år utarbetat ett förslag till ändring av sin
kungörelse rörande införselkontrollen avseende salmonella i syfte att fast-
ställa mer tillförlitliga metoder för provtagning m.m. De föreslagna ändring-
arna bygger bl.a. på det förslag rörande gemensamma rutiner för salmonel-
laundersökningar som har arbetats fram inom ramen för det nordiska samar-
betet och som föreslås att genomföras i samtliga nordiska länder. Dessa prin-
ciper bygger i sin tur på de rekommendationer som utformats i Codex Ali-
mentarius. I korthet kan man säga att de nya provtagningsrutinerna gör att
samma säkerhet för att påvisa salmonella erhålls oberoende av storleken på
de bedömda partierna. Jämfört med dagens metod kommer antalet avvisade
partier att öka om inte importörer och exportörer vidtar åtgärder för att
minska risken för att salmonellasmittat kött importeras. Det nordiska försla-
get möjliggör också provtagning i utförsellandet.

Jag hoppas att de ändringar som Livsmedelsverket håller på att arbeta
fram skall kunna tillgodose Lennart Brunanders önskemål om en förstärkt
salmonellakontroll.

Anf. 127 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Vi i Centerpartiet
har under mycket lång tid haft blickarna riktade på just livsmedelsområdet
och kontrollen av de importerade livsmedlen samt de krav vi ställer på dessa.
Salmonellakontrollen är en sådan kontroll.

Tidigare har man inte ställt samma krav på det importerade köttet som på
det svenskproducerade köttet. Där har det över huvud taget inte fått finnas
några salmonellabakterier. Men i importerat kött har man tillåtit vissa sal-
monellabakterier. Detta är otillfredsställande. Det får en ännu större bety-
delse nu när importen ökar. Som framgår av svaret har ökningen av importen
varit ganska kraftig.

När jag såg uppgifter om att många människor hade insjuknat i salmonella
och att de ätit importerat kött - man hade även avvisat vissa partier - slogs
jag av tanken att detta är något som vi måste bevaka. Jag såg också att Norge
hade avvisat betydligt mer danskt kött än vad vi hade gjort i Sverige. Det
tyder på att Norge kanske inte har samma bedömningsgrunder.

Nu säger jordbruksministern i svaret att Livsmedelsverket har lagt fram
ett förslag. Det är min förhoppning att det förslaget uppfyller dessa krav.
Har de också tagit upp frågan om kraven på inhemskt kött och importerat
kött? Kommer det likvärdiga krav där?

Anf. 128 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Beträffande den sista frågan som Lennart Brunander ställer
är ambitionen att det inte skall vara någon skillnad för konsumenten, oavsett
vilket kött som konsumenten får att tillgå. Därför bör naturligtvis princi-
perna för kontrollen vara desamma, oavsett varifrån köttet kommer.

Samtidigt är det viktigt att notera, precis som Lennart Brunander har
gjort, att vi har en hög standard när det gäller livsmedelskvalitet och livsme-
delssäkerhet i Sverige. Vi har ovanligt låg smittorisk, och vi har krav på
mycket låga halter av restsubstanser av kemikalier och mediciner. Det är an-
geläget för livsmedelssektorn, jordbruksnäringen, livsmedelsindustrin och
myndigheterna att hålla fast vid dessa höga krav.

När det gäller en ytterligare internationalisering och ett kommande EG-
medlemskap, bör det vara så att vi så långt det är möjligt bevarar våra krav
på en hög nivå och ser EG-kraven som minimikrav som vi kan höja.

Anf. 129 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Det är tillfredsställande att jordbruksministern säger att vi
skall ha samma krav på det som vi importerar som på det vi producerar i
Sverige. Jag skulle vilja tillägga att jag tycker att det är en absolut målsätt-
ning att vi i de förestående förhandlingarna med EG skall behålla de krav vi
har på livsmedel i Sverige.

Enligt uppgifter som jag har tagit del av är en av orsakerna till att det finns
salmonella i det danska köttet att man i Danmark använder antibiotika i
djurfodret i tillväxtbefrämjande syfte. Detta innebär att djuren hålls friska
trots att de bär på salmonellabakterier, och detta ger utslag först när köttet
kommer till konsumenten. I Sverige är användning av antibiotika i djurfoder
sedan länge förbjuden, och det är angeläget att vi belyser också den frågan i
de förhandlingar som skall försiggå i olika sammanhang.

Anf. 130 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag kan för närvarande inte uttala mig om ifall det finns ett
sådant samband som det som Brunander redovisar mellan antibiotikaan-
vändning och salmonellasmitta. Faktum är ju dock att vi under lång tid i Sve-
rige har haft en mycket gynnsam situation när det gäller salmonella, medan
förekomst av salmonella i kött på kontinenten har varit en närmast normal
företeelse. Man har också där tolererat ganska höga procenttal.

Anf. 131 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar för svaret och hoppas att det här kommer att ge
ett gott resultat.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1992/93:4 om mutbrott

Anf. 132 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Elver Jonsson har frågat mig om regeringen avser att vidta
åtgärder för att motverka en utveckling mot ett alltmer utbrett mutsystem.

Bakgrunden till Elver Jonssons fråga torde vara bl.a. Curt Nicolins utta-
lande i radio om förekomsten av mutor inom det svenska näringslivet. Hur
omfattande det påstådda bruket är ville dock inte Nicolin uttala sig närmare

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

om. Det är av naturliga skäl också svårt att skaffa sig en exakt kunskap om
förekomsten av mutor.

Vårt land har emellertid hittills varit förskonat från det missförhållande
som en utbredd korruption utgör. Den allmänna inställningen i Sverige till
mutor har också varit mycket avvisande, vilket bl.a. kommit till uttryck i vår
stränga straffrättsliga reglering. Vår reglering slår till vid låga belopp och gäl-
ler såväl offentligt som privat verksamma. Den straffrättsliga regleringen ger
i och för sig samhället goda möjligheter att ingripa mot sådana företeelser.

I sammanhanget bör också nämnas att Sverige tillsammans med världens
ledande industrinationer deltar i ett arbete som pågår inom OECD med syfte
att förhindra korruption i internationella affärsförbindelser.

Det finns dock anledning att ta varningssignalerna på allvar. Den sned-
vridning av konkurrensen som mutor innebär står klart i strid mot regering-
ens politik att stärka det fria och sunda företagande som utgör en förutsätt-
ning för vårt framtida välstånd. Att den offentlige tjänstemannen är känd för
oväld är självfallet viktigt för tilltron till våra myndigheter.

Förutom strafflagstiftningen är den etiska inställningen till mutor hos de
agerande inom offentlig och privat verksamhet av den största och förmodli-
gen avgörande betydelsen. Det är därför bra att en ledande erfaren industri-
män klart redovisar näringslivets inställning. Det medverkar till att upprätt-
hålla en hög moral på detta område och ge de etiska kraven den vikt de bör
ha. Det kan också medverka till att de rättsvårdande myndigheterna får in-
formation om eventuella oegentligheter, vilket i dessa fall ofta är en förut-
sättning för ingripande.

Jag är övertygad om att vi med gemensamma ansträngningar skall kunna
hålla korruptionen stången även i framtiden, såväl inom det offentliga som
inom den privata sfären. Elver Jonsson kan vara övertygad om att rege-
ringen inte kommer att lämna någon möda ospard i denna del.

Anf. 133 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret på min fråga. Det in-
nehåller ett löfte om att justitieministern skall följa detta noga och inte
lämna någon möda ospard, men samtidigt andas det en grad av försiktighet,
som gör att man undrar hur tung intensiteten möjligen kan vara.

Kring grundfrågan råder det inte några problem, eftersom vi båda efter
vad jag förstår har uppfattningen att mutor är ett problem. Justitieministern
antyder också att problemet förmodligen är klart större i andra länder. Jag
gör utifrån min lekmannahorisont heller ingen annan bedömning av det.

Då är frågan: Förekommer mutor? Justitieministern säger helt riktigt att
vi har varit förskonade och att regeringen samtidigt ser svårigheter att kunna
mäta förekomsten.

Nu har ju förre SAF-ordföranden uttalat sig i frågan. Det stämmer att det
var detta som väckte mitt intresse för att få frågan mer belyst. Vad Curt Nico-
lin sade var att mutor enligt hans uppfattning förekommer i alltför hög grad.

Justitieministern säger nu att en ledande industriman - dvs. samma per-
son - klart har redovisat näringslivets inställning. Det är inte så säkert. Han
har redovisat sin egen inställning, och han kritiserar det faktum att det inte
är tillräckligt mycket återhållsamhet kring den här typen av missbruk.

En annan person som sysslar med detta, nämligen Thorsten Cars, säger i
ett tidningsuttalande att det här är toppen på isberget, att många inte känner
till den stränga lagstifting som finns eller den påföljd som kan komma i fråga.
Han varnar också för att det här kan bli ett större problem i en lågkonjunk-
tur.

Min fråga är då: Tycker justitieministern att det finns anledning att hålla
särskild uppsikt just nu, för att vi inte skall råka i de svårigheter som justitie-
ministern samtidigt har varnat för? I det sammanhanget skulle jag vilja få ett
förtydligande. Tänker regeringen så att säga lägga tyngre intensitet både vid
att påtala missbruk och vid att göra klart att man i den rådande konjunkturen
rent av lättare kan råka ut för problem av det här slaget?

Anf. 134 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Först en kommentar till min försiktighet i uttalandet. Jag
tycker att man skall vara försiktig när man är klar över bl.a. de bevisproblem
som kan förekomma i samband med den här typen av affärer.

Jag vidhåller att det är mycket positivt att Curt Nicolin har uttalat sig i
denna fråga, även om det självfallet är den egna uppfattningen han har utta-
lat. Men Curt Nicolin är inom näringslivet en portalfigur, och portalfigurer
som uttalar sig har rimligen en viss påverkansmöjlighet när det gäller attity-
der.

Jag kan därutöver ytterligare utveckla regeringens inställning i den här
frågan. Regeringen skall inom den närmaste tiden besluta om en lagrådsre-
miss, som bl.a. rör mutbrottet. Vi kommer där att markera vår stränga syn
genom att höja minimistraffet för det grova mutbrottet. Jag tycker att detta
är ett tydligt bevis för vår inställning. Att vi kommer med denna lagrådsre-
miss kan förhoppningsvis också ge ytterligare information.

Anf. 135 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Låt mig avslutningsvis, fru justitieminister, säga att jag tror
att den här markeringen kan vara värdefull, eftersom det i hög grad är attity-
der som vägleder människors handlande.

Jag instämmer också i att den förre SAF-ordföranden säkerligen är en por-
talfigur och att det därför gör nytta att han uttalar sig. Men jag menar att
också justitieministern med fördel här uppträder som en portalfigur, och ut-
talanden i denna kammare här och nu kan därför tjäna de goda syften som
tydligen ligger i hela regeringens intresse.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1992/93:10 om åtgärder för att underlätta enskil-
das skuldsanering

Anf. 136 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Agne Hansson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att underlätta en skuldsanering för enskilda hushåll och individer.

Som bekant överlämnade insolvensutredningen ett förslag till lag om

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

skuldsanering till regeringen hösten 1990. Efter remissbehandling har olika
konsekvenser av förslaget, främst organisatoriska och kostnadsmässiga frå-
gor, övervägts inom regeringskansliet. Jag har själv vid flera tillfällen uttalat
min tveksamhet till att införa en lag om skuldsanering, bl.a. här i kammaren
den 21 april i år. Det finns flera skäl till att jag är tveksam. Ett skäl är att det
under alla förhållanden endast är ett litet fåtal som skulle kunna komma i
åtnjutande av en sådan skuldsanering. För andra med stora skulder skulle
en lag om skuldsanering bara väcka förhoppningar om en enkel lösning på
deras skuldproblem, förhoppningar som oftast alltså inte skulle kunna in-
frias. Jag tycker också att man skall tänka sig noga för innan man luckrar upp
principen om att avtal skall hållas och beakta de konsekvenser som kan upp-
stå för den allmänna betalningsmoralen.

Jag tycker dessutom att man kan ifrågasätta - särskilt i dessa tider - om
det är rätt och rimligt att staten skall bekosta uppbyggandet av ett dyrt skuld-
saneringsinstitut. Med utgångspunkt i insolvensutredningens beräkningar
kan statens kostnader beräknas uppgå till minst 50 miljoner kronor per år.
Enligt min mening bör man i stället försöka finna vägar till frivilliga lös-
ningar. Banker och andra kreditgivare måste här dra sitt strå till stacken.
Kommunernas konsumentvägledare och socialförvaltningarna arbetar redan
med dessa frågor, och jag vet att olika projekt redan pågår på många håll i
landet. Det är hoppingivande. Detta betyder inte på något sätt att rege-
ringen vänder problemen ryggen. Den ekonomiska krisen gör det självfallet
än mer angeläget att finna en lösning. Inom regeringskansliet arbetar vi
också med den ambitionen.

Anf. 137 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Jag är glad att sva-
ret andas en vilja från justitieministern att ta tag i frågan om skuldsanering
för de enskilda hushållen och individerna. Det är klart att jag hade varit ännu
gladare om justitieministern mer konkret hade uttalat vad hon vill göra.

Justitieministern avvisar insolvensutredningen, och jag har egentligen inte
särskilt mycket att invända mot det. Justitieministern föreslår i stället en fri-
villig lösning, och jag tror att en sådan kan vara väl så bra.

Jag noterar också hur viktigt det är att lägga ett krav på bankerna i det här
fallet, att betona deras skyldigheter.

Min fråga föranleds inte minst av de problem som nu finns på bostads-
marknaden. Många som drabbas av räntehöjningarna får gå ifrån sina hus.
Detta gör i sin tur att det kan skapas problem med förluster. Det kan bli så
att man sitter med lån utan att ha fått ut pengarna för hela skulden trots att
man har mist huset, och det blir då förluster för bankväsendet.

Detta är naturligtvis inte bra, och jag tror därför att det är bättre att före-
bygga. Jag tror dessutom att det är bråttom, och jag skulle vilja att det
mycket tydligt markerades hur viktigt det är att man kan tvinga fram lös-
ningar från bankernas sida utan att de enskilda behöver sitta i kläm. Det är
bättre att stämma i bäcken än i ån.

Anf. 138 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag kan i sammanhanget nämna att jag har tagit initiativ till
diskussioner mellan mitt eget departement, socialdepartement och civilde-

partement. Avsikten är just att vi skall finna formerna för i första hand frivil-
liga överenskommelser. Det förekommer, som jag nämnde i mitt svar, på en
del håll i landet och har givit mycket goda resultat, och det innebär, vilket
jag menar är viktigt, att också banker och andra kreditinstitut får ta sin del
av ansvaret i stället för att helt och hållet föra över konfliktlösningen på det
offentliga.

Anf. 139 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag tackar för den kompletteringen. Jag tar detta som en
markering från justitieministerns och regeringens sida av att man är beredd
att ta sig an de här frågorna. Det bör enligt min uppfattning kunna lugna en
del av dem som i dag har oerhört stora problem av det här slaget. Det är
också rimligt och riktigt att man tar upp de här frågorna. Mot bakgrund av
att staten har varit tvungen att gå in och sanera och hjälpa bankerna med
trettiotals miljarder kronor får man inte lämna de enskilda individerna i
sticket.

Anf. 140 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag vill gärna tillägga att vårt sätt att försöka lösa det här
problemet borde lugna fler än insolvensutredningens förslag gör, även om
det har uppfattats annorlunda. Insolvensutredningens förslag till lag om
skuldsanering skulle innebära att kanske 2 000 personer av den halva miljon
personer som är föremål för kronofogdeåtgärder skulle få hjälp. Resterande
skulle inte få någon hjälp genom skuldsaneringslagen. Våra idéer bör där-
emot kunna hjälpa betydligt fler.

Anf. 141 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Jag tror att det är många fler
som behöver hjälp.

När vi pratar om skuldsanering vill jag också betona att det inte nödvän-
digtvis behöver vara så att man skall gå in och lyfta av individers och hushålls
skulder. Det är snarare fråga om att få till stånd en planering av människors
ekonomiska situation. Det är oerhört viktigt, därför att det skulle kunna
rädda många, som då kan bo kvar i sina hus, i stället för att banken tar hand
om husen och staten får ge banken pengar för förlusterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1992/93:11 om översyn av påföljderna för för-
skingring

Anf. 142 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Göthe Knutson har frågat mig om jag avser att göra en över-
syn av aktuella lagrum i syfte att förhindra domslut som uppenbart strider
mot allmän rättsuppfattning.

Bakgrunden till frågan är en dom meddelad av Högsta domstolen i vilken
påföljden för grov förskingring har bestämts till villkorlig dom.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Vår konstitution bygger på en grundläggande funktionsfördelning mellan
olika delar av statsmakten, och som justitieminister varken kan eller vill jag
kritisera domstolarna för deras sätt att tillämpa lag i enskilda fall.

För att vinna allmänt stöd måste rättsväsendet fungera på ett sätt som upp-
fattas som rimligt och rättvist. Rättssäkerhet och proportionalitet, opartisk-
het och likhet inför lagen är grundläggande principer som måste vara tillgo-
dosedda.

Straffskalan för grov förskingring är lägst sex månaders och högst sex års
fängelse. Denna är i och för sig tillräcklig för att utmäta straff för försking-
ringsbrott med högt straffvärde. Inom de ramar som lagstiftningen ger an-
kommer det därefter på domstolarna att självständigt pröva målen. Att detta
kan leda till enskilda domar som resulterar i kritik torde vara ofrånkomligt
och rent av naturligt i en rättsstat.

I sammanhanget förtjänar att uppmärksammas det uppdrag som givits den
i våras tillsatta straffsystemkommittén. Kommittén, som är parlamentarisk,
har att närmare se över påföljdssystemet och bl.a. överväga om kriterierna
för de icke frihetsberövande påföljderna kan anpassas bättre till de allmänna
principer som är bestämmande för påföljdsvalet i övrigt. En av tankarna som
förs fram i direktiven är införandet av villkorligt fängelse, med eller utan
övervakning eller med eller utan olika föreskrifter. Även andra påföljdsfor-
mer kan övervägas. Jag vill inte föregripa kommitténs förslag, men så
mycket kan sägas att syftet är att ge domstolarna ett mer finstämt instrument
vid straffmätning och påföljdsval. Ett sådant instrument skulle kunna verk-
samt bidra till att upprätthålla den allmänna respekten för vårt rättsväsende.

Anf. 143 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för detta svar.

Låt mig säga att det är av omsorg om ett folkligt förtroende för rättsväsen-
det som jag har tagit upp den här frågan i kammaren. Jag har naturligtvis
fullt klart för mig att justitieministern inte kan gå in i det enskilda fallet, och
jag skall inte göra mig skyldig till det som heter att kvälja dom. Jag utgår
dock från att jag får ta ett par citat, bl.a. ur Svenska Dagbladet, som har
uppmärksammat det här fallet särskilt.

Det hör till saken att underrätterna dömde vederbörande till tio månaders
fängelse, och eftersom det var en dom för grovt bedrägeri är straffvärdet upp
till sex års fängelse.

Jag vill peka på det som står i proposition 1987/88:120 om brottslighetens
straffvärde:

”Att gärningen har ett högt straffvärde är naturligtvis ofta ett avgörande
skäl att döma till fängelse. Det rör sig då ofta om grova brott, t.ex. mord,
våldtäkt, grovt rån och grovt narkotikabrott. Vid så allvarlig brottslighet är
annan påföljd än fängelse i praktiken utesluten; jag bortser här från över-
lämnande till särskild vård. Att ange var gränsen går uttryckt i längden av ett
fängelsestraff är inte lämpligt. I viss anslutning till fängelsestraffkommitténs
förslag kan emellertid som ett riktvärde anges att om ett brott vid straffvär-
debedömningen anses böra medföra ett års fängelse eller mer innebär det en
presumtion för att fängelse skall ådömas.”

Det var också underrätternas uppfattning.

Likväl slapp vederbörande, som nu fälldes i HD, ifrån fängelsestraffet.
Det blev inte ens böter, utan endast en skyldighet att återbetala den försking-
rade summan. Det möter självfallet kritik från allmänheten.

Jag ber att få citera Svenska Dagbladet, som ...

Anf. 144 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Taletiden är slut.

Anf. 145 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag skall bara göra ett par kommentarer. Jag vill återkomma
till straffsystemkommittén, som vi tillsatte i våras. Deras arbete är viktigt i
det här sammanhanget. Om vi tittar på dagens straffrätt ser vi att straffstad-
gandena i mycket stor utsträckning bygger på prognostänkandet, vilket ska-
par mycket stora möjligheter för domstolarna att gå ifrån den i lagen angivna
straffskalan när de anser att den person som har begått brottet har en särskilt
god prognos.

Det här är något som vi från regeringens sida har ifrågasatt, inte så att man
kan bortse från prognosen, men vi vill att lika handling behandlas lika. Det
innebär att vi håller på med ett arbete som troligen kommer att resultera i
ett annat straffsystem.

Anf. 146 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte såg den röda lampan i talar-
stolen och överskred taletiden.

Tack, justitieministern! Jag hoppas mycket på det här, just med tanke på
allmänhetens förtroende, det som vi kallar allmän rättsuppfattning.

Jag har bett att få citera ur en ledare i Svenska Dagbladet, där man påpe-
kar - i anslutning till vad statsrådet just sade om hänsynen till vederbörandes
allmänna förhållanden - att HD förklarat ”att kvinnan 'lever under ordnade
förhållanden och att det saknas anledning befara att hon kommer att göra
sig skyldig till fortsatt brottslighet’ ”.

Då frågar Svenska Dagbladet: ”Menar HD verkligen att den som är gift,
har barn, arbete, villa och sommarstuga bör undgå fängelse, medan den som
är ensamstående, arbetslös och utan bostad bör buras in?”

Anf. 147 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag har också läst den ledaren i Svenska Dagbladet. Jag kan
hänvisa till det jag sade i mitt senaste inlägg, dvs. att vi ifrågasätter prognos-
tänkandet med den utformning det har i dag och arbetar mera efter principen
lika handling - lika behandling.

Anf. 148 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar för detta mycket klarläggande besked. Det kom-
mer att bli en ändring här, genom justitieministerns försorg. Det blir inte så
att den som är arbetslös, fattig, sjuk och eländig får ett hårdare straff än den
som har det bra.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

24 § Svar på frågorna 1992/93:12, 16 och 41 om straffsatserna för
våldtäkt m.m.

Svar på frågor

Anf. 149 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Såväl Gullan Lindblad som Hugo Bergdahl och Karin Star-
rin har med utgångspunkt från en nyligen meddelad tingsrättsdom angående
våldtäkt av en 13-årig flicka ställt frågor till mig. Gullan Lindblad frågar vilka
åtgärder jag avser att vidta för att på något sätt skärpa straffsatserna i sådana
mål och Hugo Bergdahl vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att
bättre än i dag anpassa lagstiftningen till det allmänna rättsmedvetandet.
Karin Starrin frågar om den svenska regeringen överväger att göra en ny
översyn och vidta lagstiftningsåtgärder där rekvisitet låg ålder vid bedöm-
ning av gärningens straffvärde skärps och än klarare markeras.

Jag vill även nu betona det självklara att jag varken får eller vill kritisera
domstolar för deras rättstillämpning i ett enskilt fall.

Våldtäkt bestraffas med fängelse i minst två och högst sex år. Om brottet
med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i övrigt är att
anse som mindre allvarligt är påföljden fängelse i högst fyra år. För grov
våldtäkt är maximistraffet tio års fängelse. Dessa straffskalor anser jag vara
tillräckliga. En översiktlig studie av den genomsnittliga tiden för utdömda
fängelsestraff för våldtäkt visar att den ökat markant sedan 1985. Till detta
skall läggas att det i lagstiftningen lagts särskild vikt vid om en våldtäkt begås
mot ett barn. Sedan den 1 juli i år är offrets låga ålder uttryckligen nämnd i
lagtexten som en av de omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedöm-
ningen av om en våldtäkt är grov. Den omständigheten att brottet riktat sig
mot en underårig skall alltså tillmätas stor betydelse vid bedömningen av
våldtäktens svårhetsgrad och vid straffmätningen.

Samtidigt är våldtäkt ett brott som kräver uppsåt av gärningsmannen. Jag
är inte beredd att tumma på den principen. Det ankommer självfallet på
domstolen att i det enskilda fallet pröva bl.a. de omständigheter som jag nyss
har nämnt. Jag är för närvarande inte beredd att föreslå ändringar rörande
våldtäktsbrott eller övriga sexualbrott.

Som nämnts i regeringsförklaringen lägger dock regeringen särskilt stor
vikt vid bekämpandet av bl.a. våldsbrott. Redan i våras förordnade jag
straffrättsprofessorn Hans Klette att undersöka straffmätningspraxis vid
grövre våldsbrott, bl.a. våldtäkt. När undersökningen är slutförd kommer
jag att närmare överväga behovet av ändringar av straffmätningsreglerna.

Anf. 150 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka justieminister Gun Hellsvik för svaret.
Jag är naturligtvis inte helt nöjd, men jag tycker att det sista stycket är ett
fall framåt.

Jag har full förståelse för att justitieministern inte kan gå in i ett enskilt
ärende. Det är inte heller min och mina meddebattörers mening, men det
blir ofta så för oss riksdagsledamöter att en händelse aktualiserar lagstift-
ningen. Så är det också i detta fall.

Både Karin Starrin och jag är ordförande i kvinnoförbund, och justitiemi-
nistern förstår säkert att vi har fått många frågor från oroliga kvinnor. Jag

ser också med glädje att en man deltar i debatten - det sätter jag värde på.
Det här är en viktig fråga för både män och kvinnor.

Det är också mycket viktigt att man nu i lagstiftningen och tillämpningen
av lagen ser särskilt allvarligt på att offret är en ung människa, en minder-
årig, vid våldtäktsbrott i allmänhet och mot barn i synnerhet. I det enskilda
fallet, som är bakgrunden till frågorna, hänvisade åklagaren också till att det
var särskild hänsynslöshet och råhet just därför att det gällde en minderårig.

Det är viktigt att lagen är utformad så att den stämmer med den allmänna
rättsuppfattningen. På något sätt haltar det i detta fall. Jag är därför glad
över att justitieministern har varit förutseende och bett straffrättsprofessorn
Hans Klette se över lagstiftningen över huvud taget när det gäller grövre
våldsbrott.

Jag skulle bara vilja fråga: När kan vi förvänta oss att denna utredning är
klar, och när kan vi möjligen se något förslag i rätt riktning?

Anf. 151 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Även jag vill tacka justitieministern för svaret.

Jag vill först konstatera att det hos många medborgare i vårt land finns
en djupt känd oro och besvikelse över domstolarnas utmätning av straff för
allvarliga brott. Under den senaste tiden har ett flertal grova brott uppmärk-
sammats, genom att allmänhetens rättsmedvetande inte har överensstämt
med domstolarnas bedömning av straffpåföljden.

Det är mycket allvarligt, i ett rättssamhälle, när allmänhetens tilltro till
samhällets rättsvårdande uppgifter ifrågasätts på det häl viset. Ett sådant
ifrågasättande har skett, bl.a. i fall av våldtäkt mot barn och kvinnor. Man
kan i vissa fall tala om rättspolitiskt haveri. Det är ett grovt uttryck, men
många medborgare uppfattar situationen på det viset.

Det är enligt min uppfattning inte alla gånger lagändringar som vi behö-
ver. Det är en vettigare och mer korrekt användning av lagarna som måste
till. Det är på den punkten som jag tror att det brister i dagens situation.
Antingen används nuvarande lagstiftning oskickligt, eller så har lagstiftarna
misslyckats med att tala om hur lagen skall tolkas.

Herr talman! Det är mot denna bakgrund som jag har ställt frågan till ju-
stitieministern om regeringen avser att vidtaga åtgärder för att bättre än i
dag anpassa lagstiftningen till det allmänna rättsmedvetandet. Jag är inte
helt nöjd med svaret, men jag ser det ändock som en ljusning att professor
Klette nu skall undersöka straffmätningspraxis i sådana här mål. Jag skulle
ändå vilja att justitieministern ytterligare belyste hur hon personligen ser på
denna problematik.

Anf. 152 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Också jag vill tacka justitieministern för svaret. Jag vill in-
stämma med mina meddebattörer i att det här verkligen har upprört många
människor. Det är vår skyldighet som riksdagsledamöter att vara länken
mellan de lagstiftande organen i detta sammanhang.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att samhället ger tydliga signaler om
hur vi vill ha det när det gäller rättssäkerheten. Det är bra att vi, som justitie-
ministern uttrycker det, fått en skärpning av lagstiftningen, innebärande att

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

hänsyn skall tas till låg ålder. Men jag vill fråga justitieministern: Vad menas
då med låg ålder? Hur skall lagtexten tolkas? Är det fråga om faktisk ålder
eller om uppskattad ålder? Det är oerhört viktigt att vi ger domare och tings-
rätter klara möjligheter att tolka det här.

Det är viktigt att brottsoffren hela tiden ställs i fokus och skyddas. Hur
ställer sig samhället när det förekommer våldsövergrepp? Måste man inte
följa upp konsekvenserna av dessa? Måste inte detta ingå i rättssäkerheten,
så att oönskade situationer kan undvikas? Hur ser justitieministern på så-
dana effekter som oönskade graviditeter?

Anf. 153 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag kan tala om att jag har fått många brev i den här frågan.
Jag tycker att det är positivt att människor hör av sig även till mig och ger
uttryck för sina reaktioner. Det är ju ett om än begränsat sätt att visa hur det
är med överensstämmelsen mellan offentlig maktutövning och allmänhetens
uppfattning.

Men jag vill också säga att jag inte får svara på Karin Starrins fråga om
tolkningen. Om domstolarna tolkar lagen på annat sätt än vad jag och i
första hand riksdagen har avsett, får vi bötj a om från bötj an och göra föränd-
ringar. Jag skulle göra mig skyldig till ett brott mot grundlagen, om jag här
talade om hur domstolarna skall tolka lagen.

Däremot är det viktigt, och det tycker jag ligger i min och vatje politikers
roll, att hela tiden följa upp de ändringar som vi har genomfört, för att se om
vi får de önskade effekterna. Självfallet kan vi göra fel, och vi måste också
vara beredda att göra förändringar när vi ser hur lagen tillämpas i praktiken.

Den utredning som Hans Klette genomför tillkom, som jag sade, på mitt
initiativ i våras just därför att också jag är mycket oroad över om allmänhe-
tens rättsuppfattning och domstolarnas dömande verksamhet inte stämmer
överens. Det är oerhört viktigt att vi har en sådan överensstämmelse. Men
det är fråga om ett mycket omfattande arbete. Utredningen får inte vara yt-
lig, och den kommer, om jag minns rätt, inte att vara klar förrän någon gång
under 1993.

Anf. 154 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag tycker att det är mycket bra att justitieministern har tagit
detta initiativ. Jag delar den uppfattningen med mina meddebattörer här.
Det är också mycket bra att frågan blir mycket väl genomlyst.

Jag tillhör dem som i dessa ärenden skulle vilja ha en ännu strängare be-
dömning, framför allt när det gäller våldtäkt mot minderåriga. Men det är
kanske också så, som jag tror att Hugo Bergdahl sade, att vi som lagstiftare
inte har nått ut med våra intentioner och inte heller har gett tillräckligt klara
signaler. Vi får väl se detta som en uppfordran till oss att verkligen tala om
vad vi vill när vi i fortsättningen stiftar lagar.

Jag tackar för svaret och hoppas att få återkomma efter ett positivt besked
i denna fråga.

Anf. 155 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Även om justitieministern inte riktigt vill hålla med om att
domstolar har tolkat lagar något olika i de fall av grova brott som vi har be-

rört här, vill jag hävda att allmänhetens uppfattning är att domstolarna inte
dömer på ett sätt som överensstämmer med de lagar som finns på detta om-
råde.

Det är allvarligt att allmänhetens förtroende för våra domstolar sviktar
och att man i vissa fall ifrågasätter deras domar. Jag ser därför fram emot att
professor Klette nu gör sin undersökning, och jag hoppas att justitieminis-
tern drar de rätta slutsatserna och gör insatser på det här området. Annars
kommer denna debatt att fortsätta ute i samhället.

Anf. 156 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Jag till tacka för de kompletterande upplysningarna, men jag
är ändå inte riktigt nöjd. Vi fick genom propositionen ett tillägg i lagstift-
ningen om att det är viktigt att vi får ett starkt skydd för barn och ungdom.
Det stadgas också att låg ålder är en viktig omständighet att ta hänsyn till.
Men vad menas i lagstiftningen med låg ålder? Eftersom det nu inte räcker
att det står ”låg ålder” i lagen, tycker jag att det är lagstiftarens skyldighet
att komplettera och utveckla den texten ytterligare.

Jag vill fråga justitieministern om vi inte ändå bör skicka med ett uppdrag
till Hans Klettes utredning att ta ställning till om inte begreppet låg ålder
måste definieras tydligare, så att det inte som i dessa fall blir fråga om upp-
skattad ålder.

Anf. 157 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Bara en kort kommentar. När det gäller den nu aktuella frå-
gan om ålderns betydelse har vi ju ännu inget HD-avgörande, och det är HD
som har rollen att ange prejudikat. Får vi ett HD-prejudikat som vi anser
strider mot vad vi har önskat, har vi anledning att ta upp den specifika formu-
leringen.

Anf. 158 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Det är bra att vi får den försäkringen från justitieministern.
Jag vill här bara markera att det är viktigt att ni också fortsättningsvis på
justitiedepartementet följer det här målet, så att vi får en tydlig och klar lag-
texttolkning.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1992/93:29 om skytteutbildning för intagna i kri-
minalvårdsanstalt

Anf. 159 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Göthe Knutson har i sin fråga uppgivit att en grupp intagna
på en kriminalvårdsanstalt fått utbildning i lerduveskytte med hagelgevär
och frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta i syfte att förhindra nya lik-
nande utbildningsprojekt inom kriminalvården.

Jag har inhämtat att det vid den aktuella anstalten inte bedrivs någon form
av utbildning i lerduveskytte.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar pä frågor

5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 5

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Enligt 14 § kriminalvårdslagen kan en intagen beredas tillfälle att utom
anstalten på fritid deltaga i sådan föreningsverksamhet eller annan liknande
verksamhet som är ägnad att underlätta anpassningen i samhället. Vid ett
sådant tillfälle ingick vid anstalten en demonstration av s.k. lerduveskytte
för ett par av de intagna.

Det är naturligtvis mycket viktigt att de konkreta åtgärder som vidtas med
stöd av detta lagrum har syftet att underlätta anpassningen i samhället. Jag
har svårt att se att skytte eller vapenhantering i övrigt uppfyller detta krav.
Jag utgår ifrån att Kriminalvårdsstyrelsen i sin tillsynsfunktion fortlöpande
följer tillämpningen av lagstiftningen inom kriminalvården och vidtar de åt-
gärder som styrelsen anser nödvändiga.

Anf. 160 GÖTHE KNUTSON (m):

Hen talman! Tack, justitieministern. Jag utgår ifrån att dessa mycket tyd-
liga signaler till Kriminalvårdsstyrelsen kommer att uppfattas där. Det här
är ju inte första gången som man har fått höra att det finns mycket märkliga
projekt inom fångvården. Jag har i min fråga också erinrat om hur en anstalt
skickade i väg en grupp interner till fjällen för att där få utbildning i bergs-
klättring. Det påminner på något sätt om att underlätta för rymning.

Människor som läser om det här föreställer sig att internerna skulle kunna
överta vapnen och att sedan det värsta kan hända.

Detta publicerades först i tidningen Expressen. Där intervjuas en s.k. pro-
jektledare vid namn Percy Garpenblad, som medger det som jag har haft
som grund för min fråga.

Justitieministerns redovisning av de besked som hon har fått är naturligt-
vis korrekt, men jag vill begagna tillfället att direkt föreslå anstaltsledningen
i Halmstad att vända sig till Expressen och begära en rättelse. Det går allde-
les säkert att få in en sådan, om man begär det. Om det är så som ledningen
uppgivit till justitieministern, har tidningen syndat bl.a. emot vanlig etik.

Jag vill fråga justitieministern: Finns det skäl att tro att det kan ha givits
felaktiga uppgifter? Jag ställer denna fråga eftersom Expressen så exakt har
återgivit medgivanden från projektledaren.

Anf. 161 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! För det första har väl Göthe Knutson liksom jag erfarenhet
av att det som framstår som exakta citat inte alltid är exakta citat. Men jag
har för det andra inte förnekat att det förekom lerduveskytte. När jag hörde
talas om den här händelsen såg vi till att få information om den.

Det skulle ta för lång tid för mig att beskriva hela händelseförloppet i vil-
ket detta ingick, men helt klart är att en av de intagna - jag tror att det var
en - fick avlossa skott i samband med detta lerduveskytte.

Som jag säger i mitt svar är det min uppfattning att det är svårt att se att
skytte och vapenhantering uppfyller kraven på sådant som skall ingå i reso-
cialisering inom kriminalvården.

Anf. 162 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag instämmer helt med justitieministern och tackar för det
kompletterande svaret. Eftersom jag har varit journalist under några decen-

nier är jag angelägen om att framhålla att citat skall vara citat och att även
kvällstidningarna skall vara mycket noga med att återge sådana, så att det
blir rätt.

Man ställer här frågan: ”Men varför låter ni dem skjuta med hagelgevär?”
Percy Garpenblad svarar: ”De ska ju någon gång mucka från anstalten. Och
de måste ju återanpassas till ett normalt liv.” Sedan bekräftar han sitt svar
med ett ja på frågan ”Genom att skjuta med hagelgevär?”

Vidare ställdes frågan: ”Kommer det att bli fler skjutövningar framöver?”
Svaret från mannen i anstaltsledningen blev: ”Det här var första och sista
gången.”

Jag skall be att få avsluta mitt inlägg med att nämna att rikspolischefen
Björn Eriksson sade att han anser att vapenutbildning är det sista som de
som är intagna på fängelser behöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1992/93:32 om nämndemäns kunskaper om vålds-
brott mot kvinnor

Anf. 163 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Ingegerd Sahlström har frågat mig om jag avser att verka
för att skärpa nämndemännens kunskaper gällande frågor som rör våld mot
kvinnor.

Det är självfallet mycket viktigt att nämndemän som skall delta i den dö-
mande verksamheten får den information och utbildning som de behöver för
att kunna fullgöra sina uppdrag på bästa sätt.

Samtidigt är det viktigt att poängtera att det är som lekmän nämndemän-
nen har sin roll i rättsskipningen.

När det gäller utbildnings- och informationsinsatserna skall dessa inriktas
på själva rättegångsförfarandet. Nämndemännen bör således exempelvis
känna till regler som rör sekretess och tystnadsplikt. De skall däremot inte
”utbildas” till jurister.

På Ingegerd Sahlströms fråga vill jag därför svara att jag inte avser att ge-
nom några särskilda insatser från rättsväsendets sida verka för att nämnde-
männens kunskaper ökar beträffande frågor som rör våld mot kvinnor. En
annan sak är att kunskapen om våld mot kvinnor rent allmänt kan behöva
förbättras i samhället. Här kan exempelvis forskningen verksamt bidra.

Anf. 164 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill först tacka justitieministern för svaret, även om jag
inte är speciellt nöjd med det. Anledningen till att jag har ställt frågan är
naturligtvis det uppmärksammade målet i Trollhättan. Det är emellertid inte
första gången som man kan reagera på en föråldrad kvinnosyn i uttalanden
från exempelvis ledamöter i tingsrätter.

Jag tror vi alla kommer ihåg att det för bara något år sedan fanns ett mål,
det s.k. ”fist-fucking”-målet, som gällde våldspornografi på video. Också då
reagerade vi på en kvinnosyn som inte hör hemma år 1992.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Nu kan man undra om lagen i det här fallet skall skärpas eller om nämnde-
männens kunskaper skall skärpas. Jag tycker det är ytterst angeläget att kun-
skaper om våld mot kvinnor och om våldets orsaker och omfattning fortlö-
pande förmedlades till dem som är satta att tillämpa lagen, även till lekmän-
nen. Oftast är det så, att en föråldrad kvinnosyn kan ge resultatet att offret
skuldbeläggs i stället för förövaren.

Jag har också förstått att nämndemannakåren efterlyser utbildningar. I se-
naste numret av tidningen Nämndemannen såg jag att den yngste nämnde-
mannen i landet, under rubriken Upprörande att inte nya nämndemän får
någon utbildning, efterlyste större kunskaper, och då naturligtvis på många
fler områden än just på området kvinnosyn.

Kan justitieministern tänka sig att på något sätt uppmana organisationer
och myndigheter inom rättsväsendet att genomföra fortbildning för att öka
kunskapen om våld mot kvinnor?

Anf. 165 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag tror att Ingegerd Sahlström och jag är helt överens om
att kunskapen om våld mot kvinnor måste förbättras i samhället över huvud
taget. Jag tror också att vi är överens om att nämndemännen skall represen-
tera människor i samhället och att vi måste sätta in vår kraft på att den grupp
ur vilken nämndemännen utses skall ges bättre kunskap.

Jag vill också säga att rättsväsendet behöver bättre kunskap. I går och i
dag startades en utbildning i dessa frågor, med företrädare för i stort sett alla
län. Dessa företrädare skall därefter i sin tur föra informationen vidare i sina
områden. Det är en tvådagarskurs, arrangerad av bl.a. Rikspolisstyrelsen,
och den handlar just om våld mot kvinnor.

Det är viktigt för mig att samtidigt poängtera att nämndemännen är all-
mänföreträdare och att insatser för att öka allmänhetens kunskaper måste
göras.

Anf. 166 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tror nog att vi i stort sett har samma åsikter. Jag har tagit
med mig en tidigare avlämnad proposition kallad Olika på lika villkor, vilken
behandlades riksdagsåret 1990/91. I propositionen togs mycket av den här
problematiken upp. Kurserna som nu har startat-vilket jag tycker är fantas-
tiskt bra - är kanske till en del ett resultat av det arbete som Margot Wall-
ström påbörjade när hon var jämställdhetsminister.

Hon påtalade mycket tydligt att det just inom gruppen jurister och åkla-
gare behövdes en fördjupad kunskap. Dessa personer sitter naturligtvis i rät-
ten tack vare sin yrkeskunskap. Men även lekmän behöver en fördjupad
kunskap, och det kan väl inte vara fel att ge dem fördjupad kunskap, även
om de betraktas som lekmän och inte skall bli jurister eller åklagare. Vi har
sett bevis på att synen på våld mot kvinnor behöver skärpas hos vissa av
dessa människor.

Anf. 167 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Det skadar aldrig med ökad kunskap. Samtidigt tror jag
emellertid att vi är överens om att det inte skall stiftas lagar om vad som skall

ingå i viss utbildning, eftersom instrumentet lagstiftning är trögt och behovet
av utbildning varierar mycket.

Dagens princip att chefen för domstolen ansvarar för nämndemännens ut-
bildning kan säkerligen komma att visa resultat i bl.a. den här frågan. Rimli-
gen är det så, att den utbildning som nu ges är ett resultat av en dialog mellan
chefen för domstolen och nämndemännen om vad som skall ingå i utbild-
ningen.

Anf. 168 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag efterlyser i och för sig ingen lag, utan mer medel för att
nå ett mål. I riksdagen är vi fler och fler kvinnor, och vi talar mycket om
kvinnors makt och rättigheter. Vi talar också mycket om att föra fram kvin-
nofrågorna. Jag tycker då att det vore bra om en kvinnlig justitieminister
uppmuntrade till en sådan här utbildning och också försökte få fram medel
till en utbildning i framtiden för nämndemän.

Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i dag när det gäller det här
spörsmålet. Jag lovar emellertid att vi i det socialdemokratiska kvinnoför-
bundet återkommer för att få fram medel och för att nå ett mål som jag tror
att vi alla tycker är viktigt.

Anf. 169 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag tillhör dem som inte vill lova mer än vad jag kan hålla.
De krispaket som har lagts fram innebär inte bara att göra omprioriteringar
för att få loss pengar, utan också att göra besparingar totalt sett. Det vore
därför inte riktigt hederligt av mig att här lova att få fram medel till den här
utbildningen.

Anf. 170 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Herr talman! Vi får väl återkomma när det gäller medlen. Åsikten om be-
hovet av kunskap kan vi kanske dela och klart uttala?

Anf. 171 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! I min inledning sade jag att det är viktigt att vi i samhället
ökar kunskapen om misshandlade kvinnor.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1992/93:42 om ökat skydd för våldshotade kvinnor

Anf. 172 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Lennart Daléus har frågat mig om regeringen kommer att
pröva möjligheten att punktbevaka personer som hotar kvinnor.

Låt mig först ge en kort bakgrundsbeskrivning. Regeringen beslutade den
29 april 1992 att en försöksverksamhet med liwaktsskydd för hotade kvinnor
skulle inledas. Regeringen anvisade särskilda medel och sade vidare att för-
söksverksamheten skulle bedrivas inom vissa län.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar pä frågor

Försöksverksamheten har nu inletts. Den tar självfallet sikte på att ge den
utsatta kvinnan det bästa tänkbara skyddet mot sin våldsverkare.

Den fråga som Lennart Daléus i dag ställer är densamma som han ställde
för cirka ett år sedan. Jag svarar i dag på samma sätt som den gången, nämli-
gen att punktbevakning av de våldsverkande männen utan tvivel skulle vara
det mest tilltalande sättet att skydda de utsatta kvinnorna på, så till vida att
den hotade kvinnan inte själv besväras av säkerhetsåtgärderna. Det är emel-
lertid, som jag ser det, betydligt svårare att garantera att kvinnan verkligen
har ett tillräckligt skydd med den metoden.

Enligt uppgift från polisen är punktbevakning av en person som inte vill
medverka till det mycket svår och resurskrävande. Personen kan ju på olika
sätt skaka av sig sin bevakning och då komma åt kvinnan innan man har hun-
nit ställa annat skydd till hennes förfogande. Det är självfallet mycket säk-
rare att erbjuda den utsatta kvinnan ett liwaktsskydd.

Inom ramen för den pågående försöksverksamheten får nu polisen tillsam-
mans med de kvinnor som är i behov av skydd mot sina våldsverkare möjlig-
het att pröva olika metoder. Av regeringsuppdraget framgår nämligen att po-
lisen särskilt skall beakta kvinnans krav och önskemål på utförandet av liv-
vaktsskyddet. Det finns, föreställer jag mig, en mängd olika sätt att utforma
skyddet på. Inget hindrar i och för sig att polisen exempelvis kombinerar ett
liwaktsskydd med en punktbevakning av en särskilt farlig person. Det är
emellertid en fråga som bara kan och skall bedömas av polisen.

Då Lennart Daléus, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav förste vice talmannen att Karin Star-
rin i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 173 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! På grund av att Lennart Daléus är förhindrad att vara här i
kammaren i kväll har jag fått tillstånd att ta emot svaret. Jag vill tacka för
svaret. Den här frågan är en integritetsfråga. Är det den utsatta kvinnans
integritet som skall inskränkas, eller är det våldsmannens? Det här är en vik-
tig fråga i jämställdhetsdebatten, i självständighetsdebatten.

Det är viktigt att återigen sätta fingret på det hela, eftersom vi ser att
många kvinnor inte vill välja det alternativ som den här försöksverksamhe-
ten går ut på, nämligen en bevakning. Samhällets syn måste vara, menar jag,
att i första hand bevaka den som utövar våld. Som en sista åtgärd är det na-
turligtvis väldigt.viktigt att kvinnan kan ges en trygghet medelst bevakning,
men det måste ändå vara ett sista steg.

Jag vet mycket väl att justitieministern tidigare har svarat på den här frå-
gan, eftersom det här förslaget fanns med i propositionen förra året. Justitie-
ministern svarade då att en del i prövningen som självfallet måste göras är
att också punktbevaka våldsmännen. Min fråga är egentligen en uppfölj-
ningsfråga: Har justitieministern beaktat den här lösningen vid bedöm-
ningen av ett totalt ökat rättsskydd?

Anf. 174 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Den frågan finns hela tiden med vid bedömningen. Precis
som Karin Starrin sade är liwaktsskyddet för kvinnor den sista åtgärden,
dvs. när inget annat hjälper.

Jag kan nämna vårt arbete på att undersöka möjligheten till elektronisk
övervakning, en övervakningsmetod som i och för sig är väl känd men som i
debatten kanske inte har kopplats till de här sammanhangen. Den dag som
vi får möjlighet till elektronisk övervakning - om vi nu får det - kan vi med
större trygghet för kvinnan punktbevaka man som utgör hot mot kvinna.
Den möjligheten finns inte i dag, men en utredning i denna fråga tillsattes
förra vintern.

Anf. 175 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Min följdfråga måste då bli hur länge det dröjer tills vi får
den tekniska utrustningen, så att vi kan ha denna typ av punktbevakning.
Svaret är en aning defensivt. Vi ger upp och säger klart ut att vi inte har
tillräckliga resurser att punktbevaka våldsmännen. Justitieministern överlå-
ter till polisen att finna de kombinerade lösningarna.

Det är på sin plats att regeringen gör klara uttalanden att det i första rum-
met är kvinnan som skall skyddas. Hon skall veta att det inte är hon som
skall bevakas hela tiden. Hennes säkerhet ställs mot mannens nya och åter-
kommande försök.

Anf. 176 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Regeringen har mycket tydligt uttalat målen. När vi gav upp-
draget med liwaktsskydd sade vi mycket tydligt att man särskilt skall beakta
kvinnans krav och önskemål, vilket innebär att om kvinnan önskar annan
form, skall man också försöka med det.

Självfallet är det en fråga om resurser, räknat i pengar. Men det är inte
bara en resursfråga. Det är också en fråga om hur man rent praktiskt kan
garantera att en man som icke vill bli bevakad kommer att kunna bevakas
fullt ut och icke utgöra ett hot mot kvinnan. Det kanske jag inte sade tillräck-
ligt tydligt i svaret. Vi vet av egna och av andras erfarenheter att det inte
alltid är som man kan lämna full garanti, hur skicklig man än är. I vetskap om
detta kan en del kvinnor uppleva större trygghet om de har egna liwakter.

Anf. 177 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Då måste jag fråga justitieministern om vi kan lämna full
garanti för kvinnan med liwaktsskydd. Vi måste också se till tredje part. Det
kan vara barn eller andra släktingar. Det kan finnas flera omständigheter
som gör det svårt att bara med en liwakt ge ett fullständigt rättsskydd, en
fullständig garanti. Om kvinnans önskemål skulle vara att man i stället
punktbevakar mannen, kan den lösningen då tillgripas?

Anf. 178 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Det är inget nytt. Punktbevakning av männen förekommer
och har förekommit innan denna försöksverksamhet kom i gång. För en del
kvinnor har detta inte upplevts som tillräckligt säkert.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Svar på frågor

Självklart kan man aldrig garantera absolut säkerhet. Men det är också
fråga om en känsla av trygghet, att i vart fall allt som är möjligt att göra är
gjort.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Avsägelser

Förste vice talmannen meddelade att Sören Lekberg (s) avsagt sig uppdra-
get att vara ledamot i konstitutionsutskottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Förste vice talmannen meddelade att Johan Lönnroth (v) avsagt sig upp-
draget att vara suppleant i konstitutionsutskottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Förste vice talmannen meddelade att Lars Werner (v) avsagt sig uppdraget
att vara suppleant i justitieutskottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Förste vice talmannen meddelade att Bengt Hurtig (v) avsagt sig uppdra-
get att vara suppleant i trafikutskottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Förste vice talmannen meddelade att Karl-Erik Persson (v) avsagt sig upp-
draget att vara suppleant i arbetsmarknadsutskottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

29 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott

Förste vice talmannen meddelade att på grund av uppkomna vakanser
hade

dels Socialdemokratiska riksdagsgruppen anmält Hans Göran Franck som
ny ledamot i konstitutionsutskottet efter Sören Lekberg, Sören Lekberg som
ny ledamot i bostadsutskottet efter Ulf Lönnqvist, Björn Ericson som ny
suppleant i bostadsutskottet efter Sören Lekberg och Alf Eriksson som ny
suppleant i utrikesutskottet efter Ulla-Britt Åbark,

dels Vänsterpartiets riksdagsgrupp anmält Bengt Hurtig som ny suppleant
i konstitutionsutskottet efter Johan Lönnroth, Johan Lönnroth som ny sup-

pleant i finansutskottet efter Lars-Ove Hagberg, John Andersson som ny
suppleant i justitieutskottet efter Lars Werner, Karl-Erik Persson som ny
suppleant i trafikutskottet efter Bengt Hurtig och Hans Andersson som ny
suppleant i arbetsmarknadsutskottet efter Karl-Erik Persson.

Förste vice talmannen förklarade valda till

ledamot i konstitutionsutskottet

Hans Göran Franck (s)

ledamot i bostadsutskottet

Sören Lekberg (s)

suppleant i konstitutionsutskottet

Bengt Hurtig (v)

suppleant i finansutskottet

Johan Lönnroth (v)

suppleant i justitieutskottet

John Andersson (v)

suppleant i utrikesutskottet

Alf Eriksson (s)

suppleant i trafikutskottet

Karl-Erik Persson (v)

suppleant i arbetsmarknadsutskottet

Hans Andersson (v)

suppleant i bostadsutskottet

Björn Ericson (s)

30 § Ledighet

Förste vice talmannen meddelade att Stina Eliasson (c) ansökt om ledighet
för FN-uppdrag under tiden den 15 oktober-den 19 november.

Kammaren biföll denna ansökan.

Förste vice talmannen anmälde att Erik Artur Egerväm (c) skulle tjänst-
göra som ersättare för Stina Eliasson.

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

31 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 6 och 7 oktober.

32 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1992/93:10 till kulturutskottet
1992/93:21 till näringsutskottet
1992/93:27 till lagutskottet
1992/93:41 till finansutskottet
1992/93:43 till socialutskottet

Motionerna

1992/93:U1-U8 till utrikesutskottet

33 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1992/93:33 Märkning av textilier

1992/93:34 Märkning av hushållsapparater

Skrivelse

1992/93:44 Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning vid förunder-
sökning i brottmål under år 1991

34 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 7 oktober

1992/93:6 av Sten Andersson i Malmö (m) till kulturministern om flyktingpo-
litiken:

Sveriges ekonomi befinner sig, främst tack vare gamla försyndelser, i en
ytterst besvärlig kris. Den stora allmänheten kommer på olika sätt att ”drab-
bas” av i och för sig besvärliga, men samtidigt absolut nödvändiga neddrag-
ningar. Sker inte detta kommer vårt lands förmåga att på sikt bibehålla en
generell ekonomisk välfärd att försvinna.

I detta läge är det dock ytterligt förvånansvärt att Sverige även fortsätt-
ningsvis verkar behålla en asylpolitik vilken i stort saknar motstycke i
Europa. Med tanke på antalet asylsökande till Sverige jämfört med övriga

länder i Norden är det uppenbart att vårt land är mer lockande. Hur länge
har vi råd med detta och då särskilt med hänsyn till de stora besparingar den
svenska allmänheten nu måste acceptera?

Under de senaste åren har asylbeviljningarna varit sådana att endast en
minoritet har varit konventionsflyktingar. Ett stort antal utlänningar, vilka
erhållit tillstånd att komma till Sverige, har utgjorts av anhöriga till redan
asylbeviljade. Detta är en egendomlig situation. Hur kan en person som lidit
svårt under politisk förföljelse så lätt få ut anhöriga från det land man flytt
ifrån? Frågan är berättigad.

Regeringen har beslutat om rätt för asylsökande att under vissa förutsätt-
ningar tillåtas arbeta under utredningstiden. Detta går tvärt emot vad som
gäller för övriga Europa och är för övrigt knappast pedagogiskt riktigt mot
bakgrund av vår arbetsmarknadssituation.

Ett regeringsförslag är ute på remiss som i praktiken innebär att barn inte
kan tagas i förvar i avvaktan på awisning/utvisning. Mot detta förslag har
sakkunniga instanser som Invandrarverket och Rikspolisstyrelsen riktat
stark kritik.

Kan en utländsk kvinna, som dömts i Sverige till fängelsestraff och däref-
ter utvisning men som under fängelsetiden fött ett barn, utvisas mot sin vilja
om förslaget om förbud att ta barn i förvar blir verklighet?

Vilka skäl finns för att Sverige i motsats till övriga Europa tillåter vissa
asylsökande att arbeta under utredningstiden?

Är statsrådet beredd medverka till en förändring av asylpolitiken så att
asyl i huvudsak endast beviljas konventionsflyktingar?

den 12 oktober

1992/93:7 av Elvy Söderström (s) till kommunikationsministern om en ny bro
över Ångermanälven:

Under natten till fredagen den 8 maj fick Sandöbron akut stängas för all
tung trafik. Vid brons södra fäste hade ett stort hål uppstått i den norrgående
vägbanan, med över en meter i diameter. Alla fordon över 4 ton fick dirige-
ras över Hammarbron vilket innebar flera mils omväg.

Än en gång tvingas vi nu konstatera att Sandöbron är i ett mycket dåligt
skick. Tisdagen den 6 oktober kunde vi läsa följande rubrik i Nya Norrland:
”Sandöbron måste repareras igen.”

En ny bro över Ångermanälven är en av de viktigaste infrastrukturella
satsningarna i Norrland. Därför avsatte den socialdemokratiska regeringen,
i augusti 1991, 2 miljarder kronor till en ny bro.

I mars 1992 beslöt den nuvarande regeringen att dessa 2 miljarder skulle
användas till andra objekt i Sverige. Från riksdagens talarstol lovade kom-
munikationsministern att komma tillbaka till Vedabron.

Nu är det hög tid att regeringen återkommer.

Irritationen över regeringens tystnad, när det gäller en ny bro över Ånger-
manälven, är i dag stor i Västernorrland och övriga delar av norra Sverige.

Västernorrland har en mycket hög arbetslöshet, inte minst bland bygg-

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

nadsarbetarna. På både lång och kort sikt är en ny bro över Ångermanälven
ett av de viktigaste objekten för sysselsättningen i länet och regionen.

Vilka åtgärder ämnar kommunikationsministern vidta för att påskynda
byggandet av en ny bro över Ångermanälven?

35 § Kammaren åtskildes kl. 19.22.

Förhandlingarna leddes

av andre vice talmannen från sammanträdet början t.o.m. ajourneringen
kl. 16.34 och

av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

Prot. 1992/93:5

Innehållsförteckning 13 oktober 1992

Tisdagen den 13 oktober

1 § Meddelande om ändrad partitillhörighet.................. 1

2 § Meddelande om information från regeringen .............. 1

Andre vice talmannen

3 § Anmälan om frågor

1992/93:23 av Christina Linderholm (c) om kommunikations-
departementets ärendeberedning.................... 1

1992/93:24 av Margareta Viklund (kds) om gatubarn i Sverige 1

1992/93:25 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) om belopps-

gränsen i atomansvarighetslagen.................... 2

1992/93:26 av Kent Olsson (m) om skärgårdsbefolkningens rätt

till fiske....................................... 2

1992/93:27 av Ulf Melin (m) om effektivare studier i skolan. 2

1992/93:28 av Sigge Godin (fp) om tidigareläggning av investe-

ringar inom järnvägsområdet....................... 3

1992/93:29 av Göthe Knutson (m) om skytteutbildning för in-

tagna i kriminalvårdsanstalt........................ 3

1992/93:30 av Robert Jousma (nyd) om försvarsbeslutet.... 4

1992/93:31 av Göthe Knutson (m) om behandlingen av vissa
kosovoalbaners asylansökan....................... 4

1992/93:32 av Ingegerd Sahlström (s) om nämndemäns kunska-
per om våldsbrott mot kvinnor..................... 4

1992/93:33 av Berith Eriksson (v) om de etniska konflikterna i
Turkiet....................................... 5

1992/93:34 av Berith Eriksson (v) om förklaring till inrättandet
av ett krigsråd i Turkiet........................... 5

1992/93:35 av Eva Zetterberg (v) om reformer på handikapp-
området....................................... 5

1992/93:36 av Berith Eriksson (v) om åtgärder mot kränk-

ningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet......... 6

1992/93:37 av Berith Eriksson (v) om FN-embargot för Irak. 6

1992/93:38 av Bengt Hurtig (v) om personalnedskärningarna

vid SJ Gods.................................... 6

1992/93:39 av Ingela Mårtensson (fp) om åtgärder mot kränk-
ningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet......... 7

1992/93:40 av Lennart Brunander (c) om kontrollen av impor-

terat kött...................................... 7

1992/93:41 av Karin Starrin (c) om straffutmätningen vid sexu-
albrott mot barn................................ 7

1992/93:42 av Lennart Daléus (c) om ökat skydd för våldsho-

tade kvinnor................................... 8

1992/93:43 av Lennart Daléus (c) om avveckling av kärnkraften 8 77

Prot. 1992/93:5 1992/93:44 av Ingvar Johnsson (s) om nedläggning av stationer

13 oktober 1992 i Älvsborgs län.................................. 8

1992/93:45 av Lars Sundin (fp) om Skolverkets föreskrifter om
uppgiftsinsamling................................ 9

4 § Svar på frågorna 1992/93:33, 34 och 39 om åtgärder mot kränk-

ningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet m.m........ 9

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Berith Eriksson (v)

Ingela Mårtensson (fp)

5 § Svar på fråga 1992/93:37 om FN-embargot för Irak.......... 14

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Berith Eriksson (v)

6 § Svar på fråga 1992/93:19 om miljöavgiften för vissa lastbilar.. . 16

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Wiggo Komstedt (m)

7 § Svar på fråga 1992/93:21 om klasstorleken i grundskolan..... 18

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Eva Johansson (s)

Andre vice talmannen

8 § Svar på fråga 1992/93:27 om effektivare studier i skolan...... 21

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Ulf Melin (m)

Andre vice talmannen

9 § Svar på fråga 1992/93:5 om ubåtsjakten utanför Oxelösund ... 24

Försvarsminister Anders Björck (m)

Göthe Knutson (m)

10 § Svar på fråga 1992/93:30 om försvarsbeslutet ............. 28

Försvarsminister Anders Björck (m)

Robert Jousma (nyd)

11 § Svar på fråga 1992/93:7 om förslaget om minskade semesterda-

gar ............................................ 30

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Sten Andersson i Malmö (m)

12 § Svar på fråga 1992/93:28 om tidigareläggning av investeringar

inom järnvägsområdet ............................. 32

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Sigge Godin (fp)

13 § Svar på fråga 1992/93:6 om avgiften för tillstånd att hålla torg-

möte ........................................... 34

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Göthe Knutson (m)

14 § Svar på fråga 1992/93:25 om beloppsgränsen i atomansvarighets-

lagen .......................................... 37

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Dan Ericsson i Kolmården (kds)

15 § Svar på fråga 1992/93:9 om asylpolitiken................. 40

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

78 Sten Andersson i Malmö (m)

16 § Svar på fråga 1992/93:13 om flyktingmottagandet m.m...... 42

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Gullan Lindblad (m)

17 § Svar på fråga 1992/93:14 om flyktingpolitiken............. 44

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Gullan Lindblad (m)

Andre vice talmannen

18 § Svar på frågorna 1992/93:15 och 31 om behandlingen av vissa

kosovoalbaners asylansökan m.m..................... 47

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Wiggo Komstedt (m)

Göthe Knutson (m)

Ajournering .......................................... 51

Återupptagna förhandlingar .............................. 51

19 § Svar på fråga 1992/93:26 om skärgårdsbefolkningens rätt till

fiske ........................................... 51

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Kent Olsson (m)

20 § Svar på fråga 1992/93:40 om kontrollen av inporterat kött ... 53

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Lennart Brunander (c)

21 § Svar på fråga 1992/93:4 om mutbrott ................... 55

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Elver Jonsson (fp)

22 § Svarpå fråga 1992/93:10 om åtgärder för att underlätta enskildas

skuldsanering .................................... 57

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Agne Hansson (c)

23 § Svar på fråga 1992/93:11 om översyn av påföljderna för försking-

ring ........................................... 59

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Göthe Knutson (m)

Förste vice talmannen

24 § Svar på frågorna 1992/93:12, 16 och 41 om straffsatserna för

våldtäkt m.m..................................... 62

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Gullan Lindblad (m)

Hugo Bergdahl (fp)

Karin Starrin (c)

25 § Svar på fråga 1992/93:29 om skytteutbildning för intagna i krimi-

nalvårdsanstalt ................................... 65

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Göthe Knutson (m)

26 § Svar på fråga 1992/93:32 om nämndemäns kunskaper om vålds-

brott mot kvinnor................................. 67

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Ingegerd Sahlström (s)

Prot. 1992/93:5

13 oktober 1992

Prot. 1992/93:5 27 § Svar på fråga 1992/93:42 om ökat skydd för våldshotade kvinnor 69

13 oktober 1992 Justitieminister Gyn Hellsvik (m)

Karin Starrin (c)

28 § Avsägelser ....................................... 72

29 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott........... 72

30 § Ledighet ......................................... 73

31 § Justering av protokoll............................... 74

32 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 74

33 § Bordläggning ..................................... 74

34 § Anmälan om interpellationer

1992/93:6 av Sten Andersson i Malmö (m) om flyktingpolitiken 74
1992/93:7 av Elvy Söderström (s) om en ny bro över Ånger-

manälven...................................... 75

gotab 42120, Stockholm 1992

Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:5 Tisdagen den 13 oktober

Riksdagens protokoll

1992/93:5

Kl. 14.00-16.34

18.00-19.22

1 § Meddelande om ändrad partitillhörighet

2 § Meddelande om information från regeringen

3 § Anmälan om frågor

4 § Svar på frågorna 1992/93:33, 34 och 39 om åtgärder mot kränk-ningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet m.m.

5 § Svar på fråga 1992/93:37 om FN-embargot för Irak

6 § Svar på fråga 1992/93:19 om miljöavgiften for vissa lastbilar

7 § Svar på fråga 1992/93:21 om klasstorleken i grundskolan

8 § Svar på fråga 1992/93:27 om effektivare studier i skolan

9 § Svar på fråga 1992/93:5 om ubåtsjakten utanför Oxelösund

10 § Svar på fråga 1992/93:30 om försvarsbeslutet

11 § Svar på fråga 1992/93:7 om förslaget om minskade semester-dagar

12 § Svar på fråga 1992/93:28 om tidigareläggning av investeringarinom järnvägsområdet

13 § Svar på fråga 1992/93:6 om avgiften för tillstånd att hålla torg-möte

14 § Svar på fråga 1992/93:25 om beloppsgränsen i atomansvarig-hetslagen

15 § Svar på fråga 1992/93:9 om asylpolitiken

16 § Svar på fråga 1992/93:13 om flyktingmottagandet m.m.

17 § Svar på fråga 1992/93:14 om flyktingpolitiken

18 § Svar på frågorna 1992/93:15 och 31 om behandlingen av vissakosovoalbaners asylansökan m.m.

Ajournering

Återupptagna förhandlingar

19 § Svar på fråga 1992/93:26 om skärgårdsbefolkningens rätt tillfiske

20 § Svar på fråga 1992/93:40 om kontrollen av importerat kött

21 § Svar på fråga 1992/93:4 om mutbrott

22 § Svar på fråga 1992/93:10 om åtgärder för att underlätta enskil-das skuldsanering

23 § Svar på fråga 1992/93:11 om översyn av påföljderna för för-skingring

24 § Svar på frågorna 1992/93:12, 16 och 41 om straffsatserna förvåldtäkt m.m.

25 § Svar på fråga 1992/93:29 om skytteutbildning för intagna i kri-minalvårdsanstalt

26 § Svar på fråga 1992/93:32 om nämndemäns kunskaper om vålds-brott mot kvinnor

27 § Svar på fråga 1992/93:42 om ökat skydd för våldshotade kvinnor

28 § Avsägelser

29 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott

30 § Ledighet

31 § Justering av protokoll

32 § Hänvisning av ärenden till utskott

33 § Bordläggning

34 § Anmälan om interpellationer

Tisdagen den 13 oktober

4 § Svar på frågorna 1992/93:33, 34 och 39 om åtgärder mot kränk-
ningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet m.m.

11 § Svar på fråga 1992/93:7 om förslaget om minskade semester-
dagar

12 § Svar på fråga 1992/93:28 om tidigareläggning av investeringar
inom järnvägsområdet

13 § Svar på fråga 1992/93:6 om avgiften för tillstånd att hålla torg-
möte

14 § Svar på fråga 1992/93:25 om beloppsgränsen i atomansvarig-
hetslagen

18 § Svar på frågorna 1992/93:15 och 31 om behandlingen av vissa
kosovoalbaners asylansökan m.m.

19 § Svar på fråga 1992/93:26 om skärgårdsbefolkningens rätt till
fiske

22 § Svar på fråga 1992/93:10 om åtgärder för att underlätta enskil-
das skuldsanering

23 § Svar på fråga 1992/93:11 om översyn av påföljderna för för-
skingring

24 § Svar på frågorna 1992/93:12, 16 och 41 om straffsatserna för
våldtäkt m.m.

25 § Svar på fråga 1992/93:29 om skytteutbildning för intagna i kri-
minalvårdsanstalt

26 § Svar på fråga 1992/93:32 om nämndemäns kunskaper om vålds-
brott mot kvinnor