Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:39 Måndagen den 7 december
ProtokollRiksdagens protokoll 1992/93:39
Riksdagens protokoll
1992/93:39
Måndagen den 7 december
Kl. 12.00-13.24
Protokoll
1992/93:39
1 § Justering av protokollJusterades protokollen för den 30 november och den 1 december.
2 § Svar på interpellation 1992/93:35 om arbetsmarknaden i Troll-hättan och fyrstadsområdet
Anf. 1 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Ingvar Johnsson har frågat mig
om jag avser att föreslå åtgärder så att de som blir arbetslösa genom ned-
skärningarna i bilindustrin i fyrstadsområdet kan garanteras arbete eller ut-
bildning,
om jag avser att medverka till åtgärder som ger förutsättningar för svensk
bilindustri att utvecklas
samt om jag avser att medverka till att strategiska satsningar på bl.a. hög-
skolan i Trollhättan/Uddevalla, SIRU och Norge/Vänerlänken ges hög prio-
ritet.
Bakgrunden till frågan är främst Saab Automobile AB:s beslut att kraftigt
minska antalet anställda under de närmaste åren vid sin fabrik i Trollhättan.
Låt mig först säga att jag ser med stort allvar på de problem som neddrag-
ningarna inom bilindustrin orsakar i fyrstadsregionen.
Som Ingvar Johnsson anger i sin interpellation är svensk bilindustri bero-
ende av att Sveriges ekonomi förbättras med tillväxt och ökad köpkraft.
Regeringen har ett övergripande ansvar främst för att skapa goda all-
männa förutsättningar för företagande. Regeringen har därför bl.a. på se-
nare tid sänkt företagens inkomstskatter. Riksdagen kommer inom kort att
besluta om sänkta arbetsgivaravgifter. Avsikten med dessa åtgärder är att
stärka företagen och att få både svenska och utländska företag att öka sina
investeringar i Sverige.
För en ökad sysselsättning är också utvecklingen i de små företagen och
av nyföretagandet viktig. Det gäller att skapa optimism och framtidstro för
att få befintliga företag att utvecklas och nya att starta. För befintliga före-
tags finansieringsmöjligheter vill jag peka på de regionala utvecklingsfon-
dernas roll. För finansiering av småföretag med utvecklingspotential har
riksdagen nyligen beslutat att inrätta nya riskkapitalbolag med medel ur de
Svar på inter-
pellationer
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 39
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
förutvarande löntagarfonderna. Vad gäller nyföretagandet har regeringen
lämnat förslag till riksdagen om särskilda nyföretagarlån.
Åtgärderna bör kunna medverka till att svensk bilindustri och dess under-
leverantörer utvecklas positivt i framtiden. Den svenska kronans minskade
värde är också en positiv faktor för svensk bilindustri och dess svenska un-
derleverantörer.
Som arbetsmarknadsminister önskar jag att de människor som nu mister
sina arbeten får bästa möjliga stöd av arbetsgivaren och att Saab och Volvo
söker efter alternativ för sina friställda. Samhället måste därefter på olika
sätt ta sitt ansvar.
De arbetsmarknadspolitiska medlen fördelar AMS till länen efter proble-
mens svårighetsgrad. De friställningar som sker i fyrstadsområdet kommer
därför självklart att påverka medelsfördelningen.
Vad beträffar strategiska satsningar vid högskolan i Trollhättan/Uddevalla
vill jag säga att det är min allmänna uppfattning, som ansvarig för regional-
politiska frågor i regeringen, att en breddning av de mindre högskolorna är
betydelsefull. En breddning ökar dels antalet högskolestuderande i regio-
nerna, dels bidrar den till en positiv utveckling i en region. Regeringen lade
också nyligen förslag till riksdagen om fördelning av nya högskoleplatser för
grundutbildning. Enligt detta förslag tilldelas högskolan i Trollhättan/Udde-
valla 120 nya platser.
SIRU är ett regionalt baserat utvecklingsprojekt som främst strävar efter
att ta till vara intressanta utvecklingsprojekt inom de stora industriföretagen
i regionen. Enligt vad jag erfarit stöds verksamheten både finansiellt och
personellt av bl.a. Närings- och teknikutvecklingsverket. Min mening är att
det är utomordentligt viktigt att nya produkter kommer fram som en del i
det arbete som skall leda till en ny industriell uppgång i landet.
När det gäller frågan om utbyggnad av järnvägen till Norge vill jag hänvisa
till den långsiktiga investeringsplanering som pågår inom Banverket. Rege-
ringen avser att återkomma till riksdagen under våren med förslag med an-
ledning av denna.
Avslutningsvis vill jag framhålla att jag följer utvecklingen i området
noga. Jag har redan haft ett flertal kontakter med representanter för såväl
företag som myndigheter och kommuner.
Min och regeringens målsättning är att alla regioner i vårt land så snart
som möjligt skall återkomma till en fullgod arbetsmarknad med god tillväxt.
Anf. 2 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret, som är väl-
villigt, vilket är bra. Men tyvärr saknade svaret konkreta löften till alla de
drabbade. Börje Hörnlund kom tomhänt även hit till riksdagen. Det tycker
jag var synd, därför att klarare besked kunde ha gjort julen mindre dyster
för tusentals familjer.
Vi skall inte glömma att varje siffra i varselstatistiken står för en människa,
fylld av oro för sin framtid. Varje dag sedan jag ställde mina frågor har nya
varsel kommit i fyrstadskommunerna i Dalsland och norra Bohuslän. Under
hela året har bara i Trollhättans kommun lämnats hela 3 000 varsel. Därför
randas snart sanningens minut för arbetsmarknadsministern. Blir det någon
garanti för jobb eller utbildning? Hur blir det med åtgärder för bilindustrin?
Blir det rejäla satsningar på byggande och kompetenshöjning?
Det är viktigt att samverka, vilket också sker, i regionen i arbetet för att
skapa jobb och stärka den framtida utvecklingen. Men det går inte om staten
inte ställer upp genom en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik.
Situationen i regionen är nu så allvarlig att bara mycket kraftiga insatser
kan förhindra en ofattbart hög arbetslöshet. Vi har också tillgången att ha
en fin industritradition att bygga på.
När nu åtgärder mot arbetslöshet skall utformas tycker jag att följande bör
beaktas:
För det första gäller det att se till kvinnornas situation. Kvinnor varslas
inom landsting och kommuner, men de utgör också en stor andel av dem
som får gå från bilindustrin. Glöm inte det när beredskapsarbeten och kurser
planeras.
För det andra gäller det att inte bara satsa på nya företag. Tusentals jobb
kan räddas inom befintliga företag om de får stöd och krediter. Tusentals
jobb kan räddas i kommuner och landsting om deras ekonomi förbättras.
För det tredje vill jag nämna situationen för bilindustrins underleverantö-
rer. Särskilt Dalsland är mycket starkt beroende av dessa företag. Rege-
ringen tog ett steg i helt fel riktning genom att lägga ned den Verkstadstek-
niska delegationen.
För det fjärde vill jag betona hur viktigt det är att satsa på de projekt som
har tagits fram inom ramen för SIRU, strategigruppen för industriell och re-
gional utveckling. Det finns projekt som kan ge 500-600 jobb i regionen
inom en period på tre fyra år.
För det femte om högskolans strategiska betydelse: Vår högskola är den
minsta. Av 6 000 nya platser får vi mindre än vad som svarar mot regionens
storlek. Regeringen väljer att öka skillnaden mellan vår lilla högskola och
de större. Det är inte klokt.
För det sjätte är satsningar på reparationer och om- och tillbyggnader av
bostäder och lokaler, VA-nät o.d. arbetskraftsintensiva. Det ger därför
många jobb både i byggmaterielindustri och inom byggande.
För det sjunde har kommunikationerna i vår region brister. Det är ett hin-
der för regionens utveckling. De satsningar på vägar och j ärnvägar samt flyg-
trafiken som kommuner och länsstyrelser har föreslagit måste därför genom-
föras.
Jag tror att alla nu inser att det krävs utomordentligt stora satsningar i fyr-
stadsområdet. Därför ställs också ofta frågan om inte regionen borde få ingå
i stödområde. För min del skulle jag vilja säga två saker: Regionen måste få
bli stödområde, om åtgärderna inte annars blir tillräckligt effektiva. I fråga
om stödområde eller inte bör hela fyrstadsområdet inkl, norra Bohuslän och
den del av Dalsland som inte redan tillhör stödområde bedömas som en en-
het.
Beträffande förutsättningarna för svensk bilindustri att utvecklas kan
svenska bilarbetare tillverka bilar som har alla möjligheter att göra succé
också i framtiden. Jag vill också tillägga att det då krävs stöd. För att lyckas
med detta måste man i vårt land ha en aktiv näringspolitik. Det tycker tydli-
gen inte den s.k. näringsministern. Det vore intressant att höra vad Börje
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
Hörnlund anser om behovet av en aktiv näringspolitik. Om Börje Hörnlund
delar näringsministerns åsikter, hur kan han i så fall förklara varför Sverige
inte har någon näringspolitik när EG har det? Och dessutom ger man i EG
stöd till omstruktureringar inom strategiskt viktiga branscher. Kan Börje
Hörnlund förklara varför vi i Sverige inte skulle ha någon näringspolitik, när
man i Japan och även nu i USA gör kraftfulla investeringar för att stimulera
utveckling och tillväxt?
Anf. 3 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag vill först tacka arbetsmarknadsministern för svaret, som
andades en mycket positiv inställning, även om det inte innehöll så mycket
konkret.
Vi är många som länge har känt en gnagande oro över den ensidiga nä-
ringslivsstrukturen i fyrstadsområdet. Beroendet av bilindustrin och den ex-
tremt höga andelen underleverantörer gör att vi är extra sårbara. Lägg därtill
den låga utbildningsnivån - en av de lägsta i landet. Nu har det tyvärr visat
sig att vår oro var befogad. Neddragningarna vid Saab i Trollhättan och ned-
läggningen av Volvos fabrik i Uddevalla - förutom alla andra svårigheter
som industrin möter i lågkonjunktur - drabbar hela området hårt. Utan att
förringa de svårigheter som finns i andra områden i landet, vill jag påstå att
fyrstadsområdet är värst drabbat.
Vid den uppvaktning som Regionkommittén för fyrstad och länsstyrel-
serna för ett par veckor sedan gjorde hos arbetsmarknadsutskottet och hos
riksdagsledamöterna från fyrstadskretsen framgick, att om de då lagda vars-
len verkställs kommer 14 500 personer i fyrstad att stå utanför den ordinarie
arbetsmarknaden nästa år, vilket motsvarar 16 %. Sedan uppvaktningen har
ytterligare varsel lagts. Dessutom tillkommer Dalslandskommunerna med
ännu högre andel underleverantörer. I Färgelanda är andelen den högsta i
landet, 80 %.
Ändå andades denna uppvaktning inte pessimism, till skillnad från hur det
varit i tidigare lågkonjunkturer. Man var fylld av en stor vilja till samarbete
och till att ta vara på och utveckla de resurser som finns. Man är i full gång
med en rad utvecklingsprojekt som kan ge arbeten i framtiden, främst inom
det s.k. SIRU-projektet, som har nämnts här. Det är glädjande.
För att detta skall lyckas krävs emellertid hjälp. Infrastrukturen måste för-
bättras. Det finns en rad projekt som kan sättas i gång med kort varsel. Det
gäller vägar och järnvägen till Norge. Kompetensen och utbildningsnivån
måste höjas. Länsarbetsnämnden måste få resurser till en massiv utbild-
ningsinsats. Komvux och folkhögskolorna har här en given roll. Högskolan
måste också stärkas. Den utökning som nu kommer att beslutas är glädjande
men inte tillräcklig inför framtiden. Högskolan i Trollhättan/Uddevalla har
presenterat en plan för utvidgning till 2 000 platser. Det är också mycket an-
geläget att de små högskolorna får ökade möjligheter till forskning. Jag vet
att arbetsmarknadsministern har en mycket positiv inställning till de små
högskolorna. Jag hoppas därför på ett kraftfullt agerande i den här frågan.
Näringspolitiken måste ges en mer aktiv inriktning mot just framtidspro-
jekt. Nutek måste ges ökade möjligheter att stödja sådana projekt.
Kreditmöjligheterna för befintliga företag måste förbättras. Det är bra
med nya företag, men det är ännu viktigare att kunna bevara befintliga, livs-
kraftiga företag. Jag skall ta upp ett exempel på ett projekt för ombyggnad,
som jag tycker är angeläget. Det är ombyggnaden av Vänerskolan, döv-
skolan i Vänersborg. Jag hoppas att den ombyggnaden skall kunna komma
i gång så fort som möjligt.
Älvsborgs län och fyrstadsområdet har tidigare inte gjort så mycket väsen
av sig. Vi har inte krävt så mycket, och vi har ofta kommit i andra hand. Men
nu är läget akut. Vi vill ha en ökad andel av resurserna för arbetsmarknads-
politik, utbildning och infrastruktur för att vi skall kunna skapa förutsätt-
ningar för att ta oss ur krisen. Förutsättningarna finns, och om de ökas, finns
också möjligheterna. Jag hoppas och tror att arbetsmarknadsministern skall
göra allt för att tillgodose de förväntningar som finns inom det här området.
Anf. 4 RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! Som framgår av interpellationen är alltså sysselsättningssitua-
tionen i norra delen av Älvsborgs län mycket bekymmersam.
Uppsägningen av 2 500 bilarbetare i Uddevalla och Trollhättan får stora
konsekvenser för angränsande regioner. Framför allt är situationen allvar-
sam för Dalsland.
Dalsland har under många år minskat i folkmängd på grund av industri-
nedläggningar, främst inom pappers- och massaindustrin. På senare år har
dock denna utveckling avstannat till följd av den positiva industriutveck-
lingen under 80-talet, men den riskerar nu att ta ny fart.
Redan har 300 varslats bland underleverantörerna till bilindustrin. Fler
väntas i det depressionsliknande tillstånd som nu breder ut sig. 41 % av dals-
länningarna arbetar inom tillverkningsindustrin. Där har underleverantö-
rerna till bilindustrin en framskjuten placering.
En stor del av dalslänningarna pendlar dagligen till någon av bilfabrikerna
i Uddevalla eller Trollhättan. Detta gäller en mycket stor del av valkretsen.
Nästa år riskerar 16 % av arbetskraften att stå utanför den ordinarie arbets-
marknaden.
Den nedåtgående trenden måste vändas genom en medveten satsning. En
förstärkt samverkan är nödvändig för att möta situationen. Det är positivt
att kommunerna i fyrstadskretsen har antagit ett gemensamt program och
att de har formerat en gemensam gruppering tillsammans med länsstyrel-
serna. De kommer att avsätta särskilda resurser för det fortsatta utvecklings-
arbetet.
Det ställer också stora krav på medverkan från andra parter. Särskilda in-
satser måste göras från statsmakternas sida.
De berörda kommunerna och länsstyrelserna har tillsänt regeringen en
skrivelse med förslag till åtgärder.
En av de åtgärder som där föreslås är att snabbt få i gång sådana infra-
struktursatsningar som är nödvändiga för regionernas utveckling. Detta är
något som vi socialdemokrater från norra Älvsborg vid ett flertal tillfällen
har fört fram - senast nu i höst i en motion i samband med regeringens propo-
sition 50.
Varför kommer inget beslut från regeringen om järnvägen till Oslo? Ban-
verket har fattat sitt beslut för en lång tid sedan, men regeringen förhalar
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
1* Riksdagens protokoll 1992193. Nr 39
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
frågan. Vi vill också satsa på pendeltåg i Göta älvdal samt på en upprustning
av Herrljungabanan.
Vi vill också satsa på byggandet. Vi anser att byggandet är en viktig motor
i samhället. En byggnadsarbetare i arbete genererar arbete åt fem andra
inom andra delar av samhället.
Vi socialdemokrater har här i riksdagen drivit på för att få fart på bygg-
verksamheten. Vi har nu i finansutskottet fått majoritet för att begära att
regeringen lägger fram ett ROT-program. I bostadsutskottet har vi fått ma-
joritet för att inneliggande ärenden hos länsbostadsnämnderna skall få till-
stånd att bygga enligt 1992 års låneregler. Regeringen är passiv. Vi driver på,
men regeringen retirerar in i framtiden.
Händer det ingenting snart inom byggandet riskerar vi, nu när nybyggan-
det av bostäder i det närmaste upphör i och med att det nya bostadsfinansie-
ringssystemet träder i kraft, att förlora stora delar av vår byggindustri.
Arbetslösheten i byggbranschen är i dag 18 %, och om ett år riskerar den
att vara uppe i 35 %. Då slås stora delar av byggbranschen ut.
Det är billigt att bygga nu. Det blir aldrig billigare. Anbuden ligger i dag
20 % lägre än tidigare. Byggmaterielkostnaden har sjunkit med 24 %.
Vi vill också satsa på tidigareläggning av statliga och kommunala investe-
ringar. Vi har i vår motion, som jag tidigare hänvisade till, pekat på en
mängd projekt som ligger klara för igångsättning med kort varsel.
Sätt fart på dessa projekt, Börje Hörnlund! Det skulle ge många syssel-
sättningstillfällen. Dessutom skulle samhället få någonting för pengarna i
stället för att som i dag ösa ut dem i arbetslöshetsunderstöd.
Stora delar av vår valkrets är beroende av byggmaterielindustrin. Det var
representanter för dessa industrier som arbetsmarknadsministern mötte i
Uddevalla i fredags. De slåss för sina jobb. Enligt referat i massmedia kom
arbetsmarknadsministern tomhänt. Inget besked, inget hopp.
Detta tyckte Göteborgs-Posten i en ledare i lördags var anmärkningsvärt.
Det är väldigt jobbigt nu, lär arbetsmarknadsministern ha sagt, enligt samma
ledare. Alla kommuner är på honom. Men, fortsätter ledaren, det är en svag
förklaring. Arbetsmarknadsministerns arbete går just ut på att fatta beslut
och prioritera. Jag delar åsikterna i denna ledare.
Byggnadsarbetareförbundets utredningsavdelning har i dagarna presente-
rat en utredning som kallas ”Sverige lever under sina tillgångar”. Jag vet inte
om Arbetsmarknadsdepartementet har denna utredning, men den rekom-
menderas till läsning.
Man har vid en försiktig beräkning kommit fram till att byggarbetslöshe-
ten - inkl, arbetslösheten för anställda inom den del av industrisektorn som
är beroende av byggsektorn - kommer att kosta stat och kommun 27,7 mil-
jarder kronor nästa år. Till detta skall man lägga utebliven moms på 8,4 mil-
jarder kronor. Det blir tillsammans 36 miljarder kronor.
Detta bevisar att satsning på infrastruktur och byggande inte kostar de
stora summor som regeringen påstår. Jag vill be arbetsmarknadsministern
att titta på detta och utröna vad satsningar inom dessa områden kommer att
kosta samhället. Jag tror att resultatet kommer att förbluffa många, inkl, ar-
betsmarknadsministern.
Tänker regeringen tillsätta en delegation som skall få fart på de infrastruk-
turinvesteringar som vårt parti har föreslagit?
Anf. 5 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Det finns sex borgerliga riksdagsledamöter från Bohuslän.
Ingen är här i dag, när vi borde ha diskuterat den viktigaste fråga som någon
av dessa riksdagsledamöter varit med om under sin tid i riksdagen. Antag-
ligen har de givit upp hoppet om sin egen regering, eftersom de inte deltar i
denna diskussion.
Man kan, som någon talare före mig gjorde, tala om att Börje Hörnlund
ger ett positivt svar. Man kan fundera över hur många gånger man skall höra
positiva svar utan något slags innehåll. Jag hade hoppats att man någon gång,
då man ställer en fråga eller interpellerar här i riksdagen, kunde få något till
livs om vad regeringen tycker och tänker och vad den avser att göra. Jag har
i varje fall inte upplevt något större engagemang i de svar som givits.
Det här svaret kunde ha varit avstencilerat från det svar jag fick av Börje
Hörnlund den 12 november. Det var också positivt och allmänt välmenande.
Men de människor som stoppade Börje Hörnlunds bil hemma i Uddevalla i
fredags vill ha besked. Man har bestämt att lägga ned Elit-Fönster-fabriken
som en följd av att regeringen inte har någon bostadspolitik, inget ROT-pro-
gram osv.
När vi den 12 november debatterade situationen i Uddevalla sade Börje
Hörnlund att han skulle ha kontakter med Sören Gyll. Det hade han antag-
ligen, eftersom han besökte Uddevallafabriken och Göteborg i fredags den
4 december. Man hade förväntat sig att Börje Hörnlund i riksdagen här i
dag något skulle kunna redovisa vilka tankegångar som finns. Kan man ge
Volvoarbetarna och de människor som nu är varslade på Elit-Fönster i Ud-
devalla något hopp om att sysselsättningen kan räddas i framtiden? Nu
räcker det inte med allmänt positiva besked.
Situationen i vår region, som bl.a. Ingvar Johnsson har berört, är ytterligt
dramatisk. Bara i Uddevalla kommun fanns i mitten av 80-talet ungefär 5 500
industrijobb. Nästa år-om det som bl.a. Volvo och Elit-Fönster beslutat sig
för får ske - kommer vi att ha mindre än 1 000 industrijobb. Det betyder att
mindre än 10 % av industrijobben finns i denna kommun, som har tappat
det mesta av sin industri under ett antal år.
Man hade kunnat tro att det skulle finnas ett samlat grepp i regeringen,
precis som det fanns då vi hade en socialdemokratisk regering. Då åkte ar-
betsmarknadsministern, trafikministern, industriministern osv. ner och pre-
senterade ett samlat program, där man angav vad man ville åstadkomma i
regionen för att klara framtiden.
När arbetsmarknadsministern uttalar sig i media säger han att det inte är
hans bord utan kommunikationsministerns. När kommunikationsministern
uttalar sig säger han att det är någon annans bord.
Då kan man ibland fundera över om inte arbetsmarknadsministern eller
någon annan som representerar regeringen på något sätt någon gång kan tala
om vad man har för konkret uppfattning om vad man vill göra i fyrstadsre-
gionen. Nästa år kommer vi nämligen att få uppleva, i varje fall i min kom-
mun Uddevalla, en arbetslöshet på 20 %. Människor får då gå från hus och
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
hem, därför att de över huvud taget inte klarar av att betala hyreskostnader
och annat.
De kommunala taxorna i vår kommun ligger på tredje plats bland de kom-
muner som har de högsta taxorna, och kommunalskatten är bland de högsta
i landet. Enligt undersökningar som Kommunaltjänstemannaförbundet har
gjort kommer dessa biljobb att innebära en skattehöjning motsvarande 1:50
kr.
Man kan då naturligtvis uttala sin välvillighet om att man känner för dessa
människor, ungefär på samma sätt som Per Ahlmark gjorde då han för ett
antal år sedan önskade arbetarna nere i Blekinge lycka till. Det blev ju be-
vingade ord.
Jag efterlyser i denna diskussion en redovisning av vad regeringen tänker
göra. Nu är det ju en månad sedan vi senast hade en interpellationsdebatt
om detta. Det är ingen större skillnad på det svar som lämnas i dag och det
som då lämnades.
Jag hoppas att Börje Hörnlund i sina kommande inlägg i dag kan redovisa
vilka planer som regeringen har, t.ex. vilka krav regeringen har på Volvo,
som ju har fått stora samhällsstöd för att göra etableringar i Uddevalla, och
vilka synpunkter regeringen har och vilka möjligheter som den ser. Jag hop-
pas att Börje Hörnlund kan göra det utan att hänvisa till någon annans bord.
Det behövs alltså ett samlat grepp.
När man har lyssnat på det som Carl Bildt har sagt om den mest kompe-
tenta regeringen som någonsin har funnits, tycker jag att Bötje Hörnlund
kan tala för den mest kompetenta regeringen och tala om vilka konkreta åt-
gärder som regeringen vill medverka till för att klara fyrstadsregionen och
de människor som i dag känner otrygghet och funderar över vilka jobb som
kommer att finnas i framtiden.
I dag såg jag i Platsjournalen att det fanns ett jobb som man kan tänka sig
att en industriarbetare kan söka. Det var ett fastighetsskötaijobb, och jag
vet att det är 300-400 sökande på ett enda jobb. Det är vår verklighet. Vad
gör ni åt den?
Anf. 6 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Den viktigaste uppgiften nu för att vårt land skall komma i
gång med en ordinarie arbetsmarknad är att vår ränta blir lägre. Det betyder
oerhört mycket både för företagens och för enskildas möjligheter att inve-
stera.
Sedan vill jag i all välmening litet kort påminna om att riksdagen ännu inte
har fattat beslut om den påfyllnad av arbetsmarknadspolitiska medel som
regeringen och Socialdemokraterna har varit eniga om. Innan man delar ut
pengar måste man se till att man har en summa pengar.
Ni är också medvetna om, att av de ca 28 miljarder kronor som Arbets-
marknadsverket fram till nu har fått besked om för innevarande budgetår,
behåller jag som arbetsmarknadsminister 50 miljoner kronor. I övrigt är det
Arbetsmarknadsverket och dess styrelses uppgift att fördela pengar till re-
gionerna efter de svårigheter som de har på arbetsmarknaden.
Frågan är om jag inte skulle sköta denna fördelning, för att ha en summa
med mig till varje ställe när jag är ute i landet. Det blir faktiskt på det sättet
om vi skulle välja den vägen. Men jag är inte säker på att det är riktigt den
kloka vägen att jag far omkring som någon typ av jultomte.
Arbetsmarknadsverket arbetar nu med ca 5 % av den svenska arbetskraf-
ten genom olika åtgärder. Och detta kommer att stiga framöver. Något lik-
nande har man där inte jobbat med tidigare. Naturligtvis finns det gränser.
Därför kommer jag fram till att jag, tillsammans med Arbetsmarknadsver-
ket, skall försöka göra så mycket som möjligt som går att göra på dess an-
svarsområde. Men att få tillbaka en fullgod ordinarie arbetsmarknad är ändå
A och O. Då vill jag återigen påminna om att om parterna verkligen kunde
sätta sig ned och tala om de spelregler som skall gälla för 1993 och 1994,
skulle det betyda mycket mer än 1 eller 10 miljarder kronor mer till Arbets-
marknadsverket. Det skulle betyda en framtidstro som skulle göra att en
mängd företag och enskilda skulle våga investera. Det går alltså inte att
åstadkomma hela denna vändning via mitt departement.
Jag håller med alla som har yttrat sig om befintliga företag. Om de börjar
anställa fler människor och om de får tag i pengar till ett hyggligt pris, bety-
der det en del.
Avtalen för 1993 och 1994 kommer också att betyda att bankerna och de
finansiella instituten får en bättre framtidstro när de skall bedöma möjlighe-
terna framöver när det gäller att förse det stora flertalet små och medelstora
företag med krediter.
Frågan om stödområden bereds för närvarande inom departementet, och
man tittar på olika kommuner runt om i vårt land eller lokala arbetsmarkna-
der.
Jag vill också säga att jag, när jag besökte Uddevalla och dess bilarbetare
i fredags, blev mycket imponerad över deras raskhet och sätt att arbeta. Det
känns oerhört tragiskt att dessa duktiga bilarbetare tydligtvis inte får chan-
sen att fortsätta med sina arbeten. Det är just denna typ av duktiga indu-
striarbetare som Sverige behöver. Därför vill jag återigen säga att alla goda
krafter måste hjälpas åt att vända utvecklingen, så att vi åter får en större
ordinarie arbetsmarknad.
Marianne Andersson, och även någon annan av talarna, tog upp underle-
verantörerna. Jag vill till dem säga att kronkursen i dag betyder att läget har
stärkts högst avsevärt gentemot framför allt Tyskland, som är ett stort säljar-
land kontra våra båda bilfabriker.
Genom att inte fara omkring som jultomte har jag möjlighet att i samtal
med AMS-ledningen och i samtal med andra verkligen arbeta för att alla re-
gioner behandlas rättvist. När nu fyrstadsregionen, och Dalsland, har ham-
nat i ett svårt läge, skall den behandlas rättvist.
Anf. 7 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Arbetsmarknadsministern glider hela tiden undan och försö-
ker lägga ansvaret på någon annan - på Arbetsmarknadsverket, facket osv.
Sedan tycker inte jag heller att Börje Hörnlund skall vara jultomte. Det
är inte julklappar som människorna i det här området vill ha. De vill ha vad
de har rätt till: en garanti att antingen ha arbete eller också få utbildning.
Vi får inte glömma att bilindustrin och dess underleverantörer är en av
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
10
landets absolut viktigaste näringar. Hela Västsverige är väldigt beroende av
bilindustrin.
I vår partimotion pekar vi väldigt tydligt ut tre områden där vi vill ha sats-
ningar, investeringar i infrastrukturen och ROT-program och där vi vill ha
ett byggande och en kompetensutveckling, bl.a. genom att ytterligare en års-
grupp sätts i utbildning. Jag tycker att vår partimotion är helt i linje med vad
länsstyrelserna och kommunerna har sagt. Vad som nu återstår är bara att
också regeringen inser vad som behöver göras.
Jag tycker nog att det är litet synd om arbetsmarknadsministern. Han är
så välvillig, men han får inte alltid med sig Carl Bildt och Bengt Westerberg.
I Trollhättans Tidning har jag läst en ganska träffsäker ledarartikel under
rubriken Politiskt vådaskott. Det står så här: Den alltid välvillige och förstå-
ende arbetsmarknadsministern har av allt att döma inte tillåtelse av Carl
Bildt och Anne Wibble att lova en enda krona till för arbetsmarknadspoli-
tiska insatser.
Detta har sagts på en borgerlig ledarsida och är alltså inte mina ord.
Sedan tycker jag att Börje Hörnlund borde ta upp en diskussion inom re-
geringen om hur man ser på arbetslösheten och på insatser för att komma till
rätta med denna. Jag lyssnade på debatten i TV 4 i går kväll. En ung manlig
moderatpolitiker tyckte att arbetslösheten var bra. Om jag minns rätt sade
han att de arbetslösa fungerar som en bra smörjare i systemet. Det yttrandet
tycker jag visar på ett människoförakt. Tyvärr var det ingen som kraftfullt
sade emot.
Moderaterna säger att de inte vill ha någon industripolitik. Därmed tycker
jag att man har satt sig på läktaren när det gäller detta stora problem. Det
är bara att se vilka som finns här i lokalen. Det är en centerpartist och tre
socialdemokrater från regionen som i dag deltar i debatten. Också modera-
ter borde vara här. Men om de vill sitta på läktaren kan de få göra det, bara
Börje Hörnlunds parti inte fortsätter att stödja dem.
Anf. 8 RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! Jag håller med arbetsmarknadsministern när det gäller det
höga ränteläget. Dagens höga ränta är förlamande. Det gäller på många om-
råden. Det vore därför väldigt bra om vi kunde få ner räntan.
Jag vill påminna om att det av riksdagen beslutade nya bostadsfinansie-
ringssystemet förutsatte ett läge med en ränta på i storleksordningen 8 %.
Det är mot den bakgrunden som jag kan säga att det kommer att bli tvär-
stopp i nybyggnationen efter den 1 januari.
Börje Hörnlund talade om duktiga arbetare som han hade träffat i Udde-
valla. Ja, dessa kan få arbete, om vi får fart på byggandet. Det finns stora
behov i många områden.
Det vore bra om det gick att få fart på redan beslutade projekt. Det vore
alltså bra om de äntligen kom i gång. Det finns många projekt som behöver
komma i gång nu - inte om några år, för då bidrar de till en överhettning i
byggbranschen. En sådan kommer att bli resultatet av denna regerings poli-
tik. Om utslagning av arbetskraft och företag får fortsätta i samma takt som
nu, kommer den här branschen i framtiden att vara för liten med bostadsbrist
och överhettning som följd.
Det är också viktigt, som jag sade förut, att fatta beslut om Norge-Väner-
länken. Banverket har fattat sitt beslut för länge sedan.
En hel del mera borde satsas på vägbyggen. I den motion som jag tidigare
hänvisat till pekar vi på många projekt. Bland dessa finns det en hel del stora
projekt. Det gäller t.ex. riksväg 45. En mängd åtgärder behöver nämligen
vidtas i Ale, Lilla Edets och Trollhättans kommuner. Det behövs även en
förbifart och en planfri korsning i Mellerud. Vidare är vägnätet i Dalsland
mycket dåligt och således i stort behov av upprustning. Terminaler för lokal-
trafiken behöver byggas i både Vänersborgs och Ale kommuner. Det noteras
också stora upprustningsbehov i kommunerna. I vår motion pekar vi på en
mängd sådana projekt.
Det behövs således ett statligt initiativ i form av stimulanser beträffande
kommunal ROT-verksamhet, skolor, undervisningslokaler som behöver rus-
tas upp, kommunala VA-ledningar m.m.
Anf. 9 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag vet att arbetsmarknadsministern har ett mycket stort en-
gagemang i dessa frågor. Det är anledningen till att mycket stora satsningar
hittills har gjorts på arbetsmarknadspolitiken.
Räntan är naturligtvis den allra viktigaste faktorn när det gäller att få fart
på näringslivet och att skapa långsiktiga jobb. Helt klart är det så. Det är
därför viktigt att låga löneavtal snabbt kan träffas.
Under senare tid har lönesänkningar diskuterats väldigt mycket, bl.a. i TV
i går kväll. Jag tror kanske inte att lönesänkningar är den rätta vägen inför
framtiden. Men jag tror att om de som har de högsta lönerna signalerar att
de är beredda att gå med på något sänkta löner, skulle det vara en mycket
viktig signal till de människor som i dag har låga inkomster och som känner
sig väldigt trängda i nuvarande situation. För att människorna skall kunna
acceptera låga löneavtal är det här en mycket viktig signal. Jag hoppas att en
sådan kommer. Det är alltså mera fråga om en vädjan till de människor som
har de högsta lönerna.
Som framgår av diskussionen här är det oerhört viktigt med olika sats-
ningar. Fyrstadsområdet behöver mera. Man behöver få positiva signaler om
t.ex. en större andel av investeringarna i infrastrukturen nästa år, om de sats-
ningar inom byggverksamheten som vi här talat om, om - framför allt - en
kompetenshöjning samt om en satsning på utvecklingsprojekt.
Jag hoppas verkligen på positiva signaler i den kommande budgetproposi-
tionen.
Anf. 10 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ha ett råd av Börje Hörnlund. Vem i rege-
ringen skall man fråga om man vill ha ett samlat grepp om vad som är önsk-
värt att åstadkomma i fyrstadsregionen?
Börje Hörnlund säger ”mitt departement”. Det är naturligtvis så, att han
har ansvaret för arbetsmarknadsdepartementet. Men jag minns hur det var
när vi jobbade fram Uddevallapaketet. Det handlade då om att det skulle
samordnas i regeringen med industriminister Thage G Peterson, med arbets-
marknadsminister Anna-Greta Leijon, med det statsråd som hade ansvaret
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svarpå inter-
pellationer
11
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
12
för de statliga företagen, Roine Carlsson, med kommunikationsministern
osv. Det fanns alltså ett samordnat ansvar.
Har man i regeringen och regeringskretsen över huvud taget diskuterat
problematiken i fyrstadsområdet? Och har man några planer på vad som
skall åstadkommas?
När Uddevallapaketet presenterades handlade det om vägar, om byg-
gande och om lokaliseringsstöd i olika former. Det var en gemensam sats-
ning. Det är just en sådan som vi i dag efterlyser. Vilka är egentligen rege-
ringens planer?
Även om beslut inte har fattats här i riksdagen om olika medel t.ex.,
kunde väl ändå något ord yttras om vad regeringen tycker och tänker i det
här sammanhanget, om vad man avser att göra eller om färdriktningen.
Eftersom vi vid förra tillfället diskuterade samtalen med Volvoledningen,
har jag frågat om dessa samtal lett någon vart. Har Börje Hörnlund något
att redovisa från de här samtalen? Det är många som går och väntar på be-
sked. För Volvoarbetarna i Uddevalla räcker det inte att man talar om hur
duktiga de är - för de är ju duktiga. Vad de funderar över är vad som kom-
mer att hända i framtiden. Hur var de här samtalen? Vilka diskussioner har
regeringen fört med Volvoledningen om framtiden t.ex. när det gäller sats-
ningar på utveckling?
Som Ingvar Johnsson sade: Vi behöver inte någon jultomte, Börje Hörn-
lund!
Vid förra tillfället då vi hade problem i regionen sade vi: Giv oss åtmin-
stone släden, så kan vi köra själva! Ge oss redskapen, så kan vi i regionen
tillsammans utveckla en region som, utgår jag från, har framtiden för sig!
På något sätt måste ju också de här i landet som finns på högsta beslutande
nivå vara med och ta sin del av ansvaret. Ge oss redskapen, så skall vi alltså
köra släden själva och åstadkomma en region som har en positiv framtid. I
dag väntar alla på ett besked från regeringen. Man undrar: Vad gör rege-
ringen? Vad vill man? Har regeringen någon uppfattning över huvud taget?
Anf. 11 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag fortsätter med att svara på ett par frågor från den första
omgången.
Kommunikationsdepartementet utser en utredningsman som skall under-
söka vilka hinder som finns när det gäller starten av olika infrastruktur-
objekt.
Beträffande samtalet med Sören Gyll och hans ledningsgrupp: Man redo-
visade ett antal projekt som man undersöker tillsammans med utanför-
stående intressen. Naturligtvis ser man också efter hur det är i egna lådor.
Sedan är det att beklaga, med tanke på hur fantastiskt produktivitetsarbe-
tet har varit på Saab under senare år, men också hos Volvo på senare tid, att
inte den typen av process kunde komma i gång tidigare. Om så hade skett,
skulle företagen inte ha varit så utplågade som de är i dag på just persönbils-
sidan.
Så något om det här med samlade program. Ja, tidigare var det två kon-
kreta varvsnedläggelser i en hygglig konjunktur. I dag är läget tyvärr det att
det är jobbigt över hela landet. Det innebär att t.ex. inte den här regionen
är inne på ett mycket dåligt spår just nu. Dock tror jag att den aktuella regio-
nen, med det industriella kunnande och med den typ av företag som ändå
finns där, har en bättre förmåga när konjunkturen vänder än vad en hel del
andra regioner har. Men det är ingen tröst så här mitt i värsta lågkonjunktur.
Ni nämner den och den motionen. Vad jag noterar är att vi för dagen trots
allt har samma finansieringssumma.
Jag har tidigare i denna kammare sagt att jag är beredd att diskutera breda
insatser med olika parter. Men vi kommer aldrig ifrån att finansieringssidan
måste finnas med i en situation där budgetunderskottet är så bekymmersamt
som det är i dag.
Därmed har jag egentligen berört frågan om huruvida jag har tillåtelse av
Carl Bildt eller Anne Wibble. Ja, jag har den ram som jag har och som har
fastställts inte bara av dem utan också av drygt 90 % av riksdagen. Inom den
ramen har jag en viss tillåtelse. Nu befinner sig ju arbetet i slutskedet vad
gäller nästa års budget. Jag följer naturligtvis arbetsmarknaden och kan åter-
komma under innevarande budgetår. Det kommer jag också att göra i någon
eller några frågor.
Den höga räntan består av ett antal delar. Den tyska räntan ligger högt.
Rätt många bedömer att det finns möjligheter till att den nu börjar gå neråt.
Situationen beträffande de finansiella systemen gör att marginalerna har
ökat, och det är väldigt svårt att göra något åt saker och ting när det hela -
skulle jag vilja säga - inte går ihop. Ett par banker drar i dag verkligen stora
pengar från statskassan.
Budgetunderskottet påverkar det allmänna förtroendet. Det här försätter
regeringen i det läget att ett antal smärtsamma besparingar måste till för att
vi skall ha råd att hålla arbetslinjen så högt som möjligt. Det brukar vara
litet si och så, utom beträffande sista paketet, när det gäller att ställa upp på
besparingar. Det brukar vara lättare att räkna upp enormt många projekt
och liksom glömma finansieringsbiten.
Jag vill påpeka att vägen är smal. Det är därför som jag hela tiden pekar
på detta med samtliga aktörers plikt att tänka efter: Vad kan vi göra för att
det skall vända på den ordinarie arbetsmarknaden?
Anf. 12 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Börje Hörnlund glider undan i de mest centrala frågorna. Han
säger att vi har samma finansiering som regeringen. Men den centrala frågan
var om vi skall använda den till aktiva insatser eller till passiva insatser i form
av A-kassa.
Börje Hörnlund glider också undan de centrala frågorna om näringspoliti-
ken. Det är allvarligt när man i Japan, EG och USA satsar på tillväxt och
man samtidigt här i Sverige inte gör det, utan säger att vi inte skall ha någon
näringspolitik.
Näringsministern säger att detta skulle vara som att bota cancer med peni-
cillin. Men, för att fortsätta att tala bildspråk, det värsta med Westerberg är
att han inte vill ge någon sjukvård alls, utan låter patienten ligga och dö.
Jag vill återkomma till de vänliga ord som sägs här, men jag saknar hand-
lingarna. Alla väntar naturligtvis på vad som kommer att sägas i budgetpro-
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
13
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
14
positionen. Men det är klart att människor är oroliga när de får så många
uttryck för att regeringens ledamöter inte förstår människors villkor.
Nu säger Börje Hörnlund att han beklagar. Saab och Volvo är så bra bilar
och produceras på så bra sätt. Det vill jag hålla med om. Man gör så bra bilar
att de kanske t.o.m. skulle duga åt finansministern och andra.
Jag läste i tidningen att statsministern, när han var i Trollhättan, sade att
han skulle ta med sig önskemålen till utbildnings- och arbetsmarknadsmi-
nistrarna. Det är helt uppenbart att Per Unckel inte lyssnade särskilt mycket
på detta. Nu väntar vi på att arbetsmarknadsministern bättre skall lyckas
uppfylla de löften som uttalandet innebar.
Om högskolan vill jag säga att jag tror att det var klokt av Börje Hörnlund
att han inte tog upp den frågan. Börje Hörnlund måste vara lurad av de öv-
riga i regeringen. Vi socialdemokrater har gång på gång föreslagit fler platser
till de små högskolorna, bl.a. till vår högskola i Trollhättan/Uddevalla. De
två senaste gångerna har det gällt en totaleffekt på flera hundra platser. Men
fem gånger har den borgerliga regeringen, med Börje Hörnlund, gått emot
oss. Mellan skål och vägg säger ni ändå att ni är någon sorts segrare, för Per
Unckel har inte velat ha några platser alls. Det kanske i och för sig är sant,
men ni sitter ändå i regeringen.
Härefter skulle jag vilja fråga Marianne Andersson: Tänker Marianne
Andersson, som fyra gånger under förra året röstade emot fler platser till
högskolan, rösta på den socialdemokratiska motionen med förslag om fler
platser när den kommer upp den 18 december här i riksdagen? Det skulle i
så fall vara ett mycket viktigt förtydligande.
Jag registrerade att Börje Hörnlund i all sin ödmjukhet sade att han har
en viss tillåtelse att fungera som arbetsmarknadsminister, en viss tillåtelse av
Anne Wibble och Carl Bildt att lova någonting. Jag tror att det yttrandet
sade mer än Börje Hörnlund tänkte på.
Anf. 13 RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! Jag håller med om att det vore bra med ett snabbt löneavtal.
Börje Hörnlund pratade mycket om sparande. Jag vill påstå att det inte
går att bara spara sig ur den kris vi befinner oss i. Vi måste också våga satsa
inom områden som ger jobb. Vi måste kunna satsa på arbete inom olika om-
råden. Byggandet är ett sådant område som genom följdverkningar ger jobb
i många led.
Med tanke på det utsatta läge som regionen har på grund av bilindustrins
situation, måste vi i framtiden inrikta oss på att minska detta beroende. In-
dustristrukturen får i framtiden inte vara lika beroende av den branschen
som den är i dag. Det vore alltså bra om vi kunde bredda industristrukturen.
Därför behövs insatser som stärker regionens utvecklingsmöjligheter på lång
sikt.
Ett exempel är Teli i Vänersborg. De har en tid haft problem. 150 männi-
skor är varslade, och flera varsel väntas. Oron är stor beträffande företagets
fortsatta framtid. Ett mycket stort kunnande finns där i dag, både i företaget
och hos de anställda. Detta bör tas till vara i framtiden. Verksamheten har
också en mycket lång tradition i Vänersborg, och på den kunskapen och tra-
ditionen måste framtidens verksamhet byggas. Staten har som ägare ett stort
ansvar för att Teli ges förutsättningar att leva vidare och utvecklas. Detta är
också viktigt för att stödja alternativ till bilindustrin.
Anf. 14 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Vid förra tillfället som det statliga företaget Etri Fönster, som
det hette då, hade bekymmer minns jag att vi förde en diskussion med Indu-
stridepartementet. Det var i samband med varvsnedläggelsen i Uddevalla.
Då resonerade regeringen med företaget om olika möjligheter. Det var en
låg marknad då, men byggverksamheten ökade. Man kunde genom gemen-
samma diskussioner, med utgångspunkt i de problem som man då upplevde,
behålla fönsterfabriken i Uddevalla. Sedan klarade man sig bra några år.
Nu har, som Rune Evensson sade, regeringens bostadspolitik lett fram till
att det inte byggs någonting över huvd taget. I och med det kan man inte
tillverka några fönster.
Kopplar man ihop detta kunde man säga, att om regeringen hade fört en
aktiv politik, och det är naturligtvis inte för sent ännu på det här området,
hade man kunnat föra en diskussion, och då hade man kunnat säga till de
anställda att det fanns förutsättningar för att behålla Elit-Fönsterfabriken,
som den nu heter, i Uddevalla. Då hade man i alla fall klarat 164 människors
arbetstillfällen på en arbetsmarknad där det inte finns ett enda jobb, annat
än möjligtvis några psykologer som skall ta hand om dem som får problem
på arbetsmarknaden.
När Börje Hörnlund talade om att Sören Gyll och Volvoledningen disku-
terar olika projekt är det naturligtvis positivt. Det var ändå ett besked om
att man undersöker olika projekt. Jag tycker att regeringen i det läget bör
sätta sig ned och resonera om på vilket sätt man kan hjälpa till. På vilket sätt
kan vi följa upp detta och medverka till att klara sysselsättningen?
Naturligtvis bör man sätta litet press på dem. Volvo har fått stöd i olika
former, pengar har släppts loss från investeringsfonder. Jag tycker inte att
man skall ta ifrån dem det. Det har varit betydelsefullt. Men jag tycker sam-
tidigt att man kan säga till dem att de får behålla detta om de medverkar till
att klara jobben för de Volvoanställda i Uddevalla.
Det är litet av en sådan press jag efterlyser i en sådan här diskussion. Man
kan hävda att frågan diskuteras och att man vill ge människor litet framtids-
hopp. Det skall finnas utvecklingsmöjligheter i en sådan här besvärlig situa-
tion. Det är egentligen det man förväntar sig av dem som skall regera, att
de också regerar och tar till vara de tillfällen och möjligheter som finns till
stimulanser, att ställa krav och att föra en dialog med olika parter.
Vad jag upplever som så tragiskt med den borgerliga regeringen är att det
verkar precis som om den inte bryr sig om människorna. Jo, Börje Hörnlund
bryr sig om och tycker synd om dem som blir arbetslösa. Men regeringen i
övrigt då? Marknaden får sköta allting fritt. Alla andra skall sköta saker och
ting. Men man förväntar sig av en regering att den skall regera, annars bör
den avgå.
Anf. 15 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Arbetsmarknadsministern sade att den här regionen har
större förutsättningar än många andra att utveckla industrin i framtiden. Det
tror jag är alldeles riktigt.
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
Det är också viktigt att notera att de stora paketens tid är förbi. Det tror
jag att vi egentligen är ganska eniga om. Det politikerna kan göra är att
skapa förutsättningar för utveckling i en region.
Jag skulle också vilja slå ett slag för en mer aktiv näringspolitik. NUTEK
borde få ökade möjligheter att medverka med bl.a. kompetens och rådgiv-
ning till utvecklingsbara projekt. Det gäller även utvecklingsfonderna. Jag
vet att den i Älvsborgs län är framgångsrik. Fonderna måste ges möjligheter
att fatta beslut lokalt, att samarbeta med de nya riskkapitalbolagen och även
med Småföretagarfonden. Det är de som bäst känner till vad som är bäst för
regionen.
Ingvar Johnsson är medveten om vår kamp för högskolans tillkomst och
även för dess utveckling. I den process som har ägt rum har högskolan fak-
tiskt fått betydligt fler platser än vad utbildningsministern gick med på ur-
sprungligen. Det är på grund av centerns medverkan, det vill jag absolut på-
stå.
Nu har det beslutet kommit, och högskolan får signalerna. Signalerna den
18 december kommer faktiskt för sent. Det är viktigt att man får en chans
att besätta de platser som finns. Jag är inte helt nöjd, men det är nog så långt
som man kunde komma i det här läget.
Anf. 16 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Min dam och mina herrar! Jag kan garantera att Bildt,
Wibble, Westerberg m.fl. hyser samma oro för arbetslösheten som jag gör
och som ni gör. Det är faktiskt om de aktiva åtgärderna vi nu är sams efter
de gemensamma nattliga övningarna. Jag vill påminna om det.
Sedan vill jag också påminna om att under kort tid har två miljarder i stat-
liga byggen tidigarelagts. Alla dessa är inte ute på marknaden än. I jämfö-
relse med 80-talets normalår sker en tredubbling av väg- och järnvägsinve-
steringar detta år. Och vi har som sagt mer än rekord när det gäller tillfälliga
åtgärder, utbildningar, ungdomspraktikplatser m.m.
Vi skall inte märka ord, men jag förutsätter att ni som riksdagsmän tycker
att jag skall hålla mig inom given budget. Vill jag mer än given budget, försö-
ker jag ta mig tillbaka till riksdagen för att ni skall godkänna. Det måste ju
vara så.
Inom högskolan har det kommit till ca 18 000 platser efter regeringsskiftet.
Det kan jämföras med hela 80-talet, när det - på tio år alltså - skedde ett
tillskott på 11 000 platser. Men det här är nödvändigt. Skall vi, som jag sade
i mitt svar, ha upp antalet högskolestuderande, som ligger på ungefär hälften
av vad man har i många länder runt om oss, i åldrarna 20-24 år som är hög-
skoleåldern, måste vi bredda de små och medelstora högskolorna - det är
närheten till som ger en lättare rekrytering - och samtidigt hålla kvaliteten.
När det gäller kostnadsläget kan man lika gärna prata om att vi skall ha
låg inflation, så att pengarna räcker till mera, men vi behöver faktiskt nu,
efter att ha prissatt oss ur i slutet av 80-talet, ett antal år med lägre kostnads-
läge än ett antal andra länder, för att vi snabbt skall gå tillbaka till ordinarie
arbetsmarknad. Här har inte regeringen bollen. Det är därför jag betonar
16
det gång på gång. Men det är mycket mycket lönsamt att se till att det blir Prot. 1992/93:39
|
så. |
7 december 1992 |
|
Överläggningen var härmed avslutad. |
Svar på inter- |
stads kommun
Anf. 17 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Lisbeth Staaf-Igelström har frågat mig om dels vilka insatser
jag som arbetsmarknadsminister är beredd att vidta mot arbetslösheten i
Karlstadsregionen, dels vilka insatser jag är beredd att vidta för att Zakris-
dalsverkens anställdas högkvalitativa kompetens tas till vara.
Den enda vägen som långsiktigt kan säkra sysselsättningen i landet är att
det skapas goda förutsättningar för företagarverksamhet i hela landet.
Det tar emellertid tid innan regeringens omläggning av den ekonomiska
politiken får effekt. Riksdagen behandlar just nu den proposition som blev
resultatet av fempartiuppgörelserna. Där föreslås närmare 10 miljarder kro-
nor till sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Sammantaget kommer ordinarie budget och extra åtgärder, hittills före-
slagna i år, att uppgå till ca 40 miljarder kronor, exkl. handikappåtgärder.
Det kommer att innebära att totalt uppemot ca 340 000 personer per månad
kommer att kunna erbjudas utbildning, arbete eller praktik under våren
1993. Medlen fördelas till länen av AMS och kommer följaktligen även
Värmland och därmed Karlstadsregionen till del. Fördelningen som AMS
gjort har fram till i dag gett Värmlands län 1 017 500 000 kronor.
I 1992 års kompletteringsproposition föreslog regeringen att 2,2 miljarder
kronor skulle anslås för underhållsåtgärder på vägar och järnvägar och till
reinvesteringar i främst mindre objekt på länsvägar och på vissa järnvägar.
I syfte att skapa ökad sysselsättning och tillväxt föreslog regeringen i den
av mig tidigare nämnda propositionen att ytterligare 1,5 miljarder kronor
bör anvisas för investeringar i det statliga vägnätet.
Sistnämnda medel skall användas för underhållsåtgärder och investeringar
i objekt på länsvägar i de s.k. traditionella skogslänen, bl.a. Värmlands län.
Vägverket skall vid fördelning på regioner liksom till enskilda objekt ta stor
hänsyn till arbetslöshetssituationen regionalt och lokalt.
Regeringen har i nämnda proposition även föreslagit ett nytt åtgärdssy-
stem, kallat ”Arbetslivsutveckling”. Det innebär att arbetslösa som uppbär
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skall kunna erbjudas möjligheter
att delta i aktiviteter, vars syfte är att bibehålla och stärka den arbetslöses
anknytning till arbetslivet.
Det är den lokala arbetsförmedlingen som, i samråd med representanter
för näringsliv, offentlig sektor, organisationer och föreningsliv, bör be-
stämma vilken inriktning och organisation som verksamheten med arbets-
livsutvecklingen skall ha.
I Värmland görs kraftfulla satsningar vid arbetsförmedlingarna när det
17
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
18
gäller bl.a. fördjupade företagskontakter och samverkan med de fackliga or-
ganisationerna.
De anställda vid Zakrisdalsverken som varslats har blivit uppsökta av ar-
betsförmedlingen i Karlstad, tillsammans med en representant för LO, för
att planera för en lösning för den enskilde metallarbetaren redan innan vars-
let faller ut. Svårigheten i detta arbete är att det inte finns något rekryterings-
behov inom verkstadsindustrin. Neddragningarna slår hårt mot just metall-
arbetarna.
För att dessa yrkesarbetare skall kunna behålla sin yrkeskompetens eller
ännu hellre bredda eller fördjupa den har arbetsförmedlingen hela systemet
av åtgärder att tillgå och då framför allt arbetsmarknadsutbildning.
Förutsättningen för att Sverige i framtiden kommer att ha en konkurrens-
mässig tillverkningsindustri är att vår produktion uppfyller kravet på hög
teknologisk nivå. Det är därför nödvändigt i ett långsiktigt perspektiv med
en hög yrkeskompetens.
Anf. 18 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):
Fru talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min in-
terpellation. Anledningen till att jag har ställt interpellationen är att jag är
mycket bekymrad för den ökade arbetslösheten i Värmland och i Karlstads
kommun och vad jag skall svara mina vänner som jobbar på Zakrisdalsver-
ken nu när de blir arbetslösa.
I dag ligger Värmland på tionde plats i den svenska arbetslöshetsligan och
arbetslösheten kostar i vårt län mellan 8 och 9 miljoner kronor per dag. Om
vi skulle ställa upp alla i Värmland som är arbetslösa eller i arbetsmarknads-
politiska åtgärder med en meters avstånd, skulle de stå uppradade efter väg-
kanten mellan Karlstad och Forshaga, ungefär två mil.
Varje dag som jag slår upp tidningarna hemma i Värmland handlar det om
varsel och uppsägningar. Senast i dag är 50 jobb hotade i Töcksfors. Påsfabri-
ken där kommer att läggas ned. Jag har gjort urklipp ur Värmlandstidning-
arna de senaste två veckorna. Av dem framgår att ytterligare 1 000 jobb ho-
tas i Värmland.
1 Karlstads kommun har sedan början av 1992 ca 200 småföretag, med i
snitt två anställda, lagts ner. Sammantaget kommer i Karlstads kommun un-
der 1992 och enligt vad man vet om 1993 ungefär 3 000 arbetstillfällen att
försvinna. Det får effekter också på service, transporter och handel i kom-
munen.
I Värmland har vi dammsugit de olika kommunerna på jakt efter jobb,
och de jobben har vi redovisat i vår s-motion med anledning av proposition
1992/93:50.
Vi har hittat många objekt. Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om
han är beredd att ställa ytterligare medel till Värmlands förfogande för att
minska arbetslösheten. Är arbetsmarknadministern beredd att lägga fram en
plan för insatser som kan nedbringa arbetslösheten och minska de offentliga
utgifterna för ett passivt kontantstöd?
Karlstad har genom olika utlokaliseringar på 70-talet blivit något av total-
försvarets andra huvudstad i Sverige. Här har vi Karolinen, I 2 och Zakris-
dalsverken. Nu kommer I 2 att slås samman med A 9 i Kristinehamn, vilket
vi s-riksdagsledamöter från Värmland står bakom. På Karolinen minskar
verksamheten, och på Zakrisdalsverken kommer man att minimera antalet
anställda. Om man har tur kommer 120 anställda att få vara kvar, och har
man otur kommer hela verksamheten att försvinna.
Jag är inte nöjd med det svar jag fick från arbetsmarknadsministern om
hur man skall ta till vara kompetensen hos Zakrisdalsverkens anställda. Det
är många som är oroliga. Vad skall jag svara mina vänner som jobbar där
och som nu riskerar att bli arbetslösa?
Det finns ett delbetänkande om försvarets hälso- och sjukvård, där man
föreslår att den kvalificerade militärmedicinska produktionen avseende per-
sonal och material skall samlas till en enhet inom försvarmakten som be-
nämns Försvarets sjukvårdscentrum. Länsstyrelsen i Värmland, landstinget
i Värmland och Räddningsverket har framhållit att Karlstads funktion som
centrum i landet för civil beredskap och räddningstjänst bör stabiliseras ge-
nom en lokalisering av det föreslagna nybildade Försvarets sjukvårdscent-
rum just till Karlstad. Vi i Värmland anser att såväl organisatoriska skäl som
produktionsskäl talar för en lokalisering till vårt län. Även starka regional-
politiska argument motiverar en sådan lösning.
I betänkandet om administrativt stöd till försvarsmakten föreslås att den
verksamhet Försvarets civilförvaltning, FCF, för närvarande bedriver över-
förs till försvarsmakten och andra myndigheter eller avvecklas. Förslaget in-
nebär att FCF kommer att avvecklas, och därmed kommer Karlstad att för-
lora ytterligare arbetstillfällen. Jag vill framhålla att det är viktigt att en så
stor del som möjligt av den administrativa stödverksamheten för försvars-
makten förläggs till Karlstad.
Jag vill också peka på ett förslag som har kommit från oss socialdemokra-
ter i Värmland, vilket skulle innebära ytterligare jobb. Vi föreslår att man
skall inrätta ett internationellt centrum för utbildning, forskning och utveck-
ling rörande hanteringen av kriser och katastrofer av olika slag.
Jag vill med anledning av det anförda fråga arbetsmarknadsministern om
han är beredd att stötta dessa förslag för att till någon del kompensera Karl-
stadsregionen för de arbetstillfällen som har försvunnit och som kommer att
försvinna.
Anf. 19 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag kommer något att upprepa vad som sades i föregående
interpellationsdebatt. Just nu är ca 5 % av arbetskraften sysselsatt i olika ar-
betsmarknadsåtgärder. Så sent som för ett år sedan sade Arbetsmarknads-
verkets generaldirektör att det var lämpligt med ca 3 %. Jag vet att han i
slutet av förra veckan nämnde att det inte längre handlade om pengar utan
om svårigheten att hantera stora skaror utanför ordinarie arbetsmarknad.
Det är min uppfattning att prognosen för innevarande och kommande
budgetår är bekymmersam. Även om de dåliga tiderna vänder kommer det
att ta tid innan arbetsmarknaden vänder. Arbetsmarknadsverket kommer
att på olika sätt få hantera ännu fler arbetslösa.
När det gäller vad man gör och hur det görs, tror jag mycket mer på regio-
nalt och lokalt inflytande. Man kan göra ett bättre val hemmavid än centralt.
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
19
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
Det är Länsarbetsnämnden i Karlstad och de lokala arbetsförmedlingarna
som skall ha dessa uppgifter.
Det räknades här upp olika förslag. Jag får väldigt många förslag dels på
olika arbetmarknadspolitiska åtgärder, dels på olika regionalpolitiska åtgär-
der. Vi ser noga igenom alla förslag för att se om vi kan hämta någonting
från dem som går att genomföra och som för Sverige åt rätt håll.
Anf. 20 LISBETH STAAF-1GELSTRÖM (s):
Fru talman! Arbetsmarknadsministern sade att det viktiga när man arbe-
tar med arbetmarknadspolitiska åtgärder är regionalt och lokalt inflytande.
Jag håller med om att det självfallet är mycket viktigt. Men samtidigt måste
man få ett statligt stöd för att kunna genomföra dessa delar.
Vi har i Värmland fått minskade anslag. Det är en följd av den kraftiga
försämringen på arbetsmarknaden i andra delar av landet, främst i storstä-
derna. Det gör att vi i Värmland kommmer att få minskade anslag. Det inne-
bär att länets relativa andel av de medel regeringen tilldelat AMS har sjunkit
från 4,8 % till 4,1 %, dvs. 120 miljoner kronor för Värmlands del. För Karl-
stads del innebär det att man har 30 miljoner kronor mindre att disponera
för olika åtgärder.
Detta betyder att nya beslut om utbildning, beredskapsarbete, rekryte-
ringsstöd enbart kan fattas med yttersta restriktivitet. Länsarbetsnämnden i
Värmland tror att man kommer att få mycket kritik på grund av detta. Finns
det ytterligare pengar tar vi i Värmland tacksamt emot dem.
Jag vill också ta upp frågan om ungdomspraktiken. Vi har i Karlstad 450
ungdomar i ungdomspraktik. Antalet väntas stiga till ungefär 625 i februari
månad. Man har i princip garanterat medel för sistahandsalternativet, dvs.
just ungdomspraktik, men inte förförstahandsalternativet arbete, där rekry-
teringsstöd ofta är en förutsättning, eller utbildning med utbildningsbidrag.
Enligt Länsarbetsnämnden är man på grund av medelsbrist i länet nu mer
eller mindre tvingad att välja sistahandsalternativet. Anser arbetsmarknads-
ministern att det skall vara på detta sätt? Avser arbetsmarknadsministern att
ändra på detta förhållande i positiv riktning?
När det gäller de förslag som jag nämnde i mitt första inlägg hoppas jag
verkligen att arbetsmarknadsministern prövar dem mycket noga. Det är
mycket viktigt att vi får ytterligare arbetstillfällen i Karlstad, och där har vi
också stora möjligheter att på ett bra sätt hantera dessa frågor.
Anf. 21 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Drygt 90 % av riksdagen står bakom den ram som jag just nu
har att arbeta med, dvs. när riksdagen har fattat beslut om den s.k. krispro-
positionen.
Jag har tidigare stått i denna talarstol och diskuterat med ett antal kolleger
från Stockholm. Det är uppgången av arbetslöshet i Stockholm - den har ju
där förut legat på en mycket låg nivå, men nu går den upp kraftigt - som gör
att de sedvanliga arbetslöshetslänen relativt sett får mindre belopp. Dessa
Stockholmskolleger var inte heller nöjda med tilldelningen utan önskade yt-
terligare medel.
20
Jag kommer inom kort att ge AMS besked som rör bl.a. ungdomar och
som har att göra med medel utöver dessa 28 miljarder kronor.
Det är nu snart ett par månader sedan som jag klart och tydligt sade att
rekryteringsstöd till ungdomar, starta-eget-bidrag till ungdomar och ung-
domspraktik för ungdomar egentligen är lika dyra, eller lika billiga, åtgär-
der. Det står också i den proposition som riksdagen snart skall behandla. Det
här är utbytbara saker för de lokala arbetsförmedlingarna och Länsarbets-
nämnden. Här har de mycket stor frihet. Det sker över huvud taget en upp-
mjukning nu, så att man efter eget huvud kan handla på bästa möjliga sätt
för de arbetslösa ungdomarna.
Anf. 22 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):
Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för det svaret. Jag hop-
pas att detta löser sig på ett bra och positivt sätt och att man inte skall behöva
ta till det sista alternativet i första hand.
Vi vet allihop att arbetslösheten kostar enorma summor. Jag sade i mitt
första inlägg att den kostar 8-9 miljoner kronor för Värmlands del. Jag anser
att man borde kunna använda dessa pengar på ett mer produktivt sätt och
inte bara betala ut kontantstöd.
Vi vet ju också att arbetslösheten i västvärldens länder ökar snabbast i
Sverige. Därför måste det till många och bra åtgärder för att få i gång arbetet
igen. Det är ju arbete människor måste ha. Man kan inte acceptera att social-
bidragen spräcker alla budgetramar. Det sker i kommuner i Sverige i dag,
bl.a. i Värmland.
Anf. 23 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Egentligen är det fritt fram för dem som i dag får kontantstöd
att tillsammans med arbetsförmedlingen och lokala intressen försöka
komma bort från kontantstödet och över till den nya åtgärden arbetslivsut-
veckling. Jag hoppas att det blir en stor åtgärd. Jag tror inte att man kan
överskatta betydelsen av att göra något för pengarna i stället för att passivt
motta dem.
Det här är också viktigt från kommunernas utgångspunkter. Om vi klarar
ungdomarna från långtidsarbetslöshet och om vi klarar utförsäkringsproble-
men med vissa beredskapsarbeten, utbildningar och arbetslivsutvecklings-
modellen, skall vi helt kunna undvika belastning på den sociala budgeten
genom gott samarbete mellan den lokala arbetsförmedlingen och kommu-
nen.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Hänvisning av ärenden till utskottFöredrogs och hänvisades
Motionerna
1992/93:Sf20 och Sf21 till socialförsäkringsutskottet
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
Svar på inter-
pellationer
21
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
5 § Förnyad bordläggningFöredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1992/93: KUB och KU14
Skatteutskottets betänkande 1992/93:SkU9
Lagutskottets betänkanden 1992/93:LU14 och LU15
Utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU1
Försvarsutskottets betänkande 1992/93:FöU5
Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1992/93: SfU3 och SfU4
Kulturutskottets betänkande 1992/93:KrU7
Jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JoU8
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1992/93: AU2 och AU5
6§ Kammaren åtskildes kl. 13.24.
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
TOM T:SON TF1YBLAD
/Gunborg Apelgren
22
Innehållsförteckning
Måndagen den 7 december
Prot. 1992/93:39
7 december 1992
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Svar på interpellation 1992/93:35 om arbetsmarknaden i Trollhät-
tan och fyrstadsområdet ............................ 1
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ingvar Johnsson (s)
Marianne Andersson (c)
Rune Evensson (s)
Lennart Nilsson (s)
3 § Svar på interpellation 1992/93:40 om arbetsmarknadsläget i Karl-
stads kommun 17
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
4 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 21
5 § Förnyad bordläggning ............................... 22
23
gotab 42633, Stockholm 1993