Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:35 Tisdagen den 1 december
ProtokollRiksdagens protokoll 1992/93:35
Riksdagens protokoll
1992/93:35
Tisdagen den 1 december
KL 14.00-17.14
18.00-19.40
Protokoll
1992/93:35
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 25 november.
Remissdebatt
2 § Hänvisning av proposition 1992/93:151 till utskott och beslut om
förkortad motionstid
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1992/93:151 Beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall
till skatteutskottet
Regeringen hade föreslagit att riksdagen skulle besluta att motionstiden
för denna proposition förkortades till två dagar.
Kammaren beslöt förkorta motionstiden till att utgå onsdagen den 2 de-
cember.
3 § Remissdebatt
Föredrogs
proposition 1992/93:135 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet.
Anf. 1 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Jag begärde i går ordet på den dagordningspunkt som behand-
lade frågan om förkortad motionstid för regeringens proposition om åtgär-
der för att stärka det finansiella systemet. Regeringen har föreslagit att den
skall förkortas till fem dagar.
Om kammaren följer regeringens förslag går motionstiden ut redan i mor-
gon onsdag kl. 16.30, eftersom regeringen lade sitt förslag på riksdagens
bord i fredags.
Fru talman! Jag föreslår att riksdagen avslår det här förslaget och i stället
beslutar om att motionstiden skall vara tio dagar, dvs. att inlämning av mo-
tioner skall ske senast måndagen den 7 december.
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 35
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Remissdebatt
Mina skäl för det förslag som jag lägger fram är som följer:
Regeringens förslag innebär att regeringen ges extraordinära befogenhe-
ter för att garantera det finansiella systemets överlevnad. Regeringen ges
dessutom möjlighet att besluta om stödåtgärder som i värsta fall kan kosta
skattebetalarna uppåt 100 miljarder.
Som jag ser det måste riksdagen och dess ledamöter ges en rimlig tid att
ordentligt granska ett så omfattande och kostsamt förslag. Fem dagar, vilket
inkluderar en helg, är en alldeles för kort tid.
Regeringens förslag presenterades på en fredag. Många av ledamöterna
var då på hemorten, en bra bit från riksdagshuset. Under helgen och månda-
gen finns de flesta ledamöterna antingen på hemorten och/eller deltar i parti-
aktiviteter. I dag, tisdag, är huvuddelen av ledamöterna åter på plats i riks-
dagshuset.
I praktiken innebär därför förslaget om fem dagars motionstid att de flesta
ledamöterna av denna riksdag endast får två dagar på sig att läsa igenom
propositionen, kolla fakta, konsultera experter, formulera sina förslag och
skaffa eventuellt godkännande från sin partigrupp.
Fru talman! Jag inser att ett formellt beslut om stödåtgärder till det finan-
siella systemet, vilket jag i princip stödjer, brådskar och helst bör fattas innan
riksdagen bryter upp för julen. Det får dock inte medföra att riksdagen och
dess ledamöter i praktiken ställs åt sidan och inte kan fullgöra sin uppgift.
Jag vill påminna om den debatt om riksdagen, dess arbetsformer och dess
betydelse som fördes i samband med krispaketen. En del inom massmedia
betecknade då riksdagen som ”ett lydigt transportkompani”. Jag tycker att
vi på olika sätt skall försöka motverka att en sådan bild av Sveriges högsta
beslutande organ, riksdagen, kommer till.
Med en mindre förkortad motionstid, som jag har föreslagit, kan dock
riksdagen fatta beslut innan juluppehållet. Det blir något stressigare för ut-
skottet att göra sitt betänkande, men riksdagen kan med beaktande av alla
de formella regler som finns fatta sitt beslut senast den 18 december.
Fru talman! Jag yrkar med detta avslag på förslaget om fem dagars mo-
tionstid och yrkar i stället att motionstiden skall löpa under tio dagar, dvs.
utlöpa måndagen den 7 december.
Anf. 2 JAN BERGQVIST (s):
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget om förkortad motionstid till fem
dagar. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har på ett tidigt stadium dis-
kuterat de här frågorna. Vi har under propositionsarbetet haft full insyn i
arbetet, och vi har kunnat arbeta igenom alla de sakfrågor som har varit ak-
tuella att tas upp i propositionen. Ä riksdagsgruppens vägnar vill jag ge ut-
tryck åt uppfattningen att vi har fått möjlighet att arbeta igenom de här frå-
gorna på ett tillfredsställande sätt.
Man skulle naturligtvis ändå kunna säga att det är värdefullt om vi kan ha
längre motionstid. Det är alltid värdefullt att få tid på sig att vrida och vända
på förslag. Mot detta skall ställas att Sverige har en allvarlig finansiell kris.
Det är hög tid att någonting görs för att komma till rätta med de problemen.
Det leder mig till slutsatsen att vi bör kunna acceptera fem dagars motions-
tid.
Anf. 3 ROLF DAHLBERG (m):
Fru talman! Det är naturligtvis bra om kammarens ledamöter får tillgång
till full motionstid för de propositioner som läggs fram. Men i vissa fall måste
man förkorta motionstiden för att ha en möjlighet att behandla propositio-
nerna inom den tid som är nödvändig. Denna proposition är en sådan propo-
sition.
Jag vill bara i mitt inlägg peka på det orimliga i att följa Kent Carlssons
tidsschema för behandlingen i utskottet. Näringsutskottet är oerhört pressat
med ärenden för närvarande. Vi behandlar två mycket stora och omfattande
propositioner, dels propositionen om en ny konkurrenslag, dels propositio-
nen om kapital till unga och nya företag. Vi har sammanträden alla dagar
som det är möjligt fram till den 9 december.
Med den tidsplan som Kent Carlsson föreslår finns det, som jag ser det,
ingen möjlighet att utskottet kan göra en noggrann och riktig behandling av
den här propositionen. Därför måste jag i det här fallet yrka avslag på Kent
Carlssons förslag och ställa mig bakom det förslag som även Jan Bergqvist
har ställt sig bakom, en motionstid förkortad till fem dagar.
Anf. 4 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Jag finner det mycket märkligt att den socialdemokratiska
gruppledningen har gått med på fem dagars motionstid. Det är märkligt att
både Moderaternas företrädare och Socialdemokraternas gruppledare kan
acceptera att riksdagen på det här sättet ställs åt sidan.
Visst är det viktigt att utskottet får möjlighet att behandla detta noggrant.
Men det är väl lika viktigt att riksdagens ledamöter får möjlighet att granska
ett sådant här stort och omfattande förslag ordentligt.
Man kan fråga sig vad riksdagens ledamöter egentligen har för roll att
fylla. Är vi bara ett ”transportkompani” som lydigt skall slussa igenom åtgär-
der här i riksdagen? Det är oerhört allvarligt, tycker jag. Konsekvenserna av
att man i en så stor och viktig fråga kortar ned motionstiden till endast fem
dagar, och på det sättet i princip omöjliggör för de flesta ledamöter att ha
synpunkter, måste nästan bli att vi börjar diskutera om vi skall ha en riksdag
med enskilda ledamöter. Det kanske bara skall vara partier som uppträder
här, med skyltar där det står Socialdemokraterna 138, Folkpartiet 33. Det
måste vara innebörden av det resonemang som både Rolf Dahlberg och Jan
Bergqvist för.
Jag yrkar fortfarande bifall till mitt förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Regeringens förslag att motionstiden skulle förkortas till fem dagar och
sålunda gå ut onsdagen den 2 december bifölls med 168 röster mot 38 för det
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Remissdebatt
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
av Kent Carlsson under överläggningen framställda yrkandet om att mo-
tionstiden skulle bestämmas till tio dagar och sålunda gå ut måndagen den
7 december. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Propositionen hänvisades till näringsutskottet.
4 § Svar på fråga 1992/93:151 om tullens beivran av smuggling
Anf. 5 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Bruno Poromaa har frågat mig om jag är beredd att medverka
till att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder som kan öka Tullverkets möjlig-
heter att stoppa en smuggling till Sverige från f.d. Sovjetunionen av narko-
tika, vapen m.m., som hotar att öka kraftigt i framtiden. Poromaa har sär-
skilt betonat behovet av resurser vid den svensk-finska gränsen i Tornedalen.
Bland de uppgifter som Tullverket särskilt skall prioritera finns bekäm-
pande av införsel av narkotika till landet. Sedan lång tid tillbaka har både
regeringen och riksdagen i budgetarbetet prioriterat lämnande av erforder-
liga resurser till Tullverket för bekämpning av smuggling av främst narko-
tika. Denna verksamhet har också undantagits från de olika sparkrav som
under åren uppställts i budgetarbetet.
Inom Tullverket har utarbetats en kontrollstrategi för att göra kontrollen
av narkotikaflödet effektivare. Strategin innebär en ökad målinriktning och
rörlighet i kontrollarbetet med möjlighet till överraskning och kraftsamling i
tullinsatserna, med en breddad och fördjupad underrättelseverksamhet som
grund.
En viktig faktor för möjligheterna att effektivt bekämpa smuggling av
bl.a. narkotika är möjligheterna till samarbete med andra länders tullmyn-
digheter. Sverige har ingått avtal om tullsamarbete med ett antal länder. För-
handlingar har påbörjats med Ryssland om ett sådant tullsamarbetsavtal.
Det har även inletts diskussioner med Estland. Sådana avtal skulle kunna
visa sig mycket värdefulla för att förhindra förverkligandet av den hotbild
som Bruno Poromaa visar på.
Jag delar Bruno Poromaas uppfattning att riskerna för en ökad smuggling
från det f.d. Sovjetunionen till Sverige är en allvarlig fråga som måste följas
upp noga. Jag vet också att Tullverket gör samma bedömning, och jag är
övertygad om att verket även i fortsättningen kommer att göra sådana dispo-
sitioner av resurserna som kan visa sig vara nödvändiga för att möta de pro-
blem som Bruno Poromaa talar om.
Anf. 6 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Som framgår av min
fråga har utvecklingen i det f.d. Sovjetunionen efter kommunistregimens
sönderfall fått vissa negativa konsekvenser för oss i form av bl.a. en tillta-
gande smuggling av olika illegala varor såsom knark och vapen. 1 Tyskland
misstänker man att Sverige är ett transitland för bl.a. radioaktivt nedsmutsat
material.
I Finland är man ytterst oroad över den ryska maffian. Man väntar tyst
och spänt på vad som skall hända i Ryssland. Samma förhållande gäller för
Sverige.
En byråchef i den svenska tullkriminalen har framhållit i en facktidning
att man hitintills bara har gjort mindre tillslag. Men man väntar sig en stor
tillströmning av vapen och narkotika.
Jag tycker att det är positivt att det framgår av svaret att ett samarbete har
upptagits med Ryssland och att diskussioner har inletts med Estland. Det
var faktiskt en av de åtgärder som jag hade tänkt att efterlysa.
Det skulle vara intressant att få veta om budgetförslaget kommer att inne-
hålla några konkreta förslag till åtgärder i fråga om ökade resurser till Tullen
i svenska Tornedalen.
Anf. 7 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Vi får avvakta till den 11 januari innan vi kan diskutera bud-
getförslaget - precis så som det har varit under tidigare år när regeringar av
olika kulörer har lagt fram sina förslag. Regeringens och Tullverkets ambi-
tion är helt klar, och det har jag också redovisat i svaret. Kampen mot
smuggling, inte minst av narkotika, måste prioriteras och kommer att priori-
teras av Tullverket.
Anf. 8 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Jag tror säkert att Tullverket har ambitioner. Men stora be-
sparingar har gjorts inom Tullverkets område. För ett par år sedan minska-
des personalen för Tornedalens vidkommande med ca 30 %. För närvarande
tjänstgör ungefär 100 tulltjänstemän utefter en gräns som är 60-70 mil lång.
Vid en beräkning av hur många som kan fördelas utefter gränsen - och man
antar att de har kontinuerlig arbetstid - blir det ungefär en tulltjänsteman på
en sträcka av fem mil. Under sådana förhållanden är det svårt att arbeta med
så begränsade resurser.
Anf. 9 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Just det exempel Bruno Poromaa har tagit fram visar på att
det inte är enbart antalet tjänstemän som kan finnas ”uppställda” vid grän-
sen som avgör det hela. Även om resurserna skulle fördubblas med en tjäns-
teman på en sträcka av 2,5 mil skulle det fortfarande finnas tillräckliga möj-
ligheter för smugglarna att slinka igenom. Det här visar att det krävs en stra-
tegi som innebär att det finns en del fasta resurser men att det också finns
goda möjligheter till att få underrättelser om vad som händer. Med en kon-
centration av resurserna skulle sedan rejäla insatser kunna göras. Det är inte
bara fråga om ett antal tjänstemän på en viss specifik plats.
Den här verksamheten har undantagits från de olika sparkrav som under
flera år har kommit fram i budgetarbetet. Därigenom har det skett en priori-
tering bland de begränsade resurser som har funnits både nu och tidigare.
Sedan får självfallet Tullverket inom ramen för dessa resurser prioritera på
lämpligaste sätt. Då krävs i viss utsträckning kontinuerlig övervakning, spe-
cifika underrättelseinsatser, samarbetsavtal och överraskningsinsatser.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
Anf. 10 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Det råder inte bara brist på personella resurser utan även på
materiella resurser. Såvitt jag vet finns det t.ex. inga radiakmätare för att
mäta strålningen på radioaktivt nedsmutsat material. Som jag sade tidigare
misstänker man i Tyskland att Sverige utgör ett transitland för sådant mate-
rial. Tullen i Haparanda eller Tornedalen har inte möjlighet att kontrollera
huruvida de fordon som passerar gränsen också transporterar radioaktivt
nedsmutsat material.
Anf. 11 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Användningen av resurserna i det här avseendet får både jag
och Bruno Poromaa helt överlåta åt Tullverket självt. Det är Tullverket som
har möjlighet att prioritera vad som är mest angeläget. Jag är övertygad om
att det kommer att finnas möjligheter att sätta in tillräckliga resurser med
utgångspunkt i den prioritering som både jag och Bruno Poromaa ger uttryck
för. Tullverket får sedan bestämma fördelningen av resurserna och arbets-
metoderna.
Anf. 12 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Jag hoppas att jag kan vara lika lugn som statsrådet är i dag.
Det skulle vara olyckligt om statsrådet har fel och jag har rätt. Men j ag hop-
pas att statsrådet har rätt och att det inte kommer att behöva tillföras ytterli-
gare resurser.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1992/93:230 om syrianers möjlighet till svenskt
medborgarskap
Anf. 13 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Gudrun Norberg har frågat mig om jag vill medverka till en
förändring av Invandrarverkets rättstillämpning, med anledning av att syria-
ner från Turkiet fått avslag på ansökningar om svenskt medborgarskap då de
inte kunnat få befrielse från sina turkiska medborgarskap.
I Sverige tillämpas principen att en person skall ha endast ett medborgar-
skap. Huvudregeln i den svenska medborgarskapslagen är att man inte bevil-
jas svenskt medborgarskap genom naturalisation utan att först, inom en viss
tidsperiod, visa att man befriats från sitt tidigare medborgarskap. Undantag
från huvudregeln kan göras om det är omöjligt för den sökande att bli av med
sitt förra medborgarskap eller om de krav som ställs för befrielse är orimliga.
Varje anökan om svenskt medborgarskap avgörs individuellt. Invandrar-
verket är första instans, och verkets beslut kan överklagas till Utlännings-
nämnden. Det är möjligt att redan från början avstå från att uppställa villkor
om befrielse av tidigare medborgarskap. Enligt gällande praxis slopas villko-
ret för den som bedömts vara flykting samt för den som fått avslag på en
ansökan om befrielse från medborgarskap. Om det är känt att ett visst lands
myndigheter regelmässigt vägrar befrielse görs undantag för detta lands
medborgare. Undantag kan också göras för dem som sökt befrielse men inte
fått svar på sin ansökan.
Som statsråd kan jag inte ingripa i myndigheternas rättstillämpning i en-
skilda ärenden. Vad gäller syrianer från Turkiet har jag emellertid upplysts
om att Utlänningsnämnden nyligen i ett beslut uttalat, att villkor om befri-
else från turkiskt medborgarskap inte bör uppställas. Skälet till detta är att
det framkommit, att personer som tillhör den här gruppen regelmässigt haft
svårigheter att få befrielse från sitt turkiska medborgarskap. Denna praxis
är vägledande för Invandrarverket.
Anf. 14 GUDRUN NORBERG (fp):
Fru talman! Jag vill först tacka statsrådet för svaret. Det var ett mycket
glädjande och positivt svar. Jag hade inte väntat mig att ett sådant beslut
hade fattats.
Den här frågan har utgjort ett stort bekymmer för många syrianer från
Turkiet. Det är nog bekant för statsrådet att det i Örebro finns många syria-
ner. Flera av familjerna där har upprepade gånger ansökt om att få bli
svenska medborgare. Det är människor som är aktiva i samhälls- och nä-
ringslivet. De driver egen rörelse, är politiskt aktiva och har varit i Sverige
15-20 år. Gång efter gång har de fått avslag på sina ansökningar därför att
de inte har kunnat visa upp något intyg. De har helt enkelt inte fått svar från
turkiska ambassaden.
Jag tycker att man kan uttala kritik mot Statens invandrarverk. Enligt min
mening tillämpar Invandrarverket inte riktigt det beslut som har fattats av
Sveriges riksdag och som statsrådet har redogjort för. Jag är glad att Utlän-
ningsnämnden nu har fattat sitt beslut.
Jag utgår från att en person som alldeles nyss fått avslag på sin ansökan
kommer att lämna in en ny ansökan. Det finns ett beslut från Statens invand-
rarverk om avslag daterat den 6 oktober i år.
Anf. 15 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag har själv varit glad över att kunna förmedla det beslut som
Utlänningsnämnden fattade den 18 november. Det betyder att det nu kom-
mer att bli en ny praxis hos Invandrarverket.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1992/93:238 om åtgärder mot rasism
Anf. 16 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Torgny Larsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen äm-
nar vidta för att förhindra att den form av våld och skadegörelse som har sin
grund i rasism ytterligare sprids.
Jag är, liksom Torgny Larsson och säkert majoriteten av Sveriges befolk-
ning, mycket upprörd över skändningen av de judiska begravningsplatserna.
Att angripa en begravningsplats är ett angrepp på djupt mänskliga värden.
Att angreppet riktar sig mot en judisk begravningsplats ger mycket obehag-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
liga associationer till nazisternas skräckvälde. Jag är också oroad över gårda-
gens händelser där judehets och nazistiska symboler visades öppet.
Det är viktigt att vi alla visar vår avsky för den här typen av händelser och
att vi alla känner vårt ansvar för att motverka dem. Antisemitism och rasism
kan aldrig och får aldrig accepteras eller slätas över. Det är betydelsefullt att
demokrati och respekten för människovärdet har en djup förankring hos det
svenska folket. Inte minst viktigt är att den unga generationen får en sådan
fostran att de inte förförs av nynazistiska idéer och våldsdyrkan.
Regeringen har tidigare uppmärksammat tendenserna till främlingsfient-
lighet. På vårt förslag beslutade riksdagen att avsätta 10 miljoner kronor till
regeringens disposition för insatser mot främlingsfientlighet, rasism och anti-
semitism under innevarande budgetår.
I böljan av juni 1992 gav regeringen uppdrag åt Statens skolverk, Statens
ungdomsråd, Statens kulturråd och Statens invandrarverk att vidta särskilda
åtgärder för att motverka främlingsfientlighet och rasism. Insatserna skulle
i huvudsak inriktas på att på längre sikt påverka normer, attityder och för-
hållningssätt hos ungdomar.
Regeringen har också ansett det angeläget att öka kunskaperna om vilka
förhållningssätt svenskarna har till invandrare och om inställningen till in-
vandrare har förändrats jämfört med tidigare. Centrum för
invandringsforskning vid Stockholms universitet (CEIFO) och Statistiska
centralbyrån (SCB) har därför fått i uppdrag att göra en ny riksrepresentativ
undersökning. Denna kommer också att omfatta invandrarnas förhållnings-
sätt till de infödda svenskarna.
För knappt två veckor sedan fick Svenska kommittén mot antisemitism
ett bidrag av regeringen på 1 miljon kronor att användas för insatser mot
antisemitism, som huvudsakligen skall inriktas på att på längre sikt påverka
förhållningssätt hos ungdomar.
Tidigare har regeringen gett ett bidrag till Svenska filminstitutet. Bidraget
har använts till en film som vänder sig främst till ungdomar och som skildrar
ett möte mellan en nazistisk skinhead och en läkare med erfarenheter av För-
intelsen.
Genom Barn- och ungdomsdelegationen har projektmedel på drygt 5 mil-
joner kronor ur Allmänna arvsfonden fördelats till insatser mot främlings-
fientlighet bland ungdomar. Även skriftligt material i dessa frågor har fram-
ställts och utsänts till elever och lärare i landets högstadieskolor. Liknande
insatser förbereds även för kommande år.
Regeringen räknar med att även under kommande budgetår få disponera
särskilda medel som kan användas i kampen mot främlingsfientlighet, rasism
och antisemitism.
Jag förutsätter även att Polisen vidtar de åtgärder som erfordras för att
förhindra våld och skadegörelse av det slag som nyss förekommit. Till sist
vill jag också nämna att regeringen inom kort kommer att till riksdagen över-
lämna ett förslag som innebär en påtaglig straffskärpning för denna form av
vandalisering.
Anf. 17 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka kulturministern för svaret. Det var ett ut-
förligt svar. Jag tycker det är värdefullt att detta nu snabbt har blivit sagt,
inte minst med tanke på de senaste dagarnas händelser.
Som framgår av min fråga var det vandaliseringen av de två judiska be-
gravningsplatserna här i Stockholm som föranledde mig att begära svar på
vilka åtgärder regeringen ämnade vidta för att förhindra fortsatt spridning
av denna form av våld och skadegörelse. Därefter har under gårdagen, pre-
cis som kulturministern också påpekar, nya händelser ägt rum.
Det är naturligtvis viktigt att, som det har sagts här, alla goda krafter vär-
nar om de gemensamma värden som vi har, nu när nynazismen och antisemi-
tismen ånyo sticker upp sina vedervärdiga ansikten.
Jag har också noterat att såväl statsministern som kulturministern offent-
ligt på ett både snabbt och entydigt sätt har fördömt de våldshändelser som
ägt rum, efter att jag ställt min fråga. Det är viktigt att så görs från regerings-
håll. Tydliga och snabba signaler är viktiga.
Vilka lärdomar kan vi nu dra för framtiden? Det mest bekymmersamma i
det här läget är att veta på vilket sätt man kan göra en så god analys som
möjligt om vad som kommer att hända i framtiden. Risken är ju oerhört stor
för ytterligare spridningseffekter. Har man inom regeringskansliet några
funderingar kring hur man skall bära sig åt för att förhindra en fortsatt sprid-
ning av en sådan här rasism?
Anf. 18 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag tycker att Torgny Larsson pekar på en viktig punkt, nämli-
gen att analysera vad som har hänt, vilka attityder som ligger bakom händel-
serna och hur stor spridningen är, för att därefter vidta adekvata åtgärder.
Rikspolisstyrelsen gick häromdagen till samtliga polisdistrikt ut med en
uppmaning om ökad aktivitet för att utröna vilka attacker med mer rasistisk
bakgrund som har förekommit, för att se om det finns något mönster över
landet. Polisen har alltså vidtagit aktiva åtgärder för att öka sin kunskap på
det området.
Som jag sade i mitt svar har vi bl. a. gett uppdrag till SCB för att undersöka
svenskarnas attityder visavi invandrarna och invandrarnas attityder visavi
svenskarna. Jag tror att den undersökningen ytterligare kan öka vår kunskap
om vilka attityder som finns.
Det räcker naturligtvis inte bara med det. Ett lagförslag kommer snart till
riksdagen, med ett kraftigt ökat straffmaximum för brott mot t.ex. griftefrid,
nämligen från sex månader till två år. Även om lagskärpningar i sig inte för-
hindrar brott, är det en tydlig markering från statsmakternas sida när sådana
här straffskärpningsåtgärder vidtas.
Även en straffskärpning vid ofredande - från sex månader upp till ett år -
ingår i förslaget. Det gäller även ofredande av personer med politisk bak-
grund, t.ex. brott och ofredande med rasistiska motiv i bakgrunden.
Anf. 19 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Naturligtvis kommer jag med intresse att ta del av den propo-
sition som regeringen så småningom kommer att lämna till riksdagen. Jag
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
noterar med tillfredsställe att analyser om vad som kan tänkas hända och vad
som kan tänkas göras för att förhindra detta pågår. Vi är helt överens om
vikten av att olika åtgärder vidtas.
Avslutningsvis vill jag fråga om kulturministern har någon ytterligare
kommentar till gårdagens händelser. I Birgit Friggebos svar nämndes det i
en mening. Kan vi dra någon ytterligare lärdom av gårdagens händelser?
Anf. 20 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! En lärdom som vi väl alla kan dra är att det är nödvändigt att
polisen är synlig, när den här typen av demonstrationer inträffar. Personli-
gen - utan att ha gjort någon djupare analys av det hela - tycker jag att det
verkar som att polisen har gjort behjärtansvärda insatser och på en del håll
även förhindrat konfrontation mellan olika grupper.
Jag vill samtidigt göra en personlig reflexion av ett TV-inslag från den
finska TV:n. Inslaget handlade om regelrätt hets mot en judisk kvinna. För
min del hade jag aldrig trott det vara möjligt att i svensk TV få se något så-
dant och att det skildrade något som hänt i vårt land. Självfallet har alla vi
vuxna, som har kännedom om det som hände på 30-40-talen i Tyskland, ett
oerhört stort ansvar för att våra ungdomar inte förförs av dessa våldsidéer.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1992/93:141 om biobränslenas konkurrenskraft
Anf. 21 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Märtha Gårdestig har frågat miljöministern vad han ämnar
göra för att förbättra de inhemska bränslenas konkurrenskraft. Eftersom
biobränslefrågor tillhör mitt ansvarsområde har frågan överlämnats till mig.
Det finns flera skäl att främja användningen av biobränslen för energipro-
duktion. Så t.ex. är de från miljösynpunkt väsentligt bättre än de fossila. De
är en förnybar resurs och de ger på lång sikt inga bidrag till den s.k. växthus-
effekten.
Det är emellertid inte möjligt att genomföra en förändring snabbt. Det
framgår inte minst av utgångspunkten för Märtha Gårdestigs fråga. En viktig
förutsättning för en ökad användning av biobränslen är en kostnadseffektiv
bränsleproduktion och omvandling av bränslet till nyttig energi. Detta gäller
särskilt om biobränslen skall användas för elproduktion. Det är därför vi gör
omfattande utvecklingsinsatser på dessa områden.
Över statsbudgeten stöds en omfattande forskning om bioenergi. Dess-
utom kan utvecklingsprojekt få stöd genom energiteknikfonden. I våras an-
visade riksdagen i enlighet med Biobränslekommissionens förslag 625 miljo-
ner kronor för särskilda insatser i syfte att främja en ökad kommersiell an-
vändning av biobränslen. Av dessa medel har regeringen hittills avsatt 400
miljoner kronor för utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen.
Inom ramen för energiöverenskommelsen våren 1991 anvisades dessutom
1 miljard kronor för investeringsstöd till biobränslebaserad kraftvärme un-
10
der en femårsperiod. Detta stöd har möjliggjort beslut om flera nya kraftvär-
meverk.
I samband med kompletteringspropositionen i våras skapades även ett
budgetutrymme på 500 miljoner kronor för angelägna miljösatsningar, däri-
bland förnybara energikällor. Frågan om hur dessa medel skall användas
kommer bl.a. att tas upp i en klimatproposition som planeras till våren 1993.
Omläggningen av energiskatten som beslutades i våras och den höjda ben-
sinskatten som regeringen nyligen har föreslagit innebär en skatteskärpning
på fossila bränslen på sammanlagt 10 miljarder kronor om året från årsskif-
tet. Industrin får samtidigt en skattesänkning på 3,4 miljarder kronor. Dessa
förändringar har en klar miljöprofil och stärker konkurrenskraften för bio-
bränslen ytterligare.
Regeringen har alltså vidtagit en mängd åtgärder för att stimulera till en
ökad användning av biobränslen. Dessa åtgärder är i huvudsak inriktade
mot utveckling av ny och effektiv teknik i hela kedjan av biobränsleanvänd-
ningen. Några statliga driftsstöd är däremot inte aktuella.
Anf. 22 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):
Fru talman! Jag ber att få tacka jordbruksminister Karl Erik Olsson för
svaret. Dessvärre kan jag inte säga att jag är helt nöjd. Ministern tänker sig
tydligen stöd endast till nya anläggningar. Jag vill då göra en liten historie-
skrivning.
Nässjö Kraftvärmeverk är, såvitt jag vet, Sveriges första småskaliga kraft-
värmeverk för inhemska bränslen. Det producerar 30 % el, resten fjärr-
värme, för Nässjö kommun. Det täcker 85 % av tätortens behov. Tekniken
fungerar utmärkt, men oljan är förhållandevis billig jämfört med flis.
Vid projekteringen i mitten av 80-talet förutspåddes att oljepriset 1992
skulle vara 30 % högre än vad det faktiskt är. Regeringens signaler den
gången kunde tolkas som att regeringen ställde sig som garant genom utfäs-
telser om biobränslenas framtida lönsamhet.
På höglandet är det naturligt att satsa på flis. Transporterna är förhållan-
devis billiga. I omförhandling med leverantören har priserna pressats. Men
det hjälper inte. Flis är dyrare än olja som drivmedel i dagsläget. Till råga
på allt fick det småländska höglandet fem mycket milda vintrar i sträck efter
start. Inkomsterna blev lägre och utgifterna högre än beräknat.
Vid det här laget borde de första årens underskott ha vänts till vinst, men
någon ljusning syns inte. Av konkurrensskäl kan inte taxan sättas så högt
att kostnaderna täcks. Kundens pris måste vara jämförbart, annars övergår
fastighetsägarna till eldning med olja i egen panna.
Jag vill fråga statsrådet: Kan Nässjö Kraftvärmeverk och andra verk som
redan är i drift få del av beslutade satsningar på biobränslen?
Anf. 23 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Nässjö Kraftvärmeverk är, om jag förstått det rätt, det första
småskaliga kraftvärmeverk som är byggt och avsett för inhemska bränslen
men som också är avsett för viss eldning med kol. Jag kan inte bedöma huru-
vida kostnaderna var för höga vid byggandet. Men inriktningen på politiken
är att vi skall skapa förutsättningar för en långsiktig användning av biobräns-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
11
|
Prot. 1992/93:35 1 december 1992 |
len, framför allt genom att stimulera investeringar i teknik och genom att |
bränslen.
|
Svar på frågor |
Vi har nu ständigt försökt höja konkurrenskraften för biobränslen genom Vår intention är att gå vidare. Däremot tror jag inte att vi kan gå med på Anf. 24 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds): Fru talman! Det är helt riktigt att omläggningen av koldioxidskatten och Vid riksdagsbehandlingen av kompletteringspropositionen framhöll nä- Anf. 25 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c): Fru talman! Jag håller gärna med om att vi behöver arbeta på båda områ- Låt mig bara nämna att Biobränslekommissionen har lagt fram ytterligare Vi har också diskussioner kring ytterligare åtgärder som kan kräva riks- Anf. 26 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds): |
|
12 |
Fru talman! Det är viktigt att satsningarna på biobränslen fortsätter. Det |
kom i gång. Det visar mätningarna. Men kommunens skattebetalare får be-
tala väldigt dyrt för den förbättrade miljön.
Om inte konkurrenskraften kan upprättas och sedan upprätthållas när det
gäller biobränslena, riskerar vår svenska energi- och miljöpolitik att bli en
pappersprodukt på grund av de ekonomiska svårigheter som kraftvärmever-
ken får dras med. Kan vi hoppas att de 500 miljoner kronor som skall förde-
las enligt klimatpropositionen till våren även innebär stöd för kraftvärme-
verk i drift?
Anf. 27 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Man kan alltid hoppas. Jag ser nog inte införandet av driftstöd
som den naturliga utvecklingen, utan den naturliga utvecklingen är att för-
ändra relationerna mellan de miljöskadliga fossila bränslena å ena sidan och
miljövänliga naturliga biobränslen å den andra.
Det här är inte en pappersprodukt. När vi har sett över t.ex. användningen
av den miljard som är anslagen för investeringsstöd har det visat sig att NU-
TEK redan fattat beslut rörande 400 miljoner kronor av detta stöd. Det finns
ansökningar i dag på ytterligare 800 miljoner kronor. Det finns alltså männi-
skor, kommuner och företagare runt om i landet som gör bedömningen att
biobränslen är någonting att satsa på och som gärna vill ha detta stöd för sina
investeringar. Det ser jag som det bästa tecknet på att politiken fungerar.
Anf. 28 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):
Fru talman! Det är positivt att många vill satsa på biobränslen. Det ville
Nässjö Kraftvärmeverk också och vill fortfarande. Tyvärr har man upplevt
att kalkylerna inte håller genom att oljepriset är så lågt.
Om jordbruksministern inte kan tänka sig ett driftstöd, kanske någon an-
nan form av stöd kunde vara tänkbar. Kunde återinförande av skatteutjäm-
ningsbidrag för förlusterna i eldningsanläggningarna för inhemska bränslen
vara en lösning?
Anf. 29 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Den frågan kan jag tyvärr inte svara på. Jag vet inte hur det
skulle gå till. Låt mig bara säga att driftstöd alltid är mycket vanskligt. Även
om det skulle ha funnits pengar i budgeten för att betala ut det, vilket det
inte fanns pengar för, är den typen av stöd det som man alltid drar in när det
är ont om pengar. Det är en sådan situation nu. Det är ingenting att hoppas
på som en långsiktig lösning. Det vi kan hoppas på är att biobränslena, när
vi verkligen kommit dithän att den som använder fossila bränslen får betala
de miljöskador som man därmed åsamkar - det må ta några år är konkur-
renskraftiga.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
13
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
14
8 § Svar på fråga 1992/93:156 om Roma sockerbruk
Anf. 30 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Ulla Pettersson har frågat statsministern om det inom rege-
ringskansliet pågår något beredningsarbete i fråga om fortsatt drift av Roma
sockerbruk efter den planerade nedläggningen år 1995. Frågan har överläm-
nats till mig för besvarande.
Jag vill inledningsvis erinra om att en relativt stor majoritet av riksdagens
ledamöter våren 1991 ställde sig bakom riksdagens beslut med anledning av
den dåvarande regeringens proposition (prop. 1990/91:87) om näringspolitik
för tillväxt. Beslutet innebar bl.a. att det särskilda stödet på 12,5 miljoner
kronor till Roma sockerbruk skulle lämnas längst t.o.m. år 1995. Vi var i och
för sig ett antal ledamöter i jordbruksutskottet som valde att reservera oss i
frågan, eftersom vi ansåg att ytterligare åtgärder borde kunna vidtas.
I september 1992 avtalade det danska företaget Danisco A/S med Procor-
dia om ett köp av Sockerbolaget AB. Konkurrensverket har tagit upp över-
tagandet av Sockerbolaget för prövning.
Med anledning av Daniscos förhandlingar med Procordia hade jag under
sensommaren en brevväxling med Danisco rörande de framtida förutsätt-
ningarna för svensk betodling och svensk sockerproduktion. Danisco gav
därvid uttryck för uppfattningen att förutsättningar bör kunna skapas för att
upprätthålla sockerproduktionen på Gotland ett par år utöver år 1995, om
Sverige vid ett inträde i EG tilldelas en kvot som motsvarar nuvarande pro-
duktion samt ytterligare 10-15 % i s.k. B-kvot. Danisco förklarade sig också
berett att undersöka möjligheterna till en fortsatt betproduktion på Gotland,
även om fabriken i Roma skulle läggas ned.
När det gäller kommande förhandlingar rörande bl.a. Sveriges sockerkvo-
ter vid ett medlemskap i EG är den självklara utgångspunkten att vi skall
uppnå så fördelaktiga villkor som möjligt. Mot denna bakgrund gör jag be-
dömningen att förutsättningar bör finnas för en fortsatt drift av Roma sock-
erbruk efter år 1995.
Anf. 31 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Jag är inte alls miss-
nöjd med att det är jordbruksministern som svarar på frågan. Jag tror att jag
på det sättet får ett mycket mer kompetent svar än om jag hade fått det från
statsministern, även om det var han som gjorde uttalandet.
Jag vill naturligtvis gärna se det positiva i svaret. Den lilla öppningen gäller
att Sockerbolaget får ytterligare ett par års respit. Det är i så fall helt i linje
med det majoritetsbeslut som vi fattade 1991, där det sades att om man inte
löst frågan inom den tid som var tänkt, skulle det finnas en möjlighet att
förlänga tiden - detta tillkom bl.a. på arbetsmarknadsutskottets initiativ.
Jag förstår inte riktigt varför jordbruksministern påminner om reservatio-
nen. Den gick ut på att stödet skulle fortsätta att betalas ut, medan däremot
näringsminister Per Westerberg har klargjort för mig i en interpellationsde-
batt att regeringen inte kunde göra någonting för att påverka Procordias
nedläggningsbeslut. I dagsläget kan jag inte se någon skillnad där, men det
kanske statsrådet kan redogöra för.
Det som oroar mig är naturligtvis att det här talas om ytterligare ett par
år. Därför måste min följdfråga till statsrådet bli: Finns det några som helst
planer inom regeringen på långsiktiga åtgärder, eller är det så att man så att
säga drar ner gardinen och sätter ut ett stoppdatum för Roma, även om det
nu inte blir 1995 utan 1997? Ser statsrådet några som helst förändringar i
förhållandena efter Daniscos köp av Sockerbolaget?
Anf. 32 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att ha en positiv syn. Det är fortfa-
rande några år till 1995, och ett par år ger oss en viss respit.
Skillnaden mellan riksdagsbeslutet 1991 och reservationen ligger däri att
man enligt riksdagsbeslutet skulle betala ut stöd ”längst till 1995”, medan
reservationen gick ut på att man inte skulle dra ner rullgardinen 1995.
På Sockerbolaget var man alldeles entydig i sin bedömning. Utan stöd ville
man omedelbart eller med mycket kort varsel lägga ned Sockerbruket. Det
som var positivt i de resonemang som jag under sensommaren förde med
Danisco var att den nya ägaren till Sockerbolaget tycktes vara mer välvillig
till såväl sockerproduktionen totalt som sockerproduktionen på Gotland.
I brev till mig skrev både Danisco och Sockerbolaget att på lång sikt är
fabriken på Gotland alltför liten för att vara konkurrenskraftig i ett euro-
peiskt sammanhang. Detta låter inte alls bra. Som decentralist och föresprå-
kare för småskalighet vill jag gärna se att det vore möjligt att producera
socker också i en liten fabrik. Varken i Sverige, Danmark eller i omvärlden
finns det nog någon som vågar hävda att en sockerfabrik av Romas storlek
är konkurrenskraftig på lång sikt. Däremot hoppas jag av hela min själ att
det under den återstående tiden skulle vara möjligt att finna lösningar för en
mer småskalig sockerproduktion. Om det inte finns en sådan möjlighet,
måste man inrikta sig på att lösa de gotländska problemen på annat sätt.
Anf. 33 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Vi skall kanske inte ägna någon större möda åt att gräla om
beslutet 1991. Regeringen fick då en klar beställning från riksdagen om att
komma tillbaka till riksdagen, om det visade sig att det behövdes ytterligare
tid. Statsrådet talade om just ”ytterligare tid”, och det handlar om högst två
år.
Vad som gör mig en aning oroad är att de två åren som Danisco talade
om på något sätt är villkorade. För övrigt gav Konkurrensverket i torsdags
klartecken till försäljningen. Det är alltså inte längre någon öppen fråga.
Villkoren är dels ett inträde i EG, dels att Sverige tilldelas nuvarande socker-
kvot och dessutom ytterligare 10-15 %. Det är klart att vi på Gotland oroar
oss. Det finns ju en risk för att Sveriges inträde i EG blir försenat eller för
att svenska folket vid en folkomröstning säger nej till ett EG-medlemskap.
Hur ser jordbruksministern i ett sådant läge på utfästelserna - om det nu är
fråga om utfästelser - från Danisco?
Anf. 34 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det är klart att det i det här läget fanns anledning för Danisco
att säga att man vid ett EG-medlemskap bör få tillgång till en kvot som mot-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
15
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
16
svarar vår konsumtion och vår tidigare produktion. Det är den s.k. a-kvot,
som man bedömer till ca 350 000 ton.
I mitt svar står det bara ”ytterligare 10-15 För att korrigera detta både
för Ulla Pettersson och för protokollet bör det tilläggas ” i form av s.k. b-
kvot”. Det finns nämligen olika modeller av kvoter, och detta är alltså en
kvot som är något lägre betald. Det var detta som man från Danisco var ute
efter. Det är också möjligt att vid förhandlingarna kunna uppnå detta. I det
sammanhanget är jag ganska hoppfull.
Sedan är det fortfarande en öppen fråga. Min ambition är att man skall
kunna förhandla fram ett så pass gott resultat att även gotlänningarna vill
rösta ja till EG, när det blir aktuellt. Men det är klart att vi också måste ha
en beredskap om så inte blir fallet.
Anf. 35 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Det gläder mig, för att det hade ju varit dystert om regeringen
inte hade haft någon beredskapsplan i ett sådant läge.
Sammanfattningsvis: Jag uppfattar det som att regeringen tror - men det
är fortfarande Danisco som bestämmer, inte sant? - att sockerbruket i Roma
kan vara kvar ett par år till, om vi går med i EG och får utökad sockerkvot.
Om det inte blir så, har man ändå en from förhoppning om att det går att
finna former för småskalig produktion, men något större hopp kan rege-
ringen och jordbruksministern inte ge.
Anf. 36 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag är medveten om att vi i dag har en konkurrenskraftig sock-
erproduktion i Sverige. Det svenska Sockerbolaget är egentligen mer kon-
kurrenskraftigt än det danska moderbolaget. Vi har kunnat producera
socker till lägre pris i Sverige än vad man har gjort i EG, vilket är anmärk-
ningsvärt. Det är detta som ligger bakom att Danisco nu har börjat att disku-
tera med betodlarna på Gotland om huruvida det finns någon möjlighet att
öka produktionen för att därmed också öka lönsamheten vid sockerbruket i
Roma.
Det kan även finnas vissa möjligheter om det dröjer med ett medlemskap
eller om det skulle senareläggas. Vi från regeringens sida skall naturligtvis
göra allt vi kan för att påverka till en positiv utveckling.
När det gäller småskalig sockerproduktion instämmer jag med Ulla Pet-
tersson, att denna skall hänföras till gruppen fromma förhoppningar, men de
kan ju också slå in emellanåt.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1992/93:178 om skördeskadeskyddet
Anf. 37 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Pehr Löfgreen har med anledning av de skördeskador som
drabbat det svenska jordbruket under år 1992 frågat mig vad jag avser att
göra för att jordbruksföretag inte skall slås ut inom de drabbade områdena.
Årets torka har drabbat vissa företagare mycket hårt, men variationerna i
skördeutfallet mellan företag och områden är mycket stora. Utfallet är inte
så dåligt som man fruktade i början av sommaren. Prognoserna under som-
maren pekade på en intäktsminskning för jordbruket på mellan 3 och 4 mil-
jarder kronor. Med skörden bärgad har skadornas omfattning kunnat kart-
läggas bättre. Ser man till spannmålen kan vi konstatera att det framför allt
är fodersäden, dvs. vårsäden, som drabbats illa av torkan. Totalskörden av
fodersäd beräknas ha blivit endast ca 70 % av normalskörd, medan motsva-
rande tal för brödsäd är ca 95 %. Det ger en spannmålsskörd för landet som
ligger på ca 80 % av normalskörd. Årets produktion når därmed knappt upp
till den inhemska efterfrågan.
De områden som främst drabbats av torkan är Skåne, Blekinge, Gotland,
Kalmar län och Halland. Men även andra län har i varierande utsträckning
drabbats.
De senaste beräkningarna visar att den totala intäktsminskningen för jord-
bruket till följd av torkan ligger på drygt 1 miljard kronor. Såväl vegetabilie-
som animalieproducenter har drabbats. Det är svårt att se något entydigt
mönster i hur torkan drabbat olika företagstyper. Fr.o.m. 1988 års skörd har
Lantbrukarnas riksförbund genom en särskild stiftelse övertagit huvudman-
naskapet för skördeskadeskyddet. I huvudsak är dagens skördeskadeskydd
utformat så, att som skadeområden avgränsas årligen de geografiska områ-
den där totalskador har större omfattning. Skördeskadeersättning kan bara
betalas ut för dessa skadeområden. Den enskilde jordbrukaren inom ett så-
dant område får anmäla arealer där skörden inte kan bärgas eller där ska-
dorna på skörden i fält är sådana att den måste kaseras. Dessutom tillämpas
en självrisk på 20-25 % av gårdens totala normskördevärde.
Överenskommelsen med LRF innebär att staten även i fortsättningen
skall ha ett övergripande ansvar vid skördeskador av naturkatastrofkaraktär
som drabbar stora områden.
Riksdagens ställningstagande till det framtida skördeskadeskyddet inne-
bär också att staten skall ha kvar ett övergripande ansvar för katastrofartade
skador på skörden.
I första hand är frågan om skördeskadeersättningar till följd av årets torka
således en fråga för Stiftelsen lantbrukarnas skördeskadeskydd. Till följd av
årets skördeskador beräknas fonden behöva betala ut väsentligt större be-
lopp än normalt. Enligt min uppfattning är det statens ansvar att i detta sam-
manhang garantera skyddets funktion och skördeskadefondens avsedda om-
fattning i ett läge då den till följd av den omfattande torkan behöver göra
stora utbetalningar till drabbade jordbrukare. Som jag har redovisat i den
senaste propositionen om vissa jordbrukspolitiska frågor har jag därför för
avsikt att föreslå regeringen att tillgängliga direktbidragsmedel avsätts till
skördeskadefonden sä att den kan byggas upp till den nivå som överenskom-
melsen mellan LRF och den tidigare regeringen förutsatte. Genom att av-
sätta medel från direktbidragen kan fonden trots stora utbetalningar av
skadeersättning byggas upp till avsedd nivå. Regeringen kommer att fatta
beslut om fördelning av direktbidragen så snart riksdagen beslutat om di-
rektbidragens storlek.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 35
|
Prot. 1992/93:35 1 december 1992 |
Anf. 38 PEHR LÖFGREEN (m): Fru talman! Jag skall be att få tacka statsrådet så mycket för det uttöm- |
mande svaret.
|
Svar på frågor |
Jag får dagligen telefonsamtal från jordbrukare som befinner sig i en ohåll- En konsekvens av årets skördeskador, herr statsråd, är att man redan kan Höstens ekonomiska kris med skyhöga räntor och svårigheterna för ban- Som jag ser det, herr statsråd, är det absolut nödvändigt att vi omgående Jag förutsätter att herr statsrådet vidtar åtgärder i denna riktning. Det är Anf. 39 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c): Fru talman! Jag har under sommaren och hösten upprepade gånger varit När det gäller den formella situationen, har den här frågan överlämnats Var det då katastrofartade skador på skörden? Det är den andra formule- Frågan är då: Täcks kostnaderna av skördeskadeskyddet? Vi har sett att När det gäller totalbilden finns det en komplikation i sammanhanget, som |
|
18 |
att också få en bild av hur det är med vallskördarna. Statistiken över den |
senaste vallskörden är inte klar, men den kommer troligen inte att avvika
särskilt mycket från den första bedömningen, nämligen att det är få områden
som har en totalskada på vallen. Det innebär att vi ännu inte har kunnat göra
den slutliga bedömningen.
Anf. 40 PEHR LÖFGREEN (m):
Fru talman! Beträffande de ersättningar som statsrådet här talar om, vill
jag som exempel anföra två gårdar, A och B, som ligger intill varandra på
Vikbolandet i Östergötland. A har sammanlagt en bättre skörd. A kommer
att erhålla, med nuvarande princip, en förhållandevis stor ersättning på över
300 000 kr. B, som har en mycket usel skörd, långt under A:s, kommer icke
att erhålla ett öre.
Det är det som jag angriper. Det är det som jag tycker att statsrådet måste
fundera över och titta på, så att man eventuellt kan lägga fram något förslag
om en kompensation för våroljeväxter, korn och havre till sådana lantbru-
kare.
Sedan vill jag säga att katastrofen var stor i somras, men den är större nu -
inte på själva jordbrukssidan, men på den ekonomiska, genom skyhöga rän-
tor och allt elände som har inträffat. Läget är alltså långt ifrån bättre nu.
Jag delar icke jordbruksministerns uppfattning, utan jag bedömer läget som
sämre i dag.
Anf. 41 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det är färre jordbrukare som har drabbats allvarligt än vad
vi trodde i somras. Å andra sidan är jag medveten om att detta adderas till
den situation för det svenska jordbruket som inte är enkel, utan där det
ekonomiska läget är komplicerat.
Ett fenomen som Löfgreen pekar på är skillnaden mellan olika gårdar.
Utan att känna till förhållandena, misstänker jag att gården B har haft en
betydande odling av just vårsäd, medan A kanske har en större variation i
sin växtodling och därmed en viss riskspridning.
Det är svårt att i efterhand säga att de avvägningar som är gjorda i reglerna
för skördeskadeskyddet är felaktiga, men jag kan, om det är till någon tröst
i detta läge, berätta att jag så sent som i dag under förmiddagen haft en över-
läggning om bl.a. dessa frågor med såväl LRF som Skördeskadefondens ord-
förande.
Anf. 42 PEHR LÖFGREEN (m):
Fru talman! Ytterligare en sak som jag vill anföra är att bedömningsgra-
den, om det är 200, 500 eller 600 kilo per hektar, är mycket svår för ögat. De
blanketter som har förekommit har varit undermåliga. Det har varit mycket
svårt för den enskilde lantbrukaren att fatta hur det skall fungera. Det är
också en sak som man bör fundera på.
Anf. 43 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag är medveten om den synpunkten - den har framförts tidi-
gare. Dess värre, eller möjligen dess bättre, är det inte mitt ansvar hur man
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
19
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
i Skördeskadefonden utformar blanketterna. Jag har naturligtvis noterat
detta och påtalat förhållandet.
Det som vi nu i regeringen har att ta ställning utifrån är det beslut som
fattades av riksdagen 1988, och vi skall se hur det kan tillämpas på bästa sätt.
Vi försöker göra det. Jag har alltså i propositionen om jordbrukspolitiken
meddelat riksdagen att jag avser att avsätta medel för detta ändamål ur di-
rektbidragen. Det är vad jag kan säga i dag.
Anf. 44 PEHR LÖFGREEN (m):
Fru talman! Får jag fråga, så jag inte missuppfattar det: Innebär det att
statsrådet har för avsikt att se över och eventuellt komma med en komplette-
ring med arealbidrag för de sämsta grödorna?
Anf. 45 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Huruvida någon sådan komplettering skall göras eller ej ingår
i de överväganden som för närvarande görs i departementet.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1992/93:247 om avregleringen av mejeriprodukter
Anf. 46 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Patrik Norinder har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att påskynda avregleringen och därmed öka marknadsanpassningen
av mejeriprodukter inför ett inträde i EG.
Jordbruksverket har på regeringens uppdrag utrett frågan och lämnat för-
slag om en avtrappning av det förenklade utjämningssystemet för mejeripro-
dukter. Även Omställningskommissionen har i sitt andra delbetänkande be-
rört frågan om prisrelationer mellan olika mejeriprodukter. Frågan bereds
för närvarande i regeringskansliet.
Anf. 47 PATRIK NORINDER (m):
Fru talman! Tack så mycket, herr jordbruksminister.
När jag fick svaret i min bänk upplevde jag det som en feljäst grevéost -
fyllt av tomrum. Det skall tilläggas att det var den magrare typen.
Detta är en allvarlig fråga, och jordbruksministern har fått en del korre-
spondens från ett flertal mejerier och även från Svenska Mejeriernas Riks-
förening, som är den samlade föreningen för alla mejerier. Man begär att
systemet skall ses över, och man vill ha en snabbare avtrappning från den 1
januari, då detta ger fel marknadssignaler för osttillverkningen. Det har fått
de konsekvenserna att vissa föreningar nu har ökat sin osttillverkning betyd-
ligt.
Jag skulle vilja ha ett bättre svar av jordbruksministern: Får vi något nytt
system den 1 januari? Det här är angeläget.
Anf. 48 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
20 Fru talman! Jag har ingen annan uppfattning i sakfrågan än Patrik Norin-
der. Det som har gjort detta komplicerat är att vi har fått olika synpunkter
från olika håll. Det är i och för sig inte ovanligt, men det ankommer natur-
ligtvis på regeringen att slutligen ta ställning till vad som är möjligt.
Under senare tid har jag också erfarit att man inte har så stora motsätt-
ningar på mejerisidan nu som man hade tidigare. Det gör att det kan bli nå-
got lättare att lösa frågan.
Jag är själv engagerad i detta och vill komma med ett förslag, men då för-
slaget inte är helt klart vill jag inte gå in i detaljerna här i kammaren några
dagar i förväg.
Anf. 49 PATRIK NORINDER (m):
Fru talman! Jag nöjer mig med det svaret - det var bättre än det jag fick
skriftligen. Jag förstår att jordbruksministern har fått olika signaler, men
man skall betänka att den samlade föreningen för alla mejerier har kommit
med ett förslag som är ett kompromissförslag. Jag tolkar jordbruksministern
så att man snarast kommer att behandla frågan och att vi får ett besked inom
en snar framtid.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1992/93:239 om rekryteringsstödet till foretag med
skatteskulder m.m.
Anf. 50 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Ingela Thalén har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder
för att förhindra att företag som inte fullgör sina skyldigheter i form av att
betala skatt m.m. får arbetsmarknadspolitiskt stöd.
I en situation när cirka hälften av företagen på grund av den internatio-
nella lågkonjunkturen och de svåra sviterna efter 1980-talets inflations- och
spekulationsekonomi går med förlust kan många seriösa företag hamna i
skuldsituationer. Dessa företag är dock måna om att reda ut sin situation.
En skatteskuld kan uppkomma av många skäl, och förekomsten av en sådan
behöver inte betyda att företaget är oseriöst. Tyvärr finns det också icke se-
riösa företag. Mitt besked i detta sammanhang är att arbetsförmedlingen
inte skall medverka i oseriös verksamhet. Problemet med oseriös verksam-
het är speciellt svårt på de stora anonyma arbetsmarknaderna i främst våra
storstäder.
Länsarbetsnämnden i Stockholms län stoppade med anledning av en arti-
kel i DN utbetalningarna av bidrag till arbetsmarknadspolitiska bidrag tills
den hade hunnit undersöka vidden av problemet. Fr.o.m. förra veckan har
nämnden åter börjat betala ut bidrag. Nämndens kontroll visade, att av 3 150
utbetalda bidrag till beredskapsarbete, rekryteringsstöd och lönebidrag hade
252 bidrag gått till företag med skatteanmärkningar.
Vidare tänker länsarbetsnämnden inrätta en upplysningscentral till vilken
arbetsförmedlingarna kan vända sig innan de fattar beslut om rekryterings-
stöd. Nämnden har slutligen för avsikt att utöka kontrollen genom fler stick-
provsundersökningar i form av bl.a. företagsbesök.
Enligt min bedömning är de åtgärder som länsarbetsnämnden har vidtagit
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
21
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
22
tillräckliga för att kunna kontrollera vilka arbetsgivare som har erhållit ar-
betsmarknadspolitiska bidrag. Jag kommer att vid de regelbundna träffarna
jag har med AMS verksledning att ta upp denna fråga.
Anf. 51 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag
är övertygad om att Börje Hörnlund, på samma sätt som jag, är djupt oroad
över att det finns risker för att den här typen av situationer uppstår när
trycket på arbetsmarknaden är så hårt som det är nu.
Det är några saker som jag funderar över i arbetsmarknadsministerns svar.
Ministern säger att det är i de större städerna - med omnejd förmodar jag -
som detta är mest förekommande. Då undrar jag på vilken grund ministerns
bedömning att antalet oseriösa företag är större i storstäderna vilar.
Riksrevisionsverket pekade redan förra året på att det inte finns någon
instans inom verket som har det övergripande ansvaret för uppföljning och
kontroll. Skall jag tolka det som arbetsmarknadsministern säger i slutet av
sitt svar så att denna fråga kommer att tas upp igen och att det därmed blir
möjligt för Arbetsmarknadsverket att få en sådan central kontroll?
Kommer den upplysningscentral, som länsarbetsnämnden i Stockholm har
aviserat att man skall inrätta, att utnyttja möjligheten att använda sig av Kro-
nofogdemyndighetens offentliga register för att kontrollera att företagen
verkligen fullföljer sina uppgifter gentemot staten? Det har tidigare påpe-
kats att man nu inte utnyttjar den möjligheten.
Anf. 52 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det är klart att det är mycket svårare på en stor arbetsmark-
nad med väldigt många företag där det är mycket anonymare än i exempelvis
min gamla hemkommun Nordmaling. Där känner arbetsförmedlarna i prin-
cip till samtliga företag och deras situation. Så är det inte på en större arbets-
marknad, vilket gör att det blir svårare för arbetsförmedlingen på en större
arbetsmarknad i jämförelse med en mindre. Detta problem har också
mycket starkt betonats. När det gäller ungdomspraktiken har det ifrågasatts
om folk har placerats rätt eller inte.
Jag skall ta upp denna fråga i hela dess vidd när jag träffar Arbetsmark-
nadsverkets ledning, vilken har en uppfattning om hur denna situation skali
klaras. Jag är övertygad om att målsättningen, både från arbetsmarknadens
och från min egen sida, är att vi måste se till att pengarna inte rinner ut till
oseriösa företag. I denna pressade arbetsmarknadssituation har Arbets-
marknadsverket större svårigheter än vid en normal arbetsmarknadssitua-
tion att göra uppföljningar på det sätt som är önskvärt.
När det gäller frågan om uppläggningen av det praktiska arbetet i Stock-
holm, är jag tyvärr inte insatt i det arbetet.
Anf. 53 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag vill bara som en liten randanmärkning apropå frågan om
ungdomspraktikplatser säga att det under hösten från olika håll har kommit
i alla fall arbetsmarknadsutskottet till del att det inte enbart är företag i de
större kommunerna eller storstäderna som har varit litet ovarsamma med
ungdomspraktikplatser. Det finns väl verifierade uppgifter om detta även
när det gäller mindre orter, såsom t.ex. Åre. Jag tror att man i detta av-
seende kanske måste vara litet vaksam oavsett var dessa företag är belägna.
Jag delar arbetsmarknadsministerns uppfattning att det är oerhört viktigt
att Arbetsmarknadsverket får möjlighet att bygga upp en kontrollfunktion,
både för berörda löntagare och naturligtvis också för verkets egen personal.
Betyder det som arbetsmarknadsministern säger att det i det kommande för-
slaget skall ges möjligheter för verket dels att bygga upp en internkontroll så
att man kan följa upp de här företagen, dels att få använda sig av den teknik
och de arbetsmetoder, som jag vet finns tillgängliga, för att man i vardagsar-
betet verkligen skall kunna nyttja en kontroll av utbetalda bidrag?
Anf. 54 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Steg 1 blir samtalet med Arbetsmarknadsverkets ledning.
Därefter är jag beredd att besvara frågan utförligare.
Anf. 55 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag är nöjd med det svaret. Avslutningsvis vill jag bara säga
att jag till utomordentligt djupt studium rekommenderar Riksrevisionsver-
kets rapport. Den är ganska detaljerad både på denna punkt och på en del
andra områden när det gäller uppföljning.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1992/93:245 om arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Anf. 56 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Georg Andersson har frågat mig om vilka åtgärder regeringen
planerar att vidta för att kunna upprätthålla åtminstone dagens nivå i fråga
om arbetsmarknadspolitiska åtgärder under denna vinter.
Uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna resulterade i en
proposition där det föreslås att ca 10 miljarder kronor skall anvisas för ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder varav ca 8 miljarder kronor tilldelas AMS.
Detta skall läggas till de ca 20 miljarder kronor som AMS disponerar under
innevarande budgetår. AMS har aldrig haft så stora resurser för att bekämpa
arbetslösheten.
Vidare föreslås i propositionen att en ny åtgärd införs. Arbetslösa skall få
möjlighet att delta i olika aktiviteter med ersättning från arbetslöshetskassan
fr.o.m. årsskiftet 1992/93. Denna åtgärd kommer således inte att belasta ar-
betsförmedlingens resurser. Jag förutsätter att många arbetslösa kommer att
delta i denna åtgärd.
Den arbetsmarknadspolitiska åtgärden - utbildningsvikariat - belastar
inte heller arbetsförmedlingens resurser. Arbetsgivarna får här göra avdrag
på arbetsgivaravgifterna. För närvarande sysselsätts ca 9 000 personer i ut-
bildningsvikariat. Ambitionen skall vara att betydligt fler personer skall sys-
selsättas i denna åtgärd.
AMS har vidare i direktiv till länsarbetsnämnderna påtalat att de bör bli
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
23
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
bättre på att planera och styra sin framtida verksamhet. Jag förutsätter att
länsarbetsnämnderna utnyttjar de resurser som de tilldelas på ett så kost-
nadseffektivt sätt att så många arbetslösa som möjligt får tillgång till lämplig
utbildning eller annan sysselsättningsfrämjande åtgärd.
Anf. 57 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Först ett tack för svaret. Jag är lite förvånad över att svaret
inte ger uttryck för någon oro över utvecklingen utan snarare tillförsikt.
Ändå är situationen minst sagt alarmerande. Den kan sammanfattas i två
satser:
1. Arbetslösheten fortsätter att stiga kraftigt.
2. AMS tvingas i detta läge att minska sina insatser, i vissa fall dramatiskt.
Om AMS skall kunna hålla budgetramarna krävs en kraftig minskning av
alla åtgärder. Utbildningsbidraget minskas successivt fr.o.m. nu. Man bedö-
mer att bara hälften så många som i dag kan få arbetsmarknadsutbildning
fram i mars.
När det gäller ungdomspraktik, som är en annan åtgärd, har arbetsmark-
nadsministern i olika sammanhang förklarat att detta närmast är en garanti.
Men den garantin fungerar inte. Väldigt många ungdomar står utanför ung-
domspraktikplatser, och resurserna för dessa åtgärder minskar. Fram på vår-
kanten finns det färre platser. Beredskapsjobben minskar. Arbetsförmed-
lingarna tvingas säga nej till företagsutbildning. Jag har besökt några arbets-
förmedlingar, som kan redovisa att företag vill starta arbetsmarknadsutbild-
ning och har väldigt bra projekt men saknar pengar.
Sammanfattningsvis kan jag säga att ungefär en fjärdedel av de åtgärder
som nu bedrivs måste skalas bort fram på vårvintern. I Åsele kommun exem-
pelvis har man nu 2 miljoner kronor mindre att röra sig med än man hade
förra budgetåret. Arbetsförmedlingsföreståndaren där säger: Vi är numera
helt handlingsförlamade. Vi kan inte göra något åt den ökande arbetslöshe-
ten. Då vänder man sig naturligtvis till regeringen och undrar: Är den också
handlingsförlamad? Det är min fråga till arbetsmarknadsministern: Kan
man göra något åt denna situation?
Anf. 58 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag är mycket orolig över läget på arbetsmarknaden. Som jag
tidigare har sagt har den nuvarande situationen sina orsaker rätt långt bak i
tiden.
Jag måste påminna Georg Andersson om att Arbetsmarknadsverkets sty-
relse, där Georg Andersson är ledamot, för ett tag sedan äskat 2 miljarder
kronor för åtgärder riktade mot ungdomar. Mitt förslag är 2,9 miljarder. Så-
vitt jag förstår sitter Georg Andersson också i arbetsmarknadsutskottet, som
har ställt sig bakom uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokra-
terna.
Sedan till Äsele. Jag är övertygad om att den nya åtgärden, arbetslivsut-
veckling, kan bli en stor åtgärd där, om arbetsförmedlingen hanterar detta
på rätt sätt. Georg Andersson nämner en ort som nästan alltid har haft hög
arbetslöshet. AMS har där fått god tilldelning i slutomgången. Det otäcka är
24
nu att arbetslösheten ökar i storstäderna, så att mycket stora resurser från
de nya anslagen går dit.
Jag följer naturligtvis detta vecka för vecka. Jag har ständiga kontakter
med Arbetsmarknadsverkets ledning, och resonerar och funderar. Jag kom-
mer säkert att återkomma till riksdagen på ett eller annat sätt.
Anf. 59 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Det som arbetsmarknadsministern sade senast var något dif-
fust.
Till historien hör att äskandet från AMS kom den 23 augusti. AMS äskade
då 8,8 miljarder, utifrån den bedömning man då gjorde av situationen. Det
dröjde. Det hände ingenting från arbetsmarknadsministerns sida. Det rykta-
des om att man skulle få 15 miljarder. Men det blev ingenting förrän Social-
demokraterna i förhandlingar tvingade fram paketet med 10 miljarder. Men
det räcker inte. Det kan vi konstatera nu,
Arbetslösheten fortsätter att stiga ytterligare. Ansvaret måste ligga hos re-
geringen att ta det första initiativet till åtgärder. Det kan vi inte som enskilda
riksdagsledamöter klara. Vi tar upp diskussioner, bl.a. genom att ställa frå-
gor här i riksdagen, och förväntar oss att regeringen agerar.
Man kan dagligen läsa i tidningar om besvikelse, oro, förfäran över att
människor tvingas avbryta en utbildning som de har påbörjat. Den nya åt-
gärden arbetslivsutveckling kan väl inte kompensera den förlusten.
Anf. 60 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! I uppgörelsen är beräknat att den nya åtgärden skall ge 20 000
arbetstillfällen. Det har inte satts något övre tak.
Jag har pratat med länsarbetsnämndsdirektören hemmavid efter det att
förslaget lades fram. Där är man övertygad om att det kommer att bli en
mycket stor åtgärd i länet. Det tycker jag är positivt.
När det gäller åtgärder ligger Arbetsmarknadsverket på en nivå som är
ungefär dubbelt så hög som vad man sade var möjligt för ett år sedan. Anled-
ningen till att man kan nå denna höga nivå är den förenkling av åtgärder som
har föreslagits av regeringen. Georg Andersson och hans parti accepterade
tidigare inte denna förenkling. Nu är vi eniga om att tillsammans satsa på
ungdomspraktik framöver. Jag har satt målet högt, att vi skall hålla våra ung-
domar borta från gator och torg denna vinter. Sedan jag gjorde min bedöm-
ning har emellertid arbetslösheten ökat ytterligare.
Anf. 61 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Är ungdomspraktikplatserna en garanti? Arbetsmarknadsmi-
nistern talar om en hög målsättning. Men alla ryms inte inom denna åtgärd
nu, och antalet platser kommer att minska under våren.
Jag läser tidningarna från mitt eget län, men jag kan läsa tidningar från
vilket län som helst. En 18-åring som hade fått utbildning på AMU, som han
nu måste avbryta, säger: Nu tvingas jag flytta hem till Åsele och söka social-
bidrag. Jag har varken rätt till A-kassa eller KAS.
Eleverna på AMU-utbildningen i Vilhelmina känner oro och besvikelse.
Efter lång arbetslöshet har de kommit in på utbildning och trott att syssel-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
25
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
sättningen för ett är framåt var klar. Nu visar det sig att de flesta måste sluta
innan utbildningen är färdig, eftersom pengarna till utbildningsbidrag har ta-
git slut.
Vad säger arbetsmarknadsministern till dessa ungdomar? Vad är det som
gäller, ungdomspraktik på nytt eller arbetslöshet och socialbidrag?
Anf. 62 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Tyvärr måste jag konstatera att länsarbetsnämnderna har hål-
lit i sina pengar, resurser och planering på olika sätt. Jag skall inte gå in på
det här.
Georg Andersson väljer att nämna ett exempel med en 18-åring i AMU-
utbildning utan varken KAS eller A-kassa. Det verkar vara ett exempel som
inte riktigt går in i verkligheten. Nog om det.
Jag erkänner att jag, liksom Arbetsmarknadsverket, där Georg Anders-
son ingår i styrelsen, vid uppgörelsetillfället inte till fullo beräknade vad som
ligger framför oss denna vår. Det är en huvudvärk som jag har, tillsammans
med andra.
Anf. 63 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Om Sven-Bertil Edmark från Åsele ingår i verkligheten eller
inte kan inte jag bedöma. Jag känner inte grabben. Men det stod om honom
i Västerbottens Folkblad häromdagen. Det var den tidningen jag refererade.
Jag har anledning att tro att han finns i verkligheten.
Arbetsmarknadsministern säger att länsarbetsnämnderna har hållit i re-
surserna på olika sätt. Det är riktigt. Vi har i Arbetsmarknadsverkets sty-
relse fått en redovisning av det. Men det är ett generellt fenomen, att man
i alla län tvingas minska insatserna under vårvintern. Dramatiken i denna
minskning varierar från län till län. Men den generella tendensen är likartad
över hela fältet. Det är det som gör det hela så dramatiskt.
Man kan inte bara säga att det kommer 20 000 arbetstillfällen i åtgärden
arbetslivsutveckling, när 50 000 av de befintliga arbetstillfällena går förlo-
rade. Dessutom fortsätter arbetslösheten att öka dramatiskt.
Anf. 64 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det kanske blir 50 000 som får sysselsättning inom åtgärden
arbetslivsutveckling. Det är fullt möjligt.
Anf. 65 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Visst kan det bli så. Men tycker arbetsmarknadsministern att
den nya åtgärden arbetslivsutveckling är en bra ersättning för avbrutna ut-
bildningar? Man säger nej till företagsutbildning inom företag som faktiskt
har sådana projekt. Skall vi till dessa människor säga: Ni får avbryta er ut-
bildning. Ni får gå ut och röja skog, dika myrar eller restaurera gärdsgårdar.
Men någon företagsutbildning blir det inte, för de pengarna är slut. Arbets-
marknadsutbildning blir det inte, för de pengarna är slut. Är det så vi skall
hantera det här i framtiden?
26
Anf. 66 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det finns en uppgörelse som riksdagen kommer att anta inom
kort, enligt vad som gäller just nu. Jag är mycket medveten om att man i
förväg under hösten har förbrukat väl mycket av anslagen. Det finns natur-
ligtvis en god vilja bakom, att ge så många som möjligt sysselsättning inom
olika åtgärder som AMS har att erbjuda.
Jag vill inte och kan inte heller hålla på med en ny budgetomgång innan
riksdagen har fattat beslut om de 10 miljarder som regeringen och Social-
demokraterna är eniga om.
Jag har gång på gång sagt - och jag hoppas att jag inte behöver säga det
fler gånger - att jag är medveten om att arbetsmarknaden är besvärlig och
att vissa länsarbetsnämnder har förbrukat för stor andel av anslagen under
detta år i relation till vad som är kvar.
Anf. 67 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Länsarbetsnämnderna har förbrukat en för stor andel utifrån
ett rent budgettekniskt perspektiv, men de har inte givit arbetsmarknadsut-
bildning till någon som inte har behövt den. De har inte givit beredskapsjobb
till någon som inte har varit arbetslös. Trots den massiva satsning som arbets-
förmedlingarna har gjort runt om i landet har den öppna arbetslösheten legat
på en rekordnivå.
När nu arbetsmarknadsministern upprepar att han är medveten om detta,
vill jag uppmana regeringen att inte luta sig tillbaka mot den överenskom-
melse som träffades under krisnätterna. Utvecklingen är fortsatt dramatisk.
Regeringen bär ett ansvar för att möta de fortsatta ökade svårigheterna med
nya initiativ på arbetsmarknaden.
Anf. 68 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Skall man tolka den uppmaningen så, att oppositionen inte
har något ansvar?
Anf. 69 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Oppositionen lade fram ett mycket omfattande åtgärdspro-
gram i våras. Vi upprepade vårt initiativ den 1 september i höst. Det var
mycket mer omfattande än något program arbetsmarknadsministern någon-
sin har presterat. Regeringen och majoriteten här i riksdagen har sagt nej till
det. Hade det genomförts, hade läget inte varit så prekärt som det är nu. Det
hade varit svårt, men inte fullt så svårt som det är nu.
Anf. 70 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det som åsyftas är det s.k. ofinansierade programmet. Förre
finansministern Kjell-Olof Feldt sade sedan han läst Socialdemokraternas
förslag att han inte begrep någonting av det.
Det jag tycker är bra med dessa uppgörelser är att också Socialdemokra-
terna deltagit på finansieringssidan. Det är det enda som håller på sikt.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svarpå frågor
27
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Anf. 71 TALMANNEN:
Jag föreslår att debatten avslutas med ytterligare var sitt inlägg.
Svar på frågor
28
Anf. 72 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Väldigt många runt om i landet begriper inte varför rege-
ringen lånar pengar. Ofinansierade pengar används för kontantstöd, men
man är vansinnigt ängslig för att låna kronor till konstruktiva och produktiva
insatser som ger jobb och som ger ett bestående värde.
Anf. 73 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det är märkligt att ledamoten av AMS styrelse, av arbets-
marknadsutskottet och av riksdagen totalt har glömt allt vi varit med om
denna höst.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1992/93:252 om ytterligare medel till länsarbets-
nämnderna
Anf. 74 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Ulrica Messing har frågat mig om jag kommer att föreslå att
extra pengar tillförs länsarbetsnämnderna.
I propositionen om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin har
regeringen föreslagit att ca 10 miljarder kronor skall anvisas till sysselsätt-
ningsfrämjande åtgärder. Propositionen är ett resultat av krisuppgörelsen
mellan regeringen och Socialdemokraterna.
Av de medel som går till att bekämpa arbetslösheten skall ca 8 miljarder
kronor tilldelas AMS. Huvuddelen av de insatser som föreslås är inriktade
på att förhindra att människor blir långtidsarbetslösa och utförsäkrade. Ung-
domar skall ges möjlighet till arbete, utbildning eller praktik.
Förutom dessa insatser föreslås vidare att en ny åtgärd vidtas. Det skall bli
möjligt för arbetslösa att delta i olika aktiviteter med ersättning från arbets-
löshetskassan. Denna åtgärd kan förväntas få en stor omfattning och den in-
kräktar inte på arbetsförmedlingens ordinarie budget.
Jag följer hela tiden utvecklingen på arbetsmarknaden och har samråd
med Arbetsmarknadsverket.
Anf. 75 ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för det svar jag fått, men jag skulle
gärna vilja höra något mer konkret. Det är en viktig fråga vi diskuterar.
Länsarbetsnämnderna runt om i landet har problem. I Gävleborgs län har
vi stora problem. Hos oss finns det inte längre några pengar kvar att vidta
åtgärder eller skapa utbildningar för. Tack vare att Länsarbetsnämnden i
Gävleborgs län redan har satsat ganska hårt har vi hållit nere arbetslösheten
i vårt län på en nivå av 13 %. Det är ändå en ohygglig siffra. Så många männi-
skor är öppet arbetslösa eller i åtgärder.
Jag tycker att Länsarbetsnämnden i Gävleborgs län har haft en riktig stra-
tegi. Man skall satsa allt man kan, men jag undrar vad som händer nu. Vad
kommer att ske efter det här? De pengar som finns hos oss är slut efter den
1 januari, men problemen är inte slut.
Jag tycker i och för sig att det är bra att AMS via överenskommelsen mel-
lan regeringen och Socialdemokraterna kommer att få ett extra anslag på 8
miljarder kronor. Det är jättebra, eftersom de pengarna behövs. Men det
löser inte problemen för länsarbetsnämnderna, om det inte finns pengar
kvar att köpa utbildningsplatser för. Detta vill jag veta litet mer om. Vad
händer nu med de länsarbetsnämnder som har samma problem som man har
i Gävleborgs län?
Anf. 76 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! I regeringen jobbar vi just nu med att lägga sista handen vid
det budgetförslag som för nästa år skall ge ramar åt olika verksamheter. Som
jag har sagt tidigare är jag medveten om att våren kommer att bli besvärlig,
framför allt på utbildningssidan. Nu har länsarbetsnämnderna - under förut-
sättning att de inte har intecknat alla tillgångar, vilket vissa har gjort; man
fattar ju många gånger långsiktiga beslut för terminer och för sexmånaders-
perioder - möjligheter att omprioritera till t.ex. utbildningsbidrag. De är
inte låsta av de ramar som är uppsatta för olika åtgärder, utan det är totalra-
men som gäller.
Av de stora pengar som Arbetsmarknadsverket har är det i princip bara
30 miljoner av de 27 miljarder som man får genom det nya paketet som är
bundna till specialåtgärder för jämställdhet. De ligger fast. I övrigt är det
möjligt att röra sig. Men om en länsarbetsnämnd befinner sig i den situatio-
nen att pengarna inte räcker, uppstår den typ av problem som Ulrica Messing
tar upp. Jag skall både inom regeringen och med Arbetsmarknadsverket dis-
kutera den uppkomna situationen.
Anf. 77 ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag uppskattar att statsrådet försöker hålla kontroll på detta
via Arbetsmarknadsverket. Men jag upplever i min hemkommun och i hela
mitt hemlän att detta inte längre är bara ett problem utan ett stort elände. I
Söderhamns kommun är varannan ungdom under 25 år arbetslös. Det är
svårt att få in alla i åtgärder. Pengarna räcker inte. Nu fick vi i och för sig
ungdomspraktikplatser kvar att tillsätta. Men det kanske är så i vårt län att
vi har ett större snitt på fackligt anslutna ungdomar än vad man har i riket i
övrigt. Så det finns inte heller pengar kvar till den typen av åtgärder.
Det utbildningsbidrag som länsarbetsnämnderna har kunnat ge måste
man upphöra med den 1 januari 1993. Men många har satsat på långsiktiga
lösningar. Det är problemet. Man har gjort det och kanske räknat med att
pengarna skulle finnas kvar så att man kunde dämpa arbetslösheten, försöka
få ut folk på arbetsmarknaden igen och passa på att i en lågkonjunktur ut-
bilda folk. Nu måste man klippa av där. Då blir problemen dubbelt så stora.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
29
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
30
14 § Svar på fråga 1992/93:253 om försöksverksamheten med arbets-
livsutveckling
Anf. 78 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Leif Marklund har frågat mig om jag är beredd att utforma
förordningen om arbetslivsutveckling så, att uppsägningar och permitte-
ringar inte ersätts av arbetskraft med arbetslivsutveckling.
Av det nyligen framlagda förslaget om arbetslivsutveckling framgår att det
på det lokala planet skall ske ett samråd angående hur verksamheten med
denna åtgärd skall organiseras och utformas. Dessutom poängteras i försla-
get att åtgärden inte får utnyttjas på ett sådant sätt att ordinarie arbeten
trängs undan.
Enligt förslaget skall lokala aktörer, såsom bl.a. kommuner, näringsliv och
fackföreningar, beredas möjlighet att delta i samrådet. Självklart skall även
den enskildes önskemål beaktas. Jag utgår från att det på det lokala planet
finns många arbetsuppgifter som kan utföras utan att för den skull tränga
undan ordinarie arbeten.
Det är dock viktigt att framhålla att arbetslivsutveckling är en försöks-
verksamhet, och jag kommer därför noggrant att följa utvecklingen.
Mot denna bakgrund bedömer jag att någon ytterligare reglering inte be-
hövs utöver vad som sagts i det för riksdagen framlagda förslaget om arbets-
livsutveckling (prop. 1992/93:50 Bil 7).
Anf. 79 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret, som jag knap-
past kan vara riktigt till freds med. Jag vill dock börja med att påpeka att det
i dagens arbetslöshetssituation är tacknämligt att man försöker begagna alla
till buds stående medel för att på något sätt hjälpa de arbetslösa. Så jag är
inte helt avvisande till tanken.
Jag är emellertid förvånad över att arbetsmarknadsministern inte ämnar
skriva några som helst tillämpningsföreskrifter till AMS. De lokala arbets-
förmedlingarna fungerar ju väldigt olika. Något som också oroar mig som
kommer från ett skogslän är att detta troligtvis kommer att leda till det som
jag berörde i min fråga, nämligen att man delvis kommer att ersätta vanliga
jobb med pengar från arbetsmarknadsfonden. Det var inte riktigt det som
var meningen med propositionen.
Jag vill komplettera min fråga: Hur har arbetsmarknadsministern tänkt att
detta skall fungera i stort? Här överlämnar man till branschorganisatio-
nerna, den offentliga sektorn, de fackliga organisationerna och näringslivet
att själva skapa möjligheter. T.ex när det gäller skogen är det mycket som
talar för att skogsröjning och liknande, som i princip är ordinarie arbeten,
under sommartid kommer att utföras med denna typ av arbetskraft. Kan inte
arbetsmarknadsministern tänka sig att i ett regleringsbrev utforma en till-
lämpningsföreskrift, som berör just sådana här saker?
Anf. 80 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Dessa åtgärder ingår i den stora överenskommelsen mellan
regeringen och socialdemokraterna, så det har förts ett antal diskussioner
om dem. Det betonades då väldigt starkt att man centralt inte kan utforma
alla tänkbara detaljregler. Det lokala ansvaret och samrådet måste i väldigt
stor utsträckning påverka åtgärderna. En mängd olika situationer kan ju
uppstå.
Det är emellertid oerhört viktigt att dessa åtgärder inte får styra befintligt
näringsliv. De skall inte ändra på konkurrensförhållandena. När det gäller
kommuner, landsting och annan offentlig verksamhet får man t.ex. inte fri-
ställa hemsamariter och ersätta dem med arbetslivsutvecklingsarbetskraft.
Jag är naturligtvis beredd att försöka formulera reglerna så noggrant som
möjligt. Men jag måste i hög grad lita på lokalt omdöme och samråd. Jag är
övertygad om att t.ex. Skogsarbetarförbundet med många arbetslösa med-
lemmar inte kommer att acceptera att vårens planteringar övertas av ALU-
arbetskraft. Det är inte meningen.
Jag kan även nämna att Skogsstyrelsens generaldirektör kommer upp till
mig i nästa vecka för att diskutera beredskapsarbeten samt dessa åtgärder.
Anf. 81 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Jag tackar för denna komplettering. Arbetsmarknadsminis-
tern och jag är ju båda komna från skogen, så vi känner till den arbetslöshet
som råder i skogslänen. Vi vet vilken arbetskraft som i stort sett behövs i
skogsbruket med dess högteknologiska inriktning. På marken finns snart
bara ett par tre skogsarbetare per län. Det finns en risk för att de skogsvårds-
insatser som skall göras på sommaren inte blir av, om man inte i tillämp-
ningsföreskrifterna påpekar att det handlar om naturvård, fornminnesvård,
landskapsvård och upptagande av rågångar. Jag hoppas faktiskt att man får
med detta i tillämpningsföreskrifterna.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1992/93:260 om de statliga Iönebidragen
Anf. 82 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Ylva Annerstedt har frågat mig vad jag avser göra för att
rädda jobben för vissa anställda med lönebidrag.
Bakgrunden är att Länsarbetsnämnden i Stockholms län stoppade utbetal-
ningar av lönebidrag efter ett antal tidningsartiklar om att arbetsmarknads-
politiska medel gick till arbetsgivare med skatteskulder. Stoppet av bidrags-
betalningar gällde några dagar, då nämnden kontrollerade förhållandena.
Det visade sig att av ca 1 500 arbetsgivare med lönebidragsanställda hade ca
75 betalningsanmärkningar hos kronofogdemyndigheten. Nämnden kon-
trollerar nu dessa 75 arbetsgivare för att se om de uppfyllt sina skyldigheter
i avtalet med Länsarbetsnämnden att bl.a. se till att de anställda med lönebi-
drag har erforderligt försäkringsskydd. Om det visar sig att åtagandena är
uppfyllda kommer nämnden att betala ut bidragen snarast. Det handlar i
flertalet fall om någon veckas senareläggning av bidragsbetalningarna.
För att i fortsättningen förhindra att arbetsmarknadspolitiska stöd betalas
ut till arbetsgivare som inte beter sig korrekt, kommer Länsarbetsnämnden
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
31
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
32
att vidta vissa åtgärder, t.ex. införa en upplysningscentral dit arbetsförmed-
lingarna kan vända sig innan de beslutar om bidrag. Nämnden kommer
också att utöka sin kontroll, bl.a. genom fler företagsbesök.
För egen del kommer jag att följa upp denna fråga vid mina kontakter med
Arbetsmarknadsstyrelsens ledning.
Anf. 83 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret. Innan jag går vidare
vill jag säga att det inte på något sätt är min avsikt att de här medlen inte
skall användas på ett korrekt sätt och enligt föreskrivna regler, tvärtom. Men
när man gör kontroller måste man göra det på ett sätt som tar hänsyn till att
det gäller människor i ett utsatt läge.
Vad som också hör till bakgrunden är att Länsarbetsnämnden i Stock-
holms län, efter skriverierna som gällde rekryteringsbidrag, stoppade alla ut-
betalningar av bidrag, även lönebidrag. Man skall veta att de föreningar och
företag som drabbades inte fick något meddelande. Det var bara de som
ringde till Länsarbetsnämnden, och som lyckades komma fram, som fick be-
sked om att den här kontrollen pågick.
Länsarbetsnämnden blev nerringd, och nu ges beskedet att man för att få
sina pengar skall faxa ett bevis på att försäkringen är betalad.
Detta handlar om människor som är oerhört sårbara på arbetsmarknaden.
De skulle inte ha något jobb om inte föreningarna, som det i många fall gäl-
ler, tog sig an dem och såg till att de här jobben fungerade.
Nu är det så att stoppet inte gäller en vecka. Efter ytterligare kontroll har
det visat sig att det kommer att ta ytterligare tre veckor innan kontrollerna
är klara. Det betyder att dessa människor, som har oerhört svårt att få ett
jobb på den öppna arbetsmarknaden, står utan lön en månad före jul.
Tycker ministern verkligen att det är rimligt att behandla folk på det här
sättet?
Anf. 84 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag vet hur sårbara många som har lönebidrag är och att oro
kan uppstå. Det är för mig nya uppgifter att det skall ta så här lång tid. Det är
inte vad Länsarbetsnämnden i Stockholm har uppgivit för mina handläggare.
Det som nu har skett, har skett. Jag får väl be någon av mina anställda att
ringa upp Länsarbetsnämnden i Stockholm och säga att det är viktigt att de
snarast ger klara besked, så att det inte går i olag.
Oftast är det fråga om svaga arbetsplatser. Det är föreningar som kanske
redan står på minus och därför har det svårt. De har inte heller någon eko-
nomi som gör att de får låna pengar.
Jag är medveten om problemet. Detta är en ny upplysning. Jag kan inte
kontrollera den - jag förutsätter att det är korrekt i en del fall - men jag är
beredd att ringa och säga att jag hoppas att handläggningen går snabbt.
Anf. 85 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Jag är tacksam för att statsrådet tar de här uppgifterna så all-
varligt. Jag talade nämligen med Länsarbetsnämnden i går och fick beskedet
att det här kommer att ta ytterligare tre veckor.
Som statsrådet sade handlar det ofta om föreningar där man inte har några
marginaler och inte kan betala ut lön. Folk har således inte fått den lön som
de är berättigade till. Det kan naturligtvis ha blivit något fel i uppgiftsläm-
nandet. Det är ofta de här anställda som sköter föreningarnas kontakter med
myndigheter och övrig administration, och problem kan uppstå. När man
hanterar den här typen av arbetskraft måste man dock meddela i förväg vad
man tänker göra, så att föreningarna kan gardera sig. Jag hoppas att statsrå-
det tar den här kontakten så att man i fortsättningen inte utsätter de lönebi-
dragsanställda för en sådan här behandling.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1992/93:234 om specialkurser vid landstingens
gymnasieskolor m.m.
Anf. 86 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Bo Arvidson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att specialkurser och påbyggnadsutbildningar skall kunna erbjudas
även i framtiden.
Regeringen utfärdade den 23 april 1992 en förordning om vissa specialkur-
ser i gymnasieskolan som gäller från den 31 juli 1992. Förordningen gäller de
påbyggnadsutbildningar och specialkurser med särskilda behörighetsvillkor
som övergångsvis ligger kvar i gymnasieskolan. Intagningen till specialkur-
ser i gymnasieskolan får enligt riksdagens beslut inte ske efter läsåret
1994/95.
Efter läsåret 1994/95 kommer flertalet av de utbildningar som i dag finns
som specialkurser att integreras i programmen i gymnasieskolan. Vissa ut-
bildningar kommer att föras över till komvux och några till högskolan.
Jag besvarade i våras en interpellation från Bo Arvidson om specialkurser
i gymnasieskolan. Av mitt svar framgick att jag såg med oro på utvecklingen
och att det inte är acceptabelt att kommunerna indirekt stryper i stort sett all
utbildning för vuxna med hänvisning till att det i skollagen inte anges en ab-
solut skyldighet för kommunerna beträffande påbyggnadsutbildning i kom-
vux och den gymnasiala vuxenutbildningens omfattning.
Jag är väl medveten om att det, trots särskilda informationsinsatser från
Utbildningsdepartementet, har funnits en betydande osäkerhet när det gäl-
ler kommunernas skyldigheter att erlägga interkommunal ersättning. Min
bedömning är emellertid att dessa svårigheter i stor utsträckning kan beteck-
nas som initialproblem och därför kommer att övervinnas.
Även om jag således inte finner anledning att nu vidta någon särskild åt-
gärd anser jag ändå att utvecklingen i frågan bör följas noggrant. Jag vill
dessutom hänvisa till att regeringen i särskilda direktiv för Skolverkets för-
djupade anslagsframställning för nästa budgetperiod har ålagt verket att re-
dovisa i vilken utsträckning kommunerna erbjuder vuxna utbildning som
svarar mot efterfrågan och behov.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 35
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svarpå frågor
34
Anf. 87 BO ARVIDSON (m):
Fru talman! Jag skall be att få tacka statsrådet Ask för svaret på min fråga.
Vi hade en interpcllationsdebatt i det här ärendet i våras. Redan då såg vi
konsekvenserna av de beslut som riksdagen fattade våren 1991. Regeringens
förordning från i våras har naturligtvis varit till hjälp, men det finns ändock
stora problem.
Jag skall ta några utbildningar där det finns problem som exempel. Det
gäller vissa vårdutbildningar och specialkurser inom jordbruks-och träd-
gårdsnäring, där landstingen är huvudman för utbildningen. Det gäller även
tekniker- och hantverksutbildning.
Flera elever, t.ex. unga kvinnor, vägras medel för att gå en ettårig under-
sköterskekurs, eftersom de redan har gymnasieutbildning. Oftast har de
bara tvåårig gymnasieutbildning. Men om den presumtive eleven är arbets-
lös händer det att länsarbetsnämnden köper utbildning. Man kan tolka det
som att man måste vara arbetslös för att över huvud taget kunna få gå den
här utbildningen. Det finns många kommuner, t.ex. i Skåne, som har av-
styrkt samtliga ansökningar till den här typen av utbildning.
I en enkät har Lantbrukets yrkesnämnd kartlagt hur det delade ansvaret
mellan landstingen och kommunerna har fungerat under läsåret. Av enkäten
framgår att i genomsnitt 20 % av ansökningarna har avslagits av kommu-
nerna. Det finns dock stora variationer mellan olika län och kommuner. Det
finns också ett stort mörkertal när det gäller hur siffrorna har kommit fram.
Många kommuner har ej vidarebefordrat ansökningar där kommunal ersätt-
ning har vägrats.
Av svaret framgår att statsrådet inte är beredd att vidta några åtgärder nu.
Jag ser naturligtvis positivt på att Skolverket har fått ett uppdrag. Kan inte
statsrådet tänka sig att göra någonting när man har fått fram underlaget?
Många av dessa utbildningar kommer att försvinna om man inte gör någon-
ting.
Anf. 88 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag är mycket väl medveten om de problem som Bo Arvidson
beskriver. Det här är nog en effekt som man kanske inte tänkte på när man
fattade beslutet. Kommunerna har vittgående skyldigheter att betala inter-
kommunal ersättning när det gäller specialkurser, påbyggnadsutbildningar
och annat som ligger inom gymnasieskolans ram. När vi flyttar över dem i
det nya systemet föreligger inte längre någon skyldighet. Det innebär att det
är i det närmaste omöjligt för många att skaffa sig en yrkesutbildning. Det
gäller t.ex. om man vill bli tandsköterska eller guldsmed.
Det här är naturligtvis märkligt. Vår diskussion i våras handlade ganska
mycket om bristen på långsiktighet i kommunernas agerande. Jag har vissa
förhoppningar om att kommunerna, när det nya systemet har satt sig, kom-
mer att skaffa sig en utbildningspolitik med litet längre perspektiv än vad
man har i ett övergångsskede.
Jag är tillräckligt bekymrad för att ha gett Skolverket särskilda direktiv
om att syna den här frågan. Om det skulle visa sig att det här inte rättas till,
måste vi från Utbildningsdepartementets sida komma med förslag till riksda-
gen som reder ut det hela. Jag är inte beredd att stillatigande se att de flesta
inte kan skaffa sig viktiga yrkesutbildningar. Om ingen kommer att gå på
vissa utbildningar får det tråkiga konsekvenser för arbetsmarknaden.
Anf. 89 BO ARVIDSON (m):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för det hon sade i avslutningen av sitt
inlägg. Vi är nog båda lika oroade över hur det skall gå.
I min fråga tog jag också upp att 1 250 överklaganden har kommit till Skol-
verkets överklagandenämnd. Hur uppfattar statsrådet detta? Vad indikerar
detta?
Landstingsförbundet har skrivit till regeringen och bl.a. tagit upp frågan
om de här utbildningarna. Man vill att reglerna för tillträde till den gymna-
siala vuxenutbildningen och specialkurserna ses över. Hur ser statsrådet på
denna del av Landstingsförbundets framställan?
Anf. 90 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Det är riktigt att det har kommit över 1 200 överklaganden.
Det är många fler överklaganden än vad vi har varit vana vid. Flertalet över-
klaganden gäller interkommunala ersättningar där kommunerna inte har be-
talat eller där det inte har fungerat på annat sätt. En del överklaganden gäl-
ler att en kommun har vägrat att ta emot elever från en annan kommun.
Många av dessa överklaganden beror på att man inte har uppfattat och
förstått de regler som gäller. Men det finns också exempel på fall där man
faktiskt har agerat utifrån de regler som gäller, och där jag ändå tvingas kon-
statera att enskilda kommer i kläm. Det finns också exempel på elever som
har varit så pass desperata att de har bett att få betala en utbildning. Men
det är inte heller möjligt när det gäller dessa utbildningar. De finns en del
enskilda fall som är mycket tråkiga.
Bo Arvidson frågade hur jag ser på det här. Jag ser mycket allvarligt på
det. Vi måste agera i den här frågan och försöka analysera hur vi skall han-
tera den. Men vi måste vänta tills vi har en överblick över hur det faktiskt
ser ut. Vi måste ändå ha en tilltro till att kommunerna relativt snabbt kom-
mer att lära sig de nya reglerna.
Anf. 91 BO ARVIDSON (m):
Fru talman! Det som statsrådet här säger är positivt. Men det vill till att vi
också kan övertyga kommunerna om nödvändigheten av att satsa på dessa
utbildningar. Man måste få någorlunda enhetlighet i tillämpningen. Vilken
kommun man bor i skall inte vara avgörande för vilken utbildning man kan
få.
Jag tycker att - vilket statsrådet antydde - det beslut som fattades våren
1991 begränsar mångfald och valfrihet. Utbildningarna blir mycket enhet-
liga.
Avslutningsvis skulle jag vilja fråga statsrådet om hon är beredd att ta kon-
takt med Kommunförbundet för att diskutera hur man skall kunna få en
bättre ordning så att vi kan tillgodose en del av dessa utbildningar även i
framtiden.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
35
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
36
Anf. 92 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag är alltid beredd att prata med Kommunförbundet. I det
här fallet tror jag nog att man också måste analysera hur man tycker att den
typ av utbildningar som det handlar om skall passa in i systemet.
Skälet till att dessa kurser i något sammanhang ändå har glömts bort är att
de ligger emellan två utbildningssystem. Då blir det tokigt. Jag tror att vi
först får diskutera och analysera detta på departementet. Det är möjligt att
vi sedan får ta upp en diskussion med Kommunförbundet. När det däremot
gäller hur reglerna faktiskt ser ut måste vi naturligtvis se till att informatio-
nen ut till kommunerna fungerar.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på frågorna 1992/93:236 och 240 om åtgärder för att hindra
diskriminering av homosexuella
Anf. 93 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Kent Carlsson har, med anledning av ett konkret fall av avske-
dande av en homosexuell lärare, frågat mig vilka åtgärder regeringen kom-
mer att vidta för att stoppa diskrimineringen av homosexuella. Samma fråga
har Torgny Larsson ställt till chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Bir-
git Friggebo. Jag besvarar nu båda frågorna.
Enligt skollagen är kommunerna huvudmän för grundskolan och kommu-
ner och landsting huvudmän för gymnasieskolan. För fristående skolor finns
enskilda huvudmän. Med huvudmannaskapet följer det fulla arbetsgivaran-
svaret för skolans personal.
Regeringen eller ett enskilt statsråd kan och skall inte gå in och kommen-
tera huruvida det i ett enskilt fall har funnits saklig grund för uppsägning.
Anf. 94 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Det är ett mycket märkligt svar som statsrådet här avlämnat.
Kanske har statsrådet inte läst frågorna från mig och Torgny Larsson. Vi frå-
gar inte om det enskilda fallet utan om vilka åtgärder regeringen tänker vidta
för att stoppa den här typen av diskriminering av homosexuella. Jag tycker
egentligen, fru talman, inte att jag har fått svar på min fråga.
Min fråga ställdes givetvis utifrån fallet i Göteborg, eftersom det är det
som just nu har rapporterats i massmedia. Det är inte första gången som det
här händer, och det framhålls också av politiker i Göteborg. En lärare med
franskt ursprung blev förflyttad med hänvisning till hans homosexualitet.
För mig är detta ett mycket klart fall av diskriminering utifrån sexuell lägg-
ning, och riksdagen har många gånger uttalat att sådant inte får ske och inte
får accepteras.
Det uppkommer en rad frågor. Det gäller en kommunal skola som styrs
av politiskt tillsatta personer men som har tagit emot sponsringsbidrag från
Volvo. Man kan undra vilket tryck som har utövats från det hållet och om
det därifrån rimligen skall få utövas ett sådant tryck när det gäller vilka som
skall få vara lärare i en kommunal skola.
Man kan också fråga sig, med tanke på föräldrarnas ganska fördomsfulla
agerande, vad som skulle hända om föräldrarna i en annan skola valde att
plocka bort sina barn på grund av att läraren har en annan hudfärg, annan
religion eller en etnisk tillhörighet som de inte tycker om. Det är precis
samma fall som den här homosexuelle läraren har ställts inför.
Jag vill fråga skolministern: Är skolministern nu beredd att ge ett uppdrag
exempelvis till Skolverket att markera riksdagens syn att diskriminering av
homosexuella inte är tillåten? Är regeringen beredd att ta initiativ till en bre-
dare undersökning om svagheter i lagstiftningen och om direkt diskrimine-
rande regler som finns vad gäller homosexuella?
Anf. 95 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Jag ber naturligtvis att få tacka för svaret, men inte heller jag
är nöjd. Det var ett djupt otillfredsställande svar. Även det som hände i Gö-
teborg är otillfredsställande. En lärare som öppet erkänt att han är homosex-
uell får inte behålla sin tjänst utan blir omplacerad. Han befarar nu att han
inte kan få något nytt arbete när hans förordnande går ut till sommaren.
Det är otillfredsställande, eftersom ingen anmärkning har riktats mot ho-
nom. Stadsdelsförvaltningen och skolledningen har uttalat sitt fulla förtro-
ende för honom, och ingen har kunnat peka på att han gjort något fel. Han
har inte gjort något otillåtet eller olämpligt.
Det allvarliga i detta sammanhang är att det skapar en ökad förljugenhet.
I en större stad går det naturligtvis att dölja sin homosexualitet, men det är
viktigt att vi motverkar den förljugenhet som då skapas.
Jag har under ca 20 år aktivt arbetat som präst och då fått en ganska omfat-
tande inblick i hur många människor lever. Jag har i de sammanhangen bl.a.
lärt mig hur homosexuella människor precis som andra minoritetsgrupper
kan känna sig diskriminerade.
Det hade varit mycket värdefullt om skolministern i dag hade kunnat säga
någonting om det här. Jag ställde inte min fråga om det enskilda fallet, om än
utifrån det enskilda fallet. Jag ställde frågan vilka åtgärder regeringen ämnar
vidta för att förhindra att diskriminering på grund av homosexualitet fortsät-
ter. Jag vill upprepa den frågan.
Jag kan inte heller annat än notera vilken skillnad det är på det här svaret
och det svar som jag för cirka en timme sedan fick på min fråga om rasismen.
Då gav B>rgit Friggebo ett mycket utförligt svar.
Anf. 96 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag beklagar om jag har missuppfattat frågan. Det var inte
min avsikt. Ändå framgår det av Kent Carlssons inlägg att han diskuterar
också det enskilda fallet.
När det gäller detta fall är jag medveten om att frågan är anmäld till Dis-
krimineringsombudsmannen, och jag har också tagit del av de yttranden
vilka har avgivits och av vilka det framgår en hel del om hanteringen av
denna fråga. Det är inte min sak att bedöma hur det fallet har hanterats.
När det gäller frågorna om jag är beredd att åstadkomma uppdrag till
Skolverket eller göra någon bredare undersökning vill jag säga att jag inte
tror att det är nödvändigt att skriva till Skolverket och inte heller till kommu-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
37
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
nerna och påpeka att homosexualitet inte är saklig grund för uppsägning. Jag
utgår ifrån att det är väl känt. Också frågor om avskedanden regleras i lagen.
Jag tror inte att vi behöver göra så mycket här.
Vad jag dock tycker är mest angeläget, om det nu handlar om fördomar
rent allmänt, är att åstadkomma en läroplan som ger utrymme för att frågor
som hanteras på ett sådant sätt att det förebygger fördomar osv. Det är väl
därur som de problem som tas upp i dessa frågor kommer. Jag tror inte att
det går att åstadkomma någon förändring, om man nu är allmänt bekymrad
över fördomar som kan verka negativt för skolväsendet eller diskrimine-
rande gentemot enskilda.
Anf. 97 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Statsrådet säger att hon har granskat handlingar i ärendet.
Det var inte fråga om någon uppsägning, utan om en förflyttning på grund
av homosexualitet. Det är märkligt att landets skolminister och regering inte
har någon uppfattning i principfrågan och inte klart tar avstånd från ett så-
dant här agerande. Jag begärde inte av statsrådet att man skall gå in i det
enskilda ärendet och lugga skolledning osv., men däremot måste man mar-
kera att riksdagen vid ett flertal tillfällen har uttalat att diskriminering inte
får ske på grund av homosexualitet.
Förra veckan diskuterade vi här i riksdagen ett ärende som gäller just in-
formation till elever om homosexualitet, och då gjorde riksdagen en mycket
stark markering. För eleverna måste det vara ett märkligt agerande. Riksda-
gen uttalar att homosexualitet inte är något negativt, utan vi skall ge positiv
information om den, men samtidigt tillåter vi skolledningar att flytta på folk
på grund av homosexualitet. Vad är det för signaler som vi skickar ut till
eleverna, om vi agerar på det sättet?
Anf. 98 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Det var ett lika märkligt svar som jag fick den här gången. Jag
hade förut ställt en fråga med anledning av vad som hände vid de judiska
begravningsplatserna och fick tidigare i dag ett mycket tydligt och utförligt
svar från Birgit Friggebo. Regeringen ämnar vidta och håller på att vidta en
hel rad olika åtgärder.
Nu säger skolministern att hon tycker att man inte skall göra någonting.
Jag tycker att detta är mycket märkligt. Det sägs i svaret: ”Med huvudman-
naskapet följer det fulla arbetsgivaransvaret för skolans personal.” Hur skall
vi tolka detta? Jag känner mycket väl till bestämmelserna om huvudmanna-
skapet, och de innebär inte att skolan skall kunna ställa sig helt ovanför la-
gen. Det hade varit ytterst värdefullt om vi hade kunnat få ett tydligt, klart
och positivt svar här i dag.
Anf. 99 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Först och främst kan och skall inte ett statsråd komma med
pekpinnar i frågor som rör kommunerna i deras egenskap av arbetsgivare.
Däremot är det självklart, och det framgår av mitt svar och min kommentar,
att kommuner och skolor måste arbeta utifrån de lagar som gäller. I det här
38
fallet har vi en fråga som nu prövas av Diskrimineringsombudsmannen, och
jag tycker att det är utmärkt att så sker.
När det gäller homosexualitet i allmänhet i skolan och de attityder som
skall prägla skolans verksamhet är det framför allt i läroplansarbetet som vi
måste se till att elever och andra får besked om vilka värderingar och attity-
der som skall prägla skolarbetet. Jag är övertygad om att riksdagen inte kom-
mer att ha någon annan uppfattning i den frågan än vad man hade när frågan
diskuterades för några dagar sedan. På det viset tycker jag alltså inte att det
är något problem.
Jag blir däremot litet förvånad över att man här försöker antyda att jag
inte skulle tycka att detta är fel. Jag kan gärna upprepa att jag tycker att det
är fel att någon diskrimineras, oavsett om det är på grund av ras, homosexua-
litet eller något annat. Det väsentliga när det gäller anställda i skolan är att
de utför ett bra jobb, och kommunerna skall följa de lagar som gäller.
Anf. 100 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Vi är överens om att kommunerna som huvudmän för skolan
skall följa de lagar som landets riksdag har beslutat om. Men här gäller det
ju frågor som så att säga ligger en bit ovanför det direkta arbetsgivaransva-
ret, och riksdagen har ju vid ett flertal tillfällen gjort uttalanden om diskrimi-
neringen av homosexuella. Det är märkligt att landets skolminister inte kan
utlova någon form av åtgärd, när kommunerna och skolledningarna uppen-
barligen glider på lagstiftningen och alltså inte följer de regler och uttalanden
som har kommit från riksdagen angående diskriminering på grund av homo-
sexualitet.
Däremot skall jag ge statsrådet rätt i att det saknas lagstiftning. Det finns
vaga regler, som inte tillräckligt skyddar just den homosexuella gruppen. Ty-
värr har riksdagen avvisat en översyn av den typen av brister, och jag hoppas
att vi får möjlighet att på nytt behandla den frågan.
Om det här i stället hade handlat om en person med annan hudfärg eller
annan religion, hade då statsrådet givit samma svar?
Anf. 101 TORGNY LARSSON (s):
Fru talman! Jag noterar med tillfredsställelse att skolministern ändå här
har gjort någon form av medgivande i och med att hon har sagt att detta i
princip är fel. Det får man väl ändå tacka för.
Det är naturligtvis värdefullt att den här frågan tas upp i läroplanen, men
vad räcker det om man i skolan i fråga har detta i läroplanen, om skolan trots
det avskedar eller omplacerar en lärare? Vad ger det för slags signal?
Anf. 102 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag tycker inte att Kent Carlsson skall beskylla landets skolor
och kommuner för att bryta mot lagarna utifrån ett fall i Göteborg, där vi
inte ens vet om de har gjort något fel.
Kent Carlsson frågar om jag hade gett samma svar om detta hade gällt en
lärare med annan hudfärg. Svaret är ja. Jag har samma principiella inställ-
ning till huruvida jag bör ha några synpunkter på hur kommunerna fungerar
som arbetsgivare i våra skolor.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svarpå frågor
39
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
40
Jag tror att det egentliga problemet i det här fallet är svårare att komma
åt än vad diskussionen har visat. Vi har gett föräldrar ökade valmöjligheter i
skolan. Vi har gett dem större inflytande. Därmed kommer också fördomar,
värderingar och attityder som finns i samhället till uttryck på olika sätt. Det
kan vara ett problem - det gäller inte bara i det här fallet. Fördomar, irrläror
och okunskap kan emellertid bara mötas med kunskap och genom opinions-
bildningsarbete. Det är precis det vi arbetar med när vi nu skall formulera
en läroplan och sätta upp ramarna för skolans verksamhet.
Jag tror tyvärr att det är den väg man måste gå för att åstadkomma en
ändring. Jag är inte beredd att inskränka föräldrarnas möjligheter att välja,
trots att detta faktiskt kan bli ett bekymmer. Jag inser det.
Anf. 103 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Jag sade inte att kommunerna bryter mot lagstiftningen. Jag
sade att de glider på den. Det fall som nu är aktuellt - och andra fall - måste
nog betraktas som att kommunerna kringgår de beslut som vi har fattat i den
här riksdagen.
Det är riktigt, som statsrådet säger, att detta blir ett problem. Det innebär
att vi kan hamna i situationer där föräldrar, exempelvis utifrån fördomar,
inte accepterar en svart lärare, en judisk lärare eller en muslimsk lärare. Jag
menar att vi måste börja fundera över om vi skall acceptera en sådan utveck-
ling, om vi skall acceptera att fördomsfulla människor på det sättet ser till så
att minoritetsgrupper i det här samhället exempelvis inte kan inneha vissa
jobb. Det vore en skrämmande utveckling om vi accepterade det.
Också jag inser naturligtvis att det är med kunskap och information som
man på bästa sätt bryter fördomar, men vi har ju ändå en riksdag här i landet,
och vi har vissa möjligheter att stifta lagar. Jag tycker att vi skall använda oss
av den möjligheten. Jag är i alla fall beredd att göra det, men tyvärr uppfattar
jag inte att skolministern är det.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1992/93:261 om idrott i den nya läroplanen
Anf. 104 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Inger Gustavsson har frågat mig om jag tänker beakta idrot-
tens betydelse för inlärning och hälsa när det gäller antalet obligatoriska tim-
mar i ämnet idrott i den nya läroplanen.
Låt mig först konstatera att Läroplanskommitténs förslag, i vilket ingår
förslag till minsta garanterad undervisningstid samt förslag till huvudsakligt
innehåll i ämnet idrott och hälsa, som avlämnades till regeringen i september
just nu remissbehandlas. Syftet med denna remissbehandling är att komplet-
tera kommitténs förslag med synpunkter från myndigheter, organisationer,
forskare, lärare och andra inför den fortsatta beredningen inom regerings-
kansliet. Det befrämjar inte diskussionen att jag som företrädare för rege-
ringen föregriper denna genom att ta ställning till enskildheter i förslaget.
Det är min och regeringens avsikt att under våren 1993 presentera en propo-
sition för riksdagen i vilken viktiga principiella frågor självfallet kommer att
behandlas.
Låt mig därefter konstatera att det naturligtvis inte är möjligt att diskutera
varje ämnes betydelse och därmed eventuella behov av mer eller mindre tid
utan att beakta frågan om den helhet som skolan skall ge. I detta samman-
hang är det viktigt att diskutera i vilken utsträckning elever och föräldrar
skall kunna påverka utbildningen. Vi har redan tagit viktiga steg med av-
seende på möjligheterna att välja skola. Jag tycker att det är oerhört väsent-
ligt att vi nu går vidare och ökar möjligheterna att påverka utbildningen för
den enskilde inom det offentliga skolväsendet. Enligt min uppfattning bör vi
nationellt bara fastställa det absoluta minimum av undervisning i olika äm-
nen som en elev skall erbjudas. Därutöver bör det finnas goda möjligheter
för eleverna och deras föräldrar att välja den eller de inriktningar/fördjup-
ningar som passar den enskildes önskemål.
En timplan med ett mindre antal timmar i vissa ämnen och ett däremot
svarande större utrymme för ett individuellt val behöver inte nödvändigtvis
medföra att de ämnen som får färre obligatoriska timmar också i praktiken
får ett minskat utrymme i skolan. Avgörande därvidlag blir naturligtvis vil-
ken attraktionskraft ämnena har. Det gäller alltså för lärarna att motivera
sina ämnen, att väcka elevernas intresse. Jag är säker på att det skulle vara
till fördel för utbildningens kvalitet.
Jag har självfallet stor respekt för den sakkunskap som kommer till uttryck
i många av de brev, remissvar och artiklar som skrivs angående ämnet idrott.
Jag är också medveten om den betydelse som t.ex. motorisk träning och rö-
relse har för att stödja barns lärande. För mig är det dock också klart att
arbetet i skolan - uppläggningen av skoldagen och undervisningen i andra
ämnen - också måste präglas av en sådan medvetenhet. Detta gäller natur-
ligtvis inte minst i de lägre årskurserna, där det också finns många lärare som
utvecklat sitt arbetssätt utifrån djupa insikter om elevernas behov även i
detta avseende.
I den fortsatta beredningsprocessen kommer självfallet våra kunskaper
om såväl idrottens som andra ämnens betydelse att vägas in. Något besked
om vilka slutsatser, uttryckt i timmar och minuter, som kommer att bli resul-
tatet av denna process är i dag inte möjligt att ge.
Låt mig avslutningsvis säga att jag hoppas att läroplansdebatten, alltså de-
batten om den skola som skall vara en grundbult i både den enskildes och
samhällets utveckling, också kommer att bestå av annat än timplaneexercis.
Anf. 105 INGER GUSTAVSSON (fp):
Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet Ask för svaret.
Jag är naturligtvis medveten om att det här förslaget är ute på remiss, men
jag är trots det litet oroad - kanske inte på grund av idrottslärares bekymmer
utan på grund av att sjukgymnaster har uttryckt bekymmer över att ett allt
större antal ungdomar behöver stöd och hjälp med sin kropp, trots att vi nu
har så pass många timmar idrott på schemat.
Att lära ut och förankra positiva livsstilar i unga år är ett av de mål som
WHO har ställt upp i Hälsa för alla år 2000. Idrottsämnet är det enda ämnet
som syftar till att stimulera fysisk aktivitet, motorisk utveckling och hälso-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
41
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
42
sam livsföring. Läroplanskommittén har insett detta och föreslår att idrotts-
ämnet i framtiden skall heta idrott och hälsa. Ämnets syfte och mål har på ett
mycket förtjänstfullt sätt beskrivits i läroplanen. Förändringar av innehållet
innebär en kvalitativ förbättring, och det ligger nu ett stort ansvar på lärarna
att arbeta efter de nya direktiven.
Enligt vetenskaplig dokumentation utgör fysisk inaktivitet en betydande
hälsorisk. Många arbetsplatser har därför tagit till sig forskningsresultat och
erbjuder dagligen under arbetstid fysisk träning i någon form för att på så
sätt förhindra arbetsskador, minska sjukfrånvaron och höja produktiviteten.
Det är viktigt att också skolan, som den största arbetsplatsen, inser vikten
av fysisk aktivitet. Läroplanskommittén menar emellertid att eleverna kan
få sin motion tillgodosedd utanför skolan eller själva välja idrott som person-
ligt val, men då gör man det lätt för sig. En stor och ökande del av skolungdo-
marna har nämligen, enligt färska undersökningar, inte någon annan fysisk
aktivitet än den som idrottslektionerna ger, och det är framför allt för denna
växande grupp inaktiva och ibland överviktiga barn som förslagen om ned-
skärningar är särskilt hotfulla.
Det ökade inslaget av valfrihet som föreslås kan verka lockande, men vil-
ken elev som är ointresserad av fysisk aktivitet väljer idrott? Många elever
har inte heller stöd hemifrån, och en del invandrarbarn saknar tradition med
fritidsaktiviteter.
Tror statsrådet att det nya timplaneförslaget bidrar till att förbättra hälsan
hos våra skolungdomar?
Anf. 106 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag avser inte att ge några besked om min inställning till vare
sig timplan eller läroplan så länge remissarbetet pågår.
Fysisk fostran är väldigt viktigt för barn och ungdomar. Det gäller under
hela uppväxttiden, dvs. både under skoltiden och delvis efter det att en del
har slutat skolan.
Det vi måste diskutera är hur mycket av den fostran som är nödvändig som
vi kan, skall och måste ge just i skolan. Den frågan måste prövas i och med
att vi skall ta fram en ny läroplan. Det är klart att jag inser att vi egentligen
borde göra allt i skolan och att vi borde göra väldigt mycket mer av det som
redan finns på schemat. Tyvärr finns det ju många som inte läser några
böcker efter skoldagens slut. Framför allt är det de barn som har läs- och
skrivsvårigheter och de som inte har någon akademisk uppbackning hem-
ifrån som inte utövar någon som helst aktivitet på det området utanför sko-
lan.
Jag skulle vilja påstå att det här är ett problem som finns inom varje ämne.
Även om den här frågan handlar om ett enskilt ämne, vill jag nu vädja till
alla i riksdagen att faktiskt försöka hjälpa till att se helheten. Skall vi ge nå-
got ämne mer tid, måste vi ta tiden någonstans ifrån. Det här är en mycket
svår ekvation att lösa. Jag har tagit intryck och tar intryck av den debatt som
pågår, men några besked blir det inte i dag.
Som sagt: Det problem som vi nu diskuterar, och som framkommer i bl.a.
idrottslärares argumentation, finns faktiskt också i en del andra ämnen, och
även det är ett bekymmer.
Anf. 107 INGER GUSTAVSSON (fp):
Herr talman! Jag är medveten om att jag inte nu kan få några besked, men
jag vill ändå peka på hälsan som mycket fundamental. I läroplansförslaget
står det att det skall finnas en balans mellan praktiska och teoretiska kunska-
per, och flera forskare har, oberoende av varandra, betonat vikten av att
varva teori och praktik för att båda hjärnhalvorna skall stimuleras. Skall man
utnyttja den optimala förmågan att lära, måste man hela tiden variera och
varva ämnen och få in skapande verksamhet. Därför är samtliga praktiskt-
estetiska ämnen viktiga.
I målbeskrivningen för ämnet hälsa och idrott står: ”Kroppsrörelse och
friluftsliv främjar elevernas psykiska och sociala utveckling och skapar goda
förutsättningar för lärande.” Att då nära nog halvera timtalet för just
kroppsrörelse och friluftsliv kan verka paradoxalt. Vi vill gärna satsa på
forskning och utveckling, men om forskningen inte följs upp är den inte till
någon nytta. Skall vi tillämpa forskningsresultaten i skolan, statsrådet?
Anf. 108 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Det framgår av regeringens direktiv till Läroplanskommit-
tén att man skall utgå från modern forskning om bl.a. inlärning. Det är själv-
klart att vi också måste ta till oss forskarnas synpunkter. Det sade jag också
i mitt svar.
Jag delar uppfattningen att alla sinnen skall utvecklas i skolan. Därför är
olika typer av ämnen väsentliga.
Vårt stora problem är inte uppdelningen i ämnen och balansen där, även
om det också är ett bekymmer. Vårt stora problem är att arbetssättet i många
ämnen är så ensidigt. Det går faktiskt att studera historia när man befinner
sig i rörelse. Man kan promenera omkring och titta på saker. Det går faktiskt
att sjunga in multiplikationstabellen. Det skulle behövas mycket mer kreati-
vitet. Jag är övertygad om att det skulle ge bättre inlärning. Forskningen sä-
ger just detta.
Eleverna är inte hjälpta av ett och annat praktiskt ämne under en skoldag,
om allt annat arbete sker på precis samma sätt. Då får man inte den intellek-
tuella och fysiska stimulans som är nödvändig för god inlärning. Därför
handlar det både om ett läroplansarbete och om ett arbete för att stimulera
pedagogisk kreativitet. Det behövs det mycket av om vi skall skapa Europas
bästa skola.
Anf. 109 INGER GUSTAVSSON (fp):
Herr talman! Jag håller med statsrådet Ask om det sista. Efter många års
erfarenheter, särskilt bland elever med svårigheter i teoretiska ämnen, har
jag märkt att just idrott och andra praktiska ämnen varit andningshål för
dessa elever. Där har de kunnat visa sig på styva linan. De har också kunnat
öka sin självkänsla, vilket i sin tur har förbättrat inlärningssituationen i öv-
rigt.
Min förhoppning är att statsrådet ändå beaktar idrottens, men också öv-
riga praktiskt-estetiska ämnens, betydelse för hälsa och inlärning, när anta-
let obligatoriska timmar i den nya timplanen fastställs.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
43
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
19 § Svar på fråga 1992/93:264 om individuell hjälp till skolelever
Anf. 110 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag försökte smita, men det var inte riktigt meningen. Jag
ber om ursäkt för det.
Eva Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att medverka
till som kan öka skolans möjligheter att ge elever det individuella stöd som
många behöver.
I skollagens portalparagraf understryks att i utbildningen skall hänsyn tas
till elever med särskilda behov. Det är kommunerna som har ansvaret för
att organisera verksamheten så att detta mål i skollagen uppfylls. Genom
Skolverkets uppföljningar och utvärderingar skall regering och riksdag få
signaler om kommunerna inte uppfyller de mål samhället ställt upp.
Jag utgår ifrån att kommunalpolitikerna, inom de ramar vi dragit upp, kan
organisera skolverksamheten med hänsyn till elever med särskilda behov
även i besparingstider. Skulle de inte göra det, kommer det att visa sig genom
Skolverkets utvärderingar.
Anf. 111 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Även om skolministern inte fick möjlighet att smita rent
kroppsligen, tycker jag nog att hon har gjort det genom det här svaret.
Jag har vid flera tillfällen försökt att få till stånd en diskussion om det som
händer ute i skolorna nu. Skolministern har avvisat det med hänvisning till
att det inte har funnits någon statistik. Jag är litet förvånad över att skolmi-
nistern verkar vara den enda som inte är medveten om de faror som nu hotar
ute i skolorna i besparingarnas spår.
Nu senast är det Kommunförbundet, som kanske bör veta allra bäst vad
som händer, som visar på att klasstorlekarna ökar. Ibland blir t.o.m. antalet
barn så stort att de inte får plats i ett klassrum. Då blir arbetsmiljön mycket
dålig. Det är inte brist på klassrum som är orsaken, utan brist på lärare.
Den här rapporten visar också att det är storstadsområdenas barn och ung-
domar som råkar mest illa ut. 185 % av storstadskommunerna ökar nu anta-
let barn i varje klass. Men det räcker inte för att klara de hårda besparings-
krav som finns på kommunerna. Därtill kommer - och det är kanske det som
gör det ännu allvarligare - att t.ex. stödundervisningen i mindre grupper
minskar, att speciallärarresurserna minskar och att möjligheterna till grupp-
indelning och delade klasser minskar. Lägger man därtill att utrymmet för
t.ex. talpedagoger och andra liknande insatser också minskar, är det ganska
lätt att förstå att de barn som redan tidigare har haft det svårt i skolan, svårt
med sin inlärning och svårt med hela skolsituationen, råkar mycket illa ut.
Jag tror faktiskt inte att detta händer därför att kommunalpolitikerna vill
ha det på det här sättet eller att skolans personal och skolledning vill ha det
så här. Förklaringen är mycket enkel, nämligen att pengarna inte räcker. Jag
tror att många blev glada över regeringens paroller om Europas bästa skola,
men den glädjen har nu utbytts i irritation. Jag vill ha reda på vad skolminis-
tern tänker göra för att den parollen skall få ett innehåll som betyder ar-
betsro för skolans elever och möjligheter till stöd och hjälp när det behövs.
44
Anf. 112 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! När det gäller den ekonomiska politiken i landet, är det väl
känt att det finns en betryggande majoritet i riksdagen för de stora bespa-
ringsåtgärder staten tvingas vidta. Jag tror att alla över partigränserna är
medvetna om de svårigheter som finns.
Det var på socialdemokratiskt initiativ man införde sektorsbidraget. Det
innebar att vi tog bort öronmärkningen i full förhoppning om, och med för-
troende för, kommunalpolitikernas förmåga till kloka prioriteringar. Detta
har nu fullföljts genom ökad decentralisering där kommunerna kommer att
få ta huvudansvaret för hur de använder de resurser som finns.
Kommunförbundets undersökning - den som jag har sett - är ganska brist-
fällig. Däremot finns det en undersökning från Stockholm som är särskilt
alarmerande. Den visar nämligen att när skolorna själva får hantera peng-
arna är det de allra svagaste som drabbas först. Man tar bort det speciella
och individuella stödet till elever i stället för att minska på grupptimmar och
annat, som Eva Johansson var mycket bekymrad över.
Jag följer självfallet den utvecklingen. Jag tycker att den är beklämmande
och bekymrande. Det är viktigt att de förordningar och annat som gäller om
stöd till barn med särskilda behov fullföljs. Samtidigt går det inte att komma
ifrån ett erkännande om att ekonomin är kärv.
Vi har markerat att skolan skall prioriteras. Vi sätter ordentliga regler för
vad som skall åstadkommas i kommunerna, och vi har en noggrann nationell
uppföljning. Den är så noggrann att kommunerna klagar över det som Skol-
verket sysslar med. Jag tror att det är ganska bra. Det kommer att ge oss en
mycket god bild på nationell nivå. Det ger oss också ett underlag för att vidta
åtgärder. Om prioriteringarna inte fungerar får man tydliggöra ansvaret för
de allra svagaste genom förordning eller annat.
Anf. 113 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag tror att det var många som blev glada över regeringsdek-
larationen. Men min fråga gällde egentligen på vilket sätt statsrådet är be-
redd att följa upp de stolta paroller som fanns där om Europas bästa skola.
Det är klart att man kan säga, som skolministern också gör, att det här
sköter de ute i kommunerna. De sköter det som de vill. Men det är ju inte
riktigt sanning. Jag vill gärna åter betona att jag inte ens tror att de moderata
skolpolitikerna som styr ute i nästan varenda Storstockholmskommun, vill
ha det på det sättet. De tvingas av ekonomiska skäl att strypa den ena verk-
samheten efter den andra, även om de vet att dessa är mycket värdefulla för
framför allt de svaga eleverna. Det vore bra med en signal från statsrådet, så
att dessa elever kan få stöd. Det skulle vara bra att få reda på hur en sådan
signal skulle kunna vara utformad.
Anf. 114 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Eva Johansson känner väl till att det pågår ett omfattande
reformarbete med syfte att skapa utveckling inom skolväsendet. Regeringen
har inte heller dragit ner på anslagen till skolverksamhet eller utbildnings-
verksamhet totalt sett. Däremot har vi gjort vissa omprioriteringar.
Jag tror inte - jag har i alla fall inte sett några konkreta förslag - att Social-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
45
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
demokraterna har några stora resurser som de är beredda att omedelbart
ge till kommunerna för att minska de besparingsbeting som man nu måste
förverkliga.
Eva Johansson frågar vad jag är beredd att göra för att inte de svagaste
skall drabbas. En mycket viktig sak är att ge kommunerna underlag för att
besparingar på undervisningens område, inte minst när det gäller svaga ele-
ver, är mycket kortsiktiga minskningar av kostnaderna. Den typen av under-
lag från Skolverket, Utbildningsdepartementet osv. tror jag är till hjälp för
dem som argumenterar för skolans bästa.
Jag kan också skicka den signalen till kommunerna om Eva Johansson
tycker att det är viktigt, men jag tror att kommunerna vet om det. Det finns
även i fortsättningen en möjlighet för staten att vidta åtgärder och dra in de-
lar av statsbidraget om kommunerna icke fullföljer sina skyldigheter på sko-
lans område.
Anf. 115 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Vi kommer förmodligen inte längre i den här diskussionen,
än vad vi har gjort tidigare. Det slutar alltid med att Beatrice Ask säger att
vårt parti har varit med och infört sektorsbidraget och att det inte har rörts.
Nej, det har det inte.
Men majoriteten i den här kammaren har ju, på förslag av den regering
som Beatrice Ask sitter i, så sent som i våras fattat beslut om att dra in 7,5
miljarder kronor från kommunerna. Och detta har väl inte gått skolorna
förbi heller. Det är klart att de har drabbats av detta. Det är den bespa-
ringen, Beatrice Ask, som nu drabbar fullt ut i klassrummen, och det är detta
som bekymrar mig så mycket. Det är därför som jag tycker att det skulle vara
väsentligt att vi som sysslar med skolpolitik och utbildningspolitik i detta hus
kunde ha en diskussion också om skolans kvalitet och inte bara om vem som
skall vara huvudman för utbildningen.
Anf. 116 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Det var bra att denna rättelse gjordes. Vi har inte tagit några
7,5 miljarder kronor från skolorna, utan det är från kommunerna som de har
tagits. Men den ekonomiska situation som Sverige befinner sig i påverkar
även viktiga sådana verksamheter som skolan. Det är naturligtvis allvarligt.
Jag framhöll tidigare i denna diskussion att jag är bekymrad över hur sko-
lor och kommuner spar på de allra svagaste. Samtidigt tycker jag att man
skall erkänna att vare sig jag, Eva Johansson eller någon annan kan trolla.
Den svenska ekonomin är besvärlig, och det är svårt att hitta mer resurser.
Vi måste försöka att förändra och förnya inom de ramar som finns. Det är
detta arbete som pågår när det gäller läroplaner och mycket annat. Vi är
också beredda att förtydliga i förordningar och annat om det skulle visa sig
att det råder någon missuppfattning i något hörn om hur prioriteringar måste
göras, i alla fall som en minsta garanti för de svagaste.
Överläggningen var härmed avslutad.
46
20 § Svar på fråga 1992/93:241 om åtgärder mot s.k. fistfucking
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Anf. 117 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! John Bouvin har frågat justitieministern om hon är beredd
att medverka till en skärpning av lagstiftningen så att vissa ”perversiteter”
omfattas av förbudet mot olaga våldsskildring. Frågan har överlämnats till
mig.
John Bouvin anför i sin fråga bl.a. att nuvarande lagstiftning inte räcker
till för att stoppa skildringen och spridningen av sådan våldspornografi som
han syftar på.
Jag vill först framhålla att spekulativa våldsskildringar, varigenom någon
skildrar sexuellt våld eller tvång, eller närgånget eller utdraget skildrar grovt
våld mot människor eller djur, enligt min mening inte har något skyddsin-
tresse ur yttrandefrihetsrättslig synvinkel. Sådana våldsskildringar utgör
också yttrandefrihetsbrott enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Filmer som
skildrar sådana situationer som John Bouvin berör i sin fråga kan därför re-
dan vara straffbara.
Vidare vill jag framhålla att regeringen förra året uppdrog åt Justitiekans-
lern att utreda behovet av åtgärder rörande bestämmelserna om olaga vålds-
skildring. Bakgrunden till uppdraget var att en arbetsgrupp inom regerings-
kansliet för frågor om våld mot kvinnor hade föreslagit en utvärdering av
bestämmelserna om olaga våldsskildring.
Enligt vad jag har erfarit kommer Justitiekanslern att redovisa resultatet
av sin utredning inom kort. Om det är erforderligt med en skärpning av be-
stämmelserna om olaga våldsskildring eller inte kommer jag alltså att ta ställ-
ning till när utredningen har överlämnats och beretts.
Anf. 118 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Jag tackar statsrådet Laurén för svaret. Till min glädje ser
jag att statsrådet anser att detta inte behöver ha något skyddsintresse ur ytt-
randefrihetsrättslig synvinkel. Allt detta bör ju vara ett axiom.
Det står emellertid i svaret att filmer som skildrar sådana situationer där-
för redan kan vara straffbara. Tyvärr har Hovrätten för Västra Sverige i maj
1991 redan frikänt detta, vilket gör mig litet orolig.
Statsrådet säger även i svaret att Justitiekanslern inom kort kommer att
redovisa resultatet av sin utredning. Vad innebär inom kort?
Den 10 december 1991 ställde Gullan Lindblad nästan exakt samma fråga.
Det har alltså gått nästan ett år sedan dess, och det har tillsatts en liten utred-
ning. Justitieministern sade att Justitiekanslern skall redovisa resultatet av
sitt arbete senast den 1 juli nästa år. Nu har detta nästa år passerats, och nu
ställs alltså samma fråga igen. Min fråga är vad som skall göras, när det går
så trögt i denna behandling, innan vi får ett nytt fall.
Anf. 119 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Vad jag avser med inom kort är faktiskt, John Bouvin, inom
kort. Jag hoppas att det skall ske mycket snart, i varje fall i början av nästa
år.
Svar på frågor
Det fall som John Bouvin berörde från Hovrätten för Västra Sverige är
47
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
naturligtvis ett sådant fall som Justitiekanslern måste ta med i sin bedömning
av behovet av åtgärder.
Anf. 120 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Jag tycker att detta är så pass allvarligt för både kvinnor och
barn i Sverige och i hela världen att vi på något sätt med kraft måste visa
detta.
Tror statsrådet att det vore en idé att ta upp en sådan fråga här i kammaren
till en extradebatt, så att behandlingen av frågan tog fart? Hur snabbt kunde
detta ske, om man sätter till alla krafter?
Anf. 121 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Min uppfattning är att vi skall avvakta Justitiekanslerns ut-
redning och se vad han har kommit fram till innan vi överväger några ytterli-
gare åtgärder. Denna utredning kommer att redovisas inom kort. Denna
gång är det inte någon risk för dröjsmål.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1992/93:251 om godtrosförvärv av lösöre
Anf. 122 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Birger Andersson har frågat mig om jag avser att snarast
undersöka tillämpningen av lagen om godtrosförvärv av lösöre. Han har
hävdat att tillämpningen av reglerna om godtrosförvärv inte synes förhindra
att det alltid finns köpare av stöldgods.
Den lagstiftning som i första hand är avsedd att motverka handeln med
stöldgods är naturligtvis bestämmelserna i brottsbalken om häleri.
Den civilrättsliga lagstiftningen om godtrosförvärv innefattar en avväg-
ning mellan å ena sidan den ursprunglige ägarens intresse av att få tillbaka
egendom som han har förlorat och å andra sidan den rätt som en aktsam
person bör ha att få behålla egendom som han har förvärvat i god tro. Reg-
lerna har utformats bl.a. så att de skall motverka handeln med stöldgods.
Lagen om godtrosförvärv av lösöre trädde i kraft den 1 januari 1987. Ge-
nom lagen skärptes och preciserades de krav som ställts på en förvärvare av
lösöre för att denne skall anses vara i god tro. Riksdagen har vid flera tillfäl-
len uttalat att det inte finns skäl att ompröva de principer och skäl som ligger
bakom lagen. Även jag anser att lagen utgör en lämplig avvägning mellan de
intressen som står mot varandra.
Birger Andersson riktar in sig på tillämpningen av lagen. Hittills är det få
domstolsfall som har refererats, och någon systematisk utvärdering av till-
lämpningen har inte gjorts. Lagutskottet har i början av detta riksmöte utta-
lat att utskottet förutsätter att reglerna följs upp och att regeringen ser till
att en utvärdering av lagen kommer till stånd i lämpligt sammanhang. I Justi-
tiedepartementet brukar vi undersöka hur nya lagar har fungerat när de har
varit i kraft under någon tid. Så skall naturligtvis ske också med godtrosför-
48
värvslagen. Formerna för detta har ännu inte bestämts, men jag räknar med
att en utvärdering skall kunna påbörjas under våren 1993.
Anf. 123 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Bakgrunden till min fråga är att många upplever tillämpningen av nuva-
rande regler som stötande.
I en lång artikel i en av våra dagstidningar för ett tag sedan beskrivs ett fall
där en person har blivit av med en snöskoter. Stöldförsäkring fanns inte, men
någon stal hans snöskoter. Polisen återfann snöskotern, men den ursprung-
lige ägaren får ändå inte tillbaka sin snöskoter. Nuvarande ägare hade köpt
snöskotern i god tro av två hälare. Det ansåg i alla fall både tingsrätt och
hovrätt.
När det gäller möjligheten att köpa tillbaka skotern säger den ursprung-
lige ägaren: ”Aldrig i livet. Varför skall jag betala två gånger för något som
bevisligen tillhör mig?” Vidare säger den ursprunglige ägaren i den här tid-
ningsartikeln: ”Nu har jag tappat all min tro på Sverige och rättvisan. Det är
bara att fortsätta att betala på lånet, som jag tog då jag köpte skotern och se
glad ut.”
Jag tycker att det är en naturlig reaktion från en person som har råkat ut
för detta att uppleva vår rättvisa på det sättet.
I Svenska Dagbladet den 9 november i år uttalar rikspolischefen att överst
på hans önskelista ligger skärpta regler vid godtrosförvärv. Han fortsätter:
”Vi vill förstöra hälerimarknaden. Har du stulit en TV, skall det vara så svårt
som möjligt att omsätta den till knark.”
Jag skulle vilja be statsrådet att kommentera detta. Delar statsrådet riks-
polischefens åsikter?
Anf. 124 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Riksdagen har vid flera tillfällen haft denna fråga uppe till
prövning, och man har stannat för den lösning som godtrosförvärvslagen i
dess nuvarande skick innebär. Den skärptes genom lagen 1986:796. Man har
alltså ställt ökade krav på en förvärvare, och de kraven är så stora att det
egentligen bara är om någonting har inhandlats under normala förhållanden
som man automatiskt utgår från att det är ett riktigt förvärv. Annars har be-
visbördan lagts på förvärvaren.
Det här är, som jag sade i mitt frågesvar, en avvägning som man gör mellan
å ena sidan den ursprunglige ägarens intresse av att få tillbaka egendomen
och å andra sidan den rätt som en aktsam person bör ha att behålla egendo-
men. Man har ansett att ett införande av en total vindikationsrätt skulle inne-
bära en osäkerhet, åtminstone i andrahandshandeln.
Anf. 125 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ser i statsrådets svar att statsrådet räknar med att det
skall göras en utvärdering, som skall påbörjas under våren 1993. Jag vill
fråga när statsrådet räknar med att resultatet av utvärderingen kan föreligga.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 35
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
Anf. 126 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Det är litet svårt att säga nu. Vanligtvis brukar en sådan här
utvärdering få ta i anspråk åtminstone ett år.
Anf. 127 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag har försökt att jämföra den svenska lagstiftningen om
godtrosförvärv av stöldgods med övriga nordiska länders, och jag tror att jag
vågar påstå att Sverige har den generösaste lagstiftningen. Danmark, Norge
och Finland har ungefär samma lagstiftning, när det gäller stöldgods. Dan-
mark tillämpar dessutom vindikationsprincipen även i övrigt, vilket innebär
att den ursprunglige ägarens rätt består och att han är berättigad att återfå
egendomen utan vederlag från den godtroende förvärvaren oberoende av
dennes goda tro.
I Europa över huvud taget är det väl närmast Holland och Italien som har
en lagstiftning som är lika generös mot tredje man som den svenska.
Jag vill mot denna bakgrund och det nordiska samarbete som vi försöker
utveckla fråga: Anser statsrådet att det skulle vara önskvärt med en mera
likartad lagstiftning i de nordiska länderna när det gäller godtrosförvärv av
lösöre?
Anf. 128 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Det är bara Danmark och Portugal som tillämpar vindika-
tionsprincipen, som Birger Andersson har nämnt. I Norge har exstinktions-
principen, dvs. den som vi tillämpar i Sverige, gjorts till huvudregel. Men
jag tycker att det är lämpligt att samtidigt som man gör denna utvärdering
se på frågan igen, också med de utgångspunkter som Birger Andersson har
angivit.
Anf. 129 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! När det gäller icke anförtrott gods tror jag att jag vågar påstå
att Danmark, Norge och Finland tillämpar samma princip, nämligen vindi-
kationsprincipen. Personligen känner jag mest för den norska och den finska
lagstiftningen i det här sammanhanget.
Jag vill fråga om statsrådet tänker ta något initiativ för att få till stånd en
mera likartad lagstiftning i de nordiska länderna.
Anf. 130 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Inte ytterligare än att jag ämnar se till att denna utvärdering
blir gjord och att man i det sammanhanget skall studera hur de andra nor-
diska länderna och även Europa i övrigt tillämpar lagstiftningarna på detta
område.
Överläggningen var härmed avslutad.
50
22 § Svar på fråga 1992/93:263 om Cityvarvet
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Anf. 131 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Bo Finnkvist har frågat mig hur regeringen avser att hantera
frågan om Cityvarvet.
Jag har vid olika tillfällen här i kammaren, senast den 17 november i år,
sagt att det ankommer på företagens styrelser och ledningar att besluta om
den framtida inriktningen och utvecklingen av de statliga företagens verk-
samhet. Regeringen kommer därför inte att nu ta något initiativ i den ak-
tuella frågan.
Det är självklart min förhoppning att det skall gå att finna förutsättningar
för fortsatt verksamhet vid Cityvarvet.
Anf. 132 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret på frågan. Jag tycker
att svaret kan tas som ett exempel på den industripolitik som tyvärr förs i det
här landet i dag.
Det finns en grupp bestående av representanter från Länsstyrelsen och
Göteborgs kommun som vill att en rekonstruktion skall komma till stånd.
Det skiljer i dag 60 miljoner kronor mellan företagets och denna grupps upp-
fattning om vilka belopp som kan betalas.
Det finns en tro på denna rekonstruktion. Den skulle rädda jobben för
halva arbetsstyrkan, dvs. 200 personer, och det skulle även gälla för underle-
verantörer. Frågan skall snabbutredas. Det skulle vara ett lågt pris för dessa
arbetstillfällen.
Enligt uppgift i Svenska Dagbladet i dag behandlar Nordiska Investerings-
banken en ansökan om ett lån från ett indonesiskt företag - ett konsortium.
Misstankarna är att lånet skall gå till att finansiera ett köp av utrustning på
varvet. Jag tycker att det är fel. I dag behövs inte en regering som hjälper
utländska konkurrenter att ta livet av svenska företag med hjälp av svenska
subventioner. Det behövs egentligen en politik som hjälper de svenska före-
tagen att överleva i den besvärliga period landet lever i.
I praktiken innebär detta tydligen att det går att subventionera verksam-
het utomlands men inte i Sverige. Tänker näringsministern ta något initiativ
för att stoppa denna eventuella försäljning - i varje fall medan rekonstruk-
tionsförsöken pågår? Än är det inte för sent.
Anf. 133 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag delar Bo Finnkvists uppfattning att det vore utomordent-
ligt olyckligt om Nordiska Investeringsbanken gör vad han tror att den gör.
Vi har också noterat uppgifterna i pressen, och vi kommer självfallet att ta
reda på hur det ligger till.
Däremot är vi inte beredda att ingripa i beslutsprocessen i Celsius Indu-
strier. Vi anser att det är de som måste göra den företagsekonomiska utvär-
deringen, dvs. ta ställning till vad som kan göras med Cityvarvet.
Jag gör också bedömningen, att om det finns andra intressenter måste de
i så fall aktivt visa ett intresse. Så sent som i förra veckan beslutade riksdagen
att skapa portföljföretag och riskkapitalbolag på privat basis - ett skall
Svarpå frågor
51
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
52
t.o.m. ha sitt säte i Göteborg - vilka skall ha full frihet och möjlighet att
utvärdera om Cityvarvet är en bra och möjlig investering som kan klara sys-
selsättningen och skapa ett varv med framtidsutsikter.
Anf. 134 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Många människor, experter och andra, har gått igenom den
här rekonstruktionsiden. Därutöver fick vi i näringsutskottet förra veckan
uppgift från Industriförbundet om att stödet till bl.a. varvsindustrin ute i
Europa och i andra länder visar en tendens att öka. Det måste vi tro på.
Uppgiften kommer direkt från industrin. Samtidigt visar Sverige upp attity-
den att det är fritt fram för utländska köpare att komma till Sverige och ta
över utrustning - och kanske t.o.m. få subventionerade lån. Det är bra att
också näringsministern har reagerat emot detta - det skulle i och för sig vara
konstigt annars. Jag hoppas att detta är ett positivt svar på min fråga och
att det här kommer att stoppas, i varje fall tills rekonstruktionsperioden är
avslutad.
Anf. 135 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Vi kommer att undersöka Nordiska Investeringsbankens
eventuella beslut och åtgärder. Vi kommer också att undersöka vilka möjlig-
heter vi har att göra något i den delen och vilka möjligheter som ligger i ett
departements handlingsutrymme. Jag vet inte om detta över huvud taget har
något samband, men självfallet finns det anledning att utreda det.
Såvitt jag har förstått när gäller rekonstruktionen av Cityvarvet, var styrel-
sen i Celsius Industrier och de fackliga representanterna eniga om att det inte
gick att driva varvet längre. Självfallet ställer jag mig positiv om det finns
förutsättningar till en rekonstruktion. Då måste det emellertid komma fram
andra intressenter, som är beredda till erforderliga insatser av kapital. De
skall verkligen tro på att det går att driva varvet, inte bara att det är tredje
man, dvs. skattebetalarna, som skall betala.
Jag pekar ånyo på beslutet som fattades i förra veckan. Det finns portfölj-
företag, riskkapitalbolag, som med all säkerhet är mer kompetenta än vi att
utvärdera huruvida detta är ett bra rekonstruktionsförslag eller ej.
Anf. 136 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Rekonstruktionsförslaget innebär att andra intressenter
kommer in. Som jag tidigare nämnde tror många på det, även experter. En-
ligt uppgifter som jag har finns det även i moderatled de som vill se till att
Nordens största hamn också i framtiden har reparationsmöjligheter när det
gäller stortonnage. Man tycker då att vår svenska regering bör visa intresse
för detta och se till att en lösning kan komma till stånd.
Anf. 137 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag trodde att vi i kammaren var eniga om att statliga företag
skall drivas efter företagsekonomiska principer. Det är fortfarande min upp-
fattning med tanke på Celsius Industrier.
Om man sedan har ett förslag till rekonstruktion måste ju experter och de
som har redarintressen och som anser sig vilja gå in i Cityvarvet - vilket an-
tytts här - också visa detta i handling och inte bara säga att man tror på det.
Man måste också vara beredd att satsa en slant för att skapa förutsättningen
för ett varv med mer långvarig livskraft, inte ett varv som räddas enbart för
ett antal månader. Jag hoppas att det går att finna en sådan lösning.
Anf. 138 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Som jag nämnde i början av denna interpellationsdebatt
handlar det om 60 miljoner kronor. Jag utgår från att det är möjligt att skaffa
fram dessa medel. I den andra vågskålen ligger samtidigt hundratals jobb
och en värdefull serviceverksamhet i Göteborgs stora hamn. Om den
serviceverksamheten inte finns kvar i framtiden skulle kanske t.o.m. ham-
nen kunna påverkas negativt.
Jag får väl nöja mig med näringsministerns svar. Näringsministern har ju
i alla fall sagt att Nordiska Investeringsbankens agerande skall undersökas.
Jag tycker nämligen att det som man kunde läsa i tidningen i morse var väl-
digt oroande. Vi får sedan se om det var rätt eller ej.
Anf. 139 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Det sista uttalandet instämmer jag i. Det finns all anledning
att undersöka vad som förekommer där.
Jag är även mycket positiv till en rekonstruktionslösning, om den går att
finna. Det måste emellertid vara en lösning med intressenter som är beredda
att satsa egna pengar, inte bara skattebetalarnas. Om det finns sådana intres-
senter hoppas jag att de verkligen träder fram, så att vi kan få en positiv
lösning. Jag kan dock inte gå med på att statliga företag skall arbeta under
andra ansvarsförhållanden än icke statliga företag, eftersom vi då kommer
ut i ett moras när det gäller styrning av statliga företag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 17.14 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
23 § Svar på fråga 1992/93:231 om behandlingen av patienter med
rygg- och nackbesvär
Anf. 140 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig vad regeringen gör för
att patienter med rygg- och nackbesvär skall garanteras en medicinskt och
hälsoekonomiskt sett effektiv behandling.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
54
En av Socialstyrelsens främsta uppgifter är att utöva tillsyn genom att följa
upp och utvärdera den verksamhet som kommuner, landsting och enskilda
huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvården. Tillsynen skall ske på
grundval av de bestämmelser som finns fastställda i hälso- och sjukvårdsla-
gen (1982:763) men sker också med stöd av bestämmelserna i lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. vad gäller
denna personals yrkesutövning. Socialstyrelsen kan enligt sistnämnda lag
bl.a. inspektera personalens verksamhet. Genom tillkomsten av de regio-
nala tillsynsenheterna inom Socialstyrelsens nuvarande organisation har sty-
relsens möjligheter att utöva en aktiv tillsyn över hälso- och sjukvården för-
stärkts.
Att se till att patienter med rygg- och nackbesvär får en medicinskt och
hälsoekonomiskt effektiv behandling är alltså i första hand en uppgift för So-
cialstyrelsen. Men också Statens beredning för utvärdering av medicinsk me-
todik (SBU) har en viktig funktion i sammanhanget. En effektiv behandling
ur hälsoekonomisk synpunkt förutsätter bl.a. att nya metoder som introdu-
ceras blir bedömda med hänsyn till deras samlade nytta, risker och ekono-
miska konsekvenser samt, inte minst, att föråldrade metoder sorteras bort.
SBU har till uppgift att göra sådana bedömningar inom hälso- och sjukvår-
den. Bland de projekt SBU genomfört finns Metoder för behandling av ont
i ryggen.
Med anledning av Barbro Westerholms fråga vill jag också nämna den sär-
skilda ersättning från sjukförsäkringen som infördes år 1991 genom en över-
enskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. För innevarande
år finns en motsvarande överenskommelse om 485 miljoner kronor. Dessa
medel används för att öka kapaciteten vad gäller medicinsk rehabilitering.
Härigenom kan människor snabbare återgå till arbetslivet eller till ett aktivt
liv i övrigt. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna utvärderar effek-
terna av dessa insatser i samarbete med Socialstyrelsen och Landstingsför-
bundet. Utvärderingen av det första årets verksamhet, dvs. år 1991, kommer
att redovisas före december månads utgång.
Anf. 141 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Ett köp-sälj-system bre-
der nu ut sig i hälso- och sjukvården, och det är bra att det finns en kostnads-
medvetenhet. Men det fordras också att personalen är kompetent att från
medicinska och hälsoekonomiska utgångspunkter bedöma vad som är bäst
att köpa. Billigast är ju inte alltid bäst.
Utbudet av tjänster beträffande rörelseorganens sjukdomar har kraftigt
ökat. Jag har hört från kassorna att det är svårt att bedöma vad som är bäst.
Risken finns att det bästa försvinner från marknaden. Sådana signaler har
kommit just när det gäller rörelseorganens sjukdomar men också när det gäl-
ler beroendesjukdomar - det har jag erfarit under den senaste veckan. På
något vis har det uppstått ett behov av medicinska revisorer som inte bara
analyserar slutresultatet av gjorda insatser utan också ger råd på vägen, så-
som revisorer brukar göra. Jag undrar om man inte borde fundera över ett
system där kassornas förtroendeläkare blir sådana revisorer.
Det är bra att det kommer en utvärdering avseende 1991. Denna ser jag
fram emot. Men det behövs en utvärdering också för 1992, för det är under
1992 som den stora förändringen av utbudet har ägt rum. Det är även viktigt
att inte bara SBU och Socialstyrelsen utan också Riksförsäkringsverket är
inkopplade.
Hur reagerar statsrådet på det här med medicinska revisorer?
Anf. 142 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Beträffande den utveckling vi nu talar om handlar det om
att det har blivit en större mångfald inom svensk sjukvård under senare år.
Man har drivit på från olika partier, däribland ett mig och den frågande när-
stående parti, för att åstadkomma just denna mångfald. Jag tycker förstås
att det är bra att man fått till stånd en mångfald på en mängd områden. Men
det har samtidigt inneburit ett behov av en översyn av en hel del äldre saker.
Det handlar om tillsynsfrågan, som jag nämnde här. Vi kommer också, som
jag nämnde i förra svaret, att gå igenom den gamla enskilda vårdhemsstad-
gan, som inte längre passar. Det är således en mängd saker som behöver gö-
ras.
När det gäller försäkringskassornas behov av medicinska revisorer är jag
inte övertygad. Men jag tar gärna med mig den idén och skall fundera över
den.
Anf. 143 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag tycker också att det bra med mångfald och konkurrens,
för därigenom kan det bli en positiv utveckling av kvaliteten i vården och en
press på kostnaderna. Men då fordras det kompetenta köpare. Köparna får
ju inte fatta felaktiga beslut och köpa billigt som kanske inte är det bästa.
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1992/93:242 om mellanstadiets fritidsverksamhet
Anf. 144 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig vad regeringen avser att vidta
för åtgärder mot de kommuner som bryter mot socialtjänstlagen, när de av-
skaffar mellanstadiets fritidsverksamhet.
Enligt 13 § socialtjänstlagen skall, för barn som stadigvarande vistas i
kommunen, bedrivas fritidshemsverksamhet. Denna avser skolpliktiga barn
t.o.m. tolv års ålder. Enligt 15 § skall de barn som av fysiska, psykiska eller
andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling med förtur anvisas plats i
fritidshem, om inte barnens behov av sådant stöd tillgodoses på annat sätt.
Fritidshemsverksamhet för mellanstadiebarn förekommer än så länge i
begränsad omfattning i landet.
Stockholms stad har en, jämfört med andra kommuner, väl utbyggd fri-
tidsverksamhet. Ca 20 % av mellanstadiebarnen har plats i denna.
Från nästa år kommer enligt stadsfullmäktiges beslut fritidshemsverksam-
heten att avvecklas i sin nuvarande form. Ansvaret för att bedriva motsva-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
55
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
rande verksamhet läggs över på skolan som får särskilda medel därför. Me-
del avsätts också för barn med behov av särskilt stöd.
Det är ännu för tidigt att bedöma konsekvenserna av denna omläggning.
Rent principiellt har regeringen emellertid inga invändningar mot att kom-
munerna prövar nya och billigare verksamhetsformer.
Huruvida Stockholms stads beslut i juridisk mening strider mot social-
tjänstlagen ankommer inte på mig eller regeringen att pröva. En sådan pröv-
ning får ske i domstol efter eventuellt överklagande.
Jag är mot den bakgrund jag nu redovisat inte beredd att vidta några sär-
skilda åtgärder med anledning av Stockholms stads beslut.
Anf. 145 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret. Jag hade nog inte vän-
tat mig något svar på frågan om vilka åtgärder regeringen tänkt vidta med
anledning av socialtjänstlagens 13 och 15 §§. Men jag har svårt att förstå att
socialministern inte håller med mig om att just dessa paragrafer väldigt enty-
digt talar om skolbarnens rätt till en barnomsorg. Sedan kan vi diskutera for-
merna. Det är inte så, att jag anser att nämnda verksamhet behöver ske inom
barnomsorgens ram. Den kan mycket väl ske inom skolans ram. Andra, det
kan jag försäkra, kommer att få frågan prövad. Bl.a. har enskilda föräldrar
här i Stockholm gjort polisanmälan. Jag vet också att andra kommer att
överklaga beslutet enskilt för sitt barn.
Det talas här om skolan. Jag tror att integreringen är en bra form. Men
det finns ändå anledning att känna viss oro. Exempelvis i Stockholm har det
ansvariga skolborgarrådet i den diskussion som förekommit i pressen sagt -
fritt återgivet: När nu föräldrar och andra inte följer reglerna, behöver inte
heller vi göra det. När ett ansvarigt skolborgarråd uttalar sig på det viset
tycker jag att det finns anledning att känna oro.
Jag undrar därför om det inte finns något sätt för regeringen att ta upp de
här frågorna på, mot bakgrund av att enskilda barn uppenbarligen kommer
i kläm. Jag vet att socialministern i en intressant intervju i TCO-Tidningen
har tagit upp frågan och uttryckt en viss oro i just dessa avseenden.
Anf. 146 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det är riktigt att jag naturligtvis känner osäkerhet om hur
det kommer att te sig i Stockholm. Det är en ganska kraftig nedskärning av
anslagen i Stockholm, från 100 till 30 miljoner kronor. Ingen kan naturligtvis
i dag säga om det går att bedriva en tillfredsställande verksamhet för mellan-
stadiebarnen med detta kraftigt reducerade anslag.
Jag kan konstatera att skolborgarrådet har gjort uttalanden - som också
Eva Zetterberg var inne på - som antydde att hon åtminstone skulle ha velat
gå ännu längre än vad som nu blev fallet enligt fullmäktigebeslutet.
Vi kommer att följa detta med stort intresse. Jag tror att detta är en verk-
samhet som går att effektivisera. Jag tror också att det är bra att integrera
skolverksamheten och skolbarnomsorgen på det sätt som man nu kommer
att göra. Om anslagen kommer att räcka till att bedriva en tillfredsställande
verksamhet kan vi ännu inte säga någonting om.
56
Som sagt kommer jag att följa verksamheten. Om den inte utfaller på ett
tillfredsställande sätt får vi se vad vi då skall göra.
Anf. 147 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Just i frågan hur man integrerar barnomsorgen för skolbar-
nen och skolverksamheten har jag ett mycket bra eget exempel från Skarp-
näcksfältets Tätorpsskola, där flera av mina barn går. Där har man redan
genomfört integrationen. Den fungerar på ett ypperligt sätt. Jag är oerhört
nöjd med den skola och barnomsorg som där finns.
Med det här beslutet i ryggen har stadsdelsnämnderna, som ju borde vara
fri att bestämma det man vill, redan föregripit fullmäktigebeslutet och be-
stämt att avskaffa mellanstadieverksamheten. Det gör att integrationen inte
kommer att fungera. När man startade den var avsikten precis att få en
fungerande heltidsomsorg för barnen.
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § Svar på fråga 1992/93:262 om Kina och de mänskliga rättig-
heterna
Anf. 148 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Ylva Annerstedt har frågat mig vilka krav på förbättrande
av de mänskliga rättigheterna som jag ställt till Kinas vice premiärminister
Zhu Rongji.
Frågan har ställts med anledning av att denne i förra veckan besökte Sve-
rige på min inbjudan.
Från svenskt håll har vi särskilt efter de tragiska händelserna på Him-
melska fridens torg i Peking i juni 1989 för de kinesiska ledarna framhållit
den oro vi känner för de mänskliga rättigheterna i Kina.
I maj, när en annan kinesisk vice premiärminister, Tian Jiyun, besökte
Sverige, presenterade utrikesministern för honom en lista på 30 personer
som Sveriges regering begärt frigivning av eller upplysningar om.
Genom att återkomma till detta ämne vid alla våra kontakter med kine-
siska företrädare vill vi från regeringens sida klargöra, att vi inte ser denna
fråga som Kinas interna angelägenhet utan som något som vi och det interna-
tionella samfundet har legitimt intresse av att bevaka. Kina har gett sitt stöd
till de värderingar som har uttryckts i bl.a. FN-stadgan. Det vill vi ta fasta på
när vi diskuterar de är frågorna med kinesiska företrädare. Budskapet är att
vi till dess en tydlig förbättring har inträtt kommer att fortsätta påtala brister
i fråga om mänskliga och medborgerliga rättigheter i Kina.
Direkt efter de blodiga händelserna i Peking i juni 1989 avbröt Sverige det
officiella besöksutbytet med Kina. Detsamma gjorde de flesta västländer.
Först så småningom och gradvis har kontakterna återupptagits från västvärl-
dens sida.
Vi anser att det är av största vikt att hålla en dialog öppen med kinesiska
företrädare, som vi själva väljer att träffa. Detta ger oss tillfälle att framföra
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svarpå frågor
57
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
våra kritiska synpunkter på Kinas sätt att hantera de mänskliga rättigheterna
i sitt land.
Kina är en stor och viktig nation, som är permanent medlem i FN:s säker-
hetsråd och en viktig aktör på den världspolitiska arenan. Sverige har också
ett omfattande handelsutbyte med Kina. Det är ett svenskt intresse att även
av det skälet ha dialog och utbyte med detta land.
I mina och andra regeringsrepresentanters överläggningar med den kine-
siske vice premiärministern Zhu Rongji framhöll vi, att vi ser ökad respekt
för mänskliga rättigheter och en utveckling mot ökad demokrati som viktiga
förutsättningar för fred och ekonomisk utveckling i Kina. Även frågan om
Tibet togs upp under överläggningarna.
Anf. 149 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Jag får tacka socialministern för det utförliga och tydliga sva-
ret beträffande framstöten om de mänskliga rättigheterna i Kina. Jag tycker
att det var viktigt att få klarlagt vilka propåer som socialministern gjorde mot
bakgrund av att Zhu Rongji i massmedia uttalade sig väldigt tydligt att vi i
Sverige inte hade någonting att göra med den kinesiska modellen för demo-
krati, utan man har där sin modell för demokrati. Det är faktiskt inte det
beskedet som vi har fått vid våra samtal med andra kineser och tibetaner som
drabbats av den kinesiska modellen för demokrati.
I svaret säger socialministern att också frågan om Tibet togs upp. Då vill
jag fråga: Dryftade ni också frågan om en utsänd parlamentarisk undersök-
ningskommission från Sverige, som utrikesministern uttalade sig ganska po-
sitivt om tidigare i höst?
Anf. 150 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Svaret på den sista frågan är att jag vid mina samtal med Zhu
Rongji tog upp detta. Om också utrikesministern har gjort det vågar jag inte
svara på. Men frågan har under alla förhållanden varit uppe vid dessa samtal.
Det är riktigt att kineserna ofta hänvisar till att detta med mänskliga rättig-
heter är en inre angelägenhet som vi inte skall lägga oss i. Men de erkänner
samtidigt att de själva engagerar sig i frågor som andra länder på samma sätt
skulle kunna hävda är deras inre angelägenheter. Vi var t.ex. mycket eniga
om att det var viktigt att andra länder engagerade sig för utvecklingen i Syd-
afrika. Där har också kineserna visat ett aktivt engagemang. Man har nyli-
gen haft besök av Nelson Mandela i Kina.
Sedan vi konstaterat att denna angelägenhet också berörde Kina och Sve-
rige kom vi in på frågan om mänskliga rättigheter i Kina. Zhu Rongji hade
vid våra samtal inga invändningar mot att vi också diskuterade detta. Men
den officiella kinesiska attityden är naturligtvis den som han redovisade för
pressen.
Anf. 151 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Det är oerhört viktigt att vi ständigt påpekar bristerna i de
mänskliga rättigheterna. Jag tror faktiskt att det har betydelse att samtliga
västledare tar upp dessa frågor med de kinesiska ledarna. Jag tror inte att
58
det är fullständigt utan effekt, därför att kineserna är känsliga för vad väst-
världen tycker.
Jag vet också att man planerar att den 1 juli öppna Tibet för ekonomiska
insatser och för besökande turister i en helt annan omfattning än vad man
tidigare gjort. Då måste det ändå ligga i deras intresse att också förbättra
förhållandena i Tibet, där den kinesiska modellen för demokrati faktiskt är
som allra värst för de tibetanska medborgarna.
Anf. 152 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Låt mig bara understryka att den ökade öppenhet som kine-
serna visar på det ekonomiska området med all säkerhet så småningom kom-
mer att få betydelse också på det politiska området. En synpunkt som vi har
förmedlat till kineserna är att ha en öppen ekonomi, vara öppen för de in-
tryck och impulser som detta alltid ger till ett land. Det är svårt i längden att
samtidigt ha ett slutet politiskt system. I det långa loppet kommer det inte
att hålla, utan det uppstår en konflikt.
De nuvarande kinesiska ledarna, inte minst Zhu Rongji, verkar helt in-
ställda på att man skall behålla den öppna ekonomin och utveckla den. Det
kommer förhoppningsvis att få konsekvenser för också demokratin i Kina så
småningom.
Överläggningen var härmed avslutad.
26 § Svar på fråga 1992/93:222 om miljön och bilmotorer
Anf. 153 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Lars Björkman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att medverka till för att stimulera inköp av de ur miljösynpunkt bästa moto-
rerna.
Den nya bilavgasförordningen (1991:1481) trädde i kraft den 1 januari
1992. I den nya förordningen fastslogs dels grundläggande avgaskrav för
tunga fordon fr.o.m. 1993 års modeller, dels vilka krav som skall vara upp-
fyllda för att ett fordon skall kunna hänföras till miljöklass 1 resp. 2. Miljö-
klasserna definieras för både lätta och tunga fordon. (Nya grundläggande
avgaskrav för lätta fordon var fastlagda sedan tidigare.) Den 1 juli 1992
trädde en ändring i lagen (1991:608) om försäljningsskatt på motorfordon i
kraft, som innebar att fordon belastas med olika försäljningsskatt beroende
på miljöklasstillhörighet.
I bilavgasförordningen har också de hållbarhetskrav som föreskrivs i bilav-
gaslagen (1986:1386) preciserats för såväl de gundläggande kraven, dvs. mil-
jöklass 3, som miljöklass 1 och 2. Jag anser att fullgod funktion för reningsut-
rustningen under fordonets hela livslängd är av allra största betydelse. Håll-
barhetskraven är för närvarande den bästa mekanismen för att säkerställa
detta. Det finns ingenting som säger att en bil, som klarar utsläppsgränsvär-
dena i miljöklass 2 när den är ny men som inte uppfyller hållbarhetskraven,
är att föredra från miljösynpunkt framför en bil som uppfyller kraven, inkl,
hållbarhetskraven, i miljöklass 3.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
59
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
60
Däremot kan det nuvarande systemet med den nya höga försäljningsskat-
ten för tunga fordon som ”bara” klarar de obligatoriska kraven för 1993 års
modeller åtminstone temporärt leda till att försäljningen av nya fordon blir
något mindre, vilket i så fall medför att de nya avgaskraven för tunga fordon
får ett mindre genomslag i fordonsparken än annars. Systemet med ekono-
miska styrmedel kopplade till miljöklasserna ses för närvarande över inom
regeringskansliet. Syftet med översynen är att de ekonomiska styrmedlen
skall ge god miljöeffekt samtidigt som de skall vara förenliga med närmandet
till EG.
Anf. 154 LARS BJÖRKMAN (m):
Herr talman! Jag får tacka miljöministern för svaret. Jag kan instämma i
vissa delar, inte minst i den delen som handlade om att grundtanken är att
styra med hjälp av ekonomiska styrmedel. Det är generellt sett ett alldeles
utmärkt medel. Men enligt min uppfattning kan det inte fungera i den spe-
ciella situation som jag har beskrivit.
De köpare som finns på marknaden när det gäller både bussar och tunga
lastbilar har i dag att välja mellan de bästa motorerna som oftast är tillver-
kade i Sverige och betingar ett högre pris och mellan dieselmotorer av ut-
ländsk tillverkning som har en lägre miljöklass. Orsakerna till att man inte
väljer sådana motorer som är bäst från miljösynpunkt är naturligtvis ekono-
miska. Dessa motorer är dyrare. Eftersom tillverkarna inte kan uppfylla
hållbarhetskravet, är köparna inte beredda att förutom det högre inköpspri-
set också betala den till priset kopplade skatten på 65 000 kr. Självfallet väl-
jer man då att köpa ett billigare fordon som från miljösynpunkt är förkast-
ligt. Jag utgår ifrån att miljöministern inte heller vill att sådana affärer skall
stimuleras.
Den möjlighet som står till buds för regeringen är att använda sig av ett
dispensförfarande för att ge köparna en signal om att om de köper de från
miljösynpunkt bästa motorerna, kan de bli befriade från den extra avgiften
som kan uppgå till 65 000 kr. Min fråga är då: Är miljöministern beredd att
medverka till att införa någon form av dispensgivning och därmed underlätta
för de presumtiva köparna?
Anf. 155 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Regeringen redogjorde redan i den s.k. dieselskatteproposi-
tionen för de åtgärder som har vidtagits och de åtgärder som avses att vidtas.
Man har påbörjat den översyn som jag talade om och också angivit i huvud-
drag vilken inriktning som den skall ha. I propositionen står det:
De effekter som systemet har för miljön och för bilindustrin bör kartläggas
i belysning av de erfarenheter som nu vinns. Särskild hänsyn måste tas till de
krav som EES-avtalet och ett kommande medlemskap i EG ställer. En över-
syn med denna inriktning innefattande även de svenska bilavgasreglerna i
övrigt har påbörjats inom regeringskansliet. Förslag som syftar till att stimu-
lera en snabbare övergång till miljöklass 1 och 2 kommer att övervägas i
detta sammanhang.
Vi senarelade ju också de nya försäljningsskattereglerna för tunga fordon
av 1992 års modell eller tidigare modeller.
Det är de åtgärder som är vidtagna. Den översyn som nu pågår handlar i
högsta grad om de ekonomiska styrmedlen. Det finns en arbetsgrupp som
består av representanter från berörda departement, som ser över just möjlig-
heten att ändra de ekonomiska styrmedlen så, att de inte får negativa effek-
ter.
Anf. 156 LARS BJÖRKMAN (m):
Herr talman! Det låter bra att man är beredd att genomföra förändringar.
Men i dagsläget är det ekonomiskt fördelaktigt att satsa på de från miljösyn-
punkt minst lämpliga fordonen. Vi vet att bilaffärer av den klassen - det kan
t.ex. gälla bussar - inte är någonting som man gör med mycket kort framför-
hållning. Man måste ligga månader, halvår och kanske i något fall t.o.m. ett
år i förväg. Det är speciella fordon som skall byggas på ett speciellt sätt, vil-
ket kräver en mycket lång framförhållning.
Det vore rimligt att ge dessa köpare möjlighet att kunna göra en bedöm-
ning av om de skall köpa det från miljösynpunkt bästa fordonet eller om de
skall välja ett från miljösynpunkt sämre fordon med hänsyn till de ekono-
miska regler som regeringen har satt upp.
Anf. 157 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det är klart att man ibland har anledning att använda sig av
modellen med dispenser. Men i det här fallet handlar det i första hand om
ettårsperioder och om att vid rätt tidpunkt lägga fram förslag till regler som
omfattar så många som möjligt och som ger minsta möjliga utrymme för god-
tycklighet. Från den synpunkten är inte dispenser någon träffsäker metod.
Därför finns inte dispenser med i detta sammanhang.
Däremot gör vi allt vad vi kan för att snabbt se över den här frågan. Ar-
betsgruppen skall vara klar i februari för att vi därefter skall kunna genom-
föra de förändringar som är nödvändiga.
En del av det säljmotstånd som finns i dag beror, som vi båda vet, på den
låga konjunkturen. Det handlar alltså inte enbart om de nya reglerna.
Anf. 158 LARS BJÖRKMAN (m):
Herr talman! Vi är säkert överens om att det finns fler anledningar till köp-
motståndet än dem som jag här har åberopat.
Intyg om att motorerna uppfyller de hållbarhetskrav som ställts skall ut-
färdas av tillverkare som fullständigt saknar möjlighet att övervaka såväl ser-
vice som de driftsförhållanden som fordonet skall användas i. Personligen
har jag lätt att förstå att man kan vara tveksam till att utfärda sådana intyg
som garanterar att det som är föreskrivet i detta sammanhang till alla punk-
ter skall uppfyllas under en åttaårsperiod framöver. På något sätt är det ändå
ganska orimligt att belasta tillverkarna med en regel av den här typen.
Om dispenser inte är någon bra metod, kan jag då förutsätta att man i
regeringskansliet helt enkelt omarbetar förutsättningarna och ser till att det
ställs nya krav som kan uppfyllas och som gör det möjligt att köpa miljövän-
liga fordon, utan att det blir någon straffbeskattning?
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
5 var på frågor
61
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
62
Anf. 159 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! I översynen vägs naturligtvis in olika faktorer, även om den
i huvudsak är inriktad på utformning av ekonomiska styrmedel, inte minst
mot bakgrund av de regler som finns inom EG. Vi måste hålla en nära kon-
takt med EG för att kunna göra våra regler så samstämmiga som möjligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
27 § Svar på fråga 1992/93:246 om tillämpningen av plan- och bygg-
lagen
Anf. 160 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Inga Berggren har frågat mig om vilka åtgärder j ag är beredd
att medverka till för att det lokala inflytandet skall öka vad gäller markens
användning.
Som bakgrund till frågan har Inga Berggren redogjort för två ärenden som
rör tillgängligheten till markområden.
Låt mig först konstatera att jag inte kan kommentera enskilda ärenden,
oavsett om de kan komma under regeringens prövning som besvärsärenden
eller ej.
När det gäller det lokala inflytandet över markens användning kan jag in-
formera om att regeringen i torsdags bemyndigade mig att tillkalla en sär-
skild utredare med uppdrag att se över vissa frågor i plan- och bygglagen,
m.m.
Anf. 161 INGA BERGGREN (m):
Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet Thurdin för svaret.
Statsrådet har bemyndigats av regeringen att tillkalla en särskild utredare
just med uppdraget att se över vissa frågor i plan- och bygglagen, och det är
bra. Vid en sådan prövning är det speciellt viktigt att studera balansen mel-
lan enskilda och allmänna intressen, ävenså att pröva möjligheten att öka
det lokala inflytandet över markanvändningen.
De exempel som jag har angivit i min fråga är säkert inte de enda där en
detaljplan har upphävts genom ett länsstyrelsebeslut. Min avsikt var natur-
ligtvis inte att statsrådet skulle kommentera de enskilda fallen, utan de skulle
tjäna som exempel på hur det kan vara.
Det handlar alltså om en kompletterande bebyggelse inom en mycket smal
markremsa. Tillgängligheten till stranden hindras inte på något sätt. Det rör-
liga friluftslivet kan utövas i lika hög grad som tidigare även med bebyggelse.
Joggning och promenader eller fågelskådning utmed stranden möter inte
heller något hinder. Däremot är den här delen av Östersjöns strand mindre
lämplig för bad - den är minst sagt stenig. Det kommer att bli lättare att
färdas till stranden om planen genomförs, genom att en väg då anläggs. Be-
tesmarken, som jag också talade om, ligger som en lucka mot havet, omgär-
dad av ett stängsel, och det gör att det på sitt sätt blir svårare att nå stranden.
Jag kan ge ytterligare en belysning av området: På en kuststräcka på 700
m, vari planområdet ingår, upptas 400 m av allmänrättsligt tillgängliga ytor.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
64
just den enskilde medborgarens möjlighet att vara med över huvud taget i
samhällsbyggandet och tycka till.
Anf. 166 INGA BERGGREN (m):
Herr talman! Det som statsrådet nu uttrycker stämmer fullständigt med
min uppfattning. Jag ställer bara till sist en enkel fråga: Finns det någon tids-
plan angiven för när arbetet skall vara färdigt?
Anf. 167 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag kan först säga att den som kommer att utreda det här
heter Bengt-Olof Käck och är överlantmätare i Västerbotten. Han har fått i
princip ett år på sig att göra utredningen färdig. Det är ett tufft program,
men det är inte meningen att vi skall skriva en ny lag. Vi skall förändra lagen
efter samhällsutvecklingen och efter de erfarenheter vi har av tillämpningen
under fem år. Det kan finnas vissa frågor som tidigareläggs till våren 1993,
och det kan finnas kvarstående frågor för vilka utredaren får tid på sig till
våren 1994.
Överläggningen var härmed avslutad.
28 § Svar på fråga 1992/93:255 om detaljplanen for handelsändamål
Anf. 168 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Bertil Danielsson har frågat mig när regeringen avser att
lägga proposition om ändring i plan- och bygglagen avseende gällande de-
taljplaner för handelsändamål.
Bakgrunden till frågan är att riksdagen den 19 februari 1992
(1991/92:BoU10, rskr. 112) beslöt om en ändring i plan- och bygglagen,
PBL, som innebär att kommunerna inte längre har möjlighet att i detaljplan
precisera handelsändamål till en viss form av handel. Bestämmelsen gäller
för detaljplaner som antas efter den 1 april 1992. Bostadsutskottet anförde i
sitt betänkande att det inte kan anses tillfredsställande att den något föränd-
rade synen på konkurrensens betydelse inte får genomslagskraft också i
äldre planer och att den frågan kunde behöva övervägas i ett större samman-
hang. Utskottet överlät åt regeringen att bedöma i vilka former dessa ytterli-
gare överväganden borde ske.
Regeringen bemyndigade mig i torsdags att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att se över vissa frågor i plan- och bygglagen, m.m. Den av
Bertil Danielsson nämnda riksdagsbeställningen omfattas av de frågor ut-
redningsmannen skall överväga.
Anf. 169 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. I viss
mån var svaret positivt, men på min fråga om när proposition kan förväntas
gavs inget svar. Jag fick besked om att en utredningsman nu har tillsatts, och
det är gott och väl. Men här finns alltså inte något tidsperspektiv angivet.
Jag tror att det är mycket angeläget att denna fråga får en ganska snabb
Med fog kan påstås att generella bestämmelser ofta leder till att faktiska
förhållanden och enskilda intressen får stå tillbaka. Jag anser att det är kän-
nedomen om och ansvaret för de lokala förhållandena som gör att just det
lokala inflytandet över markanvändningen behöver ökas. Delar statsrådet
denna min uppfattning?
Anf. 162 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag tänker fortfarande inte kommentera de två ärendena,
men jag kan hålla med om att mitt svar är litet rumphugget på slutet, när det
gäller vad översynen av plan- och bygglagen skall innehålla.
I dag har vi presenterat direktiven till översynen, och de är väldigt omfat-
tande. Direktiven bygger både på den femåriga tillämpningen men också på
en förändrad samhällsutveckling, kopplad till miljöfrågor, krav på medbor-
garinflytande och krav på förenklingar. Man kan säga att det finns två dimen-
sioner av lokalt inflytande i direktiven. Vi kommer att titta på avgränsningen
mellan allmänna och enskilda intressen - det är en uppgift för utredaren. Jag
kan i nästa inlägg återkomma till hur jag ser på det lokala inflytandet.
Anf. 163 INGA BERGGREN (m):
Herr talman! Jag blir naturligtvis glad för att Görel Thurdin talar om vad
direktiven handlar om och nyanserar det som stod i svaret.
Det är nämligen så att bostadsutskottet under riksmötet 1991/92 vid två
olika tillfällen har uttryckt sin förståelse för uppfattningen att ett generellt
strandskydd, som inte tar hänsyn till de faktiska förhållandena, inte kan mo-
tiveras i alla lägen. På många håll råder ett lågt eller inte något bebyggelse-
tryck i strandnära områden. På andra håll behövs ett skydd mot exploatering
av strandzonen. Utskottet har också förutsatt att regeringen skall uppmärk-
samma dessa frågor, vilket nu har skett.
Det är speciellt viktigt att pröva hänsynen till befintlig bebyggelse, ägan-
derätt och fastighetsförhållanden, i synnerhet vid kompletteringsbyggna-
tion. Min förhoppning är naturligtvis att den här översynen skall ske så
snabbt som möjligt, så att vi snarast kan.....
Anf. 164 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får erinra om gällande tidsregler.
Anf. 165 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Vi försöker vid tillämpningen av den befintliga lagstiftningen
vara mycket noggranna när vi tittar på de enskilda och allmänna intressena.
Det finns fall där vi har ansett att det enskilda tar över, dvs. när det inte finns
något allmänt intresse.
När det gäller strandskyddsreglerna har ett arbete redan påbörjats, genom
att tre länsstyrelser har fått i uppdrag att se om man kan hantera den befint-
liga lagstiftningen mer flexibelt, t.ex. i översiktsplaneringen, för att ta till
vara möjligheter till strandnära boende på ett annat sätt.
För att återkomma till det lokala inflytandet finns det alltså två dimensio-
ner. Det finns en dimension där vi har ett folkvalt styre i kommunen. De
folkvaldas inflytande är då ett lokalt inflytande. Den andra dimensionen är
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
63
lösning. När riksdagen gör ett uttalande i den här riktningen, föreställer jag
mig att frågan skall behandlas för sig, särskilt, och att man så snabbt som det
över huvud taget är möjligt skall effektuera det som riksdagen har uttalat och
begärt att regeringen skall åtgärda. Det är angeläget att man får en likvärdig
konkurrens i alla de hänseenden utskottet förutsåg.
Jag vill då fråga: Är det inte möjligt att bryta ut den här frågan och effek-
tuera det som riksdagen har begärt och att frågan behandlas i särskild ord-
ning? I annat fall kan risken vara att det tar ett år, t.o.m. ett och ett halvt
eller två år, innan frågan är löst. Det är otillfredsställande.
Anf. 170 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Som jag sade i den tidigare frågeomgången, räknar jag med
att det här arbetet skall vara helt och hållet slutfört under våren 1994. Min
tanke är att huvudpropositionen skall läggas fram under våren 1994.
Anledningen till att jag har samlat dessa frågor i ett direktiv är att jag
tycker att plan- och bygglagen måste hänga ihop. Den måste vara konsistent
och det som händer vara kongruent när det gäller planering och byggande.
Jag håller med om det som Bertil Danielsson anför, att det kan finnas vissa
frågor som kan pocka på en snabbare behandling. Då tycker jag att man kan
lämna det åt utredaren. Han har möjlighet att lägga fram förslag tidigare,
om han ser att det är möjligt för honom att få fram förslag när det gäller vissa
distinkta frågor i plan- och bygglagen.
Anf. 171 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag tar fasta på vad statsrådet säger i detta hänseende. Vi
måste då erinra oss den tidigare riksdagsbehandlingen angående plan- och
bygglagen. Riksdagen kunde fatta ett beslut om ett avgränsat område, även
om det ingick i plan-och bygglagen totalt sett. Det är inte främmande för
vare sig riksdag eller regering att man kan göra på detta sätt. Vi skulle då få
en enhetlig bedömning av riktlinjerna för hur dessa frågor skall behandlas
ute i kommunerna. Jag hoppas och utgår från att utredningsmannen tar fasta
på vår diskussion och arbetar i den riktningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
29 § Svar på fråga 1992/93:254 om lagen om prisinformationen
Anf. 172 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Tage Påhlsson har frågat mig om jag uppmärksammat pro-
blemen med prisinformationslagens krav på prisinformation i skyltfönstren
och i så fall vilka åtgärder regeringen ämnar vidta.
Jag kan inledningsvis konstatera att IMU-Testologen AB på uppdrag av
Konsumentverket under år 1990 genomförde en undersökning om allmänhe-
tens inställning til) prisinformation. I undersökningen intervjuades ett repre-
sentativt urval av personer i åldrarna 15 till 74 år.
En av frågorna gällde inställningen till prisuppgifter i skyltfönster. Det vi-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 35
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
sade sig att hela 72 % vill ha priser i skyltfönster. Bara 27 % ansåg informa-
tionen oviktig.
De kommunala konsumentvägledarna har också i olika sammanhang be-
kräftat att en stor majoritet av konsumenterna vill ha prisinformation i skylt-
fönstren.
Konsumentombudsmannen har för sin del ansett att prisinformation i
skyltfönster är så viktig för konsumenterna att han häromdagen förde en så-
dan fråga till Marknadsdomstolen.
Det kan tilläggas att prisinformationslagens krav ligger i linje med vad som
gäller inom EG. Våra nordiska grannländer har också i sin lagstiftning mot-
svarande krav.
Lagen antogs av riksdagen i maj år 1991. Det parti som Tage Påhlsson till-
hör stödde förslaget. Lagen trädde i kraft den 1 april i år. Den har alltså bara
funnits i åtta månader.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört är jag inte beredd att föreslå änd-
ringar i prisinformationslagen av det slag som Tage Påhlsson efterlyser.
Anf. 173 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag får tacka civilministern för svaret. Jag var beredd på
ungefär denna typ av svar, även på uppgifterna från IMU-Testologens under-
sökning. Vi vet att svar på enkäter och intervjuer beror på hur man ställer
frågorna. Frågan var ställd så att nästan 100 % kunde ha svarat att det natur-
ligtvis är trevligt med priser i skyltfönstren.
Det väsentliga är att den här lagen inte har förankring hos dem som skall
arbeta med den. Meningen med prisinformationslagen är att kunderna skall
få en relevant upplysning vid köp. De måste ändå gå in i butiken för att göra
sina inköp. Priserna i skyltfönstret är egentligen inget mer än ett slags lock-
medel. Det åligger den butiksinnehavare som tycker att det är väsentligt att
locka med priser, att sätta ut priserna.
Inom handeln upplever man denna bestämmelse som besvärande. Det är
arbetskrävande. Vi kan bara se oss om i butikerna, och se var det finns priser
och var det inte finns. Det är ett tecken på att lagen inte har förankring hos
dem som skall efterleva den. Jag menar att man skall justera den typen av
lagar.
Prisinformationslagen i sin helhet är bra. Men det finns vissa avsnitt som
skulle behöva ses över. Jag skulle vilja fråga civilministern om det inte vore
intressant att följa upp denna detalj, och även låta handeln komma till tals.
Anf. 174 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Priset har en särställning på många sätt när det gäller infor-
mation till konsumenten. Det är mycket viktigt att konsumenten har möjlig-
het att informera sig på olika sätt om den vara som hon skall köpa. Priset är
kanske något av det viktigaste. Det utgör en signal från säljare till köpare.
Konsumenten upplever oftast priset som den allra viktigaste informationen
om varan eller tjänsten. Ju mindre ekonomiska resurser konsumenten har,
desto viktigare blir signalen till konsumenten om hur dyr eller billig en vara
är.
66
Konsumenterna anser att det är viktigt att priset sätts ut i skyltfönstret.
Jag kan hålla med om att alla undersökningar inte alltid är så vetenskapliga.
Det institut jag hänvisar till här anses utföra sina undersökningar på ett ve-
tenskapligt sätt. Vi får ändå lita på det. Konsumentvägledarna ute i kommu-
nerna har också bekräftat att det finns ett väldigt starkt krav från konsumen-
terna på att priserna skall sättas ut i skyltfönstren.
Riksdagen gjorde så sent som 1991 bedömningen att varans pris bör finnas
i skyltfönstren. Lagen har, som jag sade, funnits i bara åtta månader. Det
finns vissa problem i inkörningsperioden i branschen. Det kan jag ha full
förståelse för. Men det är ett ganska stort informationsarbete på gång för
att detta skall börja fungera. Det tror jag också att det kommer att göra så
småningom. Vi i regeringen finner ingen anledning att nu vidta några åtgär-
der på detta område.
Anf. 175 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag kan bara säga att för mig framstår priser i skyltfönster
som en reklamåtgärd. Man kan fråga sig om det är nödvändigt att lagstifta
om att göra reklam. Det är en lag som anses onödig, som en klåfingrighet
från samhällets sida. Såvitt jag förstår kommer den inte att efterlevas. Det
har vi redan sett. Det har gått åtta månader sedan lagen trädde i kraft, som
sagt. Jag tror att det kommer att bli svårt att få handeln att acceptera den.
Man frågar sig också vilka sanktioner vi skall vidta. Skall polisen börja
ägna sig åt att jaga prislappar i skyltfönstren? Man måste se praktiskt på frå-
gan.
Dessutom är det i högsta grad en kostnadsfråga. Det blir betungande och
besvärande för handeln. I slutänden kommer det att läggas på priserna. Om
det är någonting vi är överens om, så är det att vi skall försöka hålla nere
priserna och alla omkostnader som höjer priserna.
Anf. 176 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag tror att affärsidkares och konsumenters intressen sam-
manfaller på detta område. Affärsidkarna vill se nöjda kunder. Konsumen-
terna vill ha priser i skyltfönstren. Tillgodoser man det kravet, får man också
nöjda kunder.
Jag blir litet oroad när Tage Påhlsson säger att lagen är onödig. Den kom-
mer inte att efterlevas, och det skulle vara beviset för att den är onödig. Vi
har inte det systemet här i Sverige, att vi stiftar lagar och sedan bestämmer
sig en viss bransch för att inte följa lagen, för att visa hur onödig den är. Här
i landet är det så att de lagar som stiftas också efterlevs. Jag förväntar mig
att branschen gör det. Jag vet att man gör allt för att informera, för att detta
skall börja fungera.
Anf. 177 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Vi har också detta med EG-anpassningen. Det står i svaret
att lagen är anpassad till EG:s krav. Där finns typexempel. Vi vet hur det är
i vissa länder, framför allt söderut i Europa. Man antar lagar, men man är
inte så noga med att följa dem. Man ser det som ett mål som skall nås någon
gång. Jag är rädd för att vi får en sådan variant.
Det är inte så att handeln har sammangaddat sig om att inte följa lagen.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
67
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svarpå frågor
68
Det blir så, helt naturligt. Det tror jag att vi kommer att få dras med rätt
länge.
Det här sköter sig självt. De butiksägare som tycker att det är relevant att
sätta ut priser i skyltfönstret för reklamens skull gör det. De butiksägare som
anser att detta inte är väsentligt och menar att de får sälja ändå - de har
priserna inne i butiken och lämnar all nödig information där - kommer att
fortsätta på det sättet. Det är vad jag tror. Detta kan alltså skötas utan lagbe-
stämmelser.
Jag vill till slut fråga civilministern: Finns det inte skäl att följa denna sak
och ta kontakt med handeln för att höra hur man där ser på detta?
Anf. 178 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Det sista är mycket relevant. Så gör vi också. Vi har hela
tiden kontakt med handeln. Därför vet jag branschorganisationernas inställ-
ning. De är måna om att se till att medlemmarna följer lagen. Det tror jag
också att de kommer att göra.
Priserna kommer mer och mer att bli relevanta för konsumenterna i de
nuvarande svåra ekonomiska tiderna. Jag tror att affärsidkarna har allt att
vinna på att leva upp till kraven i denna lag. Jag kan lova att vi kommer att
följa utvecklingen.
Anf. 179 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag medger ytterligare ett inlägg från vardera talare.
Anf. 180 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag tolkar civilministerns svar så, att vi är överens om att
man skall göra allt som går för att hålla priserna nere. I detta ingår faktiskt
att inte i onödan lägga kostnader på handeln. Regeringen avser tydligen att
följa denna fråga och hålla fortlöpande kontakter med handelns organisatio-
ner. Då är jag nöjd.
Överläggningen var härmed avslutad.
30 § Svar på fråga 1992/93:258 om Bibelkommissionens direktiv
Anf. 181 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig om regeringen avser att kom-
plettera Bibelkommissionens direktiv eller på annat sätt förändra kyrkans
kvinnosyn. Hon hänvisar bl.a. till att det har framkommit önskemål från
Kvinnornas alternativa kyrkomöte om att bibelöversättningen borde förses
med ett förord om Bibelns kvinnosyn.
Låt mig först säga att det inte kan vara den statliga Bibelkommissionens
uppgift och inte heller regeringens att avgöra vilken uppfattning som bör
råda i olika frågor, t.ex. i fråga om kvinnosynen, inom Svenska kyrkan eller
inom något annat trossamfund. Det skulle vara mig fullständigt främmande.
Jag vill också erinra om att kulturutskottet (1989/90:KrU13) avstyrkte en
motion i en liknande fråga våren 1990. Utskottet konstaterade bl.a. att tros-
samfunden men även andra så småningom kommer att kunna utnyttja bibel-
översättningen för att ge ut Gamla testamentet separat eller tillsammans
med det redan översatta Nya testamentet. De har då full frihet att förse de
översättningar som kommer att tillhandahållas genom Bibelkommissionens
arbete med vilka kommentarer och tillägg de önskar.
Svaret på Eva Zetterbergs fråga är alltså att regeringen inte avser att vidta
några särskilda åtgärder för att ändra Bibelkommissionens direktiv eller på
något annat sätt påverka kyrkans kvinnosyn.
Anf. 182 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag tackar civilministern för svaret på min fråga. Man jag
tycker att civilministern inte riktigt har uppfattat frågeställningen. Jag var
inte ute efter att tala om ett visst trossamfunds uppfattning, utan jag ville att
man i ett förord skulle sätta in Bibeln och Gamla testamentet i sitt historiska
sammanhang. Där kommer kvinnosynen att vara en väldigt viktig faktor
men inte den enda. Men man måste naturligtvis också ta upp människosy-
nen, där det skiljer sig avsevärt mellan Nya testamentet och uppfattningen
hos de flesta invånare i vårt land. Även om Bibeln är en helig skrift, är det
viktigt att sätta in den i sitt historiska sammanhang.
När denna fråga har förts på tal har Bibelkommissionen sagt att detta inte
är Bibelkommissionens uppgift. I så fall måste direktiven kompletteras.
Bl.a. sådana yttranden har kommissionens ordförande fällt i den offentliga
debatten. Det styrker att tilläggsdirektiv vore bra.
När det gäller den övergripande frågan om Bibelns och kyrkans kvinnosyn
vill jag hävda att det i och med att vi har en statskyrka är statens, regeringens
och riksdagens sak att också vara med och påverka kvinnosynen och mycket
annat inom kyrkan. Det parti som jag tillhör verkar för att kyrkan skall skil-
jas från staten. Då kommer naturligtvis saken i ett helt annat läge.
Redan i dag påverkar regeringen kvinnosynen, bl.a. när den tillsätter höga
tjänster inom kyrkan. Regeringen skulle i mycket större utsträckning än som
sker kunna utse t.ex. kvinnliga biskopar och ärkebiskopar. Det skulle vara
ett väldigt viktigt tecken på en radikalare kvinnosyn än den som tyvärr finns
på många håll inom kyrkan i dag.
Anf. 183 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag vill först ta upp det som förenar oss. Även jag anser att
det borde vara andra relationer mellan kyrka och stat än dem som vi har i
dag.
Jag är emellertid förvånad över den fråga som jag har fått från Eva Zetter-
berg. Bibelkommissionen har i uppdrag att översätta bibeltexterna så kon-
kret och så fullständigt som möjligt, inte att värdera eller förändra innehållet
eller komma med synpunkter på historiska sammanhang. Att tolka bibeltex-
ter, att tro på bibeltexter eller att ta avstånd från dem harvar och en möjlig-
het att själv göra. Det är inte staten som skall avgöra hur Bibeln skall tolkas.
När det gäller utnämningar kan jag tala om att det är kyrkan som lämnar
staten förslag på tre kandidater vid tillsättning av ärkebiskop, biskopar och
domprostar. Dessa tre kandidater har vi att välja på. Än så länge har man
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
69
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svarpå frågor
70
föreslagit män i alla de sammanhang där jag har varit med och kunnat på-
verka utnämningarna.
Anf. 184 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag anser inte att Bibelkommissionen skall gå in och tolka
Bibeln. Däremot läser många vanliga människor ibland Bibeln och har väl-
digt svårt att sätta in den i sitt sammanhang. Jag anser därför att ett förord
om kvinnosyn och människosyn osv. i anslutning till själva översättningen
och inte för sig vore en idé. Jag är öppen för att det finns andra sätt att föra
fram samma grundtankar. Det är dem jag vill höra civilministerns uppfatt-
ning om.
Jag vet att förslagen i tillsättningsärenden kommer från kyrkan. Men jag
anser att man så länge vi har en statskyrka bör på ett betydligt mer aktivt sätt
efterfråga kvinnliga kandidater och föra fram dem.
Anf. 185 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Att just sätta in bibeltexten i sitt sammanhang är kyrkans
och trossamfundens uppgift. De som söker vägledning får söka sig till kyrkan
och de fria trossamfunden för att där få det sammanhang som man på olika
håll gör tolkningar av. Min inställning är att staten skall så litet som möjligt
lägga sig i kyrkans inre angelägenheter. Det gäller även utnämningar. Vi tar
emot de förslag som vi får från kyrkan och bearbetar dem.
Anf. 186 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Vi har uppenbarligen olika uppfattningar i den frågan.
Vad jag också tog upp var den lilla bok om kristen tro som Svenska Kyrkan
har givit ut och som har väckt en del kritik. Jag vill först tillstå att jag tycker
att det är en väldigt fin skrift. Mycket i den är tilltalande för mig och för
många andra människor som får den i sin hand. Det som är mindre tillta-
lande är att boken innehåller väldigt få bilder på kvinnor och då bilder enbart
på kvinnor i familjens sköte men ett flertal porträtt av män. Detta är inte en
huvudfråga, men det stärker bilden av kyrkan som väldigt mansdominerad.
Hur ser civilministern på den boken och regeringens möjligheter att påverka
den?
Anf. 187 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag upprepar att vi skall lägga oss så litet som möjligt i kyr-
kans inre arbete. Även den lilla boken har med kyrkans inre arbete att göra.
Kyrkan står ju för innehållet i den. Jag såsom kyrkominister har inte en
tanke på att lägga mig i innehållet i den bok som kyrkan har valt att fram-
ställa och gå ut med till svenska folket. Det är inte min uppgift såsom kyrko-
minister.
Anf. 188 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag menar också att kyrkan skall klara sig själv och att staten
skall lägga sig i det så litet som möjligt. Men i det här fallet tycker jag att det
på olika sätt är viktigt att regering och ledande politiker i olika sammanhang
driver frågan om kvinnors plats i kyrkan på ett mera aktivt sätt. Det är därför
jag har tagit upp detta exempel som ytterligare stärker dem som menar att
kvinnan även inom kyrkan har en lägre position än männen.
Anf. 189 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att i alla sammanhang diskutera
kvinnors plats i samhället, men jag menar att det är en annan diskussion.
Kyrkan måste få sköta sina inre angelägenheter. Synen på kvinnan och
många andra saker kan stöta somliga av oss, men staten har inte rätt att lägga
sig i det. Jag vidhåller detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
31 § Svar på fråga 1992/93:229 om en samordnad investeringsplane-
ring för transporter
Anf. 190 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Kenneth Attefors har frågat mig hur långt Kommunikations-
departementet har kommit beträffande riksdagens tillkännagivande den 2
juni 1992 om en samordnad investeringsplanering för transporter.
Mot bakgrund av riksdagens beslut den 2 juni uppdrog regeringen redan
den 8 juli till trafikverken att utarbeta underlag till nya långsiktiga investe-
ringsplaner för infrastrukturen. Trafikverken arbetar tillsammans med Bo-
verket och länsstyrelserna med att ta fram ett underlag som redovisar förslag
till olika investeringsinriktningar för perioden 1994-2003 i enlighet med de
riktlinjer som gavs i riksdagens beslut. Redan våren 1993 kommer rege-
ringen att presentera ett underlag som gör det möjligt för riksdagen att över-
blicka hur infrastrukturen och transportsystemet som helhet påverkas av en
föreslagen investeringsinriktning. Av underlaget skall också framgå hur
olika investeringar påverkat de trafikpolitiska målen.
Därmed kommer riksdagen att för första gången få ett samlat underlag
med omfattande övergripande konsekvensbeskrivningar som bygger på ge-
mensamma planeringsförutsättningar och en samordnad planeringsprocess.
Med detta som grund kan riksdagen besluta om hur investeringarna i infra-
strukturen skall inriktas samt vilka resurser som skall anslås. Riksdagens be-
slut kommer sedan att utgöra en grund för den plan som kommer att redovi-
sas våren 1994 och avse perioden 1994—2003.
Anf. 191 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Tack så mycket för svaret, herr minister. Jag har litet tips att
ge ministern, och jag tänker läsa mitt manuskript rakt upp och ner.
Infrastrukturinvesteringar är av politisk karaktär. Trots detta förhållande
kan både jag och de revisorer som har gjort utredningen konstatera att rege-
ringen i stor utsträckning överlåtit till enskilda trafikverk att på egen hand
tolka och fatta besluten om den närmare inriktningen. Därmed är riksdagens
och regeringens styrning av investeringsplaneringen i praktiken starkt be-
gränsad. Därför vill man samordna investeringsplaneringen. Det vill vi
också, och såvitt jag kan förstå av svaret vill ministern det också.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
71
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
72
Riksdagen har därefter begärt att regeringen förelägger riksdagen ett tyd-
ligt förslag till planeringsinriktning. Detta innebär bl.a. att de i de trafikpoli-
tiska målen inneboende konflikterna bör lyftas fram och att alternativa ut-
vecklingar bör ställas mot varandra. Det är denna plan för infrastruktursa-
mordning som jag nu har efterlyst.
Detta innebär, som jag ser det, att vi inte bara kan ta hänsyn till arbets-
kraftsresurser och rcgionalpolitiska mål när vi planerar och fördelar pengar.
Mitt resonemang håller naturligtvis bättre i en högkonjunktur än i en lågkon-
junktur, och det erkänner jag.
Jag kan ta Bothniabanan som exempel. Denna investering på sex miljar-
der lär knappast bli till med en samordnad investeringsplancring. Det är na-
turligtvis mycket bättre med kusttrafik, på sjön, på Norrlandssträckorna.
I vår motion om det nya transportverket påpekar vi just dessa problem.
Vi skriver att planeringen av utbyggnaden av infrastrukturen i första hand
måste ha ekonomiska syften, dvs. effekten av satsade skattemedel, dessutom
signaler från marknaden, miljömässiga aspekter etc. Vi föreslog en samman-
slagning av planeringsfunktionerna hos Sjöfartsverket, Vägverket och Ban-
verket. Även Luftfartsverket kan vara aktuellt.
Jag håller nu på att överskrida min tid. Om ministern svarar, så får jag väl
läsa färdigt sedan.
Anf. 192 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag har förståelse för den syn som Kenneth Attefors ger ut-
tryck för i sin fråga. Jag vill ändock peka på att de prioriteringar som vi på
departementet beräknar få från Vägverket och Banverket ungefär den 15
februari är resultatet av ett mycket omfattande arbete ute i regionerna. De
olika länsmyndigheterna och andra har deltagit i den här processen och fått
fram en, som vi tror, ganska välgrundad prioriteringsordning. Det finns olika
kompetens på järnvägs-, väg- och sjöfartssidan.
Förslagen skall bearbetas på departementet. Vi räknar med att lägga fram
en proposition för riksdagen under våren, vilket jag också har redogjort för
i mitt svar.
Herr talman! När allt har vägts samman, när alla prioriteringar har gjorts
och när den politiska processen kommer in, tror jag att vi har mycket goda
förutsättningar att få ett bra resultat. Jag tror att slutresultatet av denna pla-
neringsprocess kommer att bli mycket bra med det här systemet.
Anf. 193 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Ursäkta att jag har ett så långt föredrag. Jag brukar skriva
mina tal. Jag får nämligen då fram bättre vad jag vill ha sagt.
Man lär sig inte allt på ett år. Jag har suttit i riksdagen i ett år. Varje vecka
lär man sig en hel del nytt. Från mina sex år som förvaltningschef ute i landet
har jag emellertid lärt mig en sak, nämligen att offentliga myndigheter har
mycket briljant personal. Jag misstänker att varje enhet arbetar för sig. Per-
sonalen på Vägverket arbetar för sig liksom man gör på Banverket, Sjöfarts-
verket och Luftfartsverket. Alla försöker få åt sig så mycket medel som möj-
ligt och lägger fram fantastiska färggranna rapporter där man redogör för
hur mycket pengar man vill ha. Om denna intelligentia i stället var samlad
på t.ex. Kommunikationsdepartmentet för att planera det här, skulle bl.a.
investeringen på 6 miljarder på Bothniabanan aldrig komma i fråga. Som
skattebetalare skall man i stället välja sjöfart på den sträckan.
Anf. 194 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tror att Kenneth Attefors underskattar den politiska pro-
cessen. När vi har fått in ett relevant underlag från de här olika sektorerna,
skall Kenneth Attefors och hans kamrater i trafikutskottet sätta sig ner och
diskutera. Bl.a. skall Kenneth Attefors naturligtvis även i utskottet ge ut-
tryck för den värdering som han nu för fram i kammaren.
Det finns en poäng i att varje sektor gör sin egen prioritering. Sedan är det
politikernas sak att göra avvägningen av vad vi skall plocka från smörgåsbor-
det för att komponera investeringplaneringen för den kommande tioårspe-
rioden.
Anf. 195 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Jag tror att ministern och jag är inne på precis samma sak.
Skillnaden är att jag har föreslagit en konkret åtgärd. Men det är inte alltid
man får igenom sina önskemål här i kammaren. Det vet jag.
Jag är dock helt nöjd med svaret. Jag vet att vi numera på politisk nivå
skall få lov att bestämma litet mera över investeringar i infrastrukturen. Tack
för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
32 § Svar på fråga 1992/93:233 om SAS och Linjeflyg
Anf. 196 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Kenneth Attefors har frågat mig om min inställning till be-
handlingen av personalen i SAS- och Linjeflygaffären.
Låt mig först konstatera att den affär som frågeställaren berör innebar att
SAS förvärvade de aktier som Bilspedition ägde i Linjeflyg och att man dess-
utom övertog en procent av AB Aerotransports aktiepost i samma företag.
Motivet för affären var det som Kenneth Attefors nämner, nämligen att
stärka de svenska och skandinaviska flygföretagens konkurrenskraft i den
successiva utvecklingen mot avreglering och ökad konkurrens som luftfarts-
marknaden genomgår i Europa. Affärer av liknande karaktär har således
genomförts i flera andra europeiska länder.
När det gäller behandlingen av personalen i detta sammanhang är detta
emellertid helt en fråga för arbetsgivaren och de fackliga organisationerna.
Enligt vad jag har erfarit pågår fortfarande förhandlingar mellan dem. Jag
har därför ingen anledning att nu ytterligare kommentera detta.
Anf. 197 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Tack för svaret, herr minister.
Jag är mycket väl medveten om att en minister inte skall kommentera per-
sonalfrågor i ett enskilt bolag. Det är jag helt på det klara med. Men jag
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
6 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 35
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
och även ministern måste som representanter för folket tänka litet grand på
konsekvenserna av ett ständigt gräl bland piloterna och på vad det kan föror-
saka på sikt.
Det finns, som jag sade den 16 oktober här i kammaren, två grupper som
man bör akta sig för att irritera, och det är hjärtkirurger och piloter. De
måste ha harmoni för att de skall göra ett bra arbete.
Det senaste jag sett i tidningen om detta är från den 25 november. Det var
en pilot som fick ett hatbrev från en SAS-kollega, dvs. en SAS-pilot som
hotade en pilot från Linjeflyg. Om dessa sitter i en cockpit och talar med
varandra, kan man tänka sig att de inte har full uppmärksamhet på det ar-
bete de är satta att göra. Det är just detta jag vill påpeka för ministern, så
att inte vi politiker till slut får skulden om det skulle ske något helt tokigt,
och inte alla varit uppmärksamma på detta. Det är därför jag har tagit upp
detta ärende.
Anf. 198 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag förstår vad Kenneth Attefors är ute efter. Vad gäller han-
teringen av personalen i samband med den omstrukturering som sker till
följd av denna affär, förutsätter jag givetvis att SAS ledning, i likhet med alla
andra företag, följer gällande rätt.
Det finns en mycket detaljerad arbetsrättslig lagstiftning. Den gäller som
grund för de förhandlingar som nu förs. Jag har all anledning att hoppas att
de också skall ge till resultat en uppgörelse som parterna upplever som ba-
lanserad och att detta leder till en överenskommelse.
Anf. 199 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Jag tackar för detta.
Inom övriga personalkategorier, dvs. alla andra utom piloter, har man de-
lat upp det på 60/40, dvs. en övertalighet med 60 % hos Linjeflyg och 40 %
hos SAS. Men bland piloterna vill man inte göra så. Där vill nämligen SAS
piloter bli så att säga ”supreme”, och man vill att Linjeflygspiloterna skall
dra av fem år på sin tjänstgöringstid så att de alltid skall komma sist på se-
niorlistan.
Ser man på tabellerna över hur SAS vill fördela det och hur Linjeflyg vill
fördela det, visar det sig att SAS egentligen vill ta all rationalisering på Linje-
flyg. Det är litet synd om våra piloter. Det var visst ett hjul som inte fälldes
in på ett plan vid Ronne, tror jag det var. Att man klarade den situationen
berodde naturligtvis på att det var skickliga piloter. Jag tycker att vi har duk-
tiga piloter i Linjeflyg, och de skall inte behandlas som ett B-lag.
Överläggningen var härmed avslutad.
74
33 § Svar på fråga 1992/93:232 om anonymiteten och Televerkets nya
tjänster
Anf. 200 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig om regeringen avser att
vidta åtgärder så att anonymiteten kan skyddas i Televerkets planerade
tjänster med display-telefoner.
Den tjänst som jag antar att Barbro Westerholm syftar på innebär att den
som blir uppringd på en display-telefon i vissa fall kan se från vilket telefon-
nummer den uppringande ringer. För att tjänsten skall fungera krävs att
både den uppringande och den som blir uppringd är anslutna till AXE-sta-
tion.
Televerket har informerat mig om att verket planerar att införa den ak-
tuella tjänsten under våren 1993. Enligt verket kommer det att finnas möjlig-
het för den abonnent som inte vill få sitt telefonnummer presenterat på mot-
tagarens display-telefon att spärra sitt abonnemang mot detta. Arbetet med
att utforma tjänsten pågår för närvarande. Televerket har i detta arbete för
avsikt att följa den reglering som finns på området.
Inom Europarådet pågår arbete med att ta fram en rekommendation om
skydd för personuppgifter inom telekommunikationsområdet. I rekommen-
dationen behandlas bl.a. denna fråga. Också EG arbetar med frågan. Rege-
ringen kommer att verka för att Sverige följer de internationella överens-
kommelserna på området.
Anf. 201 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Frågan var föranledd av en annons från Televerket där man sade att 79 %
av 91 000 tillfrågade vill veta vem som ringer innan de svarar. Denna annons
oroade mig naturligtvis, med tanke på att jag vet att det finns minoriteter
som vill vara hundraprocentigt säkra på anonymiteten när de ringer upp. Det
gäller bl.a. dem som ringer till jourhavande präst, jourhavande psykiater,
Noaks Arks Aids-jour m.fl.
De jourhavande funktionerna kan naturligtvis avböja den här tjänsten
från Televerket. Men allmänheten behöver också tydligt informeras om att
anonymitetsskyddet är hundraprocentigt när det gäller dessa resurser. Ett
sätt är att reservera 90 000-serien för den här typen av samtal och att då infor-
mera om att det är fråga om en fullständig anonymitet. Vi har här tidigare
diskuterat avgiftsbeläggningen och att dessa linjer skulle vara gratis för den
uppringande.
Det känns mycket bra att ha fått detta svar. När det gäller det internatio-
nella arbetet i Europarådet och EG vill jag fråga: Har vi några möjligheter
att inte bara följa frågan utan också påverka vad som händer? Nu tror jag
att man internationellt är mycket känslig för detta med sekretesskydd. Men
det vore bra om Sverige också kunde påverka.
Anf. 202 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Till att börja med vill jag säga att Televerket kommer att
informera om möjligheten att spärra sitt abonnemang samtidigt som man in-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
75
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar pä frågor
för denna tjänst. Man kommer att gå ut till alla abonnenter och tala om hur
detta går till.
När det sedan gäller det internationella arbetet har Sverige utomordentligt
goda möjligheter att påverka Europarådet. Det är bra att finnas med som
medlem i EG, vilket vi ofta upprepar när vi diskuterar Sveriges medlemskap
i EG, eftersom man då har möjlighet att påverka. Jag tror att det gäller också
i detta sammanhang.
Oaktat detta är jag övertygad om att man när det gäller de telefonnummer
som är aktuella för dessa jourhavande funktioner säkerligen kommer att
överväga huruvida man skall avstå från en display-funktion. Den möjlighe-
ten finns naturligtvis alltid om man vet att huvudparten av dem som ringer
upp skulle uppleva det som en belastning att vid en uppringning bli känd just
genom denna display-funktion.
Anf. 203 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag är övertygad om att man hos dessa jourhavande funktio-
ner inget hellre vill än att sprida den informationen. Jag tror att det vore
enklast om man hade en särskild nummerserie för detta ändamål, så att all-
mänheten är hundraprocentigt säker på att anonymiteten är skyddad.
Överläggningen var härmed avslutad.
34 § Svar på fråga 1992/93:257 om Sallabanan, m.m.
Anf. 204 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om jag är beredd att ta något
initiativ för att skynda på öppnandet av Sallabanan och byggandet av en
omaxlingsstation i Haparanda.
Sallabanan är en järnvägsförbindelse mellan Finland och Ryssland på
Nordkalotten. I dag saknas en del av banan mellan den finska och ryska
gränsen. Jag ser Sallabanan som en angelägenhet främst för Finland och
Ryssland. Ur Sveriges och min synvinkel är det i första hand Haparandaba-
nan som är intressant. Den banan är en länsjärnväg, och enligt det trafikpoli-
tiska beslut som riksdagen fattade 1988 är investeringar i länsbanor en fråga
för länsstyrelsen inom berört län. Länsstyrelsen i Luleå har begärt att banan
skall föras över till stomnätet. Detta ärende bereds av Banverket innan rege-
ringen kan ta ställning. Jag förväntar mig ett besked från Banverket inom en
snar framtid.
Beträffande den andra fråga som Bengt Hurtig har ställt, vill jag erinra om
att jag den 5 november 1992 besvarade en motsvarande fråga i en interpella-
tion av Sten-Ove Sundström. Jag kan inte ge några andra besked till Bengt
Hurtig än vad jag gav till Sten-Ove Sundström. Enligt mitt sätt att se är en
omaxlingsstation av betydelse för trafikrörelsen. En sådan station innebär
att SJ slipper ett omlastningsförfarande, och därmed förenklas gränsöver-
gången. Eftersom SJ har givits frihet att självt investera i stationer och dylika
anläggningar, blir frågan om en omaxlingsstation en fråga för SJ.
76
Anf. 205 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag får tacka för svaret.
Den internationalism och de visioner som präglar våra ministrars svar i
fråga om EG saknas i hög grad när det gäller utvecklingen på Nordkalotten.
Vi är nu i det läget att seminarier och konferenser om hur utvecklingen i
denna region skall kunna bli bättre framöver avlöser varandra.
Den norske utrikesministern Thorvald Stoltenberg har tagit initiativ till en
konferens som kommer att äga rum i Kirkenes i januari. Man skall där för-
söka få samarbetet på Nordkalotten att övergå till en mer aktiv fas, och det
kan där tänkas att kommunikationsministrarna så småningom tar ett initiativ
till ett samarbete.
De problem vi har när det gäller kommunikation på Nordkalotten måste
nämligen lösas gemensamt av de fyra länder som berörs. Jag hade kanske
hoppats på en signal om att även den svenske kommunikationsministern var
beredd att ta något slags initiativ, men jag har tyvärr inte kunnat se någon
sådan i det här svaret.
Anf. 206 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sverige har inga planer på att satsa några pengar på infra-
struktur inom EG-länderna. Snarare är det tvärtom så, att vi genom med-
lemskap i EG kan se fram emot möjligheten att få bidrag till olika regional-
politiska åtgärder framöver.
Inom EG finns en arbetsgrupp för konventionell järnväg, som drar upp
planerna på ett järnvägsnät för s.k. konventionella tåg, dvs. inte för de hög-
hastighetståg som finns. Till den här gruppen har Sverige inbjudits att vara
med, och som en del i arbetsmaterialet har Finland redovisat just denna Sal-
labana som en s.k. missing link.
Jag kan berätta för Bengt Hurtig att Sverige stödjer detta. Vi ser det som
en mycket positiv satsning för framtiden att denna Sallabana kommer till
stånd. Vi på Kommunikationsdepartementet tror nämligen att trafiken på
Nordkalotten har en stor potential och att det betyder mycket för den fort-
satta trafikutvecklingen att vi också åstadkommer goda förbindelser norrut.
I det sammanhanget spelar Haparandabanan en stor roll. När den dag kom-
mer då trafiken böljar öka är jag övertygad om att de investeringar som be-
hövs för att svälja den trafiken också kommer att kunna genomföras.
Anf. 207 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag får tacka för den kommentaren.
En utveckling av det här området i norra Ryssland är absolut nödvändig,
av solidaritetsskäl och kanske också för att försöka undvika spänningar mel-
lan befolkningarna i den delen av världen. I Ryssland finns egentligen i dag
stora resurser. Det finns tillgångar på fosfat, koppar, aluminium, apatit,
järnmalm och en mängd värdefulla industrimineraler, för att inte tala om
skogstillgångarna. I Arkhangelskområdet finns gas, olja och en betydande
skogsindustri. Man är dessutom i den här delen av världen ganska bra på
rymdteknik.
Det fordras därför en aktivitet från samtliga nordiska regeringar för att vi
skall få det här utbytet till stånd. Det förekommer nu aktivitet från Austra-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
|
Prot. 1992/93:35 1 december 1992 |
lien och andra delar av världen i det här området, och det gäller för de |
tiativ.
|
Svar på frågor |
Anf. 208 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds): Herr talman! Jag kan berätta för Bengt Hurtig att utöver de aktiviteter Anf. 209 BENGT HURTIG (v): Herr talman! Detta utrikesministermöte nämnde jag inledningsvis. Låt Anf. 210 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds): Herr talman! Jag får uppfatta det sista som en retorisk fråga. Vi har allt Överläggningen var härmed avslutad. 35 § Svar på fråga 1992/93:250 om studentbostäder Anf. 211 Utbildningsminister PER UNCKEL (m): Herr talman! Birger Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag vidtagit, Bostäder såväl för svenska studenter som för utländska gäststuderande är Jag är väl medveten om att bostadssituationen för studenterna är otill- Av SFS redovisning framgår också att studentkårerna vid universitet och Den utbyggnad som skett av antalet högskoleplatser det senaste året har |
|
78 |
påskyndats av det rådande konjunkturella läget. Platser som var planerade |
för en treårsperiod har tidigarelagts. Fördelningen av platser har skett i sam-
råd med universitet och högskolor.
Min förhoppning är att kommunerna, som tidigare anmält stort intresse
för en fortsatt utbyggnad av ”sin” högskola, skall kunna förbättra studenter-
nas bostadsmöjligheter i samma takt som utbyggnaden av högskolan sker.
Anf. 212 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret. Jag delar
utbildningsministerns uppfattning att det är kommunerna som har ansvaret
för bostadsförsörjningen, men om utbildningsministern ser på det här pro-
blemet ur kommunal synvinkel tror jag att utbildningsministern får ökad för-
ståelse för kommunernas svårigheter ur planeringssynpunkt.
Den tidigare socialdemokratiska regeringen var ju inte särskilt intresserad
av att bygga ut högskoleutbildningen. Dåvarande utbildningsminister Bengt
Göransson sade i denna lokal i november 1989: ”Expansionen av högskole-
utbildningen i framtiden kommer sannolikt att vara begränsad.”
Riksdagen ändrade som bekant våren 1991 den socialdemokratiska rege-
ringens förslag och beslutade om ytterligare 5 000 platser fr.o.m. hösttermi-
nen 1991.
Den nuvarande regeringen har ett program för en kraftig utökning av an-
talet nybörjarplatser. Det glädjer mig, eftersom jag vet att Sverige inte har
legat särskilt bra till i statistiken när det gäller högskoleutbildning, utan vi
har helt enkelt legat ganska långt ner i statistiken.
Att ordna bostäder till alla nybörjare ställer emellertid kommunerna inför
stora svårigheter. Jag har den bestämda uppfattningen att kommunerna
gärna ställer upp, men man kräver förutsättningar för en mer långsiktig pla-
nering, och jag menar att Utbildningsdepartementet, regeringen och riksda-
gen måste hjälpa till med det.
Delar utbildningsministern min uppfattning att det är önskvärt med en
mer långsiktig planering?
Anf. 213 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Det är givet att jag delar Birger Anderssons uppfattning i
den frågan.
För att ett ögonblick gå tillbaka till historien: Det är ett korrekt och viktigt
uttalande att Socialdemokraterna under många år var ointresserade av att
bygga ut den högre utbildningen. Där, herr talman, ligger själva orsaken till
att vi nu hamnar i sådana svårigheter och att vi av olika skäl, inte minst med
tanke på vår internationella konkurrensförmåga, inser att den högre utbild-
ningen måste få en större volym. Då står vi där, med behov av utbyggnad
men utan tillräckligt många kompetenta lärare och - inte minst - utan till-
räckligt många studentbostäder.
Vad regeringen har gjort är att vi har givit till känna vår ambition att öka
antalet studieplatser till en nivå som ligger åtminstone ett stycke över den där
vi för närvarande befinner oss. Det innebär en exceptionellt snabb ökning på
i runda tal 50 000 nya studenter när ökningen är fullt genomförd om fyra fem
år.
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
Detta ställer också kommunerna inför exceptionella svårigheter. Min öns-
79
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
80
kan är att kommunerna tar ad notam den planeringshorisont som vi har lagt
fast. Vi skall göra vad vi kan för att sä snabbt som möjligt ge tillräckliga be-
sked om hur de planerade nya platserna skall falla ut på resp, högskoleorter.
Det är vad vi kan göra för att uppfylla vår del av ansvaret.
Anf. 214 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag har tillgång till den enkät som utbildningsministern redo-
visar i sitt svar. Det är alltså Sveriges Förenade Studentkårer som har sam-
manställt enkäten. Som utbildningsministern säger i sitt svar varierar köti-
den mellan högskoleorterna. Längst kötid har Uppsala och Umeå, men även
Lund, Luleå, Linköping och Göteborg uppvisar relativt långa kötider. Det
innebär med andra ord att det förekommer stora variationer i möjligheterna
för studenter på olika högskoleorter att få tillgång till bra studentbostäder.
Kommer utbildningsministern att ta med bostadssituationen på högskole-
orterna i bedömningen vid utläggningen av nya högskoleplatser?
Anf. 215 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag har tidigare i ett frågesvar sagt att den typen av bedöm-
ningar måste vara en av ingredienserna när det gäller att bedöma var nya
högskoleplatser lämpligen bör förläggas.
Det skall i ärlighetens namn sägas att det finns ett par andra ingredienser
också. Tillgång på kvalificerade lärare för att kunna erbjuda en fullgod ut-
bildning är den avgörande förutsättningen. En annan förutsättning när hög-
skoleplatser läggs ut, är naturligtvis den efterfrågan på platser som finns vid
resp, högskola. Efterfrågan är ett slags mått på hur studenterna värderar ut-
bildningen vid de olika högskolorna.
Därtill kommer, och det ger jag Birger Andersson rätt i, även en bedöm-
ning av hur väl kommunerna lyckas möta de krav studenterna ställer på
hyggliga bostäder.
Anf. 216 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att jag tror att alla kommuner
som har högskolor är väl medvetna om att de har ansvaret för bostadsförsörj-
ningen. Jag är också helt övertygad om att kommunerna är beredda att göra
en stor insats för att ta sitt ansvar för att lösa bostadsproblemen för studen-
terna. Men det är också viktigt att Utbildningsdepartementet, regeringen
och riksdagen underlättar den långsiktiga planeringen för berörda kommu-
ner.
Överläggningen var härmed avslutad.
36 § Svar på fråga 1992/93:256 om löntagarfondsmedel till forskning
Anf. 217 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jerzy Einhorn har ställt en fråga till mig om användning av
löntagarfondsmedel till olika ändamål inom medicinsk forskning.
Propositionen 1991/92:92 om utskiftning av löntagarfondernas tillgångar
m.m. togs av riksdagen i våras. Enligt denna proposition skall löntagarfonds-
medel till forskning bl.a. användas till medicinsk forskning. Överväganden
pågår inom regeringen om hur medlen skall användas. Det gäller dels till
vilken forskning som stödet skall ges, dels hur stödgivningen skall admini-
streras. Samråd i frågan skall även ske med den socialdemokratiska opposi-
tionen. Regeringen avser att senare lägga en proposition i ärendet på riksda-
gens bord.
Herr talman! Jag vill i detta sammanhang påminna om att det redan i bi-
laga nr 2 till proposition 1991/92:92 betonades att de frigjorda medlen skulle
komplettera den traditionella forskningsfinansieringen. Stöden avses ”i be-
tydande utsträckning koncentreras till kraftfulla insatser inom ett begränsat
antal områden”.
Också den medicinska forskning som skall kunna få stöd via löntagar-
fondsmedel, skall uppfylla sådana krav. Jag vill för min del understryka det
väsentliga i att den medicinska forskningen i vårt land ges goda utvecklings-
möjligheter. Det är av betydelse såväl för människors hälsa som för den me-
dicinska och farmaceutiska industrins konkurrenskraft.
I fråga om den närmare inriktningen av de forskningsprojekt som lönta-
garfondsmedlen skall användas till, vill jag understryka att vetenskapssam-
hällets bedömningar måste tillåtas väga utomordentligt tungt.
Anf. 218 JERZY EINHORN (kds):
Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret. Vi har ju dis-
kuterat och debatterat den här frågan tidigare. Det är trevligt att fortsätta
med det, även om det bara är vi två som är kvar sent på kvällen.
Jag undrar om utbildningsministern skulle kunna säga något om i vilka for-
mer vetenskapssamhället skall få framföra sina bedömningar. Det är den ena
frågan.
Den andra frågan gäller att detta i betydande utsträckning skall koncen-
treras till ett begränsat antal områden. Kan utbildningministern tänka sig att
de områden som ligger nära samhällsvetenskaperna uppfyller detta krav?
Låt mig ta upp en tredje fråga. Den gäller den traditionella forskningsfi-
nansieringen. Jag hoppas att det inte innebär att det bara är traditionella om-
råden som skall tillgodoses.
Anf. 219 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Låt mig börja med Jerzy Einhorns första fråga, nämligen i
vilka former vetenskapssamhället skall få ge sina synpunkter till känna. Ett
första svar på frågan är att de i ett inledande varv redan har gjort det, genom
svar på de frågor som regeringen och Utbildningsdepartementet ställt till
bl.a. universitet, högskolor och forskningsråd.
Efter det att riksdagen har fattat sina övergripande beslut vore det lämp-
ligt att vetenskapssamhället, möjligen tillsammans med de delar som vetter
mot industrin på relevanta områden, får betydande möjligheter att fatta be-
sluten själva. Jag drar mig distinkt för att i alltför hög utsträckning låta poli-
tiska beslut vägleda forskningsinsatser. Det enda man vet om sådana beslut
är att de alltid blir felaktiga.
På den andra frågan, nämligen om den medicinska forskning som vetter
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svarpå frågor
81
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Svar på frågor
åt samhällsvetenskaperna skulle kunna tänkas ingå i de prioriteringar som
riksdagen kan komma att göra, är mitt svar obetingat ja. Om riksdagen fin-
ner att detta är rimligt, tror jag att det finns sektorer inom detta område som
kan vara nyttiga och värdefulla att spendera ytterligare forskningsinsatser
på.
När det gäller den tredje frågan om de traditionella forskningsfinansie-
ringsformer som vi använder för dagens forskningsinsatser, tror jag att de
behöver kompletteras med nytänkande.
Det är själva idén med löntagarfondsforskningen från min utgångspunkt.
Vi skall inte göra samma sak eller nästan samma sak en gång till. Vi skall
använda denna unika resurs - tillkommen av olyckliga skäl, men när den nu
ändå är här - till forskningens förfogande för att åstadkomma ett nytänkande
inom hela forskningssamhället.
Anf. 220 JERZY EINHORN (kds):
Herr talman! Jag delar helt utbildningsministerns uppfattning dels om po-
litisk styrning, dels om att det inte bara skall omfatta traditionella områden.
Vi måste vara medvetna om att det finns en viss tröghet även i forskarsam-
hället. Jag har levt i det samhället. Nya områden har svårare att bli tillgodo-
sedda även vid prioriteringar av forskarsamhället. Det är ett dilemma för
oss. Jag delar uppfattningen att det inte skall vara en politisk styrning.
Samtidigt måste man vid dessa ställningstaganden beakta om forsknings-
området är viktigt och angeläget. Man bör också försöka beakta var insat-
serna gör mest nytta. De brukar göra mest nytta inom områden som är sämre
tillgodosedda, dvs. ofta nya områden där vi har fått ett genombrott. Sedan
gäller det att följa upp det.
Anf. 221 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag delar helt Jerzy Einhorns bedömning av de dilemman vi
står inför. Även om våra forskningsfinansieringsmetoder har visat sig gagne-
liga i åtskilliga hänseenden, är det som Jerzy Einhorn påpekar. De har också
haft ett drag av tröghet och stelhet i sig. Det har inte minst visat sig svårt
för unga mycket lovande forskare att ta sig igenom den mur av kompetens,
erfarenhet, ålder och visdom som normalt befolkar de finansieringsorgan
som - jag understryker detta - trots allt har gjort oss så mycket nytta.
Min utgångspunkt är att, efter det att riksdagen har givit de allmänna rikt-
linjerna för hur löntagarfondspengarna skall användas sektorsvis, ägna bety-
dande möda åt att rätt sammansätta de lednings- och distributionsorgan som
skall fatta de slutgiltiga besluten. Det är min övertygelse att det är där som
nyckeln till framgång för de forskningsprioriteringar som vi skall göra de
facto ligger.
Anf. 222 JERZY EINHORN (kds):
Herr talman! Jag är tacksam för att jag fick framföra dessa synpunkter.
Jag är övertygad om att utbildningsministern kommer att tänka på detta, lik-
som på allt annat som har framkommit under den livliga debatten om lönta-
garfonderna.
82
Överläggningen var härmed avslutad.
37 § Meddelande om svar på interpellation
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1992/93:45
Till riksdagen
Sten-Ove Sundström har ställt en interpellation till mig om körkort för
snöskoter m.m.
Interpellanten och jag har inte kunnat finna en tid för interpellationens
besvarande inom den aktuella fyraveckorsfristen på grund av andra engage-
mang. Vi har därför tillsammans med kammarkansliet träffat en överens-
kommelse om att jag skall svara på interpellationen i januari 1993.
Stockholm den 25 november 1992
Görel Thurdin
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
38 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1992/93:Sfl4—Sfl7 till socialförsäkringsutskottet
1992/93:K22 och K23 till konstitutionsutskottet
39 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1992/93:139 Olovligt bortförande och andra övergrepp mot barn
1992/93:148 Enskild egendom genom förmånstagarförordnande
Motionerna
med anledning av prop. 1992/93:124 Skatt på dieselolja m.m.
1992/93:Skl 1 av Peter Kling m.fl. (nyd)
1992/93:Skl2 av Roland Larsson (c)
1992/93:Skl3 av lan Wachtmeister (nyd)
1992/93:Skl4 av Olle Lindström och Wiggo Komstedt (m)
1992/93:Skl5 av Roland Lében (kds)
1992/93:Skl6 av Annika Åhnberg (-)
1992/93:Skl7 av Hugo Bergdahl (fp)
med anledning av prop. 1992/93:127 Vissa frågor om beskattning av inkomst
av tjänst
1992/93:Skl8 av Peter Kling och Sten Andersson i Malmö (nyd,m)
1992/93:Skl9 av Peter Kling och Bo G Jenevall (nyd)
1992/93:Sk20 av Monica Öhman m.fl. (s)
83
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
1992/93 :Sk21 av Rosa Östh och Stina Gustavsson (c)
1992/93:Sk22 av Lars Werner m.fl. (v)
40 § Anmälan om fråga
Anmäldes att följande fråga framställts
den 30 november
1992/93:267 av Arne Jansson (nyd) till civilministern om statsbidragen och
kommunernas löneavtal:
Kommunernas verksamhet finansieras till stor del av skattemedel och
statsbidrag.
Av färska exempel framgår att kommunala höga chefer och administratö-
rer får oproportionerligt höga löner, förmåner samt dessutom fallskärmsav-
tal. Att staten och skattebetalarna skall belastas med dessa överlöner, förmå-
ner samt fallskärmsavtal kan inte accepteras. Staten kan naturligtvis inte di-
rekt bestämma lönerna i kommunerna. Däremot har staten möjlighet att
sänka statsbidragen.
Är statsrådet beredd att medverka till en sänkning av statsbidragen så att
förutsättningar för en bättre lönemoral kan skapas i kommunerna?
41 § Kammaren åtskildes kl. 19.40.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 18 § anf. 104 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.14 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
84
Innehållsförteckning
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
Tisdagen den 1 december
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Hänvisning av proposition 1992/93:151 till utskott och beslut om
förkortad motionstid .............................. 1
3§ Remissdebatt (prop. 1992/93:135) 1
Kent Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Rolf Dahlberg (m)
Beslut ............................................... 3
4 § Svar på fråga 1992/93:151 om tullens beivran av smuggling.... 4
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Bruno Poromaa (s)
5 § Svar på fråga 1992/93:230 om syrianers möjlighet till svenskt med-
borgarskap ...................................... 6
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Gudrun Norberg (fp)
6 § Svar på fråga 1992/93:238 om åtgärder mot rasism.......... 7
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Torgny Larsson (s)
7 § Svar på fråga 1992/93:141 om biobränslenas konkurrenskraft .. 10
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Märtha Gårdestig (kds)
8 § Svar på fråga 1992/93:156 om Roma sockerbruk............ 14
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Ulla Pettersson (s)
9 § Svar på fråga 1992/93:178 om skördeskadeskyddet.......... 16
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Pehr Löfgreen (m)
10 § Svar på fråga 1992/93:247 om avregleringen av mejeriprodukter 20
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Patrik Norinder (m)
11 § Svar på fråga 1992/93:239 om rekryteringsstödet till företag med
skatteskulder m.m................................. 21
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ingela Thalén (s)
12 § Svar på fråga 1992/93:245 om arbetsmarknadspolitiska åtgärder 23
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Georg Andersson (s)
Talmannen
85
Prot. 1992/93:35 13 § Svar på fråga 1992/93:252 om ytterligare medel till länsarbets-
1 december 1992 nämnderna ...................................... 28
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ulrica Messing (s)
14 § Svar på fråga 1992/93:253 om försöksverksamheten med arbets-
livsutveckling .................................... 30
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Leif Marklund (s)
15 § Svar på fråga 1992/93:260 om de statliga lönebidragen...... 31
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ylva Annerstedt (fp)
16 § Svar på fråga 1992/93:234 om specialkurser vid landstingens
gymnasieskolor m.m............................... 33
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Bo Arvidson (m)
17 § Svar på frågorna 1992/93:236 och 240 om åtgärder för att hindra
diskriminering av homosexuella ...................... 36
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Kent Carlsson (s)
Torgny Larsson (s)
18 § Svar på fråga 1992/93:261 om idrott i den nya läroplanen .... 40
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Inger Gustavsson (fp)
19 § Svar på fråga 1992/93:264 om individuell hjälp till skolelever . 44
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Eva Johansson (s)
20 § Svar på fråga 1992/93:241 om åtgärder mot s.k. fistfucking. . . 47
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
John Bouvin (nyd)
21 § Svar på fråga 1992/93:251 om godtrosförvärv av lösöre...... 48
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Birger Andersson (c)
22 § Svar på fråga 1992/93:263 om Cityvarvet................. 51
Näringsminister Per Westerberg (m)
Bo Finnkvist (s)
Ajournering .......................................... 53
Återupptagna förhandlingar .............................. 53
23 § Svar på fråga 1992/93:231 om behandlingen av patienter med
rygg- och nackbesvär ............................. 53
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Barbro Westerholm (fp)
24 § Svar på fråga 1992/93:242 om mellanstadiets fritidsverksamhet 55
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Eva Zetterberg (v)
25 § Svar på fråga 1992/93:262 om Kina och de mänskliga rättighe-
terna .......................................... 57
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
86 Ylva Annerstedt (fp)
§ Svar på fråga 1992/93:222 om miljön och bilmotorer........ 59
Miljöminister Olof Johansson (c)
Lars Björkman (m)
§ Svar på fråga 1992/93:246 om tillämpningen av plan- och byggla-
Prot. 1992/93:35
1 december 1992
gen ............................................ 62
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Inga Berggren (m)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
§ Svar på fråga 1992/93:255 om detaljplanen för handelsändamål 64
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Bertil Danielsson (m)
§ Svar på fråga 1992/93:254 om lagen om prisinformationen ... 65
Civilminister Inger Davidson (kds)
Tage Påhlsson (c)
Andre vice talmannen
§ Svar på fråga 1992/93:258 om Bibelkommissionens direktiv . . 68
Civilminister Inger Davidson (kds)
Eva Zetterberg (v)
§ Svar på fråga 1992/93:229 om en samordnad investeringsplane-
ring för transporter................................ 71
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Kenneth Attefors (nyd)
§ Svar på fråga 1992/93:233 om SAS och Linjeflyg .......... 73
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Kenneth Attefors (nyd)
§ Svar på fråga 1992/93:232 om anonymiteten och Televerkets nya
tjänster ......................................... 75
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Barbro Westerholm (fp)
§ Svar på fråga 1992/93:257 om Sallabanan, m.m............ 76
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Bengt Hurtig (v)
§ Svar på fråga 1992/93:250 om studentbostäder ............ 78
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Birger Andersson (c)
§ Svar på fråga 1992/93:256 om löntagarfondsmedel till forskning 80
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Jerzy Einhorn (kds)
§ Meddelande om svar på interpellation .................. 83
§ Hänvisning av ärenden till utskott...................... 83
§ Bordläggning ..................................... 83
§ Anmälan om fråga
1992/93:267 av Arne Jansson (nyd) om statsbidragen och kom-
munernas löneavtal.............................. 84
87
gotab 42587. Stockholm 1992