Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:34 Måndagen den 30 november
ProtokollRiksdagens protokoll 1992/93:34
Riksdagens protokoll
1992/93:34
Måndagen den 30 november
Kl. 12.00-14.01
Protokoll
1992/93:34
Meddelande om information från regeringen
Anf. 1 TREDJE VICE TALMANNEN:
Vid kammarens sammanträde torsdagen den 3 december efter muntliga
frågor lämnar justitieminister Gun Hellsvik (m) information om åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten.
1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen
Tredje vice talmannen meddelade att Maj Britt Theorin (s) den 28 novem-
ber återtagit sin plats i riksdagen, varigenom tjänstgöringen som ersättare
upphört för Bengt Lindqvist.
2 § Justering av protokoll
Justerades protokollen för den 23 och 24 november.
Svar på inter-
pellationer
3 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Proposition 1992/93:135
4 § Svar på interpellation 1992/93:25 om arbetsmarknadsläget i
Stockholmsregionen
Anf. 2 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Anita Johansson har frågat mig om jag delar hennes uppfatt-
ning att arbetsmarknadsläget i Stockholm är särskilt allvarligt, vilka insatser
jag är beredd att vidta mot arbetslösheten i Stockholm, vilket stöd jag är
beredd att ge det kommunala engagemanget i sysselsättningsfrågor i Stock-
holms län och vad jag anser om landshövdingens och länsarbetsdirektörens
förslag.
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 34
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svarpå inter-
pellationer
Arbetsmarknadsläget i Stockholms län har förvärrats allvarligt under se-
nare tid. Antalet varsel är mycket högt och prognoserna från Länsarbets-
nämnden pekar på att arbetslösheten i Stockholm kommer att öka oroväck-
ande. Andelen arbetslösa av arbetskraften är emellertid procentuellt sett
bland de lägsta i landet.
Anita Johansson undrar om jag tycker att arbetsmarknadsläget i Stock-
holm är särskilt allvarligt. Jag anser att arbetsmarknadsläget är allvarligt i
hela landet. Det nya är att Stockholm inte drabbats på motsvarande sätt vid
tidigare lågkonjunkturer. Och det är allvarligt. Jag håller med om att det kan
finnas lokala förhållanden som gör att arbetslösheten i Stockholm kan vara
särskilt påfrestande och förenat med risker för social utslagning och hemlös-
het. Detta gäller inte minst för ungdomar. Men sådana förhållanden finns
även i andra delar av landet. Jag kan också tänka mig att det finns förhållan-
den som gör att det är lättare för den enskilde att vara arbetslös i Stockholm
t.ex. det stora utbytet av olika aktiviteter.
Jag är alltså mycket bekymrad för den höga arbetslösheten; men inte bara
i Stockholm utan i hela landet.
Som Anita Johansson vet har riksdagen fattat beslut om omfattande sats-
ningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Aldrig tidigare har vi varit i när-
heten av de belopp som vi nu anslår till åtgärder. De medel som ställs till
AMS förfogande fördelas sedan till länsarbetsnämnderna. Enligt den preli-
minära fördelning som AMS gjort av de medel som regeringen lagt fram för-
slag om i stabiliseringspropositionen skall Länsarbetsnämnden i Stockholm
erhålla ytterligare drygt 950 miljoner kronor. Fördelningen grundar sig på
det aktuella arbetsmarknadsläget i resp. län.
Utöver dessa medel finns det i propositionen förslag om att AMS skall få
ytterligare 1 miljard kronor för att stimulera tidigareläggning av investe-
ringar. AMS tar i dagarna in förslag från affärsverken.
Anita Johansson pekar i sin interpellation särskilt på de arbetslösa ungdo-
marnas problem. Jag håller med om att situationen är särskilt allvarlig för
unga människor. Forskningen visar att ungdomar i större utsträckning än de
något äldre drabbas av passivitet, håglöshet och ett destruktivt livsmönster.
Regeringen har därför beslutat att satsa mycket stora resurser på våra ung-
domar. Ca 10 miljarder kronor satsas för att ungdomar under 25 år, som inte
fått ett ordinäre arbete eller utbildning, skall få arbetsmarknadsutbildning,
ungdomspraktik eller åtnjuta annan åtgärd.
Vi har satsat imponerande summor till olika åtgärder och jag är hela tiden
öppen för att ta del av förslag till ytterligare insatser från såväl kommuner,
och länsarbetsdirektörer som landshövdingar, i Stockholm och annorstädes.
Jag tycker mig kunna inläsa i Anita Johanssons interpellation en antydan
om att Stockholms län missgynnas vad gäller arbetsmarknadspolitiska sats-
ningar. Kanske menar hon inte så, men jag vill likafullt understryka att så
inte är fallet. Säkert finns det många riksdagsledamöter som anser att just
deras län missgynnas och kanske rent av att Stockholm gynnas. Jag möter
den här ”missgynnade-debatten” i nästan alla län i samband med besök och
uppvaktningar.
Jag kan försäkra Anita Johansson att människor i län som har en betydligt
högre arbetslöshet också drabbas hårt av att vara arbetslösa. Det kan jag
personligen vittna om. Privatekonomiska katastrofer, social utslagning,
drogmissbruk, förlorat självförtroende drabbar arbetslösa i alla län. Det är
därför som vi måste bekämpa arbetslösheten med samma kraft och beslut-
samhet i alla län. Det är därför det är så viktigt att alla nu tar sitt ansvar så
att vårt land så snabbt som möjligt kan komma åter till en fullgod ordinarie
arbetsmarknad.
Anf. 3 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på min inter-
pellation. Jag måste tyvärr, arbetsmarknadsministern, konstatera att svaret
är cyniskt med tanke på den allvarliga situation som vi har i vårt län.
Arbetsmarknadsläget är dystert i Stockholms län, t.o.m. mycket dystert.
Frågan vi ställer oss är: Kommer 80 000 eller 100 000 människor att vara ar-
betslösa om ett år? Vecka 47 fanns det 62 540 arbetssökande i Stockholms
län. Vi kunde i morse på Dagens eko höra om en arbetsförmedlare i Skogås
som hade 13 lediga jobb att förmedla, medan antalet arbetssökande var 950.
Utvecklingen i kommunerna på personalområdet och när det gäller de
ekonomiska ramarna och varselsituationen är oroande. Ja, Börje Hörnlund,
den är rent ut sagt alarmerande. Antalet varslade personer i dag är 25 000.
Byggarbetslösheten kommer att vara fortsatt hög, men det kommer vi att få
höra mer om i nästa interpellationsdebatt.
Osäkerheten om att beslutade infrastruktursatsningar kommer till stånd
är mycket stor. I regeringsförklaringen stod det många vackra ord om Den-
nisuppgörelsen. Den tycker jag är bra. Jag förutsätter emellertid att Börje
Hörnlund kommer att se till att projektet snabbt kommer i gång och att stats-
rådet här i dag tar avstånd från det som statsrådets centerpartistiska kollega
Christina Linderholm sade i den allmänpolitiska debatten: Jag tvekar inte
att använda ordet katastrof när det gäller effekterna av Dennisuppgörelsen.
Jag undrar: Vad säger Börje Hörnlund?
Det värsta av allt, arbetsmarknadsministern, är ungdomsarbetslösheten.
Totalt är 16 000 ungdomar under 24 år utan sysselsättning, nästan 10,1 %.
Nästan 6 000 ungdomar i 18-19-årsåldern är utan meningsfull sysselsättning,
i en storstad. Det är ungdomar som inte får chansen att ta steget ut på arbets-
marknaden och som inte får känna sig som en del av samhället - inte känna
sig behövda. Många har inte en chans att arbeta så att de kan få A-kasseer-
sättning.
Att vara arbetslös i en storstadsregion är särskilt påfrestande. Här finns
inte, Böije Hörnlund, möjligheter till alternativ sysselsättning, vilket man
ofta har i andra delar av landet. Här finns många socialt utsatta miljöer, dit
ungdomen oftast dras. Jag delar absolut inte arbetsmarknadsministerns upp-
fattning, att det är lättare för den enskilde att vara arbetslös i Stockholms
län. Det är tvärtom.
Situationen har ytterligare förvärrats nu när medlen till arbetsmarknads-
utbildning tagit slut. Det är av enorm betydelse att vår region får den del av
medlen som avsatts till arbetsmarknadspolitiska åtgärder i krisuppgörelsen,
dvs. 2 miljarder kronor. Vi får inte vår del, Börje Hörnlund, med de 950
miljonerna. Är Börje Hörnlund beredd att nu, i dag, säga ja till detta?
I Stockholms län har vi socialdemokrater hårt engagerat oss mot arbetslös-
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
heten. I min hemkommun, Nacka, har vi tagit fram ett fullständigt åtgärds-
program med insatser mot arbetslösheten. Bl.a. vill vi att alla ungdomar som
gått tvåårigt gymnasium skall få gå det tredje gymnasieåret.
Arbetslösheten i kommunen har på ett år mer än fördubblats. De senaste
siffrorna visar att 2 200 människor i augusti i år var arbetslösa, av dessa var
700 ungdomar. Långtidsarbetslösheten ökar ännu mer.
Börje Hörnlund, att gå arbetslös, speciellt långtidsarbetslös, är för den en-
skilde ett socialt lidande som knappast kan överskattas. För ett modernt
samhälle är det ett misslyckande att människor som vill ha ett arbete skall
tvingas att vara hemma. För kommunerna innebär det minskade skattein-
komster och ökade kostnader för socialbidrag.
En hög arbetslöshet innebär en förlust av kompetens och idérikedom. Det
har vårt moderna samhälle inte råd med. Det är en förlust, inte bara för sam-
hället, utan även för de enskilda.
Herr talman! Under våren och hösten har vi socialdemokrater gjort en in-
ventering av objekt i hela vårt län, som omedelbart kan sättas i gång. Listan
är lång. Det gäller upprustning av skolor, barnstugor och VA-nät, m.m. I
svaret som Börje Hörnlund lämnade, står det att han är öppen för förslag.
Jag kommer efter debatten att överlämna listan.
Sammanfattningsvis vill jag framföra följande åtgärder mot arbetslöshe-
ten i Stockholms län. Vi vill att Vägverket tilldelas ytterligare medel, innan
Dennispaketet kommer till stånd på allvar, för att vidmakthålla länets kom-
petens och resursbas inom anläggningsområdet. Vi vill ha vår regionala del
av de arbetsmarknadspolitiska anslagen, 2 miljarder kronor. I syfte att sti-
mulera kommunernas investeringsprogram, framför allt inom gatu-, vatten-
och avloppsnäten bör Länsarbetsnämnden ges rätt till lån på 1 miljard kro-
nor. Länsstyrelsen bör få medel att använda till riktade insatser, främst åtgär-
der mot arbetslöshet bland ungdomar och kvinnor.
Anf. 4 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! I interpellationen redovisar Anita Johansson en rad åtgärds-
program som kommunerna i länet tagit fram. Jag kan också försäkra att so-
cialdemokraterna i Stockholms läns landsting har lagt fram förslag med lik-
nande innebörd.
Program har tagits fram för s.k. sysselsättningsfrämjande åtgärder. Trots
detta, är det väldigt svårt att få i gång nya jobb. Självfallet måste man då
ställa sig frågan: Varför?
Jag tror inte heller att problemet med igångsättning av nya arbetstillfällen
är något specifikt för Stockholms läns landsting, utan det gäller säkert i stor
utsträckning på flera håll. Det är inte heller brist på idéer. Det finns behov
av nya objekt och reinvesteringar, där arbetena borde komma i gång - och
det snabbt! Ändå går det trögt, och arbetslösheten ökar.
Jag ställer därför frågan: Vad är arbetsmarknadsministerns uppfattning
om var de s.k. propparna finns? Själv tänker jag redogöra för några hinder,
som kan vara en delförklaring. Länsarbetsnämnden kräver att de entrepre-
nörer som anlitas tar all sin arbetskraft från arbetsförmedlingen, utom när
det gäller arbetsledningen, och därmed inte använder egna anställda. Säkert
finns det motiv, som att pengarna skall användas just för arbetslösa. Ändå
blir det något av en Moment 22-effekt då det innebär att entreprenörerna i
många fall måste säga upp sin egen personal, eftersom de här firmorna redan
nu har svårt att sysselsätta sina anställda.
En annan propp i regelsystemet är den praktiska tillämpning som Länsar-
betsnämnden använder sig av. De som anställs skall få arbete i minst fyra
och högst sex månader, då sex månader är normalgräns för beredskapsar-
bete. För mindre projekt är det därför svårt att få bidrag, eftersom de i
många fall understiger fyramånadersregeln. För projekt som varar mer än
sex månader blir entreprenören tvungen att byta folk mitt i bygget, vilket
naturligtvis är ett orimligt krav.
Har arbetsmarknadsministern några synpunkter på det här regelsystemet?
Väntas några initiativ från arbetsmarknadsministern i avsikt att få bukt med
dessa ibland trångsynta regler?
I övrigt instämmer jag med Anita Johansson om åtgärderna när det gäller
arbetslösheten i Stockholms län.
Anf. 5 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag har tagit emot många interpellationssvar under mina
snart 25 år i riksdagen. Själv har jag lämnat en hei del svar under min stats-
rådstid, och jag har lyssnat på många under min talmanstid. Det svar som
arbetsmarknadsministern lämnar i dag är nog det mest torftiga jag har sett.
Svaret är på gränsen till nonchalant.
Arbetsmarknadsministern underskattar arbetslösheten i Stockholms län.
I sitt svar försöker han t.o.m. förringa den, med hänsyn till hur det är i andra
delar av landet. Han tycker t.o.m. att det är lättare att vara arbetslös i Stock-
holm. Detta skriver han, samtidigt som han måste vara medveten om att den
sociala utslagningen i arbetslöshetens spår är brutalare i storstadsområdena.
Om Börje Hörnlund menar vad han skriver, tar han inte arbetslösheten här
i länet på allvar.
Det finns 50 000 arbetslösa i Stockholms län. 15 000 av dem är ungdomar.
I arbetsmarknadsutbildning finns därutöver 13 000 personer och i ungdoms-
praktik 5 000. Enbart under oktober varslades ytterligare 6 000 människor.
Arbetslösheten ökar nu snabbast i storstadslänen. Länsarbetsnämnden be-
dömer att länets arbetslöshet hösten 1993 kommer att uppgå till mellan
80 000 och 100 000 arbetslösa. En sådan förskräcklig arbetslöshet har Stock-
holms län aldrig haft.
Jag har en fråga till Börje Hörnlund: Kommer den moderatledda rege-
ringen att vakna först när vi får se arbetslösa och bostadslösa ungdomar som
tiggare och uteliggare på Stockholms gator?
Arbetsmarknadsministerns svar saknar varje uns av vilja, känsla och enga-
gemang. Det räcker inte med att säga att man är bekymrad.
Jag måste fråga: Var finns de ambitioner som Börje Hörnlund hade som
oppositionspolitiker? De är som bortblåsta. Har högern i regeringen tagit
död på det patos som jag i flera debatter här i riksdagen mötte hos Börje
Hörnlund?
Sverige måste ta risken av en hög arbetslöshet för att den ekonomiska poli-
tiken med inflationsbekämpning skall lyckas, hävdade regeringens främste
ekonomiske rådgivare, professor Lars Jonung i somras. Nu kan vi se resulta-
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
1* Riksdagens protokoll 1992193. Nr 34
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
tet. Regeringens ekonomiska politik har kraschat, och arbetslösheten är på
topp.
Misslyckandet för regeringen är stort och ovedersägligt, skrev en stor bor-
gerlig morgontidning för några dagar sedan. Misslyckandet gäller också sys-
selsättningspolitiken.
Den enda vägens politik, ledd av landets mest kompetenta regering nå-
gonsin, för att använda statsminister Carl Bildts egna ord, har på några må-
nader förvandlat Sverige till ett Arbetslöshetssverige.
Jag vill fråga Börje Hörnlund: Vad är det som gör att Börje Hörnlund och
Centerpartiet sitter kvar i den moderatledda regeringen? Varför lämnar ni
inte en regering som inte är beredd att ta arbetslösheten på allvar?
Jag vill säga, herr talman, att jag anklagar regeringen för passivitet när det
gäller kampen mot arbetslösheten. Regeringens hurtfriska budskap-håll ut,
starta eget och vänta på bättre tider - sprider pessimism, både i näringslivs-
kretsar och i de fackliga leden.
Regeringens åstramnings- och neddragningspolitik har slagit ut massor av
jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. De stora indragningarna från kom-
munerna betyder att ytterligare tusentals människor kommer att förlora sina
jobb inom den offentliga sektorn.
Jag har tre förslag till arbetsmarknadsministern:
1. Gör i ordning ett gigantiskt reparations-och underhållsprogram i mil-
jardklassen på byggområdet.
2. Tidigarclägg offentliga investeringar och kommunala investeringar.
3. Gör i ordning ett stort utbildningsprogram för arbetslösa ungdomar i
samarbete med företag, kommuner och organisationer.
Herr talman! Jag har tolv års erfarenhet av arbete i regeringen, varav sex
som industriminister. Med stor framgång satte den socialdemokratiska rege-
ringen in åtgärder mot arbetslösheten, och vi fick ner den från en mycket hög
nivå 1982. Framgångsrika utvecklingsprogram sattes in i flera landsdelar. I
flera debatter här i riksdagen var Börje Hörnlund och jag överens om nöd-
vändigheten av selektiva åtgärder och satsningar på småföretagsutveckling,
utbildning och forskning för att ordna nya jobb. Börje Hörnlund var överens
med regeringen om att programmen var viktiga, ty de skapade optimism och
framtidstro ute i regionerna.
Dagens borgerliga regering gör ingen sådan bred satsning. Någon samord-
ning av insatserna finns inte heller. Jag är litet nyfiken på hur ni arbetar i
regeringen.
För Börje Hörnlund någon gång på tal med näringsministern att han skall
hjälpa till att bekämpa arbetslösheten? Träffas ni mellan departementen för
att diskutera gemensamma åtgärder? Det verkar faktiskt utåt som om nä-
ringsministern lever sitt eget liv, skilt från dagens problem och bekymmer,
med den stora tragedi som allt fler människor och bygder nu drabbas av -
arbetslösheten.
Anf. 6 SÖREN LEKBERG (s):
Herr talman! Jag kan instämma i övrigas synpunkter på interpellationssva-
ret från Börje Hörnlund. Det innehåller inga konkreta besked. Det enda vi
får är fromma förhoppningar och, om man skall vara litet elak, plattityder.
Den stora arbetslöshet som vi nu har i Stockholms län har redan påtalats,
och hur den ökar dag för dag.
Jag är också förvånad över den kallsinnighet som Börje Hörnlund visar
Stockholmsområdet. Hur skall man annars tolka hans mening i interpella-
tionssvaret, ”att det finns förhållanden som gör att det är lättare för den en-
skilde att vara arbetslös i Stockholm”? Han pekar också på det utbud av akti-
viteter som finns här, som om antalet restauranger, biografer osv. skulle vara
någonting som vore till hjälp för den arbetslöse.
Jag är alltså litet förvånad över den här inställningen till Stockholmsområ-
det. Jag såg i en kvällstidning att Börje Hörnlund har flyttat ut från centrala
Stockholm, och därmed borde han få en annan uppfattning om verkligheten
i Stockholms län. Om man söker sig ut från kvarteren kring Rosenbad finner
man en mycket skrämmande arbetslöshet.
Låt mig ta ett exempel från min hemkommun Södertälje. Där har vi hittills
haft en arbetslöshet som har legat på riksgenomsnittet. Den senaste tiden
har arbetslösheten där ökat och ligger nu över riksgenomsnittet. Södertälje
är en del av Stockholms län och ingår alltså i den statistik som nyss har redo-
visats här.
Det som är allvarligt i Södertälje, när det gäller verkstadsindustrins ut-
veckling, är att 7,5 % av Metalls medlemmar i dag är arbetslösa. De progno-
ser som finns med anledning av varsel inom bilindustrin pekar på att arbets-
lösheten till sommaren kommer att ligga på 20 - 25 %, och byggnadsverk-
samheten har ett katastrofalt läge. Vi kan se fram emot en mycket stor ar-
betslöshet i Södertäljeområdet. Till detta kommer också handeln - vi vet att
serviceverksamheten står inför betydande problem - och de varsel som kan
komma inom den offentliga sektorn. Det är alltså en skrämmande framtid vi
har att gå till mötes. Därför är jag mycket förvånad över bristen på konkreta
besked i Börje Hörnlunds svar.
Börje Hörnlund säger dock att han är öppen för förslag. Låt mig då plocka
fram ett konkret förslag ur den hög av konkreta projekt som vi socialdemo-
krater har levererat till riksdagen.
I våras beslutade riksdagens majoritet att Lärarhögskolan i Stockholm
skulle utlokaliseras till Södertälje - jag vet inte om Börje Hörnlund känner
till det, eftersom han inte längre deltar i det aktiva riksdagsarbetet -, och nu
är det uppenbart att utbildningsministern motarbetar verkställigheten av det
beslutet.
Min uppmaning till Börje Hörnlund är att han nu skall ta Per Unckel i örat
och se till att riksdagens beslut verkställs. Min slutfråga till arbetsmarknads-
ministern blir: Är arbetsmarknadsministern beredd att se till att riksdagens
beslut om att lokalisera Lärarhögskolan till Södertälje verkställs så fort som
möjligt?
Anf. 7 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Det interpellationssvar som arbetsmarknadsministern har
lämnat gjorde att jag reagerade och bestämde mig för att delta i debatten.
Det jag framför allt är orolig för är vad som händer med alla dessa tjejer
och killar som går arbetslösa och som inte har fått möjlighet att ens pröva ett
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
jobb när de har gått ut gymnasiet eller grundskolan. Det är nästan 15 000
ungdomar, under 24 år, som går utan jobb i Stockholmsregionen. Ungefär
5 000 har ungdomspraktik, som Thage G Peterson sade.
Arbetsmarknadsministern säger i sitt svar ungefär att det inte är så mycket
värre att vara arbetslös i Stockholm. Jag vill påstå att det är betydligt tuffare
i Stockholmsområdet än vad det är på många andra håll i landet. Det är en
hårdare social verklighet. Det finns inte samma sociala nätverk, kontaktnät,
som finns på mindre orter. Många har flyttat till Stockholm för att studera.
De har alltså inte föräldrakontakt på samma sätt som tidigare. Boendet är
dyrare i Stockholmsregionen än i många andra delar av landet, vilket skapar
problem för de yngre ungdomspraktikanter som har rätt dålig ersättning.
Det finns många invandrare i den här regionen, och invandrarungdomar har
mycket svårare att få arbete än svenska ungdomar.
Det som gör mig litet bekymrad, speciellt en dag som denna när rasister
demonstrerar vid den gamle hjältekonungens staty, är att det just i en sådan
här region där det finns så många flyktingar och invandrare finns risk, fram-
för allt bland ungdomar, för att arbetslösheten kan vara en tändande låga för
ökad rasism och främlingsfientlighet. Vad jag förstår har arbetsmarknadsmi-
nistern närmare erfarenheter från ett invandrartätt område i norra Stock-
holm. Det borde fungera som en uppmaning till regeringen och arbetsmark-
nadsministern att göra ytterligare insatser mot ungdomsarbetslösheten just i
Stockholms län.
En ökning av ungdomskriminaliteten i vår region kan ses som resultatet
av den höga ungdomsarbetslösheten.
Det är inte speciellt mycket som sägs i svaret, och det är inte speciellt kon-
kret. Det skulle behövas klartecken från regeringens sida om ökad satsning
på utbildning av olika slag och ökad satsning på beredskapsjobb. Och ett
stort investeringspaket skulle givetvis behövas, som kan omfatta skollokaler
som behöver renoveras eller VA-nät i regionen som behöver rustas upp.
Grundfrågan är egentligen regeringens ovilja att ta stora krafttag. Det för-
slag som vi socialdemokrater lade fram i våras, om ett stort investeringspaket
på 40 miljarder under två år, avvisades i stora delar. Om man skall kunna
göra ett rejält lyft och kraftigt pressa ner både ungdoms- och vuxenarbetslös-
heten handlar det om att regeringen måste ändra sig och vara beredd att göra
det som Socialdemokraterna föreslog i våras.
Sedan april, när vårt förslag lades fram, har prognoserna för budgetunder-
skottet ökat med 70-80 miljarder. Jag frågar mig vad det är för konstiga
prioriteringar som görs när man säger nej till ett stort investeringspaket -
som i bl.a. vår region skulle pressa ned arbetslösheten och som skulle belasta
statsbudgeten med ungefär 3,5 miljarder per år-och i stället väntar och vän-
tar och väntar. Det gör att företag slås ut, och vi vet att det är svårt att åter-
skapa företag som en gång har slagits ut.
Herr talman! Min fråga till arbetsmarknadsministern är om han inte nu är
beredd att komma med ett större investeringspaket i enlighet med det som
Socialdemokraterna föreslog redan i våras och om han har några förslag på
satsningar för att få ner ungdomsarbetslösheten i Stockholms län.
Anf. 8 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag skall börja med att svara Kent Carlsson. Vi hade för ett
tag sedan i den här kammaren en debatt om ungdomspraktiken, som Kent
Carlsson inte gillar. Jag vill påstå att den kommer att betyda oerhört mycket
för ungdomarna i vårt land. Målsättningen är att våra ungdomar icke skall
befinna sig på gator och torg. Sedermera har det socialdemokratiska partiet
förstått detta, och nu är vi eniga om åtgärden.
Också jag är orolig för motsättningarna mellan invandrare och dem som
sedan länge är boende i landet. Om detta skall gå bra är A och O att vi sna-
rast får tillbaka en fullgod ordinarie arbetsmarknad. Annars riskerar vi att
få större motsättningar än tidigare.
Kent Carlsson talar också om utbildning. Den här regeringen har kommit
med 18 000 nya platser bara inom högskolan. Jämför det med hela sats-
ningen under 80-talet, som innebar 11 000 platser under tio år. Så här är det
på många andra utbildningsområden också.
Vad gäller paketet, som Socialdemokraterna lade fram förslag om i våras,
kan jag bara hänvisa till Feldt. Den förre finansministern begrep ingenting
av finansieringen. Det var hans betyg. Detta återupprepades ju inte i de här
förhandlingarna heller, utan då var vi eniga om att man måste finansiera,
inte bara föreslå.
Sedan skall jag gå över till Anita Johansson. Det är faktiskt så att det inte
är så länge sedan regeringen och Socialdemokraterna tillsammans resone-
rade om de här frågorna: Hur skall vi klara Sveriges ekonomi? Hur mycket
skall vi satsa på arbetsmarknadsåtgärder? Vi lade fram ett enigt förslag. Det
finns inga andra pengar för Anita Johansson än det finns för mig. Så är fak-
tiskt läget. Man kan höja rösten hur mycket som helst, men ramen är fast-
ställd av fem partier tillsammans. Det innebär inte att jag vecka för vecka,
månad för månad måste följa läget och återkomma till riksdagen när så er-
fordras.
Jag vill dock säga här att det gäller att komma tillbaka till ordinarie arbe-
ten. Här har parterna på arbetsmarknaden att mycket stort ansvar. Det
skulle betyda mycket för säkerheten och viljan att våga investera om man
visste hur spelreglerna för 1993 och 1994 ser ut. Det finns faktiskt ingenting
som är viktigare.
Frågan om osäkerheten när det gäller att sätta i gång infrastruktursats-
ningar är ganska besvärlig. Det finns politiska motsättningar inom Stock-
holm. Infrastrukturåtgärderna gäller områden som många stockholmare vill
skydda. Det är stor risk för fördröjningar av olika slag. Jag förutsätter att
även Socialdemokraterna är beredda att följa de lagar som gäller i Sverige i
sådana här fall. Eller skall vi gå över till ett laglöst tillstånd bara för att snabbt
vidta åtgärder som berör några kvarvarande grönområden?
Jag tycker uppriktigt sagt att Anita Johansson är cynisk när hon ställer
Stockholm mot områden som har två tre gånger så hög arbetslöshet. Det är
cyniskt. Jag oroar mig allvarligt för var och en som är arbetslös. Det här är
individuellt. Målsättningen måste därför vara att pressa ned arbetslösheten
överallt. Att ställa region mot region på det här sättet tjänar ingenting till.
Frågan om vem som fördelar pengarna har tagits upp. När socialdemokra-
terna satt i regeringsställning föreslog de - vilket hela riksdagen var enig
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
10
om - att man skall ange ramsiffror och att pengarna sedan skall fördelas av
Arbetsmarknadsverket. Vill Anita Johansson att jag skall ta över det? Vill
Anita Johansson att jag som arbetsmarknadsminister skall plocka fram en-
skilda projekt? Skall hela organisationen med AMS och Länsarbetsnämn-
derna sättas åt sidan? Jag tror att det vore fel. Ingen enskild människa kan
göra det stora jobbet.
Jag vill även beröra den nya åtgärden - ALU. Här finns verkligt stora
chanser att göra ganska stora saker. Jag vet att detta förbereds på stort allvar,
även i Stockholm. Det finns inget tak. Sedan kan man naturligtvis komma
med önskelistor. Vi har ett gemensamt ansvar. Det kan dock diskuteras om
alla vill ta ett ansvar. Vi har ett budgetunderskott på 160 miljarder kronor.
Vägen är mycket smal. Om man inte håller sig till den kan man få stigande
räntor och stora bekymmer, och då blir det ännu sämre. När Anita Johans-
son står i talarstolen märker man inte att det skulle finnas någon medveten-
het om budgetunderskottet och vad det kan föra med sig.
Anf. 9 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Man brukar säga att anfall är bästa försvar, och det var väl
det vi såg prov på när arbetsmarknadsministern höll sitt anförande.
Först till frågan om ungdomspraktik och ungdomsår. Jag var kritisk mot
en del till hur ungdomspraktiken utformades. Jag var inte emot att man gör
insatser för ungdomar - tvärtom. Effekterna blir dock att de unga ungdoms-
praktikanterna får gå ifrån sina bostäder, eftersom de inte har råd att behålla
ens en liten lägenhet med den ersättning de får. Därför stödde jag det social-
demokratiska förslaget om ungdomsjobb, som skulle ha givit en något bättre
ersättning.
De insatser som regeringen till slut har gjort har tillkommit efter mycket
påtryckning och efter det att arbetsmarknadsläget har försämrats oerhört
snabbt. Redan i våras skulle man ha kunnat göra stora investeringar och fått
i gång en mängd jobb på skolor, med vägar, järnvägar osv. Det finns planer
som går snabbt att sätta i sjön, vilket vi inte minst har visat genom vår inven-
tering. Om man hade gjort så, hade vi troligtvis sluppit en del kostnadsök-
ningar som nu uppstår på grund av att folk blir arbetslösa. Vi får i alla fall
betala lika mycket. Skillnaden är att pengarna inte går till särskilt produktiva
saker. Arbetsmarknadsministern kanske kan kommentera detta något.
Det är samma sak nu. Vi för återigen fram förslag om att man skall göra
stora insatser för att bl.a. bekämpa ungdomsarbetslöshet genom att genom-
föra ett stort investeringspaket. Återigen får vi dra regeringen efter oss. I
förhandlingarna om krispaket gällde det att vi kunde få 10 miljarder. Det är
bra. Men det behövs betydligt större insatser för att man skall kunna ingjuta
litet framtidstro och optimism. P G Gyllenhammar sade i en intervju för
drygt en vecka sedan att det i dag saknas någon som kan vara optimismens
ledstjärna. Den svenska regeringen är det definitivt inte. Både för Stock-
holms läns skull och för landet som helhet skulle vi i dag behöva märka att
åtminstone landets styresmän tror på landet och är beredda att satsa rejält
och att ta på sig ett något ökat budgetunderskott för att få i gång hjulen i
Sverige.
Jag vill åter ta upp ungdomars situation. Vi ser nu dagligen tecken på vad
de ökade motsättningarna mellan å ena sidan flyktingar och invandrare och
å andra sidan svenska ungdomar kan leda till - våld, kriminalitet, upplopp.
Därför är vi tvungna att vidta åtgäder i en region som utgör en smältdegel
där så många människor lever inpå varandra. I annat fall kommer vi att få se
hemska skeden i Tensta, Rinkeby, Flemingsberg m.fl. ställen där man har
stor närkontakt. Därför vädjar jag om ytterligare insatser - i just Stockholms
län - för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten.
Anf. 10 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jo, Börje Hörnlund, jag menar vad jag skrev i min interpel-
lation. Vi missgynnas i Stockholmsregionen när det gäller satsningar på ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder. Jag anser att vi borde få en större del av
dessa pengar, och det kan Börje Hörnlund ge sig på.
Jag är inte cynisk, Börje Hörnlund. Jag är allvarligt oroad. Det är därför
jag har skrivit denna interpellation. Jag är oroad över vad som händer på
gator och torg. Jag är oroad över vad som skall hända i den här staden i kväll.
Arbetslösheten är en grogrund för rasism och främlingsfientlighet och annat
elände som dyker upp i vårt land - och framför allt i det här länet.
Jag vill ha ett svar av Börje Hörnlund när det gäller det som Christina Lin-
derholm sade i debatten. Jag är självfallet medveten om att vi skall följa de
lagar som gäller. Men jag frågade Börje Hörnlund om han är beredd att med
kraft se till att Dennisuppgörelsen kommer i gång. Jag tycker också att vi
kan få svar på det Sören Lekberg tog upp. Vad tänker Börje Hörnlund göra
åt utbildningsminister Per Unckel och hans förhalning när det gäller lärar-
högskolan?
Jag vet att vi har en dålig samhällsekonomi och att budgetunderskottet
ökar kraftigt. Men jag tycker att det skulle vara klädsamt om centerpartis-
terna åtminstone oroade sig något för vad som händer med alla arbetslösa
ungdomar i Stockholms län.
Anf. 11 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Efter den här debatten känner jag att jag egentligen inte vet
hur man skall kunna påverka arbetsmarknadsministern så att han förstår hur
allvarligt läget är i Stockholm i dag. Självfallet finns det även andra län som
har det besvärligt. Om vi mäter antalet personer som är arbetslösa i Stock-
holms län är siffran 50 000 enskilda individer. Om man talar om procentsat-
ser får man naturligtvis andra värden. Men Börje Hörnlund sade i sitt inlägg
att man måste ha den enskilde individen i åtanke. Det är då ett specifikt pro-
blem i Stockholm.
Man måste också se till helheten med minskade bidrag till fritidsverksam-
het och idrottsrörelser m.m. Sådana verksamheter läggs ner och försvinner.
Vårt län och vår stad får därmed en mycket negativ social prägel.
För ett år sedan tog socialdemokraterna i Stockholms läns landsting fram
ett åtgärdsprogram för att komma till rätta med arbetslösheten eller för att
åtminstone försöka minska sysselsättningssvårigheterna. Vi vet att ingenting
har hänt. Jag har gång på gång ställt mig frågan varför man inte kommer i
gång med skapandet av arbetstillfällen. Jag har här också försökt att redo-
göra för ett par exempel när det gäller det snåriga regelsystemet. Jag fick
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
11
|
Prot. 1992/93:34 30 november 1992 |
inget svar på om Börje Hörnlund har för avsikt att se över reglerna eller om |
blemen.
|
Svar på inter- |
Vi vet att kvinnorna kommer att bli arbetslösa i stor utsträckning i framti- Det är bra att man har tagit fram flera högskoleplatser. Men vi skall också Anf. 12 SÖREN LEKBERG (s): Herr talman! Börje Hörnlunds replik innehöll få konkreta besked. Jag Det är också litet underligt att Börje Hörnlund bara skyller på budgetun- Jag tog exempel från min egen hemkommun i Stockholms län, Södertälje, Jag fick inget svar på min fråga om den konkreta åtgärden när det gäller Anf. 13 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c): Herr talman! Det är ju litet bekymmersamt - fyra talare, jag skall svara Kallsinnig? Det är ju ni som ställer region mot region, och det är det som |
|
12 |
jag tycker är så otäckt. Jag ställer aldrig region mot region. |
Ni svarar inte heller på frågan om det är jag som skall överta fördelningen
till länen från Arbetsmarknadsverket. Har ni inget förtroende för Georg An-
dersson, er partikamrat, som sitter i styrelsen och fördelar? Tala med ho-
nom!
Jag vill för min del mycket skarpt säga att det inte finns någon viktigare
åtgärd än att så snart som möjligt komma åter till en fullgod ordinarie arbets-
marknad. Att ha tio procentenheter, var tionde, utanför ordinarie arbets-
marknad är en påfrestning utan like för människor och för svensk ekonomi.
Det är knappt att jag tror att ni tillhör samma parti som Ingvar Carlsson,
Ingela Thalén och Allan Larsson, som satt och förhandlade fram de här ra-
marna som jag nu har att leva efter. Ni måste på något sätt ha brutit er ur
den gemenskap ni har inom riket genom att ställa region mot region. Jag
tycker att det är jättetråkigt.
Att vi har det så här beror ju på internationell lågkonjunktur och arvet
från 80-talet med inflation och spekulation; det är det som gör att hela Sve-
rige är i olag. Det skulle ha gått bra att leva med den internationella lågkon-
junkturen om vi inte hade haft det här 80-talsarvet. Såvitt jag förstår måste
det vara fler än den här regeringen som har ett ansvar.
Sedan vill jag säga till Thage Peterson att en anledning till den situation
som råder i Stockholm i dag är den enorma överhettning som skedde här
under den senare delen av 80-talet. Man byggde överallt dessa kontor som
nu står tomma, som nu gör att bankerna inte har förmåga att klara det hela,
osv. Det är en mycket viktig anledning. Hade det då funnits kraft och in-
tresse att göra en bättre regional fördelning, att ta itu med sådana här saker,
så skulle vi ha haft det klart bättre i dag. Det skulle ha funnits väsentligt mer
att bygga och göra i övrigt i denna region.
När det gäller 80-talet återigen är vi ju alla eniga i dag - jag tror inte att
någon säger emot - om att jättedevalveringen på 16 % i uppåtgående kon-
junktur, som satte i gång den här 80-talskapplöpningen, var ett förödande
misstag. Det var inte politisk duglighet. Det gick bra ett tag, sedan blev det
värre. Och det finns, som sagt, också andra som har ansvaret - inte de som
sitter i dagens regering.
Sedan förutsätter jag, när det gäller de här frågorna, att när riksdagen fat-
tar beslut så fullföljs de.
Anf. 14 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Efter detta inlägg har jag inte rätt till flera inlägg i den här
debatten. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern respekterar det förhål-
landet och inte utnyttjar det till att göra angrepp som jag inte sedan har möj-
lighet att bemöta.
Börje Hörnlund har haft två inlägg och två möjligheter att svara på mina
frågor, men han har inte gjort det. Jag förstår i och för sig att Börje Hörnlund
inte vill ha en debatt om högerkrafterna i regeringen, eller att han inte vill
avslöja sina relationer med näringsministern. Däremot skall jag påminna
Börje Hörnlund om misslyckandena när det gäller sysselsättningspolitiken
och regeringens ekonomiska politik.
Före valet sade Carl Bildt och andra borgerliga politiker att en borgerlig
regering skulle bekämpa arbetslösheten mer framgångsrikt än en socialde-
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
13
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
mokratisk. Valresultatet visade ju också att många väljare trodde på dem.
Men arbetslösheten stiger nu dramastiskt och slår alla tidigare rekord. Där-
för menar jag att regeringen har misslyckats med att stävja arbetslösheten.
Också när det gäller att ordna nya jobb har regeringen misslyckats. Varje
dag kommer nya besked om industrier som varslar, lägger ned eller flyttar
ut. På något sätt tycks framtidstron ha försvunnit från det svenska näringsli-
vet. Det är en viktig uppgift för landets regering att få tillbaka framtidstron
och optimismen inom näringslivet. Den väldiga ökningen av arbetslösheten
leder till en omfattande långtidsarbetslöshet, som det kan bli mycket svårt
att få bukt med. Arbetslösheten leder också till svåra sociala problem.
Sådan är ju situationen i Sverige i dag, Börje Hörnlund, och det tycker jag
inte att man skall förneka.
Börje Hörnlunds resonemang om att vi ställer region mot region förstår
jag inte alls. Det är inte att ställa region mot region om vi som är valda av
människorna i Stockholms län företräder dem i debatter här i riksdagen. Och
vi vill fästa regeringens uppmärksamhet på den väldiga arbetslöshet som rå-
der i Stockholms län. Det är ju så det skall gå till i en demokrati - att de valda
ombuden för olika regioner får möjligheter att peka på de olika problemen
i en riksdagsdebatt.
Det krävs något av en nationell kraftsamling för att pressa ned arbetslös-
heten över hela landet. Och det är ett ansvar för landets regering och för
arbetsmarknadsministern att ta ledningen; det är nödvändigt. Det går inte
en dag utan att jag träffar eller hör ifrån människor som är arbetslösa eller
är oroliga för att bli det. Därför är det mycket viktigt att regeringen sätter in
omedelbara och omfattande åtgärder för att möta arbetslösheten över hela
landet.
Anf. 15 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Det är tråkigt, men det är alltid mycket tjat från den s.k.
mest kompetenta regeringen om allt elände vi Socialdemokrater ställde till
med under 80-talet. Men en sak kanske Börje Hörnlund och jag kan vara
överens om: Vi hade knappt någon arbetslöshet då.
Jag tänker emellertid ta fasta på det som Börje Hörnlund skrev i svaret,
nämligen att ”jag är hela tiden öppen för att ta del av förslag till ytterligare
insatser från såväl kommuner, länsarbetsdirektörer och landshövdingar”.
Landshövdingen här har lagt fram förslag om lånet på 1 miljard.
Sedan skulle det vara bra, tycker jag, om Börje Hörnlund åtminstone
kunde tala med sina borgerliga bröder och systrar i Stockholms läns lands-
ting och ute i våra kommuner i Stockholms län. Vi får nämligen aldrig stöd
av dem. I varenda kommun har vi tagit fram konkreta förslag när det gäller
sysselsättningsskapande åtgärder. Börje Hörnlund är som sagt arbetsmark-
nadsminister även för Stockholms län.
Jag läste en insändare häromdagen, herr talman, som gjorde mig bestört.
Jag tänker läsa upp den. Börje Hörnlund kan kanske ge svar på den här in-
sändaren:
”Min man har hastigt blivit arbetslös, själv blir jag det snart. Vi har alltid
gjort rätt för oss. Aldrig fått några bidrag.
14
Banken har uppmanat oss att snarast flytta, då vi ej kan betala vårt bo-
stadslån längre.
På bostadsförmedlingen rycker man på axlarna och tycker att vi ska flytta
runt i andrahandslägenheter.
Barnen gråter och vill gå kvar i sin älskade skola här på Söder i Stockholm.
Ett av barnen har ett lättare handikapp men har underbara klasskamrater
som aldrig har mobbat honom.
Vad gör man? Vart vänder man sig? Vi vet varken ut eller in. Vi vill bara
hålla ihop och att barnen skall få lida så litet som möjligt.”
Undertecknat: ”Sömnlösa nätter i Stockholm”.
Det är kanske så, som Thage Peterson var inne på, att vi socialdemokrater
i det här länet har tigit alltför länge om arbetslösheten under tidigare år. Men
vi började den här debatten i våras, och jag lovar att jag kommer att förfölja
Börje Hörnlund tills han också tar Stockholms läns arbetslöshet på allvar.
Fjärran från arbete, halvvägs till helvete - så lyder ett svenskt ordspråk, herr
talman.
Anf. 16 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Jag tycker faktiskt att det måste vara en arbetsmarknadsmi-
nisters uppgift att titta på varför arbetstillfällen inte kommer i gång, utan
arbetslösheten ökar hela tiden. Själv redogjorde jag för några exempel som
jag har fått fram via länsarbetnämnden och även via olika arbetsgivarorgani-
sationer inom Stockholms läns landsting.
Ett exempel var att entreprenörer som anlitas måste ta all sin arbetskraft
från arbetsförmedlingen och inte använda egen personal. Men man tycker
inte att man kan säga upp den egna personalen för att ta annan personal,
utan då hankar man sig i stället fram. Anledningen till att den här regeln
finns är att pengarna i första hand skall gå till de arbetslösa. Det ställer jag
upp på. Men då inser jag också att man måste se över spelreglerna, så att
man kan se till att arbetstillfällen finns kvar och att igångsättningar kan ske.
En annan propp var systemet med att de anställda skall få arbete i minst
fyra och högst sex månader. Jag har förståelse för att mindre projekt är svåra
att få bidrag till och att de därför inte kommer i gång. För projekt som varar
i mer än sex månader blir man tvungen att byta folk mitt i ett bygge, och det
kan naturligtvis också innebära orimliga krav.
Min fråga var: Skall arbetsmarknadsministern se över det här och vidta
några åtgärder? Jag har ännu inte fått svar på den. Jag tycker att det är viktigt
att man gör detta för att se till att arbetstillfällen kommer i gång, så att ar-
betslösheten kan minska.
Anf. 17 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag tar till mig det som Sylvia Lindgren säger. Det är klart
att detta, i dagens arbetsmarknadsläge, riskerar att bli ett nollsummespel.
Jag skall ta upp de här frågorna med AMS-ledningen. Det är svåra avväg-
ningsfrågor. Men jag är övertygad om att det gäller att handla med en viss
flexibilitet.
Till Thage Peterson vill jag säga att det nu äntligen ser ut som om USA
skulle lyfta litet grand. Man bedömer att Tyskland kommer till ett räntesänk-
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
15
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
16
ningsläge. Vi har alla anledning att hoppas att olika länder medvetet gör
stora extra insatser på infrastrukturområdet för att hjälpa i gång konjunktu-
rerna.
I Sverige har det hänt, att produktiviteten i företagen för närvarande ut-
vecklas mycket positivt. Om vi vårdar vårt kostnadsläge talar en del för att
vi kan hänga med bra när det börjar bli uppgång. Det är mycket viktigt att
vi alla har detta med i vår debatt och i våra förslag.
Jag ser självklart att de som är valda för ett visst område är starka företrä-
dare för sin region. Så är det när norrbottningar uppträder här, så är det när
smålänningar uppträder. När det gäller arbetslösheten och fördelningen för-
söker jag för min del att vara till hundra procent rättvis. Men det är faktiskt
andra som fördelar. Jag försöker förhandla fram pengar. Jag tycker inte om
att bli beskylld för att vara mer negativ till en region än till andra. Jag tycker
inte att det är rättvist. Därför tar också jag i litet grand.
Jag hoppas att det går att göra mer. Jag är beredd att diskutera det i brett
politiskt samförstånd. Men läget är sådant att man måste ha med en finansie-
ringsdiskussion också. Det är inte bara att braka på. Jag vet att Kommunika-
tionsdepartementet diskuterar en större sak.
Kent Carlsson, ungdomar har det troligtvis värre i Stockholm. Det är soci-
alt farligt här. Men för oss litet gråhårigare går det nog på ett ut var man bor,
om man är arbetslös.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på interpellation 1992/93:28 om sysselsättningen för bygg-
nadsarbetare
Anf. 18 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Lars Ulander har frågat mig om jag är beredd att medverka
till att hinder för utbyggnaden av infrastruktur undanröjs och om jag är be-
redd att skjuta till resurser för reparation, om- och tillbyggnadsarbeten.
Sysselsättningssituationen för byggnadsarbetare är mycket allvarlig och
flera prognoser pekar på att läget kommer att förvärras ytterligare framöver.
Detta hänger samman med flera faktorer, såsom lågkonjunkturen, den
minskade efterfrågan på bostäder, besvärligheterna på kreditmarknaden
m.m. Vi lider också i hög grad av en baksmälla från åren av spekulationseko-
nomi, då byggandet skenade i väg på ett osunt sätt. Det är inte orimligt att
antalet byggnadsarbetare minskar i förhållande till dessa överhettade år,
men prognoserna i dag är likafullt oroväckande.
Några ljusglimtar är ändå den kraftigt ökade ombyggnadsverksamheten i
år och infrastrukturinvesteringarna. I stabiliseringspropositionen finns också
förslag om ytterligare satsningar på vägarbeten för en och en halv miljard
kronor och en miljard kronor för att stimulera tidigareläggning av affärs-
verksinvesteringar. Dessutom finns förslag om ytterligare 3 400 miljoner
kronor för beredskapsarbeten som bl.a. kan användas för byggnadsarbeten.
Jag kan försäkra Lars Ulander att ingen är mer angelägen än jag att bygg-
nadsprojekt kommer i gång och att de kommer i gång snabbt under den rå-
dande lågkonjunkturen. Det är angeläget att infrastrukturinvesteringar ge-
nomförs nu när kostnaderna är låga och tillgången på arbetskraft är hög.
Detta innebär emellertid inte att man kan åsidosätta de demokratiska och
rättsliga processerna. När det gäller stora projekt som går i känsliga natur-
områden och som direkt rör väldigt många människor, vilket är fallet vad
gäller t.ex. Stockholms kringfartsleder, kan varken demokratin, miljölag-
stiftningen eller annan rätt sättas ur spel.
Det är min förhoppning att också kommunerna anstränger sig för att tidi-
garelägga byggnads- och ombyggnadsprojekt. Länsarbetsnämnderna deltar
med medel i många kommunala projekt.
Avslutningsvis vill jag framhålla att det finns gott om projekt i det befint-
liga väg- och järnvägsnätet som kan komma i gång relativt snabbt om finan-
sieringen kan ordnas.
Anf. 19 LARS ULANDER (s):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på min inter-
pellation. Jag har i den försökt att beskriva ett nuläge och ett läge för den
överblickbara framtiden.
Som kan konstateras är situationen mer än kritisk. Det gäller inte bara för
arbetare och tjänstemän inom byggnadssektorn, utan genom sidoeffekter
slår arbetslösheten på grund av byggbranschens neddragning mot många
andra näringar. De 50 000 arbetslösa i Stockholms län går snabbt mot en för-
dubbling.
Om jag, herr talman, får göra en allmän reflektion med anledning av inter-
pellationssvaret, vill jag beteckna det som i det närmaste oengagerat. I stäl-
let för att ge besked om vad regeringen skall göra för att ge människor fram-
tidstro, säger arbetsmarknadsministern att ombyggnadsverksamheten är en
ljuspunkt. Jag hoppas att den som skall vara landets främste värnare av sys-
selsättningen för människorna vet vad som döljer sig bakom denna tillfälliga
uppgång av ROT-sektorn. Det som måste till är en förlängning av dagens
låneregler för ROT-sektorn. Om inte det sker blir det tvärstopp för nya
ROT-projekt efter den 1 januari 1993.
Vi har i dag närmare 3 000 registrerade arbetslösa byggnadsarbetare i
Stockholm. Med multiplikatoreffekten betyder det många, många fler. Hur
många arbetslösa accepteras i Stockholm innan regeringen tar sitt ansvar?
Herr talman! Det som gäller i Stockholm är också allmängiltigt för resten av
landet.
En kommentar till svaret på frågan om infrastruktursatsningarna, t.ex.
kringfartslederna runt Stockholm. I stället för att deklarera att regeringen
skall arbeta för att undanröja hinder för att få i gång det s.k. Dennispaketet,
hukar sig Hörnlund med att man inte kan sätta demokratin eller lagstift-
ningen ur spel. Vem har krävt det?
Det ryktas om att regeringen är splittrad i denna fråga. Är arbetsmark-
nadsministern för eller emot den infrastruktursatsning som Socialdemokra-
terna, Moderaterna och Folkpartiet i Stockholm har enats om och som är
nödvändig för en positiv utveckling av Stockholm och därmed också av Sve-
rige? Det skulle vara intressant om arbetsmarknadsministern utvecklade sin
och förhoppningsvis regeringens syn på detta.
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svarpå inter-
pellationer
17
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
18
Så några kommentarer till enskildheter i svaret som inte får passera obe-
märkt. Börje Hörnlund hävdar att flera prognoser pekar på att läget kom-
mer att förvärras ytterligare framöver. Sanningen är den att arbetslösheten
under det kommande året i det närmaste kommer att fördubblas, från 18 %
till 35 %. I fem län - Uppsala, Skaraborg, Kopparberg, Jämtland och Norr-
botten - kommer arbetslösheten att uppgå till 50 %.
Bland alla uppräkningar av orsaker till nedgången i byggsektorn nämns
minskad efterfrågan på bostäder, lågkonjunktur och spekulationsekonomi.
Inte med ett ord nämns att räntebidragen urholkats och försämrats vid års-
skiftet, att redan beslutade räntebidrag dras ned och att investeringsbidraget
tas bort. Inte heller tar arbetsmarknadsministern upp den höga räntan, som
hållit landets investerare i ett järngrepp.
En ytterligare kommentar till påpekandet från arbetsmarknadsministern
att den kraftigt ökade ombyggnadsverksamheten i år tillhör ljusglimtarna.
Den uppgången är tillfällig och beror på att statens finansieringsvillkor kom
att bli mycket gynnsamma för lånebeslut som fattades under december 1991.
Då gällde nämligen äldre bestämmelser beträffande åtgärder och nyare be-
stämmelser beträffande garanterad ränta. Den samstämmiga bilden är an-
nars att ombyggnaderna kommer att minska i omfattning under 1993 samt
att både antalet lägenheter som byggs om och ombyggnadernas omfattning
kommer att minska.
Herr talman! Arbetslösheten har ett pris både för den enskilde och för
staten. Min fråga är: Hur bedömer arbetsmarknadsministern de besparingar
och nedskärningar ur ekonomisk synvinkel som vidtagits och som kommer
att vidtas? Är de lönsamma, och kommer de att ge det önskade resultat som
är nödvändigt för att få ordning och reda på sysselsättningsområdet?
Anf. 20 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det är ett stort problem att det finns en hel del tomma bostä-
der i gamla och nya hus. Det är ett problem att vi har en enorm mängd
tomma kontorsrum. Det är ett problem att tre fjärdedelar av bankernas för-
luster uppstått på grund av att man fått betala överhettningen och spekula-
tionen inom bygg- och fastighetsbranschen i slutet av 80-talet. Det är ett pro-
blem att regeringen fem gånger fått gå in och hjälpa banker. Nordbankens
20 miljarder - det är andra gången regeringen nu gick in - lär vara knappa.
Detta gör att det blir onödigt hög ränta, att det inte går att finansiera byggo-
bjekt och att man inte kommer fram via bankerna. Det är ett problem att vi
har gott om tomma industrilokaler.
De saker jag räknat upp är normalt motorn i byggandet. I det här skedet
har regeringen gått in med 2 extra miljarder för statligt byggande av hus och
lokaler. I det närmaste har satsningarna på infrastrukturen fyrdubblats.
En liten fråga till Lars Ulander: Var höll Byggettans främste företrädare
Lars Ulander till när överhettningarna på allvar slog till i Stockholm, som nu
ger dessa hemska resultat för också Byggettans medlemmar?
Den höga räntan är ett stort problem. Men man får inte ner räntan genom
att förespråka ytterligare en mängd utgifter. I så fall kommer vi att få - det
är bara att fråga Riksbanken - en ännu högre ränta och därmed än svårare
att få i gång ordinarie sund verksamhet. Man gör alltså ont värre.
När det gäller åtstramningarna är jag medveten om att de åtstramningar
som Socialdemokraterna och regeringen kom överens om påverkar arbets-
marknaden negativt i det korta perspektivet, om man ser det rent matema-
tiskt. Sedan kan man diskutera de positiva effekterna, för sådana finns
också. Det var därför, förutsätter jag, som alla inblandade parter ville ge-
nomföra dessa åtstramningar.
Jag talade om kommunikationer i svaret på den förra interpellationen, och
jag kan vara litet utförligare nu. Jag vet att Kommunikationsdepartementet
arbetar för att få loss ytterligare medel till extra satsningar på infrastruktu-
ren. Det är saker och ting som blir bekanta för riksdagen vid ett senare till-
fälle. Jag vet att - det kanske också Lars Ulander har läst - regeringen har
fattat beslut om att Kommunikationsdepartementet skall skaffa en utredare
som under en mycket kort tid skall se över vissa hinder för igångsättandet.
En opartisk utredare skall göra en analys. Jag hade hoppats att utnämningen
i frågan skulle vara klar till dagens debatt, men det var den inte.
Anf. 21 LARS ULANDER (s):
Herr talman! Arbetsmarknadsministern frågade mig vad Byggettan
gjorde under den speciella tid då det gällde att hålla nere överhettningen.
Vad jag gjorde som riksdagsman, tillsammans med den nuvarande arbets-
marknadsministern, var bl.a. att klippa till med en 30 % avgiftsökning på
lokaler i Stockholm. Vi tillsatte dessutom, också gemensamt, en grupp som
skulle arbeta aktivt för att få ner den överhettning som faktiskt marknaden
drev fram. Det var inte någon fackförening utan marknaden som drev fram
den.
Låt mig så få kommentera detta med kommunikationer och infrastruktur-
satsningar. Vi börjar bli trötta på att få höra det. Det kommer ständigt nya
besked på satsningar på infrastrukturen, men oerhört få jobb kommer til).
Dessutom ger infrastruktursatsningarna som sådana, även om de är nödvän-
diga, inte speciellt många nya jobb.
Vad jag kunde förstå av Börje Hörnlunds resonemang var att där fanns ett
ordentligt försvar för en ordentlig ROT-satsning. Det är det enda som kom-
mer att kunna hålla i gång en byggverksamhet framöver. Vi skall veta att
arbetslösheten inte är gratis. Den kostar ganska mycket pengar. Den multip-
likationseffekt som jag nämnde gör att vi totalt sett kommer att få kostnader
på mellan 40 och 50 miljarder, orsakade av byggbranschen. Det är ganska
viktigt och ganska klokt, arbetsmarknadsministern, att satsa pengarna på att
få ner den allmänna arbetslösheten. Det betyder i sin tur att man inte lånar
upp några pengar utöver vad man ändå måste betala ut på det ena eller det
andra sättet.
Jag är mycket missnöjd med svaret och mycket missnöjd med arbetsmark-
nadministerns sätt att närma sig problemet. Om jag skall vara riktigt ärlig
tror jag att Börje Hörnlund, om han fick med sig sin regering, inte skulle
behöva fara så illa av denna kritik som i grunden är mycket viktig. Han skulle
kunna följa sin partibroder Agne Hanssons intresse för dessa frågor och se
till att man kunde få en fortsättning på en mycket lönande väg när det gäller
att bekämpa arbetslösheten.
Såvitt jag förstår, herr talman, är faktiskt Börje Hörnlund tillsatt för att se
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
19
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
20
till att vi får en så låg arbetslöshet som möjligt i det här landet. Kom inte
med småslängar, utan låt oss diskutera frågan utifrån dessa utgångspunkter
i stället.
Anf. 22 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! När det gäller väg- och järnvägsobjekt kommer mera över-
blickbara objekt i gång snabbt när man rustar upp befintlig verksamhet. De
mindre objekten ger också tre gånger så många jobb som de riktigt stora
objekten. Så ur arbetsmarknadssynvinkel är länsvägnät mycket intressanta
objekt. Sedan är det andra skäl som gör att de stora objekten måste diskute-
ras samtidigt, för de ger långsiktiga sysselsättningseffekter.
Det är nu rätt tid att handla upp saker och ting. Kostnaderna har under
det senaste året gått ner rätt ordentligt vid nybyggnation, för flerfamiljshus
och även småhus. Kostnaderna har också gått ner mycket ordentligt för väg-
investeringarna. Det är positivt. Problemet med de tomma lokalerna i dag
gör att det ändå inte räcker med dessa kostnadssänkningar.
Det pågår diskussioner på olika håll, det kommer förslag till regeringen
och det diskuteras i riksdagen. Jag vill inte föregripa diskussionen om huru-
vida man ser på ROT-programmet ekonomiskt eller icke. Det är inget tvivel
om att jag som arbetsmarknadsminister gärna ser att det som behöver repa-
reras också repareras i dag.
Anf. 23 LARS ULANDER (s):
Herr talman! Vi får naturligtvis tomma lägenheter om man drar ner köp-
kraften hos människorna. Dagsläget är faktiskt sådant att vi har 66 000 ar-
betslösa ungdomar. Vi har 57 000 ungdomar i ungdomspraktik. Det gör att
den ungdomsgenerationen inte efterfrågar bostäder. Det vore mycket under-
ligt om man skulle ha ett stort bostadsbyggande när de grupper som skall
efterfråga dessa bostäder inte gör det. Därför är bekämpandet av arbetslös-
heten den främsta grunden för att vi över huvud taget skall kunna ge dem
bostäder och människorna arbete.
Herr talman! Förra torsdagen uppvaktades arbetsmarknadsministern av
Byggnadsarbetareförbundet, Byggentreprenörerna och AMS. De konstate-
rade att om inget radikalt görs riskerar var tredje byggnadsarbetare att stå
utan arbete 1993. Det innebär att mer än 40 000 byggnadsarbetare blir ar-
betslösa.
Det får till följd att arbetslösheten sprids till företag som tillverkar insats-
delar, byggmaterial, ombesörjer transporter och andra tjänster. 160 000
kommer att beröras av den planlösa krympningen av byggsektorn. De ställde
några krav som jag tycker finns skäl att läsa in i riksdagens protokoll.
Man krävde finansiering av ny- och ombyggnader av broar, vägar, järnvä-
gar, VA-nät och andra anläggningsprojekt som finns förberedda och väntar
på byggstart under första halvåret 1993. Man krävde statliga stimulansåtgär-
der med reparationer och ombyggnader på bostadssidan och när det gäller
offentliga lokaler.
Jag vet att arbetsmarknadsministern har fått en katalog med flera hundra
anläggningsprojekt och dessutom ett antal kommuners väntelistor med an-
gelägna investeringar. Saknas det några uppgifter från Stockholms län är det
den enklaste sak att få fram dessa uppgifter. Vad vi väntar på är regeringens
vilja att ta en match mot arbetslöshet. Tyvärr, arbetsmarknadsministern, ty-
der inte interpellationssvaret på detta. Gör gärna ett och annat utspel. Det
är ingen dum tanke att se på Centerns förtroenderåds funderingar. Där pre-
senteras faktiskt några mera progressiva sätt än det som arbetsmarknadsmi-
nistern redovisade här i dag.
Anf. 24 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det är märkligt att Lars Ulander tar upp frågan om köpkraft,
för det blir en ganska stor köpkraftsindragning genom den politiska uppgö-
relsen mellan Socialdemokraterna och regeringen. Vad beträffar kritiken sit-
ter vi i samma båt.
För min del har jag viss förståelse för att staten lånar upp 160 miljarder
kronor och delar ut dessa. Åtstramningen känns inte riktigt hård när man
delar ut mycket mer än man får in.
På samma sätt går Arbetsmarknadsfonden i dag med underskott som inte
finansieras. Lönegarantifonden går med ett stort underskott som inte finan-
sieras. Även här sitter vi i samma båt. Många verksamheter lever i dag på
lån. Så kan det inte fortsätta.
Jag har alltid varit försiktig när det gäller att diskutera indragningar. Det
ges ut mer än vad som produceras. Så blir det när den gemensamma kakan
minskar för tredje året i rad. Då går det inte att skära upp större och större
tårtbitar även om man vill. I så fall skulle det vara mycket luft i tårtbiten,
och det skall man inte ha.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1992/93:KU7, KU9 och KU10
Finansutskottets betänkande 1992/93 :FiUll
Skatteutskottets betänkande 1992/93:SkU12
Justitieutskottets betänkanden 1992/93:JuU8-JuU10
Lagutskottets betänkanden 1992/93:LU6-LU9, LU12, LU13 och LU24
Utrikesutskottets betänkanden 1992/93:UU4-UU6, UU10 och UU11
Socialutskottets betänkanden 1992/93:SoU5 och SoU6
Trafikutskottets betänkande 1992/93 :TU4
Näringsutskottets betänkande 1992/93:NU8
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 13.27 på förslag av tredje vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 14.00, då till dagens bordläggning aviserad pro-
position väntades föreligga.
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
Svar på inter-
pellationer
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
22
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.
7 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1992/93:151 Beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall
Motionerna
med anledning av prop. 1992/93:31 Ändrad sjukersättning m.m.
1992/93:Sfl4 av Berith Eriksson m.fl. (v)
med anledning avförs. 1992/93:RR2 Riksdagens revisorers förslag angående
invandrarpolitikens inriktning och resultat
1992/93:Sfl5 av Berith Eriksson (v)
1992/93:Sfl6 av Sinikka Bohlin m.fl. (s)
1992/93:Sfl7 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
med anledning av redog. 1992/93:JO1 Justitieombudsmännens ämbetsberät-
telse
1992/93:K22 av Harriet Colliander m.fl. (nyd)
1992/93:K23 av Ingela Mårtensson (fp)
8 § Anmälan om fråga
Anmäldes att följande fråga framställts
den 27 november
1992/93:266 av lan Wachtmeister (nyd) till statsrådet Alf Svensson om utri-
kes- och biståndspolitiken:
Ny demokrati har vid upprepade tillfällen varnat för risken att övergången
från kommunism till marknadsekonomi och demokrati kan misslyckas om
inte Västeuropa hjälper till.
Om de nuvarande reformvänliga regeringarna i Östeuropa förlorar mak-
ten kan detta få ödesdigra konsvekvenser även för Sverige. I Ryssland går
de än så länge ganska oorganiserade nationalisterna framåt. Vladimir Zjiri-
novski t.ex., bl.a. känd för att vilja erövra Baltikum och Finland, kom i förra
årets presidentval på tredje plats. Ju sämre ekonomin blir i Östeuropa, ju
starkare stöd får nationalisterna.
Vytautas Landsbergis sade i ett uttalande efter valet att kommunisterna
kom tillbaks till makten i Litauen därför att biståndet från väst var för litet
och kom för sent.
Mot bakgrund av detta ter sig den svenska biståndspolitiken som fullstän-
digt vettlös. Sverige ger stora summor till Afrika där den verkliga hjälpen
bara till en bråkdel kommer fram, samtidigt som vi ger en mycket ringa del
till områden där vi skulle kunna ge varaktig hjälp på ett kostnadseffektivt
sätt.
Den borgerliga regeringen håller krampaktigt fast vid den biståndspolitik
som utvecklades av Socialdemokraterna för många år sedan och som mer
handlade om att främja socialismens utbredning och stödja diktatorer än om
att hjälpa människor.
Min fråga är om regeringen tänker hålla fast vid den nuvarande utrikes-
och biståndspolitiken där man negligerar det akuta behovet av aktiv hjälp
att bygga upp demokratin i våra grannländer?
9§ Kammaren åtskildes kl. 14.01.
Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
IGunborg Apelgren
Prot. 1992/93:34
30 november 1992
23
|
Prot. 1992/93:34 30 november 1992 |
Innehållsförteckning Måndagen den 30 november |
Meddelande om information från regeringen ................. 1
Tredje vice talmannen
1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen.............. 1
2 § Justering av protokoll................................ 1
3 § Förnyad bordläggning ............................... 1
4 § Svar på interpellation 1992/93:25 om arbetsmarknadsläget i
Stockholmsregionen ............................... 1
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Anita Johansson (s)
Sylvia Lindgren (s)
Thage G Peterson (s)
Sören Lekberg (s)
Kent Carlsson (s)
5 § Svar på interpellation 1992/93:28 om sysselsättningen för bygg-
nadsarbetare .................................... 16
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Lars Ulander (s)
6 § Förnyad bordläggning ............................... 21
Ajournering .......................................... 21
Återupptagna förhandlingar .............................. 22
7 § Bordläggning ...................................... 22
8 § Anmälan om fråga
3:266 av lan Wachtmeister (nyd) om utrikes- och biståndspoliti-
ken .......................................... 22
24
gotab 42605, Stockholm 1992