Riksdagens protokoll

1992/93:28

Fredagen den 20 november

Kl. 9.00-13.39

Protokoll

1992/93:28

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen

Tredje vice talmannen meddelade att Stina Eliasson (c) i dag återtagit sin
plats i riksdagen, varigenom uppdraget som ersättare upphört för Erik Artur
Egervärn.

2 § Svar på interpellation 1992/93:9 om hobbyhästägande

Anf. 1 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Peter Kling har frågat mig om vilka åtgärder regeringen
kommer att vidta med hänsyn till det prekära läge som svensk hästsport be-
finner sig i. Vad Peter Kling efterlyser är ändrade regler för beskattning av
hobbyinkomster.

De ekonomiska svårigheter som hästsportverksamheten för närvarande
har torde enligt min mening bero främst på den djupa lågkonjunkturen. Från
företrädare för hästsporten har det emellertid hävdats att de nya reglerna för
beskattning av hobbyinkomster som införts genom skattereformen också har
påverkat hästsporten negativt. Vad som främst kritiserats från hästsporthåll
när det gäller beskattningen av hobbyinkomster är de starkt begränsade
möjligheterna att utnyttja gamla underskott. Enligt de regler som gäller i dag
får avdrag göras för utgifter som betalats under beskattningsåret. Avdrag får
också göras för utgifter som betalats året före beskattningsåret om de över-
stiger sistnämnda års intäkter. Utgifter som ligger två år eller längre tillbaka
i tiden kan således inte utnyttjas. Inom hästsportverksamhet är det vanligt
att kostnader uppkommer flera år innan intäkter börjar flyta in. De nuva-
rande reglerna synes därför ogynnsamma för hästsporten.

Enligt min mening finns det således fog för den kritik som har riktats mot
reglerna för beskattning av hobbyinkomster. I prop. 1992/93:127 om vissa
frågor om beskattning av inkomster av tjänst, som nyligen överlämnats till
riksdagen, har därför föreslagits en tidsmässig utvidgning av avdragsrätten
för kostnader i hobbyverksamhet.

Förslaget innebär att avdrag för göras för utgifter som är att anse som kost-
nader för intäkternas förvärvande om de betalats under beskattningsåret el-
ler om de betalats under något av de fem år som föregått beskattningsåret i
den mån de överstiger resp, års intäkter.

Svar på interpella-
tioner

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 28

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Förslaget bör enligt min bedömning medföra positiva effekter för häst-
sportverksamheten i Sverige.

Någon anledning att frångå de grundläggande principerna i skatterefor-
men och införa en generell skattefrihet för hobbyinkomster föreligger dock
enligt min mening inte.

Anf. 2 PETER KLING (nyd):

Herr talman! Bo Lundgren sade att lågkonjunkturen är det främsta skälet
till hästsportverksamhetens ekonomiska svårigheter. Jag kan i och för sig
hålla med om att lågkonjunkturen har en viss påverkan.

Inom hästsporten är det så svårt att få en vinnande häst eller en häst som
över huvud taget går ihop ekonomiskt, att det nästan är som att spela på
Lotto eller att köpa lotter.

Om de människor som håller på med denna sport inte har en morot som
innebär att de om de vinner 1, 2 eller 3 miljoner, får behålla största delen av
dessa pengar, är det ingen som satsar på dessa s.k. lotter., dvs. hobbyhästar.

Jag kan tala om för Bo Lundgren att hästägarnas kostnader under ett år,
fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 31 december, är 1,6 miljarder. De tävlar om
totalt 500 miljoner. Det betyder att hästägarna gör förluster på 1,1 miljarder.
Var och en förstår att denna ekvation inte stimulerar någon till att köpa en
häst.

Travverksamheten och galoppsporten är en sektor som omsätter omkring
14 miljarder. Jag vill alltså hävda att detta är en ganska stor industri. 60 000
människor arbetar direkt eller indirekt inom denna näring. Inom denna sek-
tor köper man bl.a. spannmålsprodukter för 700 miljoner, och staten får in
650 miljoner enbart i spelskatt. Om man sedan räknar ut vad binäringarna
ger i sociala avgifter, löneeffekter och arbetstillfällen, förstår var och en att
det handlar om ganska mycket pengar.

1991 föddes 6 500 hästar som registrerades. Av dessa 6500 hästar är det
endast omkring 3 000 hästar som kommer till start under hela sin karriär.
Mindre än hälften av hästarna kommer till start. Då skall man komma ihåg
följande fakta, som säger det mesta om lotteri.

2 % av de hästar som kommer till start inbringar över 250 000 kr, 6 % in-
bringar 100 000-250 000 kr, och 14,4 % inbringar 40 000-100 000 kr. Kostna-
den för en häst per år är 40 000-150 000 kr, beroende på om man har den i
sitt lilla garage, i sitt lilla stall, eller om man har den i professionell träning.
En stor del av de människor som håller på med travsport och galoppsport
har det som hobby och är amatörer. De sysslar med sin lilla häst hemma, och
de gör år efter år förluster och drömmer om att få en Legolas eller en Calit
och tjäna 3-4 miljoner. De drömmer om att dra den stora vinstlotten.

Jag vill med bestämdhet påpeka en sak. Om man fortsätter att beskatta
denna hobbyverksamhet, kommer vi som driver AB Sverige, som förvaltar
statskassan, att göra stora förluster. Jag har talat med de flesta uppfödare i
Sverige. De säger att det bara går rakt nedåt. Det är ingen som köper hästar.
Det främsta skälet till att de inte investerar i en häst är att de inte kan få den
stora vinsten.

Vi vet att det är en så liten del av hästarna som går med vinst. Det kanske
rör sig om tio personer i Sverige som tjänar ett par miljoner på sina hästar.

Men vad får staten in i skatt på detta? Jo, man får på sin höjd in 10-12 miljo-
ner, och så riskerar man att dessa 60 000 människor blir arbetslösa och att
hela sektorn minskar. Ni förstår själva att det handlar om kanske 500 miljo-
ner till 1 miljard i förluster om staten fortsätter att envisas med att ta ut skatt
på detta.

Mitt främsta skäl till att stå här och argumentera är att jag själv delvis är
hästägare. Då säger man att jag gör det därför att jag har detta särintresse.
Nej, mitt intresse just nu är att driva AB Sverige och förvalta skattepengarna
på ett vettigt sätt och få in så mycket skattepengar som möjligt. Det gör man
inte när man beskattar travsporten och galoppsporten på detta sätt. Det gör
man genom att hålla i gång näringen. Det är det viktigaste av allt.

Anf. 3 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag skall inte kritisera Peter Kling. Men i hans interpellation
står det att hästägarnas kostnader är 1,8 miljarder om året och att hästarna
tävlar om 550 miljoner. Nu sade Peter Kling att det kostar 1,6 miljarder och
att man tävlar om 500 miljoner. Man skall vara litet försiktig med siffrorna.

Han nämnde ytterligare en siffra, nämligen att det är bara tio hästägare
som har hästar som går med vinst. Det är nog en grov underskattning. Det
är fler. Men, herr talman, det finns problem.

Låt mig emellertid erkänna att en del av travsportens problem i dag beror
på att det för ett par tre år sedan rådde en situation som liknade den som
rådde inom fastighetsbranschen. Man betalade enorma summor för unghäs-
tar. Det var ingen hejd på priserna. Nu är situationen en annan. Men kostna-
derna för att ha en travhäst är däremot fortfarande desamma.

Förslaget om att man skall kunna dra av kostnader som man har haft fem
år tillbaka är positivt. Den som köper en unghäst och betalar en hög summa
för den får i regel vänta två-fyra år innan hästen kan komma till start. Därför
är den förändring som föreslås positiv, dvs. att man skall kunna dra av även
det belopp som man en gång betalade för hästen. Ur ren sportslig synpunkt
var det gamla systemet felaktigt. I och med att man inte kunde dra av kostna-
derna provocerade man nämligen fram hästarna till start tidigare än de kan-
ske tålde. Det innebar på sikt att vi fick en sämre travsport i Sverige.

De som i dag äger en travhäst, som dragit in en enda krona, måste dekla-
rera för att kunna dra av sina kostnader mot denna ”vinst”. Det innebär att
de flesta travhästägarna i Sverige måste deklarera. Prispengarna uppgår
sammanlagt till ca 550 miljoner kronor om året. Jag skulle då vilja fråga
statsrådet: Hur stort blir nettot för staten, sedan hästägarna från vinsten har
dragit av kostnaderna? Är detta med hänsyn till kostnaderna för bl.a. kon-
troll verkligen lönt för staten? Jag skulle rent av kunna tro att det blir en
negativ effekt.

Anf. 4 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Låt mig först säga till Sten Andersson i Malmö att denna
beskattning nog ger ett positivt resultat. Men - jag skall återkomma till det
senare - här finns risker för skatteflykt av rätt stor omfattning, och det är
egentligen det som skapar problemen.

Till Peter Kling vill jag säga att vi aldrig kommer att bli av med svårighe-

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

terna att få fram en vinnande häst genom åtgärder på beskattningens om-
råde - det kan jag försäkra. Jag tror inte heller att det var det som Peter
Kling menade.

Jag håller med om att det system med avdragsrätt för beskattningsåret och
ett år dessförinnan som infördes i samband med skattereformen ger negativa
effekter. En hästägare kan då hamna i den situationen att han ett år får en
vinst men har haft kostnader några år tidigare och inte kan kvitta dessa kost-
nader mot vinsten. Men när man nu får en avdragsrätt som gäller under sex
år, blir situationen en helt annan. Det är bara om man har en vinst under den
perioden som detta över huvud taget är ett problem. Om man kontinuerligt
har underskott hjälper det inte med skattefrihet.

Jag återkommer då till de principiella frågorna och orsakerna till att vi fått
de nuvarande reglerna.

I och för sig har jag förståelse för uppfattningen att vi borde ha ett skatte-
system som lämnade hobbyinkomster åt sidan, ett system där hobbyinkoms-
ter inte beskattades och kostnaderna sålunda inte var avdragsgilla. Proble-
met är emellertid att göra gränsdragningen mellan hobbyinkomster och in-
komst av näringsverksamhet. Inte minst när det gäller hästsporten har den
gränsen debatterats under decennier här i Sverige. Man har diskuterat när
hobbyverksamhet övergår till att bli näringsverksamhet. Denna gränsdrag-
ningsproblematik har utnyttjats till skatteflykt.

Om en familj äger tio hästar, varav nio ger förlust och en går med vinst,
är skattefrihet för inkomsterna ett incitament att låta en familjemedlem äga
de nio hästar som ger förlust och en annan i familjen den som går med vinst.
Då får man skattefrihet för hela vinsten, eftersom den vinstgivande hästen
då betraktas som hobbyverksamhet. Det är den typen av transaktioner som
har föranlett de nuvarande reglerna.

Det är alltså rimligt att se till att det bara är faktiska överskott under en
längre tid som beskattas. Däremot går det inte att ifrågasätta att dessa över-
skott beskattas.

Det som Peter Kling föreslår skulle inte hjälpa travsporten. Det skulle
möjligen hjälpa det fåtal personer som Peter Kling talar om och som får
överskott på sin verksamhet. Däremot blir de hästägare som har problem
inte hjälpta med de åtgärder som han föreslår.

Anf. 5 PETER KLING (nyd):

Herr talman! Jag skall då börja med att korrigera mig. Jag skrev 1,8 mil-
jarder i interpellationen, men det skall givetvis vara 1,6 som jag tidigare har
motionerat om.

Sten Andersson i Malmö sade att det är fler människor än ett fåtal som
tjänar pengar på sina hästar. Jag uttryckte mig inte så utan jag sade att det är
ett tiotal personer i Sverige som tjänar miljoner på sina hästar. 173 hästägare
tjänade under 1991 över 250 000 kronor. Inkomsterna för dessa hästägare
ligger kanske mellan 250 000 och 300 000 kronor. Det är emellertid få männi-
skor som gör stora vinster på sina hästar.

Bo Lundgren sade att vi måste ha ett skattesystem som inte gör det möjligt
att genom olika transaktioner dra sig undan skatten. Det håller jag med om.
Men jag hävdar bestämt att om man inte ger den här sporten en morot - om

man inte ger de fem Volvoarbetare som vill köpa en häst för 50 000 kronor
och kanske vinna 3 eller kanske 7 miljoner möjlighet att göra det - så dödar
man sporten.

Uppfödningen av travhästar har minskat under det här året och kommer
att göra det även nästa år. På Skara slakteri får man nu in elva tolv hästar på
en dag. Det är vad man normalt får in på en eller två veckor. I Skåne vägrar
man på slakteriet att ta emot hästar i den utsträckning man blir erbjuden.

Jag lovar, Bo Lundgren, att om detta fortsätter och man inte ger den van-
liga lilla mannen den här moroten kommer han aldrig att köpa en travhäst.
Då kan han lika väl spela på någonting annat, och då kommer den här bran-
schen att ge stora underskott. Hästar som kostat 40 000 kronor vid ett och
halvt års ålder säljs i bästa fall för 12 000 kronor och i sämsta fall går de till
slakt.

Travsporten ger faktiskt Sverige PR, Bo Lundgren. Sverige är en av de
främsta travnationerna i världen, och våra duktiga travtränare ger Sverige
en mycket bra PR i Frankrike, USA, Italien och andra länder. Om den här
verksamheten fortsätter att drabbas skattemässigt kommer detta PR-värde
på sikt att försvinna.

Anf. 6 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Om jag refererade Peter Kling fel ber jag om ursäkt för det.

Detta är egentligen en sak som det är litet besvärligt att försvara. Faktum
är nämligen att kollektivet tjänar pengar. Tidigare kunde en hobbyhästägare
inte göra avdrag för eventuella underskott då man slapp att skatta för vins-
ten. Men eftersom huvuddelen av Sveriges travhästar inte går ihop bör det
nu gällande systemet vara en fördel. Men trots denna fördel, som ofta fram-
hålls av departementet och på andra håll, blev det en enorm storm när detta
förslag kom. Folk ville ta denna chans. Det innebar att man själv fick stå för
förlusterna, men i de unika fall där man kom över en stjärnhäst fick man
behålla hela vinsten.

För kollektivet innebär de nuvarande reglerna en förbättring, men med
tanke på den morot man vill ha inom travsporten är det definitivt en försäm-
ring.

Sedan vill jag i polemik mot Peter Kling säga att det förslag som statsrådet
nu lagt fram trots allt innebär en förbättring för uppfödarna. De kan visserli-
gen säga att hästen betingar ett högt pris, men om den om två eller tre år
springer in goda pengar kan inköpspriset dras av mot vinsten. Det var inte
möjligt enligt den gamla modellen. Här blir det alltså en klar förbättring.

Jag tycker emellertid att man borde kunna behålla ”hobbyhästägeriet”,
även om jag vet att det förekommit en hel del fuffens. Man satte hästar på
mostrar och fastrar, osv. Jag tror att det kan ha skadat travsporten. Hobby-
verksamheten med travhästar hade tidigare sämre villkor totalt sett än i dag.
Man chansade och köpte en häst som man hoppades skulle bli en derbyvin-
nare eller rent av vinna Prix d Amerique i Paris och springa in en miljon. Det
kan man inte i dag, och jag tror att en del av tjusningen har försvunnit. Det
är att beklaga. Men jag vill ändå notera att situationen i dag är bättre än
vad den var tidigare. Den skulle emellertid vara ännu bättre, om man lät

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

hästägarna själva stå för förluster men slapp betala skatt för det fåtal vinster
som ändå trots allt kan uppstå.

Anf. 7 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Bildspråket är som det är. Jag försöker föreställa mig hur det
går att sätta hästar på mostrar och fastrar, men den saken skall jag inte gå in
på.

Det finns travsportsverksamhet, travhästverksamhet och hästverksamhet
som bedrivs som näringsverksamhet. Ingen har, mig veterligt, ifrågasatt det
rimliga i att man tar upp sina kostnader och skattar för överskottet. Det tror
jag inte någon över huvud taget har gjort.

Vi har också hobbyverksamhet. Frågan är hur man skall hantera gräns-
dragningen för att undvika skatteflykt. Där finns ett problem. Det tror jag
att vi alla är överens om.

Men det skattesystem som vi hade tidigare, som innebar att man inte tog
hänsyn till kostnader ett år före beskattningsåret, var inte tillräckligt genom-
tänkt för att fungera i det här sammanhanget. Nu får vi en situation där den
som har en hobbyhäst vet att det bara är om överskott uppstår över en
sexårsperiod som man beskattas över huvud taget. Då har vi väsentligt för-
bättrat situationen. Det går inte att komma längre än så här, om man också
skall ta hänsyn till riskerna för skatteflykt, och det måste vi göra.

Anf. 8 PETER KLING (nyd):

Herr talman! Bo Lundgren nämner att situationen har förbättrats. Det
kan jag hålla med om, så länge man driver hästägandet som rörelse. Nu blir
allting rörelse så fort det går med vinst.

Ungefär hälften äv dem i Sverige som har hästar i sin verksamhet driver
redan i dag företag. Men just den grupp av hästägare som har hästarna som
amatör- och hobbyverksamhet kommer aldrig att stimuleras.

Människor har frågat mig: Vad händer om jag köper en travhäst och den
vinner 3 miljoner? Som det är i dag, svarar jag, får du dra av kostnader för
fem år. Men om hästen vinner dessa 3 miljoner eller andra stora priser som
fyraåring får du skatta bort mer än hälften av det du har tjänat. Då måste du
föra bok. Måste jag verkligen föra papper? Javisst, det här räknas som rö-
relse, du måste bokföra hela tiden. Men det är min hobby, säger den här
personen. Då är det ingen idé att köpa den här hästen. Så resonerar många
människor.

Av de 3 miljonerna blir det 1 miljon kvar. Jag skulle vilja se den som går
och köper en lott, och om han vinner en miljon bara får behålla 300 000 -
400 000. Jag skulle vilja se den lotteriverksamhet som kan överleva en sådan
sak. Det går inte.

Sten Andersson i Malmö var förut inne på att staten får in väldigt litet
pengar på detta. Jag är helt övertygad om att av de 500 miljoner i prispengar
som man kör om, kommer en mycket liten del att bli beskattningsbar. Därför
hävdar jag bestämt att om man sätter denna näring i svaj, låter den vila på
gungande fötter, blir det stora förluster för statskassan på sikt. Det kan
handla om 500 miljoner upp till 1 miljard i förlust. Det är jag helt säker på.

Jag tror att jag får rätt, om vi fortsätter att göra på detta sätt, så att travspor-
tens omfattning minskar.

Anf. 9 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Vi skall ha klart för oss i debatten att svensk travsport inter-
nationellt sett är mycket framgångsrik. Peter Kling sade att Sverige var ett
av världens mest framgångsrika länder. Jag vill säga att det är det mest fram-
gångsrika, med tanke på de framgångar som svenska hästar har haft dels i
Sverige, dels internationellt.

Jag måste ändå korrigera Peter Kling litet. Han pratar om den derbyvin-
nare som alla vill ha, men som bara en per år kan få, av olika skäl. Sedan
talar han om skatter och om lottsedlar.

Jag köper sällan penninglotter. Men om jag inte är felunderrättad går
minst 50 % till skatt av den totala omsättningen. Ur den synpunkten är inte
det här förslaget negativt.

Jag vet att det är svårt för statsrådet att svara på de frågor jag ställde innan:
Hur mycket blir egentligen nettot? Vad tjänar staten? Hur mycket kostar det
i tid för varje enskild hästägare att ta upp varenda krona han har som in-
komst? Är det lönsamt att ha skatter som kanske t.o.m. innebär något nega-
tivt för staten?

Jag tycker att vi borde avbyråkratisera så mycket som möjligt. Att sitta
och peta i småpengar, som detta trots allt handlar om, kan jag inte förstå.

Jag vill än en gång poängtera, att trots att detta rent matematiskt var en
förbättring för det stora kollektivet, ville ingen inom kollektivet ha denna
förändring. Man accepterade en sämre situation. Det tycker jag att man från
departementets och statsrådets sida borde inse och försöka tillgodose.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1992/93:3 om kriminalvården

Anf. 10 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om jag är medveten
om den stora narkotikahantering som i dag pågår vid landets fängelser och
vilka åtgärder som är att förvänta. Sten Andersson har också frågat mig om
jag är beredd att medverka till att förändra gällande bestämmelser så att de
anställda vid fängelserna kan ingripa effektivt.

Narkotikasituationen vid landets fängelser är en mycket viktig fråga, som
hela tiden kräver uppmärksamhet. Nu är emellertid situationen enligt min
mening inte riktigt så mörk som Sten Andersson gör gällande.

För att få en så nyanserad och verklighetsnära bild som möjligt av narkoti-
kaläget inom kriminalvården, infordrar Kriminalvårdsstyrelsen månadsvisa
bedömningar från samtliga anstalter. Bedömningen görs utifrån gjorda be-
slag, positiva urinprov, erkännanden om missbruk, personalens iakttagelser
m.m. En sammanställning av medelvärdet för perioden oktober 1991-mars
1992 visar att i genomsnitt 55 % av anstalterna redovisade att missbruk inte
konstaterats eller varit sällsynt. De anstalter som uppgav att missbruk före-

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svarpå interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

kommit då och då uppgick till 26 %. Andelen anstalter som redovisade att
missbruk förekommit ofta eller så gott som dagligen uppgick till 19 %. Enligt
Kriminalvårdsstyrelsens bedömningar har ca 40-45 % av de intagna miss-
brukat narkotika under de senaste två månaderna i frihet.

Narkotikamissbruket varierar således mycket mellan olika anstalter. Det
är givetvis helt oacceptabelt att en intagen kan påbörja eller fortsätta ett
missbruk under den tid han verkställer ett straff. Självklart måste det därför
vara en målsättning att hålla fängelserna fria från narkotika. Det är således
en mycket angelägen uppgift för kriminalvården att söka komma till rätta
med drogmissbruket inom anstalterna och att bl.a. vidta åtgärder för att öka
drogfriheten vid de ca 20 % av anstalterna som redovisar betydande miss-
bruksproblem. Också lagstiftningen har här en viktig roll för att underlätta
kriminalvårdens arbete på detta område.

I syfte att hindra förekomsten av narkotika på anstalterna har sålunda lag-
stiftningen skärpts vid flera tillfällen under 1980-talet. Sedan den 1 januari
1981 finns en generell möjlighet att ta urinprov på de intagna för att kontrol-
lera narkotikapåverkan. Den 1 oktober 1982 infördes den uttryckliga regeln
om att man vid bedömningen av om någon tillhör den kategori långtids-
dömda som särbehandlas utifrån bl.a. säkerhetsaspekter (7 § tredje stycket
kriminalvårdslagen) särskilt skall beakta om straffet avser grovt narkotika-
brott eller grov varusmuggling avseende narkotika. Samtidigt infördes
skärpta regler för granskning av brev och kontroll av telefonsamtal och be-
sök. Möjligheterna att företa kroppsvisitation och kroppsbesiktning utöka-
des. Den 1 juli 1984 infördes en bestämmelse om att man vid fördelningen
av intagna mellan öppna och slutna anstalter särskilt skall beakta om det fö-
religger fara för att någon allvarligt skall störa ordningen genom att nyttja
eller förfara olagligt med narkotika.

Jag vill också i sammanhanget nämna att regeringen nyligen i en lagrådsre-
miss föreslagit att en intagen skall vara skyldig att förutom urin- eller utand-
ningsprov även lämna blodprov för kontroll av att han inte är påverkad av
beroendeframkallande medel.

Sedan flera år tillbaka arbetar kriminalvården i enlighet med de riktlinjer
som riksdagen och regeringen lagt fast för att komma till rätta med narkoti-
kaproblemet inom kriminalvården. Riktlinjerna innebär bl.a. att intagna
utan missbruksproblem inte skall behöva komma i kontakt med narkotika
under verkställighetstiden och att narkotikalangare inte skall ha möjlighet
att fortsätta med sin verksamhet i fängelset.

Den viktigaste åtgärden är dock att fånga upp och motivera intagna narko-
tikamissbrukare att genomgå en adekvat behandling för sitt missbruk. I
detta syfte har under senare år skett en förhållandevis kraftig utbyggnad av
antalet platser med denna inriktning. För närvarande finns omkring 300 s.k.
motivationsplatser fördelade på hela anstalter eller avdelningar av anstalter.
Arbetet inriktas bl.a. på placering av de intagna för behandling utanför an-
stalt enligt 34 § kriminalvårdslagen eller på att få till stånd en lämplig be-
handling vid frigivningen. Jag vill här understryka att socialtjänsten har ett
grundläggande ansvar i enlighet med den s.k. normaliseringsprincipen, även
för dem som är intagna i anstalt. Socialtjänstens aktiva medverkan i den pla-

nering som sker i anstalten är en förutsättning för att de insatser som initieras
under verkställighetstiden fullföljs efter frigivningen.

Jag vill nämna att den av mig tillsatta Fängelseutredningen (Dir. 1992:36)
enligt sina direktiv skall göra en samlad bedömning av erfarenheterna av den
differentiering av de intagna med avseende på narkotika som nu sker. Utred-
ningen bör bl.a. överväga vilka differentieringsprinciper för anstaltsplace-
ring som bör tillämpas i framtiden och behovet av olika former av åtgärds-
program för att narkotikaproblemet skall kunna bemästras på bästa sätt.
Den bör vidare ta ställning till om det behövs utvidgade kontrollmöjligheter
för att förhindra införsel och missbruk av narkotika på anstalterna. Utred-
ningen bör om möjligt före 1992 års utgång i ett delbetänkande redovisa för-
slag till hur förekomsten av narkotika på anstalterna skall kunna motverkas.

Så, Sten Andersson, att narkotikasituationen sedan lång tid utgör ett svår-
bemästrat problem inom kriminalvården är jag medveten om. Men rege-
ringen prioriterar narkotikabekämpningen, och inom kriminalvården, som
jag nu redovisat, vidtar vi kontinuerligt åtgärder för att bättre kunna komma
till rätta med missbruket. Målsättningen är som jag tidigare nämnde att hålla
fängelserna helt fria från narkotika. I detta arbete krävs åtgärder såväl för
att förhindra att de intagna får tillgång till narkotika som att de ges förutsätt-
ningar att komma ifrån sina egna missbruksproblem, vilka de så gott som
uteslutande har förvärvat i livet utanför anstalterna. Jag vill avslutningsvis
påstå att resultaten av de samlade åtgärderna, som jag nu har redovisat, visar
att vi är på rätt väg.

Sten Andersson har också frågat om jag är beredd att medverka till att
förändra gällande bestämmelser så att anställda vid fängelserna kan ingripa
effektivt. Frågan synes vara föranledd av att en styresman inte tillåtit en inta-
gen att ha en TV-apparat i sitt rum, men att detta beslut enligt Sten Anders-
son sedan ändrades av Kriminalvårdsstyrelsen.

Mitt svar på den frågan blir, att då en intagen bryter mot anbefalld ordning
eller meddelade anvisningar, kan kriminalvårdslagens regler om disciplinär
bestraffning tillämpas. Den intagne kan antingen tilldelas en varning eller
meddelas förordnande att en viss bestämd tid, högst tio dagar, inte skall in-
räknas i verkställighetstiden.

Även frågan om hur det disciplinära bestraffningssystemet inom kriminal-
vården bör utformas i framtiden behandlas av den tidigare nämnda Fängel-
seutredningen.

Anf. 11 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min interpellation. Statsrådet säger
att min bild kanske är litet mörkare än hennes. Det kan bero på att vi har
olika referenser. Statsrådet har fått sina från departementet och från Krimi-
nalvårdsstyrelsen, och jag har fått mina genom kontakter med anställda på
fängelserna. Jag pryade en vecka i somras och har omfattande kontakter
med dem som jobbar på golvet. Därför blir bilderna kanske litet olika.

Den statistik som statsrådet refererar till på s. 1 i svaret måste vara tvivel-
aktig. Tänk er att vi i Sverige hade haft två fängelser. På det ena fanns 500
interner och på det andra 5. Om fängelset med 5 interner var knarkfritt, hade
man väl inte kunnat säga att hälften av anstalterna i Sverige var knarkfria.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Det intressanta är hur många som knarkar - inte det faktum att ett antal
anstalter är knarkfria. Den statistiken var inte riktigt belysande.

Sedan sägs det i svaret att målet är narkotikafria anstalter. Det är bra att
det är ett mål. Men jag anser att de resurser man i dag får inte räcker till.
Knarket flödar - det är min bestämda uppfattning - på våra anstalter. Stats-
rådet säger också att man skall försöka att komma till rätta med insmugg-
lingen. Faktum är att den största smugglingen i dag sker via besökande. De
resurser man har är för små. Det fungerar inte.

Jag skulle också vilja ta upp en annan fråga med statsrådet. Nu har Krimi-
nalvårdsstyrelsen som ambition att man skall ha mer kvinnlig personal, även
vårdpersonal. Enligt ett förslag som kommer att läggas fram skall kvinnor
inte få lov att kroppsvisitera män. Detta innebär praktiska problem. Om det
är söndag och stor besöksfrekvens och många kvinnor jobbar får man av rent
praktiska skäl sämre möjligheter att visitera dem som eventuellt kan miss-
tänkas ha fått knark insmugglat.

I slutet av sitt svar säger statsrådet att de som strular kan bestraffas med
att tio dagar läggs till straffverkställighetstiden. Det är inte heller riktigt sant.
Faktum är att om man sitter på en anstalt upp till en månad, kan man få tio
dagar till. Om man sitter mellan en och fyra månader, kan man få högst 15
dagar till. Sitter man längre än fyra månader, kan man få 45 dagar till. Det
borde ha stått i svaret. Men poängen är att när man fått sina 10, 15 eller 45
dagar kan man agera litet hur som helst. Det finns mycket små möjligheter
att komma till rätta med dem som strular.

Hur kommer knarket in på fängelserna? Jo, en del kommer via besökande
men även en del - det är ingen hemlighet - via personalen. Jag kan förstå
det. Man räcker ett lillfinger till en intern, och pang, så tar han hela handen.
Så sitter den fast. Detta problem måste ni attackera. Det skulle vara intres-
sant att få veta hur statsrådet ser på frågan.

Vi har i Sverige i dag någonting som kallas visitationspatruller, alltså män-
niskor som är specialutbildade för att göra kontroller på olika anstalter. Så-
vitt jag förstår är sådan verksamhet på väg att försvinna. Det tycker jag är
synd. Här finns en specialkunskap som vi inte får gå miste om. Dessa patrul-
ler står för den stora delen av beslag som görs på våra fängelser i dag. Det
är dessa som har tagit samtliga vapen och sprängämnen i beslag. Att ta bort
en sådan organisation eller att försämra den tror jag innebär att det blir lät-
tare att föra in och använda knark på våra fängelser.

Nu skall man i stället ha en person som skall vara dels vårdare, dels vak-
tare och som därutöver skall jaga knark hos den enskilde. Skall man försöka
bygga upp ett förtroende hos en människa och samtidigt jaga honom och
kolla om han har knark, tror jag inte att det går att nå de effekter som det
annars kanske hade varit möjligt att uppnå.

Till sist, herr talman, en sak när det gäller våra fängelser som förvånat mig
mycket. Man tillåter grova våldsmän, som är dömda för grova våldsbrott och
som är starka redan när de kommer in, att dag efter dag sitta i enorma body-
buildingsmaskiner. När de sedan kommer ut kan de bara genom att klappa
med handen på huvudet på en människa förorsaka mycket svåra skador. Det
kan jag inte förstå. Varför kan man inte på fängelserna som på annat håll
använda den gamla Lingmetoden? Det kanske inte är riktigt att grova vålds-

verkare skall få lov att bygga upp sig så enormt som sker i dag på våra fängel-
ser.

Anf. 12 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr talman! Jag har inte för avsikt att försöka slita tvisten mellan de båda
moderata politikerna om hur narkotikaläget är på våra anstalter - om Sten
Anderssons i Malmö beskrivning är för dyster eller om statsrådets beskriv-
ning är mera sann. Jag kan inskränka mig till att konstatera att situationen
är mycket besvärlig. Riksdagen och även regeringarna under en lång följd
av år har uppmärksammat problemet. Inte minst har vi i justitieutskottet dis-
kuterat frågan. Inställningen i denna fråga är alldeles klar. Målet är självfal-
let narkotikafria anstalter.

Justitieutskottet har som sagt under flera år ägnat stor uppmärksamhet åt
frågan. Inför den här debatten roade jag mig med att titta på vad utskottet
sagt vid olika tillfällen. Det intressanta var att det på våren 1991, alltså före
valet, fanns en skarpt skriven reservation från den borgerliga minoriteten i
utskottet, som ställde utomordentligt rigorösa krav på insatser för att göra
fängelserna narkotikafria.

När man sedan tog del av den senast budgetpropositionen från den nya
regeringen, kunde man konstatera att det var kanske inte så enkelt att upp-
fylla alla de krav som den borgerliga minoriteten ställde under våren 1991.
Icke desto mindre har det skett framgångar i kampen mot narkotika på fäng-
elserna. Jag vill särskilt framhålla att 1989 ålade den socialdemokratiska re-
geringen kriminalvården att utveckla behandlingsprogram, vilka också stats-
rådet vid olika tillfällen har refererat till. Dessa behandlingsprogram, som i
och för sig inte tar sikte enbart på narkotika utan även på andra problem,
t.ex. sexualbrott, har varit framgångsrika. De har också utvecklats på olika
sätt på olika kriminalvårdsanstalter.

Ledamöterna i Straffsystemskommittén, som jag har nöjet att tillhöra, be-
sökte Hagebyanstalten utanför Södertälje i början av den här veckan. Vid
samtal med personal och anstaltsledning framgick det att man där hade lyck-
ats utveckla behandlingen ytterligare. Man hade haft en del framgångar,
även om man på intet sätt ville undanhålla att det fanns avsevärda svårighe-
ter att hålla anstalten narkotikafri.

Jag tänkte i den här debatten närmast aktualisera frågan om den kraftiga
överbeläggningen i de svenska fängelserna. Statsmakterna har tidigare utta-
lat att beläggningsnivån skulle vara ungefär 85 %. Denna beläggningsnivå är
numera övergiven. Kriminalvårdsstyrelsens statistik visar att man t.o.m. har
haft över 100 % beläggning vid något tillfälle. Numera är beläggningen gene-
rellt närmare 100 %. Det är särskilt besvärligt på häktena, vilket kanske lig-
ger litet utanför den här diskussionen, men detta återverkar ju sedan också
på platsbeläggningen ute på kriminalvårdsanstalterna. Sjukavdelningar, som
egentligen skall stå till förfogande om någon blir sjuk, är i dag belagda med
interner, därför att det är så oerhört trångt på fängelserna.

En förutsättning för att man skall kunna komma till rätta med narkotika-
problematiken är en korrekt differentiering av internerna. Det uppstår ju
avsevärda svårigheter att göra denna differentiering, när beläggningssitua-
tionen är sådan att man bara kan ta in folk till den plats som händelsevis

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

finns. Om man vill dramatisera läget, kan man säga att man ibland löser be-
läggningsfrågan genom att en del intagna är under transport mellan olika an-
stalter i Sverige. Det är naturligtvis en situation som från många synpunkter
är otillfredsställande och som leder till att kampen för narkotikafria anstalter
och möjligheten att erbjuda olika fångar lämplig placering försvåras mycket
kraftigt. Därmed är det inte möjligt att göra någon differentiering.

Jag vill fråga statsrådet: Vilka planer finns det på det här området? Vi vet
ju också att detta inte är en tillfällig situation. Statsrådet har själv aviserat
flera förslag till ett kraftigt ökat antal fängelseplatser. Det vore därför intres-
sant att just från narkotikabekämpningssynpunkt diskutera vilka möjlighe-
ter till differentiering som det finns.

Herr talman! Statsrådet talade i svaret om normaliseringsprincipen och so-
cialtjänstens ansvar beträffande både § 34-placeringar och kontraktsvård.
Det aviseras nu att det är svårt att klara den vården. Kommunerna tvingas
av ekonomiska skäl att göra andra prioriteringar.

Anf. 13 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag undrar om Göran Magnusson har begärt ordet i rätt de-
batt. Hans frågor har närmast att göra med en debatt som kommer litet se-
nare i anledning av en interpellation från Hans Göran Franck. Jag tänker
inte ägna tid nu åt att föra debatten en första gång och sedan ta den en gång
till om en stund.

Förra veckan beslutade regeringen om igångsättning av inrättande av 192
nya fängelseplatser. Det får vi väl skäl att diskutera vidare i nästa debatt.

Sten Andersson i Malmö ställde olika frågor. De disciplinära åtgärderna,
som vi båda har varit inne på, är - som jag nämnde i slutmeningen i mitt
svar - en av de frågor som Fängelseutredningen skall ta upp. Också jag är
väl medveten om att påbackningen av dagar kanske inte har den disciplinära
effekt som det kan förefalla när man ser till reglerna.

Hur narkotikan kommer in på anstalterna kan vi nog alla räkna ut om vi
har tillräcklig fantasi. Det sker på en mängd olika sätt, och det finns olika
grupper av människor som ägnar sig åt att bära in narkotika. Hur man skall
komma åt denna hantering är också en av de frågor som utredningen skall
ta ställning till.

Som jag nämnde i mitt svar anser vi att bekämpningen av tillgången på
narkotika och möjligheten att komma åt narkotikaproblemet på fängelserna
skall prioriteras. Vi har därför begärt att få ett delbetänkande redan före jul
innevarande år.

Det är korrekt att man håller på att se över visitationspatrullernas verk-
samhet. Men utgångspunkten är inte att visitationspatrullerna skall för-
svinna, utan utgångspunkten är att deras verksamhet skall effektiviseras.
Samtidigt är det viktigt att se på hur man kan öka vårdpersonalens insatser
när det gäller narkotikakontrollen på fängelserna.

Sten Andersson tog också upp förslaget om att kvinnor skall ha rätt att
visiteras av kvinnor och att män skall ha rätt att visiteras av män. Vi är med-
vetna om att detta kan skapa praktiska problem, men från departementets
sida har man tagit kontakt med berörd verksamhet för att få information om

huruvida man anser det vara realistiskt att genomföra dessa förändringar.
Sådana garantier har vi fått.

Göran Magnusson sade att han inte tänkte slita tvisten mellan Sten An-
dersson och mig. Nej, det behöver han inte. Jag tror inte att det är fråga om
någon större tvist. Sten Andersson och jag är två olika individer som ut-
trycker oss litet olika. Därmed kan skillnaden uppfattas som stor, men i sak
är den inte så stor.

Anf. 14 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr talman! Jag tolkar det avslutande inlägget så, att Sten Andersson i
Malmö och Gun Hellsvik har exakt samma uppfattning, men att de uttrycker
den på olika sätt.

Jag försökte inte att få till stånd en diskussion om hur utbyggnadsprogram-
met i sin helhet skall kunna klaras - jag vet att den frågan kommer upp i ett
annat sammanhang. Men det vore intressant om statsrådet klart deklarerade
att det för att man effektivt skall kunna bekämpa narkotikan på anstalterna
och narkotikamissbruket bland de intagna fordras ordentliga möjligheter för
en differentiering. Och det fordrar i sin tur att man bestämmer sig för att
beläggningsnivån inte får överstiga 85-90 %. Riksdagen har tidigare uttalat
målet 85 % för att differentieringen skall kunna klaras.

Herr talman! Jag vill då ställa följande fråga: Är statsrådet beredd att här
och nu deklarera att beläggningsnivån bör ligga mellan 85 och 90 % för att
man skall klara en bra differentiering?

Anf. 15 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag är mycket tillfredsställd med det kompletterande svar
som statsrådet lämnade.

Däremot försökte Göran Magnusson antyda att någon schism mellan mig
och statsrådet skulle råda. Det var ett försök att få en billig poäng som Göran
Magnusson inte tjänar någonting på. Men vill han syssla med sådan verkam-
het så är det upp till honom att göra det.

Jag är nöjd med beskedet att man skall behålla visitationspatrullerna. Po-
ängen måste då vara att de skall bli ännu effektivare än vad de är i dag, där-
för att man kan ju inte förändra en verksamhet i så motto att den skall bli
sämre och mindre effektiv. Visitationspatrullernas kompetens är redan i dag
onekligen stor. Förändringen måste därför självfallet medföra att den fram-
över blir ännu större.

Jag vill också nämna litet grand om bodybuilding. Det förekommer
mycket anabola steroider på anstalter. Såvitt jag har förstått kan en fängel-
seanställd som i en cell hittar anabola steroider beslagta dessa och lämna
dem till polisen. Om man däremot narkotikatestar en intagen och inte finner
någon narkotika, men däremot finner anabola steroider är detta inte skäl för
att vägra en permission. Vi känner ju alla till vad som kan inträffa när en
människa använder anabola steroider. Jag vill ge ett målande exempel: Stats-
rådet och jag står i en kö utanför ett gatukök, och en stor människa kommer
fram - en intagen som har permission - och tränger sig före oss i kön. Vi
säger då till honom att den som först kommer till kvarn får först mala. Då
säger det bara pang, därför att så handlar man när man använder anabola

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

steroider. När de nu ger en sådan påverkan på människor, tycker jag att om
det vid narkotikatest av en intagen visar sig att anabola steroider använts
borde även det kunna rendera någon form av påföljd. Det kan inte vara tillå-
tet att ha anabola steroider i kroppen.

Herr talman! Jag vill än en gång uttrycka att jag är mycket nöjd med stats-
rådets svar och med de ambitioner som hon har sagt sig vilja företräda.

Anf. 16 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag vill bara ge en kort kommentar för att inga frågetecken
skall hänga kvar i luften. Jag trodde att jag var tydlig nog i förklaringarna
tidigare beträffande differentiering av fångar. Det är ett av de övergripande
mål som har uppsatts för Fängelseutredningens arbete. Det är nu utredning-
ens sak att visa hur vi skall kunna nå denna differentiering av fångar. Vi har
också begärt och i går fått en redovisning från BRA om vad som kan vara
orsaken till den höga beläggning som har varit. Vi kommer nu att närmare
se över detta, eftersom det är av betydelse för det fortsatta arbetet.

Herr talman! Till Sten Andersson i Malmö vill jag säga att jag i stort sett
inte vet någonting alls om bodybuilding. Det tillhör inte precis min hobby-
verksamhet. Jag vill också erkänna att jag inte kan svara på Sten Anderssons
fråga om anabola steroider. Men jag skall verkligen undersöka om det stäm-
mer. Anabola steroider är ju inte tillåtna i Sverige.

Anf. 17 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Såvitt jag har förstått är anabola steroider tillåtna för eget
bruk, dock inte i sportsammanhang och liknande. Då kallas det för dopning.
Det är bra att statsrådet undersöker frågan närmare.

Jag vill ställa en sista fråga som kanske kan uppfattas litet som goddag yx-
skaft. Vi känner ju alla till att det blir stora rubriker i pressen när en stor-
gangster rymmer från ett fängelse. Detta har föranlett många anställda på
fängelser - rätt eller fel - att i dag uppfatta det som att förebyggandet av
rymningar prioriteras högre än bekämpningen av narkotika på fängelserna.
Frågan kanske är svår att besvara, men uppfattningen finns i hög grad bland
de anställda på Sveriges fängelser.

Anf. 18 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag kan naturligtvis inte ge något svar. Men jag besöker ofta
fängelser, och ögonblicksbilder har därvid fått mig att förstå att anställda
självfallet upplever det som en stor press om någon av de intagna rymmer.
Det är så att säga mera påtagligt. Jag tror att Sten Andersson i Malmö och
jag själv som individer också skulle uppleva samma starka press om en sådan
händelse skulle inträffa. Därmed vill jag inte påstå att man inte engagerar
sig i narkotikaproblemet.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1992/93:5 om åtgärder mot den ekono-
miska brottsligheten

Anf. 19 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Lars-Erik Lövdén har ställt fyra frågor till mig om bekämp-
ningen av den ekonomiska brottsligheten. Han har frågat om regeringen
kommer att vidta några åtgärder i syfte att skärpa kampen mot ekobrottslig-
heten och om regeringen avser att föreslå ökade resurser till polisen för be-
kämpning av den ekonomiska brottsligheten. Vidare har han frågat om rege-
ringen anser att det krävs bättre styrmedel för polisens resursanvändning i
syfte att säkerställa en tillfredsställande nivå på ekobrottsbekämpningen.
Slutligen har han frågat vilka lagstiftningsåtgärder som regeringen avser att
föreslå riskdagen i syfte att effektivisera ekobrottsbekämpningen.

I en interpellation i maj i år ställde Lars-Erik Lövdén frågor till mig om
kampen mot den ekonomiska brottsligheten. På samma sätt som jag gjorde
då vill jag först instämma med Lars-Erik Lövdén om att det är mycket viktigt
att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Sådan brottslighet rör ofta
stora ekonomiska värden. Den motverkar en fri och lika konkurrens som är
en förutsättning för en sund marknadsekonomisk utveckling. Den ekono-
miska brottsligheten drabbar inte bara det allmänna utan också i väl så stor
omfattning enskilda människor.

Jag måste emellertid bestämt bestrida Lars-Erik Lövdéns påstående att
regeringen visar ett uppenbart ointresse för att komma till rätta med den
ekonomiska brottsligheten. Det är inte sant att regeringen uttryckligen har
undantagit kampen mot ekobrottsligheten som prioriterat område. Jag me-
nar att regeringen bör vara återhållsam med att peka ut vissa typer av brott
som prioriterade. Regeringen har emellertid i olika sammanhang framhållit
vikten av att bekämpa narkotika- och våldsbrottsligheten. Den brottslighe-
ten berör den enskilda människan på ett direkt sätt. Och vi anser att det är
av största vikt att medborgarnas trygghet i samhället återupprättas. För att
lyckas även med andra angelägna kriminalpolitiska uppgifter är det nödvän-
digt att återställa allmänhetens förtroende för att ordning och säkerhet råder
i samhället.

Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas att utvecklingen av den
ekonomiska brottsligheten hänger intimt samman med den inflationseko-
nomi som rådde under 80-talet och som de socialdemokratiska regeringarna
har ansvaret för. Den medverkade till ett klimat som premierade snabba
klipp på bekostnad av traditionell näringsverksamhet. Vårt främsta bidrag
till kampen mot ekonomiska brott är måhända att se till att ekonomin stabili-
seras, att skattetrycket hålls tillbaka och att traditionella värden som etik och
moral återupprättas inom hela affärslivet.

I regeringsförklaringen har det strukits under att brottsligheten måste be-
kämpas med kraft. Detta gäller självfallet även den ekonomiska brottslighe-
ten. Och det innebär att bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten
också i fortsättningen bör ha en hög prioritet i polisarbetet.

När det gäller frågan om regeringen kommer att föreslå ökade resurser till
polisen för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten vill jag på samma
sätt som förra gången Lars-Erik Lövdén ställde den frågan till mig framhålla

Prot. 1992/93:28
20 november 1992

Svarpå interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

att den sedan många år grundläggande polisbristen påverkar också möjlighe-
terna att bekämpa ekobrottsligheten. Jag vill erinra om att den socialdemo-
kratiska regeringen måste bära ett stort ansvar för denna polisbrist. Det har
mot den bakgrunden av lätt förstådda skäl inte funnits några möjligheter att
skapa beredskap inom rättsväsendet för de senaste årens utveckling av eko-
brottsligheten. Regeringens ambition är emellertid att polisbristen skall vara
avhjälpt år 1995. Därmed ökar också möjligheterna för polisen att sätta in
större resurser i kampen mot ekobrottsligheten.

Som Lars-Erik Lövdén känner till har polisen från senaste budgetårsskif-
tet gått in i ett nytt budgetsystem med ramanslag och målstyrning. Det inne-
bär att det inom ramen för tillgängliga resurser bör ankomma på polismyn-
digheterna själva att göra de resursmässiga och organisatoriska priorite-
ringar som behövs. Det nya systemet bör leda till samordningsvinster genom
ett intensivare samarbete mellan polismyndigheterna inbördes och i förhål-
lande till åklagar- och skattemyndigheter. Framför allt bör den nya ord-
ningen leda till ett effektivare polisarbete.

När det gäller styrmedel för att säkerställa en tillfredsställande nivå på po-
lisens ekobrottsbekämpning vill jag framhålla Rikspolisstyrelsens roll som
tillsynsorgan över polisväsendet. Enligt instruktionen för Rikspolisstyrelsen
skall styrelsen i sin tillsynsverksamhet särskilt beakta att de riktlinjer som
riksdagen och regeringen lagt fast för polisverksamheten får genomslag i po-
lisarbetet. Om målen inte uppnås skall Rikspolisstyrelsen genom påpekan-
den och anmaningar eller på annat sätt söka åstadkomma rättelse. I sista
hand skall styrelsen anmäla förhållandet till regeringen.

Den rapport från riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen som Lars-Erik
Lövdén nämner innehåller också förslag till flera organisatoriska föränd-
ringar. Som exempel kan nämnas central metodutveckling, ändrade arbets-
metoder, utökad och förändrad utbildning samt utveckling av arbetsrutiner.
Med anledning av vad som tagits upp i rapporten om detta har regeringen
uppdragit åt riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att re-
dovisa vilka åtgärder som har vidtagits i form av effektiviseringar inom ra-
men för myndigheternas ordinarie verksamhet. En preliminär redovisning
skall lämnas senast i december i år och en slutlig före utgången av maj 1993.

Det finns enligt min mening anledning att se optimistiskt på att det redan
inom ramen för gällande regelsystem skall visa sig möjligt att påtagligt effek-
tivisera utredningsarbetet. Jag vill här peka på vikten av ett närmare samar-
bete mellan polis och åklagare och en utveckling av rollen som förundersök-
ningsledare, vilket behandlats av Åklagarutredningen i dess nyligen avläm-
nade betänkande. Jag utgår från att riksåklagarens, Rikspolisstyrelsens och
Riksskatteverkets arbete skall medverka till att det i rapporten redovisade
otillfredsställande utredningsläget på vissa håll skall kunna förbättras. För-
hoppningsvis kommer myndigheternas redovisning bl.a. att ge underlag att
arbeta vidare med frågan hur revisorers och skattemyndigheters kunskaper
bättre skall kunna tas till vara i polisens och åklagarnas utredningsarbete.
Jag har också på eget initiativ påbörjat ett arbete inom departementet för att
närmare undersöka hur konkursförvaltarnas kunskaper bättre skall tas till
vara i brottsutredningar.

Lars-Erik Lövdén tar i sin interpellation upp Brottsförebyggande rådets

promemoria Skatterevision i sju branscher - en studie i ekonomisk brottslig-
het. Brottsförebyggande rådet konstaterar att 30 % av de kontrollerade före-
tagen kunde misstänkas för brott. Men i de flesta fall rör det sig om mindre
belopp. Vidare konstateras i studien att bristerna i räkenskaperna till viss del
torde kunna förklaras av bristande kunskaper om de regler som gäller för
rörelseidkande.

Riksåklagaren har nyligen begärt medel att tillsätta en särskild utrednings-
grupp för utredande av brott inom bankvärlden. Framställningen bereds för
närvarande. Det finns enligt min mening all anledning att pröva riksåklaga-
rens begäran i välvillig anda.

Slutligen har Lars-Erik Lövdén frågat vilka lagstiftningsåtgärder som re-
geringen avser att föreslå riksdagen i syfte att effektivisera ekobrottsbe-
kämpningen.

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har i sin rapport lämnat förslag till
förändringar av bl.a. den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen. Dessa frågor
har överlämnats till Aktiebolagskommittén. Enligt vad jag har inhämtat
kommer kommittén att behandla bl.a. olika problem med anknytning till ak-
tiebolag som saknar företrädare och frågor som gäller registrering av bola-
gets företrädare. Dessa frågor har vållat problem i samband med s.k. skalbo-
lagsaffärer, vilka ofta är förknippade med ekonomisk brottslighet.

Regeringen har nyligen till riksdagen överlämnat en proposition med för-
slag till bl.a. förändrat delgivningsförfarande när en juridisk person saknar
registrerad behörig ställföreträdare.

Förslaget innebär att kungörelsedelgivning skall kunna användas i dessa
fall.

Jag har vidare från statsrådet Lundgren inhämtat att man inom Finansde-
partementet utarbetar direktiv till en översyn av uppbördslagstiftningen.

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har i sin rapport också tagit upp frå-
gan om en översyn av skattebrottslagstiftningen. Den frågan bereds för när-
varande inom Finansdepartementet.

I rapporten har riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen föreslagit en översyn
av tvångsmedelsanvändningen. Man har emellertid inte lämnat några kon-
kreta åtgärdsförslag.. Inom mitt departement pågår för närvarande ett ar-
bete med att utforma direktiv till en översyn av reglerna om beslag och hus-
rannsakan.

Vidare har regeringen nyligen för Lagrådets yttrande överlämnat ett för-
slag om höjning av straffskalor. Där föreslås höjning av straffskalorna för
vissa brott med anknytning till den ekonomiska brottsligheten. Jag tänker då
främst på brotten häleri och svindleri.

Inom Finansdepartementet förbereds ett förslag till en ny lag om åtgärder
mot penningtvätt. Enligt vad jag har inhämtat kommer det där att föreslås
åtgärder som syftar till att förhindra att banksystemet utnyttjas för att dölja
eller omsätta vinning från brottslig verksamhet.

Mot bakgrund av den redogörelse som jag nu lämnat kan jag inte förstå
Lars-Erik Lövdéns tal om att regeringen skulle visa ovilja att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten. Jag vill än en gång poängtera att regeringen av-
ser att med kraft bekämpa också den ekonomiska brottsligheten. Kampen
mot ekobrotten får emellertid inte bedrivas på ett sådant sätt att rättmätiga

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 28

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

krav på rättssäkerhet eftersätts. Att hitta verksamma medel för att komma
till rätta med problemen är inte gjort i en handvändning. Man måste också
hålla i minnet att ekobrott är komplicerade och svåra att utreda. Som jag
framhållit tidigare finns det inga genvägar när det gäller kampen mot eko-
brotten. Endast med ett brett upplagt arbetssätt har vi utsikter till framgång.

Anf. 20 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka försvaret. Det är ett mångordigt
svar. Tyvärr måste jag konstatera att det är ett svar som inte innehåller sär-
skilt många nya konkreta åtgärder i syfte att skärpa kampen mot den ekono-
miska brottsligheten. Jag beklagar djupt att justitieministern med sitt svar
tycks bekräfta vad många sagt, nämligen att regeringen saknar intresse och
engagemang i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Justitieministern
kunde ha tagit chansen i dag och presenterat en offensiv.

Gun Hellsvik inledde sin ämbetsutövning med att ta bort ekobrotten som
prioriterat område i polisens brottsbekämpning; en fullt medveten nedprio-
ritering. Gun Hellsvik förklarade detta med uttalandet ”ekobrotten drabbar
främst det allmänna”. Det är viktigare att skydda individen.

Den här inställningen följdes upp i budgetpropositionen i våras. Ekobrot-
ten är inget prioriterat område för den regering som talar så mycket om lag
och ordning.

Läget är nu i det närmaste katastrofalt. Nyligen uttalade Rolf Åbjörnsson,
ordförande för landets konkursförvaltare, sin djupa oro över vart utveck-
lingen är på väg. Hans intryck är att kampen givits upp och att ekobrotten nu
utvecklats på ett sätt som utgör ett direkt hot mot det civiliserade samhällets
överlevnad. Det är hårda ord.

Brottsförebyggande rådets rapporter visar på en omfattande brottslighet i
flera branscher.

De flesta ekobrotten beivras över huvud taget inte i dag. Skattemyndighe-
terna och konkursförvaltarna anser det inte ens vara mödan värt att anmäla
misstänkta brott eftersom anmälningarna bara blir liggande på hög hos poli-
sen.

Enligt en nyligen gjord uppskattning förlorar skattebetalarna vaije år 60
miljarder kronor på den ekonomiska brottsligheten. Det är dubbelt så
mycket som vad en sänkning av arbetsgivaravgiften med 7 % kostar. Två av
tre av de över 20 000 konkurser som beräknas ske i år misstänks på goda
grunder dölja någon form av ekobrott. Samtidigt har en ny stor våg av
momsbedrägerier startat och enligt rikspolisstyrelsens ekorotel är det ohygg-
liga summor pengar som just nu försvinner den vägen.

Det är regeringen och justititeministern som bär ansvaret för den här ut-
vecklingen. Det är tyvärr ett fullföljande av den inställning som Modera-
terna hade i opposition. Som oppositionsparti visade Moderaterna ett för-
strött intresse för kampen mot ekobrottsligheten. Moderaterna röstade kon-
sekvent nej till alla förslag som Socialdemokraterna lade fram i riksdagen
om skärpning av regler och straff för ekobrott. Tyvärr vidhåller Moderaterna
den inställningen i regeringsställning.

Ekonomiska brott, skattefiffel, skalbolagsaffärer, bedrägerier och allmänt
fusk är något mycket allvarligt. Det finns en rad skäl till att de nu måste be-

kämpas med all kraft. Den ekonomiska brottsligheten är inte sällan en motor
för annan brottslighet, och det är skattebetalarnas pengar som stjäls. Den
olagliga verksamheten drabbar också alla seriösa företag, som får svårare att
konkurrera och överleva. Därmed är ekobrottsligheten ett hot mot en sund
marknadsekonomi.

Den stora merparten svenskar som lever hederligt blir med rätta rent ut
sagt förbannade när de ser alla klippare, skattesmitare och andra som lever
gott på att vara oärliga och som ständigt kommer undan, därför att risken
att åka fast är lika med noll. Att återupprätta respekten för anständighet,
hederlighet och rättvisa är nu en av de viktigaste politiska uppgifterna.

Herr talman! Justitieministern hade inte mycket att komma med i sitt svar.
Låt mig därför lägga fram några förslag. Det är förslag som fördes fram re-
dan i våras i den socialdemokratiska partimotionen om ekobrottsligheten.
Jag vill gärna höra justitieministerns reaktion på förslagen.

För det första: Vi föreslår att det inrättas en särskild organisation med cen-
tral ledning och regionala enheter i framför allt Stockholm, Göteborg och
Malmö bestående av poliser, åklagare, ekonomer och skatterevisorer. Upp-
giften skall vara att bedriva spaning och förundersökning av kvalificerad
ekonomisk brottslighet.

För det andra: Vi föreslår att denna organisation tillförs betydande ekono-
miska och personella resurser utöver vad som i dag satsas. Det är fråga om
anslag i storleksordningen minst 50 miljoner kronor. Härutöver måste de
tjänster som finns på ekorotlarna i dag besättas och statsmakterna skaffa sig
styrmedel för att så skall kunna ske.

För det tredje: Vi föreslår att regeringen snarast lägger fram förslag till
riksdagen om de lagändringar som Rikspolisstyrelsen och riksåklagaren för-
ordat. Det gäller förändringar av aktiebolagslagen, konkurslagstiftningen,
skattebrottslagen, skattelagstiftningen och effektivisering av näringsför-
budslagstiftningen.

För det fjärde: Vi menar att regeringen snabbt bör tillsätta en utredning
som skall göra en översyn i syfte att ytterligare effektivisera lagstiftningen
och följa upp de olika förslag som har lagts fram av bl.a. Brottsförebyggande
rådet. Det gäller ansvarsgenombrottsregler och en rad andra åtgärder för att
ge polisen och åklagaren bättre instrument i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten.

Justitieministern har länge haft chansen att göra något. Hon kan räkna
med Socialdemokraternas helhjärtade stöd om hon nu äntligen agerar. Är
justitieministern beredd att i konstruktiv anda resonera om ett brett åtgärds-
paket så som förslagen nu har presenterats? I så fall får hon Socialdemokra-
ternas helhjärtade stöd.

Anf. 21 ANITA JOHANSSON (s):

Herr talman! Den ekonomiska brottsligheten tillfogar medborgarna och
samhället mycket stora ekonomiska förluster. Om man utgår från att sam-
hällsförlusten sannolikt uppgår till 100 miljarder kronor till följd av ekobrot-
ten - det är den siffra som BRÅ använder - handlar det om att vatje enskild
skattebetalare i det här landet faktiskt blir bestulen på 20 000 kr.

Ekobrottsligheten riktar sig inte enbart mot staten. Den riktar sig i hög

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

grad också mot enskilda rättsobjekt och orsakar dem mycket betydande ska-
dor. Ett mycket stort antal enskilda företagare drabbas av snedvriden kon-
kurrens då ohederliga konkurrenter arbetar på den svarta och grå markna-
den. I första hand är det småföretagen som drabbas. Hela branscher riskerar
att snedvridas konkurrensmässigt. Det allvarliga är ändå att ekobrottslighe-
tens utbredning ytterst hotar samhällssolidariteten och den välfärd som vi
byggt upp med solidariteten som grund. Det är därför, enligt min mening,
en mycket väsentlig förutsättning för ett fortsatt solidariskt samhällsbyg-
gande att vi på ett effektivt sätt kan motverka och beivra denna typ av brotts-
lighet.

Riksdagens revisorer har beslutat att utreda den ekonomiska brottslighe-
ten. Jag är mycket glad för det. Vi-är partipolitiskt överens om detta hos
riksdagens revisorer.

Bilden är mycket dyster. Skattemoralen försämras. Samhället orkar inte
ta itu med ekobrotten. Ekobrotten ändrar karaktär med konjunkturen. Un-
der 80-talet var det skalbolagsaffärer som gällde. Nu ökar konkursbrotten.
Antalet konkurser under 1992 väntas uppgå till 22 000.175 % av fallen miss-
tänker man brott. Antalet momsbedrägerier ökar också snabbt. Brottsling-
arna lär sig var det finns pengar att hämta och anpassar sig efter förändringar
i lagstiftning och kontrollsystem. Avancerade brottslingar har ofta juridisk
och ekonomisk expertis till sin hjälp.

Ekobrotten förekommer i alla samhällsskikt. Den svarta ekonomin sned-
vrider konkurrensen. I konjunkturnedgångar ökar antalet konkurser, och
det är ofta de lagliga företagen som försvinner först. Alla förlorar på detta,
justitieministern! Staten går miste om stora skatteintäkter, och det borde
oroa justitieministern.

Myndigheterna har inte tillräckliga möjligheter att bemästra situationen.
Det brister i resurserna hos skattemyndigheter, åklagare och polis. Ärende-
balansen ökar.

Många brott kommer aldrig att utredas, och många brott är mycket kom-
plicerade. Utredningstiden är alltför lång, och många brott hinner preskribe-
ras. Läget har dessutom försämrats undet det senaste året. Färre fall utreds
och blir föremål för åtal och dom. En stor del av problemen finns hos poli-
sen, som inte har tillräckliga resurser för att utreda ekobrotten. Av 333 tjäns-
ter inom ekorotlarna var bara 227 besatta under 1991. Stockholmspolisens
ekorotel hade minst 1 200 ärenden i balans i början av sommaren i år. Under
en månad kom ca 60 nya ärenden in till åklagarmyndigheten i Stockholm. I
förhållande till tillströmningen är produktiviteten låg. Man klarar av tolv
mål på fyra månader. I september kom det in över 100 nya mål i Stockholms-
regionen. Under hela 1991 utreddes sammanlagt 58 mål av åklagarmyndig-
heten. Ca 90 % av samtliga mål blir aldrig utredda.

Är Gun Hellsvik beredd att tillföra Stockholmsregionen mera resurser?
Det måste finnas, herr talman, en politisk vilja att ta itu med ekobrotten.
Denna vilja måste uttryckas klart och tydligt. Ekobrotten är inte längre ett
prioriterat område inom polisens verksamhet. Inte ett ord sades om ekobrot-
ten i regeringsförklaringen, vilket jag tycker är skrämmande.

Herr talman! Jag ställer mig naturligtvis bakom de förslag som Lars-Erik
Lövdén har lagt fram i debatten.

Anf. 22 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Justitieministerns svar här i dag kan inte tillfredsställa de
krav som finns inom praktiskt taget hela rättslivet om att mer kraftfulla insat-
ser måste ske mot ekobrott.

Det började olyckligt för Gun Hellsvik när hon i sina första uttalanden
som justitieminister bagatelliserade ekobrottens betydelse. Hon sade att de
inte drabbar enskilda. Nu korrigerade justitieministern den uppfattningen i
sitt svar. Det gavs från början fel signaler, och det uppfattades hos polis,
åklagare och i övriga delar av rättslivet som att ekobrott inte hade den vikt
och betydelse de borde ha. Det finns nu förskjutningar i justitieministerns
ståndpunkt. Justitieministern svarar att hon tycker att denna fråga är viktig
och hon vill ge den hög prioritet i polisarbetet.

Det är nu viktigt att återgå till den principiella hållningen att kampen mot
ekobrottsligheten hör till de områden som är lika högt prioriterade som kam-
pen mot våldsbrott och narkotika.

Jag vill säga att det inte bara rör sig om ekobrottslighet, justitieministern,
utan att det också är fråga om den organiserade brottsligheten. Här vävs de
olika brottsområdena samman. Den organiserade brottsligheten har ofta in-
slag av våld, och även narkotikan spelar en roll här.

Att skilja ut ekobrottsligheten som ett mindre prioriterat område är
mycket olyckligt. Det bottnar i en strid som vi hela tiden har haft med Mode-
rata samlingspartiet. Även tidigare, när majoriteten hade en annan hållning
i frågan, skilde Moderaterna ut sig på den här punkten. Det är tydligtvis så
att justitieministern har fått ärva inställningen att ekobrottslighet inte skall
ges lika hög prioritet som vålds- och narkotikabrottslighet.

Ta steget fullt ut, justitieministern, så att vi klart får sagt ifrån att alla dessa
tre områden har högsta prioritet! Det kommer att få mycket gynnsamma
verkningar ute på fältet, för det är alldeles klart att man lyssnar på signalerna
härifrån. Jag kan själv vittna om det genom de kontakter jag har haft med
polis och inte minst genom åklagarutredningen, där vi fick ständiga vittnes-
mål om vilken betydelse signalerna har.

Sedan går justitieministern in på frågan om polisbristen. Det som jag har
att invända mot justitieministerns sätt att lägga upp sitt resonemang på den
punkten är att hon talar om polisbristen i allmänhet. Den avgörande frågan
är ju att polisinsatserna mot ekobrott hela tiden har minskat och minskat
mycket drastiskt. Minskningen har skett under avsevärd tid, och den har ac-
celererat.

Det är den överflyttningen, att man har tagit ifrån polisen resurser, som nu
har lett till den, måste vi ju säga, katastrofala situationen på det här området,
framför allt i storstäderna och då särskilt i Stockholmsområdet.

Det är alldeles nödvändigt att klart säga ifrån att det nu verkligen gäller
att omfördela polisresurser till att bekämpa ekobrottsligheten och att det av-
ser de mycket utsatta områdena.

Till slut kan jag säga att justitieministern något bagatelliserar vad BRÅ
har sagt om vikten av intensiva spaningsinsatser och att det fordras helt
andra resurser för att komma till rätta med ekobrottsligheten. Dessutom
finns det ett behov av att göra en översyn över hela området för närvarande.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Är justitieministern beredd att se till att inte bara sju branscher utan prak-
tiskt taget alla branscher blir genomlysta?

I övrigt kan jag instämma i de förslag som Lars-Erik Lövdén har framlagt.

Anf. 23 INGVAR SVENSSON (kds):

Herr talman, fru justitieminister! Jag har begärt ordet i den här debatten
därför att jag är djupt oroad inför utvecklingen av den ekonomiska brottslig-
heten, och den oron delas av vår riksdagsgrupp.

Däremot har jag litet svårt att förstå de brösttoner som Socialdemokra-
terna tar till i det här sammanhanget. Under de senaste 60 åren har Social-
demokraterna haft regeringsledningen i 53. Om hederligheten och anstän-
digheten har försvunnit, kan man väl knappast skylla på den nuvarande justi-
tieministern, som har varit ansvarig i litet över ett år, utan det måste någon
annan ha varit ansvarig för.

Det har varit en lång process, där man har underminerat familjens normgi-
vande funktion, skolans normgivande funktion och även rättsordningens
normgivande funktion. Det måste åtgärdas. Men vi kanske skall lämna det
historiska.

Det finns ett nära samspel mellan etik, rättsmedvetande och rättsordning.
Ibland är det här samspelet litet komplext, men jag tror att det är oerhört
viktigt att vi har klart för oss att sådana samband är nödvändiga för ett gott
samhälle. Detta gäller även för kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Det får inte bli så att rättssamhället koncentrerar sin verksamhet på ”små-
tjuvar” och felparkerare och samtidigt låter den avancerade ekonomiska
brottsligheten operera relativt ostört. Det är inte så att jag anser att man inte
skall sätta fast småtjuvar och felparkerare, men det måste vara litet propor-
tioner på verksamheten.

För ca 13 år sedan, då jag pendlade mellan Stockholm och Älmhult, ham-
nade jag en gång i samtal med en ”guldkantad” företagsledare. Han berät-
tade att han tidigare arbetat som revisor och att han då kunde konstatera att
det funnits mycket pengar att hämta för staten, om.staten hade haft samma
kompetens på skattejuristsidan som företagen. Skattebrotten är ett kapitel
inom den ekonomiska brottsligheten, men den moderna utvecklingen drab-
bar nu med full kraft både seriösa företag och enskilda personer.

Konkursinstrumentet är en nödvändig säkerhetsventil i en marknadseko-
nomi. Men det måste med nödvändighet bara vara en nödutgång. Den mo-
derna ekonomiska brottsligheten har systematiskt börjat använda detta in-
strument som en huvudutgång. Det har blivit något av en svängdörrsfilosofi,
och det är mycket olyckligt. Den utvecklingen måste stoppas med full kraft.

På lång sikt handlar kampen mot den ekonomiska brottsligheten om ge-
nomsyrande av ett etiskt medvetande som bygger på respekt för medmänni-
skan och för hennes rättigheter och egendom, som justitieministern var inne
på i sitt svar. Men på kort sikt är det viktigt att förändra den allmänna attity-
den till ekonomisk brottslighet, och det behövs en rad stödjande strukturella
åtgärder i arbetet mot den.

Herr talman! Gary Becker, årets nobelpristagare i ekonomi, hävdar bl.a.
att en minskning av kriminaliteten inte är ”eftersträvandsvärd i sig”, utan
endast har ”ett värde om de samhällsekonomiska kostnaderna minskar”.

Liknande tankar återfanns i 1985/86 års budgetproposition, bilaga 4, där
man talade om att ”samhällsekonomiska och statsfinansiella aspekter” måste
”beaktas även i lagstiftningsarbetet”. I första hand skulle det få till följd att
lagstiftningen utformas så att man i möjligaste mån undviker att belasta sta-
ten och kommunerna med ökade kostnader.

Men faktum är att andra aspekter än de rent statsfinansiella färgar männi-
skors syn på vad som är rätt och fel. Återspeglas inte detta faktum i rättsord-
ningen, påverkas människors handlande i samhället i stort. Det uppstår ett
vakuum mellan medborgarens och statens skyddsändamål.

Detta förhållande är särskilt aktuellt vad gäller ekonomisk brottslighet.
Ett brott mot ”statens ekonomiska intressen” anses mer hotande än ett brott
mot enskilt ”företags ekonomi”. Exempelvis prioriteras statens skatteford-
ran i förmånsrättsordningen vid konkurs. Då den ekonomiska brottslighe-
ten, till skillnad mot vad som ofta sägs i den allmänna debatten, faktiskt i
hög grad riktas mot enskilda rättssubjekt, blir följden att dessa drabbas
mycket hårt. Jag skulle vilja fråga justitieministern om det finns några planer
att förändra reglerna för statens förmånsrätt.

En rättsordning måste upplevas som rättvis. Synen på vad som skall anses
vara ett felaktigt handlande bör delas av lagstiftarna och medborgarna. Det
påverkar ju rättsmedvetandet och därmed även de handlingar som inte re-
gleras av lagar. Om praktisk möjlighet till utredning huruvida brott begåtts
eller till utdömande av påföljd saknas, skadas förtroendet för rättsord-
ningen. Det är därför utomordentligt viktigt att vi får ett seriöst beivrande
av den växande och alltmer brutaliserande ekonomiska brottsligheten.

I regeringsförklaringen sägs: ”Ett dynamiskt samhälle ställs inför nya
etiska frågor. Inte minst de senaste årens ekonomiska utveckling visar mora-
lens betydelse för samhällsklimatet. Där moralen sviktar, urgröps också till-
tron till samhällets spelregler och institutioner.” Låt det synsättet gälla även
den straffrättsliga regleringen av ekonomisk brottslighet! Lagstiftaren måste
spegla ett etiskt tänkande, där respekten för medmänniskan och för hennes
rättigheter och egendom betonas. Myndigheterna måste betrakta kampen
mot den ekonomiska brottsligheten som ett högprioriterat område, för då
påverkas människors rättsmedvetande och därmed ansvarskänslan.

Det är min förhoppning att justitieministern och hela regeringen med
kraft driver kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Var inte alltför för-
siktig!

Justitieministern tar i sitt svar upp att hon har tillsatt en utredning för att
titta på kunskaperna hos konkursförvaltarna. Vad sägs om att utnyttja pro-
cessadvokaters kompetens, under riksåklagarens insyn?

Anf. 24 SYLVIA LINDGREN (s):

Herr talman! Det är ingen tvekan om att situationen i fråga om ekobrott-
sutredningar är ytterst besvärande, inte minst i Stockholmstrakten. Den nu-
varande tillgången till utredningspersonal är långt ifrån tillräcklig, och det är
nödvändigt med särskilda åtgärder för Stockholmsområdet.

Det är nödvändigt dels för att komma till rätta med ärendebalansen, som
vid ekoroteln uppgår till över 1 200 ärenden - och det antalet accelererar -

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

dels därför att det krävs särskilda åtgärder för att på sikt organisera arbetet
så att polisen på ett rimligt sätt kan fullgöra sina uppgifter.

I mitten av 80-talet sysslade sammanlagt 75 personer på skatteroteln och
ekoroteln med ekonomisk brottslighet. I dag har chefen för ekoroteln till sitt
förfogande 44 utredare, som skall ta hand om Stockholmsregionens ekono-
miska brottslighet, vilket självfallet är en omöjlighet.

För att ytterligare belysa situationen i Stockholm kan jag nämna att anta-
let konkurser första halvåret 1992 var ca 3 200. Inte nog med att läget är yt-
terst allvarligt, det förvärras dessutom. Enligt en utredning från BRA befa-
rar man att det döljer sig ekonomisk brottslighet bakom en mycket mycket
stor andel av konkurserna. Åklagare drar slutsatsen att vissa kriminella be-
teenden inte skulle ha blivit så vanliga om inte de rättsvårdande myndighe-
terna fungerat så dåligt.

Kostnaderna för samhället har blivit betydande, och de kan röra sig om
miljardbelopp bara inom Stockholmsområdet. Det går t.ex. inte att avarbeta
balansen utan resurstillskott.

Ekobrotten kostar skattebetalarna miljarder kronor årligen. Därför
tycker jag att det är märkligt att regeringen visar så svaga signaler i frågan.
Jag har svårt att förstå varför regeringen tycker sig behöva vara återhållsam
med att peka ut den ekonomiska brottsligheten som prioriterad. Är det inte
viktigt vilka signaler som regeringen ger?

Taxibranschen är en bransch som efter avregleringen har blivit kriminell i
stora stycken. Skattesmitare inom taxi beräknas undanhålla staten mångmil-
jardbelopp. Det är ett allvarligt problem, eftersom det betyder att seriösa
åkare, som gör rätt för sig i samhället, inte kan konkurrera på likartade vill-
kor med den som inte behöver betala sina skatter.

Ändå säger justieministern i sitt svar: ”Vårt främsta bidrag till kampen
mot ekonomiska brott är måhända att se till att ekonomin stabiliseras,” -
och det är en bra målsättning, även om vi kan ha litet olika synpunkter på
detta i dag - och ”att skattetrycket hålls tillbaka” - vad är det för signal? Är
det inte bättre att se till att de som skall betala skatt också gör det?

Till de främsta bidragen i kampen räknar justitieministern vidare ”att tra-
ditionella värden som etik och moral återupprättas inom hela affärslivet”,
och det håller jag med om. Det är en förutsättning, men därför är det så
oerhört viktigt att visa tydliga signaler och ta tag i den ekonomiska brottslig-
heten.

Med det, herr talman, vill jag också instämma i de förslag som Lars-Erik
Lövdén tidigare har lämnat.

Anf. 25 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! En sak är vi samtliga överens om, nämligen oron för utveck-
lingen av den ekonomiska brottsligheten. Sedan är det säkert inte skillnad i
uppfattning, men skillnad i sätt att resonera.

Det som Ingvar Svensson tog fram i sitt anförande är viktigt. Han pekar
på de samhällsekonomiska effekterna, men poängterar samtidigt att detta
inte primärt får styra vårt arbete för att bekämpa normlöshet i samhället.
Även sådan brottslighet där frånvaron av den inte har någon samhällsekono-
misk effekt måste motarbetas. När det gäller målet att få ner brottsligheten,

är det primära för mig att vi måste göra detta, eftersom varje brott har ett
brottsoffer. Vi skall ha så få brottsoffer som möjligt i Sverige.

I övrigt var det många ord i inläggen. De bygger på en osanning, vilket jag
tog upp i mitt inledningsanförande och som jag har bemött många gånger,
men det är naturligtvis intressant att hänga fast vid denna osanning. Det är
mycket möjligt att jag på något sätt gav fel signal, som Hans Göran Franck
sade. Jag använde kanske fel ton eller fel ord. Men man kan också fråga sig
om Socialdemokraterna i så fall gav fel signal under hela 80-talet. Jag skall
komma tillbaka till det.

Jag tycker att Socialdemokraterna skall sluta med den förvrängning som
de systematiskt har sysslat med, nämligen att påstå att jag har sagt att jag
lågprioriterar ekobrott. Det finns också med i Lars-Erik Lövdéns interpella-
tion. Jag har aldrig sagt det, och jag har aldrig avsett det. I regeringsförkla-
ringen har vi angivit, att alla brott skall beivras. Men samtidigt har vi angivit
att när prioriteringar måste göras, sätter vi våldsbrott och narkotikabrott
främst. Alla brott skall beivras. Alla brott, inkl, ekobrott, är uttryck för
normlöshet, alltså måste de angripas.

Låt mig gå tillbaka till detta med signalerna. Socialdemokraterna angav
under 80-talet i sina prioriteringar att våldsbrott, narkotikabrott och ekono-
misk brottslighet skulle prioriteras. Då kan man se efter vad de signalerna
gav för effekt.

Om vi tittar på utvecklingen av ekobrotten kan vi se på förändringen av
hur många som gick till åklagare. Ar 1986 gick 51 % av ärendena vidare från
polisen till åklagare. Om vi går fram till 1990, efter det att man högprioriterat
ekobrottslighet under ett antal år, var det 35 % som gick vidare till åklagare.
Nu kan någon invända att den här nedgången hänger samman med den kraf-
tiga ökningen av antalet anmälda ekobrott. Det var en ökning av antalet an-
mälda ekobrott, men den står inte i relation till nedgången av antalet ären-
den som går från polis till åklagare och alltså är färdigutredda.

Låt oss gå vidare i statistiken när det gäller bedrägeribrott. Vi är ute på
litet hal is när vi talar om ekobrott och vad som räknas in i dem. Jag vet att
Lars-Erik Lövdén har samma material som jag. Där finns både bedrägeri-
brott och ekobrott redovisade. Där kan vi se hur resursutvecklingen har varit
från 1986-1990 när det gäller bedrägeribrott. Om vi utgår från 1986 som
normår har vi haft en 11-procentig nedgång av resurstimmarna fram till 1990.
Detta har skett under den tid som Socialdemokraterna skickade ut signalen
att ekobrotten skulle högprioriteras.

Om vi sedan tar det som betecknas som ekobrott, har vi även där en ned-
gång. Jag skall inte ta med 1991, då det skedde en ytterligare nedgång, utan
jag skall ha samma jämförelseår. Där har vi en nedgång från 1986-1990 med
6 % i de utnyttjade resurserna för ekobrott. Ingen kan påstå att Modera-
terna, eller de borgerliga över huvud taget, stod bakom nedskärning av re-
surser inom polisen, men resurserna och tillgången till poliser minskades.
Man kan skicka ut hur många signaler som helst, men man kan inte ställa
orealistiska krav på de människor som skall ta emot och göra något av signa-
lerna. Därför har regeringen bl.a. börjat att återföra resurserna.

Låt mig gå över till de mer konkreta frågor som kommit upp. Jag får åter-
komma till detta, eftersom min talartid är slut och vi alla skall följa reglerna.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Anf. 26 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Låt oss fortsätta att träta om historiebeskrivningen en liten
stund till. Sedan kan det kanske vara bra att gå in på konkreta åtgärder och
vad vi skall göra för att komma åt brottsligheten.

Vi far inte med osanning. Vi påpekar att regeringen för första gången lyf-
ter bort ekobrottsligheten som prioriterat område ur en budgetproposition.
De signalerna har uppfattats ute på fältet. Vi fick en skrivelse till justitieut-
skottet från ekopolisen i Malmö. De säger att de inte längre upplever att
statsmakterna vill prioritera den ekonomiska brottsligheten. Det medför då-
lig rekrytering och att kompetensen försvinner.

Sven-Ake Hjälmroth, länspolismästare i Stockholm, säger i en kommen-
tar till varför man inte behärskar ekobrottslighetssituation, att statsmak-
terna vill prioritera bekämpningen av våldsbrott, knark, och trafikbrott.

Rolf Abjörnsson konstaterar att det verkar som om statsmakterna och
samhället har gett upp. Detta är det farliga, Gun Hellsvik. Det regeringen
och justitieministern säger är signaler som uppfattas ute på fältet. Därför
skulle jag välkomna om justitieministern här från talarstolen i sitt nästa in-
lägg klart deklarerar att ekobrottsligheten är ett högprioriterat område för
polisen framöver, och skall så vara.

Låt mig gå över till polisbristen. Vi har drygt 16 000 poliser i dag. 220 syss-
lar med bekämpande av ekobrottsligheten. Det finns 330 tjänster, men det
finns ett stort antal vakanser. De är väl ingen rimlig prioritet. Vi måste föra
ett resonemang om huruvida det inte är dags för oss att skaffa oss styrmedel
från statsmakterna, så att vi kan påverka de lokala polisorganisationerna att
verkligen sätta in resurser där vi vill ha dem.

Jag vet att det i dag finns en fri resursanvändning. Men jag tycker inte att
man ute i organisationen har känt ett tillräckligt ansvar för att följa upp vad
statsmakterna uttrycker. Då är det dags att fråga sig om vi inte skall ta till-
baka instrument som gör det möjligt för oss att påverka utvecklingen mer.

Jag tror också att det är dags att avfärda myten att polisbristen i sig skulle
vara ett hinder för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Det går inte
att skylla på det. Vi har sagt att det är fullt möjligt att anställa kvalificerade
ekonomer och revisorer och ge dem en kompletterande utbildning i polisiär
utredningsmetodik. På det viset kan vi bygga upp en slagkraftig organisa-
tion.

Herr talman! Jag vill än en gång upprepa några av de förslag som vi social-
demokrater har lagt fram. Jag vill gärna höra justitieministerns reaktion på
dem. Vi menar att det nu är dags att skapa en slagkraftig separatorganisation
med regional enheter. Den organisationen bör få ett mycket kraftigt stöd när
det gäller resurser och personal. Vi kommer att stödja förslaget till en kraftig
upprustning av kampen mot den ekonomiska brottsligheten om regeringen
lägger fram det i sin budgetproposition.

Anf. 27 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag skall inte ägna mig mer åt det som har varit. Det vikti-
gaste är nu att vi klarar ut vad som är viktigt att göra.

Jag vill fästa justitieministerns uppmärksamhet på det material som finns
från Brottsförebyggande rådet. Det har markerats i det materialet att först

och främst spaningsinsaterna måste förstärkas mycket kraftigt. Det är i stor
utsträckning fråga om en dold brottslighet, och detta måste i hög grad beak-
tas. Man har från BRÅ sagt att det krävs kraftigt förstärkta och samordnade
resurser av helt annan kaliber än skatterevisioner.

Denna samordning är mycket viktig, och det antydde också justitieminis-
tern i sitt svar. Det behövs ett alldeles särskilt organ som tar ansvaret. Det
har jag varit med om att framföra långt tidigare i motioner. Jag vill också
hänvisa till vad som konkret har sagts om detta i Aklagarutredningen. När
räknar justitieministern med att kunna lägga fram förslag med anledning av
vad Aklagarutredningen har sagt?

Det finns ett mycket omfattande material vid sidan av de sju branschorga-
nisationerna. Jag vill som exempel nämna att BRA har gjort en mycket vik-
tig utredning om miljöbrottsligheten och lagt fram en rad förslag om hur man
skall komma åt den. Det är ett mycket eftersatt område. Jag skulle vilja höra
justitieministerns syn på detta, om man tagit del av denna utredning, de rap-
porter som gjorts och de förslag som finns.

Det finns en rad andra saker som det skulle finnas anledning att säga något
om. Men det som är mycket viktigt är upprustningen av olika myndigheter.
Jag tillhör styrelsen för Kronofogdemyndigheten i Stockholms län. Vi kan
vid varje sammanträde konstatera att det finns ett behov av att kontakterna
mellan de centrala myndigheterna, inte bara mellan polisen och åklagarmyn-
digheten, utan också tull och kronofogdar m.fl., måste förbättras. Även där
måste det till en skärpning och en samordning. Jag vill gärna höra hur justi-
tieministern ser på den frågan.

Anf. 28 ANITA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag vill till Ingvar Eriksson säga att det är de nya signalerna
från den borgerliga regeringen som har varit så förödande, och i den rege-
ringen ingår faktiskt också kds.

Herr talman! Jag måste få citera ur LO-tidningen: ”1 rikspolisstyrelsens
komplex på Kungsholmen undrar Rolf Nilsson varför politiker, polisledning
och allmänhet inte bryr sig mer om den ekonomiska brottsligheten. - Det
handlar ju om så ” - och så ett fult ord - ” mycket pengar! Rolf Nilsson arbe-
tar på rikskriminalen. Han är ansvarig för kampen mot den ekonomiska
brottsligheten. Ekobrott har han arbetat med i 24 år. Han är osams med riks-
kriminalens chef Tommy Lindström om fördelningen av resurser.”---

”Varje ekopolis drar in betydligt mer pengar till samhället än vad han eller
hon kostar.”

Det är detta som jag tycker att vi politiker borde bry oss om. Jag sitter i
länsstyrelsen i Stockholms län. Vi för ständigt en kamp med länets länspolis-
mästare om hur man skall prioritera resurserna. Det finns inte ett uns stöd
från de borgerliga i detta län för att man skall ge mer resurser till att bekämpa
ekobrottsligheten. Det måste vi socialdemokrater varje år kämpa för.

Anf. 29 INGVAR SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag vill bara säga till Anita Johansson att det var roligt att
höra att kds sitter i regeringen. Jag är speciellt tacksam för detta, eftersom

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svarpå interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

jag är statsrådsersättare. Men däremot heter jag inte Eriksson utan Svens-
son.

Jag har ett litet belysande exempel på hur den ekonomiska brottsligheten
fungerar. Sedan ett par tre år bedriver två personer i Stockholmstrakten, en
man och hans sambo, näring under ett visst namn. Det namnet finns över
huvud taget inte registrerat som firmanamn, varumärke eller liknande. I
Stockholm kör det omkring ett tjugofemtal stora eleganta limosiner omkring
med detta namn på sidan. Paret har ett antal bolag i vilka verksamheten be-
drivs. I ett bolag finns taxiväxeln, i ett annat bolag finns de leasade bilarna
och i ett tredje bolag finns personalen, etc.

Samtliga dessa bolag är nu i konkurs, och även paret är i konkurs. Men
verksamheten fortsätter trots detta, eftersom egendomen flyttas till nya bo-
lag vartefter bolagen försätts i konkurs. Detta kostar staten mycket pengar,
men det drabbar också privata fordringsägare, som förlorar miljontals kro-
nor.

Detta är bara ett litet exempel på en mycket oroande utveckling. Taxinä-
ringen har ju nämnts här tidigare. Där kanske man har goda möjligheter att
stoppa utvecklingen. Det är många som säger att restaurangnäringen redan
är förstörd.

Jag ställde en fråga om statens förmånsrätt. Jag uppfattade inte att jag fick
något svar på den.

Det viktiga är kompetensutvecklingen på området - hur man skall komma
till rätta med och kunna möta dessa mycket förnurliga konstruktioner. Jag
talade härförleden med en vän som är stationschef på ett polisdistrikt, jag
kan inte den formella titeln. Han har under sig en ekopolis som skall göra
utredningar. Men det är oerhört svårt, eftersom ekopolisen jobbar ensam
och inte har kompetensen. I stor utsträckning betraktade han detta som
verkningslöst. Det är kompetensutveckling som måste prioriteras i arbetet.

Jag avslutade mitt förra anförande med att ta upp frågan om att man borde
använda processadvokater. Varför inte införa statsadvokater som under riks-
åklagaren skulle kunna jobba och samla på sig en mycket stor kompetens för
att kraftfullt möta denna brottslighet? Vore inte det en god idé, justitieminis-
tern?

Anf. 30 SYLVIA LINDGREN (s):

Herr talman! Det är oerhört viktigt att påpeka och påvisa för justitieminis-
tern hur viktiga dessa frågor är, och det inte bara sett från myndigheternas
sida. Jag ser det också hur detta uppfattas hos dem som handlar på ICA eller
Konsum och de som tvättar tillsammans med mig i tvättstugan. Frågan om
ekonomisk brottslighet, och varför man inte tillgriper mer resurser för att
komma till rätta med den, är en stor och viktig fråga, inte minst för den en-
skilde individen och allmänheten.

Det är inte bara fråga om att vi nu antalsmässigt har fler brott. Brottslighe-
ten blir också tyngre och grövre, inte minst här i huvudstaden. Förutom anta-
let ökade konkurser har ytterligare ett fenomen dykt upp med s.k. målvak-
ter, vilket naturligtvis ytterligare försvårar utredningsarbetet. Målvakterna
är gamla avdankade kriminella som får betalt av de verkliga ekonomiska
brottslingarna för att sitta i bolagens styrelser och ta eventuella straff. Att

komma åt den som i själva verket planlagt och genomfört brottet blir betyd-
ligt svårare och kräver än mer utredningsarbete.

Med anledning av att denna verksamhet växer är det viktigt att regeringen
är tydlig. Det finns förslag till åtgärder. Jag kan bara inte förstå varför rege-
ringen inte tar dem bättre till vara och verkligen går ut och säger att den
ekonomiska brottsligheten också måste vara ett prioriterat område.

Anf. 31 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag repeterar: Regeringens absoluta uppfattning är att all
brottslighet skall bekämpas. Ekobrott är brottsligt. Däremot har vi sagt att
vi inte skall fortsätta med det spel för gallerierna som Socialdemokraterna
har gjort när man har satt upp listor på allt som är högt prioriterat, men se-
dan har verkligheten varit något helt annat.

Vi kan alla hjälpas åt att markera vår syn på ekobrottsligheten. Man skall
inte försöka att få det till att det finns en stor tvist mellan oss. Den tvisten
finns inte. Men det finns några som vill att den tvisten skall finnas. Jag har
ingen avvikande syn på den ekonomiska brottsligheten.

Så till frågorna. Jag talade i mitt förra inlägg mycket om annat, och det
blev därför inte mycket tid över. Men det är viktigt att vi tar upp den diskus-
sionen.

När det gäller frågan om statens förmånsrätt kommer jag innan jul - jag
minns inte exakt datum - att få till mig överlämnat Insolvensutredningens
betänkande. Jag har ännu inga detaljer från deras förslag. Men jag vet att en
av de frågor som man behandlar är just synen på statens förmånsrätt. Jag är
rätt övertygad om att förslaget kommer att innebära att vissa andra ford-
ringar får en förbättrad ställning i förhållande till dagens situation och förhål-
lande till staten.

Det har ställts krav på en särskild organisation med central ledning. Lars-
Erik Lövdén talar dessutom om att Socialdemokraterna är beredda att ställa
sig bakom ett tillskott på 50 miljoner kronor. Då måste jag ställa mig frågan:
Hur skall vi nu klara av detta? Vi har ett krispaket, som är en överenskom-
melse mellan regering och Socialdemokrater där Justitiedepartementet har
ålagts en besparing på 500 miljoner kronor. Det är inte regeringen som har
önskat denna del av paketet. Men ett paket innebär givande och tagande.
Detta är socialdemokratiska önskemål som regeringen har gått med på för
helhetens skull.

Justitiedepartementet skall nu spara 500 miljoner kronor. Den största de-
len av vår budget, över hälften, går till polisen. Nu plötsligt skall resurserna
utökas med 50 miljoner. Innebär det att vi på det traditionella skall spara 550
miljoner kronor i stället för de 500 som ni tidigare önskade?

Jag vill i sammanhanget nämna att jag ser den framställan som kommit
från riksåklagaren, och som polisen också står bakom, som ett led i det som
Lars-Erik Lövdén tar upp. Det är viktigt att vi kan stödja detta och arbeta
på det sätt som riksåklagaren föreslår och kanske lyckas reda upp en större
härva. Jag är övertygad om att det skulle vara en viktig markering mot alla
som tror att det kan vara lönsamt att begå begåvade ekonomiska brott.

När det gäller besättande av tjänster vill jag först säga att vi inte kan
tvångsrekrytera människor. För det andra är ett av problemen att man vid

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

fördelningen av tjänsterna och utnyttjande av tjänsterna har att väga detta
mot hur utredningar i fråga om frihetsberövade, anhållna och häktade skall
klaras av. Hans Göran Franck och jag kommer om en stund att ha anledning
att debattera den frågan. Lagen kräver att utredningar skall ske snabbt när
det gäller häktade och anhållna. Det är en självklarhet. Lagen skall vara så-
dan att man prioriterar dem som är frihetsberövade.

Jag skall inte gå in på några detaljer när det gäller lagändringar eller upp-
följning av BRA:s rapport. Där nöjer jag mig med det jag tidigare pekade
på i mitt första anförande. Jag kan för tydlighetens skull säga, att ytterligare
inskränkningar i näringsfriheten inte är den linje som regeringen står för, och
det tror jag alla är medvetna om.

Frågan om ansvarsgenombrott har vi debatterat här i kammaren i våras.
Jag minns inte om det var Lars-Erik Lövdén och jag som debatterade, men
jag tror nästan det. I samband med debatten i en större fråga fick jag just
frågan om ansvarsgenombrott. Då gav jag också besked om att det inte finns
några planer på förändringar, och den uppfattningen har inte ändrats.

I övrigt, vilket också framgår av mitt ursprungliga svar, pågår arbete för
att få till stånd lagändringar för att få bättre redskap att kunna angripa den
ekonomiska brottsligheten. Men resursfrågan är ett stort problem. Jag vet
inte om det var ett misstag från Socialdemokraterna att önska besparingar
just på Justitiedepartementets område.

Anf. 32 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Nej, justitieministern, det var inget misstag från Socialde-
mokraternas sida. Vi tror att det är fullt möjligt att göra dessa besparingar
genom administrativa rationaliseringar och sammanläggningar av polisdi-
strikt utan att det skall gå ut över den direkta polisverksamheten. Den be-
dömningen gör Rikspolisstyrelsen också, bara man får ge sig på polisdi-
striktsindelningen. Det hoppas jag att Justitiedepartementet och justitiemi-
nistern medverkar till.

Det föreslås att polisutbildningen skall studiemedelsfinansieras, och där
är vi överens. Jag tror att det är möjligt att uppnå besparingar utan att det
går ut över direkt polisverksamhet.

Det har talats om 50 miljoner kronor. Tyvärr är det så mycket om och men
när justitieministern pratar om åtgärder. Om man resonerar samhällsekono-
miskt innebär det ingen merutgift för samhället om vi satsar 50 miljoner kro-
nor på bekämpandet av ekobrottsligheten. I andra ändan får vi nämligen in
betydligt större skatteintäkter än de 50 miljoner kronor som det kostar att
satsa på bekämpandet ev ekobrottsligheten. Erfarenheterna från skalbolags-
affärerna visar tydligt att vi genom åtgärder på det området lyckats få bety-
dande skatteintäkter till samhället, som mer än väl motsvarar den resursin-
sats som vi satte in. Därför kan man inte se detta riktigt så kameralt som
justitieministern gör. Den diskussionen kanske justitieministern kan ta med
finansministern inför den kommande budgeten.

När vi väckte vår motion i våras krävde vi 50 miljoner kronor mer till be-
kämpandet av ekobrottsligheten. Vi lyckades med hjälp av Ny demokrati
och Vänsterpartiet här i riksdagen driva igenom 8 miljoner till finanspolisen,
mot Moderaternas uppfattning. Låt oss genomföra de ytterligare satsningar

som vi behöver göra. Jag kan försäkra justitieministern att om hon lägger
fram sådana förslag kommer hon att ha stöd från Socialdemokraterna. Jag
hoppas att hon också kommer att redovisa sådana åtgärder i den kommande
budgetpropositionen. De borgerliga i justitieutskottet har tyvärr nyligen av-
visat ett socialdemokratiskt krav på ett åtgärdsprogram. Men efter den här
debatten och den debatt som har förts i samhället kanske justitieministern
har en mer nyanserad inställning.

Jag har noterat att justitieminister Gun Hellsvik har sagt här i dag att det
är mycket viktigt att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Jag ser nu
fram emot att Gun Hellsvik skall hålla brandtal ute på gator och torg mot
den ekonomiska brottsligheten, precis på samma sätt som hon håller brand-
tal mot snatterier. I så fall har vi kommit en bra bit på väg när det gäller att
markera gentemot myndigheterna att vi vill ha kraftfulla insatser på det här
området.

Anf. 33 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! I mitt avslutande inlägg skulle jag vilja beröra en fråga som
BRÄ:s brottsforskare har tagit upp. Han säger att man skall ge ekobrottslig-
heten ett ansikte. För att kunna ge ekobrottsligheten ett ansikte så att man
kan mobilisera inte bara samhällets resurser utan även folkrörelsers och en-
skildas intresse och aktivitet, fordras mycket mera information. Det är
mycket angeläget att Justitiedepartementet på den här punkten tillmötesgår
och tillgodoser BRA:s önskemål.

Nu gäller det verkligen att gå till offensiv på det här området. Det har här
framförts en hel del förslag, och det finns många fler att nämna.

Till slut vill jag säga att det finns en extra dimension i den här frågan. BRÅ
genomförde nyligen ett seminarium där man konstaterade att det finns risk
att den ekonomiska och organiserade brottsligheten kan få en mycket oro-
väckande utveckling till följd av vad som händer i Öst- och Centraleuropa.
Det är mycket allvarligt, justitieministern, att marknaden för organiserad
brottslighet och ekobrottslighet i dessa områden håller på att välla in i de
nordiska länderna och i Västeuropa. Det betyder att man nu inte kan vara
restriktiv. Det gäller att gå till offensiv och sätta in samhällets och de enskilda
organisationernas alla tänkbara resurser.

Anf. 34 INGVAR SVENSSON (kds):

Fru talman! Det vore fint om Insolvensutredningen kom med förslag till
förändringar av statens förmånsrätt. Jag önskar justitieministern lycka till i
det förändringsarbetet.

Jag tog också upp frågan om man skulle kunna tänka sig att utnyttja er-
farna processadvokater i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Jag
fick nog inget specifikt svar på den frågan. Vi har i Sverige mycket strikta
gränser mellan olika myndighets- och yrkeskategorier. Här skulle man
kunna utnyttja en kompetens för att arbeta mot den ekonomiska brottslighe-
ten.

Jag blev mycket bekymrad, eftersom jag är ordförande i lagkommittén i
vår riksdagsgrupp, över de oerhörda besparingskraven som riktas mot Justi-
tiedepartementet. Min bedömning är att den kriminella utvecklingen i Sve-

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svarpå interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tion och fråga

rige under 90-talet kommer att bli mycket bekymmersam. Jag tror att det är
ett nytt krisområde. Därför är det bekymmersamt att Socialdmemokraterna
har så hårda krav på besparingar. Det blir litet av en ihålig kamp mot den
ekomiska brottsligheten. Vi skall så att säga skramla med tomma tunnor.

Anf. 35 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Lars-Erik Lövdén försöker starta en ny debatt genom att
komma med nya insinuationer, som jag allt som oftast ser i olika rubriker
när det gäller snatteri. Den debatten kan vi ta någon annan gång.

Ingvar Svensson tog upp möjligheten att tillvarata kompetens. Jag kanske
missuppfattade frågan tidigare. Konkursförvaltaren är normalt en advokat
som också fungerar i process. Därför kommenterade jag inte frågan. Det
finns flera skäl till att det kan innebära problem att utnyttja den här kompe-
tensen. Vi för diskussioner med bl.a. Advokatsamfundet. Det är en ekono-
misk fråga, men det är också en etikfråga. Det är mycket viktigt att vi inte
får en situation där advokaten hamnar i en konflikt mellan sina olika skyldig-
heter. Det finns även andra grupper som jag tycker att det är viktigt att vi tar
med i diskussionerna. Vi för i departementet diskussioner om ökade möjlig-
heter att utnyttja revisorer. Dessa tankar är delvis desamma som mera mar-
kerat kommer fram i riksåklagarens framställan om medel för det här spe-
ciella projektet.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1992/93:19 och fråga 1992/93:175 om be-
straffning av sexualbrott som skett utomlands

Anf. 36 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Inger Hestvik har frågat mig vilka juridiska eller andra möjlig-
heter vi har i Sverige att avskräcka våra landsmän från att delta i s.k. sextu-
rism. Åke Carnerö har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att
förhindra att barn i Asien utsätts för grova sexuella övergrepp av turistande
svenska medborgare.

Bakgrunden till frågan är bl.a. oroväckande rapporter från Thailand, Fi-
lippinerna och Sri Lanka om en omfattande barnprostitution som grogrund
för en växande sexturism.

Låt mig till en början slå fast att jag anser att företeelser som dessa måste
bekämpas med kraft. Sexuellt utnyttjande av barn får aldrig accepteras. När
vi får uppgifter om misstänkta övergrepp mot barn väcker det alltid mycket
starka känslor. Det är en av samhällets viktigaste uppgifter att skydda barn
mot att bli utsatta för brott.

I Sverige är inte prostitutionen i sig kriminaliserad. Det är inte straffbart
att sälja sexuella tjänster. Om däremot den prostituerade är under femton
år är alla former av sexuellt umgänge, således även det som sker frivilligt,
kriminaliserade. Vidare kan den som genom att utlova eller ge ersättning,
skaffar eller försöker skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon under

arton år dömas för förförelse av ungdom. Att främja prostitution är också
straffbart som koppleri.

Som Inger Hestvik känner till har vi bestämmelser i brottsbalken som ger
möjligheter att döma svenska medborgare efter svensk lag och vid svensk
domstol för brott som begåtts utom riket under vissa närmare angivna förut-
sättningar. Det förutsätter dock normalt att gärningen också är straffbar i det
land där brottet begåtts.

I FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989, som Sverige har ratifi-
cerat, åtar sig konventionsstaterna bl.a. att skydda barnet mot alla former
av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall kon-
ventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder såväl på det nationella som på
det internationella planet för att förhindra att barn utnyttjas sexuellt, t.ex.
för prostitution eller i pornografiska sammanhang.

Det är viktigt att alla stater som har ratificerat konventionen aktivt försö-
ker uppfylla sina åtaganden. Efterlevnaden av konventionen regleras genom
bestämmelser om en kontrollerande kommitté och ett rapportsystem. Thai-
land ratificerade barnkonventionen så sent som den 27 mars i år. Det förefal-
ler som om man i Thailand nu är beredd att också i praktiken ta krafttag mot
barnprostitutionen.

Enligt vad jag har erfarit har vidare Thailand en straffrättslig reglering av
sexuella övergrepp som gör det möjligt att i de flesta fall i Sverige döma
svenska medborgare som har gjort sig skyldiga till sådana brott i Thailand.

För att i praktiken komma åt svenska s.k. sexturister, som gör sig skyldiga
till sexuella övergrepp utomlands, krävs framför allt att vi har ett utrednings-
material från det land där brottet begåtts. För närvarande är det i detta led
de största bristerna finns. Den svenska regeringen har för avsikt att i lämpligt
sammanhang diskutera ett intensifierat samarbete med de thailändska myn-
digheterna i syfte att förmå dem att i ökad utsträckning ingripa mot och ut-
reda aktuell brottslighet samt att uppnå förbättrade möjligheter att erhålla
bevismaterial m.m. Det är emellertid också viktigt att vi vidtar åtgärder för
att försöka lösa problemen även på andra sätt än på rent straffrättsliga vägar.

De barn vi pratar om tvingas ofta till prostitution på grund av fattigdom
och usla hemförhållanden. Sexuellt utnyttjande förstör barnens kroppsliga
och själsliga hälsa och fråntar dem ofta möjligheten till en trygg uppväxt,
vilket är den viktigaste förutsättningen för en individs normala utveckling.

Orsakerna till de missförhållanden som finns anser jag inte i första hand
vara brister i lagstiftningen utan de är mera komplexa. För att förebygga
sexualbrott av alla slag krävs en attitydförändring. Informationen måste öka.
Genom fördjupade kunskaper kan vi bättre bekämpa de bakomliggande or-
sakerna till de allvarliga övergreppen. Vi har alla ett stort ansvar för att för-
medla och hävda de normer, som bör gälla till skydd för barn och ungdomar.

Övergrepp mot barn uppmärksammas i dag mer än tidigare. Vi har alla
fått en större medvetenhet. Jag vet att Rädda Barnen för närvarande driver
en informationskampanj just i dessa frågor, i syfte att förhindra sexuellt ut-
nyttjande av barn. Denna frivilligorganisation har även inlett ett samarbete
med resebranschen för att kunna sprida sin information.

Som ett exempel på Sveriges engagemang vill jag nämna att Sverige har
varit och alltjämt är aktivt i Europarådet när det gäller att utarbeta rekom-

Prot. 1992/93:28
20 november 1992

Svar på interpella-
tion och fråga

3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 28

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svarpå interpella-
tion och fråga

mendationer för att med internationella insatser bekämpa barnprostitution
och utnyttjande av barn för pornografi.

Även inom ramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna
deltar Sverige aktivt i arbetet, som syftar till att bekämpa förekomsten av
barnprostitution, handel med barn och barnpornografi.

Som jag ser det är det framför allt med breda internationella insatser som
vi kan nå resultat. Det är min avsikt att i alla sammanhang där det är möjligt
verka för att sådana insatser kommer till stånd.

Jag känner till att det i massmedia förts fram förslag om att svenska poliser
borde placeras i Thailand för att på plats bättre kunna kontrollera att
svenska medborgare inte gör sig skyldiga till övergrepp genom att ta del av
de thailändska myndigheternas utredningar. Sverige har redan i dag poliser
som arbetar bl.a. i Thailand som nordiska sambandsmän för narkotikafrå-
gor. Jag har mot denna bakgrund nyligen föreslagit Rikspolisstyrelsen att
diskutera med den thailändska polisledningen hur ett framtida samarbete på
det aktuella området skulle kunna vara utformat. Jag vet att min kollega,
statsrådet Alf Svensson, har ställt sig positiv till mitt förslag.

Anf. 37 INGER HESTVIK (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret på min interpel-
lation.

Jag tror att det är mycket viktigt att vi här i riksdagen tar upp en diskussion
om det ohyggliga sexuella utnyttjande av barn som förekommer framför allt
i Thailand, på Filippinerna och Sri Lanka.

Det är för oss alla stötande att t.ex. svenska män - ja, även kvinnor - på
grund av fattigdomen och misären i andra länder kan utnyttja människor där
för sina egna lustar. Särskilt stötande blir det när det handlar om försvarslösa
barn.

Som justitieministern sade har Rädda Barnen tagit som sin uppgift att
ställa upp för dessa barn. Här i Sverige har Rädda Barnen genomfört en kon-
ferens där man studerat den sexuella exploateringen av barn. Det var en
uppföljning av en internationell konferens som hölls i Bangkok, och på vil-
ken alla länder som deltog gjorde åtagandet att försöka föra ut information
om den ohyggliga hantering som pågår och som får pågå. Konferensen var
ett led i att försöka åstadkomma bättre förhållanden för alla dessa barn. Man
uppskattar att hundratusentals barn i Sydostasien utnyttjas sexuellt.

Jag hade tillfälle att delta i konferensen, som verkligen var omskakande.
I samband med konferensen kunde man köpa en bok som ges ut av Rädda
Barnen och som berättar om förhållandena i de olika länderna och illustrerar
med olika människoöden. Det är en fruktansvärd läsning. ”För nöjes skull”
heter denna bok, som egentligen alla borde läsa för att förstå vilka plågor
barn får utstå. Och plågoandarna kommer från i-länderna - från USA, Au-
stralien, Västeuropa, och även från Sverige.

Det första man funderar över är ju: Vilka människor är det som kan upp-
träda så vidrigt? Faktum är att det är alldeles vanliga människor, människor
som finns mitt ibland oss. Det är familjefäder som själva har små barn som
de vårdar ömt. Men de förbyts till ansvarslösa, känslokalla individer så fort

de lämnar Sveriges gränser och den sociala kontroll som finns här. I andra
länder är inte heller lagens långa arm tillräckligt lång för att gripa tag i dem.

Men de måste väl ändå vara dömda för någon typ av brott, sexualbrott
t.ex., här hemma? En undersökning av brottsstatistiken för män som förgått
sig mot barn här i Sverige visar att om de tidigare dömts så är de i första hand
dömda för förmögenhetsbrott, i andra hand för trafikförseelser och i tredje
hand för sexualbrott. De flesta är inte dömda alls.

Att åka som sexturist betyder kanske inte att man har en speciell dragning
till minderåriga. Många utför kanske sina handlingar av rent oförstånd eller
av nyfikenhet. När vi skärskådar problemen har vi kanske alla någon i vår
omgivning som inte uppfattar dessa handlingar som problem och som sig
själv ovetande utgör en fara för dessa barn.

Det betyder också att vi alla måste bry oss, att vi måste ta ansvar för var-
andra och för varandras barn, att vi måste få ut information till alla dem som
inte vet om att problemet existerar. Kanske kan vi genom att vara uppmärk-
samma på denna punkt, genom att få insikt om att problemet verkligen exis-
terar, göra att inte nya förövare rekryteras - att det blir en sexturist mindre.

Vi har enligt svensk lag möjligheter att straffa dessa människor, som justi-
tieministern sade. Varför får vi inte fram bevis mot dem? Jag ser i interpella-
tionssvaret att justitieministern föreslagit Rikspolisstyrelsen ett samarbete
med den thailändska polisledningen. Jag är glad för det, och jag hoppas
verkligen att det skall leda till positiva resultat. Men det är bråttom, och min
fråga till j ustitieministern lyder: Hur länge kan det dröja innan vi får se resul-
tat?

En aning tveksam blir man ändå när man i radions ekonyheter och i tid-
ningar kan läsa om övergrepp som också görs av thailändsk polis. Ett exem-
pel är en 14-årig flicka som sålts av sina föräldrar och som till slut hamnade
på en bordell där hon levde som livegen. Flickan lyckades rymma. Hon sökte
skydd på kommunalkontoret. De poliser som fick hand om hennes fall föror-
sakade hennes död.

Detta har upprört människorna i Thailand. Ändå betraktar man händel-
sen som ett hopp för framtiden. Nu kan man öppet diskutera den sexuella
industri som existerar i dessa länder.

Det är glädjande att den svenska regeringen har för avsikt att ta upp ett
samarbete med de thailändska myndigheterna för att komma till rätta med
denna form av brottslighet. Samtidigt vet vi att turistnäringen är oerhört vik-
tig för de berörda länderna. Vi vet att turister lockas dit med inofficiell re-
klam om de sexuella tjänster som länderna kan bistå med. Och vi vet att
myndigheterna ser mellan fingrarna med hanteringen bara av det skälet att
den är en oersättlig inkomstkälla. Man har beräknat att en miljon människor
har sin utkomst från sexindustrin i Sydostasien.

Samtidigt är vi medvetna om att många vanliga turister, som skulle vilja
uppleva ländernas rika kultur, bada och sola på deras vackra stränder, väljer
andra resmål på grund av det dåliga rykte som t.ex. Thailand har fått.

Ser justitieministern någon möjlighet att genom samarbete mellan olika
sektorer i samhället förbättra de ekonomiska förhållandena för befolk-
ningen och samtidigt sätta käppar i hjulet för sexindustrin?

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tion och fråga

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tion och fråga

Anf. 38 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Jag tackar justitieministern för ett utförligt svar. Anledningen
till min fråga är att många tidningar i höst har skrivit om dessa s.k. sexresor,
om barnprostitution och om aidsexplosionen i Sydostasien.

Som statsrådet säger i svaret upprörs våra sinnen extra mycket när vi hör
talas om övergrepp mot barn. Jag delar helt statsrådets mening att en av sam-
hällets viktigaste uppgifter är att skydda barn mot kränkande handlingar.
Vuxenvärlden har ett mycket stort ansvar när det gäller att förmedla till våra
barn och skicka med dem ut i livet tydliga normer och värderingar som en
form av karta och kompass. Varje barn som får växa upp i en trygg miljö är
ju en god grund för ett tryggare samhälle. Vi Kristdemokrater betonar ofta
att vi vill slå vakt om människovärdet. För oss är det självklart att det gäller
våra medmänniskor oberoende av ålder, kön och nationalitet.

I det här ärendet menar jag att det är viktigt att från svensk sida sända ut
signaler om att vi ej accepterar utan kraftfullt tar avstånd från detta avsky-
värda som sker med barn.

Jag noterar att justitieministern i svaret nämner fem olika medel när det
gäller att komma till rätta med dessa sexualbrott:

För det första har Thailand ratificerat FN:s barnkonvention, vilket inne-
bär att myndigheterna i det landet nu är beredda att vidta lämpliga åtgärder
mot sexuellt utnyttjande av barn.

För det andra har regeringen för avsikt att i lämpligt sammanhang disku-
tera ett intensifierat samarbete med thailändska myndigheter.

För det tredje har vi Rädda Barnens informationskampanj, som jag tror
är en mycket viktig del i det här arbetet.

För det fjärde har vi Sveriges engagemang i Europarådet och i FN:s kom-
mission för de mänskliga rättigheterna när det gäller att bekämpa förekoms-
ten av barnprostitution världen över.

För det femte är det utrikesministerns förslag till Rikspolisstyrelsen att
diskutera med den thailändska polisledningen hur ett framtida samarbete
skulle kunna utformas.

Jag vill kommentera den sista punkten, som jag gladde mig särskilt åt. Det
betyder inte att jag nedvärderar de andra punkterna.

Om Sverige t.ex. skickar polis till Sydostasien, specialiserad på sedlighets-
brott, så tror jag att det skulle kunna skrämma bort åtskilliga s.k. sexturister.
Tror statsrådet att detta är en realistisk möjlighet inom en snar framtid?

Skulle dessutom någon dömas för att ha utnyttjat minderårig sexuellt, så
skulle detta snabbt ha en mycket dämpande effekt. Många skulle då också
förstå att de inte befinner sig utanför lagens räckvidd, så att säga.

Jag tror att vi med dessa åtgärder skulle kunna bidra till en mycket positiv
miljö, och framför allt framtid, för många barn i Sydostasien.

Fru talman! Människovärdet kränks på många olika sätt på vår jord, och
Sverige har ett gott anseende när det gäller att stå på de svagas sida. I det
aktuella ärendet önskar jag att vi i Sverige snabbt sänder ut signaler om hur
allvarligt vi ser på detta. Jag hoppas att regeringen når framgång i ansträng-
ningarna att bekämpa de sexuella brott och den barnprostitution vi nu talat

om.

Anf. 39 MARGARETA VIKLUND (kds):

Fru talman! Jag tycker att det är bra att de s.k. sexresorna har kommit upp
på dagordningen. Kds kvinnoförbund uppvaktade för flera år sedan dåva-
rande justitieministern för att peka på behovet av att stoppa sexresorna, som
enligt vad vi hade upptäckt förekom redan då.

Det fanns då resebyråer som helt öppet annonserade om sina möjligheter
att arrangera sexutflykter. Frågan är väl om inte sådan verksamhet tangerar
koppleri, då det ju främjar prostitution. Det kan således finnas anledning
att bl.a. se över också resebyråernas annonsering och verksamhet på detta
område.

Fru talman! Jag anser att sexresorna är en utomordentligt allvarlig fråga.
Jag tycker att det är förnedrande för Sverige att svenskar reser till andra län-
der för att utnyttja barn i nöd. Enligt uppgift går ungefär en miljon barn in i
sexindustrin varje år. Jag tycker att det är förskräckligt och ett allvarligt brott
mot mänskliga rättigheter att vi från Sverige skall utnyttja dessa barn, som
ju förstörs för hela livet.

Vi inom kds - eller vi Kristdemokrater, som vi gärna säger - kämpar för
alla människors lika värde. Vi menar att själva livet är okränkbart och att
människovärdet i alla sammanhang är hundra procent.

Sexindustrin och barnprostitutionen är, förutom att de är förnedrande
verksamheter och djupt kränkande för människovärdet, som redan nämnts
i debatten också ett stort hälsoproblem. Man räknar med en HlV/aids-explo-
sion i de östasiatiska länderna, där ju barnprostitution förekommer i stor
skala. Många är redan i dag smittade.

Många av frågorna inom sexindustrin hör ihop, t.ex. barnpornografi,
barnprostitution och sexresor. Sverige är ett av få länder som producerar just
barnpornografi. Sådan verksamhet är verkligen attitydpåverkande, och då i
negativ riktning.

I somligt är jag stolt över att vara svensk, men när det gäller sexresor och
barnpornografi skäms jag oerhört och anser att dessa resor och den barnpor-
nografi som Sverige producerar, säljer och saluför på den svenska markna-
den är ovärdig vår nation, som vill stå på humanismens, de mänskliga rättig-
heternas och demokratins sida.

Fru talman! Det är viktigt att med alla till buds stående medel bekämpa
sexturismen. Det handlar bl.a. om trovärdighet och barns och kvinnors rätt
till ett människovärdigt liv.

Fru talman! Jag anser att det är ett bra initiativ att skicka svenska poliser
till Thailand och försöka få till stånd ett samarbete med den thailändska poli-
sen. Men vad tänker justitieministern göra för att ändra attityderna, som en-
ligt justitieministerns svar på interpellationen behövde förändras? Har justi-
tieministern utarbetat en strategi eller någon plan för det arbetet, eller är det
tänkt att en sådan plan eller strategi skall utarbetas?

Anf. 40 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag fick en del frågor, och de hänger på olika sätt samman.

Inger Hestvik frågade hur länge det dröjer innan vi kan få till stånd ett
samarbete. Jag kan meddela att ett sådant samarbete redan är påbörjat. Vår
rikspolischef har för några veckor sedan - jag kan inte säga exakt hur

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tion och fråga

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tion och fråga

många - tagit kontakt med sin thailändska kollega, och man arbetar nu för
att finna formerna för samarbetet.

Inger Hestvik var också inne på de allmänna problemen att komma åt de
svenskar som gör sig skyldiga till sexuellt utnyttjande av barn i Thailand. Vi
kan nu konstatera att de thailändska myndigheterna har förändrat sin attityd
i den frågan. Den thailändska regeringen har gjort mycket tydliga uttalan-
den, med högt angivna mål. Efter vad jag har förstått sysslar en särskild rege-
ringsföreträdare med frågor som rör just prostitution, främst barnprostitu-
tion. Jag tycker att detta visar att de thailändska myndigheterna lägger stor
vikt vid att klara av detta omfattande problem.

När det gäller vår del är det som Åke Carnerö sade viktigt att vi har utbil-
dade poliser, och det ingår också i Rikspolisstyrelsens plan att utbilda de po-
liser som stationeras i Thailand för att de skall kunna medverka i de utred-
ningar som behövs för den här typen av brott, precis som vi har utbildning av
poliser som jobbar i Sverige med sexualbrott och andra typer av övergrepp. I
samverkan med de thailändska myndigheterna och med hjälp av våra egna
poliser stationerade i Thailand bör vi också rimligen få goda möjligheter att
lagfora svenskar som har utnyttjat barn i Thailand.

Det är viktigt att vi verkligen tillämpar de lagregler vi har. Gör vi det, så
är det i sig en attitydpåverkan. Jag har förstått att väldigt många över huvud
taget inte har trott att de när de kommer hem till Sverige kan straffas för
beteenden som de gör sig skyldiga till utomlands. Jag vill tydligt markera att
det inte är någon ursäkt att man inte har begripit detta. Det spelar ingen roll
om man har begripit det eller ej, om man har gjort sig skyldig till ett beteende
som inte kan accepteras. Jag tror att detta är en viktig del. Precis som Inger
Hestvik sade är också den här debatten viktig. Den är ett sätt att föra ut
informationen och bevisa att det här är ett beteende som är straffbart obe-
roende av var det äger rum.

Jag själv blev medveten om denna okunskap långt tidigare i år. Jag har
också i olika tidningsintervjuer försökt ta upp den här frågan, och jag vet att
frågan i några fall har kommit med och blivit en huvudfråga. Det är bl.a. den
typen av kanaler man får använda.

Jag tror att det viktigaste nu är att vi skaffar instrumenten genom förbätt-
rat polissamarbete och över huvud taget genom ett förbättrat samarbete med
de thailändska myndigheterna. Förutsättningarna för detta är i dag goda.

Jag vill också peka på att det i det förslag till straffskaleöversyn som rege-
ringen nyligen överlämnade till lagrådet bl.a. finns förslag till skärpningar av
straffen när det gäller övergrepp mot barn med kopplingar till barnporno-
grafi. Det är också en form av markering av att vi ser allvarligt på denna typ
av brott.

Anf. 41 INGER HESTVIK (s):

Fru talman! Det här är en fråga som spänner över alla partier. Det finns
inte något parti som ställer sig utanför och är oberört av den här frågan.

Vårt socialdemokratiska kvinnoförbund har varit väldigt aktivt i arbetet
på att komma till rätta med våld emot kvinnor och pornografi över huvud
taget. Många kvinnoklubbar har ställt upp för kvinnojourer lokalt.

Men problemet med barnpornografi och barnprostitution har nog litet

grand överrumplat oss. Det var bara för några år sedan som vi verkligen för-
stod att detta var allvarligt och att det var ett problem som vi måste ta itu
med. Vi har ju också här i riksdagen från socialdemokratiskt håll motionerat
om vilka åtgärder som man skulle kunna vidta. Vi har kommit underfund
med att det finns lagliga möjligheter, men bristen på information och kun-
skap om ämnets vidd gör att ingenting hittills har hänt. Men jag förstår att
åtgärder nu är på gång. Man har hittills trott att den här berättelsen helt en-
kelt var för ondskefull för att vara sann.

Ett problem som kanske inte hör direkt till justitieområdet är aids-proble-
matiken, som vi ju i västvärlden är mycket medvetna om. Den medvetenhe-
ten är inte lika uttalad i Sydostasien. På ett sjukhus i Thailand räknar man
t.ex. med att var tredje patient är HIV-smittad, och också barn är HlV-smit-
tade. På grund av den dåliga läskunnigheten i området är det svårt att nå ut
med information om farorna med smittospridningen. Framför allt kvinnoor-
ganisationer gör genom frivilliga insatser vad de kan. Man undrar: Är vi för
sent ute för att rädda befolkningen från att smittas av HIV och utveckla aids?

Det finns en stor risk att smittan genom sexturismen också förs hem till
oss i Sverige i en omfattning som vi inte är helt medvetna om. Hur omfat-
tande den spridningen är, är en fråga som jag inte vill ha något svar på, och
jag förmodar att det heller inte är lämpligt att jag begär något svar på den
frågan.

Jag vill än en gång tacka justitieministern för svaret på min interpellation.
Jag tycker att svaret vittnar om att justitieministern har tagit de här proble-
men på allvar, och det var också en klar deklaration av att det hos regeringen
finns en vilja att på alla nivåer försöka lösa ett väldigt svårt men väldigt vik-
tigt problem

Anf. 42 ÅKE CARNERÖ (kds):

Fru talman! Jag noterar att jag från justitieministern har fått ytterligare
information i detta ärende, och jag glädjer mig åt de åtgärder som är på
gång, bl.a. de tydliga uttalanden som justitieministern har hört från den thai-
ländska regeringen. Om svenska och thailändska myndigheter etablerar ett
bra samarbete är naturligtvis mycket vunnet i starten av detta arbete. Lycka
till!

Anf. 43 MARGARETA VIKLUND (kds):

Fru talman! Som jag sade tidigare tycker jag att det är väldigt bra att den
här frågan har kommit upp på dagordningen. Jag kommer med intresse att
följa den i fortsättningen, eftersom jag menar att det är en mycket angelägen
och viktig fråga. Den berör oss både känslomässigt och intellektuellt, och
väldigt många av oss har på resor utomlands också sett dessa barn, mött dem
och uppmärksammat deras utsatta situation.

Hela frågan handlar ju egentligen om vår människosyn, hur vi värderar
människan och människolivet över huvud taget. Människan behöver upp-
värderas, i vårt land och i hela världen. Jag tycker därför att det är bra att
det nu kommer att göras någonting åt det här problemet. Jag ser fram emot
att få ta del av resultatet.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tion och fråga

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

6 § Svar på interpellation 1992/93:21 om frihetsberövanden i polisar-
rester och häkten

Anf. 44 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Hans Göran Franck har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att minska antalet frihetsberövanden i polisarrester och
häkten.

Det är riktigt att beläggningen på våra häkten har ökat under senare år.
En av förklaringarna till den ökade beläggningen är den s.k. häktningsrefor-
men år 1988. Reformen innebar att reglerna om de straffprocessuelia frihets-
berövandena gripande, anhållande och häktning ändrades. Ändringarna be-
rörde såväl förutsättningarna för att få tillgripa anhållande och häktning som
tidsfristerna för domstolsprövning av sådana frihetsberövanden. En möjlig-
het att häkta vid en lägre grad av misstanke om brott, s.k. utredningshäkt-
ning, infördes. De förkortade tidsfristerna innebar en anpassning till den
praxis som utvecklats vid tolkningen av Europakonventionen till skydd för
de mänskliga rättigheterna.

En utvärdering av reformen har under 1989 gjorts av Domstolsverket i
samarbete med Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen
och Sveriges advokatsamfund. Av utvärderingen framgår att kravet på snabb
domstolsprövning har uppfyllts genom reformen. I utvärderingen konstate-
rades att antalet häktningsframställningar och antalet beslut i häktningsfrå-
gor ökade under reformens första år.

Även antalet häktade unga lagöverträdare ökade. I utvärderingen förkla-
rades detta med att det troligen rör sig om unga, som före häktningsreformen
omhändertogs under anhållningstiden enligt lagen om vård av unga, men
som efter häktningsreformen häktas innan ett omhändertagande sker. I så
fall torde, enligt utvärderingen, frihetsberövandet inte ha förlängts för dessa
unga efter häktningsreformen.

Enligt Hans Göran Franck häktas barn och ungdom i ökande omfattning.
När man talar om barn i straffrättsliga sammanhang brukar man avse barn
under 15 år. Som bekant får inte någon dömas till påföljd för brott som be-
gåtts före fyllda 15 år, och den som är under 15 år kan därför varken anhållas
eller häktas. Ansvaret för ingripanden vid brott av den som är under 15 år
är i princip en exklusiv angelägenhet för socialtjänsten.

Reglerna om häktning och anhållande av ungdomar mellan 15 och 18 år
är restriktivt utformade. För att den som inte fyllt 18 år skall kunna häktas
krävs det t.ex. att det finns synnerliga skäl. Statistik över antalet häktade
hittills under året visar att av det totala antalet som är häktade - det rör sig
om mellan 800 och 1100 personer - är mellan tre och tio personer under 18
år. Den 1 november 1992 var t.ex. av totalt 1 083 häktade personer tio
stycken under 18 år, medan motsvarande antal i april var tre av ca 1 100 häk-
tade.

Jag vill här nämna att regeringen i en proposition om ändrat huvudmanna-
skap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård har före-
slagit riksdagen att staten skall få ett samlat huvudmannaskap för de sär-
skilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Ändringarna bör kunna ge-
nomföras nästa år.

Enligt min mening är det viktigt med snabba, tydliga och konsekventa re-
aktioner mot brott. Detta gäller särskilt när unga människor har gjort sig
skyldiga till brott.

Ungdomsbrottskommittén arbetar sedan ett par år tillbaka med frågor
som rör det allmännas insatser vid brott av unga, dvs. ungdomar mellan 15
och 18 år. I uppdraget ingår att utvärdera nuvarande regelsystem för unga
lagöverträdare och att lämna förslag till i vilka former och på vilket sätt det
allmänna bör ingripa när ungdomar begår brott. I direktiven till kommittén
sägs bl.a. att syftet med det allmännas ingripande när unga har begått brott
måste vara, förutom att påverka den allmänna laglydnaden, att lämna den
unge det stöd och den hjälp han behöver samt att motverka att han fortsätter
att begå brott. Ungdomsbrottskommittén skall bl.a. utreda veckoslutsfäng-
else, förbud att vid vissa tidpunkter vistas på vissa platser, medling och olika
former av varning. En annan viktig fråga kommittén kommer att överväga
är behovet av någon form av jour- eller ungdomsdomstolar. Uppdraget skall
redovisas i april 1993.

I detta sammanhang vill jag också ta upp Hans Göran Francks uppgift om
att häktade placeras i polisarrester. Enligt bestämmelser i rättegångsbalken
skall den som häktas utan dröjsmål föras över till häkte. Undantagsvis får
rätten på åklagarens begäran förordna att den häktade tills vidare får förva-
ras på en annan plats. I den mån häktade i strid med dessa bestämmelser
placeras i polisarrester är det naturligtvis inte acceptabelt.

En given målsättning för utformningen av de processuella tvångsmedlen
är att hitta en balanspunkt mellan å ena sidan den misstänktes intresse av att
inte i onödan vara berövad friheten och å andra sidan intresset av samhälls-
skydd och effektivitet i den brottsutredande och brottsbeivrande verksamhe-
ten.

Kriminalvårdsstyrelsen anser i sin fördjupade anslagsframställning för
budgetåren 1993/94-1995/96 att det finns skäl att närmare analysera orsa-
kerna till ökningen av antalet häktningar och undersöka om häktningsti-
derna förlängts m.m. Styrelsen föreslår att en utredning tillsätts för att se
över formerna för straffprocessuella åtgärder i syfte att minska det institutio-
nella omhändertagandet.

Vid frågestunden i riksdagen i förra veckan besvarade jag en fråga om be-
läggningen på kriminalvårdsanstalterna m.m. Jag sade bl.a. att en bidra-
gande orsak till den höga beläggningen vid häktena var att ett antal häktade,
vars domar vunnit laga kraft, inte kunnat beredas plats i anstalt. Jag nämnde
också att beläggningstrycket på häktena, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, bör
minska i takt med att antalet anstaltsplatser ökar.

För mig är det yttersta syftet med kriminalpolitiken att minska den oro-
väckande höga brottsligheten. Tvångsmedelsanvändningen utgör ett viktigt
inslag i brottsbekämpningen, och den kan inte undvaras. Enligt min be-
stämda uppfattning skall det vara brottet och brottets svårighetsgrad som
styr användningen av de straffprocessuella reglerna. Det är alltså uteslutet
att utforma reglerna enbart med hänsyn till beläggningen på våra häkten.
För dagen kan jag inte heller se någon anledning att av andra skäl ändra reg-
lerna om anhållande och häktning.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Anf. 45 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret. En av utgångs-
punkterna för min interpellation var den fördjupade anslagsframställning
som gjordes av Kriminalvårdsstyrelsen. Precis som justitieministern säger i
svaret föreslår Kriminalvårdsstyrelsen att en utredning tillsätts för att se över
formerna för ”straffprocessuella åtgärder i syfte att minska det institutionella
omhändertagandet”.

Jag uppfattar justitieministerns svar så, att justitieministern inte avser att
tillsätta någon sådan utredning. Jag vill särskilt hänvisa till vad som ytterli-
gare sades ifrån Kriminalvårdsstyrelsens sida, nämligen att beläggningen i
häktena har, med något undantag, stadigt ökat under den senaste tioårspe-
rioden. En allmän tendens är emellertid att antalet frihetsberövande som på-
verkar häktesbeläggningen synes försätta att öka inom ramen för nuvarande
regelsystem. Med utgångspunkt från detta finns det all anledning att när-
mare se över de straffprocessuella reglerna.

Utvecklingen är oroande då det ställs krav på omfattande investeringar i
form av platstillskott.

Kriminalvårdsstyrelsen säger vidare: En utredning av den arten kan ge an-
ledning till åtgärder som minskar belastningen. Det talas då om behovet av
alternativ.

Häktena är ju nu i stor utsträckning överfulla, särskilt i storstadsområ-
dena. Den här tendensen kommer att accentueras av de förslag om straff-
skärpningar som justitieministern har lagt fram. Det rör sig om fler än 15
straffskärpningar som justitieministern föreslår. Till detta kommer den vill-
korliga frigivningen - om de reglerna antas - som ytterligare kommer att öka
belastningen på fängelserna. Det får i sin tur mycket negativa effekter på
häktningssituationen.

Det är därför olyckligt att det inte görs en utredning om detta, och dess-
utom tycker jag att det finns anledning att även se över de anhållande- och
häktesbestämmelser som finns. Jag vill erinra justitieministern om att det när
detta beslut fattades uttrycktes en hel del tvivel om huruvida bestämmel-
serna kunde vara för långtgående. Justitieministern hänvisar nu till den ut-
redning som gjordes 1989. Det finns all anledning att granska reglerna för
att se om de är ändamålsenliga - framför allt mot bakgrund av det som jag
här har tecknat.

Jag vill även fästa justitieministerns uppmärksamhet på att Sveriges Advo-
katsamfund har tagit upp frågan om häktesreformen när det gäller den s.k.
obligatoriska häktningen. Kritiken är stor. I den utredning som har utförts
av docent Melander sägs det: mot bakgrund av vad som anförs i det här ma-
terialet finns all anledning att föreslå en ändring av svensk lagstiftning. Ett
individuellt klagomål till FN:s kommitté för mänskliga rättigheter kan också
resultera i ett uttalande i vilket påtalas att Sverige kränker FN-konventio-
nen.

Jag vill även framhålla att - även om det inte direkt rör den här frågan -
den debatt som justitieministern och jag hade om Europarådets kritik av för-
hållandena i häkten och fängelser i det här sammanhanget har en indirekt
betydelse. Det finns alltså all anledning att med oro se på den nuvarande
situationen, därför att belastningen på fängelserna kan bli långt större med

den utvecklingstendens som finns. Justitieministern bör därför ytterligare
tänka över dessa frågor.

Anf. 46 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag vill först markera att jag är väl medveten om belastnings-
effekten och de problem som den kan orsaka. Men det är farligt att föra ett
resonemang med utgångspunkt i att vi kan göra avkall på det behov som
finns av frihetsberövanden därför att det kostar pengar eller är en belastning.
Vi måste börja i en annan ände. Det är självklart att man vid alla former av
frihetsberövanden ständigt måste ifrågasätta sina motiv och regler.

Vad gäller belastningen, vill jag informera om att det redan har fattats be-
slut om ytterligare 90 häktningsplatser, som vi kan räkna med fysiskt finns
inom något år.

Det finns flera skäl till överbelastningen. Jag har själv tagit initiativ, som
jag nämnde tidigare, för att BRA skulle göra en undersökning av omfatt-
ningen av fängelsedomar, om det kan utläsas någon speciell trend, som i sin
tur har påverkat belastningen på fängelserna och som vidare påverkar be-
lastningen på häktena. BRÅ:s rapport kom i går. Jag har bara hunnit ögna
igenom den, så det är för tidigt för mig att dra några generella slutsatser.

En del information hade vi redan tidigare, nämligen att många fängelser
har haft semesterstängt, vilket får efterverkningar. En hel del anstaltsplatser
har varit föremål för reparation och har därmed icke kunnat utnyttjas. Det
är ett par orsaker, men jag har inte accepterat dem som de enda orsakerna -
då hade jag inte bett BRÅ att göra en utredning. Detta gjorde alltså att pro-
blemen var speciellt stora i början av hösten, men det har skett en viss lätt-
nad under senare tid. Det tyder på att just det som jag här pekade på har
haft viss betydelse.

Vi är väl medvetna om effekterna av upphävandet av den villkorliga frigiv-
ningen och av den straffskaleöversyn som vi lägger fram förslag om.

Jag nämnde tidigare i dag att regeringen i förra veckan beslutade om inrät-
tandet av 192 nya anstaltsplatser.

Jag vill påpeka att vi faktiskt arbetar också i den andra änden - det är inte
bara fråga om att sätta fler människor i fängelse. Sverige har i dag ett system
som innebär att människor som inte skulle behöva sitta i fängelse sätts i fäng-
else, därför att det inte finns några alternativ. Det är sådant som ligger
bakom införandet av samhällstjänst i hela landet den 1 januari. Vi ser det i
första hand som en bra påföljd, men det har också som effekt att trycket på
fängelserna minskar. Straffsystemkommittén har i uppdrag att se på alterna-
tiva påföljder över huvud taget. Vårt arbete går ut på att göra en kraftig mar-
kering mot den allvarliga brottsligheten men också att finna alternativ till
fängelse i de fall där det inte är nödvändigt.

Anf. 47 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Min uppfattning är, om jag ser de frågor som vi nu har berört
sammantaget, att det kommer att ske en mycket väsentlig ökning av antalet
fångar i fängelserna, vilket i sin tur leder till en väsentlig ökning av antalet
häktade och frihetsberövade. Det finns anledning att göra denna översyn,
både av häktningsreglerna och av de alternativa möjligheterna.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Jag är förvånad över att justitieministern, som intresserar sig för alternativ
till fängelse, inte intresserar sig i tillräcklig grad för alternativ till häkte. Det
finns uppgifter från Kriminalvårdsstyrelsen om antalet personer som sitter i
polisarrester. Det är mycket olyckligt, och även justitieministern har reage-
rat. Här är läget sådant att det är nödvändigt att undersöka alternativen. Det
bästa som kunde göras vore helt enkelt att avskaffa möjligheten att sätta
ungdomar i åldern 15-17 år i häkte och att i stället införa alternativ. Det inne-
bär inte att de inte skall vara frihetsberövade, men de hör inte hemma i häk-
tena.

Justitieministern har verkligen anledning att tänka över detta, med hänsyn
till den mycket starka kritiken från Europarådet om situationen i häktena.
Frågan måste hållas levande, och det finns starka skäl att komma med en
varningssignal om att justitieministern nu går för långt. Jag fäster mig vid att
justitieministern ibland har sinne för rättssäkerhetsfrågor m.m., men i den
här mycket viktiga frågan, som nu väcker internationell uppmärksamhet, är
jag inte nöjd med justitieministerns inställning.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellation 1992/93:20 om prisinforniationslagen

Anf. 48 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Inger Hestvik har i en interpellation frågat mig vilka åtgärder
jag avser att vidta för att se till att prisinformationslagen efterlevs.

Enligt prisinformationslagen (1991:60) skall prisinformation i regel läm-
nas när en näringsidkare marknadsför bestämda varor och tjänster.

Lagen trädde i kraft den 1 april 1992 och har alltså bara gällt i knappt sju
månader. I samband med att lagen infördes gick Konsumentverket ut med
olika informationsinsatser till handeln och till de kommunala konsument-
vägledarna.

Konsumentverket har låtit undersöka hur lagen efterlevs. Undersökning-
arna visar att det finns brister, särskilt när det gäller prismärkning i skyltföns-
ter. Situationen är inte heller tillfredsställande i fråga om kravet på prislap-
par på dagligvaror i självbetjäningsbutiker.

Konsumentverket följer fortlöpande utvecklingen. Verket har också vid-
tagit olika åtgärder för att få till stånd en förbättring. Verket har bl.a. skrivit
till butiker i Stockholm och påtalat bristerna när det gäller prisangivelser i
skyltfönster. Konsumentverket har också hållit överläggningar med handeln,
som har lovat att förbättra systemen med prislappar på dagligvaror.

Det kan ta en viss tid innan en ny lagstiftning slår igenom, men visst är det
viktigt att detta sker.

Konsumenterna kan själva medverka till en bättre efterlevnad av reglerna
genom att kräva den prisinformation som de har rätt till. Konsumentverket
bedriver därför redan nu en verksamhet i syfte att göra konsumenterna mer
medvetna om reglerna och att aktivera dem. Det sker bl.a. genom s.k. lokala
prisråd.

Konsumentverket har alltså redan gjort en hel del för att komma till rätta

med problemen. Om det visar sig att detta inte räcker, finns det möjligheter
att med stöd av prisinformationslagen ingripa mot enskilda näringsidkare.

Normalt försöker man i första hand åstadkomma rättelse genom att för-
handla med näringsidkaren i fråga. I de flesta fall brukar detta leda till att
han rättar sig efter reglerna, men om det inte hjälper kan Konsumentom-
budsmannen (KO) föra ärendet vidare till Marknadsdomstolen med stöd av
marknadsföringslagen (1975:1418). Domstolen kan sedan ålägga näringsid-
karen att lämna sådan information som avses i prisinformationslagen. Ett
sådant åläggande kan också kombineras med vite.

Lagstiftningen ger alltså goda möjligheter att komma till rätta med över-
trädelser. Som jag redan har sagt bedriver Konsumentverket redan nu en
verksamhet som syftar till att åstadkomma en bättre efterlevnad av lagen.

Det finns därför för närvarande ingen anledning för regeringen att vidta
några åtgärder.

Anf. 49 INGER HESTVIK (s):

Fru talman! Jag vill tacka civilminister Davidson för svaret på min inter-
pellation. Det var ett välformulerat svar, men tyvärr utan det innehåll som
jag hade väntat mig. Slutorden i svaret informerar om att det för närvarande
inte finns någon anledning för regeringen att vidta några åtgärder.

På senare tid har det i massmedia och man och man emellan talats om
politikerförakt. Man väntar av oss här i riksdagen att vi skall fatta politiska
beslut som är bra för våra medborgare. Om vi som politiker skall bli trovär-
diga, om vi skall nå någon form av trovärdighet med den lagstiftning som vi
beslutar om här, skall den få genomslag ute i samhället, ute bland männi-
skorna, och i detta fall ute bland konsumenterna.

Prisinformationslagen, som vi fattade beslut om här i riksdagen i maj 1991,
var en lag som länge hade efterfrågats av konsumenterna. Det var en lag som
mottogs med entusiasm av konsumenterna. Nu skulle man kunna bli en aktiv
konsument. Nu skulle man kunna planera sina inköp på ett bättre och mera
ekonomiskt sätt.

Lagen mottogs inte med samma entusiasm av handeln. Den var krånglig,
och den var dyr. Argumenten var många, och motviljan var stor. När vi fick
en ny regering, en borgerlig regering, tändes hoppet hos handeln - nu skulle
man möta förståelse för sina argument, och den besvärligaste paragrafen i
prisinformationslagen skulle bort. Men det gick inte, trots den borgerliga re-
geringens tappra försök. Riksdagen ville nämligen annorlunda. Riksdagen
ville behålla lagen på det sätt som den socialdemokratiska regeringen hade
utformat den. Vi i riksdagen ville stå upp för konsumenterna.

Då tror man väl att allt är väl. Nej, precis som statsrådet medger, fungerar
lagen inte i praktiken. Det är inte lagens fel. Det är handelns fel. Eller är det
vi politiker som är för menlösa?

Trots att lagens ikraftträdande uppsköts tre månader, till den 1 april 1992-
inom parentes sagt är det ett mycket välvilligt hänsynstagande till handeln -
kunde butikerna inte skaffa sig de resurser som krävs för en tillförlitlig pris-
märkning. Handelns centrala organisationer borde faktiskt ha haft möjlighet
att informera sina butiker om den lag som antogs våren 1991, och butikerna
borde ha förberett sig för de krav som lagen ställde på dem.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Såvitt jag kan se var hela handlingssättet en spekulation i ett regeringsbyte
vid valet 1991 - i att man med en borgerlig regering skulle få möjlighet att ta
bort en för handeln besvärlig del av lagen.

Jag ser ingen ursäkt för att prisinformationen i dag inte fungerar. Det har
ändå gått sju månader sedan det senaste beslutet fattades, och det har gått
hela ett och ett halvt år sedan det första beslutet fattades.

Statsrådet säger att Konsumentverket arbetar med frågeställningen för att
åstadkomma en förbättring av informationen. Det är bra, men det tar tid.
Det skulle vara till stort stöd för konsumenterna och för våra konsumentväg-
ledare, som ser missbruket ute i handeln, om konsumentministern här i dag
klart kunde säga ifrån att lagen måste gälla och att man i skyltfönstren måste
sätta ut priser, även om det, som någon affärsinnehavare har sagt, inte blir
så vacker skyltning då och även om man inte har råd att ha dekoratörer för
ändamålet. Det finns säkert praktiska möjligheter att lösa dessa problem till
ett rimligt pris.

När det gäller dagligvarorna och prismärkningen ser det dystert ut. Det är
t.o.m. så att de butiker som har haft bra prismärkning nu slutar med pris-
märkningen. I en undersökning som Konsument Göteborg gjort visar det sig
att av 26 butiker har 20 slopat prislapparna. I Motala har 8 av 22 matvarubu-
tiker slutat att prismärka varorna.

Lagen innehåller tre viktiga funktioner som skall tillgodoses, allt enligt
Konkurrenskommittén. Den skall ge konsumenten information om vad va-
ran kostar. Den skall göra det möjligt för konsumenten att försummera inkö-
pen. Och den skall göra det möjligt för konsumenten att efterkontrollera in-
köpen.

Lagen tillåter också undantag från artikelprismärkningen. Konsumentver-
ket har i sina föreskrifter på regeringens uppdrag tolkat lagen. Verket säger
att prismärkning inte behöver ske om prisinformationen gör det möjligt för
konsumenten att på ett enkelt sätt beräkna den sammanlagda kostnaden för
sina inköp, t.ex. genom en prisfrågeterminal före utgångskassan, och om
konsumenten på ett enkelt sätt också kan kontrollera att det pris som tas ut
stämmer överens med prisangivelsen på varan. Här har Konsumentverket
uppfattningen att konsumenten skall ha möjlighet att göra efterkontroll efter
det att kassan har passerats.

Handeln däremot är av en helt annan uppfattning. Flera butiker anser att
det räcker med en hyllkantsmärkning och en prisfrågeterminal, något som
enligt min mening inte överensstämmer med lagen, eftersom någon efter-
kontroll inte blir möjlig.

Eftersom åsikterna är delade och eftersom Konsumentverket arbetar på
regeringens uppdrag, vore det värdefullt om konsumentministern i dag ville
ange sin åsikt på just denna punkt.

Anf. 50 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Fru talman! Under riksdagens s.k. lediga vecka hade jag möjlighet att i en
av våra affärer hemma tillsammans med en kollega direkt utanför kassorna
diskutera konsumentfrågor med kunderna. Jag vill inte påstå att intresset för
oss riksdagsledamöter var särskilt stort. Juicen som vi serverade var betyd-
ligt intressantare. Men det blev trots allt litet diskussion om prisinformatio-

nen. Det berodde naturligtvis pä att den inte var bra i butiken. Den var
t.o.m. mycket dålig.

Jag talade med butiksföreståndaren om detta. Först var han helt oförstå-
ende. Men så småningom kröp det fram att han visste vilka regler som gällde
men att han hade talat med sin chef om detta och fått beskedet att det inte
var något att bry sig om. Regeringen var nämligen emot det beslut som riks-
dagen hade fattat, och det var viktigt att hålla på regeringens åsikt - riksda-
gen visste inte riktigt vad den hade gjort.

Butiksföreståndaren har gjort en riktig analys. Det ointresse som har vi-
sats från regeringens och konsumentministerns sida har fått handeln att tro
att den kan bryta mot riksdagens beslut när det gäller prisinformationen.

Vi har nu ett läge där varje krona blir allt viktigare för de sämst ställda
familjerna. Dessutom kan riktiga köpval vara helt avgörande även för dem
som ännu inte har hamnat i de mest kritiska situationerna. En bra prisinfor-
mation skulle underlätta för alla de familjer som försöker att hålla näsan
ovanför vattenytan.

Det sägs att konsumenterna kan efterfråga denna information. Men om
man säger att handeln ännu inte har klarat av att lära sig hur informationen
skall se ut, hur kan man då förvänta sig att konsumenterna skall ha dessa
kunskaper? Vi i Sverige är ju så vana vid att man följer givna regler. Om
handeln, och även delar av massmedia, påstår att informationen är tillräck-
lig, tar väl konsumenterna för givet att de ställda kraven uppfylls.

En välkänd konsumenttidning som är spridd i hela landet hade i somras
som svar i sin frågespalt den information som utgick från den av regeringen
framlagda propositionen, alltså den som riksdagen så småningom förkas-
tade. Trots påpekanden har tidningen inte infört någon rättelse.

I en annan affär hade jag också en diskussion med innehavaren. Han hade
den absoluta uppfattningen att det var regeringsförslaget som gällde, efter-
som det enligt hans uppfattning är regeringen och ingen annan som fattar
beslut. Han var helt oförstående till att han skulle behöva ändra sin pris-
märkning.

Att det är viktigt med signaler har vi talat om i andra frågor här i dag.
Signaler från regeringen är viktiga. Min fråga till konsumentministern blir
därför: Är ministern beredd att kraftfullt här och nu uttala att fattade beslut
i Sveriges riksdag gäller och att det innebär att konsumentministern förvän-
tar sig att de bestämmelser som gäller prismärkning med det snaraste kom-
mer att uppfyllas?

Anf. 51 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Det har gjorts grundliga försök att informera handeln om den
nya prisinformationslag som gäller fr.o.m. den 1 april i år. Oavsett vad man
från handelns sida tycker om lagen gäller den fr.o.m. den 1 april i år. Jag
hoppas verkligen att Inger Hestvik inte trodde att jag i dag skulle stå i denna
talarstol och säga något annat.

Informationen har gjorts på olika sätt, dels av branschorganisationerna
själva, som enligt uppgifter som jag har fått har haft en mycket omfattande
informationsverksamhet, dels naturligtvis av Konsumentverket. Jag kan här
visa ett exemplar av en broschyr som på ett lättfattligt sätt beskriver vad la-

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-

tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar pä interpella-
tioner

gen innebär. Hittills har 20 000 exemplar av den distribuerats till näringsid-
kare. Även kommunernas konsumentvägledare arbetar med frågan. Men ett
problem i sammanhanget är att det finns ca 15 000 näringsidkare som inte är
anslutna till någon branschorganisation. Det är inte helt lätt att nå fram med
informationen till dem.

Konsumentverket är regeringens instrument i arbetet med att se till att la-
gen efterlevs. Ännu så länge har det skett genom information och överlägg-
ningar med branschen i enlighet med den tradition som vi har i det här
landet. Vi brukar göra på det sättet att Konsumentverket har överlägg-
ningar, bjuder in människor och informerar, osv.

Nästa steg är att aktualisera de sanktioner som lagstiftningen medger, dvs.
att Marknadsdomstolen vid vite ålägger näringsidkare att lämna prisinfor-
mation. Enligt uppgift överväger Konsumentverket nu att föra ett fall till
Marknadsdomstolen för att få en rättslig prövning och därmed kunna lägga
mer kraft bakom sina ord.

När det gäller kravet på prislappar på dagligvaror i självbetjäningsbutiker
medger, precis som Inger Hestvik säger, lagen enligt 11 § alternativ, under
förutsättning att vissa villkor uppfylls. Det skall vara tekniskt säkerställt att
priset på hyllkantsetiketten överensstämmer med priset i kassan. Nu håller
man på vissa håll på att utarbeta system som skall göra det tekniskt möjligt
att bevisa detta. I det s.k. Rotebrosystemet lägger man först in alla priser för
en viss tid i en dator. Sedan tar man fram en lista ur den datorn, och med den
listan går man runt i affären och skriver in priserna på hyllkanten. Därefter
lägger man in priserna på hyllkanten i en minidator, som man kör ut en ny
lista från. Därefter jämför man de båda listorna med varandra. Därmed
skulle det vara säkerställt att det pris som står på hyllkanten också är det pris
som man får betala i kassan. Detta är ännu inte riktigt utrett, men Konsu-
mentverket följer noggrant dessa försök.

Vi är helt överens om att konsumenterna skall ha en bra prisinformation.
Lagen anger tydligt hur denna skall se ut och vilka undantag som gäller.
Detta har handeln att rätta sig efter. De lagar vi stiftar i riksdagen är till för
att efterlevas.

Anf. 52 INGER HESTVIK (s):

Fru talman! Jag får verkligen tacka civilministern för klarläggandet att la-
gen gäller. Jag tror att det är just de orden som bör gå fram till handelns
representanter, även till de kanske 15 000 som inte tillhör branschorganisa-
tionen.

Konsumentverket har gett ut en fin broschyr. Köpmannaförbundet har
också gett ut en informationsbroschyr om den nya prisinformationslagen.
Den broschyren har inte sänts ut till de olika affärsinnehavarna. Förbundet
har upplyst om att broschyren finns att beställa för de affärsinnehavare som
behöver mer information. Jag tycker att det är ett dåligt sätt att behandla
sina medlemmar och därigenom utsätta dessa för kritik som de kanske hade
velat slippa.

Nu finns det faktiskt många kundvänliga och fina affärsinnehavare, som
vill följa lagen - det skall klart sägas ifrån. Men med tanke på det som hänt
och händer vill jag fråga statsrådet: Tänker statsrådet ta'kontakt med repre-

sentanter för handeln för att skaffa sig information om läget när det gäller
tillämpningen av prisinformationslagen? Det är ändå så, att det förekommer
brister ute i handeln. När nu ministern är välvilligt inställd i denna fråga,
vore det bra om den inställningen kunde föras vidare utanför det här huset.

Det är mycket bra att det här nya systemet för prisinformation kommer
till stånd. Det finns säkerligen flera tekniska lösningar. Vi har t.ex. den elek-
troniska hyllkantsmärkningen, som gör att priset i kassan och det som står
på hyllkanten stämmer överens. Tillämpar man det systemet, så uppfyller
man lagens krav. Men innan detta system har införts skall lagen om artikel-
prismärkning gälla. Jag hoppas att ministern delar den åsikten.

Anf. 53 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Fru talman! Det är gott och väl att Konsumentverket tänker föra ett
ärende till Marknadsdomstolen för att få ett utslag där. Men alla är ju med-
vetna om att om Konsumentverket till Marknadsdomstolen skulle dra var-
enda affär som inte uppfyller prismärkningslagens krav, skulle varken kon-
sumentombudsmannen eller Marknadsdomstolen kunna göra någonting an-
nat under den närmaste tiden.

Jag skulle vilja föra fram ett förslag. Jag håller med civilministern om att
det är viktigt att konsumenterna är väl informerade och vet vilka krav de kan
ställa. Skulle inte departementet kunna ge Konsumentverket i uppdrag, och
samtidigt skicka med de pengar som behövs, att under ett par veckor på TV:s
anslagstavla berätta för konsumenterna vilka regler som gäller för prismärk-
ningen? Kraven mot affärerna skulle då kanske bli så kraftiga, att man skulle
vara tvungen att följa lagen

Anf. 54 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Svaret på den första frågan är att jag redan har dessa kontak-
ter via Konsumentverket. Det är nästan alltid så det går till, att Konsument-
verket har de direkta kontakterna med handeln, medan jag har kontakterna
med Konsumentverket.

Jag tycker också att det är viktigt att betona att handelns företrädare i de
allra flesta fall är laglydiga. I en sådan här debatt kan man lätt få känslan att
alla försöker smita undan regler och lagar. Så är det ändå inte, även om det
förekommer i en del fall.

Vi talade nyss om signaler som är viktiga. Om vi för ett eller några ärenden
till Marknadsdomstolen och genom en rättslig prövning får svart på vitt vad
som gäller, är det en mycket viktig signal till andra näringsidkare. Det är
alltså inte meningen att alla skall behöva dras inför Marknadsdomstolen. Ett
eller ett par fall kan ge en mycket viktig signal.

Jag kan inte stå här i riksdagen och tala om hur Konsumentverket skall
bedriva sin upplysningsverksamhet. Inga-Britt Johansson har nu gett Konsu-
mentverket ett tips, som säkerligen kommer att gå fram. Man får i Konsu-
mentverket ta ställning till det förslaget, men jag kan inte stå här och ge upp-
maningar till Konsumentverket. Jag vet att man på alla tänkbara sätt försö-
ker att nå ut med information, inte minst genom de kommunala konsument-
vägledarna, som just nu håller på att sammanställa listor bl.a.över prismärk-
ningen i skyltfönstren. Konsumentverket avvaktar nu dessa listor.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svarpå interpella-
tioner

4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 28

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svarpå interpella-
tioner

Anf. 55 INGER HESTVIK (s):

Fru talman! Eftersom Inga-Britt Johansson inte har rätt till ytterligare in-
lägg, kan jag utnyttja mitt inlägg till att säga att det är pengar till information
som saknas. Statsrådet borde kanske fundera över att i kommande budget
begära medel för detta ändamål.

Anf. 56 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Det får jag ta ställning till om det kommer ett äskande härom.
Vi ser ändå till budgeten i dess helhet, och i budgeten finns medel för Konsu-
mentverkets upplysningsverksamhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på interpellation 1992/93:17 om regeringens planer för gym-
nasieskolan

Anf. 57 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Ingvar Johnsson har frågat mig om jag är beredd att dels un-
danröja oklarheter genom ett otvetydigt uttalande att regeringen avser full-
följa gymnasiereformen, dels garantera dem som börjat gymnasieskolan
1992 ett tredje utbildningsår.

Vid ett antal tillfällen har regeringen för riksdagen redovisat sin avsikt att
fullfölja beslutet om gymnasieskolans reformering.

Det första tillfället var i regeringsförklaringen förra hösten.

Den andra gången var i budgetpropositionen. Regeringen föreslog visser-
ligen att den höjning av sektorsbidraget som riksdagen beslutat om med an-
ledning av gymnasieskolans reformering inte skulle genomföras 1992/93 men
gav samtidigt det mycket klara beskedet att riksdagens beslut om gymnasie-
skolans och vuxenutbildningens reformering i övrigt låg fast. När Ingvar
Johnsson i sin interpellation säger att regeringen i budgetpropositionen
valde att försena gymnasiereformens genomförande ett år ger han således en
felaktig beskrivning av förslaget i budgetpropositionen.

Det tredje tillfället jag vill referera till är propositionen om vissa gymna-
sie- och vuxenutbildningsfrågor m.m., som lades på riksdagens bord i slutet
av mars 1992. Inte ens Ingvar Johnsson har kunnat påstå att denna proposi-
tion ger uttryck för annat än regeringens avsikt att fullfölja gymnasierefor-
men. Han citerar mig t.o.m: ”Det är ingen tvekan om att denna reform kom-
mer att höja utbildningens kvalitet.”

Jag har även vid andra tillfällen gett samma budskap, i svar på frågor i
riksdagen och i tal i många andra sammanhang.

Regeringen har vidare under våren 1992 fattat beslut om revidering av
1970 års läroplan för gymnasieskolan, om programmål och om kursplaner
för kärnämnen för den reformerade gymnasieskolan, vilka skall tillämpas i
år.

Jag kan med tillfredsställelse konstatera att ett sjuttiotal kommuner har
startat utbildningar inom den nya gymnasieskolan i år och att ytterligare ett

stort antal kommuner planerar att starta nästa höst. Enligt uppgift kommer
flertalet kommuner att starta hösten 1993.

När det gäller Ingvar Johnssons fråga om ett tredje utbildningsår för dem
som börjat en tvåårig utbildning i gymnasieskolan hösten 1992 vill jag först
påpeka att en majoritet av de elever som börjat gymnasieskolan i höst har
börjat en treårig utbildning. Ett stort antal ungdomar har börjat en treårig
utbildning i de sjuttiotal kommuner som startade utbildning inom den nya
gymnasieskolan i höst. De studieförberedande utbildningarna är treåriga re-
dan i den gamla gymnasieskolan. Detsamma gäller försöket med yrkesinrik-
tade studievägar.

Regeringen har av arbetsmarknadsskäl gett arbetslösa ungdomar som gått
ut en tvåårig utbildning 1990/91,1991/92 eller går ut en sådan utbildning hös-
ten 1992 möjlighet att få ytterligare ett års gymnasial utbildning. Enligt upp-
gifter från Skolverket genomförs och planeras nu sådan utbildning för ca
13 000 ungdomar. I den alldeles nyligen presenterade propositionen om åt-
gärder för att stabilisera den svenska ekonomin föreslår regeringen att AMS
får medel för ytterligare 5 000 platser under våren 1993 i kompletterande ut-
bildning i gymnasieskolan. Regeringen har även föreslagit att AMS får resur-
ser för utbildning av arbetslösa i komvux och vid folkhögskolor. Jag vill be-
tona att dessa utbildningar anordnas av arbetsmarknadsskäl. Jag kan natur-
ligtvis inte nu göra någon bedömning av arbetsmarknadsläget och ett even-
tuellt behov av särskilda åtgärder hösten 1994, dvs. då de ungdomar lämnar
gymnasieskolan som börjat en tvåårig utbildning hösten 1992.

Anf. 58 INGVAR JOHNSSON (s):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Den senaste tidens drama-
tiska besked på arbetsmarknaden kan vara en bra utgångspunkt för en dis-
kussion om vår gymnasieskola. Det som har hänt förstärker argumenten för
den nya gymnasieskolan. Skall vi klara förnyelsen av vårt näringsliv är det
viktigt med en skola anpassad till framtidens krav; treårighet även för yrkes-
inriktade utbildningar och möjligheter för vuxna att bygga på sina kunska-
per.

När företag läggs ned på en ort är det bra med en gymnasieskola som har
gett breda kunskaper. Smala utbildningar ger sämre förutsättningar för jobb.
När företag läggs ned är det bra att samhället har huvudansvaret för gymna-
sieutbildningen. Vad skulle en storsatsning på lärlingsutbildning ha lett till
för ungdomar på orter där företagen läggs ned?

Insikten om ökade krav på kunskaper och flexibilitet låg bakom gymnasie-
reformen, som stöddes av både LO och SAF. Det moderata gymnasiealter-
nativet däremot hade ställt oss illa rustade inför dagens förändringar. Mode-
raternas skola har aldrig varit folkets, nu var den inte ens direktörernas, den
var bara Moderaternas.

Gymnasiereformen höjer kvaliteten mycket genom treårigheten. Den ger
utrymme för bättre yrkeskunskap, mer språk och allmänkunskap. Den ger
också allmän behörighet. Kvaliteten i gymnasieskolan ökar när vi får mer
valfrihet för elever och lärare i en mindre detaljstyrd skola som ger breda
kunskaper, som har en gemensam kärna och som i övrigt är kursutformad.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Kvaliteten ökar i en gymnasieskola där eleverna inte hamnar i återvänds-
gränder.

De moderata reservationerna vid gymnasieskolans införande visar klart
att Moderaterna har ändrat sig på nästan alla punkter. Det är bra. Men om
Beatrice Ask så ofta som hon säger har talat väl om den nya gymnasieskolan
och om hon har haft ambitionen att skapa entusiasm för reformen, har detta
inte lyckats så bra. Har Beatrice Ask inte hört att hennes partivänner fortfa-
rande ofta beklagar sig över att man fick vika sig för Centern? Beatrice Ask
har nu ansvaret för beslutet att skjuta upp finansieringen av reformen. Det
skapade osäkerhet om regeringens avsikter. Det gav fel signal.

Beatrice Ask hänvisar till regeringsförklaringen. Men hon kan väl ändå
inte påstå att statsministern direkt lyfte fram gymnasiereformen. Inte har
den treåriga yrkesutbildningen haft någon stor plats i det storvulna pratet
om Europas bästa skola. Jag tycker faktiskt inte heller att Beatrice Ask själv
har lyft fram gymnasiereformen särskilt starkt. Hon har låtit litet mer som
biskop Brask, nödd och tvungen. Det har gett fel signal.

Dessutom har de kosmetiska förändringarna av reformen överdrivits.
Man har satt på litet blå kamouflagefärg för att lugna Moderaterna. Jag me-
nar att detta inte håller. Skall en sådan här viktig reform lyckas, måste de
ansvariga driva på och entusiasmera. Det är bra att ministern nu uttalar sig
klart, men det behövs mycket mer.

Statsrådet borde exempelvis lyfta fram att OECD berömmer det nytän-
kande Sverige visar med gymnasiereformen, liksom den positiva bedöm-
ningen av vuxenutbildningen. Satsningen på utbildning är det viktigaste
verktyget när vi nu skall ta oss ur krisen.

Vi socialdemokrater anser att vi långsiktigt behöver ytterligare en årskurs
också i vuxenutbildningen. Vi kräver därför att regeringen snarast lägger
fram en plan för att höja utbildningsnivån och kompetensen i arbetslivet.

Den socialdemokratiska regeringen föreslog hösten 1991 att de som läm-
nar tvååriga gymnasielinjer skulle erbjudas ett tredje år. I opposition har vi
drivit på för att samma erbjudande skall ges följande år. Regeringens beslut
att skjuta upp finansieringen av reformen leder till att delar av ytterligare
en årskurs bara får en tvåårig utbildning. En av mina frågor var därför om
skolministern är beredd att utlova att även de som lämnar tvååriga linjer
1994 får ett tredje år.

När jag läste det avvisande svaret tänkte jag: Behagar statsrådet skämta?
Här erbjuds ungdomar som börjar tvååriga utbildningar 1989,1990 och 1991
ett tredje år av arbetsmarknadsskäl. De som börjar gymnasieskolan 1993 gör
det allmänt på treåriga linjer. Men just de som börjar 1992 får inga löften.
De kan därför bli de enda under hela 1990-talet som bara får två års gymna-
sieutbildning. Jag tycker detta är helt orimligt.

I det läge som har uppstått är det heller inte rimligt att bara göra detta till
en arbetsmarknadsfråga, som statsrådet gör i sitt svar. Jag vill därför följa
upp frågan med att säga: Är inte svaret ett misstag? Tänker statsrådet ändå
inte ompröva detta olyckliga uttalande?

Anf. 59 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Mycket av frågandet är ett slags recension av hur man lyckas
eller inte lyckas. Det är sällan man får något beröm från oppositionen. Där-

emot tycker jag att jag i mitt svar har pekat ganska ordentligt på det faktum
att jag vid många tillfällen har klarlagt att regeringen avser att fullfölja den
reform som riksdagen har fattat beslut om.

Vi har också gjort en del justeringar, som jag dock icke vill beteckna som
kosmetiska. Tvärtom tycker jag att vi har kommit ganska långt i arbetet med
att åstadkomma ett förverkligande av den här reformen. För egen del har
jag lagt tyngdpunkten på det arbete som måste göras avseende kursplaner
m.m. och på fullföljandet av arbetet med den konkreta utbildningsverksam-
heten.

Jag tycker att det är bra att veta att kommunerna nu redovisar planer för
läsåret 1993/94 som talar om att ungefär 90 % av kommunerna kommer att
ordna något eller några program i den nya gymnasieskolan. Vi har inte, så-
vitt jag kan bedöma det, som konsekvens av att vi sköt på finansieringen
ett år fått en senareläggning av den här reformen. Det är mitt intryck att
kommunerna är mycket engagerade i att införa den.

Som en andra fråga tar Ingvar Johnsson upp dem som nu har valt en två-
årig utbildning och tycker att jag redan i dag borde säga att vi självklart skall
åstadkomma ett tredje år.

Jag vill börja med att säga att även min företrädare lade fram en proposi-
tion som innebar att kommunerna, inom den givna tidsramen, skulle få in-
föra den nya gymnasieskolan i den takt de själva fann möjlig och nödvändig.

Jag skulle vilja påpeka att om regeringen inte hade gjort de insatser den
gjort, hade vi haft färre elever som gått i tre år.

Anledningen till att jag påpekar att det här är en utbildning som anordnas
främst av arbetsmarknadsskäl är att man inte bara genom att haka på ett år
kan åstadkomma en helhet. Det vet Ingvar Johnsson, som ju är kunnig på
utbildningsområdet också. Det bästa är naturligtvis att gå det treåriga pro-
grammet från början. Det kan vara svårt att hitta ett innehåll som är perfekt
och som är det eleven har önskat. Nu har vi gjort det, och fått bra resultat.
Men jag tycker inte att det i dag finns anledning att säga att de som nu har
valt en tvåårig utbildning med automatik skall gå ett tredje år. Det får vi
pröva efter hand.

Det är klart att man kan diskutera historia och säga att det var fel att skjuta
på beslutet om resurserna. Samtidigt vet vi i dag att våra resurer är begrän-
sade. Jag tycker att den här reformen genomförs i en takt som är bra. Jag
tycker också att den kvalitet som börjar uppnås i de olika utbildningspro-
grammen är bra.

När det gäller reservationen och den debatt som fördes före beslutet vill
jag säga att det gjordes betydelsefulla justeringar i utskottet. Det fanns en
del synpunkter som jag fortfarande anser vara korrekta. Det är viktigt att
stärka språkens ställning i gymnasieskolan. Det ingår i direktiven till läro-
planskommitténs arbete.

Det finns anledning att ställa frågor kring en del detaljer i programmen.
Jag skulle inte vilja påstå att gymnasieskolan så att säga är färdig bara därför
att den är ny. Det kommer att krävas ganska mycket vidarearbete. Det sker
i stor utsträckning också i kommunerna, som ju mer och mer närmar sig en
verkligt kursutformad gymnasieskola.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Jag tycker att de svar jag har givit Ingvar Johnsson verkligen är svar på
frågorna. De visar också vad som är rätt att göra i det här läget.

Anf. 60 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Jag tycker att det är bra att Beatrice Ask nu uttalar sig posi-
tivt om gymnasiereformen. Men jag vidhåller att man inte har prioriterat att
lyfta fram dessa frågor. Jämfört med vad som har sagts om t.ex. skolpeng
och hur hårt man har prioriterat arbetet med och informationen om reformer
som lett till överkompensation för fristående skolor, har gymnasieskolan fått
en undanskymd plats när regeringen deklarerat vad den vill.

Så till frågan om förändringarna i förslaget om gymnasieskolan och vad
Moderaterna stod för. Jag skall bara ta ett exempel. Vi Socialdemokrater
införde en gymnasieskola som skulle vara kursutformad, innebära större lo-
kalt inflytande och tre års skolgång för alla och ge allmän behörighet. I Mo-
deraternas och Folkpartiets reservation sades då faktiskt att det var viktigt
med tydliga utbildningsvägar, att den gemensamma kärnan skulle vara liten,
att inte alla skulle gå i skolan i tre år, att man skulle ha smalare utbildningsvä-
gar och att man inte skulle ha allmän behörighet. Det är en oerhört stor skill-
nad mellan detta och vad man säger nu. Jag tycker att det är bra att resultatet
har blivit att Moderaterna i mycket fick vika sig när det gäller gymnasiesko-
lan.

Sedan till detta med kosmetiska förändringar. De förändringar som ge-
nomfördes innebar att individuella program uppdelades i just individuella
och specialutformade program och att företagen skulle bli huvudmän för yr-
kesdelen i lärlingsutbildningen. Dessutom föreslog Beatrice Ask av någon
obegriplig anledning att man skulle riva upp beslutet om fasta komplette-
ringskurser. Det gick ju hela utskottet emot.

När det gäller det kompletterande året vill jag säga att det nu är en ny
situation. Man tänkte sig ett successivt genomförande, men då förutsågs det
väl inte att dessa satsningar i realiteten innebar att man under tre fyra år
erbjöd alla möjligheter till ett kompletterande år. Sedan uppstod situationen
att den årskull som började skolan 1992 var den enda som inte erbjöds detta.
Den sveks egentligen av regeringen, som inte plockade fram finansiering till
reformen. Det tycker jag är ganska orimligt.

På tal om läroplansdebatten vill jag säga att gymnasieskolan där har en
ganska obemärkt roll. Jag tror att det är mycket viktigt att gymnasieskolan
också lyfts fram i det sammanhanget.

Anf. 61 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Ingvar Johnsson återkommer till den debatt som fördes inför
genomförandet av reformen. Vi har olika inställning i vissa principfrågor. Vi
moderater tycker att det är väsentligt med tydliga utbildningsvägar. Vi står
fortfarande för det. Det är också därför som jag säger att det arbete som vi
nu lägger mest tyngd på är kursplanearbetet och uppföljningen av det ut-
vecklingsarbete som sker ute i kommunerna när man förverkligar gymnasie-
reformen.

Det är mer än kosmetiska förändringar som har gjorts i reformen. En så-
dan viktig förändring för eleverna är att man nu kan välja gren redan när

man väljer till den första årskursen på gymnasiet. Det var en tokighet i det
beslut som Ingvar Johnsson var med om att fatta: Om man valde det este-
tiska programmet därför att man hade tänkt att bli t.ex. kammarmusiker,
kunde man riskera att i årskurs 2 inte komma in på grenen musik utan hamna
bland skulptörerna. Det blev naturligtvis litet tokigt. Om man redan från
början känner att det är just musiker man vill bli är det viktigt att kunna
fortsätta.

Vi har infört en del ganska viktiga förändringar, även om de kan tyckas
vara små, men framför allt för eleverna är de viktiga. Vi har också tittat på
lärlingsutbildningen, vilket är väsentligt.

Beträffande vidarearbetet med gymnasieskolan är det centrala att komma
ihåg att även om den här reformen är bra, även om vi genomför den och
försöker åstadkomma ett bra innehåll, så finns det bekymmer. Jag tycker det
är tråkigt att Ingvar Johnsson inte på något sätt tar upp detta att vi faktiskt
har problem. Det vet vi av den utvärdering som gjordes före beslutet, men
det märker vi också under hand. Man kan tycka att de är små, men de finns
där. Ett sådant bekymmer är att det nu förs en diskussion om huruvida den
allmänna behörigheten är tillräcklig för att man skall klara studier på hög-
skolan.

Vi vet inte heller särskilt mycket ännu om hur den nya gymnasieskolan
fungerar när det gäller elevernas val. Men det finns signaler som tyder på
att många avstår från att välja ett studieförberedande program, trots att de
egentligen är intresserade av att läsa vidare på högskolan. Möjligen är det
signaler som vi bör fundera över. En del har kanske trott att man kan både
klara högskolestudier och få en yrkesutbildning genom att välj a ett visst pro-
gram. Det är inte riktigt så i verkligheten.

Den här reformen är bra. Jag talar alltid om den i mina allmänna anföran-
den - det kan jag tala om för Ingvar Johnsson. Dess värre är medierna kan-
ske mer intresserade av förändringar som ännu inte är beslutade än av dem
som vi håller på att genomföra. Det är dock någonting som jag inte råder
över men som jag försöker att hantera.

Sedan några ord om dem som går tvåårig utbildning i dag. Självfallet kan
man inte begära att jag i dag skall säga att vi av arbetsmarknadspolitiska skäl
kommer att göra de och de insatserna. Men det finns anledning att fundera
över det. Det har blivit så att den här årskullen är den enda som inte erbjuds
ett tredje år. Även om det blivit så, är jag i dag inte beredd att företa någon
förändring, för man kan i alla fall hoppas att situationen på arbetsmarknaden
skall bli något bättre. Det finns inom utbildningssystemet faktiskt ganska
många kompletteringsvägar utöver dem som erbjuds via ett tredje gymna-
sieår. Låt oss fundera på frågan framdeles.

Anf. 62 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Alla reformer måste naturligtvis kompletteras. Vid beslut
om stora reformer händer det att resonemangen inte håller på någon punkt.
Det är en sak.

En annan sak är att man tar fram ganska små sådana exempel för att ge
intryck av att man inte har anslutit sig till reformen. Det är vad jag har kriti-
serat och fortfarande kritiserar.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

När det gäller på vilket sätt regeringen lyfter fram gymnasiereformen har
jag läst alla pressmeddelanden från Utbildningsdepartementet. Dessutom
läser jag också i tidningar vad Carl Bildt och Beatrice Ask säger om skolan.
Jag vill påstå att den här frågan inte är den som man har valt att göra till den
mest centrala i sin information. Förstår inte statsrådet att det ger ett intryck
av att de frågor som man mer spetsar till i sin argumentering är viktigare än
frågan om gymnasiereformen?

Det var bra att statsrådet tog upp detta med behörigheten. Jag har med
oro noterat den tveksamhet som statsrådet har visat. Det här är en viktig
fråga för den enskilde och faktiskt också för näringslivet. Om vi till svensk
industri inte bara skall få sådana elever som väljer att i tredje eller fjärde
hand söka sig till industriinriktade linjer är det viktigt att eleverna inte upple-
ver dessa linjer som återvändsgränder. Det är viktigt att eleverna känner att
de kan söka sig till en utbildning som leder fram till ett yrkesarbete. Om man
sedan senare i livet skulle vilja utbilda sig till mellaningenjör, har man inte
gått in i en återvändsgränd, där det är alltför svårt att förverkliga det målet.

Jag tycker att Moderaterna ofta betraktar dessa frågor från en strikt aka-
demisk utgångspunkt. Det är litet bekymmersamt, både för den enskilde och
för näringslivet.

Jag har nu två gånger sagt att det inte är av arbetsmarknadsskäl som man
skall erbjuda dem som påbörjade sin utbildning 1992 ett tredje år. Det har
uppstått en helt ny situation. Kan inte statsrådet inse det? Den gör det orim-
ligt för dessa ungdomar om de skulle hamna i det läget att de inte kan erbju-
das ett tredje år - en möjlighet som tidigare har funnits och som kommer att
finnas för de elever som kommer senare.

Vad tycker statsrådet att man i kommunerna skall säga till de elever och
deras föräldrar som nu undrar varför precis de som påbörjat sin utbildning
1992 inte skall kunna erbjudas denna möjlighet? Varför skall de stå sämre
rustade när det gäller utbildning inför kommande värv i arbetslivet?

Anf. 63 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Vi skulle ha behövt extra tid för att diskutera frågan om all-
män behörighet.

Vad jag försökte säga, vad jag tycker och vad jag kommer att fortsätta att
framhärda i är att det finns anledning att diskutera den här frågan. Jag håller
helt med Ingvar Johnsson om att man skall ha ambitionen att inte låsa några
vägar. Samtidigt är det väldigt viktigt att ingen elev känner sig lurad, därför
att den allmänna behörigheten kanske inte räcker till för att han eller hon
skall komma in på högskolan och klara av den. Det är viktigt att fundera
över, i synnerhet som högskolorna kommer att få större möjligheter att
själva välja hur de skall organisera sin antagning.

Varje avhopp från högskolan - de görs ofta av någon som inte kommer
från ett icke studiemotiverat hem - är ett misslyckande. Man har gett eleven
fel besked och fel signal, och det finns anledning att analysera detta. Jag vill
inte att någon i onödan skall tro att högskolan kan ge mer än vad den faktiskt
gör. Vi har fått Riksdagsrevisorernas rapport, där de tyvärr alarmerande på-
pekar att man inom högskolan och även inom näringslivet har en del syn-
punkter på gymnasieskolan. Man säger att gymnasisterna inte har tillräckliga

kunskaper för att klara av att uppfylla de krav som ställs i högskolan. Då
finns det anledning att analysera den delen av den nya reformen, eftersom
det är ett bekymmer. Det behöver inte innebära att man är emot reformen,
tvärtom.

Det är naturligtvis väldigt viktigt att signalera att man för att klara en kva-
lificerad yrkesutbildning måste ha teoretisk bildning. Det är vad det handlar
om. Man kan inte jobba i en industri utan att kunna språk. Vi försöker nu
att skicka ut alla dessa signaler. Man får inte leda elever, som kanske redan
från början har yrkesambitioner som kräver en högskoleutbildning, till en
utbildning som ger för dåliga förkunskaper eller som ger sämre förkunskaper
än vad de annars skulle ha haft. Jag är väldigt noga med att vägledning och
information skall vara korrekta.

När det till sist gäller frågan om det tredje året har jag gett de svar som
jag i dag kan ge. De flesta som har valt en tvåårig utbildning har också haft
möjlighet att välja en treårig utbildningsväg. Alla inser inte värdet av att gå
en längre utbildning eller känner att de vill göra det. Vi har inte vunnit alla
med våra argument om behovet av den gedignare och längre utbildningen.
Men, som sagt, de flesta har i alla fall haft vissa möjligheter.

Frågan om vilka arbetsmarknadspolitiska insatser regeringen skall göra
får vi väl återkomma till när läget är mera klarlagt.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på interpellation 1992/93:24 om standardproven i skolorna

Anf. 64 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Eva Johansson har ställt en rad frågor till mig med anledning
av årets standardprov i svenska, bl.a. om jag har medverkat eller kommer
att medverka till befrielse från standardprov.

Enligt grundskoleförordningen skall standardprov användas i grundsko-
lan i ämnena engelska, matematik och svenska som underlag för en anpass-
ning av betygsnivån vid den enskilda skolan efter förhållandena i landet som
helhet. Enligt Skolverkets föreskrifter är deltagande i proven obligatoriskt.
Rektor kan dock besluta om befrielse för enskild elev, medan befrielse för
större grupper beslutas av Skolverket.

Konstruktionen av standardprov och val av tema är och kommer framgent
att vara en uppgift för Skolverket. Framtagande av prov går till så, att Skol-
verket uppdrar åt en expertgrupp - i detta fall Gruppen för svenskprov i
Malmö - att konstruera och utvärdera ett prov. Provet skall utformas så, att
det svarar mot kursplanens mål och innehåll. Provkonstruktion och utpröv-
ning sker i flera steg och med hjälp av lärare. Provet diskuteras i en referens-
grupp med forskare och aktiva lärare innan provet slutligen får trycklov av
Skolverket.

Temat för årets standardprov i svenska var kärlek, ett ämne som inspirerat
och engagerat många elever. En del föräldrar, lärare och skolor har dock
reagerat starkt mot innehåll och frågor. Några fristående skolor har också

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svarpå interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

meddelat att de har avstått från att genomföra provet. En offentlig skola har
bytt ut vissa texter.

Sedan den 1 juli 1992 är fristående skolor som är godkända för fullgörande
av skolplikt skyldiga att delta i den uppföljning och utvärdering av skolvä-
sendet som genomförs av Statens skolverk. Denna uppföljning innefattar
dock inte de här diskuterade proven med det syfte de har i dag. Med undan-
tag för Lundsbergs skola föreligger inte någon skyldighet för fristående sko-
lor att följa grundskoleförordningens bestämmelser om betyg och standard-
prov. De fristående skolorna har dock beretts möjlighet att rekvirera och
genomföra standardprov inom ramen för sin egen utvärdering.

Skolverket har meddelat att verket inför nästa år avser att se över sina
rutiner för förhandsgranskning av standardprovet. Risken med ett ämne som
engagerar vissa mycket starkt är att det kan stöta bort andra. Därmed kan
ett prov av detta slag riskera att bli snarare en mätare på elevers frejdighet
och känslomässiga mognad än ett mått på deras kunskaper i ämnet svenska.

Det är också viktigt att de texter som ingår i provet tillsammans ger en
allsidig bild av det ämne som tas upp. Vi lever i ett samhälle som är på väg
att bli mångkulturellt och med en allt större spännvidd av trosuppfattningar
och etiska värderingar. Det är av allra största vikt att man kan vara säker på
att standardprovet mäter just det som avses, oavsett skolans profilering eller
elevernas uppfattningar i etiska och religiösa frågor. Mot den bakgrunden
ser jag det som rimligt att Skolverket genom sitt trycklov godkänner provet
innan det skickas ut. Jag har heller ingenting att erinra mot att Skolverket
ser över rutinerna för förhandsgranskning. Däremot har inte Utbildningsde-
partementet tagit och har inte för avsikt att ta några initiativ i denna fråga.

Eva Johansson frågar också om jag planerar förändra skolans officiella in-
ställning till och undervisning om homosexualitet. Svaret på den frågan är
nej. Jag har i våras här i riksdagen understrukit vikten av att alla elever skall
ha rätt till sexual- och samlevnadsundervisning. Enligt läroplanen för grund-
skolan skall eleverna undervisas om samlevnadsfrågor och sexualfrågor. Ett
av målen med en sådan undervisning är att ge eleverna kunskaper om och
förståelse för de lagar och normsystem som vårt samhälle vilar på och för-
medla grundläggande värden som förståelse och tolerans.

Läroplanskommittén har föreslagit att delar av de nuvarande samhälls-
orienterande ämnena som bl.a. berör relationer, könsroller, sex och samlev-
nad förs in i ett särskilt ämne som betecknas som barn- och ungdomskun-
skap. Syftet är att genom kunskaper om barns och ungdomars utveckling
stärka elevens identitet och underlätta tonåringens integration i vuxenlivet.
Efter att ha tagit del av remissinstansernas syn på Läroplanskommitténs för-
slag kommer regeringen att förelägga riksdagen sina förslag i fråga om en ny
läroplan för grundskolan.

Anf. 65 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag vill först tacka skolministern för ett i stora delar rakt och
bra svar på mina frågor. Skolministern efterlyste ju beröm, vilket jag också
tycker att bra svar skall ha. Dåliga svar skall inte ha några lovord.

Bakgrunden till den här interpellationen är medieuppgifter om att Utbild-
ningsdepartementet har agerat i fråga om årets standardprov med anledning

av att provets tema var kärlek och att sådana frågor som homosexualitet och
abort berördes.

Jag är glad över att uppgifterna i massmedierna för en tid sedan om att
skolministerns statssekreterare skulle ha medgivit skolor att ställa sig utanför
det aktuella provet, är felaktiga.

Jag hoppas också att skolministern i dag kan säga att man på Utbildnings-
departementet inte har uppfattningen att standardprovets uppläggning var
ett misstag. Jag tycker att svaret kan tolkas så, och här skulle jag vilja ha en
bekräftelse. Annars måste jag be skolministern att svara på min fjärde fråga,
som gäller i vilket avseende departementet anser att provet är ett misstag.

Jag är också glad över att skolministern så klart säger ifrån att departe-
mentet inte kommer att blanda sig i utformningen av det utvärderingsinstru-
ment som standardproven är. Jag anser att den uppgiften skall vara en ange-
lägenhet för Skolverket och för de professionella krafter man där väljer att
ta till sin hjälp. Det är definitivt ingen uppgift för vare sig departementsled-
ningen eller andra politiker.

Självfallet har jag heller inget emot att Skolverket ser över sitt arbete i
detta avseende. Det är bra. Men det skall initieras av Skolverket och inte av
departementet. Risken finns annars att vi får ett slags politisk styrning av
den utvädering som bl.a. skall visa effekterna av de politiska beslut som vi
fattar. Jag tror att det allvarligt skulle minska tilltron till utvärderingen. Det
utgår jag ifrån att vi är ense om.

Om man av skolministerns svar skall läsa ut uppfattningen att alla ämnen
som engagerar eleverna - känslomässigt eller på annat sätt - skall undvikas,
tycker jag att det är ett felaktigt och framför allt onödigt påpekande.

Det finns ingen anledning att tro att aktuella och engagerande teman
skulle mäta svenskkunskaperna sämre än intetsägande och ointressanta äm-
nen.

Det finns inte heller något som säger att skolan över huvud taget skall und-
vika att ta upp kontroversiella frågor. Dessa är en del av vår vardag, och
många unga människor önskar också att dessa blir synliga i skolarbetet. Hur
skall de annars kunna förstå och lära sig att värdera?

Jag vill understryka att detta inte är detsamma som att skolan tar ställning
och pådyvlar eleverna färdiga åsikter. Ställningstagandet skall vara vars och
ens. Men vad eleverna behöver är de vuxnas stöd för att förstå konflikter
och känslomässigt mycket svåra frågor.

Jag är också glad över skolministerns raka besked att det inte är aktuellt
med någon förändring i skolans inställning till och undervisning om homo-
sexualitet.

Denna fråga har fått stor aktualitet inte bara genom reaktionen på det här
standardprovet, utan också genom att ett av regeringspartierna, kds, mycket
kraftigt har markerat att man har en annan och mer avståndstagande inställ-
ning än vad riksdagspartierna i övrigt har.

Kds har ju tillåtits att spela en ganska stor roll i andra frågor av liknande
karaktär. Jag tänker då i första hand på att den aktuella debatten, som hand-
lar om att det som vi annars är överens om - bra etik och moral för skolan -
etiketteras som kristet.

Jag var rädd för att de påstådda uttalandena från departementet var ett

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

prov på ännu ett exempel på kompromissande för att hålla kds kvar på vag-
nen. Det gläder mig att det svar som skolministern gav så entydigt visar att

man inte är beredd att vrida klockan tillbaka i det avseendet.

Svarpå interpella-

tioner

Anf. 66 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Eva Johansson och jag har samma uppfattning om rutinerna
för framtagande och utvärdering av standardproven. De besked jag har läm-
nat i svaret gäller givetvis. När det gäller ämnesvalet skall man naturligtvis
inte tolka mitt svar som att det nu gäller för Skolverket att vara gräsligt trå-
kigt för att skolministern skall bli nöjd.

Det är viktigt att eleverna när de skall uttrycka sig skriftligt kan känna ett
engagemang. Annars blir det svårt att skriva. Däremot finns det ämnesom-
råden som är känsliga, inte minst med tanke på invandrare och andra grup-
per. Allsidighet är ett bra ord som används i läroplanen. Allsidigheten är
viktig när man tar upp sådana områden som kan vara känsliga. Jag vill nämli-
gen att alla skall kunna känna att detta med standardprov är någonting bra.

Beträffande val av ämne kan jag konstatera att man på gymnasiet har valt
att ge eleverna ämnen som handlat om rasism. Det är också ett kontrover-
siellt och engagerande tema. Även här gäller det att belysa vilka olika upp-
fattningar som finns. Först då får eleverna ett ordentligt underlag att arbeta
med.

Utan tvivel har detta standarprov skapat mycket diskussion och debatt.
De intrycken har kanske också lett till att Skolverket har funderat över rik-
tigheten. Jag utgår dock ifrån att de som utarbetat provet också funderat i
dessa banor, och att man alltid förutser vilka reaktioner man kan möta. Det
allvarliga hade ju varit om effekten hade blivit att flera skolor hade märkt
att elever eller föräldrar hade känt misstro mot att provet genomfördes, för
då hade vi inte uppnått önskat resultat. Men, som sagt, standardproven skall
vara engagerande och allsidiga.

Anf. 67 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag skall inte förlänga den här debatten så mycket till. Jag
har i skolministerns svar noterat att det är föräldrar, lärare och skolor som
har reagerat på innehållet och frågorna i standardprovet. Eleverna finns
dock inte med. Jag tror att det kan bero på att eleverna har tyckt att det har
varit ett bra prov, som har engagerat och intresserat dem, medan det är
andra som har reagerat. Skolan är ju ändå till för eleverna.

Innehållet i sådana här prov liksom innehållet i skolan över huvud taget
är viktigt. Jag vill också än en gång understryka hur viktigt det är att skolan
förmår att ge elever möjligheter att i skolarbetet möta sådana frågor som är
viktiga för ungdomar. Jag tror precis som skolministern att ett förstärkt, nytt
ämne som barn- och ungdomskunskap, som nu föreslås i Läroplanskommit-
tén, kan vara en bra hjälp för många elever som är i den ålder då många
frågor ställs inför vuxenlivet med funderingar över identifieringen.

Herr talman! Jag tror att vi är överens om detta, vilket jag tycker är bra,
så att vi kan sopa undan alla de frågetecken som mediedebatten gav upphov
till.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på interpellation 1992/93:33 om hemspråksundervisningen

Anf. 68 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Maj-Lis Lööw har frågat mig om vad regeringen gör för att
slå vakt om invandrarbarnens rätt till hemspråksundervisning.

Låt mig först konstatera att rätt till hemspråksundervisning har elever vars
vårdnadshavare har ett annat modersmål - hemspråk - än svenska, och som
använder detta i det dagliga umgänget med eleven. Eleven förutsätts ha
grundläggande kunskaper i hemspråket samt ha uttryckt önskemål om sådan
undervisning. I läroplanen finns, som för andra ämnen i skolan, en kursplan
för ämnet.

I vissa fall har kommunerna rätt att avstå från anordnandet av sådan un-
dervisning. Om lämplig lärare inte finns att tillgå, eller om antalet elever i
en undervisningsgrupp är mindre än fem, behöver inte kommunerna ordna
sådan undervisning.

Denna begränsning av kommunernas skyldighet, som infördes av den tidi-
gare regeringen inför läsåret 1991/92, syftar till att underlätta för kommu-
nerna att organisera undervisningen på ett effektivare sätt. Det förändrade
statsbidraget till kommunerna, det s.k. sektorsbidraget, innebar också ett
incitament för kommunerna att se över resursanvändningen.

Med hjälp av offentlig statistik är det i dag bara möjligt att överblicka ett
års verksamhet med den relativt stora frihet för kommunerna att självstän-
digt besluta om hur resurserna skall användas. Under föregående läsår ge-
nomfördes också några olika försök att följa upp resp, utvärdera verksamhe-
ten. Bl.a. genomförde Kommunförbundet en enkätundersökning som rap-
porterades vid några konferenser i våras. Inom Utbildningsdepartementet
arbetade en referensgrupp bestående av representanter från några invand-
rarorganisationer. Gruppens slutrapport beräknas vara färdig inom kort.
Skolverket har genomfört en granskning av tio kommuner som, enligt vad
jag erfarit, snart kommer att redovisas.

Vi kan mot bakgrund av dessa rapporter konstatera att många kommuner
gjort betydande effektiviseringar av hemspråksundervisningen. Samtidigt
har detta inneburit att ett proportionellt sett något större antal elever än un-
der läsåret 1991/1992 inte får någon undervisning. Då Kommunförbundets
enkät visar att gruppstorleken inom hemspråksundervisningen fortfarande
våren 1992 var mycket liten, i genomsnitt ca 3,5 elever per grupp, är det rim-
ligt att anta att det fortsatt finns möjligheter att ytterligare rationalisera verk-
samheten.

Tyvärr har vi också fått en del rapporter som tyder på att det ibland saknas
kännedom om elevernas rättigheter och värdet av hemspråksundervisning.
Jag vill därför utnyttja detta tillfälle att understryka att elever som uppfyller
grundskoleförordningens krav har rätt till hemspråksundervisning. Det är en
viktig uppgift för kommunerna både att upplysa elever och föräldrar om
detta och att anordna sådan undervisning på ett för eleven ändamålsenligt
sätt.

Med hänvisning till att de nuvarande reglerna bara gällt under kort tid och
till de diskussioner om hemspråksundervisningen som Läroplanskommitténs

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

förslag ger upphov till avser jag inte att nu ta initiativ till några särskilda åt-
gärder.

Anf. 69 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag vill tacka skolministern för svaret. Även om det är ett
ganska tekniskt svar, noterar jag med tacksamhet att statsrådet förstått hu-
vudsyftet med min fråga, nämligen att vi skall understryka rätten till hem-
språksundervisning. Tyvärr är det nog så att många kommunalpolitiker inte
vet att invandrarbarnen skall ha den rätten, eller också tror man att värdet
av hemspråksundervisning har omprövats på senare tid. Det finns flera orsa-
ker till denna missuppfattning.

Den översyn som RRV och SÖ gjorde ledde till att den socialdemokra-
tiska regeringen och riksdagen i full enighet ansåg att verksamheten behövde
effektiviseras. Detta utnyttjades av vissa och missförstods av andra. Bl.a.
spreds föreställningen om att vi i det här huset, som man sade, offrade in-
vandrarbarnen för att spara pengar. I sin iver att slå vakt om reformen bidrog
invandrarorganisationerna och hemspråkslärarna själva till denna missupp-
fattning genom att hävda detta. Då trodde andra att det var så: I riksdagen
bedöms hemspråksundervisningen inte vara så viktig.

En annan uppfattning som också kan ha bidragit är att forskningens upp-
backning av hemspråksundervisningens betydelse har svängt. Forskningen
har inriktats på att mäta i vad mån hemspråksundervisningen stärker ele-
verna när det gäller att klara andra ämnen i skolan.

Hur det än är med den saken, börjar vi nu lägga en annan aspekt på detta,
nämligen den rent samhälleliga nyttan av att för framtiden ha ett stort antal
tvåspråkiga vuxna i en alltmer internationaliserad värld och ett alltmer
mångkulturellt Sverige.

Vi har nu ett parti som öppet bekämpar hemspråksundervisningen och
som, på ett helt orimligt sätt, har ställt den här reformens kostnader mot
andra kostnader, såsom äldreomsorgens etc. De har delvis lyckats i ett av-
seende, nämligen med att spräcka den parlamentariska enigheten i denna
fråga. Det finns tyvärr de som tar intryck av sådant. Då får vi andra höja
rösten.

Jag har med stort intresse läst ett referat av vad docent Åke Wiberg vid
Centrum för tvåspråkighet sade på utbildningsmässan, nämligen bl.a. att
man nu kan konstatera att det finns otvetydiga forskningsresultat som visar
att för just de barn som kommer hit i skolåldern är hemspråksundervis-
ningen mycket viktig för den allmänna inlärningen. Men jag kan också kon-
statera att han sade att det är bra ur pedagogisk synpunkt att det har blivit
större barngrupper i hemspråksundervisningen. Det känns ju bra att få veta
att den effektivisering som regering och riksdag krävde på det här området
också tvingade fram positiva pedagogiska effekter.

När det gäller kvantiteten i dag är resultatet av Kommunförbundets un-
dersökning inte alarmerande - än så länge. Man säger att för 67 % av tidi-
gare resurser, klarar man nu att ge 92 % av tidigare antal barn hemspråksun-
dervisning. Men det finns ju ingen anledning att slå sig till ro med det. Det
antyds också i skolministerns svar. Det får inte bli så att myten om att hem-

språksundervisningen inte är viktig blir något slags självuppfyllande profe-
tia.

Avslutningsvis hoppas jag att regeringen, framför allt skolministern och
invandrarministern, utnyttjar varje tillfälle att ta upp denna fråga med kom-
munalpolitikerna. Det finns ju ganska många sådana tillfällen utan att man
i ett interpellationssvar behöver säga att man skall vidta särskilda åtgärder.
Som statsråd har man ju många tillfällen att tala med kommunalpolitiker i
olika sammanhang. Jag hoppas att man då inte bara tar upp rätten till hem-
språksundervisning - att man är nödd och tvungen, som Ingvar Johnsson ta-
lade om förut - utan att man talar om värdet med hemspråksundervisningen
som sådan.

Anf. 70 CLAUS ZAAR (nyd):

Herr talman! Det är nu över ett år sedan vi i Ny demokrati talade klar-
språk när det gällde resultatet av hemspråksundervisningen och hur den såg
ut i verkligheten. Vi i Ny demokrati vågade röra om i grytan och här i riksda-
gen tala om vad en majoritet i skolorna tyckte. Jag är övertygad om att vi har
och hade stort stöd från medborgarna för att vi vågade lyfta fram en bland
etablerade politiker känslig fråga.

Jag fick själv omfattande erfarenhet av detta i min hemkommun under val-
rörelsen. Det var en massiv kampanj för att smutskasta Ny demokrati; särin-
tressena gjorde allt för att skrämma oss till tystnad. Men vi i Ny demokrati är
övertygade om att vi argumenterade med väl underbyggda fakta. Jag frågade
själv invandrare hur de ville göra hemspråksundervisningen bättre och billig-
are. Ny demokratis klara politiska linje bygger på de svar som invandrarna
givit.

Våra förslag när det gällde att slopa slöseriet i den traditionella hem-
språksundervisningen och låta föreningar sköta den framfördes till skolmi-
nistern när Ny demokrati började sin verksamhet här och började driva de
här frågorna med utgångspunkt i verkligheten.

Herr talman! Särintressen i form av mer eller mindre seriösa s.k. experter
har alltför länge fått styra det politiska etablissemangets uppfattning. Sunt
förnuft och information om hur verkligheten ser ut har inte fått tillräcklig
plats i debatten.

Tack vare att Ny demokrati kommit in i riksdagen har känsliga problem
lyfts fram till debatt - jag betonar orden tack vare.

Slöseriet i hemspråksundervisningen bidrar detta år till att det svenska
budgetunderskottet är minst 800 miljoner kronor större än nödvändigt. Tidi-
gare räknade vi med ännu större belopp, men effektiviseringen startade ju
efter den kampanj vi förde. Slöseriet kan också ha bidragit till att skollokaler
inte har underhållits utan i stället fått förfalla. Kommunerna har tvingats av
lagar som gäller hemspråksundervisningen att bibehålla ett slöseri i verksam-
heten. Först efter det att Ny demokrati, Riksrevisionsverket och Riksdagens
revisorer kraftigt kritiserade slöseriet i hemspråksundervisningen verkar Ut-
bildningsdepartementet ha undersökt hur verksamheten ser ut i verklighe-
ten.

Jag vill i detta sammanhang kraftigt kritisera att den förra socialdemokra-
tiska regeringen inte granskade hemspråksundervisningen. Det kan inte ha

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svarpå interpella-
tioner

varit okänt att den usla effektivitet i hemspråksundervisningen som nu har
kommit i dagen har förelegat i flera år.

Herr talman! Vi i Ny demokrati blir inte heller imponerade av den förbätt-
ring som regeringens förändringar för att uppnå bättre effektivitet har med-
fört. Maj-Lis Lööw eller skolministern nämnde att det gick i medeltal 3,5
elever på varje lärare på högstadiet. 3,5 elever delar på en lärare i Sverige,
som nu genomgår en ekonomisk kris! Jag tycker att det här talar för sig
självt. Vi hade som mål att det skulle vara fem elever i klasserna. Målet har
alltså inte uppnåtts.

Undervisningen i svenska som andra språk upplevs dessutom av kommu-
nernas undervisningsansvariga som viktigare än hemspråksundervisningen.
Den kommer långt ner i prioritet i den undersökning Kommunförbundet har
genomfört. Det är 279 kommuner, dvs. verkligheten, som har svarat på en-
käten. Då är det dags att reagera.

Anf. 71 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag hade inte tänkt att delta i debatten. Jag tycker att inter-
pellationen är viktig, och jag tycker att det svar skolministern har givit ger
vid handen att hon tycker detsamma. Det var när Claus Zaar blandade sig i
debatten som jag beslöt att jag ändå måste säga något.

Claus Zaar framställer sig själv som det sunda förnuftet i debatten om
hemspråksundervisningen och invandrarbarns uppväxt. Han säger att han
har väl underbyggda fakta och att han tack vare dem har vågat sig på att
röra om i grytan. Det är då underförstått att han är den som vågar säga att
invandrarbarn med ett annat språk än svenska inte skall få sitt språk erkänt.
Skolan skall inte låtsas om att de barnen har ett annat hemspråk än svenska,
och skolan skall inte bry sig om att de har haft andra uppväxtförhållanden
och erfarenheter än de barn som har vuxit upp i Sverige.

Det skulle vara ett dåligt sätt att handskas med dessa barn, och det kräver
inget mod, Claus Zaar, utan ointresse och okunskaper. Däremot kräver det
kanske en del mod att ställa upp för invandrarbarnens intressen, och det krä-
ver också ett visst mod att hävda att vi är beredda att satsa både resurser och
intresse för att dessa barn skall få en så hygglig uppväxt som möjligt här i
Sverige.

Det finns många experter, och det finns skäl att lyssna noga på dem som
kan dessa frågor. Efter att ha lyssnat på Claus Zaar i dag och i debatten i
går, som också berörde hemspråksundervisningen, räknar jag definitivt inte
honom till experterna. Både hans historieskrivning och beskrivningen av vad
hemspråksundervisningen egentligen är för något vittnar om att han dåligt
har tagit till vara de möjligheter han har givits att studera denna fråga.

Anf. 72 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det problem vi har brottats med är att invandrarundervis-
ningen fick dåligt rykte därför att organisationen under lång tid var dålig.
Det var inte Ny demokratis inträde i riksdagen som var anledningen till att
man tog itu med detta. Det gjordes långt tidigare. De viktigaste besluten,
som har lett till en uppstramning, fattades faktiskt innan Ny demokrati kom
till denna församling.

Trots detta finns det i dag en organisation som kanske inte överallt uppfyl-
ler önskemålen. Men man måste faktiskt ge kommunerna mer än ett år på
sig för att kunna skapa en riktig organisation. Vidare måste man veta vad
hemspråksundervisningen är för något. Det säger något om varför det inte
är fem elever i varje grupp. En del av resurserna går till hemspråksundervis-
ning, dvs. ren undervisning i modersmålet. En annan stor del av resurserna
går till studiehandledning.

Om det kommer en turkisk elev till årskurs fem, går det inte att börja un-
dervisa på svenska i alla ämnen. Då kan inte den eleven följa med. För att
inte eleven skall tappa allt under resans gång, måste eleven få studiehandled-
ning i hemspråket. Ibland finns det en turkisk elev, eller någon annan elev,
i en klass med inte så många elever. Men eleven måste ändå få studiehand-
ledning för att kunna tillgodogöra sig de kunskaper som krävs. Det är viktigt
att ha detta klart för sig när man diskuterar organisationen och vad den syftar
till.

Jag tycker att det är viktigt att våra invandrarelever också får goda kunska-
per i matematik, fysik, historia osv. Då krävs det faktiskt många gånger stu-
diehandledning.

Jag delar Maj-Lis Lööws uppfattning, att även om forskarna har litet olika
uppfattningar om hemspråkets betydelse och vad som är viktigast med den
typen av undervisning, är det en otvetydig sanning att ett litet land som Sve-
rige skall investera i språkkunskaper. Därför måste huvudarbetet inriktas på
att åstadkomma hög kvalitet i undervisningen och se till att elever som har
rätt till den och har goda förutsättningar för att lära sig språk som av oss
svenskar ibland upplevs som konstiga och svåra får den bästa chansen att
göra det. Där finns det mycket kvar att göra.

Det är viktigt att föra en diskussion om hemspråksundervisning. Det är
viktigt att se till att det blir en vettig organisation, och det är viktigt att ha en
debatt med kvalitet. Diskussionen har förts länge. Precis som med många
andra frågor har denna diskussion kanske inte märkts utanför riksdagen.
Där får vi hjälpas åt. Men jag tycker illa om att man använder diskussionen
om undervisningen i hemspråk och kostnaderna för invandrarundervis-
ningen för andra syften.

Det sker nu ett seriöst arbete för att åstadkomma en bra och rimlig organi-
sation. Jag tycker att frågan tas upp på ett intressant sätt i Läroplanskommit-
téns förslag. Här får det ske en diskussion, och här får olika vägar prövas.
Det är sådant vi skall ägna oss åt, i stället för att säga att åldringar eller andra
får lida därför att barnen får denna undervisning.

När man frågar rektorer och andra som är verksamma i skolan om vad
som är viktigast, påpekar de det som är alldeles självklart, nämligen att det
är väldigt viktigt med undervisning i svenska som andra språk. Barnen bor
ju här. De har svenska kamrater, och de skall jobba här. Det är klart att de
måste lära sig svenska.

Det finns i Kommunförbundets utvärdering en och annan signal som tål att
fundera på. Det är alltså inte alla barn som är berättigade till undervisning i
svenska som andra språk som får det, trots att den undervisningen är obliga-
torisk. Det tycker jag är allvarligt.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

5 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 28

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Anf. 73 CLAUS ZAAR (nyd):

Herr talman! Jag tackar för de informationer som jag har fått här, dels av
skolministern, dels av Anneli Johansson - Eva Johansson var det, ja. Det
gäller att vara rätt underrättad.

På en betygsskala över hur man prioriterar saker och ting får hemspråks-
undervisningen knappt godkänt ute i kommunerna, i förhållande till under-
visning i svenska som andra språk. Jag skulle vilja ha reda på, från de skick-
liga experternas undersökningar: Finns det andra länder där man bedriver
hemspråksundervisning i den omfattning som vi gör här i Sverige nu? Det
skulle vara intressant att höra om deras resultat har studerats.

Väl underbyggda fakta har kommit från arbetsmarknaden. Det framgår
klart att invandrare som skall komma ut på arbetsmarknaden måste ha goda
kunskaper i svenska. Det är ju detta som är grunden.

Vi har sagt att invandrarnas föreningar har möjlighet att undervisa i hem-
språk. Det hör inte hemma i skolan att ta tid till detta. Sådan undervisning
hör hemma i föreningarna, där man pratar om kulturen. Om det anses vara
okunskap att hävda detta, så låt det kallas så, men det är fakta i verkligheten.
I andra länder går det till på det viset, skulle jag föreställa mig.

Man säger ju att våra invandrare skall erbjudas lika möjlighet, med skyl-
digheter och rättigheter. Då måste de kunna svenska språket. Det är det vi
skall prioritera. Hemspråket är icke prioriterat bland kommunernas ansva-
riga, skall inte hellervara det i framtiden. Hemspråksundervisningen i sko-
lan skall vara en parentes.

Det är fråga om 85 hemspråk i dag. Det hörs ju vad det är man håller på
med! Jag hoppas nu att hemspråksundervisningen kommer att strykas i bud-
geten.

Anf. 74 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag känner inget större behov av att debattera längre med
statsrådet, för jag tror att vi är överens. Jag är glad att jag ställde interpella-
tionen, så att vi har fått den här starka markeringen nu. Dessutom lade stats-
rådet ytterligare en dimension till varför hemspråksundervisningen är så vik-
tig-

Sedan måste jag säga att jag är så himla trött på pratet från Ny demokrati
om verkligheten. Jag undrar om inte alla tycker att det börjar bli ganska ut-
tjatat.

Under tre år som invandrarminister hade jag anledning att otaliga gånger
vara ute och studera verkligheten i de svenska skolorna, precis med inrikt-
ning på att se hur invandrarbarnen hade det i skolan. Ute i skolorna mötte
jag aldrig påståendet att det inte skulle vara något värde med hemspråksun-
dervisningen eller att kommunfolket som sysslade med de här frågorna
skulle prioritera hemspråksundervisningen väldigt lågt. Jag förstår inte var
Claus Zaar har fått sina uppgifter ifrån.

Tvärtom fick jag, från hemspråkslärarna men framför allt från de andra
lärarna i skolan, ideligen veta hur oerhört betydelsefullt det var att eleverna
fick undervisning i sitt hemspråk.

Oavsett om vi nu är bäst i världen på hemspråksundervisning eller inte,
vilket jag inte vet om vi är, tycker jag inte att det finns någon anledning att

säga att vi skall förändra undervisningen därför att andra länder inte har hun-
nit lika långt. Däremot är jag övertygad om att de forskare som sysslar med
detta, vid Centrum för tvåspråkighet vid Stockholms universitet, har utom-
ordentligt rikt utbyte av relevanta fakta och forskningskunskaper från hela
världen och också bygger in det i sina bedömningar. Då får man ändå fästa
stor tilltro till vad de säger.

Slutligen vill jag bara säga att ger man sig in i den politiska leken, Claus
Zaar, och man blir emotsagd, endera därför att man har dåliga kunskaper
eller därför att andra tycker att man har dåliga åsikter, så betyder inte det
att andra försöker skrämma en till tystnad. Man får faktiskt vara beredd att
bli emotsagd och att argumentera för sina ställningstaganden.

Det är en konstig sak med Ny demokrati att ni hela tiden säger att det
förhållandet att vi säger emot era s.k. sanningar skulle vara detsamma som
att vi försöker skrämma er till tystnad.

Anf. 75 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Det värsta är inte att glömma ett namn. Det är förlåtligt,
Claus Zaar. Det värsta som en människa kan råka ut för är nog att inte bli
sedd och inte bli erkänd. Det som Claus Zaar säger i sina inlägg är att skolan
inte skall se och inte erkänna invandrarbarnen, deras kultur och deras språk.

Claus Zaar frågar: Finns det några andra länder där det bedrivs hem-
språksundervisning? Det kanske finns, men jag tror att väldigt många ute i
världen är rätt avundsjuka på det svenska systemet och ser fördelarna med
att ta till vara den kunskap som finns i invandrarspråken. Jag vet att det har
kommit delegation efter delegation hit och studerat det här. Det har pågått
i ganska många år.

Sedan säger Claus Zaar att hemspråksundervisningen inte hör hemma i
skolan utan att den skall förmedlas av föreningar, där de pratar om kulturen.
Det där är för mig mycket märkligt. Jag har alltid trott att alla barn hör
hemma i skolan, att alla barn är välkomna i skolan, att skolan är till för att
alla barn skall ses och erkännas, som jag sade förut, och att utgångspunkten
för skolans arbete är just barnens situation.

Då kan inte jag förstå någonting annat än att, precis som Claus Zaar säger,
svenskundervisningen för invandrarbarnen är utomordentligt viktig. Det är
därför som en så stor del av stödet till invandrarelever också går ut på att
lära svenska. Men invandrarbarnen har också någonting med sig i bagaget.
De har ett annat språk, som de pratar med familjen, ett språk som de pratar
med en del av sina kamrater och andra bekanta. Därför måste naturligtvis
skolans uppdrag också omfatta att ge stöd i fråga om de språkkunskaperna.

Alla de här eleverna kommer ju inte hit och har sitt hemspråk befäst, utan
många kommer som ganska små. Liksom alla svenska elever behöver sko-
lans hjälp med att befästa sina svenskkunskaper, behöver invandrarelever
hjälp med att befästa sina kunskaper i hemspråket.

Det här är elementärt. Det här är viktigt, och det är en viktig del av verk-
ligheten. Jag önskar att Claus Zaar också skulle kunna se den.

Anf. 76 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det blir en något märklig debatt, får jag lov att säga.

Det finns hemspråksundervisning i en del andra länder. Några av våra nor-

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

diska grannar har hemspråksundervisning. Inte minst inom det nordiska
samarbetet har vi sett det som angeläget att man får behålla sin svenska om
man bor t.ex. på Island. Det är en viktig kulturfråga att människor känner
att de har med sig sina rötter.

Det finns också en typ av hemspråksundervisning i vissa tyska delstater,
och det förekommer även i Storbritannien. Det intressanta är att många län-
der, där det finns många invandrare, har funnit anledning att studera Sve-
rige.

Även om man pekar på länder som har många invandrare och säger att
där finns minsann ingen hemspråksundervisning i skolorna, är det två saker
som vi kan konstatera. Den ena är att man i de länderna ibland har problem
som vi är förskonade ifrån. Skälet till att man har undervisning i hemspråk
och svenska som andra språk är ju vår vilja att invandrare i Sverige skall
integreras i det svenska samhället och känna sig hemma. Då är det betydelse-
fullt att både ha sina egna rötter i form av språk och kultur och att lära känna
det nya på ett sådant sätt att man kan ta det till sig.

Det är därför det heter svenska som andra språk, för invandrareleverna
behöver ett annat sätt att lära sig språket på än vi svenskar. Så där kan man
se att vi har gjort en del som är bra.

Sedan kan det sägas att svenskar som är utomlands och arbetar får ingen
svenskundervisning - i Bryssel, i USA eller någon annanstans - och det är ju
sant. Men för det första tjänar de svenskar bra som är utomlands på det sät-
tet, och för det andra har dessa länder helt andra skattesystem. För det
tredje vill jag säga, och det är centralt, att om man tittar på vad de här
svenskarna gör, så finner man att det första de gör - och det sker även med
skattemedel faktiskt - är att se till att barnen har en chans att behålla sitt
modersmål. Det är alltså oerhört viktigt.

Sverige har försökt klara sin ekonomi och sin välfärd och delvis gjort det
tack vare att vi har tagit till oss många invandrare. Då är det väl inte mer än
rätt att vi försöker ge dem den chans att få något som vi själva tycker är så
väsentligt och - det är viktigt - försöker organisera detta på ett för alla vettigt
sätt, dvs. vi skall göra det utan onödiga kostnader och vi skall se till att under-
visningen har sådan kvalitet att både individen och samhället har nytta av de
kunskaper den ger.

Anf. 77 CLAUS ZAAR (nyd):

Herr talman! Jag skall börja med Eva Johansson, som ville ha reda på litet
om inställningen. Jag håller med: hemspråk är viktigt, men undervisningen
måste bedrivas där invandrarna finner det naturligt. De finner det naturligt
att det är i deras föreningar. Det är därför jag för fram den meningen. Jag
för inte fram den därför att det skulle så att säga vara ett trick.

Jag fick också frågan varifrån jag hade tagit fakta. Jag har tagit dem från
Kommunförbundet, som har gjort en undersökning daterad den 23 oktober.
279 kommuner hade svarat på en enkät: hemspråk fick 4,4 och svenska fick
6,5 på en 7-gradig skala. Det talar sitt tydliga språk.

Det här är ju fakta. Jag skall inte säga att det är fakta från ett visst ställe,
för det ville ni inte höra, sade ni ju.

Invandrarnas kultur hör ihop med deras språk. Bästa platsen att undervisa

i hemspråk är i deras föreningsverksamhet. Det bästa är inte att det skall
undervisas i 85 språk i vår skola, när vi inte har möjlighet att lära ut dem.
Det viktigaste är svenska. Det är det språket de skall lära sig.

Man måste hitta en ny form för undervisningen, där man prioriterar
svenskan. Skall invandrarna ha jobb, vilket de skall ha, krävs det kunskaper
i svenska språket.

Detta har Arbetsmarknadsstyrelsens chef klart deklarerat tillsammans
med Invandrarverkets chef i sin skrivelse till Birgit Friggebo. De har klart
deklarerat vad det gäller. Jag förstår att det sedan tar tid att få igenom det
här. Men jag är säker på att verkligheten kommer att springa i fatt oss ganska
snabbt. Vi kan inte avsätta resurser till onödiga reformer. Vi måste börja
prioritera. Det är hög tid att vi prioriterar svenska som andra språk. Priorite-
ten skall läggas på svenskundervisningen. Då får vi försöka finna nya former
för hemspråksundervisningen. Vad jag kan se finns det ingen annan lösning.

Anf. 78 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag hade inte tänkt att säga något mer, men jag måste ändå
få ställa en fråga. Den får väl bli hängande i luften.

Kan man ändå inte förstå behovet av studiehandledning på hemspråket,
även om man har den åsikt som Claus Zaar har? Det måste vara oerhört
centralt att alla elever kan hänga med i den viktiga undervisning som ges i
vår skola. Det är en mycket stor del av hemspråksresurserna som används
för studiehandledning.

Hemspråksundervisningen konkurrerar inte med resten av undervis-
ningen för den enskilde eleven. Det ges inte heller våldsamt mycket tid eller
resurser till den enskilde invandrareleven. Det handlar om en eller två lek-
tioner i veckan. I en majoritet av kommunerna sker åtminstone delar av un-
dervisningen på eftermiddagen efter den vanliga undervisningen.

På fritiden investerar invandrarbarnen i språkkunskaper som vi har nytta
av, förutsatt att vi är beredda att ge den här undervisningen hög kvalitet. Det
tycker jag att vi skall göra.

Jag har också läst Kommunförbundets utredning. Den är mycket intres-
sant och bra. Den ger en bild av hur det ser ut. Jag förstår inte varför man
blir så förvånad över att de flesta som arbetar med detta tycker att det allra
viktigaste är att dessa barn kan läsa svenska. Då kan de ju ta del av undervis-
ningen, umgås med sina kamrater, lättare få jobb osv.

Jag tycker att hemspråksundervisningen har ganska hög placering på den
sjugradiga skalan. Den visar att det finns en ganska stor insikt om att det är
viktigt. Däremot ifrågasätter man - och det möter man i nästan varje kolle-
gierum - när kostnaderna är orimliga eller organisationen sådan att den här
undervisningen blir besvärlig för eleven eller skolan genom att den kollide-
rar med andra lektioner och andra ämnen eller när den strular till tillvaron i
skolan i största allmänhet. Vi håller på att rätta till det.

Kommunerna har under ett års tid arbetat med detta. De har kommit en
bit på väg. Jag är övertygad om att vi kan komma vidare på den vägen. Det
finns naturligtvis fortfarande behov av att spara resurser. Det skall aldrig

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Svarpå interpella-
tioner

ifrågasättas att detta är viktigt och nödvändigt i väldigt många fall för att vi
skall nå ett bra resultat.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1992/93:Jo6-Joll till jordbruksutskottet

12 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Motionerna

med anledning av prop. 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m.

1992/93:N17 av Lars Stjernkvist m.fl. (s,m,kds)

1992/93:N18 av Maud Björnemalm m.fl. (s)

1992/93:N19 av Lars Hedfors m.fl. (s)

1992/93:N20 av Lennart Brunander m.fl. (c,s,m,fp,kds)

1992/93:N21 av Ulla Pettersson (s)

1992/93:N22 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s)

1992/93:N23 av Gunhild Bolander (c)

1992/93:N24 av Karin Starrin (c)

1992/93:N25 av Anders G Högmark och Jan-Olof Franzén (m)

1992/93:N26 av Sverre Palm m.fl. (s)

1992/93:N27 av Sven-Olof Petersson och Lars Petersson (c)

1992/93:N28 av Magnus Persson m.fl. (s)

1992/93:N29 av Birgitta Johansson m.fl. (s)

1992/93:N30 av Kaj Larsson m.fl. (s)

1992/93:N31 av Birger Andersson och Marianne Andersson (c)

1992/93:N32 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s)

1992/93:N33 av Lars Werner m.fl. (v)

1992/93:N34 av Carl Olov Persson och Ulf Björklund (kds)

1992/93 :N35 av Sten Söderberg (-)

med anledning av prop. 1992/93:95 Lag om paketresor

1992/93:L9 av Wiggo Komstedt (m)

med anledning av prop. 1992/93:119 Ändringar i livsmedelslagen (1971:511)
m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet

1992/93:L10 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)

1992/93:L11 av Annika Åhnberg (-)

1992/93:Jol2 av Jan Jennehag (v)

Konstitutionsutskottets betänkanden
1992/93:KU5 Författningsfrågor
1992/93:KU6 Valfrågor, m.m.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Finansutskottets betänkanden

1992/93:FiU3 Kapital för tillväxt

1992/93:FiU4 Den nya budgetprocessen

Skatteutskottets betänkanden

1992/93:SkUl Höjd skatt på tobaksvaror

1992/93:SkU6 Utlämnande av uppgifter från Tullverket till vissa myndighe-
ter

Lagutskottets betänkande

1992/93:LU4 Inseminationsverksamheten i Sverige

Utrikesutskottets betänkanden

1992/93:UU2 Vissa frågor gällande Mellanöstern

1992/93:UU7 Eritrea

Kulturutskottets betänkanden

1992/93:KrU4 Bevarande av kulturmiljöer m.m.

1992/93:KrU5 Lokalfrågor

1992/93:KrU6 Skydd för ortnamn

Jordbruksutskottets betänkanden

1992/93:JoUl Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.

1992/93:JoU3 Naturvård

1992/93:JoU5 Vatten- och luftvård

Näringsutskottets betänkanden

1992/93:NU4 Ändring i kreditupplysningslagen

1992/93:NU5 Det svenska elsäkerhetsarbetet

1992/93:NU6 Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1991

Bostadsutskottets betänkanden

1992/93:BoUl Ändringar i fastighetsbildningslagen

1992/93:BoU2 Vissa renhållningsfrågor

1992/93:BoU3 Den regionala indelningen

13 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 19 november

1992/93:46 av Sten Andersson i Malmö (m) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om
narkotikakontrollen vid ett EG-medlemskap:

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Undertecknad är en stark EG-anhängare men inser samtidigt att ett med-
lemskap inom vissa områden innebär nackdelar jämfört med nuvarande si-
tuation. Det område jag avser är svårigheten att bedriva en effektiv narkoti-
kakontroll, och då avses närmast tullens möjligheter att ingripa mot narkoti-
kasmuggling vid Sveriges gränser.

EG:s passfrihet och rörlighet över gränserna innebär att tullen inte längre
spontant, som i dag, kan kontrollera en inresandes bagage eller fordon. En-
ligt vad jag uppfattat kan tullen framöver endast göra kontroller vid befogad
misstanke till skillnad mot nu då allmänna stickprovskontroller alltid kan gö-
ras. Mellan de nordiska länderna har det länge varit passfrihet. Detta har
fungerat utmärkt, och ändå har tullen kunnat göra stickprovskontroller. Det
är dessutom ingen hemlighet att en stor del av vår ”knarkimport” kommer
från länder inom nuvarande EG.

Nu kan det sägas att EG effektivare kan bekämpa narkotika genom ett
utökat internationellt polisiärt samarbete. Detta är dock ytterst tveksamt.
Det har sedan länge funnits ett sådant samarbete, och resultatet vet vi dess
värre. Det räcker med att gå ner till Sergels torg och bevittna de där före-
kommande mänskliga och sociala katastroferna. Enligt tillgänglig statistik är
tullens narkotikabeslag vid våra gränser vida överstigande de som görs av
polisen. Detta är lättförklarligt, att bekämpa den narkotikahantering som
redan finns inne i landet är mycket svårare än att ha en effektiv gränskon-
troll.

Är statsrådet beredd att medverka inom EG så att tullens möjligheter att
upptäcka narkotikasmuggling även efter ett svenskt EG-medlemskap inte
försämras?

14 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 19 november

1992/93:211 av Sylvia Lindgren (s) till justitieministern om datalistor över
skatteskulder:

Länsstyrelsen i Stockholm med landshövding Ulf Adelsohn i spetsen häv-
dar att oseriösa taxiägare klarar sig undan samhällets kontroll och åtgärder
därför att Justitiedepartementet vägrar länsstyrelsen rätt att få ut datalistor
från Riksskatteverket.

Tänker justitieministern vidta åtgärder så att länsstyrelsen får ta del av da-
talistor med skatterestantier?

1992/93:212 av Nils T Svensson (s) till näringsministern om Sveriges turist-
råds resedatabas:

I kulturutskottets betänkande om avvecklingen av Sveriges turistråd fram-
hölls att ”Turistdelegationen bör även ha befogenhet att anslå medel för

mera långsiktig kunskapsuppbyggnad i den mån den bedömer så erfordras
inte bara för branschen utan även för myndighetsbehov. I detta uppdrag in-
går att ombesörja erforderlig statistik---”.

Vad avser statsrådet vidta för åtgärder så att den turist- och resedatabas
som Sveriges turistråd byggt upp kan fortsätta sin verksamhet?

1992/93:213 av Sten-Ove Sundström (s) till kommunikationsministern om
postens organisationslösningar:

Posten genomför nu stora organisationsförändringar, det gäller bl.a. en yt-
terligare utredning och granskning av terminalorten i norra Sverige. Enligt
de preliminära planerna skall Umeå bli terminalort för norra delen.

Det är ett förslag som verkar ytterst märkligt. Om Umeå blir terminalort
kommer posten att flygas till och från Umeå. Varje dygn går minst fyra plan
från Luleå och ett från Kiruna mellan kl. 18.00 och 21.00 måndag-fredag.
Varje natt mellan kl. 02.00 och 05.00 går lika många tillbaka till Luleå och
Kiruna. 45 % av den post som flygs från Norrbotten till Västerbotten skall
flygas tillbaka till Norrbotten. Dessutom kommer den post som i dag trans-
porteras med järnväg att överföras till landsvägstransporter.

Jag vill därför fråga kommunikationsministern:

Avser kommunikationsministern att vidta några åtgärder så att postens
planer på terminaler och åtföljande transportlösningar stämmer överens
med de beslut som riksdagen fattat om miljövänliga och samhällsekono-
miska transporter?

1992/93:214 av Lars Petersson (c) till statsrådet Bo Lundgren om offentlig-
anställdas möjlighet till egen verksamhet:

Offentlig verksamhet är inne i en intensiv förändringsfas. Nya driftsformer
med t.ex. intäktsfinansiering i stället för bidrag prövas inom kommuner och
landsting. I detta sammanhang stimuleras anställda att t.ex. driva verksam-
het genom entreprenad, kooperativ som entreprenör eller som enskild firma
med förre arbetsgivaren som en av kunderna.

Den som väljer att pröva på egen verksamhet med sin arbetsgivares goda
minne, t.ex. genom något års tjänstledighet, har på sina håll svårt att få skat-
temyndigheterna att acceptera denna nya roll.

När någon skall pröva på egen verksamhet skall det ske fullt ut med t.ex.
egen inbetalning av olika sociala avgifter. Nuvarande skattelagstiftning läg-
ger uppenbarligen hinder i vägen i detta avseende.

Jag vill därför fråga skatteministern:

Vilka förändringar i skattelagstiftningen är regeringen beredd att göra för
att underlätta för offentliganställda att fullt ut driva egen verksamhet?

1992/93:215 av lan Wachtmeister (nyd) till statsministern om illegal invand-
ring från Ryssland m.m.:

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Enligt en undersökning utförd av Universitetet i Rotterdam vill 20 miljo-

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

ner människor från det forna Sovjet emigrera till väst. Sverige hamnar på
andra plats efter USA bland länder de vill slå sig ned i.

Nu har upplösningen i Ryssland gått så långt att man på åtta dagar för
100 amerikanska dollar kan köpa ett äkta ryskt pass. Svenska ambassaden i
Moskva kan inte vägra utfärda visum till personer som köpt ryska pass. Allt
som krävs är en inbjudan från en svensk privatperson. Sådana inbjudningar
kan på enkelt sätt ordnas av flyktingsmugglare i Sverige. Med ett besöksvi-
sum kan en person stanna i Sverige upp till 90 dagar för att sedan stanna
illegalt i landet. Under tiden blir dessa personer för sin försörjning hänvisade
till antingen svart arbete, kriminell verksamhet eller bådadera.

Flyktingar från Irak, Iran och Afrika berättar hur de betalat astronomiska
summor i dollar till människosmugglare för att komma till Sverige via Ryss-
land eller Baltikum. Den dumma och oklara svenska flyktingpolitiken fort-
sätter att uppmuntra till organiserad människosmuggling. Med regeringens
goda minne?

Denna fråga har mycket stor betydelse och spänner över flera departe-
ment. Därför ställs den till statsministern.

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att göra det möjligt att hantera
en situation med omfattande illegal invandring från eller via Ryssland och
Baltikum?

1992/93:216 av Carl Fredrik Graf (m) till statsrådet Bo Lundgren om reg-
lerna om tulltillägg:

Frågan om tulltillägget behandlades senast av vårriksdagen, med anled-
ning av SkU:s betänkande nr 17. Utskottet ansåg att det fanns skäl som moti-
verade en ny prövning av reglerna om tulltillägg. Detta blev även riksdagens
beslut. Det skulle ankomma på regeringen att på nytt pröva frågan och där-
efter redovisa resultatet för riksdagen.

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit med anledning av riksdagens beslut?

1992/93:217 av Sten Andersson i Malmö (m) till näringsministern om varvs-
stödet:

Kockums AB i Malmö har i samband med omstruktureringen inom City-
varvet AB i Göteborg övertagit Öresundsvarvet i Landskrona. Enligt infor-
mation skall det femprocentiga kontantstödet till civilt fartygsbygge i Sverige
helt försvinna vid kommande årsskifte.

Inom EG har man däremot kommit överens om att varvsstöden skall vara
helt avvecklade till år 1996. Våra konkurrenter inom EG och Nordeuropa
har i dag högre subventioner än våra 5 %. I Norge, Danmark och västra
Tyskland är varvssubventionerna runt 10 % och betydligt högre i östra Tysk-
land under där pågående varvsomstruktureringsfas.

Förvisso är subventioner på sikt av ondo. Men det kan ifrågasättas om
svenska varv, framför allt i dagens arbetsmarknadsläge, skall ha sämre kon-
kurrensförmåga än våra utländska konkurrenter.

Är statsrådet beredd att medverka till att svenska varvs subventioner av-
vecklas i samma takt som gäller inom Norden och EG?

1992/93:218 av Pär Granstedt (c) till statsrådet Görel Thurdin om Rödkobbs-
leden och miljön:

Frågan om färjetrafikens utformning genom Stockholms skärgård har va-
rit föremål för utredning. Bl.a. har förslaget om en ny led - Rödkobssleden -
åter aktualiserats. Med hänvisning till de stora miljövärden som står på spel
önskar jag ställa följande fråga till statsrådet Thurdin:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att säkerställa att fäijetrafiken
genom Stockholms skärgård får bästa möjliga utformning från miljösyn-
punkt?

1992/93:219 av Rolf L Nilson (v) till socialministern om biståndet till handi-
kappade:

I ett delbetänkande från handikapputredningen slogs fast det felaktiga i
att handikappades ekonomi måste vara på socialbidragsnivå för att ett bi-
stånd skall kunna utgå. Det gjordes också en klar distinktion mellan ekono-
miskt bistånd som skyddsnät och annat bistånd för att handikappade skulle
kunna ges möjligheter att delta i samhällets gemenskap och leva som andra.
Hemhjälp, assistans, färdtjänst m.m. skall utgå oberoende av andra ekono-
miska förhållanden. Den parlamentariskt sammansatta gruppen kom också
med förslag till utformning av en lagparagraf i socialtjänstlagen som skulle
reglera annat bistånd. En kraftig majoritet av remissinstanserna stödde ut-
redningsförslaget.

Nu har några kommuner frångått de principer som bör gälla. Detta har
t.ex. skett i Lindesberg, där man behovsprövar färdtjänsten. Liknande pröv-
ningar är aktuella i några andra kommuner.

Min fråga till socialministern är därför:

Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att Handikapputredning-
ens intentioner för bistånd skall följas i kommunerna?

1992/93:220 av Thommy Ohlsson (v) till kommunikationsministern om kra-
ven på att SJ visar vinst:

SJ befinner sig i kris. Många anställda varslas om uppsägning, och verk-
samheter hotas av nedläggning.

En bidragande orsak till problemen är de vinstkrav som staten ställer på
SJ. Ett rimligt krav är att minska vinstkraven under den pågående lågkon-
junkturen.

Jag vill därför fråga kommunikationsministern:

Kommer kommunikationsministern att verka för att vinstkraven på SJ
minskar under den pågående lågkonjunkturen?

1992/93:221 av Thommy Ohlsson (v) till kommunikationsministern om SJ:s
persontrafik på sträckan Karlstad-Kil-Göteborg:

För någon månad sedan gjordes ett utspel från SJ om att persontrafiken
sträckan Karlstad-Kil-Göteborg skulle läggas ned.

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

En eventuell nedläggning skulle få negativa konsekvenser för både Värm-
land och Dalsland. Bl.a. skulle Säffle och Amål bli utan tågtrafik.

Jag vill därför fråga kommunikationsministern:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta med anledning av dessa planer?

1992/93:222 av Lars Björkman (m) till miljöministern om miljön och bilmo-
torer:

Ny svensk bilavgasförordning träder i kraft under 1993. Tre miljöklasser
har inrättats för dieselmotorer på över 150 kW och fordons totalvikt över sju
ton.

I dag finns svensktillverkade motorer som fyller kraven för miljöklass
Mk 1, skattesats 0 kr.

Den nya förordningen, som går längre än vad som gäller inom EG, kräver
dessutom att tillverkarna skall lämna en hållbarhetsgaranti som gäller åtta år
framåt. Klarar tillverkaren inte detta tilläggskrav uttas en högsta miljöskat-
teavgift om 65 000 kr.

Denna regel kan leda till att presumtiva köpare, då inte miljöavgiften re-
duceras vid val av den ur miljösynpunkt bästa motorn, i stället väljer ett bil-
ligare alternativ. Förloraren blir då vår MILJÖ.

Vilka åtgärder är miljöministern beredd att medverka till för att stimulera
inköp av de ur miljösynpunkt bästa motorerna?

1992/93:223 av Margareta Israelsson (s) till socialministern om informatio-
nen om FN:s barnkonvention:

I samband med den svenska ratificeringen av FN:s barnkonvention beslu-
tade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att införa stimulansme-
del för informationsinsatser kring konventionen. Dessa uppgick till samman-
lagt 30 miljoner kronor och utgick under tre år.

Nu är pengarna från allmänna arvsfonden slut. Den konvention som det
tog diplomater och politiker tio år att författa fick barnen och deras organisa-
tioner tre år på sig att förstå.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga socialministern:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att garantera att informationsin-
satserna fortsätter?

1992/93:224 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om stöd till offer
för konflikten i det forna Jugoslavien:

Den vettlösa konflikten i det forna Jugoslavien får ödeläggande konse-
kvenser för civilbefolkningen genom att förorsaka oändligt mänskligt li-
dande och ett ökande antal flyktingar. Antalet flyktingar i det forna Jugosla-
vien är nu mer än två miljoner. De flesta av dem kommer att möta vintern
utan elektricitet, varma kläder, bostäder, bränsle för värme och matlagning
och utan mat. Utan omedelbar hjälp kommer hundratusentals personer, där-
ibland många barn, att dö av köld och hunger denna vinter. Vi måste göra
allt som står i vår makt för att hjälpa dessa människor att överleva vintern.

Behovet av tillfälliga bostäder och annat skydd för flyktingarna är särskilt
stort. Det är angeläget att ytterligare ansträngningar görs för att förmå par-
terna i konflikten att tillåta framkomsten för humanitär hjälp till den behö-
vande befolkningen och att söka stoppa ogärningarna och förbrytelserna.

Därför vill jag fråga utrikesminister af Ugglas:

Vad kommer regeringen att göra för egen del samt via ESK och Europarå-
dets ministerkommitté för att öka det humanitära stödet för konfliktens of-
fer och för att stoppa övergreppen?

1992/93:225 av Wiggo Komstedt (m) till justitieministern om utländska med-
borgare och verkställighet av brottmålsdomar:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att utländska medborgare skall
kunna kvarhållas i landet i avvaktan på att brottmålsdomar kan verkställas?
den 20 november

1992/93:226 av Margareta Viklund (kds) till statsrådet Alf Svensson om Bu-
rundi:

Burundi har varit en enpartistat sedan 1966, då monarkin slopades. En ny
flerpartiförfattning godkändes i en folkomröstning den 9 mars 1992. I april
fick Burundi en ny regering, som skall leda landet fram till planerade all-
männa val nästa år.

Vilka åtgärder är Sverige berett att vidta för att stödja demokratiserings-
arbetet i Burundi?

1992/93:227 av John Andersson (v) till justitieministern om vapenlagen och
EG:s s.k. vapendirektiv:

Det s.k. vapendirektivet beslutades av EG:s ministerråd i juni 1991. Di-
rektivet träder i kraft den 1 januari 1993 och gäller för Sverige i samma ögon-
blick som EES-avtalet börjar gälla. Om drygt en månad kommer vi att ha
dels ett direktiv, dels vårt lands vapenlag.

Med anledning av detta vill jag fråga justitieministern:

Hur kommer regeringen att hantera denna situation?

1992/93:228 av Lennart Brunander (c) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om
svensk tekopolitik:

Riksdagen har nu godkänt EES-avtalet, vilket fullt ut ger svensk industri
tillgång till hela den europeiska marknaden. Men så är det inte för den
svenska tekoindustrin, den är diskriminerad beroende på att den svenska te-
kopoiitiken inte stämmer överens med EG:s politik på detta område.

Det är enligt min mening nu bråttom att ändra de svenska reglerna för
lågprisimporten och andra regler som är hämmande för tekohandeln mellan
Sverige och EG-länderna.

Jag anhåller att få ställa följande fråga till statsrådet:

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Är regeringen nu beredd att ändra den svenska tekopolitiken så att våra
svenska tekoföretag ges samma möjligheter som tekoföretag inom EG?

15 § Kammaren åtskildes kl. 13.39.

Förhandlingarna leddes

av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 32 (del-
vis),

av talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 59 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

IBarbro Nordström

Innehållsförteckning

Prot. 1992/93:28

20 november 1992

Fredagen den 20 november

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen.............. 1

2 § Svar på interpellation 1992/93:9 om hobbyhästägande ....... 1

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Peter Kling (nyd)

Sten Andersson i Malmö (m)

3 § Svar på interpellation 1992/93:3 om kriminalvården......... 7

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Sten Andersson i Malmö (m)

Göran Magnusson (s)

4 § Svar på interpellation 1992/93:5 om åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten .................................... 15

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Lars-Erik Lövdén (s)

Anita Johansson (s)

Hans Göran Franck (s)

Ingvar Svensson (kds)

Sylvia Lindgren (s)

5 § Svar på interpellation 1992/93:19 och fråga 1992/93:175 om be-

straffning av sexualbrott som skett utomlands............ 32

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Inger Hestvik (s)

Åke Carnerö (kds)

Margareta Viklund (kds)

6 § Svar på interpellation 1992/93:21 om frihetsberövanden i polisar-

rester och häkten ................................. 40

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Hans Göran Franck (s)

7 § Svar på interpellation 1992/93:20 om prisinformationslagen ... 44

Civilminister Inger Davidson (kds)

Inger Hestvik (s)

Inga-Britt Johansson (s)

8 § Svar på interpellation 1992/93:17 om regeringens planer för gym-

nasieskolan ...................................... 50

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Ingvar Johnsson (s)

9 § Svar på interpellation 1992/93:24 om standardproven i skolorna 57

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Eva Johansson (s)

Prot. 1992/93:28 10 § Svar pä interpellation 1992/93:33 om hemspråksundervisningen 61

20 november 1992 Statsrådet Beatrice Ask (m)

Maj-Lis Lööw (s)

Claus Zaar (nyd)

Eva Johansson (s)

11 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 70

12 § Bordläggning ..................................... 70

13 § Anmälan om interpellation

1992/93:46 av Sten Andersson i Malmö (m) om narkotikakon-
trollen vid ett EG-medlemskap..................... 71

14 § Anmälan om frågor

1992/93:211 av Sylvia Lindgren (s) om datalistor över skatte-
skulder ....................................... 72

1992/93:212 av Nils T Svensson (s) om Sveriges turistråds rese-
databas....................................... 72

1992/93:213 av Sten-Ove Sundström (s) om postens organisa-
tionslösningar .............. 73

1992/93:214 av Lars Petersson (c) om offentliganställdas möj-
lighet till egen verksamhet........................ 73

1992/93:215 av lan Wachtmeister (nyd) om illegal invandring
från Ryssland m.m............................... 73

1992/93:216 av Carl Fredrik Graf (m) om reglerna om tulltill-
lägg.......................................... 74

1992/93:217 av Sten Andersson i Malmö (m) om varvsstödet 74
1992/93:218 av Pär Granstedt (c) om Rödkobbsleden och mil-

jön .......................................... 75

1992/93:219 av Rolf L Nilson (v) om biståndet till handikap-

pade ......................................... 75

1992/93:220 av Thommy Ohlsson (v) om kraven på att SJ visar

vinst......................................... 75

1992/93:221 av Thommy Ohlsson (v) om SJ:s persontafik på

sträckan Karlstad-Kil-Göteborg................... 75

1992/93:222 av Lars Björkman (m) om miljön och bilmotorer 76
1992/93:223 av Margareta Israelsson (s) om informationen om

FN:s barnkonvention............................. 76

1992/93:224 av Hans Göran Franck (s) om stöd till offer för
konfliken i det forna Jugoslavien.................... 76

1992/93:225 av Wiggo Komstedt (m) om utländska medborgare

och verkställighet av brottmålsdomar................ 77

1992/93:226 av Margareta Viklund (kds) om Burundi...... 77

1992/93:227 av John Andersson (v) om vapenlagen och EG:s

s.k. vapendirektiv............................... 77

1992/93:228 av Lennart Brunander (c) om svensk tekopolitik 77

gotab 42473, Stockholm 1992

Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:28 Fredagen den 20 november

Riksdagens protokoll

1992/93:28

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen

2 § Svar på interpellation 1992/93:9 om hobbyhästägande

3 § Svar på interpellation 1992/93:3 om kriminalvården

4 § Svar på interpellation 1992/93:5 om åtgärder mot den ekono-miska brottsligheten

5 § Svar på interpellation 1992/93:19 och fråga 1992/93:175 om be-straffning av sexualbrott som skett utomlands

6 § Svar på interpellation 1992/93:21 om frihetsberövanden i polisar-rester och häkten

7 § Svar på interpellation 1992/93:20 om prisinforniationslagen

8 § Svar på interpellation 1992/93:17 om regeringens planer för gym-nasieskolan

9 § Svar på interpellation 1992/93:24 om standardproven i skolorna

10 § Svar på interpellation 1992/93:33 om hemspråksundervisningen

11 § Hänvisning av ärenden till utskott

12 § Bordläggning

13 § Anmälan om interpellation

14 § Anmälan om frågor

4 § Svar på interpellation 1992/93:5 om åtgärder mot den ekono-
miska brottsligheten

5 § Svar på interpellation 1992/93:19 och fråga 1992/93:175 om be-
straffning av sexualbrott som skett utomlands

6 § Svar på interpellation 1992/93:21 om frihetsberövanden i polisar-
rester och häkten

8 § Svar på interpellation 1992/93:17 om regeringens planer för gym-
nasieskolan