Riksdagens protokoll

1992/93:20

Tisdagen den 10 november

Kl. 14.00-16.04

Protokoll

1992/93:20

1 § Svar på fråga 1992/93:133 om försöksverksamheten med livvakts- Svar på frågor
skydd m.m.

Anf. 1 Justitieminister GUNHELLSVIK (m):

Fru talman! Britta Bjelle har frågat mig vad jag avser göra för att de anvi-
sade medlen för försöksverksamheten med liwaktsskydd för hotade kvinnor
skall komma till användning.

Låt mig först ge en kort bakgrundsbeskrivning. Den 1 juli 1992 inleddes
inom polisen på regeringens uppdrag en försöksverksamhet med liwakts-
skydd för särskilt hotade kvinnor på fyra olika platser i landet. Regeringen
fördelade sammanlagt 10 miljoner kronor för den verksamheten. Rikspolis-
styrelsen har tidigare i år tagit fram ca 280 s.k. trygghetsväskor för våldsho-
tade kvinnor. Rikspolisstyrelsen har vidare gett en polischef i uppdrag att
ansvara för dessa frågor på riksplanet.

Trygghetsväskorna är nu fördelade över alla län. Polisen avgör, i samråd
med den hotade kvinnan, vilka åtgärder som behövs för att ge det bästa möj-
liga skyddet.

Polisen har under hösten, i samarbete med Riksorganisationen för kvinno-
jourer i Sverige (ROKS), gått ut och informerat om försöksverksamheten
och om trygghetsväskorna. Det är inte minst viktigt att nå de kvinnor som i
dag kanske inte ens har polisanmält de brott som de blivit utsatta för.

När det först gäller trygghetsväskorna är det enligt uppgift från polisen
stor efterfrågan på dessa. I flera län har mer än hälften av de tilldelade väs-
korna lämnats ut till hotade kvinnor. I något län har väskorna t.o.m. tillfäl-
ligt tagit slut.

När det sedan gäller liwaktsskyddet vill jag bara säga att för närvarande
står en kvinna under beskydd inom ramen för försöksverksamheten. Tidi-
gare i höst har ytterligare en kvinna haft liwaktsskydd. Det skedde inom
ramen för polisens allmänna skyldighet att skydda människor som utsätts för
brott. De närmare omständigheterna i dessa fall kan jag självfallet inte gå in
på.

Mot bakgrund av detta vill jag som svar på Britta Bjelles fråga säga att det
dess värre visar sig att de anvisade resurserna både är nödvändiga och kom-
mer till användning, trots att inte mer än drygt fyra månader av försöksperio-
den ännu har gått.

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 20

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Anf. 2 BRITTA BJELLE (fp):

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Skälet till att jag
ställde denna fråga är att det har visat sig att efterfrågan på det liwaktsskydd
som i dag erbjuds är liten.

Man kan peka på att det finns flera underlag som visar att det egentligen
finns ett behov. Som ett exempel kan man nämna att 900-1 000 besöksförbud
är utfärdade i Sverige. Besöksförbud utfärdas bara för att skydda utsatta
kvinnor - det handlar ju huvudsakligen om kvinnor. Bland dessa 900-1 000
utfärdade besöksförbud måste det finnas en och annan kvinna som är särskilt
trakasserad och som har det extra svårt och som borde kunna få liwakts-
skydd.

Jag skall nämna ett annat exempel. 1989 dog 47 kvinnor på grund av mord,
dråp eller misshandel. Denna grupp är ganska konstant år från år. Bland de
kvinnor som varje år dör på grund av våld, måste det också finnas en och
annan kvinna som man kanske kunde rädda livet på med hjälp av det liv-
vaktsskydd som ändå var tänkt i försöksverksamheten.

Kvinnorna på kvinnojourerna hjälpte förra året 1 370 kvinnor till ett till-
fälligt boende. Jag tror att kvinnor inte lämnar sina hem om det inte är för
att fly från våld och misshandel.

Denna genomgång visar att det finns väldigt många utsatta kvinnor. Efter-
som dessa finns, borde det också finnas en efterfrågan på liwaktsskydd. Jag
tror att det finns två orsaker till att denna efterfrågan inte finns, och jag skall
nämna en. Jag tror att det skulle vara annorlunda om polisen själv tog mer
aktiv del och själv såg till att kvinnor fick hjälp, eftersom en trakasserad
kvinna inte orkar ta ett eget initiativ.

Anf. 3 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Beträffande det som Britta Bjelle säger om polisens aktivitet,
vill jag säga att det i dag inom polisen finns en medvetenhet på ett annat
sätt än tidigare. Dessutom har vi sett till att få till stånd utökad och särskild
utbildning för att ytterligare öka medvetenheten.

När det gäller liwaktsskyddet har vi varit överens om att man skall ta till
det i de extrema situationer som man inte kan klara av på annat sätt. Det
innebär ju ett mycket stort ingrepp för kvinnan att ha liwakt. Därför är det
positivt att vi också har kommit i gång med trygghetspaketen, och på dessa
är det en stor efterfrågan.

Jag vill också peka på att liwaktsskyddet och trygghetspaketen inte skall,
och aldrig kan, ersätta kvinnojourerna. Samtidigt är det viktigt att vi har en
ordentlig information. Det har också i samverkan med kvinnojourerna ge-
nomförts information under hösten, så att kvinnor som verkligen behöver
liwaktsskyddet också skall känna till att det finns.

Anf. 4 BRITTA BJELLE (fp):

Fru talman! Jag tycker att trygghetspaketen är bra. Jag håller med justitie-
ministern om att de har fått genomslag och att det verkar som om de är
kända. Men en kvinna som är tillräckligt misshandlad och tillräckligt åt-
gången för att i grunden kunna få liwaktsskydd, är helt passiviserad.

Om man har mött några riktigt misshandlade kvinnor, vet man att de inte

klarar att ta ett eget initiativ för att begära t.ex. liwaktsskydd. De är för illa
åtgångna för det. Jag menar därför att polisen, som ofta känner till vilka som
är de mest utsatta kvinnorna i sitt distrikt, har ett ansvar att ta ett eget initia-
tiv och se till att en kvinna som kanske riskerar att dö, får det skydd som
behövs.

Jag tycker att det är litet beklämmande att det pågår en försöksverksam-
het med liwaktsskydd men som inte har fått någon effekt. Min fråga till ju-
stitieministern är om det inte finns något som man kan göra för att få i gång
denna försöksverksamhet, eftersom den i dag uppenbarligen inte är i gång.

Anf. 5 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Vi skall komma ihåg att riksdagen har anslagit 10 miljoner
kronor till försöksverksamheten. 10 miljoner kronor räcker inte särskilt
långt. Det var i och för sig inte heller avsikten. Detta var tänkt för de extrema
fallen. Men vi kan konstatera att två kvinnor under de gångna fyra måna-
derna har erhållit liwaktsskydd.

Anf. 6 BRITTA BJELLE (fp):

Fru talman! Jag skall inte förlänga denna debatt, men jag skall bara på-
minna om att jag tror att det finns en del att göra. Jag tror fortfarande att
polisen skulle kunna ta litet mer egna initiativ i detta sammanhang, så att vi
får en försöksverksamhet, där pengarna går till dem som verkligen behöver
skydd. Jag tror nämligen att det finns kvinnor som behöver denna typ av
skydd.

Det vore olyckligt om denna verksamhet rullade på under hela året och
om det sedan visade sig att man inte har gett de kvinnor liwaktsskydd som
kanske skulle ha behövt det på grund av att dessa kvinnor inte har haft kraft
nog att begära skyddet och att polisen inte har tagit det initiativ som jag
tycker att de borde ta.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Svar på fråga 1992/93:136 om reglerna om kroppsvisitation och
kroppsbesiktning

Anf. 7 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Kent Carlsson har frågat mig om regeringen är beredd att
lägga fram förslag om ändring i rättegångsbalken som jämställer män och
kvinnor, dvs. att kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av män inte får
verkställas eller bevittnas av annan än man, läkare eller legitimerad sjukskö-
terska.

Mitt svar är ja!

Inom kort kommer jag att föreslå att regeringen remitterar ett förslag till
Lagrådet om vissa ändringar i rättegångsbalken beträffande reglerna om just
kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Bl.a. kommer där att föreslås att
kroppsbesiktning och kroppsvisitation, med undantag för undersökning av
väskor och dylikt, endast får utföras eller bevittnas av någon av samma kön

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

som den som undersöks. Med andra ord får kvinnor endast undersökas av
kvinnor och män endast undersökas av män, enligt förslaget. Dock kommer
det inte att föreslås några ändringar vad gäller läkares och sjuksköterskors
möjligheter att oavsett könstillhörighet utföra och bevittna ifrågavarande
undersökningar.

Anf. 8 KENT CARLSSON (s):

Fru talman! Jag tackar justitieministern för det här positiva svaret. Jag vill
bara förklara bakgrunden till frågan.

Delvis handlar frågan om en princip. Man skall behandla de två könen
på likartat sätt. Men det finns och har också funnits problem med de här
paragraferna. Det handlar kanske inte så mycket om svenska män, utan det
handlar om utländska medborgare som anhålls eller häktas. Deras kulturella
bakgrund har gjort att de har litet svårt att tänka tanken att de kan bli visite-
rade av en kvinna. Detta har tyvärr också använts i visst trakasserande syfte.

Man skall inte överdriva det problem som har varit. Men bara det att detta
drabbar en person tycker jag är skäl nog att ställa den här frågan.

Jag tycker, som sagt, att justitieministerns svar är föredömligt rakt, till
skillnad från andra svar som jag har fått under årens lopp. Jag vill med det
tacka, och jag kommer att följa frågan när propositionen kommer.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1992/93:142 om beläggningen på kriminalvårdsan-
stalterna m.m.

Anf. 9 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Birthe Sörestedt har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
i anledning av den aktuella beläggningssituationen vid kriminalvårdsanstal-
ter och häkten.

Beläggningsnivån vid kriminalvårdsanstalterna har under senare år varit i
stort sett oförändrad. Detta har även gällt under första halvåret 1992. Under
tiden augusti-oktober har det skett en kraftig uppgång samtidigt som ett an-
tal anstaltsplatser varit stängda för ombyggnad. Den 1 oktober var belägg-
ningen vid anstalterna i genomsnitt 100 % av antalet tillgängliga platser.
Självfallet innebär detta problem för kriminalvården.

Enligt uppgift från Kriminalvårdsstyrelsen har dock ett antal av de stängda
platserna nu åter tagits i bruk och styrelsen bedömer att situationen fram till
årsskiftet kan klaras med tillgängliga resurser.

Den högsta beläggningen vid kriminalvårdsanstalterna infaller emellertid
normalt under månaderna januari till april. Styrelsen planerar därför att
öppna ett hundratal reservplatser samt att vid behov inrätta ytterligare 200-
300 öppna platser genom att anordna provisoriska baracker vid vissa anstal-
ter. Härigenom bör enligt styrelsen beläggningen kunna hållas på en godtag-
bar nivå.

Även vid häktena var beläggningen den 1 oktober 1992 mycket hög. Till
detta bidrog att ett antal häktade, vars domar vunnit laga kraft, inte kunnat

beredas plats i anstalt. I takt med att antalet anstaltsplatser ökar bör enligt
styrelsen beläggningstrycket på häktena minska.

Jag vill avslutningsvis nämna att jag under hand har uppdragit åt Brotts-
förebyggande rådet (BRÅ) att undersöka orsakerna till det just nu mycket
höga beläggningsläget, om det t.ex. är så att domstolarna jämfört med tidi-
gare nu oftare dömer till fängelse eller till längre strafftider och om, i så fall,
ändringarna i praxis gäller vissa slag av brottslighet. En viktig fråga är själv-
fallet huruvida den nuvarande situationen är av tillfällig natur eller om det
har skett en mer permanent förändring av praxis vid domstolarna. Först när
detta är klart kan behovet av mer långsiktiga åtgärder överblickas.

Anf. 10 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret.

De långtidsdömda blir fler och straffen längre. Signaler om hårda tag har
troligen redan påverkat domstolarna. Jag tycker att det är bra att Brottsföre-
byggande rådet har fått den här uppgiften, så att vi framöver kan ta ställning
till hur det verkligen är.

800 fler har dömts till fängelse under det här årets första nio månader jäm-
fört med samma tid förra året. Den här trenden väntas hålla i sig.

Som ministern tog upp är situationen på häktessidan akut. Människor får
sitta kvar i häkte för att det inte finns platser på anstalter. Situationen har
också varit akut på anstalterna, så att man har fått ta till dubbelbeläggning.
Jag ser fram emot att man nu kan öppna ytterligare platser under våren, när
man väntar sig att ett större antal platser behövs.

Men kriminalvården arbetar med att ge verkställigheten ett vettigt inne-
håll. Förutom arbete och utbildning har under senare år flera anstalter ut-
vecklat och specialiserat sig på olika påverkansprogram. Det behövs en dif-
ferentiering av klienter av många olika skäl; säkerhetsskäl, behov av narko-
tikafria avdelningar, unga förstagångsdömda, sexualbrottslingar och kvin-
nor.

För att erbjuda detta breda innehåll och påverkansprogram krävs det att
det finns plats på de olika anstaltstyperna. Det är omöjligt med en sådan
beläggning som i dag att placera en person på rätt plats. Det gör också att
det blir besvärligare med intentionerna att ha narkotikafria avdelningar och
narkotikafria anstalter.

Jag undrar hur justitieministern ser på den dubbelbeläggning som har varit
akut, men också vilken vikt justitieministern fäster vid att klara av intentio-
nerna att få en vettig differentiering.

Anf. 11 TALMANNEN:

Jag måste vädja om respekt för de tidsregler som gäller.

Anf. 12 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Våra fängelser är i allmänhet inte anpassade för dubbelbe-
läggning. Jag vet att det har förekommit dubbelbeläggning, men i mycket
begränsad omfattning. Jag har också frågat särskilt om detta och fått fram
att en del av våra fångar faktiskt själva önskar att dela cell med någon annan.

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svarpå frågor

Det kan man inte alltid tillgodose av säkerhetsskäl. Men ingen har mot sin
vilja tvingats in i dubbelbeläggning, enligt den information som jag har fått.

Min syn på differentiering borde vara väl känd. Jag har mycket tydligt
markerat att jag menar att den hittills gällande principen, närhetsprincipen,
måste ifrågasättas, eftersom den ofta lägger hinder i vägen just för möjlighe-
terna till differentiering. Jag är också väl medveten om, att om en differen-
tiering och därmed ett vettigt innehåll i fängelsevistelsen skall kunna fun-
gera, krävs det att vi har viss luft i systemet. Därför har vi också en långsiktig
planering för utbyggnad. Det är också ett av skälen till att jag själv tidigt i
höst tog initiativ till att BRÅ skulle se på vad vi kan förvänta oss för långsik-
tig utveckling.

Anf. 13 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! Den luft som justitieministern pratarom har varit en målsätt-
ning vid 85 % beläggning. Nu föreligger lagrådsremisser om skärpta straff
för en rad olika brott och även förslag om att delvis avskaffa halvtidsfrigiv-
ningen. Detta innebär tillsammans behov av ett stort antal platser. Man räk-
nar med att bara upphävandet av den villkorliga frigivningen skulle ge behov
av över 300 platser. Sammanlagt skulle det betyda 800-900 platser. Då är det
inte inräknat vad förändringarna i rattfyllerilagstiftningen kan ge.

Jag undrar vilka investerings- och driftkostnader man räknar med för de
nya fängelseplatserna framöver.

Anf. 14 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Siffror brukar jag inte anstränga mig med att hålla i huvudet.
Där är mycket annat som skall ha plats, som kanske är viktigare. De exakta
driftkostnaderna för 1994 och 1995, som är de år som är intressanta, har jag
inte i huvudet. Men jag kan plocka fram dem om Birthe Sörestedt vill ha
dem.

När det gäller hävandet av halvtidsfrigivningen har vi, vilket ingick i det
svar jag gav tidigare, en färdig plan. Vi sätter i gång, bl.a. med arbetsmark-
nadspengar, att göra tillbyggnader på befintliga fängelser för att klara den
delen.

När det gäller straffskärpningarna skall vi inte glömma bort att vi samtidigt
arbetar med alternativa påföljder. Vi inför från den 1 januari samhällstjänst
i hela landet. Vi håller på att studera bl.a. elektronisk övervakning, men
också möjlighet till andra alternativa påföljder. Vår utgångspunkt är att all-
varliga brott skall resultera i sträng påföljd. Men en del personer som har
begått brott, som vi i dag inte har något annat än fängelse åt, behöver egent-
ligen någonting annat.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1992/93:164 om ny kommission för att utreda mor-
det på Olof Palme

Anf. 15 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Karl Gustaf Sjödin har frågat mig om jag ämnar vidta några
åtgärder och bidra till att en ny kommission tillsätts med uppgift att återigen
granska utredningen om mordet på Olof Palme med utgångspunkt i de upp-
gifter som framfördes i ett TV-program häromkvällen.

Låt mig först ge en kort bakgrund. Det är nu snart sju år sedan mordet på
Olof Palme inträffade. Ett omfattande arbete har lagts ner för att försöka
klara upp mordet. Polis- och åklagarutredningarna har dessutom varit före-
mål för en omfattande granskning, bl.a. genom en parlamentarisk kommis-
sion. Denna har bl.a. granskat det s.k. polisspåret, utan att rikta någon kritik
mot myndigheternas arbete i den delen.

Sedan februari 1987 leds förundersökningen av biträdande riksåklagaren
Axel Morath. Han biträds av ytterligare tre åklagare. Till deras förfogande
står bl.a. den särskilt utsedda s.k. Palmegruppen vid Rikskriminalpolisen.

Det är en sak för förundersökningsledaren att ta ställning till hur förunder-
sökningen skall bedrivas. Jag utgår från att förundersökningsledaren har ta-
git del av de uppgifter som har lagts fram i det TV-program som Karl Gustaf
Sjödin syftar på, och att han tar ställning till vad som kan behöva göras i
anledning av dessa uppgifter.

Jag vill därför som svar på Karl Gustaf Sjödins fråga säga att det inte finns
några motiv för att tillsätta någon kommission.

Anf. 16 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Fru talman! Jag får tacka justitieministern för svaret. Som justitieminis-
tern nämnde i sitt svar är det snart sju år sedan detta, kanske det mest upprö-
rande mordet någonsin, inträffade i vårt land. Den dåvarande statsministern
Olof Palme mördades på öppen gata, under en lugn promenad mot bostaden
efter att ha besökt en biograf. Det är en situation som de flesta människor
känner igen som en del av en vanligt förekommande företeelse. Många me-
nar också därför att själva mordet på landets statsminister, och de omstän-
digheter det skedde under, är som ett öppet sår i själen hos alla medborgare
i vårt land.

Frågetecknen kring mordet är många hos allmänheten. Teorierna och på-
ståendena om hur det har gått till har lämnats obesvarade av anledningar
som nu kräver en granskning. Det aktualiserades senast i det nyss nämnda
TV-programmet Norra magasinet, från min hemstad Luleå.

Vilken kritik som är berättigad mot den förra socialdemokratiska rege-
ringen och mot polisens arbete under olika ledningar är svåra att bedöma.
När Ny demokrati kom in i riksdagen framställdes önskemål om att partiet
skulle aktualisera frågan, vilket skedde i form av en motion under allmänna
motionstiden vid förra riksmötet. Justitieutskottet avstyrkte bifall till motio-
nen och hade uppfattningen att det saknades anledning för riksdagen att ini-
tiera en sådan utredning som motionärerna efterlyste. Motionärerna hade
begärt en medborgarkommission för granskningen. Liknande krav hade
ställts under riksmötet 1990/91.

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Förhoppningar har ställts på den borgerliga regeringen att de svenska
medborgarna skall få klarhet i vad som har gjort att utredningen inte har
kommit till någon lösning av mordet. Förutom den kollektiva ångest och
ovisshet som allmänheten känner inför det ouppklarade mordet, kan jag
personligen redogöra för hur jag och många av mina poliskolleger ute i
landet fylls av obehag därför att så många frågor är obesvarade och har lett
till olika konspirationsteorier.

I slutet av TV-programmet ställdes frågan: Skall mordet på landets stats-
minister förbli olöst? Den frågan vill jag förmedla till justitieministern med
tillägget: Kan justitieministern tänka sig att ta upp frågan och tillsätta en ny
kommission om den s.k. Palmeutredningen avslutar sitt arbete utan att
lyckas lösa mordet?

Anf. 17 TALMANNEN:

Jag måste vädja om respekt för de talarregler som gäller i frågedebatten.

Anf. 18 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Vi tycker att det är viktigt - och det markerade vi även under
förra vintern - att Palmegruppen skall ha möjlighet att få driva sitt arbete
vidare. Vi får aldrig ge upp hoppet om att mordet på statsminister Olof
Palme klaras upp. Den organisation som finns i dag måste få nödvändigt stöd
och rätt förutsättningar att arbeta. Det finns inget som i dag tyder på att vi
skulle komma närmare en lösning av mordgåtan genom att tillsätta ytterli-
gare en kommission.

Anf. 19 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Fru talman! Jag håller helt och hållet med justitieministern. Men min fråga
gällde närmast om justitieministern nu kan svara på om en ny utredning
kommer att aktualiseras om den nuvarande utredningen, när den har avslu-
tat sitt arbete, inte kommer fram till en lösning?

Anf. 20 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Min utgångspunkt är att den nu arbetande gruppen skall
lyckas lösa mordgåtan. Jag inser svårigheterna. Men jag har icke för avsikt
att ta något initiativ för att avsluta gruppens arbete.

Vi har ställt oss bakom att utredningen i sin nuvarande organisation skall
fortsätta sitt arbete, och det är vår förhoppning att den skall komma fram till
ett resultat.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på frågorna 1992/93:121, 149 och 165 om statsbidraget till
ideellt fredsarbete m.m.

Anf. 21 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Frågor har ställts till mig av Berndt Ekholm, Birgitta Ham-
braeus och Ingela Mårtensson med anledning av den nyligen framlagda över-

synen avseende utrikesdepartementets anslag för information, studier och
forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. Berndt Ekholm har
frågat om jag är beredd att medverka till att promillemålet överges, dvs. att
anslaget på sikt skall uppgå till en promille av försvarsanslaget, samt om jag
är beredd att genomföra översynens förslag till förändringar och neddrag-
ningar. Birgitta Hambraeus har frågat om jag är beredd att påverka rege-
ringen att lägga förslag om utökade anslag för information, studier och forsk-
ning om fred och nedrustning. Ingela Mårtensson har frågat om jag är be-
redd att sända ut förslaget till förändringar av F 3-anslaget på remiss.

Jag ämnar besvara dessa frågor i ett sammanhang.

I våras begärde jag en översyn av UD-anslaget F 3, Information, studier
och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. Jag bedömde
översynen som angelägen av många skäl. För det första har ingen samlad
analys eller revision hittills genomförts trots att över 200 miljoner kronor de-
lats ut sedan 1983/84. För det andra har den säkerhetspolitiska situationen i
vår omvärld förändrats markant, vilket motiverar en prövning av vilka typer
av insatser som nu är mest angelägna. För det tredje motiveras en översyn
av de ytterst kraftiga sparkrav som ålagts den offentliga sektorn. Detta gäller
såväl UD som övriga departement.

De förslag som presenterats i översynen är utredningsmannens. Förslagen
diskuteras nu, och regeringens slutsatser bl.a. vad avser riktlinjer för och
nivå på anslaget kommer att presenteras i budgetpropositionen i januari.

Beträffande remissförfarandet vill jag påpeka att någon formell remissom-
gång inte varit aktuell, bl.a. eftersom det varit svårt att fastställa en adekvat
krets av remissinstanser som inte bara representerat bidragsmottagande or-
ganisationer. Översynen diskuteras bl.a. med den beredningsgrupp som av-
ger rekommendationer rörande fördelning av medel från anslaget.

Anf. 22 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag tycker att utredningen har en uppseendeväckande inriktning. Den ytt-
rar sig starkt politiskt värderande om säkerhetspolitiken. Det finns tydliga
pekpinnar om att bidragen inte skall utgå om det inte blir en förändrad in-
riktning av verksamheten. Nu stryker utrikesministern under detta i sitt an-
förande.

Jag tycker att Europafixeringen hos regeringen är litet farlig. Tidigare un-
der den socialdemokratiska regeringen var det ingen styrning av bidrag.
Folkrörelserna fick efter eget huvud - själva principen med folkrörelsearbe-
tet är ju att använda sitt eget huvud - arbeta med de frågor som ansågs ange-
lägna inom området frihet och nedrustning. Nu skall tydligen folkrörelserna
inte få göra det, utan opinionen skall styras. Jag tycker att det är oroväck-
ande.

Det talas också om begränsat stöd till den traditionella säkerhetspolitiken.
I sammanfattningen av utredningen framgår det att bidraget i fortsättningen
främst bör utgå för verksamhet som präglas av medvetenhet om den nya in-
ternationella situationen - det borde egentligen vara en självklarhet - och
som rör säkerhetspolitiska spörsmål i vid bemärkelse och inte exempelvis
miljö-, flykting- eller utvecklingsfrågor.

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Tycker utrikesministern verkligen att det är rimligt att ha en sådan styr-
ning?

Jag har ytterligare några synpunkter. De gäller begränsningen av antalet
bidragsmottagare.

Nu tas svenska kyrkan bort, eftersom den anses vara en statlig organisa-
tion. Men man glömmer att det utförs ideellt arbete inom ramen för svenska
kyrkan. De ekumeniska organisationerna försvinner också. De fackliga or-
ganisationerna tas bort eftersom de enligt utredningen arbetar för egen vin-
ning - fastän de gör ett ideellt arbete. Likadant är det med organisationer
som är knutna till ett parti. De tas bort fastän de gör ett ideellt arbete som
annars inte skulle bli gjort. Samarbetsorganisationer skulle aldrig kunna ar-
beta utan stöd. Konsekvensen är naturligtvis att fredsarbetet skall minska.

Är utrikesministern verkligen beredd att göra en sådan skönmålning och
därmed underbygga begränsningar med ett så svagt underlag?

Anf. 23 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret på min fråga.

Det har länge rått stor enighet i Sveriges riksdag om utrikespolitiken och
stöd till fredsforskning. Det är faktiskt Vänsterpartiet och Moderaterna som
har haft skiljaktiga meningar mot den överväldigande majoriteten i riksda-
gen.

Vi har alla varit överens om att det är mycket viktigt att det förs en fri
debatt och att folkrörelserna stöds i sitt viktiga arbete att informera om
fredssträvanden, att de stöds i det försonande arbete de bedriver och i arbe-
tet för att väcka opinion och sprida värderingar om hur viktigt det är med
mänskliga rättigheter.

Jag blev förskräckt när jag läste utredningen. Jag har förstått att det även
finns en utredning om forskning som jag ännu inte har hunnit ta del av. Där
föreslås en allvarlig ändring av den politik som vi tidigare har varit överens
om i Sverige.

Nu när Sverige blir ordförandeland i den Europeiska säkerhetskonferen-
sen måste ju UD ha ett stort behov av råd och nya infallsvinklar. De diploma-
ter som är mycket kunniga om konflikter mellan länder har egentligen inte
så mycket att säga när det gäller konflikter och motsättningar mellan etniska
grupper, som t.ex. i Jugoslavien. De kan inte göra så mycket åt ”läkningen
av såren” efter årtionden av orättfärdiga handlingar.

Behöver inte UD fortfarande stöd i form av nya idéer, som man inte i för-
väg kan beskriva? Därmed skulle ett ökat stöd kunna ges till fredsforskning
så att Sverige, inte minst som ordförandeland i ESK, kan göra en insats.

Anf. 24 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Jag ber att få tacka så mycket för svaret.

Jag tycker att det är bra att det görs en översyn av anslagen. Precis som
utrikesministern har sagt har det inte gjorts någon analys, och det finns all
anledning att genomföra en sådan.

Nu har Forsse lagt fram sina förslag, och de innebär stora förändringar -
vilket också framfördes här nyss. Jag kan instämma i flera av de invänd-
ningar som finns. Min fråga rör själva hanteringen av detta. De förändringar

som föreslås av Anders Forsse är så stora att det finns all anledning att gå ut
med en remissomgång, som traditionellt görs i Sverige när stora förslag till
förändringar läggs fram av en utredning.

I svaret på frågan sägs att det har varit svårt att fastställa en adekvat krets
av remissinstanser som inte bara representerar bidragsmottagande organisa-
tioner. Det utgör inte något riktigt motiv för att frångå en remissvända. Jag
vidhåller att det skall ske en remissomgång.

Vidare finns den andra utredningen, gjord av Ingemar Dörfer, om anslag
till utrikespolitisk forskning och studier. Den utredningen hänger också ihop
med F 3-anslaget. Ambassadör Forsse har suttit med som observatör i den
utredningen. Det finns därför anledning att sätta ihop dessa två förslag och
skapa en bred diskussion. Det första förslaget, framlagt av Forsse, får inte
läggas in i budgetprocessen. Då skapas inte någon debatt.

Jag har fått många reaktioner på Forsses förslag. Fredsorganisationer
ställde beredvilligt upp på att diskutera och var positiva till den utredning
som Forsse gjorde. Men fredsrörelsen har nu med bestörtning sett resultatet.
Det finns också en del felaktigheter i sammanställningen.

Det finns alltså anledning att gå tillbaka till organisationerna och ge dem
möjligheter att komma med synpunkter, i stället för att hastigt ta in detta i
budgetprocessen.

Jag vädjar till utrikesministern att både Dörfers och Forsses utredningar
skall gå ut på remiss.

Anf. 25 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Jag är glad att kunna notera att åtminstone en av talarna
tyckte att det var bra att det sker en översyn. Denna verksamhet har pågått
i nästan tio år. 200 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar har delats ut.
Jag tycker att det är på tiden att det sker en genomgång av hur anslagen har
hanterats.

Glädjande nog har den säkerhetspolitiska situationen i vår omvärld kraf-
tigt förändrats. Jag håller med Birgitta Hambraeus - och det är en av de sa-
ker som jag önskar skall ske - om att det är det vidgade säkerhetsbegreppet
som skall ligga till grund för bl.a. användningen av medlen. Visst behövs
goda och bra idéer och nya tankar när de gäller att hantera säkerhetspoliti-
ken för att kunna åstadkomma konfliktförebyggande åtgärder. Men - jag sä-
ger det med all respekt - en del av dessa pengar har gått till ridläger, invand-
rarmöten i matlagning, t.o.m. till en basket-cup. Det finns en allvarligare
sida än det jag nämde här, nämligen att en del av de organisationer som får
dessa bidrag nästan helt och hållet lever på statsbidrag.

Det skall ju ändå vara fråga om fristående organisationer. Jag vill erinra
riksdagsmännen om att det finns uttalanden från Sveriges riksdag. Tidigare
föredragande statsrådet Sten Andersson har i två propositioner betonat att
stödet ur F 3-anslaget skall ges som hjälp till självhjälp, dvs. man skall kunna
begära av organisationerna att de gör en egeninsats.

Jag tycker att det är ett vitalt element i Folkrörelsesverige att organisatio-
nerna skall göra en egeninsats. Organisationerna skall inte leva enbart på
dessa medel.

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Anf. 26 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Jag tycker att det är utmärkt med en översyn. Jag har ingen-
ting emot något sådant. Det finns säkert skäl att peka på felaktigheter. Men
jag ifrågasätter det sätt som utredningsmannen har gått till väga på - han
menar att bara den traditionella säkerhetspolitiken skall ses över. Sedan räk-
nar han upp miljö- och flyktingfrågor.

Samtidigt kan man läsa i Svenska Dagbladet att utrikesministern har helt
motsatt uppfattning och att det nu, precis som utrikesministern här har sagt,
råder ett vidgat säkerhetsbegrepp. Utrikesministern har formulerat det så att
begreppet innehåller inte bara en militär komponent utan också mänskliga
rättigheter, demokrati, ekonomisk frihet, social rättvisa och ekologiskt an-
svar. Det är viktigt att fredsrörelsen får utföra ett bredare arbete.

Det är självklart att bidragen skall förutsätta en egeninsats. Men de krav
som ställs innebär en förfärlig byråkrati för att fastställa vad den totala stat-
liga insatsen är. Den byråkratin finns inte på något annat område. Varför
inte arbeta med den teknik som SIDA använder, nämligen att ge ett ordent-
ligt bidrag om en egeninsats görs, i stället för att krångla till det med en
mängd spelregler som gör att man inte kommer någonvart? Är det inte rim-
ligt att organisationerna får ett rejält bidrag om de gör en egeninsats, som
t.ex. inom SIDA?

Anf. 27 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Jag vill också gärna instämma i att det är bra att det görs en
översyn. Men precis som med så mycket annat i vårt hus går allting så fort.
Det är fråga om en genomgripande förändring, och jag instämmer med
Ingela Mårtensson i att detta förslag bör remissbehandlas tillsammans med
Ingemar Dörfers förslag om forskningsinsatser.

Även om det är en liten summa pengar som går till detta, är det otroligt
viktigt att i vår neutralitetspolitik och i vårt försvar ordentligt utreda kon-
fliktlösningsmetoder där militära medel inte används. Det är det som freds-
rörelsen gör.

Nog bör man kunna hitta adekvata remissinstanser, förutom de remissin-
stanser som fått bidrag och som naturligtvis också måste få yttra sig, eftersom
det finns felaktigheter i utredningen, vilket har påpekats här.

Man lever bara på bidrag, sägs det. Men det finns ju så oerhört många
insatser som inte räknas och som inte tillmäts något värde. Människor arbe-
tar utan lön, de arbetar dagar och veckor med projekt, de far ner till Israel
utan betalning, de utför försoningsarbete, de far till Jugoslavien, osv.

Anf. 28 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Jag tycker att man borde betona innehållen i projekten ännu
mer än vad som görs här. Antalet medlemmar tas i stället upp, och det är
bara kvantitet som räknas. Man borde också beakta vad verksamheten fak-
tiskt innehåller; det är nämligen inte enbart basketmatcher. Det finns många
fina projekt och mycket värdefullt arbete, något som borde framhållas
mycket mer.

Det förekommer en del egendomligheter när det gäller EG-insatser. Det
Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet har fått SIDA-pengar.

Förbundet är bara förmedlare av pengar till ett kvinnohus i Lima. Detta fak-
tum tas upp som att EIKFF skulle vara beroende av statsbidrag. Det är helt
felaktigt. Regering och riksdag säger dessutom samtidigt att det är värdefullt
att frivilligorganisationer finns som länkar när det gäller de svenska insat-
serna i biståndsländer. Det ställs även krav på att insatserna sker via frivillig-
organisationerna. Men i det här fallet slår man tillbaka och säger att dessa
organisationer är så statsbidragsberoende. Pengarna går inte alls till organi-
sationerna utan till värdefulla biståndsprojekt.

Anf. 29 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Jag spårar en viss enighet om att vi bör ha krav på egeninsats.
Man kan alltid diskutera hur det hela bör utformas. Det är emellertid rimligt
att organisationerna inte är helt beroende av statsbidrag, annars är de ju inte
längre fristående organisationer. Vi skall ju slå vakt om självständigheten i
Folksrörelsesverige. Jag hoppas också på krav om någon form av redovis-
ning. Det är ju skattemedel som det handlar om.

Ett vidgat säkerhetsbegrepp är en bra princip, som jag själv slåss för i olika
sammanhang.

När det gäller remissförfarandet är det bra att vi har denna berednings-
grupp. Jag hoppas våra riksdagsmän känner till att Folkrörelsesverige är väl
företrätt. Jag kommer även själv att träffa denna beredningsgrupp för att
diskutera dessa frågor. Jag vet att ett samråd pågår med beredningsgruppen.

Anf. 30 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Det är verkligen mycket viktigt att utrikesministern under-
stryker det vidgade säkerhetsbegreppet, där exempelvis miljön är oerhört
betydelsefull, där etniska grupper är betydelsefulla - och det man kan lära
sig av dem. Regeringen måste vara mindre byråkratisk och inse att man skaf-
far sig kunskap om hur konflikter löses i andra iänder genom att samråda
med de flyktingar som finns i Sverige. Självfallet måste detta arbete stödjas.

Det är viktigt att inte bara beredningsgruppen, som i stor utsträckning be-
står av bidragsmottagare, behandlar frågan, utan att frågan går ut på en bred
remiss i samhället. Det handlar här om fredsinsatser som engagerar kolossalt
många i hela Sverige. I utredningen står det att kyrkan och den ekumeniska
nämnden har nio medlemmar, men det är de olika samfunden. Det låter inte
som om det är så många som är med, men det är tusentals människor och
det är felaktigt att tänka sig att de inte skall kunna få stöd.

Anf. 31 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Det är utmärkt att vi är överens om det vidgade säkerhetsbe-
greppet, så att organisationer inte försvinner av det skälet. Det är emellertid
anmärkningsvärt att endast en fjärdedel till en tredjedel av de organisationer
som i dag får stöd skall få stöd i framtiden, enligt utredningsmannens utkast.
Nästan allt stöd sopas bort genom utomordentligt hårda krav och genom fel-
aktiga tolkningar av vad exempelvis ett ideellt arbete är.

Såväl i Svenska kyrkan, i partiernas sidoorganisationer, som i fack, osv.
utförs ett ideellt arbete. Det arbetet skulle aldrig bli gjort om stödet för egen-
insats inte lämnades. Tycker inte utrikesministern att det är orimligt?

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Sedan vill jag ha svar på ytterligare en fråga. Är det verkligen rimligt att
styra folkrörelserna - i det här fallet fredsarbetet - genom att säga: Om ni
arbetar på det sätt som Utrikesdepartementet anser, med exempelvis Euro-
pafrågorna, då skall ni få pengar, men om ni väljer att arbeta med andra
områden, som Afrika, då får ni inga pengar, eftersom den frågan bedöms
som oväsentlig. Jag tycker inte att det resonemanget går ihop. Är det verkli-
gen möjligt att man avser att arbeta på det sättet?

Anf. 32 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Självfallet skall organisationerna inte vara beroende bara av
statsbidrag. Jag pekade emellertid på hur tokigt det kan bli med exempelvis
ett SIDA-bidrag, som går direkt till ett rent biståndsprojekt utanför Sverige.
Det finns därför anledning att se över hur man har kommit fram till det här
med egeninsatsen. Självfallet skall det också finnas en redovisning. Jag
tycker dock fortfarande att man borde ha en bredare förankring och ställer
därför frågan en gång till: Hur ser kopplingen med Ingemar Dörfers utred-
ning om forskning ut? F 1-anslaget och F 3-anslaget hänger ju ihop med
forskning som har funnits med i F 3-anslaget. Hur kommer detta att hante-
ras? Kommer Ingemar Dörfers utredning att gå ut på remiss, eller kommer
den också att gå rakt in i budgetprocessen?

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1992/93:138 om de ryska trupperna i de baltiska
staterna

Anf. 33 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Lars Sundin har frågat mig om regeringen avser att ”ta upp
frågan om tillbakadragandet av ryska trupper från Baltikum vid ESK:s kom-
mande toppmöte”. Lars Sundin hänvisar även till mitt uttalande den 30 okto-
ber, i vilket jag berörde samma ämne.

ESK:s toppmöte i Helsingfors i juli fastslog angelägenheten av att de främ-
mande trupperna i Baltikum snabbt och ordnat dras tillaka i sin helhet och
att lämpliga bilaterala avtal skyndsamt ingås med tidtabeller för tillbakadra-
gandet.

I fallet Litauen har en överenskommelse med Ryssland slutits och förefal-
ler intill nyligen ha fullföljts på ett konsekvent sätt. Ett fullständigt genomfö-
rande av trupptilibakadragandet har planerats före utgången av augusti
1993. Även om motsvarande avtal ännu inte träffats med de två andra bal-
tiska staterna har ett relativt omfattande tillbakadragande i praktiken även
inletts från dessa länder.

President Jeltsins uppmärksammade uttalande nyligen har emellertid gett
intrycket att trupptillbakadragandet skulle försenas till följd av en omsväng-
ning i den hittills förda politiken. Det har också talats om att frågan skulle
vara kopplad till praktiska problem för hemvändande trupper eller till för-
hållandena för den rysktalande befolkningen i Baltikum. I mitt uttalande

den 30 oktober berörde jag närmare hur jag ser på dessa frågor, som måste
hållas klart åtskilda från återkallandet av de ryska trupperna till hemlandet.

Samtidigt har vi kunnat notera andra uttalanden som pekar på att några
sådana kopplingar ej finns och att det inledda tillbakadragandet skall fullföl-
jas enligt planerna. Händelseutvecklingen understryker hur viktigt det är att
det internationella samfundet noga följer frågan.

Det är synnerligen angeläget att hemförlovningen av de ryska trupperna
sker i enlighet med den tidtabell som överenskommits med Litauen och att
liknande tidtabeller i skyndsam ordning kommer till stånd även med Estland
och Lettland.

Mot bakgrund av toppmötet i Helsingfors och den uppenbara betydelse
för Europas säkerhet som vi själva och de övriga ESK-staterna tillmäter den
inledda processen följs genomförandet av trupptillbakadragandet med stor
uppmärksamhet. Möjligheter ges löpande att ta upp frågan vid ESK-möten.
En diskussion ägde rum senast vid ESK:s ämbetsmannakommittémöte i
Prag förra veckan, den 5-6 november. Det är naturligt att också minister-
rådsmötet i Stockholm följer upp denna fråga i mitten av december, när Sve-
rige övertar ordförandeskapet i ESK.

Anf. 34 LARS SUNDIN (fp):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på min fråga. Jag delar
naturligtvis uppfattningen att tillbakadragandet av de ryska trupperna från
Baltikum är synnerligen angeläget, framför allt från baltisk synpunkt, men
också från svensk.

Jag delar också uppfattningen att denna fråga inte skall kopplas ihop med
förhållandet för den rysktalande befolkningen i Estland, Lettland och Li-
tauen. De problemen får lösas i särskild ordning.

Vad som nu händer med de ryska trupperna i Baltikum är oklart. Ibland
sägs det att de håller på att utrymma sina baser, och ibland sägs det att de
har avbrutit utrymningen eller att utrymningen är försenad.

Vilken är situationen för dagen, enligt utrikesministern? Vad har exem-
pelvis Estlands utrikesminister sagt på förmiddagen i dag vid överläggning-
arna med utrikesministern?

Anf. 35 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Estlands utrikesminister, Trivimi Vellisti, är här i Stockholm
i dag. Det har varit en glädje för mig att få välkomna honom. Han är den
förste utrikesministern i en fritt vald regering i Estland efter det att ockupa-
tionen tagit slut. Vi har sälvfallet haft denna fråga uppe. Han redovisar en
bild av att de uttalanden som kommer från Moskva är motstridiga. Efter det
att president Jeltsin hade gjort sitt uttalande har han haft besök av den ryske
vice utrikesministern Tjurkin, och det var ett tämligen konstruktivt besök.

Min slutsats är att det är viktigt att det internationella samfundet och de
nordiska länderna fortsätter att trycka på, att vi hela tiden håller vår inställ-
ning klar och ger de baltiska staterna allt vårt stöd.

Anf. 36 LARS SUNDIN (fp):

Fru talman! Jag delar naturligtvis också uppfattningen att det är glädjande
att Estlands utrikesminister är här - den förste efter ett fritt val i Estland.

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svarpå frågor

Men kunde han säga någonting om ifall en tidtabell av detta slag håller på
att förhandlas fram mellan Tallinn och Moskva? Utrikesministern säger ju
att det är viktigt att en sådan kommer till stånd skyndsamt.

Anf. 37 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Jag tror att han själv nu inriktar sina ansträngningar på att få
till stånd ett möte med den ryske utrikesministern för att få en chans att föra
dessa diskussioner vidare.

Anf. 38 LARS SUNDIN (fp):

Fru talman! I svaret sägs också att frågan om de ryska soldaterna i Balti-
kum följs noga, med stor uppmärksamhet och t.o.m. skall följas upp i Stock-
holm i december. Innebär det i klarspråk att regeringen avser att ta upp frå-
gan på dagordningen vid kommande ministerrådsmöte i december, när Sve-
rige övertar ordförandeskapet? Vilka andra former av ESK-närvaro i de bal-
tiska staterna förbereds på svensk tillskyndan? Utrikesministern talade åt-
minstone om sådana i ett pressmeddelande i slutet av oktober.

Anf. 39 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Vi skall notera att de nordiska statsministrarna i dag har gjort
ett mycket starkt uttalande i frågan om det ryska trupptillbakadragandet vid
sitt sammanträffande inom ramen för Nordiska rådet i Århus.

På toppmötet i Helsingfors i juli gjordes en klar skrivning om att trupptill-
bakadragandet skall ske skyndsamt, i sin helhet och i ordnade former - detta
står i 15 §. Det är naturligt att ministerrådsmötet i Stockholm kommer att
följa upp det uttalande som gjordes i Helsingfors i juli. Det är helt naturligt
att så sker.

Anf. 40 LARS SUNDIN (fp):

Fru talman! Innebär det att frågan kommer att tas upp på dagordningen
på svenskt initiativ, om inte de kontakter som tydligen är på gång nu mellan
Moskva och Tallinn leder någonstans, och man inte får till stånd den tidtabell
enligt vilken trupperna kan dras tillbaka i ordnade former?

Anf. 41 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Vi kommer att följa denna fråga noga, dag för dag, vecka för
vecka. Vi kommer att ha hög beredskap inför ministerrådsmötet i december.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1992/93:158 om El Salvador

Anf. 42 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Viola Furubjelke har frågat mig vilka initiativ regeringen har
tagit eller kommer att ta bilateralt, i FN eller andra fora för att medverka till
att fredsprocessen i El Salvador genomförs i enlighet med fredsplanen.

Sverige har kontinuerligt följt, och politiskt och ekonomiskt stött freds-

processen i El Salvador. De framsteg som gjorts sedan fredsavtalet under-
tecknades i Mexico den 16 januari har varit både imponerande och uppmunt-
rande. Såväl fredsavtalets båda parter som FN har aktivt bidragit till dessa
framsteg. Beslutsamhet och vilja till kompromisser från parternas sida har
lett till att många och svåra utestående problem kunnat lösas.

I en så pass komplicerad fredsprocess som den salvadoranska är det ound-
vikligt att det uppstår förseningar. De senaste veckornas betydande oenighet
mellan parterna angående den fortsatta implementeringen av fredsavtalet
har ingett oro. Det är därför desto mera glädjande att parterna i fredags,
under FN:s konstruktiva ledning, lyckats enas om en ny tidtabell för genom-
förandet av avtalet. FN:s generalsekreterare har föreslagit en större högtid-
lighet i San Salvador den 15 december, den dag som är slutdatum för avtalet
vad gäller eldupphör och vapenvila. Vi överväger ett svenskt deltagande vid
denna högtidlighet genom en särskilt utsänd delegation.

Regeringen har lämnat direkt ekonomiskt bistånd till fredsprocessen. Vi
har sedan fredsavtalets undertecknande beslutat avsätta en summa om 10
miljoner dollar per år under tre år.

FN:s insatser i El Salvador har den svenska regeringens fulla stöd. Rege-
ringen beslutade därför tidigare i år att fyra svenska officerare skulle ställas
till FN:s förfogande för tjänstgöring i observatörsstyrkan i El Salvador. Se-
dermera har tjänstgöringen för tre av dessa officerare förlängts. Sverige har
också ställt fem civila poliser till FN:s förfogande i El Salvador.

Jag har själv, eller tillsammans med mina nordiska kolleger, gjort en rad
uttalanden till stöd för fredsprocessen och med uppmaningar till parterna att
respektera såväl fredsavtalets innehåll som tidtabell. Vi har vidare framfört
vår oro angående de utestående problemen direkt till FN, samtidigt som vi
har understrukit vårt helhjärtade stöd för generalsekreterarens insatser.
Samma sak har vi gjort i andra huvudstäder. I torsdags i förra veckan instrue-
rades ambassaden i Guatemala att direkt till representanter för parterna i
El Salvador framföra den svenska regeringens stora oro för fredsprocessens
fortsättning, samt vår förhoppning att de skall genomföra avtalet i sin helhet.

Sverige kommer också fortsättningsvis att nära följa utvecklingen i El Sal-
vador. Det är också av vikt att andra länder, med inflytande och intressen i
Centralamerika, agerar på ett konstruktivt sätt.

Anf. 43 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det är glädjande att
det sedan frågan skrevs faktiskt har skett en utveckling. Det finns också
mycket positivt att ta fasta på i svaret därutöver, bl.a. att Sverige överväger
att närvara vid högtidligheten i december samt att man reagerade snabbt och
gav ett uppdrag till ambassaden i Guatemala. Ambassaden fick i uppdrag att
tala med parterna i denna fråga.

Jag hoppas innerligt att den nya tidtabellen kommer att hålla. Men vi skall
vara medvetna om att situationen är fortsatt skör. Det krävs större eftergifter
av FMLN än av den salvadoranska regeringen. FMLN har hittills fullföljt
demobiliseringen i enlighet med fredsavtalet, medan regeringen Christiani
har förhalat processen genom att inte till fullo uppfylla vad man har sagt i
jordfrågan. Man har inte heller offentliggjort reduceringar i armén eller ut-

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 20

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

rensning av de officerare som begått kränkningar av mänskliga rättigheter.
Man förhalar också FMLN:s formella rätt som politiskt parti. Det är en om-
vandling som sker.

De nordiska utrikesministrarnas uttalande i september i år mottogs posi-
tivt. Det gjordes med anledning av ad hoc-kommissionens presentation av
listan över kränkningar av mänskliga rättigheter. Uttalandet avslutas med att
man säger att fredsprocessen skall följas noggrant i fortsättningen. Just nu
skulle det vara på sin plats med ett nytt uttalande, gärna från den nordiska
utrikesministerkretsen, att man förväntar sig att regeringssidan uppfyller
kraven och en ny uppmaning till båda parterna att verkligen följa tidsplanen.

Anf. 44 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Jag får ta Viola Furubjelkes uppmaning med mig till Århus i
kväll och se om jag kan övertyga mina utrikesministerkolleger i morgon om
att vi skall göra ett uttalande av detta slag. Jag skall gärna göra det.

Anf. 45 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Det tackar jag alldeles särskilt för. Jag undrar också om man
inte skulle kunna utverka något slags ekonomiskt stöd för lösningen av jord-
frågan. Ungefär hälften av den jord som behövs finns i statlig ägo. Där är
det inte några problem. Den andra hälften av jorden måste köpas privat. Det
finns inga pengar till det i dag. Jordfrågan är känslig och har betydelse för att
fredsprocessen skall fortgå. Det handlar om social anpassning för de tidigare
gerillakämparna. Ett initiativ skulle vara välkommet, antingen i den nor-
diska kretsen eller i en konstellation av europeiska länder.

Anf. 46 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Som jag sade tidigare har Sverige ökat sitt bistånd till El Sal-
vador i syfte att också på detta sätt stödja fredsprocessen och dess fortsätt-
ning. Jag kan inte på denna fråga svara annat än att jag tar med mig det som
har sagts. Jag får föra med mig frågan till min kollega Alf Svensson. Vi får
beakta den i det fortsatta arbetet. Jag har inget omedelbart svar på detta,
annat än att vi är direkt involverade i att försöka stödja fredsprocessen.

Anf. 47 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! När jag nu så framgångsrikt kan inkassera positiva svar vill
jag fortsätta litet till. Envisa rykten säger att vår ambassad i Guatemala even-
tuellt skulle stängas och att dess område då skulle täckas av ambassaden i
Nicaragua. Närvaron i Guatemala, som också rör El Salvador, är oerhört
viktig en lång tid framöver. Vi behöver finnas där genom hela fredsprocessen
och också ett långt stycke efter valet. Skulle utrikesministern kunna säga nå-
gonting i den frågan?

Anf. 48 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Enbart på det mycket principiella planet, att Utrikesdeparte-
mentet liksom övriga departement är utsatt för en mycket hård besparings-
politik. Vi gör naturligtvis, som andra departement, det bästa för att försvara

våra intressen. Men vi måste också inse det statsfinansiella läget. Därför kan
jag inte göra något uttalande i denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1992/93:159 om FN:s fredsplan for Västra Sahara

Anf. 49 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Viola Furubjelke har frågat vad regeringen gör i FN och i
andra lämpliga fora för att folkomröstningen om Västra Saharas framtid och
fredsplanen i övrigt skall kunna genomföras.

Avgörande hinder härför är de motsättningar som råder mellan parterna
vad avser kriterierna för rösträtt i denna folkomröstning.

Polisario håller fast vid det ursprungliga förslaget som grundar sig på en
spansk folkräkning från 1974. Marocko har godkänt ett senare förslag från
FN:s förre generalsekreterare som går ut på att rösträtten utsträcks till alla
västsaharier över 18 år.

De försök som generalsekreterarens särskilde representant har gjort för
att närma parterna och få bådas godkännande av rösträttskriterierna har inte
lyckats.

Fru talman! Regeringen är, liksom frågeställaren, väl medveten om från-
varon av framsteg för att genomföra folkomröstningen och fredsplanen. Om
läget förblir låst finns risk för att generalsekreteraren tvingas meddela säker-
hetsrådet att folkomröstningen inte kan genomföras i enlighet med fredspla-
nen.

Som frågeställaren påpekar, stödjer den svenska regeringen FN i dess ar-
bete att nå en fredlig lösning på konflikten i Västra Sahara. Vägen till denna
lösning går via den planerade folkomröstningen. Sveriges stöd för FN:s
fredsplan har vid olika tillfällen uttalats både offentligt och vid samtal med
de berörda parterna.

Från svensk sida har vi vid olika tillfällen, i New York liksom i Rabat, ut-
tryckt oro för åtgärder som kan störa den pågående fredsprocessen och kraf-
tigt understrukit den vikt vi fäster vid att folkomröstningen kan genomföras.
Vi har likaledes framfört detta i samtal med representanter för Marocko och
Polisario i Stockholm och kommer även fortsättningsvis att noggrant bevaka
frågan.

Anf. 50 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern också för detta svar. Situationen
när det gäller Västra Sahara är prekär med hänsyn till att fredsplanen har
funnits länge och Marocko, som jag ser det, förhalar dess genomförande.

Västra Sahara är den sista kolonin. Sedan den 6 september 1991 står
Västra Sahara under FN:s beskydd. FN:s flagga vajar på territoriet. Ändå
agerar kung Hassan på ett mycket fräckt sätt och genomför en folkomröst-
ning om en ny konstitution också i Västra Sahara. Det är en fräckhet mot
FN, mot FN:s medlemsstater, som har accepterat och arbetat för denna
fredsplan.

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Det skulle behövas en politisk, och eventuellt också en ekonomisk press,
på Marocko så att de förstår att de inte utan reaktion kan göra på det här
sättet.

I november förra året sade utrikesministern här i riksdagen att den
svenska regeringen skulle fortsätta att noggrant bevaka frågan och inte tveka
att påtala åtgärder som försvårar eller förhindrar FN:s arbete. Min alldeles
självklara fråga blir då om det inte är dags att reagera nu på Marockos sätt
att sköta det hela. Folkomröstningen företogs i september månad i år.

Anf. 51 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Somjag redogjorde för i mitt svar är ju den svenska regering-
ens inställning i frågan alldeles klar. Grundläggande är att vi måste stödja
FN:s ansträngningar. Det är FN som har möjligheter att agera, och det är
FN:s ansträngningar vi måste stödja. Det gör vi också. Det har vi gjort både
i New York och Rabat. Det är den vägen Sveriges insatser är som allra mest
effektiva. Vi måste stödja FN:s agerande. Det är en fråga av den naturen att
det är FN som har huvudrollen och huvudansvaret.

Anf. 52 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Det är självfallet FN som har bollen, men jag tror att man
mycket väl kan påverka FN i den här frågan och uppmana FN att agera litet
kraftfullare.

Jag tycker att svaret andas litet uppgivenhet när utrikesministern skriver
att om läget förblir låst finns risk för att generalsekreteraren tvingas meddela
säkerhetsrådet att folkomröstningen inte kan genomföras i enlighet med
fredsplanen. Kan regeringen verkligen bara låta detta ske? Vi har arbetat för
detta, och bara för att den ena parten obstruerar låter vi det falla. Så tamt
brukar inte Sverige reagera.

Anf. 53 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Detta är återigen ett konstaterande av fakta. Det är FN som
är huvudaktör. Det är FN vi måste stödja. Det är FN vi måste stödja i New
York, Rabat och i de andra huvudstäder som har ett inflytande i den här
frågan. Jag kan inte se något annat än att Sveriges politik måste inriktas på
att stödja FN i den här frågan.

Anf. 54 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Jag är övertygad om att det effektivaste stödet för FN är att
ge stöd för den fredsplan som FN har lagt fram och att mycket aktivt uttala
det stödet i olika sammanhang. Jag är litet rädd för att frågan har fallit ige-
nom. Det hörs litet överallt i FN i dag att man accepterar en utveckling åt
det här hållet. Jag tycker att det är grymt mot det västsahariska folket som
nu har levt i kappsäck en ganska lång tid i flyktinglägren, när den här folkom-
röstningen ideligen blir uppskjuten. De har varit beredda på att få resa hem.
Det vore välkommet med ett kraftfullare agerande från Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1992/93:170 om domen mot militären och demon-
stranter i Indonesien

Anf. 55 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Bertil Måbrink har frågat mig om jag avser ta några initiativ
med anledning av de straff som utmätts mot militär och demonstranter som
varit inblandade i massakern på Östtimor den 12 november 1991.

Redan dagen efter händelsen gjorde jag ett uttalande. I detta framhölls
bl.a. nödvändigheten av en snabb och grundlig utredning samt att ansvar ut-
krävs gärningsmännen. Vi begärde också hos den indonesiska regeringen att
rättsliga åtgärder måtte vidtas mot de skyldiga. Jag har också tidigare i år i
kammaren haft anledning att kommentera den tragiska händelsen i Östtimor
och de rättsliga påföljderna av det inträffade. Jag redogjorde då bl.a. för
dessa åtgärder.

Som Bertil Måbrink påpekar dömdes ett antal demonstranter till långa
fängelsestraff medan domarna mot de inblandade militärerna blev tämligen
lindriga.

Detta strider givetvis mot svensk rättsuppfattning. I samtal på hög nivå
med regeringsföreträdare för Indonesien har vi påtalat detta.

Jag vill också peka på de initiativ som tagits inom FN i frågan. Vid årets
möte med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna deltog Sverige
aktivt i behandlingen av Östtimorfrågan. Behandlingen vid mötet resulte-
rade i ett uttalande av kommissionens ordförande, i vilket Indonesien upp-
manades upprätta en undersökningskommission och straffa dem som be-
fanns skyldiga. Indonesiens regering uppmanades också att över huvud taget
förbättra läget avseende de mänskliga rättigheterna i Östtimor.

Det åligger Indonesien att vid nästa års kommissionsmöte redovisa vilka
åtgärder som vidtagits med anledning av kommissionens uttalande.

Jag kan försäkra Bertil Måbrink att Sverige även fortsättningsvis avser ak-
tivt verka för att Indonesien uppfyller sina förpliktelser och skyldigheter på
mänskliga rättighetsområdet.

Anf. 56 BERTIL MÅBRINK (v):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. På torsdag är det som
bekant ett år sedan den här massakern inträffade i Dili, Östtimors huvud-
stad. Mer än 150 fredliga demonstranter mördades av den indonesiska ocku-
pationsarmén.

Indonesien lovade att straffa de skyldiga. Vi vet också hur det blev. Det
tiotal militärer som utförde dessa mord fick symboliska straff. Det högsta
var på 18 månader. Ett par generaler omflyttades och ersattes av ett par ännu
mer hårdföra generaler.

De unga människor som genomförde den här demonstrationen fick straff
på från ett år och åtta månader och upp till livstid. Två unga timoresiska poj-
kar dömdes till tio års fängelse för att de hade uttryckt fientlighet, som det
heter i domen. Detta är parodi på rättvisa, och det är vi överens om, utrikes-
ministern och jag.

Frågan är vad som händer på torsdag. Vi vet att den indonesiska ockupa-

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svarpå frågor

3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 20

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

tionsarmén nu bedriver en formlig klappjakt på de människor som hävdar
rätten till mänskliga rättigheter på Östtimor. Vad har utrikesministern och
regeringen gjort inför torsdagen? Tänker ni göra något? Det internationella
trycket på den indonesiska regimen är viktigt.

Anf. 57 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Vi har ju tagit upp dessa händelser och dessa domar. Jag har
ingen anledning att avvika från Bertil Måbrinks bedömning av själva do-
marna och hur vi i Sverige ser på dem. Det har vi bl.a. tagit upp när vi hade
Indonesiens poolchef här i Stockholm för inte så länge sedan.

Det är naturligtvis så, som Bertil Måbrink säger, att omvärlden nu kom-
mer att se med stort intresse på hur Indonesien hanterar årsdagen. Det finns
all anledning att här och nu i kammaren uttrycka att Sverige kommer att
följa detta mycket noggrant. Vi får hoppas att Indonesien kan agera i enlig-
het med internationell rättsuppfattning och demokratiska spelregler och
med respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Jag tycker att det är angeläget
att göra det uttalandet här i dag.

Anf. 58 BERTIL MÅBRINK (v):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för det sistnämnda. Jag betvivlar
inte att utrikesministern tar upp den här frågan i alla de sammanhang där
hon har möjligheter att göra det.

Jag hoppas att också de ministrar som har besökt Indonesien under hösten
har haft samma uppgift. Vi vet att den svenska näringsministern har träffat
president Suharto i september. Jag hoppas att även han förde fram det här
budskapet. Det är bra att den här deklarationen har gjorts i kammaren i dag
några dagar före ettårsdagen.

I de UD-kommentarer som kommer om olika ministrars besök, t.ex. de
som har gjorts när indonesier varit här, nämns inte att man har tagit upp
denna fråga. Jag tycker att det är litet synd. Det vore bra om utrikesminis-
tern kunde ta det med sig och titta litet grand på dessa pressreleaser som
kommer från UD. Det borde finnas med i dessa, men jag har inte sett det.

Anf. 59 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Nu gav Bertil Måbrink mig ett tillfälle att tala om att denna
fråga tas upp från svensk sida.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1992/93:146 om återkrav av felaktigt utbetalda bo-
stadsbidrag

Anf. 60 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Roland Lében har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar
vidta med anledning av att kommunerna inte har rätt att återkräva felaktigt
utbetalda bostadsbidrag. Frågan är ställd mot bakgrund av att Regeringsrät-
ten den 9 januari 1992 prövat en ansökan om resning i ett ärende om återkrav

av bostadsbidrag. Rätten har därvid tagit ställning till verkan av att det, i
samband med att en ny förordning om bostadsbidrag trädde i kraft den 1
januari 1988, saknades övergångsbestämmelser som reglerade tillämpning
av den tidigare gällande förordningen efter ikraftträdandet.

Regeringsrättens ställningstagande innebär att kommunerna efter ut-
gången av år 1987 inte kan återkräva bostadsbidrag som lämnats med stöd
av den då gällande förordningen.

För bostadsbidrag som lämnas för år 1988 eller senare har bidragstagarens
återbetalningsskyldighet reglerats på ett sådant sätt att motsvarande situa-
tion inte kan uppkomma. Den problematik som Lében tar upp i sin fråga är
således inte aktuell för bidrag som lämnas efter år 1987.

Anf. 61 ROLAND LÉBEN (kds):

Fru talman! Jag vill tacka socialministern för det klarläggandet. Det fanns
anledning att även här få detta klarlagt, eftersom delvis felaktig eller förvir-
rande information lämnats ut via media. TT-telegrammet den 5 november
väckte stor förvåning genom påståendet att det saknades en lag som ger
kommuner rätt att efter den 1 januari 1988 kräva tillbaka bostadsbidrag.

Jag är emellertid inte helt nöjd med svaret, som statsrådet säkert förstår
genom vår lilla privata överläggning i bänken alldeles nyss. Det finns kvar
olösta problem kring bostadsbidrag som är utbetalda före den 1 januari 1988.
Människor som har fått ut bostadsbidrag på felaktiga underlag skall natur-
ligtvis återbetala dessa. Det känns självklart. Troligen har de flesta gjort det
också.

Regeringsrättens dom blottlägger en besynnerlig situation i samman-
hanget. Frågan är vilka signaler vi sänder ut från riksdagen. I allmänhetens
rättsmedvetande finns en självklarhet och en acceptans inför regler om åter-
krav i de fall för höga bidrag utbetalats. Kommunerna har alltså krävt att de
som fått för mycket skall återbetala, vilket de flesta gjort. Men nyheten att
kommunerna i hela landet med lagens hjälp kan tvingas att återigen betala
ut återkrävda överskjutande belopp, väcker många frågor.

Detta beror inte på kommunernas felaktiga handläggning, utan ytterst är
det riksdagen som har ansvaret för att lagstiftningen inte fungerade. Nu rå-
der viss förvirring. Signalen i dag är att det lönar sig att på nytt göra anspråk
på felaktigt utbetalda bidrag. Jag vill fråga socialministern vad han ämnar
göra för att undersöka möjligheterna att korrigera detta misstag och sända
etiskt riktiga signaler till det svenska folket.

Anf. 62 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Man kan beklaga att det inte fanns några övergångsbestäm-
melser 1987. Det är det som har orsakat dessa problem. Nu har kommunen -
det är Karlshamns kommun som har uppmärksammats i media - ännu inte
beslutat om någon återbetalning.

Kommunförbundet har gjort bedömningen att även om det inte finns
övergångsbestämmelser, skulle man kunna göra gällande att den som har
lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter är återbetalningsskyldig för vad
han har erhållit. Det blir intressant att se vad som händer om kommunen
inte verkställer återbetalningen. Då kan den enskilde naturligtvis väcka ta-

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

lan mot kommunen vid allmän domstol. Hur en sådan domstolsprövning
skulle utfalla vågar jag inte ha någon uppfattning om i dag. Jag hoppas att
inte heller frågeställaren anser det vara etiskt riktigt att gå in och reglera
detta med retroaktiv lagstiftning.

Anf. 63 ROLAND LÉBEN (kds):

Fru talman! Boverket konstaterar att bostadsbidrag som lämnats före 1988
inte kan återkrävas. I ett brev till kommunernas förmedlingsorgan och till
länsbostadsnämnderna belyser de att återkrav inte kan ske. De berättar att
överklagade återkrav skall upphävas. De berättar också - och det är det mest
alarmerande - att begäran om omprövning kan leda till att återkravet upp-
hävs. Man kan alltså vända sig till kommunen och klaga.

I Karlshamn kan de bli tvungna att betala tillbaka en miljon och i Göte-
borg sex sju miljoner. Listan kan göras lång. Enligt vissa uppskattningar som
jag har fått ta del av kan det röra sig om belopp på 100 miljoner kronor eller
mer om samtliga som återbetalat överskjutande belopp skulle driva kravet
att få tillbaka sina pengar. Detta känns otillfredsställande, eftersom det då
blir de initiativrika och starka och kanske t.o.m. de som kan anses något
fräcka som ser till att få tillbaka, medan andra inte gör det. Detta är ett för-
virrande läge.

Anf. 64 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Jag delar uppfattningen att läget är beklagligt snarare än för-
virrande. Det beror alltså på det slarv som den gamla regeringen gjorde sig
skyldig till när man inte införde några övergångsbestämmelser 1987. Att nu,
1992, retroaktivt införa övergångsbestämmelser är dess värre inte möjligt
och inte förenligt med den etik som jag företräder. Jag beklagar att situatio-
nen är som den är, men vi kan nog inte göra så mycket åt den.

Anf. 65 ROLAND LÉBEN (kds):

Fru talman! Jag är lika bedrövad över läget, och den etik som vi båda före-
träder säger att det här är svårt. Trots mina inbyggda spärrar mot att beslut
skall gälla retroaktivt, var det ändå så, när dessa ansökningar handlades, att
alla parter var medvetna om att det normala är att felaktigt utbetalda belopp
återbetalas. Det ingår i det allmänna rättsmedvetandet, och därför förväntar
sig allmänheten nog en korrigering. Jag skulle vilja veta om statsrådet tänker
söka en möjlighet att laga det här på något sätt.

Anf. 66 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Roland Lében frågar om jag skall söka vägar att laga det här,
men jag förstår uppriktigt sagt inte vad han tänker på. Om jag kan få några
konkreta förslag är jag beredd att pröva dem.

Anf. 67 ROLAND LÉBEN (kds):

Fru talman! Den enda möjligheten är lagstiftning, som då får retroaktiv
verkan. Det ogillar jag i allra högsta grad, men man kanske borde undersöka
om det är möjligt.

Anf. 68 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Jag tror dess värre inte att det är förenligt med svensk grund-
lag, men om Roland Lében inte tycker att det är ett tillräckligt hinder går
det att pröva. Jag är dock inte beredd att göra det.

Anf. 69 ROLAND LÉBEN (kds):

Fru talman! Jag ville endast fråga om statsrådet är beredd att undersöka
om det verkligen är omöjligt att göra en ändring.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1992/93:166 om fosterbarns separation från famil-
jehem

Anf. 70 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig om jag avser att ta initiativ
för att separationer mellan fosterbarn och familjehem skall undvikas om det
finns en stark knytning dem emellan och barnet vistas i familjehemmet under
lång tid.

En grundtanke när det gäller barns placering utanför föräldrahemmet är
att den inte skall pågå längre än nödvändigt. En av förutsättningarna för att
barnet skall kunna återförenas med sina föräldrar är att kontakten dem
emellan varit god under placeringstiden. Socialnämnden har därför givits ett
särskilt ansvar för att främja barnets kontakt med föräldrarna och med andra
närstående.

Socialnämnden skall också i god tid noga förbereda barnets återförening
med sina föräldrar. En sådan bestämmelse har därför införts i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Avsikten är
att betona respekten för den känslomässiga bindning barnet kan ha utvecklat
i förhållandet till familjehemsföräldrarna. En hemtagning får alltså inte ske
abrupt, utan skall ske i den takt som är bäst för barnet.

Även om en strävan således bör vara att barn och föräldrar skall återföre-
nas kan man dock inte helt bortse från att det finns fall där det står klart
att barnet inte inom överskådlig tid kommer att kunna återförenas med sina
föräldrar. Likaså finns det fall där barnet vistats större delen av sitt liv i famil-
jehemmet utan närmare kontakt med sina föräldrar. Om det i de fallen är
uppenbart bäst för barnet att få vara kvar i familjehemmet bör man pröva
möjligheten att med stöd av den redan 1983 införda bestämmelsen i föräldra-
balken (nuvarande 6 kap. 8 §) om just sådana fall flytta över vårdnaden till
familjehemsföräldrarna.

I propositionen om vård i vissa fall av barn och ungdomar behandlades
frågan om överflyttande av vårdnaden till familjehemsföräldrar. Riksdagen
uttalade då som sin mening att möjligheten att få vårdnaden om barn och
ungdomar överflyttad till familj hemsföräldrar borde kunna utnyttjas i större
utsträckning än som dittills varit fallet. Jag delar den uppfattningen.

Jag har vid tidigare tillfällen betonat hur viktigt det är att se till barnens
behov och förstärka ett barnperspektiv inom individ- och familjeomsorgen.

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

En förutsättning för att detta synsätt skall få större genomslag är att öka kun-
skaperna hos den personal som kommer i kontakt med barnen. Kompetens-
utveckling hos både socialsekreterare och familjehemsföräldrar är därför en
viktig del i regeringens uppdrag till Socialstyrelsen, det s.k. Barn i fokus-
projektet.

Anf. 71 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Fru talman! Jag får tacka socialministern för svaret.

Frågan är föranledd av ett brev som både socialministern och jag har fått,
och det handlar om ett fosterbarn som mellan nio månaders och sex och ett
halvt års ålder vistades i ett familjehem, med ytterst sporadisk kontakt med
mamman. Efter en ganska mödosam utredning återförenades barnet med
mamman och visade sedan psykiska problem på grund av skilsmässan från
familjehemsföräldrarna.

Debatten om barnets rätt kontra föräldrarnas rätt har pågått i många år.
Jag har följt den debatten sedan början av 80-talet, och jag vet att det är svårt
att handlägga de här fallen. Då sattes föräldrarnas rätt klart före barnets rätt,
och det ökade naturligtvis svårigheterna för personalen.

Vi i Folkpartiet liberalerna har hela tiden i olika motioner understrukit
barnens behov och sagt att de alltid måste komma i första hand. Det är då
bekymmersamt när man får brev med sådana här beskrivningar - det här
brevet är inte det enda som har kommit till min kännedom. Det finns en brist
på barnperspektiv i handläggningen av en del fall, och föräldrarnas rätt går
fortfarande före barnens rätt.

Av socialministerns svar framgår att vi är överens om hur de här fallen
skall handläggas. Problemet är att så inte sker ute på fältet. Nu hoppas jag
att den kompetensutveckling som Barn i fokus-projektet syftar till genom-
förs med förtur och inte bara når socialsekreterarna och familjehemsföräld-
rarna, utan också psykologer och andra som handlägger de här fallen.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1992/93:167 om hemtjänstpersonalens kunskaper
i psykiatri

Anf. 72 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Ulla Orring har frågat mig om regeringen avser att ta initiativ
för att öka hemtjänstpersonalens kunskaper i psykiatri.

Stöd och utbildning av hemtjänstpersonalen är en viktig förutsättning för
att äldre och handikappade skall kunna bo kvar i det egna hemmet, känna
trygghet och få olika behov tillgodosedda av kompetent personal. Som en
följd av att institutionsboendet minskat har många nya och kvalificerade ar-
betsuppgifter tillförts hemtjänsten, framför allt under 1980-talet. Tidigare
traditionella hemtjänstuppgifter för i huvudsak de äldre kompletteras nu
med kompetens för att också möta människor med funktionshinder, psy-
kiska problem, missbruksproblem osv. Den psykiatriska vården har genom-
gått stora strukturförändringar under de senaste decennierna. Större krav

ställs på kommunerna att svara för service och vård för psykiskt störda män-
niskor, men också på att samarbeta med landstingens personal och få del av
den specialistkompetens som redan finns.

I ett delbetänkande från Psykiatriutredningen, Psykiskt stördas situation i
kommunerna, redovisas bl.a. att hemtjänstens personal efterlyser utbildning
och handledning från psykiatrin. Det finns dock kommuner där utbildning
givits i stor utsträckning genom medverkan från psykiatrin, t.ex. Linköpings
och Norrköpings kommuner. Det nyligen framlagda betänkandet Välfärd
och valfrihet - service, stöd och vård för psykiskt störda, redovisar bl.a. de
oklarheter som fortfarande råder mellan socialtjänsten och psykiatrin när
det gäller psykiskt störda människor som behöver stöd i det egna hemmet.
Bl.a. föreslår utredningen att kommunerna ges huvudansvaret att planera
och samordna de sociala insatser som psykiskt störda behöver.

Jag gör också bedömningen att behovet av utbildning och framför allt
handledning av hemtjänstpersonalen som arbetar med psykiskt störda män-
niskor är stort. Min förhoppning är att kommunerna i gemensam planering
med landstingen tillgodoser personalens grundläggande behov av sådana
kunskaper. I detta sammanhang vill jag påminna om riksdagens beslut att
anslå 500 miljoner kronor till kommunerna för utbildningsinsatser i samband
med äldrereformen. Jag vill också nämna att Riksförbundet för Social och
Mental Hälsa genom medel från Arvsfonden producerat ett utbildningsma-
terial om psykisk ohälsa som vänder sig till hemtjänstpersonalen. Frågan om
utbildning av personal berörs i Psykiatriutredningens slutbetänkande liksom
i Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för alla. Psykiatriut-
redningen är ute på remiss, och jag vill därför avvakta remissinstansernas
synpunkter innan jag är beredd att ta några initiativ i frågan om hemtjänst-
personalens utbildning.

Anf. 73 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Jag skall be att få tacka socialministern för svaret.

Jag tror att vi är ganska överens om att det lönar sig för både samhället
och människorna i samhället att satsa mer på utbildning av hemtjänstperso-
nalen. Jag håller med socialministern om att avvecklingen av den svenska
institutionsvården för psykiskt sjuka, som har pågått i ett par decennier, har
gjort att dessa människor har hamnat litet grand mellan två stolar. Det kan
synas märkligt att behovet av samordnat patientstöd inte har uppmärksam-
mats mer. Hemtjänsten fick ju ta över ett mycket stort ansvar, ofta utan att
personalen hade adekvat utbildning. Vi har ett väl utvecklat socialt system,
och då måste vi se till att den personal som står patienten/klienten närmast
också har kunskaper och förmåga att tackla de problem som hon eller han
möter.

Det jag har tagit upp i frågan har jag hämtat från SPRI, och av den enkät
som jag refererar till framgår det att 40 % av vårdgivarna inte vet vem de
skall vända sig till. Det är mycket allvarligt. Min uppfattning är att persona-
len behöver psykiatrins stöd, bl.a. i det kontinuerliga arbetet i form av fort-
bildning. Jag vet också att det är så på många ställen i Sverige, bl.a. i Umeå,
som jag kommer ifrån. Det är bra att en utredning nu har kommit fram till att

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

kommunerna bör få huvudansvaret för att planera och samordna de sociala
insatser som behövs.

Eftersom vi båda vet att hemtjänsten utför ett ovärderligt arbete och att
det brådskar, skulle jag vilja fråga: När tror socialministern att ett förslag
kan komma? Det får inte gå flera år, med fortsatt ovisshet för hemtjänstper-
sonalen.

Anf. 74 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! De utbildningsmedel som ställdes till förfogande i samband
med ÄDEL-reformen finns redan för kommunerna. Än så länge har man
använt en ganska liten del av medlen på sammanlagt 500 miljoner, men där
finns alltså en källa att ösa ur för bl.a. den här typen av fortbildning.

Vilka slutsatser som kan dras med anledning av Psykiatriutredningens och
Handikapputredningens slutbetänkanden vågar jag i dag inte ha någon be-
stämd uppfattning om. Psykiatriutredningen har gått ut på remiss, och Han-
dikapputredningen är på väg ut på remiss, och så snart remissvaren kommer
in får vi se vilka slutsatser vi kan dra.

Anf. 75 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Vi har i socialutskottet konstaterat att dessa människor i sam-
hällets utkant har en svår situation, och de behöver hemtjänstens stöd. De
som jobbar inom hemtjänsten är inte utbildade för detta, och de känner sig
rädda och osäkra. Om de får en bra utbildning kan de klara de här uppgif-
terna.

Jag tackar för svaret. Det gäller att sprida kunskapen om att det ute i kom-
munerna finns pengar för den här utbildningen, och man får ta tag i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1992/93:145 om receptregistrering för att komma
åt överforskrivande läkare

Anf. 76 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att på bästa sätt spåra olämpliga läkare. Anledningen till
frågan är en uppgift i Socialstyrelsens personaltidning om att det övervägs
en konsekvent ADB-registrering av i princip alla läkarrecept.

I den av Barbro Westerholm citerade artikeln redogörs för det arbete som
pågår inom Socialstyrelsen för att stärka tillsynsarbetet inom styrelsens till-
synsenhet i Stockholm. Bakgrunden är bl.a. den debatt som har pågått sedan
olika tidningar och TV-program har kritiserat tillsynen över läkare som ut-
färdar intyg och recept regelvidrigt. I detta sammanhang har chefsåklagaren
K G Svensson, som bedrivit en utredning om dessa frågor, uttryckt ett önske-
mål om att konsekvent ADB-registrera i princip alla läkarrecept, i vart fall
beträffande vissa grupper av läkemedel.

Den s.k. Tillsynsutredningen har behandlat denna typ av frågor i sitt be-
tänkande Tillsynen över hälso-och sjukvården. Betänkandet har remissbe-

handlats och bereds nu inom regeringskansliet. Socialstyrelsen har i sitt re-
missvar föreslagit att systematisk ADB-registrering skall ske av recept på så
sätt att förskrivningsmönster kan tas fram för varje läkare. Däremot föreslår
styrelsen av sekretesskäl att motsvarande inte skall bli möjligt när det gäller
en enskild patient. Socialstyrelsen har också påbörjat ett samarbete med po-
lisen i Stockholm, så att misstänkt förfalskade recept som påträffas hos miss-
brukare överlämnas till den regionala tillsynsenheten i Stockholm. Detta är
en försöksverksamhet som kommer att utvärderas.

Det är så redan i dag att signaler om missbruk av förskrivningsrätten kom-
mer till Socialstyrelsen och Läkemedelsverket från anhöriga till patienter,
socialarbetare, polisen och inte minst apoteken. Dessa signaler leder till re-
ceptinsamlingar avseende den aktuella läkaren för att belysa förskrivnings-
mönstret. Analysen av receptmaterialet kan leda till anmälan till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN.

Av de insamlingar som gjordes på detta sätt av Läkemedelsverket under
åren 1989-1991 ledde 11 % till indragen förskrivningsrätt avseende narko-
tika och 5 % till indragen läkarlegitimation.

Förutom dessa individrelaterade insamlingar genomförs regelbundet ge-
nerella receptinsamlingar avseende läkemedel med missbrukspotential,
t.ex. benzodiasepiner och dopningsmedel. Även genom dessa insamlingar
kan olämpliga läkare spåras.

Olika aktiviteter pågår alltså inom Socialstyrelsen och Läkemedelsver-
ket - och har pågått under längre tid - för att spåra läkare som missbrukar sin
förskrivningsrätt. Om ADB-tekniken skall användas generellt för att spåra
läkare som missbrukar sin förskrivningsrätt bör diskuteras i samband med
beredningen av Tillsynsutredningens betänkande. Jag ser det dock som an-
geläget att redan nu markera att det inte kommer att framläggas några för-
slag som gör det möjligt att ADB-registrera recept när det gäller enskild pa-
tient.

Innan regeringen har tagit ställning till utredningens förslag i övrigt finns
det enligt min mening inte anledning att vidta någon särskild åtgärd.

Anf. 77 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Det var skönt att höra att
det inte är fråga om en individbaserad receptregistrering av patienterna.

Problemet med överförskrivande läkare och kringvandrande patienter är
gammalt. Jag har under tre år arbetat med denna fråga inom läkemedelskon-
trollen. Det effektivaste sättet att hitta de kringvandrande patienterna är via
apoteken, där man känner igen dem. Om man lättade på sekretessen mellan
apotekspersonal och läkare, skulle man ganska snabbt kunna komma dessa
patienter på spåren. En förutsättning är att dessa personer erbjuds vård för
sitt läkemedelsberoende och att man inte abrupt slutar med förskrivningen
till dem, för då skulle de komma att må mycket dåligt.

Jag tror mycket på den personliga tillsynen med tillsynsläkare och besök
på apotek för att efterhöra vad de uppmärksammar i fråga om förskriv-
ningar. Datalistor är ganska svårtolkade. Den mänskliga kontakten är både
snabbare och effektivare.

Registrering av läkares förskrivning bör förbehållas ett system med medi-

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 20

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

cinsk revision, där läkarna själva analyserar sina egna förskrivningar och
därigenom kan komma till rätta med en del felaktigheter. Men det låter be-
tryggande att vi inte nu skall få en riksomfattande, heltäckande, individbase-
rad receptregistrering i Sverige.

Anf. 78 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Jag kan bara konstatera att frågaren i det här fallet har avse-
värt större kunskaper om dessa frågor än svararen. Det är bra om Barbro
Westerholm fortsätter att bevaka dessa frågor.

Anf. 79 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Fru talman! Dialogen fortsätter.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 Svar på fråga 1992/93:161 om sjuktransporter med försvarets heli-
koptrar

Anf. 80 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Karl Gustaf Sjödin har - mot bakgrund av besparingskrav och
konkurrens med småföretag - ställt en fråga till mig om Chefens för armén
pågående anskaffning av helikoptrar för sjuktransporter.

Genom 1992 års försvarsbeslut har den mycket segdragna frågan om hur
man skulle kunna förstärka sjuktransportkapaciteten i krig med helikopter
kommit till en lösning. Lösningen innebär att Chefen för armén, under förut-
sättning att han bidrar med medel i motsvarande omfattning, får disponera
87 miljoner kronor av reserverade medel under Socialdepartementets hu-
vudtitel för helikopteranskaffning. På grundval av försvarsbeslutet gav rege-
ringen i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 Chefen för armén i uppdrag
att genomföra anskaffningen.

Behovet av helikoptrar för sjuktransporter i krig är stort. Den utökning
av sjuktransportkapaciteten som nu kommer till stånd är därför mycket vär-
defull. Såsom betonades i försvarsbeslutet är det emellertid viktigt att till-
gängliga resurser i samhället utnyttjas effektivt. Helikoptrarna bör därför så
långt som möjligt också utnyttjas för sjuktransporter i fred. Sjukvårdshvud-
männen har därför fått möjlighet att teckna avtal med militär chef om sådana
transporter.

I det sammanhanget är det givetvis viktigt att prissättningen klargörs från
konkurrenssynpunkt, något som för övrigt också har framhållits i försvarsbe-
slutet.

Anf. 81 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret, trots att jag inte tycker
att jag fick något egentligt svar på mina frågor. Det finns emellertid en del
intressanta formuleringar i svaret som jag skall återkomma till.

Det är med stor oro helikopterföretagen ser att militären nu ges möjlighet
att konkurrera med de civila helikopterföretagen om ambulanstransporterna

här i landet. Det gäller framför allt i Norrlands inland, där småföretagsamhe-
ten är hårt prövad.

Försvaret skall ju få konkurrera med de civila på marknaden genom att
ta betalt för sina tjänster. Så långt är allt väl. Men de har inga löne- eller
kapitalkostnader. De har inte heller några försäkringskostnader, vilka bru-
kar utgöra den tyngsta utgiftsposten för småföretagen.

Jag anser att det är illojal konkurrens. Det är också märkligt att den bor-
gerliga regeringen, som säger sig värna om småföretagen och som vill privati-
sera statliga företag, tillåter en militarisering av de civila ambulanstranspor-
terna.

Jag skulle vilja ha försvarsministerns kommentarer till detta utifrån aspek-
ten att denna regering speciellt vill värna om småföretagen, men ändå tillåter
militären att konkurrera med dem.

Anf. 82 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Jag vill än en gång understryka att vi i händelse av krig har ett
mycket stort behov av helikoptrar. Problemet är då inte att vi kommer att
ha för många helikoptrar, utan helt enkelt för få. Vi är underförsörjda med
helikoptrar för att klara sjuktransporter om krig eller annan katastrof skulle
drabba landet.

Nu har vi dock fått loss pengar för att inköpa helikoptrar för att klara just
sjuktransporter i krig. Fru talman! Är det då inte rimligt att dessa helikoptrar
också får användas i fred? Om människor behöver sjuktransport också i
fredstid är det då rimligt att man inte använder dessa militära helikoptrar?
Jag tycker att det är rimligt. De skall naturligtvis inte stå undangömda utan
att användas.

Då är frågan på vilket sätt detta skall ske. Jag vill understryka att sjuk-
vårdshuvudmännen har rätt att teckna avtal antingen med chefen för armén,
sjukvårdshuvudmän eller andra leverantörer av denna tjänst. Där finns en
frihet. Då gäller det för arméchefen att se till att man inte bedriver en illojal
konkurrens, vilket Karl Gustaf Sjödin kanske närmast är ute efter. Här an-
kommer på Konkurrensverket att på detta område, liksom på övriga områ-
den i samhället, se till så att otillbörlig konkurrens inte utövas.

Anf. 83 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för denna utläggning. Jag håller
med om att det är rimligt att man utnyttjar de militära resurserna för civil
verksamhet. Men det jag frågar mig och det helikopterföretagen frågar sig
är varför det enbart gäller helikopterverksamheten. Man skulle i fredstid
kunna utnyttja andra transportresurser i större omfattning. Lastbilar och
grävskopor etc. skulle med de väldiga resurser som finns inom försvaret
kunna användas för att hjälpa till att bygga ut infrastrukturen i Norrlands
inland. Varför gör man inte det? Varför skall man bara konkurrera med heli-
kopterföretagen? Dessutom är dessa företag värdefulla och deras helikopt-
rar skall i händelse av krig hjälpa försvaret med sjuktransporter.

Anf. 84 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Det är ändå en viss skillnad att använda helikoptrar för sjuk-
transporter i fred och att använda övriga delar av de resurser som finns inom

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

försvaret. Jag är inte säker på att försvarets haubitsar, u-båtar eller strids-
flygplan är lämpliga medel för att förbättra strukturen i exempelvis Norr-
lands inland. I fråga om helikoptrarna är alternativet att de skulle stå oan-
vända i fredstid, trots att ett mycket stort behov av civila sjuktransporter just
med helikopter föreligger.

Jag delar Karl Gustaf Sjödins uppfattning att det naturligtvis är viktigt att
se till att prissättningen av den här tjänsten - som är frivillig för sjukvårdshu-
vudmännen att utnyttja - blir rimlig, och att den inte utformas så att en illojal
konkurrens uppstår. Skulle Konkurrensverket komma med kritik i detta av-
seende är jag naturligtvis beredd att agera.

Anf. 85 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Fru talman! Jag skall inte gå in i vidare polemik. Jag kanske uttryckte mig
oklart, men jag tror att försvarsministern mycket väl förstod vad jag menade
när jag talade om möjligheten att rusta upp landets vägar och att hjälpa till
med lokaltrafiken, samt att göra det betydligt billigare och kanske t.o.m.
gratis med den fordonspark av lastbilar och bussar etc. som försvaret har.

Sedan vill jag ändå göra den kommentaren att försvaret inte har kostnader
för löner, för kapitalförsäkringar och sådant, det som är den stora kostnaden
för de civila företagen. Det är därför jag menar att det är illojal konkurrens,
när staten konkurrerar med företagen på marknaden.

Anf. 86 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Försvaret har en rad kostnader för att upprätthålla beredskap
m.m. som jag här inte vill gå in på. Ur så att säga upphandlarens synpunkt
är ju ändå det intressanta att försvarets prisbild inte avviker från den som
gäller för alternativen.

Kommer det kritik från Konkurrensverket, som är den myndighet som har
att övervaka detta område, är jag beredd att agera, men jag tycker att det
vore fel om den helikopterkapacitet som finns till förfogande för den hän-
delse att kriget kommer inte användes också i fred för ett så viktigt ändamål
som sjuktransporter.

Dessutom är det väl rimligt att vi också ser kostnaderna ur total samhälls-
ekonomisk synpunkt när det gäller utnyttjandet av en resurs av det här sla-
get.

Anf. 87 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Fru talman! Jag vill anknyta till det sista som försvarsministern sade, om
totalkostnaden för samhället. Varför inte vänta med att investera ett par
hundra miljoner kronor till helikopterverksamheten?

Vad jag har förstått av tidsplanen håller man på att ta in offerter på heli-
koptrar. Man skulle mycket väl kunna avbryta upphandlingen till dess kon-
junkturen blir annorlunda. Försvaret skall som sagt spara ett visst hundratal
miljoner, om jag har förstått det hela rätt. Att vänta med helikopterbeställ-
ningarna vore ett lämpligt sätt att spara in på utgifterna.

Anf. 88 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Karl Gustaf Sjödin kan ju ändå inte begära att jag skall bryta
mot ett riksdagsbeslut. Hur anskaffningen skall gå till slogs fast i ett beslut
här i kammaren den 3 juni.

Riksdagsbeslutet säger att chefen för armén skall före den 31 december i
år rapportera läget vad avser planeringen för anskaffningen och utnyttjan-
det. Han skall senast den 30 juni nästa år ha anskaffat högst sex helikoptrar,
och han skall senast före nästa års utgång ha helikoptrarna operativa för bruk
i krig och fred. Det är ett beslut som jag inte har någon möjlighet att ändra.
Det kan bara riksdagen göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1992/93:163 om arbetslösheten i storstadsregio-
nerna

Anf. 89 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Lotta Edholm har frågat mig om regeringen ämnar vidta
några särskilda åtgärder för att stävja arbetslösheten och mildra dess effek-
ter i storstadsregionerna. Hon hänvisar särskilt till att Stockholms län drab-
bats hårdare än normalt av arbetslöshet.

Det är riktigt att arbetslösheten i Stockholm också tilltar på ett mycket
oroväckande sätt. Antalet varsel är mycket högt och prognoserna från läns-
arbetsnämnden pekar på att arbetslösheten i Stockholm klart är i stigande.
Andelen arbetslösa av arbetskraften är emellertid procentuellt sett biand de
lägsta i landet.

De omfattande resurser som regering och riksdag ställt till arbetsmark-
nadsmyndigheternas förfogande kommer självfallet också storstadslänen till
del. Som bekant är det AMS som fördelar resurserna till länsarbetsnämn-
derna, och denna fördelning grundas på arbetsmarknadsläget ute i länen.

AMS har för någon vecka sedan gjort en preliminär fördelning av de nya
medel som föreslås i stabiliseringspropositionen och därvid tilldelat länsar-
betsnämnden i Stockholms län drygt 950 miljoner kronor i ytterligare medel.
Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län tilldelas mer än 800 miljoner
kronor vardera. Storstadslänen tilldelas alltså mer än en tredjedel av dessa
medel.

Det är emellertid viktigt att inte se på arbetslösheten i andelar eller antal.
För varje enskild människa är arbetslöshet ett gissel.

Arbetsmarknadssituationen är i dag allvarlig. Den är särskilt allvarlig för
ungdomar. All forskning visar på att ungdomar i större utsträckning än de
något äldre råkar ut för passivitet, håglöshet och ett destruktivt livsmönster.
Regeringen har, som Lotta Edholm vet, beslutat att satsa mycket stora resur-
ser på våra ungdomar. För detta ändamål har ca 10 miljarder kronor ansla-
gits för att ungdomar under 25 år som inte fått ett ordinarie arbete eller ut-
bildning skall få arbetsmarkndssutbildning, praktik eller annan åtgärd.

Jag förutsätter att länsarbetsnämnderna arbetar flexibelt och anpassar sin

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

verksamhet till de lokala problemen inom resp. län. Jag är ständigt öppen
för att pröva nya åtgärder i den fortsatta kampen mot arbetslösheten.

Låt mig avslutningsvis säga att det viktigaste av allt är att komma tillbaka
till en fullgod ordinarie arbetsmarknad.

Anf. 90 LOTTA EDHOLM (fp):

Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för hans svar. Arbets-
marknadsministern verkar dela min oro för den situation som håller på att
uppstå i storstäderna, inte minst i Stockholmsområdet.

Antalet arbetslösa i Stockholms län är nu lika stort som i hela Norrland.
Visserligen är procentandelen lägre, men för de enskilda individerna är kata-
strofen lika stor. Dessutom har problemen i arbetsmarknadsutbildningen i
Stockholms län lett till att den öppna arbetslösheten nu är högre där än i
många andra län som har en högre total arbetslöshet.

Regeringen måste våga erkänna att problemen kring en hög arbetslöshet
är större i storstäderna än på många andra håll. De sociala problem, t.ex.
missbruk och utslagning, som arbetslösheten kan leda till riskerar att vara
större i storstadsområdena. Jag har dessutom en känsla av att arbetslöshet
upplevs som en skam i långt större utsträckning i storstäderna. Det verkar
vanligare att lägga skulden för arbetslösheten på sina egna axlar. Många vå-
gar inte ens erkänna för sina närmaste att de har förlorat jobbet.

Krafttag behövs för att stävja arbetslösheten. Detta gäller även storstä-
derna. Annars riskerar vi att få problem utöver arbetslösheten i sig som kan
visa sig vara väldigt svåra att lösa.

Fru talman! Det har funnits en tendens att använda infrastrukturmedel i
arbetsmarknadspolitiken på ett sätt som inte alltid varit det mest effektiva -
eller, för att tala klartext: Ibland har det t.ex. byggts fina stora vägar på stäl-
len där ytterst få människor bor.

Nu borde detta inte längre vara något problem. I storstadsområdena går
arbetslöshetsproblemen hand i hand med behovet av infrastruktursats-
ningar. Därför skulle jag vilja ha ett besked av arbetsmarknadsministern:
Kommer storstadsområdena att få en rejäl del av de kommande satsningarna
mot arbetslöshet och för en bättre infrastruktur?

Anf. 91 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag träffade i går samtliga länsarbetsdirektörer. De jämför ju
med varandra, och en hel del av dem tyckte att nu var fördelningen väl
mycket till storstadens fördel.

Arbetsmarknadsverket har ju sina fördelningsprinciper, och det är inte
lätt att träffa alldeles rätt i dessa svåra frågor. Men verkets tjänstemän gör väl
så gott de kan, och jag kommer för min egen del, efter att ha hört gårdagens
diskussion mellan länsarbetsdirektörerna, att mycket noga sätta mig in i de
fördelningsprinciper som gäller.

När det gäller infrastrukturinvesteringar har det i Stockholmsområdet va-
rit rätt stora problem att enas om politiskt. Dels har man diskuterat biltullar,
dels är dragningen av en del projekt sådan att man får en rätt ordentlig folk-
lig debatt.

Mycket stora projekt tar därför längre tid, medan mindre projekt, under-

hållsprojekt, kan sättas i gång väldigt fort. Men det är problem som ligger
utanför mitt ansvarsområde.

Anf. 92 LOTTA EDHOLM (fp):

Fru talman! Jag är helt övertygad om att man i andra delar av landet än
just storstäderna tycker att fördelningen är orättvis. Men vi som bor i storstä-
derna ser de problem som arbetslösheten skapar här och som faktiskt är an-
norlunda än i många andra delar av landet.

Jag tycker att det är viktigt att vi i Sverige försöker lära av de erfarenheter
av en hög arbetslöshet som man har gjort utomlands. Vi vet att en stor ar-
betslöshet i storstadsområden leder till saker som vi i Sverige är väldigt
ovana vid, t.ex. extremism och utslagning, att grupper som vi tycker väldigt
illa om ur demokratisk synvinkel får ett större genomslag för sina idéer. Där-
för tror jag att regeringen måste försöka titta också på de aspekterna, inte
bara på den totala andelen arbetslösa.

Anf. 93 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Det Lotta Edholm tar upp gäller framför allt unga människor.
I högre åldrar, med bl.a. kanske en mera stabil familjebildning, klaras ar-
betslöshetsproblemen litet bättre.

Olika människor tål också arbetslöshet på olika sätt. Hur man tål sådana
påfrestningar är nog orättvist fördelat över landet. Men regeringen har lagt
fram ett mycket omfattande förslag som gäller ungdomar under 25 år, just
för att komma bort från den typ av skador, risk för destruktiv livsstil, som
Lotta Edholm tar upp.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1992/93:147 om plan- och bygglagen

Anf. 94 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Hans Göran Franck har frågat mig om huruvida det utarbetas
några direktiv till en översyn av plan- och bygglagen och i så fall med vilken
inriktning frågorna om tätorternas miljöskydd avses bli behandlade.

Bakgrunden till frågan är en artikel i Svenska Dagbladet med anledning
av mitt anförande vid de s.k. Plan- och byggdagarna som Boverket arrange-
rade i början av oktober. Jag sade där bl.a. att den framtida bebyggelsepla-
neringen i högre grad än dagens skall ta hänsyn till miljön och resurshushåll-
ningen och att det är viktigt att grönområdena i våra tätorter bevaras.

Bakgrunden till uttalandet är att det i regeringens arbete med bl.a. över-
klagade planer har uppmärksammats en del fall där kommunerna i sin plane-
ring inte tagit tillräcklig hänsyn till miljön. Det förekommer också brister i
samordningen mellan kommunerna. Ett exempel på bristande samordning
är planeringen av Haga-Brunnsviken, där regeringen med stöd av 6 kap.2 §
naturresurslagen aktivt verkat för att få till stånd en gemensam planering för
att värna viktiga natur- och kulturvärden i området. Det finns enligt min me-
ning anledning att se över lagstiftningen bl.a. i nämnda avseenden.

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Svar på frågor

I regeringsförklaringen sägs därför att plan- och bygglagen skall ses över
med krav på större miljöhänsyn, stärkt medborgarinflytande och förenklad
lagstiftning. I det sammanhanget kommer också frågorna om tätorternas
miljö och möjligheterna att säkerställa behovet av grönområden att behand-
las.

Arbetet med direktiven till översynen pågår just nu i miljö- och naturre-
sursdepartementet med den inriktning som jag nu har redovisat.

Anf. 95 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. I stort sett är vi ju ganska
överens om det här. Jag vet också att statsrådet har besökt det område som
ligger mig mest varmt om hjärtat, nämligen Haga-Brunnsviken, där jag själv
för övrigt bor. Det finns i området och i dess omgivningar en mycket stark
opinion för att skydda de intressen som både jag och statsrådet har talat om
i fråga och svar.

Statsrådet hänvisar till regeringsförklaringen, och den känner jag ju väl
till, men nu undrar jag: Efter att regeringsförklaringen är gjord, när kan vi
räkna med att direktiven för översynen kommer att kunna presenteras? Och
kan statsrådet något närmare ange vad direktiven kommer att gå ut på, ut-
över det som antyds i själva svaret?

Jag vill i sammanhanget hänvisa till vad jag säger i min fråga. Jag nämner
där att jag tillsammans med ett antal andra ledamöter väckte en motion till
förra riksmötet om det s.k. kommunala planmonopolet. Vi föreslog i motio-
nen att miljömyndigheterna - Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbe-
tet - skall få rätt att föra planärenden av detta slag till prövning i länsstyrelse
och regering. Jag skulle vilja höra vad statsrådet har för synpunkter på detta.

Anf. 96 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Jag förstår mycket väl intresset för direktiven till översynen
av plan- och bygglagen. Det är klart att den översynen kommer att få mycket
stor betydelse för hur vi kommer att hantera den här typen av ärenden i fort-
sättningen. Vi lägger därför ner oerhört mycket jobb - personligen gör jag
det också - på dessa direktiv. Arbetet har nått ett ganska långt framskridet
stadium. Det skall inte dröja alltför länge - hoppas jag - innan vi kan fatta
beslut om direktiven.

Hans Göran Franck tog också upp frågan om ansvarsfördelningen. Jag an-
ser i och för sig att den ansvarsfördelning som finns i plan- och bygglagen i
huvudsak är ändamålsenlig. Jag anser ändock att man vid översynen av plan-
och bygglagen bör analysera om de instrument som lagstiftningen tillhanda-
håller är ändamålsenliga och effektiva. Detta kanske täcker in Hans Göran
Francks fråga.

Anf. 97 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Ja, detta var nog delvis svar på min fråga. Jag skulle ändock
vilja höra vilka synpunkter statsrådet har på mitt förslag om Naturvårdsver-
kets och Riksantikvarieämbetets roll i det här sammanhanget.

Statsrådet säger att det ganska snart skall fattas beslut om direktiven. Jag
har viss förståelse för att det kanske inte går att ange dag och klockslag. Den

här frågan har dock trots allt varit aktuell alltsedan regeringsförklaringen av-
lämnades. Kan vi förvänta oss direktiv före nyår?

Anf. 98 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! På den frågan kan jag svara ”ja”. Vi kommer att kunna vara
klara före nyår.

Anf. 99 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Vad säger statsrådet i övrigt om mina och andras synpunkter
på miljömyndigheternas roll och på rätten att föra planärenden av detta slag
till prövning i länsstyrelse och regering?

Anf. 100 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Jag tycker att myndigheter - länsstyrelser, miljömyndigheter
osv. - över huvud taget spelar en mycket viktig roll i det här arbetet. Det
är naturligtvis också mycket viktigt att se på rollfördelningen när man gör
översynen. Därmed inte sagt att vi skall göra som Hans Göran Franck har
föreslagit i motionen. Man måste dock belysa frågekomplexet. Det är många
som diskuterar det utifrån olika synvinklar.

Anf. 101 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag är nöjd så långt, att frågan blir utredd. Man behöver för-
modligen få den här frågan ytterligare belyst. För dagen får jag säga att jag
med största intresse avvaktar direktiven, som förhoppningsvis kommer sna-
rast möjligt.

Det är viktigt att dessa frågor på ett bättre sätt skall kunna förankras bland
allmänheten, bland dem som har intresse av en god miljö.

Anf. 102 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Avsikten är att ge ett starkt medborgarinflytande.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Avsägelse

Talmannen meddelade att Jan Fransson (s) avsagt sig uppdraget att vara
ledamot i jordbruksutskottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

18 § Anmälan om kompletteringsval till jordbruksutskottet

Talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen på grund
av uppkomna vakanser i jordbruksutskottet anmält Ulla Pettersson som le-
damot efter Jan Fransson och Björn Ericsson som suppleant efter Ulla Pet-
tersson.

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Talmannen förklarade valda till

ledamot i jordbruksutskottet
Ulla Pettersson (s)

suppleant i jordbruksutskottet

Björn Ericson (s)

19 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 4 november.

20 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1992/93:75 till konstitutionsutskottet

1992/93:122 till skatteutskottet

1992/93:133 till finansutskottet

21 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1992/93:60 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m.m.

1992/93:86 Ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet

Motionerna

med anledning av prop. 1992/93:22 Godkännande av avtal rörande handeln
mellan EFTA-länderna och Israel

1992/93:U10 av Kent Carlsson (s)

med anledning av prop. 1992/93:52 Höjd skatt på tobaksvaror

1992/93:Skl av Sten Söderberg (-)

1992/93:Sk2 av Lars Bäckström m.fl. (v)

med anledning av prop. 1992/93:57 Tillämpning i fråga om ”Förbundsrepu-
bliken Jugoslavien” (Serbien-Montenegro) av lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner, m.m.

1992/93:U9 av Lars Werner m.fl. (v)

med anledning av prop. 1992/93:64 EES-avtalet och advokaterna, m.m.
1992/93:Ju7 av Karl Gustaf Sjödin (nyd)

med anledning av prop. 1992/93:81 Osann utsaga inför EFTA-domstolen
m.m.

1992/93:Ju8 av Birgitta Hambraeus (c)

22 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 9 november

1992/93:35 av Ingvar Johnsson (s) till arbetsmarknadsministern om arbets-
marknaden i Trollhättan och fyrstadsområdet:

Saab Automobile har i dag meddelat att antalet anställda skall minskas
med ytterligare 1 650 vid fabriken i Trollhättan. För alla dem som därmed
mister sitt arbete och för deras anhöriga är beslutet en tragedi.

Antalet arbetstillfällen vid Trollhättefabriken minskar genom beslutet
med 4 500 under en treårsperiod. För en kommun av Trollhättans storlek är
så många förlorade arbetstillfällen en oerhört stor förlust. Det motsvarar
över 40 000 jobb i Göteborg eller över 60 000 jobb i Stockholm. Den mins-
kade sysselsättningen inom bilindustrin drabbar hela fyrstadsregionen
mycket hårt. Till de 5 500 jobb inom bilindustrin som försvunnit/ försvinner
vid Saab i Trollhättan och Volvo i Uddevalla, skall läggas effekterna vid alla
de företag i regionen som är underleverantörer till bilindustrin.

Saab har goda framtidsutsikter, men svensk bilindustri är beroende av att
Sveriges ekonomi förbättras med tillväxt och ökad köpkraft. Svensk bilindu-
stri är också beroende av aktiva insatser inom utbildnings- och industripoliti-
ken. I det något kortare perspektivet är de som nu mister sina arbeten vid
Saab i behov av kraftfulla åtgärder inom det arbetsmarknadspolitiska områ-
det. Dessa åtgärder bör till stor del inriktas på att befrämja utvecklingen mot
ett mer allsidigt näringsliv i regionen.

Krispaketet innehåller kraftigt ökade resurser till att ge flera en menings-
full sysselsättning. Investeringar i bl.a. byggande av lokaler, vägar och järn-
vägar samt satsning på utbildning är sådant som skapar meningsfull syssel-
sättning och befrämjar en positiv utveckling på sikt.

Mot bakgrund av den allvarliga situationen i Trollhättan och hela fyrstads-
området måste regionen ges en stark prioritet vid fördelningen av de arbets-
marknadspolitiska resurserna. Regionen har genom den senaste tidens be-
slut blivit en av de hårdast drabbade i landet.

Socialdemokraterna från regionen har vid flera tillfällen i riksdagen fram-
fört krav på offensiva satsningar. Satsning på kompetenshöjning bland bilin-
dustrins underleverantörer, satsning på utbildning med en kraftfull utbygg-
nad av högskolan i Trollhättan/Uddevalla och satsning på tidigareläggning
av investeringar, bl.a. Norge-Vänerlänken. Kommuner och företag i fyr-
stadsområdet samt NUTEK har bildat SIRU Strategigruppen för industriell
utveckling. SIRU har som mål att stärka betingelserna för industrins utveck-
ling i regionen. Detta skall ske genom samordnade konkreta projekt mellan
näringsliv och samhälle.

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

Inom ramen för SIRU finns startklara utvecklingsprojekt som kan få stor
betydelse för fyrstadsregionens utveckling. Trollhättan och fyrstadsregionen
har mycket goda möjligheter. Här finns starka industritraditioner och till-
gång till utomordentligt kvalificerad arbetskraft.

Regeringen måste nu ta sitt ansvar för situationen i regionen.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsminister
Börje Hörnlund följande:

1. Avser arbetsmarknadsministern föreslå åtgärder så att de som blir arbets-
lösa genom nedskärningarna inom bilindustrin i fyrstadsområdet kan ga-
ranteras arbete eller utbildning?

2. Avser arbetsmarknadsministern medverka till åtgärder som ger förutsätt-
ningar för svensk bilindustri att utvecklas?

3. Avser arbetsmarknadsministern medverka till att strategiska satsningar
på bl.a. högskolan i Trollhättan/Uddevalla, SIRU och Norge/Vänerlän-
ken ges hög prioritet?

23 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 10 november

1992/93:174 av Arne Jansson (nyd) till statsrådet Bo Könberg om sänkta
statsbidrag till landstingen:

Landstingens verksamhet finansieras huvudsakligen med skattemedel och
statsbidrag. Av ett färskt exempel i Kopparbergs läns landsting framgår att
landstingens höga chefer och administratörer får oproportionerligt höga lö-
ner. Att staten och skattebetalarna skall belastas dessa överlöner kan ej ac-
cepteras. Staten kan naturligtvis ej direkt bestämma lönerna i landstingen.
Däremot har staten möjlighet att sänka statsbidragen.

Är statsrådet beredd att medverka till en sänkning av statsbidragen så att
förutsättningar för en bättre lönemoral kan skapas i landstingen?

24 § Kammaren åtskildes kl. 16.04.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

Innehållsförteckning

Tisdagen den 10 november

Prot. 1992/93:20

10 november 1992

1 § Svar på fråga 1992/93:133 om försöksverksamheten med liwakts-
skydd m.m...................................... 1

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Britta Bjelle (fp)

2§ Svar på fråga 1992/93:136 om reglerna om kroppsvisitation och
kroppsbesiktning ................................. 3

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Kent Carlsson (s)

3 § Svar på fråga 1992/93:142 om beläggningen på kriminalvårdsan-

stalterna m.m.................................... 4

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Birthe Sörestedt (s)

Talmannen (om debattreglerna)

4 § Svar på fråga 1992/93:164 om ny kommission för att utreda mor-

det på Olof Palme ................................ 7

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Talmannen (om debattreglerna)

5 § Svar på frågorna 1992/93:121, 149 och 165 om statsbidraget till

ideellt fredsarbete m.m............................. 8

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Berndt Ekholm (s)

Birgitta Hambraeus (c)

Ingela Mårtensson (fp)

6 § Svar på fråga 1992/93:138 om de ryska trupperna i de baltiska sta-

terna .......................................... 14

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Lars Sundin (fp)

7 § Svar på fråga 1992/93:158 om El Salvador ................ 16

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Viola Furubjelke (s)

8 § Svar på fråga 1992/93:159 om FN:s fredsplan för Västra Sahara 19

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Viola Furubjelke (s)

9 § Svar på fråga 1992/93:170 om domen mot militären och demon-
stranter i Indonesien............................... 21

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Bertil Måbrink (v)

Prot. 1992/93:20 10 § Svar på fråga 1992/93:146 om återkrav av felaktigt utbetalda bo-

10 november 1992 stadsbidrag ...................................... 22

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Roland Lében (kds)

11 § Svar på fråga 1992/93:166 om fosterbarns separation från famil-

jehem .......................................... 25

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Barbro Westerholm (fp)

12 § Svar på fråga 1992/93:167 om hemtjänstpersonalens kunskaper i

psykiatri ........................................ 26

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Ulla Orring (fp)

13 § Svar på fråga 1992/93:145 om receptregistrering för att komma

åt överförskrivande läkare .......................... 28

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Barbro Westerholm (fp)

14 § Svar på fråga 1992/93:161 om sjuktransporter med försvarets he-

likoptrar ........................................ 30

Försvarsminister Anders Björck (m)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

15 § Svar på fråga 1992/93:163 om arbetslösheten i storstadsregio-

nerna .......................................... 33

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Lotta Edholm (fp)

16 § Svar på fråga 1992/93:147 om plan- och bygglagen......... 35

Statsrådet Görel Thurdin (c)

Hans Göran Franck (s)

17 § Avsägelse ........................................ 37

18 § Anmälan om kompletteringsval till jordbruksutskottet...... 37

19 § Justering av protokoll ............................... 38

20 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 38

21 § Bordläggning ..................................... 38

22 § Anmälan om interpellation

1992/93:35 av Ingvar Johnsson (s) om arbetsmarknaden i Troll-
hättan och fyrstadsområdet........................ 39

23 § Anmälan om fråga

1992/93:174 av Arne Jansson (nyd) om sänkta statsbidrag till
landstingen.................................... 40

gotab 42329, Stockholm 1992

Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:20 Tisdagen den 10 november

Riksdagens protokoll

1992/93:20

1 § Svar på fråga 1992/93:133 om försöksverksamheten med livvakts- Svar på frågorskydd m.m.

2 § Svar på fråga 1992/93:136 om reglerna om kroppsvisitation ochkroppsbesiktning

3 § Svar på fråga 1992/93:142 om beläggningen på kriminalvårdsan-stalterna m.m.

4 § Svar på fråga 1992/93:164 om ny kommission för att utreda mor-det på Olof Palme

5 § Svar på frågorna 1992/93:121, 149 och 165 om statsbidraget tillideellt fredsarbete m.m.

6 § Svar på fråga 1992/93:138 om de ryska trupperna i de baltiskastaterna

7 § Svar på fråga 1992/93:158 om El Salvador

8 § Svar på fråga 1992/93:159 om FN:s fredsplan for Västra Sahara

9 § Svar på fråga 1992/93:170 om domen mot militären och demon-stranter i Indonesien

10 § Svar på fråga 1992/93:146 om återkrav av felaktigt utbetalda bo-stadsbidrag

11 § Svar på fråga 1992/93:166 om fosterbarns separation från famil-jehem

12 § Svar på fråga 1992/93:167 om hemtjänstpersonalens kunskaperi psykiatri

13 § Svar på fråga 1992/93:145 om receptregistrering för att kommaåt överforskrivande läkare

14 Svar på fråga 1992/93:161 om sjuktransporter med försvarets heli-koptrar

15 § Svar på fråga 1992/93:163 om arbetslösheten i storstadsregio-nerna

16 § Svar på fråga 1992/93:147 om plan- och bygglagen

17 § Avsägelse

18 § Anmälan om kompletteringsval till jordbruksutskottet

19 § Justering av protokoll

20 § Hänvisning av ärenden till utskott

21 § Bordläggning

22 § Anmälan om interpellation

23 § Anmälan om fråga

1 § Svar på fråga 1992/93:133 om försöksverksamheten med livvakts- Svar på frågor
skydd m.m.

2 § Svar på fråga 1992/93:136 om reglerna om kroppsvisitation och
kroppsbesiktning

3 § Svar på fråga 1992/93:142 om beläggningen på kriminalvårdsan-
stalterna m.m.

4 § Svar på fråga 1992/93:164 om ny kommission för att utreda mor-
det på Olof Palme

5 § Svar på frågorna 1992/93:121, 149 och 165 om statsbidraget till
ideellt fredsarbete m.m.

6 § Svar på fråga 1992/93:138 om de ryska trupperna i de baltiska
staterna

9 § Svar på fråga 1992/93:170 om domen mot militären och demon-
stranter i Indonesien

10 § Svar på fråga 1992/93:146 om återkrav av felaktigt utbetalda bo-
stadsbidrag

11 § Svar på fråga 1992/93:166 om fosterbarns separation från famil-
jehem

12 § Svar på fråga 1992/93:167 om hemtjänstpersonalens kunskaper
i psykiatri

13 § Svar på fråga 1992/93:145 om receptregistrering för att komma
åt överforskrivande läkare

14 Svar på fråga 1992/93:161 om sjuktransporter med försvarets heli-
koptrar

15 § Svar på fråga 1992/93:163 om arbetslösheten i storstadsregio-
nerna