Riksdagens protokoll

1992/93:15

Tisdagen den 3 november

Kl. 14.00-16.56

18.00-20.07

Protokoll

1992/93:15

1 § Avsägelse Svar på frågor

Förste vice talmannen meddelade att Göran Persson (s) avsagt sig uppdra-
get att vara ledamot i jordbruksutskottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

2 § Svar på fråga 1992/93:95 om barnkonventionens tillämpning

Anf. 1 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen av-
ser vidta för att säkerställa att barnkonventionens bestämmelser tillämpas i
alla avseenden av svenska myndigheter och domstolar.

Frågan har sin utgångspunkt i ett enskilt fall som jag inte har möjlighet att
kommentera. Jag vill dock rent principiellt framhålla att prövningsmyndig-
heterna vid en ansökan om uppehållstillstånd, oavsett utgången av ett adop-
tionsärende, naturligtvis skall beakta om det kan finnas andra humanitära
skäl i ärendet som gör att tillstånd skall beviljas.

När det gäller den mera allmänna frågeställningen konstateras i den rap-
port som Sverige i enlighet med konventionen nyligen har avlämnat till den
särskilda FN-kommittén för barnets rättigheter, att svensk lagstiftning stäm-
mer väl överens med barnkonventionen.

Däremot står tillämpningen av lagar och bestämmelser inte alltid i över-
enstämmelse med konventionens intentioner. Som exempel vill jag nämna
att kritik har riktats mot ett bristande barnperspektiv inom socialtjänsten.

Regeringen har mot den bakgrunden givit Socialstyrelsen i uppdrag att ut-
forma och genomföra ett program för att utveckla socialtjänstens förhåll-
ningssätt till utsatta barn och deras familjer, det s.k. Barn i fokus-projektet.
Satsningen tar sikte på att höja kompetensen och öka medvetenheten hos
socialarbetare och andra som arbetar med utsatta barn. Förmågan att se, för-
stå, beskriva och möta utsatta barns behov skall utvecklas. Särskilda medel
har avsatts för detta utvecklingsarbete som syftar till att sätta barns bästa i
främsta rummet.

När vi ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter åtog vi oss
också att i enlighet med artikel 42 genom lämpliga och aktiva åtgärder göra 1

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 15

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl barn
som vuxna i Sverige. Barnkonventionen har översatts till svenska och i bl.a.
serien UD informerar tryckts upp i ca 70 000 exemplar. Publikationen har
spritts genom olika kanaler. En rad konferenser om konventionen eller om
vissa artiklar i konventionen har anordnats av bl.a. Socialdepartementet och
en rad olika frivilligorganisationer. Vidare har 30 miljoner kronor anvisats
ur Allmänna arvsfonden för att under en treårsperiod ge frivilligorganisatio-
nerna möjlighet att genom sina särskilda kanaler sprida kunskap om konven-
tionen.

Den tidigare nämnda rapporten till FN avlämnades den 2 september 1992.
Rapporten, som även innehåller konventionstexten, trycks för närvarande i
10 000 exemplar. Avsikten är att sprida rapporten till bl.a. statliga myndighe-
ter, inkl, domstolar.

Anf. 2 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag vill tacka Bengt Westerberg för svaret på min fråga. Jag
kan konstatera att Bengt Westerberg har ett hårt liv. Han härvid flera tillfäl-
len fått svara på frågor som ställts till andra ministrar i regeringen som de
har valt att inte svara på.

Det är bra att det av svaret framgår den vikt som Sverige lägger vid barn-
konventionen och att den sprids och diskuteras vid en rad olika evenemang
och kommer ut på bred basis. Det ser jag som oerhört betydelsefullt.

Det är också bra att Sverige i FN-rapporten tagit upp en del brister. Men
jag anser att det inte framgår tillräckligt klart i svaret att man i departemen-
tets svar till FN om barnkonventionen tydligt visar på brister bl.a. när det
gäller flyktingbarn. De olika exempel som här framhålls talar inte emot det
faktum att det i detta fall, som jag tycker har principiell betydelse, framstår
som att Sverige bryter mot barnkonventionen.

I svaret framhålls hur andra myndigheter, exempelvis domstolar, skall ta
del av de olika bestämmelser som följer av barnkonventionen och att de skall
ha ett förhållningssätt med barnperspektiv. Jag undrar då naturligtvis hur det
förhåller sig med Invandrarverket, som är den myndighet som är berörd i
detta fall. Jag har klart uppfattat - och jag tycker att det finns ett visst instäm-
mande i Bengt Westerbergs svar - att Invandrarverket i detta fall har- frångått
barnkonventionen och det Sverige undertecknat. Delar Bengt Westerberg
min uppfattning att man hos Invandrarverket inte har följt barnkonventio-
nen när man i detta fall inte avvaktat en adoptionsansökan?

Anf. 3 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Jag har inte tillräckliga kunskaper om det enskilda fallet för
att kunna yttra mig om detta och är dessutom inte tillåten att göra det här i
talarstolen. Men principiellt är det naturligtvis önskvärt att man försöker att
hantera sådana problem så smidigt som möjligt. Jag kan inte svara på om
man har gjort det i det här fallet.

Anf. 4 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag begär naturligtvis inte att socialministern skall uttala sig
om ett enskilt fall och gå in på detaljer. Däremot menar jag att detta enskilda

fall reser principiella frågeställningar om de regler som vi måste iaktta om vi
som nation vill leva upp till barnkonventionen.

Eftersom tiden är knapp för en diskussion här i kammaren, och eftersom
det inte är meningsfullt att diskutera hur det exakt står till i enskilda fall,
tänkte jag skicka med Bengt Westerberg en video från Västnytt, som har
skildrat just detta enskilda fall. Det går säkert bra också för andra intresse-
rade att låna den från Västnytt. Jag hoppas att Bengt Westerberg får tillfälle
att studera den i enskildhet eller tillsammans med andra intresserade, och
han får gärna återkomma till detta fall, där jag anser att Invandrarverkets
agerande klart strider mot barnkonventionen.

Anf. 5 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Jag tackar så mycket.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1992/93:116 om handläggningstiderna i ärenden om
bilstöd åt handikappade

Anf. 6 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Sonja Rembo har frågat mig vad jag avser att göra för att
handläggningstiderna för bilstöd skall kunna förkortas.

Av Riksförsäkringsverkets senaste uppföljningsrapport, som nyligen har
överlämnats till regeringen, framgår att tiden från det att ansökan om bilstöd
kom in till försäkringskassan till dess beslut om rätt till bilstöd expedierats
uppgår till i genomsnitt fyra och en halv månad. Det finns bland dessa ären-
den sådana som har klarats av på kortare tid än en månad, men det finns
även ett fåtal ärenden som tagit längre tid än ett år.

Jag delar Sonja Rembos uppfattning att alltför långa handläggningstider
kan vålla stora bekymmer för dem som berörs. Jag har dock inte från handi-
kapporganisationerna eller enskilda sökande hört att dessa tider generellt
sett skulle vara något problem.

Enligt uppgift från Riksförsäkringsverket har försäkringskassornas hand-
läggningstider för bilstöd inte ökat, men det förekommer vissa variationer
mellan kassorna.

Självfallet är det angeläget att de långa handläggningstider som i dag före-
kommer i en del fall kan kortas.

Med hänsyn till vad jag har sagt om handläggningstider i bilstödsärenden
i allmänhet ser jag dock inga skäl att nu vidta någon åtgärd i denna fråga. Jag
kommer emellertid även i fortsättningen att följa tillämpningen av bilstödet.

Anf. 7 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret. Jag läser in en positiv
ton i det, även om jag kanske tycker att det här finns anledning att göra nå-
gonting mer än att bara följa utvecklingen.

Det är naturligtvis mycket bekymmersamt för de enskilda människor som
får vänta mycket långa tider. Jag menar att redan en genomsnittstid på fyra

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

och en halv månad börjar bli oacceptabelt lång. Det handlar om människor
vilkas rörelsefrihet är begränsad och som skulle få en avsevärt ökad rörelse-
frihet genom att få tillgång till en egen bil. Skall man till handläggningsti-
derna lägga den ibland långa tid som krävs för teknisk anpassning kan vänte-
tiderna bli avsevärda. Det blir sannerligen inte billigare för kommunerna,
som under tiden måste tillhandahålla färdtjänst.

Min egen hemkommun hör till dem som dess värre har handläggningstider
på åtta månader. Det besked de ger till handikappade som lämnar in ansö-
kan är att handläggningstiden har ökat med två månader under detta år. Det
är min uppfattning att detta är oacceptabelt långa tider. Att det sker en sådan
förlängning under årets gång omöjliggör varje form av planering för de män-
niskor som berörs. Jag vill därför än en gång fråga socialministern om han
inte anser att det mot denna bakgrund kanske finns anledning att ändå titta
på de enskilda kommunernas sätt att handlägga dessa frågor.

Anf. 8 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Det är självfallet otillfredsställande om handläggningsti-
derna i en kommun ökar med två månader och nu är uppe i åtta månader.
Jag utgår från att Riksförsäkringsverket vidtar åtgärder där detta förekom-
mer. Jag vill dock hävda att fyra och en halv månad inte är en särskilt lång
utredningstid. Det är fråga om rätt omfattande utredningar. När vi har för-
sökt bedöma om utredningstiderna är rimliga eller inte, har vår slutsats varit
att fyra och en halv månad i genomsnitt är ganska tillfredsställande. Där-
emot kan man naturligtvis vara missnöjd med ännu längre tider.

Till följd av Sonja Rembos fråga bad jag några medarbetare på departe-
mentet att ringa dels till Riksförsäkringsverket, dels till avnämarorganisatio-
nerna, handikapporganisationerna, och fråga om handläggningstiderna, om
det förekom klagomål och om det var stora problem. Jag har redovisat resul-
tatet av denna lilla enkät i mitt svar. Vi är medvetna om att det i vissa kom-
muner och vid enskilda försäkringskassor förekommer att handläggningsti-
derna är för långa, och det är naturligtvis önskvärt att förkorta dem.

Anf. 9 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Tack för den kompletteringen. Handikappade har inte alltid
starka företrädare, och de är ofta tålmodiga människor, som är vana att
vänta på olika åtgärder.

Jag sade fel förut; det är naturligtvis inte kommunerna som handlägger
bilstödsfrågor, utan det är försäkringskassorna. Det är viktigt att markera,
att även om försäkringskassorna befinner sig i en svår arbetssituation får
detta inte gå ut över den grupp som behöver bilstöd för att få en egen bil och
därmed ökad rörelsefrihet.

Anf. 10 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Jag vill bara göra en kort kommentar. Jag delar Sonja Rem-
bos uppfattning att handikappade ofta är och tvingas vara mycket tålmodiga.
Däremot tycker jag inte att deras organisationer är dåliga företrädare eller
att de inte hör av sig när någonting brister, utan de brukar vara ganska
snabba att påtala sådant som är riktigt dåligt. Jag tror alltså inte att situatio-

nen generellt sett upplevs som dålig, men uppenbarligen finns det dåliga ex-
empel, som vi har anledning att ta itu med.

Anf. 11 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Det gläder mig att socialministern nu säger att han har anled-
ning att ta itu med de dåliga exemplen. Handikapporganisationerna gör för-
visso ett gott arbete, men alla är icke medlemmar där och alla framför inte
sina klagomål till dem. Nu har jag framfört detta här i kammaren, och jag
hoppas att de som är berörda får upp ögonen för problemen.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1992/93:126 om finska socialarbetare i Stockholm

Anf. 12 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Sigrid Bolkéus har frågat mig om jag har förhört mig om
intresse och möjligheter att ha finska socialarbetare stationerade i Stock-
holm.

Många finska hemlösa i Stockholm lever under svåra sociala förhållanden.
Frågan har behandlats i Svensk-finska arbetsgruppen rörande de finsksprå-
kiga invandrarnas situation inom den svenska hälso-och sjukvården, den
s.k. SFINKS-gruppen. Dessutom har regeringen i november 1991 beviljat
socialtjänsten i Stockholm medel för att kartlägga vårdbehoven.

Undersökningen avrapporterade till Socialdepartementet i april i år. Av
rapporten framgår att merparten av de finska hemlösa missbrukarna i Stock-
holm har vistats relativt länge i Sverige. I allmänhet rör det sig om personer
med kroniska missbruksproblem. Undersökningen visar inget som tyder på
att dessa skulle ha svårare att få vård än svenska missbrukare. Tvärtom visar
den klientundersökning som genomförts inom ramen för studien att social-
tjänsten hjälpt flertalet av de finska missbrukarna till vård på behandlings-
hem. Språksvårigheter kan dock medföra att de har svårare än svenskta-
lande att fullt ut tillgodogöra sig den vård som ges. Vidare framgår att det
som främst försvårat en social rehabilitering för gruppen finska missbrukare
har varit deras brist på socialt nätverk i Sverige.

Det är kommunen som enligt socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret
för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver.
Sverige har givetvis också ett ansvar för att se till att de nordbor som vistas i
landet får den vård som de behöver. Att stationera finska socialarbetare i
Stockholm är, enligt de uppgifter jag har erhållit, inte aktuellt för dagen.
Den nyligen genomförda undersökningen har dock initierat en diskussion
inom Stockholms socialtjänst om hur samarbetet mellan Stockholm och Hel-
singfors skall fortlöpa, speciellt vad gäller invandringen av finska ungdomar.
Frågan om de finska missbrukarnas situation kommer att behandlas vidare
inom ramen för det svensk-finska samarbetet i SFINKS-gruppen.

Anf. 13 SIGRID BOLKÉUS (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag vädjar till Bengt Westerberg att ta upp de här problemen och önske-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

målen om finska socialarbetare i Stockholm med t.ex. den finske social- och
hälsovårdsministern. När dåvarande social- och hälsovårdsministern Tarja
Halonen var i Stockholm 1989 gjorde hon studiebesök på Stadsmissionens
soppkök och härbärgen, och hon lovade att ta upp frågan när hon kom hem.
Men som vi vet blev det regeringsskifte i Finland. Socialministern gjorde i
våras i stort sett samma studiebesök som Tarja Halonen för tre år sedan, och
nu har läget förvärrats. Av uteliggarna är mer än hälften finländare. Tidigare
var de flesta uteliggare och bostadslösa medelålders män med missbrukspro-
blem, men nu ökar antalet unga pojkar, kvinnor och psykiskt sjuka.

När finländare kommer till Sverige är de inte aktuella hos någon svensk
socialmyndighet, och efter tre månaders vistelse här utvisas de om de inte
kan visa att de klarar sin försörjning. Flera stannar kvar, och en del återvän-
der till Sverige. Under de här månaderna har de farit mycket illa. Så små-
ningom får de hjälp av socialbyråer och av ”räddare i nöden”, som Stadsmis-
sionen och Frälsningsarmén - de finns ju alltid, i varje fall ännu.

I takt med att behoven ökar så minskar resurserna på alla håll. Om Social-
nämnden i Stockholm drar in hela bidraget till stadens ungkarlshotell och
hotellhemmen kommer antalet uteliggare och bostadslösa att öka. Jag hop-
pas att vi snart får se resultat och att det vidtas åtgärder till följd av den rap-
port som Bengt Westerberg nämnde.

Ja, det är kommunerna som har ansvaret för dem som bor där, men de
tvingas spara och skära ned. Olika verksamheter ställs mot varandra; det gäl-
ler äldreomsorg, skola, barnomsorg och missbrukarvård. Redan nu skär
man ned inom missbrukarvården och drar in bidrag. De utslagna är männi-
skor som inte gör sina röster hörda - de tror inte att det lönar sig.

Anf. 14 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Den bild som Sigrid Bolkéus ger stämmer inte riktigt med
den rapport som hon nyss viftade med. Där framgår det att de finnar som
finns i Stockholm ofta har varit här ganska länge och att de faktiskt får vård.
Det finns självfallet också problem med dem som kommer hit tillfälligt och
kanske inte får vård eller det mottagande i Sverige som skulle vara önskvärt.

Jag vill inte säga att det inte finns behov av eller utrymme för finska social-
arbetare i Stockholm, på samma sätt som de svenska socialarbetare som är
placerade i Köpenhamn. Detta är i första hand en fråga som får diskuteras
mellan Stockholm och Helsingfors, och beslutet att placera socialarbetare
här måste naturligtvis framför allt vara ett finskt beslut. Det är vi i Sverige
som har beslutat att placera socialarbetare i Köpenhamn, och det har funge-
rat mycket bra. Det är därför inte uteslutet att det skulle tillföra en del att få
hit finska socialarbetare för att hjälpa den grupp som vi nu talar om. Det är
alltså ett finskt beslut, och det får i första hand diskuteras mellan Stockholms
kommuns socialtjänst och dess finska motsvarighet.

Anf. 15 SIGRID BOLKÉUS (s):

Herr talman! Sedan rapporten gavs ut i mars har läget förvärrats, och om
socialministern gjorde ett återbesök på härbärgen, Stadsmissionen m.m.
skulle han få detta bekräftat. Visst är det ett finskt beslut som krävs, men
jag skulle vara glad om socialministern försökte påverka det hela. Enligt so-

cialtjänstlagen skall alla ha rätt till ett värdigt liv, men som det nu ser ut lever
människor i misär i tunnlar och portgångar och går ofta en för tidig död till
mötes. Ett samarbete måste alltså till.

Som socialministern sade, görs det ett enormt fint jobb genom den uppsö-
kande verksamheten bland ungdomar i Köpenhamn. Jag hoppas att detta
leder till någonting.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1992/93:86 om verkställande direktörers förmåner
i bolagens årsredovisning

Anf. 16 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Nils T Svensson har frågat näringsminister Per Westerberg
om han är beredd att föreslå ändringar i lagen om aktiebolag så att uppgifter
om verkställande direktörers förmåner redovisas i bolagens årsredovis-
ningar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara
på frågan.

I aktiebolagslagen finns bestämmelser om att lön och annan ersättning
som under ett aktiebolags räkenskapsår utgått till styrelsen och verkstäl-
lande direktören skall anges i bolagets förvaltningsberättelse. Tantiem och
därmed jämställd ersättning skall då anges särskilt. Med tantiem menas en
avtalad rörlig ersättning, t.ex. en viss andel i bolagets vinst. Förvaltningsbe-
rättelsen är en del av bolagets årsredovisning. När revisorerna har granskat
årsredovisningen skall den sändas in till Patent- och registreringsverket, där
vem som helst kan få ta del av uppgifterna.

Mitt svar på Nils T Svenssons fråga är alltså att all ersättning till verkstäl-
lande direktörer redan i dag skall tas upp i bolagens offentliga årsredovis-
ningar. Det gäller också ersättning i form av avgångsvederlag som utbetalats
under räkenskapsåret.

Men om det är så att Nils T Svensson i stället syftar på avtal om avgångsve-
derlag vid en eventuell uppsägning är det riktigt att det inte finns några sär-
skilda bestämmelser om att sådana avtal skall omnämnas i årsredovisningen.

Enligt aktiebolagslagen skall emellertid upplysning lämnas om alla för be-
dömningen av bolagets ställning viktiga förhållanden. Det är alltså tänkbart
att det kan finnas en redovisningsskyldighet beträffande innehållet i avtal om
avgångsvederlag i särskilda fall.

Det finns en utredning tillsatt som har i uppgift att föreslå hur redovis-
ningslagstiftningen skall moderniseras och anpassas till vad som gäller inter-
nationellt, inte minst inom EG. Den fråga som Nils T Svensson tar upp torde
få övervägas inom ramen för den utredningen, bl.a. mot bakgrund av den
syn på frågan som finns i andra länder. Utredningen avser att redan nästa år
lägga fram resultatet av sitt arbete. Jag anser att man bör avvakta det och är
därför inte beredd att nu föreslå några lagändringar rörande denna fråga.

Anf. 17 NILS T SVENSSON (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag hade dock hoppats på
ett klart positivt svar till förslaget att öppet redovisa de förmåner utöver lö-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

nen som bolagen lämnar sin VD. Det är helt uppenbart att dessa förmåner
uppgår till betydande belopp. Det har ju under senare tid avslöjats vad så-
dana här förmåner kan bestå utav; tjänstebostad, avgångsvederlag och olika
oerhört generösa fallskärmsavtal.

Vi har fått ta del av flera sådana exempel, och de ger stöd för kravet att
öppet redovisa i årsredovisningar de förmåner som bolagets VD och even-
tuellt andra i företagsledningen ges.

Jag tror också att detta har stor betydelse för aktieägarnas och allmänhe-
tens förtroende för bolagen och för de personer som har ansvar för företagets
skötsel.

I andra länder, som England och USA, har man ett mycket bestämt regel-
verk som ger klara besked på den här punkten. I USA har den myndighet
som reglerar handeln med aktier helt nyligen infört nya regler, som innebär
krav på att bolagen offentliggör vad deras direktörer får i lön och i övriga
förmåner.

Även om det pågår en utredning, skulle jag vilja fråga om det är rimligt
att statsrådet uttalar ambitionen att åstadkomma en förändring av regelver-
ket, så att de här förhållandena offentliggörs.

Anf. 18 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Vi talar nu om redovisningslagstiftningen. Syftet med den
och med företagens offentliga årsredovisning är att det skall gå att få en rätt-
visande bild av företagens ekonomiska situation. Självfallet påverkar löner
och annan ersättning till verkställande direktörer och till företagsledning i
övrigt resultatet i rörelsen och bör därför också redovisas.

Det förhåller sig faktiskt annorlunda när det gäller avtal om vederlag vid
en eventuell uppsägning någon gång i framtiden. Sådana avtal i sig påverkar
knappast bedömningen av företagens ekonomiska ställning, åtminstone inte
när det gäller större företag.

Nils T Svensson tar upp frågan om förtroendet för företagen. Jag tror nog
att både aktieägare och allmänhet är mer intresserade av hur företagets eko-
nomiska ställning är och mindre intresserade av hur eventuella uppsägnings-
avtal utformas.

Till detta vill jag gärna tillägga - precis som statsrådet Bo Lundgren sade
i en liknande fråga - att vi från regeringens sida ser med stor oro på de avtal
som har träffats. Jag förstår att det är dem som Nils T Svensson har i tan-
karna. I förlängningen av detta resonemang ligger naturligtvis att det är, om
inte vår ambition, i varje fall vår allmänna inriktning att det inte skall träffas
avtal i den storleksordning som det nu har gjorts.

Anf. 19 NILS T SVENSSON (s):

Herr talman! Det som statsrådet avslutade med att säga inger hopp om att
utredningen skall leda fram till en förändring.

Det talas här om att vi skall anpassa oss till vad som gäller internationellt.
Bara för ett par dagar sedan läste jag i tidningen Arbetet om de nya regler
som införts i USA. Man säger: ”Reglerna kräver att ett företags verkstäl-
lande direktörs och de fyra övriga högst betalda chefernas löner offentliggörs
om de överskrider” en viss summa. ”Dessutom måste all kompensation i

form av aktier och annat uppges i detalj samt dess marknadsvärde, liksom
bl.a. pensionsförmåner.”

Man refererar till en kommentar lämnad av företrädare för små aktieinne-
havare, som i åratal har arbetat för att tvinga fram ett offentliggörande av
chefslöner: ”Vi har gjort några kompromisser, men i stort sett är vi väldigt
nöjda. De nya reglerna kommer att ge aktieägarna mycket större inflytande
över hur företagen drivs.”

I England finns också ett sådant här regelverk. Vi lyssnar ju ibland på vad
som händer runt omkring oss, inte minst på vad som händer i Amerika.
Statsrådet kan kanske läsa på i den här frågan.

Anf. 20 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag är ganska väl påläst. Vad vi i första hand har studerat är
EG:s fjärde bolagsrättsdirektiv, som innehåller en hel del regler om redovis-
ningen av företagsledningens förmåner. Precis som jag sade i mitt svar redo-
visas emellertid löner och annan ersättning redan i dag.

EG:s bolagsrättsdirektiv är faktiskt strängare på några punkter än de
svenska reglerna, exempelvis när det gäller pensionsförmåner, som Nils T
Svensson tar upp - visserligen med hänvisning till USA. Ä andra sidan inne-
håller direktivet även en s.k. förfångsregel, som jag inte skulle ställa mig
främmande inför att återfinna även i USA. Den gör det möjligt att i årsredo-
visningen utelämna uppgiften om storleken av en utbetald lön och pension,
om uppgiften skulle innebära att lönen för en viss person i företagsledningen
avslöjas. Detta visar att man har litet olika regler utomlands, och att vi bör
studera såväl de positiva som de negativa sidorna av reglerna.

Anf. 21 NILS T SVENSSON (s):

Herr talman! Jag ser fram emot när propositionen i den här frågan kom-
mer nästa år från statsrådet. Vi kan kanske få klarhet då. Med tanke på den
allmänna opinionen tror jag att det vore bra att rensa upp bland allt det som
nu avslöjas gång efter annan, och som inte är bra vare sig för aktieägarna
eller för allmänheten.

Anf. 22 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Som en slutlig kommentar skull jag vilja tillägga att jag fort-
farande inte är riktigt säker på att detta är en lagstiftningsfråga. Redovis-
ningslagstiftningen är nämligen en ramlagstiftning och man överlämnar åt
normbildande organ att utfärda detaljanvisningar. På det här området har vi
Redovisningsrådet, som skall ge anvisningar om god redovisningssed.

Jag vill reservera mig i den här frågan och inte avge något bestämt utta-
lande.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

6§ Svar på fråga 1992/93:101 om det statliga person-och adress-
registret

Anf. 23 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Carl Fredrik Graf har frågat finansministern vilka föränd-
ringar regeringen avser att genomföra rörande villkoren för det statliga per-
son- och adressregistrets (SPAR:s) verksamhet innan aviseringsutredningen
är klar med sitt betänkande. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det
är jag som skall svara på frågan.

SPAR-registrets framtid utreds för närvarande av aviseringsutredningen.
Dess framtid påverkas också av ett förslag till EG-direktiv om integritets-
skydd på dataområdet, ett förslag vars konsekvenser bl.a. datalagsutred-
ningen för närvarande överväger. Både aviseringsutredningen och datalags-
utredningen skall bli klara under år 1993. Jag vill därför inte nu föregripa
utredningarnas resultat och föreslå några genomgripande förändringar för
SPAR:s del innan utredningsarbetet är slutfört.

Huvudman för SPAR-registret är en särskild nämnd i vilken ingår företrä-
dare för partierna i riksdagen. SPAR-nämnden har till regeringen inkommit
med framställningar om vissa förändringar beträffande SPAR-registret.

SPAR-nämndens förslag innebär bl.a. vissa begränsningar av vilka uppgif-
ter som skall få lämnas ut från SPAR-registret. Nämnden har motiverat sitt
förslag med att begränsningarna är önskvärda för att öka skyddet för den
enskildes integritet. Även jag anser att det finns starka skäl som talar i denna
riktning.

Framställningen bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Jag
avser att om det behövs inhämta Datainspektionens yttrande över SPAR-
nämndens förslag och därefter ta slutlig ställning till de ändringar i SPAR-
förordningen (1981:4) som kan anses erforderliga i anledning av SPAR-
nämndens framställning.

Anf. 24 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! Jag ställde en relativt kort fråga till statsrådet, och jag har
fått ett relativt kort svar. Jag tackar för svaret.

Det finns två utgångspunkter för min fråga. Det gäller dels vilka övervä-
ganden som görs inom regeringskansliet rent allmänt i denna fråga, dels de
överväganden som man kan tänkas behöva göra med anledning av EES-av-
talet och en eventuell framtida anslutning till EG. Jag har fått ett svar som i
princip innebär att statsrådet hänvisar till de två utredningar som arbetar
med dessa frågor.

Det talas i svaret om vissa begränsningar. Jag skulle vilja att statsrådet pre-
ciserade vilka begränsningar det rör sig om och när det är tänkt att de skall
träda i kraft.

Anf. 25 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Upplysningsvis kan jag säga att SPAR-nämndens förslag
bl.a. innebär att bara uppgifter om namn, adress, personnummer och folk-
bokföringsort skall kunna lämnas ut vid utdrag ur SPAR-registret.

Anf. 26 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! När skulle i så fall den förändringen komma till stånd?

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Anf. 27 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! SPAR-nämnden har i framställningen yrkat att ändringen
skall komma till stånd per den 1 januari. Jag har, som jag sade, ännu inte
tagit slutlig ställning till nämndens förslag.

Anf. 28 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! Då vill jag fråga om EES-avtalet kommer att få någon bety-
delse för SPAR-registret. EES-avtalet skall ju förhoppningsvis träda i kraft
redan den 1 januari. Finns det i det avtalet någonting som påverkar denna
typ av register, eller är det bara en EG-anslutning och de EG-direktiv som
finns på detta område som kan påverka registrets användning?

Anf. 29 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Såvitt jag vet finns inget i EES-avtalet som påverkar regist-
rets användning. Däremot innebär det nya förslaget till EG-direktiv om inte-
gritetsskydd på dataområdet att användningen påverkas. Samtidigt vill jag
framhålla att direktivet, trots vissa tidningsuppgifter, fortfarande bara är ett
förslag.

Anf. 30 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! Jag drar av vårt replikskifte slutsatsen att det för närvarande
inte är aktuellt med några förändringar av högre dignitet av SPAR-registrets
användning, varken under detta år eller under 1993. Är det riktigt?

Anf. 31 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! De förändringar det kan bli fråga om är ändringar i enlighet
med SPAR-nämndens förslag. Några ytterligare ändringar har jag inte avsett
att genomföra.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1992/93:47 om rabiesförekomsten i Finland

Anf. 32 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Bruno Poromaa har frågat mig om jag är beredd att ta initia-
tiv till att Sverige icke längre klassificerar Finland som ett rabiessmittat land,
med tanke på att inga nya fall av rabies i Finland kunnat konstateras under
de senaste åren.

Frågor om smittskydd vid införsel av levande djur och vissa andra varor
regleras genom veterinära införselkungörelsen. Syftet med författningen är
”att förebygga att djursjukdomar som är smittsamma eller kan nedärvas,
kommer in i landet och får ytterligare spridning här, genom införsel av djur
och vissa andra varor”. I kungörelsen sägs vidare att Statens jordbruksverk

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

får, för att syftet med kungörelsen skall uppnås, ställa krav på tillstånd vid
införsel av bl.a. levande djur och att tillstånden får förenas med villkor.

Det ankommer således på Jordbruksverket att avgöra vilka villkor som är
nödvändiga vid införsel av levande djur.

Enligt vad jag har erfarit från Jordbruksverket är karantänsförvaring i fyra
månader ett av verkets villkor för att man skall få föra in hund eller katt från
länder där rabies förekommer eller från länder som vaccinerar mot rabies
eller tillåter införsel av vaccinerade hundar och katter utan karantänsförva-
ring. Finland tillåter införsel av vaccinerade hundar och katter utan karan-
tän, varför finska hundar och katter inte får föras från Finland till Sverige
utan karantänsförvaring. Samma grundläggande synsätt har övriga länder
som är fria från rabies, dvs. Storbritannien, Irland, Norge, Australien och
Nya Zeeland samt Hawaii.

Jordbruksverket följer, med hjälp av Statens veterinärmedicinska anstalt,
noga den internationella utvecklingen inom forskningen och den behandling
rabiesfrågan får i andra länder och inom internationella organisationer. Jag
förutsätter att Jordbruksverket vidtar de åtgärder som ny forskning och för-
ändrad syn på rabies leder till med beaktande av de målsättningar som anges
i den veterinära införselkungörelsen. Jag avser för närvarande inte att ta ini-
tiativ till någon annan hantering av frågan.

Anf. 33 BRUNO POROMAA (s):

Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret. Jag beklagar
att statsrådet inte är beredd att ta några som helst initiativ i denna fråga.
Statsrådet hade i alla fall kunnat bemöda sig om att efterhöra om Jordbruks-
verket har för avsikt att inom den närmaste tiden pröva huruvida dessa be-
stämmelser skall behållas. Det har han tyvärr inte gjort.

Jag är rädd för att Jordbruksverket kan ha glömt denna fråga. Den ligger
kanske i någon byrålåda. Det har ju inte inträffat några som helst fall de
senaste fyra åren. Nu är det på tiden att man prövar huruvida bestämmelsen
skall behållas eller inte.

Anf. 34 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag är ganska övertygad om att Jordbruksverket följer denna
debatt. Den har varit aktuell i kammaren vid ett par tillfällen under det se-
naste året. Jag har stor förståelse för de synpunkter som har framförts av
flera av kammarens ledamöter. Men denna sjukdom är mycket allvarlig. Om
den inte stoppas leder den till döden, en plågsam död för både människor
och djur som drabbas. Därför måste vi vara försiktiga.

Vi har haft rabiesfritt i Sverige under mycket lång tid - över 100 år. Finland
har inte varit fritt från rabies under någon lång tid. Finland har också en lång
landgräns mot områden där rabies förekommer.

Ett annat problem är vaccineringen. Den skyddar visserligen effektivt,
men det är inte alltid som de vaccinerade djuren bildar antikroppar. Därmed
kan de utsättas för smitta. Det är möjligt att man med forskningens hjälp
kommer fram till säkrare testmetoder för att konstatera om ett vaccin har
gett tillfredsställande skydd. Vi vet inte i dag när denna metod kan vara till-

räckligt utprövad. Förhoppningen är att vi skall kunna få rapporter så att vi
kan kontrollera och därmed liberalisera denna hantering.

Anf. 35 BRUNO POROMAA (s):

Herr talman! Jag är väl medveten om att rabies är en ytterst farlig sjuk-
dom. Men de fall som konstaterades i Finland förekom i södra Finland, på
gränsen till Ryssland. Det har nu gått mer än fyra år sedan dess.

Jag tror inte att statsrådet kan tro att man med dessa bestämmelser kan
förhindra en spridning av rabies till Sverige. I norr är det en älv som skiljer
länderna åt.

Merparten av året är den älven igenfrusen. Det finns inga problem förvilda
djur att ta sig över gränsen.

Det kan ju tyckas att detta är ett litet problem, men faktum är att det är
ett mycket stort problem för många människor som t.ex. arbetar i gruvorna.
Det är många som är inflyttade från Finland. De har kontakter med sin tidi-
gare hembygd och har kanske en fritidsstuga där. De är kanske hundägare,
liksom många är där uppe. Det är ett mycket stort problem att ta över hun-
den, nästan en omöjlighet. Det är ett allmänt önskemål att detta nu ses över
och avvecklas.

Anf. 36 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Det har ju visat sig att smittrisken den här vägen inte ensvar
särskilt stor under den period när det förekom fler fall av rabies i Finland.
Jag kan inte förklara det. Det är möjligt att Bruno Poromaa bättre känner
till de lokala förhållandena, men det är uppenbarligen så att de vilda djuren
inte rör sig särkilt mycket över gränsen. Smitta har i varje fall inte överförts
under den mycket långa period som Sverige har varit fritt från rabies.

Jag tror att det vore förhastat att ta ställning till att ändra bestämmelserna
innan vi har klara tecken på hur vi kan gå vidare. Det hindrar inte att jag är
mycket positiv till att vi skall försöka få fram resultat så snart som möjligt.
Jag hoppas naturligtvis att detta hinder i umgänget med våra grannländer
skall kunna undanröjas. Jag ser dock inte för närvarande någon möjlighet
att gå före den vetenskapliga forskningen på området.

Anf. 37 BRUNO POROMAA (s):

Herr talman! Låt mig då vädja till statsrådet att han tar med sig den här
frågan nästa gång han träffar representanter för Jordbruksverket och påmin-
ner dem om att denna fråga är mycket aktuell just nu där uppe. Jag skulle
vara tacksam om han ville göra det.

Anf. 38 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Det skall jag lova.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

8 § Svar på fråga 1992/93:50 om jämställdheten i arbetslivet

Anf. 39 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Berit Andnor har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för
att ge jämställdheten i arbetslivet ökad uppmärksamhet. Frågan ställs mot
bakgrund av formuleringen i regeringsförklaringen om att jämställdhet i ar-
betslivet är ett centralt mål som kräver ökad uppmärksamhet när arbetslös-
heten växer. Svaret på frågan har utarbetats tillsammans med arbetsmark-
nadsministern.

Jämställdhet i arbetslivet är en viktig fråga att driva, oavsett konjunktur-
läge. Vi måste ständigt arbeta för att förbättra kvinnors villkor i arbetslivet
och för att underlätta för både kvinnor och män att kombinera förvärvsar-
bete med föräldraskap. Den nya jämställdhetslagen är ett viktigt instrument
i detta arbete, med de krav den ställer på jämställdhetsplaner och andra vik-
tiga åtgärder. Här har inte minst arbetsmarknadens parter ett stort ansvar.

Låt mig helt kort redogöra för några insatser som har hög aktualitet inom
regeringen:

Utredningen om löneskillnader mellan män och kvinnor lägger fram sitt
betänkande vid årsskiftet.

- SCB presenterade på regeringens uppdrag i förra veckan en studie om
hur kvinnor och män fördelar sin tid mellan betalt och obetalt arbete.

- En arbetsgrupp om papporna, barnen och arbetslivet tillsattes inom mitt
departement för ett par veckor sedan.

- Förslag om utvidgad lagreglering av barnomsorgsområdet bereds vidare,
bl.a. med Kommunförbundet.

- En SCB-studie om chefer har nyligen visat att det finns ett rekryterings-
underlag av kompetenta kvinnor i gruppen närmast under cheferna och
att det går att vara chef på deltid. SCB kommer att få fortsatt uppdrag att
också studera eventuella löneskillnader mellan de kvinnliga och manliga
cheferna.

- NUTEK kommer att i dagarna på regeringens uppdrag lägga fram ett
program för att främja kvinnors företagande i det regionalpolitiska stöd-
området.

- Socialdepartementet kommer inom kort att publicera en rapport om hin-
der och förutsättningar för alternativa verksamhetsformer inom vård och
omsorg.

- Kvinnors arbetsmiljö och kvinnors hälsa uppmärksammas genom såväl
forskning som utvecklingsarbete; exempelvis har Arbetarskyddsstyrelsen
nu kvinnors arbetsmiljö som prioriterat område.

- Jag har nyligen inbjudit arbetsmarknadens parter att söka projektmedel
för att förebygga sexuella trakasserier på arbetsplatserna. 2 miljoner kro-
nor har avsatts för detta ändamål.

- Invandrarkvinnornas levnads- och arbetsförhållanden har nyligen beskri-
vits i en rapport från Statens invandrarverk, och den kommer att ligga till
grund för fortsatt arbete.

- Ungdomsministern förbereder ett initiativ om ungdomars levnadsvillkor
och framtidsutsikter, där de unga kvinnornas situation på arbetsmarkna-
den särskilt kommer att belysas.

- Arbetsmarknadsdepartementet har initierat en forskarrapport om kvin-
nor på arbetsmarknaden som kommer att publiceras i höst.

- Regeringen planerar även en hel del aktiviteter som rör kvinnorna och
EG. Bl.a. avser vi att inbjuda representanter från EG-kommissionen,
EG-parlamentet samt några medlemsländer till en större konferens un-
der försommaren 1993.

Låt mig utöver detta konstatera att hittills har män drabbats hårdare än
kvinnor av den växande arbetslösheten. Den senaste månaden, september,
har emellertid siffrorna sjunkit kraftigt för män, men bara något för kvinnor.
Skillnaden mellan kvinnor och män minskar således.

Nyligen har den proposition som blev resultatet av uppgörelsen mellan re-
geringen och Socialdemokraterna presenterats. Där föreslås att ytterligare
10 miljarder kronor skall anslås till arbetsmarknadspolitiken. De nya medlen
skall fördelas och redovisas enligt gängse principer som kommer både kvin-
nor och män till del. Särskilt markeras dock att kvinnornas arbetsmarknads-
situation skall uppmärksammas i fördelningen av beredskapsarbeten och
medel för otraditionella insatser.

Jag kommer själv att inom den närmaste tiden diskutera dessa frågor vi-
dare med AMS generaldirektör Göte Bernhardsson.

Anf. 40 BERIT ANDNOR (s):

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret som var mycket omfattande.
Jag tycker att det gav många bra exempel på saker som är på gång och som
jag absolut inte har något emot. Jag instämmer dessutom i Birgit Friggebos
konstaterande att jämställdheten är en viktig fråga att driva oavsett kon-
junkturläge.

Det intressanta är dock det som saknas i svaret. Jag saknar en del. Min
fråga har sin grund i regeringsförklaringen och dess stolta förkunnelser sett
i förhållande till verklighetens kanske tristare förhållanden. Tyvärr finns det
egentligen ingenting i svaret som visar att den här regeringen tar sina egna
ord på allvar och tar de konsekvenser det skulle medföra i handling.

Grunden för den höga förvärvsfrekvensen bland kvinnor i det här landet
är att man har ett arbete. Tyvärr kan vi nu se att kvinnornas förutsättningar
för att förvärvsarbeta kraftigt försämras. Orsakerna är flera. På grund av den
korta tiden skall jag bara nämna några.

Det gäller först och främst nedskärningarna inom den offentliga sektorn.
De kommer i sig att innebära försämrade möjligheter för kvinnorna att för-
värvsarbeta därför att många kvinnor arbetar inom den gemensamma sek-
torn, men också därför att den gemensamma sektorn gör det möjligt för
kvinnor att förvärvsarbeta.

Vi socialdemokrater tycker inte att det är en särskilt bra idé att göra dessa
nedskärningar inom den gemensamma sektorn. De kvinnor som nu blir utan
arbete kommer att ställas i arbetslöshetskön. I verkligheten blir den bespa-
ring på 7,5 miljarder kronor som regeringen tror att den skall göra inte så
stor. Besparingen blir inte alls i den omfattningen.

Förutom att kvinnorna får en ökad arbetslöshet försämras dessutom möj-
ligheterna att förvärvsarbeta. När barnomsorgen och äldreomsorgen för-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

svinner eller skärs ner måste någon ta konsekvenserna av det. Det blir kvin-
norna i detta fall.

Anf. 41 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Berit Andnor frågade hur vi skulle uppmärksamma jäm-
ställdheten i arbetslivet. Jag medger att det var ett långt svar. Det handlar
mycket om att ta fram kunskap om hur det ser ut, som underlag för aktioner,
bl.a. bland kvinnorna, men också när det gäller arbetsmarknadens parter.

Det är riktigt att den svåra ekonomiska situation som vi har innebär på-
frestningar för både män och kvinnor. Som jag sade i svaret är det hittills i
första hand männen som har drabbats av arbetslöshet.

Skillnaden mellan män och kvinnor kommer dock att minska framöver.

Saneringen av den svenska ekonomin har till syfte att säkerställa välfärd
för oss alla, inkl, att vi skall kunna säkra jobben även för kvinnor. Social-
demokraterna och regeringen har tillsammans lagt fram mycket omfattande
besparingsprogram när det gäller den offentliga sektorn. Vi har varit överens
om behovet av detta.

Jag förstår och inser att det innebär påfrestningar dels politiskt för de par-
tier som är inblandade i överenskommelsen, dels för oss alla såsom medbor-
gare. Men det är en nödvändig process för att vi skall kunna säkerställa väl-
färden. I den processen ingår, som Berit Andnor säger, att man skall kunna
säkerställa att alla människor har ett arbete och kan försörja sig.

Anf. 42 BERIT ANDNOR (s):

Herr talman! Precis som ministern säger har kvinnorna i dag en lägre ar-
betslöshet än männen. Samtidigt kan vi förvänta oss att kvinnorna kommer
i kapp. Anledningen är faktiskt de kommande nedskärningarna inom den
offentliga sektorn.

Regeringen planerar att dra in 7,5 miljarder. Vi är inte riktigt överens om
hur det här skall gå till. Vi socialdemokrater har i krisuppgörelsen inte gått
med på dessa nedskärningar. Vi har fortfarande uppfattningen att det i nuva-
rande läge, med den rådande arbetslösheten, inte är vettigt att göra dessa
nedskärningar. Arbetslösheten skulle då öka bland kvinnorna. Man får be-
tala ut arbetslöshetsunderstöd, vilket i sin tur innebär att staten återigen får
bära kostnaderna. Det blir en rundgång av pengar, som inte kan vara vettig.

Anf. 43 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Som jag sade tidigare har regeringen och Socialdemokra-
terna varit överens om behovet av kraftfulla åtgärder för att sanera svensk
ekonomi. Om jag är rätt underrättad har frågan om indragning till kommu-
nerna inte varit uppe till diskussion under de förhandlingar som föregick den
proposition som presenterades i kammaren i förra veckan.

Det här innebär påfrestningar på oss alla, men jag utgår ifrån att vi i grun-
den är överens om behovet av effektivisering, även när det gäller den offent-
liga sektorn, för att vi på sikt skall kunna rädda välfärden och jobben åt kvin-
norna i Sverige.

Anf. 44 BERIT ANDNOR (s):

Herr talman! Till skillnad från Birgit Friggebo är jag av uppfattningen att
den här frågan inte har varit uppe i diskussionerna. Vi har olika uppfatt-
ningar när det gäller neddragningen i den offentliga sektorn, och de kvarstår
även efter det att krisuppgörelsen har diskuterats klart.

Jag vidhåller att det inte är särskilt klokt att göra sådana här neddrag-
ningar i den offentliga sektorn i den situation vi nu befinner oss i. Arbetslös-
heten är så pass hög, och det enda resultat en sådan neddragning skulle få är
att arbetslösheten bland kvinnor ökar. Vi kan vara överens om krisuppgörel-
sen i sig och konsekvenserna av den, men vi är inte överens om utlägget av
besparingarna. Det diskuteras fortfarande när vi är inne på vad vi egentligen
kom överens om.

Vi anser att det utlägg som regeringen föreslår i krispropositionen allvar-
ligt ökar arbetslösheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1992/93:54 om tiden for handläggning av vissa asyl-
ärenden

Anf. 45 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Maj-Lis Lööw har frågat mig hur lång den förväntade hand-
läggningstiden för en barnfamilj är för närvarande. I sin fråga utgår Maj-Lis
Lööw från att regeringen upphävt treterminersregeln på grund av att man
räknar med avsevärt längre handläggningstider för ett stort antal barnfamil-
jer.

Den svenska flyktingpolitiken är under omvandling. Regeringens utgångs-
punkt är att skyddsbehovet skall sättas i fokus när beslut fattas om en person
skall få stanna i landet. Därför upphävde regeringen strax före jul förra året
det s.k. 13-decemberbeslutet och avskaffade därvid vissa vistelsetidsregler.
I stället infördes den s.k. treterminersregeln i utlänningsförordningen, som
tidigare tillämpats i praxis. Tanken med regeln var att barns skolgång särskilt
skulle beaktas vid prövningen av uppehållstillstånd. Bestämmelsen skall ses
mot bakgrund av de långa väntetider som gällt i asylärenden, och är en un-
dantagsregel som tillkom som en särlösning i avvaktan på att den stora ären-
debalansen skulle nedbringas.

Det är omöjligt att exakt ange en förväntad handläggningstid för en barn-
familj. Den kan variera mycket t.ex. beroende på från vilket land familjen
kommer. Jag kan emellertid konstatera att situationen i dag är den, tvärt-
emot vad Maj-Lis Lööw utgår ifrån, att väntetiderna för en asylsökande fa-
milj normalt är sådana att treterminersregeln inte blir tillämplig. Regeln fyl-
ler därför i detta avseende inte längre någon funktion.

I den stora gruppen asylsökande från det forna Jugoslavien finns det dock
åtskilliga familjer som så småningom skulle kunna bli föremål för en tillämp-
ning av treterminersregeln. Att beslut i dessa fall inte har fattats beror emel-
lertid inte på en långsam administration utan på att läget i det forna Jugosla-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 15

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

vien har medfört att verkställighet hittills inte kunnat ske i någon större om-
fattning.

Att treterminersregeln upphör att gälla hindrar i och för sig inte att det
kan komma att finnas enstaka familjer som på grund av lång vistelsetid och
faktisk anknytning i det individuella fallet kan få tillstånd att stanna i Sve-
rige. En sådan bedömning kan göras inom ramen för utlänningslagens regler.
Tidsfaktorn bör därvid inte tillmätas någon särskild vikt utan bör ses som en
av de faktorer som vid en allsidig prövning kan resultera i att en familj får
uppehållstillstånd i Sverige. Tidsrelaterade schablonregler skall således inte
utgöra huvudprinciper vid prövningen av om tillstånd skall meddelas.

Anf. 46 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag tackar invandrarministern för svaret.

Även om det egentligen inte tillhör frågan, vill jag ändock kommentera
vad Birgit Friggebo säger om att man upphävde det s.k. decemberbeslutet
för att därigenom sätta skyddsbehovet i fokus. Var det någonting som foku-
serade skyddsbehovet så var det faktiskt decemberbeslutet. Jag kan bara no-
tera att två generaldirektörer i dag drar precis samma slutsats, när de tycker
att man återigen skall fokusera skyddsbehovet genom att i första hand till-
lämpa FN:s flyktingkonvention. Det var emellertid inte detta vi skulle disku-
tera i dag.

Frågan gäller i stället barnen och de humanitära skälen för att barn får
stanna i Sverige efter lång vistelsetid. Tidigare har Birgit Friggebo i riksda-
gen sagt att tillämpningen av treterminersregeln på alla barnfamiljer från det
forna Jugoslavien kommer att få till följd att denna undantagsregel får ka-
raktären av huvudregel samt att regeringen mot bakgrund av detta har beslu-
tat att låta treterminersregeln i utlänningsförordningen utgå. Jag kan inte
förstå annat än att detta kommer att innebära långa väntetider för en stor
grupp asylsökande.

I svaret antyds att jag skulle ha haft fel utgångspunkt. Det är dock bra om
väntetiderna för barnfamiljer i alla andra ärenden är så korta att regeln inte
behöver tillämpas. I så fall är det dock svårt att förstå varför det skall vara
så bråttom med att ta bort den.

Jag skulle vara glad om vi fick tillbaka den ordning som gällde för ett par
år sedan, nämligen att vi kunde garantera barnfamiljer besked inom ett år.
Det gällde inte bara familjer med barn i skolåldern.

Är det, Birgit Friggebo, skillnad på barn och barn? Är det just de jugosla-
viska barnens vistelsetid som inte skall ha någon betydelse, eftersom man tar
bort treterminersregeln?

Anf. 47 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag sade i svaret att vi vill fokusera skyddsbehovet. Det är
inte bara en formulering. Vi tycker förstås också att det är viktigt.

I de två generaldirektörernas brev till regeringen sägs att många som sak-
nar skyddsbehov får stanna.

Det är helt rätt. Vad beror det på? Jo, det beror på att det har funnits vistel-
setidsregler, dvs. om de har fått vänta lång tid har de fått stanna utan egentlig
prövning av skyddsbehovet.

Av de ca 18 000 personer som fick tillstånd att stanna i Sverige förra året
fick 11 000 stanna av humanitära skäl. Huvudparten av dem fick stanna på
grund av att de hade väntat länge.

Nu används detta faktum till att föreslå att en del av utlänningslagens
skyddsregler skall suspenderas, dvs. begreppet de facto-flykting. Sådana till-
stånd ges i ganska marginell omfattning. I själva verket är det vistelsetidsreg-
lerna som har gjort att folk har fått stanna fast de inte har skyddsbehov. Nu
har den nuvarande regeringen tagit fasta på skyddsbehovet och därmed av-
skaffat vistelsetidsreglerna. Det är alltså skyddsbehovet som kommer att ut-
göra grunden för beslut.

Maj-Lis Lööw frågade om regeringen gör skillnad på barn och barn. Det
gör vi natruligtvis inte. Dessa regler gäller alla asylsökande oberoende av
vilket land, område eller krishärd de kommer från.

Anf. 48 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Det finns ingen som ifrågasätter att det skall ske en fokuse-
ring på skyddsbehovet och att det är viktigast. Jag menar att det s.k. decem-
berbeslutet i hög grad gällde denna fokusering. Det var inte minst för att ge
signaler ut i världen att skyddsbehovet prioriterades.

Men Birgit Friggebo kommer inte ifrån det faktum att det kommer ändå
att bli långa väntetider då anhopningen av ärenden blir så stor. Hur ambitiös
man än är att fokusera på skyddsbehovet kommer ändå humanitära skäl att
uppstå på grund av lång vistelsetid.

Just långa vistelsetider för barn i Sverige har betraktats som ett mycket
starkt humanitärt skäl. Det har varit oomtvistat här i kammaren. Tumregeln
om treterminersregeln togs in i utlänningsförordningen av Birgit Friggebo
själv för mindre än ett år sedan. Jag har svårt att förstå varför detta inte har
fått gälla även för jugoslaviska barn.

Anf. 49 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Regeln gäller för alla. Jag har kunnat konstatera att treter-
minersregeln i dag har i stort sett inte någon praktisk tillämpning, eftersom
barnfamiljerna får besked inom tidsramen. Det allra viktigaste är att se till
att människor får besked så snabbt som det över huvud taget är möjligt.

Den regeln råder i dag att Invandrarverket och Utlänningsnämnden får de
resurser de begär när de vill anställa handläggare som kan fatta beslut. Det
enda villkor jag satt upp är att de kan hantera det hela, att de hinner anställa
människor och utbilda dem så att de kan göra en god insats när det gäller att
fatta beslut. De får resurserna, och det måste vara grunden till det hela.

Inom ramen för de ordinarie bestämmelserna finns det alltid möjlighet att
ta hänsyn till humanitära skäl. Då görs en individuell bedömning i det en-
skilda fallet. Vi tycker att det är fel att ha schablonregler som omfattar alla.
Det leder ju till diskussionen om att rätt många av dem som får stanna i Sve-
rige inte har flyktingskäl eller skyddsbehov. Det tas till intäkt för att kritisera
flyktingpolitiken över huvud taget. Det har varit viktigt att undanröja den
kritiken.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Anf. 50 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag tycker att man då får förklara för folk att det faktiskt
uppstår humanitära behov och att vi i riksdagen har varit överens om att
långa vistelsetider för barn har utgjort ett starkt humanitärt skäl för att de
skall få stanna i Sverige.

Jag kan inte läsa ut annat än att det är för barnfamiljerna från det forna
Jugoslavien - jag citerar direkt vad Birgit Friggebo har sagt i kammaren -
som denna undantagsregel kommer att få karaktären av huvudregel. Jag
tycker att det börjar i fel ände.

På grund av det stora antalet asylsökande kommer det att bli svårt att leva
upp till de humanitära regler som har gällt tidigare. Då naggar man på de
reglerna i stället för att angripa problemet med vistelsetiderna i sin helhet.
Det måste väl finnas några andra skäl än att just barnen från Jugoslavien
skulle ha mindre anledning att få stanna här när de har rotat sig i landet.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1992/93:60 om Invandrarverkets arbetsgrupps
förslag om översyn av vissa brott

Anf. 51 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Göte Jonsson har frågat Gun Hellsvik inom vilken tidsram
ett regeringsförslag kan förväntas, i linje med förslag från en arbetsgrupp
inom Invandrarverket om att asylsökande som begår brott lättare skall
kunna utvisas. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall
besvara frågan.

Jag har tidigare här i kammaren påpekat hur allvarligt regeringen ser på
kriminalitet, också bland asylsökande.

Det är alltid viktigt att samhället reagerar mot kriminalitet och visar att
den inte kan accepteras. Det är också mycket viktigt att asylsökande inte
drabbas av allmänhetens misstänksamhet på grund av att några bland dem
ägnar sig åt brottslighet.

Inom Invandraverket har en intern arbetsgrupp bl.a. utrett frågan om
asylsökandes brottslighet. Arbetsgruppen har nu lämnat en rapport till In-
vandrarverkets styrelse. Däremot har Invandrarverket ännu inte överlämnat
rapporten till regeringen att ta ställning till.

Som jag nämnde har regeringen haft anledning att beröra frågan redan
tidigare, och vi kommer inom kort att ta ställning till vilka åtgärder som skall
vidtas.

Anf. 52 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka kulturministern för svaret på frågan.

Vi har en generös flyktingpolitik i Sverige. Det råder en bred politisk enig-
het om detta. För att vi skall kunna behålla denna generositet är det viktigt
att ta itu med avarterna. Kriminaliteten bland vissa grupper av flyktingar ut-
gör en sådan avart. Invandrarverket har presenterat förslag, som jag tycker

är bra, när det gäller det sätt på vilket man kan tänka sig ta itu med proble-
men.

Jag skulle vilja peka på några skäl till att jag tycker att det är viktigt att så
snabbt som möjligt verkligen hantera frågan aktivt. Kulturministern har
själv nämnt i sitt svar ett av de viktiga skälen.

För det första är det viktigt för den enskilde som begår brott att vederbö-
rande inte tillvänjs en brottslig verksamhet i ett nytt främmande land. För
det andra är det viktigt för den stora gruppen skötsamma flyktingar, som
drabbas av att ett fåtal begår kriminella handlingar i Sverige. För det tredje
är det viktigt för de målsägande som drabbas - butiksägare och andra - och
som av den formen av verksamhet förorsakas onödigt arbete och förluster.
För det fjärde är det viktigt när det gäller allmänhetens inställning till en ge-
nerös flyktingpolitik att vi kan hantera dessa problem.

Jag vill med anledning av svaret ställa ytterligare en fråga. När anser stats-
rådet att det kan komma konkreta förslag, gärna utifrån de tankegångar som
Invandrarverket har fört fram, för att komma till rätta med problemen?

Anf. 53 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag kan inte svara direkt på Göte Jonssons fråga. Vi har i
regeringskansliet diskuterat hur vi skall gå fram. Som Göte Jonsson vet bör
alltid denna typ av ärende beredas innan en proposition läggs fram för riks-
dagen att ta ställning till. Det är min och justitieministerns uppfattning att vi
skall arbeta så snabbt som det över huvud taget är möjligt.

Anf. 54 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Anser statsrådet att det finns en möjlighet att återkomma
och få frågan belyst under höstriksdagen?

Anf. 55 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag bedömer det inte som sannolikt att vi kan lägga fram en
proposition under höstriksdagen. Sista dagen för att lägga fram propositio-
ner som skall behandlas i höst var i dag.

Anf. 56 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag tror att det är viktigt för regeringen att hantera denna
fråga snabbt. Vikten och allvaret i denna fråga - som statsrådet själv har pe-
kat på - kan tolkas utifrån hur snabbt handläggningen sker. Jag tackar för
beskedet, och jag förutsätter att det kommer att vidtas åtgärder i rätt rikt-
ning så snabbt som möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svarpå frågor

11 § Svar på fråga 1992/93:123 om ägandet av programbolagen inom
Sveriges Radio

Anf. 57 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Åke Gustavsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidta med anledning av att riksdagens beslut om ägandet av programbolagen
inom nuvarande Sveriges Radio inte verkar kunna förverkligas.

Riksdagen beslutade den 2 juni 1992 (1991/92:KrU28, rskr 1991/92:329)
att godkänna regeringens förslag i prop. 1991/92:140 om den avgiftsfinansie-
rade radio- och TV-verksamheten 1993-1996 m.m. beträffande public servi-
ce-företagens ägarskap och företagsform. Riksdagsbeslutet innebär bl.a. att
public service-verksamheten även i fortsättningen skall bedrivas i aktiebo-
lagsform. De tre programbolagen skall vara självständiga aktiebolag. En ny
ägargrupp bestående av konstnärliga och vetenskapliga akademier och obe-
roende kulturella sammanslutningar skall erbjudas att bli ägare till bolagen.
Om enskilda ägare, t.ex. på grund av jäv, inte kan kvarstå som ägare skall
aktierna erbjudas staten. Det bör vara möjligt för regeringen att sälja aktier
som den förvärvat genom hembud till viss stiftelse, folkrörelse, akademi,
sammanslutning eller annan som är att hänföra till någon eller några av de
fyra ägargrupper som skall finnas i fortsättningen.

Två dagar efter riksdagens beslut träffade jag på Kulturdepartementet fö-
reträdare för de nuvarande tre ägargrupperna. Dessa förklarade sig ha för
avsikt att i konstruktiv anda medverka till ägarförändringarna enligt riks-
dagsbeslutet.

Vi beslöt också att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att diskutera tek-
niska frågor i anslutning till verkställandet av riksdagsbeslutet. Till denna
grupp knöts också en representant från moderbolagets direktion. Gruppen
har gemensamt kommit fram till en genomförandeplan för extra bolagsstäm-
mor, aktieöverlåtelser m.m.

I en skrivelse den 22 oktober 1992 har ägargrupperna för Sveriges Radio
konstaterat att det enligt deras uppfattning inte kommer att kunna bildas
några ägargrupper från press och näringsliv och att förutsättningarna för att
realisera riksdagens beslut angående den avgiftsfinansierade radio- och TV-
verksamheten 1993-1996 m.m. i detta avseende därmed synes kunna brista.

Riksdagens beslut rörande ägandet av public service-företagen kan såle-
des inte genomföras fullt ut.

Mot denna bakgrund träffade jag i går representanter för de tre ägargrup-
perna och informerade dem om att regeringen omgående avser tillsätta en
utredning med uppdrag att föreslå en modell för ägandet av de självständiga
public service-företagen. Denna modell skall garantera företagens obe-
roende men ändå ge utrymme för riksdagen att också i fortsättningen, i slutet
av varje avtalsperiod, påverka förutsättningarna för verksamheten på det
sätt riksdagen finner lämpligt.

De nuvarande ägarna förutsätts stanna kvar som ägare under en kortare
övergångsperiod, förslagsvis till den 1 juli 1993. Moderbolaget kvarstår un-
der denna övergångstid, men har ingen annan funktion än att vara ägare till
aktierna i dotterföretagen. Moderbolagets uppgifter övertas av programbo-
lagen. Den fjärde ägargruppen skapas inte.

Riksdagsbeslutet genomförs pä samtliga övriga punkter, vilket bl.a. inne-
bär att riksdagen beslutar om medelstilldelning direkt till de tre programbo-
lagen och att programföretagens styrelser minskas till nio personer. Det är
därmed endast ägandet som blir föremål för diskussion.

Ägargrupperna redovisade vid mötet i går att man trodde sig kunna accep-
tera en sådan övergångslösning.

Regeringen har för avsikt att underrätta riksdagen genom särskild skri-
velse om att riksdagens beslut inte kan verkställas fullt ut och om vilka åtgär-
der som har vidtagits i avvaktan på att riksdagen får underlag för att fatta ett
nytt beslut.

Anf. 58 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Det riksdagen upplever just nu är ett formidabelt nederlag
för regeringen när det gäller handläggningen av frågan om Sveriges Radio.
Kulturministern säger att man från de nuvarande ägarnas sida har förklarat
sig villig att konstruktivt medverka till förändringar. Det är riktigt. Däremot
har tyvärr inte de nuvarande ägarna mötts med motsvarande vilja till samar-
bete från kulturministerns sida. Man har skrivit brev till kulturministern och
begärt att få svar på vissa mycket precisa frågor. Man har velat få till stånd
överläggningar, som dock senarelagts. Man har antingen mötts av total tyst-
nad eller, när man har velat göra någonting konstruktivt för Sveriges Radio,
blivit kallad för företrädare för gårdagens järntrianglar. Om nu ägarna upp-
lever det så, har även ledningarna för de olika programbolagen upplevt det
som mycket besvärande av den anledningen att ett nytt avtal skall gälla från
årsskiftet. Man har inte fört någon diskussion om avtalet. Nu har avtalet ha-
vererat, och nu har riksdagsbeslutet havererat.

Jag tycker att det är att hantera den politiska makten på ett sällsynt dåligt
sätt. Det är dåligt gentemot ett public service-företag som faktiskt är landets
största kulturinstitution. Totalt omsätter programbolagen omkring 4 miljar-
der. Det är dåligt gentemot ägarna. Varför har jag redogjort för tidigare.
Men det är framför allt dåligt gentemot riksdagen, för riksdagen ställs nu
inför faktum där regeringen säger att den i en skrivelse skall meddela vad
den har att komma med.

Regeringen skall nu omgående tillsätta en utredning. Min fråga är: När
kommer den, och hur kommer den att se ut? Hur kan statsrådet begära att
riksdagen på ett rimligt sätt skall behandla en skrivelse från regeringen när
det bara är två månader kvar tills det nya avtalet skall börja gälla? När skall
riksdagen behandla frågan, är det nästa år eller när skall det ske?

Anf. 59 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag vet att Åke Gustavsson av tradition vill göra politik av
den här typen av frågor. Den hanteringsordning som Åke Gustavsson beskri-
ver är inte sann. Jag sammanträffade med ägarna två dagar efter riksdagsbe-
slutet. En arbetsgrupp har gått igenom de olika delvis rätt komplicerade frå-
gorna om hur ägandet skall fördelas mellan de tre gamla ägarna och den nya
gruppen. Det har funnits ett underlag för detta arbete, och en tidsplan har
utarbetats för genomförandet.

Några av oss kunde förutse att den här diskussionen möjligen skulle upp-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

stå, nämligen den om att tidningarna och näringslivsgruppen inte skulle
kunna fullfölja sitt ägaransvar. Nu kan vi konstatera att inte en enda tidning
vill kvarstå som ägare till Sveriges Radio. I näringslivsgruppen är det bara
fyra ägare som vill kvarstå. Det skulle därmed innebära att man inte kan
beteckna gruppen som en näringslivsgrupp. Därmed har vi inte det breda
samhällsägande som har funnits tidigare i Sveriges Radio.

Vi var några som förutsåg att den här situationen kunde uppstå. Till dem
hörde inte Åke Gustavsson. Han var med och tvingade fram beslutet om
att man skulle behålla den gamla lösningen. Han motsatte sig varje annan
förändring. Därför är Åke Gustavsson, tillsammans med några andra i
denna kammare, inte utan ansvar för det läge som vi har i dag.

Åke Gustavsson säger att hela riksdagsbeslutet har havererat. Det är inte
sant. Hela riksdagsbeslutet går att genomföra till punkt och pricka, utom frå-
gan om det framtida ägandet. Där har vi redan tidigare från regeringens sida
aviserat att vi skulle utreda frågan inför nästa avtalsperiod. Nu tvingas vi att
tidigarelägga detta, eftersom de olika ägargrupperna är urholkade.

Anf. 60 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag har inte tvingat fram någon gammal lösning. Den social-
demokratiska riksdagsgruppen röstade emot det som kom att bli riksdags-
majoritetens beslut.

Sedan säger Birgit Friggebo att jag vill politisera det hela. I så fall befinner
jag mig i gott sällskap med de flesta andra som kommit i närheten av Kultur-
departementet i denna fråga. Den verkställande ledningen för programbola-
gen är mycket bekymrad. Då kanske vi kan anklaga den för att försöka poli-
tisera frågan. Ägarna är mycket bekymrade och har t.o.m. kommit med en
skrivelse till kulturministern.

Det är riktigt att folkrörelseägarna har varit de som varit mest bekymrade
av den anledningen att de har mötts med total tystnad när de har velat ta upp
en konstruktiv diskussion om ägarrollerna.

Birgit Friggebo säger att det var några som kunde förutse att denna situa-
tion skulle uppstå. Då är det absurt att behöva föra den här diskussionen i
dag den 3 november. Om Birgit Friggebo kunde förutse denna diskussion,
varför lade hon då fram det förslag som kom att bli riksdagens beslut? Varför
agerade hon inte tidigare, så att riksdagen hade haft möjlighet att hantera
frågan? Kommer det en skrivelse nu, skall det vara en motionstid på den.
Den skall sedan behandlas av riksdagen.

Nu återstår bara ägarfrågan, säger Birgit Friggebo. Ägarfrågan är faktiskt
en avgörande fråga för varje företag, också för programbolaget Sveriges Ra-
dio.

Anf. 61 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Åke Gustavsson har förmodligen glömt bort att jag innan
propositionen lades fram hade överläggningar med samtliga partier i denna
kammare. Det visade sig inte vara möjligt på grund av de majoriteter som
finns att på ett framsynt sätt lägga fram förslag om ägarfrågan. Åke Gustavs-
sons parti och han själv bidrog till den konstruktion som sedermera blev riks-

dagens beslut. Hade vi haft en annan ordning då, kanske vi inte hade behövt
diskutera frågan i dag.

Det har visat sig att ägargrupperna är mycket samarbetsvilliga. De har ac-
cepterat den uppläggning som gjorts. Därför får vi en viss tid att förbereda
frågan om det framtida ägandet av Sveriges Radio på ett tidigare stadium än
vad som var tänkt. Det är regeringens intention att så snart det över huvud
taget är möjligt tillsätta en utredning med uppdraget att komma med förslag
om det framtida ägandet.

Anf. 62 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Det är allmänt bekant att Birgit Friggebo var, innan proposi-
tionen lades fram, intresserad av att förstatliga Sveriges Radio. Det tror jag
inte någon annan än dem som egentligen i grunden tycker illa om Sveriges
Radio är intresserad av. Det avvisade vi kategoriskt. Det är det ena jag ville
säga.

Det andra är att om regeringen säger att den omgående skall tillsätta en
utredning med uppdraget att föreslå en modell för ägandet, är min fråga:
När är omgående? Är omgående detsamma som minst fem månader som det
har tagit att förverkliga det beslut som riksdagen fattade om Moderna mu-
seet, där regeringen fick uppdraget att omgående lägga ut projekterings-
uppdrag på Byggnadsstyrelsen? När kommer utredningen?

Hur kan Birgit Friggebo på allvar hävda att man behandlar riksdagen på
ett korrekt sätt, när vi om ett antal dagar får besked om att det nu kommer
att tillsättas en utredning, som vi inte vet någonting om men som kommer
att ändra ägarbilden helt och fullt? När kommer utredningen? Hur kommer
den att se ut? Hur avser kulturministern att behandla riksdagen i det avseen-
det? Hur ligger tidsplanen?

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på frågorna 1992/93:124 och 125 om människosmugglingar
till Sverige

Anf. 63 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Maj-Lis Lööw har frågat mig på vilket sätt regeringen nu
agerar för att Sverige och Estland gemensamt skall hitta en lösning på de
problem som leder till att exempelvis kurder och irakier tar sig till Sverige
via Estland på privata båtar.

Claus Zaar har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att
stoppa människosmugglingen till Sverige.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Att personer söker sig till Sverige under de former som beskrivits i me-
dierna under de senaste veckorna illustrerar ett allvarligt och svårt interna-
tionellt problem. Människor är uppenbarligen beredda till umbäranden för
att komma till Sverige, och skrupelfria personer är beredda att profitera på
detta.

Det är viktigt att slå fast principen att alla som söker asyl här har rätt att

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

få sin sak prövad, om inte den s.k. första asylland-principen blir tillämplig.
Att resa in i Sverige för att söka asyl här är i och för sig inte brottsligt.

Samtidigt skall givetvis gräns- och invandringskontrollbestämmelser till-
lämpas. Det är emellertid brottsligt att i vinningssyfte planlägga och genom-
föra verksamhet som är inriktad på att främja inresor i Sverige för dem som
inte har pass eller tillstånd att resa in.

De senaste veckornas händelser visar på behovet, som regeringen i flera
sammanhang framfört, av ett mer samlat internationellt uppträdande i flyk-
tingpolitiska frågor. Det är angeläget att stater tillträder samma internatio-
nella överenskommelser och därmed i princip också för samma politik, för
att ge skydd åt dem som behöver det. UNHCR har också varit i kontakt med
samtliga baltiska stater och bl.a. anordnat kurser där. Estland har vidare på-
gående diskussioner med UNHCR med syfte att tillträda Genévekonventio-
nen, och man kan anta att den i praktiken redan tillämpas. Är det så, kan
första asylland-principen tillämpas gentemot Estland.

I juni i år besökte också representanter för Kulturdepartementet och In-
vandrarverket migrationsmyndigheten i Tallinn. Migrationsmyndighetens
direktör hade tidigare i februari i år besökt Invandrarverket och Kulturde-
partementet. Besöken syftade till att utbyta erfarenheter och att från svensk
sida undersöka om man kan bistå den estniska myndigheten på något sätt.
Vid det senaste sammanträffandet kom man överens om att personal från
den estniska migrationsmyndigheten skall erbjudas kurser i Sverige, i första
hand hos Invandrarverket. Den estniska myndigheten har meddelat Invand-
rarverket vad man har för behov och önskemål, och närmare planering på-
går.

Den svenska polisen har haft kontakter med gränspolisen i Estland.
Svensk polis har åkt med EstLines färjor, då ett stort antal asylsökande kom
med färjorna. Man har hjälpt den estniska gränspolisen med instruktioner
och givit materiell hjälp. Även lettisk gränspolis har fått viss utrustning. Est-
nisk gränspolis har besökt Sverige och träffat representanter för svensk po-
lis, Invandrarverket och Kulturdepartementet.

Regeringen har också försäkrat sig om att Rikspolisstyrelsen återupptagit
verksamheten med s.k. sambandspoliser för stävjande av människosmugg-
ling och missbruk av asylrätten.

Anf. 64 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag tackar invandrarministern för svaret. Jag tycker att det
var en bra redogörelse. Jag vill dock påpeka att det inte var så mycket det
faktum att människor kommer flyende med båtar över Östersjön som föran-
ledde min fråga utan mer den tidningsuppgift som jag såg om att det är utom-
ordentligt lätt nu att komma in i Estland och för en billig penning köpa sig
ett turistvisum. Detta utnyttjas av den organiserade människohandeln.

Jag ser framför mig, med erfarenheter av precis liknande situation i ett
annat grannland tidigare, att det här kan utvecklas till en mycket svårhanter-
lig situation för oss och också fresta på våra grannrelationer med Estland.
Därför vill jag veta vilka kontakter man har haft för att förebygga detta.

En mycket aktiv flyktingpolitik förutsätter ju, som Birgit Friggebo sade,
inte bara agerande i Sverige utan också utomlands. Jag kan läsa ut av svaret

att principen om första asylland uppenbarligen skall kunna appliceras på
Estland i dag, eftersom Estland vill leva upp till Genévekonventionen. Vi
skulle naturligtvis kunna hjälpa Estland rent materiellt med att få UNHCR-
representanter dit och kanske via Röda korset eller någon annan organisa-
tion hjälpa Estland med ett visst omhändertagande av de människor som
skall vistas där, medan man prövar deras behov av asyl. Jag vill fråga om
detta har diskuterats.

Anf. 65 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Man kan säga att den här situationen är en ganska bra illust-
ration av hur det är i ett land i sönderfall. Ett av grundproblemen är brist
på utlänningslagstiftning, migrationslagstiftning och lagstiftning över huvud
taget. Ett annat problem är bristande kunskaper om gränskontroll och om
utbildning av t.ex. poliser. Alla de kontakter som jag redovisade har till syfte
att hjälpa till med att komma ifrån dessa brister.

Vi vet också att UNHCR har kontakter både med Moskva och med de
baltiska staterna. Man kan utgå ifrån att en del av smugglingsresorna säljs i
bl.a. Moskva. Jag förutsätter att UNHCR har olika diskussioner också med
de baltiska staterna om hur man skall kunna komma till rätta med dessa be-
kymmer.

Svaret på just den fråga som Maj-lis Lööw ställde om hur man skall kunna
hjälpa till och ta hand om de människor som finns i Estland, ge dem skydd
och humanitär hjälp, känner jag inte till.

Anf. 66 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! En första åtgärd måste uppenbarligen bli - och jag utgår
ifrån att detta återigen har diskuterats med estniska myndigheter - att se till
att möjligheten för stora grupper att via billiga turistvisum ta sig in i Estland
för att sedan ta sig vidare stoppas. Det är detta som är det egentliga proble-
met och som lockar till sig profitörer som säkert kan finnas i flera led.

Jag avkräver inte invandrarministern något besked, men jag utgår ifrån att
man är beredd att också materiellt hjälpa Estland med ett visst flyktingmot-
tagande för att Estland skall kunna leva upp till sina åtaganden, om Estland
nu är berett att tillträda FN:s flyktingkommission. Detta är viktigt för goda
grannrelationer i fortsättningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Meddelande om särskild debatt om riksdagens ställning och arbets-
former

Anf. 67 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

På begäran av socialdemokratiska partigruppen anordnas onsdagen den
11 november kl. 9.00 en särskild debatt om riksdagens ställning och arbets-
former.

I debatten deltar en företrädare för varje partigrupp.

Företrädaren för Socialdemokraterna inleder med ett anförande om

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

längst 15 minuter. Därefter får övriga partiers företrädare ordet efter partiets
storleksordning för var sitt anförande om längst tio minuter.

Replikrätt medges enligt reglerna i riksdagsordningen för bemötande av
angrepp och för tillrättaläggande. Duellmetoden tillämpas.

Följande skrivelse hade inkommit den 23 oktober 1992:

Riksdagens ställning, roll och arbetsformer har i höst uppmärksammats
mer än på länge. Det är viktigt att en bred debatt förs om första statsmakten
och att den debatten också förs i Sveriges riksdag.

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen får därför hemställa om att en
debatt med det snaraste anordnas om riksdagen och dess arbetsformer. De-
batten kan lämpligen anordnas efter de principer, som gällt för s.k. särskilt
anordnade debatter. Naturligtvis bör debatten också kunna omfatta aktuella
författningsfrågor.

För den socialdemokratiska riksdagsgruppen

Jan Bergqvist
gruppledare

13 § Svar på fråga 1992/93:87 om översyn av våldsbrotten

Anf. 68 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Wiggo Komstedt har frågat mig vilka lagändringar som för-
bereds för att hindra att mördare går fria på grund av att brottet har utförts
av flera tillsammans.

Till att börja med vill jag nämna att det dess bättre inte är så att antalet
mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång har ökat under senare år.
Detta minskar givetvis inte vikten av att agera med kraft mot våldsbrottslig-
heten.

Våra nu gällande straffrättsliga regler lägger inte några hinder i vägen för
att döma flera för deras delaktighet i ett och samma brott. Ansvar kan utkrä-
vas av deltagarna som gärningsmän, medhjälpare eller anstiftare. Rättsord-
ningen kräver emellertid att den som döms för ett brott skall vara överbevi-
sad om sin skuld. Det problem som Wiggo Komstedt tar upp är alltså främst
en fråga om värdering av bevisning. Om den åtalades skuld inte är ställd
utom rimligt tvivel skall han frikännas. Att så sker är ingen brist utan en
styrka i vårt system. Jag är också övertygad om att Wiggo Komstedt instäm-
mer med mig i att ingen skall dömas utan att han är bevisad skyldig till brot-
tet.

När två eller flera personer kan ha begått ett visst brott och de skyller på
varandra kan alltså den situationen uppstå att ingen kan dömas för brottet.
Jag håller med Wiggo Komstedt att detta kan framstå som otillfredsstäl-
lande. I april detta år gav jag därför professorn i straffrätt, Madeleine Lei-
jonhufvud, i uppdrag att göra en översyn av medverkansregler och andra
bestämmelser som kan vara av betydelse i brottmål när personer som kan ha
begått ett visst brott skyller på varandra och det inte genom teknisk bevis-
ning eller på annat sätt går att klarlägga vem eller vilka som är gärningsmän.

När uppdraget har redovisats, vilket kan förväntas ske under januari 1993,
avser jag att återkomma till den frågeställning som Wiggo Komstedt tar upp.

Anf. 69 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret. Många sam-
hällsmedborgare tycker att brottsutvecklingen i vårt land är skrämmande. I
min fråga hänvisade jag till det råa och allt grövre våldet. I sitt svar säger
justitieministern att antalet mord och dråp inte har ökat. Jag vill då kontra
med att säga att jag tycker att antalet är tillräckligt högt, en uppfattning som
jag delar med många andra. Sättet som den här typen av brott begås på har
också blivit råare och betydligt hårdhäntare.

Vidare säger justitieministern i sitt svar: ”Om den åtalades skuld inte är
ställd utom rimligt tvivel skall han frikännas”. Det är alldeles givet att den
principen ingår i vårt rättssystem. Jag har all respekt för rättssäkerheten,
men man måste kunna utdöma straff efter svensk lag, även om ”vargar jagar
i flock”.

I svaret sägs det också: ”När två eller flera personer kan ha begått ett visst
brott och de skyller på varandra kan alltså den situationen uppstå att ingen
kan dömas för brottet”, vilket också var kärnan i min fråga. Om det kan
bevisas att två eller fler personer har varit på en viss plats, i en lägenhet eller
var som helst, och någon där har blivit mördad eller utsatt för dråp, tror jag
inte att rättsmedvetandet hos svenska medborgare stärks om alla blir friade
eller t.o.m. får ersättning för att ha utfört brottet.

Man måste finna en annan tingens ordning. Justitieministern sade i sitt
svar att man har tillsatt en sakkunnig och att redovisningen skall lämnas re-
dan i januari 1993. Tillsammans med många andra ser jag naturligtvis med
stor tillförsikt fram mot att justitieministern därefter skall framlägga en pro-
position för riksdagen, som kommer att innebära att man inte kan uppträda
på det sätt som sker i dag.

Anf. 70 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag har precis samma uppfattning som Wiggo Komstedt när
det gäller utvecklingen av brottsligheten i Sverige. Det är oacceptabelt med
denna ständigt stigande brottskurva och också med ökningen av våldet i sam-
hället.

Min kommentar till våld som resulterar i annans död hänger samman med
den formulering som också finns i Wiggo Komstedts fråga. Man skall inte
sticka under stol med brottsutvecklingen. Det är viktigt att den diskuteras,
men man måste också se siffrorna som de verkligen är. Människor skall inte
skrämmas upp i onödan genom att de ges intrycket att morden är fler. Tack
och lov är morden inte fler. De är för många, men de är i vart fall inte fler.

Jag hoppas och tror att Wiggo Komstedt inser att jag är medveten om det
problem som kom till uttryck i en dom under förra vintern. Det var därför
som jag tog initiativ till en översyn. Jag är också medveten om att det här
kan finnas svåra awägningsproblem i fråga om behovet att se någon straffad
och kraven på rättssäkerhet. Men vi får anledning att återkomma till detta i
januari när jag har fått det underlag som professor Leijonhufvud har utfäst.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Anf. 71 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag är definitivt inte ute efter att skrämma upp människor.
Jag tror att de är tillräckligt uppskrämda inför det som sker redan i dag. Det
är min och många andras skyldighet som politiker, med säte i Sveriges riks-
dag där lagarna stiftas, att ta upp dessa problem och föra fram dem. Jag tror
inte att justitieministern är omedveten om att detta är en av de brännande
frågorna. I ett land som vårt, som befinner sig i en viss krissituation, är det
den här typen av frågor som ligger människorna nära och som de verkligen
vill ta upp till diskussion.

Det är tillräckligt svårt att få tag i brottslingar, och ibland deltar poliser
med livet som insats i denna jakt. När man väl har fått tag i en brottsling,
skall det då inte vara så, att han inte kan dömas av de skäl som jag har anfört.
Detta är nog justitieministern och jag rörande överens om. Även om vi har
respekt för rättssäkerheten, får denna sig verkligen en törn inför samhälls-
medborgarna, om det blir upprepade fall av den karaktär som jag tog upp i
min fråga. Jag hoppas naturligtvis att justitieministern återkommer med ett
förslag till riksdagen när utredningen väl är färdig. Jag ser med stor tillförsikt
fram emot januari.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1992/93:119 om villkoren i vissa fall för att få nytt
pass

Anf. 72 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Ylva Annerstedt har framfört att naturaliserade svenskar
måste uppvisa intyg om mantalsskrivning för att få byta ut sitt gamla pass
mot ett nytt samt frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att avskaffa
den diskriminerande bestämmelsen.

Frågan torde gälla en bestämmelse om vilka handlingar som skall ges in
till passmyndigheten när någon ansöker om ett pass. Om sökanden hos skat-
temyndigheten är antecknad med födelseort utom riket skall personbevis el-
ler annan handling som styrker uppgift om födelseort ges in till passmyndig-
heten. Jag kan nämna att ordningen för några år sedan var att alla som ville
ha ett pass måste ge in personbevis eller annat intyg om sin födelseort. Pass-
myndigheterna har numera tillgång till uppgifter i statens person- och adress-
register, SPAR-registret. I SPAR-registret finns uppgifter om födelseort för
de personer som är födda i Sverige. Det är anledningen till att den som är
född i Sverige numera inte behöver lämna in något intyg om sin födelseort.

Någon uppgift om födelseort för dem som är födda utomlands finns emel-
lertid inte i SPAR-registret. Jag kan tillägga att detta registers framtid för
närvarande utreds av aviseringsutredningen, som skall vara avslutad hösten
1993.

Som jag tidigare nämnde skall den som hos skattemyndigheten är anteck-
nad med födelseort utom riket ge in personbevis eller annan handling som
styrker uppgift om födelseort. Det finns alltså inget absolut krav på att per-
sonbevis skall ges in utan det kan räcka med någon annan handling. I sådana

fall som frågan avser skulle det alltså i och för sig kunna vara tillräckligt att
det gamla svenska passet ges in. Bedömningen av vad som bör krävas för att
styrka uppgift om födelseort ankommer dock naturligtvis på passmyndighe-
ten.

Sammanfattningsvis anser jag att det inte finns något diskriminerande i
den aktuella bestämmelsen eftersom det behövs ett underlag för uppgiften i
passet om födelseort.

Anf. 73 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Bakgrunden till min fråga
är en händelse som inträffat i Stockholms län. En före detta dansk medbor-
gare som bott i Sverige sedan 1946 lämnade sitt ännu inte utgångna pass för
att få det utbytt, men fick beskedet att han måste inlämna personbevis. Sam-
tidigt fick hustrun, som är svensk medborgare sedan födseln, självfallet sitt
pass utbytt utan några bekymmer.

Självfallet skall det finnas regler, men jag tycker också att det är självklart
att samma regler skall gälla i hela landet. När jag har forskat i detta har det
visat sig att behandlingen är olika i de olika polisdistrikten t.o.m. inom
samma län. Jag tycker att det är otillfredsställande. Närmare 540 000 nya
svenskar i Sverige berörs av detta problem.

Jag undrar om statsrådet skulle kunna tänka sig att uppdra åt Rikspolissty-
relsen att utfärda regler för likabehandling av naturaliserade svenskar, så att
man slipper godtyckligheten, dvs. att olika regler tillämpas i olika delar av
Sverige.

Anf. 74 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag tycker i och för sig att det är viktigt att i egenskap av
minister inte detaljstyra verksamheten. Men det är positivt att Ylva Anner-
stedt har ställt frågan, så att den här diskussionen har kommit upp. På de
håll som informationen inte har varit tydlig nog, har man troligen genom
denna fråga också fått den information som man behöver. Jag vet mycket väl
att t.ex. Rikspolisstyrelsen bevakar de diskussioner som rör Rikspolisstyrel-
sens frågor.

Ylva Annerstedt och jag kan nog vara överens om att hur väl än informa-
tion förs ut så är det ändå enskilda individer som tillämpar reglerna, och där-
med kan olikheter självfallet uppstå. Jag kan i och för sig förstå att olika
tillämpningar används, men det är viktigt att vi funderar över vad som i verk-
lig mening avses med diskriminering. Är det om någon får uppgifter om mig
genom en databas eller är det genom att det förväntas att jag själv skall
lämna uppgifter?

Anf. 75 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Det är positivt att statsrådet ändå instämmer med mig att
samma regler vore att föredra för personer som ansöker om pass eller som
ansöker om att få sitt pass förnyat, eftersom de nya svenskarna ändå i detta
sammanhang upplever sig som diskriminerade.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Jag kan förstå bakgrunden till regeln men menar ändå att det vore rimligt
och önskvärt att passökande får samma behandling i hela landet.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1992/93:120 om åtgärder för att avhjälpa bristen
på konkursförvaltare

Anf. 76 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Ylva Annerstedt har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att komma till rätta med vissa olägenheter som har att göra med
utseende av konkursförvaltare.

Konkursförvaltare utses av tingsrätten. I konkurslagen ställs krav på att
förvaltaren skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget krä-
ver, ha borgenärernas förtroende och i övrigt vara lämplig för uppdraget.

Vissa kronofogdemyndigheter har som uppgift att vara s.k. tillsynsmyn-
dighet i konkurs. Tillsynsmyndigheten skall alltid få tillfälle att yttra sig in-
nan tingsrätten utser konkursförvaltare. Denna regel har på de flesta håll i
landet medfört att särskilda s.k. förvaltarlistor har upprättats. Syftet med en
sådan lista är att tingsrätten vid förordnande av förvaltare i en enskild kon-
kus inte behöver låta tillsynsmyndigheten yttra sig, om den tilltänkta förval-
taren finns upptagen på listan. De personer som finns upptagna på listan har
alltså i förväg godtagits av tillsynsmyndigheten.

Ylva Annerstedt menar i sin fråga att listorna gör att kompetenta personer
diskrimineras och att de utvalda advokaterna inte hinner med det ökade an-
talet konkurser.

Jag vet att tillämpningen av förvaltarlistorna har kritiserats på vissa håll.
Frågan om listsystemet utgör ett etableringshinder för advokater och om det
är skadligt från konkurrenssynpunkt har nyligen prövats av Näringsfrihets-
ombudsmannen. Han ifrågasatte i och för sig den tillämpade ordningen men
ansåg att det redan inom ramen för gällande lagstiftning fanns möjlighet att
minska den påtalade konkurrensbegränsningen genom att sprida uppdraget
på fler advokater. Med hänsyn härtill fann Näringsfrihetsombudsmannen att
det inte nu fanns anledning för honom att vidta någon ytterligare åtgärd.
Även i riksdagen har frågan om förvaltarlistor aktualiserats tidigare. Lagut-
skottet, som i maj i år behandlade frågan med anledning av en motion i äm-
net, fann dock inte skäl att ta något omedelbart initiativ från riksdagens sida.
Utskottet hänvisade till att man inom Justitiedepartementet redan hade upp-
märksamheten riktad mot dessa frågor.

Justitiedepartementet har i frågan haft kontakt med Riksrevisionsverket
och verket har nyligen startat en studie som gäller just konkursförvalt-
ningen. Systemet med konkursförvaltarlistor är en av de frågor som verket
kommer att studera. En förstudie beräknas bli klar i januari och huvudstu-
dien i november 1993. Med tanke på Riksrevisionsverkets studie finner jag
för dagen inte anledning att själv vidta några åtgärder. Jag räknar med att
denna studie kommer att ge underlag för frågans vidare hantering.

Anf. 77 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för det utförliga svaret. Flera inslag här
visar att detta system alldeles uppenbart är ett problem. Näringsfrihetsom-
budsmannen har uppmärksammat det, motioner har avgivits till riksdagen
och Justitiedepartementet har haft kontakt med Riksrevisionsverket. Nä-
ringsfrihetsombudsmannen har sagt att man inom ramen kan sprida uppdra-
gen på flera advokater.

För det första kan man fråga varför detta då inte sker.

För det andra menar jag att även revisorer skall kunna komma i fråga när
det gäller sådana här uppdrag. De har ju ofta mycket stora relevanta kunska-
per för denna typ av utredningar och kan om det behövs advokat anlita en
sådan. Därför anser jag att kriterier i stället borde uppställas.

Det faktum att det inte finns någon som helst konkurrens mellan dem som
kommer i fråga för uppdrag innebär även för det första att rättssäkerheten
kommer i fara, därför att de som får uppdrag har för mycket att göra med
400 konkurser i veckan.

För det andra skenar kostnaderna i väg på ett sätt som är fullständigt orim-
ligt. Det drabbar i sista hand dels de fordringsägare som är inblandade i kon-
kursen, dels staten och skattebetalarna. Då vill jag fråga justitieministern
om sådana saker finns med bland de frågor som Riksrevisionsverket skall ta
upp i sin undersökning.

Anf. 78 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Riksrevisionsverkets arbete går bl.a. ut på att undersöka vil-
ken betydelse och vilka effekter utnyttjandet av konkursförvaltarlistorna
har. Men vi skall ha klart för oss - vilket jag även antydde i mitt svar - att
dessa listor inte är reglerade i konkurslagen. Vad som är reglerat i konkursla-
gen är bl.a. kraven på dem som skall vara konkursförvaltare. Det ställs inte
krav på någon juridisk utbildning men krav på juridiska och företagsekono-
miska insikter samt kunskaper om bokföring, redovisning osv.

Jag bör i sammanhanget nämna att det i motiven till vår nuvarande lagstift-
ning anges att förvaltaruppdragen bör koncentreras till en ganska begränsad
grupp av personer som har specialiserat sig på konkursförvaltning. Det är
naturligtvis detta som ligger bakom tillkomsten av konkursförvaltarlistorna,
även om listorna inte är obligatoriska.

Vi måste vara mycket försiktiga i vårt sätt att arbeta framåt så att vi inte
bara ser till att bli av med listorna och glömmer bort de höga krav som vi
måste ställa på konkursförvaltarna, bl.a. för att kunna få underlag för att
beivra ekonomisk brottslighet.

Anf. 79 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag har inte på något sätt avsett att man skall sänka kraven
på dem som får i uppdrag att förvalta konkurser. Min avsikt är att få bort det
skråväsende som i dag har utvecklats och som bl.a. har fått till följd för det
första att de som har dessa uppdrag inte hinner med dem i nuvarande situa-
tion, för det andra att kostnaderna stiger i höjden på ett sätt som är fullstän-
digt orimligt.

Om det finns ungefär 200 konkursförvaltare i landet och det sker 400 kon-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 15

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

kurser i veckan, är det ganska självklart att konkursförvaltarna inte kan
lägga ner den omsorg som borde krävas. Dessutom har jag inte uppfattat att

den kontroll sker i efterhand som borde ske av hur konkursförvaltarna har

Svar på frågor

skött sina uppdrag.

Riksrevisionsverkets arbete skall redovisas i november 1993. Det tycker
jag är alldeles för sent med tanke på den situation och det antal konkurser
som vi har i dag. Kan statsrådet inte skynda på detta arbete?

Anf. 80 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag nämnde att en förstudie beräknas bli klar i januari. Där-
efter har vi inom departementet anledning att se om vi själva behöver driva
vissa frågor vidare. Riksrevisionsverkets arbete gäller konkursförvaltning
över huvud taget och är alltså ett mycket stort arbete. För att vara tydlig
vill jag säga att just konkursförvaltarfrågan och bl.a. frågan om vilka som
är konkursförvaltare i praktiken är frågor som vi följer mycket noga. Vi på
justitiedepartementet är lika angelägna som Ylva Annerstedt om att finna
vägar för att förbättra situationen.

Anf. 81 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Då vill jag ställa en avslutande fråga: Vilka är det som skall
komma i fråga när det gäller dessa kriterier? Hittills är det bara advokater
som har fått komma med på dessa listor. Men som jag sade finns det även
revisorer som är oerhört kompetenta på detta område. Statsrådet menar väl
ändå inte att sådana personer skall uteslutas från att kunna få sådana här
uppdrag?

Anf. 82 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Konkurslagen innehåller i dag inga sådana begränsningar,
och jag har inte heller för avsikt att föreslå några sådana begränsningar.
Även i fortsättningen skall man såsom förvaltare kunna använda personer
som uppfyller kraven men har en annan typ av utbildning i botten än juris-
terna.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1992/93:130 om de kommunala skattestoppen

Anf. 83 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Erling Bager har frågat mig om jag avser att bifalla en even-
tuell framställan från Göteborgs kommun om dispens från det kommunala
skattestoppet.

Låt mig inledningsvis påpeka att det samhällsekonomiska läget är sådant
att det inte kommer att finnas utrymme för en ökning av kommunernas skat-
tefinansierade verksamhet. Detta innebär att statsbidragen till kommunerna
måste utvecklas mycket restriktivt samtidigt som kommunalskatterna inte

kan tillåtas öka.

Riksdagen har beslutat att det kommunala skattestoppet skall förlängas
till att avse även år 1993.

I årets kompletteringsproposition uttalade jag att det kan finnas kommu-
ner som hamnar i en akut ekonomisk situation och att detta i så fall får hante-
ras i särskild ordning genom att regeringen föreslår riksdagen en lagändring
som ger utrymme för skattehöjning.

Regeringen har hittills varit och kommer även i fortsättningen att vara
mycket restriktiv vid prövning av eventuella undantag från skattestoppet.
Såvitt jag kan bedöma är den ekonomiska situationen i Göteborgs kommun
för år 1993 inte av det slaget att ett sådant undantag bör medges.

Anf. 84 ERLING BAGER (fp):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret, som var klart och enty-
digt: Göteborgs kommun skall inte få dispens från det kommunala skatte-
stoppet om en framställan görs.

Jag hoppas att svaret även skapar klarhet i den lokala skattedebatt som
förs hemma i Göteborg, där de borgerliga partierna ihop med Miljöpartiet
har lagt fram en stram budget för 1993 med oförändrad skatt, medan opposi-
tionen med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hävdar att det ekono-
miska läget är så ansträngt att en skattehöjning är nödvändig.

Svaret ger nu klarhet i att en skattehöjning inte är den bästa vägen för
Göteborgs kommun att lösa denna fråga. Men jag måste ändå ta tillfället i
akt att fråga finansministern om det går att ge några exempel på kriterier
som skall uppfyllas för att en kommun skall kunna få dispens från det kom-
munala skattestoppet.

Anf. 85 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Först vill jag säga att de flesta kommuner - för att inte säga
alla kommuner - tycks ha uppfattat regeringens motvilja mot höjda kommu-
nalskatter på ett alldeles korrekt sätt. Vi har fått in bara en enda ansökan
från en kommun, nämligen Mölndals kommun, som ville ha ett undantag.
Regeringen har också beslutat att avslå den ansökan. Det finns i kommun-
världen en fullständigt korrekt bild av regeringens motvilja mot att man löser
ekonomiska problem genom höjda kommunalskatter. Om ökade skatter för
att kunna betala större utgifter vore lösningen på Sveriges problem, skulle
vi inte ha hamnat i ett problematiskt läge. En del av våra problem är snarare
att våra utgifter är för stora och att vi måste minska dem.

Erling Bager frågade efter kriterierna för tänkbara framtida undantag.
Min bedömning är att sådana undantag skulle göras i så extremt akuta situa-
tioner att det är svårt att i förväg bestämma vilka kriterier som skulle vara
uppfyllda. Det kan finnas extremfall - det vill jag ingalunda förneka - där
t.ex. ekonomin under en lång tid tidigare har varit så misskött att det vore
orimligt att kräva att man skulle klara upp den utan några särskilda undan-
tag. Vi har inte ansett att sådana extremfall går att inordna på en lista med
förutbestämda kriterier eller villkor, och vi har därför inte gjort någon sådan
lista.

Rent allmänt kan jag säga att de flesta kommuner tycks relativt väl klara
den omställning och omvandling som nu pågår. Men det finns självklart un-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

dantag. Jag har noterat att det inte är alldeles ovanligt att Socialdemokra-
terna i sådana situationer begär skattehöjningar. Det gläder mig dock att de
kommuner som har avvisat skattehöjningskraven har borgerliga majoriteter.

Anf. 86 ERLING BAGER (fp):

Herr talman! Jag har fått ett preciserat svar. Det ekonomiska läget i Göte-
borg är inte av den arten att kommunen kan förvänta sig att få göra ett un-
dantag från det kommunala skattestoppet. Jag nöjer mig med det. Jag tycker
att svaret har varit klarläggande. I den lokala skattedebatten i Göteborg får
man finna andra vägar att gå för att lösa kommunens problem.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1992/93:100 om avlyft av moms vid export av
begagnade fritidsbåtar

Anf. 87 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Karl-Erik Persson har frågat mig om jag är beredd att för-
ändra mervärdesskattereglerna så att mervärdesskatt får dras av vid export
av begagnade fritidsbåtar. Frågan har ställts mot bakgrund av skyldigheten
att återföra avdragen ingående mervärdesskatt vid export i vissa fall.

Återföringsskyldigheten hänger samman med de särskilda bestämmel-
serna om avdrag för s.k. fiktiv skatt. Dessa bestämmelser infördes 1979 för
att undanröja vissa konkurrensnackdelar som tidigare uppstod för den yr-
kesmässiga handeln med begagnade varor i förhållande till privata försälj-
ningar och även auktions- och förmedlingsföretag. Vid försäljning av varor -
nya eller begagnade - skall nämligen mervärdesskatt redovisas på hela ve-
derlaget. Vid förmedling beskattas däremot endast förmedlingsprovisionen.
Avdraget för fiktiv skatt undanröjer dessa konkurrenssnedvridningar genom
att endast det mervärde som skapas i den yrkesmässiga handeln med begag-
nade varor beskattas.

För att komma till rätta med vissa problem i samband med export av varor
för vilka avdrag för sådan fiktiv skatt erhållits, infördes 1982 en skyldighet
att vid export av vissa varor återföra avdragen ingående mervärdesskatt om
den skattskyldige inte kunde visa att varan innehafts endast av skattskyldiga.
Problemen uppkom bl.a. vid export av vissa investeringsvaror som ökat i
värde efter den ursprungliga försäljningen. Vidare beskattas inte det mer-
värde som skapas vid exportaffärer. De skäl som motiverade införandet av
avdraget för fiktiv skatt ansågs därför egentligen inte föreligga vid export-
transaktioner. Dessutom hade det förekommit betydande falsarier med skat-
ten, i första hand i samband med export av guld.

I stället för att generellt slopa systemet med fiktiv skatt, som ansågs ha
betydande fördelar, infördes en skyldighet att återföra avdragen ingående
skatt vid export av vissa varor. Återföringsskyldigheten gäller förutom vid
export av fartyg också vid export av t.ex. guld, silver och platina i vissa fall,
naturpärlor och ädelstenar, koppar-, mässing- och tennföremål, vissa vapen,

alster av bildkonst och andra konstalster av glas, porslin eller annan keramik
och möbler.

Frågan om återföringsskyldighet vid export av begagnade fritidsbåtar har
bl.a. tagits upp i en skrivelse till Finansdepartementet från Båtbranschens
riksförbund. Regeringen har överlämnat skrivelsen till Utredningen (Fi
1991:02) om vissa mervärdesskattefrågor. Utredningen har ännu inte avslu-
tat sitt arbete. Jag är därför inte beredd att nu föreslå några förändringar i
dessa bestämmelser.

Anf. 88 KARL-ERIK PERSSON (v):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för ett uttömmande svar. Det inne-
höll många detaljer som jag inte hade en aning om.

Frågan är ställd med anledning av att man får lyfta av momsen om man
säljer begagnade båtmotorer på export. Jag tycker att det är en konstig situa-
tion, och inom båtbranschen tycker man samma sak. Säljer man begagnade
båtar får man inte dra av momsen, men däremot får man dra av momsen på
motorerna.

Detta måste man komma till rätta med. Många gånger tillhör ju faktiskt
motorn båten. Det blir därför en mycket konstig situation. Skall man gynna
de personer, framför allt då i kuststäderna, som håller på med den här verk-
samheten, tycker jag att man borde göra det tillåtet att lyfta av momsen
också på båtarna.

Statsrådet säger att det finns en utredning som håller på och ser över det
här, och jag hoppas då att statsrådet ser till att också den här frågan tas upp,
så att det blir samma regler som gäller för försäljning av både båtar och båt-
motorer. Jag hoppas att utredningen inte dröjer alltför länge med sitt arbete.

Anf. 89 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Orsaken till att jag redovisade detaljer i den här problemati-
ken var naturligtvis att jag ville klara ut att det finns risk för skatteflykt om
man utformar bestämmelserna fel, och det tror jag ingen av oss är intresse-
rad av. Det finns också andra awägningsproblem i sammanhanget, och det
gör att det inte är så enkelt att man bara kan genomföra det som Karl-Erik
Persson frågar om. Detta får övervägas.

Jag hoppas också att man genom utredningens försorg generellt i mervär-
desskattelagstiftningen lyckas komma fram till olika förslag som undanröjer
snedvridningar och tar bort konkurrenssnedvridning också när det gäller ex-
port.

Anf. 90 KARL-ERIK PERSSON (v):

Herr talman! Jag är väldigt tacksam över att jag fick de här uppgifterna i
och med att jag inte kände till dem. Det ser jag alltså positivt på.

Båtbranschens folk tycker ju, som jag sade, att det är en konstig situation
att man får lyfta bort momsen för en del av båten men inte för en annan. Jag
förstår att det kanske inte är enkelt att rätta till det här, men i och med att
det finns en utredning tycker jag att den borde titta över frågan. Jag tror att
en sådan ändring av reglerna skulle gynna de små kuststäder där många i dag
håller på med fritidsbåtar, och eftersom svenska fritidsbåtar enligt vad jag

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

förstår är ganska attraktiva ute i Europa skulle detta kunna gynna sysselsätt-
ningen på många ställen där den i dag är problematisk.

Anf. 91 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Även om vår strävan måste vara att förenkla lagstiftningen
så långt som möjligt, är inte skattelagstiftningen i Sverige världens allra enk-
laste.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1992/93:103 om åtgärder for att reseersättning inte
skall beskattas

Anf. 92 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Carl Fredrik Graf har frågat mig på vilket sätt jag avser att
agera för att lagstiftningsvägen, eller på annat sätt, påskynda en förändring
i syfte att komma till rätta med problemet med beskattning av reservofficera-
res reseersättning för resa mellan bostaden och tjänstestället.

Frågan har ställts mot bakgrund av en dom från Länsrätten i Värmland,
som är överklagad till Kammarrätten. Länsrätten har ansett att tjänstestället
är den plats där reservofficeren fullgör huvuddelen av sin tjänstgöring. Detta
får till konsekvens att resan till tjänstgöringsplatsen inte betraktas som en
tjänsteresa, vilket leder till vissa beskattningseffekter för den enskilde och
till att försvarsmakten får extra kostnader för sociala avgifter.

Inledningsvis vill jag framhålla att det inte ankommer på mig som statsråd
att ta ställning till om den bedömning länsrätten gjort i det enskilda fallet är
riktig eller inte.

Beträffande frågan om gränsdragningen mellan resor i tjänsten och mellan
bostaden och arbetsplatsen vill jag allmänt framhålla följande.

Principen för vad som är resa i tjänsten resp, resa mellan bostad och arbete
har inte ändrats genom skattereformen. Kostnader för resor i tjänsten är av-
dragsgilla. Även kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen är i
stor utsträckning avdragsgilla. I vissa fall är det dock skattemässigt fördelak-
tigare för både den anställde och arbetsgivaren om en resa betraktas som
tjänsteresa och inte som resa mellan bostad och arbetsplats.

Om en resa till en arbetsplats skattemässigt skall betraktas som en tjänste-
resa eller en resa mellan bostad och arbetsplats kan i en del fall vara oklart.
Framför allt i branscher där det är vanligt med många tillfälliga anställningar
har detta gett upphov till problem.

Jag har efter regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utredare,
som skall se över reglerna i inkomstslaget tjänst i vissa hänseenden. Frågan
om beskattning av ersättningar för resa mellan bostad och tjänsteställe hör
till de frågor som kommer att tas upp i samband med denna översyn. Utred-
ningens slutbetänkande väntas i april 1993. Jag är inte beredd att nu ta ställ-
ning till eventuella förändringar av de här aktuella reglerna. Utredningens
arbete bör först avvaktas.

Anf. 93 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, även om jag kan
konstatera att statsrådet inte har för avsikt att påskynda det här ärendet, vil-
ket delvis var vad jag frågade om. Statsrådet avser i stället att avvakta tills
utredningen är klar.

När nu statsrådet är här i kammaren vill jag dock ta tillfället i akt att ställa
några följdfrågor, som inte innebär att statsrådet behöver ta ställning till det
jag har frågat om.

Reservofficeren utgör en kvalificerad och viktig del av försvaret, och jag
tror också att reservofficerens betydelse kommer att öka i takt med att för-
svaret nu omstruktureras. Inte minst mot bakgrund av att även frågan om
utjämningstillägg ännu inte är löst - vilket innebär att många reservoffice-
rare får en kraftigt reducerad lön under sina tjänstgöringsdagar - undrar jag
om inte statsrådet tror att även det problem vi nu diskuterar kan leda till att
intresset för att tjänstgöra som reservofficer något minskar.

Anf. 94 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Vårt försvar bygger på en kader av reservofficerare, som in-
nehar tjänster som är oundgängligen nödvändiga. Om det är vi helt överens.
Det finns ingen tvist i det avseendet.

Det är ändå så att frågor om ersättning, såsom förmånerna i samband med
eventuella reseersättningar, får överenskommas mellan reservofficerarna
och deras arbetsgivare. Det regering och riksdag har att ta ställning till är i
det här fallet beskattningskonsekvenserna.

Det kan naturligtvis diskuteras när det gäller både reservofficerare och
andra - inte minst har det i fråga om riksdagsledamöter förekommit en lång
debatt i det sammanhanget - vad som faktiskt är tjänstestället. En resa mel-
lan bostaden och arbetsplatsen får naturligtvis vissa skattekonsekvenser. Det
kan diskuteras om det skall ses som en tjänsteresa. Jag kan i och för sig se
motiv för detta, men det kräver i så fall utredning, och det kräver att den
utredare som nu är tillsatt under ytterligare några månader får överväga
detta och andra problem.

Anf. 95 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! Denna statsrådets insikt glädjer mig.

Jag vill dock ställa ytterligare en fråga. I 33 § kommunalskattelagen tar
man ju upp specifika yrkesgrupper, bl.a. byggnadsarbetare och motsvarande
arbetstagare, som är undantagna från detta. Då är frågan: Vari består egent-
ligen skillnaden mellan de undantagna yrkesgrupper som anges i lagen och
reservofficerare när det gäller synen på tjänsteställe?

Anf. 96 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag skall inte här ge mig in i beredningsarbete. Men det är
klart att en byggnadsarbetare kan ha flera olika arbetsplatser som alldeles
uppenbarligen ligger långt ifrån varandra och som också ligger utanför bo-
stadsorten. Det finns i så fall inte ett specifikt tjänsteställe. För en reservoffi-
cerare å andra sidan kan det mycket väl hävdas - jag säger däremot inte att
det nödvändigtvis skall vara så - att det regemente han tillhör och där han

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

ofta inställer sig eller någon annan plats där han ofta inställer sig är det ställe
där tjänstgöringsorten finns. Detta får då vissa konsekvenser.

Jag tycker därför inte att man kan säga att byggnadsarbetare och reserv-
officerare i det här avseendet ägnar sig åt likartad verksamhet.

Anf. 97 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! Verksamheten är definitivt olikartad. Därvidlag håller jag
med statsrådet.

Man kan ändå som ett exempel ta en reservofficer som inställer sig på sitt
fredsförband, övar på en bestämd övningsplats och sedan tar sig till den plats
där han är krigsplacerad. Det kan ju i det fallet röra sig om tre olika orter
inom loppet av tio-femton dagar.

En sista fråga till statsrådet: Hur tror statsrådet att den här synen påverkar
försvarets totala kostnader för inkallelse av reservofficerare? Det innebär ju
ändå en merutgift, i och med att det blir fråga om sociala avgifter.

Jag vill dessutom ge ännu en kommentar, nämligen den att försvarsled-
ningen och reservofficerarna har samma uppfattning i den här frågan. Egent-
ligen avvaktar vi nu bara en ändring av lagstiftningen.

Anf. 98 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag är övertygad om att alla som kan välja mellan två olika
beskattningsalternativ, av vilka det ena innebär lägre skatter och lägre kost-
nader, kommer att välja det alternativet.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på frågorna 1992/93:107, 108, 109, 110 och 111 om boende-
kostnaderna

Anf. 99 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Britta Sundin har frågat mig vad jag är beredd att göra för
att stimulera rörligheten på bostadsmarknaden. Magnus Persson har frågat
mig vad jag är beredd att göra för att undanröja hyresgästernas oro. Rune
Evensson har frågat mig vad jag är beredd att göra för att begränsa höj-
ningen av boendekostnaderna vid årsskiftet. Marianne Carlström har frågat
mig vad jag är beredd att göra för att kommunala avgiftshöjningar inte skall
pressa upp boendekostnaderna ytterligare. Lars Stjernkvist, slutligen, har
frågat mig vad jag är beredd att göra för att med hjälp av stöd till underhåll
pressa ner behovet av höjda boendekostnader.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Frågorna har sin grund i att frågeställarna befarar att stora kostnadsök-
ningar kommer att träffa de boende från årsskiftet.

Riksbanken och regeringen i samverkan med Socialdemokraterna har av-
värjt attackerna mot kronan och - såvitt man nu kan se - fått räntorna att
åter böja av nedåt. Detta har varit möjligt enbart därför att de stora parti-
erna har visat att de är beredda att genomföra betydande omprövningar
inom de utgiftsprogram vi vant oss vid.

Krisen är inte övervunnen. Skall operationen lyckas måste vi upprätthålla
tilltron till att de förändringar som vi har sagt oss vara beredda till också ge-
nomförs och består. I det läget är det naturligtvis fel att undanröja effekterna
av omprövningen genom nya utgiftsprogram av samma slag som försatt oss
i den kris vi nu försöker ta oss ur.

För bostadssektorns del innebär överenskommelsen mellan regeringen
och Socialdemokraterna att bostadssubventionerna - utöver den indragning
med ca 3,4 miljarder kronor som nu förestår - skall minskas ytterligare med
3 miljarder kronor från den 1 januari 1994. Alla som har medverkat i över-
enskommelsen är medvetna om att denna utgiftsminskning kommer att på-
verka boendekostnaderna.

Samtidigt kan vi inte nöja oss med att fördela effekterna av subventions-
minskningarna så rättvist som möjligt och därefter låta allt bli vid det gamla.
Vi måste angripa alla de faktorer som fram till nu mer eller mindre automa-
tiskt genererat prisökningar för de boende. Vi kan inte längre ägna oss åt att
maskera effekterna, utan vi måste rikta in oss direkt mot dessa krafter.

Vi måste snabbt tvinga ned räntorna ytterligare. Vi måste slå vakt om den
låga inflationstakt som vi nu uppnått. Vi måste stabilisera kreditmarknaden.
Vi måste skärpa konkurrensen och bryta monopolen i produktion och för-
valtning och se till att vinsterna av detta når fram till de enskilda männi-
skorna. Vi måste skapa ett klimat där risken för kostnadsökningar möts med
ökad effektivitet och produktivitet. Vi måste röja undan det som hindrar rör-
lighet och motverkar en fungerande bostadsmarknad inom det ansenliga och
väl utrustade bostadsbestånd som vi faktiskt har.

Utan dessa åtgärder kommer de problem som sammanhänger med höga
boendekostnader, låg kostnadseffektivitet och begränsad rörlighet på bo-
stadsmarknaden att kvarstå.

Regeringen kommer nu att samla krafterna till ett sådant förändringsar-
bete. Jag skulle välkomna frågeställarna att delta i en sådan konstruktiv och
hållbar förnyelse av den svenska bostadsmarknaden.

Anf. 100 BRITTA SUNDIN (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Bo Lundgren för svaret. Tyvärr var
det ungefär vad jag hade väntat mig. Det innehöll inget konkret som jag
skulle kunna ta med mig och förmedla till de människor som känner oro för
sin bostadssituation.

Anledningen till att jag har ställt denna fråga är att jag så ofta numera
möts av människor som är oroliga för att de inte skall kunna betala sin hyra.
Dessutom är de oroade för att det inte finns något billigare alternativ att
tillgå.

Den förda bostadspolitiken, eller bristen på bostadspolitik, har gjort att
hela bostadssektorn har avstannat. De som i dag har en bostad med låg kost-
nad i förhållande till det nyare beståndet varken vill eller törs byta till en
bostad i det nyare beståndet, även om de skulle vilja av utrymmesskäl eller
med hänsyn till läget. Detta gör att omflyttningen nästan har avstannat. Den
ökande arbetslösheten, och därmed en svagare ekonomi för hushållen, gör
inte situationen lättare.

Det senaste beslutet i riksdagen om höjningen av bostadsbidragen fattades

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

i våras. Då kunde vi Socialdemokrater konstatera att ökningen inte alls
följde kostnadsutvecklingen. Vårt förslag att man inte skulle höja den nedre
hyreskostnadsgränsen skulle ge varje barnfamilj 150 kr mer i bostadsbidrag
per månad.

Jag känner mig inte alls övertygad om att regeringens strategi kommer att
innebära några kostnadssänkningar på bostadsområdet. Med anledning av
detta skulle jag vilja fråga statsrådet hur han ser på möjligheterna att öka
bostadsbidragen. Kommer regeringen att föreslå höjningar som står i pro-
portion till de ökade bostadskostnaderna?

Anf. 101 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Anledningen
till att vi alla har ställt dessa frågor är den ökade oro som vi möter ute i byg-
derna.

De hyreskrav som ligger på parternas bord är t.ex. för Värmland på 12-
16 %, och jag såg att begärda höjningar på 105 kr per kvadratmeter finns
med i bagaget. Då frågar sig människor, oavsett om de bor i tätort eller i
glesbygd, om de har råd att bo och vad som kommer att hända.

Man kommer omedelbart in på debatter och diskussioner om marknads-
hyrorna. För en tid sedan hörde jag statsrådet Bo Lundgren i Ekot. Men jag
blev inte särskilt mycket klokare efter att ha hört vad han sade. Det är möj-
ligt att jag har misstolkat svaret. Jag fick emellertid den alldeles speciella
känslan av att marknaden själv får klara av de ökade hyreskraven. Det ver-
kade som om Bo Lundgren menade att det inte var hans bord.

Jag tror att det måste finnas ett samspel mellan å ena sidan hyresmarkna-
dens parter och å andra sidan statsmakterna, och det måste ske en integrerad
samverkan från regeringskansliets sida.

Utskottet var i Gävle och tog del av en utredning som har gjorts om mark-
nadshyror m.m. Bruksvärdesprincipen, besiktningsrätten, osv. är integre-
rade delar av hela marknadshyreproblematiken. Kommer statsrådet att
vidta någon åtgärd med anledning av det som Byggforskningsinstitutet har
gjort i fråga om detta? Det är ändå ganska anmärkningsvärda siffror som
kommer fram i detta sammanhang. Det vore intressant att få höra om stats-
rådet Bo Lundgren avser att vidta någon åtgärd. Men oron, herr talman,
kvarstår hemma i Värmland och i hela landet. Kommer regeringen att på
ett eller annat sätt att medverka till att dämpa denna oro? Det är den stora
frågan.

Anf. 102 RUNE EVENSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Den
är också ställd utifrån de förväntade hyreshöjningarna nästa år.

Det har på sina håll framförts krav på höjningar på över 20 %. Många
människor lever i dag med små eller inga marginaler. De har gjort reallöne-
förluster sedan regeringsskiftet för ett år sedan. I den nyligen påbörjade av-
talsrörelsen har de erbjudits ett s.k. nollbud, vilket för en normalinkomstta-
gare inom industrin innebär en ytterligare åtstramning på 5 500 kr. Männi-
skor klarar helt enkelt inte hyreshöjningar av den aviserade storleksord-

ningen som skulle komma ovanpå de försämringar som ett nollavtal skulle
innebära.

I Lerums kommun, där jag bor, har vi landets högsta hyror i den kommu-
nala stiftelsen. Där förväntas också kraftiga höjningar.

I valrörelsen för ett år sedan lovade Bo Lundgren och hans partivänner
sänkta hyror. I regeringsdeklarationen efter valet, och även i regeringsdekla-
rationen i år, utlovades att alla skulle ha tillgång till en bra bostad till ett
rimligt pris. Sett mot bakgrund av det som har skett på hyresområdet sedan
valet och vad som nu förväntas ske, framstår dessa löften som mycket cy-
niska och bidrar till att minska folks tilltro till politiker. Det drabbar alla oss
politiker. Regeringens politik skulle ju leda till lägre räntor. Det har som be-
kant blivit precis tvärtom.

Tack vare att Socialdemokraterna nu har gått in och hjälpt till har den ne-
gativa utvecklingen vänt. Förtroendet för att regeringen av egen kraft skall
kunna klara framtidsfrågorna är fortfarande mycket lågt.

När nu verkligheten ser annorlunda ut än vad Bo Lundgren och den övriga
regeringen hade tänkt sig, undrar jag om regeringen är beredd att ompröva
beslutet inom det bostadspolitiska området, vilket skulle kunna bidra till att
hyreshöjningarna minskas.

Den aviserade sänkningen av skatten på kapital har nu stoppats. Det bety-
der att ränteavdragen även i fortsättningen är värda 30 %. För att ånyo
uppnå paritet i boendet bör, med anledning av detta, 1,4 miljarder återbeta-
las till de boende i hyresrätter och bostadsrätter. Dessa pengar togs ju in av
rättviseskäl, och de bör betalas tillbaka av samma skäl.

Anf. 103 MARIANNE CARLSTRÖM (s):

Herr talman! De svenska kommunerna har en svår situation i dag. Indrag-
ningar i verksamheten är mycket vanliga, och många människor har förlorat
sina jobb. De får ersättning från A-kassan, som till största delen betalas av
staten. Trots detta har regeringen beslutat att dra in ytterligare 7,5 miljarder
från den kommunala sektorn. Stora avgiftshöjningar har redan aviserats från
de flesta kommuner i vårt land. Detta kommer att drabba boendekostna-
derna, som på grund av andra indragningar från staten kommer att bli större
än många hyresgäster klarar. De kommunala bolagen har inför årets hyres-
förhandlingar aviserat höjningar på 3-25 %. I Göteborg är kraven på hyres-
höjningarna runt 15 %, en för många alldeles för hög siffra.

Under olika partiaktiviteter förra veckan träffade jag många människor
som är förtvivlade. En del har förlorat sina jobb, och andra lever på margina-
len och klarar inte en hyreshöjning. Många har försökt skaffa mindre och
billigare lägenheter, men sådana finns inte.

Jag hade inga goda råd till dessa människor. Har Bo Lundgren det? Vad
tänker regeringen göra för att höjningarna inte skall bli orimliga? Vad skall
de människor göra som lever på marginalen? Är det rimligt att hyresgäster
skall hänvisas till socialbidrag för att lönen inte räcker till hyra och mat, de
grundläggande behoven? Vad skall kommunerna göra? De flesta kommuner
har i dag redan rationaliserat sin verksamhet så hårt att det bara är taxe- och
skattehöjningar som återstår. Eftersom det inte är tillåtet att höja kommu-
nalskatten återstår endast taxe- och avgiftshöjningar.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

I Göteborg har den borgerliga majoriteten beslutat att säga upp ca 3 000
kommunalanställda 1993 och dessutom att höja taxan på kollektivtrafik, äld-
reomsorg och barnomsorg.

Min fråga till Bo Lundgren blir: Är det rätt tid att just nu dra in pengar
från kommunerna, att inte tillåta kommunalskattehöjningar och att samti-
digt dra in en stor del av bostadssubventionerna?

Anf. 104 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Jag har mött
samma reaktioner och samma oro som mina kolleger. I min hemkommun
Norrköping vill bostadsföretaget höja hyrorna med 20 %. Jag tror att det är
viktigt att påminna om att det inte är bara, eller kanske inte ens i första hand,
hyresgästerna som drabbas hårt vid årsskiftet. Ännu tuffare är villkoren för
dem som bor i nya bostadsrätter, där det inte finns någon som helst möjlighet
att fördela dessa smällar solidariskt.

Jag är övertygad om att det i de hyresförhandlingar som nu pågår kommer
säkert Hyresgästföreningen att lyckas pruta på kraven på hyreshöjningar i
hyresrätter. Men även i det fallet har medaljen en baksida. Risken är att det
får konsekvenser som är mycket negativa för samhällsekonomin. Vi kan
hamna i en ond cirkel. Och vi är redan där. Man pressar hyreskraven, och
man gör det på bekostnad av att man skär ytterligare på underhållet. Det får
till följd att ännu fler byggjobbare kommer att slås ut, och ännu fler företag
inom byggbranschen hotas. Dessutom bäddar man för krav på kraftiga hy-
reshöjningar i framtiden.

Jag har i min fråga pekat på en möjlighet att bryta denna onda cirkel, näm-
ligen att man inför nästa år skulle förändra politiken och ändra de beslut som
har fattats när det gäller att dra in stödet till reparationer och ombyggnader.
Jag hoppas att statsrådet här i dag åtminstone kan ge besked om att rege-
ringen inte kommer att vidta de åtgärder vid årsskiftet som ytterligare skulle
försämra villkoren för reparationer och ombyggnader. Jag fick inget särskilt
utförligt svar på min fråga, och därför upprepar jag den. Är statsrådet be-
redd att vidta åtgärder som gör att man inte ytterligare drar ned på underhåll
och reparationer som en följd av boendekostnadsförändringarna?

Anf. 105 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Regeringen har träffat en överenskommelse med Social-
demokraterna om ett antal förändringar när det gäller den ekonomiska poli-
tiken - en acceleration av neddragningar av offentliga utgifter. Denna över-
enskommelse är grundad på insikten att 80-talet var ett förlorat decennium
då vi inte tog itu med de långsiktigt strukturella besvärliga problemen. Vi
såg då, liksom under 70-talet, till att bevilja oss alltför stora offentliga utgif-
ter och alltför höga skatter. Vi kom i obalans i ekonomin. Detta borde oroa
såväl hyresgäster, villaägare och bostadsrättsinnehavare som alla andra som
möjligen kan bo i andra typer av boende.

Om svensk ekonomi inte saneras efter 80-talets förlorade år, kommer man
inte att kunna lösa problemen. Då kommer vi att få en besvärlig ekonomi
för alla. Detta är det viktiga, och det måste naturligtvis även de fem socialde-

mokrater som har ställt frågor om detta vara medvetna om, eftersom partiet
har deltagit i denna uppgörelse.

Det är förvånande att höra Marianne Carlström föreslå att man skall lösa
problemen genom att återgå till den politik som har skapat de problem som
vi upplever genom att antyda att man på den kommunala sidan endera borde
höja skatterna eller höja taxor och avgifter. Det som man måste göra är att
effektivisera och rationalisera verksamheten, spara in och lägga grunden för
tillväxt också i det nationella perspektivet.

Överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna innebär,
som jag har sagt, besparingar inom bostadssektorn. De kan naturligtvis inte
kompletteras med nya utgifter. Det är självklart att överenskommelsen inne-
bär detta. Hur de överenskomna besparingarna skall läggas ut arbetar vi för
närvarande med. Det är självklart att det skall ske så rättvist som möjligt. Vi
skall naturligtvis överväga åtgärder som så långt som möjligt kan begränsa
behovet av hyreshöjningar, och om hyreshöjningarna begränsas också be-
gränsa en besvärlig situation för bostadsföretagen som sådana.

Anf. 106 BRITTA SUNDIN (s):

Herr talman! Jag skulle vilja upprepa en fråga till Bo Lundgren, eftersom
jag inte fick något svar på den. Hur kommer regeringen att ställa sig till bo-
stadsbidragen? Jag tror inte att statsrådet riktigt kan föreställa sig hur det
känns för ett hushåll, för en familj, som alltid har klarat sig själv och haft
som målsättning att klara sig själv, att se att kostnadsökningarna just nu gör
att man inte kommer att kunna klara av sitt boende. Min fråga är: Vad kom-
mer regeringen att göra när det gäller bostadsbidragen?

Anf. 107 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Bo Lundgren säger att 80-talet blev det förlorade årtiondet.
Men jag undrar om inte 90-talet så att säga blir det fördubblat förlorade år-
tiondet. Det är ju många som upplever problem.

Sedan till en viktig fråga. Departementet undersöker hur de här bespa-
ringarna skall ske. Då är det viktigt att statsrådet och hans medarbetare
verkligen utarbetar en så rättvis fördelning som möjligt. Det är ju väsentligt
att den överenskommelse som är träffad verkligen gäller. Låt rättvisebegrep-
pet genomsyra de förslag som ni lägger fram inför kammaren! Då finns det
all anledning också för oss att ställa upp på förslagen. Men ett oeftergivligt
krav är att det blir rättvist för alla de boende som berörs av höjningarna. Det
är oron i det avseendet som vi vill ge uttryck för i våra inlägg här i dag.

Anf. 108 RUNE EVENSSON (s):

Herr talman! Jag tycker att Bo Lundgren går runt frågan. Vi har frågat om
hyreshöjningarna för nästa år. De indragningar om 3 miljarder som ingår i
den stora överenskommelsen kommer ju först 1994.

Vidare får man, när man läser svaret, ett intryck av att vi har varit överens
om indragningarna av de 3,4 miljarderna. Så är ingalunda fallet.

Hyreshöjningarna är faktiskt föranledda av riksdagsbeslut. Regeringen
har alltså drivit igenom hyreshöjningarna med stöd av Ny demokrati - första
gången i december 1991 och sedan i juni i år. Det gäller således beslut som

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

innebar i princip en avveckling av den sociala bostadspolitiken. Sedan har
man övervältrat bördor på kommunerna, som Marianne Carlström har be-
skrivit här. Det har medfört exempelvis taxehöjningar. Härmed raseras möj-
ligheten att skapa ett så bra boende till rimliga kostnader för alla som rege-
ringen talar om. Det här bör få er i regeringen att reagera - om ni nu menar
något med det som ni sagt under valrörelsen och det ni har lovat i era rege-
ringsdeklarationer. Ni har faktiskt, Bo Lundgren, lovat sänkta hyror!

Anf. 109 MARIANNE CARLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag försökte förklara här förut att Göteborg har en katastro-
fal ekonomi på grund av många olika regeringsbeslut. Det är inte så, att det
har förts en låtgåpolitik i Göteborg. Det har skett stora rationaliseringar un-
der senare år. Men det finns faktiskt en gräns när det gäller de kommunala
nedskärningarna. Ändå har den borgerliga majoriteten i Göteborg lagt fram
förslag som innebär att 7 000-8 000 kommunalanställdas jobb kommer att
försvinna under den här mandatperioden. Dessutom kommer olika kommu-
nala taxor att höjas.

Vi socialdemokrater i Göteborg har kommit med ett motförslag. Det
handlar om att höja kommunalskatten med 1:20. Men vi har inte någon möj-
lighet att höja den just nu. För övrigt tycker vi att det vore en mera solidarisk
lösning. Nödvändigheten av en sådan lösning föreligger så länge regeringen
inte inser att Göteborg har väldigt stora problem.

Jag har ännu inte fått något svar på min fråga: Vad tänker Bo Lundgren
göra för att kommunerna inte skall bli tvingade att höja taxorna?

Anf. 110 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Krisnätterna har säkert varit hälsosamma. Det är statsrådet
och jag överens om. De har lett till att vi har blivit överens om problemen.
Däremot är vi ännu inte överens om slutsatserna.

Statsrådet skriver i sitt svar att vi måste få ner inflationstakten. Visst, det
är rätt. Problemet är bara att de hyreshöjnings- och boendekostnadshöj-
ningskrav som nu föreligger faktiskt utgör ett hot mot den låga inflationstak-
ten.

Statsrådet skriver vidare att vi måste bryta monopolen. Visst, men den
utslagning som just nu sker inom byggsektorn riskerar att förstärka mono-
poltendenserna, dvs. att medverka till att ännu fler monopol skapas.

Statsrådet skriver också att vi måste röja undan de hinder som finns för
rörligheten. Visst, det är sant. Problemet är bara att slutsatsen då blir att
risken med den politik som nu bedrivs - dvs. att man lägger ökade kostnader
på nybyggda hus - är att det blir minskad rörlighet.

Problemen är således riktigt beskrivna, men slutsatserna är galna.

Anf. 111 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Att höja kommunalskatten med 1:20 innebär att man begär
att medborgarna skall hålla igen, därför att kommunpolitikerna inte skall
strama åt. Det tycker jag är en ansvarslös politik, och det tror jag att de flesta
tycker.

90-talet är det decennium under vilket vi så snabbt som möjligt måste reda
ut vad kalasen under 70- och 80-talen ställt till med.

Det är självklart att de partier som har träffat uppgörelserna är medvetna
både om problemställningen i svensk ekonomi och om vilka effekter de före-
slagna åtgärderna kommer att få.

Om man accepterar en indragning av 3 miljarder 1994, beror det naturligt-
vis på att det finns en insikt om att nivån även efter den neddragning som
sker beträffande 1993 är för hög. Om man bedömde att man inte borde ha
genomfört neddragningen för 1993, fanns det ju ingen anledning att spä på
1994. En bedömning som vi alltså är överens om gäller såväl den neddrag-
ning som sker 1993 som den som rör 1994. Det kommer att få en del effekter,
men det behöver naturligtvis inte innebära fullt ut lika stora hyreshöjningar.
Den saken får hyresgästerna och andra parter diskutera vid förhandlingen.

Anf. 112 BRITTA SUNDIN (s):

Herr talman! Jag är ledsen att behöva konstatera att statsrådet Bo Lund-
gren inte har några lugnande svar att ge till alla dem som inte klarar av att
betala sin hyra.

Anf. 113 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! För den oinvigde kan svaret tyckas vara att vi är överens om
de 3,4 miljarder kronorna. Det är dock viktigt att framhålla att vi inte ville
lägga ut det hela så som ni gjorde. Det är de hyreskostnaderna som vi nu
diskuterar.

År 1994 blir en senare fråga som det kommer att bli debatt om här i kam-
maren.

Branschen blöder. Det är klart att 80-talet är ett förlorat decennium. Men
också 90-talet kommer att vara ett förlorat decennium för hela byggbran-
schen. Det gäller byggjobbare, konstruktörer, arkitekter osv. En hel genera-
tion av dessa går förlorad. Det är också det som föranleder oro bland männi-
skor i byggbranschen och bland de boende.

Anf. 114 RUNE EVENSSON (s):

Herr talman! Bo Lundgren signalerade i slutet av sitt svar krafttag för ett
förändringsarbete. Nu är krisen mycket omfattande, och folk tvingas i stor
utsträckning att lämna sina hem. Många människor tvingas ju att sälja sina
bostadsrätter och villor. Antalet vräkningar ökar. Det gäller människor som
inte kan betala sina hyror.

Är det inte dags att, som vi har diskuterat tidigare, tillsätta en parlamenta-
risk utredning som ser över detta och får i uppdrag att lägga fram ett förslag
till bostadspolitik med en bred politisk förankring i stället för den högerpoli-
tik som bedrivs i dag och som faktiskt innebär att folk tvingas gå från hus och
hem?

Anf. 115 MARIANNE CARLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har faktiskt ännu inte fått något svar på min fråga om
vad regeringen tänker göra för att kommunerna inte skall genomföra de

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

olika stora taxehöjningar som är aviserade. Många hyresgäster och andra
boende ute i landet väntar fortfarande på besked från statsrådet.

Anf. 116 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Stöd till investeringar och ombyggnader innebär ett klart nej
till marknadshyror. Det handlar ju om åtgärder för att underlätta för dem
som drabbas allra hårdast. Inte något av de förslag som vi har fört fram här
i dag strider på något sätt, som jag ser saken, mot den krisuppgörelse som
träffats.

Tvärtom borde vi använda erfarenheterna från krisuppgörelsen också när
det gäller den kris som vid årsskiftet drabbar många människor.

När räntan rusade i höjden var regeringen klok nog att be Socialdemokra-
terna att hålla regeringen i handen. Resultatet blev bevisligen gott, som
statsrådet själv har påpekat. Om statsrådet är lika insiktsfull när det gäller
det faktum att människor hotas av en hyres- och boendekostnadskris vid
årsskiftet och om man kommer till oss socialdemokrater, lyssnar på oss och
ber om hjälp från oss med att hitta konstruktiva lösningar, kan vi - det är jag
övertygad om - mildra effekterna vid årsskiftet. Men det fordrar att man
släpper detta med prestigen, att man har förmåga att anpassa åtgärderna till
den faktiska utvecklingen.

Anf. 117 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det är bra att Socialdemokraterna genom krisuppgörelserna
har insett att man behöver spara uppemot 30 miljarder beträffande de of-
fentliga utgifterna. Så har det inte låtit tidigare.

En av frågeställarna betecknar detta som högerpolitik. Det må så vara.
Men det är en sak som i så fall får diskuteras internt. Vad Sverige behöver
är just en sanering av ekonomin för att kunna klara verksamheten. Därför
går det inte att komma med krav som innebär nya statliga utgifter.

Däremot är det viktigt att se till att man, när fattade beslut fullföljs, gör
det så rättvist som möjligt och att detta när det gäller bostadspolitiken sker
på ett sådant sätt att behovet av hyreshöjningar begränsas så långt som möj-
ligt. Det är en självklarhet. Men det finns inte någon som inte kommer att
känna av att vi under två decennier har misskött svensk ekonomi och att sär-
skilt 80-talet var ett förlorat decennium. Vi skall dock göra vad vi kan för att
begränsa effekterna.

Sedan tycker jag att det är märkligt att man, så bestämt som Lars Stjern-
kvist gör, ifrågasätter marknadshyror. Principiellt är det väl ändå så, att om
det finns motstånd mot hyreshöjningar, borde sådana undvikas. Inte skall
hyresgästerna se till bostadsföretagens bästa i det avseendet.

Anf. 118 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Helt kort. Statsrådet försöker här ge ett intryck av att vi i
krisuppgörelserna har blivit överens om allting. På en punkt kan vi emeller-
tid ge ett alldeles klart besked här i dag. Väldigt många boende kommer fak-
tiskt inte att drabbas av någon som helst boendekostnadshöj ning vid årsskif-
tet. Men samtidigt drabbas andra av boendekostnadsökningar om 1 500 kr
i månaden. När bördorna fördelas så orättvist kommer vi socialdemokrater

att reagera och protestera. Vi kommer också att lägga fram förslag som inne-
bär att åtgärderna får en rättvisare profil. Så kommer vi alltid att göra.

Trots t.ex. krisuppgörelser kommer vi alltid att driva kraven på rättvisa.
Framför allt i svåra tider, då det fordras uppoffringar, är det det särskilt vik-
tigt att sätta den rättvisa fördelningen främst.

Anf. 119 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Om problemet med svensk ekonomi är att vi har för stora
offentliga utgifter, gäller det självfallet att minska utgifterna och att inte hitta
nya utgifter. Ett sätt att begränsa utgifterna är ju att genomföra besparingar
inom ramen för de bostadssubventioner som har utformats på ett sådant sätt
att det egna syftet motverkats -1.ex. att kostnadsökningar dolts. Lars Stjern-
kvist och jag har under lång tid tidigare diskuterat dessa saker.

Faktum kvarstår att vi nu har fått en gemensam bedömning av problem-
ställningen i svensk ekonomi. Vi har ju under ett antal år levt över våra till-
gångar. Vi kommer att genomföra besparingar på i storleksordningen 30 mil-
jarder kronor i de offentliga utgifterna. Detta har vi genom uppgörelsen med
Socialdemokraterna ett brett parlamentariskt stöd för. Det tycker vi är bra.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1992/93:128 om skattskyldigheten för föräldra-
kooperativ daghemsverksamhet

Anf. 120 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Carl Fredrik Graf har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta avseende skattskyldigheten för föräldrakooperativ daghemsverksam-
het.

Föräldrakooperativ daghemsverksamhet drivs normalt i form av en eko-
nomisk förening, eftersom kooperativet främjar föräldrarnas egna intressen
genom ekonomisk verksamhet. Sådana föreningar har rätt att göra avsätt-
ningar till skatteutjämningsreserv (surv). Under förutsättning att bidrag och
avgifter från föräldrarna inte är alltför stora i förhållande till utgifterna bör
då skatteplikt för inkomst inte uppkomma.

Frågan om ideella föreningar bör ha rätt att göra survavsättningar - dvs.
avsättningar till skatteutjämningsreserv - utreds för närvarande av stiftelse-
och föreningsskattekommittén.

Anf. 121 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! Det förhållandet att Riksskatteverket i sin skrivelse till de
lokala skattemyndigheterna tar ställning till det mesta när det gäller barnom-
sorgsverksamhet och att det skulle vara fråga om näringsverksamhet - utom
möjligen när det gäller att ta hand om sina egna barn eller grannens - kan få
en del oönskade konsekvenser.

Människor bildar ju kooperativ för att ordna sin barnomsorg på ett per-
sonligt sätt i samverkan med andra. Risken är naturligtvis att konsekvensen
av den syn som Riksskatteverket redovisar blir att en del människor tvingas

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 15

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

arbeta inom ramen för vad som gäller för juridiska personer, även om man
inte önskar det. Syftet med politiken för närvarande skall ju vara att få till
stånd en mångfald inom barnomsorgen. I vissa fall kan ett aktiebolag natur-
ligtvis vara en bra lösning. Men jag tror att det i de flesta fall handlar om
enklare lösningar, exempelvis i föräldrakooperativ form.

Statsrådets svar är kort. Men det innehåller, tycker jag, en hel del som är
intressant. Det vill jag gärna tacka för. Såvitt jag förstår skiljer sig statsrådets
syn på detta något från Riksskatteverkets. Riksskatteverket säger nämligen
i sin skrivelse: ”Daghemsverksamhet inom ramen för en ideell förening bör
alltså behandlas enligt reglerna för näringsverksamhet bedriven av en ideell
förening:”

Vidare sägs det på ett annat ställe i skrivelsen: ”Så kan t.ex. när verksam-
heten bedrivs inom ramen för en ideell förening avsättning enligt Surv-reg-
lerna inte ske.”

Det måste väl ändå innebära, statsrådet, att det föreligger en differens i
fråga om hur man uppfattar den här frågan.

Anf. 122 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det innebär, som jag säger i svaret, att frågan om huruvida
ideella föreningar skall ha möjlighet till survavsättning utreds.

Här råder en konflikt, för de flesta, även jag, tycker att ideella föreningar
så långt möjligt inte bör beskattas. Om de däremot bedriver sådan verksam-
het som kan konkurrera med näringsverksamhet, måste man ha skatteregler
som inte missgynnar den ordinarie näringsverksamheten. Det är denna kon-
flikt som skapar problem, både för Riksskatteverket och naturligtvis för Sve-
riges riksdag, som har att fatta beslut som gäller beskattningsfrågor. Detta
måste vi titta på.

När det gäller daghemsverksamheten finner jag att det i normala fall inte
skall vara några problem rent skattemässigt, för den typen av stora överskott
lär man knappast göra i vanlig föräldrakooperativ verksamhet.

Anf. 123 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning helt och hållet.

Här handlar det om att ett kooperativ kanske får ett överskott på 10 000,
20 000 eller 30 000 kronor på ett år och vill föra över denna summa till år
två, för att då göra en investering. Då vore det olyckligt om pengarna skulle
försvinna till beskattning.

Jag vill ändå tolka statsrådets svar på det här sättet: De föräldrakooperativ
som nu arbetar under de förutsättningar vi talar om kommer faktiskt inte att
bli skattskyldiga, eller hur skall jag se på detta?

Anf. 124 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Föräldrakooperativen är, i den mån de gör en vinst som
överstiger möjligheten till reserveringar, skyldiga att betala skatt på det be-
loppet. Då är det ju en vinst på verksamheten. Man kan inte komma ifrån
att det blir så.

När det gäller ideella föreningar finns det en del problem som måste han-
teras. Det går inte för mig att göra några sådana uttalanden här i dag. I den

mån det finns behov av att driva daghemsverksamhet i en ideell förening får
man, när man startar verksamheten, vara noga med att se efter vilka skatte-
regler som gäller i dag och se till att man inte hamnar i en situation där man
kan bli vinstbeskattad, om man ser det som ett problem. Framtiden kan ju
innebära vissa förändringar i skattereglerna, men det kan jag inte säga något
om i dag.

Anf. 125 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! Avslutningsvis kan det vara intressant att få veta när denna
utredning beräknas vara klar. Det är uppenbart att det är angeläget att få till
stånd en lösning på de här gränsdragningsproblemen.

Anf. 126 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det kan jag inte på rak arm säga nu. Men detta är ett litet
problem i det stora hela. Det stora och viktiga är att föräldrakooperativen i
normalfallet drivs inom ramen för en ekonomisk förening, och då finns inte
de här problemen. Då har man surv-avsättningsmöjligheter.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1992/93:45 om Skolverkets föreskrifter om upp-
giftsinsamling

Anf. 127 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Lars Sundin har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
att vidta för att minska Skolverkets krav på statistiska uppgifter från kommu-
nerna.

I det nya mål- och resultatorienterade styrsystemet för skolan har uppfölj-
ningen en utomordentligt viktig roll att spela. Genom uppföljningen ges
statsmakterna den återkommande beskrivning av skolan som behövs för att
initiera nödvändiga korrigeringar. Skolverket har ansvaret för att uppfölj-
ningen får en hög kvalitet och att den beskriver verksamheten i relevanta
avseenden. I det uppföljningssystem som verket har utformat utgör insam-
lingen av statistiska uppgifter från kommunerna endast en del. De årliga till-
ståndsbeskrivningar, som utförs av Skolverkets fältorganisation, och det na-
tionella provsystemet är andra beståndsdelar i uppföljningssystemet.

Jag vill erinra om att uppföljningssystemet har införts i full omfattning
först fr.o.m. innevarande budgetår. Jag finner det naturligt att systemet un-
der ett uppbyggnadsskede kommer att behöva korrigeras när det t.ex. gäller
vilka uppgifter som bör inhämtas från kommunerna. I hög grad är detta en
process som utformas i dialog mellan kommunerna och Skolverket. Jag an-
ser inte heller att det är meningsfullt att nu gå in och värdera delar av syste-
met. Det är nämligen, enligt min uppfattning, värdefullt att Skolverket ges
ett odelat ansvar för att, utan pekpinnar från regering och riksdag, utforma
ett helt uppföljningssystem. En första samlad bedömning av systemets resul-
tat kan ske i samband med beredningen av den fördjupade anslagsframställ-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

ning som Skolverket skall lägga fram nästa år. Först då kan de enskilda upp-
gifternas betydelse för helheten värderas.

Anf. 128 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Jag delar upp-
fattningen att det är nödvändigt att noga följa och värdera utvecklingen i
skolorna, så att riksdag och regering, som statsrådet säger, kan initiera nöd-
vändiga korrigeringar.

Men de uppgifter som Skolverket kräver in är, enligt min uppfattning, mer
en resursinventering än en resultatuppföljning. Vad tjänar det till, statsrå-
det, att kräva in uppgifter för varje lärare och skolledare i grundskolan, i
gymnasieskolan, i kommunal vuxenutbildning, i särskolan, i vuxenutbild-
ning för psykiskt utvecklingsstörda och för lärare och skolledare i svenskun-
dervisning för invandrare? Man kräver in uppgifter om ”personnummer och
befattning, fastställd undervisningstid, tillfällig undervisning, tillfällig från-
varo, tjänstgöringens omfattning, eventuell tjänstledighet samt anställnings-
slag (anställning med eller utan tidsbegränsning), fastställd undervisningstid,
tillfällig undervisning samt tillfällig frånvaro med uppdelning på stadium,
grupp av studievägar och nivå.”

Anf. 129 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det kan låta bestickande när man gör en sådan där uppräk-
ning. Det verkar litet märkligt att alla de här synpunkterna skall lämnas in.
Men jag vidhåller att inte nu ha några synpunkter på detaljer i de uppgifter
som hämtas in. Det här är första gången man samlar in uppgifterna. Jag tror
att det sker en prövning successivt.

Däremot är det faktiskt intressant att ta reda på vilka resurser som finns
ute i kommunerna, hur många lärare som finns osv. Kommunerna har fått
stor frihet. För att kunna analysera orsakerna til! skillnader i resultat, kan
det vara värdefullt att veta vilka resurser man har haft att arbeta med. Det
kan vara nog så viktigt.

En viktig synpunkt när kommunerna har kommit med kritik mot insam-
lingen har emellertid varit att vi har minskat kravet på uppgifter från kom-
munerna. Tidigare var det en rad olika myndigheter som krävde in olika ty-
per av information. Det sägs att antalet blanketter i det äldre systemet upp-
gick till ett hundratal. Nu får man allting samlat. Det kan ge ett intryck av
att vara väldigt mycket, det är ändock mindre.

Anf. 130 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Jag tycker att det är ringa tröst att det var ännu värre byrå-
krati tidigare, med ännu större administrativa bördor på kommunerna. Jag
tror att vi är överens om att vi vill underlätta för kommunerna, minska byrå-
kratin, minska de administrativa bördorna.

Jag vill ta fasta på den öppning som ändå finns i statsrådets svar. Där står
att systemet kan behöva korrigeras. Jag är för min del övertygad om att det
blir nödvändigt att korrigera systemet.

Det står också att en sådan korrigering skall ske i en dialog med Skolver-
ket och kommunerna. Låt oss gemensamt se till att det verkligen blir en dia-

log. Det nuvarande systemet uppfattas på många håll ute i kommunerna mer
som ett diktat än som en dialog.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1992/93:102 om stödet till hörselskadade elever

Anf. 131 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Inger Lundberg har frågat om skolministern är beredd att
vidta åtgärder för att säkra stödet till hörselskadade elever.

Som skolminister vill jag naturligtvis att alla elever efter bästa förmåga,
alldeles oavsett om de är handikappade eller ej, skall kunna tillgodogöra sig
den utbildning som erbjuds.

Enligt regeringsdeklarationen avser regeringen att förelägga riksdagen
förslag om en utvidgad rättighetslagstiftning för handikappade. Syftet med
detta är att öka tryggheten och valfriheten för berörda individer. En sådan
rättighetslagstiftning inkluderar självfallet också de gravt hörselskadade ele-
verna.

Statens institut för handikappfrågor i skolan har i sin anslagsframställning
uppmärksammat de hörselskadade elevernas situation. Regeringen är för
närvarande djupt engagerad i budgetarbetet, och jag kan på förhand tyvärr
inte säga någonting om vilka prioriteringar som kommer att göras.

Anf. 132 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag vill tacka skolministern för svaret. Jag tycker att det är
viktigt att skolministern har sett och konstaterat den oro som finns bland
föräldrar till hörselskadade barn.

De kraftiga indragningar som regeringen gör från landstingen innebär att
landstingen ser över sin verksamhet utomordentligt hårt. Risken är uppen-
bar att verksamhet som inte är direkt sjukvård, kollektivtrafik eller någon
annan av landstingets primära verksamheter kommer i kläm. Grupper som
har stora behov kommer i kläm i de här sammanhangen.

Från staten utgår bara en miljon kronor i bidrag till landstingen för hörsel-
konsulentverksamheten. Behovet av verksamheten är utomordentligt stort.
Det tror jag att vi kan vara ense om. Det blir inte mindre av att kommunerna
gör så stora indragningar i dag att risken är stor att just de handikappade
barnen kommer i kläm.

Självfallet kan jag inte be statsrådet att svara på hur budgeten kommer att
se ut. Men det jag vill fråga är om skolministern är beredd att på något sätt
säkra konsultstöd till hörselskadade barn.

Anf. 133 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Sedan 1984 har staten gett ett stöd, som dock inte har räk-
nats upp, till landstingen för den pedagogiska hörselvården. Det är väl en
markering av att vi har sett det som värdefullt och viktigt att den typen av
stöd och konsulentverksamhet finns utbyggd över nästan hela landet.

Jag är väl medveten om de indragningar och signaler som successivt kom-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svarpå frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

mer. Det har också belysts av SIH. Jag har inte tagit ställning än till exakt
vilken lösning man skall välja. Men det är alldeles självklart att hörselska-
dade elever måste upptäckas och få det stöd som krävs för att deras skolgång
skall kunna fungera. Det tycker jag är en av de viktigaste uppgifter vi har,
att se till att elever med olika handikapp ges likvärdiga möjligheter i förhål-
lande till andra elever att ta del av den undervisning som alla skall få i det
här landet.

Anf. 134 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag kan självfallet inte kräva att skolministern nu skall ta
ställnig till formen för stödet. Men jag tycker att det är angeläget att det re-
dan nu har sagts i kammaren att skolministern är beredd att säkra stöd för
de här barnen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 17.56 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

23 § Svar på fråga 1992/93:114 om ersättningen till privatpraktise-
rande läkare

Anf. 135 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! My Persson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta
för att ändra reglerna så att en pensionerad läkare får samma ersättning som
en icke pensionerad läkare.

My Persson uppger att en allmänläkare som är ansluten till försäkringskas-
san i samband med sin sextiofemte födelsedag får en reduktion av ersätt-
ningen per patientbesök med 13 %. My Persson uppger vidare att kostna-
derna för läkarens verksamhet dock är desamma som tidigare liksom hans
yrkeskunnande och kompetens. Därför bör ersättningen för hans verksam-
het inte decimeras efter 65 års ålder. Detta skulle, hävdar My Persson, vara
liktydigt med att han inte skulle vara betrodd.

I dag består läkarvårdstaxan av en normaltaxa och en särskild taxa. Den
särskilda taxan är lägre än normaltaxan och gäller fr.o.m. det år då läkaren
fyller 66 år. Läkarvårdstaxan är indelad i sju olika arvodesgrupper. Skillna-
den mellan normaltaxan och den särskilda taxan i arvodesgrupperna 1 och 2
är 6 % resp. 10 %. Motsvarande skillnad i arvodesgrupperna 3-7 är ca 13 %.

Den särskilda taxan trädde i kraft den 1 januari 1980 som ett resultat av

taxeöverläggningar mellan Riksförsäkringsverket och Sveriges Läkarför-
bund. Detta motiverades med att äldre privatläkare vid denna tidpunkt hade
lägre kostnader, bl.a. beroende på att de inte längre betalade någon socialav-
gift. Förhållandet har dock förändrats, och det finns goda skäl att pröva frå-
gan på nytt. Fr.o.m. 1991 betalar äldre privattandläkare och privatläkare den
särskilda löneskatten på 21,85 % enligt lagen 1990:659 om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.

För närvarande pågår en översyn av läkarvårdstaxan i den s.k. Specialist-
taxeutredningen, i vilken ingår en prövning av skälen för och emot ett bibe-
hållande av den särskilda taxan. Utredningen kommer den 17 november i år,
dvs. om några veckor, att överlämna sitt förslag om förändringar av läkar-
vårdstaxan till mig. Enligt min mening bör ett ställningstagande till den av
My Persson väckta frågan anstå till dess utredningens förslag lagts fram och
beretts i sedvanlig ordning.

Anf. 136 MY PERSSON (m):

Herr talman! Jag ber först att få tacka statsrådet för svaret. Av detta fram-
går att utredningen rörande läkarvårdstaxan tydligen också har uppmärk-
sammat den orättvisa som i dag råder vad gäller ersättning till den privat-
praktiserande läkare som fortsatt är yrkesverksam efter sextiofemårsdagen.

Min fråga var föranledd dels av den ekonomiska orättvisa som i dag före-
ligger, dels av det synsätt som vårt samhälle har på den äldre människan.
Av en för mig outgrundlig anledning anses i många fall, att i och med att
en människa uppnår den av samhället stipulerade pensionsåldern försvinner
hennes duglighet över en natt. Nämnda samhälle har ibland en tendens att
inte fortsatt vilja utnyttja hennes kunnande och erfarenhet.

Vad gäller läkarkåren, som vi nu diskuterar, anser jag att vi inte minst ut-
ifrån bristande läkartillgång i ett eventuellt husläkarsystem måste ta till vara
de äldre läkarnas kompetens och arbetsvilja, bl.a. genom att inte ekono-
miskt diskriminera dem.

Den 17 november kommer alltså Specialisttaxeutredningen att lämna sitt
förslag till statsrådet. Jag hoppas att man kommer att föreslå att reglerna för
den ekonomiska ersättningen till pensionerade läkare ändras så att det jag
bedömer som rättvisa uppstår.

Statsrådet menar att ett ställningstagande till frågan bör anstå till dess ut-
redningen har lagt fram sitt förslag och det beretts i sedvanlig ordning. Jag
har full respekt för detta. Ändå dristar jag mig till att fråga om statsrådet är
villig att uppmuntra en lösning som syftar till att den särskilda taxan försvin-
ner, och om så är fallet när han bedömer att de nya reglerna kan träda i kraft.

Anf. 137 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Huruvida den konstruktion som nu finns är ett utflöde av en
negativ syn på äldre arbetskraft eller inte skall jag låta vara osagt. Jag vill än
en gång påminna om att den infördes i ett läge där det fanns klara skillnader
i kostnader mellan de olika grupperna. Jag har inhämtat från bägge parter
att det då uppfattades som ett system att skapa mer rättvisa. I det nya skatte-
systemet, som ju har väldigt många fördelar, ställer sig saken i en annan da-
ger.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Jag har väl möjligen antytt ett svar på den fråga som My Persson nu ställde
med det jag sade i mitt första inlägg, nämligen att jag tycker att det finns
goda skäl att se över denna fråga. Längre än så hade jag inte tänkt gå i den
delen i dag. Möjligen kan jag vad gäller den mer generella frågan om äldre
arbetskraft tillåta mig att påminna om att den pensionsarbetsgrupp som
finns, med företrädare för samtliga riksdagspartier, och vars arbete jag leder,
rätt nyligen nu i augusti har lagt fram ett förslag om en mycket mer flexibel
pensionsålder än för närvarande och att man skulle ha rätt att kvarstanna i
arbetslivet upp till 70 års ålder. My Persson och jag är helt överens om att
det finns all anledning att öka möjligheterna för äldre människor att fortsätta
ett yrkesarbete.

Anf. 138 MY PERSSON (m):

Herr talman! Det gläder mig att vi har en samsyn, statsrådet och jag, vad
gäller de äldres kompetens och att vi av samhällsekonomiska och även andra
skäl måste ta den till vara. Jag vill också tacka för det sista svaret. Det gör
att jag till att börja med vågar att med en viss trosvisshet och förtröstan se
fram mot den 17 november och tro att vi sedan får en viss ytterligare rättvisa
i detta ärende. Jag tackar så mycket för detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1992/93:82 om vården av anorektiker

Anf. 139 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Kristina Svensson har frågat mig om vilka initiativ jag avser
ta för att förbättra vårdläget för anorektiker.

Den senaste tiden har vi genom bl.a. massmedia fått inblick i vad det vill
säga att vara anorektiker (självsvältare) och bulimiker (hetsätare). Vi har
fått exempel på unga kvinnor som i vissa fall svälter sig till döds.

Socialdepartementet ser allvarligt på den information som har kommit
fram och kallade därför till en hearing om anorexi och bulimi i mitten av
oktober i år. Hearingen genomfördes den 26 oktober. Syftet med samman-
komsten var att skaffa information om sjukdomarnas omfattning och karak-
tär. Vi ville dessutom veta vilka insatser som myndigheter och organisationer
genomför eller planerar att genomföra.

Vid hearingen framkom bl.a. att det är svårt att ur befintliga informations-
system erhålla tillförlitliga uppgifter om hur många personer i landet som är
drabbade av anorexi. Därför vill jag inte närmare kommentera de sifferupp-
gifter som Kristina Svensson redovisar i sin fråga. Jag vill dock framhålla att
det finns ett stort s.k. mörkertal, vilket innebär att det finns många männi-
skor med anorexi som inte är kända av hälso- och sjukvården. En del av
dessa människor har av olika skäl inte sökt hjälp för sin sjukdom. Andra kan
ha varit i kontakt med sjukvården men fått felaktig diagnos och därmed inte
erhållit adekvat hjälp.

Vid hearingen konstaterades bl.a. att sjukvården i vissa fall inte har till-
räckliga kunskaper om dessa sjukdomar. Likaså konstaterades att antalet

vårdplatser är ytterst begränsat. Dessutom diskuterades hur reklam och
idrott i vissa fall bidrar till att människor får anorexi.

Jag vill slutligen nämna några aktiviteter som planeras för att förbättra si-
tuationen för anorketiker och bulimiker. Medicinska forskningsrådet kom-
mer tillsammans med SPRI att anordna en s.k. Konsensuskonferens om
anorexi och bulimi våren 1993. Vid denna konferens kommer bl.a. effek-
terna av olika behandlingsmetoder att diskuteras. Folkhälsoinstitutet kom-
mer att verka för att öka kunskaperna om anorexi och bulimi. Konsument-
verket planerar ett seminarium för folk i reklambranschen. Ett viktigt syfte
är att diskutera hur reklam i vissa sammanhang kan bidra till uppkomsten av
anorexi. Jag vill också tillägga att vissa sjukvårdshuvudmän bedriver utveck-
lingsarbete som syftar till att förbättra vården och stödet till anorketiker och
bulimiker.

Socialdepartementet ämnar föreslå regeringen att ge Socialstyrelsen i
samråd med Folkhälsoinstitutet i uppdrag att utreda vårdläget och de brister
som finns när det gäller vård av anorektiker och bulimiker. I uppdraget bör
dessutom ingå att utreda hur information om anorexi och bulimi kan förmed-
las effektivare till dem som möter dessa människor ute i verksamheten. Vi-
dare bör övervägas hur kunskaper om sjukdomarna kan förmedlas i utbild-
ningen av sjukvårdspersonal.

Tredje vice talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande
i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

25 § Svar på fråga 1992/93:64 om ytterligare medel till Länsarbets-
nämnden i Göteborgs och Bohus län

Anf. 140 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Karl-Erik Svartberg har frågat mig om regeringen är beredd
att vidta åtgärder så att länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län kan
häva sitt stopp för beslut om beredskapsarbeten och andra insatser för ar-
betslösa.

Det har gått fyra månader på det nya budgetåret. Den första tiden under
hösten fattas många beslut om åtgärder som löper under hela eller stora de-
lar av budgetåret. Det förklarar delvis den höga medelsförbrukningen hos
länen.

Regeringen har nyligen förelagt riksdagen den proposition som blev resul-
tatet av fempartiuppgörelserna. Där föreslås närmare 10 miljarder kronor
till sysselsättningsfrämjande åtgärder. Huvuddelen av insatserna är inriktade
på att förhindra att människor blir långtidsarbetslösa och utförsäkrade.
Olika åtgärder skall ge alla arbetslösa ungdomar möjlighet till arbete, utbild-
ning eller praktik. I propositionen föreslås även en ny åtgärd som ger arbets-
lösa möjligheten att delta i olika aktiviteter med ersättning från arbetslös-
hetskassan, men i form av utbildningsbidrag. Syftet är att stärka den arbets-
löses anknytning till arbetslivet.

Sammantaget räknar jag med att ordinarie budget och extra åtgärder hit-
tills föreslagna i år, kommer att ge totalt uppemot 340 000 personer per må-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

nad utbildning, arbete eller praktik under våren 1993. Medlen skall fördelas
efter gängse principer och kommer följaktligen även att komma Göteborgs
och Bohus län till del. Jag har erfarit att efter den preliminära fördelningen
av de medel som föreslås i den nyligen framlagda propositionen om ekono-
min, har länet hävt sitt stopp. Fördelningen, som AMS gjort, kommer att ge
Göteborgs och Bohus län drygt 804 miljoner kronor.

Anf. 141 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det har på grund av olika
omständigheter tagit en viss tid innan det har lämnats här i riksdagen. Det
är omständigheter som vi inte råder över. Men det har ändå gett den möjlig-
het som arbetsmarknadsministern har tagit att ge ett bra svar, och det tackar
jag för. Det är ett utmärkt svar.

Vi hade gjort beräkningen att Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus
län skulle behöva ungefär 800 miljoner kronor för att klara nuvarande nivå,
och det är vad Länsarbetsnämnden kommer att få. Men det gäller alltså för
nuvarande nivå. Samtidigt ser vi att arbetslösheten ökar. Därför kommer det
självfallet att krävas mer än dessa åtgärder.

Jag tycker att Länsarbetsnämndens beslut var bra. Det var en larmsignal.
De människor som man hade i åtgärder, dvs. ungefär 20 000 eller 4,3 %,
skulle förbruka de pengar Länsarbetsnämnden hade till sitt förfogande. Det
var därför man inte vågade ta in fler i systemet. Länsarbetsnämndens beslut
var på sätt och vis en väckarklocka.

Vi har en arbetslöshet som i dag ligger på ungefär 10 % om vi räknar in
både de personer som är i åtgärder och de som är öppet arbetslösa. Därför
krävs det mer åtgärder. Vad bjuder arbetsmarknadsministern på?

Anf. 142 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! En åtgärd har Länsarbetsnämnden inte kunnat räkna med,
och det är den nya åtgärden arbetslivskontakt. Där har vi i samband med
uppgörelsen räknat med 20 000 per månad ut över landet. Men som jag ser
det kan den åtgärden rätt handlagd bli väsentligt större.

Jag vet att många i dag hyser oro för att bli utförsäkrade. De kommer att
vara intresserade av denna åtgärd. Andra har varit arbetslösa under somma-
ren, och nu är vi inne på hösten. Som vi säger hemmavid: Vilja klättrar uppåt
väggarna. Jag tror också att en hel del av dem kommer att visa klart intresse
för denna nya åtgärd. Det är upp till den lokala arbetsförmedlingen, kom-
munerna, parterna på arbetsmarknaden, olika näringslivsorganisationer
osv. att aktivt gripa sig an detta.

Det är ytterligare ett sätt att minska den öppna arbetslösheten.

I övrigt får vi se vad som kommer i gång när det gäller byggen. Det finns
ytterligare en statlig byggmiljard som är under fördelning. Det finns en mil-
jard som ligger hos AMS som kommer att upphandlas för att tidigarelägga
verksamheter inom affärsverken. Allt detta leder åt rätt håll.

Samtidigt måste jag säga att läget på arbetsmarknaden är så oroande att
jag för min del önskar att parterna orkar ge en signal för 1993/94 som ger en
framtidstro som gör att ordinarie verksamhet kommer tillbaka på ett bättre
sätt.

Anf. 143 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Det var just risken för att bli utförsäkrad, som bortåt 3 000
människor i Bohuslän löpte om det inte kom ett tillskott av pengar, som
gjorde att jag ansåg att det var nödvändigt att ställa frågan och väcka arbets-
marknadsministerns uppmärksamhet på detta. Vi har ju ett ansvar för att ta
hand om de här människorna, se till att de inte blir utförsäkrade och därmed
utlämnade till den enda möjlighet som återstår, nämligen socialtjänsten. Det
skall vi inte acceptera i den arbetsmarknadspolitik som vi för. Därför är detta
nödvändigt. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern arbetar vidare med de
här problemen.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1992/93:89 om byggarbetslösheten i Västernorr-
land

Anf. 144 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Hans Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att minska arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i Västernorr-
land. Han pekar särskilt på att det finns vägarbeten som snabbt skulle kunna
komma i gång.

Arbetslösheten bland byggnadsarbetarna är förvisso mycket hög, och pro-
gnoserna är dystra. Till de värst drabbade länen hör Västernorrland.

Utöver de ordinarie arbetsmarknadspolitiska medlen har en rad beslut fat-
tats om omfattande investeringar i infrastruktur, särskilt i vägnätet. Som ex-
empel kan jag nämna att riksdagen i våras fattade beslut om att inrätta ett
anslag på 2,2 miljarder kronor, i första hand riktat till mindre objekt på läns-
vägar. Hela detta anslag beräknas bli förbrukat under innevarande budgetår.
Jag har inhämtat att 107 miljoner kronor ur anslaget har avsatts för drift och
underhållsåtgärder i Västernorrlands län.

I överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna föreslås
att ytterligare satsningar på vägarbeten kommer till stånd. Som framgår av
den nyligen presenterade stabiliseringspropositionen är avsikten att anslå
1 500 miljoner kronor till åtgärder på länsvägnätet. Medlen är uttryckligen
riktade till skogslänen, vilket torde medföra att åtskilliga arbetstillfällen ska-
pas i Västernorrlands län.

Överenskommelsen innebär dessutom att 3 400 miljoner kronor anslås för
beredskapsarbeten.

Anf. 145 HANS STENBERG (s):

Herr talman! Jag vill bölja med att tacka arbetsmarknadsministern för
svaret, även om det inte innehöll så mycket konkret som jag hade hoppats.

Västernorrland är förvisso ett län som är oerhört hårt drabbat på byggsi-
dan, och det mest bekymmersamma är att prognoserna för framtiden ser
mycket dystra ut. Vi har i dag en byggarbetslöshet på ca 25 %, och vi räknar
med att den redan om några månader, i februari, kommer att vara 35 %. I

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

februari 1994 räknar vi med en byggarbetslöshet på 40 %. Det är klart att
107 miljoner till länsvägar inte räcker särskilt långt i det perspektivet.

Det finns alltså ett stort behov av satsningar för att sätta människor i ar-
bete och för att undvika att långtidsarbetslösheten skenar i väg och blir fruk-
tansvärt hög.

Jag träffar många byggnadsarbetare när jag är ute på arbetsplatsmöten
och liknande. Jag har också träffat en hel del långtidsarbetslösa byggnadsar-
betare, och det gör mig mycket beklämd. För någon vecka sedan träffade
jag en 27-årig familjeförsörjare som gått arbetslös så länge att han håller på
att stämpla ut. Han hade inte ens en förhoppning om att få ett jobb, utan
hans förhoppning var att komma in på en AMU-kurs så att han fick nya A-
kassevillkor. Det är ett skrämmande framtidsperspektiv för en ung barnfa-
milj att basera sin tillvaro på det.

Jag anser att de åtgärder som arbetsmarknadsministern talar om är långt
ifrån tillräckliga.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1992/93:104 om arbetsmarknaden i Kalmar

Anf. 146 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Lars Moquist har frågat mig om jag ämnar vidta några åtgär-
der för att lindra effekterna av den uppseglande arbetsmarknadskrisen i Kal-
mar. Frågan är ställd mot bakgrund av att några av de största industrierna,
bl.a. Volvo, kan riskera att läggas ned.

Jag är medveten om dessa industriers betydelse för sysselsättningen i Kal-
marregionen och att eventuella nedläggningar skulle ha stora negativa kon-
sekvenser. Jag följer därför utvecklingen noga.

Beträffande Volvo har ledningen för företaget beslutat att utreda förut-
sättningarna för driften vid anläggningarna i Kalmar och Uddevalla samt öv-
riga anläggningar. Utredningen väntas bli klar under denna månad. Först när
resultatet av utredningen föreligger kan en bedömning göras av läget och
av vilka åtgärder som bör vidtas. Jag kommer under den närmaste tiden att
sammanträffa med företrädare för Volvo för att diskutera sakfrågan.

Beträffande tågvagnstillverkningen har jag satt mig in i situationen för
ABB i Kalmar och för övrig tågvagnstillverkning i landet genom kontakter
med ledningen för ABB, fackliga representanter från berörda orter och led-
ningen för SJ, som är beställare. Jag följer alltså frågan noga.

Jag vill understryka att besluten tas i resp, företag. Svårigheterna i svenskt
näringsliv är nu sådana att man i företagen, i avvaktan på en internationell
konjunkturuppgång, måste göra allt för att effektivisera verksamheten och
för att hålla kostnaderna nere.

Anf. 147 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Situationen kommer att bli mycket kritisk, sett ur arbetsmarknadssyn-

punkt, om Volvo, ABB Kalmar Trains och Nordchoklad skulle lägga ned
verksamheten.

Hoppet lär väl vara störst vad beträffar ABB Kalmar Trains, eftersom man
ju kan hoppas på en SJ-order på X2000 för att sättas in på kust-till-kust-
banan mellan Kalmar/Karlskrona och Göteborg. Jag vet att Kalmar läns tra-
fik AB har skissat på ett förslag som innebär att man skulle upphandla ett
tjugotal X 2000, av vilka första årets leverans 1994 ställs till förfogande för
trafik på kust-till-kust-banan under en treårsperiod.

Jag vill också nämna att ABB Traction projekterat ett nytt motorvagnståg.
Ett mera långsiktigt perspektiv på järnvägsproduktionen skulle vara att be-
ställa ett tiotal sådana motorvagnståg för leverans 1997. Det är alltså syn-
punkter som har framförts från Kalmar läns trafik AB.

Har statsrådet några synpunkter på just detta som rör ABB Kalmar
Trains?

Anf. 148 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Det var en bra upplysning som gavs här. Jag har för min del
talat med SJ om deras möjligheter. Den AMS-miljard som jag nämnde i ett
tidigare svar, som skall användas just för att tidigarelägga affärsverkens be-
ställningar, kan bli aktuell. Vi får se hur de förhandlar och vilka kontakter
som tas. Man kommer att vända sig till samtliga affärsverk och begära att få
listor på vad de vill göra, och jag förutsätter att SJ kommer att tala om sitt
intresse av att tidigarelägga. Sedan är det en förhandling som återstår, och
vi får se vad den leder till.

Jag är alltså tacksam för upplysningen från Kalmar - det var något som jag
inte kände till.

Anf. 149 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! Jag vill ta upp ytterligare ett exempel, och det är vad som
skulle kunna göras i samråd med de baltiska staterna. Jag har haft kontakt
med chefen för Sveriges största småhustillverkare. Det är ju så att småhus-
tillverkarna under lång tid haft en omfattande verksamhet just i Småland.
Jag kan nämna att Danmark i sitt bistånd har ett omfattande husbyggnads-
program för att möjliggöra återflyttning av ryska officerare till Ryssland.

Vi skulle kunna hjälpa till med småhusbyggandet i Baltikum. Om man
producerade 1 000 småhus om 50 kvadratmeter till en kostnad av 87 500 kr
styck skulle detta ge sysselsättning för 50 personer per år, påstår småhusföre-
taget. Löner inkl, sociala kostnader skulle uppgå till ca 7 miljoner. Om man
beaktar de sociala kostnader som går tillbaka till staten samt skatten på lö-
nen blir nettolönekostnaden omkring 2,8 miljoner. Om A-kassan i stället
skulle betala ut 8 000 kr i månaden till var och en som blir arbetslös skulle
detta bli 4,8 miljoner. Staten skulle alltså göra en vinst på 2 miljoner. Efter-
som man räknar med att varje anställd inom träindustrin drar med sig syssel-
sättning för ytterligare tre personer, skulle 100-150 personer få sysselsätt-
ning.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

28 § Svar på fråga 1992/93:118 om användningen av länsstyrelsernas
projektmedel till kvinnoprojekt

Anf. 150 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Margareta Viklund har frågat mig hur det kan komma sig att
endast ca 3 % av länsstyrelsernas projektpengar gått till kvinnoprojekt, trots
att länsstyrelserna sagt att kvinnor är prioriterade.

Låt mig börja med att säga att jag och regeringen anser att mer måste gö-
ras för kvinnorna inom regionalpolitiken och då inte minst satsningar i gles-
bygden. Regeringen gav t.ex. i somras Glesbygdsmyndigheten 3 miljoner
kronor för två kvinnoprojekt, som bl.a. syftar till att förbättra arbetsmark-
naden för landsbygdens kvinnor och öka jämställdheten.

Men det är till länsstyrelserna som regeringen lämnat de stora regionalpo-
litiska resurserna, så det är där som det konkreta arbetet måste bedrivas för
att förbättra kvinnornas situation. Den procentsiffra som Margareta Vik-
lund nämner i sin fråga ger då anledning till att bekymrat fråga sig om det
verkligen är så här illa. Utan att ge mig in i någon djupare statistisk analys,
tycker jag att det finns anledning att först något nyansera den angivna upp-
giften. Det är ju inte så att 97 % av projekten är mansprojekt. I det klassifi-
ceringssystem som länsstyrelserna använder finns givetvis på alla områden,
såsom utbildning, kultur, turism osv., många projekt som är lika viktiga för
kvinnor som för män. Men låt oss inte fastna vid siffror utan vara överens
om att mer behöver göras för kvinnorna.

I en enkät till länsstyrelserna som NUTEK gjorde efter den rapport som
Margareta Viklund nämner, framkom att hälften av länsstyrelserna tror på
ett ökat antal kvinnoprojekt framöver och att flertalet län tror på en ökad
eller oförändrad medelstilldelning på detta område. Det finns alltså tecken
på bättring ute i länen.

Jag vill i detta sammanhang särskilt nämna att regeringen i regleringsbre-
vet för länsanslaget för innevarande budgetår markerat den betydelse dessa
frågor har. Länsstyrelserna uppmärksammades då på behovet av åtgärder
för kvinnorna vid fördelning av medel på olika ändamål. Det var första
gången det gjordes.

Jag förutsätter att länsstyrelserna tagit till sig detta påpekande och i fort-
sättningen prioriterar insatser för kvinnorna. Detta är särskilt viktigt i gles-
bygden, där kvinnorna blivit alltmer aktiva och ofta gått i spetsen för att ut-
veckla sin bygd. Om inte dessa initiativ stöds är det stor risk för att de unga
kvinnorna fortsätter att lämna glesbygdskommunerna. Jag kommer därför
noga att följa hur länsstyrelserna svarar upp mot de förväntningar som finns.

Anf. 151 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! Först får jag tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag
tycker bäst om avslutningen, men egentligen handlar hela svaret om positi-
vism och en vilja att göra mer insatser just när det gäller kvinnorna på lands-
bygden.

Vi har en smärtsamt hög arbetslöshet i vårt land, som direkt och indirekt
drabbar både kvinnor och män. Det görs stora satsningar för att minska ar-

betslöshetstalen, och det är positivt och bra. All kreativitet måste tas till vara
för att vi skall få bukt med arbetslösheten.

Staten satsar massvis med pengar på att tidigarelägga projekt av olika slag
för att sätta människor i arbete. Infrastrukturen, som det talas om, har fått
många miljarder, och det har i första hand gällt vägbyggen och andra bygg-
nadsarbeten. Näringslivet har också öppnat sina portar för tusentals unga,
och även det är bra. Kurser och andra utbildningar av olika slag har ökat
platsantalet så att fler kan få utbildning. Det är också bra.

Den nedgångsperiod som vi nu är inne i har bl.a. inneburit stora neddrag-
ningar inom den offentliga sektorn, där framför allt kvinnorna har sina ar-
betsplatser. Men det talas mycket litet om kvinnors arbetslöshet. Ändå finns
den där och är ett mycket stort problem, både för ensamstående och för fa-
miljeförsörjare.

Det är lönsamt att också satsa på kvinnoprojekt. Kvinnor som är vana att
hushålla med små resurser kan förvalta medlen till framgångsrika och lön-
samma projekt, som initialt kanske inte kostar så mycket.

Vad tänker arbetsmarknadsministern konkret göra som en uppföljning av
NUTEK:s rapport om länsstyrelsernas projektverksamhet? Jag skulle kunna
ge ytterligare några råd på vägen, men jag får återkomma.

Anf. 152 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! NUTEK har i dag överlämnat en rapport till mig om kvin-
nors företagande där man har tittat på två län inom stödområdet och Öster-
götlands län. Man har också givit en rad förslag till hur situationen skall för-
bättras.

Dessutom kan jag nämna att det nu finns kvinnliga handläggare på länssty-
relserna och i utvecklingsfonderna, något som länge har efterfrågats av kvin-
nor som vill starta egen verksamhet. Dessa kvinnor jobbar i ett s.k. nätverk,
de träffas, de gör upp ritningar tillsammans, och de ger varandra idéer.

Självfallet är det väldigt viktigt att den företagaranda som finns hos dessa
kvinnor tas till vara, med tanke på de problem som vi i dag har på svensk
arbetsmarknad - kvinnorna representerar ju hälften av denna arbetsmark-
nad.

Så till en annan uppgift. AMS ger bidrag till att starta eget. Där är siffrorna
gynsammare för kvinnor. Av bidragen för att starta eget går 33 % till kvin-
nors objekt. Vi kan notera att kvinnoobjekt sällan är stora objekt, men
många mycket små objekt. Detta går att utläsa av den senaste utredningen
om glesbygdsstödet, vilken visar att 123 glesbygdsföretag har startats av
kvinnor och 102 av män. Det rör sig alltså åt rätt håll. Om nu alla goda kraf-
ter hjälps åt, skall det väl röra sig än fortare, och det behövs.

Anf. 153 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! Det som arbetsmarknadsministern säger låter väldigt posi-
tivt. Det måste ha skett en väldig förändring bara under den senaste tiden i
så fall, eftersom alla dessa goda siffror nu har kommit fram. Det är positivt.

Såvitt jag förstår, är det emellertid väldigt viktigt att regeringen ställer upp
konkreta mål för fördelningen av medlen till kvinnoprojekt och anvisar sär-
skilda pengar för dessa projekt samt att länsstyrelserna satsar ännu mer av

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

projektmedlen till utvecklingsprojekt som leds av kvinnor. Med ledning av
det som arbetsmarknadsministern sade här, verkar det som om man redan
nu är inne på den tankegången. Det är mycket bra.

Jag anser att det verkligen är dags att satsa på kvinnorna på landsbygden,
så att landsbygdens infrastruktur när det gäller bl.a. den sociala sidan också
fungerar. Då lever också landsbygden. Det finns väldigt mycket att göra där,
och - precis som arbetsmarknadsministern sade - det finns många kreativa
idéer att ta till vara där.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på fråga 1992/93:129 om arbetsmarknadsutbildningen i
Stockholms län

Anf. 154 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Karin Pilsäter har frågat mig om regeringen är beredd att
skjuta till medel så att en rimlig nivå på arbetsmarknadsutbildningen också
kan ges i Stockholms län under våren 1993.

Det är AMS ansvar att fördela de arbetsmarknadspolitiska medlen, som
beslutats av riksdagen, mellan länen utifrån situationen på arbetsmarknaden
i varje län. Riksdagen har ställt sig bakom denna ordning.

Regeringen har nyligen förelagt riksdagen den proposition som blev resul-
tatet av fempartiuppgörelserna. Där föreslås närmare 10 miljarder kronor
till sysselsättningsfrämjande åtgärder. Enligt AMS preliminära fördelning av
7 miljarder kronor av dessa medel kommer Stockholms län att erhålla drygt
950 miljoner kronor.

Jag vill också nämna att regeringen nyligen har uppdragit åt AMS och
AMU-styrelsen att vidta åtgärder för att minska kostnaderna för anord-
nande av arbetsmarknadsutbildning. Dessa åtgärder skall under inneva-
rande budgetår resultera i en väsentlig utökning av antalet platser i utbild-
ningen.

Anf. 155 KARIN PILSÄTER (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på frågan och konstaterar att
själva formuleringen av frågan kanske inte var så begåvad. Det är helt riktigt
att det är AMS som fattar de här besluten.

Att jag ställt denna fråga beror på de rapporter som kommer om att man
i Stockholms län nästan inte alls kan ha någon utbildning vare sig i höst, i
vinter eller framför allt i vår, därför att pengarna redan är uppbundna. Man
kan även konstatera att även om utbildningen vore gratis räcker inte peng-
arna till ett rimligt utbildningsbidrag.

Har statsrådet någon kommentar till varför alla dessa pengar är inteck-
nade i förväg? Vad kan man göra åt det?

Anf. 156 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! I första hand för jag diskussioner med Arbetsmarknadsver-
kets ledning, men när det gäller detta stora, närliggande distrikt händer det

naturligtvis också att jag träffar Länsarbetsnämndsdirektören direkt. Jag har
en sådan träff inbokad med Lars Sjöström i Stockholm för att diskutera läget
över huvud taget.

När det gäller AMU-utbildningen ser vi på AMS på samma sätt som AMS
ser på Länsarbetsnämnderna. De skall på bästa sätt fördela medlen till män
och kvinnor, till unga och gamla, och till utbildning och beredskapsarbete.
Ansvaret ligger i stor utsträckning på lokal Länsarbetsnämnd.

Jag skall ta reda på vad som nu kommer att hända efter tillskottet på drygt
950 miljoner. Jagskall inte lägga mig i det, men jag vill hålla mig informerad.

Anf. 157 KARIN PILSÄTER (fp):

Herr talman! I svaret nämns att man skall försöka effektivisera utbild-
ningen på olika sätt. Hur många nya platser skulle det kunna innebära med
detta nya arbetssätt? Enligt den preliminära bedömningen skall ju Stock-
holms län erhålla 950 miljoner kronor.

Såvitt jag har förstått kommer neddragningen på AMU i Stockholm att
innebära att man endast behåller s.k. fasta avtal, dvs. traditionella och där-
med kanske ganska otidsenliga utbildningar, som är relativt kostsamma.

Anf. 158 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Det är ju konkurrens, framför allt i större orter, när det gäl-
ler att erbjuda utbildningar till en Länsarbetsnämnd. En ganska hård kon-
kurrens håller på att uppstå.

Såvitt jag har erfarit beror denna neddragning på att man dels har effekti-
viserat inom AMU, dels har tappat kundunderlag. Nu vänder sig AMU
också till privata företag som köper kurser och konferenser. Även den delen
kan komma att gå litet sämre i en situation där lönsamheten i företagen är
väldigt svag. Det är synd att behöva konstatera det. Det är ju i sådana här
tider som man bör kunna passa på att utbilda sin personal.

Jag vill återigen nämna den nya åtgärd som kallas arbetslivskontakt, och
som kan avlasta en del genom att viss omprioritering möjliggörs.

Anf. 159 KARIN PILSÄTER (fp):

Herr talman! Av de rapporter som vi har fått från Länsarbetsnämnden i
Stockholm kan utläsas att man räknar med 80 000-100 000 arbetslösa om ett
år, och att man just nu ser möjlighet till åtgärder för ca 2 000, utöver vad de
här extra pengarna kommer att innebära. Det gör att man blir ganska orolig,
speciellt om det handlar om ganska traditionella och otidsenliga utbildnings-
platser.

Arbetsmarknadsutskottet och därmed riksdagen ställer sig ju bakom utta-
landet att det i det internationella perspektivet finns anledning att värna om
en fungerande storstadsregion. En fungerande storstadsregionen kan inte ha
en massarbetslöshet, med enbart utbildning till exempelvis plåtslagare.

Anf. 160 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Under 1980-talet växte bankförsäkrings- och tjänstesektorn
enormt i detta område. Det slår nu tillbaka litet, och många människor blir
friställda.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 15

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Avslutningsvis vill jag tala om att vi har bett Arbetsmarknadsverket och
AMU att omförhandla. Är utbildningarna otidsenliga på grund av att avtal
har träffats för långa perioder, måste det ligga i bägge myndigheternas in-
tresse - det rör sig ju om två statliga myndigheter - att kunna diskutera även
den delen. Allt bör utgå från att hjälpa den enskilde, utan vattentäta skott.

Anf. 161 KARIN PILSÄTER (fp):

Herr talman! Jag avslutar med att än en gång tacka för svaret. Jag hoppas
att riksdag och regering även i framtiden bevakar så att de här myndigherna
gör sitt bästa för de arbetslösa människorna.

Överläggningen var härmed avslutad.

30 § Svar på fråga 1992/93:90 om den regionalpolitiskt motiverade
flygtrafiken

Anf. 162 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Georg Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att förhindra att företagsekonomiskt olönsam men regionalpoli-
tiskt välmotiverad flygtrafik upphör.

Som frågeställaren nämnt beslöt regeringen i april att det svenska inrikes-
flyget skulle avregleras från den 1 juli 1992. Som Georg Andersson också
känner till har reformen inneburit att konkurrens införts på en rad flyglinjer
i hela landet, bl.a. till norrländska orter som Sundsvall, Umeå och Luleå.
Planer finns på ytterligare sådan trafik till ytterligare destinationer. Konkur-
rensen, eller i andra fall enbart möjligheten till konkurrerande trafik, har
lett till kraftiga prissänkningar till gagn för konsumenterna på i många fall
upp till 30 %. Avregleringen har således inneburit förbättringar för resenä-
rerna, inte minst på Norrlandslinjerna där inrikesflyget kanske har sin allra
största betydelse.

Regeringen är medveten om att alla delar av flygnätet inte har samma bär-
kraft i den nya marknadssituationen. Därför följer regeringen den regional-
politiska aspekten noggrant. Det är emellertid en allmän strävan att tillåta
marknadens flygoperatörer att så långt möjligt finna egna lösningar på tra-
fikbehoven även på linjer med mindre trafikunderlag. För samtliga flygplat-
ser som Georg Andersson nämner i sin fråga utgår nu liksom tidigare ett sär-
skilt statligt stöd till flygplatshållarna av regionalpolitiska skäl.

Arbetet med att utforma definitioner och närmare riktlinjer för statens
ansvar inom flygtrafikområdet pågår för närvarande inom regeringskansliet.
Jag avser att återkomma till dessa frågor i vinterns budgetproposition. Mot
denna bakgrund är jag nu inte beredd att vidta några ytterligare åtgärder
med anledning av frågan.

Anf. 163 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag skall inte nu ta upp en allmän dis-
kussion om avregleringens effekter i olika hänseenden, utan koncentrera

mig till det som jag har frågat om, nämligen insatser för att klara viktiga re-
gionalpolitiska linjer i det här läget.

Kommunikationsministern presterar ett ”understatement” när han säger
att regeringen är medveten om att alla delar av flygnätet inte har samma bär-
kraft i den nya marknadssituationen. Det vet vi verkligen nogsamt, framför
allt när det gäller Norrlands inland där vissa linjer inte har någon bärkraft
alls. När det sedan sägs att man skall tillåta marknadens flygoperatörer att
så långt möjligt finna egna lösningar, kan vi bara konstatera att marknaden
inte finner några egna lösningar för vissa linjer, därför att linjerna är och
förblir olönsamma och kräver samhälleliga insatser på ett eller annat sätt.

För närvarande sitter kommunerna emellan i många fall. Jag kan nämna
ett exempel som jag närmast är berörd av, nämligen den nu nedlagda linjen
Vilhelmina-Lycksele-Umeå. Jag hoppas att den kan återuppstå inom några
veckor, men det sker i så fall till en kommunal kostnad av ca 4 miljoner kro-
nor, som de bägge kommunerna gemensamt får bidra till när det gäller att
få i gång driften av trafiken. Därtill kommer att dessa kommuner har stora
kostnader för sina flygplatser, trots det statliga bidraget.

En annan linje som kommunikationsministern är väl kunnig om, efter di-
verse uppvaktningar, är Östersund-Umeå. Den är av speciellt intresse med
tanke på sjukvårdsregionens utformning, och den linjen är inte lönsam. Si-
tuationen för den linjen är nu icke tillfredsställande, utan det krävs en sam-
hällelig insats.

Mot den bakgrunden, tycker jag att det skulle ha varit klokt att ta till vara
konkurrenskommitténs förslag att ta in avgifter för alla linjer för att få en
pott att fördela. Är kommunikationsministern allvarligt bredd att pröva den
lösningen?

Anf. 164 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Det finns ett intressant element i det Georg Andersson sä-
ger, nämligen att det finns vissa linjer som inte är bärkraftiga, och som därför
läggs ned. Han nämner därefter linjen Vilhelmina-Lycksele.

Jag tycker att det i sammanhanget är värt att notera att Air-Hudiks ned-
läggning av trafiken ingalunda är ett offer på denna regerings altare när det
gäller avreglering av inrikesflyget. Tvärtom, är det ju så, som Georg Anders-
son säkert vet, att ägarna till detta bolag sögs med i den spekulationsvåg
inom fastighetsmarknaden som växte fram under den tid när Georg Anders-
son och hans parti satt i regeringen. Det är resultatet av misslyckandet på
fastighetsmarknaden som har inneburit att Air-Hudik AB har gått i konkurs.

Det var kanske ett något irrelevant exempel. Som Georg Andersson säger
kan vi nu hoppas på att trafiken återupptas inom en snar framtid.

Som vi konstaterat vid de uppvaktningar som har ägt rum, finns ett särskilt
ansvar för linjen Östersund-Umeå. Jag tycker att det är värt att notera att
trafik nu har tagits upp igen. Jag sade också i mitt svar att vi följer detta
mycket noggrant inom regeringskansliet. Det finns en grupp som kallas
FLOR-gruppen. Där ingår representanter från Kommunikations-, Finans-,
Närings- och Arbetsmarknadsdepartementen. De följer utvecklingen och
skall komma med en samlad redovisning av dessa frågor i budgetpropositio-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

nen.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Anf. 165 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag tycker att kommunikationsministern på ett alldeles onö-
digt sätt söker polemik i denna fråga. Jag har ställt frågan mot bakgrund av
att vissa linjer är nödvändiga att upprätthålla. Det går inte på företagsekono-
miska grunder. Så har det varit med eller utan avreglering. Före avregle-
ringen fanns som bekant en korssubvention inom Linjeflyg och SAS, som
gjorde att man upprätthöll vissa av dessa linjer, dock inte Lycksele-Vilhel-
mina.

Jag hade räknat med att man i samband med avregleringen skulle ta till
vara Konkurrenskommitténs förslag och skaffa en pott pengar genom en li-
ten avgift. Konkurrenskommittén bedömer att man med 10 kr per flygpassa-
gerare, totalt sett på alla linjer, skulle få tillräckligt med pengar för att klara
samhällets insatser för köp av trafik av detta slag. Därmed skulle man avlasta
fattiga kommuner den börda det är att punga ut med miljoner för att över
huvud taget få flygtrafik.

Anf. 166 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Konkurrenskommitténs förslag innebar att alla flygpassage-
rare i Sverige skulle betala omkring 10 kr. Detta är ingenting annat än en ny
skatt. Jag är inte säker på att en ny flygskatt är förenlig med de olika interna-
tionella åtaganden vi kan ha. Detta gäller särskilt i ett längre perspektiv, när
vi också kommer att ha utländska operatörer på svenska inrikeslinjer.

Jag vill avsluta med att säga till Georg Andersson att dessa frågor bereds.
Jag hoppas att när vi kommer till budgetpropositionen skall den utvärdering
som sker inom regeringskansliet kunna redovisas för riksdagen.

Anf. 167 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag fann en viss tröst i löftet i svaret om att kommunikations-
ministern skulle återkomma i budgetpropositionen. Men nu blir jag orolig,
när kommunikationsministern avfärdar idén om en avgift för alla flygtrafi-
kanter. Därigenom kunde man ju skaffa sig ekonomiska resurser för att lösa
problemet.

Jag vet att kommunikationsministern inte kommer att få några resurser
budgetvägen. Sådant är läget. Inte kan Mats Odell förhandla sig till nya
pengar för det här från finansministern, om han inte ser till att skaffa dem
själv genom att ta in den avgift som Konkurrenskommittén föreslår.

Då är vi tillbaka till frågan om linjen Östersund-Umeå, som vi har disku-
terat många gånger. Departementet har lovat att följa frågan, att återkomma
och försöka hitta lösningar. Nu har vi en otillfredsställande lösning. SAS-
Linjeflyg har ett koncept. Det kostar några miljoner. Kan vi få dem?

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1992/93:115 om bättre service åt tågresenärerna
på Ostkustbanan

Anf. 168 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Arne Jansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
för att skapa bättre service och bättre information för tågresenärer på Ost-
kustbanan.

I enlighet med det trafikpolitiska beslutet år 1988 skall SJ bedriva tågtrafik
på affärsmässiga grunder. Detta innebär bl.a. att SJ självt väljer vilka infor-
mationssystem man vill ha. Statsmakternas uppgift är i stället att fastställa
de övergripande målen för SJ:s verksamhet.

Arne Jansson efterfrågar vidare mer konkurrens på järnvägsområdet. I
årets budgetproposition anger jag att avsikten är att få till stånd en ökad kon-
kurrens inom järnvägstrafiken. Min målsättning är att järnvägstrafiken skall
vara avreglerad senast den 1 januari 1995.

Anf. 169 ARNE JANSSON (nyd):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på
min fråga. Anledningen till att jag ställde frågan är att ingen konkret kritik
biter på SJ, som i sin monopolställning verkar negligera resenärer. Jag har
naturligtvis för en tid sedan tillskrivit SJ och bett om kommentarer till ett av
många relaterade fall. Fortfarande har jag inte fått något konkret svar.

Resenärer till och från Stockholm inom ett avstånd på 15-35 mil är mer
eller mindre hänvisade till tåg. Det är för långt att åka bil och för nära att
flyga. Det är för dåliga kommunikationer med buss - sådana går inte att ha
på grund av de restriktioner som finns.

Om nu Ostkustbanan får dubbelspår och snabbtåg, blir resenären ännu
mer beroende av tåget. SJ däremot får allt gratis och kan i princip fortsätta
att negligera konsumenten.

Många resenärer måste be sina nära anförvanter, släktingar eller grannar
att hjälpa dem med bilskjuts 1-3 mil för att nå närmaste järnvägsstation. Det
är skrämmande att som i dag se barnfamiljer och åldringar som innan de läm-
nar hemmet på alla sätt resultatlöst försökt få reda på en eventuell tågförse-
ning. De har rest en lång tid för att komma till stationen. Fem minuter före
tågets egentliga avgång blir de informerade om att tåget är avsevärt försenat.
Väntan i stationshuset kan vara beklämmande. I många fall finns det inte
tillgång till någon form av dryck eller enklare förtäring, inte heller någon
fungerande telefon.

När de väl, efter många sorger och bedrövelser, kommer på det starkt för-
senade tåget och måste informera de oroligt väntande, har SJ följande ser-
vice att ge: Ring om du vill, men det kostar 20 kr.

Jag skulle uppskatta om statsrådet kunde påverka SJ, som trots sin mono-
polistiska sits kan agera som ett konkurrensutsatt företag.

Anf. 170 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Som jag redovisar i svaret är ansvaret delegerat till trafikver-
ket Statens järnvägar. Jag för en dialog med SJ i olika sammanhang. Men
jag har ingen möjlighet att gå in och föreskriva hur Statens järnvägar skall

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

agera. Arne Jansson och jag kan i egenskap av konsumenter, tågresenärer,
diskutera sådana här saker med SJ.

I sammanhanget vill jag gärna fästa uppmärksamheten på att Statens järn-
vägar i dag är Europas mest effektiva järnvägsföretag. Det har modernise-
rats på ett dramatiskt sätt och blivit bättre undan för undan på snart sagt alla
områden vad gäller kundservice, information osv. Visst finns det fortfarande
saker att åtgärda.

Arne Jansson tycker att stationshusen är beklämmande. Jag vill då peka
på det mycket omfattande upprustningsprogram för stationer runt omkring
i landet som SJ har genomfört och fortfarande håller på att genomföra. Det
gör dessa stationer till moderna resecentra med ett mycket rikt utbud av
olika servicetjänster.

Anf. 171 ARNE JANSSON (nyd):

Herr talman! Jag vill återkomma till det svar kommunikationsministern
gav, att SJ skall drivas på affärsmässiga grunder. Om man driver ett företag
på affärsmässiga grunder går det bra att följa den linje som SJ följer i en
monopolistisk situation. Företaget skulle aldrig lyckas på det sättet om det
var konkurrensutsatt.

Statsmakternas uppgift är att fastställa de övergripande målen. Då tycker
jag att det vore klokt att säga att SJ skall behandla resenärerna som om före-
taget arbetade i en konkurrenssituation.

Överläggningen var härmed avslutad.

32 § Svar på fråga 1992/93:122 om visst bidrag för att minska arbets-
lösheten i Hällefors kommun

Anf. 172 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Maud Björnemalm har frågat arbetsmarknadsministern hur
stort anslaget blir till Hällefors kommun av de medel som skall satsas på vä-
gar i skogslänen m.m. Eftersom frågan rör anslag till vägarna har den över-
lämnats till mig för besvarande.

Mot bakgrund av den arbetslöshetssituation som råder har regeringen fö-
reslagit riksdagen att genomföra arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom ett
stort antal områden. Ett sådant område är det statliga vägnätet. Dessutom
finns det omfattande behov av att vidta underhållsåtgärder på det statliga
vägnätet. Ett väl fungerande vägnät medför krav på underhåll och skötsel.

Riksdagen beslutade i våras att anvisa 2,2 miljarder kronor för underhålls-
åtgärder på mindre vägar och järnvägar i syfte att skapa ökad sysselsättning
och tillväxt. I regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin har regeringen föreslagit att ytterligare 1,5 miljarder kro-
nor anvisas för samma syfte. Medlen skall användas för underhållsåtgärder
samt investeringar i objekt på länsvägar.

I propositionen anges att medlen kommer att ställas till Vägverkets dispo-
sition för fördelning på regioner. Vid verkets fördelning skall stor hänsyn tas

till arbetslöshetssituationen, och föreslagna objekt skall därför vara syssel-
sättningsintensiva och kunna sättas i gång snabbt.

Under förutsättning att riksdagen beslutar enligt regeringens förslag har
Vägverket föreslagit en preliminär fördelning där Hällefors kommun tillde-
las ca 10 miljoner kronor.

Anf. 173 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det var inte mycket till en hårt drabbad
kommun. Jag vet inte hur väl kommunikationsministern känner till proble-
men i Hällefors. Anledningen till min fråga var att radiolyssnarna, vid en
intervju som gjordes med arbetsmarknadsministern med anledning av att yt-
terligare ett antal arbetstillfällen kommer att försvinna från Ovako Steel i
Hällefors, gavs intrycket att 1,5 miljarder skulle ställas till Hällefors och
Ljusnarsbergs förfogande. Nu blir resultatet alltså 10 miljoner kronor.

Jag undrar hur många arbetstillfällen dessa 10 miljoner ger, och hur länge.

Anf. 174 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Det är klart att det kan föranleda en viss besvikelse om man
hade förväntat sig att få 1,5 miljarder och nu får 10 miljoner. Jag tror ändå
inte att någon vaken lyssnare trodde att 1,5 miljarder skulle gå till just dessa
två kommuner.

Herr talman! Låt mig i sammanhanget påpeka att sedan denna regering
tillträdde har vi gjort den utan jämförelse största satsningen i modern tid på
de mindre länsvägarna. Under detta år har, om riksdagen godkänner vårt
förslag, 3,5 miljarder kronor satsats på regionalt viktiga mindre länsvägar.

Maud Björnemalm frågar hur många sysselsättningstillfällen dessa pengar
ger. Det kan jag naturligtvis inte svara på. Man kan ange vissa nyckeltal i
sammanhanget. Större investeringsobjekt på vägsidan, som det ju inte är
frågan om här, brukar kosta ungefär 1 miljon kronor per manår. Den typ av
mindre projekt som det gäller här kostar ungefär hälften per årsarbetskraft.
De engagerar också mer lokala entreprenörer och lokal arbetskraft än de
riktigt stora projekten, där det kommer stora, kanske t.o.m. internationella
företag som entreprenörer. Siffran gäller då de direkt sysselsatta. Sedan bru-
kar man diskutera huruvida siffran skall multipliceras med två eller tre, i och
med de sekundära effekter som uppstår för olika företag som får arbeta med
service på de maskiner som används osv.

Anf. 175 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! Hällefors är en mycket hårt drabbad kommun. Där står
20-25 % av befolkningen utanför den ordinarie arbetsmarknaden. När ar-
betsmarknadsministern besökte Hällefors och Ljusnarsberg och lovade att
regeringen skulle bistå var det klart att förhoppningar tändes. Det var inte
bara i lokalradion utan också i lokalpressen som invånarna gavs intrycket att
det skulle bli en rejäl satsning på de vägar som behöver rustas upp. När man
sedan frågar får man svaret att det blir 10 miljoner.

Anf. 176 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag har inte någon statistik tillgänglig över hur mycket av
tidigare s.k. paket som har kommit just Hällefors kommun till del. Men jag

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

tror att det måste vara mer än dessa pengar som kommit Hällefors kommun
till del totalt under det här året genom anslag som gått antingen via Vägver-
ket eller via de entreprenörer som anlitats för att utföra dessa jobb.

Anf. 177 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! AMS har ju ställt en del medel till förfogande för utbildning,
men det har varit dåligt med satsningar på vägar i Hällefors kommun. De
sista var de som den socialdemokratiska regeringen gjorde. Om jag minns
rätt satsade man ungefär 50 miljoner på vägarna där. Det skulle behövas yt-
terligare en rejäl satsning, i all synnerhet med den arbetsmarknadssituation
som råder.

Överläggningen var härmed avslutad.

33 § Svar på fråga 1992/93:131 om bränsletransporterna till Arlanda

Anf. 178 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Alf Wennerfors har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att skapa säkra och från miljösynpunkt acceptabla bränsletrans-
porter till Arlanda.

Som frågeställaren nämnt finns planer på att transportera flygbränsle via
Hargshamn till Arlanda.

Arbetet med att finna godtagbara transportlösningar för bränsletranspor-
terna till Arlanda har pågått alltsedan mitten av 1980-talet. Ett flertal olika
lösningar har analyserats, bl.a. möjligheten att utnyttja Käppalatunneln.
Förberedelser för en sådan lösning har redan vidtagits vid Arlanda flygplats.

Min principiella inställning är att de intressenter som vill medverka i trans-
porterna av bränsle till Arlanda måste finna den lösning som från olika ut-
gångspunkter är den bästa. Någon sådan lösning har ännu inte presenterats,
men jag vet att alternativa förslag diskuteras.

Avslutningsvis är det alltså intressenterna som kan ta nödvändiga initiativ
i detta läge.

Anf. 179 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det finns ett positivt anslag i svaret,
och det är jag glad för.

Men antag, herr kommunikationsminister, att det inträffar en olycka med
en stor tankbil på Valhallavägen någon dag framöver. Finns då den bered-
skap som behövs? Kan kommunikationsministern garantera det? Vem får
ytterst ta ansvaret för detta? Det gäller det formella ansvaret, men framför
allt det ansvar som man kräver i folkmun vid en sådan olycka.

Jag tycker att detta är allvarligt med tanke på miljön och vad olyckan kan
innebära för människor. Det är i alla fall ett femtiotal stora tankbilar som
varje dag går från Loudden på Lidingön upp till Arlanda.

Även om svaret har en positiv underton är det litet för diffust. Det verkar
inte som om kommunikationsministern tar klar ställning, och det skulle jag
gärna vilja att han gjorde vid det här tillfället. När kan t.ex. en sådan lösning

som kommunikationsministern talar om i svaret komma till stånd? Är det
över huvud taget bråttom? Det står inte heller i svaret. Det finns tillfälle att
säga det nu i talarstolen.

Mer intressant är vad kommunikationsministern föredrar för lösning. Är
det bra att forsla flygfotogen med stora bilar, vare sig det är från Lidingön
till Arlanda eller från Hargshamn genom Norrtälje ner till Arlanda? Det är
också en mycket intressant fråga som jag skulle vilja få belyst.

Anf. 180 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Låt oss börja med vissa grundläggande fakta i samman-
hanget. Det handlar om i genomsnitt 50 bilar per dygn som går till Arlanda
flygplats. Dessa 50 bilar utgör ca 20 % av det totala antalet tankbilar som
lämnar oljeterminalen vid Loudden och går via Valhallavägen och vidare. Vi
löser alltså inte problemet, även om alla bilarna till Arlanda skulle upphöra
att gå den vägen. Kvar blir de 80 %av bilarna som ändå skulle gå där. Säker-
heten i det här avseendet måste naturligtvis bevakas ytterst noggrant, och
det görs för närvarande.

Alf Wennerfors vill att jag skall ta ställning till detta. Det finns en mängd
frågor där vi skulle önska andra transportsystem än de vi har i dag. Frågan
är då vilken roll staten skall ha för att åstadkomma dessa förändringar.

I den här delen har staten faktiskt gjort sin andel genom att på Arlanda
flygplats helt förbereda och göra de installationer som behövs för att dra
fram en pipeline via Käppalatunneln. Allt är klappat och klart från statens
sida. Nu väntar vi på att intressenterna som transporterar olja skall göra sin
del av detta. Min önskan är självfallet att detta skall ske så snabbt som möj-
ligt. Det är väsentligt att få bort dessa 50 bilar, även om de bara utgör 20 %.
I den delen delar jag helt Alf Wennerfors uppfattning.

Anf. 181 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Statsrådet säger själv i svaret att man har försökt att lösa den
här frågan ända sedan mitten av 80-talet. Det här är en mycket angelägen
fråga. Om nu den tidigare regeringen har sölat, får inte den här regeringen
göra det. Därför ligger det ett mycket stort ansvar på kommunikationsminis-
tern att verkligen påskynda det hela.

Nu säger statsrådet att detta måste fram så snart som möjligt. Vad menas
med det? Är det ett år, tre år, fem år eller är det ytterligare sju, åtta år? Det
är ju den tid som har gått sedan man böljade försöka lösa den här frågan.
Det är ändå för diffust. Inte minst de som är beroende av detta uppe i Rosla-
gen skulle vilja ha ett mycket klarare besked. Folk där uppe tror ju nu att
man tänker flytta över transporterna från Storstockholmsområdet och upp
till Hargshamn via Norrtälje ner till Arlanda. Där är ju riskerna lika stora.

Anf. 182 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag vill ännu en gång upprepa att det egentligen inte är en
uppgift för staten att tala om hur man skall transportera bränsle. Om Alf
Wennerfors menade allvar med detta, skulle implikationerna på en mängd
områden i samhället innebära ett mycket stort statligt ingripande.

Jag kan bara redovisa några av de idéer som finns och som diskuteras

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

bland intressenterna. Det är bl.a. pipeline via Käppalatunneln och järnvägs-
eller biltransporter via Hargshamn. Det finns också diskussioner om järn-
vägstransporter via Göteborg till en depå i Märsta med kopplingar till Ar-
landa. Detta motsätter sig Märsta kommun, om jag har förstått saken rätt.
Man kan även tänka sig ökad införsel via Södertälje eller via Gävle uthamn.

Det finns alltså en mängd olika alternativ som prövas och vägs i det här
sammanhanget. Staten har i dag ingen aktiv del i detta, utan det är de intres-
senter som har intresse av att det kommer flygbränsle till Arlanda som har
bollen.

Anf. 183 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag är helt klar över att staten naturligtvis inte skall gå in och
ordna dessa transporter. Det finns dock ett viktigt och stort ansvar för oss
som politiker att se till att det blir något av det hela just av den anledningen
att miljön står på spel här. Det kan ju även inträffa olyckor som vi vet kan
bli mycket allvarliga. Det är viktigt att politikerna och kanske främst kom-
munikationsministern i landet tar tag i detta på ett sådant sätt att det verkli-
gen händer något.

Överläggningen var härmed avslutad.

34 § Svar på fråga 1992/93:92 om SIDA:s informationskampanj

Anf. 184 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Harriet Colliander har frågat mig om jag avser att vidta
några åtgärder i anledning av SIDA:s informationskampanj. Låt mig till att
börja med konstatera att det är riktigt uppfattat att den nyligen igångsatta
informationssatsningen som SIDA tagit initiativ till syftar till att skapa för-
ståelse för u-ländernas situation och den roll det svenska biståndet spelar i
ansträngningarna att förbättra levnadsförhållandena i dessa länder. Ett an-
nat syfte med kampanjen är att visa att biståndsmedlen förvaltas väl. Utri-
kesdepartementet har tillsammans med SIDA och de övriga biståndsorganen
medverkat i informationssatsningen. Informationskampanjen ligger helt i
linje med den informationsverksamhet som reguljärt bedrivs av bistånds-
myndigheterna och Utrikesdepartementet. Ett annat exempel på denna typ
av verksamhet är de informations- och debattdagar som förra våren hölls i
Örebro under rubriken ”Biståndet Behövs”. Jag vill även begagna mig av
tillfället att erinra om att i SIDA:s instruktion ingår också uppdraget att in-
formera om situationen i u-länderna och om det svenska biståndet. BITS,
SAREC och SWEDECORP osv. är på samma sätt skyldiga att informera
om sina verksamheter.

I regeringen är vi medvetna om att det i Sverige existerar en övervägande
positiv syn på biståndet. Majoriteten av det svenska folket är positiv till det
internationella utvecklingssamarbete som vi bedriver med ett antal utveck-
lingsländer. I en period av internationell lågkonjunktur har det tett sig ännu
mer motiverat att fullfölja de planer som utarbetades för cirka ett halvår se-
dan för kampanjen. En jämförelse mellan den standard vi lever på i Sverige

med livet för människorna i något av de länder vi bedriver utvecklingssamar-
bete med, låter sig knappast göra. Därtill är skillnaderna för stora. Att i
detta läge, präglat av ökande arbetslöshetssiffror, sjunkande fastighetspriser
och stigande antal konkurser, påminna om våra biståndsansträngningar kan
förefalla utmanande. Dock tror vi att det mot bakgrund av våra traditioner
i fråga om internationell solidaritet är riktigt att tala för en så viktig verksam-
het som biståndet, i synnerhet i en tid av ekonomiska svårigheter. Vilka är
det som drabbas hårdast av den internationella recessionen, vi svenskar eller
invånarna i u-världen?

Några åtgärder med anledning av kampanjen utöver att understryka att
den sker i samarbete med alla de svenska biståndsmyndigheterna, tänker jag
inte vidta. Däremot tycker jag att det är bra att jag fått detta tillfälle att för-
klara bakgrunden till informationssatsningen om det svenska biståndet.

Anf. 185 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Herr talman! Biståndsminister Alf Svensson! Jag tackar statsrådet för sva-
ret. Det var väntat.

SIDA påstår dock att det är regeringen som har gjort beställning om den
här informationskampanjen hos SIDA. Jag tycker att det gör saken ännu
värre att det är regeringen som har beställt annonskampanjen i dagstid-
ningar och tunnelbanor. SIDA är en organisation som har fått utstå mycket
kritik och som blivit ifrågasatt inte minst av Riksrevisionsverket som nagel-
for myndigheten senast 1988.

Revisionen sköt in sig på tre revisionsfrågor som alla hade som mål att
analysera SIDA:s förmåga att lära sig av gjorda erfarenheter. RRV kunde
konstatera att de formulerade biståndsmålen uppfattades vagt, att kostnads-
medvetandet var dåligt, att kunskaps-och erfarenhetsåterföringen funge-
rade dåligt och att det också fanns interna hinder för organisationens för-
måga att förändra sig.

Revisionsrapporten ifrågasatte också ledarskapet. Vad gjorde den social-
demokratiska regeringen när verkschefen Carl Thams förordnande löpte ut?
Jo, den förlängde det några månader före riksdagsvalet 1991.

RRV pekade också på att det inom SIDA finns en föreställning om att
kunskap sprids uppifrån och ner i organisationen. Det beror på att de flesta
handläggarna har arbetat under lång tid på SIDA och att det är ur den grup-
pen som cheferna har rekryterats. Ett sådant synsätt, menade RRV, leder
till att ledningen till slut blir isolerad och inte kan ta till sig vad som verkligen
händer ute i produktionen, dvs. ute i verkligheten.

Det har inte hänt speciellt mycket inom SIDA sedan 1988. SIDA är en
koloss på lerfötter som statsrådet och den borgerliga regeringen vill försöka
göra trovärdig genom att anslå fem miljoner under vardera tre år för infor-
mation om verksamheten.

Det handlar alltså om 15 miljoner av skattebetalarnas pengar söm inte går
till något substantiellt. Det är inte bara jag som blir rasande när jag öppnar
tidningen och möter dessa helsidesannonser med porträtt på svenska med-
borgare som ovetande har hjälpt människor i tredje världen. I tunnelbanan
är folk på väg att ramla ner mellan spåren när de skall läsa det finstilta. Det
är inte märkligt att kampanjen kommer nu när SIDA är mer ifrågasatt än

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

någonsin. Man uppfattar inte kampanjen som saklig information från myn-
digheten, utan tyvärr som politisk propaganda från statsrådet och rege-
ringen.

Anf. 186 TREDJE VICE TALMANNEN:

Tiden är ute för detta inlägg. Ordet går till statsrådet Alf Svensson.

Anf. 187 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Det är ju något märkligt att Harriet Colliander siktar in sig
så mycket på vad revisorerna har tyckt om SIDA. Kunde det inte räcka med
vad det egna partiet Ny demokrati har tyckt? Jag skulle nästan våga säga att
med de attacker som Harriet Collianders partikamrater har bestått SIDA
och biståndsverksamheten med, har vi ju sett det än mer nödvändigt att gå
ut och informera om att verksamheten i mångt och mycket är mycket god.
Så är det i de flesta fall.

Jag skulle vilja säga att Harriet Colliander nästan har tvingat fram den här
typen av informationsverksamhet genom sitt och sitt partis ohemula attack-
erande av en verksamhet som, när den bedöms av OECD och DAC, får
högsta betyg. Men det ligger i Nydemokraternas intresse att tala om SIDA
som något eländigt som katten har släpat in i de finaste regeringssalongerna.

SIDA gör naturligtvis fel. Det gör Harriet Colliander och jag och våra
resp, partier också. Man skall dock inte alltid sikta in sig på det som är felak-
tigt utan man skall försöka se det som är bra. Det är massor som är bra och
som man kan fixera sig vid när det gäller SIDA.

Anf. 188 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Herr talman! Statsrådet! Fem miljoner har avsatts för särskilda informa-
tionsåtgärder. Jag förmodar att det är dessa fem miljoner vi pratar om. Av
dessa fem miljoner går en miljon till årets annonskampanj i tidningar och på
tunnelbanan.

Jag vill här anknyta till den fråga statsrådet ställde till mig i slutet av sitt
anförande. Det gäller vem som drabbas hårdast av en lågkonjunktur - vi
svenskar eller invånarna i u-världen. Som statsrådet vet är nöden på sina håll
i världen i det närmaste obeskrivlig, exempelvis i Somalia. Jag undrar var
etiken och moralen finns när man ödar en miljon kronor på annonser om
SIDA:s förträfflighet i stället för att använda pengarna till verkligt bistånd.
De allra flesta i Sverige skulle säga ”ja” till att ge pengarna till svältande so-
malier i flyktinglägren i Kenya eller Etiopien. I Etiopen kan man med en
miljon kronor hjälpa tusen människor under ett år. Sverige har varit njuggt
mot Somalia. Regeringen vägrar att bistå med FN-trupper för att säkra mat-
leveranserna. Regeringen vägrar alltså katastrofhjälp. Var finns etiken och
moralen i att under några veckor bränna i väg en miljon kronor?

Anf. 189 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag ber debattörerna att respektera de fastställda tidsgränserna.

Anf. 190 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag har väldigt svårt att tro att Harriet Colliander egentligen
menar det som hon här påstår. Jag har följt Ny demokratis framväxt och

verksamhet. Är det någon som har haft klart för sig att det krävs informa-
tion, annonsering och propaganda så är det Ny demokrati. Hur mycket
brände inte Nydemokraterna av på annonser i kvällspress och övrig press
under denna sommar för att informera om sin verksamhet? Jag tror att de
flesta av oss tyckte att man får lov att ha förståelse för detta.

När det gäller SIDA:s verksamhet och biståndsverksamhet över huvud ta-
get är jag bergfast övertygad om att den kan existera på nuvarande nivå så
länge vi håller svenska folket informerat om vad vi gör och vad vi vill. Det
är därför vi informerar. Det är förvisso icke så att vi bränner pengar för att vi
tycker att det är roligt. Vi gör dessa satsningar för att - möjligen trots Harriet
Collianders ogillande - hålla biståndet på den nuvarande nivån. Man måste
då se till att nå opinionen. Det sker inte bara via annonser, utan det sker t.ex.
också via skolinformatörer.

Anf. 191 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Herr talman! Statsrådet! I Ny demokrati vill vi att pengarna skall användas
ändamålsenligt. Det är skattebetalarnas pengar som används, inte någon an-
nans. Man kan tycka att diskussionen information kontra verkligt bistånd är
att blanda ihop äpplen och päron. Det tycker emellertid inte jag.

Statsrådet sade i somras i en debatt med lan Wachtmeister på partiveckan
i Sundsvall att det är de allra fattigaste som skulle få betala Ny demokratis
krav på en minskning av biståndsanslaget. Jag måste då fråga statsrådet: Är
det inte så att det är de allra fattigaste i Afrika som nu får betala SIDA:s och
regeringens politiska propaganda?

Anf. 192 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jo, men efter den här duellen med Harriet Colliander har
jag fått ytterligare anledning att informera om biståndets roll, betydelse och
nödvändighet. Det tar naturligtvis resurser. Ingen verksamhet i ett modernt
land som Sverige kan leva i tysthet och skugga. Det måste spridas informa-
tion, och det är detta vi har sysslat med för att upprätthålla biståndsnivån.
Om den skall trappas ner i den omfattning som vissa Nydemokrater - i alla
fall av och till - föreslår kommer det att finnas ännu mindre att satsa på de
sämst ställda.

Den här annonskampanjen gav faktiskt SIDA kontakter. Jag har hört att
man fick 250 kontakter. Många beställde material och visade intresse. Man
lyckades alltså med kampanjen. Man brände inte bara i väg pengar utan man
fick nya kontakter. Jag tror att det här var positivt. Man kan naturligtvis ha
olika uppfattningar om utförandet av sådana här kampanjer. Det finns det
emellertid lika många åsikter om som det finns människor.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

35 § Svar på fråga 1992/93:94 om Nicaragua och de mänskliga rättig-
heterna

Anf. 193 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Kent Carlsson har frågat statsminister Carl Bildt om han un-
der samtalen med president Violeta Chamorro tog upp frågan om en ny lag
i Nicaragua som kriminaliserar homosexualitet. Frågan har överlämnats till
mig.

I juni i år ändrade Nicaraguas parlament strafflagen i en gentemot de ho-
mosexuella diskriminerande riktning. Lagens artikel 205 stadgar nu fängel-
sestraff för den som ”lockar till, verkar för, propagerar för eller på ett skan-
dalartat sätt praktiserar sexuella relationer mellan personer av samma kön”.
Lagen har ännu inte trätt i kraft.

Jag deltog själv i samtalen mellan statsministern och president Chamorro.
Frågan om lagen gentemot de homosexuella stod inte på dagordningen. Där-
emot aktualiserades den i andra sammanhang under vårt besök i Nicaragua.
Vi fick då beskedet att lagen inte var att betrakta som en lag mot homosexua-
litet, utan som en lag tillkommen för att skydda, särskilt kvinnor och barn,
mot sexuella trakasserier samt fysiska och psykiska övergrepp.

Från nicaraguansk sida instämde man dock i att lagrummet, såsom det ut-
formats, kunde uppfattas som diskriminerande gentemot homosexuella.
Lagparagrafen kan därför komma att ses över.

Därmed finns det också anledning för Sverige att fortsätta att följa denna
fråga. I ett demokratiskt samhälle får ingen individ diskrimineras för sin
sexuella läggning. Detta gäller i den mån denna läggning inte leder till att
andra skadas. Så som den aktuella lagparagrafen utformats utgör den ett be-
klagligt inslag i ett läge då Nicaragua uppvisar en allt större respekt för de
mänskliga rättigheterna.

Anf. 194 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Jag tackar statrådet Alf Svensson för detta svar. Jag har
några kompletterande frågor.

Den lag som Nicaraguas parlament har antagit undertecknades i juli av
president Chamorro. Den har dock inte trätt i kraft ännu, eftersom man inte
har publicerat den i Nicaraguas motsvarighet till Svensk författningssamling.

Lagen stadgar fängelse i mellan ett och tre år. Vid ”återfall” kan straffet
förlängas med mellan två och fyra år.

Av svaret framgår att man inte tog upp frågan direkt med president Cha-
morro, vilket jag förvånar mig över. Det är ju presidenten som formellt har
undertecknat lagen. Norges statsminister tog upp frågan direkt vid sina sam-
tal med president Chamorro. Det vore intressant att få veta varför man inte
tog upp frågan på högsta nivå, direkt mellan statsministern och president
Chamorro.

Statstådet säger i svaret att man tog upp frågan i annat sammanhang. Det
vore intressant att få veta på vilken nivå frågan togs upp. Var det på minister-
nivå eller på tjänstemmannanivå? Det här är nämligen en markering från
svensk sida om hur viktig man anser att frågan är. Jag hoppas att det bakom

formuleringen ”aktualiserades den i andra sammanhang” döljer sig det fak-
tum att man tog upp frågan på ministernivå.

Det framgår inte riktigt klart av svaret om man vid de samtal man hade i
denna fråga tydligt markerade gentemot den nicaraguanska regeringen att
vi ser den här lagstiftningen som ett allvarligt och kraftigt ingrepp i de
mänskliga rättigheterna. Gjorde man en sådan tydlig markering?

Anf. 195 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag skall rättframt och ärligt berätta för Kent Carlsson att
jag inte var underkunnig om den här lagen när jag satt öga mot öga med
president Chamorro. Jag blev underkunnig om den efter samtalet.

Jag vet att man på ministernivå tog upp frågan med president Chamorro.
Vad som då sades vet jag däremot inte. Jag vet emellertid också att, om jag
får använda uttrycket, mina tjänstemän som var med i delegationen tog upp
frågan. Åtskillig tid av presskonferensen ägnades åt denna fråga - om jag
har blivit rätt underrättad. President Chamorro blev således helt klart under-
kunnig om vad vi tycker på ministernivå, på tjänstemannanivå och från
svenska mediers sida.

Lagen har dock funnits tidigare. Den fanns även under sandinisternas
epok. Det är en gammal strafflag som har aktualiserats. Det har i huvudsak
varit kvinnorna som har drivit på för att man skall ha den här typen av lag-
stiftning. Syftet har mera generellt varit att skydda framför allt barn och
kvinnor mot sexuella trakasserier. När man presenterar lagförslaget säger
man att den inte riktas i synnerhet mot de homosexuella.

Anf. 196 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Oavsett om det är sandinister eller andra som styr Nicaragua
skall vi markera vår ovilja och avsky mot att man gör ingrepp i de mänskliga
rättigheterna.

Den här lagstiftningen riktar sig mot homosexuella personer. Jag förstår
att det kan behövas skydd för minderåriga och mot våldtäkter och annat
våldförande, men i så fall skriver man inte en lag på det sätt som Nicaraguas
parlament har fattat beslut om - och som president Chamorro har skrivit
under.

Det var intressant att höra att frågan har förts upp på ministernivå. Det
vore då intressant att få reda på vilken minister i den svenska regeringen som
har tagit upp frågan.

Vi har en utrikesförvaltning som förbereder den här typen av besök. Det
är märkligt att den inte har uppmärksammat frågan, eftersom den har varit
uppe i många sammanhang.

Jag vill åter fråga om man från svensk sida tydligt och klart markerade att
vi ser den här typen av lagstiftning, med denna utformning, som stridande
mot de mänskliga rättigheterna.

Anf. 197 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag kan svara ett mycket klart och entydigt ”ja” på den frå-
gan. Vi har också talat med vår ambassad i Managua och gett direktiv om att
man där fortsättningsvis skall följa den här frågan. Det har sagts mig att det

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

för närvarande inte pågår någon direkt debatt i Nicaragua i ärendet. Det gör
det naturligtvis litet svårare för ambassaden att följa den direkta interna ut-
vecklingen i Nicaragua.

Vår inställning är klar. Vi kommer att göra vad vi kan för att påverka. Vi
har naturligtvis inte möjlighet att ändra lagen, men vi kan tala om vad vi
tycker. Det har vi gjort, och det kommer vi också att göra i fortsättningen.

Anf. 198 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Avslutningsvis vill jag tacka för dessa ytterligare upplys-
ningar.

Det är viktigt att man från utrikesförvaltningen - som tidigare tydligen har
sumpat frågan - följer denna fråga. Det som är mest aktuellt är om lagen
publiceras i Nicaraguas författningssamling, eftersom den då börjar gälla. I
det läget finns det väl anledning för regeringen att ta upp frågan i direkta
samtal med den nicaraguanska regeringen för att se till att det läggs fram
förslag om förändringar i den nicaraguanska strafflagen.

Anf. 199 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Låt mig bara säga att jag nog inte kan gå med på att utrikes-
förvaltningen har sumpat frågan. Jag sade att det var jag själv som inte har
gjort mig underkunnig. Det kan ju ha legat på mig och inte på förvaltningen.

Anf. 200 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Jag sade att utrikesförvaltningen hade ”sumpat” frågan, ef-
tersom man i sitt förberedelsearbete inte har uppdaterat sig när det gäller
vad som har hänt i Nicaragua. I den regeringsförklaring som den borgerliga
regeringen avgav förra hösten betonade man frågan om mänskliga rättighe-
ter oerhört mycket. Om den norska utrikesförvaltningen klarar av detta är
det märkligt att den svenska inte har gjort det. Jag tycker att ministern skall
prata med utrikesministern och utrikesförvaltningens tjänstemän.

Överläggningen var härmed avslutad.

36 § Svar på fråga 1992/93:97 om Guatemala

Anf. 201 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig på vilket sätt regeringen avser
att medverka till att skapa ett sådant internationellt tryck på regimen i Gua-
temala att den infriar sina utfästelser att stoppa militärens övergrepp.

MR-läget i Guatemala är allvarligt och oroande. En av orsakerna härtill
är det nu mer än 30-åriga inbördeskriget, som fortfarande inte har kunnat
biläggas. De förhandlingar som nu beklagligtvis för tillfället avstannat på-
börjades efter en överenskommelse i Oslo 1990 mellan regeringen och geril-
lan. En rad punkter står på dagordningen för dessa förhandlingar, varav de
viktigaste rör mänskliga rättigheter, arméns roll samt ursprungsbefolkning-
arnas situation och ställning.

Det är en skyldighet för regeringar i varje land att respektera de mänskliga

rättigheterna. Det är därmed också den guatemalanska regeringens ansvar
att fullt ut förhindra och beivra våldshandlingar samt tillse att strafflösheten
upphör. President Serrano har vid olika tillfällen klart uttalat att straffrihe-
ten skall upphöra. Den svenska regeringen stödjer, bl.a. genom bidrag till
den guatemalanske MR-ombudsmannens fältorienterade verksamhet,
denna ambition. Sverige fortsätter också att i övrigt bevaka hur MR-läget
utvecklas i stort samt hur presidentens uttalanden följs upp i praktiken. Sve-
rige har dessutom under sitt medlemskap i FN:s MR-kommission arbetat ak-
tivt för att Guatemala skall behandlas under den dagordningspunkt som tar
upp ”kränkningar av de mänskliga rättigheterna” i enskilda länder.

Valet av Rigoberta Menchu till årets fredspristagare är ett erkännande av
dem som med fredliga medel kämpar mot förtryck och som värnar de mänsk-
liga rättigheterna. Det är den svenska regeringens förhoppning att fredspro-
cessen i Guatemala skall påverkas konstruktivt av uppmärksamheten kring
fredspriset. Vi hoppas också kunna ta emot fredspristagarinnan på officiell
nivå i Sverige i samband med att hon mottar priset i Oslo.

Ytterligare ett positvt inslag i utvecklingen i Guatemala är den överens-
kommelse om flyktingåtervändande som nyligen träffats mellan Guatemalas
regering och representanter för de guatemalanska flyktingarna i Mexico.
Överenskommelsen är unik i sitt slag i Centralamerika. Konstruktiva bidrag
från såväl de guatemalanska intressenterna som från FN och några ambassa-
der, däribland den svenska, har lett till att överenskommelsen kunnat under-
tecknas. Det är nu viktigt att den genomförs på avsett sätt och att den respek-
teras fullt ut av parterna och av övriga inblandade. Den svenska regeringen
kommer att nära följa och stödja avtalets genomförande.

Överenskommelsen visar att det finns utrymme för ytterligare framsteg
inom ramen för fredsprocessen i Guatemala. En hållbar uppgörelse vid för-
handlingsbordet mellan regeringen och gerillan skulle påtagligt förbättra lä-
get för de mänskliga rättigheterna i landet. Sverige kommer att fortsätta att
stödja processen. Vi ser tecken på att FN kan komma att spela en roll i själva
genomförandet av ett fredsavtal.

Erfarenheterna inte minst från El Salvador visar på den opartiska, kon-
struktiva och positiva roll som FN kan spela i olika faser av en fredsprocess.

Viktigt för fredsprocessen i Guatemala är också att Centralamerika i öv-
rigt får en positiv utveckling. Sverige deltar därför aktivt med stöd, inte
minst till Nicaragua och El Salvador, för att fredsprocesserna där skall krö-
nas med framgång. En utveckling mot fred, demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna är målet för vårt politiska och ekonomiska stöd till
fredsprocessen i Centralamerika.

Anf. 202 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Jag tycker att dess
innehåll är bra, och Sveriges agerande bör få fullt stöd.

Det är naturligtvis bra att nobelfredspristagarinnan kommer från Guate-
mala, men vi får inte glömma bort att konflikten handlar om hur hela det
guatemalanska samhället är uppbyggt. 80 % av Guatemalas befolkning är
indianer, men de har ingen makt och inget inflytande. Ett helt annat folkslag
utövar makten och förtrycker indianerna. Så länge man inte har löst detta

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 15

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

problem kommer naturligtvis brotten mot de mänskliga rättigheterna att
fortgå.

Jag tror att vi kan vara överens om att det förhållandet att 45 000 männi-
skor nu kan få återvända till sitt hemland Guatemala inte i och för sig är en
garanti för en förbättring av läget beträffande de mänskliga rättigheterna.
Det gäller att hela tiden hålla ögonen på regimen. Inte heller är det förhål-
landet att fredspristagarinnan kommer från Guatemala någon garanti för ett
förbättrat läge beträffande de mänskliga rättigheterna. Vi vet att två av hen-
nes medarbetare kidnappades, men lyckligtvis klarade de sitt liv den här
gången.

Första halvåret 1992 avrättades 399 människor av regimens dödspatruller,
av polisen och av militären. Jag tycker att det är bra att regeringen och bi-
stånds- och rättighetsministern bevakar detta på olika plan nationellt och in-
ternationellt.

Anf. 203 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Det gläder mig att Bertil Måbrink och jag är överens om att
allt icke är som det borde vara och att garantier inte existerar, trots att det
nu finns möjlighet för 45 000 att återvända.

Jag tycker ändå att det finns anledning, vilket också framkom i det som
Bertil Måbrink sade, att se en del positiva tecken. Men frågan får inte släp-
pas med detta konstaterande, utan vi måste naturligtvis fortsättningsvis hålla
ett tryck på regeringen.

Jag kan försäkra att vi tog upp denna fråga också när vi hade besök av
Violetta Chamorro. Det har tagits upp av utrikesministern i Djakarta. Som
jag nämnde i mitt första svar har Sverige i FN:s MR-kommission understru-
kit nödvändigheten av att man ger situationen i Guatemala, enkelt uttryckt,
högsta prioritet.

Det finns, som sagt, åtskilligt ytterligare att göra, men Sverige är rejält
involverat i arbetet på att också Guatemala i Mellanamerika skall få drägliga
förhållanden.

Anf. 204 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag är överens med biståndsministern också om det här sista.
Även jag tycker naturligtvis att fredsprocessen i Nicaragua och El Salvador
har betydelse för utvecklingen mot demokrati i Guatemala. Jag betvivlar
alltså inte biståndsministerns och regeringens engagemang i den här frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

37 § Svar på fråga 1992/93:98 om biståndsarbetares löner m.m.

Anf. 205 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig om regeringen avser att företa
en översyn av biståndsarbetares löner och förmåner.

Bertil Måbrink citerar uppgifter från en artikel i tidningen IDAG från den
4 oktober. Enligt denna skulle kostnaderna för SIDA-anställda uppgå till

700 000-1 000 000 kr. Vad som inte klart framgår av artikeln är att dessa siff-
ror avser de totala kostnaderna för det svenska biståndskontoret i Angola
dividerat med antalet anställda svenskar på kontoret. I summan ingår löner
och lönebikostnader plus andra kostnader som t.ex. hyror, kontorsutrust-
ning och löner för lokalanställda.

För SIDA-tjänstemän som tjänstgör vid biståndskontoren gäller normala
statliga löner. Lönerna beskattas i Sverige.

Vid sidan om lönerna utgår också vissa utlandsförmåner. Dessa regleras i
särskilda avtal som förhandlats fram mellan Statens arbetsgivarverk och de
centrala personalorganisationerna.

Personal som arbetar för enskilda organisationer har varierande anställ-
ningsvillkor. Vissa har s.k. volontärlön, som är låg. Andra har för svensk
biståndspersonal mer ”marknadsmässiga” löner. Dessa löner är normalt sett
skattebefriade i Sverige.

Med anledning av tidningsartiklarna i Expressen och IDAG har jag begärt
och fått information från SIDA om SIDA:s lönepolitik och kostnader för ut-
landsstationerad personal. Den information jag fått ger mig ej anledning att
företa en översyn av biståndsarbetarnas löner och förmåner.

Anf. 206 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar också för det här svaret. Jag tar upp den här frå-
gan därför att det är mycket av skall och av hugg och slag mot SIDA, vilket
man där faktiskt inte förtjänar. Jag anser i motsats till många andra att SIDA
är en effektiv organisation med en mycket väl kvalificerad personal, som ut-
för ett fantastiskt arbete under mycket svåra förhållanden.

Jag tycker också att detta förtjänar att omtalas, kanske i annons eller på
annat sätt - jag ser inte något fel i det. Jag har tagit upp detta bl.a. därför att
kritiken inte skall få stå oemotsagd. Men jag tror ändå att det ligger ett pro-
blem i lönefrågan.

Tidningen IDAG redovisar att det är stor löneskillnad mellan å ena sidan
volontärer, som utför ett fantastiskt arbete till en kostnad av 175 000 kr. per
år, och å andra sidan SIDA-arbetare, som kostar mellan 700 000 och 1 miljon
kronor. Konsulterna är enligt min uppfattning det stora problem, som man
bör titta ytterligare en gång på. För en sådan är kostnaden 1-2 miljoner kro-
nor.

Men det finns ytterligare ett problem, som jag är litet förvånad över att
biståndsministern inte nämner i dag, nämligen att beträffande hela Afrika,
vilket påpekades av riksdagens revisorer häromåret, belastas biståndsansla-
get också med UD:s ambassadkostnader. Jag tycker att vi bör ta ytterligare
en funderare på om det kan vara riktigt att använda biståndsanslaget på detta
sätt, bl.a. med tanke på att man nu skall skära ned det. Detta måste klaras
ut och renodlas.

Såvitt jag vet finns det en grupp på UD som skall se över biståndsrollerna
mellan UD och SIDA. Vad har det blivit av den?

Anf. 207 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag vill gärna säga att jag tycker att det är bra att dessa frågor
ställs. Också jag tycker att det är trist med skallet mot SIDA och dess perso-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

nal, för SIDA gör i mängt och mycket utomordentliga insatser. Som jag sade
tidigare betygsätts SIDA av OECDrs organ DAC och får ett högt betyg.

Det är naturligtvis tufft att jobba i en organisation där kritiken är så pass
enveten. Inte blir SIDA bättre av dessa attacker.

Som svar på den sista frågan, herr talman, vill jag säga att vi är inriktade på
en integrering mellan ambassader och biståndskontor för att bättre tillvarata
varandras resurser. Jag menar att den integreringen är mycket betydelsefull.
Jag tror att den är nödvändig när vi skall skära ner, och man är från båda håll
inriktad på att göra något positivt av den.

Det pågår en utredning, som skall lägga fram sitt resultat den 15 decem-
ber. Jag tror faktiskt att den kommer att hjälpa oss åtskilligt när det gäller
att strama upp och kanske också delvis strukturera om vår biståndsgivning.

Vad gäller lönerna är det viktigt att det inte bara gäller dem som är ut-
skickade från SIDA eller från någon av de andra myndigheterna, utan
samma avtal och förmåner gäller för dem som är utskickade från UD över
huvud taget. Vi kan inte ha någon diskrepans mellan dem som är anställda
på biståndskontoret och dem som är anställda på ambassaden.

Det är viktigt för mig att få understryka att det förhållandet att lönerna
blir så höga beror på att man räknar in bostad, fri skolgång för barnen, fri
läkarvård, ersättning för tandläkarkostnader, semesterhemresa, av och till
fördyrade levnadsomkostnader och ersättning för make eller maka, som ut-
går om vederbörande inte har egen inkomst.

Det är inte rim och reson i att, som tidningarna gör, bunta ihop allt detta
och kalla det lön. Det är naturligtvis mer än så. Det kostar för människor att
lämna bostad och bohag här och att resa ut till ett u-land för att göra en insats
där.

Anf. 208 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Riksdagens revisorer gjorde ingen värdering, som tidningen
IDAG påstod. Det är en orättvis beskyllning. De redovisade bara det fak-
tiska läget. Jag tycker att också detta skall föras till protokollet.

Både UD:s ambassadpersonal och SIDA:s personal belastar biståndsbud-
geten. Man räknade fram vad den här personalen i genomsnitt kostar per år,
och man kom då fram till 1 miljon kronor. Jag menar att det här är en orätt-
visa gentemot SIDA. Det här bör klargöras och renodlas på ett bättre sätt.
Genomsnittligt kommer SIDA-lönerna då kanske inte upp till de här siff-
rorna utan ned på en helt annan nivå. Det är såvitt jag förstår stor skillnad
mellan UD:s ambassadpersonals och den anställda SIDA-personalens löner
och förmåner. Konsulterna är ett annat problem.

Anf. 209 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jo, jag menar att de är desamma. De har samma avtal, och
förmånerna är desamma för samma kategorier av arbetstagare. Om man på
SIDA eller på något annat håll anställer en civilingenjör, skall vederbörande
ha lön och ytterligare till det de omkostnader som det medför att ta en ar-
betsuppgift i Afrika, Asien eller Latinamerika.

Jag tror egentligen inte att svenska folket har så förfärligt svårt att förstå

detta. När det presenteras som om hela miljonen vore lön är det klart att
folk reagerar. Men så är det alltså inte.

När det sedan gäller konsulterna är det naturligtvis så att kostnaderna kan
irritera folk. Men då är det mycket viktigt att säga att SIDA från näringslivet,
organisationer, Riksbanken, universitet och högskolor, lantmäteri osv. na-
turligtvis köper konsultuppdrag därför att man inte kan hålla sig med all ex-
pertis själv. Kan man bringa ner de kostnaderna vore mycket vunnet. Men
jag tror att det är svårt.

Anf. 210 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Traktamenten och liknande är desamma för ambassadsper-
sonal och SIDA-personal. Men lönerna - det finns ju också en sådan del -
varierar väl? En ambassadör har inte samma lön som en handläggare på ett
biståndskontor. Det finns en skillnad där. Men om man tar ut hela kostnaden
på biståndsbudgeten, har man räknat ut ett genomsnitt och kommit fram till
en miljon. Det är inte rättvisa enligt min uppfattning.

Jag har en interpellation färdig till biståndsministern om neddragningen
av biståndsanslaget. Vi får tillfälle att återkomma och diskutera detta med
litet mer tid till vårt förfogande. Den frågan kommer.

Överläggningen var härmed avslutad.

38 § Svar på fråga 1992/93:99 om katastrofbistånd till Vietnam

Anf. 211 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig huruvida regeringen avser an-
slå katastrofbistånd till Vietnam med anledning av de svåra översvämningar
som inträffat i de centrala delarna av landet i böljan av oktober i år.

Nyligen hemkommen från ett besök i Vietnam, vill jag säga att jag impo-
neras av de insatser som görs för att förändra det ekonomiska systemet i
marknadsekonomisk riktning. Det svenska biståndet förefaller härvidlag ut-
göra ett effektivt stöd.

De översvämningar som föranlett Bertil Måbrinks fråga inträffade alldeles
före mitt besök i Vietnam. Hösttyfonernas härjningar har i år uppenbarligen
varit vida allvarligare än under normala år. Avsevärd materiell skadegörelse
tillsammans med dödsoffer bland människor och djur har konstaterats.

Regeringen är väl medveten om det mänskliga lidande som överallt omger
oss, och som vi alla ständigt påminns om, i form av katastrofer, antingen or-
sakade av naturens egna nycker eller av människan själv. Viljan att hjälpa
finns naturligtvis. Men hjälpbehoven är för närvarande mycket stora, vilket
nödvändigtvis sätter gränser för vårt engagemang. I Vietnams fall utgår för
närvarande redan ett icke obetydligt katastrofbistånd. Stödet ägnas huvud-
sakligen FN:s flyktingkommissaries och Diakonias aktiviteter i Vietnam.
För 1992 beräknas detta stöd att uppgå till ca 15 miljoner kronor.

Ännu har vi inte nåtts av någon internationell appell i det aktuella fallet.
Då en sådan föreligger kommer den att behandlas på vederbörligt sätt. Här-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

7 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 15

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

vid kommer dessa behov naturligtvis att vägas mot andra trängande behov
av katastrofhjälp.

Mot bakgrund av dessa omständigheter ser jag mig förhindrad att nu göra
någon utfästelse om ytterligare bidrag till katastrofoffer i Vietnam.

Anf. 212 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar biståndsministern också för detta svar. Jag är litet
besviken på att jag inte kunde få ett mer konkret svar. Det sägs ju att över-
svämningskatastrofen är den värsta som har skett på 70 år i Vietnam, och
det säger inte litet. Översvämningarna har åstadkommit mycket stor skada,
och vi vet att Vietnam är ett mycket fattigt land.

Vietnam har nu också ändrat sin ekonomiska politik så att det sker en dy-
namisk ekonomisk utveckling. Denna katastrof kan innebära att denna ut-
veckling bromsas upp, och det tror jag skulle vara mycket olyckligt.

Jag tolkar svaret så, att kommer det en begäran från någon internationell
organisation - det skulle såvitt jag förstår i så fall vara fråga om FN eller
något av dess organ - skulle Sverige vara berett att positivt pröva den begä-
ran. Har det kommit någon begäran från Vietnams regering till den svenska
regeringen? Om det har gjort det förstår jag att de har fått samma svar. Det
tycker jag är synd. Om Vietnams regering har begärt en hjälpinsats tycker
jag att man skulle kunna ställa upp på en sådan.

Anf. 213 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Att Vietnam har ändrat sin ekonomiska politik är uppen-
bart, och det är, som jag tidigare sade i svaret, glädjande. Jag tror förstås
inte att denna utveckling kommer att stärkas eller bromsas upp, i varje fall
inte i någon stor omfattning, av denna utomordentligt svåra översvämning.
Jag vill gärna ha sagt, herr talman, att det var imponerande att se den idoghet
som vietnameserna visar när det gäller att bygga upp och utveckla sitt land.

Regeringen har den policyn - och jag tror att vi måste hålla fast vid den -
att det är FN-appeller som vi positivt tar upp och nästan i regel försöker med-
verka i. Jag tycker faktiskt att det blir lättast också för mottagarlandet om
denna typ av insatser eller åtgärder är samordnade av FN. Det är inte alltid
lätt för ett mottagarland att hantera alla bilaterala relationer, inte minst vid
en katastrof.

Anf. 214 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Vi är överens om att samordnade internationella insatser na-
turligtvis är nödvändiga och mer effektiva än om ett enskilt land skall gå in
med en liten del. Men i detta fall tycker jag ändå att Sverige skulle kunna
göra det.

Biståndsministern säger i svaret att det varit positivt att man förändrat det
ekonomiska systemet i marknadsekonomisk riktning och att det svenska bi-
ståndet härvidlag förefaller utgöra ett effektivt stöd. Om man nu får detta
avbräck finns en viss risk att processen kan stoppas upp. Det skulle kanske
kunna förhindras om Sverige gick in med ett katastrofbistånd på 5-10 miljo-

ner kronor, eller vad det kan röra sig om. Det skulle kanske också sätta fart
på de andra länderna.

Överläggningen var härmed avslutad.

39 § Svar på fråga 1992/93:112 om brott mot barnkonventionen

Anf. 215 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig om regeringen avser att ta upp
frågan om brott mot barnkonventionen med berörda länder.

Det är med avsky och bestörtning som vi alla tar del av rapporter om över-
grepp mot barn. Alla barn, i vilket land de än är födda, har rätt att få en
god start i livet. De har rätt att få sina materiella och känslomässiga behov
tillfredsställda. De har rätt till ett liv i trygghet och social gemenskap. Barn
är särskilt känsliga för övergrepp och behöver vuxnas hjälp med att värna
sina mänskliga rättigheter. Det är dessutom så, att då barn utgör nästan
halva mänskligheten innebär det att åtgärder för att skydda deras rättigheter
i hög grad påverkar situationen vad gäller respekten för mänskliga rättighe-
ter i stort.

Regeringen har med glädje kunnat notera att barnkonventionen i dag har
ratificerats av ca 120 stater, vilket näst efter konventionen om rasdiskrimine-
ring är bland det högsta antalet ratifikationer bland konventionerna till
skydd för de mänskliga rättigheterna. Ratifikationsprocessen har dessutom
gått osedvanligt snabbt. Dess värre har vi dock samtidigt kunnat konstatera
att det ökade antalet stater som ratificerat konventionen om barnets rättig-
heter inte har lett till en motsvarande minskning i antalet alarmerande rap-
porter om kränkningar av barnets rättigheter. Vägen tycks vara lång mellan
att vara part till konventionen och till att faktiskt tillämpa dess bestämmel-
ser. Detta är något som den svenska regeringen påtalat i en rad tal i FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna och i generalförsamligens tredje
utskott. Så kommer att ske även under den nu pågående generalförsam-
lingen.

Enligt barnkonventionens bestämmelser skall övervakningen av staternas
efterlevnad av konventionens bestämmelser utföras av en kommitté av tio
experter. De stater som anslutit sig till konventionen skall regelbundet rap-
portera till kommittén om de åtgärder som de har vidtagit för att uppfylla
sina åtaganden enligt konventionen.

Den första rapporten till övervakningskommittén skall inlämnas inom två
år efter det att en stat ratificerat konventionen. Sverige och Bolivia var de
stater som först inkom med sina rapporter till kommittén. Sverige inlämnade
sin rapport den 1 september 1992. Fram till årsskiftet skall totalt 57 stater
inkomma med sin första rapport. Under 1993 skall ytterligare 44 stater in-
komma med rapporter.

Bestämmelserna om barnkonventionens genomförande kan sägas vara
byggda på grundtanken att en dialog skall komma till stånd mellan staterna,
kommittén för barnets rättigheter, de olika FN-organen och frivilligorganisa-
tionerna.

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

För att främja konventionens genomförande och internationellt samar-
bete har FN:s barnfond (UNICEF) och andra FN-organ getts rätt att delta
vid kommitténs granskning av rapporterna. De kan även själva avge rappor-
ter till kommittén om konventionens tillämpning. Även frivilligorganisatio-
ner kan inbjudas att komma med råd till kommittén angående genomföran-
det av konventionen. Kommittén kan till dessa organ och organisationer
överlämna rapporter från stater om rapporterna innehåller en begäran om
tekniskt bistånd. I samband med ett sådant överlämnande kan kommittén
ge sina synpunkter och förslag angående behovet av bistånd.

Den svenska regeringen försöker att på olika sätt stödja övervaknings-
kommittén i dess arbete. Bl.a. har Sverige tagit initiativ till resolutioner i
FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna och i generalförsamlingen
för att utöka mötestiden för kommittén. Vi har också uttalat oss gillande om
kommitténs rekommendationer om att FN:s center för mänskliga rättigheter
skall tillhandahålla teknisk hjälp för att bistå enskilda stater i deras arbete
med att efterleva konventionen.

Utöver de övervakningsmekanismer som regleras i själva barnkonventio-
nen är det givetvis så att regeringen i både bilaterala och multilaterala sam-
manhang tar upp frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, in-
begripet barnets rättigheter. Mot bakgrund av att denna regering i hög grad
lyfter fram demokrati- och MR-kriterier i biståndspolitiska överväganden
aktualiseras frågan om barnets rättigheter även i detta sammanhang.

Anf. 216 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar för det utförliga svaret.

För två år sedan satt statschefer från 159 länder i FN och lovade dyrt och
heligt att de när de kom hem skulle göra något åt de fruktansvärda förbrytel-
ser som deras egna länder begår mot sina barn. Men vad gjorde många av
de här statscheferna? Jo, de åkte hem och gjorde ingenting. De fortsätter
sina förbrytelser. De har inte gjort någonting av vad som stadgas i den här
konventionen.

Jag var mycket glad när konventionen kom till för två år sedan, och jag
anser fortfarande att den är en av flera viktiga bitar i arbetet för att förhindra
våld, mord, tortyr, fängelse och annat som barn utsätts för i olika länder.

Det sägs att vi skall ha en dialog med de här regimerna, i Brasilien, Para-
guay, Thailand, osv. Ja visst, men hur länge skall vi ha det?

Nu säger biståndsministern också att det i biståndet finns en del om
mänskliga rättigheter, och det innebär att vi när vi diskuterar bistånd med
våra programländer skall kunna ta upp sådana frågor. Vi vet exempelvis att
Indien har 15 miljoner gatubarn. I Indien sliter små barn hårt på olika arbets-
platser och sliter sönder sina kroppar. Har detta tagits upp från Sveriges sida
med Indien, som är ett stort biståndsmottagarland?

Anf. 217 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag håller helt med Bertil Måbrink om att denna barnens
egen lag hälsades med stor glädje och tillfredsställelse av oss alla. Samtidigt
kände vi säkert också ängslan, för att inte säga stort tvivel och stor tvekan,
när vi såg de här regeringscheferna på fotot. Vi funderade nog litet till mans

hur de skulle kunna drabbas av någon pånyttfödelse och sinnesändring. Vi
visste ju att de kom från länder där man verkligen nonchalerar och förtram-
par barnens rättigheter.

Det vi kan göra och aldrig får upphöra att göra är att i tid och otid påtala
att den som har skrivit under den här konventionen också får rätta och packa
sig efter dess innehåll. Den bör man rätta sig efter - oavsett om man har
skrivit under den eller inte. Det är ingenting annat än respekt för individen
och individens fri- och rättigheter och integritet.

Jag kan försäkra Bertil Måbrink att jag själv inte vid något tillfälle har va-
rit i något av våra mottagarländer för bistånd utan att ha tagit upp detta. Är
det något som jag känner mig av samvetet nödd att göra är det att påtala
barns och kvinnors situation i våra mottagarländer.

Det är min innerliga förhoppning att vi skall komma dithän att vi hittar
bra kriterier att visa på för mottagarländerna, när vi förhandlar om nytt eller
fortsatt bistånd. Vi måste kunna visa att det finns en del kriterier som de
faktiskt måste börja uppfylla för att Sverige skall vilja vara biståndsgivare
fortsättningsvis.

Anf. 218 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Det som biståndsministern nu kompletterar med är viktigt.
Det kom en ILO-rapport i somras som visar på att det finns hundratals miljo-
ner barnarbetare i världen. Det finns minst 6-7 miljoner i Asien, 12 miljoner
i Nigeria och i vissa länder i Latinamerika 26 miljoner barn, som tvingas ut i
hårt arbete. Det är inte fråga om att vara hemma på bondgården, litet pitto-
reskt. Det handlar om helt andra saker - arbete i stenbrott, gruvor, mattfa-
briker och bordeller, tolv timmar om dagen eller mera.

Det har kommit ett förslag om märkning av varor som kommer från länder
som inte har barnarbetare, för att stävja barnarbete med framställning av
exportvaror. Vad säger biståndsministern om ett sådant förslag? Är det rea-
listiskt? Går det att kontrollera?

Anf. 219 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Det är bedrövligt att vi har den situation vi har världen över,
med många barnarbetare som får växa upp under helt oacceptabla och
odrägliga förhållanden. Många av dem når aldrig ens ungdomsåren, därför
att de slits ner, förstörs både fysiskt och psykiskt på grund av de arbetsinsat-
ser som krävs av dem.

Dess värre finns det i en del länder världen över en inställning till barn, till
medmänniskan, som vi känner ett väldigt främlingskap inför. Vi skall också
känna ett stort främlingskap inför den. Denna relativistiska inställning till
medmänniskan finns där, och det är i synnerhet kvinnor och barn som drab-
bas. Den inställningen finns av tradition och av religion. Det är därför utom-
ordentligt viktigt att i tid och otid understryka FN:s konventioner, som man
har ratificerat och sagt sig vilja acceptera.

Anf. 220 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! I barnkonventionen finns vissa konkreta krav som skall upp-
fyllas till år 2000. Men det är också förknippat med stora finansiella insatser,

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

Svar på frågor

vad jag förstår. Det rör sig om åtskilliga miljarder. Där måste Sverige åta sig
en stor del. Hur kommer det att gå? Vi skär ju ner biståndet nu. Jag säger
inte att det kommer att ske på detta område, och jag hoppas att det inte gör
det. Det är 1,5 miljarder det rör sig om, och det är stora pengar.

Jag hoppas att våra åtaganden när det gäller uppfyllandet av barnkonven-
tionen och insatserna i olika länder där dessa brott begås inte kommer att
drabbas av dessa nedskärningar. Det skulle vara oerhört olyckligt.

Anf. 221 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag håller med om att 1,5 miljarder är stora pengar. Trösten
för mig får vara att det inte blev 3 eller 4,5 miljarder. Det stannar vid 1,5
miljarder. Jag kan försäkra Bertil Måbrink att vi gör så stora ansträngningar
vi kan, efter så gott förstånd det nu går att mobilisera, för att de sämst ställda
inte skall drabbas.

Det är i synnerhet åtgärder som effektiviseringar som vidtas. Men det är
klart att någon drabbas. Det råder inga tvivel om att något projekt drabbas.
1,5 miljarder är mycket pengar.

Vi får göra det bästa av situationen. Målet är att vi så snabbt som möjligt
igen skall nå upp till 1 % av BNI.

Anf. 222 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Detta är det sista jag skall säga. Tiden rinner i väg här.

Jag tackar för detta. Jag tror att det är mycket viktigt att vi har den här
barnkonventionen uppe kontinuerligt. Av svaret har jag förstått att rege-
ringen är aktiv på det här området. Det gäller naturligtvis att vi alla är aktiva.
När vi är ute i världen som riksdagsledamöter och politiker är det vår uppgift
att ha tummen i ögat på de representanter vi träffar för de länder där det
bevisligen begås sådana brott. Då tror jag att vi kan åstadkomma en hel del
fram till år 2000.

Överläggningen var härmed avslutad.

40 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1992/93:28 till trafikutskottet
1992/93:29 och 30 till socialförsäkringsutskottet
1992/93:40 till arbetsmarknadsutskottet
1992/93:47 till näringsutskottet
1992/93:48 till lagutskottet
1992/93:51 till näringsutskottet
1992/93:55 till bostadsutskottet
1992/93:56 till näringsutskottet
1992/93:61 till socialutskottet
1992/93:65 till skatteutskottet
1992/93:70 till konstitutionsutskottet

1992/93:72 till trafikutskottet

1992/93:73, 76 och 78 till försvarsutskottet

1992/93:84 till trafikutskottet

1992/93:85 till konstitutionsutskottet
1992/93:87, 89 och 90 till näringsutskottet
1992/93:92 till skatteutskottet

1992/93:93 till trafikutskottet

1992/93:101 till finansutskottet

1992/93:102 till trafikutskottet

1992/93:104 till konstitutionsutskottet

1992/93:107 till trafikutskottet

1992/93:109 till justitieutskottet

1992/93:110 till lagutskottet

1992/93:113 till konstitutionsutskottet

1992/93:114 till socialutskottet

1992/93:116 till socialförsäkringsutskottet

1992/93:117 till arbetsmarknadsutskottet

1992/93:118 till lagutskottet

1992/93:120 till konstitutionsutskottet

1992/93:123 till finansutskottet

1992/93:128 till trafikutskottet

1992/93:129 till socialutskottet

1992/93:132 till trafikutskottet

Motionerna

1992/93:Krl-Kr3 till kulturutskottet
1992/93:N3 och N4 till näringsutskottet
1992/93:L5 och L6 till lagutskottet
1992/93:Fi4-Fi8 till finansutskottet
1992/93:Sol-So4 till socialutskottet

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

41 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Justitieutskottets betänkanden 1992/93:JuUl och JuU2
Lagutskottets betänkanden 1992/93:LU1 och LU2
Kulturutskottets betänkanden 1992/93:KrUl-KrU3
Trafikutskottets betänkanden 1992/93:TU1 och TU2
Jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JoU2

42 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1992/93:94 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Botswana
1992/93:130 Vissa jordbrukspolitiska frågor

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

43 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 30 oktober

1992/93:27 av Leif Carlson (m) till näringsministern om dispens från PET-
lagen:

Enligt en artikel i Dagens Nyheter den 22 oktober finns en stark oro bland
småbryggerierna att den nya PET-flaskelagen - om den tillämpas fullt ut -
skall slå ut de mindre bryggerierna och därigenom minska konkurrensen i
bryggeribranschen.

De investeringar som små bryggerier tvingas göra om PET-lagen tillämpas
utan dispenser är för dyra för småbryggerierna. PET-lagen är anpassad till
bryggerijättarna eftersom det krävs mycket stora investeringar om lagen
skall följas.

Enligt artikeln har det föreslagits att småbryggerier kan köpa disktjänster
hos de större bryggerierna. Detta leder emellertid till att de hamnar helt i
händerna på bryggerijättarna. PET-lagen är till den grad anpassad till de
stora bryggeriernas villkor att man från småbryggarhåll öppet misstänker ett
samarbete mellan dåvarande miljöminister Birgitta Dahl, som drev fram la-
gen, och bryggarföreningen, som styrs av bryggerijättarna.

De mindre bryggerierna återfinns ofta i mindre orter. Dessa bryggerier har
vanligtvis också en god och nära kontakt med sin hemmamarknad. Deras
produkter säljs i allmänhet i närområdet, vilket minskar behovet av trans-
porter.

Vilka åtgärder avser näringsministern vidta så att de mindre bryggerierna
inte slås ut?

44 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 30 oktober

1992/93:132 av Lennart Daléus (c) till näringsministern om exporten av el-
kraft:

Svenska kraftföretag planerar via Baltic Cable en förbindelse till Tyskland
som kan användas till mer än tillfälligt ”utbyte” av el. Den, liksom redan
befintliga kablar till Danmark, kan uppenbarligen komma att användas till
en systematisk export av el. En sådan export står uppenbarligen inte i över-
ensstämmelse med besluten om avvecklingen av den svenska kärnkraften.

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att skapa garantier för att det
svenska elöverskottet inte används till en sådan systematisk export av el som
står i konflikt med avvecklingen av kärnkraften?

den 2 november

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

1992/93:133 av Britta Bjelle (fp) till justitieministern om försöksverksamhe-
ten med liwaktsskydd m.m.:

I somras utrustades polisdistrikten med s.k. larmpaket som skulle erbju-
das hotade personer. Samtidigt tillfördes fyra länsstyrelser 10 miljoner kro-
nor att användas för en försöksverksamhet med liwaktsskydd.

Enligt uppgifter i bl.a. massmedia har mycket få larmpaket delats ut. Ej
heller lär liwaktspengarna ha kommit att utnyttjas i någon större grad.

Med tanke på att skyddsbehovet knappast har minskat för den aktuella
gruppen brottsoffer vill jag fråga justitieministern vad justitieministern avser
göra för att anvisade resurser kommer till användning?

45 § Kammaren åtskildes kl. 20.07.

Förhandlingarna leddes

av förste vice talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. ajoumeringen
kl. 16.56 och

av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

LISBET HANSING ENGSTRÖM

IBarbro Nordström

Prot. 1992/93:15

3 november 1992 Innehållsförteckning

Tisdagen den 3 november

1 § Avsägelse ......................................... 1

2 § Svar på fråga 1992/93:95 om barnkonventionens tillämpning .. 1

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Eva Zetterberg (v)

3 § Svar på fråga 1992/93:116 om handläggningstiderna i ärenden om

bilstöd åt handikappade ............................ 3

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Sonja Rembo (m)

4 § Svar på fråga 1992/93:126 om finska socialarbetare i Stockholm 5

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Sigrid Bolkéus (s)

5 § Svar på fråga 1992/93:86 om verkställande direktörers förmåner i

bolagens årsredovisning ............................ 7

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Nils T Svensson (s)

6 § Svar på fråga 1992/93:101 om det statliga person- och adressregist-

ret ............................................ 10

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Carl Fredrik Graf (m)

7 § Svar på fråga 1992/93:47 om rabiesförekomsten i Finland..... 11

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Bruno Poromaa (s)

8 § Svar på fråga 1992/93:50 om jämställdheten i arbetslivet...... 14

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Berit Andnor (s)

9 § Svar på fråga 1992/93:54 om tiden för handläggning av vissa asyl-

ärenden ........................................ 17

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Maj-Lis Lööw (s)

10 § Svar på fråga 1992/93:60 om Invandrarverkets arbetsgrupps för-

slag om översyn av vissa brott........................ 20

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Göte Jonsson (m)

11 § Svar på fråga 1992/93:123 om ägandet av programbolagen inom

Sveriges Radio ................................... 22

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Åke Gustavsson (s)

12 § Svar på frågorna 1992/93:124 och 125 om människosmugglingar

till Sverige ...................................... 25

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

94 Maj-Lis Lööw (s)

Meddelande om särskild debatt om riksdagens ställning och arbetsfor-

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

mer ........................................... 27

Förste vice talmannen

13 § Svar på fråga 1992/93:87 om översyn av våldsbrotten....... 28

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Wiggo Komstedt (m)

14 § Svar på fråga 1992/93:119 om villkoren i vissa fall för att få nytt

pass ........................................... 30

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Ylva Annerstedt (fp)

15 § Svar på fråga 1992/93:120 om åtgärder för att avhjälpa bristen på

konkursförvaltare ................................. 32

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Ylva Annerstedt (fp)

16 § Svar på fråga 1992/93:130 om de kommunala skattestoppen . . 34

Finansminister Anne Wibble (fp)

Erling Bager (fp)

17 § Svar på fråga 1992/93:100 om avlyft av moms vid export av be-

gagnade fritidsbåtar ............................... 36

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Karl-Erik Persson (v)

18 § Svar på fråga 1992/93:103 om åtgärder för att reseersättning inte

skall beskattas ................................... 38

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Carl Fredrik Graf (m)

19 § Svar på frågorna 1992/93:107, 108, 109, 110 och 111 om boende-

kostnaderna ..................................... 40

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Britta Sundin (s)

Magnus Persson (s)

Rune Evensson (s)

Marianne Carlström (s)

Lars Stjernkvist (s)

20 § Svar på fråga 1992/93:128 om skattskyldigheten för föräldra-

kooperativ daghemsverksamhet ...................... 49

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Carl Fredrik Graf (m)

21 § Svar på fråga 1992/93:45 om Skolverkets föreskrifter om upp-

giftsinsamling .................................... 51

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Lars Sundin (fp)

22 § Svar på fråga 1992/93:102 om stödet till hörselskadade elever 53

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Inger Lundberg (s)

Ajournering .......................................... 54

Återupptagna förhandlingar .............................. 54

Prot. 1992/93:15 23 § Svar på fråga 1992/93:114 om ersättningen till privatpraktise-

3 november 1992 rande läkare ..................................... 54

Statsrådet Bo Könberg (fp)

My Persson (m)

24 § Svar på fråga 1992/93:82 om vården av anorektiker........ 56

Statsrådet Bo Könberg (fp)

25 § Svar på fråga 1992/93:64 om ytterligare medel till Länsarbets-

nämnden i Göteborgs och Bohus län .................. 57

Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Karl-Erik Svartberg (s)

26 § Svar på fråga 1992/93:89 om byggarbetslösheten i Västernorr-

land ........................................... 59

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Hans Stenberg (s)

27 § Svar på fråga 1992/93:104 om arbetsmarknaden i Kalmar .... 60

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Lars Moquist (nyd)

28 § Svar på fråga 1992/93:118 om användningen av länsstyrelsernas

projektmedel till kvinnoprojekt ...................... 62

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Margareta Viklund (kds)

29 § Svar på fråga 1992/93:129 om arbetsmarknadsutbildningen i

Stockholms län................................... 64

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Karin Pilsäter (fp)

30 § Svar på fråga 1992/93:90 om den regionalpolitiskt motiverade

flygtrafiken...................................... 66

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Georg Andersson (s)

31 § Svar på fråga 1992/93:115 om bättre service åt tågresenärerna på

Ostkustbanan .................................... 69

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Arne Jansson (nyd)

32 § Svar på fråga 1992/93:122 om visst bidrag för att minska arbets-

lösheten i Hällefors kommun ........................ 70

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Maud Björnemalm (s)

33 § Svar på fråga 1992/93:131 om bränsletransporterna till Arlanda 72

Kommunikationsminister Mäts Odell (kds)

Alf Wennerfors (m)

34 § Svar på fråga 1992/93:92 om SIDA:s informationskampanj ... 74

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Harriet Colliander (nyd)

Tredje vice talmannen (om debattreglerna)

35 § Svar på fråga 1992/93::94 om Nicaragua och de mänskliga rättig-

heterna ......................................... 78

Statsrådet Alf Svensson (kds)

96 Kent Carlsson (s)

36 § Svar på fråga 1992/93:97 om Guatemala................. 80

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Bertil Måbrink (v)

37 § Svar på fråga 1992/93:98 om biståndsarbetares löner m.m. ... 82

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Bertil Måbrink (v)

38 § Svar på fråga 1992/93:99 om katastrofbistånd till Vietnam ... 85

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Bertil Måbrink (v)

39 § Svar på fråga 1992/93:112 om brott mot barnkonventionen ... 87

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Bertil Måbrink (v)

40 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 90

41 § Förnyad bordläggning............................... 91

42 § Bordläggning ..................................... 91

43 § Anmälan om interpellation

1992/93:27 av Leif Carlson (m) om dispens från PET-lagen. . 92

44 § Anmälan om frågor

1992/93:132 av Lennart Daléus (c) om exporten av elkraft . . 92

1992/93:133 av Britta Bjelle (fp) om försöksverksamheten med
liwaktsskydd m.m............................... 93

Prot. 1992/93:15

3 november 1992

gotab 42258, Stockholm 1992

Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:15 Tisdagen den 3 november

Riksdagens protokoll

1992/93:15

Tisdagen den 3 november

Kl. 14.00-16.56

18.00-20.07

2 § Svar på fråga 1992/93:95 om barnkonventionens tillämpning

3 § Svar på fråga 1992/93:116 om handläggningstiderna i ärenden ombilstöd åt handikappade

4 § Svar på fråga 1992/93:126 om finska socialarbetare i Stockholm

5 § Svar på fråga 1992/93:86 om verkställande direktörers förmåneri bolagens årsredovisning

6§ Svar på fråga 1992/93:101 om det statliga person-och adress-registret

7 § Svar på fråga 1992/93:47 om rabiesförekomsten i Finland

8 § Svar på fråga 1992/93:50 om jämställdheten i arbetslivet

9 § Svar på fråga 1992/93:54 om tiden for handläggning av vissa asyl-ärenden

10 § Svar på fråga 1992/93:60 om Invandrarverkets arbetsgruppsförslag om översyn av vissa brott

11 § Svar på fråga 1992/93:123 om ägandet av programbolagen inomSveriges Radio

12 § Svar på frågorna 1992/93:124 och 125 om människosmugglingartill Sverige

Meddelande om särskild debatt om riksdagens ställning och arbets-former

13 § Svar på fråga 1992/93:87 om översyn av våldsbrotten

14 § Svar på fråga 1992/93:119 om villkoren i vissa fall för att få nyttpass

15 § Svar på fråga 1992/93:120 om åtgärder för att avhjälpa bristenpå konkursförvaltare

17 § Svar på fråga 1992/93:100 om avlyft av moms vid export avbegagnade fritidsbåtar

18 § Svar på fråga 1992/93:103 om åtgärder for att reseersättning inteskall beskattas

19 § Svar på frågorna 1992/93:107, 108, 109, 110 och 111 om boende-kostnaderna

20 § Svar på fråga 1992/93:128 om skattskyldigheten för föräldra-kooperativ daghemsverksamhet

21 § Svar på fråga 1992/93:45 om Skolverkets föreskrifter om upp-giftsinsamling

22 § Svar på fråga 1992/93:102 om stödet till hörselskadade elever

Ajournering

Återupptagna förhandlingar

23 § Svar på fråga 1992/93:114 om ersättningen till privatpraktise-rande läkare

24 § Svar på fråga 1992/93:82 om vården av anorektiker

25 § Svar på fråga 1992/93:64 om ytterligare medel till Länsarbets-nämnden i Göteborgs och Bohus län

26 § Svar på fråga 1992/93:89 om byggarbetslösheten i Västernorr-land

27 § Svar på fråga 1992/93:104 om arbetsmarknaden i Kalmar

28 § Svar på fråga 1992/93:118 om användningen av länsstyrelsernasprojektmedel till kvinnoprojekt

29 § Svar på fråga 1992/93:129 om arbetsmarknadsutbildningen iStockholms län

30 § Svar på fråga 1992/93:90 om den regionalpolitiskt motiveradeflygtrafiken

31 § Svar på fråga 1992/93:115 om bättre service åt tågresenärernapå Ostkustbanan

32 § Svar på fråga 1992/93:122 om visst bidrag för att minska arbets-lösheten i Hällefors kommun

33 § Svar på fråga 1992/93:131 om bränsletransporterna till Arlanda

34 § Svar på fråga 1992/93:92 om SIDA:s informationskampanj

35 § Svar på fråga 1992/93:94 om Nicaragua och de mänskliga rättig-heterna

36 § Svar på fråga 1992/93:97 om Guatemala

37 § Svar på fråga 1992/93:98 om biståndsarbetares löner m.m.

38 § Svar på fråga 1992/93:99 om katastrofbistånd till Vietnam

39 § Svar på fråga 1992/93:112 om brott mot barnkonventionen

40 § Hänvisning av ärenden till utskott

41 § Förnyad bordläggning

42 § Bordläggning

43 § Anmälan om interpellation

44 § Anmälan om frågor

3 § Svar på fråga 1992/93:116 om handläggningstiderna i ärenden om
bilstöd åt handikappade

5 § Svar på fråga 1992/93:86 om verkställande direktörers förmåner
i bolagens årsredovisning

6§ Svar på fråga 1992/93:101 om det statliga person-och adress-
registret

9 § Svar på fråga 1992/93:54 om tiden for handläggning av vissa asyl-
ärenden

10 § Svar på fråga 1992/93:60 om Invandrarverkets arbetsgrupps
förslag om översyn av vissa brott

11 § Svar på fråga 1992/93:123 om ägandet av programbolagen inom
Sveriges Radio

12 § Svar på frågorna 1992/93:124 och 125 om människosmugglingar
till Sverige

Meddelande om särskild debatt om riksdagens ställning och arbets-
former

14 § Svar på fråga 1992/93:119 om villkoren i vissa fall för att få nytt
pass

15 § Svar på fråga 1992/93:120 om åtgärder för att avhjälpa bristen
på konkursförvaltare

17 § Svar på fråga 1992/93:100 om avlyft av moms vid export av
begagnade fritidsbåtar

18 § Svar på fråga 1992/93:103 om åtgärder for att reseersättning inte
skall beskattas

19 § Svar på frågorna 1992/93:107, 108, 109, 110 och 111 om boende-
kostnaderna

20 § Svar på fråga 1992/93:128 om skattskyldigheten för föräldra-
kooperativ daghemsverksamhet

21 § Svar på fråga 1992/93:45 om Skolverkets föreskrifter om upp-
giftsinsamling

23 § Svar på fråga 1992/93:114 om ersättningen till privatpraktise-
rande läkare

25 § Svar på fråga 1992/93:64 om ytterligare medel till Länsarbets-
nämnden i Göteborgs och Bohus län

26 § Svar på fråga 1992/93:89 om byggarbetslösheten i Västernorr-
land

28 § Svar på fråga 1992/93:118 om användningen av länsstyrelsernas
projektmedel till kvinnoprojekt

29 § Svar på fråga 1992/93:129 om arbetsmarknadsutbildningen i
Stockholms län

30 § Svar på fråga 1992/93:90 om den regionalpolitiskt motiverade
flygtrafiken

31 § Svar på fråga 1992/93:115 om bättre service åt tågresenärerna
på Ostkustbanan

32 § Svar på fråga 1992/93:122 om visst bidrag för att minska arbets-
lösheten i Hällefors kommun

35 § Svar på fråga 1992/93:94 om Nicaragua och de mänskliga rättig-
heterna