Riksdagens protokoll
1992/93:12

Torsdagen den 22 oktober

Kl. 14.30-15.49

Protokoll

1992/93:12

1 § Ny riksdagsledamot m.m.

Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämnden
inkomna

Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot och ersättare för riks-
dagsledamöter

Till valprövningsnämnden har från Riksskatteverket inkommit bevis om
att Sylvia Lindgren (s), Enskede, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m.
den 1 november 1992 sedan Anita Gradin (s) avsagt sig sitt uppdrag som riks-
dagsledamot. Till ersättare har utsetts Bengt Lindqvist, Tyresö, Kristina
Persson, Stockholm, Sven-Åke Nygårds, Bromma, Carin Jämtin, Stock-
holm, Stig Gustafsson, Bromma, och Kristina Nordström, Stockholm (alla
s).

Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen och därvid funnit
att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.

Stockholm den 21 oktober 1992

Lars Tottie

Sven-Georg Grahn

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 16 oktober.

3 § Muntliga frågor till regeringen

Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag ber att få hälsa vice statsminister Bengt Westerberg (fp), kulturminis-
ter Birgit Friggebo (fp), arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c), utri-
kesminister Margaretha af Ugglas (m) och kommunikationsminister Mats
Odell (kds) välkomna till frågestunden.

Muntliga frågor
till regeringen

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 12

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Muntliga frågor
till regeringen

Rättssäkerhet i privatiserad vård

Anf. 2 MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Jag vänder mig till socialminister Bengt Westerberg med an-
ledning av ett inslag i Dagens Eko i morse. JO kommer tydligen inom en
snar framtid att presentera en rapport, där man kraftigt kritiserar rättssäker-
heten på grund av den snabba privatiseringen av den gemensamma sektorn.
Man säger t.ex. att de privata bolagen inte har någon tystnadsplikt. Det ges
ingen möjlighet att anmäla någon för tjänstefel. Det finns ingen myndighet
som har insyn.

Jag vill fråga om detta stämmer och vad socialministern i så fall tänker
göra åt det.

Anf. 3 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Det är riktigt att det finns en del probblem när det gäller
privata inslag, speciellt när kommuner har delegerat vad som kan uppfattas
som myndighetsutövning till privata institutioner. Detta kommer med all
sannolikhet att kräva regelförändringar. Vi har ställts inför frågan flera
gånger. Vi har bl.a. sagt att vi vill avvakta JO:s redovisning. Men när den
kommer tar vi initiativ till de lagändringar som krävs för att komma till rätta
med de här problemen.

Anf. 4 MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Jag vill höra hur snabbt en sådan lagändring kan göras. Pri-
vatiseringen går nu väldigt fort. Jag vet också att lagrådsyttrandet till propo-
sition 43 berörde just det här problemet.

Anf. 5 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Vi kommer att genomföra den erforderliga utredningen och
lägga fram förslag så snabbt som möjligt. Jag kan inte i dag svara på hur
snabbt det kan ske, men det skall göras så snabbt som det över huvud taget
är möjligt, av just de skäl som Margareta Winberg nämnde.

Arbetslöshetsförsäkringen

Anf. 6 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till arbetsmarknadsminister Börje
Hörnlund. Vi har i dagarna hört ett uttalande från statsministerns rådgivare
i ekonomiska frågor, att det kan vara lämpligt att sänka arbetslöshetsersätt-
ningen. Då undrar jag om arbetsmarknadsministern delar den uppfatt-
ningen, och kommer regeringen i så fall att vidta åtgärder för att sänka ar-
betslöshetsersättningen?

Anf. 7 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! En utredning ser över hela arbetslöshetsförsäkringen. Det
är en enmansutredare och runt enmansutredaren sitter parterna. Jag har för
min del sagt att det är parternas sak att finansiera försäkringen. Det är inte
staten som skall gå in i arbetslöshetsförsäkringen. I den gruppen kommer

det naturligtvis att uppstå en diskussion om hur höga ersättningarna skall
vara och på vilket sätt parterna skall delta i finansieringen. Men det förslaget
kommer till regeringen någon gång i mars april. I avvaktan på denna utred-
ning pågår ingenting inom arbetsmarknadsdepartementet i den frågan.

Rättssäkerhet i privatiserad vård

Anf. 8 BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Jag vill återvända till den fråga som Margareta Winberg tog
upp. Det är inte ett för regeringen nytt och oväntat problem, utan regeringen
har under det senaste året lagt fram ett flertal propositioner som innebär pri-
vatisering av offentlig verksamhet utan att problemen med rättssäkerheten
har lösts. Vi har vid varje sådant tillfälle påtalat lagstiftning för att skydda
den enskildes integritet.

Min fråga är: Varför har regeringen gång på gång gjort detta och även mot-
satt sig att frågan skulle få en lösning? Det är inte godtagbart att skylla på
ytterligare utredning.

Anf. 9 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Problemet är ingalunda färskt. Det är alldeles riktigt. Tyvärr
hade inte den förra regeringen tagit några initiativ till att ta upp den här frå-
gan. Att kommuner ber privata institutioner att göra utredningar som t.ex.
rör ungdomar är ingen färsk företeelse. När JO nu har tagit upp detta till
granskning, beror det på att företeelsen har förekommit under ganska lång
tid.

Så snart som det över huvud taget är möjligt tänker vi återkomma till riks-
dagen med förslag i denna fråga. Vi har såvitt jag kan påminna mig inte lagt
fram några omfattande förslag till privatisering som påverkar rättssäkerhe-
ten. Problemet bygger i hög grad på initiativ som kommunerna själva har
tagit. I den meningen har inte vi initierat problemet. Däremot kommer vi att
ta initiativ till en lösning.

Anf. 10 BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Har inte regeringen lagt fram propositioner om privatisering
av t.ex. barnomsorg och om ökad konkurrens i kommunal verksamhet, som
innebär en mycket bestämd förändring? Det är samma majoriteter ute i
kommunerna som nu på bred front privatiserar verksamhet, utan att reglera
den för att skydda den enskilde.

Anf. 11 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Den privatisering som hittills har förekommit inom barnom-
sorgen, och som i praktiken huvudsakligen har bestått av att man har skapat
föräldrakooperativ, har inte bidragit till att aktualisera den här frågan i nå-
gon större utsträckning. Det är på andra områden det har skett. Som jag
sade gäller det olika slag av utredningar av ungdomar. Det är då frågan har
dykt upp. Man har sett vissa konflikter mellan den privata verksamheten och
sekretesslagstiftningen.

Jag kan bara försäkra ytterligare en gång att vi kommer att gå in i den här

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Muntliga frågor
till regeringen

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Muntliga frågor
till regeringen

frågan så snart JO:s utredning föreligger. Vi återkommer till riksdagen med
förslag till ändrad lagstiftning om det visar sig att sådan behövs.

Mänskliga rättigheter i Tibet

Anf. 12 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till utrikesministern. Övergreppen
mot de mänskliga rättigheterna i Tibet fortsätter med oförminskad styrka.
Tibet används av Kina som en radioaktiv sopstation. Flera länder har sänt
undersökningskommissioner till Kina, vilka också lyckats komma in i Tibet.
Jag tycker att det är viktigt att den demokratiska världen visar ett kontinuer-
ligt intresse för Tibets fråga. Avser utrikesministern att ta något liknande
initiativ för att hålla frågan om de mänskliga rättigheterna i Tibet levande?

Anf. 13 Utrikesminister MARGARETA af UGGLAS (m):

Herr talman! Jag tackar Ylva Annerstedt för den frågan. Vi har varit med-
sponsorer för resolutioner om Tibet, bl.a. i FN:s kommission för mänskliga
rättigheter. Den kommer att inleda sitt arbete igen strax efter jul. Jag tycker
att det är alldeles naturligt att Sverige, även om vi just nu inte har säte i själva
kommissionen, utnyttjar möjligheten att agera aktivt vid sidan av kommis-
sionen och i samverkan med andra länder. Vi bör åter tillhöra de stater som
tar initiativ till att ta upp Tibetfrågan. Ylva Annerstedt är säkert medveten
om att när Dalai lama senast besökte Sverige tog jag emot Dalai lama och
hade en diskussion med honom.

Anf. 14 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag uppskattar utrikesministerns intresse och positiva inställ-
ning till Tibets sak. Men en sådan här undersökningskommission skulle yt-
terligare höja temperaturen och visa intresset. Vi vet att Sveriges initiativ i
FN rörande Tibet förut har röstats ned av andra stater.

Anf. 15 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Herr talman! Jag skall gärna överväga detta. Jag skulle kunna tänka mig
att en nordisk ram skulle kunna vara lämplig.

Kulturpolitik

Anf. 16 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag vill vända mig till kulturministern. Riksdagen fattade i
våras två beslut som regeringen ännu inte har verkställt. Det ena var att rege-
ringen fick i uppdrag att omgående ge byggnadsstyrelsen i uppdrag att börja
projekteringen av Moderna museet. Detta beslut har ännu inte verkställts.

Det andra beslutet var att uppdra åt regeringen att tillsätta en kulturpoli-
tisk utredning med bred parlamentarisk sammansättning.

Det har nu gått omkring fem månader sedan dessa beslut fattades. Min
fråga är: Varför verkställer inte regeringen riksdagens beslut?

Anf. 17 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Regeringen kommer inom kort att fatta beslut vad gäller
projekteringen av Moderna museet.

Beträffande den andra frågan uttalade riksdagen att man ville ha en ge-
nomlysning av 1974 års kulturpolitiska mål. Samtidigt sade man att det inte
får förhindra att man gör strukturella förändringar inom kulturpolitikens
område. Vi har med kraft och även lust gått in i detta arbete för att se på
var vi skall göra strukturförändringar och hur den långsiktiga kulturpolitiska
genomlysningen och den parlamentariska utredningen skall se ut. För detta
ändamål har jag också under hösten haft seminarier av olika slag, för att
lägga grunden för ett gediget arbete när det gäller utvärderingen av 1974 års
kulturpolitiska mål.

Anf. 18 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Regeringen hade med fördel kunnat verkställa beslutet be-
träffande Moderna museet för länge sedan. Det hade suttit bra inför vintern,
med tanke på sysselsättningssituationen.

Jag är glad över att besked nu kommer, att man tänker följa riksdagens
beslut. Det är tacknämligt.

Det är bra att man förbereder utredningen väl. Till detta vill jag lägga att
riksdagen för sin del, för att regeringen inte skulle ha några problem på
denna punkt, angav de riktlinjer som bör gälla för direktiven. Dessa förut-
sätter vi att regeringen kommer att följa. Annars får vi återkomma i denna
fråga.

Anf. 19 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Det är lätt för oppositionspartierna i riksdagen att fatta glada
och glättiga beslut utan att skicka med några som helst pengar. Regeringen
har ägnat ett mycket gediget arbete åt att förbereda beslutet om Moderna
museet. Vi hade kommit mycket långt i beredningsarbetet när den akuta
ekonomiska krisen kom i höst. Det är bakgrunden till att beslut ännu inte
fattats.

Bostadsräntan

Anf. 20 JOHAN BROHULT (nyd):

Herr talman! Jag vill rikta en fråga om landets ekonomi till Bengt Wester-
berg i hans egenskap av vice statsminister. En uppgörelse har träffats mellan
fyrklövern och Socialdemokraterna. Landet anses räddat, och därmed får
vi ha regeringen kvar. Men medborgarna blöder. Det beror på att de stora
kreditinstituten inte sänker utlåningsräntan trots att Riksbanken har sänkt
marginalräntan.

Skälet till detta anges vara att man inte kan sänka räntan, därför att det
i så fail skulle bli många konkurser och exekutiva auktioner. Därför måste
bankerna ta ut en hög ränta för att täcka förlusterna. Men då kommer ännu
fler att gå i konkurs, och då behöver låneinstituten höja räntan ytterligare.
Vi får en circulus vitiosus, en skadlig cirkel, som gör att patienten dör, i det

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Muntliga frågor
till regeringen

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

här fallet medborgarna. Jag tycker att någon form av aktiv åtgärd från rege-
ringen måste övervägas.

Muntliga frågor
till regeringen

Anf. 21 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Jag förstår inte riktigt den verklighetsbeskrivning som Johan
Brohult ger. Det är inte sant att de åtgärder som vidtagits inte har påverkat
räntenivån. Det är inte bara marginalräntan som sjunkit, utan även andra
räntor har sjunkit.

Däremot är det korrekt att det inte finns något omedelbart samband så att
så fort marginalräntan sänkts följer alla andra räntor efter. Det kan bli en
viss eftersläpning. Dessutom ligger fortfarande marginalräntan på 14,5 %,
vilket visserligen i förhållande till 500 % kan tyckas innebära en ganska kraf-
tig reduktion. Men vi är ännu inte tillbaka på den marginalräntenivå som vi
hade före krisen. Vi har självklart en bit att gå. Men i takt med att den räntan
sjunker - jag hoppas att räntan skall fortsätta att gå nedåt - kommer även
andra räntor att följa efter.

Anf. 22 JOHAN BROHULT (nyd):

Herr talman! Mitt önskemål är att regeringen skall föra en aktiv politik
vad gäller att påverka bankerna och kreditinstituten att verkligen solidariskt
försöka få ned räntan, så att medborgarna klarar sig. Det är bankerna som
har skapat denna kris...

Anf. 23 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Det handlar om en följdfråga.

Anf. 23a JOHAN BROHULT (nyd):

Herr talman! Jag tycker att det är bankernas skyldighet att sänka räntan.

Anf. 24 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Mycket kort: Den ekonomiska politik som regeringen och
Socialdemokraterna har enats om syftar till att pressa ned räntenivån. Det
är bl.a. därför som vi med kraft har angripit det strukturella budgetunder-
skottet och genomfört vissa kostnadssänkningar för det svenska näringslivet.
Vi har redan kunnat se positiva resultat. Vi hoppas på flera sådana framöver.

Fördelning av nya högskoleplatser

Anf. 25 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsministern om en regional
bedömning bakom ett regeringsförslag. Regeringen fördelade i somras nya
platser till högskolan. Universiteten och de stora högskolorna med fasta
forskningsresurser får 87 % av tillkommande årsstudieplatser. Övriga 17
mindre och medelstora högskolor får dela på resterande 13 %. Anser arbets-
marknadsministern att denna fördelning är förenlig med en aktiv regionalpo-
litik?

Anf. 26 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! I det förslag som strax kommer att föreläggas riksdagen om
ytterligare 2 000 högskoleplatser kommer de små och medelstora högsko-
lorna att bli riktigt ihågkomna. Principiellt har denna regering fram till nu
fattat beslut om 18 000 nya högskoleplatser. Det var ett nödvändigt beslut,
eftersom cirka hälften av våra ungdomar i åldern 20-24 år går i högskola. Vi
måste därför bygga ut högskolorna. För att lyckas med det betyder närheten
mycket. Därför är det viktigt att undan för undan bredda och utveckla de
mindre högskolorna.

Anf. 27 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Det blir naturligtvis ett bättre förslag nu när regeringen
tvingats att göra upp med Socialdemokraterna. Men frågan kvarstår ändå:
Hur kunde arbetsmarknadsministern i regeringen acceptera ett förslag som
ger Lunds universitet 1 300 nya studerande, medan exempelvis högskolan
Falun/Borlänge och Gävle/Sandviken får nöja sig med en ökning med 30 stu-
derande vardera? Frågan är om arbetsmarknadsmininstern tycker att hög-
skolan bara skall byggas ut på de stora tillväxtorterna eller om arbetsmark-
nadsministern har lurats av Per Unckel.

Anf. 28 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Det finns många motiv att bygga ut högskolor. Även stora
högskolor kan behöva kompletteringar. Jag har redovisat min inställning:
Skall vi utveckla hela Sverige, spelar de små och medelstora högskolorna en
väldigt stor roll. I det arbetet kommer jag att delta mycket aktivt framöver.

Ekonomisk brottslighet

Anf. 29 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Den ena larmrapporten efter den andra kommer om brister
i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Jag vill därför fråga Bengt
Westerberg som vice statsminister vad regeringen kommer att göra för att
med skärpa beivra den ekonomiska brottsligheten och om regeringen med
praktiska förslag och åtgärder verkligen avser att prioritera denna viktiga
verksamhet.

Jag vill erinra om att det är ett mycket stort antal konkurser för närva-
rande där brottsligheten är mycket stor, visar det sig. Det rör sig om omkring
25 miljarder som går förlorade i samband med olika konkurser. BRÅ:s sty-
relse, som jag sitter med i, har fått ett mycket ingående material som visar
att det verkligen behövs politisk vilja på denna punkt. Därför ställer jag min
fråga till Bengt Westerberg.

Anf. 30 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Politisk vilja finns det naturligtvis i regeringen. BRÅ:s mate-
rial finns säkert tillgängligt också på Justitiedepartementet. Tyvärr har jag
inte någon direkt inblick i den planering som nu pågår för ytterligare åtgär-
der på departementet. Jag får be Hans Göran Franck att ställa frågan direkt
till justitieministern.

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Muntliga frågor
till regeringen

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Muntliga frågor
till regeringen

Anf. 31 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag tycker att det är ganska olyckligt att vice statsministern
inte tänker gå in på en sakdiskussion med mig om detta. Den här frågan är i
nuvarande ekonomiska krisläge så viktig och allvarlig att det måste vara en
angelägenhet för hela regeringen att diskutera den och vidta långt bättre åt-
gärder. Nu får man lägga åt sidan en rad anmälningar som skulle behöva ut-
redas, och på detta sätt går väldigt många fria.

Jag måste därför upprepa min fråga till Bengt Westerberg: Är det verkli-
gen så att regeringen inte ordentligt diskuterat denna mycket angelägna
fråga?

Anf. 32 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Jag har redan svarat på frågan. Jag kan tyvärr inte ge ett
mer detaljerat svar nu, utan Hans Göran Franck får ställa frågan direkt till
justitieministern. Självfallet är det här en angelägenhet för hela regeringen,
men det innebär inte att varje statsråd har inblick i det beredningsarbete som
pågår inom varje fackdepartement på detta och andra områden.

Inlandsbanan

Anf. 33 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Mats Odell. Även om jag sitter i
Stockholmsbänken är jag norrlänning, född och uppvuxen i Sorsele vid in-
landsbanan. Det gäller en fråga som är aktuell i dessa dagar och som intres-
serar, förmodar jag, alla människor som bor efter inlandsbanan: Kan man
få ett klart besked? Hur blir det nu med inlandsbanan? Blir den kvar eller
försvinner den? Kan vi få ett klart svar i dag, kommer det att bli press i Norr-
landstidningarna.

Anf. 34 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag välkomnar Filip Fridolfsson att åka med inlandsbanan.
Den kommer att finnas kvar och att överlåtas till lokala intressenter. Den
blir i själva verket, herr talman, den första privatiserade järnvägen i det här
landet. Det som har hänt är att Ny demokratis representanter i trafikutskot-
tet har gått emot den linje som Ny demokrati gick till val på, nämligen att
stödja inlandsbanan. Det är allvarligt. Men den långsiktiga överlevnaden av
inlandsbanan hotas inte alls av att trafikutskottet nu har sett till att rådrums-
trafiken inte kan fortgå som planerat. Det kan möjligtvis bli ett tillfälligt av-
brott. Men när vi passerat nyåret och när vårsolen börjar lysa, tror jag att
inlandsbanan kommer att gå en ny vår till mötes. Det kommer att vara gam-
malt vagnsmaterial, från 30-talet i plysch, och man kommer att ha bl.a. ång-
lok. Jag tror att denna turistsatsning kommer att vara en vitamininjektion
för näringslivet utefter den här järnvägen, som är närmare 130 mil lång.

Filip Fridolfsson kan vara lugn. Jag tror att regeringens fasta hållning i
denna fråga gör att Inlandsbanan kommer att leva vidare även om det blir i
annan regi, där lokala intressenter tar ansvaret men får hjälp på vägen av
staten.

Infrastruktursatsningar

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Anf. 35 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Också jag har en fråga till kommunikationsministern. Våren
1990 fattade vi ett beslut här i riksdagen om betydande satsningar på infra-
struktur, dvs. vägar, järnvägar, broar osv. Då anslogs också ett antal miljar-
der för att finansiera dessa satsningar.

Dessa satsningar på infrastruktur har varit uppe till diskussion många
gånger sedan dess. Kommunikationsministern har rest runt i olika delar av
landet och talat om dem. Men när kommunikationsministern har kommit
hem till Stockholm har man i allmänhet ställt sig frågan: Vad har hänt med
dessa infrastruktursatsningar, och vad händer? Jag vidarebefordrar frågan
till kommunikationsministern.

Anf. 36 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag är mycket glad över den här frågan. Det finns ett par
myter som är mycket seglivade. Den ena är att det inte anslås någonting till
investeringar i vägar och järnvägar. Den andra myten är att det som anslås
fastnar i någon sorts konstig byråkratisk kvarn. Båda dessa myter är lika fel-
aktiga.

När det gäller nivåerna kan jag upplysa Karl-Erik Svartberg om att det
under detta budgetår - alltså från den 1 juli 1992 till den 30 juni 1993 - kom-
mer att förbrukas ungefär 13 miljarder kronor inkl, de 1,5 miljarder som in-
går i krisuppgörelsen med Socialdemokraterna. Jag avser då pengar som hu-
vudsakligen betalas ut till svenska entreprenörföretag. Dessa 13 miljarder
kronor skall Karl-Erik Svartberg ställa i relation till ett normalår under 80-
talet, exempelvis under den socialdemokratiska perioden. Då uppgick inve-
steringarna till ca 4,5 miljarder. Det handlar alltså om en tredubbling av in-
vesteringarna under detta år. Detta års investeringar innebär också en för-
dubbling jämfört med föregående år, då man i och för sig gjorde en kraftig
uppryckning.

Jag förstår att Karl-Erik Svartberg vill ha reda på vad som har hänt. Jag
kan bara konstatera att i besluten ingår ett antal paket som i Vägverkets
handlingar har betecknats med bokstäverna A-E Därutöver finns de 1,5
miljarder, som jag talade om och som skall gå framför allt till länsvägar i
skogslänen. Paketen A-E innehöll 310 projekt. Av dessa är 290 i gång i dag.
Paket F, som finansieras av de 2,2 miljarder ur kompletteringspropositionen
som Vägverket fick i medelstilldelning efter sommaren, innehöll 900 mycket
små vägprojekt. Ofta gäller det små vägar i glesbygd som har mycket stor
betydelse för de människor som bor där och inte minst för skogsnäringen.
Av dessa 900 projekt har nu 400 kommit i gång under de få månader som har
gått. Ett flertal projekt är redan avslutade.

Dessutom har det införts en intressant innovation. Vägverket har börjat
med en förenklad upphandling som innebär att man bjuder in ett antal entre-
prenörer, visar dem de ganska enkla handlingar som finns och frågar om de
vill vara med och lämna anbud. Sedan har Vägverket kanske en vecka på sig
att räkna på anbuden i intresseanmälningarna. Redan efter ytterligare ett
par veckor kan dessa projekt vara i gång.

Muntliga frågor
till regeringen

1* Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 12

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Pengarna i det senaste paketet kommer att vara förbrukade före utgången
av kalenderåret 1993.

Muntliga frågor
till regeringen

Anf. 37 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag har en mycket kort följdfråga: Hur många jobb räknar
kommunikationsministern med att dessa miljarder ger genom de olika pro-
jekten?

Anf. 38 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Det är ganska svårt att säga. Det finns en tumregel, nämligen
att när det gäller nyinvesteringar i större vägobjekt kostar varje årsarbetstill-
fälle ungefär 1 miljon. I fråga om järnvägsinvesteringar kostar vaije årsar-
betstillfälle 1,3 miljoner. Av de 13 miljarderna utgör ca 3,5 miljarder investe-
ringar i järnväg.

Arsarbetstillfällena i de små projekten - dels paketet i kompletteringspro-
positionen, dels de 1,5 miljarderna - kostar betydligt mindre per sysselsatt.
Men jag kan inte ange någon exakt siffra. Det handlar kanske om 15 000-
20 000 direkt sysselsatta. Sedan finns det en också multiplikatoreffekt. De
lärde tvistar emellertid om huruvida man skall mulitiplicera antalet syssel-
satta i sekundära verksamheter med två eller tre.

Narkomanvård

Anf. 39 ANITA PERSSON (s):

Herr talman! Sverige är ju ledande när det gäller metodik för behandling
av narkomaner. Missbruksbekämpningen har tillhört de mest prioriterade
posterna i budgeten. Vi här i riksdagen är överens om att vi skall ha ett nar-
kotikafritt samhälle.

Vi möts nu av ett yttre hot. Det kommer in nya droger från Östeuropa och
Sydeuropa. Men vi möts också av ett inre hot, nämligen att hela narkoman-
vården håller på att nedrustas.

I Malmö finns det inte någon narkomanvård att tala om. I Stockholm har
narkomanvården halverats. Man blandar samman olika slags missbrukare.
Tjänstemännen har till uppgift att prioritera inom resultatenheter. Följden
blir att man, om en missbrukare skall skickas på kvalificerad behandling,
måste avskeda personal. Man håller missbrukarna kvar på fängelserna, på
sjukhusen och i häktena i stället för att ta in dem på behandlingshem. De
som inte är placerade där är ute i den öppna vården eller ute på gatan och
stjäl.

Jag tror inte att socialministern är omedveten om dessa förhållanden. Vad
avser socialministern att göra för att förmå kommunerna att ta sitt ansvar?

Anf. 40 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Det som Anita Persson säger är sant. Också jag har tagit del
av en del oroande rapporter om att man i vissa kommuner har prioriterat ner
narkomanvården. Jag ser med stor oro på utvecklingen.

Från statens sida kommer vi att fortsätta att prioritera narkomanvården

högt, dvs. vi kommer att avsätta pengar för bl.a. fortsatt utbyggnad, vilket
kommer att framgå av nästa budgetproposition som presenteras i januari.

Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att följa utvecklingen, bl.a.
på missbruksområdet, för att se om tendensen är utbredd eller om det rör
sig om enstaka exempel. Om tendensen skulle vara utbredd, finns det anled-
ning för statsmakterna att gå in ännu mer kraftfullt. Men detta vet vi för da-
gen ingenting om.

Anf. 41 ANITA PERSSON (s):

Herr talman! Jag hoppas att det förslag som framläggs i budgetpropositio-
nen kommer att innebära att de specialdestinerade statsbidragen skall vara
kvar och att man inte lägger statsbidraget i påsen. Annars kommer narko-
manvården att helt försvinna.

Anf. 42 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Satsningarna på offensiv narkomanvård kommer att vara
kvar, dvs. det program som inleddes för några år sedan och som har varit
mycket framgångsrikt.

Flyktingpolitik

Anf. 43 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag vill vända mig till Birgit Friggebo. I tidningen kan man
läsa att antalet flyktingar som har fått stanna i Sverige inte har varit så lågt
sedan 1985. Det är en något förvånande uppgift i Folkpartiets Sverige.

Även om det är mer än fullt på förläggningarna, finns det tydligen nu gott
om kommunplatser. Ändå fokuserar regeringen ju helt och hållet skyddsbe-
hovet. Alla humanitära tumregler har snabbt rensats bort. Min fråga gäller
de jugoslaviska krigsfångar som Sverige inte tänker ta emot. Har inte heller
de tillräckligt skyddsbehov, eller är det de humanitära skälen som är otill-
räckliga?

Anf. 44 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Maj-Lis Lööw inledde med att säga att det är så få flyktingar
som nu får stanna i Sverige. Bakgrunden till detta är att antalet asylsökande
från alla länder över hela jorden minskar utom när det gäller asylsökande
från Jugoslavien. Om det inte kommer några asylsökande till Sverige, kan
inte heller fler få stanna här. Maj-Lis Lööw vet väldigt väl att det har varit
verkställighetsstopp i fråga om Jugoslavien, dvs. att man av olika skäl inte
har fattat några beslut under det gångna året.

Så över till frågan om f.d. fångar från fånglägren. Flyktingkommissarien,
UNHCR, riktade en allmän förfrågan till 22 länder om man ville ta emot
f.d. fångar. Jag har varit i Geneve och talat med fru Ogata. Vid detta samtal
framkom det att flyktingkommissarien inte förutsatte att Sverige i denna om-
gång skulle ta emot några f.d. fångar från fånglägren. Detta är bakgrunden
till att Sverige har sagt nej till att nu ta emot f.d. fångar. Vi kommer att få
flera propåer inom ramen för flyktingkvoten. Det är min bestämda överty-

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Muntliga frågor
till regeringen

Prot. 1992/93:12
22 oktober 1992

Information från
regeringen

gelse att Sverige ställer upp och hjälper dessa mycket olyckliga människor,
och då inte bara fångarna själva utan också deras familjer.

Anf. 45 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Sverige har alltså inte fått någon formell förfrågan, eller har
Birgit Friggebo efter samtalet med fru Ogata bortsett från en allmän förfrå-
gan till flera länder?

Anf. 46 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Det var 22 länder som fick en allmän förfrågan. Förfrågan
rörde sig inte om att ta emot ett visst antal eller att ta emot fångar inom flyk-
tingkvoten. Det var en allmän förfrågan till 22 länder utan preciseringar. Be-
dömningen vid det samtal som jag hade med flyktingkommissarien var att
behovet kunde täckas i den första omgången, framför allt genom de länder -
Danmark, Norge och flera andra europeiska länder - som har sagt sig vilja
ta emot den här typen av männsikor i stället för vanliga asylsökande.

Mot denna bakgrund har vi i Sverige sagt att vi inte tar emot några i denna
vända. Men vi har sagt att vi är beredda att i en framtid, i andra fall och inom
ramen för flyktingkvoten, ta emot f.d. fångar från fånglägren nere i det forna
Jugoslavien.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Information från regeringen om uppföljningen av FN:s miljö-
och utvecklingskonferens

Anf. 47 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Regeringen har i dag till riksdagen överlämnat en skrivelse
med en redogörelse med anledning av FN:s konferens om miljö och utveck-
ling år 1992 - UNCED. Till skrivelsen har som bilaga fogats översättningar
till svenska av de dokument som antogs i Rio de Janeiro, nämligen Riodekla-
rationen, Skogsprinciperna och Agenda 21, dvs. handlingsprogrammet för
det fortsatta arbetet med miljö- och utvecklingsfrågorna. Därutöver vill jag
hänvisa till den rapport från konferensen som Utrikesdepartementet upprät-
tat och publicerat för ett par dagar sedan och tillställt riksdagens ledamöter.

För egen del vill jag här i kammaren särskilt framhålla följande punkter i
regeringens skrivelse om UNCED.

Låt mig först slå fast att UNCED måste ses som en framgång. Den innebär
ett viktigt steg för att nationellt och internationellt lösa världens miljö- och
utvecklingsproblem. Genom Riodeklarationen har de deltagande länderna
åtagit sig att långsiktigt sträva mot en hållbar utveckling. En utveckling som
äger rum inom ramen för ekosystemens bärighet har därmed för första
gången angetts som ett mellanstatligt erkänt långsiktigt mål för världssam-
fundet.

Sverige eftersträvade en handlingsinriktad konferens, med konkreta åta-
ganden av och rekommendationer till regeringar och internationella organi-
sationer. Regeringen konstaterar med tillfredsställelse att flertalet förhand-

lingsmål i den delen har blivit väl tillgodosedda, bl.a. genom beslutet om
Agenda 21, vilken ger riktlinjer och rekommendationer för åtgärder med
sikte på hållbar utveckling inom praktiskt taget alla samhällsområden.

Det måste också anses som en framgång att konventionerna om klimat och
biologisk mångfald kunde undertecknas i Rio de Janeiro och av en överväldi-
gande majoritet av världens länder.

Klimatkonventionen borde enligt svensk mening ha varit mer preciserad i
fråga om tidsgränser för åtaganden om reduktion av utsläpp av växthusgaser.
Av särskild vikt är dock de möjligheter till kostnadseffektiva åtgärder och
samordnade miljöåtaganden mellan länder som konventionen innehåller.

Konventionen om biologisk mångfald, som ej undertecknades av USA,
uppfyller i huvudsak de svenska förhandlingsmålen.

Sverige undertecknade båda konventionerna den 8 juni 1992.

Skogsprinciperna utgör en god grund för framtida förhandlingar med in-
riktning på ett mer bindande globalt skogsinstrument.

Åtgärder för att bekämpa den utbredda fattigdomen i u-länderna utgjorde
ett prioriterat område bland de svenska förhandlingsmålen. Avsnittet om
fattigdom i Agenda 21 har fått en utformning som väl ansluter till svensk bi-
ståndspolitik.

Sverige verkade aktivt för ett UNCED-beslut som innebär åtaganden från
givarländer att öka det officiella biståndet till u-länderna för att uppfylla FN-
målet om 0,7 % av bruttonationalprodukten. Något sådant beslut med tids-
planer fattades inte, men målet bekräftades vid Riokonferensen.

Energirelaterade frågor har också varit prioriterade från svensk sida. Sve-
rige har arbetat för att förnybara energikällor, energieffektivitet och trans-
portfrågor skall uppmärksammas i arbetet på en hållbar utveckling. Enligt
svensk uppfattning kunde texterna i Agenda 21 i dessa delar vara mera kraft-
fulla och tydliga.

Riodeklarationen kan enligt regeringens mening väntas få stor betydelse i
det fortsatta internationella samarbetet på miljö- och utvecklingsområdet.

Slutligen skall nämnas att Sverige aktivt har drivit frågan om militära akti-
viteter och miljöansvar, dock utan större framgång.

Konferensens beslut skall ses som början på en långsiktig process mot en
miljömässigt hållbar utveckling. Genomförandet av åtgärder inom ramen
för Agenda 21 måste i huvudsak äga rum i de enskilda länderna med tyngd-
punkt i insatser på det lokala planet. En övergång till hållbar utveckling
måste i framtiden genomsyra och prägla alla delar av samhället och vara väg-
ledande vid utformningen av ländernas politik inom olika sektorer. Sektors-
ansvaret för en hållbar utveckling bekräftas och förstärks av UNCED-beslu-
ten.

Det är viktigt att vi nu tar oss an utmaningen från Rio. Sedan Agenda 21
nu översatts till svenska är det möjligt att inleda en bred diskussion och ana-
lys av hur handlingsprogrammet skall genomföras i Sverige. Detta arbete
måste omfatta alla samhällsgrupper och sektorer, bl.a. kommuner, organisa-
tioner, de areella näringarna, industrin, transportområdet, fackföreningar,
handel, osv. Det är vidare angeläget att andra grupper i samhället, såsom
ungdom, folkrörelser och det vetenskapliga samfundet, engagerar sig i för-

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Information från
regeringen

Prot. 1992/93:12
22 oktober 1992

Information från
regeringen

verkligandet av UNCED-besluten. Utbildningsinsatser på alla nivåer är sär-
skilt angelägna.

Väsentliga inslag i både Riodeklarationen och Agenda 21 lyfter fram be-
hovet av ändrade produktions- och konsumtionsmönster samt därmed för-
knippade ändringar i livsstilar, främst i de utvecklade länderna, i syfte att
minska miljöbelastningen och effektivisera resursanvändningen.

I Riodeklarationen understryks nödvändigheten av demokratiskt fattade
beslut och att olika befolkningsgruppers erfarenheter tas till vara. Ett väl ut-
vecklat samrådsförfarande är därför angeläget.

Ett brett samråd, inbegripande en remiss av Agenda 21, planeras. Remis-
sen och övrig genomgång avses ge underlag för en mer samlad bedömning
av åtgärdsbehovet. Regeringen avser att återkomma med en redovisning till
1993/94 års riksdag om hur det svenska uppföljningsarbetet fortskrider och
med förslag till erforderliga åtgärder.

Låt mig nu peka på några centrala inslag i de åtgärder som kommer att bli
aktuella under den närmaste framtiden.

För det första: Kretsloppsanpassning. Agenda 21 innehåller ett stort antal
rekommendationer som är av betydelse för ett resurshusshållande och där-
med ett mer kretsloppsanpassat samhället. I Agenda 21 slås vidare fast att
ett särskilt nationellt program för effektiv återanvändning och återvinning
skall vara upprättat senast till år 2000 i de industrialiserade länderna.

Med de riktlinjer och förslag till åtgärder som regeringen avser att åter-
komma till senare i en särskild proposition om riktlinjer för en kretsloppsan-
passad samhällsutveckling tas ett steg närmare en hållbar utveckling med
fungerande kretslopp och resurshushållning inom olika samhällssektorer. Vi
kommer därmed också närmare målet att konkret förverkliga det som Sve-
rige i den delen har åtagit sig genom Agenda 21.

För det andra: Klimatkonventionen. Regeringen avser att förelägga riks-
dagen en proposition i klimatfrågan under år 1993 med förslag om ratifika-
tion av klimatkonventionen och riktlinjer för det fortsatta klimatarbetet na-
tionellt. Statens naturvårdsverk har i uppdrag att senast den 30 oktober i år
redovisa en fördjupad analys av åtgärder mot klimatförändringar.

För det tredje: Naturvård och biologisk mångfald. Regeringen bereder nu
de frågor som aktualiseras vid en ratificering av konventionen om biologisk
mångfald, med sikte på en proposition redan under innevarande riksmöte. I
propositionen kommer ratificeringen av konventionen om biologisk mång-
fald att tas upp. Vidare kommer frågor i anslutning till tillämpningen av kon-
ventionen att behandlas, t.ex. genomförandet av en landstudie om biologisk
mångfald. Vidare kommer det att redovisas hur de under år 1991 införda
förändringarna i naturvårdslagen rörande biotopskydd och skärpta bestäm-
melser om markawattning skall tillämpas.

För det fjärde: Ekonomi och ekologi. I Agenda 21 läggs stor vikt vid ökad
användning av ekonomiska styrmedel i miljö- och utvecklingspolitik. Onö-
diga regleringar och statlig inblandning, som leder till störningar i marknads-
ekonomin, bör undvikas.

Långtidsutredningen 1992 (SOU 1992:19) publicerades i mars och be-
handlade bl.a. miljöpolitikens medel och effektivitet. Sverige använder re-
dan i dag ekonomiska styrmedel i betydande utsträckning.

Regeringen har gett Konjunkturinstitutet i uppdrag att under de kom-
mande fem åren utveckla metoder och modeller för att redovisa de viktigaste
sambanden mellan miljö och ekonomi samt att ansvara för forskning och ut-
veckling kring monetära miljöräkenskaper som komplement till nationalrä-
kenskaperna.

För det femte: Uppföljning i kommuner. Kommunerna kommer att få cen-
trala uppgifter i genomförandet av Agenda 21 i Sverige. I Agenda 21
-avsnittet om kommunernas roll anges att lokala Agenda 21 bör utarbetas
till år 1996. Enligt regeringens bedömning blir det en viktig politisk uppgift
och en utmaning för kommunerna att i samverkan med lokala organisationer
och i samråd med medborgarna omvandla den globala Agenda 21 till lokala
handlingsprogram som medverkar till en hållbar utveckling

Jag avser att inbjuda företrädare för kommunerna till en överläggning om
kommunernas roll och ansvar i genomförandet av Agenda 21 på det lokala
planet.

För det sjätte: Internationell uppföljning. Uppmärksamheten knyts i
första hand till FN:s nu pågående 47:e generalförsamling och det beslut som
skall fattas om att upprätta en kommission för hållbar utveckling. Även upp-
följningen i övrigt är viktig. Inte minst från svensk sida har vi under hela
UNCED-processen betonat att uppföljningen också måste ske decentralise-
rat i FN-systemet, t.ex. inom de regionala ekonomiska kommissionerna,
FN:s fackorgan och andra internationella organisationer.

Sverige deltar aktivt i generalförsamlingens diskussioner om bl.a. de insti-
tutionella frågorna. Vi söker effektiva och pragmatiska lösningar som är för-
enliga med de förslag till effektivisering av FN:s operativa verksamhet på det
ekonomiska området, som ingår i det nordiska FN-projektet. Jag kommer
inom kort att delta i plenardiskussionen i generalförsamlingen där UNCED
står på dagordningen.

Med riksdagens behandling av UNCED-frågorna har grunden lagts för
den vidare debatt och diskussion som erfordras för att förankra och förverk-
liga UNCED-besluten i det svenska samhället. Därmed har också utma-
ningen från Rio antagits och processen att förverkliga uppdragen från Rio
inletts. Jag välkomnar synpunkter och förslag om hur denna process skall bli
så framgångsrik som möjligt.

Anf. 48 ANNIKA ÅHNBERG (-):

Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för denna redovisning. Jag tror
att många med mig tycker att det är mycket bra att den kommer så snabbt
efter Riokonferensen och att den ger oss möjlighet att snabbt börja omsätta
konferensens resultat i handling.

Miljöministern sade att konferensen var en framgång. Man kan kanske ha
litet delade meningar om hur pass omfattande den framgången är.

Miljöministern sade också att vi från Sverige när det gäller klimatkonven-
tionen hade önskat oss mer konkreta åtaganden. Jag tror att en allmän be-
dömning som man kan göra är att klimatkonventionen blev mycket svag.
Det saknas preciserade åtaganden när det gäller reduktion av koldioxidut-
släpp.

Jag undrar om miljöministern delar min uppfattning, att det är mycket an-

Prot. 1992/93:12
22 oktober 1992

Information från
regeringen

Prot. 1992/93:12
22 oktober 1992

Information från
regeringen

geläget att i det internationella samarbetet driva de frågorna vidare, och vil-
ken strategi regeringen i så fall har för ett sådant arbete.

Jag tror att bedömningen vid Riokonferensen var att USA och oljeprodu-
cerande länder i samband med klimatfrågorna hade en mycket tillbakahål-
lande funktion och bromsade utvecklingen. Därför blir det särskilt viktigt att
i förhållande till de motkrafterna formulera en politik.

Jag skulle gärna vilja att miljöministern redogjorde något för hur rege-
ringen vill försöka vara med och driva på de internationella processerna när
det gäller de framsteg som måste göras för att vi skall kunna hantera de här
enorma problemen.

Anf. 49 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Framgång är ju alltid något relativt. Men det råder inget tvivel
om att den här konferensen blev ett uttryck för vad ett samlat världssamfund
anser vara viktigt just nu.

Markeringen av en uthållig utveckling är viktig. Det rör sig inte bara om
ett slagord, utan det handlar faktiskt om mycket konkreta saker när målsätt-
ningen skall genomföras.

Det som är viktigt att ta fasta på är, vilket står att läsa om i den svenska
översättningen, den mångfald av ambitioner, krav, som återfinns i
Agenda 21 - som alltså är ett handlingsprogram för det 21:a århundradet.

Det finns anledning att samtidigt vara uppmärksam på att reglerna i det
internationella arbetet tenderar att bli mer administrativa, laginriktade, än
de egentligen skulle behöva vara om vi hade ett mera ekonomiskt funge-
rande samarbete i världen - dvs. ekonomiska styrmedel som fungerade
också över gränserna.

Där finns det naturligtvis en obalans i förhållande till den strävan och det
regelsystem som vi i Sverige, i varje fall delvis, har. Därför är det viktigt att
man driver på för att åstadkomma internationella överenskommelser också
på det ekonomiska området. Men det är ett långsiktigt arbete. I den delen
tycker jag att konferensen inte var någon framgång. Inte heller EG kunde
förenas, som ni kommer ihåg, kring en gemensam linje när det gäller t.ex.
koldioxidbeskattningen.

I anknytning till arbetet i Rio redovisas de två konventioner som jag
nämnde, dvs. konventionen om biologisk mångfald och klimatkonventio-
nen. När det gäller konventionen om den biologiska mångfalden råder det
inget tvivel om att denna är en framgång för de svenska strävandena. Mycket
av innehållet i den konventionen är framdrivet av bl.a. Sverige. Vi har haft
internationella konferenser, och jag har så att säga levererat ytterligare stu-
dier i samband med det förberedande arbetet med konventionen när det gäl-
ler UNEP i Nairobi. Vi har hela tiden agerat aktivt, och jag tycker att vi har
lyckats på den punkten.

Däremot lämnar klimatkonventionen, som Annika Åhnberg mycket rik-
tigt påpekar, en hel del övrigt att önska. Det var nog ett samfällt intryck i
Rio att USA utgjorde en bromskloss i sammanhanget. Men man skall heller
inte förneka, som jag sagt, att också EG hade problem när det gällde att
åstadkomma ett gemensamt uppträdande.

Det som kan, och skall, göras är naturligtvis att man verkar i klimatkon-

ventionens anda - dvs. att man erkänner att koldioxidutsläppen är ett inter-
nationellt, globalt, miljöproblem och att man ser till att det tacklas nationellt
och även internationellt genom samverkan mellan de länder som har en nå-
gorlunda gemensam syn. Men det skall vara så att säga inom ramen för för-
beredelserna av klimatkonventionen. Det finns sådana uttalanden som ger
möjlighet att agera långt innan konventionen formellt träder i kraft. Där
skall Sverige vara pådrivande.

Mot den bakgrunden är det viktigt att vi själva på hemmaplan förnyar vår
klimatstrategi. Det är därför som vi planerar en proposition på det området
till våren 1993.

Anf. 50 ELVING ANDERSSON (c):

Fru talman! Även jag tackar för en intressant redovisning. Jag uppskattar
också regeringens strävan att man från svensk sida snabbt försöker att
komma i gång med förverkligandet av intentionerna bakom de aktuella do-
kumenten från Rio.

Jag förstår att miljöministern inte kan svara på ett antal detaljfrågor på
det här stadiet. Som framgick av min redovisning skall ju handlingar sändas
ut på remiss osv. Jag skulle ändå vilja ställa två frågor om områden där jag
efterlyser miljöministerns synpunkter:

Först och främst: Hur kommer de här dokumenten enligt miljöministerns
uppfattning att påverka den svenska energipolitiken?

Vidare, och den här frågan hänger samman med det som miljöministern
nämnde i redovisningen om den bredd som vi i Sverige måste ha när det gäl-
ler förverkligandet av det här och samarbetet med organisationer, folkrörel-
ser, olika nivåer i samhället osv. Miljöministern nämnde i det sammanhanget
kommunerna. Min fråga blir således: Hur ser miljöministern på kommuner-
nas roll när det gäller uppföljningen av Riodokumenten?

Anf. 51 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag vill bekräfta att Agenda 21 sänds ut på remiss, och det
gäller naturligtvis också på kommunnivå. Samtidigt vill jag inbjuda kommu-
nerna till överläggningar.

Som jag nämnde inledningsvis står det i Agenda 21 att man skall presen-
tera lokala handlingsprogram per 1996 - inget hindrar att det görs tidigare.
Många kommuner i Sverige har ju den inriktningen. Jag kan nämna särskilt
den grupp av s.k. ekokommuner som finns och som alltså redan arbetar med
den här inriktningen.

Jag hoppas naturligtvis att kommunerna tar tillfället i akt och tillför ytterli-
gare en dimension när det gäller det arbete som redan i dag pågår. Det gäller
att visa att Sverige som ett privilegierat land har förmåga att bland de många
människorna förankra en uthållig utveckling. Demokratisituationen, de-
mokratiförutsättningarna, i vårt land är ju bättre än som är fallet på de allra
flesta håll. Därför har vi större möjligheter än andra att mobilisera den kraft
som det är fråga om när man arbetar tillsammans med många människor.

Naturligtvis skall kommunerna själva inom ramen för sin självständighet
prioritera. Jag tror att Agenda 21 ger en god ram, bra förutsättningar, för

Prot. 1992/93:12
22 oktober 1992

Information från
regeringen

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Information från
regeringen

diskussioner, med utgångspunkt i ett internationellt dokument, om vad man
själv har gjort så här långt och vad som återstår att göra.

Jag skall inte komma med många pekpinnar på det området. Jag bara be-
tonar ansvaret både för folkbildningen och för att människor mobiliseras i
det här viktiga arbetet.

Det är klart att vi tillsammans får överväga hur höga ambitionerna kan
vara. Vi får ju inte dra på oss kostnader som vi inte kan hantera. Också de
ekonomiska frågorna kommer, antar jag, att aktualiseras från kommunernas
sida. Delvis är de frågorna, som sagt, redan aktualiserade genom ekokom-
munerna, som får statligt stöd.

Elving Andersson frågade hur det här påverkar energipolitiken. En av de
saker som vi har varit mest missnöjda med är ju att vi inte har lyckats till-
skapa ett permanent internationellt organ för att världen över driva på ut-
vecklingen mot förnybar energi. Inte minst gäller det utvecklingsländerna.
Vi har inte gett upp på den punkten. Jag kommer att använda den rapport
som professor Thomas B. Johansson har tagit fram på FN:s uppdrag för att
lansera denna i samband med generalförsamlingen i höst i syfte att driva på
den internationella utvecklingen på det här området. Men det är en ganska
trög verklighet som vi där har att arbeta med.

Ett av de svåra problemen i Rio var faktiskt just den broms som en del av
oljestaterna utgjorde i arbetet. Det handlar naturligtvis om att slå vakt om
sina egna, låt mig säga, komparativa fördelar - och det är lätt att förstå. Men
därifrån och fram till ett förhindrande av en utveckling som är nödvändig för
alla är steget långt.

Vår egen energipolitiska utveckling stämmer i huvudsak överens med de
uttalanden som har gjorts i Rio. Det gäller helt enkelt att förstärka den in-
riktningen. Det betyder att det är nödvändigt att satsa mera på förnybar
energi. Det gäller att visa att detta är möjligt och, inte minst, att visa på den
teknikutveckling som andra sedan har betydande nytta av. I det samman-
hanget kan Sverige vara en föregångare och även vara pådrivande. Det finns
således ett direkt samband mellan vårt nationella agerande och det interna-
tionella agerande som jag tidigare nämnde.

Anf. 52 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Miljöministern sade att det skulle bli en bred analys av hand-
lingsprogrammen från Rio och att olika grupper skulle få delta. Jag tycker
att det låter mycket bra. Jag vill gärna harangera departementet och miljö-
vårdsberedningen för den fina insatsen i den gröna skriften om en svensk
handlingsplan inför 2000-talet. Det är ett mycket värdefullt och öppet arbete
som är nerlagt där. Såvitt jag förstår, jag hoppas det i alla fall, får hela riksda-
gen ta del av det. Det kan säkert gynna debatten om uppföljningen.

Socialdemokraterna motionerade i januari om att vi önskade en mycket
bred uppföljning. Vi talade om en kommission, vi kan gärna kalla det för en
grön kommission, som skulle bestå av politiker, näringslivsrepresentanter,
fackliga representanter, folkrörelserna, miljörörelsen osv. Den skulle kunna
medverka i en samlad nationell aktion för att följa upp Riomötet och för att
lyfta fram miljöfrågorna i debatten och genomförandet här i Sverige.

Vi hade en informationsstund i maj månad då jag frågade miljöministern

hur han såg på en sådan lösning. Svaret var inte avvisande, snarare sökande.
Nu hörde jag ingen kommentar till det här förslaget i miljöministerns anför-
ande. Jag undrar om det finns några planer på en sådan samlad aktion. Den
kan ligga väl i linje med det samarbete som sker i övrigt i politiken just nu i
Sverige. Vi borde kunna få en nationell samling kring miljöfrågorna efter
Rio. Det kan förslagsvis ske i en grön kommission.

Jag har också en andra fråga. Den berör kretsloppspropositionen. I den
allmänpolitiska debatten hävdade en av regeringens politiskt sakkunniga
från Miljödepartementet att det skulle bli en mycket konkret proposition.
Nu säger miljöministern, om jag inte hörde fel, att det enbart är fråga om
riktlinjer. Då undrar jag om det är fråga om konkreta riktlinjer.

Anf. 53 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag utgår från att riksdagens ledamöter får den här skriften.
Annars kan jag berätta att den finns i SOU-serien och har nummer 1992:104.
Detta är, precis som Berndt Ekholm säger, ett första steg i arbetet med att
förankra diskussionen och att lyfta in många idéer i diskussionen inom ra-
men för Rioarbetet. Det är klart att vi skall följa upp detta på lämpligt sätt.
Därmed är jag inne på frågan om en kommission.

Jag har ingenting emot en kommission. På den punkten är jag helt öppen.
Men en sådan får inte innebära att vi skapar ett intryck av att arbetet koncen-
treras. Hela idén är ju att vi skall försöka sprida arbetet. Det skall vara
många involverade. Det skall vara många gräsrötter, och vi skall komma så
nära medborgarna som möjligt. Det gör vi naturligtvis via våra kommuner,
folkrörelserna osv. Jag vill inte byråkratisera eller överorganisera den här
utvecklingen. Jag tror nog att det kan finnas skäl att sammanfoga helheten,
dvs. att låta många blommor blomma i den här processen. Det kan även fin-
nas skäl att titta på detta centralt.

Vi har ju haft mycket stor nytta av den nationalkommitté som har funnits
och som har fungerat på ett utmärkt sätt. Det vill jag gärna säga. Samstäm-
migheten har ju markerats redan där. Det talar ju snarast för att man, utan
för mycket politisk dragkamp, skulle kunna följa upp detta också centralt.
Men jag vill avvakta en aning, beakta responsen från olika håll och lyssna på
vad remissinstanserna säger om hur man skall följa upp detta. Det är också
ett sätt att hantera dessa frågor. Man lyssnar först och beslutar sedan. Jag är
öppen på den punkten.

Det kommer att visa sig så småningom vad kretsloppspropositionen inne-
håller. Det viktiga är att vi lägger fast ett antal riktlinjer. I den mån lagar är
konkreta saker, kommer det att finns lagstiftning också. Avsikten är att driva
på utvecklingen i en mycket bestämd riktning. Det måste finnas möjlighet
till framförhållning. Det betyder att först lägger man ut riktlinjer, och däref-
ter tar man steg efter steg i en process där konkretiseringsgraden ökar med
tiden. Detta är självklart.

Det handlar ju inte om att styra t.ex. våra svenska företag uppifrån, utan
det gäller att ge dem möjligheter. Men de skall veta vad som krävs. Det kan
man åstadkomma genom riktlinjer och genom lagstiftning som anger vad
som kommer att begäras. Producentansvaret är en central del av detta.

Prot. 1992/93:12
22 oktober 1992

Information från
regeringen

Prot. 1992/93:12
22 oktober 1992

Information från
regeringen

Detta är också en viktig del av Rioprocessen, men vi kan väl återkomma till
den diskussionen vid ett annat tillfälle.

Anf. 54 MARGARETA WINBERG (s):

Fru talman! Jag vill också tacka miljöministern för den här redogörelsen.
Miljöministern talade bl.a. om ändrade konsumtions- och produktions-
mönster. Jag delar den uppfattningen, samtidigt som jag inser hur oerhört
svår en sådan förändring är.

En grön tråd genom hela Riokonferensen är detta med bärkraftig utveck-
ling. Det fordrar bl.a. ett förändrat konsumtions- och produktionsmönster.
Men det fordrar också ett annat sätt att räkna, och miljöministern var inne
på det.

Under den socialdemokratiska regeringen tillsattes en utredning som nu
är klar, nämligen Räkna med miljön. Den har varit ute på remiss. Remissin-
stanserna gav den nästan fullständigt stöd för de åtgärder som föreslogs. Vi
hade hoppats att regeringen skulle ha utvecklat dessa tankar i komplette-
ringspropositionen i våras, men så blev inte fallet. Vi socialdemokrater skrev
då i olika motioner att vi ville att regeringen skulle återkomma med förslag
om t.ex. miljöindex, miljöindikatorer och miljöräkenskaper. Miljöministern
tog upp detta litet grand i sin redogörelse nu. Det här är särskilt angeläget
om vi i Sverige vill påverka dessa saker inom FN, OECD, EG och Nordiska
ministerrådet. Såvitt jag kunde förstå, hänvisade miljöministern till Kon-
junkturinstitutet. Jag måste fråga om jag förstod saken rätt. Skulle de arbeta
i fem år med att utreda detta? Menar miljöministern att det kommer att
dröja fem år innan vi får en debatt om miljöräkenskaper i Sveriges riksdag?

Anf. 55 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Nej, det menar jag inte. De har ett uppdrag, och det har även
Statiska centralbyrån, på områdena nationalräkenskaper och BNP-beräk-
ningar. Margareta Winberg vet lika bra som jag att detta är en viktig del
också i ett internationellt sammanhang. OECD har hållit på med detta sedan
60-talet och ändå inte kommit särskilt långt. Det beror naturligtvis på hur
ambitiös man är. Men detta sätt att dela ut uppdrag innebär att vi successivt
kommer att ”tappa av” dem deras resultat. Men det kommer att vara en vid
tidsram, eftersom det är ett mycket ambitiöst arbete.

Anf. 56 MARGARETA WINBERG (s):

Fru talman! Det handlar om hur ambitiös man är. Just det! Jag vill veta
hur ambitiös regeringen tänker vara. Tänker man lägga fram en proposition
om dessa saker innan femårsperioden har gått ut?

Anf. 57 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Svaret är ja.

Anf. 58 LENA KLEVENÅS (s):

Fru talman! Min fråga gäller miljöbiståndet. Fattigdomen är ju den huvud-
sakliga orsaken till miljöförstöringen i u-länderna. De har inte ekonomiska
och tekniska resurser att vidta de åtgärder som skulle behövas. Man har räk-

nat ut att det behövs en resursöverföring på 750 miljarder kronor per år till
u-världen för att komma till rätta med de värsta miljöförstörande förhållan-
dena.

U-länderna är ju mycket djupt skuldsatta, och penningflödet går från de
fattiga länderna till de rika. Man brukar säga att för varje krona som investe-
ras eller lånas till u-länderna får vi två tillbaka.

Mot den bakgrunden och mot bakgrund av att vi i Sverige tänker minska
biståndet till u-länderna, vilket jag beklagar, undrar jag hur regeringen har
tänkt utforma miljöbiståndet, med tanke på att även u-länderna skall kunna
uppfylla sin del i Agenda 21.

Anf. 59 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det är naturligtvis en stor fråga, som inte är så enkel att be-
svara. Det vore hyckleri att säga någonting annat. En del av detta kommer
att finnas med i budgetpropositionen och ingår alltså i den normala bered-
ningsprocessen.

Jag är den första att också beklaga sänkningen av det svenska biståndet.
Samtidigt kan man konstatera att Sverige ändå ligger i den övre klassen av
nationer i fråga om bistånd. Jag tror att vi kommer att ligga över 0,9 % av
BNP också efter det här neddragningsbeslutet. Vi håller också fast vid en-
procentsmålet. Det är viktigt som grund.

Rioprocessen som sådan kräver just en tydligare inriktning av biståndet
mot miljöändamål. För att göra det möjligt för u-länderna att handla på egen
hand deltar Sverige också i de skuldavskrivningsaktioner som förekommer,
och vi värnar då i första hand om de allra fattigaste länderna. Det kommer
vi att göra också i fortsättningen.

Det finns också andra viktiga saker som påverkar u-ländernas möjligheter
framöver. Dit hör naturligtvis utfallet av den s.k. Uruguayrundan, dvs.
GATT-samtalen, som också betyder mycket för u-ländernas ekonomi.
Världsbankschefen har talat om 50 miljarder kronor att vinna bara för u-
länderna vid en positiv utgång av GATT-förhandlingarna.

Jag skall inte föregripa de kommande förhandlingarna. Som ni kommer
ihåg från tidigare redogörelser tog regeringen fram extra resurser utöver bi-
ståndsmålet för innevarande budgetår, och detta redovisades också i Rio. De
pengarna står till förfogande för påfyllning inom exempelvis Global Envi-
ronment Fund, dvs. GEF-systemet, som är finansieringsmekanism för de två
konventioner som jag nämnde, dvs. biologisk mångfald och klimatkonven-
tionen.

Arbetet med de konventionerna kommer att ta en del tid, men det är vik-
tigt att FN-systemet framöver samlar sig till ett konkret bidrag på det här
området. Sverige måste naturligtvis delta i det arbetet. Det kommer vi att
göra.

Anf. 60 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Fru talman! Det var en intressant redovisning. Jag är också glad över att
miljöministern i redovisningen rättade till den fadäs som statsministern
gjorde sig skyldig till i regeringsförklaringen, då han sade: ”Sverige kommer
att aktivt följa upp de beslut som fattades vid FN:s miljökonferens.” Jag har

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Information från
regeringen

Prot. 1992/93:12
22 oktober 1992

Information från
regeringen

tidigare påpekat att det var en konferens om miljö och utveckling. Statsmi-
nistern tappade alltså bort det andra ledet i konferensen. Det har miljöminis-
tern på ett fördelaktigt sätt pekat på både i sin redovisning i dag och i svar
på frågor. Detta noterar jag med tacksamhet.

Jag vill fråga om folkrörelsernas insats i arbetet. Svenska folkrörelser slöt
sig inför Riokonferensen samman i en rådgivande kommitté, som fick nam-
net Miljö och utveckling 92, för att på olika sätt fungera som påtryckare. Om
man lyckades med det eller inte får andra bedöma.

Oavsett vilken uppfattning vi har om resultatet av Riokonferensen, vet vi
att det viktiga arbetet är det som återstår, nämligen att göra Riokonferen-
sens beslut till konkreta resultat.

Därför skulle jag vilja fråga miljöministern: Kan svenska folkrörelser
räkna med stöd från regeringen också i det konkreta uppföljningsarbetet?

Anf. 61 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag tycker inte man skall göra alltför stor sak av det faktum
att ett ord ibland tappas här och där. Det händer de bästa.

Det är emellertid viktigt att betona att hela Riokonferensmaterialet hand-
lar om miljö och utveckling. Ett av de grundläggande resultaten av konferen-
sen är egentligen att man så tydligt i olika sammanhang erkänner det stora
hinder som fattigdom utgör för att man skall kunna ta hand om miljön. Man
kan inte begära att den som inte har bröd för dagen skall ta hand om miljön
på det sätt som man kan kräva av oss. Det är därför vi har ett speciellt ansvar,
och det kan inte nog betonas.

Min uppfattning i fråga om folkrörelserna är att de skall bygga på ett de-
centraliserat sätt att arbeta, dvs. att arbetet i folkrörelserna skall förankras
så långt det är möjligt och vara så spritt som möjligt. Regering och riksdag
beviljar ju årligen medel för folkrörelserna för den verksamhet som de själva
väljer att ägna sig åt.

Man kan ju säga att det är självklart att staten skall göra det jobbet, att
det är vi som skall bekosta arbetet och ställa medel till förfogande för alla
som vill ha sådana, t.ex. studieorganisationerna och Folkbildningssverige i
allmänhet. Det är ju ett viktigt första steg. När man svarar på remisserna får
man naturligtvis själv tala om vad man vill göra med materialet; det skall inte
komma några pekpinnar från annat håll. Därefter får vi ta ställning till om
det kommer några krav i samband med detta arbete. Jag hoppas att det här
skall upplevas som så viktigt att det blir en integrerad del av folkrörelsernas
normala arbete. Till detta har folkrörelserna vårt stöd. I en ekonomiskt kärv
situation går jag inte längre än så.

Anf. 62 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Fru talman! Vad jag var ute efter att framhålla med min fråga var att det
krävs ganska konkreta insatser för att så att säga vända både tänkande och
utveckling rätt. Det är stöd för detta omtänkande eller nytänkande i såväl
folkrörelsers som regerings och riksdags arbete som behövs.

Anf. 63 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag har lätt att instämma i detta. Jag har också markerat min
inställning genom att säga att detta handlar om både vår roll som konsumen-

ter och vår roll som medborgare. Dessutom handlar det naturligtvis om före-
tagen, där många av förutsättningarna för vår miljö och vårt dagliga liv pro-
duceras.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1992/93:16 Godkännande av avtal om frihandel mellan Sverige och Fär-
öarna, m.m.

1992/93:17 Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m.m.
1992/93:45 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Mexiko
1992/93:46 Ett nationellt smittskyddsinstitut m.m.

1992/93:77 Väpnad styrka för tjänstgöring utomlands
1992/93:108 Skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag,
m.m.

Skrivelse

1992/93:13 Redogörelse med anledning av FN:s konferens om miljö och ut-
veckling år 1992 - UNCED

Motionerna

med anledning av prop. 1992/93:1 Universitet och högskolor - frihet för kva-
litet

1992/93:Ubl av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m)
1992/93:Ub2 av Kristina Svensson m.fl. (s)
1992/93:Ub3 av Inger Hestvik och Sinikka Bohlin (s)
1992/93:Ub4 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m)
1992/93:Ub5 av Ulf Melin och Christer Lindblom (m, fp)
1992/93:Ub6 av Anders G Högmark och Bengt Rosén (m, fp)
1992/93:Ub7 av Margareta Israelsson (s)
1992/93:Ub8 av Ingrid Andersson och Iréne Vestlund (s)
1992/93:Ub9 av Ingrid Andersson och Iréne Vestlund (s)
1992/93:UblO av Gunnar Thollander m.fl. (s)
1992/93:Ubll av Bo Holmberg och Britta Sundin (s)
1992/93:Ubl2 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)
1992/93:Ubl3 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp)
1992/93:Ubl4 av Sigge Godin (fp)
1992/93:Ubl5 av Karin Israelsson (c)
1992/93:Ubl6 av Kjell Ericsson och Roland Lében (c, kds)
1992/93:Ubl7 av Lennart Brunander (c)
1992/93:Ubl8 av Karin Starrin m.fl. (c, s, m, fp, kds, nyd, v)
1992/93:Ubl9 av Larz Johansson (c)
1992/93:Ub20 av Stina Gustavsson och Birgitta Carlsson (c)
1992/93:Ub21 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (c)

Prot. 1992/93:12
22 oktober 1992

Information från
regeringen

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

1992/93:Ub22 av Larz Johansson m.fl. (c)

1992/93:Ub23 av Björn Samuelson m.fl. (v)

1992/93:Ub24 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)

1992/93:Ub25 av Christina Linderholm (c)

1992/93:Ub26 av Karin Pilsäter (fp)

med anledning av prop. 1992/93:2 Vissa organisatoriska frågor inom trafik-
säkerhetsområdet

1992/93:T2 av Maj-Inger Klingvall och Ewa Hedkvist Petersen (s)

1992/93:T3 av Elver Jonsson (fp)

1992/93:T4 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s)

med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.

1992/93:Jul av Ingbritt Irhammar och Sven-Olof Petersson (c)

1992/93:Ju2 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd)

1992/93:Ju3 av Hans Göran Franck m.fl. (s)

1992/93:Ju4 av John Andersson m.fl. (v)

1992/93:Ju5 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)

med anledning av prop. 1992/93:8 Den svenska trafikskadelagens anpass-
ning till EG:s regelverk m.m.

1992/93:L1 av John Andersson m.fl. (v)

1992/93:L2 av Jan Sandberg (m)

med anledning av prop. 1992/93:9 Inlandsbanan

1992/93:T5 av Birger Rosqvist m.fl. (s)

1992/93:T6 av Erik Artur Egervärn och Ulf Björklund (c, kds)

1992/93:T7 av Bengt Hurtig m.fl. (v)

med anledning av prop. 1992/93:14 Skolskjuts m.m.

1992/93:Ub27 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)

1992/93:Ub28 av Björn Samuelson m.fl. (v)

med anledning av prop. 1992/93:26 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsme-
delslag

1992/93:Ju6 av John Andersson (v)

med anledning av prop. 1992/93:36 Vissa frågor om den kommunala ekono-
min

1992/93:Fil av Lars Werner m.fl. (v)

1992/93:Fi2 av Ivar Franzén (c)

1992/93:Fi3 av Hans Gustafsson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1992/93:38 Ändring i produktansvarslagen (1992:18)

m.m.

1992/93:L3 av John Andersson m.fl. (v)

1992/93:L4 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)

med anledning av prop. 1992/93:69 Ombildning av föreningsbanker
1992/93:N1 av Leif Marklund och Håkan Strömberg (s)
1992/93:N2 av Rolf L Nilson m.fl. (v)

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

6 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 22 oktober

1992/93:15 av Sten-Ove Sundström (s) till kommunikationsministern om
järnvägsförbindelserna på Nordkalotten:

Utvecklingen i Sovjetunionen har aktualiserat sammankopplingar av järn-
vägsförbindelser på Nordkalotten. Det gäller bl.a. två förbindelser via Fin-
land till Ryssland. I Ryssland har redan parlamentet fattat principbeslut att
bygga spåravsnittet från Alakurtti till finska gränsen, en sträcka av 68 km.
Därmed har även Finlands planer på den s.k. Sallabanan aktualiserats.

Med de pågående utbyggnaderna och ihopkopplingarna av järnvägarna
mellan Finland och Ryssland öppnas kommunikationerna dels mot Kola-
halvön, dels mot hela norra Ryssland.

Det innebär att det svenska järnvägsnätet via Haparanda kan användas
för transporter till bl.a. Murmansk och vidare österut efter den transsibiriska
järnvägen.

Järnvägstransporter efter den transsibiriska järnvägen kommer att betyda
halverade frakttider för containergods mellan Fjärran Östern och Skandina-
vien.

Det finns ett ökat intresse från svensk sida att utveckla handeln med Mur-
manskområdet, såväl när det gäller mineraler som skogsprodukter.

Ett hinder för att effektivisera transportarbetet på järnväg mellan län-
derna på Nordkalotten är den skillnad i spårbredd som finns mellan län-
derna. Järnvägsterminalen i Haparanda behöver moderniseras och en s.k.
omaxlingsanläggning behöver byggas om Sverige skall ha en chans att delta
i den ökande handeln på Nordkalotten.

För närvarande tycks allt intresse från svensk sida vara inriktat på att ut-
veckla och snabba upp kommunikationerna ned mot Centraleuropa, medan
de viktiga järnvägsförbindelserna mot Nordkalotten och Kolahalvön inte
tycks få någon del av de infrastruktursatsningar som nu planeras över hela
landet.

Med hänvisning till det anförda vill jag till kommunikationsministern
ställa följade frågor:

1. Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd att vidta för att mo-
dernisera omlastningsterminalen i Haparanda?

2. Är statsrådet beredd att verka för att byggandet av en omaxlingsstation i
Haparanda kommer till stånd?

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

3. Vilka åtgärder planerar statsrådet för att förbättra järnvägstrafiken på
Nordkalotten mot Finland?

7 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 20 oktober

\992I93’.93 av Sten-Ove Sundström (s) till miljöministern om freonutsläppen
vid skrotning av kylfartyg:

Skrotningen av kylfartyg har i ökad utsträckning flyttats från Europa till
u-länderna. Främst därför att det där är billigare arbetskraft men också där-
för att miljökraven är begränsade. Dvs. när kylbåtarna med sina freonbase-
rade köldsystem läggs upp för skrotning så finns ingen utrustning för att till-
varata eller bryta ner freonerna. De blåses rätt ut i luften och förstör därmed
vårt viktiga och livsnödvändiga ozonlager.

Av de många kylfartyg som nu skrotas i u-länderna sker sammanlagt ut-
släpp av många tusen ton freon till stor skada för vår gemensamma miljö.

Mot denna bakgrund vill jag till chefen för Miljödepartementet ställa föl-
jande fråga:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att snabbt få till stånd in-
ternationella överenskommelser som stoppar dessa stora och farliga freonut-
släpp?

1992/93:84 av Ingbritt Irhammar (c) till statsrådet Alf Svensson om Turkiet
och de mänskliga rättigheterna:

Den turkiska koalitionsregeringen, som tillträdde för ett år sedan, lovade
vid sitt tillträde att värna respekten för mänskliga rättigheter i landet och
införa demokratisering av det turkiska samhället. Rapporter från bl.a. Am-
nesty International och Human Rights Foundation of Turkey (HRFT) visar
att dessa löften inte har infriats. Enlig en nyligen publicerad rapport från
HRFT konstateras grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna under
första halvåret i Turkiet. HRFT gör den bedömningen att antalet dödade
under första halvåret når en nivå, som påminner om situationen vid militär-
kuppen 1980.1 dokumentet konstateras att 1 038 personer under årets första
sex månader har dödats vid tortyr, husrazzior, av okända gärningsmän, av
säkerhetsstyrkor m.m. Tortyren fortsätter att användas systematiskt. Jour-
nalister har mördats och tidskrifter och tidningar konfiskeras.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Ämnar den svenska regeringen agera för att utöva påtryckningar mot den
turkiska regeringen att respektera de mänskliga rättigheterna?

1992/93:85 av Karin Pilsäter (fp) till miljöministern om överlåtbara utsläpps-
rätter:

Enligt uppgifter i media kommer överlåtbara utsläppsrätter att prövas på
allvar och en s.k. kvävebubbla planeras över Stockholmsregionen redan
1994. Modellen nämndes i kompletteringspropositionen, men utan att rege-
ringen konkretiserade hur den avsåg gå vidare på detta område.

På vilket sätt avser miljöministern verka för att användningen av överlåt-
bara utsläppsrätter ökar i Sverige?

1992/93:86 av Nils T Svensson (s) till näringsministern om verkställande di-
rektörers förmåner i årsredovisningen:

Under senare tid har framgått att de förmåner, utöver lön, som verkstäl-
lande direktörer i aktiebolag erhåller, uppgår till betydande belopp.

Är statsrådet beredd att föreslå ändring i lagen om aktiebolag så att upp-
gifter om verkställande direktörers förmåner redovisas i bolagens årsredo-
visningar?

den 21 oktober

1992/93:87 av Wiggo Komstedt (m) till justitieministern om översyn av vålds-
brotten:

Det råa och allt grövre våldet är ett allt större problem i vårt land. Helt
vanliga medborgare, utan något som helst brottsligt förflutet, avrättas i sina
hem eller på öppen gata. Dessa grova våldsverkare uppträder allt oftare två
eller flera tillsammans, vilket gör att vår nuvarande lagstiftning inte gör det
möjligt att döma någon för mord eller dråp.

Det svenska samhället accepterar inte - och skall inte heller acceptera -
att mördare går fria för att brottet utförts av flera tillsammans. Som redan är
känt kommer regeringen att lägga fram förslag till riksdagen om straffskärp-
ning på flera områden.

Vilka lagändringar förbereder justitieministern på det av mig åberopade
området?

1992/93:88 av Patrik Norinder (m) till miljöministern om överlåtelse av ut-
släppskvoter:

Enligt en tidskriftsartikel nyligen (Veckans Affärer nr 41 1992) är miljömi-
nistern nu positiv till handel med överlåtelsebara utsläppskvoter i Sverige.
Miljöministern uppges vilja pröva en miljöbubbla över Stockholm och Mä-
lardalen redan 1994.

Vilka åtgärder avser miljöministern aktivt att medverka till för att överlå-
telsebara utsläppskvoter prövas i Sverige de närmaste åren?

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

1992/93:89 av Hans Stenberg (s) till arbetsmarknadsministern om byggar-
betslösheten i Västernorrland:

Byggarbetslösheten i Västernorrland beräknas uppgå till nära 35 % i bör-
jan av 1993. Samtidigt finns ett mycket stort antal anläggningsarbeten som
kan startas med mycket kort varsel. Exempelvis finns väg och brobyggen för
sammanlagt 243 miljoner kronor som kan startas redan första kvartalet 1993.
Enligt Vägverkets bedömning skulle det ge sysselsättning för ca 200 personer
under ett år. Dessutom finns en lång rad andra byggprojekt som skulle kunna
startas med kort varsel.

Min fråga är därför:

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att minska ar-
betslösheten bland byggnadsarbetarna i Västernorrland?

1992/93:90 av Georg Andersson (s) till kommunikationsministern om den re-
gionalpolitiskt motiverade flygtrafiken:

Konkurrenskommitténs förslag beträffande avreglering av flygtrafiken in-
nebar att en mindre avgift skulle läggas på alla flygresor. Därmed skulle re-
surser skapas för att möjliggöra bidrag eller statlig upphandling av regionalt
viktig trafik som ej är företagsekonomiskt bärkraftig.

Regeringen har nu avreglerat flyget utan att försäkra sig om resurser till
olönsam men ur regionalpolitisk synpunkt viktig trafik. Det föreligger därför
risk för att flygtrafik till orter som Lycksele, Vilhelmina, Kramfors, Gälli-
vare, Arvidsjaur m.fl. inte kan upprätthållas.

Mot denna bakgrund vill jag fråga kommunikationsministern:

Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd att vidta för att för-
hindra att företagsekonomiskt olönsam men regionalpolitiskt välmotiverad
flygtrafik upphör?

1992/93:91 av Annika Åhnberg (-) till miljöministern om kärnkraftens säker-
hetsproblem:

Allvarliga säkerhetsproblem har lett till att fem av Sveriges tolv kärnreak-
torer stängts av. Det gäller de äldsta reaktorerna och farhågor väcks om att
detta bara är början på en rad problem, som följer med reaktorernas ökande
ålder.

Samtidigt aktualiseras frågan om kärnkraftens avveckling, eller rättare
sagt, om den icke-aweckling som pågår. Det mest rimliga vore om stoppet
för några av reaktorerna förlängdes in i evigheten och därmed blev bötjan
på den avveckling som faktiskt bekräftats i flera riksdagsbeslut, men ännu
lyser med sin frånvaro.

Krav har väckts om att genom en offentlig hearing få säkerhetsproblemen
och myndigheternas agerande i samband med de nu upptäckta problemen
belysta.

Jag vill därför fråga miljöministern:

Avser regeringen ta initiativ till en offentlig hearing kring kärnkraftens sä-
kerhetsproblem?

8 § Kammaren åtskildes kl. 15.49.

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

Förhandlingarna leddes

av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 46 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992 Innehållsförteckning

Torsdagen den 22 oktober

1 § Ny riksdagsledamot m.m.............................. 1

2 § Justering av protokoll................................ 1

3 § Muntliga frågor till regeringen ......................... 1

Förste vice talmannen

Rättssäkerhet i privatiserad vård ........................... 2

Margareta Winberg (s)

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Arbetslöshetsförsäkringen ................................ 2

Eva Zetterberg (v)

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Rättssäkerhet i privatiserad vård ........................... 3

Birgitta Dahl (s)

Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Mänskliga rättigheter i Tibet .............................. 4

Ylva Annerstedt (fp)

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Kulturpolitik .......................................... 4

Åke Gustavsson (s)

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Bostadsräntan .............................. 5

Johan Brohult (nyd)

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Förste vice talmannen

Fördelning av nya högskoleplatser.......................... 6

Ingvar Johnsson (s)

Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Ekonomisk brottslighet .................................. 7

Hans Göran Franck (s)

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Inlandsbanan ......................................... 8

Filip Fridolfsson (m)

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Infrastruktursatsningar .................................. 9

Karl-Erik Svartberg (s)

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Narkomanvård ........................................ 10

Anita Persson (s)

Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Flyktingpolitik ........................................ 11

Maj-Lis Lööw (s)

30 Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

4 § Information från regeringen om uppföljningen av FN:s miljö- och
utvecklingskonferens .............................. 12

Miljöminister Olof Johansson (c)
Annika Åhnberg (-)
Elving Andersson (c)
Berndt Ekholm (s)
Margareta Winberg (s)
Lena Klevenås (s)
Karl-Erik Svartberg (s)

Prot. 1992/93:12

22 oktober 1992

5 § Bordläggning ...................................... 23

6 § Anmälan om interpellation

1992/93:15 av Sten-Ove Sundström (s) om järnvägsförbindel-
serna på Nordkalotten............................ 25

7 § Anmälan om frågor

1992/93:83 av Sten-Ove Sundström (s) om freonutsläppen vid
skrotning av kylfartyg............................ 26

1992/93:84 av Ingbritt Irhammar (c) om Turkiet och de mänsk-
liga rättigheterna................................ 26

1992/93:85 av Karin Pilsäter (fp) om överlåtbara utsläppsrätter 27

1992/93:86 av Nils T Svensson (s) om verkställande direktörers
förmåner i årsredovisningen....................... 27

1992/93:87 av Wiggo Komstedt (m) om översyn av våldsbrotten 27

1992/93:88 av Patrik Norinder (m) om överlåtelse av utsläpps-
kvoter ........................................ 27

1992/93:89 av Hans Stenberg (s) om byggarbetslösheten i Väs-
ternorrland .....'............... 28

1992/93:90 av Georg Andersson (s) om den regionalpolitiskt
motiverade flygtrafiken........................... 28

1992/93:91 av Annika Åhnberg (-) om kärnkraftens säkerhets-
problem....................................... 28

gotab 42191, Stockholm 1992

Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:12 Torsdagen den 22 oktober

Riksdagens protokoll1992/93:12

Torsdagen den 22 oktober

Kl. 14.30-15.49

22 oktober 1992 Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1992/93:12